I anledning af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-
1868-01-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1868:5, I anledning af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-
Dokumentets text
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5.
J®s©
Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Jan. 1868, kl. 2 e. m.
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning
af åtskilliga vid sistförjlutna riksdag beslutade lagförändringar-
Gifven Stockholms Slott den 31 December
1867.
Enär nedannämnde af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t, innan Riksdagen åtskiljdes, ej kunnat
fatta och meddela sitt nådiga beslut, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t
i nåder antagna, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen,
underrätta Riksdagen om de skäl, som derför utgjort hinder.
I underdånig skrifvelse den 6 Maj 1867 har Riksdagen andragit, hurusom,
fastän något tvifvel ej kunde finnas derom att växande gröda vore att
betrakta såsom en del af den fasta egendom, hvarå den befunnes, och således
ej kunde hänföras till lösegendom, det likväl blifvit brukligt att taga sådan
gröda i mät och till och med försälja densamma, hvarigenom såväl gäldenären
som andra tillskyndats olägenheter, vida större än som kunde uppkomma för
fordringsegare genom förbud mot dylik realisation ; Och har, på dessa skal och
med anledning af derom hos Riksdagen vackt förslag, Riksdagen, för sin del,
beslutat eu författning af innehåll att “växande gröda må ej i mät gå annorledes
än i sammanhang med egande- eller nyttjanderätten till den jord, hvarå
den växer".
Emot detta förslag, deröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit
herde, har blifvit anmärkt, att, i händelse det föreslagna stadgandet i lag infördes,
anledning deraf möjligen kunde hemtas till den förmodan att hvad sålunda
särskild! om växande gröda blefve stadgadt icke gällde om växande skog eller
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.
annat, som enligt allmänna rättsgrunder borde liksom växande gröda anses
till jord höra, hvartill kom att, på sätt Riksdagen jemväl anfört, redan de nu
gällande Utsölcningslagarne ej gifva stöd för det antagande att växande gröda
får i mät gå annorlunda än i sammanhang med agande- eller nyttjanderätten
till jorden, hvarå den växer.
På grund af hvad sålunda blifvit anmärkt har Kongl. Maj:t ej funnit
skäl att till Riksdagens ofvan intagna förslag lemna bifall.
Med förmälan att den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer den 1 Mars
1804 utfärdade ansvarighetslag för Fullmägtige i Ränker, erfordrade åtskilliga
förändringar, särskilt till följd af de genom antagande af ny Riksdags ordning
inträdda förändrade förhållanden, har Riksdagen i skrifvelse den 8 Maj 1867
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om utfärdande af en “Ansvarighetslag
för Riksdagens Fullmägtige i Fanken" af innehåll, som berörde underdåniga
skrifvelse utvisar.
Mot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit
herde, har emellertid anmärkts, att, sedan Ansvarighetslagen af den 1 Mars
1864 antogs, hade den nya allmänna strafflagen träd! i verksamhet, hvilken
sistnämnde lag i 25 Kap. 22 § åt tillämpningen af de i samma kapitel meddelade
ansvarsbestämmelser för brott af Statens embetsman gåfve en sådan
utsträckning, att desamma kunde gälla äfven i afseende å Fullmägtige i Fanken,
samt att, i händelse en särskild ansvarighetslag för nämnde Fullmägtige fortfarande
skulle finnas, eu sådan lag följaktligen numera vore att anse såsom
ett supplement till eller undantag från allmänna strafflagen, hvarför å ett förslag
till dylik lag den fordran måste i framstå rummet ställas, att förslaget
ej lemnade rum för villrådighet om och när allmänna strafflagens omförmälda
bestämmelser skola tillämpas eller ej. Men härvid förekom mot förevarande
förslag, att då i 2 § stadgades, att Fullmägtig, som efter laga undersökning
befunnes skyldig att hafva af försummelse eller egennytta underlåtit, öfverskridit
eller afvikit från de föreskrifter, som Riksdagen eller Banko-Utskottet meddelat
eller i gällande Bankoordningar till åtlydnad föreskrifna voro, skulle
dömas, utom i de fall förslaget särskilt uppgaf, till ansvar och ersättning efter
18 Kap. Handels-Balken, hvithet handla,- om syssloman eller ombudsmän,
men, jemlik! 10 § i förslaget, allmän lag skulle i sådana förekommande händelser,
hvilka förut i förslaget ej voro nämnda, gälla till efterrättelse, till följd
hvaraf och då, på sätt ofvan vore anmärkt, förbrytelse af Fullmägtig i hans
befattning kunde hänföras under de lagrum i allmänna strafflagen, hvilka angingo
brott af embetsman, tvekan syntes kunna uppstå, huruvida förslagets
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5.
