Sök i Ratio Lex

I anledning af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-

1868-01-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1868:5, I anledning af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5.

J®s©

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Jan. 1868, kl. 2 e. m.

Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning

af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-

Gifven Stockholms Slott den 31 December

1867.

Enär nedannämnde af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,

öfver hvilka Kongl. Maj:t, innan Riksdagen åtskiljdes, ej kunnat

fatta och meddela sitt nådiga beslut, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t

i nåder antagna, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen,

underrätta Riksdagen om de skäl, som derför utgjort hinder.

I underdånig skrifvelse den 6 Maj 1867 har Riksdagen andragit, hurusom,

fastän något tvifvel ej kunde finnas derom att växande gröda vore att

betrakta såsom en del af den fasta egendom, hvarå den befunnes, och således

ej kunde hänföras till lösegendom, det likväl blifvit brukligt att taga sådan

gröda i mät och till och med försälja densamma, hvarigenom såväl gäldenären

som andra tillskyndats olägenheter, vida större än som kunde uppkomma för

fordringsegare genom förbud mot dylik realisation ; Och har, på dessa skal och

med anledning af derom hos Riksdagen vackt förslag, Riksdagen, för sin del,

beslutat eu författning af innehåll att “växande gröda må ej i mät gå annorledes

än i sammanhang med egande- eller nyttjanderätten till den jord, hvarå

den växer".

Emot detta förslag, deröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit

herde, har blifvit anmärkt, att, i händelse det föreslagna stadgandet i lag infördes,

anledning deraf möjligen kunde hemtas till den förmodan att hvad sålunda

särskild! om växande gröda blefve stadgadt icke gällde om växande skog eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.

annat, som enligt allmänna rättsgrunder borde liksom växande gröda anses

till jord höra, hvartill kom att, på sätt Riksdagen jemväl anfört, redan de nu

gällande Utsölcningslagarne ej gifva stöd för det antagande att växande gröda

får i mät gå annorlunda än i sammanhang med agande- eller nyttjanderätten

till jorden, hvarå den växer.

På grund af hvad sålunda blifvit anmärkt har Kongl. Maj:t ej funnit

skäl att till Riksdagens ofvan intagna förslag lemna bifall.

Med förmälan att den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer den 1 Mars

1804 utfärdade ansvarighetslag för Fullmägtige i Ränker, erfordrade åtskilliga

förändringar, särskilt till följd af de genom antagande af ny Riksdags ordning

inträdda förändrade förhållanden, har Riksdagen i skrifvelse den 8 Maj 1867

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om utfärdande af en “Ansvarighetslag

för Riksdagens Fullmägtige i Fanken" af innehåll, som berörde underdåniga

skrifvelse utvisar.

Mot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit

herde, har emellertid anmärkts, att, sedan Ansvarighetslagen af den 1 Mars

1864 antogs, hade den nya allmänna strafflagen träd! i verksamhet, hvilken

sistnämnde lag i 25 Kap. 22 § åt tillämpningen af de i samma kapitel meddelade

ansvarsbestämmelser för brott af Statens embetsman gåfve en sådan

utsträckning, att desamma kunde gälla äfven i afseende å Fullmägtige i Fanken,

samt att, i händelse en särskild ansvarighetslag för nämnde Fullmägtige fortfarande

skulle finnas, eu sådan lag följaktligen numera vore att anse såsom

ett supplement till eller undantag från allmänna strafflagen, hvarför å ett förslag

till dylik lag den fordran måste i framstå rummet ställas, att förslaget

ej lemnade rum för villrådighet om och när allmänna strafflagens omförmälda

bestämmelser skola tillämpas eller ej. Men härvid förekom mot förevarande

förslag, att då i 2 § stadgades, att Fullmägtig, som efter laga undersökning

befunnes skyldig att hafva af försummelse eller egennytta underlåtit, öfverskridit

eller afvikit från de föreskrifter, som Riksdagen eller Banko-Utskottet meddelat

eller i gällande Bankoordningar till åtlydnad föreskrifna voro, skulle

dömas, utom i de fall förslaget särskilt uppgaf, till ansvar och ersättning efter

18 Kap. Handels-Balken, hvithet handla,- om syssloman eller ombudsmän,

men, jemlik! 10 § i förslaget, allmän lag skulle i sådana förekommande händelser,

hvilka förut i förslaget ej voro nämnda, gälla till efterrättelse, till följd

hvaraf och då, på sätt ofvan vore anmärkt, förbrytelse af Fullmägtig i hans

befattning kunde hänföras under de lagrum i allmänna strafflagen, hvilka angingo

brott af embetsman, tvekan syntes kunna uppstå, huruvida förslagets

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5.

mening vore, att i de ej särskild! nämnda fallen Fullmägtigs förbrytelser borde

bedömas efter hvad strafflagen stadgade om brott af embetsman eller om ej

Fullmägtigs fel alltid skulle betraktas endast såsom förseelse af syssloman eller

ombudsman.

Att i § 2, såsom ofvan vore nämn dt, hänvisning skott till 18 Kap.

