Sök i Ratio Lex

Med öfverlemnande af protokoll vid förhandlingar om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden

91 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 86 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1897:42, Med öfverlemnande af protokoll vid förhandlingar om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o dii.

1

N:o 42.

Kongl. Ma.j:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen, med öfverlemnande af

protokoll vid förhandlingar om nya bestämmelser rörande

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden;

gifven Stockholms slott den 19 februari 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden,

hållna i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 innevarande

februari och denna dag samt i svenskt statsråd denna dag, vill Kongl.

Maj:t härmed till Riksdagens kännedom öfverlemna i tryckt exemplar

närlagda protokoll dels vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania

den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar om nya

bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden förordnade •svenska och norska ombud, dels ock vid

de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag till öfverenskommelse

angående hvad iakttagas borde till förekommande af

smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de förenade rikena

till det andra sammanträden i Stockholm den 16—24 november 1896.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. I Afd. 32 Haft. (N:o 42).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N;o 42.

Protokoll öfver finansärenden, hullet inför Hans Maj:t Konungen

i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Svenska statråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Christerson,

Wer såll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Norska statsråden: Stang-Lund,

Olsen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i

underdånighet:

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1895 anmälde Riksdagen, att

Riksdagen för sin del beslutit, att förordningen angående Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890

skulle upphäfvas och upphöra att gälla, när två år förflutit från den

dag, lagen blefve genom Eders Kongl. Maj:ts försorg uppsagd; och

anhöll Riksdagen tillika, ej mindre att sådan uppsägning blefve före

den 1 påföljande augusti verkstäld, än äfven att — för åvägabringande

af en ny öfverenskommelse i ämnet de förenade rikena emellan, genom

hvilken deras ekonomiska intressen blefve på ett rättvisare sätt än

genom den nu gällande förordningen tillgodosedda och hvilken för ty

vore egnad att afhjelpa såväl de olägenheter för det svenska näringslifvet,

som på grund af de båda ländernas nu från hvarandra så be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

tydligt afvikande tullsatser förefunnes, som ock öfriga öfverklagade

missförhållanden — Eders Kongl. Maj:t täcktes inleda underhandlingar

med norska regeringen och så sk}mdsamt bedrifva dessa underhandlingar,

att, så vidt ske kunde, fullständigt förslag till ny mellanrikslag

redan år 1896 förelädes Sveriges Riksdag och Norges Storting eller,

om detta icke läte sig göra, meddela sistnämnda års Riksdag kännedom

om underhandlingarnes fortgång och det resultat, till hvilket de kunde

hafva ledt.

Med anledning häraf fattade Eders Kongl. Maj:t den 12 juli 1895,

med tillämpning af § 18 i nådiga förordningen angående Sveriges och

Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890,

för Sveriges del beslut om nämnda förordnings upphäfvande, i följd

hvaraf förordningen komme att upphöra att gälla den 12 juli 1897; och

förordnade Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed, att förhandlingar

mellan de båda rikena skulle oförtöfvadt företagas i syfte att utarbeta

förslag till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden, att föreläggas de båda rikenas representationer,

samt att för sådant ändamål från hvartdera riket skulle

utses tre ombud. I svenskt statsråd den 6 september 1895 förordnade

derefter Eders Kongl. Magt generaldirektören och chefen för kommerskollegium

Anders Richard Åkerman, öfverdirektören och chefen för

landtbruksstyrelsen Albrecht Theodor Odelberg och vice konsuln Axel

Swartling att i egenskap af Sveriges ombud föra omförmälda förhandlingar.

De sålunda utsedda ombuden sammanträdde under hösten år 1895

1 Stockholm med de för enahanda ändamål utsedda norska ombuden,

hvarefter fortsatta sammanträden mellan de båda ländernas ombud egde

rum under månaderna augusti—oktober år 1896 å Holmenkollen vid

Kristiania. Enligt beslut vid slutsammanträde mellan ombuden den

2 oktober sistnämnda år lemnades genom protokollsutdrag chefen för

finansdepartementet underrättelse om hvad vid ombudens förhandlingar

förekommit.

Sedan, likaledes vid sist omförmälda sammanträde, de svenska

och norska ombuden beslutit att hos båda de förenade rikenas regeringar

hemställa, att genom sakkunniga personer från båda rikena ett förslag

till öfverenskommelse måtte varda utarbetadt rörande åtgärder mot

smittosamma husdjurs sjukdomars införande från det ena riket till det

andra, erhöllo öfverdirektören Odelberg samt före detta professoren och

föreståndaren för veterinärinstitutet Carl Adolf Lindqvist och professoren

vid samma institut Josef Svensson uppdrag att gemensamt med de för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N;o 42.

enahanda ändamål från norsk sida utsedda personer utarbeta förslag

till öfverenskommelse i angifvet syfte. Vid sammanträden mellan omförmälda

svenska och norska ombud i Stockholm den 16—24 november

1896 blef derefter dylikt förslag utarbetadt.

Under loppet af nästlidet års höst hafva förhandlingarne fortsatts

genom medlemmar af det svenska statsrådet och härvarande norska

statsrådsafdelning. Enligt hvad ofvan omförmälda protokoll öfver sammanträdet

å Holmenkollen den 2 oktober 1896 utvisar, hafva mellan

de svenska och norska ombuden i väsentliga delar meningsskiljaktigheter

förekommit, hvilka icke heller under de fortsatta förhandlingarne

blifvit utjemnade. Särskildt har detta varit förhållandet med det från

norsk sida väckta förslaget om införande i mellanrikslagens § 3 mom. 8

af en bestämmelse, enligt hvilken det skulle stå hvardera riket öppet

att kunna bestämma, att för följande varor vid införsel från det andra

riket den för varan i allmänhet gällande tull skulle erläggas, nemligen

för lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande svin

och fläsk samt korf äfvensom för ägg, ost och gräsfrö. Denna bestämmelse,

hvars införande i lagen de svenska ombuden, enligt hvad nyssnämnda

protokoll likaledes utvisar, vid sammanträdet å Holmenkollen

motsatte sig, har ej heller af svenska regeringens delegerade kunnat

godkännas, hvaremot densamma af norska regeringens delegerade fasthållits,

äfven efter det från svensk sida fråga blifvit väckt att i sammanhang

med sagda bestämmelsers uteslutande ur lagen låta falla det enligt

förberörda protokoll framstälda förslaget, att bland varor, för hvilka

hel tull skulle erläggas, skulle upptagas äfven spanmål, omalen eller

malen.

Vid sådant förhållande och då enighet rörande frågan om ny

mellanrikslag sålunda icke kunnat vinnas, lärer Eders Kongl. Maj:t

framdeles vilja taga i nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder må böra

vidtagas för ordnandet af gränshandeln i det fall, att ny mellanrikslag

ej kommer till stånd; hemställande jag, att Eders Kongl. Maj:t för

närvarande endast måtte besluta, att kongl. norska regeringens yttrande

i ärendet skall inhemtas.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

In fidem protocolli

E. Lagerbring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

5

Protokoll öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i sammansatt svenskt-norskt statsråd å Stockholms slott

den 19 februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Svenska statsråden: Friherre Akerhielm,

Wikblad,

Friherre Rappe,

Christer son,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Norska statsråden: Stang-Lund,

Olsen.

K ''

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i

underdånighet:

I sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 i denna månad

redogjorde jag för gången af de förhandlingar, som jemlikt Eders

Kongi. Maj:ts beslut den 12 juli 1895 egt rum för utarbetande af förslag

till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden. Sedan jag dervid framhållit, att

under sagda förhandlingar i väsentliga delar meningsskiljaktigheter

förekommit, hvilka icke blifvit utjemnade, tillät jag mig vid sådant förhållande,

och då enighet rörande frågan om ny mellanrikslag sålunda

icke kunnat vinnas, antaga, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville taga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

i nådigt öfvervägande, hvilka åtgärder kunde böra vidtagas för ordnandet

af gränshandeln i det fall, att ny mellanrikslag ej komme till stånd;

och beslöt Eders Kongl. Maj:t på statsrådets tillstyrkande, att Kong],

norska regeringens yttrande i ärendet skulle inhemtas.

I anledning af berörda nådiga beslut har nu chefen för norska

finans- och tulldepartementet afgifvit yttrande, i hvilket af kongl. norska

regeringens öfriga medlemmar hufvudsakligen biträdda yttrande bemälde

departemenschef anfört, att departementet från de genom kongl. resolution

den 12 oktober 1895 för deltagande på Norges vägnar i förhandlingarne

om ny mellanrikslag utsedda ombud, statsrådet Rygh,

konsuln Lunde och apotekaren Schöyen mottagit ett protokoll öfver de

af dem och de svenska ombuden under tiden från den 20 augusti till

den 2 oktober sistlidet år förda förhandlingar angående ny mellanrikslag;

att departementet likaledes från de män, som från norsk sida deltagit

i förhandlingar angående en öfverenskommelse mellan rikena om åtgärder

mot införandet af smittosamma husdjurssjukdomar från det ena riket

till det andra, statsrådet Rygh, direktören Malm och landtbrukaren

Wankel, mottagit ett protokoll öfver hvad som förekommit under deras

förhandlingar med de från svensk sida för samma ändamål utsedda

personer; att departementet biträdde hvad af den svenske finansministern

meddelats derom, att enighet angående ny mellanrikslag icke kunnat

ernås, utan att departementet vid detta tillfälle funne det påkalladt att

närmare ingå på de meningsskiljaktigheter, som medfört detta resultat;

att departementet likaledes instämde deri, att det borde komma under

öfvervägande, hvilka åtgärder kunde böra vidtagas med hänsyn till

ordnandet af gränshandeln från den tidpunkt, då mellanrikslagen trädde

ur kraft; samt att departementet antoge, att nådig bestämmelse måtte

meddelas i syfte att sakens vidare handläggning öfverfördes till hvardera

rikets särskilda statsråd.

På statsrådets tillstyrkande förordnade Hans Maj:t

Konungen, att den vidare handläggningen af förevarande

ärende skulle företagas i hvardera rikets

statsråd.

In fidem protocolli

Fr. N:son Ihrfelt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Christer son,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjernå.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll, anförde i

underdånighet:

Sedan jag i sammansatt svenskt-norskt statsråd den 12 i denna

månad redogjort för gången af de förhandlingar, som jemlikt Eders

Kongl. Maj:ts beslut den 12 juli 1895 egt rum för utarbetande af

förslag till nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden och dervid framhållit, att under sagda

förhandlingar i väsentliga delar meningsskiljaktigheter förekommit,

hvilka icke blifvit utjemnade, vid hvilket förhållande, och då enighet

rörande frågan om ny mellanrikslag sålunda icke kunnat vinnas, jag

antoge, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville taga i nådigt öfvervägande,

hvilka åtgärder kunde böra vidtagas för ordnandet af gräns
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 42.

handeln i det fall, att ny mellanrikslag ej komme till stånd, fann Eders

Kongl. Maj:t godt förordna, att kongl. norska regeringens yttrande i

ärendet skulle inhemtas.

Efter det sådant yttrande blifvit afgifvet och i sammansatt

svenskt-norskt statsråd denna dag inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt,

har Eders Kongl. Maj:t förordnat, att ärendets vidare handläggning

skulle företagas i hvartdera rikets statsråd; och då jag på grund häraf

nu i underdånighet anmäler sagda ärende till fortsatt behandling, hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t för närvarande endast måtte besluta,

att de jemlikt nådigt beslut den 11 sistlidne december till trycket

befordrade protokollen dels vid sammanträde å Holmenkollen vid

Kristiania den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar

om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden förordnade svenska och norska ombud, dels

ock vid de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag

till öfverenskommelse angående hvad iakttagas borde till förekommande

af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de förenade

rikena till det andra sammanträden i Stockholm den 16—24 november

1896 skola med nådig skrifvelse öfverlemnas till Riksdagens kännedom.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig skrifvelse af den lydelse, bilagan litt. . .. vid

detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Fr. N:son Ihrfelt.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Protokoll

hållna

dels

vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania den 2 oktober

1896 med de för deltagande i förhandlingar om nya bestämmelser

rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden förordnade svenska och norska ombud,

dels ock

vid de svenska och norska ombudens för utarbetande af förslag

till öfverenskommelse angående hvad iakttagas bör till förekommande

af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena

af de förenade rikena till det andra sammanträden i Kongl.

Landtbruksstyrelsens embetslokal i Stockholm den 16—24

november 1896.

Stockholm

K. L. Beckmans Boktryckeri

1897.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Protokoll, hållet vid sammanträde å Holmenkollen vid Kristiania

den 2 oktober 1896 med de för deltagande i förhandlingar

om nya bestämmelser rörande Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden förordnade

svenska och norska ombud.

Närvarande:

Herrar Åkerman,

Eygh,

Odelberg,

Swartling,

Lunde och

Schöyen.

l:o.

S. D. Sedan de svenska ombuden under sistlidne juni månad till

de norska ombuden öfversändt vid detta protokoll fogade utkast till

bestämmelser angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

jemte dertill hörande bilagor samt utkast till mellanrikstulltaxa

(bil. A), hade de norska ombuden, som funnit hvad i berörda utkast

blifvit från svensk sida föreslaget i åtskilliga punkter icke kunna bifallas,

utarbetat ett »Udkast till Lov angaaende Norges o g Sveriges gjensidige

Handels- og Söfartsforhold» (bil. B), hvilket sistberörda utkast vid

sammanträde å Holmenkollen den 20 sistlidne augusti öfverlemnats åt

de svenska ombuden. Sedan sistnämnda ombud, efter tagen kännedom

om det norska förslaget, förklarat detta vara i väsentliga punkter oantagligt,

hade under en följd af sammanträden de från hvardera sidan

framstälda förslagen gemensamt diskuterats; och skulle rörande den

sålunda förda diskussionen här meddelas följande.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Då det från svensk sida ursprungligen framlagda förslaget att

genom skilnadstull för vissa varor utjemna skilnaden mellan Sveriges

och Norges tullafgifter för det till varornas framställande använda utländska

material blifvit af de norska ombuden förkastadt, föreslogo

svenska ombuden, att i stället derför skulle i mellanrikslagen intagas

en så lydande bestämmelse:

»Ingår i en inom någotdera riket tillverkad vara utländskt råämne

eller halffabrikat, som antingen är tullfritt i nämnda rike, men tullpligtigt

i det andra riket, eller ock i det förra riket är belagdt med

lägre tull än i det senare, och är berörda utländska material icke att

anse såsom alldeles obetydligt i förhållande till den färdiga varan, må

denna vid införsel från tillverkningslandet till det andra landet kunna

beläggas med hälften af den tull, som i sistnämnda land i allmänhet

gäller för samma vara.»

Hvad sålunda blifvit af svenska ombuden föreslaget förklarade norska

ombuden sig finna lika oantagligt som förslaget om skiluadstulls

påläggande. De svenska ombuden framstälde härefter följande förslag:

»Om inom någotdera riket en vara, helt och hållet eller till någon

ej obetydlig del, tillverkas af ett eller flera sådana utländska råämnen

eller halffabrikat, som antingen äro tullfria i nämnda rike, men tullpligtiga

i det andra riket, eller för hvilka i det land, der varan tillverkas,

sammanlagda tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i

det andra landet, må sådan vara kunna i sistnämnda land vid införsel

från det land, der den tillverkats, påläggas en tullafgift, motsvarande

hälften af den tull, som i införsellandet i allmänhet gäller för samma

vara; skolande denna tullafgift träda i kraft med början af året näst

efter det, hvarunder densamma blifvit i behörig ordning beslutad, dock

ej förr, än ett hälft år förflutit, sedan beslutet fattades. Uppbäres i

det ena landet för någon vara en sådan tullafgift, som här ofvan omförmäles,

skall äfven det andra landet ega rätt att, då samma vara,

helt och hållet eller till ej obetydlig del tillverkad af utländskt material,

dit införes från det förra landet, pålägga varan en tullafgift, uppgående

till hälften af den i införsellandet för varan i allmänhet gällande tull.»

De norska ombuden förklarade sig ej kunna i vidare mån biträda

detta förslag, än att bestämmelsen erhölle följande lydelse:

»Om i ettdera riket en vara helt eller delvis tillverkas af ett eller

flera sådana utländska råämnen eller halffabrikat, som antingen äro tullfria

i nämnda rike, men tullpligtiga i det andra riket, eller för hvilka

i det land, der varan tillverkas, sammanlagda tullumgälderna enligt

varans allmänna sammansättning uppgå till ett lägre belopp än i det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

andra landet, skall sådan vara, så framt värdet af användt tullpligtigt

utländskt material utgör mer än hälften af den färdiga varans värde,

vid införsel från det land, der varan tillverkats, kunna påläggas samma

tull, som i allmänhet gäller för varan i införsellandet; och träder i så

fall denna tull i kraft vid utgången af det år, då beslut derom blifvit

i behörig ordning fattadt, dock icke förr än 6 månader efter beslutets

fattande. Så länge i det ena landet sådan tull uppbäres för någon

vara, skall också det andra landet hafva rätt att bestämma, att samma

slags vara, tillverkad i det förra landet, vid införsel derifrån skall draga

den i införsellandet i allmänhet gällande tull, antingen så att tullen

pålägges, endast då varan till någon del är tillverkad af utländskt material,

eller ock så att tullen erlägges utan hänsyn till det använda

materialets ursprung. I båda fallen gäller motsvarande regel äfven i

det rike, som först pålagt ifrågavarande tull.»

De svenska ombuden förmälde sig, med afseende å hvad sålunda

af de norska ombuden ifrågasatts, kunna medgifva, att hvad i här ofvan

sist omförmälda från svensk sida framstälda förslag påyrkats skulle

gälla endast sådana varor, i hvilka värdet af användt utländskt material

uppginge till mer än en tredjedel af den färdiga varans värde.

Då ej heller detta medlingsförslag af de norska ombuden biträddes,

anförde de svenska ombuden, att de för sin del vidhölle det senare af

sina båda här ofvan omförmälda förslag.

Efter det sålunda och af hvad i öfrigt under diskussionen förekommit

visat sig, att rörande vissa af de framstälda förslagen enighet

mellan svenska och norska ombuden icke kunde uppnås, beslöto ombuden

nu att uppgöra ett förslag till mellanrikslag, deri icke blott toges

hänsyn till alla de förslag, beträffande hvilka öfverenskommelse träffats,

utan äfven intoges de särskilda bestämmelser, som blifvit af endera

sidan slutligen påyrkade.

