Sök i Ratio Lex

Med tillkännagivande att ett i statsverkspropositionen under kapitalinvesteringar bebådat förslag angående räntan å nya egnahemslån icke kommer att föreläggas riksdagen

1947-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1947:264, Med tillkännagivande att ett i statsverkspropositionen under kapitalinvesteringar bebådat förslag angående räntan å nya egnahemslån icke kommer att föreläggas riksdagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande att ett

i statsverkspropositionen under kapitalinvesteringar

bebådat förslag angående räntan å nya egnahemslån

icke kommer att föreläggas riksdagen; given Stockholms

slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, giva riksdagen tillkänna,

att proposition angående den i 1947 års statsverksproposition: bil. 30:

kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under punkt 10, Egnahemslånefonden,

omförmälda frågan rörande storleken av räntan å nya egnahemslån ej

kommer att avlåtas till riksdagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med cheferna för social- och finansdepartementen.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition (bil. 30: kapitalbudgeten:

jordbruksdepartementet, p. 10) av frågan om egnahemslåneverksamheten

in. in. under budgetåret 1947/48 uttalade jag, alt jag hade för avsikt att seBihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 264.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

nare återkomma med förslag rörande storleken av räntan å nya egnahemslån.

Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 31 december 1943 angående

ränta å lån från statens utlåningsfonder (nr 936) och angående ändring av

bestämmelserna om lån från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans

fastställande (nr 937) gäller, att å lån från egnahemslånefonden skall utgå

fast ränta å 3,6 procent. Rörande egnahemslån, som beviljats efter ingången

av år 1920 men före den 1 juli 1940, stadgas i kungörelsen nr 124/1934, att

räntan å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt,

skall utgöra 4 procent för jordbrukslån och 4,6 procent för bostadslån. Emellertid

har genom kungörelsen nr 238/1946 räntan å berörda lån för åren

1947 och 1948 nedsatts till 3,6 procent för såväl jordbrukslån som bostadslån.

Jag torde här få erinra, att 1946 års riksdag i skrivelse den 22 maj 1946,

nr 263, under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 54 hemställt,

bland annat, att Kungl. Maj :t ville med avseende på frågan om införande av

rörlig egnahemslåneränta föranstalta om den utredning, som kunde vara erforderlig,

samt för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som därav kunde

föranledas.

Vidare torde jag få erinra, alt jag i propositionen nr 75 till årets riksdag

angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m. bland annat

framlagt förslag till bestämmelser rörande utlämnande av amorteringslån för

genomförande av såväl yttre som inre rationalisering på jordbrukets område,

vilka bestämmelser avsetts att träda i tillämpning från och med den 1 juli

1948. Samtidigt uttalade jag, att frågorna om räntefoten för nämnda lån och

huruvida räntan å dessa borde vara fast eller rörlig syntes böra upptagas till

behandling i samband med spörsmålet angående egnahemslåneräntans storlek.

I detta sammanhang torde jag även få erinra därom att chefen för socialdepartementet

i proposition den 18 april 1947, nr 235, angående vissa åtgärder

till främjande av bostadsförsörjningen framlagt förslag till nya former

för den statliga fastighetskrediten. Dessa förslag innebära bland annat inrättande

av särskilda organ för handhavande av nyssnämnda verksamhet å

landsbygden, vilka organ sålunda skulle övertaga de uppgifter på området

som hittills åvilat egnahemsnämnderna, samt överflyttande å de nya organen

av, förutom den allmänna bostadsförbättringsverksamheten, jämväl egnahemsorganens

befattning med utlämnandet av lån för förvärv av bostadsegnahem

och lantarbetarbostadslån. Beträffande lånevillkoren har föreslagits,

att å lån till såväl nybyggnad som därmed likvärdig ombyggnad av egnahem

skulle utgå en fast ränta av 3 procent. De i propositionen framlagda

förslagen ha avsetts skola träda i tillämpning från och med den 1 juli 1948.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har egnahemsstyrelsen gjort framställning

rörande nedsättning av egnahemslåneräntan för tiden efter den 1 juli 1947.

