Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1958-11-27 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1958 B:52, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

1

Nr B 52

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation; given

Stockholms slott den 28 november 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna

riksdagen redogörelse för Nordiska rådets sjätte session i Oslo den 9—15

november 1958.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

1 Ililiang till riksdagens protokoll 1958. 1 sam!. Nr B 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 november 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets sjätte session ägde rum i Oslo den 9—15 november 1958.

Vid denna session antog rådet 33 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd

skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 27 november 1958, med redogörelse

för rådets sjätte session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade

redogörelsen tillkänna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

skrivelse, av den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Borglund

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

3

Till KONUNGEN

Härmed lar Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets sjätte session i Oslo den 9—15 november 1958 jämte en

bilaga.

Stockholm den 27 november 1958

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjätte session

i Oslo den 9—15 november 1958

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Ingvar Lindell,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzcn,

staitsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson

och följande valda medlemmar:

redaktör Birger Andersson,

fru Sigrid Ekendahl,

direktör John Ericsson i Kinna,

direktör Knut Ewerlöf,

skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,

lantbrukare Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund (13—15 november såsom ersättare

för herr Pettersson i Dahl),

professor Bertil Ohlin,

f. d. rektor Sven Em. Ohlon,

agronom Ivar Persson,

riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl (tiden 9—12 november),

borgmästare Olov Rylander,

fru Ragnhild Sandström,

chefredaktör Ossian Sehlstedt,

f. d. lektor Edgar Sjödahl,

fru Anna Sjöström-Bengtsson,

förste vice talman Martin Skoglund i Doverslorp,

förste vice talman Axel Strand.

Statsrådet Sträng intog icke sin plats i rådet under sessionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, biträdande

sekreteraren sekreterare Leif Leifland samt experter.

Till rådets president vid sessionen valdes stortingspresidenten Nils H0nsvald,

Norge, och till vice presidenter förutvarande statsministern Erik Eriksen,

Danmark, talmannen V. J. Sukselainen, Finland, altingspresidenten

Emil Jönsson, Island, och professorn Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet( 13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

herrar

Ivar Persson,

Rylander,

Sjödahl.

Kulturutskottet:

herrar

Jonsson i Strömsund,

Ohlon,

fru

Sjöström-Bengtsson.

Socialpolitiska utskottet:

herr

Birger Andersson,

fru

Ekendahl,

herr

Pettersson i Dahl (Nilsson i Tvärålund)

Trafikutskottet:

herr

Ericsson i Kinna,

fru

Sandström,

herr

Skoglund i Doverstorp (ordförande).

Ekonomiska utskottet:

herrar

Ewerlöf,

Ohlin,

Sehlstedt,

Strand (vice ordförande).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltogo statsråden Lindell och Netzén i juridiska utskottet, statsrådet

Johansson i socialpolitiska utskottet, statsrådet Skoglund i trafikutskottet

samt statsminister Erlander och statsråden Lange och Netzén i ekonomiska

utskottet.

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på

saklistan i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

7

tidigare session väckta men uppskjutna som till sjätte sessionen väckta —- (s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k.

C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt It § stadgan för

Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade

rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo

tre uppskjutna A-saker. Till sjätte sessionen hade väckts 28 nya medlemsförslag.

Regeringsförslagen voro 5 till antalet, av vilka två väckts av svenska

regeringen, ett om nordiska medborgares jämställande med avseende å rätten

till fiske och ett om samarbete för vidareutbildning av hälsovårdstjänstemän.

Sammanlagt 8 berättelser överlämnades av regeringarna till rådet,

däribland sådana avgivna av Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens

område, Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska

kommittén, Nordiska samfärdselkommittén, Nordiska kontaktorganet för

atomenergifrågor samt Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Regeringarnas

meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer

hade givit upphov till 70 saker.

I enlighet med tidigare praxis hade presidiet utarbetat en rapport rörande

sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten

utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet under öppningsdagen,

den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.

Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade rådets

juridiska niomannakommitté och rådets medicinska arbetsmarknadskommitté,

vilka kommittéer valdes vid rådets femte session, ävensom rådets

på presidiets föranstaltande efter nämnda session tillsatta vägkommitté avgivit

rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén

för Nordisk Kontakt. Också dessa rapporter lades till handlingarna.

