Med tillkännagivande att en i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln bebådad framställning angående tillbyggnadsarbeten å serafimerlasarettet icke kommer att föreläggas riksdagen
1925-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1925:191, Med tillkännagivande att en i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln bebådad framställning angående tillbyggnadsarbeten å serafimerlasarettet icke kommer att föreläggas riksdagen
Dokumentets text
Kung!. May.ts skrivelse Nr 191.
1
Nr 191.
Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande att en
i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln bebådad
framställning angående tillbyggnadsarbeten å serafimerlasarettet
icke kommer att föreläggas riksdagen; given
Stockhohns slott den 20 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag giva riksdagen tillkänna,
att proposition i det under punkten 97 i bilagan åttonde huvudtiteln till
årets statsverksproposition omförmälda ärendet angående tillbyggnadsarbeten
å serafimerlasarettet ej kommer att avlåtas till riksdagen, i följd varav medel
för berörda ändamål ej komma att erfordras på riksstaten för budgetåret
1925—1926.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wioeorss, Möller,
Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Vid anmälan den 2 januari 1925 av de frågor, som tillhörde regleringen
för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel,
hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan
på proposition angående ändringsarbeten å serafimerlasarettet, för budgetBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 154 höft. (Nr 191.) 1
Ändringsarbeten
&
serafimerlasarettet.
2 Kungl. May.ts skrivelse Nr 191.
året 1925 1926 under åttonde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra
reservationsanslag av 500,000 kronor.
Denna min hemställan, som blev av Kungl. Maj:t bifallen, var närmast
föranledd av en den 12 december 1924 avlåten skrivelse från 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga,
d. v. s. de sakkunniga, vilka tillkallats för att inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande karolinska institutets
och serafimerlasarettets ^byggnadsfrågor.
I berörda skrivelse erinrade de sakkunniga om det åt dem genom Kungl.
Majrts beslut den 21 april 1922 givna bemyndigandet att till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag i fråga om, bland annat, sådana ändringsarbeten å
serafimerlasarettets för sjukvården och dess drift nu använda byggnader,
som för möjliggörande av lasarettets behöriga utnyttjande bleve nödvändiga,’
därest ett tilltänkt kliniskt centralsjukhus av närmare angiven omfattning
komme till stånd. Efter att hava låtit utarbeta ett detaljerat omb37ggnadsförslag,
slutande å en kostnadssumma av 2,482,000 kronor, förklarade de sakkunniga,
att tiden icke medgivit dem att taga ståndpunkt till förslaget i alla
dess detaljer, varför de för det dåvarande icke vore beredda att för Kungl.
Maj.t framlägga fullständigt eller motiverat förslag i ämnet. Då emellertid
den då ifrågasatta finansieringsplanen syntes framkomlig och bristerna å
serafimerlasarettet ansågos vara av den art, att rent humanitära skäl gjorde
det till en trängande nödvändighet, att de snarast avhjälptes, hemställde de
sakkunniga, att ett belopp av 583,825 kronor måtte för ändamålet upptagas
i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag i avvaktan på proposition
i ämnet.
Den av de sakkunniga åberopade finansieringsplanen, enligt vilken skulle
på statens del komma ett belopp av 583,825 kronor av den angivna totalkostnaden,
innebär i korthet följande:
Kostnaderna utgöra omkring 2,500,000 kronor.
De i företaget intresserade parterna äro staten, Stockholms stad och
otockholms län.
Statens intresse hänför sig dels till lasarettets betydelse för undervisningen,
dels ock till den sjukvårdande verksamhet, lasarettet utövar för sjuka
tillhörande andra delar av landet än Stockholms stad och Stockholms län.’
. Stockholms stads och Stockholms läns intressen äro knutna till den prestation,
lasarettet lämnar dessa båda intressenter i form av dels klinisk sjukvård,
dels poliklinik vård åt deras hemortsberättigade innevånare.