Det förslag, som med anledning häraf nu uppgjordes, erhöll följande

lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förslag

till

mellanrikslag, innefattande såväl de bestämmelser, rörande hviika öfverenskommelse

träffats mellan svenska och norska ombuden, som ock af endera

sidan slutligen framstälda yrkanden, hvarom enighet icke kunnat uppnås.

§ 1.

Mom. 1. Från det ena af de förenade rikena till det andra skola

alla såväl svenska och norska sona utländska naturalster och tillverkningar

kunna både ut- och införas, så vida icke, efter hvad nedan i

denna paragraf säges, hinder deremot möter.

Mom. 2. År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af

vara i allmänhet förbjuden, må sådant förbud kunna göras gällande

jemväl beträffande utförsel till det andra riket, dock icke i fråga om

jern och stål af alla slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i

annat fall, än då förbudet mot utförsel af sådana produkter har till

ändamål skogarnes bevarande eller förkofran.

Mom. 3.1) Från ena riket till det andra må icke införas vara,

hvars frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,

och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet

är till införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena

*) Se &är8kildt anförande af de norska ombuden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

riket till det andra må, om sådant i det senare riket anses erforderligt,

ock kunna stadgas af sanitära grunder eller, med den inskränkning,

som af bestämmelsen i sista punkten af denna paragraf föranledes, till

förebyggande af sjukdomar på naturprodukter, som utgöra föremål för

landets afvel.

Om i det ena riket en vara i allmänhet får införas endast under

vissa vilkor, må samma vilkor göras gällande äfven vid varans införsel

från det andra riket, dock att varan icke derigenom underkastas ofördelaktigare

vilkor än en i införsellandet tillverkad vara af samma slag.

Införsel af kreatur må ej varda underkastad andra bestämmelser än

sådana, som i sista punkten af denna paragraf omförmälas.

Får i det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss

beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild

offentlig kontroll, må införsel af sådan vara från det andra riket ega

rum, endast såvidt varan uppfyller de i införsellandet för densamma

stadgade betingelser, och kan vid införseln underkastas sådan undersökning,

som anses nödig för att kontrollera, att så är förhållandet, för

så vidt icke från kontrollerande myndighet i tillverkningslandet föreligger

intyg, att varans beskaffenhet öfverensstämmer med de i det

land, dit införseln sker, gällande bestämmelser.

I fråga om införselsförbud och andra åtgärder till förekommande

af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena riket till det

andra gälla de särskilda bestämmelser, som genom öfverenskommelse

mellan båda ländernas regeringar fastställas.

§ 2.

Vara, hvars utförsel från ena riket till det andra enligt § l kan

förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med tullafgift till

det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad. Deremot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

må för varor, som från ena till andra riket utföras, transitafgift icke

uppbäras.

För varor, som i ettdera riket tillverkats, må exportpremier icke

beviljas vid utförsel till det andra riket; äfvensom återbetalning af erlagd

tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska

råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke medgifves,

med mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hela

den tull, som för dem i allmänhet gäller.

§ 3.

Mom. 1. Svenska och norska naturalster och tillverkningar skola,

då de från ena till andra riket införas landvägen eller sjövägen i ettdera

rikets fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn

lossat eller lastat, vara fria från tullafgifter med här nedan angifna

undantag och inskränkningar.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit

passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och

varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat

derstädes.

Såsom svensk eller norsk tillverkning anses hvarje vara, som framstälts

genom en i Sverige eller Norge företagen bearbetning af annan

beskaffenhet än i mom. 5 och 6 omförmäles, oafsedt såväl om dervid,

helt eller delvis, användts utländskt material, som ock huruvida detta

tillförene i utlandet undergått någon bearbetning. Ingår utländsk tillverkning

såsom beståndsdel i en svensk eller norsk tillverkning, skall

den förra icke vid införseln kunna kräfvas afskild för att beläggas med

tull, äfven om afskiljande kan försiggå, utan att varan skadas, då det

är vanligt, att den färdiga produkten levereras med sådan beståndsdel.

Mom. 2.'') För kläder, hvilkas öfvertyg är tillverkadt i annat land

*) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

än Sverige eller Norge, och buntmakarearbeten (delvis arbetade eller

fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg eller foder), till hvilka

användts i sådant land beredt skinn, skall, när tullafgiften för öfvertyget

eller skinnet är högre i det land, dit införseln sker, än i det

andra landet, erläggas en å varans hela vigt beräknad tullafgift, motsvarande

skilnaden mellan de i de båda länderna för öfvertyget eller

skinnet gällande tullsatser.

Mom. 3. För väfnader, som helt eller delvis tillverkats af linne-,

kamp- eller jutegarn, spunnet i annat land än Sverige eller Norge,

skall, när tullafgiften för detta garn är högre i det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, erläggas en å väfnadens vigt beräknad

tullafgift, motsvarande skilnaden mellan de i de båda länderna för garnet

gällande tullsatser. Ingår i väfnaden mer än ett slag af sådant garn,

beräknas tullafgiften efter det slag, för bvilket skilnaden mellan tullsatserna

i begge länderna är störst. Tullafgiften må dock ej i något

fall beräknas högre än den i det land, dit införseln sker, för väfnaden

i allmänhet gällande.

Mom. 4.1) För följande jern- och stålvaror, nemligen: valsade eller

smidda stänger och plåtar, hinkar, baljor, flaskor och andra dermed

jemförliga kärl af plåt, naglar, bultar, muttrar, skrufvar, spik, söm,

kedjor och kettingar samt tråd, linor och duk, skall, när de helt eller

delvis tillverkats af i annat land än Sverige eller Norge framstäldt råämne

eller halffabrikat samt tullafgiften å nämnda råämne eller halffabrikat

är högre i det land, dit införseln sker, än i det andra landet,

erläggas en å varans vigt beräknad tullafgift, motsvarande skilnaden

emellan de i de båda länderna för råämnet eller halffabrikatet gällande

tullsatser. Tullafgiften må dock ej i något fall beräknas högre än den

i det land, dit införseln sker, för varan i allmänhet gällande. Jernoch

stålskrot, fallet i ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt

fabrikat, anses såsom i detta rike framstäldt.2)

*) Se särskildt .''införande af de norska ombuden.

a) Se siirskildt anförande af herr Åkerman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Mom. 5. Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig

vara endast undergått någon mindre väsentlig bearbetning, bestående

i:

a) förmalning, krossning, torkning, sigtning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, hopsyning, prydande medelst broderi;

d) blekning, färgning, appretering eller tryckning (med undantag

af sådan tryckning, vid hvilken användas särskilda behandlingssätt för

färgämnets fixering)1) af garn, snören och andra textilvaror;

e) klippning, böjning, upptagande af hål;

f) målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning;
g)

formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning, polering;

eller

andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga bearbetningar,

hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här

förut uppräknade bearbetningar vara likstälda;

skall sådan vara vid införsel till det andra landet draga den tull,

som derstädes i allmänhet gäller för den utländska varan utan den

mindre väsentliga bearbetningen.

Mom. 6.2) Genom sammansättning medelst blandning, tvinning,

sammanslagning, limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och

dylikt i ett af de båda rikena tillverkad vara, i hvilken ingå utländska,

i det andra riket tullpligtiga delar, hvilkas värde öfverstiger hälften af

den färdiga varans värde, skall, när nämnda delar i det land, dit införseln

sker, äro med samma tull belagda, förtullas lika med ifrågavarande

delar, men i andra fall draga hela den tull, som i införsellandet

i allmänhet gäller för den färdiga varan.

Mom. 7.3) Om inom någotdera riket en vara af annat slag än de

*) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

2) Se särskilda anföranden af både svenska och norska ombuden.

8) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

här ofvan under mom. 2—6 omförmälda, helt och hållet eller till någon

ej obetydlig del, tillverkas af ett eller flera sådana utländska råämnen

eller halffabrikat, som antingen äro tullfria i nämnda rike, men tullpligtiga

i det andra riket, eller för hvilka i det land, der varan tillverkas,

sammanlagda tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i

det andra landet, må sådan vara kunna i sistnämnda land vid införsel

från det land, der den tillverkats, påläggas en tullafgift, motsvarande

hälften af den tull, som i införsellandet i allmänhet gäller för samma

vara; skolande denna tullafgift träda i kraft med början af året näst

efter det, hvarunder densamma blifvit i behörig ordning beslutad, dock

ej förr, än ett hälft år förflutit, sedan beslutet fattades.

Uppbäres i det ena landet för någon vara en sådan tullafgift, som

här ofvan omförmäles, skall äfven det andra landet ega rätt att, då

samma vara, helt och hållet eller till ej obetydlig del tillverkad af utländskt

material, dit införes från det förra landet, pålägga varau en

tullafgift, uppgående till hälften af den i införsellandet för varan i allmänhet

gällande tull.

Mom. 8■ För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit

de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas, oafsedt hvarest

de äro frambragta eller tillverkade:

a) spanmål (deri inbegripet malt), omalen eller malen, samt bröd,

alla slag, och jäst1);

b) 2) socker, sirap och choklad samt tillverkningar, som hufvudsakligen

bestå af socker eller choklad;

c) konstgjord! smör (s. k. margarinsmör);

d) tobak och tobakstillverkningar;

é) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och

luktvatten;

f) malttillverkningar;

l) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

a) Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

g) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat; samt

h) spelkort.

Dessutom skall det stå hvardera riket öppet att kunna bestämma,

att för följande varor vid införsel från det andra riket den för varan

i allmänhet gällande tull skall erläggas:

a) lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande

svin och fläsk samt korf (pölser och rullepölser);

b) ägg, ost och gräsfrö (deri inbegripet klöfverfrö). *)

§ 4.

Mom. 1. Vid resa landvägen från ena till andra riket vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift

som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom

vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af

till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar

tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 5 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat, tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, utom malt, omalen 25 kg.,

malen 15 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

hvartdera landet likväl obetaget att, der så anses erforderligt, med
*)

Se särskildt anförande af de svenska ombuden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

gifva tullfri införsel, under de i öfrigt i denna paragraf stadgade vilkor,

för större varupartier än de nu nämnda.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda qvantiteten.

Mom. 2. Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för

varor, som i liandelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas

eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej

heller för varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas,

så vidt de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Mom. 3.x) Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant

fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en

under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han

medför, icke införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmärs. Införas

varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas

af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflemna

dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 4. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom

på båda sidor om gränsen, eller qvarn eller liknande inrättning begagnas

af personer, som bo på andra sidan om gränsen, må eljest tullpligtiga

varor kunna i den utsträckning, som betingas af egendoms

skötsel eller qvarns eller liknande inrättnings begagnande, tullfritt föras

fram och åter öfver gränsen under iakttagande af de föreskrifter till

förekommande af missbruk, som af vederbörande tullmyndighet kunna

meddelas.

§ 5.

I fråga om införselstull för svenska eller norska varor, som på

annat sätt, än i § 3 mom. 1 omförmäles, äfvensom för utländska varor,

*) Se särskildt anförande af de norska ombuden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

hvilka på annat sätt, än i föregående paragraf sägs, från ena till andra

riket införas, gälle i hvartdera af dessa hvad angående varors införsel

i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 6.1)

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviken å norska

sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från ena riket till det

andra i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore

de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats

till den strand af nämnda sund eller fjord, hvarifrån öfverföringen till

andra rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda

för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 7 oförändrad.

§ 8 oförändrad.

§ 9.

Mom. 1. Varor, som i större partier eller på annat sätt, än i § 4

sägs, från det ena riket införas i det andra, skola för tillgodonjutande

af de i § 3 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg, hvarom här nedan

vidare förmäles.

Mom. 2. Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt

af varans afsändare och innehålla uppgift, att varan blifvit inom

ett af de förenade rikena frambragt.

Afser intyget åter andra varor, skall det vara utfärdadt antingen

af tillverkaren eller någon, som med varans tillverkning tagit befattning,

eller ock, om hinder derför möter, af annan person, som inför

1) Se särskilt anförande af de norska ombuden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

nedannämnda myndighet å afsändningsorten styrker sig ega noggrann

kännedom om berörda tillverkning; och bör detta intyg, jemte förklarande

att varan blifvit å uppgifvet ställe inom ett af de förenade rikena

tillverkad, innehålla uppgift, huruvida varan är tillverkad af enbart

svenskt eller norskt material, eller om utländskt material deri ingår,

börande i sistnämnda fall tillika lemnas så fullständig uppgift angående

detta utländska material och den bearbetning detsamma undergått, sedan

det blifvit från utlandet infördt, att med ledning deraf kan bestämmas,

huruvida och med hvilket belopp tullafgift skall erläggas.

Intygen skola afgifvas under edlig förpligtelse; och bör intyg, som

afser andra varor än naturalster, vara till rigtigheten bestyrkt af två

trovärdige män.

Mom. 3. Intygen skola vara försedda med attest af tullkammarföreståndare

eller annan offentlig tjensteman, som af vederbörande lands

högsta tullmyndighet förklaras dertill berättigad, derom, att ingen som

helst anledning förefinnes att betvifla rigtigheten af de i intyget lemnade

uppgifterna, samt, der fråga är om andra varor än naturalster,

äfven derom, att den, som utfärdat intyget, varit enligt mom. 2 här

ofvan dertill behörig. Vederbörande myndighet vare, om den dertill

finner anledning, pligtig att, innan attesten meddelas, förvissa sig om

rigtigheten af hvad i intyget anföres.

Mom. 4. Formulär för ofvan omförmälda intyg fastställas genom

öfverenskommelse mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter,

hvilka äfven ömsesidigt lemna hvarandra uppgift å de offentliga tjenstemän,

som äro berättigade att afgifva ofvannämnda attester.

Mom. 5. Intyg, hvarom i denna § sägs, må dock ej fordras för

varor, som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och

hvilka vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen vara alster af

ortens skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

flyttsaker, gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor.

§ 10.

Mom. 1. Finnes — — — tullförsnillning.

Mom. 2. Införas — — — skett.

Mom. 3. Finner vederbörande tulltjensteman, att intyg, hvarom i

§ 9 stadgas, innehåller origtiga uppgifter, på grund af hvilka en vara,

som annars icke varit dertill berättigad, kunnat med tillgodonjutande

af sådan förmån i afseende å införseln, som i § 3 omförmäles, från det

ena riket införas i det andra, skall varan vid införseln tagas i beslag

och intyget, jemte underrättelse om beslaget och anledningen dertill,

sändas tillbaka till den tullkammarföreståndare, som attestera! intyget,

eller, om attesten tecknats af annan offentlig tjensteman, till närmaste

tullkammare i afsändningslandet. Den tullkammare, till hvilken intyget

sålunda öfversändes, har derefter att föranstalta om undersökning af

förhållandet och bör ofördröjligen till vederbörande tullmyndighet i mottagningslandet

lemna af eget yttrande åtföljd underrättelse om undersökningens

utgång. Om genom undersökningen de i intyget lemnade

uppgifterna bekräftas, skall detta godkännas samt varan i behörig ordning

tullbehandlas och utlemnas. Befinnes åter intyget vara origtigt,

skall varan dömas förbruten, såvida dref ej är uppenbart, att afsigt att

vilseleda genom origtiga uppgifter ej föreligger. Utan hinder af hvad

sålunda stadgats, må varan kunna genast utlemnas mot nedsättande af

ej mindre varans värde enligt af mottagningslandets tullförvaltning föranstaltad

uppskattning än äfven hela den tull, som för varan i allmänhet

gäller. Om sedermera det varan åtföljande intyget vinner bekräftelse,

skall hvad sålunda nedsatts till vederbörande återgäldas.

§ 11 utgår.

§ 12 oförändrad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

§ 13 oförändrad.

§ 14 utgår.

§ 15 utgår.

§ 16 utgår.

§ 17-

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, så vida det af andra

landets tullstyrelse begäres, till närmare kontroll å in- och utförseln af

varor sjövägen mellan båda rikena, hvar tredje månad tillsända hvarandra

förteckning å de fartyg och laddningar, som under de tre sistförflutna

månaderna från ena till andra riket ankommit eller afgått.

§ 18-

Denna förordning skall träda i kraft den , då ock mot
svarande

— — — samtycke oberoende beslut.

Med afseende å förestående förslag till mellanrikslag anfördes

följande:

Af svenska ombuden:

»Då tullafgifterna för de med buntmakarearbeten förbundna stopp- § 3 inom. 3.

ningar och foder eller öfvertyg m. m. i Sverige i allmänhet äro högre

än i Norge, under det att förhållandet med skinnet är motsatt, kunna

vi ej medgifva, att buntmakarearbeten sammanställas med kläder, såsom

i § 3 mom. 2 är föreslaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

£ 3 mom. 5d).

§ 3 moln. G.

§ 3 mom. 8.

Då tryckning af textilalster, äfven när färgens fullständiga fixering

eger rum, ingalunda alltid kan anses vara en så omfattande bearbetning,

att den bör bereda tullfrihet åt eu eljest tullpligtig utländsk vara,

kunna vi ej medgifva den vid tryckning i § 3 mom. 5 d) intagna begränsning,

och detta så mycket mindre, som redan derigenom, att

mindre väsentliga bearbetningar i allmänhet skulle berättiga till en utländsk

varas införande mot erläggande af endast materialtull, en betydande

fördel biifvit inrymd åt det land, som å beträffande material

har lägre tullsatser än det andra landet.

Förslagets bestämning af gräns för sammansatt varas tullpligtighet

eller tullfrihet synes oss ej hafva biifvit väl afpassad. På sin höjd

skulle vi kunna gilla ett under debatten från svensk sida framstäldt

medlingsförslag, att, innan ifrågavarande vara får räknas såsom tullpligtig,

de från annat land än Sverige eller Norge införda tullpligtiga

delarnes sammanlagda värde finge uppgå till en tredjedel af den färdiga

varans hela värde; men då detta icke blef af de norska ombuden

antaget, och det dessutom synes oss lämpligt att med half tull förmildra

öfvergången från sammansatt varas tullfrihet till dess beläggande med

hel tull, anse vi § 3 mom. 6 böra hafva följande lydelse:

''Genom sammansättning medelst blandning, tvinning, sammanslagning,

limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och dylikt i ett

af de båda rikena tillverkad vara, i hvilken ingå utländska, i det andra

riket tullpligtiga delar, skall, om den helt och hållet eller nästan uteslutande

består af sådana delar, vid införsel i sistnämnda rike draga

hela den tull, som för samma vara derstädes i allmänhet gäller; om

den nästan uteslutande består af inom de förenade rikena framstälda

delar, vara tullfri; och i annat fall draga halfva den tull, som i införsellandet

för varan i allmänhet gäller.’

