Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-05-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1947:197, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse nr 197.
1
Nr 197.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 110.)
Till KONUNGEN.
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under sjätte huvudtiteln (punkt 37)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, beräkna anslag för budgetåret 1947/48 till besiktning
av motorfordon, har Kungl. Maj:t i propositionen nr 183, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 7 mars 1947, framlagt förslag angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen
m. m.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft dels motionen
II: 350, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför vilken kompetensprov
för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon skall avläggas,
visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag,
detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig stations- och
mottagningsort, utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman, dels ock
motionen II: 360, vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av förevarande
proposition ville besluta att en bilbesiktningsman skall vara stationerad
i Skellefteå stad, att Umeå stad skall utgöra centralort för bilbesiktningsverksamheten
inom Västerbottens län samt att en uppräkning av de beräknade
anslagen måtte ske med hänsyn till de i motionen sålunda gjorda liemställandena.
Organisationsfrågor.
Lokal organisation. I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt
förslag angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m.
Förslaget är grundat på av särskilda sakkunniga — 1945 års bilbesiktningsutredning
— utarbetade förslag.
Biliang till riksdagens protokoll 1947.11 samt. Nr 197.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 197.
Ehuru besiktningsmännen för mortorfordon förordnas av Kungl. Maj:t
och fullgöra en statlig kontrolluppgift, äro de icke att betrakta såsom statstjänstemän
i vanlig mening. Ersättning till dem utgår på sådant sätt, att de
äga tillgodogöra sig viss del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar
upptagas av allmänheten och vilka i övrigt av besiktningsmännen
redovisas till statsverket. Besiktningsmännen hava att själva bestrida kontors-
och övriga omkostnader. De äga icke rätt till pension, utan det har förutsatts
att de med anlitande av sin inkomst av avgiftsuppbörden skola kunna
själva ordna sin ålderdomsförsörjning och pensioneringen av sina efterlevande.
I de av Kungl. Maj:t givna direktiven för berörda utredning har uttalats,
att bilbesiktningsmännens arbetsuppgifter till sin karaktär framstå såsom
statliga funktioner, att från bilbesiktningsmännens sida framförts önskemål
om att vinna fastare anställningsförhållanden ävensom att nuvarande avlöningssystem
även för besiktningsmännens chefsmyndighet — väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen — samt för allmänheten innebär vissa olägenheter.
I sistnämnda hänseende har bland annat framhållits, att besiktningsmännen
i regel icke kunnat påläggas uppgifter, för vilka de genom sin verksamhet och
erfarenhet äro särskilt lämpade, därest ersättning icke kan uttagas av allmänheten.
Vidare har framhållits, att någon skyldighet för besiktningsmännen
att anskaffa särskild kontorslokal efter att anställa biträdespersonal
icke föreligger. En omprövning av besiktningsmannainstitutionens ställning
och uppgifter har därför ansetts böra ske i syfte att utröna den lämpligaste
organisationsformen och att avväga anställningsformer och ersättningsgrunder
på ett ur såväl personalens som det allmännas synpunkter tillfredsställande
sätt.
Riksdagen har funnit de anförda synpunkterna för en omprövning av besiktningsmannainstitutionen
bärande. Den nuvarande organisationen torde
sålunda enligt riksdagens mening med hänsyn till motortrafikens utveckling
icke vara till fyllest vare sig ur bilbesiktningsmännens eller det allmännas
synpunkter.
1945 års bilbesiktningsutredning ha vid lösningen av organisationsfrågan
utgått från den huvudprincipen, att besiktningsmännen skola inordnas i det
statliga lönesystemet. Departementschefen har — under hänvisning till att
några egentliga invändningar icke framkommit i remissyttrandena — funnit
de sakkunnigas förslag, för vilket i det föregående lämnats en sammanfattande
redogörelse, vara ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund
för omorganisationen. Även riksdagen har funnit angivna princip i och för
sig riktig.
De sakkunnigas förslag har emellertid ur andra synpunkter synts riksdagen
vara behäftat med vissa svagheter, vilka de av departementschefen förordade
jämkningarna icke helt eliminerat. Härtill kommer, att åtskilliga
organisationen berörande spörsmål tills vidare lämnats öppna. Riksdagen har
i sistnämnda avseende velat erinra om alt de sakkunniga själva framhållit
den svårighet, som föreligger därigenom att besiktningsmännens arbetsupp
-
Riksdagens skrivelse nr 197.
