Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet jämte i ämnet väckt motion.

1947-05-20 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1947:209, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 209.

Nr 209.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående organisationen av statens iskryt ar verksamhet

jämte i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 92:)

Till Konungen.

I propositionen nr 173 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 28 februari 1947, föreslagit

riksdagen godkänna de riktlinjer för organisationen av statens isbrytarverksamhet,

som departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordat.

Vidare har i motionen II: 362 hemställts, att riksdagen måtte uttala, att i

isbrytarnämnden skall utses en representant för rikets hamnar efter förslag av

svenska hamnförbundet samt att till statens isbrytardirektör skall utses eu kommendörkapten,

aktiv eller i reserven.

Vid övervägande av frågan om den lämpligaste organisationen av statens

isbrytarledning har riksdagen i likhet med departementschefen funnit övervägande

skäl tala för att ledningen i fred såvitt angår dirigeringen i stort av

denna verksamhet överflyttas till kommerskollegium. Likaledes anser riksdagen

motiverat, att såväl i fred som i krig frågor om nybyggnad och underhåll av

isbrytarfartyg liksom hittills handläggas av marinförvaltningen, där skeppsbyggnadsteknisk

kompetens och förvaltningsorgan för fartygsmateriel finnas.

Vad beträffar statsisbrytarnas bemanning hava delade meningar varit rådande,

huruvida densamma skulle vara militär eller civil. Till stöd för militär

bemanning har anförts att för den personal, som skall handhava de vapen, med

vilka isbrytarfartygen i krig äro utrustade, erfordras självfallet militär utbildning

samt att även för fartygens framförande under krigsförhållanden det

vore nödvändigt att viss del av bemanningen i övrigt vore väl förtrogen med

örlogsflottans taktiska uppträdande samt med de föreskrifter av navigatorisk

och

vidare framhållits, att om de för verksamheten i krig erforderliga militära besättningarna

finge sin utbildning på isbrytarna redan i fredstid detta i hög grad

komme att underlätta eu smidig övergång från freds- till krigsorganisation. Riksdagen

anser dessa skäl vägande. Härtill kommer, att av departementschefen

verkställda beräkningar klart framgår, att ur ekonomisk synpunkt kostnaderna

för militär bemanning ställa sig betydligt fördelaktigare än vid användande

av civil personal. Vid angivna förhållanden och då intet torde vara att erinra

mot det sätt, på vilket den militära personalen hittills handhaft isbrytarverksamheten,

synes riksdagen anledning icke föreligga att nu frångå gällande ordning

med militär bemanning. Riksdagen ansluter sig alltså till departementschefens

uppfattning i denna del. Som följd härav böra såväl i fred som krig

frågor om isbrytarnas bemanning handläggas av chefen för marinen.

Riksdagen finner lämplighetsskäl tala för att inom kommerskollegium isbrytarfrågorna

handläggas på sjöfartsbyrån och godtager jämväl förslaget om inrättande

å nämnda byrå av en befattning för en statens isbrytardirektör. En
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 209.

7

ligt departementschefens förslag skulle denna vara kommendörkapten, aktiv eller

pensionerad. Härav följer, att en för ifrågavarande befattning lämpad reservofficer,

vilken befordrats till kommendörkapten, icke skulle kunna förordnas

som isbrytardirektör. Då enligt riksdagens mening befogad anledning icke

torde föreligga att från denna befattning utesluta officerare av nämnda personalkategori,

bör i enlighet med det i motionen II: 362 gjorda yrkandet kvalifikationskravet

för befattningen ändras till ’ ''kommendörkapten, aktiv eller i reserven”.

Framhållas må att inom den senare kategorien rymmes även pensionerad

kommendörkapten.

Genom att tillhandagå statens isbrytarledning med råd och upplysningar

synes riksdagen den föreslagna isbrytarnämnden hava en uppgift att fylla.

Riksdagen har därför intet att erinra mot att en dylik nämnd inrättas. Beträffande

nämndens sammansättning ha av remissmyndigheterna framförts

vissa önskemål. Departementschefen har föreslagit, att det skall ankomma på

Kungl. Maj:t att härutinnan meddela föreskrifter. Häremot har riksdagen

icke något att erinra. Därest emellertid, på sätt kommerskollegium förordat,

jämväl en representant för rikets hamnar beredes plats i nämnden, vilket riksdagen

med hänsyn till isbrytarverksamhetens betydelse för hamnarna finner

lämpligt, synes denne böra tillsättas efter förslag av svenska hamnförbundet.

Riksdagen delar alltså den i förberörda motion uttalade uppfattningen i denna

fråga.

Beträffande isbrytarombuden, vilka enligt vunnen erfarenhet synas ha varit

till stor nytta för isbrytarledningen, finner riksdagen förslaget om viss ökning

av antalet dylika ombud befogat. Det må såsom förutsatts ankomma på Kungl.

Maj:t att bestämma det högsta antal isbrytarombud, som kommerskollegium

skall äga utse, ävensom meddela närmare föreskrifter om ersättning åt ombuden.

Riksdagen har icke något att erinra mot vad departementschefen anfört i

fråga om ordnandet av tillfälliga iskontor liksom ej heller beträffande sättet för

täckande av de innevarande budgetår uppkommande avlöningskostnaderna vid

iskontoret i Göteborg.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts vill riksdagen icke framställa någon

erinran mot att de nu gällande reglerna rörande statens medverkan vid isbrytning

i Mälaren något uppmjukas. Riksdagen kan godtaga vad departementschefen

härutinnan föreslagit.

Vad slutligen beträffar sättet för bestridande av de för den gemensamma

svensk-danska isbrytartjänsten förenade kostnaderna har riksdagen icke något

att invända mot förslaget i denna del.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 362 godkänt de riktlinjer för

organisationen av statens isbrytarverksamhet, som framgå av vad riksdagen

ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.