Sök i Ratio Lex

Med tillkännagivande att i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln bebådad framställning till riksdagen angående höjning av avlöningen till månadslönare icke kommer att föreläggas riksdagen

1919-03-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1919:193, Med tillkännagivande att i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln bebådad framställning till riksdagen angående höjning av avlöningen till månadslönare icke kommer att föreläggas riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts skrivelse Nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande

att i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln bebådad

framställning till riksdagen angående höjning av

avlöningen till månadslönare icke kommer att föreläggas

riksdagen; given Stockholms slott den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed giva riksdagen

tillkänna, att Kungl. Maj:t funnit frågan om framställning till

innevarande riksdag i det under punkt 13 i statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln, upptagna ärende angående höjning av avlöningen

till månadslönare hava förfallit, i följd varav medel för berörda ändamål

ej vidare behöva beräknas i 1920 års stat.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 166 höft. (hr 193.)

eea n> J

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj ds skrivelse Nr 193.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott

den 11 mars 1919.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter.

Genom nådigt beslut den 23 november 1917 bemyndigade Kungl.

Maj:t chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga

personer för att inom departementet biträda med verkställande

av utredning och avgivande av förslag i fråga om erforderliga bestämmelser

beträffande månadslönarnas vid marinen anställande, avlönmg och

pensionering. På grund härav tillkallade sakkunniga avgåvo den 21

oktober 1918 betänkande och förslag i ämnet. De sakkunniga hemställde

därvid, att månadslönarna vid marinen måtte, i den mån deras

och den därmed jämnställda personalens i marinförvaltningen tjänster

prövades vara av stadigvarande natur och i övrigt motsvarade de anspråk,

som sedan gammalt och efter hand blivit ställda på månadslönarstatens

personal, uppföras såsom ordinarie tjänstemän på av Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

O

Kungl. May.ts skrivelse Nr 193.

Maj:t och riksdagen fastställd avlöningsstat — marinens civila assistentstat.

De sakkunnigas förslag innebar i övrigt, bland annat, viss höjning

av avlöningen för de befattningshavare, som ifrågasattes övergå på

den nya staten. Denna avlöningshöjning beräknades medföra en kostnadsökning

av 92,873 kronor.

Då jag den 9 januari 1919 föredrog de frågor, som tillhörde regleringen

av riksstatens femte huvudtitel för år 1920, anmälde jag, att

ifrågavarande betänkande den 31 oktober 1918 remitterats till marinförvaltningen,

chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet, statskontoret

och direktionen över flottans pensionskassa, samt att jag, enär

emellertid utlåtanden från samtliga dessa myndigheter ännu icke inkommit

till Kungl. Maj:t, ej då kunde underställa ärendet Kungl. Majrts

prövning. Emellertid syntes det mig, att medel för ändamålet borde

tagas i beräkning vid framställningen till riksdagen i fråga om anslagsbehoven

för år 1920, även om det icke då kunde avgöras, huruvida

proposition i ämnet komme att föreläggas 1919 års riksdag. Under

punkt 13 av statsverkspropositionens femte huvudtitel föreslog också

Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition angående beviljande

av anslag till höjning av avlöningen till månadslönare, Kungl.

Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta, för berörda ändamål bland

de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln för år 1920 beräkna ett

belopp av 92,873 kronor.

De i ärendet infordrade utlåtandena hava numera inkommit. Av

vad i dessa utlåtanden anförts torde här endast behöva återgivas vissa

uttalanden av marin förvaltningen och av sakkunniga för verkställande

av utredning och utarbetande av förslag rörande lönereglering för arméns

och marinens personal.

Myndigheternas

utlåtanden.