Samtliga saker utskottsbehandlades utom 15 D-saker, vilka rådet lade till

handlingarna utan utskottsbehandling.

Vid sessionen antogos 33 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Alla rekommendationer

blevo enhälligt antagna av de i omröstningarna deltagande

med undantag för rekommendation nr 6 om införande av sommartid, rekommendation

nr 10 om utbytesresor för skolungdom samt rekommendation

nr 27 om gemensamma insatser för skapande av ett europeiskt frihandelsområde.

33 tidigare rekommendationer avskrevos av rådet som slutbehandlade

för dess del.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Utldmningslagstiftningen

Beträffande den från föregående session uppskjutna frågan rörande gemensam

utlämningslagstiftning hade rådet från svenska regeringen fått

mottaga eu promemoria jämte ett efter samarbete mellan regeringarna utarbetat

svenskt förslag till lagstiftning på området. Enligt vad som upplys
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

tes kunde regeringarna väntas förelägga nationalförsamlingarna lagförslag

i ämnet i början av 1959. Nordiska rådets juridiska niomannakommitté hade

avgivit yttrande i saken, i vilket delvis kritiska synpunkter framfördes

beträffande själva uppläggningen av lagförslaget. Då arbetet inom regeringarna

påbörjades, var det enligt kommittén naturligt att angripa frågorna

från traditionella utgångspunkter och sålunda sikta mot en utlämningslagstiftning

av vanligt slag. Under den tid arbetet pågått hade emellertid avsevärda

förändringar i de praktiska förhållandena inträtt, vilka delvis rubbat

förutsättningarna för lagstiftningen. I och med den fulla passfrihetens införande

från och med den 1 maj 1958 hade i realiteten Nordens interna

gränser öppnats, vilket haft till följd att dessa kunde tämligen fritt överskridas

även av sådana personer, som hade för avsikt att undandraga sig

påföljder av olika slag för brottsliga gärningar, begångna i det land som

vederbörande lämnat. Enligt niomannakommitténs åsikt funnes det därför

anledning överväga, huruvida icke det formella utlämningsförfarandet de

nordiska länderna emellan nu lämpligen borde ersättas av mera smidiga

möjligheter att återsända dem som i ovan angivet syfte överskridit de internordiska

gränserna. Kommittén föreslog i samband härmed att frågan om

det polisiära samarbetet i Norden skulle upptagas till legislativ behandling.

Beträffande den föreslagna utlämningslagstiftningen förordade kommittén

dess antagande som ett provisorium. Vad särskilt anginge frågan om utlämning

för politiska brott framförde kommittén vissa synpunkter och ifrågasatte,

huruvida denna brottskategori behövde särbehandlas på sätt skett i det

överlämnade lagförslaget.

I juridiska utskottet, som i stort sett delade niomannakommitténs allmänna

uppfattning i lagstiftningsfrågan, upplystes av de i utskottsarbetet

deltagande justitieministrarna, att tiden inte ännu syntes dem mogen för

att övergå till en sådan hemsändningsordning, som rekommenderats av juridiska

niomannakommittén i dess utlåtande. Under sådana omständigheter

fann utskottet icke någon annan praktiskt framkomlig väg föreligga i nuvarande

läge än att godtaga den linje, som följts i det nu avslutade utredningsarbetet

på området. Utskottet anförde att den föreslagna lagstiftningen

innebure ett avsevärt steg framåt i förhållande till den rätt, som gäller i de

länder, varest en skriven utlämningslagstiftning nu finnes. Samtidigt ville

utskottet emellertid framhålla önskvärdheten av att regeringarna närmare

övervägde olika samarbetsåtgärder, ägnade att underlätta samverkan mellan

de nationella myndigheter, vilka ha att syssla med förundersökningen

i brottmål. Utskottet sade sig därvid ha i tankarna sådana åtgärder som åtagande

av myndigheter i ett land att förmedla delgivningar av stämningar

i brottmål, som utfärdats av ett annat nordiskt lands domstolar, hjälp med

utredningsåtgärder av olika slag etc.

Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation, i vilken de nordiska

ländernas regeringar uppmanades att antaga en utlämningslagstiftning

i huvuddrag överensstämmande med det för rådet framlagda lagförslaget

samt att överväga olika åtgärder för att effektivisera samarbetet mellan ländernas

polis- och åklagarmyndigheter i brottmål (nr 25).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

9

2. Nordiska institutioner m. m.

I ett av de dåvarande medlemmarna av rådets presidium — däribland herr

Ohlin -— väckt medlemsförslag hade upptagits frågan om grundläggande

regler för administrationen av gemensamma nordiska institutioner. Förslagsställarna

hade bland annat understrukit, att det skulle vara av stort värde,

om man kunde uppställa vissa generella regler om gemensamma nordiska

institutioners förvaltning. Juridiska utskottet delade denna uppfattning och

ansåg att det borde ankomma på regeringarna att i nära samverkan med Nordiska

rådet taga sig an uppgiften att utreda denna fråga. Utskottet anslöt

sig vidare helt till den avvisande hållning beträffande diplomatisk immunitet

för personalen vid gemensamma nordiska institutioner, som intagits i medlemsförslaget.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7)

till regeringarna att i samverkan med rådet låta närmare utforma allmänna

riktlinjer för administrationen av gemensamma nordiska institutioner.

I detta sammanhang förtjänar ett av bl. a. herr Rylander väckt medlemsförslag

omnämnas, i vilket frågan om möjligheterna att inrätta ett rådgivande

samnordiskt domstolsorgan med uppgift att medverka inom rättstilllämpningen

vid tolkningen av gemensam nordisk lagstiftning tagits upp. I

medlemsförslaget hade bl. a. framhållits, att rättsenheten mellan de nordiska

länderna icke kunde anses tryggad i och med tillkomsten av likalydande lagar;

lika viktigt vore att man vid tillämpningen av dessa lagar följde samma

vägar. En verklig garanti för enhetlig rättstillämpning kunde nås endast genom

inrättandet av en gemensam högsta domstolsinstans, som skulle ha att i

sista hand avgöra uppkommande tolkningstvister. Att upprätta ett sådant

organ kunde emellertid enligt förslagsställarnas mening icke komma i fråga

utan mycket djupgående ändringar i de nordiska ländernas grundlagar. Däremot

borde det icke vara omöjligt att införa ett gemensamt organ av rådgivande

karaktär.

Vid den förberedande remissbehandling, för vilken förslaget varit föremål,

hade framgått att tanken på ett dylikt rådgivande domstolsorgan i nuvarande

läge icke vunne större anklang. Även i juridiska utskottet stötte förslaget

i sin ursprungliga form på bestämda gensagor. Emellertid hade i åtskilliga

remissvar framförts tanken på någon form av expertråd, som skulle kunna

konsulteras i frågor, vilka gällde tolkning av samnordisk lagstiftning. Då

medlemmar av utskottet ansågo detta förslag värt att närmare undersökas,

fann sig utskottet icke böra motsätta sig att frågan — 1 enlighet med vad som

föreslagits av rådets juridiska niomannakommitté — uppskötes till nästa session

för att möjliggöra ytterligare undersökningar, innan rådet toge slutlig

ståndpunkt till förslaget. Rådet biträdde detta utskottets förslag.

3. Förenhetligande av tryckfrihetsreglerna

I ett av bl. a. herr Helén väckt medlemsförslag hade frågan om alt

undersöka möjligheterna att förenhetliga lagreglerna om tryck- och läsfrihct

i de nordiska länderna blivit rest. En rad myndigheter och organisatio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. AIaj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

ner, som hörts över förslaget, hade på olika grunder ställt sig negativa till

förslaget, flera under framhållande av att — i den mån förslaget avsåge

ett förenhetligande av lagreglerna om sedlighetssårande skrifter -— det

vore de nationella domstolarnas bedömande i varje särskilt fall, som bleve

avgörande för om innehållet i viss skrift skulle anses som brottsligt eller ej.

Juridiska utskottet fann visserligen, att en genomgång av gällande tryckfrihetsrättsliga

regler i deras helhet skulle vara av betydande intresse, men

ansåg en sådan utgöra en alltför krävande uppgift i nuvarande läge och

ville därför icke förorda, att rådet toge initiativ till en sådan undersökning.

