Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-05-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1947:197, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 197.

1

Nr 197.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 110.)

Till KONUNGEN.

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 under sjätte huvudtiteln (punkt 37)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, beräkna anslag för budgetåret 1947/48 till besiktning

av motorfordon, har Kungl. Maj:t i propositionen nr 183, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 7 mars 1947, framlagt förslag angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen

m. m.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft dels motionen

II: 350, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition

måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför vilken kompetensprov

för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon skall avläggas,

visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag,

detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig stations- och

mottagningsort, utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman, dels ock

motionen II: 360, vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av förevarande

proposition ville besluta att en bilbesiktningsman skall vara stationerad

i Skellefteå stad, att Umeå stad skall utgöra centralort för bilbesiktningsverksamheten

inom Västerbottens län samt att en uppräkning av de beräknade

anslagen måtte ske med hänsyn till de i motionen sålunda gjorda liemställandena.

Organisationsfrågor.

Lokal organisation. I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt

förslag angående omorganisation av bilbesiktningsmannainstitutionen m. m.

Förslaget är grundat på av särskilda sakkunniga — 1945 års bilbesiktningsutredning

— utarbetade förslag.

Biliang till riksdagens protokoll 1947.11 samt. Nr 197.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse nr 197.

Ehuru besiktningsmännen för mortorfordon förordnas av Kungl. Maj:t

och fullgöra en statlig kontrolluppgift, äro de icke att betrakta såsom statstjänstemän

i vanlig mening. Ersättning till dem utgår på sådant sätt, att de

äga tillgodogöra sig viss del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar

upptagas av allmänheten och vilka i övrigt av besiktningsmännen

redovisas till statsverket. Besiktningsmännen hava att själva bestrida kontors-

och övriga omkostnader. De äga icke rätt till pension, utan det har förutsatts

att de med anlitande av sin inkomst av avgiftsuppbörden skola kunna

själva ordna sin ålderdomsförsörjning och pensioneringen av sina efterlevande.

I de av Kungl. Maj:t givna direktiven för berörda utredning har uttalats,

att bilbesiktningsmännens arbetsuppgifter till sin karaktär framstå såsom

statliga funktioner, att från bilbesiktningsmännens sida framförts önskemål

om att vinna fastare anställningsförhållanden ävensom att nuvarande avlöningssystem

även för besiktningsmännens chefsmyndighet — väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen — samt för allmänheten innebär vissa olägenheter.

I sistnämnda hänseende har bland annat framhållits, att besiktningsmännen

i regel icke kunnat påläggas uppgifter, för vilka de genom sin verksamhet och

erfarenhet äro särskilt lämpade, därest ersättning icke kan uttagas av allmänheten.

Vidare har framhållits, att någon skyldighet för besiktningsmännen

att anskaffa särskild kontorslokal efter att anställa biträdespersonal

icke föreligger. En omprövning av besiktningsmannainstitutionens ställning

och uppgifter har därför ansetts böra ske i syfte att utröna den lämpligaste

organisationsformen och att avväga anställningsformer och ersättningsgrunder

på ett ur såväl personalens som det allmännas synpunkter tillfredsställande

sätt.

Riksdagen har funnit de anförda synpunkterna för en omprövning av besiktningsmannainstitutionen

bärande. Den nuvarande organisationen torde

sålunda enligt riksdagens mening med hänsyn till motortrafikens utveckling

icke vara till fyllest vare sig ur bilbesiktningsmännens eller det allmännas

synpunkter.

1945 års bilbesiktningsutredning ha vid lösningen av organisationsfrågan

utgått från den huvudprincipen, att besiktningsmännen skola inordnas i det

statliga lönesystemet. Departementschefen har — under hänvisning till att

några egentliga invändningar icke framkommit i remissyttrandena — funnit

de sakkunnigas förslag, för vilket i det föregående lämnats en sammanfattande

redogörelse, vara ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund

för omorganisationen. Även riksdagen har funnit angivna princip i och för

sig riktig.

De sakkunnigas förslag har emellertid ur andra synpunkter synts riksdagen

vara behäftat med vissa svagheter, vilka de av departementschefen förordade

jämkningarna icke helt eliminerat. Härtill kommer, att åtskilliga

organisationen berörande spörsmål tills vidare lämnats öppna. Riksdagen har

i sistnämnda avseende velat erinra om alt de sakkunniga själva framhållit

den svårighet, som föreligger därigenom att besiktningsmännens arbetsupp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 197.

