Sök i Ratio Lex

I anledning av en vid sistförflutna riksdag beslutad lag

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1914 A:52, I anledning av en vid sistförflutna riksdag beslutad lag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Riksdagen i anledning av en

vid sistförflutna riksdag beslutad lag; given Stockholms

slott den 28 november 1913.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1913 anmälde Riksdagen,

att Riksdagen, i anledning av en av enskild motionär gjord framställning,

för sin del antagit lag angående viss ändring i lagen den 11 oktober

1912 om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom och lag angående viss ändring i

lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14, 16, 18 och

22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Efter det lagrådet avgivit utlåtande över dessa lagförslag, har

Kungl. Maj:t vid föredragning av utlåtandet beslutat att med hänsyn

till vad lagrådet yttrat ej bifalla förslaget.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Gast. Sandström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 32 käft. (Nr 52.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 november 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde, att

sedan, på sätt i statsrådsprotokollet för den 13 juni 1913 omförmäles,

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över av

Riksdagen för dess del antagna lagar dels angående viss ändring i lagen

den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom och dels angående viss

ändring i lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14, 16,

18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt, lag
rådet

den 4 september 1913 avgivit det infordrade utlåtandet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Föredraganden anförde härefter:

»Lika med lagrådet anser jag syftet med de av Riksdagen för

dess del antagna lagändringarna kunna på ett mera effektivt sätt till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

godoses genom föreskrifter, som i administrativ väg meddelas angående

verkställande av nödiga anteckningar i anledning av avskrivning å intecknat

belopp. De genom lagen den 11 oktober 1912 genomförda

ändringarna i inteckningslagstiftningen hava jämväl i andra avseenden

påkallat ändringar i nu gällande bestämmelser om vad som skall iakttagas

vid förande av intecknings- och tomträttsböcker samt vid utfärdande

av gravationsbevis. Jag har därför inom justitiedepartementet låtit upprätta

förslag till vissa ändringar i kungörelserna den 14 september 1875

huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras och den 29

november 1907 om tomträttsböckers inrättande och förande ävensom utarbeta

förslag till ny kungörelse angående vad i vissa fall skall vid utfärdande

av gravationsbevis iakttagas. I förstnämnda författningar

hava införts bestämmelser, att då anteckning göres om avbetalning å

intecknat belopp, skall i intecknings- resp. tomträttsboken anmärkas,

att avskrivningen icke medför minskning i det belopp, för vilket fastigheten

resp. tomträtten på grund av inteckningen häftar; enahanda

anmärkning skall enligt sistnämnda författning göras i gravationsbevis.

Genom dessa föreskrifter torde faran för missförstånd rörande verkan

av en i intecknings- resp. tomträttsprotokollet gjord anteckning om avbetalning

å intecknat belopp vara fullständigt undanröjd.

Till förebyggande av möjligt missförstånd i annat avseende

— nämligen i fråga om innebörden av sådana åtgärder, som avses i

21 och 34 §§ i förordningen angående inteckning i fast egendom resp.

10 § i lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt — hava

såväl i kungörelserna angående lagfarts- och intecknings- resp. tomträttsböckers

inrättande och förande som i ett jämväl upprättat förslag till

författning om vad i vissa fall skall iakttagas vid tecknande av bevis

å handling, företedd i inteckningsärende, införts föreskrifter, enligt

vilka i boken resp. beviset skall erinras, att den ifrågavarande åtgärden

icke medför ändring i fråga om den tid, inom vilken inteckningen

skall förnyas.»

Föredraganden uppläste härefter de i enlighet med vad han anfört

upprättade förslagen till kungörelser dels om ändrad lydelse av 6, 8, 9

och 15 §§ i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfarts- och inteckningsböcker

skola inrättas och föras, dels om ändrad lydelse av 4

och 5 §§ i kungörelsen den 29 november 1907 om tomträttsböckers inrättande

och förande, dels angående vad i vissa fall skall vid utfärdande

av gravationsbevis iakttagas och dels om vad i vissa fall skall iakttagas

vid tecknande av bevis å handling, företedd i inteckningsärende; och

hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t, med förklarande att de av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Skrivelse Nr 52.

Riksdagen för dess del antagna lagförslag icke av Kungl. Maj:t bifölles,

ville godkänna de upprättade förslagen till kungörelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan beslöt Hans Maj:t Konungen,

att författningar av den lydelse bilagor vid detta protokoll

utvisa1) skulle under denna dag utfärdas; och

skulle till Riksdagen avlåtas skrivelse av den lydelse

särskild bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

b Se Svensk Författningssamling år 1913 n:ris 298—301.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 4 september 1913.