Då vid utarbetandet af förslag till mellanrikslag vi sökt häfda den

sedan ålder fastslagna principen, att naturalster, tillkommet i ett af de

förenade rikena, icke skall vid införseln till det andra kunna beläggas

med tull, samt enligt vår åsigt undantag från denna princip icke bör

ifrågakomma i andra fall, än då sådant undantag å ena sidan nödvändiggöres

till förebyggande af vare sig olaglig transitering från det ena

riket till det andra af i det senare med betydligt högre tull än i det

förra belagd vara eller spekulation i tullskilnad och å andra sidan låter

sig genomföra, utan att någotdera landet derigenom förorsakas skada,

kunna vi ej medgifva intagande i mellanrikslagen af den från norsk

sida påyrkade bestämmelsen i § 3 mom. 8 om rätt för hvardera riket

att vid införsel från det andra riket tullbelägga vissa uppräknade landt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

mannaprodukter. Genom en dylik bestämmelse skulle, om tull å ifrågavarande

alster i Norge pålägges, det gagn, som det svenska jordbruket

med skäl borde af eu mellanrikslag kunna påräkna, omintetgöras, i det

att afsättningen af alla sådana jordbrukets alster, som för närvarande

i någon nämnvärd mängd afyttras till Norge, otvifvelaktigt skulle efter

hand betydligt minskas. Af hvilken betydelse nämnda afsättning är,

framgår deraf, att enligt norska statistiken under år 1895 till Norge

utfördes:

Nötkreatur ....................................................................... 21,110 st.

Får och lam ................. 3,263 ®

Svin, lefvande ............................................................................... 721 »

Kött, fläsk och korf m. m........................................................ 4,486,127 kg.

Ost .................................................................................................... 365,590 »

Ägg...................................................................................................... 494,900 »

Gräsfrö ............................................................................................ 84,610 »

Då de norska ombuden icke ansett sig kunna afstå från nyssnämnda §3 mom. 8b).

fordran, kunna vi ej heller medgifva, att socker, sirap och choklad,

samt tillverkningar, som hufvudsakligen bestå af socker och choklad,

upptagas bland de artiklar, som vid införsel till det andra riket under

alla förhållanden skola draga full tull; ty trots sockertullens finansiella

betydelse synes oss dock mera skäl förefinnas för att socker, som i ett

af de båda rikena blifvit beredt af der framalstradt material, vid införsel

till andra riket skall vara tullfritt, än att i ett af de båda rikena

framalstrad boskap och deraf beredda produkter vid införsel till det

andra riket skola draga hel tull.»

Af norska ombuden:

»Vi kunna icke biträda de i § 1 mom. 3 föreslagna förändringar, § i mom. 3.

för såvidt de afse, att bestämmelserna om införselsförbud och andra

åtgärder till förekommande af husdjurssjukdomars införande från det

ena riket till det andra uttagas ur mellanrikslagen och i stället hänvisas

till att ordnas genom en särskild öfverenskommelse mellan båda

ländernas regeringar. Vi anse en förändring i nu gällande bestämmelser

icke vara af behof påkallad. Om man vill hafva ytterligare säkerhet

mot möjliga missbruk af dessa bestämmelser från någondera sidan,

synes till första stycket af mom. 3 kunna fogas ett tillägg af följande

lydelse: ''dock må sådant förbud icke upprätthållas i större utsträckning

eller under längre tid, än som för ofvan angifna ändamål anses erfor
3
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

derligt, i öfverensstämmelse med de närmare regler, som kunna derom

blifva utfärdade efter öfverenskommelse mellan båda ländernas regeringar’;

i sammanhang hvarmed vissa redaktionella förändringar i öfriga

delar af § 1 skulle vidtagas. Härigenom blefve tydligare uttaladt, att

införselsförbud icke må erhålla större omfattning, än som för det sanitära

ändamålet är af nöden, hvarjemte det skulle innebära en anvisning

att få saken närmare ordnad genom en särskild öfverenskommelse mellan

regeringarna, om dertill finnes anledning och enighet om en sådan

öfverenskommelse kan uppnås. Vi antaga, att en sådan öfverenskommelse

icke låter sig åvägabringa utan mycket stora svårigheter, likasom

vi äfven anse det tvifvelaktigt, om man skall finna det lämpligt att

vara lika bunden vid en sådan öfverenskommelse som vid sjelfva mellanrikslagen.

Vi kunna derför icke, så länge det ej genom förhandlingar

mellan regeringarna blifvit ådagalagdt, huruvida eu öfverenskommelse

af ofvannämnda beskaffenhet kan åstadkommas, tillråda, att ifrågavarande

bestämmelser om åtgärder mot husdjurssjukdomars införande utgå

ur mellanrikslagen.

§ 3 inom. 4. Vi kunna icke instämma i förslaget uti § 3 mom. 4, för såvidt

antalet af de bearbetningar utaf jern eller stål, som anses otillräckliga

för att naturalisera en tillverkning, derigenom ökas. Vi finna det icke

ådagalagdt, att bestående förhållanden utsätta den svenska industrien å

ifrågavarande områden för någon otillbörlig konkurrens från Norge på

grund af tullskilnaden, och Norges utförsel af jern- och stålvaror till

Sverige är i det hela så obetydlig i jemförelse med hvad af sådana

varor hit införes från Sverige, att vi icke kunna finna någon anledning

att, utöfver hvad som enligt nu gällande lag eger rum, utestänga norska

jerntillverkningar från tullfri införsel till Sverige.

§ 3 inom. G. Förslaget i § 3 mom. 6 är ett medgifvande från norsk sida gent

emot den från svensk sida framstälda bestämda'' fordran på en förändring

i den nu gällande lagens bestämmelser, gående derpå ut, att tullfrihet

för sammansatta varor blott skulle gälla, om endast en obetydlig

beståndsdel vore utländsk tullpligtig vara. Enär den nuvarande lagen

icke uppställer någon begränsning för maximiqvantiteten af utländska

tullpligtiga beståndsdelar, hafva vi ansett, att man på det högsta kan

gå så långt som till att göra tullfriheten beroende af att det utländska

materialet icke öfverstiger hälften af den färdiga varans värde.

g 3 mom. 7. Vi kunna icke gå in på den i § 3 mom. 7 föreslagna bestämmelsen.

Om man fordrar vidtagande på förhand af bestämmelser, genom

hvilka man söker försäkra sig mot upprättande af nya industrier, baserade

på spekulation i tullskilnader för råmaterial och halffabrikat, samt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

derför vill lemna det ena riket rätt att ensidigt utvidga undantagen från

lagens regel om tullfrihet för inhemska tillverkningar, så finna vi det

alldeles nödvändigt, att betryggande garantier uppställas mot att detta

medgifvande missbrukas till att gifva bestämmelsen en större räckvidd

än dermed varit afsedt. Vi kunna derför icke tillstyrka, att man går

längre än till att intaga en bestämmelse af följande lydelse:

''Om i ettdera riket en vara af annat slag än de här ofvan under

mom. 2—6 nämnda, helt eller delvis tillverkas af ett eller flera sådana

utländska’ o. s. v., i enlighet med hvad i protokollet redan är beträffande

detta ämne meddeladt.

Vi kunna icke tillstyrka, att jäst af inhemsk tillverkning undan- §3mom.8a).

tages från tullfrihet. De vilkor, hvarunder denna tillverkning i de

båda länderna försiggår, äro på grund af den norska maltbeskattningen

så olika, att skiljaktigheten i tull på råmaterialet, spanmål, icke bereder

de norska fabrikanterna den förmån, som man vid ett flygtigt

iakttagande skulle kunna tro. Den bearbetning, som råmaterialet undergår,

är dessutom så genomgripande, att den helt naturligt bör nationalisera

varan, och det fordras derför kraftigare skäl än de föreliggande

för att göra ett nytt undantag från lagens regler.

Med hänsyn dertill att den försäkran, som kan affordras personer, § 4 mom. 3.

hvilka i små qvantiteter tullfritt föra varor öfver gränsen, derom, att

varorna icke införas i handelsafsigt, nu föreslås att böra afgifvas under

edlig förpligtelse, anmärka vi, att vi finna det föga lämpligt att hänvisa

till eds afläggande, när det gäller sådana bagateller, som i § 4

omhandlas. Då emellertid, så vidt kändt är, omförmälda försäkrings

aflemnande i Norge aldrig förekommit, då vidare straffet, för den händelse

att origtig försäkran lemnats, enligt nu gällande strafflag är detsamma,

antingen försäkran afgifvits under edlig förpligtelse eller ej,

och då det slutligen, såvidt man kan se, aldrig kan blifva fråga om

den omhandlade edens utkräfvande, hafva vi icke velat motsätta oss

det från svensk sida fasthållna yrkandet om ifrågavarande ändrings

antagande.

Vi anmärka, att vi icke hafva något att erinra mot den i § 6 före- § o.

slagna förändringen i gränsen för hvad som skall räknas som landväga

trafik, om blott de nya gränspunkterna hafva samma bestämdhet

som den nuvarande gränslinien, hvarom man emellertid icke vågar uttala

någon säker åsigt, innan förhållandena på orten blifvit närmare

undersökta.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Af herr Åkerman:

§ 3 mom. 4. »Då jag beträffande hvad som bör förstås med svenskt eller norskt

jern- och stålskrot har en annan åsigt än den, som gjort sig gällande

bland de öfriga ombuden, idet att jag håller före, att endast sådant jernoch

stålskrot bör få anses såsom svenskt eller norskt, som fallit af i

något af båda förenade rikena framstäldt jern eller stål, får jag härmed

angifva hufvudskälen till denna min afvikande mening.

Då det är sjelfva metallämnet, som är det för skrotets karakter

egentligen bestämmande, så att värdet af jern- och stålskrot nästan

uteslutande beror af sjelfva materialet i de förbrukade artiklar, hvaraf

skrotet utgöres, och endast så till vida af dessa artiklar såsom sådana,

som deras för omarbetning stundom olämpliga former ytterligare kunna

i någon mån minska skrotets värde, synes mig äfven nationaliteten hos

skrotet böra rättas efter den hos metallämnet och icke efter det land,

inom hvilket den skrotbildande artikeln förbrukats. Till detta så att

säga teoretiska skäl kommer vidare ett annat af mera praktisk betydelse,

nemligen den omständigheten, att, om äfven af utländskt material

härrörande skrot får räknas som inhemskt, blott detsamma fallit inom

någotdera af de förenade rikena, det torde blifva omöjligt att med

önskvärd säkerhet förekomma inblandning af äfven i andra länder fallet

skrot, ty produktionsbevis för skrot, fallet af utländskt material, synes

mig icke kunna få något egentligt värde.»

2:o.

S. D. Med hänsyn till hvad bär ofvan blifvit af de norska ombuden

anfördt beträffande en öfverenskommelse rörande åtgärder mot

smittosamma husdjurssjukdomars införande från det ena riket till det

andra, och då bemälda ombud förklarade sig icke kompetenta att deltaga

i förhandlingar om en sådan öfverenskommelse, beslöts att hos

båda de förenade rikenas regeringar hemställa, att genom sakkunniga

personer från båda rikena ett förslag till öfverenskommelse i förevarande

ämne måtte varda utarbetadt..

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

3:o.

S. D. Beträffande §§ 7, 8 och 10 i nu gällande mellanrikslag,

hvilka enligt här förut intagna förslag skulle tillsvidare oförändrade

bibehållas, beelöto ombuden att inför båda rikenas regeringar uttala

önskvärdheten af att dessa paragrafer jemte svenska kongl. förordningen

af den 12 juli 1860 angående varuförseln landvägen mellan de

förenade rikena och motsvarande norska lag af den 18 maj samma år

tillika med öfriga i båda rikena i ämnet meddelade bestämmelser måtte

omarbetas till att utgöra en särskild afdelning af mellanrikslagen.

4:o.

S. D. Om hvad sålunda förekommit skulle genom utdrag af detta

protokoll underrättelse lemnas till chefen för finansdepartementet i hvardera

af de förenade rikena.

In fidem

Fredr. Grönwall.

Justeradt den 2 oktober 1896.

EVALD RYGH.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. A (till prot. den 2 oktober 1896).

Utkast

till

bestämmelse i?

angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

§ i.

Mom. 1. Från det ena af de förenade rikena till det andra skola

alla varor, såväl svenska och norska som utländska, kunna både utoch

införas, så vida icke, efter hvad nedan i denna paragraf säges,

hinder deremot möter.

Mom. 2. År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af

vara i allmänhet förbjuden, må sådant förbud kunna göras gällande

jemväl beträffande utförsel till det andra riket.

Mom. 3. Från ena riket till det andra må icke införas vara, hvars

frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,

och icke heller utländsk vara, som i det senare riket i allmänhet är

till införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena riket till

det andra må, om sådant i det senare riket anses erforderligt, ock

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

kunna stadgas af sanitära grunder eller, med den inskränkning, som af

bestämmelsen i sista punkten af detta moment föranledes, till förebyggande

af sjukdomar på naturprodukter, som utgöra föremål för

landets afvel.

Om i det ena riket en vara i allmänhet får införas endast under

vissa vilkor, må samma vilkor gälla äfven vid varans införsel från det

andra af de förenade rikena; dock att införseln af kreatur ej må varda

underkastad andra bestämmelser än sådana, som i sista punkten af

detta moment omförmälas. Får i det ena riket vara frambringas eller

tillverkas endast af viss beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes

underkastad särskild offentlig kontroll, må införsel af sådan vara

från det andra riket med tillgodonjutande af de här nedan i § 3 medgifna

förmåner ega rum endast så vida i afseende å varans tillverkning

i båda rikena gälla likartade bestämmelser eller varan kan vid införseln

underkastas sådan undersökning, som anses nödig för att kontrollera,

att varan uppfyller de för densamma i det land, der införseln sker,

stadgade betingelser.

I fråga om införselsförbud och andra åtgärder till förekommande

af smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena riket till det

andra gälla de särskilda bestämmelser, som genom öfverenskommelse

mellan båda ländernas regeringar fastställas.

§ 2-

Mom. 1. År i det ena riket eller inom viss del deraf vara vid

utförsel i allmänhet belagd med exporttull, må sådan tull uppbäras

äfven vid utförsel till det andra riket.

Mom. 2. För vara, som i ettdera riket tillverkats, må exportpremie

icke beviljas vid utförsel till det andra riket.

Ej heller må för varor, som i det ena riket tillverkats, vid ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

försel till det andra riket medgifvas återbetalning af erlagda tull- eller

tillverkningsafgifter, med mindre varorna vid införsel i det senare riket

draga hela den tull, som är för dem i allmänhet föreskrifven.

Mom. 3. För varor, som landvägen föras från det ena riket till

det andra, må transitafgift icke uppbäras.

§ 3.

Mom. 1. Svenska och norska naturalster äfvensom i ett af de

förenade rikena tillverkade varor skola, då de från ena till andra riket

införas landvägen eller sjövägen i ettdera rikets fartyg, utan att fartyget

under resan i främmande hamn lossat eller lastat, vara fria från

tullafgifter, så vida icke på grund af bestämmelserna i mom. 2, 3, 4

och 5 af denna paragraf tull skall för dem erläggas.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit

passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och

varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat

derstädes.

Mom. 2. Om en inom någotdera riket tillverkad vara, helt och

hållet eller till någon del, hvilken ej är att anse såsom i förhållande

till den färdiga varan alldeles obetydlig, består af sådant utländskt

råämne eller halffabrikat, som antingen är tullfritt i nämnda rike, men

tullpligtigt i det andra riket, eller för hvilket i det land, der varan tillverkats,

tullumgälderna uppgå till ett lägre belopp än i det andra landet,

och är varan icke att hänföra till de i mom. 3 och 4 af denna

paragraf afsedda varuslag samt ej heller i mom. 5 härnedan upptagen;

må, till utlemnande af skilnaden mellan de å det utländska materialet

i de båda länderna belöpande tullafgifter, varan kunna vid införsel

i det land, der tullumgälderna för berörda material uppgå till ett

högre belopp, påläggas en viss afgift eller skilnadstull.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sådan skilnadstull eger sistnämnda land att för de varor af ofvan

angifna beskaffenhet, för hvilka skilnadstull anses erforderlig, bestämma

intill det högsta belopp, hvartill skilnaden mellan tullumgäld erna i hvardera

landet för det till varans framställande använda utländska material

enligt af båda ländernas regeringar godkänd beräkning kan uppgå;

dock att den i det land, der införseln eger rum, för den färdiga

varan i allmänhet gällande tullsats icke må öfverskridas.

Skulle för någon vara af det slag, som i detta moment afses, till

följd af de i varan ingående utländska beståndsdelarnes vexlande beskaffenhet

eller eljest, lämplig, skilnadstull icke på ofvan angifvet sätt

kunna bestämmas, må det ankomma på det land, der varan införes,

att pålägga densamma en tullafgift, icke öfverstigande hälften af den

tull, som för varan i allmänhet gäller i nyssnämnda land.

I hvartdera landet utfärdas särskild mellanrikstulltaxa å de afgifter,

som på grund af här ofvan meddelade bestämmelser skola uppbäras

vid införsel från det andra landet,

Mom. 3. Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig

vara endast undergått någon mindre väsentlig bearbetning,

såsom:

a) förmalning, krossning, torkning, .sigtning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, hopsyning, brodering;

d) tryckning eller appretering af garn, snören och andra textilprodukter,

blekning, färgning, putsning, polering, målning, lackering,

bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning;

e) formning och pressning af hatt- och mössämnen, böjning, klippning,

upptagande af hål; eller

f) annan lika oväsentlig bearbetning, som högsta tullmyndigheten

i det land, dit den bearbetade varan införes, finner böra med här förut

uppräknade likställas;

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

skall sådan vara vid införsel från det land, der den blifvit på förenämnda

sätt bearbetad, till det andra landet draga den tull, som i sistnämnda

land i allmänhet gäller för den utländska varan utan den mindre

väsentliga bearbetningen.

