I anledning af åtskilliga vid sistförflutne riksdag beslutade lagförändringar
1875-01-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1875:5, I anledning af åtskilliga vid sistförflutne riksdag beslutade lagförändringar
Dokumentets text
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.
JSf:o S.
Ank. till Riksd. Kansli den 25 Januari 1875, kl. 2 e. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af
åtskilliga vid sistförflutne riksdag beslutade lagförändringar;
Gifven Stockholms Slott den 9 Januari 1875.
Då nedannämnda, af senast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,
öfver hvilka _ Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt
nådiga beslut innan Riksdagen åtskildes, ej heller sedermera blifvit af
Kongl. Maj:t antagna, vill Kongl. Maj;t nu, i öfverensstämmelse med § 87
Regeringsformen, underrätta Riksdagen om de skäl, som derför ut°dort
hinder. ^ ~
Sedan Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 31 December 1873,
jemlikt § 89 Regeringsformen, föreslagit Riksdagen antagande af en förordning
angående förändrade bestämmelser i afseende å behandlingen och
fullföljden af vissa mål, har Riksdagen uti skrifvelse den 7 Maj 1874 i
underdånighet anmält, att Riksdagen, af anförda skäl, funnit omförmälda
nådiga proposition icke kunna i sin helhet bifallas, men deremot, för sin
del beslutat en uti skrivelser) intagen författning i ämnet.
Den förordning Riksdagen, med vägran af bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition i ämnet, för sin del beslutat, afser ändring af lagar
och författningar, som Rikets allmänna hushållning röra, och då dessa
lagförändringar, i den man de finnas lämpliga, höra ske i den ordning,
Regeringsformens 89 § anvisar, samt genom den af Riksdagen föreslagna
författningen det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition åsyftade ändamål ej
skulle ernås, har Kongl. Maj:t förklarat Riksdagens beslut i afseende å
berörda förordning komma att förfalla.
Koncjl. Ma.jHs Nåd. Skrifvelse N:o 5.
13
Uti underdånig skrifvelse den 19 Maj 1874 har Riksdagen, bland
annat, tillkännagifvit, att Riksdagen, af anförda orsaker, för sin de! beslutat
en författning, hvarigenom, med ändring af nu gällande stadga liden
angående val till organist och klockare, skulle förordnas, att desse skulle,
sedan förslag blifvit af kyrkoherden i föreskrifven ordning upprättadt,
af församlingen gemensamt väljas, utan att någon särskild rösträtt dervid
tillkomme kyrkoherden, samt rösterna beräknas enligt de grunder,
som för rösträtt vid kyrkostämma i allmänhet äro eller framdeles blifva
bestämda.
Enär den af Riksdagen för dess del beslutade författningen afser
ändring af kyrkolag och således, enligt 87 § 2 mom. Regeringsformen,
icke kali genomföras utan samtycke af allmänt kyrkomöte, samt Kong].
Maj:t ej funnit skal kalla kyrkomöte, som nyligen varit församladt, att
åter före 1875 års Riksdag sammanträda, så och då vid pröfningen af
det utaf utsedda komiterade utarbetade förslag till ny kyrkolag frågan
om eu lagförändring i den af Riksdagen medelst ifrågavarande förslag
åsyftade riktning kan komma under öfvervägande, har samma förslag,
hvaröfver Stats-Rädet och Högsta Domstolen blifvit hörde, fatt förfalla.
Slutligen har Riksdagen i skrifvelse den 20 Maj 1874 i underdånighet
anmält, att Riksdagen, som ansett skogsåverkan af svårare art
höra förklaras vara tjufnad och funnit åtskilliga förändringar i straffbestämmelserna
för de förbrytelser, hvilka fortfarande skulle komma att
hänföras till åverkan, vara nödiga, för sin del beslutat en förordning om
förändrad lydelse af 1, 2 och 16 §§ i 20:de kapitlet samt 2, 3, 4, 5, 6
och 7 §§ i 24:de kapitlet Strafflagen.