N ärvar ande:

Justitieråden Thomasson,

Gustaf Carlson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1913 hade Riksdagen

tillkännagivit, att Riksdagen, i anledning av en av enskild motionär

gjord framställning, för sin del antagit lag angående viss ändring i

lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom och lag angående

viss ändring i lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,

16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 13 juni 1913, hade Kungl. Maj:t vid anmälan av Riksdagens skrivelse

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, inhämtas över de av Riksdagen för dess

del antagna lagförslagen.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför

lagrådet av revisionssekreteraren Tore Almén.

Lagrådet yttrade:

Beträffande den ifrågasatta ändringen i inteckningsförordningen

synes densamma vara i särskilda avseenden mindre tillfredsställande.

Man har därmed trott sig vinna, att avskrivningen av en gjord avbetalning

å inteckningssumman och förklaringen att handlingen icke

vidare medför inteckningsrätt för mer än återstående beloppet icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

skulle komma till synes i inskrivniugsurkunderna — och således ej

heller i utfärdade gravationsbevis — med mindre faran för missförstånd

angående betydelsen av den gjorda avskrivningen undanröjdes därigenom

att fastighetsägaren samtidigt antingen läte döda inteckningen så vitt

anginge det avbetalade beloppet eller därå uttoge ny inteckningshandling.

Det bör emellertid beaktas att i flera fall avskrivningen kan

komma att upptagas i inskrivningsurkunderna utan att någondera av

berörda åtgärder från fastighetsägarens sida begäres. Så kan bliva

händelsen, där inteckningshavaren efteråt söker förnyelse av sin inteckning,

vilken förnyelse icke kan omfatta mer än det efter avskrivningen

återstående beloppet. Samma förhållande inträder om fastighetsägaren

begär dödande av endast en del av ägarehypoteket eller för allenast en

del därav uttager ny inteckningshandling. I samtliga dessa fall kommer

inteckningsdomstolen att konstatera avskrivningen, och en anteckning

därom jämväl i inteckningsboken lärer helt visst icke kunna undvikas.

Syftet med lagändringen torde fördenskull endast ofullständigt bliva tillgodosett.

Härtill kunna läggas även andra, om ock mindre väsentliga anmärkningar.

Den i 61 § inteckningsförordningen förekommande hänvisningen

till 26 § hade bort uteslutas, någon anteckning i inteckningsprotokollet

är i sistnämnda paragraf icke vidare angiven. Genom hänvisningens

kvarstående är den möjligheten icke alldeles utesluten, att

någon domare kunde finna sig böra göra anmärkning i inteckningsboken

om den i domboken vidtagna anteckningen. Vidare torde i

ändringsförslaget hava bort för inteckningsdomstolen, då den i domboken

vidtager avskrivning, upptagas en föreskrift om dombokens avfattning

av enahanda innehåll som den för annan domstol i dylikt fall givna.

Med denna föreskrift har bland annat avsetts att då det ärende, som

ytterst åsyftas, kommer till behandling, inteckningsdomstolen skall utan

tillgång till inteckningshandlingen kunna otvetydigt konstatera, om

vilken inteckning det är fråga. För vinnande av detta syfte måste inteckningsdomstolen

i avskrivningsärendet, åtminstone när det företages

utan samband med dödande av ägarehypoteket i dess helhet eller utställande

av ny inteckningshandling därå, i sin dombok göra fullständiga

anteckningar i likhet med annan domstol. Slutligen kan det anmärkas

att av behandlingen i domboken jämväl för det fall att vid inteckningsdomstolen

samtidigt vidtagas avskrivning samt dödande av ägarehypoteket

eller dess överförande å särskild handling betingas expeditionslösen,

som eljest kunnat undvikas.

Under sådana förhållanden har lagrådet velat ifrågasätta, huruvida

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Skrivelse Nr 52.

icke syftet med lagändringen kunde på annan väg mera smidigt och.

effektivt vinnas, nämligen genom meddelande av föreskrift, huru anteckningen

om avskrivningen skall göras i inteckningsboken, för att all fara

för missförstånd må undanröjas. En dylik föreskrift kan givas i administrativ

väg och har sin plats i kungörelsen om fastighetsböckernas

förande. Då en omarbetning av nämnda kungörelse på grund av andra

nya bestämmelser i 1912 års lagstiftning torde före deras ikraftträdande

böra vara genomförd men enligt vad lagrådet inhämtat ännu icke författning

därutinnan meddelats, är tillfälle berett att tillgodose jämväl

det av lagrådet omförmälda syfte.

Skulle det av Riksdagen för dess del antagna lagförslag emellertid

anses böra upphöjas till lag, följer av det ovan sagda att enligt lagrådets

mening ändock i den eljest av 1912 års lagstiftning betingade

ändrade författning om fastighetsböckernas förande upptages bestämmelse

rörande det sätt, varpå avskrivning av avbetalning å inteckning

skall komma till synes i inteckningsboken.

Vad ovan anförts äger motsvarande giltighet i fråga om ändringen

i tomträttslagen.

Ur protokollet:

Hjalmar Nyman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.