Sök i Ratio Lex

Med tillkännagivande, att bebådad framställning till riksdagen angående anslag för år 1922 till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs län icke kommer att föreläggas riksdagen

1921-03-18 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1921:205, Med tillkännagivande, att bebådad framställning till riksdagen angående anslag för år 1922 till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs län icke kommer att föreläggas riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds skrivelse Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att bebådad

framställning till riksdagen angående anslag för år 1922

till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs

län icke kommer att föreläggas riksdagen; given Stockholms

slott den 18 mars 1921.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, för riksdagen

göra tillkännagivande av det innehåll, som innefattas i föredragande

departementschefens hemställan.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Hansson:

I proposition den 28 januari 1919, nr 38, föreslog Kungl. Magt

riksdagen att för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig

överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november

1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 173 höft. (År 205.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 205.

vissa delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1920 anvisa ett

reservationsanslag av 60,000 kronor.

I skrivelse den 12 juni 1919, nr 9 A, punkt 95, anmälde riksdagen

sitt beslut med anledning av denna proposition. Därvid anförde riksdagen,

bland annat, att riksdagen med hänsyn till det missnöje med de ifrågasatta

åtgärderna, som uti särskilda hos riksdagens vederbörande utskott

gjorda framställningar kommit till uttryck från befolkningens sida i

vissa av de socknar inom länet, vilka enligt det föreliggande förslaget

skulle komma att beröras . av skifteslagsindelningen, icke kunde förorda,

att åtgärder i nu ifrågavarande avseende utan vidare igångsattes i

de med förslaget avsedda delarna av länet. Riksdagen Rölle nämligen

före, att vid angivet förhållande utarbetandet av förslag till skifteslagsindelning

borde inskränka sig till att omfatta allenast sådana kommuner,

vil a efter från dem inhämtat yttrande genom beslut å kommunalstämma

ellei i annan av Kungl. Maj:t föreskriven ordning förklarat sig icke

hava något att däremot erinra. Riksdagen meddelade tillika, att riksdagen

föi utarbetande pa statsverkets bekostnad i huvudsaklig överensstämmelse

med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november 1918

angivna giunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa delar av

Kopparbergs län, i den mån vederbörande kommuner efter från dem

inhämtat yttrande genom beslut å kommunalstämma eller i annan av

Kungl. Maj:t föreskriven ordning förklarat sig icke hava något att

däremot erima, på extra stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag''

av 60,000 kronor. ö

Sedan härefter lantmäteristyrelsen, efter anmodan, inkommit med

förslag till . bestämmelser rörande anslagets användande, bemyndigade

Kungl. Maj.t den 27 februari 1920 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla _ tre sakkunniga personer för att såsom en

delegation under benämning kommissionen för Dalarnas indelning i

skifteslag vid sammanträden med vederbörande rättsägare inom Ovansiljans,

Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor utom Säfsnäs

socken ävensom inom Säters socken av Iiedemora domsaga samt Svärdsjö,

mvukens, \ ika, Torsångs, Stora Tima, Silvbergs och Gustafs socknar

av f alu domsaga utreda möjligheten att därstädes verkställa skifteslagsmdelning

såsom förberedande åtgärd till genomförande av laga skiften.

Kommissionen skulle i huvudsaklig överensstämmelse med de i lantmateristyrelsens

nämnda utlåtande den 12 november 1918 angivna

grunder utarbeta förslag till sådan indelning, i den mån kommun eller

del därav i viss av Kungl. Maj:t angiven ordning förklarat sig icke

hava något att erinra däremot. Samma den 27 februari 1920 tillkalla
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 205.

des såsom ledamöter i kommissionen byråchefen i lantmäteristyrelsen

J. Hamrin, som tillika skulle vara kommissionens ordförande, samt förste

lantmätaren i Kopparbergs län B. Mogensen och lantmäteriauskultanten

W. Nordenstedt.

Jämväl för år 1921 bar riksdagen för ifrågavarande ändamål på

extra stat anvisat ett anslag av 60,000 kronor.

I skrivelse den 13 november 1920 meddelade kommissionen, att

anslagsbehovet även för år 1922 syntes böra beräknas till enahanda

belopp. Därjämte anmälde kommissionen sin avsikt att i början av år

1921, sedan eu del undersökningar slutförts, inkomma med vissa förslag,

till vilka kommissionens vid dessa undersökningar vunna erfarenhet

gåve anledning. Till följd härav har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

under punkt 100 av nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen

att, i avbidan på proposition i ämnet, för år 1922 beräkna ett anslag

å extra stat av 60,000 kronor.

I skrivelse den 29 januari 1921, såsom bilaga A fogad till denna

skrivelse, har nu kommissionen avgivit omförmälda förslag och därvid

tillika lämnat redogörelse för kommissionens verksamhet.

I ärendet har utlåtande avgivits den 12 februari 1921 av lantmäteristyrelsen.

,

Kommissionen har i sin berörda framställning meddelat, bland

annat, att kommissionen hållit sammanträden inom 11 av de 31 socknar,

som beröras av ifrågavarande utredning, samt att frågan om upprättande

av förslag till skifteslagsindelning avgjorts inom 5 socknar, därvid 2

tillstått åtgärderna och 3 motsatt sig sådana. Till följd av rådande ägoblandning

kunde emellertid ej upprättas förslag till skifteslagsindelning

inom de 2 socknar, som ej haft något att däremot erinra, utan att

samtidigt beröra socknar, som motsatt sig förslags uppgörande. Kommissionen

har ansett, att utan ändrade förutsättningar pluralitet för

skifteslagsindelning knappast stode att vinna i någon socken.

Kommissionen har ifrågasatt, att Kungl. Maj:t skulle, under förutsättning

att viss utredning igångsattes rörande speciallagstiftning i fråga

om delning av jord å landet för ifrågavarande orter, till riksdagen framlägga

förslag om borttagande av villkoret om vederbörande kommuners

medgivande för upprättande av förslag till skifteslagsindelning.

Jag finner mig icke kunna tillråda, att förslag hos riksdagen

göres om borttagande av nämnda utav riksdagen bestämda villkor, injian

nyss berörda fråga om speciallagstiftning kommit närmare sin lösning.

I detta sammanhang vill jag emellertid erinra därom, att Kungl. Maj:t

den 4 i denna månad, på hemställan av chefen för justitiedepartementet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds skrivelse Nr 205.

i avbidan på resultatet av en utredning om speciallagstiftning för vissa

delar av Kopparbergs län i fråga om jorddelningen, beslutat inhämta

lagrådets yttrande angående förslag till sådan ändring i 7 § av det till

lagrådet remitterade lörslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende

å införande av lagen om delning av jord å landet, att stadgandet i kungörelsen

den 18 februari 1859 om skiftes vitsord skulle även beträffande

den nya jorddelningslagstiftningen erhålla giltighet.

Därest förslag om borttagande av det ifrågavarande villkoret icke

för riksdagen framlägges, torde böra tagas i övervägande, huruvida och

i vad mån arbetet för upprättande av förslag till skifteslagsindelning

må kunna fortsättas med bibehållande av nämnda villkor, därvid givetvis

viss upplysningsverksamhet måste föregå frågans bringande till avgörande

genom omröstning i vederbörande socknar, eller om arbetet bör uppskjutas

och någon annan utväg sökas för frågans lösning.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt i denna fråga, utan

torde jag framdeles, efter att i ärendet hava samrått med chefen för

justitiedepartementet, få underställa denna fråga Kungl. Maj ds prövning.

Emellertid framgår av kommissionens redogörelse, att arbetet med

uppgörande av förslag till skifteslagsindelning, om villkoret bibehålies,

i varje fall icke under innevarande och nästkommande år lärer kunna

fullföljas i närmelsevis den utsträckning, som kommissionen tänkt sig.

Vid sådant förhållande och då, såsom kommissionen meddelat, omkring

hälften av 1920 års anslag återstår odisponerad och anslaget för innevarande

år icke alls tagits i anspråk, synes något anslag för år 1922

för ifrågavarande ändamål icke erforderligt.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte

meddela riksdagen, att proposition i det i statsverkspropositionen

under punkt 100 av nionde huvudtiteln upptagna ärendet angående anslag

för år 1922 till åtgärder för skifteslagsindelning i vissa delar av

Kopparbergs län ej kommer att avlåtas till den nu samlade riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall och skulle skrivelse

■ av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

M. De Geer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga. A

till Kungl. Maj:ts skrivelse, till riksdagen

1921 nr 205

Till Konungen.

Till följd av nådig befallning bar kommissionen för Dalarnas indelning i

skifteslag uti underdånig skrivelse den 13 november 1920 lämnat upplysning

angående kommissionens anslagsbehov för åren 1921 och 1922, och har kommissionen

därvid meddelat, att densamma hade för avsikt att i början av år 1921,

sedan en del undersökningar utförts, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med

närmare redogörelse för sin verksamhet och de förslag, vartill kommissionens

därvid vunna erfarenhet och berörda utredning kunde giva anledning.

Kommissionen tillåter sig nu till fullföljd härav i underdånighet anföra

följande.

Efter det riksdagen i skrivelse nr 9 A den 12 juni 1919 angående regleringen

av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel under punkt 95 anmält,

att riksdagen för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig

överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 no\embei

1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa delar av.

Kopparbergs län, i den mån vederbörande kommuner efter från dem inhämtat

yttrande genom beslut å kommunalstämma eller i annan av Eders Kungl Maj :t

föreskriven ordning förklarat sig icke hava något att däremot erinra, pa extra

stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag å 60,000 kronor, anbefallde Eders

Kungl Maj :t den 27 juni 1919 lantmäteristyrelsen att med beaktande av vad

statsrådsprotokollet vid propositionen nr 38 samt riksdagens ifrågavarande skrivelse

under förenämnda punkt innehölle till Eders Kungl. Maj:t inkomma med

förslag till bestämmelser rörande användandet av det utav riksdagen sålunda

anvisade anslag.

Sedan lantmäteristyrelsen inkommit med yttrande och förslag i amnet

samt länsstyrelsen i Kopparbergs län avgivit infordrat utlåtande däröver, bomyndigade

Eders Kungl. Maj it den 2f februari 1920 chef en för jordbi uksdepartementet

att tillkalla tre sakkunniga personer för att såsom en delegation

under benämning kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag vid sammanträden

med vederbörande rättsägare inom Ovansiljans, Nedansiljans samt

Nås och Malungs domsagor utom Säfsnäs socken ävensom inom Säters socken

av Hedemora domsaga samt Svärdsjö, Envikens, Vika, Torsångs, Störa Tuna,

Silvbergs och Gustavs socknar av Falu domsaga, allt av Kopparbergs län, utreda

möjligheten att därstädes verkställa skifteslagsindelning såsom förberedande

åtgärd till genomförande av laga skiften samt att i huvudsaklig överBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 173 höft. (Nr 205.) 1

Kommissionens

uppdrag

och sammansättning

samt

hittillsvarande

verksamhet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

ensstammelse med de i lantmäteristyrelsens förenämnda utlåtande den 12 november

1918 angivna grunder utarbeta förslag till sådan indelning i den mån

eller del därav vid dylikt sammanträde i den ordning härefter sägs

förklarat sig icke kava något att däremot erinra.

Beträffande omförmälda sammanträden fann Eders Kungl. Makt därvid

gott föreskriva,

att sammanträde skulle avse hel socken eller, där särskilda skäl därtill

funnos, viss av kommissionen bestämd del av densamma;

att rösträtt finge utövas endast av innehavare av reducerad inägojord,

varvid röstberättigad finge utöva rösträtt genom fullmäktig;

att röstvärdet skulle för en var röstande beräknas efter storleken av jord,

som ovan sägs, varvid den mening skulle gälla, om vilken förenat sig de, som

innehade sådan jord till största myckenhet;

att socken, som efter storskiftet utbrutits såsom självständig sådan, finge,

där så prövades lämpligt, betraktas såsom del av den socken, varifrån densamma

utbrutits; samt

att, därest inom en socken uppkomma majoritet för avböjande av uppgörande

av förslag till indelning i skifteslag, men viss del av socknen uttalade

sig i motsatt riktning, dylikt förslag finge uppgöras för sådan del, därest

mellan denna och socknens övriga delar större ägoblandning icke förekomme.

Samtidigt härmed fann Eders Kungl. Maj:t gott förordna, att kommissionen

skulle äga att, i den mån dess uppdrag därtill föranledde, hos Eders

Kungl. Maj:t föreslå de ytterligare föreskrifter, som för utredningens fullföljande

kunde anses erforderliga, varjämte Eders Kungl. Maj:t bemyndigade

kommissionen att låta till trycket helt eller delvis befordra i en upplaga av högst

500 exemplar en med lantmäteristyrelsens förberörda utlåtande överlämnad

redogörelse för vissa jorddelningsförhållanden inom Kopparbergs, Gottlands

och Gävleborgs län.

Kommissionen, vilkens ledamöter tillkallades samma dag, som Eders

Kungl. Maj:t fattade ovan omförmälda beslut, började sina arbeten vid sammanträde

i Falun den 6 april 1920.

Under vårens lopp utfördes med nådigt tillstånd en del förberedande arbeten,

bestående i undersökning och anskaffande av en del kartmaterial samt

jämväl ortsundersökningar.

I anledning av en av kommissionen i ämnet gjord framställning och

sedan infordrade utlåtanden däröver avgivits av länsstyrelsen i Kopparbergs

län samt statskontoret, fann Eders Kungl. Maj:t den 4 juni 1920 gott föreskriva,

att, därest vid sammanträde, som avsåges i Eders Kungl. Maj:ts beslut

den 27 februari 1920, socken eller viss del därav förklarat sig icke hava

något att erinra mot utarbetande av förslag till indelning i skifteslag, skulle

vid sammanträdet — för socknen i dess helhet eller viss del därav efter kommissionens

bestämmande — utses två ombud att såsom ledamöter deltaga i

kommissionens arbeten så vitt anginge vederbörande socken eller sockendel

samt att härvid genom förberörda beslut den 27 februari 1920 lämnade föreskrifter

angående utövande av rösträtt och beräknande av röstvärde skulle

iiga motsvarande tillämpning.

Under juni månad 1920 höllos sammanträden med jordägarna inom socknarna

Våmhus, Siljansnäs, Mora, Ore, Boda, Leksand, Rättvik, Bjursås, Ål,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Svärdsjö och Enviken för utrönande, huruvida jordägarna inom dessa socknar

hade något att erinra mot åtgärders vidtagande för utarbetande på statsverkets

bekostnad av förslag till indelning i skifteslag. Efter uppehåll under

juli och förra hälften av augusti månader återupptogos arbetena, och höllos

därvid förnyade sammanträden för nyss angivet ändamål med jordägarna

inom socknarna Bjursås, Rättvik och Ål, varefter följde ortsundersölcningar

inom Leksands och Siljansnäs socknar, i anslutning vartill sammanträden

traktvis eller byavis hållits med befolkningen för att inhämta kännedom om

dess önskemål. Slutligen har det insamlade materialet i någon mån bearbetats

särskilt i de delar, som framgå av denna framställning.

Sedan hinder uppstått att kunna få ovanberörda redogörelse för vissa

jorddelningsförhållanden inom Kopparbergs, Gottlands och Gävleborgs län

tryckt så tidigt, att den kunde föreligga vid sammanträdena med befolkningen

under juni månad, beslöt kommissionen att låta trycka en av dess

ordförande författad och i populär anda hållen broschyr om jorddelningsförhållandena

i Kopparbergs län. Uti denna lämnas kortfattade redogörelser för

äldre och gällande lagstiftning i ämnet, för förut vidtagna åtgärder för befrämjande

av genomförandet av laga skiften i orten, för jorddelningsväsendct

på Gottland, för de nuvarande förhållandena inom ifrågavarande bygder, för

erforderliga åtgärder för åstadkommande av ändring och innebörden i förslaget

om skifteslagsindelning, för innehållet i den väntade nya skifteslagstiftningen

samt för statens bidrag till jorddelningsväsendet, varefter slutligen

beröres ifrågasatta åtgärder för vinnande av bättre ordning i fråga om fastighetsförhållandena

inom länet oberoende av skifte.

