Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.

1946-06-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1946:467, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse nr 467.

Nr 467.

Godkänd av första kammaren den 29 juni 1946.

Godkänd av andra kammaren den 29 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående aktieteckning i Norrbottens järnverk

aktiebolag m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 241.)

Till Konungen.

I propositionen nr 302 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 24 maj 1946, föreslagit

riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag å kapitalbudgeten,

fonden för statens aktier, för budgetåret 1946/47 anvisa ett investermgsanslag

av kronor 30 500 000, dels besluta, att staten genom riksgäldskontoret

skall ställa garanti ej mindre i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk

aktiebolag å högst 70 000 000 kronor än även för förlagslån åt bolaget till

ett belopp av högst 6 000 000 kronor, dels oek till Avskrivning å statens aktier

i Norrbottens järnverk aktiebolag under huvudtiteln avskrivning av oreglerade

kapitalmedelsförluster för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av 12 000 000

kronor.

Genom beslut av 1939 års urtima riksdag samt 1941 och 1944 års riksdagar

ha för anläggande av ett statligt järnverk i Norrbotten — Norrbottens järnverk

aktiebolag — under fonden för statens aktier anvisats tillhopa 26 500 000

kronor. Härjämte har under fonden för låneunderstöd anvisats 1 500000 kronor.

Vidare har riksgäldskontoret bemyndigats ställa garanti för förlagslån åt

bolaget till ett belopp av 3 000 000 kronor.

Anläggningarna utgöras för närvarande av två elektrotackjärnsugnar, ett

elektrostålverk och ett sinterverk. Under uppförande äro ytterligare en elektrostålugn,

en förreduktionsanläggning samt ett thomasverk. Järnverkets tackjarnskapacitet

beräknas efter beslutad utbyggnad utgöra inemot 100 000 ton

per år.

I förevarande proposition har nu förordnats en ytterligare utbyggnad av

Norrbottens järnverk, kostnadsberäknad till 140 000 000 kronor. Utbyggnaden,

som föreslås skola ske i två etapper, syftar till att uppnå en produktionskapacitet

av 500 000 ton tackjärn per år, ävensom till en utvidgning av rörelsen

att omfatta även förädling av tackjärn till 300 000 ton valsade produkter. I

propositionen framlägges förslag örn en första utbyggnad, till en kostnad av

100 000 000 kronor, omfattande dels uppförande av en koksmasugn eller ytterligare

elektrotackjärnsugnar med en sammanlagd kapacitet av 200 000 ton

samt motsvarande utbyggnad av övriga metallurgiska anläggningar, dels ock

byggande av ett götvalsverk och ett grovvalsverk. I den andra etappen har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 467. 13

förutsatts skola ingå anläggningar för ytterligare 200 000 ton tackjärn samt utbyggnad

av valsverken.

I propositionen bär vidare föreslagits anvisande av ett avskrivningsanslag

å 12 000 000 kronor under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.

Förslaget föranledes av en såsom erforderlig ansedd finansiell rekonstruktion

av bolaget genom nedsättning av bolagets aktiekapital med motsvarande

belopp för möjliggörande av avskrivning, av vissa onormalt höga anläggningskostnader

med omkring 8 500 000 kronor, utjämning av balanserad

förlust omkring 500 000 kronor samt reservfondens uppbringande till erforderligt

belopp.

Riksdagen har i likhet med departementschefen och bolagets styrelse kommit

till den uppfattningen, att malmförädlingen vid järnverket av företagsekonomiska

skäl icke bör stanna vid tillverkning endast av tackjärn och därav

framställt stålgöt och annat stålmaterial. En rationell drift vid verket synes

kräva, att detsamma kompletteras med en valsverksanläggning, och det får,

enligt riksdagens mening, även ur allmänna synpunkter anses önskvärt att de

lappländska malmtillgångarna på detta sätt utnyttjas mera intensivt.

Vid bedömandet av frågan örn valsverksanläggningens lämpliga storlek torde

det, såsom bolagets styrelse framhållit, ur driftsekonomiska synpunkter vara

erforderligt att utbyggnaden sker i så stor skala som avsättningsmöjligheterna

medgiva. Styrelsen har under förutsättning av att en jämn och hög sysselsättning

inom det svenska näringslivet kan även i fortsättningen bibehållas uppskattat

det inhemska järnbehovet omkring år 1950 till 1 470 000 ton per år mot

omkring 1 200 000 ton nu. Redan beslutade utvidgningar av produktionskapaciteten

vid mellansvenska järnverk har år 1950 beräknats möjliggöra en ökning

av produktionen av handelsjärn med 300 000 ton från nuvarande 900 000

ton till 1 200 000 ton. Under antagen förutsättning att exporten kommer att

framdeles uppgå till samma storlek som före kriget, eller till 200 000 ton, har

styrelsen beräknat att år 1950 produktionsunderskott av (1470 000—1200 000

4-200 000 i runt tal 500 000 ton skall komma att förefinnas, som måste täckas

genom import eller ytterligare ökning av den inhemska produktionen. Styrelsen

anser med hänsyn härtill en utvidgning av Norrbottens järnverk, syftande

till en utökning av produktionen av handelsjärn med åtminstone 300 000 ton,

försvarlig.