mening vore, att i de ej särskild! nämnda fallen Fullmägtigs förbrytelser borde
bedömas efter hvad strafflagen stadgade om brott af embetsman eller om ej
Fullmägtigs fel alltid skulle betraktas endast såsom förseelse af syssloman eller
ombudsman.
Att i § 2, såsom ofvan vore nämn dt, hänvisning skott till 18 Kap.
Handels-Balken, ehuru åtminstone för det fall, att syssloman vid uppdrags utförande
beginge trolöshet mot hufvudman, ansvar numera vore att söka ej i
Handels Balken, utan i 22 Kap. 14 § Strafflagen.
Att, derest med stadgande! i 3 § om “förlust af annat allmänt medborgerligt
förtroende" afsåges samma stränga påföljd, som i allmänna strafflagen
vore betecknad med “förlust af medborgerligt förtroende" och hvilken påföljd
kunde ådömas för alltid eller för viss tid samt medförde vanfräjd, ordalagen
bort vara lika med strafflagens, men att i annat fall erforderligt vore, att på
följdens betydelse närmare bestämdes.
Att stadgande i 10 § dels icke blifvit inskränkt endast till Fullmägtiges
förbrytelser i deras befattning, dels ock kunde, sannolikt mot verkliga menin
gen, uppfattas så, att i de bär afsedda fall allmänna lagens stadga liden om
forum skulle gälla och att förthy icke alltid samma domstol, som förut i för
slaget blifvit för vissa händelser bestämd eller Svea Hofrätt, skulle upptaga
mål angående Fullmägtiges fel i deras befattning.
Att tvekan torde kunna uppstå derom, huruvida den förlust af Riksdagens
förtroende, hvarom talades i 1 och 4 §§, skulle innebära allenast mistning
af innehafvande befattning såsom Fullmägtig i Banken eller tillika ovärdighet
att vidare kunna i donna eller annan af Riksdagens förtroende bero
ende befattning nyttjas, destoheldre som förlusten af Riksdagens förtroende enligt
1 § skulle vara en följd af Riksdagens pröfning, men jemlik! 4 § syntes
böra såsom straffpåföljd ådömas af domstol.
Att 5 § vore med hänseende till innehållet af 2 § öfverflödig.
Att, om med uttrycket i 7 § "ege samma ansvar rum och förfares på
sätt i 2 § stadgadt är" menades, såsom sannolikt vore, att samma ansvar borde
tillämpas, som funnes i 2 § stadgadt, donna mening icke vore fullt rigtigt
återgifven med de begagnade ordalagen, hvilka möjligen kunde antagas afse
ansvarsbestämmelsen i 6 §.
Att om, i den händelse att Fullmägtig gjort sig förfallen till böter efter
6 §, meningen ej vore, att dessa böter skulle ådömas af domstol, utan att. såsom
ordställningen syntes antyda, Fullmägtige skulle ega att bestämma om dylika
böter och om afdrag derför å Fullmägtigs arfvode, stadgande! i 8 § “förbryter
Fullmägtig sig i något af förutnämnda fall" etc. icke vore rigtigt, hvarjemte
betydelsen af ordet “anmäles" i sistnämnde § syntes oklar; samt
att,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N:o 5.