3

gifter icke äro slutgiltigt bestämda, i det att såväl 1944 års trafikförfattningssakkunniga

som 1945 års trafiksäkerhetskommitté förväntas komma att

föreslå delvis nya bestämmelser beträffande besiktningsmännens verksamhet.

Frågan om den militära besiktningsmannainstitutionens bibehållande bör

enligt departementschefens mening upptagas till behandling först sedan

trafiksäkerhetskommittén avgivit sitt betänkande. Till frågan huruvida enligt

de sakkunnigas förslag körkorts- och trafikkortsprov må avläggas endast

på ett begränsat antal orter, där trafikens art och täthet kan anses skapa

förutsättningar för köming under olika trafikförhållanden, har departementschefen

förklarat sig icke vara beredd taga definitiv ställning, då jämväl denna

fråga berördes av trafiksäkerhetskommitténs utredningsuppdrag. Även

beträffande personalbehovet inom den föreslagna organisationen har i avbidan

på närmare erfarenheter med ett definitivt ställningstagande ansetts

böra anstå; i följd därav har organisationens anslagspost till avlöningar till

icke-ordinarie personal föreslagits skola givas förslagsanslags karaktär.

Frågan om huru tillsynen över bilbesiktningsväsendet bör ordnas har ansetts

böra upptagas till slutlig prövning först sedan trafiksäkerhetskommittén

avgivit sitt betänkande. Frågan om ersättning till bilbesiktningsmännen

för hållande av bil har departementschefen förklarat sig icke utan ytterligare

överväganden kunna taga ställning till. Slutligen har spörsmålet i vad

mån avgifterna för registrering och kompetensprövningar böra tillföras

automobilskattemedlens specialbudget ansetts böra avgöras först framdeles.

Enligt riksdagens mening hade det varit önskvärt att frågan om omorganisationen

av bilbesiktningsväsendet kunnat prövas utan att så många och

i vissa avseenden väsentliga spörsmål måst lämnas olösta. När riksdagen

likväl ansett sig böra — ehuru med vissa rekommendationer, som framgå

av det följande -— bifalla det framlagda förslaget, har detta skett i medvetande

om att förslaget i vissa delar måste betraktas såsom ett provisorium,

vilket under hänsynstagande till erfarenheter, vunna vid organisationens uppbyggande,

måhända inom en snar framtid kan behöva revideras.

Beträffande de olika under förevarande avsnitt av propositionen berörda

detaljerna får riksdagen framhålla följande.

En förutsättning för att den nya organisationen skall kunna utformas på

ett lämpligt sätt är att arbetsmängden blir någorlunda jämnt fördelad mellan

olika besiktningsmän. En sådan utjämning ha de sakkunniga ansett kunna

ernås om besiktningsmännen i större utsträckning få gemensam stationsort

och tjänstelokal. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett organisationen

böra koncentreras till vissa central- och stationsorter, i samband varmed antalet

nuvarande stations- eller mottagningsorter skulle komma att väsentligt

minska. Departementschefen åter har — under framhållande jämväl av att

i samband med begränsningen av antalet mottagningsorter möjligheten att

avlägga kör- och trafikkortsprov skulle komma att lokalt begränsas — ansett

sig böra förorda, att i avbidan å resultatet av trafiksäkerhetskommitténs

utredningsuppdrag några större förändringar på förevarande område icke

böra företagas, ävensom att det skall få ankomma på väg- och vattenbygg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse nr 197.

nadsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet att pröva och avgöra i vad mån kravet

på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning av

möjligheten att avlägga prov på nuvarande stations- eller mottagningsorter.

Departementschefen synes härmed hava avsett rekommendera närmast att

antalet mottagningsorter ökas mera väsentligt utöver vad de sakkunniga förutsatt.

Riksdagen har funnit detta önskvärt och anser att därvid icke endast

bör tagas hänsyn till ortens lämplighet för avläggande av kompetensprov utan

jämväl till allmänhetens berättigade krav på att utan alltför tidskrävande och

ekonomiskt betungande resor beredas tillfälle anlita besiktningsinstitutionen.

Överhuvud taget anser riksdagen att ett tillgodoseende av önskemålet om en

ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämplig koncentration av bilbesiktningsmannaväsendet

icke bör drivas så långt, att allmänhetens berättigade

krav bli eftersatta.