I anslutning till innehållet i denna broschyr, varav många vid sammanträdena

närvarande jordägare visade sig hava tagit del, inleddes sammanträdena

med föredrag, varefter allmänheten bereddes tillfälle till diskussion,

under vilken från kommissionens sida även gjordes inlägg för att lämna upplysningar

och bemöta vanföreställningar, som i skilda hänseenden kommo till

uttryck.

Vid sammanträdet i Siljansnäs socken anslöto sig de närvarande till ett

framställt yrkande, innehållande förklaring, att de icke hade något att erinra

mot utarbetande på statens bekostnad av förslag till socknens indelning i

skifteslag men att de samtidigt förklarade sig icke kunna utan ytterligare bidrag

från statsverkets sida bära kostnaderna för blivande laga skiften.

Vid härefter företaget upprop med åtföljande sammanräkning befanns,

att sammanträdet bevistats av jordägare med ett sammanlagt jordtal av 12,6S2

snesland, som låtit anteckna sig och som samtliga anslöto sig till det fattade

beslutet. Hela socknens jordtal med undantag av ett ecklesiastikt boställe utgör

49,198 snesland.

Härefter utsågos tvenne sockenombud att såsom ledamöter deltaga i

kommissionens arbete så vitt anginge socknen.

Inom Leksands socken vanns pluralitet för framställt yrkande, att de näivarande

skulle förklara sig icke hava något att erinra mot åtgärders vidtagande

för socknens indelning i skifteslag, men med tillägg att härmed icke

gjordes något ställningstagande till frågan om laga skiften, att socknen oj

Befolkni agens

uppfattning

och

ståndpunkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

ansåge sig kunna bära kostnaderna för blivande laga skiften utan ytterligare

bidrag från staten särskilt till utflyttningar, vilka ej borde förekomma i större

utsträckning än som vore absolut nödvändigt, samt att skifteslagsindelningen

ej på något sätt finge förringa socknens rätt att beskatta de fastigheter eller

delar av sådana, som vore belägna inom andra socknar och som för närvarande

lydde under Leksands socken.

Då ordning och villkor för ändring av kommunal indelning finnas stadgade

i lag, ansåg sig kommissionen oaktat sistbcrörda villkor kunna godtaga

beslutet, vartill anslutit sig jordägare, som tillsammans innehade 27,957 snesland,

under det framställt yrkande om avslag samlat jordägare med tillhopa

18,771 snesland. Socknens hela jordtal utom boställena uppgår till 222,679 snesland.

. Härefter utsågos åtta sockenombud eller två för var och en av socknens

tre fjärdingar samt två för Djura kapellförsamling.

Beträffande övriga nio socknar, inom vilka sammanträden höllos under

juni manad, heslöts att uppskjuta fragan, varom vid dessa sammanträden

yrkande framställts utom vad angår en socken.

Kommissionen ansåg sig så mycket hellre böra besluta eller tillmötesgå

yrkande om uppskov, som kommissionen ansåg, att befolkningen borde beredas

tid att sätta sig in i frågans innebörd, och fått det intrycket, att densamma

på det hela taget ställde sig mera förstående än man vågat hoppas,

samt att det därför ej vore uteslutet, att genom uppskov anslutning från dess

sida skulle stå att vinna åtminstone inom åtskilliga socknar.

I förhoppning att så skulle ske utsatte kommissionen nya sammanträden

att hållas i senare hälften av augusti månad med Bjursås, Rättviks och

Als socknar, och voro dessa sammanträden föranledda även därav, att dessa

socknar, särskilt de två förstnämnda, hava sammanblandade ägor med Leksands

och Siljansnäs socknar.

Da kommissionen i augusti månad återkom till bygden, möttes densamma

emellertid av oförståelse och kompakt motstånd.

Vid sammanträdet i Bjursås voro alla, som därvid yttrade sig, emot åtgärders

vidtagande. Yrkande framställdes endast på avslag, och detta yrkande

vann enhällig anslutning. Inom Rättviks och Åls socknar gestaltade sig förhållandena

så till vida olika med dem inom Bjursås socken, att en del med

dessa socknars förhållanden väl förfarna personer yttrade sig för företagande

av skifteslagsindelning, men dessa, som eljest åtnjuta särskilt stort företroende

inom respektive socknar, kunde vid ifrågavarande sammanträden icke tillvinna

sig gehör.

Inom Rättviks socken röstade 575 jordägare med ett sammanlagt jordtal

av 53,698 snesland för rent avslag, under det minoriteten utgjordes av

25 jordägare, däribland några bolag, med ett jordtal av 10,331 snesland. Socknens

hela jordtal utgör 113,767 snesland. Inom Åls socken förenade sig 204 röstande

med ett jordtal av 2,539 snesland om avslag, och utgjordes minoriteten här av

26 fastighetsägare, däribland en del bolag, med ett jordtal av 579 snesland.

Socknens hela jordtal utgör 5,079 snesland. Det mest utmärkande för situationen

inom sistnämnda båda socknar är emellertid, att det yrkande, minoriteten

i båda fallen anslöt sig till, avsåg uppskov i avvaktan på den nya skifteslags
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

stiftningen med tillägg, vad Åls socken angår för vinnande av erfarenhet

genom de fattade besluten inom Leksands och Siljansnäs socknar.

Med ledning av de protokoll, som förts vid ovanberörda sammanträden

jämte de överläggningar, som förekommit vid ortsundersökningen inom Leksands

och Siljansnäs socknar, samt vad kommissionen inhämtat under sin beröring

med befolkningen i övrigt anser sig kommissionen kunna sammanfatta

motiven till befolkningens avvisande hållning på följande sätt.

Förslaget till skifteslagsindelning vore en förberedelse till laga skiften.

Utan efterföljande laga skiften vore densamma meningslös. Då befolkningen

icke önskade laga skiften, ansåge den sig självfallet även böra motsätta sig

åtgärder för skifteslagsindelning så mycket hellre, som den befarade, att efter

skifteslagsindelning skiftena skulle följa omedelbart och att godtagande av

skifteslagsindelning kunde uppfattas såsom ett bevis för att befolkningen vore

för laga skiften och därför komme att påverka lagstiftningen i riktning mot

att underlätta möjligheterna att framkalla sådana. Godtagande av skifteslagsindelning

kunde även komma att försämra befolkningens ställning i fråga om

ytterligare statsbidrag. Den nya lagstiftningen borde därför samt även pa

andra grunder avvaktas. ....

Befolkningen fruktade för laga skiften, enär den ansåge sig icke kunna

bära därmed förenade kostnader. Då byarna vore mycket sammanbyggda,

kunde skiften ej genomföras utan omfattande utflyttningar. Ledningar, som

funnes för vatten och ljus, komme härigenom att spolieras. Kostnaderna för

utflyttningarna och anordnande av ledningar bleve så stora, att desamma

överstege befolkningens bärkraft.

Fastigheterna vore endast i ringa utsträckning jordbruksfastigheter.

Flertalet av dem vore fast mer att betrakta såsom egna hem för mdustriocb

skogsarbetare. Industrien kunde emellertid ej flytta till fäbodarna, där

det antogs att delägare, som utflyttades, komme att placeras. Isolerat

läge för en gård medförde dagliga olägenheter. Laga skiftena med

åtföljande utflyttningar vore även oförenliga med ordnade skolförhållanden.

Det bleve även omöjligt att hålla vintervägar. Utflyttningarna komme att

göra det uppväxande släktet ännu mera ovilligt än hittills att stanna hemma

och ägna sig åt jordbruk samt påskynda flykten till industrien och städerna.

På det hela taget skulle skiftena minska kärleken till jorden och fädernebygden.

Man finge ej tro, att vad som visat sig förmånligt i jordbruksbygder

skulle vara lika välgörande för ifrågavarande trakter. Erfarenheten från eu

del laga skiften, som verkställts här och var inom länet, vore ej ägnad att uppmuntra

till nya skiften. Förutom kostnader hade de medfört split och osämja.

Vanhävd av jorden skulle bliva följden redan av skifteslagsindelningen

och i ännu högre grad skulle den komma att visa sig under skiftena. För de

mindre jordägarna, och dessa utgjorde det långt övervägande antalet, skulle

skiftena bliva ruinerande. Olägenheterna av jordsplittringen överdrevos. Bönderna

hade ej klagat över det nuvarande tillståndet. På vissa håll förfäktade

man även den meningen, att jordsplittringen ej vore driven därhän, att den

nämnvärt försvårade jordens brukande och att den i allt fall ej vore större än

som betingades av jordmånens olika beskaffenhet. Det vore därför omöjligt att

avsevärt minska antalet skiften. Det behov av bättre ägoanordningar, som till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

äventyrs funnes, kunde tillgodoses på frivilliglietens väg genom köp och byte,

och borde denna utväg underlättas genom ändring av bestämmelserna rörande

avsöndring. Erfarenheten och statistiken visade, att avkastningen av jorden

i Dalarna vore större än inom flertalet andra orter.

, Tillgången på odlingsmark vore flerstädes ytterst ringa. Huru än härmed

forhoUe sig saknade förhållandet betydelse, alldenstund det vore svårt

att skalla arbetskraft för de odllingar, som redan funnos.

, 4- Då,,e* jordägare kunde få del i flera skifteslag, komme laga skifte på

det ena att framkalla dylikt även på andra och på så sätt skulle skiftena hastigt

sprida sig.

? vefuD1-ycktes fruktan även för att bolagen skulle komma att begära

skiften och detta även vad anginge fäbode- och utskogar samt att de i

övrigt komme att få stort inflytande. Man har därför flerstädes med styrka

framhållit angelägenheten av att de nuvarande bestämmelserna om skiftesvitsord

komme att bibehållas. Om strävandena härför kröntes med framgång,

skulle aldrig några skiften komma att påkallas och då vore en skifteslagsindelning

ändamålslös.

, Skogstil]gången vore mycket ojämnt anlitad, till följd varav laga skiften

med åtföljande skogslikvider skulle medföra skogsskövling och i övrigt verka

ruinerande. Den, som hade sparad skog, komme att bliva lidande. På vissa

håll förordades bildande av allmänningsskogar, under det man eljest i allmänhet

förklarade sig hysa farhågor därför.

■Då- förslaget till skifteslagsindelning efter vad som blivit upplyst i och

för sig icke medförde några rättsverkningar, har uttryckts undran varför

jordagarna tillspordes. Även har försports farhåga för att statens bekostande

av skifteslagsindelningen och dess bidrag till utflyttningar m. m. skulle medföra,

att staten ville hava allt större bestämmanderätt och att bönderna komme

allt mer och mer under statens välde, varom andra åtgärder under de sista

åren varslade. Vad särskilt angår frågan om avsättande av allmänningsskogar

har man flerstädes däri velat se en tendens till socialisering av jorden.

Fruktan för eu dylik synes i en del fall hava varit ett vägande skäl att för

närvarande motsätta sig varje förändring.

Slutligen har framhållits, att det nuvarande tidsläget vore särskilt

olämpligt samt att ett avslag från befolkningens sida ej komme att föranleda,

att statsmakterna, därest skifteslagsindelning efter den nya lagstifningens

genomförande bleve erforderlig, skulle avslå en framställning om verkställande

av sådan på statens bekostnad.

Emellertid har hos många förståelse för kommissionens uppgift försports

och även offentligt uttalats. Av dessa har framhållts följande.

Jordsplittringen vore allmän och flerstädes driven så långt, att någon

vidare delning ej kunde ske. Det uppväxande släktet ville ej fortsätta att

bruka jorden med dess nuvarande arrendering. Skogstegar funnos, som vore

så smala, att ett träd ej kunde avverkas, utan att falla in på grannens lott.

Med den nuvarande ägosplittringen kunde jordägarna ej längre behålla äganderätten

till sin jord. Fortsatte jordstyckningen, bleve bönderna proletärer. Det

vore för övrigt illa ställt med äganderätten till jorden för närvarande.

Laga skiften kunde i längden ej undgås. Erfarenheten visade, att jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

bruket genom skiften förbättrades. Dessa komme att medföra gagn för flertalet.

Om de ordnades så, att huvudvikten lades vid jordens sammandragning

med undvikande av utflyttningar, skulle fördelarna överstiga olägenheterna.

Det vore ej så stora olägenheter av att tomten med åbyggnader och jorden vore

skilda, enär flertalet hade små jordbruk.

Den nuvarande separatlagstiftningen för Dalarna förhindrade en effektiv

förbättring, emedan inskränkningen i skiftesvitsordet gällde endast förlaga

skiften och ej för liemmansklyvning.

Lagstiftningen och ej skiftcslagsindelningen vore inkörsporten till laga

skiften. Skifteslagsindelningen i och för sig medförde ej någon ökad möjlighet

att erhålla laga skifte. Sådant behövde ej påkallas, förr än man såge fördelarna.

Skiftenas genomförande underlättades genom skifteslagsindelningen, och därför

borde den komma till stånd. För närvarande kunde man tänka sig, att bolagen

komme att yrka på att få all jord inom de gamla storskifteslagen eller

socknarna sammanförd. Då socknarna genom skifteslagsindelningen uppdelades

i smärre skifteslag, minskade densamma möjligheterna för den enskilde att

dragas in i skifte.

Skifteslagsindelningen innebure endast en undersökning, om skifte i en

framtid kunde genomföras. Om skifte begärdes, utan att skifteslagsindelning

föregått, finge jordägarna själva vidkännas kostnaderna därför. Genom

densamma kunde skiftenas omfång begränsas och tvister därom undvikas. Det

föreliggande tillfället att få skifteslagsindelning utförd på statens bekostnad

borde därför ej för-summas. Förslaget borde uppfattas såsom ett led i myndigheternas

strävan att åstadkomma bättre förhållanden, och tillfället borde användas

för att klargöra, att större statsbidrag vore nödvändiga för att åstadkomma

bättre ägoanordningar i orten.

Slutligen finner sig kommissionen böra anteckna, att vid ett sammanträde,

vilket hållits i Smedby by i Leksands socken och vilket bevistades av

ett femtiotal jordägare från nämnda och angränsande byar, de närvarande enhälligt

hemställde, att kommissionen ville bringa till vederbörandes kännedom

nedan omförmälda önskemål beträffande den blivande lagstiftningen rörande

sättet för skiftenas genomförande i orten. Dessa önskemål gingo ut

på, att byarnas byggnadsplatser i största möjliga man borde bibehållas och

endast regleras närmast efter mönster för vad som gällde för municipalsamhällen,

att, då den ifrågasatta anordningen att endast en delägare skulle kunna

påkalla undersökning och därmed framkalla skifte innebure ett fåtalsvälde,

skiftesvitsordet borde bibehållas och minst 25 procent fordras för att påkalla

skifte eller undersökning om verkställandet av sådant samt att genom lagstiftningen

borde förekommas, att skifte a utskogar och fäbodeskogar i oträngt mål

f ramkallades.

Uti lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november 1918, vilket legat

till grund för Kungl. Maj:ts proposition, nr 38, till 1919 års riksdag angående

anslag till ifrågavarande ändamål, anföres följande, som kan tjäna till upplysning

angående ägoförhållandena i orten:

»Allt från äldre tider har klagats över den snart sagt gränslösa ägosplittringen

inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län och olägenheterna

av densamma. Vid lantbruksmöte, som hölls i Mora den 24 och 25 augusti

I orten rådande

förhållanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

1883, framhölls, att, då man vid bolbyn hade ända till eu fjärdedels mil till en

del ägoskiften, toge det givetvis längre tid att utföra det arbete, som deras

skötsel krävde, än om man hade sin egendom på ett ställe, och när man hade

ägor på ända till 3 och 4 mils avstånd från hemmet, måste ännu mera tid offras.