0
att, vid jemförelse af 8 § med föreskrifterna i 2 och 4 §§, villrådighet
torde kunna förekomma derom, huruvida Justitie ombudsmannen egde, medan
Riksdag eller Revisorer voro församlade, anställa åtal mot Fullmägtig utan föregången
anmälan af Banko-Utskottet eller Revisorer!,e.
På grund af hvad sålunda anmärkt blifvit har Kongl. Maj:t funnit Sig
förhindrad att utfärda den föreslagna ansvarighetslagen.
Likaledes har Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 8 Maj 1867,
enär, i följd såväl af de genom antagande af ny Riksdagsordning inträdda förändrade
förhållanden, som ock af den för Riksdagens Revisorer gifna Instruktion,
åtskilliga förändringar skulle blifvit nödiga i hittills gällande Ansvarighetslag
för styrelseledamöterne vid Riksdagens lånekontor i orterne af den 1
Mars 1864, hos Kongl. Maj:t anhållit om utfärdande af eu ny dylik ansvarighetslag
af innehåll, som den underdåniga skrifvelse!! gifven vid handen.
Vid granskning af detta förslag, deröfver StatsRådet och Högste Domstolen
blifvit hörde, har till en början, såsom äfven å nu förevarande tillämpligt,
åberopats hvad, på sätt ofvan form kies, blifvit vid granskningen af förslaget
till ny ansvarighetslag för Riksdagens Fullmägtige i Banken yttradt angående
den betydelse, som en dylik lag, i händelse sådan skulle fortfarande
finnas, numera måste komma att ega i förhållande till de i allmänna strafflagen
förekommande ansvarsbestämmelser för brott af embetsman, hvarförutom
i sammanhang härmed är vordet anmärkt, dels att, i händelse strafflagens omförmälda
bestämmelse!- ej skulle ega tillämpning å Fullmägtiges i Banken fel i
deras befattning, det syntes vara hvarken lämpligt eller rättvist, att styrelseledamöter
vid lånekontor, i orterna komma att för förbrytelse i sin befattning
i de fall, som 7 § uti ifrågavarande förslag afsåga, bedömas efter hvad allmänna
strafflagen stadgade om brott af embetsman, hvithet efter förslagets nuvarande
lydelse skulle blifva fallet; dels att de i förslaget begagnade uttrycken
“Riksdagens förtroende" och “annat allmänt medborgerligt förtroende" gåfvo anledning
till samma erinran, som skott beträffande enahanda uttryck i förslaget
till ansvarighetslag för Fullmägtige i Banken; dels ock att i redaktionen af 3 §
förekom den oegentlighet, att stadgandet, det böter skulle afdragas arfvodet och
tillfalla stadens fattige, afsåge enligt ordställningen endast de böter, hvarom
förmäldes i andra punkten, men icke de i första punkten bestämda, och att
hvad som blifvit yttradt angående 10 § i förslaget till ny ansvarighetslag för
Riksdagens Fullmägtige i Banken äfven egde tillämpning å 7 § i förevarande
förslag.
Bill. till Riksd. Prof. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 3 Hcift.
2
10
Kovgl, Maj.is Nåd. Skrifvelse No 5.
På grund häraf har KongL Maj:t förklarat Sig förhindrad att utfärda
den föreslagna ansvarighetslagen.
