Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.

1947-06-28 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1947:390, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till teckning av ytterligare aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 389—390.

ö

beredskapsstat för nästa budgetår skulle innebära, ha ansetts kunna undvikas,

åtminstone tills vidare. Kravet på beredskap föreslås i f öreva rande proposition

i stället skola tillgodoses genom en finansfullmakt av det slag, som under budgetåret

1945/46 stod till Kungl. Maj:ts förfogande. Det förutsättes emellertid,

att därest utvecklingen på arbetsmarknaden senare skulle giva anledning därtill

ett förslag till allmän beredskapsstat skall upprättas och underställas riksdagen.

Vad chefen för finansdepartementet anfört i statsrådsprotokollet över finansärenden

för den 14 februari 1947 i fråga om nämnda fullmakt har ej föranlett

erinran från riksdagens sida.

Beträffande förslagen till ändring av investeringsreserven för de civila

flygplatserna och beträffande statens järnvägars elektrifiering har riksdagen

meddelat sina beslut här ovan under punkterna l:o) och 2:ö).

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

dels medgivit, att det å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47 å kapitalbudgeten

under statens järnvägars fond uppförda anslaget till elektrifiering

å 25 000 000 kronor och det å beredskapsstat under luftfartsfonden uppförda

anslaget till byggande och förbättring av flygplatser å 9 250 000 kronor

ävensom det å beredskapsstaten å driftbudgeten under femte huvudtiteln uppförda

anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. å 245 miljoner

kronor må under för beredskapsstaten gällande förutsättningar användas

för de arbeten, som avses med ovan under punkterna l:o) och 2ro) omförmälda

förslag,

dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att under budgetåret 1947/48, därest

arbetsmarknadsläget så påfordrar, inom ramen av ett belopp av 150 miljoner

kronor meddela beslut om utförande av arbeten, för vilka anslag äro uppförda

å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47.

Stockholm den 2 juli 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 390.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till teckning av ytterligare

aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 202.)

Till Konungen.

I propositionen nr 267 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 25 april 1947, föreslagit

riksdagen att dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag under

fonden för statens aktier för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag

av 25 000 000 kronor, dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall

ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag å högst

25 000 000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse nr 390.

Ett fullföljande av 1946 års principbeslut rörande utbyggnad av Norrbottens

järnverk skulle innebära utökning av järnverkets tackjärnskapacitet med

200 000 ton till 500 000 ton och anläggande av ett fin- och mediumvalsverk.

Det av styrelsen för järnverket nu framlagda förslaget innebär vissa ändringar

i det 1946 skisserade programmet. Sålunda föreslås nu, att tackjärnsbasen

skall, åtminstone för närvarande, utbyggas allenast till en kapacitet av

300 000 ton, att trio-grovvalsverket skall ersättas med ett duo-reversiervalsverk

samt att fin- och mediumvalsverket skall utbytas mot ett fin- och trådvalsverk.

Kostnaderna för den föreslagna utbyggnadens båda etapper beräknas nu till

150 miljoner kronor, d. v. s. 10 miljoner kronor mer än enligt 1946 års beräkningar.

Därvid är att märka, att kostnaden för den tidigare ifrågasatta utbyggnaden

av tackjärnskapaciteten från 300 000 till 500 000 ton icke medräknats.

Merkostnaden förklaras av inträffade prisstegringar samt av ökade kostnader

för den nya typen av grovvalsverk, de senare inemot 20 miljoner kronor.

I åtskilliga yttranden i anledning av det förslag från styrelsens sida, som låg

till grund för propositionen i ämnet till 1946 års riksdag, uttalades farhågor

för att utrymme icke skulle förefinnas för avsättning av den produktion av

tackjärn eller valsade produkter, som utbyggnadsprogrammet åsyftade. Styrelsen

har numera närmare undersökt avsättningsmöjligheterna för olika produkter.

Det har därvid visat sig att avsättningsmöjligheterna för flera produkter

av olika skäl äro ytterst vanskliga att bedöma. Med hänsyn härtill har

styrelsen reviderat sitt utbyggnadsprogram så, att tillverkningen vid järnverket

kommer att omfatta sådana valsverksprodukter, för vilka goda avsättningsmöjligheter

inom landet ansetts föreligga, huvudsakligen byggnadsjärn

av olika typer.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott erfarit kommer utbytet av ett

trio-valsverk mot ett duo-reversiervalsverk samt anläggande av ett fin- och

trådvalsverk i stället för ett fin- och medium-valsverk att möjliggöra produktion

av sådana produkter, å vilka behovet inom landet bedömts vara särskilt

framträdande. Valsverk av angivna typer giver ock järnverket möjlighet att

differentiera tillverkningen och lämpa densamma efter föreliggande behovssituation.

