Sök i Ratio Lex

I anledning af två vid sistförflutna riksdag beslutade lag för ändring ar

1882-01-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1882:16, I anledning af två vid sistförflutna riksdag beslutade lag för ändring ar

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj :ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

7

M:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 .Tan. 1882, kl. 1 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två

vid sistförflutna riksdag beslutade lag för ändring ar; Gifven

Stockholms slott den 20 Januari 1882.

Då nedannämnda af senast församlade Riksdag beslutade lagförändringar,

öfver hvilka Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela sitt nådiga

beslut innan Riksdagen åtskildes, ej heller sedermera blifvit af Kongl.

Maj:t i nåder antagna, vill Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med

87 § Regeringsformen, underrätta Riksdagen om de skäl, som derför

utgjort hinder.

I underdånigskrifvelse den 19 April 1881 har Riksdagen tillkännagifvit,

att Riksdagen af anförda orsaker för sin del antagit följande:

»Förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 12 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § Handelsbalken, sådant nämnda

lagrum lyder enligt Förordningen den 8 Oktober 1861, skall erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

Dernäst gånge med förmånsrätt ut:

ur fast egendom utskylder för samma egendom till landsting eller

kommun för sista och löpande året, der icke, enligt hvad särskildt stadgadt

är, annan än egaren är pligtig att dem gälda; samt

ur lös egendom först gäldenärens utskylder till kronan för sista och

löpande året, de der ej för fast egendom utgå, och derefter hans utskylder

för samma tid till landsting eller kommun, der de icke, på grund af

hvad här ofvan stadgadt är, ur fast egendom gäldas.»

Yid granskningen af detta förslag funno Högsta Domstolens fleste

ledamöter, likasom vid granskningen af ett föregående likartadt förslag,

den hufvudsakliga anmärkning böra göras, att införandet af nya, tysta

förmånsrätter icke kunde anses öfverensstämma med de regler, som borde

gälla för en god kreditlagstiftning, hvarjemte särskildt anmärktes, att då

förslaget innehölle, att förmånsrätt i den lösa egendomen ej skulle ega

rum för de kommunalutskylder, som på grund af förslaget »gäldas» ur

fast egendom, det syntes tvifvelaktigt, huruvida härmed afsåges utskylder,

som enligt förslaget borde gäldas eller verkligen guldits eller kunnat gäldas

ur den fasta egendomen, hvilka tre olika tydningar kunde leda till

mycket olika resultat. Högsta Domstolens fleste ledamöter ansågo det ej

heller böra lemnas utan uppmärksamhet, att jemlik! 127 § Utsökningslagen

den nu förslagna förmånsrätten, så vidt den afsåge fast egendom,

ej kunde göras gällande, då egendomen utmätningsvis försåldes, hvilket

förringade betydelsen af den för kommunerna åsyftade förmånen. På

dessa skäl funno sig alltså Högsta Domstolens fleste ledamöter ej kunna

tillstyrka bifall till Riksdagens ifrågavarande förslag.

Med afseende å hvad sålunda blifvit emot förslaget anmärkt, har

Kongl. Maj:t, efter Statsrådets hörande, funnit förslaget icke kunna godkännas.

Vidare har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 April 1881

med förmälan, hurusom Riksdagen funnit hvad 5 och 6 §§ i 30 kap.

Rättegångsbalken för närvarande innehölle angående skyldighet för den,

som emot Hofrätts dom vill Konungen söka, att, om han ej ens kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kongl. Maj ds Nåd. Skrifvelse N:o 16.

ställa borgen för sig sjelf, träda i fängelse till sakens slut, icke öfverensstämma

med nutida åsigter och förhållanden, anmält att Riksdagen för

sin del beslutit följande:

»Förordning, angående upphörande af skyldighet för den, som emot

Hofrätts dom vill Konungen söka, att i visst fall träda i fängelse till

sakens slut.

Med upphäfvande af hvad 30 kap. 5 och 6 §§ Rättegångsbalken,

förstnämnda lagrum sådant det lyder enligt Förordningen den 18 April

1849, innehålla angående skyldighet för clen, som tappat i Hofrätt och

vill Konungen deremot söka, att i visst fall träda i fängelse till sakens

slut, förordnas härigenom, att sökande skall vara från nämnda skyldighet

befriad; åliggande honom i stället förete bevis om sin oförmåga att Hofrättens

dom fullgöra.»

Högsta Domstolen, hvars utlåtande öfver Riksdagens berörda förslag

blifvit infordradt, har väl förklarat sig anse, att hvad 30 kap. 5 och

6 §§ Rättegångsbalken i ofvanberörda hänseende innehölle borde upphäfvas

och af annat stadgande ersättas; men Högsta Domstolens fleste

ledamöter hafva tillika emot förslaget anmärkt, att, derest, på sätt förslaget

innehölle, den nya föreskriften inskränktes dertill, att clet i stället

skulle åligga sökanden att förete bevis om sin oförmåga att fullgöra

Hofrättens dom, utan att tillika stadgades, hvari detta bevis skulle bestå

eller huru det skulle åstadkommas, det kunde inträffa, å ena sidan, att

sökande, som hvarken kunde fullgöra Hofrättens dom eller anskaffa borgen

och ej heller af lagen finge någon anvisning, huru han skulle styrka sin

oförmåga i först nämnda hänseende, komme i en sämre ställning än under

nu gällande lagstiftning, samt, å andra sidan, att, till följd af lagens

tystnad i fråga om beskaffenheten af det bevis, sökanden hade att i ofvanberörda

hänseende förete, en sådan tillämpning kunde hos doinstolarne

göra sig gällande, att lagens stadgande om frivilligt fullgörande af Hofrättens

dom såsom vilkor för rätt att söka ändring i densamma lätteligen

kunde kringgås; och hafva desse ledamöter följaktligen ansett sig icke

kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit af Högsta Domstolens fleste ledamöter

emot förslaget anmärkt, har Kongl. Maj:t, efter Statsrådets hörande,

funnit ifrågavarande författningsförslag icke kunna oförändradt antagas;

men då en lagförändring i den af Riksdagens beslut angifna syftningen

synts vara lämplig och af behofvet påkallad, har Kongl. Maj:t låtit ett

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 9 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konyl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 16.

inom Justitiedepartementet utarbetadt förslag till sadant stadgande sig

föreläggas och, efter det Högsta Domstolen jemlikt 87 § Regeringsformen

blifvit deröfver bord, beslutit nådig proposition i ämnet till Riksdagen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Ivongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konjl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 16.

11

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparlements-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

Fredagen den 20 Januari 1882,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherrre

Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Ottee,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

8:o.

Departementschefen, Statsrådet von Steyern anmälde till justering förslag

till nådig Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två vid sistförflutna

riksdag beslutade lagförändringar.

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets

tillstyrkan, gilla berörda förslag, sådant det finnes

detta protokoll bilagdt, äfvensom förordna, att skrifvelse

skulle i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

Th. Wilh. Malm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.