Sådan åtginge för folk och dragare ej blott till ägornas skötsel och grödans

bärgning utan även till grödans hemforsling. En följd av de små ägoskiftena

vore även, att brukarna blevo beroende av varandra vid ägornas skötsel,

att intresset för nyttiga jordförbättringar slappades, att sådana åtgärder,

som krävde gemensamhet, såsom avdikning bleve svårare att få genomförda,

att upptagande av diken och uppförande av stängsel flerstädes icke kunde

ifrågakomma samt att de små tegarna i övrigt icke heller kunde brukas som

sig borde. Jordstyckningen lade även hinder i vägen för de tidsödande, lönlösa

»hackslogarnas» förvandling till betesmarker, och härigenom framtvingades

det för boskapsskötselns höjande så hinderliga fäbodesystemet med de

magra skogsbetena. Detta system bleve särskilt dyrt för dem, som hade endast

ett fåtal kreatur eller endast en ko. Även i sådant fall måste nämligen vallhjon

medfölja till fäbodarna.

Betydelsen av dessa utalanden framträder ytterligare, då man erfar, att nu

verkställd undersökning giver vid handen, att inom Leksands, Rättviks, Mora

och Våmhus socknar jordsplittringen gått därhän, att hemmansägarna i dessa

socknar i regel hava andel i 5—10 hemmans- eller besutenhetsnummer samt ägorna

fördelade i 8—15 åkerskiften, 2—8 ängsskiften och 6—15 och ofta långt flera

skogsskiften. Ett stort antal jordbrukare har långt flera skiften. Flerstädes

påträffas skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig längd. Jordstyckningen

har på många ställen nått gränsen för vad som är möjligt med hänsyn

till brukningen.»

Till ytterligare belysning i ämnet må återgivas följande uttalande av en

representant från Dalarna vid ärendets behandling i andra kammaren den

17 maj 1919. Denne anförda därvid:

»Lantmäteristyrelsen överdriver inte, då den anför, att inom Leksands,

Rättviks, Mora och Våmhus socknar jordsplittringen gått därhän, att hemmansägarnai

dessa socknar i regel hava andel i 5—10 hemmans- eller besutenhetsnummer

samt ägorna fördelade i 8—15 åkerskifte!!, 2—8 ängsskiften och 6—15 och ofta

långt flera skogsskiften; att ett stort antal jordbrukare har långt flera skiften;

att flerstädes påträffas skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig

längd; och att jordstyckningen på många ställen nått gränsen för vad som

är möjligt med hänsyn till brukningen.

Vid ett sammanträde inför skiftesstadgekommittén, som jag för 12 år

sedan hade tillfälle att bevista, presenterades som något inte så ovanligt en

småbrukare från Sollerön, som hade åker på 30 ställen, 16 skogsskiften, del i

7 fäbodar och 22 hus att underhålla.

En Våmliusbo, som i fjol skildrade olägenheterna av den stora ägosplittringen

med särskilt understrykande av den arbetstid, som går förlorad

under flyttningarna från den ena ägan till den andra, yttrade slående, att »vi

få ligga ute på vägarna som turister». Det låg också en viss sanning i den

bild, som en lantman i Mora använde i fråga om bygdens jordförhållanden,

då den nu förevarande frågan nyligen var på tal. »Tag ett ark papper», yttrade

den odalmannen, »riv sönder det och strö ut bitarna! Säg sen: skriv på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

detta papper! Det går, men hur går det? Det går som att driva jordbruk i

övre Dalarna». Redan nu ha vi kommit därhän, att den teoretiska delningen

drives längre, än det praktiska bruket av jorden kan följa med. Och om det

fortgår som hittills, skola vi efter ytterligare någon generation närma oss kaos

och ungdomen, som skulle utveckla fädernearvet, skall se ned på och fly ifrån

jordbruket.

Den som tagit kännedom om hur det härvidlag står till i Dalarna kan

knappast undgå att liksom statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

få ett starkt intryck av att kraftiga åtgärder äro nödvändiga för åstadkommande

av ordning i de förvirrade jordbesittningsförhållandena inom vidsträckta

delar av Kopparbergs län. Vår landsända har stora utvecklingsmöjligheter,

men som det nu är, kan varken jordbruk eller skogsbruk drivas

fullt rationellt. Den saken vitsordades även av den stora Daladeputation, som

för femton år sedan uppvaktade statsmakterna i den s. k. Norrlandsfrågan.

En väsentlig arbetstid för både folk och dragare går förlorad, och jordbrukets

produktionskostnader bli alldeles för höga. Intresset för jordförbättringar

slappas, och odlingsmöjligheterna bli inte utnyttjade som önskligt vore. Härtill

kommer, att befolkningen belastas med orimliga kostnader för delning afsina

hemman och att på flera trakter inom länet själva jordäganderättsförhållandena

lämna mycket övrigt att önska, i det att vilande lagfarter förekomma

i mycket stor utsträckning. Det lär i övre Dalarna finnas mellan SO

och 90 tusen fastigheter, som sakna klar lagfart.»

Då man emellertid vid ett par av kommissionen hållna sammanträden

velat bestrida, att ägosplittringen nått den utveckling, som sålunda påståtts,

och framhållit, att den på det hela taget ej vore hinderlig för jordbruket samt

ej större än som betingades av jordarternas växlingar, har kommissionen i

samband med andra för skifteslagsindelningen inom Siljansnäs och Leksands

socknar erforderliga utredningar i avseende å särskilda byar och jordägare,

beträffande vilka upplysningar utan särskilt arbete kunnat i ämnet vinnas,

genom ortsombuden införskaffat uppgifter dels rörande antalet skiften, som

innehavas av var och en jordägare och dels rörande antalet hemmansnummer,

vari de olika jordägarna hava del. Resultatet av denna utredning framgår

av bil. A, av vilken inhämtas följande.

Inom Leksands socken har undersökningen omfattat 876 jordägare. Av

dessa innehava 429 5 skiften eller därunder, 315 mellan 6—10, 91 mellan 11—15,

25 mellan 16—20 och 16 över 20 skiften. Antalet hemmansnummer, vari jordägarna

hava del, uppgår i medeltal till 2.?. Inom Siljansnäs socken har undersökningen

omfattat 531 jordägare. Av dessa innehava 139 5 skiften eller därunder,

183 mellan 6 och 10, 115 mellan 11 och 15, 69 mellan 16 och 20 samt

25 över 20 skiften. Det högsta antalet skiften för någon delägare utgör 35.

Maximiavståndet från gårdsplatserna till de längst bort belägna skiftena utgör

inom Leksands socken 2 till 5 kilometer samt inom Siljansnäs socken i medeltal

3.7 kilometer.

Det bör emellertid särskilt uppmärksammas, att denna undersökning

endast omfattar heminägorna och därinom belägna slogar, men däremot varken

därutanför belägna slogar eller fäbodeinägorna eller skogskiftena. UnderBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 käft. (Nr 205.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

sökningen i fråga bestyrker alltså ovan omförmäla förut i ämnet lämnade

uppgifter.

Till belysning av ägoblandningen byarna emellan bär kommissionen låtit

utai beta den såsom bil. B närslutna kartan. Denna återgiver en trakt av omkring

4.4 kilometer i ena samt 6.9 kilometer i andra riktningen eller omkring

30.5 kvadratkilometer. Inom denna trakt återfinnas ägor tillhörande 32 byar,

av vilka endast fyra hava sina tomtplatser och heminägor inom ifrågavarande

område. Detsamma upptages i övrigt av slog- och skogsskiften. 16 av dessa

byar innehava mindre än 6 särskilda områden, 10 mellan 6 och 10, 3 mellan 11

och 15 samt 3 över 15 områden. Två byar hava inom ifrågavarande trakt värdera

17 särskilda områden, och antalet dylika områden inom trakten i fråga

uppgår till 205. Här bör emellertid uppmärksammas, att varje å ifrågavarande

karta återgivet område med undantag endast beträffande ett eller annat mindre

sådant i sin ordning är uppdelat emellan ett större eller mindre antal delägare.

Emellertid råder stor ägoblandning här och var även mellan olika socknar.

Omfattningen av denna ägoblandning till den del densamma äger rum

mellan Leksands och Bjursas socknar framgar av bil. C. Ägoblandning av stor

omfattning förefinnes emellertid även mellan Leksands och Siljansnäs socknar

samt desslikes å det s. k. Stumsnäset på östra sidan av Siljan mellan Leksands,

Mora och Rättviks socknar. Den ägoblandning, som förefinnes mellan

Leksands och Siljansnäs socknar samt emellan Leksands och Bjursås socknar,

är av den beskaffenhet, att en skifteslagsindelning inom Siljansäs socken måste’

ske samtidigt med skifteslagsindelningen inom Leksands socken samt att i

samband med skiftslagsindelning inom sistnämnda socken måste verkställas

sådan även vad angår en väsentlig del av Bjursås socken. Förhållandena å

Stumsnäset äro sådana, att skifteslagsindelning därstädes måste omfatta hela

trakten oberoende av till vilken socken ägorna höra.

Lantmäteristyrelsen framhöll i sitt utlåtande den 12 november 1918 på

därvid anförda skäl, att fog funnes för den uppfattning, att den utveckling förhållandena

inom Kopparbergs län tagit icke enbart borde tillskrivas en inrotad

sedvänja och säregna egenskaper hos befolkningen utan att den även

berodde på den undantagställning, som Dalarna från äldre tider intagit i

fråga om villkoren för jordens delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de

bestämmelse!’, vilka under särskilda tider gällde, samt bristande uppsikt över

bestämmelsernas efterlevnad. Åtskilligt ansåge styrelsen även böra tillskrivas

innehållet i de bestämmelser, som sedermera meddelades för att råda bot för

jordsplittringen. Lantmäteristyrelsen anslöt sig i denna del till det uttalande,

som vid föredragning i statsrådet av kungörelsen den 18 februari 1859 angående

förändrade föreskrifter i avseende å besutenhets- och skiftesväsendet i

Kopparbergs län gjordes av vederbörande departementschef. Denne erinrade

därvid, huru besutenhetsväsendet, sådant det utvecklat sig i Kopparbergs

län, mera än annorstädes företedde ett lärorikt exempel på vanskligheten av

lagstiftarens försök att reglera förhållanden, vilka enligt hans åsikt till sin

natur hörde under den enskildes fria verksamhet. I stället för att ernå syftemålet

med 1804 års bestämmelser hade det verkliga resultatet blivit, att Dalarnas

i små lotter kluvna jord till stor del innehades utan i laga ordning bekräftad

åtkomst. Erfarenheten visade, att de strängaste förbud icke kunnat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

förekomma jordens styckning utan blott vållat en vådlig osäkerhet i den obesutna

jordens besittning.

Införandet av lagfartsböcker har icke visat sig kunna råda bot på dessa

missförhållanden. I stor utsträckning har härtill bidragit, att ägostyckningsinstitutet

icke fått tillämpas å storskiftade fastigheter i länet. Redan i september

1897 hemställde fyra ordinarie häradshövdingar jämte förste lantmätaren

i länet att så måtte få ske. Frågan har emellertid sammanförts med revisionen

av jorddelningslagstiftningen i dess helhet. I väntan på lösning av

frågan har man sökt sig fram vid sidan av lagstiftningen. Avtal hava i

mängd ingåtts, som i realiteten inneburit ägostyckning. Härtill kommer, att

även avsöndringsförfarandet i ett synnerligt stort antal fall tillämpats utan

iakttagande av lagens bestämmelser. Förhållandena hava lett därhän, att

oredan och osäkerheten i fråga om fastighetsväsendet är allmänt förekommande

och dagligen utbreder sig.

Enligt i mars månad 1919 av domhavanden i Ovansiljans domsaga lämnad

uppgift var antalet vilande lagfarter för Mora socken 13,OSS, för Våmlius

socken 2,032, för Sollerö socken 1,504 och för Venjans socken 2,614 eller för

Mora tingslag tillhopa 19,235, för Orsa socken och tingslag 3,501, för Älvdalens

socken och tingslag 1,988 samt för Sårna och Idre tingslag 1,460 eller

för hela domsagan 26,184. Nyligen verkställd undersökning beträffande Nedansiljans

domsaga visar, att antalet vilande lagfarter uppgår för Ore socken

till 893, för Rättviks socken till 6,146, för Boda socken till 1,081, för Leksands

socken till 4,258, för Siljansnäs socken till 1,108, för Bjursås socken till 528, för

Åls socken till 1,013 och för Gagnefs socken till 3,698 eller för hela domsagan

tillhopa 18,725. I stor utsträckning förekommer emellertid även, att lagfart ej

sökts, varjämte till följd av dödsfall och försummelse att i tid upprätta arvskiften

även torde förekomma, att fång helt och hållet saknas i fråga om eu

och annan fastighet. Om man söker att sammanlägga de särskilda fastigheter,

varav en storskifteslott består, är det ofta mera en lyckträff, om summan

av jordtalen å delarna överensstämmer med hela lottens jordtal enligt

storskifteshandlingarna, och även om så sker, kan man därför ej vara säker,

att jordtalet å varje särskild del är det riktiga. Ofta blir emellertid summan

av delarnas jordtal större eller mindre än storskifteslottens hela jordtal.

Om man undantager storskiftena, vilka utgöra grundval för den nuvarande

fastighetsindelningen, har legal jorddelning kommit till användning

inom de storskiftade socknarna i en utsträckning, som i jämförelse med antalet

förefintliga brukningsdelar måste betecknas såsom skäligen ringa. Någon

exakt uppgift om antalet genom sämjedelning utbrutna hemmansdelar kan

givetvis ej erhållas, men man torde ej göra sig skyldig till överdrift, om man

antager, att tre fjärdedelar av antalet nu förefintliga brukningsdelar fått

sitt ägoområde bestämt genom sådan delning. I fråga om den territoriella besittningsrätten

innebär givetvis berörda förhållande ett betänkligt osäkerhetstillstånd,

i det att antingen intet eller ock ett ofullständigt material finnes för

avgörande av eventuella tvister om gränserna för varje delägares innehav.

Därtill kommer, att såväl dessa sämjedelningar som ock de av lantmätare verkställda

klyvningar i stor utsträckning vila på åtkomsthandlingar, som formulerats

på sådant sätt, att ovisshet råder, huruvida fånget avser en hemmansdel

eller en avsöndring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Innebörden

av skifteslagsindelningen.

• a D.a samjedelnmgar enligt gällande bestämmelser icke kunna upptagas i

jordregistret och upplägg för de därvid utbrutna ägolotterna följaktligen ej

eller komma att anordnas i de nya fastighetsböekerna, komma dessa böcker

därest den hittills uppgjorda planen skall fullföljas, ej att stå i behörig korrespondens

med den faktiska jorddelningen. Fastiglietsbokföringen torde därigenom

vad ifrågavarande trakter angår bliva i viss mån förfelad

Ur jordregistersynpunkt framträda de största olägenheterna av sämje.

m|Tarna, då det ifrågakommer, att på dessa delningar grunda en efterföljande

legal fastighetsbildning. Det enda tillfälle, då sådant enligt gällande

praxis kan förekomma, är vid fastställelse av avsöndring från en genom sämjedeimng

utbruten hemmansdel. Om en jordregisterfastighet innefattar flera

faktiska brukningsdelar, utvisa nämligen anteckningarna i jordregistret ej

med bestämdhet, vilken del av den i jordregistret införda fastigheten, som utgör

stamfastighet för en avsöndring. Om t. ex. ett i jordregistret infört hemman

ar genom sämjedelning delat i tvenne lika delar, framgår ej av jordregistret,

från vilkendera av dessa brukningsdelar de upplåtna lägenheterna

emanerat.

Därjämte bör bemärkas, att den indelning av ett hemman, som skett

genom sämjedelning, icke äger behörig stadga. Eu jordägare, som vid ett

visst tillfälle ager en sämjedelningslott, kan därifrån sälja en avsöndring.

F.oper han sedermera ytterligare en del av samma hemman (det vill säga en

hel sämjedelningslott eller en del av en sådan), uppgiver han i regel hela sin

pa detta satt förvärvade del av hemmanet såsom stamfastighet för en senare

avsöndring.