Beträffande reglerna om pornografi ansåg utskottet att domstolarnas avgöranden

vid deras tillämpning måste grundas på värderingar, vilka bero

på rättsuppfattningen i varje särskilt land vid varje särskilt tillfälle. Enligt

utskottets mening skulle det knappast vara möjligt att genom en ändring

av lagreglernas ordalydelse nå fram till full rältsenhet å förevarande område.

På förslag av utskottet beslöt rådet efter en ingående diskussion, att

förslaget icke skulle föranleda någon rådets åtgärd.

4. Nordiska medborgares rättsliga likställighet

Av de s. k. likställighetsfrågorna togos några upp till särskild behandling

vid sessionen. Ett medlemsförslag, väckt av juridiska niomannakomr

mitténs ledamöter, bland dem herrar Ahlkvist och Rylander, behandlade

nordiska medborgares likställighet beträffande förvärv av fast egendom

och erhållande av lån för bostadsändamål. Däri föreslogs, att rådet skulle

rekommendera regeringarna att genom ändring i lagstiftningen eller administrativ

praxis söka genomföra likställighet i ifrågavarande avseende. Juridiska

utskottet, som tillstyrkt förslaget, underströk att det icke nödvändigtvis

borde krävas reciprocitet mellan de nordiska länderna vid lösningen

av denna eller andra frågor beträffande nordiska medborgares likställighet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) till regeringarna

i Danmark, Finland, Norge och Sverige att genom ändringar i lagstiftningen

eller i administrativ praxis införa föreslagen likställighet för nordiska

medborgare.

Rådet har tidigare antagit en rekommendation (nr 27/1954) angående

rätt till sportfiske. I detta ämne hade svenska regeringen genom ett regeringsförslag

nu berett rådet tillfälle avgiva utlåtande. Saken hade till sessionen

förberetts av rådets juridiska niomannakommitté. I sitt utlåtande

förordade denna, att gällande olikheter vid behandlingen av medborgare

från annat nordiskt land med avseende å rätten till sportfiske i havet skulle

i största möjliga utsträckning borttagas. Kommittén, som framhöll, att hittillsvarande

lagstiftning framkallat åtskillig irritation, hade utarbetat förslag

till nödiga lagändringar för alla de berörda ländernas vidkommande.

Utskottet anslöt sig till de av niomannakommittén framlagda synpunkter,

och på dess förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna

i Danmark, Finland, Norge och Sverige att genomföra likställighet mellan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 7958

11

egna medborgare och medborgare i annat nordiskt land beträffande rätten

till icke yrkesmässigt fiske i liavet i överensstämmelse med vad som anförts

i niomannakommitténs utlåtande jämle därtill fogade lagförslag. Rådet

beslöt vidare att avskriva den tidigare rekommendationen nr 27/1954

i ämnet som slutbehandlad.

Beträffande övriga i rekommendation nr 7/1953 behandlade likställighetsfrågpr,

vilka ännu icke slutbehandlats, beslöt rådet på utskottets förslag

att avskriva frågorna om ekonomisk hjälp till jordbrukare, om rätt att

uppträda såsom rättegångsombud i annat nordiskt land, om handräckning

till domstol i annat nordiskt land samt om rätten att förvärva fast egendom

i annat nordiskt land. Av de likställighetsspörsmål, som ha samband med

denna rekommendation, står nu blott ett fåtal kvar.

5. Samebefolkningens rättigheter

Ett av bl. a. fru Sandström väckt medlemsförslag liade tagit upp frågan

om möjligheterna att förenhetliga de i Finland, Norge och Sverige gällande

lagbestämmelserna om den samiska befolkningens rättigheter med avseende

på naturresursernas utnyttjande. Förslagsställarna framhöllo bl. a., att

Nordiska rådet ägnat stor uppmärksamhet åt de ekonomiska förhållandena

och kommunikationsväsendet i den s. k. Nordkalotten. Härvid hade även de

problem, som beröra den ursprungliga samiska befolkningens intressen,

kommit att beaktas. Fn jämförelse mellan de skilda nationella reglerna om

samernas rätt att tillgodogöra sig naturtillgångarna visade emellertid, att

ganska stora olikheter rådde de nordiska länderna emellan. Denna bristande

överensstämmelse föranledde i praktiken icke obetydliga svårigheter.