Vidare har Riksdagen i skrifvelse den 6 Maj 1867 förmält, hurusom, i
anledning af ett derstädes väckt förslag om ändring i Förordningen angående
gemensamma andaktsöfningar den 26 Oktober 1858, såvidt donna författning
innehåller förbud mot dylika andaktsöfningar “å tid, då allmän Gudstjenst i
församlingen förrättas", Riksdagen ansett den i förenämnde författning förekommande
bestämmelse, att sammankomster till gemensamma andaktsöfningar
utan vederbörande presterskap omedelbara ledning ej finge “utan särskild!,
tillstånd ega ruin å tid, då allmän Gudstjenst i församlingen hölls" höra borttagas
och i dess ställe stadgas, att sådan sammankomst ej finge hållas så nära
stället för den allmänna Gudstjensten, att den sednare eller ordningen vid densamma
stördes, hvarför Riksdagen på dessa och i (ifrigt anförda skål för sin
del beslutat en författning, hvarigenom, med upphäfvande af ofvannämnda Förordningen
den 26 Oktober 1858, skulle stadgas på sätt Riksdagens skrifvelse
innehåller.
Enär för detta förslags upphöjande till lag erfordrades kyrkomötes samtycke,
men Kong!. Maj:t icke för andra ärenden beslutat sammankallande af
sådant möte före nästa riksdag samt nu gällande lag medgifver att särskilt
tillstånd kan lemnas till hållande af sådana sammankomster, som Riksdagens
förslag afser att tillåta, har Kong!. Näjd, som ansett samma förslags antagande
ej vara af den angelägenhet att kyrkomöte ensamt för donna fråga herde
sammankallas, efter Stats-Rådets och Högste Domstolens hörande, funnit skäligt
låta Riksdagens förslag förfalla.
Slutligen har Riksdagen i skrifvelse den 14 Maj 1867, med förmälan
hurusom, i anledning af åtskilliga hos Riksdagen gjorda framställningar, fråga
derstädes förevarit om förändrade föreskrifter angående prostens bildning och
rörande de examina och öfriga vilkor, hvilka för erhållande af prestembetetoch särskilda
presterliga befattningar erfordrades, i underdånighet dels anhållit om
utfärdande af åtskilliga föreskrifter i detta hänseende, hvilka endast på Kong!.
Maj:ts nådiga pröfning ankomma, dels tillkännagifvit det Riksdagen för sin del,
i afseende å 19 Kapitlet 2 § Kyrkolagen och hvad i (ifrigt finnes stadgad
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5. 11
rörande den i samma lagrum omförmälda prestexamen, beslutat en ändring af
innehåll, svin den underdåniga skrifvelsen utvisar.
Sedan Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 28 Maj 1867 förordnat att, i anledning
af Riksdagens berörde framställning, skulle infordras underdåniga utlåtanden
från Kanslern för Universiteterna i Upsala och Lund, efter ''vederbörandes
hörande, och från samtliga Domkapitlen i riket, så hafva dessa utlåtanden
ännu icke fullständigt inkommit och Högste Domstolens yttrande följaktligen
ej heller afgifvits. Af sådan anledning har ifrågavarande ärende icke,
före Riksdagens sammanträde, kunnat af Kongl. Maj:t till slutlig pröfning företagas
och den föreslagna ändringen i Kyrkolagen förthy, jemlik! 87 § 1 mom.
Regeringsformen, förfallit.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.
Utdrag af protokollet öfver Justitie-Departements.-Ärenden, hållet inför Hans Maj-.t
Konungen uti Stats-Kådet å Stockholms Slott Tisdagen den 31 December 1867,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsrninistern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Man
der ström,
Statsråden: Herr Grefve von Flaten,
Friherre af Ugglas,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenheim,
Äbelin.
Hans Excellens Herr Justitie Statsministern uppläste till justering ett,
i öfverenstämmelse med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan fattade beslut,
uppsatt förslag till nådig Skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga
vid sistlidne riksdag beslutade lagförändringar.
Enligt Stats-Rådets tillstyrkande täcktes Kongl. Maj:t
i nåder gilla berörda förslag och befallde att, i öfverensstämmelse
dermed, till Riksdagen skulle aflåtas Skrifvelse,
sådan den finnes detta protokoll bilagd.
Ex protocollo
C. J. E. Åkerstedt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.