Riksdagen anser icke att departementschefens uttalanden kunna giva stöd

åt den uppfattningen, att en indragning av stations- eller mottagningsort skall

kunna föranledas av olämplighet hos den å orten fungerande besiktningsmannen.

Riksdagen har emellertid funnit sig för undanröjande av missförstånd

böra uttala som sin mening, att en indragning av stations- eller mottagningsort

på i motionen II: 350 angiven grund icke bör ifrågakomma.

I motionen II: 360 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att en besiktningsman

skall vara stationerad i Skellefteå och att Umeå skall utgöra centralort

för besiktningsverksamheten inom Västerbottens län. Till riksdagens

statsutskott ha vidare från industriföretag, droskägare, omnibusägare och

lasttrafikbilägare uttalats önskemål i det av motionärerna angivna syftet. I

motionen framförda skäl för en utökning av antalet centralorter och stationerande

i Skellefteå av en bilbesiktningsman har riksdagen funnit vara beaktansvärda.

I det föregående har riksdagen givit tillkänna sin uppfattning,

att det nu framlagda organisationsförslaget i vissa hänseenden måste anses

vara av provisorisk karaktär, särskilt med avseende å antalet och placeringen

av stations- och mottagningsorterna. Detta gäller icke minst förhållandena

i övre Norrland, där de långa avstånden enligt riksdagens mening måste

tillmätas avgörande betydelse. Riksdagen har med hänsyn till svårigheterna

att överblicka konsekvenserna icke varit beredd att nu bifalla motionen.

Riksdagen anser emellertid att Kungl. Maj:t bör ägna frågan fortsatt särskild

uppmärksamhet och vill i anslutning härtill peka på den möjlighet som

enligt Kungl. Maj:ts förslag skall förefinnas att med anlitande av den förslagsvis

beräknade anslagsposten till icke-ordinarie personal tillgodose behovet

av ytterligare arbetskraft inom den nya organisationen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för statens bilinspektion i enlighet med

de sakkunnigas förslag skola inrättas följande ordinarie befattningar, nämligen

två befattningar för förste bilinspektör i A 26, sju befattningar för

förste bilinspektör i A 24 samt 38 befattningar för bilinspektör i A 22. Såsom

departementschefen framhållit ha allmänna lönenämnden och flertalet

övriga remissmyndigheter ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna

lönegradsplaceringen. Vid uppvaktning inför riksdagens statsutskott ha re
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 197.

5

presentanter för bilbesiktningsmännen framfört önskemål bland annat om

en inplacering i högre lönegrad (A 27 för besiktningsmännen och motsvarande

högre lönegradsplacering för besiktningsman i chefsställning) ävensom

att esättning med 900 kronor för år skall beredas besiktningsman för

hållande av bil. Riksdagen har för sin del — med uppmärksammande av

den enligt Kungl. Maj:ts förslag föreliggande möjligheten att inplacera de

besiktningsmän, som enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft högre

nettoinkomster än som följa av en inplacering i lägsta löneklassen av respektive

lönegrader, i högre löneklass än den lägsta för lönegraden gällande •—

funnit skäl icke vara förebragta för ett frångående av Kungl. Maj ds förslag.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om löneställningen

för bilbesiktningsassistenterna har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Vad härefter angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga

förordat, att denna personal i avbidan på närmare erfarenheter bör anställas

såsom extra ordinarie kansli- och kontorsbiträden. Departementschefen

har häremot icke haft annat att erinra än att löneställningen bör bestämmas

i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition förordade grunderna

för reglering av befordringsgången för biträdespersonal. Vad sålunda

föreslagits har i princip icke föranlett riksdagen till erinran. Emellertid har

riksdagen vid uppvaktning inför sitt statsutskott från personalhåll uppmärksamgjorts

på fall, då en tillämpning av angivna princip skulle för tjänstemän,

som sedan en lång tid varit verksamma inom den nuvarande besiktningsmannaorganisationen,

komma att vid anställning inom den nya organisationen

innebära en avsevärd avlöningsminskning. Riksdagen vill därför

hemställa, att Kungl. Maj:t ägnar frågan om löneställningen för dylik befattningshavare

särskild uppmärksamhet och att, därest skäl finnas föreligga

att övergångsvis bereda befattningshavare bättre löneställning än den,

som enligt Kungl. Maj ds förslag kan ifrågakomma för flertalet biträden, en

dylik förbättrad löneställning även medgives.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och

förordat har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Chefsmyndighet. Under åberopande av vad riksdagen ovan anfört under

avsnittet lokal organisation får riksdagen här anmäla, att riksdagen icke haft

något att erinra mot vad departementschefen under nu förevarande avsnitt

anfört och förordat.