Emot berörda i Riksdagens skrifvelse intagna författningsförslag,
öfver hvilket Stats-Rådet och Högsta Domstolen blifvit hörde, har i Högsta
Domstolen anmärkts, bland annat: att den i förslaget gjorda skilnad mellan
terra och icke terra vindfällen komme att medföra störa svårigheter
för ett rättvis bedömande af derpå beroende olika brottslighet hos den,
som sådant virke olofligen tillgripit; att, enär nu gällande 3 § i 24 kapitlet
Strafflagen såsom kännetecken å deri omförmälda skadegörelse å
träd bestämmer, att sådan skott i »uppsåt att det sig eller annan tillegna,»
men detta i förslaget uteslutits, skulle äfven sådan skadegörelse å växande
träd, som omförmäles i I9:de kapitlet 20 § Strafflagen, kunna straffas enligt
den föreslagna nya 3 §; att 4 § i 24:de kapitlet vore, enligt förslaget, så
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 5.
uppställd, att derunder icke kunde, på sätt den nu gällande 4 § ansetts
medgifva, hänföras olofligt tillegnande å annans mark af sten, grus, lera
och dylikt; och att, då det i 7 § förekommande stadgande i fråga om
nyttjanderätts missbruk af den, som egen jord med inskränkt rätt till
skogen, antagligen syftade på egare af sådana skattehemman, som omförmälas
i Förordningen den 29 Juni 1866, syntes sådant hafva bort mera
bestämdt utmärkas, enär annars stadgandet kunde komma att tillämpas
äfven för skogsafverkning af jordägare, som, efter aftal med annan person,
i någon man inskränkt sin eljest oinskränkta rätt att öfver skogen
å sin egendom förfoga. Enär derjemte förekommit att, enligt den af
Riksdagen beslutade lydelsen af 20:de kapitlet 2 § och 24:de kapitlet 4 §,
jemförde med 20:de kapitlet 3 §, skulle, under förutsättning att det i dessa
§§ begagnade ordet mark betecknar ett och samma begrepp, det i edan
för närvarande såsom stöld eller snatteri under försvårande omständigheter
ansedda tillgreppet af växande fruktträd eller af andra i trädgård
eller på åker planterade träd komma att bestraffas endast såsom åverkan,
der värdet af det för hvarje gång tillgripna ej ginge öfver en riksdaler,
men en sådan lagförändring saknade giltig grund och så mycket
mindre kunde anses vara af Riksdagen verkligen åsyftad, som derom i
Riksdagens skrifvelse icke förekommer ens en antydan, utan fast heldre
en motsatt mening syntes omedelbarligen framgå ur det uppgift)a syftemålet
med Riksdagens beslut, har Kongl. Maj:t funnit ifrågavarande författningsförslag
ej kunna bifallas; men då Riksdagens beslut syntes ådagalägga,
att tiden vore inne för eu länge ifrågasatt och påyrkad lagförändring
med det af Riksdagen angifna hufva dsyfte, att skogsåverkan, då
den är af svårare art, men icke eljest, förklaras vara tjufnad, har Kongl.
Maj:t låtit genom vederbörande statsdepartement utarbetadt förslag till
sådan lagförändring Sig föreläggas och jemlikt 87 § Regeringsformen till
Högsta Domstolen för afgifvande af underdånigt utlåtande öfverlemna.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse val bevågen.
OSCAR.
Eduard Carleson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.
15
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför
Hans Maj-.t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 9 Januari 1875
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern Carleson,
Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Berg,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Älströmer,
Weidenhielm,
Boven,
Friherre Akerhielm,
Friherre von Otter.
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern anmälde till justering
förslag till nådig skrifvelse till Riksdagen i anledning af åtskilliga vid sistförflutna
riksdag beslutade lagförändringar;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Stats-Rådets
tillstyrkande, gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, och förordna, att skrifvelse skulle
i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Th. Willi. Malm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.