Sök i Ratio Lex

Med tillkännagivande, att en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad framställning icke kommer att föreläggas riksdagen

1920-06-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1920:438, Med tillkännagivande, att en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad framställning icke kommer att föreläggas riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 438.

1

Nr 438.

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att

en i statsverkspropositionen under elvte huvudtiteln bebådad

framställning icke kommer att föreläggas riksdagen;

given Stockholms slott den 4 juni 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Makt härmed giva riksdagen

tillkänna, -

att proposition i det under punkten 4 i bilagan 3 elvte huvudtiteln

till årets statsverksproposition omförmälda ärendet angående förskott av

statsmedel till en ny änke- och pupillkassa för prästerskapet ej kommer att

avlåtas till den nu samlade riksdagen, i följd varav medel för berörda

ändamål ej komma att erfordras på 1921 års riksstat.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 378 höft. (Nr 438.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majtts skrivelse Nr 438.

Återkallelse

av en i statsverkspropositionen

bebådad

framställning

till riksdagen.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å; Stockholms slott den 4

juni 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern BräNTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PäLMSTIERNA,

Statsråden: Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde:

Under elvte huvudtiteln i statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på proposition angående

förskott av statsmedel till en ny änke- och pupillkassa för prästerskapet,

för ändamålet beräkna under riksstatens elvte huvudtitel på extra

stat för år 1921 ett förslagsanslag, högst 470,000 kronor.

I det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 31 december 1919, elfte huvudtiteln:

bil. 3, punkten 4, meddelade jag beträffande förevarande ärende, att min

företrädare i statsrådsämbetet genom beslut den 24 oktober 1919 bemyndigats

att tillkalla högst fem sakkunniga för att biträda med utredning

av frågan om beredande av bättre pensionsförhållanden åt änkor och barn

efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa. De sakkunniga hade

i skrivelse den 8 december 1919 anmält, att, ehuru det slutliga betänkandet

ännu icke på någon tid kunde väntas föreligga, de sakkunnigas arbeten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ls skrivelse Nr 438.

dock fortskridit så långt, att de sakkunniga funnit bil ökning av ifrågavarande^

pensioner nödig och för åstadkommandet av medel härtill beslutit

föreslå, bland annat, att en ny pensionskassa för pensionering av änkor

och barn efter präster måtte bildas vid sidan av den redan bestående, samt

att staten, mot erhållande av behållna inkomsten av ett för den nya kassans

räkning under vissa villkor utgående nytt s. k. vakansår av värjo med

delaktighet i kassan förenad befattning, måtte tills vidare förskottera kassan

vad som erfordrades för pensionernas omedelbara höjande. Det belopp,

som sålunda skulle av staten tillhandahållas, hade för år 1921 beräknats

uppgå till omkring 470,000 kronor. Tillika fäste de sakkunniga uppmärksamheten

på att beloppet av statens förskott för varje följande år skulle

komma att väsentligt sjunka, varemot den till staten ingående inkomsten

av vakansåret samtidigt kom me att stiga, och att behovet av förskott från

staten småningom komine att alldeles försvinna, sedan en ny änke- och

pupillkassa, varom de sakkunniga ämnade framlägga förslag, kommit i tillfälle

att övertaga den pensionering, som tills vidare skulle tillgodoses med

förskott från staten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde jag om avlåtande

till riksdagen av den i det föregående omförmälda framställningen.

De sakkunniga hava sedermera den 20 januari 1920 avgivit betänkande

i ämnet.

Infordrade utlåtanden i ärendet hava härefter avgivits, den 5 februari

1920 av direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa, den 12 mars

1920 av kammarkollegium och statskontoret gemensamt, den 19 mars 1920

av styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.

och den-10 april 1920 av styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa.

Sistnämnda myndighet har i fråga om principerna för det av de sakkunniga

avgivna förslaget på anförda skäl förklarat sig icke kunna instämma

med de sakkunniga rörande lämpligheten av att, för vinnande av den åsyftade

pensionsförbättringen, en ny kassa bildas, sidoordnad med den nuvarande.

Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt utlåtande, som emellertid

först den 29 maj 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet, anfört

följande:

För beredande av bättre pensionsförhållanden åt änkor och barn efter delägare i

prästerskapets änke- och pupillkassa har i förevarande betänkande föreslagits, att bredvid

nämnda kassa skulle upprättas en ny kassa, däri alla, som efter den nya kassans

tillkomst bleve delägare i den gamla kassan, jämväl skulle vara skyldiga att inträda.

Den pensionsförbättring, som genom den nya kassan skulle beredas dessa delägares

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 438.

efterlevande, skulle bestridas genom delägarnas egna avgifter. För beredande

av tillgång i syfte dels att nuvarande delägare i den bestående kassan skulle

för sina efterlevande komma i åtnjutande av pensionsförbättringen utan att betungas

med retroaktiva avgifter och i vissa fall befordringsavgifter, dels ock att kassans nuvarande

pensionärer skulle bekomma pensionsförbättring utan egen kostnad, har emellertid

föreslagits, att den nya kassan måtte under villkor att det prästerskapet tillförsäkrade

tjänståret för framtiden upphörde med utgången av det ecklesiastikhalvår, varunder

tjänstinnehavarens dödsfall inträffat, tillerkännas ett års behållen inkomst av varje

befattning, vars innehavare vore skyldig tillhöra kassan, samt att, då inkomsterna av

dessa vakansår först småningom inflöte, men däremot medel till bestridande av pensionsförbättring

åt nuvarande pensionärer måste vara disponibla till vissa beräknade

belopp för varje år efter den nya kassans trädande i verksamhet, sålunda erforderliga

medel såväl till omedelbart utgående pensionsförbättringar som till gäldande av berörda

retroaktiv- respektive befordringsavgifter för nuvarande delägare måtte förskjutas

av statsverket mot ersättning av de för vakansåret småningom inflytande medel.

