Sök i Ratio Lex

I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring

1881-01-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1881:6, I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den ‘_''6 Jan. 1881, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en

vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring; Gifven

Stockholms slott den 17 Januari 1881.

I underdånig skrifvelse den 21 April 1880 har Riksdagen tillkännagifvit,

att Riksdagen af anförda orsaker för sin del beslutat följande förändrade lydelse

af 67 § i Konkurslagen den 18 September 1862:

“Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna utsätta antingen till

visst af hundrade, eller efter annan grund; dock må det ej för sysslomän efter

tid räknas. Detta arfvode fördelas mellan Rättens ombudsman, gode männen

eller sysslomannen så, att en hvar af dem för sitt bestyr i konkursen erhåller

skälig ersättning. Nöjas de ej med borgenärernas beslut derutinnan, eller menar

någon borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge

Rätten dem emellan, som skäligt pröfvas. Ej må arfvode njutas, förr än gode

män eller sysslomän slutlig reda för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild

förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och

försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå".

Öfver detta förslag hafva Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit hörda,

och hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter — med erinran, hurusom, till förekommande

af tvister emellan Rättens ombudsman samt gode män och sysslomän

i konkurser, det vore af ej ringa vigt, att i Konkurslagen funnes stadgad en allallmän

regel för konkursarfvodets fördelning dem emellan, och, då, efter hvad

erfarenheten gåfve vid handen samt jemväl af Riksdagen i dess ofvanberörda un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.

13

derdåniga skrifvelse vitsordades, den i 67 § Konkurslagen såsom regel stadgade

fördelningsgrund allmänt tillämpades, deri syntes ligga ett bevis, att nämnda allmänna

regel vore väl afpassad — tillika förklarat sig anse den af Riksdagen

anmärkta omständigheten, att, äfven der en annan fördelningsgrund vore lämpligare,

tillfället att påkalla Rättens bestämmelse ej begagnades, så mycket mindre

kunna tillskrifvas något fel i lagstiftningen, som Rättens anlitande för sådant

ändamål ej vore med någon synnerlig omgång eller svårighet förenadt och det

icke ens uppgifvits, att, der sådan bestämmelse af Rätten äskats, hinder mött för

erhållande af en efter de särskilda förhållandena lämpad fördelningsgrund, samt

hvad anginge innehållet af Riksdagens ofvanberörda förslag anmärkts, ad, enär

Rättens ombudsman vore utan borgenärernas medverkan förordnad af Rätten eller

domaren, utöfvade en del af den verksamhet, som enligt äldre konkurslag ålegat

Rätten och af sådan anledning skulle aflägga domareed, enär han hölle tillsyn

öfver gode männens och sysslomännens förvaltning och, såsom ordförande å borgenärernas

sammanträden, jemväl öfver borgenärernas utöfvande af deras beslutanderätt,

enär han med ett ord vore icke borgenärernas utan Rättens ombud i konkursen

och såsom sådan representerade det allmännas intresse för konkursens lagenliga

fortgång och afslutande samt det med denna ombudsmannens ställning icke

vore förenligt att åt de af honom kontrollerade borgenärerna gifva ett större inflytande

på bestämmandet af den godtgörelse, han borde åtnjuta, än de redan

egde i rättigheten att i första hand bestämma konkursarfvodets belopp, förslaget

icke syntes väl öfverensstämma med konkurslagens allmänna uppfattning af den

ställning, Rättens ombudsman intoge i förhållande till borgenärerna, gode männen

och sysslomännen; att, så länge den nuvarande regeln för arfvodets fördelning

bibehölles, förmåddes borgenärerna af omtanken att erhålla dugliga sysslomän till

beviljande af skäliga konkursarfvoden och vore tvister derom för närvarande

jemförelsevis sällsynta, men då i många konkurser förekomme, att några få borgenärer

eller ombud beherskade valen af gode män och sysslomän samt öfriga omröstningar

å borgenärssammanträdena, och dessa, som oftast inom sin egen krets

utsåga gode män och sysslomän, i allmänhet hade föga intresse för den myndighet,

som af det allmänna vore satt att kontrollera deras verksamhet, skulle tilläfventyrs,

derest de äfven finge besluta om arfvodets fördelning, klagomål öfver

arfvodesbeloppets bestämmande blifva mindre sällsynta; samt att det ökade äfventyret

för Rättens ombudsman att sålunda komma i tvist med borgenärerna skulle

komma att icke allenast menligt inverka på den sjelfständiga ställning, hall borde

i förhållande till borgenärerna intaga, utan äfven framkalla svårighet att till Rättens

ombudsmän erhålla fullt tjenlige personer. Då således den af Riksdagen

för dess del beslutade lagförändringen hvarken syntes vara af behofvet påkallad

eller stå i öfverensstämmelse med konkurslagens anda och innehåll och den dessutom

skulle kunna föranleda praktiska olägenheter, ansågo Högsta Domstolens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj ds Nåd. Skrifvelse No 6.

fleste ledamöter sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till Riksdagen» ifrågavarande

förslag.

Med afseende å hvad i Högsta Domstolen sålunda blifvit mot förslaget erinradt,

bland annat, derom att gällande lag redan nu anvisar borgenär, som finner

Rättens ombudsmans lagstadgade arfvode vara för högt, en utväg att vinna nedsättning

i detsamma genom att underställa ärendet Rättens pröfning, alltså och

då anledning hittills icke förekommit att antaga, det ett sådant yrkande, derest

det blifver framstäldt och på giltiga skäl grundadt, icke skall hos domstolarne vinna

tillbörligt afseende, har Kongl. Maj:t för närvarande ej funnit skäl att till Riksdagens

förslag lemna bifall, hvarom Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med

87 § Regeringsformen, velat Riksdagen underrätta.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steg em.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.

15

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Måndagen den 17 Januari 1881,

i närvaro allians

Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
-

2:o.

Föredragande Departementschefen anmälde till justering förslag till nådig

skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförfluten riksdag beslutad lagförändring

;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets tillstyrkan,

gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll

under litt. B bilagdt, äfvensom förordna, att skrifvelse

skulle i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.