Mom. 4. Genom sammansättning medelst blandning, tvinning,

sammanslagning, limning, spikning, nitning, skrufning, lödning och dylikt

i ett af de båda rikena tillverkad vara, som helt och hållet eller

nästan uteslutande består af utländska, i det andra riket tullpligtiga

delar, skall vid införsel i sistnämnda rike draga hela den tull, som för

samma vara derstädes i allmänhet gäller.

Mom. 5. För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit

de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas:

a) spanmål (deri inbegripet malt), omalen eller malen, samt bröd,

alla slag (på norska: Bred og Koger)-,

b) socker, sirap och karameller (på norska: drops)-,

c) tobak och tobakstillverkningar;

d) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och

luktvatten;

e) malttillverkningar och jäst;

f) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat; samt

g) spelkort.

Mom. 6. Varor, som på grund af bestämmelserna i denna paragraf

vid införsel i något af de förenade rikena äro underkastade tullafgifter,

skola, med undantag af spelkort, kunna i den ordning, som i

§ 4 sägs, tullfritt föras från det ena riket till det andra.

§ 4.

Mom. 1. Vid resa landvägen från ena till andra riket vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift

som tull, medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade natur
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen

:

bränvin och sprit samt dermed beredda drycker äfvensom vin, alla

slag, tillsammans 1 liter,

bröd 10 kilogram,

fläsk 5 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 3 kilogram,

kaffe och kaffesurrogat, tillsammans 3 kilogram,

malt 10 kilogram,

risgryn 5 kilogram,

socker 4 kilogram,

spanmål, utom malt, omalen 20 kilogram,

malen 15 kilogram,

tobak 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 10 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 20 kronor,

Öl 4 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 15 kronor;

hvardera landet likväl obetaget att, der så anses erforderligt, medgifva

tullfri införsel, under de i öfrigt i denna paragraf stadgade vilkor,

för större varupartier än de nu nämnda.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda qvantiteten.

Mom. 2. Tullfrihet, hvarom i denna paragraf sägs, gäller icke för

varor, som i handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas

eller för att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej

heller för varor, som medföras af barn under 12 år, eller som af handlande

eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro af de slag,

med Indika han idkar handel. Minderårig, som fylt 12, men ej 15 år,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

ma endast för annans räkning kunna tullfritt föra varor enligt hvad i

denna paragraf stadgas.

Mom. 3. Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant

fordrar, skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en

under edlig förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han

medför, icke införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas

varorna icke för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas

af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflemna

dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 5-

I fråga om införselstull för svenska eller norska varor, som på

annat sätt, än i § 3 mom. 1 omförmäles, äfvensom för utländska varor,

hvilka på annat sätt, än i föregående paragraf sägs, från ena till andra

riket införas, galle i hvartdera af dessa hvad angående varors införsel

i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 6.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviken å norska

sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från ena riket till det andra

i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore de

landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats till

den strand af nämnda sund eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra

rikets strand sedan skett, eller ock blifvit till denna senare öfverförda

för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 7 oförändrad.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

§ 8 oförändrad.

§ 9.

Mom 1. Varor, som i större partier eller på annat sätt, än i § 4

säge, från det ena riket införas i det andra, skola för tillgodonjutande

af de i § 3 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg, hvarom här

nedan vidare förmäles.

Mom 2. Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt

af varans afsändare och innehålla uppgift, att varan blifvit inom

ett af de förenade rikena frambragt.

Afser intyget åter andra varor, skall det vara utfärdadt antingen

af tillverkaren eller någon, som med varans tillverkning tagit befattning,

eller ock, der det visas, att hinder derför möter, af annan person,

som styrker sig ega noggrann kännedom om berörda tillverkning; och

bör detta intyg, jemte förklarande att varan blifvit å uppgifvet ställe

inom ett af de förenade rikena tillverkad, innehålla uppgift, huruvida

varan är tillverkad af enbart svenskt eller norskt material, eller om

utländskt material deri ingår, börande i sistnämnda fall tillika lemnas

så fullständig uppgift angående detta utländska material och den bearbetning

detsamma undergått, sedan det blifvit från utlandet infördt,

att med ledning deraf kan bestämmas, huruvida och med hvilket belopp

tullafgift skall erläggas.

Intygen skola afgifvas under edlig förpligtelse; och bör intyg, som

afser andra varor än naturalster, vara till rigtigheten bestyrkt af två

trovärdige män.

Mom. 3. Intygen skola vara försedda med påskrift af tullkammarföreståndare

eller annan offentlig tjensteman derom, att den, som utfärdat

intyget, är en fullt trovärdig person och att ringaste anledning

icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de i intyget lemnade upp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

gifterna, samt, der fråga är om andra varor än naturalster, äfven derom,

att den, som utfärdat intyget, varit enligt mom. 2 här ofvan dertill

behörig.

Mom. 4. Formulär för ofvan omförmälda intyg varda genom

öfverenskommelse mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter

faststälda.

Mom. 5. Intyg, hvarom i denna § sägs, må ej fordras för vafor,

som af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och Indika

vederbörande tulltjensteman finner uppenbarligen vara alster af ortens

skogs- och landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för flyttsaker,

gamla och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger

200 kronor.

§ 10.

Mom. 1. Finnes — — — tullförsnillning.

Mom. 2. Införas — — — skett.

Mom 3. Befinnes intyg, hvarom i § 9 stadgas, innehålla origtiga

uppgifter, på grund af hvilka en vara, som annars icke varit dertill

berättigad, kunnat med tillgodonjutande af sådan förmån i afseende å

införseln, som i § 3 omförmäles, från det ena riket införas i det andra,

skall varan vid införseln tagas i beslag och dömas förbruten, såvida

icke det är uppenbart, att afsigt att vilseleda genom origtiga uppgifter

ej föreligger.

§ 11 utgår.

§ 12 oförändrad.

§ 13 oförändrad.

§ 14 utgår.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

§ 15 utgår.

§ 16 utgår.

§ 17 utgår.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den — — —, då ock motsvarande

föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar att gälla,

till dess för båda rikena annorlunda förordnas, eller till utgången af

det år, hvarunder någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bilaga I (till de svenska ombudens

utkast till mellanrikslag).

Utkast

till

öfverenskommelse

angående

hvad iakttagas bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms

införande från det ena af de förenade rikena till det andra.

§ 1-

Mom. 1. De smittosamma husdjurssjukdomar, på grund af hvilka

införsel af husdjur och varor från det ena riket till det andra må

kunna förbjudas, äro:

boskapspest (pestis bovina) hos idislande djur;

elakartad lungsjuka (pneumonia interlobularis contagiosa vel pleuropneumonia

boum contagiosa) hos nötkreatur;

rots eller springorm (malleus humidus vel farciminosus) hos djur

af hästslägtet;

koppor hos får (varioke ovinae);

smittosam mul- och klöfsjuka (aphthae epizooticae) hos idislande djur

och svin;

vattuskräck (rabies) hos hundar och andra husdjur; samt

svinpest (diphtheritis suum).

Mom. 2. Skulle annan husdjurssjukdom i ettdera landet visa sig

så elakartad och smittosam, att den derstädes föranleder enahanda åtgärder,

som i samma land i allmänhet vidtagas till bekämpande af de

i mom. 1 uppräknade sjukdomar, må de i denna författning meddelade

bestämmelser kunna lända till efterrättelse jemväl i afseende å

sådan sjukdom.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

§ 2.

I Sverige skall det åligga Kongl. Maj:ts befallningshafvande och

i Norge amtman, som erhållit kännedom, att inom dess län eller amt

utbrutit sjukdom af de i § 1 omförmälda slag, att ofördröjligen derom

lemna underrättelse till den embetsmyndighet i det andra riket, hvilken

har att emottaga meddelanden angående smittosamma husdjurssjukdomar

å utrikes ort, nemligen Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium

i Sverige och Kongl. Norska Regeringens Departement för

det inre i Norge.

§ 3.

Sedan vederbörande myndighet i någotdera riket, i enlighet med

hvad i § 2 stadgats, erhållit underrättelse, att i det andra riket utbrutit

smittosam husdjurssjukdom, må, till förekommande af sjukdomens

öfverförande, i förstnämnda rike vidtagas de åtgärder, som derstädes i

allmänhet anses erforderliga för att hindra samma sjukdoms införande

i riket; dock att karantänsåtgärder och införselsförbud må gälla husdjur

och varor endast från den eller de landsdelar, län i Sverige och amt

i Norge, inom eller i närheten af hvilka sjukdomen förekommer, samt

ej afse andra husdjur än sådana, hos hvilka sjukdomen i allmänhet

plägar uppträda.

§ 4.

När sjukdom upphört, bör derom meddelas underrättelse i enahanda

ordning, som i § 2 säges; och skola, efter det sådan underrättelse

ingått, de emot sjukdomen vidtagna åtgärder återkallas, i fråga

om boskapspest, när ett år, i fråga om elakartad lungsjuka, rots eller

springorm eller vattuskräck, när sex månader, och i fråga om annan

sjukdom, när två månader derefter förflutit.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bilaga II (till de svenska ombudens

utkast till mellan rikslag).

Utkast

till

formulär.

I. Naturalster.

Undertecknad angifver härigenom att (me(! ångfartyget

° (pr jernväg

utföra till (tullkammaren i)..................................

följande varor, nemligen:

(iV. B. Märke och nummer samt innehåll och myckenhet skola för hvarje särskildt varukolly

tydligt angifvas.)

Under edlig förpligtelse intygar jag, att ofvannämnda

äro frambragta (födda, producerade m. m.) i

den

189 .

N. N.

Att N. N. är en fullt trovärdig person och att ringaste anledning

icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de utaf honom här ofvan lemnade

uppgifter, varder härigenom vitsordadt.

den 189.

X.

(Tullkammarföreståndare eller annan offentlig tjensteman).

s. 35 Kontrollera mot PDF

II. Andra varor.

35

Undertecknad angifver härigenom att |mec! ångfartyget

° ° (pr jernväg

utföra till (tullkammaren i)...............................................................................

följande varor, nemligen:

(N. B. Märke och nummer samt innehåll och myckenhet skola för hvarje särskildt varukolly

tydligt angifvas.)

Under edlig förpligtelse intygar jag, att ofvannämnda

tillverkats i (vid, på) ............................................................................. ...................................

i stad (socken) inom ..................................

län (amt) i ................. af följande material, nemligen:

svenska .........................................................................................

norska

utländska ;

samt att den bearbetning, som ofvannämnda utländska material undergått,

sedan det blifvit från utlandet infördt, bestått i

......... .................... ■■■•• ............................................................. >

äfvensom att i ofvan angifna varukolly icke finnas andra eller flera

varor än de nu nämnda.

den 189

Rigtigheten af ofvanstående uppgifter bestyrkes af:

A. B.

N. N.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Att N. N. är eu fullt trovärdig person och enligt § 9 mom. 2 af

den s. k. mellanrikslagen behörig att utfärda förevarande intyg, samt

att ringaste anledning icke förefinnes att betvifla rigtigheten af de utaf

honom deri lemnade uppgifter, varder härigenom vitsordad!..

den 189 .

X.

(Tullkammarföreståndare eller annan offentlig tjensteman.)

[Anm. På baksidan af blanketterna till produktionsbevisen torde aftryekas utdrag ur mellanrikslagen,

innefattande särskildt §§ 3, 9 och 10.]

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bilaga III (till de svenska ombudens utkast

till mellanrikslag).

Utkast

'' tall

Mellanrikstulltaxa,

innefattande jemväl uppgifter om införseln från Norge till Sverige under

år 1894 äfvensom de i båda länderna gällande tullsatser.

Värde af inför- seln från Norge

år 1894.

i*

g" i

Nuvarande

tullsats (1896).

Skilnadstull.

V a r o r.

Total-

belopp.

Deraf på

gr. afmel- lanriksla- gen tullfr.

infördt.

33; 2"

Ef $

M* Ct-

« &

2 *

p

I Sverige.

I Norge.

Maxi-

mum.

Före-

slagen

tullsats.

Album.....................................

Kr.

16,750

Kr.

16,525

1 kg.

Kr.

2

Ö.

Kr.

Ö.

60

Kr.

ö.

49

Kr.

Ö.

35

Band, andra slag än hel- eller

halfsiden-..............................

45,837

41,745

1 kg.

1

75

1

10

—

37

—

15

Fernissa, andra slag än sprit- ....

77,681

77.532

1 kg.

—

30

—

10

—

3

—

3

Säktor, Sakar och Syskon; för- tullas med en å varans vigt be- räknad tullafgift, motsvarande

skilnaden mellan de i Sverige

och Norge för det utländska

materialet gällande tullsatser

5,952

5,952

1 kg.

50

53

Sängslen, andra slag än af hel-

eller halfsiden ......................

226,597

224,770

1 kg.

1

75

1

75

—

44

—

30

Instrument, musikaliska:

fortepianon:

tafflar och pianinon............

22,800

22,400

1 st.

150

40

75

75

flyglar..............................

—

—

1 st.

200

—

60

—

100

—

100

-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Värde af inför- seln från Norge

år 1894.

Total-

belopp.

Deraf på

gr. afmel- lanriksla- gentullfr.

infördt.

Er.

Kr.

298,375

279,395

? g

i P

g3: er

»

Nuvarande

tullsats (1896).

I Sverige.

I Norge.

Skilnadstull.

Maxi
mum.

Före
slagen
tullsats.

Kläder, ej specificerade.......

I Norge förfärdigade kläder,

hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt,

knutet eller på strump

stol tillverkadt i annat land än

Sverige eller Norge, förtullas

med en å klädernas hela vigt

beräknad tullafgift, motsva

rande skilnaden mellan de i

Sverige och Norge för öfvertyget

gällande tullsatser.

Knappar, ej specificerade, af sam

mansatta ämnen: öfverklädda,

ej innehållande silke........

Lampor, ljuskronor och Lyktor

äfvensom delar deraf; förtullas,

om i dem ingå utländska delar,

hvilka ej äro att anse såsom i

förhållande till den färdiga varan

alldeles obetydliga, med

hälften af den tull, som enligt

allmänna tulltaxan gäller för

den förnämsta bland de ifrågavarande

utländska delarne ...

Anm. Såsom i förhållande till

den färdiga varan alldeles obe

tydlig anses i oljehuset infäst

gängring för brännaren.

») 22,308

'') 22,212

Er. ö. Er. ö

= tyget

+ 10 å

100,%

1 kg.

1 kg.

| = hufvudsak!,

mater.

Kr. ö

= tyget

“f" 50 å

100 %

50

35

Kr.

15

10

*) Knappar, sammansatta.

2) Lampor m. m. äro ej särskilt upptagna i den officiella statistiken.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Värde af inför- seln från Norge

år 1894.

® B

Nuvarande

tullsats (1896).

Skilnadstull.

V a r o r.

Total-

belopp.

Deraf på

gr. af mel- lanriksla- gentullfr.

infördt.

K £■’

a cd

p. C+"

3 HK

o?

g *

I Sverige.

I Norge.

Maxi-

mum.

Före-

slagen

tullsats.

Kr.

Kr.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Maskiner, Redskap och Verktyg eller

delar deraf, ej specificerade ...

792,894

670,596

100 kr.

10

—

—

—

5

—

5

—

Metaller och ej specificerade ar-

beten deraf:

I. Jern och Stål:

a) tråd samt linor och duk,

plåtar, naglar, bultar, mutt- rar, skrufvar, spik, söm, ked- jor och kettingar; förtullas

med en å varans vigt be- räknad afgift, motsvarande

skilnaden mellan de i Sverige

och Norge för det utländska

materialet gällande tullsatser.

b) i allmänna tulltaxan ej

specificerade jern- och stål-

721,487

555,492

100 kg.

/fr. 2

\till

50

/

varor.................................

II. Koppar och deraf med zink,

358,011

325,034

1 kg.

/fr.- \till

20

fr. —

till 1

10

} ~

8

—

6

tenn eller annan oädel me- tall framstälda legeringar,

såsom messing, brons, ny- silfver, britanniametall m. fl.:

i allmänna tulltaxan ej

specificerade arbeten ....

110,558

96,324

1 kg.

/fr- —

/till 1

50

50

1

35

-

15

—

5

Nålar, af annat ämne än guld

eller silfver och ej hänförliga

till bijouterivaror; förtullas med

en å varans vigt beräknad tull- afgift, motsvarande skilnaden

mellan de i Sverige och Norge

för det utländska materialet

gällande tullsatser ..............

13,615

12,642

1 kg.

40

53

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Nuvarande

tullsats (1896).

Skilnadstull.

I Sverige.

I Norge.

Maxi-

mum.

Före-

slagen

tullsats.

Varor.

Värde af införseln

från Norge

år 1894.

Total
belopp.

Deraf på

gr. af mellanrikslagentullfr.

infördt.

o'' ^

p:

K S-"

P CD

<3

Kr.

Kr.

Nät, till fiske; förtullas med en

å varans vigt beräknad tullafgift,

motsvarande skilnaden

mellan de i Sverige oob Norge

för det utländska garnet gällande

tullsatser.....................

Paraplyer och Parasoller, andra

slag1 än af hel- eller halfsiden

Anm. Kör paraplyer och. parasoller,

som tillverkats af från utlandet

införda fullt färdiga ställningar

samt utländskt öfvertyg,

erlägges tull enligt allmänna tulltaxan.

|

1lemmar, maskin-, af bomull ......

Smör, konstgjord!.....................

56,667

78,722

56,630

78,640

Snörmakarearöeten, ej specificerade,

andra slag än af hel- eller

halfsiden ...........................

Strumpor och andra på strumpstol

eller genom stickning,

virkning eller knytning tillverkade,

ej specificerade arbe

ten, andra slag än af hel- eller

halfsiden ...........................

*) 40,754

774,757

21,560

4,815

774,607

21,384

Stärkelse, af hvete eller majs..

568,290

8) 12,825

567,105

2) 12,741

1 st.

1 kg.{

1 kg.

1 kg.

1 kg.

Kr. ö

Kr. ö

Kr. ö. Kr. ö

= garnet

+ 10 °/o

50

= garnet

+ 10 »/o

30

10 % af

Värdet

- 20

10

50

24

20

*) Innefattar äfven maskinremmar af läder.

2) » » stärkelse af andra ämnen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

V a r o r.

Värde af införfrån

Nc

år 1894.

| seln från Norge

j Totalbelopp.

Deraf på

gr. af mellanrikslagen.

tullfr.

infördt.

i£>

r*

i 53

P

8» ;

F.!