Mot förslaget i vad det avser beredande av förbättrad pensionering för änkor och

barn efter blivande delägare i den nuvarande kassan synes i och för sig intet vara att

erinra, då denna pensionsförbättring skulle åstadkommas utan att bidrag av statsmedel

därför skulle erfordras och genom ökade delägaravgifter, som ingalunda kunna anses

bliva särdeles betungande. Emellertid synes det ämbetsverken kunna ifrågasättas, huruvida

över huvud taget någon som helst mera genomgripande förändring beträffande pensioneringen

av änkor och barn efter präster bör företagas utan att i sammanhang därmed

en fullständig avveckling av rätten till tjänst- och nådår åvägabringas och en omläggning

efter mera tidsenliga grunder av ifrågavarande pensionering jämväl i vissa andra

avseenden vidtages. Visserligen vill det synas, som om de sakkunnigas förslag skulle

medföra, att den för kassan synnerligen betungande pensioneringen av 55-åriga ogifta

döttrar och sjuka barn över 21 år efter delägare i kassan bleve i någon mån inskränkt

ävensom att pensionerna, som nu utgå med varierande belopp år från år, komma att

fixeras i visst förhållande till delägarens avlöning vid dödsfallet; men enligt ämbetsverkens

mening lider förslaget beträffande pensioneringens omfattning av vissa brister,

som torde böra avlägsnas, och i fråga om rätten till tjänst- och nådår hava

de sakkunniga, frånsett förslag om tjänstårets avkortning till halvår, icke gjort

något försök till avveckling av denna pensionsform, som, utom att den är föråldrad

och redan därför icke lämpligen bör bibehållas vid sidan av en ordnad pensionering för

änkor och barn, tillika allmänt erkännes såsom en olägenhet för det allmänna, enär

de prästerliga tjänsterna därigenom allt fortfarande under avsevärd tid komma att vara

utan ordinarie innehavare.

I alla händelser synes det ämbetsverken, som om det allmänna endast under den

förutsättning bör på ena eller andra sättet medverka till beredande av peusiousförbättring,

att rätten till tjänst- och nådår småningom avvecklas. Det är emellertid

givet, att ett avstående av denna rätt måste på något sätt kompenseras, och i sådant

hänseende skulle väl i första hand böra tagas i övervägande att av allmänna medel,

exempelvis av kyrkofonden eller av församlingarna i likhet med prästlönemedel, bereda

bidrag till pensioneringens ordnande på bättre sätt än nu är fallet. Skulle emellertid

denna utväg till kompensation visa sig icke vara lämplig, lärer de sakkunnigas förslag

om att till pensioneringens förbättrande skulle anvisas inkomsten av ett vakansår vid

varje prästerlig befattning böra upptagas till övervägande. Väl kali anmärkas att även

vakansåret medför eu olägenhet för det allmänna, på samma gång det innebär en upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj:ts skrivelse Nr 438.

offring av nuvarande eller nästa generations delägare för pensionering av eu gängen

generations efterlevande, men dessa olägenheter äro såsom av övergående beskaffenhet

givetvis att föredraga, om man därigenom kan för framtiden komma ifrån rätten till

tjänst- och nådår.

På grund av vad sålunda anförts hemställa ämbetsverken, att i förevarande betänkande

framlagda förslag icke utan en genomgripande omarbetning i ovan angivet

syfte måtte läggas till grund för ett förbättrat ordnande av pensioneringen av änkor

och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

De skäl, som av kammarkollegium och statskontoret anförts för att

icke utan en genomgripande omarbetning lägga de sakkunnigas förslag till

grund för ett förbättrat ordnande av pensioneringen av prästers änkor och

barn, synas mig förtjänta av beaktande. Ärendet synes därför böra göras

till föremål för ytterligare utredning, därvid skälig hänsyn torde tagas

till de av vederbörande framställda synpunkter och förslag. Någon framställning

till- den nu samlade riksdagen lärer redan av denna anledning

icke kunna ifrågakomma. Efter närmare övervägande anhåller jag att

framdeles få inför Kungl. Maj:t framlägga förslag till den fortsatta utredningens

verkställande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t behagade giva riksdagen tillkänna,

att proposition i det under punkten. 4 i bilagan 3

elvte huvudtiteln till årets statsverksproposition omförmälda

ärendet angående förskott av statsmedel till en

ny änke- och pupillkassa för prästerskapet ej kommer

att avlåtas till den nu samlade riksdagen, i följd varav

medel för berörda ändamål ej komma att erfordras på

1921 års riksstat.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla; och

skulle skrivelse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.