3
gifter icke äro slutgiltigt bestämda, i det att såväl 1944 års trafikförfattningssakkunniga
som 1945 års trafiksäkerhetskommitté förväntas komma att
föreslå delvis nya bestämmelser beträffande besiktningsmännens verksamhet.
Frågan om den militära besiktningsmannainstitutionens bibehållande bör
enligt departementschefens mening upptagas till behandling först sedan
trafiksäkerhetskommittén avgivit sitt betänkande. Till frågan huruvida enligt
de sakkunnigas förslag körkorts- och trafikkortsprov må avläggas endast
på ett begränsat antal orter, där trafikens art och täthet kan anses skapa
förutsättningar för köming under olika trafikförhållanden, har departementschefen
förklarat sig icke vara beredd taga definitiv ställning, då jämväl denna
fråga berördes av trafiksäkerhetskommitténs utredningsuppdrag. Även
beträffande personalbehovet inom den föreslagna organisationen har i avbidan
på närmare erfarenheter med ett definitivt ställningstagande ansetts
böra anstå; i följd därav har organisationens anslagspost till avlöningar till
icke-ordinarie personal föreslagits skola givas förslagsanslags karaktär.
Frågan om huru tillsynen över bilbesiktningsväsendet bör ordnas har ansetts
böra upptagas till slutlig prövning först sedan trafiksäkerhetskommittén
avgivit sitt betänkande. Frågan om ersättning till bilbesiktningsmännen
för hållande av bil har departementschefen förklarat sig icke utan ytterligare
överväganden kunna taga ställning till. Slutligen har spörsmålet i vad
mån avgifterna för registrering och kompetensprövningar böra tillföras
automobilskattemedlens specialbudget ansetts böra avgöras först framdeles.
Enligt riksdagens mening hade det varit önskvärt att frågan om omorganisationen
av bilbesiktningsväsendet kunnat prövas utan att så många och
i vissa avseenden väsentliga spörsmål måst lämnas olösta. När riksdagen
likväl ansett sig böra — ehuru med vissa rekommendationer, som framgå
av det följande -— bifalla det framlagda förslaget, har detta skett i medvetande
om att förslaget i vissa delar måste betraktas såsom ett provisorium,
vilket under hänsynstagande till erfarenheter, vunna vid organisationens uppbyggande,
måhända inom en snar framtid kan behöva revideras.
Beträffande de olika under förevarande avsnitt av propositionen berörda
detaljerna får riksdagen framhålla följande.
En förutsättning för att den nya organisationen skall kunna utformas på
ett lämpligt sätt är att arbetsmängden blir någorlunda jämnt fördelad mellan
olika besiktningsmän. En sådan utjämning ha de sakkunniga ansett kunna
ernås om besiktningsmännen i större utsträckning få gemensam stationsort
och tjänstelokal. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett organisationen
böra koncentreras till vissa central- och stationsorter, i samband varmed antalet
nuvarande stations- eller mottagningsorter skulle komma att väsentligt
minska. Departementschefen åter har — under framhållande jämväl av att
i samband med begränsningen av antalet mottagningsorter möjligheten att
avlägga kör- och trafikkortsprov skulle komma att lokalt begränsas — ansett
sig böra förorda, att i avbidan å resultatet av trafiksäkerhetskommitténs
utredningsuppdrag några större förändringar på förevarande område icke
böra företagas, ävensom att det skall få ankomma på väg- och vattenbygg
-
4
Riksdagens skrivelse nr 197.
nadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet att pröva och avgöra i vad mån kravet
på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning av
möjligheten att avlägga prov på nuvarande stations- eller mottagningsorter.
Departementschefen synes härmed hava avsett rekommendera närmast att
antalet mottagningsorter ökas mera väsentligt utöver vad de sakkunniga förutsatt.
Riksdagen har funnit detta önskvärt och anser att därvid icke endast
bör tagas hänsyn till ortens lämplighet för avläggande av kompetensprov utan
jämväl till allmänhetens berättigade krav på att utan alltför tidskrävande och
ekonomiskt betungande resor beredas tillfälle anlita besiktningsinstitutionen.
Överhuvud taget anser riksdagen att ett tillgodoseende av önskemålet om en
ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämplig koncentration av bilbesiktningsmannaväsendet
icke bör drivas så långt, att allmänhetens berättigade
krav bli eftersatta.