Juridiska utskottet yttrade i sitt förslag, att det vore angeläget att -—

då Nordkalottfrågorna nu kommit i förgrunden — även spörsmål, som

gällde den samiska befolkningens intressen, komme att bli tillbörligen beaktade.

Utskottet ansåg sig på anförda skäl böra intaga en välvillig inställning

till medlemsförslaget men fann å andra sidan, att saken ännu icke

vore mogen för avgörande. Det vore enligt utskottet angeläget, att den samiska

befolkningen själv sattes i tillfälle att framlägga preciserade önskemål

beträffande hur ett förenhetligande av den nu gällande lagstiftningen

i de tre länderna skulle kunna komma till stånd. Utskottet föreslog därför,

alt rådet skulle uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till

nästa session och att den juridiska niomannakommittén skulle få i uppdrag

alt under tiden fullfölja arbetet med saken. Rådet biföll utskottets förslag.

<>. Lagstiftning om djurskydd och naturskydd

1 anledning av ett av norska regeringen väckt regeringsförslag om utredning

av frågan om likartade bestämmelser på djurskyddslagstiflningens

område — särskilt beträffande förevisning av djur — uttalade juridiska utskottet,

alt det icke kunde anses tillräckligt klarlagt att behovet av en likartad

djurskyddslagstiftning vore så starkt, att rådet borde rekommendera

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

regeringarna att taga upp saken; frågan borde först närmare undersökas

av rådets juridiska nioxnannakonunitté. Först härefter voro det enligt utskottets

mening möjligt att uttala sig i saken. På utskottets hemställan beslöt

rådet, att förslaget skulle uppskjutas till nästa session.

I ett av bl. a. herr Ewerlöf väckt medlemsförslag hade frågan om samordnande

av de nordiska ländernas bestämmelser om fridlysnings- och

jakttider för vissa djurslag aktualiserats. Utskottet anslöt sig i sitt yttrande

till den meningen att en sådan samordning skulle vara av stort värde. I

några remissyttranden hade, särskilt från jägarorganisationernas sida,

framförts vissa betänkligheter mot en sådan samordning genom regeringarnas

försorg, men dessa invändningar hade icke övertygat utskottet. På

förslag av utskottet antog rådet därefter en rekommendation (nr 1), i vilken

regeringarna uppmanades att — för sådana djurarter, som uppehålla

sig i olika nordiska länder vid olika tidpunkter och som äro i behov av

skydd -—- bestämma fridlysnings- och jakttider efter för de nordiska länderna

enhetliga principer.

7. Skatte- och näringsrättsliga frågor

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1956 angående

åtgärder för undvikande av dubbelbeskattning framgick, att ett antal bilaterala

avtal på området ingåtts mellan de nordiska länderna under senaste

åren. Rådet avskrev därför rekommendationen som slutbehandlad. I anledning

av meddelandena hade bl. a. herr Skoglund i Doverstorp väckt ett

tilläggsförslag om viss avdragsrätt för nordiska medborgare vid statlig och

kommunal beskattning. På förslag av juridiska utskottet beslöt rådet att

rekommendera berörda regeringar att närmare undersöka frågan, huruvida

en avdragsrätt för i annat land erlagda skatter vore möjlig och lämplig att

genomföra (nr 29).

Rekommendation nr 30/1954 angående sjömansbeskattningen avskrevs av

rådet som slutbehandlad, sedan det konstaterats, att Danmark, Finland

och Sverige under innevarande år antagit nya lagar om sjömansbeskattning,

vilka utarbetats med den norska lagstiftningen såsom mönster. Enligt

regeringarnas uppfattning vore det för närvarande icke praktiskt genomförbart

att ingå en fullständig konvention med gemensamma regler

för sjömansbeskattning. Utskottet uttalade emellertid, att det syntes önskvärt

att nå fram till en mera ensartad behandling på förevarande område

genom att i dubbelbeskattningsavtalen mellan de nordiska länderna införa

bestämmelser om att nordiska sjömän skola betala skatt till det land, där

rederiet har sitt säte, oberoende av var vederbörande sjömän äro bosatta.