<

Nuvarande

tullsats (1896).

I Sverige.

I Norge.

Skilnadstull.

Maxi
mum.

Före
slagen
tullsats.

Vägnar och Åkdon, ej specificerade,

obegagnade och begagnade,

äfvensom Vagnmakarearbeten,

ej specificerade .........

Kr.

Kr.

Väfnådår:

I. ylle-, af ull allena eller blandad

till större eller mindre

del med lin,bomull eller andra

ämnen utom silke............

10,422

10,001

100 kr.

2,651,492

II. af lin, hampa eller andra

ej specificerade vegetabiliska

spånadsämnen med eller utan

inblandning af bomull eller

jute:

släta, tvåskaftade och så

dana kyprade, hvilkas

hela yta är till väfnads

sättet likartad (icke mönsterväfd),

satin eller åt

lasväfnad undantagen:

innehållande på en yta

af 1 cm. i qvadrat tillsammans

högst 25 varpoch

inslagstrådar, äfvensom

all segelduk ______

alla öfriga slag............

2,613,420

1 kg.

in.

bomulls-.....................

jute-: oblekt och ofärgad

IV.

säck- eller packväf

20,530

18,344

1 kg.

90,279

144

1 kg.

2,247,580

2,222,657

1 kg

54,913

784

1 kg

Kr. ! ö.

15

/fr. - 25

/till 1|75

Kr.

från

25 öre

pr kg.

till

80 kr.

pr st.

fr. - till

/fr.

ytill 1

jfr. —

/till 2

- 10

fr. —

till 3

fr. —

till 1

j - lina

1 vilfn.

Kr.

— 20

Kr.

50 i

7 50

— 125

1

37

11

— ! 3

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Värde af inför- seln från Norge

år 1896.

r*-

8 §

Nuvarande

tullsats (1896).

Skilnadstull.

|

Y a r o r.

Total-

belopp.

Deraf på

gr. afmel- lanriksla- gen tullfr.

infördt.

K g-*

eLs

ts

OJ O?

g n

I Sverige.

I Norge.

Maxi-

mum.

Före- i

slagen 1

tullsats.

:

Kr.

Kr.

Kr.

ö.

Kr.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

andra slag, hufvudsakligen

bestående af utländskt

ofärga dt garn...............

*) 41,744

'') 41,234

1 kg.

—

40

(= linne- \ väfn.

i -

37

—

17 j

Y. vattentäta: med annan vat-

•

tentät massa än kautschuk

belagda, vaxduk samt andra

lackerade eller fernissade väf-

nader derunder inbegripna:

andra slag än mattor.........

6,897

3,774

1 kg.

O

CD

67

—

14

10

Ångmaskiner, ej specificerade, och

i Ångpannor ..........................

30,805

30,805

100 kr.

10

—

—

5

—

5

1

l) Innefattar äfven juteväfnader af annat

garn.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Promemoria

ang.

föreslagna skilnadstullar.

Af den lydelse, som blifvit föreslagen för bestämmelsen i § 3

mom. 2 om skilnadstullars påläggande, torde framgå, att det ingalunda

kan vara meningen, att det ena landet skall gent emot det andra bestämma

skilnadstullar för alla varor, der eljest på grund af mellanrikslagen

skilnadstull skulle kunna ifrågakomma. Förenämnda bestämmelse

medgifver endast hvartdera landet rätt att under i öfrigt stadgade

vilkor pålägga skilnadstull å de varor af i berörda moment angifna beskaffenhet,

för hvilka skilnadstull anses erforderlig. Häraf följer, att

det också tillhör hvart land att pröfva, huruvida införseln af någon

vara utaf ofvannämnda beskaffenhet kan anses menligt inverka på den

inhemska produktionen och fördenskull påkalla skilnadstulls påläggande.

Vid uppgörande af föreliggande utkast till mellanrikstulltaxa har

man, med ledning af den officiella statistiken angående Sveriges

import år 1894, till en början tagit i betraktande sådana varor,

hvilka under nämnda år på grund af mellanrikslagen tullfritt införts

från Norge till ett värde af 1,000 kronor och deröfver. Införseln

i sin helhet af en viss vara från Norge har deremot synts i förevarande

fall böra vara af underordnad betydelse. Ty endast för

så vidt införseln på grund af mellanrikslagen eger rum utan erläggande

af eljest föreskrifven tull, kan densamma anses falla under mellanrikslagstiftningen.

Den införsel deremot, som från det ena riket till det

andra eger rum vare sig med erläggande af hel tull eller ock, såsom

i allmänhet tullfri, utan tull, är i sjelfva verket likstäld med införseln

från hvilket annat land som helst och hör följaktligen under den allmänna

tullagstiftningen. Då emellertid den officiella statistiken icke

lemnar någon upplysning angående den del af den på mellanrikslagen

beroende införseln, som egt rum mot erläggande af skilnadstull, kan

endast den på grund af mellanrikslagen helt och hållet tullfria importen

tagas i betraktande.

Emellertid hafva icke alla de varor, af hvilka den på grund af

mellanrikslagen tullfria införseln uppgått till ett värde af minst 1,000

kronor, och för hvilka skilnadstull kunnat med stöd af mellanrikslagens

bestämmelser ifrågasättas, ansetts böra upptagas i mellanrikstulltaxan.

Skilnadstull för en vara synes nemligen icke böra ifrågakomma,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

med mindre skilnaden mellan båda ländernas tullumgälder för det i

varan ingående utländska material uppgår till ett någorlunda afsevärdt

belopp. År den skilnadstull, som på grund af tulldifferensen

å det utländska materialet i en vara skulle kunna påläggas densamma,

i förhållande till varans värde allt för obetydlig, synes det icke vara

lämpligt att genom påläggande af en sådan tull onödigtvis försvåra

varuutbytet mellan de båda länderna. Ej heller kan det vara lämpligt,

att, om det ena landet af någon vara, för hvilken eljest en

mindre betydande skilnadstull skulle kunna ifrågakomma, från det andra

landet inför afsevärdt mindre, än som från det förra till det senare

landet utföres, det land, som tydligtvis har den större fördelen af omsättningen,

skulle genom påläggande af skilnadstull bereda införseln

från det andra landet större svårigheter, än som betingas af den inhemska

produktionens kraf.

Sedan de hufvudsakliga grunder, som varit bestämmande vid uppgörandet

af här förut intagna utkast till mellanrikstulltaxa, sålunda

blifvit omnämnda, lemnas i det följande en kortfattad redogörelse för

de beräkningar, som ligga till grund för bestämmandet af såväl den i

utkastet upptagna högsta skilnadstull, som ock den föreslagna skilnad

stullsatsen.

Album.

Bland de i handeln vanligast förekommande album har man allt

efter permames beskaffenhet att skilja mellan klotalbum, plysalbum

samt läderalbum, mindre och större.

De olika beståndsdelarne i ofvannämnda slag af album äfvensom

de i Sverige och Norge för det utländska materialet i ett kg. album

af hvarje slag gällande tullafgifter inhemtas af följande sammanställning:

Vigt.

Sverige.

Norge.

......

Tull-

1

Klot all) iim.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

skilnad.

ig-

öre.

öre.

öre.

öre.

öre. j

Papp, papper och trälist, af inhemsk till-

verkning............................................

0,71

—

—

—

—

—

Bokbindareklot af bomull .....................

0,08

50

4,o

-

—

4,0

Beslag in. m. = ej specificerade metall-

arheten, fömicklade m. ni...................

0,04

75

3,o

35

1,4

1,6 |

Kulisskartong = album.........................

0,17

200

34,o

60

10,2

23,8

Tillsammans

1,00

—

41,o

--

11,6

29,4 ;

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

skilnad.

Plysalbum.

kg-

öre.

öre.

..

ore.

öre.

öre.

Papp, papper och trälist, af inhemsk till-

0.63 0

_

—

—

—

—

i Plys: ytan af silke, frånsidan af ''bomull1)

Beslag in. m. = ej specificerade metall-

0,035

800

28,oo

400

14,00

14,oo |

I arbeten, förgylda eller försilfrade........

0,135

150

20,25

100

13,50

6,7 5

i Kulisskartong........................................

0,20 0

200

40,0 o

60

12,0 0

28,oo

Tillsammans

1,000

—

88,25

39,50

48,75

Läderalbuin, mindre.

V

Papp, papper och trälist, af inhemsk till- verkning ............................................

i Läderperm: i Sverige = album, i Norge

0,66

—

_

—

= ej specificerade läderarbeten...........

0,09

200

18,00

69

6,21

11,79

i Beslag m. m. (= klotalbum)...................

0,09

75

6,75

35

3,15

3,60

j Kulisskartong .......................................

0.16

200

32,oo

60

9,60

22,4 0

Tillsammans

1,00

-

56,7 5

—

18,96

37,7 9

Läderalbum, större.

Papp, papper och trälist, af inhemsk till-

0.67

_

_

—

—

— 1

Läderperm............................................

0,0 8

200

16,oo

69

5,52

10,48

Beslag m. m. (= plysalbum)..................

0,04

150

6,oo

100

4,00

O

O

©sT

1 Kulisskartong ......................................

0,21

200

4-2,oo

60

12,GO

29,40

Tillsammans

1,00

—

64,oo

__

22,12

41,88

Högsta tullskilnaden å det i ett kg. album ingående utländska

materialet uppgår alltså till 48,75 öre; och liar i öfverensstämmelse härmed

högsta skilnadslullen upptagits till 49 öre.

l)å plysalbum, för hvilka ofvannämnda tullskilnad är beräknad, för

närvarande ej i någon afsevärd mängd förekomma bland de album, som

till Sverige införas från Norge, utan dessa företrädesvis bestå af mindre

läderalbum och klotalbum, för hvilka tulldifferensen å det utländska

materialet uppgår till omkring resp. 38 och 29 öre, synes skilnadstullen

för album lämpligen böra sättas till 35 öre pr kg.

*) Förtulla» i Sverige »å»om helsiden, i Norge såsom halfsiden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Band, andra slag än hel- och halfsidenband.

Högsta tullskilnaden å det utländska material, som användes

för ofvannämnda slag af band, uppkommer för linneband, som äro

väfda af enkelt blekt linnegarn, för hvilket tullen utgör i Sverige 40

öre och i Norge 3 öre pr kg., hvadan alltså högsta skilnadstullen

för ifrågavarande artikel utgör 37 öre.

Den hufvudsakliga införseln från Norge består emellertid dels af

ylleband och dels af bomullsband, som i allmänhet äro väfda af tvinnadt

färgadt bomullsgarn. För ylleband kan tullskilnaden å materialet

uppgå till resp. 7, 12, 15 och 20 öre allt efter det slag af ullgarn,

hvaraf banden äro förfärdigade. För bomullsbanden uppgår tullskilnaden

å garnet till 15 öre pr kg-., då tullen för ett kg. tvinnadt färgadt

bomullsgarn utgör 35 öre i Sverige och 20 öre i Norge. Med hänsyn

härtill och då äfven, på sätt redan antydts, för vissa slag af ylleband

15 öre pr kg. synes vara lämplig skilnadstull, torde för hela rubriken

band, andra slag än hel- och halfsidenband, skilnadstullen böra sättas

till detta belopp.

Fernissa, andra slag än spritfernissa.

Då den fernissa, som från Norge införes till Sverige, till största

delen utgöres af kokad linolja, hvilken i Sverige tullbehandlas såsom

fernissa, är skilnaden mellan de båda ländernas tullsatser å linolja den

enda skilnadstull, som för ofvannämnda slag af fernissa bör ifrågakomma.

Tullen för ett kg. linolja är i Sverige 7 öre och i Norge 4

öre, hvadan alltså för ett kg. fernissa, som i Norge tillverkats af från

utlandet införd olja, bör vid införsel till Sverige i skilnadstull erläggas 3 öre.

Häktor, Hakar och Hyskor.

Med härisyn dertill att ifrågavarande artiklar äro tillverkade af

endast ett ämne, nemligen antingen jern- eller messingstråd, synes

skilnadstullen i hvarje särskildt fall lämpligen böra bestämmas efter det

ämne, hvaraf den importerade varan består, hvadan någon för hela

rubriken gemensam skilnadstull icke föreslagits.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Hängsle*!, andra slag än af hel- eller halfsiden.

De hängslen af hithörande slag, hvilka med hänsyn till införseln

från Norge äro att företrädesvis taga i betraktande, bestå af band, metallarbeten

och skinn. I genomsnitt ingå dessa beståndsdelar i den

färdiga varan med resp. 46, 36 och 18 procent.

Aro samtliga ofvannämnda delar från utlandet införda, så att det

inhemska arbetet egentligen endast består i sammansättning af de olika

beståndsdelarne, böra hängslena enligt bestämmelserna i mellanrikslagen

vid införsel från Norge till Sverige draga hela den tull, som i

allmänna tulltaxan föreskrifves. Skilnadstull synes ej böra ifrågakomma,

med mindre det arbete, som verkstälts inom något af de förenade rikena,

omfattar förutom sjelfva sammansättningen jemväl åtminstone förfärdigande

af någon utaf ofvannämnda beståndsdelar. Antages då, att

den jemförelsevis minst betydande delen, eller stropparna, tillverkats i

Norge, och att dervid användts utländskt skinn, samt att i öfrigt såväl

band som metallarbeten äro af utländsk tillverkning, så torde denna

fabrikation af hängslen föranleda den största skilnaden mellan de svenska

och norska tullumgälderna för det använda utländska materialet.

Nyssnämnda umgälder uppgå enligt nedanstående beräkning för

ett kg. hängslen till följande belopp:

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

skilnad.

kg-

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

Band. andra slag..........................

0,4 6

175

80,50

no

50,6 0

29,90

Spännen m. in. = ej specificerade

metallarbeten, förnicklade etc.....

0,36

75

27,oo

35

12,60

14,40

Skinn, ej pelsverk, beredda, andra

..........................................

0,18

47

8,46

40

8,28

0,18 |

Tillsammans

1,00

...

115,96

71,48

44,48 I

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Skilnaden i tull för användt utländskt material i ett kg. hängslen

kan sålunda komma att uppgå till 44,48 öre. I öfverensstämmelse

härmed har högsta skilnadstullen beräknats till 44 öre pr kg.

Nu torde det emellertid ganska ofta inträffa, att i de till Sverige

från Norge införda hängslena banden äro väfda i Norge. Om dervid

användts utländskt bomullsgarn (i allmänhet två- eller flertrådigt, färgad!

m. m.: svensk tull 35 öre, norsk 20 öre pr kg.) kommer den å

banden i ett kg. hängslen belöpande tullskilnaden att utgöra allenast

6,9 öre, hvadan med här förut antagna sammansättning af hängslena

hela tullskilnaden å det utländska materialet i detta fall uppgår till

21.48 öre.

Vidare torde ej sällan spännen och beslag vara tillverkade af sådant

material, att tullskilnaden för denna beståndsdel understiger ofvan

angifna belopp af 14,4 öre pr kg. Om hängslena äro försedda med

beslag etc. af förnickladt jern (svensk tull 50 öre, norsk 35 öre pr

kg.), utgör tullskilnaden för ifrågavarande beståndsdel i ett kg. hängslen

endast 5,4 öre.

Å andra sidan bör emellertid äfven tagas i betraktande, att, om

banden äro af inhemsk tillverkning, kunna från utlandet inföi''da färdiga

skinnstroppar användas, utan att varan derigenom förlorar rätt

att beläggas med skilnadstull. Sådana skinnvaror tullbehandlas i Sverige

såsom sadelmakarearbeten med en tullsats af 1 kr. 20 öre pr kg., men

draga i Norge en tull af endast 69 öre pr kg. För den qvantitet, som

ingår i ett kg. hängslen, måste alltså i Sverige erläggas i tull 9,18 öre mera

än i Norge. Sammanlagda tullskilnaden för det utländska materialet i

ett kg. hängslen af detta slag skulle följaktligen komma att uppgå till

30.48 öre.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit anfördt, har skilnadstullen för

hängslen, andra slag än af hel- eller halfsiden, ansetts böra sättas till

30 öre pr kg.

Instrument, musikaliska: fortepianon: tafflar, pianinon och flyglar.

Då tullafgifterna för delar af musikaliska instrument i Sverige i

regel beräknas efter varans värde (15 %), men i Norge efter dess vigt

(15 öre pr kg.), låter sig skilnaden mellan de båda ländernas tullafgifter

å beståndsdelarne i fortepianon ej med visshet beräkna. Af de pianodelar,

som mera allmänt införas från utlandet, äro dock både klaviatur,

mekanik och strängar i Sverige belagda med högre tullumgälder än i

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Norge. Tullen för klaviatur, med ett värde af c:a 60 kr. och vägande

i medeltal 8 kg., utgör i Sverige 9 kr. och i Norge 1 kr. 20 öre. Mekaniken,

med ett värde af omkring 100 kr. och en vigt af c:a 20 kg.,

förtullas i Sverige med 15 kr. och i Norge med 3 kr. Strängarne,

hvilka tullbehandla» såsom tråd af jern eller annan metall, beläggas i

Sverige med olika tullsatser, men äro i Norge tullfria. Det synes sålunda

ej böra vara tvifvel underkastadt, att i Sverige tullumgälderna

för materialet i fortepianon äro högre än i Norge, och att sålunda

Sverige är berättigadt att pålägga dessa varor skilnadstull vid införseln

från Norge.

Någon efter tulldifferensen å det i varan ingående utländska materialet

beräknad skilnadstull för dessa varor har emellertid, på grund

af hvad ofvan anförts, icke kunnat föreslås; utan synes för i Norge

tillverkade instrument af ifrågavarande slag, i hvilka ingå utländska

delar, som ej äro att anse såsom i förhållande till de färdiga instrumenten

alldeles obetydliga, böra vid införsel till Sverige erläggas hälften

af den i allmänna tulltaxan föreskrifna tullsats. Instrument, helt och

hållet eller nästan uteslutande sammansatta af från utlandet införda

delar, böra enligt bestämmelserna i mellanrikslagen draga hela den i

allmänhet gällande tull; likasom å andra sidan instrument, hvilka helt

och hållet eller med undantag allenast af någon alldeles obetydlig del

bestå af svenskt eller norskt material, böra tullfritt införas.

Kläder, ej specificerade.

Då kläder redan nu beläggas med skilnadstull, hafva de i gällande

mellanrikslag förekommande bestämmelserna härom bibehållits oförändrade,

i synnerhet som det torde vara omöjligt att för hela den

mångfald af olika artiklar, hvilka hänföras under ifrågavarande rubrik,

bestämma en gemensam skilnadstull.