Riksdagen anser icke att departementschefens uttalanden kunna giva stöd
åt den uppfattningen, att en indragning av stations- eller mottagningsort skall
kunna föranledas av olämplighet hos den å orten fungerande besiktningsmannen.
Riksdagen har emellertid funnit sig för undanröjande av missförstånd
böra uttala som sin mening, att en indragning av stations- eller mottagningsort
på i motionen II: 350 angiven grund icke bör ifrågakomma.
I motionen II: 360 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att en besiktningsman
skall vara stationerad i Skellefteå och att Umeå skall utgöra centralort
för besiktningsverksamheten inom Västerbottens län. Till riksdagens
statsutskott ha vidare från industriföretag, droskägare, omnibusägare och
lasttrafikbilägare uttalats önskemål i det av motionärerna angivna syftet. I
motionen framförda skäl för en utökning av antalet centralorter och stationerande
i Skellefteå av en bilbesiktningsman har riksdagen funnit vara beaktansvärda.
I det föregående har riksdagen givit tillkänna sin uppfattning,
att det nu framlagda organisationsförslaget i vissa hänseenden måste anses
vara av provisorisk karaktär, särskilt med avseende å antalet och placeringen
av stations- och mottagningsorterna. Detta gäller icke minst förhållandena
i övre Norrland, där de långa avstånden enligt riksdagens mening måste
tillmätas avgörande betydelse. Riksdagen har med hänsyn till svårigheterna
att överblicka konsekvenserna icke varit beredd att nu bifalla motionen.
Riksdagen anser emellertid att Kungl. Maj:t bör ägna frågan fortsatt särskild
uppmärksamhet och vill i anslutning härtill peka på den möjlighet som
enligt Kungl. Maj:ts förslag skall förefinnas att med anlitande av den förslagsvis
beräknade anslagsposten till icke-ordinarie personal tillgodose behovet
av ytterligare arbetskraft inom den nya organisationen.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för statens bilinspektion i enlighet med
de sakkunnigas förslag skola inrättas följande ordinarie befattningar, nämligen
två befattningar för förste bilinspektör i A 26, sju befattningar för
förste bilinspektör i A 24 samt 38 befattningar för bilinspektör i A 22. Såsom
departementschefen framhållit ha allmänna lönenämnden och flertalet
övriga remissmyndigheter ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna
lönegradsplaceringen. Vid uppvaktning inför riksdagens statsutskott ha re
-
Riksdagens skrivelse nr 197.
5
presentanter för bilbesiktningsmännen framfört önskemål bland annat om
en inplacering i högre lönegrad (A 27 för besiktningsmännen och motsvarande
högre lönegradsplacering för besiktningsman i chefsställning) ävensom
att esättning med 900 kronor för år skall beredas besiktningsman för
hållande av bil. Riksdagen har för sin del — med uppmärksammande av
den enligt Kungl. Maj:ts förslag föreliggande möjligheten att inplacera de
besiktningsmän, som enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft högre
nettoinkomster än som följa av en inplacering i lägsta löneklassen av respektive
lönegrader, i högre löneklass än den lägsta för lönegraden gällande •—
funnit skäl icke vara förebragta för ett frångående av Kungl. Maj ds förslag.
Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om löneställningen
för bilbesiktningsassistenterna har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Vad härefter angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga
förordat, att denna personal i avbidan på närmare erfarenheter bör anställas
såsom extra ordinarie kansli- och kontorsbiträden. Departementschefen
har häremot icke haft annat att erinra än att löneställningen bör bestämmas
i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition förordade grunderna
för reglering av befordringsgången för biträdespersonal. Vad sålunda
föreslagits har i princip icke föranlett riksdagen till erinran. Emellertid har
riksdagen vid uppvaktning inför sitt statsutskott från personalhåll uppmärksamgjorts
på fall, då en tillämpning av angivna princip skulle för tjänstemän,
som sedan en lång tid varit verksamma inom den nuvarande besiktningsmannaorganisationen,
komma att vid anställning inom den nya organisationen
innebära en avsevärd avlöningsminskning. Riksdagen vill därför
hemställa, att Kungl. Maj:t ägnar frågan om löneställningen för dylik befattningshavare
särskild uppmärksamhet och att, därest skäl finnas föreligga
att övergångsvis bereda befattningshavare bättre löneställning än den,
som enligt Kungl. Maj ds förslag kan ifrågakomma för flertalet biträden, en
dylik förbättrad löneställning även medgives.
Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
förordat har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Chefsmyndighet. Under åberopande av vad riksdagen ovan anfört under
avsnittet lokal organisation får riksdagen här anmäla, att riksdagen icke haft
något att erinra mot vad departementschefen under nu förevarande avsnitt
anfört och förordat.
Lokaler och utrustning in. m. Vad departementschefen under förevarande
avsnitt anfört har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Finansiering och upphörd m. m.
För närvarande finansieras bilbesiktningsväsendet genom förrätlningsavgifter,
som upptagas av besiktningsmännen. Nu föreslås, att avgifterna för
kompetensproven skola bibehållas och att arbetet med uppbörden av dessa
avgifter alltjämt skall ankomma på besiktningsmannaorganisationen. Häre
-
6
Riksdagens skrivelse nr 197.
mot har riksdagen icke haft något att erinra. För övriga på besiktningsmännen
ankommande göromål åter — besiktningar och andra fordonsundersökningar
— skola enligt förslaget avgifter icke längre uttagas i samband med
förrättning. En viss oklarhet synes riksdagen föreligga hur dessa besiktningskostnader
skola finansieras. Å ena sidan framhåller departementschefen, att
den ojämförligt enklaste formen för uppbörden av besiktningsavgifterna
onekligen är den, att avgifterna uttagas i form av höjd fordonsskatt, varför
detta alternativ anses vara att föredraga framför andra — uppbörd genom
besiktningsmännen, genom länsstyrelserna i samband med registreringsförfarandet
eller genom inbetalande i förskott över postgiro. Å andra sidan har
departementschefen, då en översyn av automobilskattens avvägning torde
komma att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, ansett betänkligheter
möta att nu ändra gällande skattesatser för att täcka det jämförelsevis ringa
medelsbehov, varom här är fråga. Följden har blivit att avgifterna för besiktningarna
tills vidare slopats och att kostnaderna för bilbesiktningsmannaorganisationen
— i den mån de icke täckas av avgifter för kompetensprov
—- måste bestridas inom ramen för nuvarande automobilskattemedel. Riksdagen
har väl funnit skäl tala för att besiktningsmännen i möjligaste mån
befrias från bestyret med uppbörd av förrättningsavgifter. Emellertid bör
framhållas, att även enligt det nu framlagda förslaget vissa avgifter skola
inlevereras till statsverket via besiktningsmännen, varför principen om deras
befrielse icke helt kunnat genomföras. Vidare må framhållas att, såsom ock
departementschefen erinrat, vissa invändningar rests mot systemet att uttaga
besiktningsavgifterna genom höjd fordonsskatt. Riksdagen är för sin del icke
övertygad om att den nu ifrågasatta lösningen är den ur olika synpunkter
lämpligaste. Riksdagen, som uppfattat det framlagda förslaget såsom ett provisorium
i avbidan på översynen av automobilskattens avvägning, förutsätter
att här avsedda spörsmål av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Vad departementschefen förordat i fråga om höjda avgifter för kompetensprov
och ändring av vissa författningsbestämmelser har icke givit riksdagen
anledning till erinran.
Vissa övergångsanordningar.
Beträffande löneställningen för vissa nu hos bilbesiktningsmännen anställda
biträden, som kunna komma att övergå i statstjänst, har riksdagen
här ovan uttalat sig. Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat
under nu förevarande avsnitt har icke föranlett till någon erinran från riksdagens
sida.
Anslagsfrågor.
Mot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har riksdagen
icke haft något att erinra.
Riksdagens skrivelse nr 197.
7
Under åberopande av vad riksdagen här ovan anfört får riksdagen anmäla,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
dels bemyndigat Kungl. Maj:t att i blivande personalförteckning för statens
bilinspektion uppföra 2 befattningar såsom förste bilinspektör i A 26, 7
sådana befattningar i A 24 samt 38 befattningar såsom bilinspektör i A 22;
dels godkänt följande avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas
från och med den 1 januari 1948 tills vidare:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.....................
Kronor.
296 000
205 300
30 000
Summa kronor 531 300;
dels ock för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisat följande
förslagsanslag, nämligen till Besiktning av motorfordon 1 100 000 kronor, till
Statens bilinspektion: Avlöningar 531 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt till Statens bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Stockholm den 23 maj 1947.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.