Med hänsyn härtill och då, enligt vad riksdagen inhämtat, en tillverkning

enligt det skisserade programmet såvitt nu kan bedömas kan beräknas

bliva fullt konkurrenskraftig, har riksdagen beslutat, att utbyggnadsprogrammet

■— trots uppkommande merkostnader för valsverksanläggningarna i

förhållande till 1946 års beräkningar -— fullföljes enligt det nu framlagda

förelaget.

Förslag har icke nu framlagts om utbyggnad av tack järnsbasen utöver den

som åsyftats genom anskaffning av den i den första etappen av 1946 års utbyggnadsprogram

ingående koksmasugnen. Riksdagen anser det vara välbetänkt

att med beslut om ytterligare utbyggnad av tackjärnsbasen får anstå i

avbidan å resultatet av utvecklingen av den elektro-metallurgiska tackjärns- och

stålframställningen. Styrelsen har förklarat att — därest den fortsatta utredningen

av tackjärnsfrågan skulle visa att en ytterligare utbyggnad fortfarande

kan anses önskvärd — en dylik utvidgning kan genomföras utan anlitande

av anslag från riksdagen. Riksdagen vill framhålla angelägenheten av

att en ingående prövning om behovet och ändamålsenligheten av en utbyggnad

av tackjärnsbasen företages innan beslut i sådan riktning fattas.

Finansieringen av den föreslagna utbyggnaden avses skola ske dels genom

nyteckning av aktier till ett belopp av 25 miljoner kronor och dels därigenom

att statsgaranti lämnas för lån till ett belopp av likaledes 25 miljoner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 390.

7

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha framhållit, att läget på kapitalmarknaden

för närvarande är synnerligen ogynnsamt för statliga låneoperationer. Fullmäktige

ha emellertid, i betraktande av det stora kapital, som redan nedlagts i

företaget och med hänsyn till önskvärdheten att genomföra det projekterade

utvidgningsprogrammet för att ernå en rationell drift och ökning av kapaciteten,

ansett sig böra tillstyrka anvisande av det begärda anslaget till nyteckning

av aktier ävensom att ytterligare statsgaranti för lån lämnas. Riksgäldsdirektören

åter har i särskilt yttrande anfört, att han endast under förutsättning

att de nu äskade medlen först längre fram behöva tagas i anspråk kunde tillstyrka

styrelsens framställning. Läget på kapitalmarknaden vore nämligen

enligt riksgäldsdirektörens mening sådant, att en upplåning av 45 miljoner

kronor — enligt Kungl. Maj:ts förslag 50 miljoner kronor — utöver de alldeles

nödvändiga lånetransaktioner, riksgäldskontoret hade att räkna med under den

närmaste tiden, måste anses vara omöjlig genomföra på marknaden.

Departementschefen har — under framhållande att de långa leveranstiderna

tala för ett principbeslut redan av innevarande års riksdag — meddelat att de

för utbyggnaden erforderliga medlen icke behöva disponeras förrän vid en

senare tidpunkt.

Läget på kapitalmarknaden måste uppenbarligen tillmätas avgörande betydelse

vid bedömandet av frågan om den nu föreslagna utbyggnaden. Riksdagens

vederbörande utskott har funnit det vara angeläget att från järnverkets

styrelse inhämta närmare uppgifter rörande förutsättningarna för ett anstånd

med ytterligare upplåning för tillgodoseende av här avsedda behov. Därvid

har erfarits, att bolaget för närvarande ägde tillgång till likvida medel i så betydande

omfattning, att ytterligare tillskott för genomförande av det nu föreslagna

utbyggnadsprogrammet icke tills vidare erfordrades. Såvitt nu kunde

bedömas syntes med upplåning för aktieteckningens genomförande kunna anstå

omkring ett år. Vid sådant förhållande och då ett principbeslut redan nu torde

erfordras för att tjäna bolagets styrelse till ledning vid fullföljandet av de

med den första utbyggnadsetappen sammanhängande beställningarna, har riksdagen

funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till aktieteckning

och ställande av statsgaranti. Riksdagen förutsätter emellertid, att erforderlig

upplåning icke genomföres förrän oundgängligt behov därav föreligger

och att upplåningen planeras så, att störande inverkan på kapitalmarknaden

i möjligaste mån undvikes.

Vad departementschefen i övrigt anfört har icke givit riksdagen anledning

till erinran.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

dels till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag för budgetåret

1947/48 under fonden för statens aktier anvisat ett investeringsanslag av

25 000 000 kronor, dels ock beslutat, att staten genom riksgäldskontoret skall

ställa garanti i mån av behov för lån åt Norrbottens järnverk aktiebolag å högst

25 000 000 kronor.

Stockholm den 28 juni 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.