Sök i Ratio Lex

I anledning af åtskilliga vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar

1870-01-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1870:6, I anledning af åtskilliga vid sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.

9

Y.o (i.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Jan, 1870, kl. 6 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af åtskilliga vid

sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar; Gifven Stockholms

Slott den 7 Januari 1870.

Då nedannämnda af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,

öfver hvilka Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt nådiga beslut innan

Riksdagen åtskiljdes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t i nåder antagna,

vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen, underrätta

Riksdagen om de skäl, som derför utgjort hinder.

I underdånig skrifvelse den 14 Maj 1869 har Riksdagen anfört, hurusom nu

gällande konkurslag lemnade rum för ett ofta öfverklagadt missbruk, bestående

deri, att edgångsyrkande framställdes utan giltig anledning, under beräkning att

en eller annan borgenär, mot hvilken detsamma vore riktadt, skulle förblifva okunnig

derom, försumma edgången och således gå miste om utdelning i massan;

att dessutom för edgångens fullgörande olägenheter ofta kunde mota derigenom

att borgenär, i anseende till de långa mellantiderna för domstolarnes sammanträden

på landet, måste företaga en lång och kostsam resa till närmaste stad, för att der

aflägga eden; att, beträffande vilkoren för ackords godkännande, klagan vid sistförflutna

likasom vid föregående riksdagar förekommit öfver de rättsförnärmande

missbruk, hvartill de i konkurslagen angående detta ämne meddelade stadgande

gåfvo anledning; samt att Riksdagen i anledning häraf för sin del beslutat en författning,

hvarigenom förordnades, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af

den 18 September 1862 skulle erhålla den förändrade lydelse, som den underdåniga

skrifvelsen utvisar.

Emot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen blifvit börda,

har blifvit anmärkt, att åberopade 104 § i konkurslagen, efter den lydelse Riksdagen

deråt föreslagit, icke skulle komma att innehålla det i densamma genom FörBih.

till Riksd. Prot. 1870. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.

ordningen den 12 September 1868 gjorda tillägg derom att fastställelse af ackord

må vägras på den grund, att säkerhet saknas för ackordets fullgörande.

På grund häraf och då det förslag till författning, som Riksdagens skrifvelse

innefattade, icke kunde annorlunda än i sin helhet godkännas, har Kongl. Maj:t

funnit sig förhindrad att bifalla Riksdagens förslag.

Vidare har Riksdagen, i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869, med förmälan

hurusom de olägenheter, som härflöto deraf att i de särskilda orterna ej funnos

kända personer, till hvilka parter och rättsökande med tillförsigt kunde vånda

sig i sina rättsangelägenheter, ofta öfverklagats och blefvo med en tilltagande utveckling

af handel och rörelse alltmera kännbara, tillkännagifvit, att Riksdagen för

sin del beslutat en författning af följande lydelse:

»Såsom tillägg till hvad lagen i 15 Kapitlet Rättegångs-balken angående laga

fullmägtig innehåller, förordnas som följer:

Vid hvarje allmän domstol skola minst två skicklige män bemyndigas att

såsom fullmägtige tillhandagå parter, som dem anlita. Dessa fullmägtige skola

nämnas, vid Hofrätt och Underrätt af Rätten sjelf, och vid Högsta Domstolen af

Konungens Nedre Justitie-revision.«

Emot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen bl Hvit börda,

är vordet anmärkt: att, enligt hvad Riksdagens skrifvelse omförmäler och den föreslagna

lagtexten innebär, domstols bemyndigande för vissa personer att såsom

fullmägtige tillhandagå parter måste antagas innefatta domstolens vitsord om dessa

personers egenskaper för ett sådant kall icke blott i afseende å den skicklighet,

som på grund af domstolens erfarenhet kunde bedömas, utan ock i afseende å deras

moraliska egenskaper och pålitlighet; att en förmodan att inom alla domstolars

verkningskrets eller i närheten deraf städse skulle finnas två män, som, af domstolen

kände, kunde förtjena ett sådant dess omdöme och vore villige att slikt uppdrag

sig åtaga, syntes icke böra, såsom förslaget innebär, tagas till grund för ett

o vilkorligt åläggande för domstolarne att meddela ett bemyndigande till sakförarekallet,

på sätt förslaget innehåller; och att den föreslagna lagen sannolikt icke

kunde i en stor del af riket verkställas utan en den råtta meningen illa motsvarande

tolkning, till följd hvaraf den genom domstolarnes bemyndigande rekommenderade

sakförareklassen kunde komma att betydligen uppblandas med ingenting

mindre än kunnige och rättsinnade män.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt har Kongl. Maj:t funnit Sig

icke kunna bifalla Riksdagens ifrågavarande förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.

11

Riksdagen har uti skrifvelse den 13 Maj 1869 förmält, att Riksdagen, hos

hvilken framställningar blifvit gjorda om förändrade stadganden angående främmande

kristna trosbekännare och deras religionsöfning, efter öfvervägande af detta

vigtiga ämne funnit åtskilliga ändringar i nu gällande Kongl. Förordningen den

23 Oktober 1860 vara af behofvet påkallade samt i följd deraf för sin del beslutat

utfärdande af en författning i ämnet af den lydelse, det underdåniga förslaget innehåller.

I afseende å detta förslag, öfver hvilket Stats-Rådet och Högsta Domstolen

blifvit börda, är vordet anmärkt, att i förslaget berördes ämnen, som borde hänföras

till kyrkolag, och att detsamma förty icke kunde utan Kyrkomötets samtycke

oförändradt antagas; Och har Kongl. Maj:t på grund häraf och då Kongl.

Maj:t ej funnit skål kalla Kyrkomöte, som så nyligen varit församla^, att åter före

nästa riksdag sammanträda, funnit skäligt låta Riksdagens nu väckta lagförslag

få förfalla. Emellertid, enär det synts lämpligt att vid en ny lagstiftning ordnandet

af främmande trosbekännares ställning till Staten gjordes till föremål för en lag,

som helt och hållet blefve oberoende af Kyrkomötets samtycke, men dels det härför

erforderliga frånskiljande af visso delar i nu gällande författning vore förenadt

med synnerliga svårigheter, innan kyrkolagens omfång blifvit närmare bestämdt

än som nu vore fallet, och dels det vore att befara, det ett lagförslag i ämnet,

hvithet upptoge endast sådana bestämmelser, som ostridigt folie utom Kyrkolagen,

ej skulle finnas motsvara det af Riksdagen åsyftade ändamål, om icke på samma

gång kyrkolagen affattades så, att den icke innefattade hinder för åtskilliga af de

förändringar Riksdagen åsyftat, har Kong], Maj:t öfver!emnat Riksdagens skrifvelse

till Kyrkolags-komitéen, för att vid affattande af de stadganden i kyrkolagen, som

med förevarande ämne ega sammanhang, taga de af Riksdagen föreslagna ändringar

i öfvervägande.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL

Louis De Geer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl, Majds Nåd. Skrifvelse N:o 6.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Fredagen den

7 Januari 1870,

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-statsministern, Herr Friherre De Geer,

Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Wachtmeister,

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim,

Berg,

Adlercreutz.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse

med förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade nådiga

beslut, uppsatt förslag till Skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga vid

sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,

gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll

bilagdt, och förordnade att Skrifvelse skulle i öfverensstämmelse

dermed till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Oscar David Egge.

N:o 1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.