I anledning av en vid sistförflutna riksdag beslutad lag
7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1914 A:52, I anledning av en vid sistförflutna riksdag beslutad lag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
1
Nr 52.
Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Riksdagen i anledning av en
vid sistförflutna riksdag beslutad lag; given Stockholms
slott den 28 november 1913.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1913 anmälde Riksdagen,
att Riksdagen, i anledning av en av enskild motionär gjord framställning,
för sin del antagit lag angående viss ändring i lagen den 11 oktober
1912 om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendom och lag angående viss ändring i
lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14, 16, 18 och
22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.
Efter det lagrådet avgivit utlåtande över dessa lagförslag, har
Kungl. Maj:t vid föredragning av utlåtandet beslutat att med hänsyn
till vad lagrådet yttrat ej bifalla förslaget.
Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Gast. Sandström.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 32 käft. (Nr 52.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 november 1913.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre ÅDELSWÄRD,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde, att
sedan, på sätt i statsrådsprotokollet för den 13 juni 1913 omförmäles,
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över av
Riksdagen för dess del antagna lagar dels angående viss ändring i lagen
den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom och dels angående viss
ändring i lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14, 16,
18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt, lag
rådet
den 4 september 1913 avgivit det infordrade utlåtandet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Föredraganden anförde härefter:
»Lika med lagrådet anser jag syftet med de av Riksdagen för
dess del antagna lagändringarna kunna på ett mera effektivt sätt till
-
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
godoses genom föreskrifter, som i administrativ väg meddelas angående
verkställande av nödiga anteckningar i anledning av avskrivning å intecknat
belopp. De genom lagen den 11 oktober 1912 genomförda
ändringarna i inteckningslagstiftningen hava jämväl i andra avseenden
påkallat ändringar i nu gällande bestämmelser om vad som skall iakttagas
vid förande av intecknings- och tomträttsböcker samt vid utfärdande
av gravationsbevis. Jag har därför inom justitiedepartementet låtit upprätta
förslag till vissa ändringar i kungörelserna den 14 september 1875
huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras och den 29
november 1907 om tomträttsböckers inrättande och förande ävensom utarbeta
förslag till ny kungörelse angående vad i vissa fall skall vid utfärdande
av gravationsbevis iakttagas. I förstnämnda författningar
hava införts bestämmelser, att då anteckning göres om avbetalning å
intecknat belopp, skall i intecknings- resp. tomträttsboken anmärkas,
att avskrivningen icke medför minskning i det belopp, för vilket fastigheten
resp. tomträtten på grund av inteckningen häftar; enahanda
anmärkning skall enligt sistnämnda författning göras i gravationsbevis.
Genom dessa föreskrifter torde faran för missförstånd rörande verkan
av en i intecknings- resp. tomträttsprotokollet gjord anteckning om avbetalning
å intecknat belopp vara fullständigt undanröjd.
Till förebyggande av möjligt missförstånd i annat avseende
— nämligen i fråga om innebörden av sådana åtgärder, som avses i
21 och 34 §§ i förordningen angående inteckning i fast egendom resp.
10 § i lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt — hava
såväl i kungörelserna angående lagfarts- och intecknings- resp. tomträttsböckers
inrättande och förande som i ett jämväl upprättat förslag till
författning om vad i vissa fall skall iakttagas vid tecknande av bevis
å handling, företedd i inteckningsärende, införts föreskrifter, enligt
vilka i boken resp. beviset skall erinras, att den ifrågavarande åtgärden
icke medför ändring i fråga om den tid, inom vilken inteckningen
skall förnyas.»
Föredraganden uppläste härefter de i enlighet med vad han anfört
upprättade förslagen till kungörelser dels om ändrad lydelse av 6, 8, 9
och 15 §§ i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker
skola inrättas och föras, dels om ändrad lydelse av 4
och 5 §§ i kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande
och förande, dels angående vad i vissa fall skall vid utfärdande
av gravationsbevis iakttagas och dels om vad i vissa fall skall iakttagas
vid tecknande av bevis å handling, företedd i inteckningsärende; och
hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t, med förklarande att de av
4
Kungl. Majds Nåd. Skrivelse Nr 52.
Riksdagen för dess del antagna lagförslag icke av Kungl. Maj:t bifölles,
ville godkänna de upprättade förslagen till kungörelser.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan beslöt Hans Maj:t Konungen,
att författningar av den lydelse bilagor vid detta protokoll
utvisa1) skulle under denna dag utfärdas; och
skulle till Riksdagen avlåtas skrivelse av den lydelse
särskild bilaga utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
b Se Svensk Författningssamling år 1913 n:ris 298—301.
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
5
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen
den 4 september 1913.