J- , -f,6 o& ?yse,eude äl gällande kontrakt serafimerlasarettet skyldigt
att till Stockholms stads förfogande ställa 200 platser å klinikerna, av vilka
platser 100 äro avsedda för medellösa personer och de övriga för betalande
patienter.
För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar Stockholms
stad en dagavgift motsvarande lasarettets självkostnad.
För de betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavmft motsvarande
den för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, som för närvarande
är 2 kronor 50 öre per dag.
Mellan Stockholms län och serafimerlasarettet är ett liknande avtal träffat
men avser endast 100 platser.
3
Kungl. Maj. ts skrivelse Nr 191.
Av do 425 sängar, som kunna tillhandahållas vid serafimerlasarettet, disponerar
sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet förfogar över 125 sängar
för vård åt sjuka från andra delar av landet. I verkligheten är dock detta
senare sängantal större, ity att vare sig staden eller länet helt kunnat utnyttja
sina ackord.
Då man icke torde kunna räkna med att vare sig staden eller länet skola
vara villiga att bidraga till andra kostnader än de, som avse sådana verkliga
ombyggnadsarbeten, som gagna deras vårdtagare, har man endast räknat
med'' bidrag till kostnader, som avse ombyggnad av poliklinikerna och
köket jämte maskinhuset och badet. Dessa kostnader utgöra 1,124,800
kronor. Av denna summa har man räknat med att staden och länet skulle
bestrida hälften eller 562,400 kronor, fördelat med 421,800 kronor på staden
och 140,600 kronor på länet, vilken fördelning hänför sig till de intressen,
staden och länet enligt ovanstående representera.
Utöver det belopp, varmed staden sålunda skulle bidraga, torde anledning
föreligga att räkna med ett bidrag till huvudportalens flyttande till ett för
stadsbilden bättre läge.
Utgående från ett bidrag motsvarande halva kostnaden eller 21,425 kronor,
skulle stadens sammanlagda bidrag utgöra 443,225 kronor. Den andra hälften
562,400 kronor av här ovan senast angivna kostnader skulle bestridas
av staten. Stadens och länets bidrag givas i form av räntefria lån att löpa,
så länge lasarettets verksamhet fortgår å nuvarande plats.
Sedan ovannämnda kostnader bestritts på sätt här angivits, återstår att täcka
1,314,350 kronor, avseende förändrings- och förbättringsarbeten å klinikerna
m. m.
Dessa arbeten äro dock i stort sett sådana, som kunna hänföras till de
årligen återkommande underhållsarbetena, men som här blivit eftersatta och
som därför nu måste utföras i ett sammanhang.
Dessa drift- och underhållskostnader böra därför utslås på dagkostnaderna
för sjukvården. Detta kan även ske genom att för ändamålet upptages ett
lån att amorteras under t. ex. 20 år. Den årliga annuiteten, utslagen på
antalet sjukdagar, skulle därvid icke komma att överstiga 50 öre per sjukdag.
Genom en dylik anordning skulle såväl staten som staden och länet få
medverka till amorteringen i en anslutning, som svarar mot vars och ens
intressen. Vidare skulle härmed vinnas den fördelen, att lasarettet vid dess
nedläggande icke vore belastat med ett högre investerat kapital än vad som
svarade mot dåvarande värdet av byggnaderna.
Sammanfattning.
Kostnadssumman uppdelas sålunda:
1) för poliklinikerna.............
» köket...................
» maskinhuset..............
» badet...................
2) för port och porthus..........
3) övriga arbeten...............
. . 324,300 kronor
. . 478,400 »
. . 177,100 »
c:a 145,000 » 1,124,800 kronor
......c:a 42,850 »
...............1,314,350 »
Summa 2,482,000 kronor.
4
Kungl. Maj.is skrivelse Nr 191.
Kostnad 1 bestrides sålunda:
Vs av staten.............
*Y8 av Stockholms stad......
V* av Stockholms län.......
Kostnad 2 bestrides sålunda:
Vs av staten..............
Va av Stockholms stad......