Den stora utsträckning, vari avsöndringar från genom sämjedolningar

utbrutna hemmansdelar förekomma inom de storskiftade socknarna, torde

till stor del liava sin grund däri, att avsöndringsinstitutet tillämpats i större

utsträckning än som ägt stöd i lag. Så har till exempel från ett synnerligen

stort antal hemman avsöndrats mer än en femtedel av ägovidden, och ofta

har såsom avsöndring upplåtits all till ett hemman hörande skogsmark.

I skrivelse den 13 juni 1911 anförde skiftesstadgekommittén följande,

som kan tjäna till belysning i denna del av ämnet.

Kommittén framhöll, att det förefunnes olika uppfattningar om vad som

enligt gällande skiftesstadga vore att anse såsom skifteslag inom ifrågavarande

delar av Kopparbergs län. Enligt eu uppfattning utgjorde det gamla storskifteslaget

— i allmänhet sammanfallande med det forna sockenområdet —

fortfarande egentliga skifteslaget. Enligt den andra uppfattningen vore de

vid storskiftet sammandragna byarna numera att anse: var för sig såsom

det skifteslag, inom vilket laga skiftet kunde ifrågakomma. Utginge man

från sistnämnda uppfattning, måste med hänsyn till ovan påpekade ägoblandning

mellan byarna laga skifte föregås av en skifteslagsindelning med

ändamål att samtliga de byar, emellan vilka avsevärd ägoblandning vore

rådande, sammanlades till ett skifteslag. Eu sådan kunde emellertid svårligen

komma till stånd annat än genom statens försorg och på dess bekostnad.

Betraktades åter de gamla storskifteslagen fortfarande såsom de egentligen

gällande skifteslagen, sa kunde de vittomfattande och dyrbara åtgärder, som

måste förutsättas, om laga skiften inom så vidsträckta områden skulle genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

föras utan jordägarnas allt för hårda betungande och medföra alla de fördelar

för reglering av jordbesittningen, som borde åsyftas, ej komma till stånd

utan statens kraftiga mellankomst i en eller annan form. I ena som andra

fallet påkallades alltså ett system av administrativa åtgärder, om skiftesfrågan

i Kopparbergs län skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. I anslutning

härtill fäste kommittén Eders Kungl. Majtts uppmärksamhet på behovet

av en utredning angående vilka åtgärder, som erfordrades för att laga skiften

inom ifrågavarande delar av länet skulle kunna komma till stånd och med

största möjliga fördel genomföras.

Beträffande en senare av ovan angivna uppfattningar eller den, som betraktar

de gamla storskifteslagen såsom de egentligen gällande skifteslagen,

framhöll lantmäteristyrelsen uti sitt ovan omförmälda år 1918 avgivna utlåtande,

att detsamma måste påfordra statens kraftiga mellankomst i en eller

annan form, vartill komme, att genomförande av laga skiften under denna

förutsättning måste anses såsom en ytterst vansklig sak särskilt vad anginge

de större socknarna, och framhöll styrelsen härvid den långa tid dylika skiften

skulle kräva samt möjligheten för en enskild jordägare att genom process

uppehålla skiftet samt de olägenheter, som därav uppstode för övriga delägare.

Kommissionen ansluter sig obetingat till denna uppfattning och anser

det icke kunna bliva tal om att beträda denna väg, utan att en uppdelning i

mindre skifteslag är ofrånkomlig.

För bedömande av lämpligaste sättet för en sådan uppdelning må lämnas

följande upplysningar. Inägorna i orten bestå dels av sådana invid eller i

närheten av gårdarna dels av slogar, som förut varit ängar men som numera

vanligen äro mer eller mindre igenväxta med skog eller i en del fall uppodlade

och som ligga spridda på skogsmarken eller inom andra byars inägor,

dels ock av åker och äng vid fäbodarna. Av de sistnämnda finnas inom en del

socknar två slag eller dels hemiabodar, som ligga närmare hemägorna, och

dels långfäbodar, som ligga längre därifrån. Skogarna äro dels hemskogar omkring

eller i närheten av inägorna vid gårdarna dels fäbodeskogar omkring

fäbodarna dels ock utskogar.

Det bör emellertid uppmärksammas, att en by A kan hava ägosammanblandning

i hemägorna med exempelvis byarna B och C, del i inägorna vid

en fäbod med delägare i byarna E och F och vid en annan fäbod med delägare

i byarna G, H och I, del i skogsmarken vid en tredje fäbod med delägare

inom byarna K, L och M samt slutligen del i ntskog tillsammans med

delägare i byarna N, O och P. Slutligen bör erinras om de här och var spridda

slogmarkerna.

Om man nu utgår ifrån att byarna A, B och C, som hava sammanblandade

ägor i inägorna, på grund härav sammanföras till ett skiiteslag och man

samtidigt uppehåller grundsatsen om att all skifteslagets mark skall iuga i

skiftet, kommer man till det resultat, att den ägogemenskap, som finnes beträffande

övriga ägor, medför, att, även om man utgår ifrån att de särskilda

vid storskiftet utbrutna byalagen skola utgöra särskilda skifteslag, ett skifte

å ett sådant skifteslag kommer att leda till skifte för en väsentlig del av en

socken. . „ „ ,

Utom de svårigheter, som uppstå vid handläggning av skifte a ett saclant

skifteslag, bör uppmärksammas, att det blir beroende på tillfälliga omständig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

hetor, om genom ett sådant skifte eu med hänsyn till jordens brukande ändamålsenlig

fastighetsbildning kan åstadkommas. Till belysande härav hänvisar

ommissionen till kartbilagan B. Det torde för var och en vara tydligt, att

någon lämplig fastighetsindelning icke kan åstadkommas beträffande det område,

som a densamma finnes återgivet, utan att området i dess helhet eller

åtminstone större delen av detsamma får utgöra ett skifteslag.

, „.Pe* *orde, al,Itsa vara klart, att en annan uppdelning av socknarna i

och för blivande laga skiften bör ske än den byalagsindelning, som åstadkommits

genom storskiftet.

Beträffande riktlinjerna för skifteslagsindelningens genomförande råder

enighet om att densamma bör ske traktvis och därvid huvudsaklig hänsyn

.agas till radande ägoblandning. Att skifteslagsindelningen sker traktvis

innebar, att hänsyn därvid icke tages till den ägoblandning eller ägogemenskap,

som finnes i fråga om till en by eller ett hemman hörande ägor å annan

trakt, an varom fråga är. Och i realiteten leder detta i allmänhet till att

inagor och hemskogar med därinom belägna slogar sammanföras till skifteslag

or sig, och att sa i regel blir fallet med dels fäbodeägor och fäbodeskogar och

dels med utskogar.

i i *En skifteslagsindelning efter dessa linjer kommer emellertid att på det

Hela taget innebära en uppdelning av socknarna även med hänsyn till behovet

av skifte, sa att detta kan antagas vara störst beträffande de skifteslag, som

bestå av inagor och hemskogar, och minst beträffande de skifteslag, som utgöras

av utskogar.

i- • pfmsenom framstå!’ en stor fördel av skifteslagsindelningen, bestående

dari, att jordägarna bliva i tillfälle skifta inägor och hemskog, varav stort

behov kan antagas forefmnas, utan att behöva medtaga fäbodeägor samt fäbode-

och utskogar. Till följd härav kunna skiftena bringas till utförande på

kortare tid, varjämte kostnaderna nedbringas.

„ o P!.alP torde vara, att en skifteslagsindelning av det slag, varom här är

fråga, bor ske sockenvis. Utan att så blir fallet kan det icke antagas, att denoamma

bliver fullt planmässig och att tillräcklig hänsyn vid densammas utcranae

tages till ett framtida utnyttjande av befintliga odlingsmöjligheter.

Såsom ytterligare fördelar av en på detta sätt genomförd skifteslagsp,

7nm® 111 a framhållas, att frågan om skiftets omfattning är avgjord, när

skifte en gång kommer i fråga. Härigenom undgås tvister rörande skifteslagets

omfång samt den split och de kostnader dylika tvister ofta föra med

sig. icke minst bör uppmärksammas den tidsbesparing, som härigenom vinnCu

SP\..ST äF aY betydelse särskilt med hänsyn till den olust att väl hävda

och förbättra jorden, som i större eller mindre grad plär följa med ett skifte.

Emellertid kan en skifteslagsindelning efter ovan angivna linjer i viss

man anses innebära en uppdelning av fastigheterna uti de delar, som falla

inom skilda skifteslag. Av vad ovan anförts torde emellertid framgå, att

iAa 5.rn 0p''ållb°ralirå. Det synes emellertid långt ifrån uteslutet, att icke

detta förhållande kan bliva till nytta. Skifteslagsindelningen kommer givetvis

att verka klarläggande. Det ligger därför nära till hands antaga, att densamma

hos befolkningen kommer att frammana tanken på att söka vinna

bättre ägoanordning genom lämpligare arvskiften än hittills samt genom köp

eller byten eller med andra ord på frivillighetens väg oberoende av skifte.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Då befolkningen i orten icke önskar åvägabringandet av laga skiften, då

skifteslagsindelningen av densamma betraktas såsom en förberedelse till skiften,

som de efter skifteslagsindelningens genomförande tro skola med eller

mot dess vilja komma till stånd, samt då den hoppas, att densamma genom

att motsätta sig skifteslagsindelning skall kunna dels påverka lagstiftningen

därhän, att möjligheterna att påkalla skifte minskas, dels förbättra

sin stålning med hänsyn till ökade statsbidrag för genomförande av eventuella

laga skiften, är ju dess avvisande hållning mycket förklarlig.

Befolkningens tillspörjande i fråga om skifteslagsindelningen uppfattas

av densamma såsom en förfrågan om densamma önskar laga skiften, och man

bör enligt kommissionens mening ställa klart för sig, att var helst man inom

vårt land, innan skiftena i orten börjats, sockenvis arrangerat omröstning

för eller emot laga skiften, en avgjord pluralitet varit att påräkna för

avslag. Skiftet innebär en tvångsvis och under ledning av tjänstemän genomförd

omgestaltning av befolkningens ägor samt hus och hem. Om denna

tvångsprocedur från början mött motstånd i övriga delar av landet, bör ifrågavarande

befolknings avvisande av skifteslagsindelningen med hänsyn till vissa

särdrag hos densamma och den undantagsställning, som hittills givits den i

fråga om jorddelningen, bliva ännu mera förklarlig.

Kommissionens uppgift har givetvis redan från början varit mycket svår

och kommissionen vågar säga omöjlig att bringa till ett lyckligt resultat.

Kommissionen har emellertid under sin vistelse i bygden sökt att övertyga befolkningen

om nyttan och nödvändigheten såväl av laga skiften som därför

ock av skifteslagsindelningen. Det är tänkbart, att resultatet i någon mån

blivit ett annat, om kommissionen vid sitt första framträdande i orten underlåtit

detta och under första året inriktat sig på att hålla sammanträden mera

förberedelsevis för att upplysa befolkningen om frågans innebörd utan att

söka verka för dess antagande.

Det har givetvis varit en lätt sak för motståndarna till laga skiften

att genom allehanda svartmålningar väcka misstro mot kommissionen och oförståelse

för hela frågan. Vid avbrytandet av arbetena med utgången av juni

månad 1920 ansåg kommissionen emellertid ingalunda uteslutet, att befolkningen,

om densamma lämnats åt sig själv, kunnat vinnas för anslutning till

åtgärder för skifteslagsindelning. Såsom ovan meddelats visade det sig dock

vid kommissionens återkomst i mitten av augusti månad, att ett omslag i motsatt

riktning skett och att kommissionen då möttes av oförståelse och ett

kompakt motstånd.

Emellertid är det givet, att det nuvarande tidsläget kommer befolkningens

ståndpunkt att än ytterligare framstå såsom förklarlig.

På grund av vad sålunda anförts och med stöd av den kännedom kommissionen

har om läget ute i bygderna är kommissionen övertygad, att det

numera, utan att ändrade förutsättningar tillskapas, knappast i någon enda

socken finnes utsikt att vinna pluralitet för åtgärders vidtagande för uppgörande

av förslag till skifteslagsindelning. Kommisionen har därför icke

ansett sig böra utan vidare fortsätta med arbetet, utan har kommissionen funnit

sig böra underställa frågan härom Eders Kungl. Maj:ts provning.

Då kommissionen emellertid utgår ifrån att en skifteslagsindelning under

Förklaringen

till befolkningens

motstånd.

Kommissionens

förslag.

Alternativ I.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

•illa förhållanden under närmaste åren måste genomföras, kan avhållandet av

sammanträden enbart i upplysningssyfte givetvis vara till nytta. Att bringa

Ilågan till avgörande genom röstning, i vilket fall såsom kommissionen ovan

framhållit avslag i de flesta fall är att förvänta, skulle måhända så vitt kommissionen

är i tillfälle att bedöma förhållandena kunna verka därhän, att befolkningen

därefter fick anledning att reflektera över om densamma handlat

klokt och pa sa sätt fa känsla av ett visst ansvar, på grundvalen varav uppkomsten

av en reaktion vore tänkbar.

Vid prövning av frågan huruvida kommissionens arbeten böra helt inställas

bör uppmärksammas, att kommunerna en gång förut i slutet på 1880- talet blivit hörda i ämnet och att de flesta av dem då ställde sig helt och

hållet avvisande.

Ett uppskov med kommissionens arbeten ett eller annat år särskilt i

avvaktan på tillkomsten av den väntade nya skifteslagstiftningen kan väl antagas

komma sinnena att lugna sig, men man torde dock alltid få räkna med

att, när helst frågan på nytt upptages, motståndarna till skifte skola framträda

och resultatet bliva detsamma. Denna förmodan blir enligt kommissionens

mening verklighet i samma mån, som befolkningen får kännedom om bestämmelsen

i 7 § i promulgationslagen vid numera föreliggande förslag till

ny skifteslagsstiftning, där det stadgas, att bestämmelserna i kungl. kungörelsen

den 18 februari 1859 om skiftesvitsord inom de med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län skola gälla, intill dess särskild indelning

i skifteslag enligt 1 kap. 3 § i nya lagen föreskrivits och trätt i kraft

eller Konungen efter vidtagen annan åtgärd i enahanda syfte annorlunda

förordnar. Givet är, att en befolkning, som icke önskar laga skifte, med denna

bestämmelse för ögonen motsätter sig åtgärder för skifteslagsindelning, och

kommissionen är övertygad, att, om ovanberörda promulgationsbestämmelse

varit känd för befolkningen i Siljansnäs och Leksands socknar vid fattandet

av beslut i förevarande ämne, även denna kommit att motsätta sig åtgärder

för socknarnas indelning i skifteslag.

Sammanlagda antalet socknar, som beröras av den ifrågasatta utredningen,

uppgår till 31. Inom 11 socknar har kommissionen hållit sammanträden,

och inom 5 socknar är frågan avgjord, därvid såsom ovan meddelats 2

tillstått åtgärder och 3 motsatt sig sådana. Avhållande vad angår de 20

socknar, som kommissionen ännu icke besökt, av sammanträden i syfte endast att

sprida upplysning om frågans innebörd, erfordrar inga förarbeten genom anskaffande

av översiktskartor och upprättande av utkast till skifteslagsindelning.

Kostnaderna för dylika sammanträden kunna beräknas till omkring

5,000 kronor. Om det däremot blir fråga om att bringa frågan till avgörande

genom röstning, i vilket fall för att bereda allmänheten tid att sätta sig in i

frågan två sammanträden i regel böra hållas för varje socken, översiktskartor

och röstlängder anskaffas samt utkast till skifteslagsindelning upprättas, böra

kostnaderna beräknas för sistberörda 20 socknar till omkring 15,000 kronor,

vartill komma kostnaderna för ett sammanträde inom var och en av ytterligare

6 socknar, så att totalsumman uppgår till 16,000 å 17,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts finner sig kommissionen böra hänskjuta

till Eders Kungl. Majrts prövning, huruvida kommissionens arbeten

böra helt och hållet inställas eller uppskjutas eller fortsättas och därvid hållas

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

sammanträden endast i syfte att sprida upplysning bland befolkningen om

frågans innebörd eller frågan bringas till avgörande genom röstning.