Marinförvaltningen har yttrat, bland annat, följande.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden

den 9 januari 1919, bilagt statsverkspropositionen till nu pågående riksdag,

anförts om vikten att under rådande förhållanden inga anslag

för nya militära ändamål äskades och att vidtaga omfattande inskränkningar

inom försvarsväsendet, torde nu näppeligen kunna ifrågasättas,

att någon stat för månadslönare av Konung och riksdag fastställdes,

utan syntes såsom hittills personalbehovet och avlöningarna få bero av

arbetsdriften och anslagen därför. Enligt ämbetsverkets mening funnes

visserligen behov av mera reglerande bestämmelser beträffande månads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. May.ts skrivelse Nr 193.

lönarnas avlöning, men en förbättring därutinnan syntes icke böra ske

på sätt de sakkunniga föreslagit, utan borde lokalmyndigheterna var för

sitt verksamhetsområde reglera såväl personalbehovet som ett rättvist

och likartat avlöningssystem för dem underställda månadslönare i mån

av tillgång på medel. De för beredande av den föreslagna avlöningshöjningen

beräknade medlen, 92,000 kronor, vore av vissa angivna skäl

otillräckliga. Därest överhuvudtaget en marinens civila assistentstat

skulle inrättas, borde vid bestämmande av avlöningarna för densamma

tagas hänsyn till avlöningsförmånerna för marinens övriga personal.

Frågan om lönereglering för denna personal vore för närvarande under

utredning av arméns och marinens avlöningssakkunniga. Först i samband

med en sådan allmän lönereglering torde ett förslag rörande nya

avlöningsbestämmelser för månadslönare inom marinen böra upptagas

till slutlig behandling.

I övrigt hölle marinförvaltningen före att, då en särskild kommission

för närvarande vore tillsatt, vilken hade att verkställa utredning

och inkomma med förslag i fråga om inskränkningar och förenklingar

inom försvarsväsendet m. m., det icke torde vara lämpligt att, innan

statsmyndigheternas beslut i detta ämne förelåge, till avgörande upptaga

ett förslag till en fastare och mera omfattande organisation av

månadslönarstaten vid marinen.

Ovan bemälda sakkunniga hava i sitt utlåtande anfört, bland annat,

följande.

I likhet med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna måste de

sakkunniga under nuvarande förhållanden, då fråga förelåge om inskränkningar

och förenklingar inom försvarsväsendet, ställa sig tveksamma

inför förslaget att å ordinarie stat uppföra den personal, som

avsåges i förevarande betänkande.

Det borde också beaktas, att inom såväl marinen som armén funnes

vissa andra personalgrupper, vilkas uppförande å stat, i likhet med

vad nu föreslagits beträffande månadslönarna, tilläventyrs skulle kunna

med ungefär lika fog ifrågasättas. På grund därav funne de sakkunniga

det tvivelaktigt, huruvida det nu föreliggande förslaget borde i

större eller mindre utsträckning bringas till genomförande utan att

samtidigt därmed spörsmålet om uppförande å stat av personal, tillhörande

nyssnämnda andra grupper, komme under omprövning.

Innan frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering för övrig

till försvarsväsendet hörande personal hunnit närmare sin lösning, måste

det även ställa sig vanskligt att bedöma, huruvida de i betänkandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 193.

föreslagna löne- och pensionssatserna vore lämpligt avvägda och icke

på något sätt föregrepe den blivande löne- och pensionsregleringen för

nyssnämnda övriga personal. För vinnande av önskvärd överensstämmelse

i angivna hänseenden syntes det vara av vikt, att samtliga nu

berörda löne- och pensionsfrågor komme under skärskådande i ett

sammanhang.

I de inkomna yttrandena hade mot förslaget framställts en del

detaljanmärkningar, av vilka åtskilliga väl näppeligen läte sig avvisas.

På vissa punkter, exempelvis beträffande ordnandet av personalens pensionering,

hade av de hörda myndigheterna uttalats sinsemellan ganska

stridiga meningar. Vid sådant förhållande och oavsett de övriga skäl,

som enligt de sakkunnigas mening talade för ett uppskov med den vidare

handläggningen av förevarande ärende, torde det icke vara möjligt

att slutföra den ytterligare granskning och bearbetning av förslaget,

som utan tvivel vore av nöden, i så god tid att ärendet kunde hinna

föreläggas 1919 års riksdag.