562,400 kronor
421,800 »
140,600 »
21,425 kronor
21,425 »
Kostnad 3 bestrides av serafimerlasarettet genom upptagande
av lån.................. 1
1,124,800 kronor
42,850 »
1,314,350 »
Summa 2,482,000 kronor.
f) Stockholms städs bidrag (421,800 kronor + 21,425 kronor =)
fil-d! k™rr lä,mnal 1 form av ett räntefritt lån att löpa så länge serafimerlasarettets
verksamhet fortgår å nuvarande plats.
fj? Stockholms läns bidrag 140,600 kronor lämnas likaledes såsom ränteintt
lan enligt samma grunder.
c) Statens bidrag till polikliniker m. m. (562,400 kronor + 21,425 kronor)
lamnas i form av direkt statsanslag å cirka 583,825 kronor.
fl) SftrflnmpHQOCiroHnl- n Lirv 2 *1
d) Serafimerlasarettet upptager ett
l!r°n°rf lin0t säkerhet av inteckningar i om lasugnei. Annuiteterna ä detta
lan utslås på sjukvårdskostnaden per underhållsdag, som därigenom skulle
höjas med cirka 50 öre per dag.
20-årigt amorteringslån å 1,314,350
1 siP fastighet. Annuiteterna å detta
Med hänsyn till de mycket svåra missförhållanden, som vidlåda seranmerlasarettets
lokala anordningar — om vilka jag genom besök å ort
och stallo för egen del övertygat mig — ansåg jag det vara av vikt, att
något gjordes för tillgodoseende av de mest framträdande bristerna och
ansag jag mig därför, utan att vilja taga ståndpunkt till den av de’ sakkunniga
framlagda finansieringsplanen, böra hemställa om att i statsverkspropositionen
reserverades ett belopp av 500,000 kronor för ändamålet.
I skrivelse den 29 januari 1925 framlade därefter de sakkunniga sitt definitiva
förslag i ämnet, Efter påpekande och ytterligare framhållande av
radande missförhållanden i avseende å byggnader och utrustning i övrigt vid
serafimerlasarettet, betona de sakkunniga, att de föreslagna ändringsarbetena
aro oundgängligen nödvändiga för såväl vården av de sjuka som undervisningen
under den tid, som kan förflyta, till dess ett nytt undervisningssjukhus
star fullt färdigt, och hemställa, att Ivungl. Maj.t måtte till 1925 års riksdag
avlata proposition därom, att riksdagen måtte — under förutsättning att för
utförande av ifrågavarande ändrings- och förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet
^särskilda bidrag komma att lämnas genom att dels Stockholms
stad och Stockholms län till lasarettet bevilja räntefria lån, staden å 443,225
kronor och länet å 140,600 kronor, dels ock direktionen över serafimerlasarettet,
efter därtill av Kungl. Maj:t på gjord ansökning erhållet medgivande
och mot säkerhet av inteckning i lasarettets fasta egendom, upptager ett
amorteringslån å 1,314,350 kronor att avbetalas under en tid av tjugu år —
5
jKun yl. May.ts skrivelse Nr 101.
såsom bidrag till arbetenas utförande bevilja ett extra anslag av 583,825
kronor, att eventuellt fördelas på två budgetår.
Vid de sakkunnigas förslag var fogad, bland annat, en reservation av
general fältläkaren F. Bauer, som ansett, att förslaget jämväl bort hava upptagit
medel, 117,000 kronor, för anordnande av rum för enskilda och halvenskilda
patienter å kirurgiska avdelningen.
Över detta de sakkunnigas förslag hava yttranden infordrats från vederbörande
myndigheter.
Byggnadsstyrelsen har i infordrat yttrande av den 5 februari 1925 tillstyrkt
förslaget.