Lokaler och utrustning in. m. Vad departementschefen under förevarande

avsnitt anfört har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Finansiering och upphörd m. m.

För närvarande finansieras bilbesiktningsväsendet genom förrätlningsavgifter,

som upptagas av besiktningsmännen. Nu föreslås, att avgifterna för

kompetensproven skola bibehållas och att arbetet med uppbörden av dessa

avgifter alltjämt skall ankomma på besiktningsmannaorganisationen. Häre
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 197.

mot har riksdagen icke haft något att erinra. För övriga på besiktningsmännen

ankommande göromål åter — besiktningar och andra fordonsundersökningar

— skola enligt förslaget avgifter icke längre uttagas i samband med

förrättning. En viss oklarhet synes riksdagen föreligga hur dessa besiktningskostnader

skola finansieras. Å ena sidan framhåller departementschefen, att

den ojämförligt enklaste formen för uppbörden av besiktningsavgifterna

onekligen är den, att avgifterna uttagas i form av höjd fordonsskatt, varför

detta alternativ anses vara att föredraga framför andra — uppbörd genom

besiktningsmännen, genom länsstyrelserna i samband med registreringsförfarandet

eller genom inbetalande i förskott över postgiro. Å andra sidan har

departementschefen, då en översyn av automobilskattens avvägning torde

komma att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, ansett betänkligheter

möta att nu ändra gällande skattesatser för att täcka det jämförelsevis ringa

medelsbehov, varom här är fråga. Följden har blivit att avgifterna för besiktningarna

tills vidare slopats och att kostnaderna för bilbesiktningsmannaorganisationen

— i den mån de icke täckas av avgifter för kompetensprov

—- måste bestridas inom ramen för nuvarande automobilskattemedel. Riksdagen

har väl funnit skäl tala för att besiktningsmännen i möjligaste mån

befrias från bestyret med uppbörd av förrättningsavgifter. Emellertid bör

framhållas, att även enligt det nu framlagda förslaget vissa avgifter skola

inlevereras till statsverket via besiktningsmännen, varför principen om deras

befrielse icke helt kunnat genomföras. Vidare må framhållas att, såsom ock

departementschefen erinrat, vissa invändningar rests mot systemet att uttaga

besiktningsavgifterna genom höjd fordonsskatt. Riksdagen är för sin del icke

övertygad om att den nu ifrågasatta lösningen är den ur olika synpunkter

lämpligaste. Riksdagen, som uppfattat det framlagda förslaget såsom ett provisorium

i avbidan på översynen av automobilskattens avvägning, förutsätter

att här avsedda spörsmål av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Vad departementschefen förordat i fråga om höjda avgifter för kompetensprov

och ändring av vissa författningsbestämmelser har icke givit riksdagen

anledning till erinran.

Vissa övergångsanordningar.

Beträffande löneställningen för vissa nu hos bilbesiktningsmännen anställda

biträden, som kunna komma att övergå i statstjänst, har riksdagen

här ovan uttalat sig. Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat

under nu förevarande avsnitt har icke föranlett till någon erinran från riksdagens

sida.

Anslagsfrågor.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har riksdagen

icke haft något att erinra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 197.

7

Under åberopande av vad riksdagen här ovan anfört får riksdagen anmäla,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

dels bemyndigat Kungl. Maj:t att i blivande personalförteckning för statens

bilinspektion uppföra 2 befattningar såsom förste bilinspektör i A 26, 7

sådana befattningar i A 24 samt 38 befattningar såsom bilinspektör i A 22;

dels godkänt följande avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas

från och med den 1 januari 1948 tills vidare:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.....................

Kronor.

296 000

205 300

30 000

Summa kronor 531 300;

dels ock för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisat följande

förslagsanslag, nämligen till Besiktning av motorfordon 1 100 000 kronor, till

Statens bilinspektion: Avlöningar 531 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

samt till Statens bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 23 maj 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.