Handels-Balken, ehuru åtminstone för det fall, att syssloman vid uppdrags utförande

beginge trolöshet mot hufvudman, ansvar numera vore att söka ej i

Handels Balken, utan i 22 Kap. 14 § Strafflagen.

Att, derest med stadgande! i 3 § om “förlust af annat allmänt medborgerligt

förtroende" afsåges samma stränga påföljd, som i allmänna strafflagen

vore betecknad med “förlust af medborgerligt förtroende" och hvilken påföljd

kunde ådömas för alltid eller för viss tid samt medförde vanfräjd, ordalagen

bort vara lika med strafflagens, men att i annat fall erforderligt vore, att på

följdens betydelse närmare bestämdes.

Att stadgande i 10 § dels icke blifvit inskränkt endast till Fullmägtiges

förbrytelser i deras befattning, dels ock kunde, sannolikt mot verkliga menin

gen, uppfattas så, att i de bär afsedda fall allmänna lagens stadga liden om

forum skulle gälla och att förthy icke alltid samma domstol, som förut i för

slaget blifvit för vissa händelser bestämd eller Svea Hofrätt, skulle upptaga

mål angående Fullmägtiges fel i deras befattning.

Att tvekan torde kunna uppstå derom, huruvida den förlust af Riksdagens

förtroende, hvarom talades i 1 och 4 §§, skulle innebära allenast mistning

af innehafvande befattning såsom Fullmägtig i Banken eller tillika ovärdighet

att vidare kunna i donna eller annan af Riksdagens förtroende bero

ende befattning nyttjas, destoheldre som förlusten af Riksdagens förtroende enligt

1 § skulle vara en följd af Riksdagens pröfning, men jemlik! 4 § syntes

böra såsom straffpåföljd ådömas af domstol.

Att 5 § vore med hänseende till innehållet af 2 § öfverflödig.

Att, om med uttrycket i 7 § "ege samma ansvar rum och förfares på

sätt i 2 § stadgadt är" menades, såsom sannolikt vore, att samma ansvar borde

tillämpas, som funnes i 2 § stadgadt, donna mening icke vore fullt rigtigt

återgifven med de begagnade ordalagen, hvilka möjligen kunde antagas afse

ansvarsbestämmelsen i 6 §.

Att om, i den händelse att Fullmägtig gjort sig förfallen till böter efter

6 §, meningen ej vore, att dessa böter skulle ådömas af domstol, utan att. såsom

ordställningen syntes antyda, Fullmägtige skulle ega att bestämma om dylika

böter och om afdrag derför å Fullmägtigs arfvode, stadgande! i 8 § “förbryter

Fullmägtig sig i något af förutnämnda fall" etc. icke vore rigtigt, hvarjemte

betydelsen af ordet “anmäles" i sistnämnde § syntes oklar; samt

att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o 5.

0

att, vid jemförelse af 8 § med föreskrifterna i 2 och 4 §§, villrådighet

torde kunna förekomma derom, huruvida Justitie ombudsmannen egde, medan

Riksdag eller Revisorer voro församlade, anställa åtal mot Fullmägtig utan föregången

anmälan af Banko-Utskottet eller Revisorer!,e.

På grund af hvad sålunda anmärkt blifvit har Kongl. Maj:t funnit Sig

förhindrad att utfärda den föreslagna ansvarighetslagen.

Likaledes har Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 8 Maj 1867,

enär, i följd såväl af de genom antagande af ny Riksdagsordning inträdda förändrade

förhållanden, som ock af den för Riksdagens Revisorer gifna Instruktion,

åtskilliga förändringar skulle blifvit nödiga i hittills gällande Ansvarighetslag

för styrelseledamöterne vid Riksdagens lånekontor i orterne af den 1

Mars 1864, hos Kongl. Maj:t anhållit om utfärdande af eu ny dylik ansvarighetslag

af innehåll, som den underdåniga skrifvelse!! gifven vid handen.

Vid granskning af detta förslag, deröfver StatsRådet och Högste Domstolen

blifvit hörde, har till en början, såsom äfven å nu förevarande tillämpligt,

åberopats hvad, på sätt ofvan form kies, blifvit vid granskningen af förslaget

till ny ansvarighetslag för Riksdagens Fullmägtige i Banken yttradt angående

den betydelse, som en dylik lag, i händelse sådan skulle fortfarande

finnas, numera måste komma att ega i förhållande till de i allmänna strafflagen

förekommande ansvarsbestämmelser för brott af embetsman, hvarförutom

i sammanhang härmed är vordet anmärkt, dels att, i händelse strafflagens omförmälda

bestämmelse!- ej skulle ega tillämpning å Fullmägtiges i Banken fel i

deras befattning, det syntes vara hvarken lämpligt eller rättvist, att styrelseledamöter

vid lånekontor, i orterna komma att för förbrytelse i sin befattning

i de fall, som 7 § uti ifrågavarande förslag afsåga, bedömas efter hvad allmänna

strafflagen stadgade om brott af embetsman, hvithet efter förslagets nuvarande

lydelse skulle blifva fallet; dels att de i förslaget begagnade uttrycken

“Riksdagens förtroende" och “annat allmänt medborgerligt förtroende" gåfvo anledning

till samma erinran, som skott beträffande enahanda uttryck i förslaget

till ansvarighetslag för Fullmägtige i Banken; dels ock att i redaktionen af 3 §

förekom den oegentlighet, att stadgandet, det böter skulle afdragas arfvodet och

tillfalla stadens fattige, afsåge enligt ordställningen endast de böter, hvarom

förmäldes i andra punkten, men icke de i första punkten bestämda, och att

hvad som blifvit yttradt angående 10 § i förslaget till ny ansvarighetslag för

Riksdagens Fullmägtige i Banken äfven egde tillämpning å 7 § i förevarande

förslag.

