Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ersättning för skada, åstadkommen av person, som avvikit från anstalt m. m.

1947-07-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1947:475, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående ersättning för skada, åstadkommen av person, som avvikit från anstalt m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse nr 474—475.

för vidmakthållande intill 15 000 kronor av samma försäkring, dock högst 225

kronor 90 öre,

9) att till rådmannen i Vaxholm Natanael Johannes Gerhard Röhl må från

och med den dag, då föreskrift om stadens förenande i judiciellt avseende med

Södra Roslags domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten under

hans återstående livstid utbetalas årlig ersättning med 500 kronor.

Stockholm den 11 juli 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 475.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående

ersättning för skada, åstadkommen av person, som

avvikit från anstalt m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 246.)

Till Konungen.

I motionerna II: 84, 139, 221, 276 och 279 har behandlats frågan om ersättning

av allmänna medel till person, som lidit skada genom åtgärd av vid sinnessjukhus

eller vissa andra anstalter intagen eller överhuvud genom brottslig

handling. Sålunda har yrkats

i motionen II: 84, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning

beträffande möjligheterna att lämna ersättning till person, som lidit

skada eller förlust genom åtgärd av vid sinnessjukhus eller annan anstalt intagen;
i

motionen II: 139, att riksdagen ville i princip uttala, att skador och förluster,

som tillfogats allmänheten genom personer, som avvikit från av staten

ledd eller på dess uppdrag upprättad anstalt, skola ersättas av statsmedel, där

ersättning icke annorlunda kan erhållas, och hemställa till Kungl. Maj:t att

uppdraga riktlinjer för dylik ersättnings utfående;

i motionen II: 221, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära utredning och förslag i den fråga, som berörts i motionen (ersättning

för de förluster och skador, som bevisligen vållats enskilda personer genom

förseelser och brott av personer, som villkorligt frigivits eller rymt från

vissa anstalter och vårdhem) ;

i motionen 11:276, att riksdagen måtte besluta att för budgetåret 1947/48

anvisa visst ibelopp att efter socialstyrelsens prövning användas till ersättning

för skadegörelse av det slag som i motionen angivits;

i motionen II: 279, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag rörande möjligheten att, där vederbörandes ekonomiska förhållanden

det motivera, genom samhälleliga åtgärder bringa ersättning för eller

lindra ekonomisk skada, som drabbat av brott träffade personer, vilka icke genom

i laga ordning utdömt skadestånd eller genom ersättning i annan form kunna

hållas skadeslösa för dem tillfogade förluster.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse nr 475.

5

Förslaget i motionen II: 279 att ersättning skall kunna utgå av statsmedel

för skada, som tillfogats genom brottslig gärning, finner riksdagen vara värt

beaktande. Onekligen skulle införandet av en sådan ordning innebära ett

värdefullt komplement till det rättsskydd, som samhället genom sina organ

giver den enskilde medborgaren.

Emellertid bilda dessa skador ur ersättningssynpunkt en mycket heterogen

grupp. Detta gäller såväl skadornas art och det sätt, varpå de uppkommit,

som även frågan om det sätt varpå de utan statens ingripande i allmänhet må

bliva reglerade. En utredning i ämnet skulle ställas inför åtskilliga svårlösta

frågor och måste befaras bli synnerligen omfattande och tidskrävande. Detta

torde gälla även med den av motionären angivna begränsningen av utredningsuppdraget

till att avse fall, där vederbörandes ekonomiska förhållanden skulle

särskilt motivera ersättning av allmänna medel. Riksdagen anser sig med hänsyn

härtill icke beredd att nu påkalla utredning i ämnet. Emellertid förtjänar

utredningsfrågan enligt riksdagens mening ytterligare överväganden. Uppmärksamhet

synes böra ägnas spörsmålet, om uppdraget för en eventuell utredning

lämpligen kan begränsas till att avse vissa grupper av de mera angelägna

fallen. De erfarenheter, som vinnas vid den utredning, varom riksdagen här

nedan anhåller, kunna måhända giva underlag för ett fortsatt övervägande a<

den här berörda frågan.

I övriga motioner har ersättning av allmänna medel ifrågasatts endast beträffande

skador vållade av sådana, som äro intagna på sinnessjukhus m. fl.

anstalter, eller rymt eller försöksvis utskrivits därifrån. Efter prövning av

Kungl. Maj :t i varje särskilt fall har ersättning för dylika skador hittills i

viss omfattning tillerkänts skadelidande med anlitande av anslag till extra

utgifter. Enligt riksdagens mening bör en utredning av dessa ersättningsspörsmål

omedelbart inledas. Förslag till åtminstone provisoriska åtgärder för att

utan anlitande av den nödfallsutväg, som extra utgiftsanslagen erbjuda, möjliggöra

ersättning av statsmedel i ömmande fall av skador av här avsett slag

bör om möjligt föreläggas redan nästa års riksdag. Riksdagen är ej beredd att,

såsom påyrkats i vissa motioner, redan nu besluta om särskild medelsanvisning

för skadornas ersättande. Tills vidare torde alltså den utväg böra anlitas, som

anslagen till extra utgifter erbjuda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om utredning

av frågan om ersättning av allmänna medel för skador, vållade av personer,

vilka äro eller varit intagna på sinnessjukhus m. fl. anstalter.

Stockholm den 11 juli 1947.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.