Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte eu i ämnet väckt motion.

1947-05-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1947:190, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till främjande av humanistisk forskning jämte eu i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse nr 190.

Nr 190.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående bidrag till främjande av humanistisk

forskning jämte eu i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 77.)

Till Konungen.

I propositionen nr 74 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 7 februari 1947, föreslagit

riksdagen att till Bidrag till främjande av humanistisk forskning för

budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av 600 000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft motionen I: 229,

vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 74 med i motionen

föreslagna ändringar.

Riksdagen är ense med departementschefen därom, att de åtgärder, som vidtagits

eller planeras för att bereda större ekonomiska resurser åt de naturvetenskapliga,

tekniska och medicinska forskningsområdena, böra följas av motsvarande

åtgärder till stöd för den humanistiska forskningen, vilken spelar eu

avgörande roll för det kulturella livet och dess framåtskridande. Riksdagen

bifaller därför det av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien i detta

syfte framställda och av departementschefen biträdda förslaget om anvisande

av ett särskilt anslag på riksstaten till förstärkning av de räntemedel, varöver

humanistiska fonden för närvarande förfogar för utdelande av understöd åt

svensk humanistisk forskning. I enlighet med vad departementschefen förordat

har detta anslag för nästa budgetår uppförts med 600 000 kronor.

I likhet med departementschefen anser riksdagen att humanistiska fondens

nämnd, på lämpligt sätt omorganiserad, bör handhava fördelningen av samtliga

ifrågavarande till den humanistiska forskningens stödjande avsedda medel.

Yad nämndens sammansättning beträffar liar riksdagen liksom motionärerna

funnit övervägande skäl tala för att akademiens inflytande vid fördelningen av

anslagsmedlen i viss mån reduceras genom att antalet akademiledamöter i nämnden

begränsas att avse ett lägre antal än vad departementschefen förutsatt.

Riksdagen har därför funnit sig böra för sin del besluta, att antalet av akademien

valda ledamöter begränsas till tre. Av dessa torde lämpligen akademiens

båda klasser böra utse vardera en ledamot och den tredje ledamoten

väljas av båda klasserna gemensamt.

I likhet med departementschefen anser riksdagen vidare, att mandattiden

lämpligen synes böra bestämmas till högst fem år och att föreskrift bör meddelas

i syfte att åstadkomma en successiv förnyelse av ledamöterna samt för

att förhindra ett omedelbart omval av ledamot, som innehaft mandat två perioder

i följd. Yad beträffar den såväl av departementschefen som i motionen

I: 229 berörda frågan om viss maximiålder för valbarhet får riksdagen — som

delar departementschefens uppfattning om att ett uttryckligt stadgande härom

synes kunna undvaras — framhålla angelägenheten av att nämndens ledamöter

rekryteras med beaktande av att nödig kontakt från ledamöternas sida kan

upprätthållas med den nyare forskningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 190.

11

Vidkommande omfattningen av det anslagsbeviljande organets verksamhetsområde

ansluter riksdagen sig till den uppfattning, varåt departementschefen givit

uttryck.

Nämnden torde alltid böra äga befogenhet att efter prövning i varje särskilt

fall utdela anslag av till dess förfogande stående medel för att möjliggöra för

en, forskare att erhålla ledighet från sin befattning under längre tid. Riksdagen

vill emellertid framhålla, dels att begreppet ”forskningsår” för undvikande

av missförstånd icke synes böra användas i förevarande sammanhang,

dels ock att en förmån av nu angivet slag allenast synes böra tillkomma forskare

av utmärkt skicklighet för genomförandet av en viss konkret vetenskaplig arbetsuppgift.

Enligt departementschefen borde ett ställningstagande till här

förevarande spörsmål givetvis icke få anses prejudicerande i vare sig den ena

eller andra riktningen i fråga om statsmakternas ståndpunktstaganda till universitetens

önskemål om införande av en författningsenlig rätt för universitetslärare

att erhålla ledighet med bibehållna löneförmåner för bedrivande

av forskningsverksamhet. Riksdagen ansluter sig till denna uppfattning.

Departementschefen har icke ansett sig böra ifrågasätta någon uttrycklig

inskränkning i humanistiska nämndens nuvarande möjligheter att bevilja anslag

för förvärvande av föremål till museer, arkiv och bibliotek, men förutsatte, att

dessa möjligheter liksom hittills icke komrne att utnyttjas annat än i särskilda

fall. I motionen I: 229 har gjorts gällande att dylika inköp bäst främjades

genom särskilda anslag, utdelade av därför lämpade organ. Riksdagen — som

hyser den principiella uppfattningen att medel för ifrågavarande ändamål i

regel torde böra beräknas under vederbörande institutioners ordinarie anslag

— har likväl icke velat motsätta sig att möjligheter hållas öppna för nämnden

att i undantagsfall använda de till nämndens förfogande stående medlen för

att till svenska offentliga samlingar förvärva sådana föremål, som äro ägnade

att tjäna som vetenskapligt material eller hjälpmedel för humanistisk forskning

och vilkas bevarande eller förvärvande åt Sverige anses vara av större

vikt. I enlighet med vad departementschefen förordat, böra beslut om bidragför

ifrågavarande ändamål — såvitt fråga är om anslag överstigande 20 000

kronor — underställas Kungl. Maj:ts prövning.

På av departementschefen anförda skäl anser jämväl riksdagen, att lotterimedel

hädanefter icke böra anvisas till förstärkning av humanistiska fonden.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang yttrat och föreslagit

har icke givit riksdagen anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla, alt

riksdagen till Bidrag till främjande av humanistisk forskning för budgetåret

1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisat ett anslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.