De sakkunniga ville slutligen framhålla, att i den mån avgång

bland ifrågavarande personal inträffade, innan dess avlönings- och pensionsförhållanden

kunnat på ett mera definitivt sätt ordnas, frågan om

beredande av pension eller förhöjd pension åt avgående befattningshavare

torde böra genom särskilda framställningar föreläggas riksdagen.

Därest Kungl. Magt funne sig kunna biträda de sakkunnigas mening,

att förevarande ärende icke borde föreläggas innevarande års

riksdag, ifrågasatte de sakkunniga, huruvida icke handlingarna i ärendet

borde till dem återremitteras med uppdrag att i sinom tid inkomma

med förnyat utlåtande.

Vad i de avgivna utlåtandena sålunda anförts synes mig innebära

avgörande skäl att icke nu upptaga omförmälda frågor beträffande marinens

måuadslönare till prövning. Meddelande torde därför böra lämnas

riksdagen, att ovanberörda, i statsverkspropositionen bebådade framställning

icke kommer att föreläggas riksdagen.

Då det emellertid onekligen är behövligt, att de förbättringar i avseende

å månadslönarnas anställnings- och avlöningsförhållanden, som

i avvaktan å en definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål kunna ske,

också komma till stånd, ämnar jag, därest sålunda framställning i ämnet

icke nu avlåtes till riksdagen, under nästföljande punkt av statsrådsprotokollet

föreslå Kungl. Maj:t att anbefalla marinförvaltningen taga i

övervägande lämpligheten av att, efter vederbörande myndigheters börande,

i mån av befogenhet och inom ramen av tillgängliga medel

Bihang till riksdagens ‘protokoll lull). / sand. lull käft. (Nr 193.) 8(52 19 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts skrivelse Nr 193.

— utan att förutsätta tillkomsten av en av Kung!. Maj:t och riksdagen

beslutad avlöningsstat eller av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för

marinens månadslönare — med ledning av det ovannämnda, av inom

sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga den 21 oktober 1918 avgivna

betänkandet i ämnet vidtaga sådana förändringar beträffande månadslönarnas

anställningsvillkor och avlöning, däri inbegripet semester, uppdelning

i löneklasser och dylikt, som för vinnande av större enhetlighet

och stadga i berörda hänseenden må anses påkallade. Därvid torde

jämväl böra föreskrivas, att de bestämmelser, som i enlighet härmed

må komma att av marinförvaltningen utarbetas och som torde böra

vinna tillämpning från och med ingången av år 1920, böra föreligga

senast den 1 september 1919 och, så snart ske kan, delgivas chefen

för sjöförsvarsdepartementet.

Likaledes torde jag under nästföljande punkt få, såsom de sakkunniga

rörande lönereglering för arméns och marinens personal också

föreslagit, göra hemställan att handlingarna i ärendet återremitteras till

dem för avgivande av förnyat utlåtande. De bestämmelser, som marinförvaltningen,

i enlighet med vad jag i det förestående ifrågasatt, må

komma att utfärda, torde i sinom tid få överlämnas till de sakkunniga

för att vara tillgängliga vid fullgörandet av berörda uppdrag.

I den mån avgång bland ifrågavarande personal inträffar, innan

dess avlönings- och pensionsförhållanden hunnit på ett mera definitivt

sätt ordnas, lärer frågor om beredande av pension eller förhöjd pension

åt avgående befattningshavare böra, då så påkallas, genom särskilda

framställningar föreläggas riksdagen.

Jag hemställer alltså,

att Eders Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen tillkänna, att Kungl.

Maj:t funnit frågan om framställning till innevarande riksdag i det under

punkt 13 i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, upptagna ärende

angående höjning av avlöningen till månadslönare hava förfallit, i följd

varav medel för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas i 1920

års stat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas skrivelse av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Ridderstad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.