Direktionen över serafimerlasarettet betonar i yttrande av den 21 februari
1925 starkt behovet av förbättrade lokaler och anser de nu rådande bristfälligheterna
så stora, att de hos allmänheten kunna menligt inverka på
lasarettets anseende som sjukvårdsanstalt. Direktionen biträder de sakkunnigas
förslag och giver vidare sin anslutning till det tillägg till förslaget,
som innefattas i generalfältläkaren Bauers reservation. Dessutom tillstyrker
direktionen den framlagda finansieringsplanen. Visserligen — säger
direktionen — skulle lasarettet därigenom betungas med avsevärd skuld,
men större delen därav skulle på föreslaget sätt förräntas och amorteras
under loppet av den tid, lasarettet beräknades fortfarande vara i verksamhet,
och återstoden av skulden skulle åtnjutas räntefritt. Endast med denna
återstod, 583,825 kronor, skulle de kapitaltillgångar förminskas, med vilka
lasarettet eventuellt kunde komma att bidraga till det nya sjukhuset.
I avseende å det lån å 1,314,000 kronor, som skulle av lasarettet upptagas
mot säkerhet av inteckning i fastigheten, räknar direktionen med en annuitet
av cirka 105,000 kronor, varav skulle på varje underhållsdag belöpa 60 öre.
Enligt finansieringsplanen skulle såväl staten som staden och länet medverka
till amorteringen av lånet i eu omfattning, som svarade mot vars och ens
intresse. Direktionen tolkar detta uttryck så, att staden och länet skulle svara!
en var för alla sina sjuka, men påpekar, att det även kan tolkas så, att
därmed avses allenast stadens och länets medellösa sjuka, för vilka enligt
avtal med serafimerlasarettet staden och länet äro ersättningsskyldiga, i
vilket sistnämnda fall ansvaret för alla övriga sjuka skulle drabba staten.
Utgår man från ovan angivna dagsiffra av 60 öre, eu medelbeläggning av
90 procent å hela antalet sängplatser och samma procentuella fördelning av
underhållsdagarna, som under tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 ägt rum,
skulle för lånets amortering den årliga kostnaden uppgå, enligt förstberörda
fördelningsgrund för Stockholms stad till cirka 38,000 kronor, för Stockholms
län till cirka 25,000 kronor och för staten till cirka 42,000 kronor samt
enligt den andra fördelningsgrunden för Stockholms stad till cirka 20,800
kronor, för Stockholms län till cirka 14,800 kronor och för staten till cirka
69,400 kronor.
Direktionen hemställer i anslutning härtill, att Kungl. Maj:t måtte medgiva,
6
Kungl. Maj;ts skrivelse Nr 191.
att utöver de av de sakkunniga föreslagna arbetena måtte i enlighet med
det av generalfältläkaren Bauer förordade förslaget å lasarettets kirurgiska
klinik inredas ett antal enskilda sjukrum för eu kostnad av 117,000 kronor,
att till förräntning och amortering av denna summa måtte uppbäras
tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt rum och 2 kronor i hal venskilt rum,
samt att lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet måtte intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 1,250,000 kronor, eller, om Kungl. Maj:t lämnade tillåtelse
jämväl till inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 1,350,000 kronor,'' i
båda fallen med ränta, och att samtliga dessa inteckningar, i den ordningså
funnes lämpligt, matte få läggas som säkerhet dels för amorteringslånet,
dels ock, om så erfordrades, för någon del av det belopp, som erlagts i
köpeskilling för fasta egendomen mris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.
I infordrat utlåtande av den 27 februari 1925 har justitiekansler:! förklarat
sig sakna anledning avstyrka direktionens hemställan, i vad anginge
intecknande av serafimerlasarettets fasta egendom.