Knappar, ej specificerade, af sammansatta ämnen, ej innehållande silke.

I fråga om tulldifferensen å användt material har man att ibland

de oftast förekommande hithörande slagen af knappar skilja mellan å ena

sidan sådana, som äro sammansatta af lackerad jernplåt och antingen

zinkplåt eller messingsplåt, samt å andra sidan öfverklädda knappar.

Då både den lackerade jernplåt, som användes vid knapptillverk
7
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

ning (svenska tulltaxans n:r 386), och plåt af zink äro tullfria i begge

länderna, kan det förstnämnda slaget af sammansatta knappar här lemnas

ur räkningen. I de af jern- och messingsplåt sammansatta knapparne

ingår i allmänhet hvartdera slaget af plåt med 50 %, och då

messingsplåten är belagd med en tull af 5 öre pr kg. i Sverige (n:r

415), men i Norge är tullfri, uppkommer följaktligen å 1 kg. knappar

af ifrågavarande slag en tullskilnad af 2,5 öre. För att utjemna en så

obetydlig tulldifferens synes någon skilnadstull icke vara af nöden.

För materialet i ett kg. öfverklädda knappar uppgår skilnaden

mellan tullumgälderna, enligt hvad af nedanstående sammanställning

inhemtas, i medeltal till något öfver 15 öre pr kg., och har i enlighet

härmed högsta skilnadstullen för dessa knappar upptagits till 15 öre

pr kg.

Sammansätta knappar, öfverklädda.

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

Jernplåt, lackerad, af mindre tjock-

kg-

öre.

öre.

öre.

öre.

öre.

lek än V4 mm............................

0,23

—

—

—

—

—

Papp, af inhemsk tillverkning ......

0,25

—

—

—

—

—

Jernplåt, utan ytbetäekning, af min-

dre tjocklek än 3 mm................

0,30

4

1,20

—

—

1,20

Ylleväfnad, ej specif. slag ............

0,09

175

15,75

80

7,20

8,55

Linneväfnad = n:r 683 i svenska

tulltaxan .................................

0,06

25

1,50

7

0,42

1,08

Bomullsväfnad, ej specif. slag, blekta

eller färgade ...........................

0,07

90

6,30

27

1,89

4,41

Tillsammans

1,00

24,75

— | 9,51

15,24

I ofvanstående beräkning hafva de för knapparne använda väfnadssorter

antagits vara af utländsk tillverkning. Men i synnerhet linneoch

bomullsväfnaderna torde ganska ofta vara inhemska; och synes i

betraktande häraf skilnadstullen för närvarande ej böra sättas högre än

till 10 öre pr kg., hvilken tullsats, på grund af hvad ofvan anförts rörande

öfriga slag af sammansatta knappar, bör gälla endast för öfverklädda

knappar.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lampor, Ljuskronor och Lyktor äfvensom delar deraf.

Då i ofvannämnda varor kunna ingå material med vidt skilda tull
afgifter

och dessutom i den allmänna tulltaxan icke upptages någon

bestämd tullsats för dessa varor, har någon skilnadstull icke ansetts

böra för ifrågavarande rubrik bestämmas. Den nedsättning i tullafgifter,

som mellanrikslagen afser att bereda det inhemska arbetet, har

följaktligen för denna rubrik, likasom redan egt rum i fråga om fortepianon,

måst föreslås i form af s. k. halffull.

Den i förslaget förekommande anmärkning har intagits för att gifva

ett belysande exempel på en sådan i förhållande till den färdiga varan

alldeles obetydlig del, som å ena sidan, om den är utländsk och i öfrigt

varan är inhemsk, ej bör medföra skilnadstull för vara, som eljest bort

åtnjuta tullfrihet, och å andra sidan, om samma del är inhemsk, men

varan för öfrigt är utländsk, icke bör åstadkomma att vara, som bort

draga hel tull, varder införd mot erläggande af allenast skilnadstull.

Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade.

Då det utländska material, som i allmänhet kommer till användning

i varor af förenämnda slag, utgöres af jern och andra metaller

äfvensom arbeten deraf och följaktligen, om det är tull pligtig t, i regel

är i Sverige belagdt med högre tull än i Norge, så framgår häraf, att

skilnadstull bör i det förra riket bestämmas för hithörande artiklar från

det senare riket. Till följd af materialets vexlande beskaffenhet kan

emellertid sådan skilnadstull för ifrågavarande rubrik icke beräknas efter

uppkommande tulldifferens för materialet, utan måste skilnadstullen här

bestämmas till hälften af den i allmänhet gällande tullsats.

Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

I. Jern och Stål:

a) tråd samt linor och duk, plåtar, naglar, bultar, muttrar, skrufvar,

spik, söm, kedjor och kettingar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

De flesta af förenämnda artiklar äro redan enligt gällande mellanrikslag

underkastade skilnadstull vid införsel från Norge till Sverige.

Med hänsyn härtill och då någon svårighet att med tillhjelp af åtföljande

produktionsbevis tullbelägga de färdiga varorna efter det använda

materialet icke torde vara för handen, hafva nu stadgade bestämmelser

angående beräkningen af skilnadstull för hithörande artiklar ansetts böra

bibehållas oförändrade.

b) i allmänna tulltaxan ej specificerade jern- och stålvaror.

För ofvannämnda jern- och stålvaror, hvilka äro att hänföra till

allmänna tulltaxans rubriker n:ris 410—412, kan tullskilnaden å materialet,

om detta till större eller mindre del utgöres af finare tråd, hvilken

i Sverige drager en tull af 8 öre pr kg., men i Norge är tullfri,

komma att uppgå till nämnda belopp. Detta har också uppstälts såsom

högsta skilnadstull för alla dessa varor. Då emellertid bland den mångfald

af jern- och stålarbeten, som inbegripas under ifrågavarande rubriker,

hufvudsakliga införseln från Norge till Sverige utgöres af hinkar

och andra arbeten af galvaniserad plåt, hvilken i Sverige är belagd

med en tull af 6 öre pr kg., men i Norge är tullfri, synes skilnadstullen

för alla dessa jernvaror lämpligen böra sättas till sistnämnda

belopp.

II. Koppar m. m.: i allmänna tulltaxan ej specificerade arbeten.

Den största tullskilnad å materialet, som för dessa arbeten kan

uppstå, förekommer i det fall, att materialet utgöres af från utlandet

till Norge införda halffabrikat (t. ex. pressade skedämnen), hvilka i

Norge förtullas med 35 öre, men om de i samma skick införts till

Sverige, skolat enligt svenska tulltaxans rubrik n:r 427 draga en tull

af 50 öre pr kg. Högsta skilnadstullen utgör således 15 öre pr kg.

Bland hithörande varor, som införas från Norge till Sverige, spela

emellertid endast arbeten af vanlig plåt, hvilken i Norge är tullfri, men

i Sverige har en tullsats af 5 öre pr kg., någon afsevärd roll; och

synes på grund häraf skilnadstullen för ifrågavarande artiklar icke böra

sättas högre än till sistnämnda belopp.

Nålar, af annat ämne än guld eller silfver etc.

För nålar gäller detsamma, som ofvan anförts i afseende å häktor,

hakar och hyskor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Nät, till fiske.

I betraktande deraf att ofvannämnda slag af nät enligt allmänna

tulltaxan förtullas efter det garn, hvaraf de äro gjorda, synes någon

bestämd skilnadstullsats för denna rubrik icke böra upptagas, utan bör

skilnadstullen i hvarje särskildt fall för fiskenät beräknas efter skilnaden

mellan de svenska och norska tullafgifterna för det utländska

garn, som för nätens tillverkning blifvit användt.

Paraplyer och Parasoller, andra slag än af hel- eller halfsiden.

De paraplyer och parasoller, som under förevarande rubrik böra

tagas i betraktande, äro försedda med öfvertyg af bomull eller ylle.

Bomullsparaplyer väga i genomsnitt 7,17 kg. pr dussin eller 0,60 kg. pr

stycke. Ylleparaplyer äro något tyngre, vägande i medeltal 7,37 kg.

pr dussin eller 0,61 kg. pr stycke. Nedanstående sammanställning

utvisar, hvilka beståndsdelarne äro i ett dussin af ifrågavarande slag

af paraplyer, äfvensom de olika delarnes vigt och inbördes förhållande.

Bomulls-

paraplyer.

Ylle-

paraplyer.

Vigt.

Procent.

Vigt.

Procent.

kg-

kg-

Spröt.......................................................................

2,80

39,o

2,80

38,0

Löpare, kronor, plåt, doppskor och klockor................

0,52

7,3

0,52

7,i

Tofsar.....................................................................

0,05

0,7

0,05

0,7

Käppar....................................................................

2,00

27,9

2,00

27,1

Väfnad....................................................................

1,80

25,i

2,00

27,i

Tillsammans

7,17

100, o

7,8 7

100,o

Paraplyer, som i Norge tillverkats på det sätt, att å ställningar,

hvilka i fullt färdigt skick införts från utlandet, anbringats öfvertyg,

som äfvenledes äro af utländsk tillverkning, böra enligt bestämmelserna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

i mellanrikslagen (§ 3 mom. 4) vid införsel till Sverige draga hela den

tull, som i allmänhet gäller för paraplyer.

För att skilnadstull för paraplyer skall kunna ifrågakomma, bör

det inhemska arbetet omfatta icke blott sjelfva öfverklädandet, utan

äfven åtminstone sammansättningen af ställningarnas olika delar. Under

denna förutsättning och med antagande, att samtliga beståndsdelar äro

tillverkade i utlandet, är materialet till ett dussin bomullsparaplyer i

Sverige och Norge underkastadt följande tullafgifter:

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

Kg.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Spröt = ej specificerade jemvaror,

'' ■ : 1

lackerade ..................................

2,80

0,50

1,40

0,15

0,42

0,98

Löpare m. m. = ej specificerade me-

tallvaror, lackerade m. m..........

0,52

0,75

0,39

0,35

0,182

0,208

Tofsar = snörmakarearbeten, af hel-

eller halfsiden..........................

0,05

9,00

0,45

3,50

0,175

0,275

Käppar, afsedda till paraplyer.......

2,00

0,25

0,50

0,50

O

o

1-4

— 0,50

Bomullsväfnad, ej specificerade slag,

färgad ......................................

1,80

0,90

1,62

0,27

0,4 86

1,134

Tillsammans

7,17

—

4,36

—

2,263

2,097

De svenska tullafgifterna för materialet i bomullsparaplyer af ofvan

angifna sammansättning öfverstiga alltså de i Norge gällande med sammanlagdt

2 kr. 9,7 öre pr dussin eller 17,5 öre pr stycke.

Hvad derefter angår ylleparaplyer, hvilka, på sätt ofvan blifvit

anfördt, endast i fråga om öfvertyget. skilja sig från bomullsparaplyer,

utgöra sammanlagda tullumgälderna för det använda materialet till ett

dussin ylleparaplyer i Sverige 6 kr. 24 öre och i Norge 3 kr. 37,7

öre, såsom närmare framgår af följande sammanställning:

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

!

Sverige.

Norge.

Tull-

Vigt.

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

Kg-

Kr.

Er.

Er.

Er.

Kr.

Ställningar..................................

5,37

—

2,74

—

1,777

0,963

Ylleväfnad, andra slag..................

2,00

1,75

3,50

0,80

1,60

1,90

Tillsammans

7,37

_

6,24

_

3,377

2,863

Sammanlagda tullskilnaden för materialet i ylleparaplyer utgör

alltså 2 kr. 86,3 öre pr dussin eller 23,9 öre pr stycke.

I öfverensstämmelse med ofvanstående beräkningar har högsta

skilnadstullen för paraplyer och parasoller, af annat ämne än hel- eller

halfsiden, upptagits till 24 öre pr stycke. Med hänsyn dertill att införseln

från Norge till största delen utgöres af paraplyer och parasoller

af bomull, har emellertid skilnadstullsatsen ansetts kunna sänkas

till 20 öre pr stycke.

Remmar, maskin-, af bomull.

Maskinremmar af bomull äro antingen hopsydda af bomullsväf eller

ock väfda af bomullsgarn. De olika beståndsdelarne samt de för dem

i Sverige och Norge gällande tullafgifter angifvas i följande sammanställning.

Maskinreminar af bomullsvlif.

Bomullsväfnad: segelduk...............

Linolja........................................

Färg m. m..................................

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

kg-

0,70

0,23

0,07

öre.

20

7

öre.

14,oo

1,61

öre.

7

4

öre.

4,90

0,92

öre.

9,io

0,69

Tillsammans

1,00

—

15,61

—

5,82

9,79

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Maskinremmar af bomullsgarn.

Bomullsgarn, tvinnadt, ofärgadt ....

Linolja........................................

Färg m. m..................................

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

kg-

0,80

0,17

0,08

öre.

20

7

öre.

16,00

1,19

öre.

7

4

öre.

5,60

0,68

öre.

10,40

0,51

Tillsammans

1,00

—

17,19

—

6,28

10,91

Tullskilnaden å materialet uti ifrågavarande maskinremmar uppgår

alltså högst till nära 11 öre pr kg., hvilket belopp följaktligen upptagits

såsom högsta skilnadstull.

Då emellertid tulldifferensen för det ingående materialet ej alltid

uppgår till detta belopp, synes skilnadstullen böra för närvarande sättas

något lägre, eller till 9 öre pr kg.

Smör, konstgjord!.

Den sammansättning, som i allmänhet förefinnes bos från Norge

införd margarin, äfvensom den å ingredienserna uppkommande tullskilnaden

inhemtas af följande sammanställning:

Ole omargarin...............................

Neutral lärd.................................

Oljor, feta, andra slag än lin m. m.

Öfriga delar.................................

Vigt.

Sverige.

Norge.

Tull-

skilnad.

Tullsats.

Belopp.

Tullsats.

Belopp.

kg-

0,40

0,20

0,20

0,20

öre.

20

20

öre.

8.0

4.0

öre.

4

4

4

öre.

1,6

0,8

0,8

öre.

6,4

3,2

— 0,8

Tillsammans

1,00

—

12,o

_

3,2

8,8

Sammanlagda skilnaden mellan de svenska och norska tullafgifterna

för materialet i 1 kg. margarin af ofvannämnda sammansättning be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

löper sig sålunda till 8,8 Öre. I enlighet härmed är högsta skilnadstullen

upptagen till 9 öre.

Den svenska margarinen har eu något olika sammansättning, i

det att i allmänhet oleomargarin deri ingår med 60 proc. och oljor

med omkring 30 proc. De å dessa ingredienser belöpande tullumgälderna

utgöra i Sverige 12 öre och i Norge 3,6 öre pr kg. margarin,

hvadan sammanlagda tulldifferensen för ett kg. margarin af sistnämnda

sammansättning uppgår till 8,4 öre.

Då äfven margarin af sistnämnda slag införes till Sverige från

Norge samt dessutom oljor, för hvilka tullen i Norge är högre än i

Sverige, kunna ingå i margarin med större qvantiteter än de härofvan

angifna, hvarigenom tullskilnaden också blir mindre, än som nu beräknats,

synes skilnadstullen böra sänkas något under det ofvan angifna

maximum, dock icke lägre än till 8 öre pr kg.

Snörmakarearbeten, ej specificerade, andra slag än af heloffer

halfsiden.

Det material, som i allmänhet användes för ofvannämnda arbeten, är

dels ullgarn och dels färgad bomullstråd, detta senare material i synnerhet

förekommande i skosnören. Då skilnaden mellan de svenska och norska

tullafgifterna för det ullgarn, som hufvudsakligen användes i dessa

arbeten, belöper sig till högst 20 öre pr kg. samt detta belopp äfven

utgör skilnaden mellan tullsatserna å ofvannämnda bomullstråd, har

högsta skilnadstullen upptagits till samma belopp. Emellertid kan äfven

i snörmakeriarbeten, som för öfrigt bestå af ullgarn, användas bomullsgarn,

för hvilket tullskilnaden uppgår till allenast mellan 8 och 15 öre.

Med hänsyn härtill och då jemväl för ullgarn tullskilnaden kan blifva

lägre än den ofvan uppgifna, samt då vidare träkulor förekomma i

snörmakarearbeten och derigenom tulldifferensen å den färdiga varan kan

komma att minskas, har skilnadstullen för ifrågavarande artikel föreslagits

till 15 öre pr kg.

Strumpor m. m., ej specificerade, andra slag än af heloffer

halfsiden.

Det garn, som hufvudsakligen användes i ofvannämnda varor, är i

allmänhet tvinnadt ull- eller bomullsgarn. Högsta tullskilnaden å det

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

material, som sålunda användes, uppgår till 20 öre pr kg. och förekommer

vid strumpstolsgods, som tillverkats af tvinnadt färgadt ullgarn. För tvinnadt

ofärgadt och oblekt ullgarn uppgår tullskilnaden till 12 öre och

för tvinnadt bomullsgarn till 13 å 15 öre pr kg. I betraktande häraf

synes skilnadstullen lämpligen böra sättas till 15 öre pr kg.

Stärkelse, af hvete eller majs.

I medeltal lemna 100 kg. hvete eller majs vid stärkelsetillverkning

i utbyte 60 kg. stärkelse. Tullen för nämnda qvantitet spanmål utgör

i Sverige 3 kr. 70 öre och i Norge 22 öre; hvadan skilnaden mellan

de båda ländernas tullumgälder för det material, som åtgår till framställande

af 60 kg. stärkelse, uppgår till 3 kr. 48 öre, motsvarande för

materialet till ett kg. stärkelse en tulldifferens af 5,8 öre. I öfverensstämmelse

härmed har högsta skilnadstullen för stärkelse upptagits till

ett belopp af 6 öre pr kg. Med hänsyn dertill att utbytet ej alltid är

det ofvan angifna, har skilnadstullen för det närvarande ansetts lämpligen

böra sättas till 5 öre pr kg.

Vägnar och Åkdon m. m.

Med afseende å förenämnda rubrik torde få åberopas hvad som

under rubriken »Maskiner» o. s. v. här ofvan blifvit anfördt.

Väfnader.

Af nedanstående tabellariska sammanställning inhemtas de i Sverige

och Norge för materialet till i det följande afhandlade väfnader gällande

tullsatser äfvensom de belopp, hvartill skilnaden mellan berörda

tullsatser kan uppgå.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Öfversigt

öfver de i Sverige och Norge gällande tullsatser för olika slag af garn.