Herr Rylander hade i ett medlemsförslag rest frågan om möjligheterna

att företaga en översyn av den associationsrättsliga lagstiftningen i de

nordiska länderna i syfte att uppnå större rättslig likformighet på detta

område. Förslagsställaren påpekade bl. a., att inför det ökade samarbete

på det ekonomiska området, som kunde förväntas under den närmaste ti
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

13

den, det vore av intresse för näringslivet att olikheterna beträffande associationsrätten

minskades. Utskottet framhöll att de nordiska ländernas associationsrättsliga

lagstiftning till stor del hade reformerats under de senaste

åren och att en genomgripande revision av dessa nya lagar knappast

skulle kunna genomföras. Utskottet var emellertid å andra sidan ense med

förslagsställaren om att ett ökat ekonomiskt samarbete konime att framtvinga

en viss koordination av lagstiftningen på detta område och att en

preliminär undersökning om möjligheterna härtill borde företagas utan

uppskov samt att den juridiska niomannakommittén därför borde få i uppdrag

att till nästa session framlägga en översikt över de lagbestämmelser

som i första hand härvid borde komma i beaktande. På förslag av utskottet

beslöt rådet härefter att uppskjuta behandlingen av saken till nästa session.

I anledning av meddelanden från regeringarna om rekommendationen

nr 26/1954 om nordiska medborgares rätt att driva näring, vilka meddelanden

rådet lade till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till

nästa session, uttalade utskottet att juridiska niomannakommittén borde

genomgå materialet och för rådet redovisa på vilka områden nya initiativ

kunde vara behövliga.

8. Övriga saker

De i rådets rekommendation nr 14/1957 angående antagande av ny stadga

för Nordiska rådet föreslagna ändringarna i rådets stadga hade, såsom

framgick av meddelandena från regeringarna, genomförts i samtliga länder.

Rådet kunde därför avskriva rekommendationen som slutbehandlad.

Av det meddelande, som inkommit från regeringarna med anledning av

rekommendation nr 2/1957 angående utgivande av en nordisk rättsfallssamling,

framgick att regeringarna i samråd med rådets juridiska niomannakommitté

sinsemellan överenskommit om en ordning för utgivande av

den föreslagna nordiska rättsfallssamlingen. Juridiska utskottet ansåg sig

därför, oaktat redaktörer för samlingen ännu icke formellt utsetts, ha anledning

förmoda att det icke skulle vara nödvändigi att låta saken vidare

kvarstå på rådets dagordning. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag,

att frågan skulle anses vara för rådets del slutbehandlad.

På förslag av utskottet beslöt rådet att avvakta nya meddelanden angående

rekommendation nr 15/1957 angående tillgodogörande av tjänstgöring i

annat nordiskt land i avseende å rätt till pension. Utskottet framhöll, att

det vore medvetet om att de med denna fråga förenade problemen delvis

vore av mycket komplicerad natur, och påpekade, att saken möjligen borde

behandlas del för del med början vad beträffar de rent statliga pensionsordningarna.

Rådet beslöt — på förslag av utskottet — att avvakta nya meddelanden

även i anledning av rekommendation nr 25/1954 angående nationalitetskrav

vid anställning av befäl och manskap på handels- och fiskefartyg. Utskottet

framhöll i sitt utlåtande, att arbetet på denna fråga pågått i cirka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

fyra år utan påtagligt resultat, men underströk samtidigt att arbetet — som

syftar till att åstadkomma en gemensam nordisk arbetsmarknad för i första

band de nordiska handelsfartygen —- vore av vittomspännande och komplicerad

natur.

I anslutning till regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation

nr 4/1956 angående ökat samarbete på det kriminologiska området

hade herr Rylander väckt ett tilläggsförslag, i vilket han — utgående från

ett av professor Johannes Andenjes på svenska regeringens uppdrag utarbetat

betänkande — hemställde, att rådet måtte uttala sig för en lösning

av frågan om det kriminologiska samarbetet efter vissa av förslagsställaren

närmare angivna riktlinjer. Då regeringarna ännu icke haft tillfälle att

taga ställning till Andenaes’ betänkande, beslöt rådet på förslag av utskottet

att uppskjuta behandlingen av det av herr Rylander väckta tilläggsförslaget

till nästa session.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande forskning och universitetsutbildning