Efter hörande av Stockholms stads hälsovårdsnämnd, drätselnämnd och
stadskollegium hava stadsfullmäktige enligt beslut den 9 mars 1925 förklarat
sig villiga att för ifrågavarande ändrings- och förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet
mot säkerhet, som av drätselnämnden kan godkännas, lämna
ett räntefritt lån om högst 443,225 kronor under följande villkor:
1) att staten och Stockholms läns landsting bestrede så stor del av kostnaderna
för arbetena i fråga, som av de sakkunniga föreslagits,
2) att de till en kostnad av 1,314,350 kronor beräknade ändringsarbeten,
vilka skulle utföras med av serafimerlasarettet upplånade medel, bleve verkställda,
3) att stadens lån återbetalades senast med utgången av det år, under
vilket serafimerlasarettets verksamhet å dess nuvarande plats nedlades eller
staden funne sig icke böra längre utnyttja sin rätt till vissa vårdplatser å
lasarettet,
4) att överenskommelse träffades mellan hälsovårdsnämnden och lasarettets
direktion i fråga om kontrollen av att gällande bestämmelser angående
stadens rätt att disponera visst platsantal å lasarettet iakttoges,
5) att behandlingen på lasarettets polikliniker allt framgent skulle vara
kostnadsfri, samt
6) att Kungl. Maj:t medgåve, att de för ändamålet erforderliga medlen
anskaffades genom upplåning för amortering på högst 20 år.
Stadsfullmäktiges beslut i ärendet har av överståthållarämbetet med tillstyrkande
yttrande av den 14 mars 1925 överlämnats till Kungl. Maj:t.
Ärendet inkom till ecklesiastikdepartementet samma den 14 mars.
Såsom jag nyss antytt, hava förhållandena i avseende å serafimerlasarettets
lokaler synts mig sådana, att jag funnit det högeligen önskligt, att något
7
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 191.
kunde från statens sida göras för avhjälpande av de mest framträdande
bristerna. I och med att ett visst belopp blev i statsverkspropositionen beräknat
i avvaktan på ärendets vidare utredning, kan emellertid icke anses,
att någon ställning tagits till den av de sakkunniga uppgjorda finansieringsplanen.
Jag hade helst sett, att det varit möjligt att nu genomföra de viktigaste
samt för sjukvården och undervisningen mest oundgängliga arbetena
— de som avse poliklinik, kök, maskinhus och bad — men att övriga arbeten
fått tillsvidare anstå, och detta så mycket mer som frågan om det nya stora
centralsjukhuset inom en mycket nära framtid torde bliva aktuell. Det har
nämligen icke synts mig ändamålsenligt, att, då ett stort förslag till ett nytt
sjukhus, avsett att ersätta det nuvarande serafimerlasarettet, snart är att införvänta,
nu vidtaga allt för genomgripande förändringar i avseende å lasarettets
nuvarande lokaler och över huvud icke sådana, som ej under övergångstiden
visa sig vara oundgängligen nödvändiga för sjukvården och
undervisningen. Frågorna om det nya sjukhuset och underhållsarbetena å
det gamla synas mig, när dessa senare givits den omfattning, som skett,
lämpligen böra skärskådas i ett sammanhang.
För att få det föreliggande förslaget realiserat, har man ansett en medverkan
från Stockholms stads sida för finansieringen vara nödvändig. Frågan
synes mig emellertid ligga i ett i viss mån annat läge genom det beslut,
som av Stockholms stadsfullmäktige fattats. Vid stadsfullmäktiges beslut
att bidraga till förslagets genomförande är nämligen fogat, bland andra, det
villkoret att samtliga de av de sakkunniga angivna ändringsarbeten bliva
verkställda, sålunda jämväl de arbeten, i fråga om vilka jag anser ett uppskov
i avvaktan på närmare prövning försvarligt.
Jag vill slutligen erinra om att det sista av de över de sakkunnigas förslag
infordrade yttrandena inkom till ecklesiastikdepartementet först den 14
mars 1925 och att det icke varit möjligt att inom den för propositioners
avlåtande till riksdagen föreskrivna tiden medhinna att verkställa någon
ytterligare utredning i frågan.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes giva riksdagen tillkänna,
att proposition i det under punkten 97 i bilagan åttonde
huvudtiteln till årets statsverksproposition omförmälda ärendet
angående tillbyggnadsarbeten å serafimerlasarettet ej
kommer att avlåtas till riksdagen, i följd varav medel för
berörda ändamål ej komma att erfordras på riksstaten för
budgetåret 1925—1926.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla, och skulle skrivelse
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Odmann.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.