Då på sätt ovan framhållits det synes uteslutet för kommissionen att Alternativ II,

kunna bliva i tillfälle verkställa för skifteslagsindelning erforderliga utredningar

under förutsättning att företagande av dessa skall vara beroende på

medgivande från befolkningens sida och då den rådande ägoblandningen med

andra socknar föranleder, att skifteslagsindelning beträffande Leksands och

Siljansnäs socknar, som förklarat sig icke hava något att erinra mot åtgärders

vidtagande i ifrågavarande syfte, icke kan ske utan att samtidigt beröra

Bjursås socken och en del ägor, som tillhöra Rättviks socken, vilka sistnämnda

socknar emellertid motsatt sig åtgärders vidtagande, har kommissionen funnit

sig böra taga i övervägande, vilka olika utvägar som kunna stå till buds för

att ifrågavarande utredningar likväl måtte kunna fullföljas. Kommissionen

har funnit sig böra ingå på behandlingen av detta spörsmål desto hellre, som

kommisionen trott sig kunna utgå ifrån att Eders Kungl. Maj:t önskade kommissionens

uttalande i ämnet samt kommissionen anser det vara ett riksintresse

av betydenhet att det snarast möjligt bringas ordning och reda i fastighetsförhållandena

inom orten och att i tid erforderliga åtgärder vidtagas för.

att den väntade nya jorddelningslagstiftningen skall kunna med största möjliga

fördel tillämpas inom densamma.

Jämlikt 1 kap. 3 § i föreliggande förslag till ny skifteslagstiftning ankommer

det på Konungen att meddela föreskrifter om indelning i skifteslag.

då inom viss landsdel förekommer ägoblandning mellan skilda byalag eller

särskild indelning i skifteslag eljest erfordras. Denna bestämmelse har tillkommit,

torde man kunna säga, med särskild tanke på förhållandena inom

här ifrågavarande orter. Det torde redan på denna grund icke kunna ifrågakomma,

att någon ändring kommer att ske beträffande detta stadgande utan

att detsamma kommer att inflyta i den nya lagstiftningen. Stadgandet i fråga

står för övrigt i överensstämmelse med redan följd praxis och torde dessutom

innebära det lämpligaste sättet för tillgodoseende av här ifrågavarande behov.

Man skulle i anslutning härtill kunna ifrågasätta, att tillkomsten av den

nya skifteslagstiftningen borde avvaktas, varigenom en förändrad situation

vore att förvänta, bestående däri, att, sedan statsmakterna i lag bestämt,

att det tillkomme Konungen att meddela föreskrifter om särskild indelning i

skifteslag, därav måste följa, att villkoret om socknarnas medgivande härtill

måste frångås, då befolkningen eljest komme i tillfälle att sockenvis besluta,

huruvida en lagbestämmelse skulle kunna tillämpas inom socknen eller

icke. Kommisionen håller emellertid före, att en lösning efter denna linje icke

bleve lycklig med hänsyn till önskvärdheten av att kunna påräkna förståelse

och medverkan från befolkningens sida vid utarbetandet av förslagen till skifteslagsindelning,

vilket enligt kommissionens mening knappast kan antagas

bliva fallet under nu angiven förutsättning. Det torde nämligen få antagas

såsom säkert, att borttagande utan vidare av ovanberörda villkor skulle uppväcka

ett starkt missnöje blende befolkningen.

En annan tänkbar utväg vore, att 7 § i promulgationslagen uteslötes vid

den blivande lagstiftningen. Innebörden härav bleve den, att för ifrågavarande

trakter beträffande skiftesvitsord komme att gälla enahanda bestämBihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 höft. (Nr 205.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kostnaderna

för laga skiften

ro. in.

melser som för landet i övrigt, ett förhållande, som kunde försvaras därmed,

att statsmakterna genom att anslå medel till skifteslagsindelning gjort vad

på dem ankomme för att minska vådan därav för befolkningen och att det

vore befolkningens ensak, om densamma ej ville begagna sig av erbjudandet.

Emellertid synes ej heller denna utväg kommissionen vidare tilltalande redan

med hänsyn till det sätt, varpå befolkningen kan antagas komma att uppfatta

ett beslut i denna riktning och de konsekvenser, som därav vore att motse.

En lösning efter denna linje kan antagas komma att leda till allmänt missnöje

bland befolkningen samt slutligen till att en del och måhända flertalet

skifteslagsindelningar komme att ske först i samband med skiftena. På sätt

ovan framhållits kan man icke räkna på att besluten därvid bleve fullt lämpliga

och komme att medföra möjligheter till ändamålsenliga ägoregleringar,

varigenom såväl allmänna som enskilda intressen bleve eftersatta.

Anledningarna till befolkningens motstånd hänföra sig förnämligast till

kostnadsfrågan samt skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten. Därest tillmötesgående

kan visas dess önskemål i berörda delar eller sådant tillmötesgående

på ett auktoritativt sätt kan ställas i utsikt, är kommissionen övertygad,

att åtminstone vad den övervägande delen av befolkningen angår förståelse

skall stå att vinna och att borttagandet av villkoret om socknarnas hörande

därför under denna förutsättning icke heller bör möta allt för stora betänkligheter.

Kommissionen är av den uppfattning, att detta under alla förhållandena är

den enda framkomliga vägen, om skiften och skifteslagsindelning skola kunna

bringas till utförande utan större slitningar.

Vad kostnadsfrågan vidkommer har det nyss passerade årsskiftet medfört

betydliga förbättringar, om vilkas innebörd befolkningen givetvis icke

ännu har någon klar uppfattning. Enligt de beslut, som fattades av 1920 års

riksdag, övertager statsverket för så vitt i förevarande ärende är av betydelse

från och med ingången av innevarande år kostnaderna för lantmätarnas

resor och traktamenten samt hälften av kostnaderna för utflyttningar och väganläggningar,

som beslutas i samband med laga skiften, varjämte obemedlade

och mindre bemedlade kunna erhålla bidrag till arvodet till lantmätaren intill

hälften av detsamma.

Emellertid anhöll riksdagen samtidigt med fattande av dessa beslut om

skyndsamt verkställande av utredning, huruvida mindre bemedlade och obemedlade

sakägare lämpligen kunde beredas några ytterligare lättnader i de

av lantmäteriförrättningar förorsakade kostnader utöver dem, som redan

kunde erhållas eller som enligt då fattat beslut medgivits.

Enligt vad kommissionen inhämtat har lantmäteristyrelsen till följd av

erhållen nådig befallning verkställt den begärda utredningen och uti skrivelse

den 24 december 1920 framställt förslag i ämnet. Detta förslag innebär, för

så vitt här är av betydelse, att från det under nionde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar må vid laga skifte få

utgå bidrag till belopp, motsvarande den å sökandens område eller ägolott

belöpande andel av ersättningen till de vid förrättningen biträdande gode

männen samt att för åtnjutande av sådant bidrag skulle gälla enahanda villkor,

som stadgas för erhållande av bidrag från anslaget till skiften och hem
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

mansklyvningar, varav följer, att endast obemedlade och mindre bemedlade

kunna komma i åtnjutande av denna förmån.

Uti sistberörda skrivelse har lantmäteristyrelsen på anförda skal förklarat

sig icke vilja för närvarande understödja någon större omläggning

eller utvidgning av statsbidragen. Därmed syntes styrelsen böra anstå i avvaktan

dels på erfarenhet i fråga om verkningarna av de redan fattade besluten

och de mindre förändringar, som kunde komma att företagas i anledning

av de förslag styrelsen framställt i sistberörda skrivelse, dels på genomförandet

av den väntade nya skifteslagstiftningen. Särskilt ansåge styrelsen, att tilllämpningen

av bestämmelserna i berörda lagstiftning rörande »omskifte» borde

förbindas med ökade möjligheter till statsbidrag i främsta rummet till kostnaderna

för utflyttningar och väganläggningar samt möjligen även till nyodlingar

och likartade arbeten, och detsamma gällde, då man beträffande ö\ re

delen av Kopparbergs län, efter det skifteslagsindelning skett, ställdes inför

genomförandet av nya skiften därstädes.

För vart och ett av åren 1914—1918 har riksdagen till anläggning av

enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län beviljat ett anslag

av 500,000 kronor. Anslaget i fråga har för åren 1919—1921 utgått med

750,000 kronor och har under sistnämnda trenne år även Västernorrlands län

varit delaktigt av detsamma. I årets statsverksproposition har Eders Kungl.

Maj:t emellertid under punkt 16 under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen

att för anläggning av enklare vägar på extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor och avses genom denna förhöjning att samtliga

rikets län skola kunna få del av anslaget i fråga. Vid beslutets fattande

om anslagets utsträckning att gälla även andra än de fyra nordligaste länen

synes hänsyn till Kopparbergs län varit förhärskande. Departmentschefen

har nämligen enligt vad statsrådsprotokollet utvisar vid fragans föredragning

framhållit, att det vore särskilt påkallat, att vissa delar av Kopparbergs

län bleve delaktiga av anslaget till enklare vägar. Tillkomsten av dylika

vägar utgjorde enligt departementschefens utsago en av förutsättningarna för

åstadkommande av ordning i de förvirrade jordbesittningsförhållandena inom

vidsträckta delar av nämnda län, och har därvid hänvisat till lantmäteiistj - relsens ovanberörda framställning av år 1918 med där lämnad redogörelse

för den betydelse, som anläggandet av bland annat enklare vägar hade tor ett

bättre utnyttjande av odlingsmöjliglieterna i orten.

Det vill alltså synas, som om frågan om ökade bidrag från statens Sida

till laga skiften inom orten och vad därmed äger sammanhang har ett för befolkningens

del mycket gynnsamt läge. Härför talar även det forkållanuet,

att det städse under senare åren, då det varit fråga om att söka åstadkomma

ordnade förhållanden på ifrågavarande område i orten, åtminstone mall och

man emellan synes hava ansetts såsom en självklar sak, att statsmakterna

måste och även komme att träda emellan i större utsträckning än ''7ad angingre

landet i övrigt.

Beträffande vitsord att påkalla laga skifte till rubbning av storskifte i

den ort, varom här är fråga, gäller jämlikt ovan omförmälda 1859 års kungörelse

för ovillkorligt sådant, att delägare, innehavande minst */» av skiiteslagets

skattetal, förena sig om skifte, samt att hälften av delägarna ud sam
-

Skiftesvi teordet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

mantrade rosta för skiftet for att undersökning skal] företagas, huruvida

nyttan av ett skifte överstiger kostnaderna därför och skiftet, därest så visar

sig vara fallnt, skall fortgå. Dessa bestämmelser hava med få undantag uteslutit

möjligheten att framkalla laga skifte i orten.

•ii ^tolkningen är mot ,a-;l skiften, är det givet, att densamma även

mil motarbeta värjo som helst ändring uti nu ifrågavarande bestämmelser.

Och sällsynt enhällig är befolkningen i fråga om oantagligheten av jordstyckmngskommissionens

föreliggande förslag, som går ut på att en enda delägare

skall aga ridt att påkalla undersökning, som kan leda till skifte och i orten

antages stadse även komma att medföra sådant. Med de förhållanden, som

rada uti ifrågavarande trakter, torde också vara givet, att detta antagande

maste anses i flertalet fall vara riktigt åtminstone vad angår de skifteslag, i

vilka mägor ingå i någon större utsträckning. Därest jordstyckningskommissionens

förslag i nyssberörda del komrne att gälla för orten, skulle därför

etter eu skifteslagsmdelning kunna inträffa, att skiften komrne att påkallas i

^sträckning, att det bleve omöjligt att anskaffa erforderliga arbetskrafter

tor utförande av detsamma.

Jordstyckningskommissionen har litat till undersökning av förrättningsmännen

och prövning av ägodelningsrätten. Man må dock icke förtänka

ifrågavarande ^ befolkning, om densamma icke anser detta tillräckligt betryggande.

På grund härav och med hänsyn till önskvärdheten av att åtgarder

av den för orten djupt ingripande art, varom här är fråga, må komma

till utförande så vitt möjligt i samförstånd med befolkningen, håller kommis?jonen

före, att för ifrågavarande ort meddelande av särbestämmelse uti nu

ifrågavarande avseende på allvar bör tagas i övervägande.

Kommissionen tror sig liava skäl för den uppfattning, att eu lämplig lösumg.

vunnes, om såsom minimum för påkallande av undersökning angående

möjligheten att med fördel genomföra laga skifte uppställdes en fordran på

att delägare, som representera 2o procent av uppskattningsvärdet enligt storskifteshandlingarna,

förenade sig därom.

Emellertid är det givet, att behovet av laga skifte i regel är störst beträffande

de egentliga inägorna samt kan antagas vara mindre beträffande

slogmarker och hemskogar, inägor vid 1''äbodeställen och i samband därmed

belägen skogsmark allt efter omfattningen, beskaffenheten och belägenheten

av inägorna samt slutligen utskogarna i nu nämnd ordning. Det har synts

kommissionen med skäl kunna ifrågasättas, att möjligheterna att påkalla skifte

gjordes beroende på det behov av skifte, som i varje särskilt fall kan anses

föreligga, och att alltså delägare representerande en allt högre och högre procent

borde uppställas såsom villkor i samma mån som behovet av skifte anses

vara mindre.

Häremot kan emellertid med fog erinras, att förhållandena växla, så att

de om ett eller annat tiotal år kunna vara väsentligt olika.

En hel del fäbode- och utskogar ägas till största delen av bolag, och

ofta inträffar, att enskildas marker ligga insprängda i komplex, som tillhöra

dessa. Givet är, att det för bolagens del ofta vore av betydelse att i sådana

fall få en reglering till stånd, och att man därför kan antaga, att de för vinnande

av detta. syfte, i händelse tillfälle därtill beredes, komrne att påkalla

skifte. Befolkningen räknar även med denna möjlighet, som för densamma

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

skulle kunna medföra dryga kostnader utan motsvarande nytta, och här och

var har därför ock framhållits angelägenheten av att stark begränsning måtte

ske av möjligheterna att beträffande utskogar och en del fäbodeskogar påkalla

skifte. Emellertid har det icke förbigått kommissionens uppmärksamhet,

att en stark begränsning av skiftesvitsordet i fråga om fäbode- och särskilt

utskogar kunde leda till att rätten att påkalla skifte i fråga om dessa bleve

så gott som uteslutande förbehållen sågverksbolag, ett förhållande, som givetvis

även det medför betänkligheter.

Bestämmelserna angående storskifte i 1802 och 1804 års nådiga brev, som

utgjort de grundläggande författningarna för orten på ifrågavarande område,

byggde på 1700-talets storskiftesförordningar, under det bestämmelserna i

1859 års kungörelse ansluta sig till 1827 års skiftessta''dga, vilken i allt väsentligt

är av samma innehåll som den nu gällande. Till följd härav

böra storskiftena i orten indelas i tvenne klasser allt efter som de utförts före

eller efter tillkomsten av 1859 års kungörelse. De förra äro att likställa med

storskiftena i södra och mellersta Sverige från slutet av 1700-talet och börjar,

av 1800-talet. De senare äro åtminstone i en del fall lika bra utförda som laga

skiften. Till de senare äro att hänföra storskiftena i Svärdsjö och Enviken,

Lima och Transtrand, Orsa, Älvdalen samt Särna och Idre socknar. Befolkningen

i dessa socknar kan antagas stå ganska enig om önskemålet att möjligheterna

att påkalla laga skifte må göras så små som möjligt.

Det kan ifrågasättas, att man efter eu jämförelsevis ytlig undersökning

skulle kunna gruppera skifteslagen genom några särskilda beteckningar och

därmed kunna åstadkomma en indelning allt efter behovet av skifte och i anslutning

härtill meddela bestämmelser om skiftesvitsord. Härvid ligger det

närmast till hands att tänka på en indelning i inägo-, fäbode- och utskogsskifteslag.

Träder man emellertid frågan närmare in på livet, finner man, att

en sådan indelning icke bleve lämplig. Ett talande exempel härpå är det område,

som finnes upptaget å bil. B. Detta område är närmast att hänföra till

fäbodeskifteslag, men givet är, att man knappast kan tänka sig, att behovet av

skifte någonstädes är större än i fråga om detta område. Olikheten mellan

ovan omförmälda båda kategorier av storskiften bör i detta sammanhang även

ihågkommas.