Bill. till Riksd. Prof. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 3 Hcift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kovgl, Maj.is Nåd. Skrifvelse No 5.

På grund häraf har KongL Maj:t förklarat Sig förhindrad att utfärda

den föreslagna ansvarighetslagen.

Vidare har Riksdagen i skrifvelse den 6 Maj 1867 förmält, hurusom, i

anledning af ett derstädes väckt förslag om ändring i Förordningen angående

gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, såvidt donna författning

innehåller förbud mot dylika andaktsöfningar “å tid, då allmän Gudstjenst i

församlingen förrättas", Riksdagen ansett den i förenämnde författning förekommande

bestämmelse, att sammankomster till gemensamma andaktsöfningar

utan vederbörande presterskap omedelbara ledning ej finge “utan särskild!,

tillstånd ega ruin å tid, då allmän Gudstjenst i församlingen hölls" höra borttagas

och i dess ställe stadgas, att sådan sammankomst ej finge hållas så nära

stället för den allmänna Gudstjensten, att den sednare eller ordningen vid densamma

stördes, hvarför Riksdagen på dessa och i (ifrigt anförda skål för sin

del beslutat en författning, hvarigenom, med upphäfvande af ofvannämnda Förordningen

den 26 Oktober 1858, skulle stadgas på sätt Riksdagens skrifvelse

innehåller.

Enär för detta förslags upphöjande till lag erfordrades kyrkomötes samtycke,

men Kong!. Maj:t icke för andra ärenden beslutat sammankallande af

sådant möte före nästa riksdag samt nu gällande lag medgifver att särskilt

tillstånd kan lemnas till hållande af sådana sammankomster, som Riksdagens

förslag afser att tillåta, har Kong!. Näjd, som ansett samma förslags antagande

ej vara af den angelägenhet att kyrkomöte ensamt för donna fråga herde

sammankallas, efter Stats-Rådets och Högste Domstolens hörande, funnit skäligt

låta Riksdagens förslag förfalla.

Slutligen har Riksdagen i skrifvelse den 14 Maj 1867, med förmälan

hurusom, i anledning af åtskilliga hos Riksdagen gjorda framställningar, fråga

derstädes förevarit om förändrade föreskrifter angående prostens bildning och

rörande de examina och öfriga vilkor, hvilka för erhållande af prestembetetoch särskilda

presterliga befattningar erfordrades, i underdånighet dels anhållit om

utfärdande af åtskilliga föreskrifter i detta hänseende, hvilka endast på Kong!.

Maj:ts nådiga pröfning ankomma, dels tillkännagifvit det Riksdagen för sin del,

i afseende å 19 Kapitlet 2 § Kyrkolagen och hvad i (ifrigt finnes stadgad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5. 11

rörande den i samma lagrum omförmälda prestexamen, beslutat en ändring af

innehåll, svin den underdåniga skrifvelsen utvisar.

Sedan Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 28 Maj 1867 förordnat att, i anledning

af Riksdagens berörde framställning, skulle infordras underdåniga utlåtanden

från Kanslern för Universiteterna i Upsala och Lund, efter ''vederbörandes

hörande, och från samtliga Domkapitlen i riket, så hafva dessa utlåtanden

ännu icke fullständigt inkommit och Högste Domstolens yttrande följaktligen

ej heller afgifvits. Af sådan anledning har ifrågavarande ärende icke,

före Riksdagens sammanträde, kunnat af Kongl. Maj:t till slutlig pröfning företagas

och den föreslagna ändringen i Kyrkolagen förthy, jemlik! 87 § 1 mom.

Regeringsformen, förfallit.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

CARL.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver Justitie-Departements.-Ärenden, hållet inför Hans Maj-.t

Konungen uti Stats-Kådet å Stockholms Slott Tisdagen den 31 December 1867,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsrninistern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Man

der ström,

Statsråden: Herr Grefve von Flaten,

Friherre af Ugglas,

Lagerstråle,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim,

Äbelin.

Hans Excellens Herr Justitie Statsministern uppläste till justering ett,

i öfverenstämmelse med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan fattade beslut,

uppsatt förslag till nådig Skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga

vid sistlidne riksdag beslutade lagförändringar.

Enligt Stats-Rådets tillstyrkande täcktes Kongl. Maj:t

i nåder gilla berörda förslag och befallde att, i öfverensstämmelse

dermed, till Riksdagen skulle aflåtas Skrifvelse,

sådan den finnes detta protokoll bilagd.

Ex protocollo

C. J. E. Åkerstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.