över framställningen ha remissutlåtanden avgivits av fullmäktige i riksbanken

och i riksgäldskontoret ävensom statskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KlukjI. Maj.ts skrivelse nr 264. 3

Till stöd för sill framställning har egnahemsstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

Styrelsen vill erinra, att styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret

1946/47 upptog spörsmålet om eu sänkning av egnahemslåneräntan till prövning.

Styrelsen uttalade därvid, att efter den i början av år 1945 vidtagna

sänkningen av riksbankens diskonto den nuvarande egnahemslåneräntan,

3,6 procent, icke längre för den lånesökande allmänheten tedde sig så förmånlig

i jämförelse med ränteläget i den öppna lånemarknaden, som man

ansåge sig skäligen kunna förvänta med hänsyn till lånens speciella karaktär

och som avsågs, då denna räntesats på sin tid fastställdes. Styrelsen framhöll

vidare att, därest utsikterna i fråga om ränteläget borde bedömas så att

det nuvarande låga ränteläget sannolikt komme att bibehållas för någon

längre tid, åtgärder borde vidtagas för en sänkning av egnahemslåneräntan.

Då nu ytterligare en tid av ett år förflutit utan att ränteläget förändrats och

då statsmakternas strävan alltjämt lärer gå ut på ett bibehållande av nuvarande

diskonto, torde en sådan stabilitet i avseende å ränteläget få anses

vara rådande att en sänkning av egnahemslåneräntan från och med den 1

juli 1947 torde böra genomföras.

Fullmäktige i riksbanken ha yttrat i huvudsak följande.

Vid sin behandling av egnahemslåneräntan ävensom tertiärlåneräntan beträffande

enfamiljshus synes 1946 års riksdag ha förutsatt, att frågan om

egnahemslåneräntan icke skulle behandlas isolerad utan ses i större sammanhang.

Fullmäktige, som dela denna uppfattning, anse att en utredning

snarast möjligt bör verkställas av frågan i hela dess vidd. Fullmäktige äro

följaktligen icke beredda att med ledning av nu föreliggande material taga

ståndpunkt till spörsmålet om egnahemslåneräntans storlek. Med hänsyn till

de betydande belopp, som äro investerade i egnahemslånefonden, har räntefrågan

en icke oväsentlig ekonomisk betydelse för statsverket. Härtill kommer,

att fullmäktige anse det mindre lämpligt att räntan för ett så stort

kreditområde, som egnahemslånen representera, fastlåses vid en nivå, som

understiger marknadsräntan, detta särskilt i betraktande av den utvidgning

av låneverksamheten, som kan förutsättas bliva följden vid sänkning av egnahemslåneräntan.

Fullmäktige vilja vidare erinra dels att egnahemslåntagare för närvarande

äga möjlighet att hos hypoteksföreningar eller andra kreditinstitut placera

primärlån på relativt förmånliga villkor, dels att räntan å egnahemslånens

amorteringsdel i allmänhet reellt sett icke obetydligt torde understiga 3,6 procent,

då premielånen och tilläggslånen äro räntefria och avsedda att helt avskrivas.

Någon mera betydande olägenhet av att avvakta resultatet av en utredning

synes därför knappast föreligga.

Tvä reservanter i riksbanksfullmäktige (herrar P. Gränebo och Allan Andersson)

ha ansett, att fullmäktige i sitt yttrande bort upptaga räntefrågan

till realprövning och därvid tillstyrka en sänkning av egnahemslåneräntan

för såväl nya som äldre lån till tre procent. Enligt reservanternas mening

skulle vid en räntefot av tre procent systemet med fast ränta kunna bibehållas.