Kommissionen anser sig på nu anförda skäl böra ifrågasätta företagandet

av en detaljerad undersökning för utrönande av behovet av skifte

beträffande de olika områdena eller skifteslagen och att dessa därvid hänfördes

till vissa klasser exempelvis tre, och att man först efter det en sådan undersökning

kommit till stånd ginge att överväga, under vilka villkor undersökning

för utförande av laga skifte beträffande skifteslag inom de olika klasserna

finge påkallas.

Av vad nu anförts torde framgå, att en prövning av frågan om skiftesvitsord

i orten på ovan angivet sätt förutsätter en skifteslagsindelning eller

åtminstone ett förslag till sådan. Förut har man väl tänkt sig, att beslut om

indelning i skifteslag skulle kunna meddelas allt efter som förslagen därtill

bleve uppgjorda. Men redan skifteslagsindelningens samband med frågan om

skiftesvitsord torde låta det framstå såsom naturligt, att förslag till indelning

i skifteslag bör föreligga beträffande samtliga socknar, innan Eders Ivungl.

Maj:t går att fatta beslut i ärendet. Även för kommissionen har det fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Utflyttnings
ekyldig
heten.

stått såsom lämpligt, att densamma finge avlåta förslag till skifteslagsindelnmg

rörande samtliga socknar på en gång. Givet är, att på detta sätt enhetaas^

aan astadkommas och erfarenheter, som vunnits inom en socken

tiiigodogoras för arbetena inom andra. Detta förfaringssätt synes även betingat

därav, att det ingalunda är uteslutet, att skifteslagsindelningen kan

komma att låta meddelandet även av andra bestämmelser än de, som angå

skiitesvitsordet, framstå såsom lämpligt eller behövligt. Ett nära till hands

liggande ämne för sådana framgår i någon mån redan av vad ovan anförts

rörande blandningen av bolagens och enskildas skogsområden. För att tillgodose

befogade anspråk och för att bespara delägarna kostnaderna för skifte

kan ifrågasättas att under vissa förutsättningar och säker kontroll medgiva

och befrämja byte mellan bolag och enskilda eller mellan enskilda av fastigheter

eller delar av sådana. I denna del är det ingalunda uteslutet att med

i-!:eS ° Smde nmsen såsom förutsättning stora möjligheter öppnas att utan

skifte åstadkomma ändamålsenliga regleringar allt efter de olika näringarnas

behov.

Här ovan har en speciell undersökning av vart och ett område eller skifteslag

förutsatts för bestämmande av den grupp, till vilken de olika skifteslagen

med hänsyn till skiftesvitsordet böra hänföras. Denna undersökning sker

givetvis bäst i samband med de undersökningar och utredningar, som erfordras

för uppgörande av förslagen till skifteslagsindelning, och kan betraktas såsom

en biprodukt av de senare.

Kommissionen bör därför hava att tillhandahålla erforderligt material

åt dem, som få sig anförtrott att behandla frågan om särbestämmelser beträffande

skiftesvitsordet. Kommissionen anser sig nämligen icke skickad åtminstone

icke utan förstärkning att taga befattning vare sig härmed eller

med frågan om i övrigt erforderliga särbestämmelser.

Kostnaderna för utflyttningarna verka givetvis under nuvarande förhållanden

särskilt avskräckande. Med hänvisning till ett eller annat fall,

där man tror sig hava funnit, att kostnaden för utflyttning blivit alldeles

för lågt beräknad, gör man från befolkningens sida skillnad emellan den beräknade

och verkliga kostnaden och begär, att genom lagstiftningen skall

fastslås, att bidragen från såväl staten som enskilda skola utgå efter den verkliga

kostnaden. Motståndet mot skiften och skifteslagsindelning har till grund

även en rätt allmän övertygelse, att utflyttningar icke äro förenliga med näringsförhållandena

i orten och i övrigt stå i strid med befolkningens vanor.

Huru livligt kommissionen än är övertygad om nyttan av utflyttningar, då

det gäller jordbruksbygd, har densamma emellertid icke kunnat undgå att

finna, att åtskilligt av vad från befolkningens sida anförts mot utflyttningar

med hänsyn till i orten rådande förhållanden har fog för sig. Så kan det till

exempel ej anses lämpligt, att utflyttning äger rum i fråga om åbyggnader,

som äro långt mer värda än den jord, som tillhör fastigheten. Sådana fall äro

emellertid talrika, och i vissa byalag utgöres det övervägande antalet fastigheter

av dylika. I många fall gäller även, att bostadens belägenhet är av

särskild betydelse med hänsyn till ägarens utkomst av annan näring än jordbruk.

Det torde vara tydligt, att vid reglering av ett sådant skifteslag andra

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

hänsyn höra tagas än som ifrågakommer vid ett skifte, vid vilket flertalet ägolotter

utgöres av jordbruksfastigheter.

Dessa synpunkter hava framförts även under förarbetena till föreliggande

förslag till ny skifteslagstiftning. Man har emellertid för att vinna

ett lämpligt resultat litat till omdömesförmågan hos förrättningsmännen och

ägodelningsrättens prövning, utan att förhållandet kan sägas hava kommit

till uttryck i lagtexten. Det torde emellertid icke finnas någon trakt i vårt

land, där ovanberörda förhållande är så allmänt förekommande som i ifrågavarande

delar av Kopparbergs län. Kommissionen anser sig därför böra ifrågasätta

företagandet av en undersökning för utrönande i vad mån särskilda bestämmelser

äro erforderliga beträffande utflyttningarna vid blivande laga

skiften i orten. Härvid torde även böra övervägas i vad mån utflyttning

bör förekomma enbart ur sundhets- och eldsäkerhetssynpunkt och alltså även

om densamma ej är betingad av hänsyn till brukningsförhållandena.

Att det kan komma att möta stora svårigheter att på detta område meddela

bestämmelser, som motsvara behovet av inskränkningar utan att samtidigt

skiftets ändamål vedervågas, har klart framstått för kommissionen, men å

andra sidan har kommissionen här liksom i fråga om skiftesvitsordet funnit

det förklarligt, att befolkningen önskar en i lag uttryckt garanti och ej finner

det tillfredsställande att enbart lita till prövning av förrättningsmän och

domstolar.

Emellertid torde en blivande undersökning om erforderliga särbestämmelser

i fråga om skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten böra få omfatta

även andra delar av jorddelningslagstiftningen. Särskilt torde uppmärksamhet

böra ägnas avstyckningsinstitutet och därvid särskilt behovet

av avstyckning utan föregående avtal vad angår fastighet, vars ägor komma

att falla inom olika skifteslag.

Kommissionen bär emellertid ovan även berört den bristande ordning,

som råder i orten i fråga om fastighetshoksväsendet och fastighetsförhållan

dona. Dessa brister bliva dagligen allt större och allt mer framträdande. De

medföra rättsosäkerhet och utgöra ett allvarligt hinder för utvecklingen* Det

framstår därför för kommissionen såsom mycket angeläget, att åtgärder oförtövat

vidtagas för att få till stånd bättre förhållanden i dessa delar och torde

uppgiften härvid bland annat böra bliva att se till vad som må kunna göras

för att jordregistret och fastighetsväsendet på det hela taget skola medföra

den nytta, som med dem avsetts. Kommissionen har ansett sig så mycket hellre

höra beröra detta ämne, som en bättre ordning på ifrågavarande område synts

kommissionen var en viktig förutsättning för att till äventyrs förekommande

laga skiften skola bringas till ett lyckligt slut. Det kommer eljest liksom hittills

att inträffa, att det visar sig omöjligt att åvägabringa överensstämmelse

eller samband mellan åtkomster och ägoinnehav eller däremot svarande nya

lotter. Kommissionen har trott sig hava anledning finna, att åtgärder i nyssherörda

del äro erforderliga även för att den väntade nya lagstiftningen i fråga

om sekundär jorddelning särskilt vad angår avstyckningsinstitutet samt sammanläggning

av fastigheter med fördel skall kunna tillämpas i orten.

Uti sitt den 28 januari 1919 avgivna utlåtande över 1917 års lantmäteri
-

Övriga delar

av skifteslairstiftningen.

Behov av

säiskilda utred

ningsförrättningar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Provskifte.

kommissions betänkande synes lantmäteristyrelsen för att bringa ordning och

reda i fastighetsforhallandena hava tänkt sig anordnandet av särskilda utredmngsforrattmngar.

Kommissionen ansluter sig till denna tanke, och tilllatersig

framhålla vikten av att dessa förrättningar, som torde böra kunna

pakallas ej blott av enskilda sakägare utan även av länsstyrelsen, domhavand.

e;, ?.ch oyerlantmätaren, ordnas på det sätt, att förrättningarna i fråga få

rättslig giltighet, så att den fastighetsindelning, som genom desamma faststalles,

skall laggas till grund för jordregistret och inskrivningsväsendet.

Man kan icke förvåna sig över att befolkningen särskilt med hänsyn till

nuvarande förhållanden på det ekonomiska livets område ställer sig avvaktande.

Densamma önskar veta, vilka kostnader ett laga skifte i verkligheten

komme att medföra såväl till lantmätare och gode män som särskilt till utflyttningar

och vad i övrigt fordras, innan delägarna bliva i tillfälle att njuta

nyttan av ett skifte. Visserligen har ett eller annat laga skifte verkställts i

orten men under andra förutsättningar än som nu föreligga eller kunna antagas

komma att vara för handen efter införandet av den väntade nya lagstiftningen.

Något tillfredsställande svar kan därför icke lämnas beträffande kostii

3/ d s i r ci g ci n.

Ovan har framhållits, att uti ifrågavarande orter kanske i större utsträckning

än annorstädes i vårt land förefinnas fastigheter, som i viss mån

kunna vara att betrakta såsom jordbruksfastigheter men som med lika stort

log kunna anses vara egna hem för industri- och skogsarbetare samt att frågan i

vilken utsträckning utflyttning bör ifrågakomma därför är särskilt svår att

avgöra. Kommissionen har för reglering av detta spörsmål ifrågasatt utredmng

rörande behovet av särskild lagstiftning. Emellertid torde det vara

tydligt, att det vore av synnerligen stor betydelse, om denna utredning kunde

anslutas till en pågående förrättning, och har såsom följd härav framkommit

fråga om att kunna förtaga ett provskifte i orten. Givetvis komme ett sådant

att bliva av stor betydelse såväl för bedömande, huruvida jämväl i andra avseenden

några särbestämmelser kunna vara av behovet påkallade, som för

att skingra en hel del farhagor och vanföreställningar hos befolkningen.

Då kommissionen på nu anförda skäl finner sig böra föreslå de åtgärder,

som kommisionen ansett erforderliga för att ett sådant provskifte skulle komma

till stånd, sker detta med öppen blick för att resultatet kan tänkas bliva

mindre tillfredsställande. Den största betänkligheten möter därutinnan, att

fördelarna av ett skifte för jordbruket icke framträda förr än en del år efter

skiftets avslutande. Emellertid har kommissionen efter noggrant skärskådande

av skälen för och emot funnit de förra vara övervägande.

För att ett provskifte emellertid skall kunna komma till stånd kräves

först en lagbestämmelse, varigenom Eders Ivungl. Maj:t erhåller befogenhet

att meddela erforderliga föreskrifter, och kommissionen kommer att samtidigt

härmed göra särskild framställning med förslag i denna del. Här torde kommissionen

därför kunna inskränka sig till att behandla endast kostnadsfrågan.

Såsom ovan meddelats utgår bidrag av statsmedel till hälften av kostnaderna

för utflyttningar och väganläggningar, som beslutas vid laga skiften,

varjämte mindre bemedlade och obemedlade kunna erhålla bidrag intill

hälften av arvodet till lantmätaren. Ovan har emellertid även meddelats,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

att lantmäteristyrelsen framställt förslag om bidrag av statsmedel till mindre

bemedlade och obemedlade även till ersättningen till gode männen.

Man torde kunna utgå ifrån att ett högst avsevärt antal av jordägarna i

de orter, varom här är fråga, kunna styrka sig vara mindre bemedlade eller

obemedlade, och att de därför vid ett skifte kunna komma i åtnjutande av statsbidrag

i nyss angiven utsträckning. Givetvis torde statsbidragen vid ett provskifte

böra tillmätas rikligare än eljest. Kommissionen tillåter sig därför föreslå,

att statsverket åtager sig helt och hållet ersättningen till förrättningsmännen

samt tre fjärdedelar av kostnaderna för utflyttningar och väganläggningar.

Ersättningen till lantmätaren torde kunna utgå av anslaget till bidrag

till skiften och hemmansklyvningar samt ersättningen till gode männen

antingen från detta anslag eller måhända hellre från nionde huvudtitelns anslag

till rese- och traktamentspenningar. Vad angår statens andel i kostnaderna

för utflyttningar och väganläggningar torde denna böra få utgå från

det för bidrag till dessa kostnader under nionde huvudtiteln uppförda anslaget.

De ökade utgifter, som genom antagande av detta förslag förorsakas statsverket,

bliva givetvis beroende på storleken av det skifteslag provskiftet kan

komma att omfatta. Någon bestämd beräkning av de ökade utgifterna för

statsverket kan ej ske, men desamma torde icke bliva av någon större betydelse.

På Gottland har förut rått en långt utvecklad jordsplittring. Delvis till

följd härav hava egentligen varken storskiften eller enskiften förekommit

därstädes. Detta beror bland annat på att byalag ej funnits på ön.

De laga skiften, som från början kommo till utförande, omfattade endast de

särskilda hemmanen. Då dessa hade sins emellan blandade ägor, kunde givetvis

någon lämplig ägoanordning icke vinnas genom på detta sätt verkställda

skiften. Dessa fingo endast till uppgift att utbryta delägarnas andelar i

spridda lägenheter.

Efter framställning av riksdagen tillsattes en kommitté, som hade att

inkomma med yttrande och förslag rörande lämpligaste sättet att genom beredande

av större skifteslag kunna tillämpa skiftesstadgan. Uti sitt år 1842

avgivna betänkande föreslogo kommitterade, dels att hela ön skulle indelas i

skifteslag och dels att sedermera vitsord till laga skifte inom dessa skulle tillkomma

delägare, som innehade 1/s-del av skifteslaget.

Vid år 1848 hållet möte av ombud för 89 av öns 93 socknar avstyrkte alla

utom ombuden för tvenne socknar förslaget. Anledningen härtill var hänsyn

till de mindre jordägarna, som ansågos icke kunna bära kostnaderna, vilka

antogos komma att bliva stora till följd av utflyttningarna samt flyttningarna

av gärdesgårdarna, som mångenstädes voro av sten. Även anfördes såsom

skäl för avstyrkandet jordmånens olika beskaffenhet, som skulle göra det

omöjligt att åstadkomma rättvisa skiften.

Konungens befallningshavande föreslog utverkande av statsbidrag och

att för skiftesvitsord skulle fordras hälften av delägarna i ett skifteslag.

Vid ärendets föredragning år 1848 gjordes frågan beroende på överenskommelse

av delägarna. Träffades sådan inom någon ort, skulle befallningshavanden

anmäla förhållandet och föreslå det statsbidrag, som borde ifrågakomma.

