Med tillkännagivande, att en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad framställning icke kommer att föreläggas riksdagen
1920-06-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1920:438, Med tillkännagivande, att en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad framställning icke kommer att föreläggas riksdagen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 438.
1
Nr 438.
Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att
en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad
framställning icke kommer att föreläggas riksdagen;
given Stockholms slott den 4 juni 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Makt härmed giva riksdagen
tillkänna, -
att proposition i det under punkten 4 i bilagan 3 elvte huvudtiteln
till årets statsverksproposition omförmälda ärendet angående förskott av
statsmedel till en ny änke- och pupillkassa för prästerskapet ej kommer att
avlåtas till den nu samlade riksdagen, i följd varav medel för berörda
ändamål ej komma att erfordras på 1921 års riksstat.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 378 höft. (Nr 438.)
1
2
Kungl. Majtts skrivelse Nr 438.
Återkallelse
av en i statsverkspropositionen
bebådad
framställning
till riksdagen.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å; Stockholms slott den 4
juni 1920.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern BräNTING,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PäLMSTIERNA,
Statsråden: Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:
Under elvte huvudtiteln i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på proposition angående
förskott av statsmedel till en ny änke- och pupillkassa för prästerskapet,
för ändamålet beräkna under riksstatens elvte huvudtitel på extra
stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 470,000 kronor.
I det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 31 december 1919, elfte huvudtiteln:
bil. 3, punkten 4, meddelade jag beträffande förevarande ärende, att min
företrädare i statsrådsämbetet genom beslut den 24 oktober 1919 bemyndigats
att tillkalla högst fem sakkunniga för att biträda med utredning
av frågan om beredande av bättre pensionsförhållanden åt änkor och barn
efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa. De sakkunniga hade
i skrivelse den 8 december 1919 anmält, att, ehuru det slutliga betänkandet
ännu icke på någon tid kunde väntas föreligga, de sakkunnigas arbeten
3
Kungl. Maj:ls skrivelse Nr 438.
dock fortskridit så långt, att de sakkunniga funnit bil ökning av ifrågavarande^
pensioner nödig och för åstadkommandet av medel härtill beslutit
föreslå, bland annat, att en ny pensionskassa för pensionering av änkor
och barn efter präster måtte bildas vid sidan av den redan bestående, samt
att staten, mot erhållande av behållna inkomsten av ett för den nya kassans
räkning under vissa villkor utgående nytt s. k. vakansår av värjo med
delaktighet i kassan förenad befattning, måtte tills vidare förskottera kassan
vad som erfordrades för pensionernas omedelbara höjande. Det belopp,
som sålunda skulle av staten tillhandahållas, hade för år 1921 beräknats
uppgå till omkring 470,000 kronor. Tillika fäste de sakkunniga uppmärksamheten
på att beloppet av statens förskott för varje följande år skulle
komma att väsentligt sjunka, varemot den till staten ingående inkomsten
av vakansåret samtidigt kom me att stiga, och att behovet av förskott från
staten småningom komine att alldeles försvinna, sedan en ny änke- och
pupillkassa, varom de sakkunniga ämnade framlägga förslag, kommit i tillfälle
att övertaga den pensionering, som tills vidare skulle tillgodoses med
förskott från staten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde jag om avlåtande
till riksdagen av den i det föregående omförmälda framställningen.
De sakkunniga hava sedermera den 20 januari 1920 avgivit betänkande
i ämnet.
Infordrade utlåtanden i ärendet hava härefter avgivits, den 5 februari
1920 av direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa, den 12 mars
1920 av kammarkollegium och statskontoret gemensamt, den 19 mars 1920
av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.
och den-10 april 1920 av styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa.
Sistnämnda myndighet har i fråga om principerna för det av de sakkunniga
avgivna förslaget på anförda skäl förklarat sig icke kunna instämma
med de sakkunniga rörande lämpligheten av att, för vinnande av den åsyftade
pensionsförbättringen, en ny kassa bildas, sidoordnad med den nuvarande.
Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt utlåtande, som emellertid
först den 29 maj 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet, anfört
följande:
För beredande av bättre pensionsförhållanden åt änkor och barn efter delägare i
prästerskapets änke- och pupillkassa har i förevarande betänkande föreslagits, att bredvid
nämnda kassa skulle upprättas en ny kassa, däri alla, som efter den nya kassans
tillkomst bleve delägare i den gamla kassan, jämväl skulle vara skyldiga att inträda.
Den pensionsförbättring, som genom den nya kassan skulle beredas dessa delägares
4
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 438.
efterlevande, skulle bestridas genom delägarnas egna avgifter. För beredande
av tillgång i syfte dels att nuvarande delägare i den bestående kassan skulle
för sina efterlevande komma i åtnjutande av pensionsförbättringen utan att betungas
med retroaktiva avgifter och i vissa fall befordringsavgifter, dels ock att kassans nuvarande
pensionärer skulle bekomma pensionsförbättring utan egen kostnad, har emellertid
föreslagits, att den nya kassan måtte under villkor att det prästerskapet tillförsäkrade
tjänståret för framtiden upphörde med utgången av det ecklesiastikhalvår, varunder
tjänstinnehavarens dödsfall inträffat, tillerkännas ett års behållen inkomst av varje
befattning, vars innehavare vore skyldig tillhöra kassan, samt att, då inkomsterna av
dessa vakansår först småningom inflöte, men däremot medel till bestridande av pensionsförbättring
åt nuvarande pensionärer måste vara disponibla till vissa beräknade
belopp för varje år efter den nya kassans trädande i verksamhet, sålunda erforderliga
medel såväl till omedelbart utgående pensionsförbättringar som till gäldande av berörda
retroaktiv- respektive befordringsavgifter för nuvarande delägare måtte förskjutas
av statsverket mot ersättning av de för vakansåret småningom inflytande medel.