De framtida avsättningsmöjligheterna äro givetvis mycket svåra att beräkna.

Det kan icke anses uteslutet, att avsättningen av järnverksprodukter omkring

år 1950 kommer att bli större än föreliggande beräkningar angiva. Hänsyn

bör även tagas till att järnbehovet, såsom departementschefen framhållit, även

efter år 1950 kan väntas visa en fortskridande ökning. Då sålunda, enligt riksdagens

mening,övervägande skäl tala för att bolagsstyrelsens beräkningar äro

hållbara, har riksdagen, under hänvisning i övrigt till vad departementschefen

anfört, ansett, att järnverket i Luleå bör utbyggas till den föreslagna

kapaciteten valsverksprodukter.

För framställning av nämnda kvantitet av 300 000 ton handelsfärdigt järn per

år erfordras enligt styrelsens beräkning maximalt 350 000 ton tackjärn. Styrelsen

har emellertid räknat med att kunna finna avsättning jämväl för omkring

150 000 ton tackjärn genom försäljning i den fria marknaden samt har

föreslagit, att tack järnsbasen i motsvarande grad utbygges. Förslaget, vilket

tillstyrkts av departementschefen, har ej föranlett erinran från riksdagens sida.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 467.

14

Genom den föreslagna utbyggnaden skulle vårt land erhålla en metallurgisk

industri, vilken visserligen icke kan mäta sig med de större anläggningarna i

utlandet men som dock för svenska förhållanden får anses vara av betydande

omfattning. Med hänsyn till beräknade avsättningsmöjligheter och i jämförelse

med de naturtillgångar, som finnas i de lappländska malmfälten, kan

dock° anläggningen, vilken beräknas komma att förbruka ca 750 000 ton malm

per åi, icke anses överdimensionerad. Örn en räntabel och konkurrenskraftig

järnindustri överhuvud taget skall kunna tillskapas i Norrbotten torde förutsättningarna

härför föreligga just vid en på stordrift baserad modern anläggning.

Riksdagen, som i likhet med departementschefen anser sig ha anledning

antaga, att styrelsens räntabilitetskalkyler skola visa sig hållbara, är fullt medveten

örn de svårigheter som måste uppstå såväl i tekniskt avseende under anläggningstiden

och framdeles vid driften som i fråga om anskaffningen av

materiel och arbetskraft för byggnadsarbetena samt rekryteringen av yrkesarbetare

för järnverket. Riksdagen förutsätter, att styrelsen för bolaget i ali

den utsträckning detta är möjligt anlitar och samråder med in- och utländsk

expertis pa området. Riksdagen vill vidare för egen del understryka vad departementschefen

anfört rörande arbetskraftsproblemet och bostadsförsörjningen.

Riksdagen har intet att erinra mot att utbyggnaden på sätt i propositionen

föreslagits uppdelas på två etapper, av vilka den första skulle omfatta byggandet

av ett götvalsverk, motsvarande järnverkets slutliga totalkapacitet, och ett

grovvalsverk samt uppförandet av en masugnsanläggning med en årsproduktion

av 200 000 ton ävensom viss komplettering av övriga anläggningar. Riksdagen

förutsätter därvid, att, på sätt departementschefen föreslagit, frågan örn

masugnsanläggningens tekniska utförande göres till föremål för ytterligare

undersökning.

Kostnaderna för den första utbyggnadsetappen har av departementschefen,

med viss jämkning av styrelsens beräkningar, uppskattats till i runt tal

100 000 000 kronor, varav 30 500 000 kronor skulle tillföras bolaget genom aktieteckning

och återstoden, omkring 70 000 000 kronor, genom upplåning, i förekommande

fall mot riksgäldskontoret^ borgen. Bolagets rörelsekredit skulle

— bortsett från den checkräkningskredit, som av bolaget kunde upptagas mot

vanliga affärsmässiga säkerheter — belöpa sig till 6 000 000 kronor samt anskaffas

genom lån mot borgen av riksgäldskontoret. Departementschefen har

vid sitt ståndpunktstagande i finansieringsfrågan ansett lämpligt, att bolaget

icke från början försåges med ett stort aktiekapital utan att en del av anläggningskapitalet

anskaffades genom successiv kortfristig upplåning. De kortfristiga

krediterna skulle därefter vid lämplig tidpunkt konsolideras. Med

hänsyn till vad departementschefen sålunda uttalat har riksdagen funnit sig

böra ansluta sig till departementschefens förslag.

Vad departementschefen förordat i fråga om rekonstruktionen av bolaget och

nedskrivning av dess aktiekapital från 26 500 000 kronor till 14 500 000 kronor

har ej föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag för budgetåret 1946/47

under fonden för statens aktier anvisat ett investeringsanslag av 30 500 000

kronor, dels beslutat, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti ej

mindre i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag å högst

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 467.

15

70 000 000 kronor än även för förlagslån åt bolaget till ett belopp av högst

6 000 000 kronor, dels ock till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens järnverk

aktiebolag för budgetåret 1946/47 under avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

anvisat ett anslag av 12 000 000 kronor.

Stockholm den 29 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.