Qvan- titet för

tullbe- räknin-

Svensk

tullsats.

Norsk

tullsats.

Tull-

skilnad.

gen.

Ullgarn:

kr.

ö.

kr.

ö.

kr.

ö.

1 kg.

_

20

_

13

_

7

blekt...........................................................

>

—

35

—

13

—

22

_

35

_

20

_

15

två- eller flertrådigt: ofärgadt och oblekt...................

>

—

25

—

13

—

12

blekt................................ ......

>

—

40

—

13

-

27

40

20

20

Linne- och hampgarn:

enkelt: ofärgadt och oblekt......................................

1 kg.

—

20

—

3

—

17

blekt .........................................................

5

_

40

_

3

_

37

40

27

13!

två- eller flertrådigt: oblekt......................................

•>

40

—

3

37

blekt........................................

i-

_

60

—

3

—

57

färgadt.....................................

60

—

53

7

Bomullsgarn:

| enkelt: ofärgadt.......................................................

1 kg.

—

15

—

7

—

8i

färgadt eller tryckt.......................................

>

—

30

—

20

—

101

! två- eller flertrådigt: ofärgadt...................................

>

—

20

—

7

—

13

färgadt eller tryckt...................

»

—

35

—

20

-

15

Jutegarn:

| enkelt: ofärgadt och oblekt.......................................

1 kg.

—

6

—

3

--

3

blekt...........................................................

»

-

18

—

3

--

15

färgadt eller tryckt.....................................

—

18

—

27

—

>) 9

| två- eller flertrådigt: ofärgadt och oblekt.................

—

20

—

3

—

17

blekt.......................................

—

40

_

3

37

färgadt eller tryckt...................

D

...

40

—

53

>)13

*) = Det belopp, hvarmed den norska tull sats en öfverstiger den svenska.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Väfnader af ylle.

Högsta tullskilnaden å‘ det ullgarn, som i allmänhet förekommer i

ylleväfnader, uppgår till 20 öre pr kg.; och har i öfverensstämmelse

härmed högsta skilnadstullen för dessa väfnader upptagits till detta

belopp.

De från Norge till Sverige införda ylleväfnader, i hvilka ingår utländskt

garn, utgöras hufvudsakligen af varor, som äro förfärdigade af

norskt ullgarn samt utländskt bomullsgarn. Det bomullsgarn, som härvid

användes, är i allmänhet tvinnad t ofärgadt, dragande i Sverige en

tull af 20 öre och i Norge 7 öre pr kg., och ingår i den färdiga varan

med omkring 33 proc.; hvadan den faktiska tullskilnaden för dessa varor

utgör något öfver 4 öre (4,29) pr kg. På grund häraf synes skilnadstullen

för yllevaror kunna för det närvarande sänkas till ett belopp

af 5 öre pr kg.

Väfnader af lin m. m.

Då skilnaden mellan de svenska och norska tullsatserna å det linnegarn,

som i allmänhet användes till väfnader, kan uppgå till 37 öre pr kg.,

har högsta skilnadstullen beräknats till detta belopp för samtliga linneväfnader

med undantag allenast af dem, som hänföras under tulltaxans

rubrik n:r 683. Då den allmänna tullsatsen för dessa väfnader utgör endast

25 öre pr kg., har nemligen skilnadstullen för nyssnämnda rubrik på grund

af de i mellanrikslagen härom meddelade bestämmelser icke kunnat sättas

högre än till sistnämnda belopp, hvilket äfven på grund af den faktiska tullskilnaden

föreslagits såsom gällande skilnadstull för detta slag af linneväfnader.

För öfriga linnevaror (tulltaxans n:r 684—689) synes, då införseln

häraf från Norge till den vida öfvervägande delen utgöres af sådana

linneväfnader, för hvilka redan nu på grund af § 3 mom. h) i mellanrikslagen

tull erlägges med 37 öre pr kg., skilnadstullen böra bibehållas

vid sistnämnda belopp.

Väfnader af bomull.

Det största belopp, hvartill skilnaden mellan de svenska och norska

tullsatserna för bomullsgarn kan uppgå, är 15 öre, hvilket också upptagits

såsom högsta skilnadstull.

Den vida öfvervägande delen af de bomullsväfnader, som införas

till Sverige från Norge, utgöres emellertid af väfnader, som tillverkats

J

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

af tvinnadt ofärgadt och enkelt färgadt bomullsgarn, för hvilka garnsorter

tullskilnaden uppgår till resp. 13 och 10 öre. Då derjemte äfven

enkelt ofärgadt garn med en tullskilnad af allenast 8 öre, kommer till

ganska stor användning, har man ansett sig böra sätta skilnadstullen

för alla bomullsväfnader till 11 öre pr kg., hvilket ungefär motsvarar

medeltalet mellan de olika belopp, hvartill skilnaden i tullsatser, enligt

hvad ofvan anförts, kan uppgå.

Väfnader af jute.

För oblekt och ofärgad säck- eller packväf, som i allmänhet tillverkas

af enkelt jutegarn, är den å materialet belöpande tullskilnaden,

3 öre pr kg., det enda belopp, som för skilnadstull kan ifrågasättas.

Andra slag af juteväfnader pläga deremot äfven vara förfärdigade

af tvinnadt garn. År detta färgadt, har Norge högre tull (53 öre pr

kg.) än Sverige (40 öre pr kg.). Men om det är blekt, utgör svenska

tullen 40 öre och norska 3 öre pr kg., hvadan tullskilnaden å juteväfnader

af detta material uppgår till 37 öre pr kg., till hvilket belopp

maximitullen för denna rubrik således bör bestämmas. Då emellertid

de af utländskt jutegarn tillverkade väfnader, som från Norge införas

till Sverige, i allmänhet äro förfärdigade af material, för hvilket skilnaden

i tullsatser är mindre, och i all synnerhet af tvinnadt oblekt garn,

för hvilket svenska tullsatsen är 20 öre och norska 3 öre pr kg., har

skilnadstullen föreslagits till det belopp, hvartill tulldifferensen å materialet

i sistnämnda slag af juteväfnader uppgår, eller 17 öre pr kg.

Denna skilnadstull bör, på grund af hvad här ofvan anförts rörande

tullsatserna å tvinnadt färgadt jutegarn, dock endast komma att gälla

juteväfnader, för hvilka användts utländskt ofärgadt garn.

Vattentäta väfnader, med annan vattentät massa än kautschuk

belagda etc.: andra slag än mattor.

Vid tillverkning af ofvannämnda slag af vattentäta väfnader an*

vändes hufvudsakligen antingen parkum, som i Sverige har en tull af

90 öre och i Norge 27 öre pr kg., eller oblekt bomullsväf med en

svensk tullsats af 50 öre och en norsk af 13 öre. I den färdiga va
ran

ingår i allmänhet väfnaden, för hvilken tullskilnaden, enligt hvad

ofvan nämnts, utgör antingen 63 eller 37 öre pr kg., med 20 proc.

och olja (linolja: svensk tull 7 öre, norsk 4 öre pr kg.) med 60

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

proc., hvaremot resten utgöres af färger, som i båda länderua äro

tullfria. Sammanlagda tullskilnaden å materialet utgör följaktligen

för ett kg. vaxduk af parkum något öfver 14 öre (14,4) och för ett

kg. vaxad oblekt bomullsväf omkring 9 öre (9,2). Högsta skilnadstullen

föreslås i öfverensstämmelse härmed till 14 öre pr kg., hvaremot, då

införseln till stor del består af sistnämnda slag af vaxade väfnader,

den faktiska skilnadstullen torde för närvarande kunna sänkas till 10

öre pr kg.

Ångmaskiner o. s. v.

Om förevarande rubrik gäller hufvudsakligen detsamma, som här

ofvan anförts beträffande maskiner, redskap och verktyg.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bil. B. (till prof. den 2 okt. 1896).

Utkast

till

Lag angående Norges och Sveriges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden.

§ 1.

Alla naturalster och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller

utländska, skola, med de undantag, som här nedan i denna § bestämmas,

kunna både ut- och införas från det ena af de förenade rikena

till det andra, så vidt icke gällande karantänsbestämmelser deremot

lägga hinder i vägen.

År i det ena riket eller inom viss del deraf utförsel af vara i allmänhet

förbjuden, må sådant förbud göras gällande jemväl beträffande

utförsel till det andra riket, dock icke i fråga om jern och stål af alla

slag och icke heller i fråga om skogsprodukter i annat fall, än då förbudet

mot utförsel af sådana produkter har till ändamål skogarnes bevarande

eller förkofran.

Från ena riket till det andra må icke införas någon vara, hvars

frambringande eller tillverkning i det senare riket icke är medgifven,

och icke heller utländsk* vara, som i det senare riket i allmänhet är till

införsel förbjuden. Förbud mot införsel af vara från ena riket till

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

det andra må ock kunna stadgas, om sådant i det senare riket anses

erforderligt af sanitära grunder eller till förebyggande af sjukdomar på

naturprodukter, som utgöra föremål för landets afvel; dock må sådant

förbud icke upprätthållas i större utsträckning eller under längre tid,

än som anses nödigt för det ändamål, som här ofvan angifvits, i öfverensstämmelse

med de närmare regler, som kunna utfärdas särskildt för

hvardera riket eller gemensamt för begge rikena.

Får i det ena riket vara frambringas eller tillverkas endast af viss

beskaffenhet, eller är varas tillverkning derstädes underkastad särskild

offentlig kontroll, må sådan vara införas från det andra riket, endast

så vidt varan uppfyller de i införselslandet för densamma stadgade betingelser,

och kan vid införseln underkastas sådan undersökning, som

anses af nöden för att kontrollera, att så är förhållandet, med mindre

från en på tillverkningsplatsen anordnad offentlig kontroll föreligger

intyg om varans beskaffenhet.

§ 2.

Vara, hvars utförsel från ena riket till det andra enligt § 1 kan

förbjudas, må ock kunna vid sådan utförsel beläggas med tullafgift till

det belopp, densamma vid utförsel i allmänhet är underkastad. Deremot

kan trausitafgift icke påläggas varor, som föras från det ena riket

till det andra.

För varor, som tillverkas i ett af rikena, må ingen exportpremie

beviljas vid utförsel till det andra riket, äfvensom återbetalning af

erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull för de utländska

råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda, icke må ega

rum vid utförsel till det andra riket, med mindre varorna vid införsel

i det andra riket draga hela den tull, som i allmänhet är föreskrifven

för dem, eller beläggas med sådan tull, som här nedan i § 5 omhandlas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

§ 3.

Norska ock svenska naturalster och tillverkningar skola, när de

från ena till andra riket införas landvägen eller sjövägen i ettdera rikets

fartyg, vara tullfria med de här nedan i §§ 5 och 6 föreskrift^ undantag

och begränsningar.

§ 4.

Såsom norsk eller svensk tillverkning anses hvarje vara, som framstälts

genom en i vederbörande land företagen bearbetning, utan hänsyn

till huruvida dervid helt eller delvis användts utländska materialier, och

utan hänsyn till huruvida dessa förut undergått någon bearbetning utom

landet. Om en utländsk tillverkning ingår såsom beståndsdel i en inhemsk

tillverkning, kan den icke vid införseln till det andra riket

kräfvas afskild för att beläggas med tull, äfven om den medföljer i

särskild! emballage eller afskiljande i öfrigt kan försiggå, utan att varan

skadas, då det är vanligt, att den färdiga produkten levereras med

sådan beståndsdel.

§ 5.

Har i ettdera landet en utländsk, i det andra landet tullpligtig vara

endast undergått en mindre väsentlig bearbetning, eller är varan frambragt

endast genom sammansättning af delar, som helt och hållet eller

nästan uteslutande äro utländska, i det andra riket tullpligtiga varor,

skall varan vid införseln till det andra landet draga den tull, som derstädes

i allmänhet gäller för den utländska varan eller de utländska

delarne utan den mindre väsentliga bearbetningen.

Tullen beräknas efter den införda varans hela vigt; är varan frambragt

genom sammansättning af delar, som i införselslandet draga olika

. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

tull, beräknas tullen efter den del, som drager högsta tullen; tlock må

i intet fall beräknas högre tull än den för den färdiga varan i allmänhet

gällande.

Till sådan mindre väsentlig bearbetning, som ofvan omförmäles,

räknas:

a) målning, krossning, sigtning, torkning, blandning;

b) rening (rektificering) af lysoljor;

c) fållning, kantning, prydande medelst sömnad eller broderi;

d) klippning, böjning, förseende med hål;

e) målning, lackering, bronsering eller anbringande af annan ytbetäckning;
f)

blekning, färgning eller appretering;

g) hopsyning, tvinning eller sammanslagning, limning, spikning,

nitning, skrufning, lödning och dylikt;

h) formning och pressning af hatt- och mössämnen, putsning,

polering

eller andra i förhållande till den färdiga varan mindre väsentliga

bearbetningar, hvilka begge rikenas tullmyndigheter finna böra med här

förut uppräknade bearbetningar vara likstälda.

Lika med de i denna § uppräknade bearbetningar behandlas följande

bearbetningar af utländskt, i det andra riket tullpligtigt jern och

stål: valsning och suddning af stänger och plåtar, tillverkning af spik,

söm, kedjor och kettingar. Jern- och stålskrot, fallet i ettdera riket

efter derstädes förbrukadt utländskt fabrikat, anses vid tillämpningen

af förevarande bestämmelser icke såsom utländskt.

Kläder, hvilkas öfvertyg är tillverkadt i annat land än Norge och

Sverige, äfvensom buntmakarearbeten, till hvilka användts i sådant

land beredt skinn, behandlas efter reglerna i denna §, dock att tullen

beräknas efter den för öfvertyget eller skinnet gällande tullsats.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

§ 6.

För nedannämnda varor skall, såvida de i det land, dit de införas,

i allmänhet äro tullpligtiga, hel tull erläggas utan hänsyn till hvarest

de äro frambragta eller tillverkade:

a) spån mål, malen eller omalen, samt bröd och bakverk, alla slag;

b) lefvande nötkreatur och får samt kött af dessa djur, lefvande

svin och fläsk samt korf och rullkorf;

c) ägg, ost, gräsfrö;

d) socker, sirup och choklad samt tillverkningar, som hufvudsakligen

bestå af socker eller choklad;

e) tobak och tobakstillverkningar;

f) bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker och

luktvatten;

g) malt och tillverkningar deraf;

h) brändt eller malet kaffe och kaffesurrogat;

i) spelkort.

§ 7.

Vid resa landvägen öfver gränsen från ena till andra riket vare

det, med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift

som tull, samt bränvin och sprit äfvensom dermed beredda

drycker, hvilka äro tull underkastade, medgifvet att af till införsel

tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra

följande mindre partier, nemligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 5 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

socker o kg.,

spanmål, utom malt, omalen 25 kg.,

malen 25 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 m., dock icke utöfver ett sammanlagdt

värde af 40 kr.,

vin 5 1.,

Öl 5 1.,

andra varor till ett samraanräknadt värde af 30 kr.

För varor, som af resande medföras i större qvantiteter än ofvan

stadgadts, skall tull i enlighet med hvad i allmänhet gäller erläggas

för hela den af varan införda qvantitet.

Tullfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlemnas såsom betalning för verkstäldt arbete, ej heller för

varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om vederbörande tullfunktionärer sådant fordra,

skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, afgifva skriftlig försäkran,

att de varor, han inför, icke införas i handelsafsigt, på sätt

ofvan förmärs. Införas varorna icke för resandes egen räkning, skall

försäkran afgifvas af den, för hvilkens räkning de införas. Underlåter

någon aflemna dylik försäkran, skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

När i gränsdistrikten samma person eger eller brukar egendomar

på båda sidor af gränsen, eller qvarn eller liknande inrättning användes

af personer, som bo på andra sidan gränsen, må det vara medgifvet

att för sådan användning utan erläggande af tull föra eljest tullpligtiga

föremål fram och tillbaka öfver gränsen under iakttagande af de föreskrifter

till förekommande af missbruk, som kunna blifva meddelade

af vederbörande tullmyndighet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

§ 8.

I fråga om införselstull för varor, som införas på annat sätt än i

§ 3 är bestämdt, eller i större partier eller på annat sätt än i § 7

sägs, gäller hvad angående dylika varors införsel i allmänhet är eller

varder föreskrifvet.

§ 9.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen från ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet,

anses såsom vore de landvägen införda.

§ io.

Varor, som införas från det ena riket till det andra i större partier

eller på annat sätt än i § 7 sägs, skola för tillgodonjutande af de i

§§ 3, 4 och 5 medgifna förmåner vara åtföljda af intyg derom, att de

äro af norsk eller svensk afvel eller tillverkning.

Sådant intyg skall, då det afser naturalster, vara utfärdadt af varans

afsändare och innehålla försäkran att varan är frambragt inom landet.

Afser intyget andra varor, skall det vara utfärdadt af tillverkaren eller

hans ombud eller någon, som med tillverkningen tagit befattning, eller,

om hinder derför möter, af annan person, som inför nedannämnda myndighet

å afsändningsorten styrker sig ega noggrann kännedom om

varans tillverkning; intyget bör, jemte upplysning att varan blifvit å

uppgifvet ställe inom riket tillverkad, innehålla uppgift, huruvida den

är tillverkad af enbart norskt eller svenskt material, eller om äfven

utländskt material deri ingår, och i sistnämnda fall tillika meddela så

fullständig upplysning om detta utländska material och den bearbetning

detsamma undergått, sedan det blifvit från utlandet infördt, att det kan

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

bestämmas, om och i så fall med hvilket belopp införselstull skall

erläggas.

Intyget skall afgifvas under edlig förpligtelse och underskriften

vara bekräftad af två vittnen. Det skall derjemte vara försedt med attest af

tullkammarföreståndare på afsändningsorten eller annan offentlig tjensteman,

som af hvart lands högsta tullmyndighet har blifvit bemyndigad

att meddela sådan attest, derom att den, som utfärdat beviset, är i

enlighet med bestämmelserna i denna § berättigad att utfärda sådant

intyg, samt att ingen som helst anledning förefinnes att betvifla rigtigheten

af de i intyget lemnade uppgifterna. Det åligger vederbörande

myndighet att, om dertill finnes anledning, förvissa sig om rigtigheten

af hvad i intyget anföres, innan attesten meddelas.