Mot förslaget i vad det avser beredande av förbättrad pensionering för änkor och
barn efter blivande delägare i den nuvarande kassan synes i och för sig intet vara att
erinra, då denna pensionsförbättring skulle åstadkommas utan att bidrag av statsmedel
därför skulle erfordras och genom ökade delägaravgifter, som ingalunda kunna anses
bliva särdeles betungande. Emellertid synes det ämbetsverken kunna ifrågasättas, huruvida
över huvud taget någon som helst mera genomgripande förändring beträffande pensioneringen
av änkor och barn efter präster bör företagas utan att i sammanhang därmed
en fullständig avveckling av rätten till tjänst- och nådår åvägabringas och en omläggning
efter mera tidsenliga grunder av ifrågavarande pensionering jämväl i vissa andra
avseenden vidtages. Visserligen vill det synas, som om de sakkunnigas förslag skulle
medföra, att den för kassan synnerligen betungande pensioneringen av 55-åriga ogifta
döttrar och sjuka barn över 21 år efter delägare i kassan bleve i någon mån inskränkt
ävensom att pensionerna, som nu utgå med varierande belopp år från år, komma att
fixeras i visst förhållande till delägarens avlöning vid dödsfallet; men enligt ämbetsverkens
mening lider förslaget beträffande pensioneringens omfattning av vissa brister,
som torde böra avlägsnas, och i fråga om rätten till tjänst- och nådår hava
de sakkunniga, frånsett förslag om tjänstårets avkortning till halvår, icke gjort
något försök till avveckling av denna pensionsform, som, utom att den är föråldrad
och redan därför icke lämpligen bör bibehållas vid sidan av en ordnad pensionering för
änkor och barn, tillika allmänt erkännes såsom en olägenhet för det allmänna, enär
de prästerliga tjänsterna därigenom allt fortfarande under avsevärd tid komma att vara
utan ordinarie innehavare.
I alla händelser synes det ämbetsverken, som om det allmänna endast under den
förutsättning bör på ena eller andra sättet medverka till beredande av peusiousförbättring,
att rätten till tjänst- och nådår småningom avvecklas. Det är emellertid
givet, att ett avstående av denna rätt måste på något sätt kompenseras, och i sådant
hänseende skulle väl i första hand böra tagas i övervägande att av allmänna medel,
exempelvis av kyrkofonden eller av församlingarna i likhet med prästlönemedel, bereda
bidrag till pensioneringens ordnande på bättre sätt än nu är fallet. Skulle emellertid
denna utväg till kompensation visa sig icke vara lämplig, lärer de sakkunnigas förslag
om att till pensioneringens förbättrande skulle anvisas inkomsten av ett vakansår vid
varje prästerlig befattning böra upptagas till övervägande. Väl kali anmärkas att även
vakansåret medför eu olägenhet för det allmänna, på samma gång det innebär en upp
-
5
Kunyl. Maj:ts skrivelse Nr 438.
offring av nuvarande eller nästa generations delägare för pensionering av eu gängen
generations efterlevande, men dessa olägenheter äro såsom av övergående beskaffenhet
givetvis att föredraga, om man därigenom kan för framtiden komma ifrån rätten till
tjänst- och nådår.
På grund av vad sålunda anförts hemställa ämbetsverken, att i förevarande betänkande
framlagda förslag icke utan en genomgripande omarbetning i ovan angivet
syfte måtte läggas till grund för ett förbättrat ordnande av pensioneringen av änkor
och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.
De skäl, som av kammarkollegium och statskontoret anförts för att
icke utan en genomgripande omarbetning lägga de sakkunnigas förslag till
grund för ett förbättrat ordnande av pensioneringen av prästers änkor och
barn, synas mig förtjänta av beaktande. Ärendet synes därför böra göras
till föremål för ytterligare utredning, därvid skälig hänsyn torde tagas
till de av vederbörande framställda synpunkter och förslag. Någon framställning
till- den nu samlade riksdagen lärer redan av denna anledning
icke kunna ifrågakomma. Efter närmare övervägande anhåller jag att
framdeles få inför Kungl. Maj:t framlägga förslag till den fortsatta utredningens
verkställande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t behagade giva riksdagen tillkänna,
att proposition i det under punkten. 4 i bilagan 3
elvte huvudtiteln till årets statsverksproposition omförmälda
ärendet angående förskott av statsmedel till en
ny änke- och pupillkassa för prästerskapet ej kommer
att avlåtas till den nu samlade riksdagen, i följd varav
medel för berörda ändamål ej komma att erfordras på
1921 års riksstat.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle skrivelse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.