I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring
1881-01-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1881:6, I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den ‘_''6 Jan. 1881, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en
vid sistförflutna riksdag beslutad lagfor ändring; Gifven
Stockholms slott den 17 Januari 1881.
I underdånig skrifvelse den 21 April 1880 har Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen af anförda orsaker för sin del beslutat följande förändrade lydelse
af 67 § i Konkurslagen den 18 September 1862:
“Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna utsätta antingen till
visst af hundrade, eller efter annan grund; dock må det ej för sysslomän efter
tid räknas. Detta arfvode fördelas mellan Rättens ombudsman, gode männen
eller sysslomannen så, att en hvar af dem för sitt bestyr i konkursen erhåller
skälig ersättning. Nöjas de ej med borgenärernas beslut derutinnan, eller menar
någon borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge
Rätten dem emellan, som skäligt pröfvas. Ej må arfvode njutas, förr än gode
män eller sysslomän slutlig reda för sig gjort.
Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild
förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och
försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå".
Öfver detta förslag hafva Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit hörda,
och hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter — med erinran, hurusom, till förekommande
af tvister emellan Rättens ombudsman samt gode män och sysslomän
i konkurser, det vore af ej ringa vigt, att i Konkurslagen funnes stadgad en allallmän
regel för konkursarfvodets fördelning dem emellan, och, då, efter hvad
erfarenheten gåfve vid handen samt jemväl af Riksdagen i dess ofvanberörda un
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.
13
derdåniga skrifvelse vitsordades, den i 67 § Konkurslagen såsom regel stadgade
fördelningsgrund allmänt tillämpades, deri syntes ligga ett bevis, att nämnda allmänna
regel vore väl afpassad — tillika förklarat sig anse den af Riksdagen
anmärkta omständigheten, att, äfven der en annan fördelningsgrund vore lämpligare,
tillfället att påkalla Rättens bestämmelse ej begagnades, så mycket mindre
kunna tillskrifvas något fel i lagstiftningen, som Rättens anlitande för sådant
ändamål ej vore med någon synnerlig omgång eller svårighet förenadt och det
icke ens uppgifvits, att, der sådan bestämmelse af Rätten äskats, hinder mött för
erhållande af en efter de särskilda förhållandena lämpad fördelningsgrund, samt
hvad anginge innehållet af Riksdagens ofvanberörda förslag anmärkts, ad, enär
Rättens ombudsman vore utan borgenärernas medverkan förordnad af Rätten eller
domaren, utöfvade en del af den verksamhet, som enligt äldre konkurslag ålegat
Rätten och af sådan anledning skulle aflägga domareed, enär han hölle tillsyn
öfver gode männens och sysslomännens förvaltning och, såsom ordförande å borgenärernas
sammanträden, jemväl öfver borgenärernas utöfvande af deras beslutanderätt,
enär han med ett ord vore icke borgenärernas utan Rättens ombud i konkursen
och såsom sådan representerade det allmännas intresse för konkursens lagenliga
fortgång och afslutande samt det med denna ombudsmannens ställning icke
vore förenligt att åt de af honom kontrollerade borgenärerna gifva ett större inflytande
på bestämmandet af den godtgörelse, han borde åtnjuta, än de redan
egde i rättigheten att i första hand bestämma konkursarfvodets belopp, förslaget
icke syntes väl öfverensstämma med konkurslagens allmänna uppfattning af den
ställning, Rättens ombudsman intoge i förhållande till borgenärerna, gode männen
och sysslomännen; att, så länge den nuvarande regeln för arfvodets fördelning
bibehölles, förmåddes borgenärerna af omtanken att erhålla dugliga sysslomän till
beviljande af skäliga konkursarfvoden och vore tvister derom för närvarande
jemförelsevis sällsynta, men då i många konkurser förekomme, att några få borgenärer
eller ombud beherskade valen af gode män och sysslomän samt öfriga omröstningar
å borgenärssammanträdena, och dessa, som oftast inom sin egen krets
utsåga gode män och sysslomän, i allmänhet hade föga intresse för den myndighet,
som af det allmänna vore satt att kontrollera deras verksamhet, skulle tilläfventyrs,
derest de äfven finge besluta om arfvodets fördelning, klagomål öfver
arfvodesbeloppets bestämmande blifva mindre sällsynta; samt att det ökade äfventyret
för Rättens ombudsman att sålunda komma i tvist med borgenärerna skulle
komma att icke allenast menligt inverka på den sjelfständiga ställning, hall borde
i förhållande till borgenärerna intaga, utan äfven framkalla svårighet att till Rättens
ombudsmän erhålla fullt tjenlige personer. Då således den af Riksdagen
för dess del beslutade lagförändringen hvarken syntes vara af behofvet påkallad
eller stå i öfverensstämmelse med konkurslagens anda och innehåll och den dessutom
skulle kunna föranleda praktiska olägenheter, ansågo Högsta Domstolens
14 Kongl. Maj ds Nåd. Skrifvelse No 6.
fleste ledamöter sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till Riksdagen» ifrågavarande
förslag.
Med afseende å hvad i Högsta Domstolen sålunda blifvit mot förslaget erinradt,
bland annat, derom att gällande lag redan nu anvisar borgenär, som finner
Rättens ombudsmans lagstadgade arfvode vara för högt, en utväg att vinna nedsättning
i detsamma genom att underställa ärendet Rättens pröfning, alltså och
då anledning hittills icke förekommit att antaga, det ett sådant yrkande, derest
det blifver framstäldt och på giltiga skäl grundadt, icke skall hos domstolarne vinna
tillbörligt afseende, har Kongl. Maj:t för närvarande ej funnit skäl att till Riksdagens
förslag lemna bifall, hvarom Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med
87 § Regeringsformen, velat Riksdagen underrätta.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
Nils von Steg em.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 6.
15
Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Måndagen den 17 Januari 1881,
i närvaro allians
Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:
-
2:o.
Föredragande Departementschefen anmälde till justering förslag till nådig
skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförfluten riksdag beslutad lagförändring
;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets tillstyrkan,
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
under litt. B bilagdt, äfvensom förordna, att skrifvelse
skulle i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.