Formulär för ofvan omförmälda intyg fastställas genom öfverenskommelse

mellan de båda ländernas högsta tullmyndigheter, hvilka

äfven hafva att ömsesidigt meddela hvarandra uppgift å de offentliga

tjenstemän, som äro berättigade att afgifva ofvannämnda attester.

Intyg, hvarom i denna § sägs, må dock ej fordras för varor, som

af gränsbefolkningen vid resa öfver gränsen medföras och hvilka vederbörande

tullbetjent finner uppenbarligen vara alster af ortens skogsöda

landthushållning eller hemslöjd, och icke heller för flyttsaker, gamla

och brukade, när dessas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor.

§ Il
När

från det ena riket till det andra en vara införes åtföljd af det

i § 10 omförmälda tillverkningsbevis, men varan vid undersökning på

bestämmelseorten icke befinnes fullständigt öfverensstämmande med intyget

i fråga om vigt eller innehåll eller med hänsyn till de märken,

med hvilka den skulle vara försedd, skall intyget ändock godkännas

såsom stöd för de i §§ 3, 4 och 5 omförmälda förmåner, derest ingen

rimlig anledning finnes att draga varans identitet i tvifvelsmål. Om

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

vederbörande tullfunktionär å bestämmelseorten finner anledning att

antaga, att intyget innehåller origtiga uppgifter eller upplysningar, som

skulle kunna åstadkomma, att en vara, som eljest icke varit dertill

berättigad, finge åtnjuta förenämnda förmåner, skall intyget sändas tillbaka

till den tullkammare i afsändningslandet, som attestei-at intyget,

eller, om intyget attesterats af någon annan myndighet, till närmaste

tullkammare. Denna låter derefter undersöka saken och underrättar

mottagningsortens tullmyndighet om resultatet. Om efter en sådan

undersökning intygets rigtighet bekräftas och bevis härom meddelas af

den undersökande myndigheten, skall intyget utan vidare godkännas på

mottagningsplatsen. Visar det sig deremot att intyget innehåller origtiga

uppgifter, anmäles saken för afsändningslandets högsta tullmyndighet,

och denna vidtager derefter nödiga mått och steg för den skyldiges

bestraffande.

§ 12.

Har den, som utfärdat intyg, hvarom i § 10 stadgas, i detta anfört

origtiga uppgifter eller upplysningar af den beskaffenhet, att de

skulle kunna åstadkomma, att en vara, som eljest icke varit dertill berättigad,

finge åtnjuta de i §§ 3, 4 och 5 omförmälda förmåner, straffes

han med fängelse eller straffarbete i högst 3 år, så vida han med sin

handling afsett att förskaffa sig eller andra en oberättigad vinst. Skedde

det ouppsåtligen, straffes han med böter från 5 till 50 kronor eller

må efter omständigheterna alldeles fritagas från straff.

Dessa straffbestämmelser skola äfven tillämpas å den, som föranstaltat

eller medverkat vid utfärdande af sådant intyg, som här är i

fråga, eller begagnat sig deraf.

§§ 13 och 14.

Den gällande lagens §§ 12 och 13 oförändrade.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

§ 15-

Tullstyrelserna i Norge och Sverige skola till närmare kontroll å

sjöväga varuförsändelser från ena till andra riket hvar tredje månad

tillställa hvarandra förteckning öfver de fartyg och laddningar, som

under de tre sistförflutna månaderna från ena till andra riket afgått

eller ankommit.

Paragraferna 11, 14, 15 och 16 i nu gällande lag utgå. Paragraferna

7, 8 och 10 sammanföras med bestämmelserna i lagen af den 18

maj 1860 och senare tilläggsbestämmelser till en särskild afdelning af

mellanrikslagen, i hvilken äfven intages eu § af följande lydelse:

Mål, som angå förseelser mot bestämmelserna i denna lag, behandlas

likasom de mål, hvilka röra förseelser mot bestämmelserna i den allmänna

tullagstiftningen.

Slutparagraf.

Denna lag träder i kraft den , under förut
sättning

att motsvarande bestämmelser antagas i Sverige att gälla från

samma tidpunkt. Lagen gäller i tio år efter dess trädande i kraft, så

vida den icke förändras eller upphäfves genom öfverensstämmande

beslut i båda rikena. Så framt den icke senast två år före utgången

af nyssnämnda tio år uppsäges från någondera sidan, fortfar den att

på samma sätt framdeles gälla under en liknande tidrymd.

Från den tid, då denna lag träder i kraft, upphäfvas lagen angående

Norges och Sveriges ömsesidiga handel och sjöfart af den 30

maj 1890 samt lagen af den 18 maj 1860, innehållande ytterligare och

förändrade bestämmelser angående varuförseln landvägen mellan de för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

enade rikena, kongl. kungörelsen angående tilläggsbestämmelser till §

12 i sistnämnda lag den 4 oktober 1862 och kongl. kungörelsen af den

22 december 1871, innehållande närmare bestämmelser angående tullbehandlingen

af varor, som med jernväg försändas från det ena af de

förenade rikena till det andra.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Protokoll, hållet vid de svenska och norska ombudens för utarbetande

af förslag till öfverenskommelse angående hvad

iakttagas bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms

införande från det ena af de förenade rikena

till det andra sammanträden i Kongl. Landtbruksstyrelsens

embetslokal i Stockholm den 16—24 november 1896.

Närvarande vid samtliga sammanträdena:

Herrar Odelberg,

Rygh,

Lindqvist,

Svensson,

Malm,

Wankel.

§ L

Beslöts, att ombudens förhandlingar skulle ledas hvarannan dag af

svensk och hvarannan dag af norsk ordförande, och utsågos från svensk

sida till ordförande undertecknad Odelberg och från norsk sida undertecknad

Rygh.

§ 2.

Sedan ett af de svenska ombuden framlagd t utkast till öfverenskommelse

diskuterats och de norska ombuden förklarat sig ej kunna

godkänna detsamma, uppdrogs åt de sistnämnda ombuden att, på grund

af den förda öfverläggningen, utarbeta nytt förslag.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

§ 3.

Efter det, på grund af i föregående § omförmäldt beslut, de norska

ombuden framlagt nytt förslag till öfverenskommelse och detta på

flere följande sammanträden varit föremål för öfverläggning och underkastats

omarbetning, antogs slutligen ett förslag af innehåll, Bil. A till

detta protokoll närmare utvisar. Mot förslagets §§ 1 och 11 anmäldes

reservation af undertecknad Odelberg.

/

§ 4.

Åt de båda ordförandena uppdrogs att justera protokollet samt att

till vederbörande statsråd inlemna det uppgjorda förslaget.

Justeradt den 26 november 1896.

EVALD RYGH.

1

THEODOR ODELBERG.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bil. A (till prot. den 16—24 nov. 1896).

Utkast

till

öfverenskommelse angående hvad iakttagas bör till förekommande af

smittosam husdjurssjukdoms införande från det ena af de

förenade rikena till det andra.

§ 1.

Hafva i något af de förenade rikena bestämmelser om besigtning

af till införsel afsedda husdjur utfärdats, skall införsel från det andra

riket af husdjur kunna, efter bestämmande af det lands myndigheter,

till hvilket införseln är afsedd att ega rum, inskränkas till sådana orter

och vägar, hvarest en lifligare samfärdsel de båda länderna emellan

eger rum.

På införsels- eller ankomstorten skola djuren kunna underkastas

besigtning af legitimerad veterinär i för ändamålet bestämda lokaler,

dock får tiden för dylik undersökning ej utsträckas längre än som

oundgängligen dertill kräfves.

Befinnes vid dylik undersökning något djur behäftad! med smittosam

sjukdom eller förefinnes grundad misstanke dertill, skall förfaras i

öfverensstämmelse med de föreskrifter, som gälla i det land, dit införseln

sker.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

§ 2.

År sådan undersökning, som i § 1 omförmäles, påbjuden, skall till

införsel afsedt djur åtföljas af ett skriftligt intyg, underskrifvet af djurets

egare och bevittnadt af två trovärdige män, innehållande uppgift

från hvilken landsdel (län i Sverige och amf i Norge) djuret ankommit

samt försäkran att det icke under loppet af de senaste sex månaderna

blifvit från annat land infördt.

Sådant intyg skall hvad beträffar hästar, nötkreatur och hundar

vara utfärdadt för hvarje särskildt djur, hvilket bör vara så märkt eller

beskrifvet, att något misstag rörande djurets identitet ej kan ega rum.

För flockar af får, getter eller svin kan ett för hela flocken gemensamt

intyg utfärdas.

§ 3.

Sker införsel af djur sjöledes, skall fartygets befälhafvare afgifva

skriftlig försäkran derom, att fartyget ej under de nästföregående trettio

dagarna varit användt till transport af husdjur eller smittoförande varor

från andra länder samt att fartyget, derest det före nämnda tid varit

användt för dylik transport, derefter rengjorts och desinfekterats, hvilket

skall styrkas genom af offentlig myndighet attesteradt, af veterinär

utfärdadt intyg.

§ 4.

Uppträder i något af de förenade rikena fall af

boskapspest,

elakartad lungsjuka hos nötkreatur,

smittosam mul- och klöfsjuka,

svinpest,

skabb hos får,

koppor hos får,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

rots eller springorm, eller

rabies,

kunna karantänsåtgärder eller införselsförbud för husdjur påbjudas i det

andra riket.

År sjukdomen begränsad till den eller de först angripna kreatursbesättningarna

eller har den icke spridt sig utanför det distrikt eller

gränsdistrikt (socken eller stad i Sverige, herred eller by i Norge),

inom hvilket det eller de första sjukdomsfallen förekommit, skola karantänsföreskrifter

eller införselsförbud blott afse djur från den landsdel

(smittadt län och angränsande län i Sverige, smittadt amt och angränsande

amf i Norge), inom hvilket sjukdomsfallet inträffat.

Skulle sjukdomen taga sådan utbredning, att den uppträder i en

större del af riket eller i flera län eller amt, som ej gränsa intill hvarandra,

kan införsel af husdjur till hela det andra riket förbjudas.

Karantänsåtgärder eller införselsförbud skola dock blott gälla sådana

slag af husdjur, hos hvilka sjukdomen i allmänhet plägar uppträda.

§ 5- ''

Skulle någon annan smittosam husdjurssjukdom än de i § 4 uppräknade

uppträda så elakartad eller vinna en sådan utbredning, att för

densammas bekämpande i något af rikena utfärdas samma föreskrifter,

som äro eller varda utfärdade för i ofvannämnda § omnämnda sjukdomar,

skall detta rike kunna med anledning af sådan sjukdoms uppträdande

påbjuda karantänsföreskrifter och införselsförbud.

§ 6.

Skulle någon smittosam husdjurssjukdom i något af de förenade

rikena bekämpas medelst vaccination eller annan dylik behandling, må

föreskrift kunna meddelas, att de från det andra riket införda djuren

skola, såvida sådant icke inom viss tid förut skett, underkastas samma

behandling i det rike, till hvilket införseln eger rum.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

§ 7-

Husdjur, som är afsedt att införas från det ena riket till det andra

och i allmänhet kan angripas af någon af de i § 4 uppräknade kreaturssjukdomar,

som utbrutit inom landsdel af det förra riket, må icke

föras genom samma landsdel, med mindre det sker i plomberade jernvägsvagnar.

År någon landsdel förklarad smittad på grund af fall utaf

boskapspest eller smittosam mul- och klöfsjuka, må dock transport af

husdjur, afsedda till införsel i det andra riket, ej ega rum genom sådan

landsdel.

§ 8.

År det ena riket eller del deraf förklarad! smittadt af boskapspest,

smittosam mul- och klöfsjuka eller koppor hos får, skall införseln derifrån

till det andra riket af hö och halm samt råa delar af husdjur,

som kunna angripas af nämnda sjukdomar, förbjudas; till sådana delar

räknas rå ull samt oberedt hår och borst, hvaremot torra och saltade

hudar och skinn äro från berörda stadgande undantagna.

Varor och redskap, som antagas kunna öfverföra smitta af de i §§

4 och 5 nämnda sjukdomar, kunna underkastas desinfektion å ankomststället

eller införselsorten.

§ 9-

Har fall af någon af de i § 4 uppräknade smittosamma sjukdomar

förekommit eller har någon annan dylik sjukdom uppträdt under sådan

form eller erhållit sådan utbredning, som i § 5 säges, skall underrättelse

derom oförtöfvadt från Sveriges sida af Kongl. medicinalstyrelsen

meddelas Norska veterinärstyrelsen och från Norges sida af sistnämnda

Händighet tillställas Kongl. Maj:ts och Rikets kommerskollegium;

börande underrättelse på enahanda sätt meddelas hvarje gång

sjukdom uppträdt inom ny kreatursbesättning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Det åligger dessutom ofvannämnda myndigheter att tillställa hvarandra

de lagar, förordningar, reglementen och andra af offentliga myndigheter

utfärdade kungörelser eller påbud rörande veterinärförvaltningen

och till förekommande eller hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar,

som varda utfärdade.

§ 10.

När i §§ 4 och 5 omförmäld smittosam husdjurssjukdom, som i

någotdera riket förekommit, åter upphört och vederbörlig desinfektion

af de smittade platserna egt rum, så att fara för nytt sjukdomsfall kan

antagas ej vidare förefinnas, skall underrättelse derom, på sätt i § 9

sägs, meddelas vederbörande myndighet inom det andra riket, hvarefter

de i sistberörda rike utfärdade karantänsföreskrifter eller införselsförbud

skola upphäfvas i fråga om boskapspest senast inom ett år och i fråga

om öfriga i §§ 4 och 5 nämnda sjukdomar senast inom 6 månader,

efter det underrättelse om sjukdomens upphörande och den företagna

desinfektionen mottagits.

§ u.

Denna öfverenskommelse skall gälla, intill dess ny sådan kunnat

träffas eller ock till dess 3 månader förflutit efter det vederbörlig uppsägning

från någotdera rikets sida egt rum.

Reservation.

Ehuruväl jag anser, att en öfverenskommelse angående hvad iakttagas

bör till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms införande

från det ena af de förenade rikena till det andra mer, än hvad förhållandet

är med det föreliggande förslaget dertill, borde grundas på

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

ömsesidigt förtroende och tillit dertill, att hvart och ett af de förenade

rikena i eget intresse vidtager fullt betryggande åtgärder till förekommande

af smittosam husdjurssjukdoms spridning, och jag således helst

sett, att en öfverenskommelse i förberörda syfte kunnat träffas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af mellanrikslagskommitténs svenska

ledamöter utarbetadt, till chefen för Kongl. finansdepartementet öfverlemnadt,

förslag, har jag likväl ej velat i hufvudsak motsätta mig det

af ombudens flertal godkända utkastet, utan endast i ett par afseenden

uttala en derifrån afvikande mening.

I § 1 af ombu.dens utkast föreskrifves nemligen att, om i ett af

de förenade rikena besigtning af till införsel afsedda husdjur påbjudes

— såsom är händelsen i Norge, dit för närvarande boskap från Sverige

icke får utan besigtning införas — kan denna införsel inskränkas till

sådana platser, der eu lifligare trafik eger rum enligt bestämmande af

myndigheterna i det land, till hvilket införseln är afsedd att ske. Mig

synes emellertid att, om något af de förenade rikena vill förordna om

besigtning af husdjur, ankomna från det andra riket, hvilket med de

åtgärder, som för närvarande i de båda rikena vidtagas till hämmande

af smittosamma sjukdomars utbredning bland husdjuren, ej torde, åtminstone

af sanitära grunder — de enda som härvidlag böra gälla —

för någotdera af de förenade rikena vara af behofvet påkalladt, borde

gifvetvis det rike, som pålägger det andra sådant tvång, träffa föranstaltningar

derom, att de till införsel afsedda kreaturen kunna mottagas

och besigtigas äfven på andra platser, än der enligt mottagningslandets

myndigheters åsigt en liflig trafik eger rum, ty i annat fall kan med

skäl befaras, att handeln med lefvande kreatur de båda förenade rikena

emellan kommer att betydligt hämmas, hvartill jag med kännedom om

den vigt, denna handel eger för vårt lands jordbruk, ej vill medverka.

Troligt är att med den föreslagna bestämmelsen denna handel med

lefvande kreatur från vårt land fortfarande som hittills blir i Norge

inskränkt till Kristiania och Fredrikshall, hvarigenom de utefter hela

den långa landgränsen boende mindre jordbrukarne, hvilka i brist på

kommunikationer ej utan stora svårigheter kunna afsätta sina kreatur

annorstädes än i Norge, komma fortfarande liksom under de senaste

åren att förorsakas kännbara förluster. Om man likväl, med utsigt till

framgång, ej kan fordra, att besigtningslokaler på alla de platser, der

kreaturstransporter mellan de förenade rikena med fördel kunna ega

rum, anordnas, borde från norsk sida, hvarifrån ifrågavarande besigtningsåtgärd

påyrkats, åtminstone några garantier lemnas, att flere än

de nu befintliga marknadsplatser för svensk boskap, nemligen Kristiania

n

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

''82

•och Fredrikshall, med det snaraste öppnas, exempelvis i Rörås och

Trondhjem.

I § 11 har föreskrifvits, att den föreslagna öfverenskommelsen

skall gälla, intill dess ny sådan kunnat träffas eller ock till dess tre

månader förflutit efter det vederbörlig uppsägning från någotdera rikets

sida egt rum. Då jag, såsom ledamot af mellanrikslagskommittén, i

likhet med öfriga svenska ledamöter påyrkat, att i en blifvande mellanrikslag

en bestämmelse af följande lydelse skulle intagas: »I fråga om

införselsförbud och andra åtgärder till förekommande af smittosam husdjurssjukdoms

införande från det ena riket till det andra gälla de särskilda

bestämmelser, som genom öfverenskommelse mellan de båda ländernas

regeringar fastställas», och denna bestämmelse äfven influtit i

det förslag till mellanrikslag, som till chefen för finansdepartementet

ingifvits, måste jag, som under de senast förda öfverläggningarna ej

blifvit öfvertygad om origtiglieten af min förut uttalade åsigt, yrka, att

någon särskild uppsägningstid för ifrågavarande öfverenskommelse ej

bestämmes, utan i densamma införes stadgande derom, att öfverenskommelsen

fortfar att gälla, intill dess ny sådan träffats eller mellanrikslagen

upphör att gälla.

Stockholm den 24 november 1896.

Theodor Odelberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.