Fullmäktige i riksgählskontoret ha uttalat hland annat.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finna, all räntan å egnahemslånen under

nu rådande ränteläge i och för sig kan anses vara viil hög, varför eu sänkning

skulle kunna ifrågakomma. Då fullmäktige emellertid utgå från att frå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

Departements
chefen.

gan om statliga stödåtgärder för egnahemsverksamheten inom kort kommer

att upptagas till prövning, kunna fullmäktige ej finna lämpligt, att frågan

om eventuell sänkning av egnahemslåneräntan nu utbrytes och göres till föremål

för särskild behandling. Den omständigheten att, såsom egnahemsstyrelsen

framhållit, förtida återbetalning av egnahemslån äger rum i viss omfattning

på grund av möjligheterna att erhålla fördelaktigare lån hos andra

långivare än staten, kan ej utgöra tillräcklig anledning att omedelbart vidtaga

åtgärder för egnahemslåneräntans sänkande. Den statliga utlåningen

är icke något självändamål utan får anses ha till uppgift att täcka ett lånebehov,

som ej i annan ordning kan tillgodoses på minst lika fördelaktiga

villkor, som staten erbjuder. Vid sådant förhållande och då någon svårighet

för närvarande ej torde föreligga för egnahemsägare, som så önska, att på

förmånliga villkor täcka åtminstone större delen av sitt kreditbehov hos hypoteksföreningar

eller andra kreditinstitutioner, synes frågan om den statliga

egnahemslåneräntans sänkande icke vara av sådan angelägenhetsgrad,

att den ej skulle kunna anstå någon tid för att avgöras i större sammanhang.

Fullmäktige anse sig under sådana omständigheter icke kunna tillstyrka

egnahemsstyrelsens hemställan om räntesänkning från och med den 1 juli

1947 under annan förutsättning än att erforderlig ytterligare utredning kan

verkställas så snabbt, att förslag på grundval därav kan föreläggas 1947 års

riksdag.

Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda någon sänkning av räntan

å lånen från egnahemslånefonden.

Såsom av det förut anförda framgår torde från och med den 1 juli 1948

komma att gälla nya bestämmelser i fråga om lån till nybyggnad och därmed

likvärdig ombyggnad av egnahem. Å dessa lån har föreslagits skola

utgå en fast ränta av tre procent. Detta innebär sålunda, att vid nämnda

tidpunkt en nedsättning av den nuvarande egnahemslåneräntan kommer att

genomföras såvitt avser lån för bostadsändamål. Vad angår de egnahemslån,

som nu kunna erhållas för jordbruks- och liknande ändamål, avses dessa,

såsom i propositionen nr 75 närmare utvecklats, att ersättas bland annat av

förenämnda amorteringslån för genomförande av yttre och inre rationalisering.

Enligt vad jag i nämnda proposition antytt torde även frågan om storleken

och konstruktionen av räntan å dessa lån böra ses i samband med den

övriga statliga fastighetskrediten. Jag har sålunda för avsikt att senare, sedan

i det följande omförmälda utredning slutförts, för Kungl. Maj:t framlägga

förslag i dessa hänseenden, vilka torde komma att innebära att jämväl

å ifrågavarande lån skall utgå fast ränta av tre procent. Förslag i ämnet torde

emellertid icke böra underställas riksdagen förrän nästa år.

Med hänsyn till nämnda förhållanden torde det icke vara lämpligt att vidtaga

någon ändring av räntan å sådana egnahemslån, som kunna komma att

utlämnas under budgetåret 1947/48. Något förslag i sådant syfte torde därför

icke böra föreläggas årets riksdag. Vad angår frågan om nedsättning av räntan

å utestående egnahemslån torde jag få erinra, att detta spörsmål kommer

att upptagas till behandling av de särskilda sakkunniga, vilka jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet denna dag

tillkallats för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande villkoren för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

5

erhållande av lån från statens utlåningsfonder. Vid denna utredning torde

även komma att beaktas det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om

införande av rörlig räntefot å egnahemslån.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

giva riksdagen tillkänna

att proposition angående den i 1947 års statsverksproposition:

bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under

punkt 10, Egnahemslånefonden, omförmälda frågan rörande

storleken av räntan å nya egnahemslån ej kommer att

avlåtas till riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att skrivelse i ämnet av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.