N ärvar ande:
Justitieråden Thomasson,
Gustaf Carlson,
Svedelius,
Regeringsrådet Thulin.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1913 hade Riksdagen
tillkännagivit, att Riksdagen, i anledning av en av enskild motionär
gjord framställning, för sin del antagit lag angående viss ändring i
lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom och lag angående
viss ändring i lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,
16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 13 juni 1913, hade Kungl. Maj:t vid anmälan av Riksdagens skrivelse
förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87
regeringsformen omförmäler, inhämtas över de av Riksdagen för dess
del antagna lagförslagen.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför
lagrådet av revisionssekreteraren Tore Almén.
Lagrådet yttrade:
Beträffande den ifrågasatta ändringen i inteckningsförordningen
synes densamma vara i särskilda avseenden mindre tillfredsställande.
Man har därmed trott sig vinna, att avskrivningen av en gjord avbetalning
å inteckningssumman och förklaringen att handlingen icke
vidare medför inteckningsrätt för mer än återstående beloppet icke
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
skulle komma till synes i inskrivniugsurkunderna — och således ej
heller i utfärdade gravationsbevis — med mindre faran för missförstånd
angående betydelsen av den gjorda avskrivningen undanröjdes därigenom
att fastighetsägaren samtidigt antingen läte döda inteckningen så vitt
anginge det avbetalade beloppet eller därå uttoge ny inteckningshandling.
Det bör emellertid beaktas att i flera fall avskrivningen kan
komma att upptagas i inskrivningsurkunderna utan att någondera av
berörda åtgärder från fastighetsägarens sida begäres. Så kan bliva
händelsen, där inteckningshavaren efteråt söker förnyelse av sin inteckning,
vilken förnyelse icke kan omfatta mer än det efter avskrivningen
återstående beloppet. Samma förhållande inträder om fastighetsägaren
begär dödande av endast en del av ägarehypoteket eller för allenast en
del därav uttager ny inteckningshandling. I samtliga dessa fall kommer
inteckningsdomstolen att konstatera avskrivningen, och en anteckning
därom jämväl i inteckningsboken lärer helt visst icke kunna undvikas.
Syftet med lagändringen torde fördenskull endast ofullständigt bliva tillgodosett.
Härtill kunna läggas även andra, om ock mindre väsentliga anmärkningar.
Den i 61 § inteckningsförordningen förekommande hänvisningen
till 26 § hade bort uteslutas, någon anteckning i inteckningsprotokollet
är i sistnämnda paragraf icke vidare angiven. Genom hänvisningens
kvarstående är den möjligheten icke alldeles utesluten, att
någon domare kunde finna sig böra göra anmärkning i inteckningsboken
om den i domboken vidtagna anteckningen. Vidare torde i
ändringsförslaget hava bort för inteckningsdomstolen, då den i domboken
vidtager avskrivning, upptagas en föreskrift om dombokens avfattning
av enahanda innehåll som den för annan domstol i dylikt fall givna.
Med denna föreskrift har bland annat avsetts att då det ärende, som
ytterst åsyftas, kommer till behandling, inteckningsdomstolen skall utan
tillgång till inteckningshandlingen kunna otvetydigt konstatera, om
vilken inteckning det är fråga. För vinnande av detta syfte måste inteckningsdomstolen
i avskrivningsärendet, åtminstone när det företages
utan samband med dödande av ägarehypoteket i dess helhet eller utställande
av ny inteckningshandling därå, i sin dombok göra fullständiga
anteckningar i likhet med annan domstol. Slutligen kan det anmärkas
att av behandlingen i domboken jämväl för det fall att vid inteckningsdomstolen
samtidigt vidtagas avskrivning samt dödande av ägarehypoteket
eller dess överförande å särskild handling betingas expeditionslösen,
som eljest kunnat undvikas.
Under sådana förhållanden har lagrådet velat ifrågasätta, huruvida
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.
icke syftet med lagändringen kunde på annan väg mera smidigt och.
effektivt vinnas, nämligen genom meddelande av föreskrift, huru anteckningen
om avskrivningen skall göras i inteckningsboken, för att all fara
för missförstånd må undanröjas. En dylik föreskrift kan givas i administrativ
väg och har sin plats i kungörelsen om fastighetsböckernas
förande. Då en omarbetning av nämnda kungörelse på grund av andra
nya bestämmelser i 1912 års lagstiftning torde före deras ikraftträdande
böra vara genomförd men enligt vad lagrådet inhämtat ännu icke författning
därutinnan meddelats, är tillfälle berett att tillgodose jämväl
det av lagrådet omförmälda syfte.
Skulle det av Riksdagen för dess del antagna lagförslag emellertid
anses böra upphöjas till lag, följer av det ovan sagda att enligt lagrådets
mening ändock i den eljest av 1912 års lagstiftning betingade
ändrade författning om fastighetsböckernas förande upptages bestämmelse
rörande det sätt, varpå avskrivning av avbetalning å inteckning
skall komma till synes i inteckningsboken.
Vad ovan anförts äger motsvarande giltighet i fråga om ändringen
i tomträttslagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Nyman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.