Några överenskommelser kommo emellertid icke till stånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 höft. (Nr 205.) 4

Jämförande

redogörelse

rörande (rottland.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kostnaderna

för kommissionens

verksamhet.

dåm>-avgav rr?an 185(? Konungens befallningsha vande en under - t gn mstallnmg om åtgärders vidtagande för genomförande av laga skifra

bi°/rde b?S,tä 1 ÖDS inddllinff 1 skifteslag, och skiftesvits
rd

borde tilleikannas /8 av delagarna, varjämte statsbidrag på ett eller annat

satt borde lamnas och monsterskiften utföras på statens bekostnad. Denna

framstaUnmg liksom overdircktorsämbetets vid lantmäteriet utlåtande där°

,r.trycktes 1„1’^°10 exemplar och utdelades tillika med ett Öppet brev till

jordagarna pa Gottland från dåvarande överdirektören L. B. Falkman

Den 2° december 1850 biföll Eders Kungl. Maj:t befallningshavandens

framställning vad änglök skifteslagsindelningen, varjämte till bestridande av

kostnaderna harfor samt for tvenne provskiften anslogos medel. Genom ett

nådigt beslut av ar 1853 forordnades emellertid, att laga skifte på statens bekostnad

skulle ske endast inom ett av de förut bestämda skifteslagen.

a a i Ri !,Cr i gJ°rdes icke vare sig då eller år 1850 någon ändring i år 1832

meddelade bestämmelser av innehåll, att enhällighet bland delägarna fordrades

ior vitsord till skifte.

här'' sddao emiällighet visade sig omöjlig att åstadkomma, gjordes ändring

häri 1859 darhan, att skiftesvitsord tillerkändes delägare, som tillhopa innehade

/8 av skifteslagets jord. Samtidigt ställde Eders Kungl. Maj:t i utsikt

1-agw/r°rh0;inm? 1 stf>tsbidraget till utflyttningar särskilt för delägare, vars

agoiott förut undergått laga skifte. Sådan förhöjning har därefter medgivits

tran tall till fall.

i • +■+ ^tutligen må meddelas, att den 1859 bestämda inskränkningen i fråga om

skiftesvitsordet upphävdes år 1875.

n in B®traffa,nde de erfarenheter, som man vunnit av skiftesverksamheten på

Gottland ma framhållas, att den efter 1859 tog stor fart och att, oaktat det

jämförelsevis ringa bidrag av statsmedel, som kommit befolkningen till del

densamma visat sig utan olägenhet kunna bära kostnaderna därför.

... ,V,ad angår skiftenas inverkan på öns jordbruk må enligt en inom lantmateristyreisen

gjord utredning rörande åren 1865-1915 meddelas, att spannmalskorden

ökats med 58 procent för hela riket och med 126 procent för Gottland,

att skörden av potatis och andra rotfrukter ökats med 438 procent för

hela riket och med 585 procent för Gottland, att foderskörden ökats med 229

procent för hela riket och med ej mindre än omkring 800 procent för Gottand,

samt att exportöverskottet av spannmål för hela riket företer en minsknmg

av 276 procent, resulterande i ett importöverskott, under det Gottland för

ifrågavarande period har att uppvisa en ökning i exportöverskottet av omkring

200 procent.

Uti sitt ovan omförmälda utlåtande den 12 november 1918 har lantmäteristyrelsen

vid beräkning av kostnaderna för kommissionens verksamhet

utgått ifrån eu ersättning till lantmäteribiträden av 6,500 kronor för år

samt till rit- och skrivbiträden av 1,600 kronor. Vid ärendets föredragning för

avlåtande av proposition framhöll departementschefen såsom lämpligt, att, då

personalen i medeltal årligen kunde komma att utgöra fyra lantmätare och sju

a åtta biträden, åt någon av lantmätarna anförtroddes den närmaste uppsikten

över arbetena, under det att de andra lantmätarna i viss mån finge karaktären

av medhjälpare vid arbetet. Oaktat givetvis även av de senare måste krävas

opaginerad Kontrollera mot PDF

framstående kompetens vid behandlingen av de speciella och invecklade frågor,

som utredningen avsåge, ansåg departementschefen, att avlöningen åt dem

kunde sättas lägre än åt den förstnämnde. Enligt lantmäteristyrelsens förslag

komme årskostnaden för fyra lantmätare att uppgå till 26,000 kronor om

året, men densamma kunde enligt departementschefens förslag begränsas till

24,000 kronor. Beträffande den av lantmäteristyrelsen föreslagna ersättningeti

till rit- och skrivbiträden hade departementschefen ingen erinran samt framhöll

särskilt att, i betraktande av att här vore fråga om ett rent tillfälligt

uppdrag, något avdrag motsvarande pensionsavgift icke borde ifrågakomma.

Departementschefen erinrade vidare, att beloppen vore endast förslagsvis beräknade

och att det borde tillkomma Eders Kungl. Maj:t att i mån av behov

jämka avlöningarna efter sig företeende omständigheter

Dessa ersättningsbelopp liksom de anslag, som av Eders Kungl. Maj:t

begärts och av riksdagen beviljats för ifrågavarande ändamål, hava beräknats

under förutsättning att å ovan angiven ersättning åt personalen borde utgå

dyrtidstillägg i likhet med vad som gäller för befattningshavare i statens

tjänst samt att dessa dyrtidstilläg''g icke borde utgå från anslagen till skifteslagsindelningen

utan gäldas av medel, som bleve för sådant ändamål särskilt

anvisade.

Här ovan angivna ersättningsbelopp till kommissionens biträden voro beräknade

i enlighet med då föreliggande förhållanden. Dessa hava sedermera

ändrats genom tillkomsten av tillfällig löneförbättring, lantmäteristatens omorganisation

och tillkomna nya avlöningsbestämmelser för kvinnliga befattningshavare.

Eders Kungl. Maj:t har även funnit sig höra frångå ovanstående ersättningsbelopp.

Sålunda har Eders Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920, jämte

det Eders Kungl. Maj:t bemyndigat kommissionen att i viss utsträckning anställa

biträden, förklarat, att ersättningen till dessa skulle utgå beträffande

lantmäteribiträden med högst 500 kronor för månad samt beträffande rit- och

skrivbiträden med högst 150 kronor i månaden, varjämte Eders Kungl. Maj:t

den 14 januari 1921 beträffande ett biträde, som hade att utöva den närmaste

uppsikten över kommissionens arbeten, medgivit en förhöjd ersättning intill

600 kronor för månad.

Emellertid har avsteg från förutsättningarna vid beräknande av anslagsbehovet

för ifrågavarande ändamål skett även i fråga om dyrtidstilläggen.

Sedan det visat sig möta svårigheter att låta dessa utgå från de allmänna anslagen

därtill, har Eders Kungl. Maj:t förklarat, att till nyssberörda ersättningsbelopp

finge från anslagen till skifteslagsindelningen därutöver utgå belopp,

motsvarande vad befattningshavare i statens tjänst åtnjöte såsom dyrtidsstillägg

å det för ett vart biträde fastställda ersättningsbeloppet, dock att

till biträde hos kommissionen, som tillika vore befattningshavare i statens

tjänst, dylikt dyrtidstillägg till ersättningsbeloppet finge utbetalas allenast

för det fall och i den mån det dyrtidstillägg å avlöningsförmåner i statens

tjänst, biträde finge uppbära under ledighet för uppdrag hos kommissionen,

understege vad enligt ovannämnda bestämmelser borde tillkomma biträdet såsom

dyrtidstillägg till biträdet av kommissionen tillerkänd månadsersättning.

Kommissionens arbeten äro dels fältarbeten, dels kontorsarbeten. För

att kommissionen vid de förra skall hava full nytta av ett lantmäteribiträde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

mäste störa pretentioner ställas på biträdets erfarenhet och omdömesförmåga

sa ock lämplighet särskilt vad angår förhållandet till allmänheten. När härtill

kommer, att dylikt biträde, som i regel kan antagas vara distriktslantmatare,

genom att biträda kommissionen uppoffrar den tid av året, då han har

största inkomsten enligt taxan av sin verksamhet och därigenom även beskar

tillgängen för sig pa arbete under den tid av året, då fältarbeten icke

ufVkf furnk<rima’ a,r- df glve.t’ att ersättningen måste sättas mycket högt, om

utsikt skall finnas för kommissionen att få fullt lämpliga biträden till fältgoi

omalen. Kommissionen anser därför, att ersättningen till dessa biträden

jor kunna bestammas sa pass högt som till 800 kronor för månad. Emellertid

torde hela detta belopp icke komma att utgå från anslagen till skifteslagsindelningen,

da distriktslantmatarna eller annan lantmätare, som anlitas av kommissionen,

under tiden torde komma att berättigas behålla del av egna avlöningsförmåner.

Vad angår ersättningen till lantmäteribiträde under kontorsarbete

torde denna hora beräknas efter 600 kronor för månad.

,, ar ^Sålunda uteslutet, att det kan visa sig av behovet påkallat

att ytterligare höja ersättningen även till rit- och skrivbiträden.

T*11 nu angivna ersättningar bör givetvis komma dyrtidstillägg i enlighet

med vad som kan komma att gälla befattningshavare i statens tjänst.

_ Slutligen ten de i detta sammanhang böra nämnas, att det kan komma

att visa sig erforderligt att utbetala särskild ersättning för den närmaste tillsynen

av kommissionens arbeten särskilt i händelse det skulle visa sig erforderligt

att förlägga vissa delar av desamma till annan lokal än lantmäterikontoret

i Falun i vilket fall givetvis även tillkommer lokalhyra samt ersättning för

varme, ljus och städning.

I samband med fattandet av ovan omförmälda beslut angående gäldande

från anslagen till skifteslagsmdelnmgen av dyrtidstillägg till kommissionens

bitraden anbefallde Eders Kungl. Maj:t kommissionen att verkställa veder?01iilg

atredninf’ huruvida med anledning av sistberörda beslut ökat anslag erfordrades

för kommissionens verksamhet under år 1921 samt att inkomma

med förslag i fråga om de medel, som kunde erfordras för kommissionens verksamhet

under ar 1922 Till åtlydnad härav har kommissionen i skrivelse den

samhetef£be°r 1091 ™eddel„at’ ,att, nå^ot ökat anslag för kommissionens verksamhet

foi ar 1921 icke erfordrades samt hemställt, att anslaget till kommissio
nens

verksamhet för år 1922 måtte beräknas till enahanda belopp, som

anslagits för vart och ett av åren 1920 och 1921 eller 60,000 kronor

Vid utgången av instundande februari månad 1921 kan medelåtgången

för kommissionens verksamhet beräknas i runt tal till 30,000 kronor Att

kostnaderna hittills varit jämförelsevis små beror på att arbetena varit av

inskränkt omfattning och till största delen bestått i åtgärder för socknarnas

hörande, ett arbete, som genom det av riksdagen i denna del tillagda villkoret

för anslagets antändning tillkommit och som icke kunnat tagas hänsyn till

vid beräknandet av kostnaderna för skifteslagsindelningens genomförande.

Ovanstående förslag om ändrade grunder i fråga om ersättningen till

^T?11.88?0116118 hitraden föranleder emellertid icke kommissionen att föreslå

höjning av anslagsbeloppet för år 1922. Samma förslag och vad kommissionen

i ovngt anfört i kostnadsavseende avser företrädesvis att förekomma

att allt för stor hänsyn tages till förut gjorda beräkningar i fråga om ersätt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

ningen till de arbetskrafter, som erfordras för kommissionens verksamhet.

Denna liksom vissa områden, vilka av densamma beröras, äro nämligen av

sådan beskaffenhet, att det är angeläget, att förhållandena kunna ordnas efter

som för varje tid och fall kan anses mest ändamålsenligt. Endast på detta

sätt kan bästa möjliga resultat vinnas för minsta möjliga kostnad.

Kommissionen har här ovan meddelat, att dess verksamhet skulle kunna

bedrivas på sådant sätt, att densamma om tre år härefter skulle kunna avlämna

erforderligt material för meddelandet av ifrågasatta särbestämmelser

i fråga om skiftesvitsordet. Detta innebär givetvis, att kommissionens arbete

med skifteslagsindelningen inom samma tid i det närmaste skall vara

slutfört. Ernående av detta resultat förutsätter givetvis ett forcerat arbete

och anlitande årligen av biträden i större utsträckning än som förut beräknats.

Fullföljd av denna plan föranleder emellertid icke heller den kommissionen

att ifrågasätta någon ökning av det årliga anslaget helst såsom ovan

meddelats omkring hälften av 1920 års anslag kommer att kvarstå oförbrukat

vid utgången av instundande februari månad.

Därest Eders Kungl. Maj:t önskar taga i övervägande möjligheterna av

företagande av skifteslagsindelning utan kommunernas hörande, finner sig

kommissionen på grund av vad densamma ovan anfört böra i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

dels gå i författning om anordnande beträffande ifrågavarande delar av

Kopparbergs län av utredning i fråga om erforderliga särbestämmelser rörande

skiftesvitsord och utflyttning samt möjligen övriga delar av jorddelningslagstiftningen

så ock rörande de åtgärder, som må anses erforderliga för åstadkommande

av ordnade fastighetsförhållanden, och torde det böra tillkomma

de personer, åt vilka denna utredning anförtros, att framställa förslag jämväl

rörande de bidrag, som från statsverkets sida böra ifrågakomma för vinnande

av ändamålet med blivande lagstiftning;

dels under förutsättning att ovan omförmäld utredning kommer till

stånd föreslå riksdagen ej mindre att för utarbetande på statsverkets bekostnad

i huvudsaklig överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande

den 12 november 1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag

av vissa delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 60,000 kronor än även medgiva, att de anslag till enahanda

ändamål, som av riksdagen anvisats för åren 1920 och 1921, måtte få användas

utan iakttagande av därvid fogat villkor om kommunernas medgivande.

Oberoende av vilketdera av ovan framställda båda alternativ, som kommer

att läggas till grund för Eders Kungl. Maj:ts beslut i ämnet, finner sig

kommissionen böra i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes utverka riksdagens medgivande att vid

ett laga skifte, som bringas till utförande inom ifrågavarande del av Kopparbergs

län för vinnande av erfarenhet rörande kostnaderna och ändamålsenligaste

sättet för utförande av dylika skiften, må få utgå bidrag i nedan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

sl° g1VeUer-mfattning från efterföI;>ande under nionde huvudtiteln uppförda an
frän

ansiaget till bidrag till skiften och hemmansklyvningar bidrag motsvarande

hela beloppet av lantmätaren tillkommande arvode,

från anslaget till bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader

i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar bidrag motsvarande tre

fjärdedelar av det belopp, vartill kostnaden för vid skiftet beslutade utflyttningar

och väganläggningar uppskattats och värderats, samt

från anslaget till rese- och traktamentspenningar bidrag motsvarande

den gode männen tillkommande ersättning.

... Kommissionen närsluter avskrift av ovan omförmäld framställning med

förslag till lag angående särskilda föreskrifter rörande provskifte i Kopparbergs

län samt protokollsutdrag, innehållande av överlantmätaren B. Mogensen

uttalad särskild mening.

Underdånigst

Kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag.

JOH. HAMRING

«

B. MOGENSEN. WERNER NORDENSTEDT.

Falun den 29 januari 1921.

Avskrift.

. "Utdrag av protokoll, förda vid kommissionens för Dalarnas indelning

i skifteslag sammanträden nedanskrivna år och dagar.

Falun den 29 januari 1921.

§ 3.

. Föredrogs till slutligt avgörande frågan om redogörelse för kommissionens

verksamhet och därvid vunna erfarenheter m. m. och beslöts underdånig

framställning av det innehåll, kommissionens expedition nr 1 denna

(lag utvisar. I avseende å detta beslut anmälde överlantmätare B. Mogensen

reservation och anförde följande:

Till de av kommissionen under alternativ IT gjorda principuttalanden

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

och framställda förslag tiar jag icke kunnat ansluta mig och har därför funnit

mig höra angiva min särskilda mening i här nedan berörda hänseenden.

Enligt kommissionens åsikt skulle den föreslagna undersökningen beträffande

skiftesvitsordet gå ut på att få utrett det större eller mindre behovet

av laga skifte inom de olika skifteslagen och skiftesvitsordet därefter

jämkas i mån av nämnda behov, så att i skifteslag, där största behov av skifte

förelåg, det exempelvis skulle fordras, att delägare, som representerade 25 procent

av skifteslagets uppskattningsvärde enligt storskifteshandlingarna, skulle

förena sig om skifte, för att detsamma skulle få utföras, och att i skifteslag.

där mindre behov av skifte förefanns, det skulle fordras ett högre procenttal av

uppskattningsvärdet för att få tillstånd till skifte.

Behovet, eller rättare sagt nyttan av laga skifte ställer sig, såsom kommissionen

framhållit, väsentligen olika inom olika skifteslag, men växlar ofta

detta behov efter hand som förhållandena utveckla sig. Inom ett skifteslag.

där för närvarande knappast något behov av laga skifte föreligger, kunna

under en tidrymd av ett eller annat decennium förhållandena hava så förändrat

sig, att detta behov blivit mycket framträdande. Till följd härav skulle

en sådan utredning, som kommissionen härutinnan föreslagit, kunna anses

bliva påkallad tid efter annan. Den utredning, som av kommissionen i detta

hänseende skulle kunna förebringas, kan givetvis ej heller bliva så saklig

och fullständig, som den i det föreliggande förslaget till lag om skifte av jord

på landet för varje särskilt fall föreskrivna.

I jordstyckningskommissionens förslag till lag om skifte av jord har i

stället för begränsning av skiftesvitsordet föreslagits särskild och grundlig

undersökning och prövning, att skiftet i varje särskilt fall kommer att för

jordägarna medföra fördelar, som väsentligen överväga de med skiftet förenade

kostnader och olägenheter, innan laga skiftet får företagas. Denna undersökning

och prövning synes mig innebära väsentligen mycket mera betryggande

garantier mot s. k. okynnesskiftande än det graderade skiftesvitsord, vartill

den nu ifrågasatta utredningen syftar. Behovet av skifte är jämväl på andra

orter inom riket olika inom olika skifteslag och äro med all säkerhet variationerna

i detta hänseende minst lika stora inom de enskiftade eller lagaskiftade

skifteslag, som enligt de förliggande förslagen till lag om skifte av jord skulle

kunna bliva föremål för laga skiften, men har varken skiftesstadgekommittén,

skifteslagstiftningskommissionen eller jordstyckningskommissionen ens ifrågasatt

ett sådant graderat skiftesvitsord. Jordstyckningskommissionens förslag

i denna del synes mig så mycket mera effektivt, som däri föreslagna undersökning

och prövning skall äga rum samtidigt som fråga om skifte föreligger.

Då emellertid inom ifrågavarande orter den av jordstyckningskommissionen

föreslagna undersökning och prövning, som i varje särskilt fall skall föregå

skifte inom genom skifteslagsindelning bestämt skifteslag, kommer att bliva

förenad med jämförelsevis höga kostnader, synes mig en inskränkning i ratten

att påkalla sådan undersökning vara nödvändig. Skifteslagstiftningskommissionen

föreslog i 1 kap. 10 § av sitt den 26 oktober 1918 avgivna förslag till

lag angående delning av jord å landet, att ägor, som blivit delade genom enskifte,

som vunnit laga kraft, genom skifte, vilket enligt kungl. kungörelsen

den 20 februari 1821 blivit ansett och fastställt såsom enskifte, genom laga

skifte, klyvning eller ägostyckning, varå fastställelse meddelats, eller vilka

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

vid afvittring lagts till särskilda brukningsdelar inom by, enstaka hemman

l er nybygge, icke finge underkastas laga skifte med mindre i framställt

yrkande darom enade sig de, som inom skifteslaget ägde jordbruksfastighet,

vars sammanlagda värde enligt den senast till grund för allmänna bevillningens

utgörande verkställda uppskattning motsvarade mera än en fjärdedel av taxeringsvärdet

a all jordbruksegendom inom skifteslaget. I analogi härmed synes

mig vara nödvändigt, att i lagen om skifte av jord inrymmes en bestämmelse

darom, att för påkallande av utredning i och för laga skifte å genom skiftesiagsindelnmg

bestämt skifteslag inom ifrågavarande delar av detta län erlordras,

att delägare, som tillsammans representera minst 1U av skifteslagets

uppskattmngsvarde enligt storskifteshandiingarna, sig därom förena, men synes

någon vidare undersökning och utredning för en sådan bestämmelse icke

vara pakallad.

, -Beträffande dei1 av kommissionen ifrågasatta undersökning i och för

erhållande av särbestämmelser beträffande utflyttning vid laga skiften har lag

särskilt velat framhålla följande synpunkter.

. Enligt kap. 4 § 2 av jordstyckningskommissionens förslag till lag om

delning av jord skall, innan laga sidfte får företagas, utredning förebringas

bland annat om befintliga åbyggnader och deras beskaffenhet och om den art

av hushållning, vartill en var av ägolotterna är avsedd att användas. Härtill

kommer, att utredningen, som skall utföras av förrättningsmännen skall

omfatta samtliga kostnaderna för skiftet, således även kostnaderna för utflyttmngarna.

Den sålunda av förrättningsmännen förebragta utredningen

skall därefter underställas ägodelningsrättens prövning, varvid bland annat

skall, såsom ovan antytts, vara visat, att skiftet kommer att för delägarna

medföra fordelar, som väsentligen överväga de med skiftet förenade kostnader.

och olägenheter, innan skiftet får äga rum och således innan någon utflyttning

kan ifrågakomma. På grund härav torde det vara uppenbart, att

forenämnda lagförslag innehåller betryggande garantier mot utflyttningsskyldighetens

missbrukande. Däremot synes mig den nu av kommissionen föreslagna.

undersökning, vilken skulle utmynna i särskilda lagbestämmelser, som

givetvis måste innehålla mer eller mindre generella föreskrifter, kunna bliva

ett mycket betänkligt hinder för ett rationellt skiftande. Dessa särbestämmelser

kunna möjligen bliva lämpliga för ett eller annat fall, men uppenbart

är, att fall komma att möta, varvid särbestämmelserna bliva mer eller mindre

olämpliga och därigenom komma att lägga binder i vägen för förhållandenas

ändamålsenliga ordnande. I varje, fall kunna bestämmelserna icke tillnärmelsevis

så avfattas, att desamma i samma grad som jordstyckningskommissionens

förslag giva betryggande garantier mot ett olämpligt handhavande av

utflyttningsskyldigheten och på samma gång lämna rum för en ändamålsenlig

ägoarrondering.

Den av kommissionen ifrågasätta undersökning i och för vinnande av

särlagstiftning i fråga om skiftesvitsord och utflyttning vid blivande laga

skiften inom ifrågavarande landsdel synes mig sålunda icke vara av behovet

pakallad utan fast mera ägnad att tillskapa särbestämmelser, som kunna bliva

hinderliga ej blott för vinnande av välbehövliga ägoregleringar inom ifrågavarande

landsdel utan även för att dessa ägoregleringar skola kunna utföras

till största möjliga gagn för jordägarna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Vid kommissionens förslag att anordna s. k. provskiften har jag i så

måtto varit av skiljaktig mening, att jag ansett, att de redan utförda laga

skiftena inom ifrågavarande ort lämna ett tillräckligt underlag för bédömandet

såväl av kostnaderna och olägenheterna som fördelarna med laga skiften i

orten, men att jag, då mot dessa laga skiften kan göras den i detta sammanhang

berättigade anmärkning, att desamma icke blivit utförda i överensstämmelse

med de föreskrifter, som antagas komma att gälla för de skiften, som

härefter komma till utförande, icke velat motsätta mig kommissionens förslag

i denna del, men synes mig, att genomförandet av provskiftena höra anstå,

till dess nya lagen om skifte av jord blivit antagen och skifteslagsindelningen

i orten hunnit genomföras.

Under de av kommissionen hållna sammanträden för kommunernas hörande

rörande skifteslagsindelningen har från befolkningens sida allmänt uttalats

den mening, att skifteslagsindelningen borde anstå, till dess den föreslagna

lagen om skifte av jord blivit slutbehandlad och ny lag om skifte blivit antagen.

Något väsentligt hinder för tillmötesgående av denna jordägarnas mening

torde icke föreligga, utan synes mig fastmera en sådan ordning vara

lämplig, synnerligast om villkoret om kommunernas medgivande bibehålies.

Falun den 29 januari 1921.

Som ovan

B. MOGENSEN.

In fidem

Werner Nordenstedt.

/

Bihang till riksdagens protokoll 1921, 1 sand. 173 höft. (Nr 205.)

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå

utvisande tar särskilda byur ock jord

-äyare inom Teksands och dil/ansnäs

socknar dels antalet jordägare, grupperade

etter antalet skzftert, som av

dem iraiehzzvas och dels antalet hem-rnansnum

mer • i medeltalvärr de o-tzÅa

jordötgarTta. hava del, allt avseende

heminägorna.

Byns namn

/fndxxJjardctgKcre,

*ir

Sum-

ma,

än-

tå/,

jord

dgans

jfrvta/

''C/n/ruznr

lummer''

c rrieo/eZ''

tal/Br/wn

ägarna.

/-S

i/cif

ten.

6-/0

skxf

<ot-

1-/5

9/tif-

ten,

6SO

skifY

ten.

kfer

dito

t/cif-

ban

1

2

3

A-

5

tf

7

&

-fa

’7cA

an*

is

soc

iber

mö

? f)

z/k

rnc,

Jfyttkvam

2

3

S

tf

Vedery

<7

1

tf

2,s

floberg-..-

{

1

z

h,s

Kil-en.

6

1

i

8

tf

l/ackmora

Z

3

7

Z,s

Almberg

8

tf

1

/Z

tf

Alm bergsi/örker,

... 2

2

tf

tf

6

7

/tf

tf

Aonnas, Ostra.

21

21

A

so

tf

21

9

zo

tf

Berg....................

ot

/

16

2

Bomma

tz

12

...../

26

tf

Ullvi

tf

7

tf

tf

17

tf

26

/tf

/

tftf

2,s

tf

Sb

/

tf

2,s.....

Vargruis

tf

2

tf

11

tf

/tf

tf

tf

1

25

%s

Koret

It

2

26

Z.s

B lämn a

176

too

18

tf

.J

306

tf____

Åkerö

k

tf

3

“tf

tf

Overmo

2

2

2

6

2,<-

Ytterm /

11

18

tf

tf

1

tf3

tf

löje Igen

tf

tf

7

J

.......3

2A

tf

Garde

22

/tf

Z

1

jAA

tf./

Övertöreå

\bz

tftf

2å

7

tf

m

JSiLA

__/_

tiverhh-t

YtterÅkerö

Tfagen

träl edhy

Västrmnor

dkeberg

Backen

tistannor

Jtdltlrndar

TTdstbcry

fleden

dtynsjöbo

Karlsaräct

Västaradk

Grytnäs

dundsnäs

tftf

tf

19

12

tf/

7

11

7

/

''!

171

/tf j

/

Öl

tf!

2 i

7

</3

12

tf

/tf

/tf

/

tf

tf

/

tf

/tf

7

2

tf

*

/!

i-i-

er

2

2

1

tf

tf

2

1

1

tf

o

.tf

T"

7

1

1

tf

/

/

2

tf

/

/

7 1

22

20

26

23

60

8

17

/O

8

12

33

2b

3

18

io

8

IT

tf

tf

tf

tf

2

2

2

2

tf

2s

tf

2

tf

tf

2

dumma

Kor-rTtatta

t>örBälta

di/ura

Tors

Hedby

f92 \/JJ

lutera

tf»j /tf

kanel

,//

2

2

602

22

13

71

19

ÅT

S''

2

tf

2

Z.s

tf

2

20

8

22

tf

7

tftf

9

2Z

tf

tf

/2

/

2

/

*

/

dumma

61

80

2tf

tf

b

17b

2;*

do

ian,

572^2

tf

wc,

ien

—

Alvik

8

/tf

/tf

/tf

s

3b

tf

Alm o

22

2/

/tf

tf

2

69

tf

TTallfm

Z9

Z6

/tf

tf

93

5,s

Björken.

28

68

tf»

27

13

13Z

tf

Basback

7

16

/7

tf

2

b3

tf

IToen

tf

tf

tf

tf

1

21

tf

fl/uZbdck

19

2tf

tf

7

2

66

tf.

Fomby

to

18

7

33

tf

dumma

139

183

//tf

tftf

23

■33/

tf*

den

''rån

Ira

o—

-Leksands socka

Tföunds tfärdin.

'',176

106

/tf

tf

''

306

tf

T/aradsfjar Unga

192

133

tf?

/tf

11

bOi

tf.

Mura kapell

tf/

86

23

tf

tf

m

2.2

/ lammaJ.ekianc

1629

513

'' tf/

2

r 11

1876

tftf

dil/ansnäs socka

i139

183

//tf

"I &.

V 23

'' .33,

tf»

Totals arom £

i268

tftf/

2tf/

? tftf

^ tf/

160

7 7,2

STATENS REPRODUKTICNSANSTALT

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. a

yu^cue

IS

Sy i is

Jjindberpe

2¥

'' <$!^ÖXV''Ä-vo*»exy,//

/*

fe

/in Ii!\m

l!|i

i!!;,|li!j''W1i1 :l

i^v : :K.\ d

k i!!

It
-

''ntT~

B as Iberg
-

/öbo de ställe ,

J .

uflmberg*

yW

YP tf!

YrÄ^jj Somt

lo

~ Y =3^-v

—v ? -- /.y /''f.s/fj.ht* dy

''SiifiJ /«/

fy

i

MS

1

tf

/ i t'' 0 <3---

/! i^X"'' -

X-0Jk.

t Y‘ty> ‘med K

^ik

ill

//

i-a''—3t—V"'' T''

vp/ irii—

iv-—

>A i -/

räioacve

tfäter-bo 6 ttcAbo

A llen s, Feberos ocA /fobergs byalag

KARTA

utvisande

äffoblandni/up-n byarna, emellan

inom visa irahi

LEKSANDS SOCKEN

av

KOPPA PBEF10K LÅN

itpprdlttfd </r /Silf

Kornjnissionejt fSr B ularrais

indelning i skiftes lag

SKALMÅTT

/ . JSOOO avverM&a Irftpdm

BETECKNINGAR

Byns namn.

zr.HiLri -

• ''j 1

! Klockor boel

trSM

lT^4^T ^-1®björken

rf

Tils koin.

Bomma

tf

o° 77*

„ ° ® o

ftönnäs, /"*

tf

<tf /Y .

/tf

./>* , tf*

tf

/

A A A

- IS

& *

Sruffarf

tf

/

so

KlrijUberg

rf

tf

—

•Stdfr''a

/tf

/tf

Z.&d_

Tibble

tf

tf’

±±tA

1 X

Tornberg

tf

••

CZY _

^ S*

<=> <=>

Täll.bcrg

•V

tf

f ''li v i

»7

tf

sagg

Faslanrtor

*

tf

l

tf

/tf

k|

Yllerboda

tf

7

^ ftf-

Yl ler Trio

/

/tf

■ .JO ^

-ijter-

tf

;; ’ >,''; i

tf

>> i *V>1*

> , »>>)

siker-o

tf

tf

■■."•ti-

Over-boda

"l

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. C

&

1 UrvcMjön

I 1 - - m I

Hisna ta j

/ älskog

H isås

pytt* ol

Ende (fart* fåb. skogf

/eib. skog

t ilska q

/ ! Raffla Qanthstn

(jfetnfäsen t

//ek k araala

V, --------

Ecö stM&dagsbo'' yS. /

Almbergs «>a At/rtbergsb^öeb,

j älskog

ut*MBsu

Norr och

^°9

•Söderi

/juidbtrg^

a o c Atens

/TM

I Höb ol. ^

o

”iM ''\fåffnuöben \

uts fröa

bskog | fdbodeskog

i _ ._)■----

________

/skog ■ ''I

oe**n

(YPmUnC: r Vefyrff

awmm

\ Vf Hob^9

1 Hytt.

v \V / ^ f

■yd&q

K A RTA

GOPA TUNNELAG

/ifZAörands

JseJMonds ork B/ttnaås ,voeksu/r>

? Bodn 4 i ~V - .

BE1T E1CKN IN G AF

Jveksasids s o rutt en

|jj§|jj BjursM

Sajrct för LeAsaml ejjfttryrås

ttättviJs.* sorken

KOPPARBERGS /AN

ZJjiftryxjt/fJu/ år/9£f

ao

Jfon&niAA ianen för Dala/* ials

Ozc/elru/zg v skifteslag.

•y- *

8 KA LM ATT

STATENS REPRODUKTIONSANSIALT

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.