I ett av bl. a. herr Ohlon väckt medlemsförslag hade påpekats angelägenheten

av att de för budgetarbetet såvitt angår utgifterna för universitet och

högskolor ansvariga i respektive länder nära samverkade med varandra

i sitt arbete i syfte att uppnå kostnadsbesparingar. Kulturutskottet anslöt

sig till förslagets tanke om ett närmare samarbete beträffande universitetens

budgetfrågor. Det syntes utskottet naturligast, att de nordiska undervisningsministermötena

byggdes ut för detta ändamål. För detaljundersökningar

borde man kunna falla tillbaka på Nordiska kulturkommissionen

som samarbetsorgan. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation

(nr 12), i vilken regeringarna uppmanas att regelmässigt och ingående

undersöka möjligheterna till samarbete vid utbyggandet av universitet

och högskolor med utgångspunkt från departementens behandling av

dessa institutioners budgeter och på grundval av utredningsarbete, utfört

av Nordiska kulturkommissionens vetenskapliga seldion.

I ett av bl. a. herr Olof Pålsson väckt medlemsförslag hade frågan om inrättandet

av en nordisk högskola för trädgårdskonst i överensstämmelse

med ett av Nordiska kulturkommissionen tidigare framlagt förslag tagits

upp. Förslaget vann utskottets tillstyrkan och ledde fram till en av rådet

antagen rekommendation (nr 31), i vilken regeringarna uppmanas att ombesörja

en gemensam nordisk utbildning i trädgårdskonst.

Av de av regeringarna lämnade meddelandena i anledning av rekommendation

nr 18/1957 angående samarbete mellan de nordiska ländernas

forskningsråd framgick, att denna fråga vid undervisningsministermötet

i Stockholm den 13—14 juni 1957 hänvisats till Nordiska kulturkommissionen

samt att hithörande frågor delvis redan blivit lösta, delvis vore under

fortsatt behandling i kulturkommissionen. På förslag av utskottet beslöt

rådet anse frågan som slutbehandlad för rådets vidkommande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

15

2. Gemensamma bestämmelser rörande psykologernas yrkesutövning

Ett medlemsförslag, som väckts av bl. a. fru Sjöström-Bengtsson, behandlade

frågan om förutsättningarna för gemensamma bestämmelser om

psykologernas yrkesutövning. Medlemsförslaget utmynnade i en hemställan,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna

att tillsätta en utredning i syfte att koordinera reglerna i de nordiska länderna

i vad avser legitimation av psykologer, skydd mot missbruk av psykologiskt

testningsmaterial, psykologernas tystnadsplikt samt gemensam nordisk

arbetsmarknad för psykologer. Det stora flertalet av hörda myndigheter

och organisationer tillstyrkte den begärda utredningen. På förslag

av kulturutskottet — som dock framhöll att frågan vore av den karaktär

att den närmast hörde till socialpolitiska utskottets område — antog rådet

en rekommendation (nr It) till sitt innehåll överensstämmande med medlemsförslagets

hemställan.

3. Studielån, stipendier och skolresor

Av de meddelanden, som regeringarna lämnat i anledning av rekommendation

nr 19/1957 angående rätt att erhålla och nyttja stipendier och lån

i annat nordiskt land än hemlandet in. m., framgick att de nordiska undervisningsministrarna

vid sitt möte i Stockholm den 13—14 juni 1957 beslutat

att överlämna frågan till Nordiska kulturkommissionen. Under kulturutskottets

diskussioner om denna sak befanns det för närvarande icke

vara möjligt att nå fram till en tillfredsställande lösning i fråga om stipendier

till folkhögskoleelever, som önska studera vid folkhögskola i annat

nordiskt land än hemlandet. Utskottet förutsatte emellertid, att kulturkommissionen

under sitt fortsatta arbete skulle söka finna en lösning. Vad anginge

stipendier till studier vid universitet och högskolor hemställde utskottet,

att regeringarna måtte godlaga de riktlinjer, som kulturkommissionen

föreslagit i denna del. Dessa innebära bl. a., att stipendier, som erhållits

i hemlandet, skola få användas också vid skola i annat nordiskt

land och att studenter, hemmahörande i ett annat nordiskt land än studieinrättningens,

skola ha rätt att erhålla stipendier från det förra landet på

samma villkor som dettas egna medborgare samt att studenter, som önska

studera vid högskola i annat nordiskt land än hemlandet under längre tid

än ett år för att där avlägga examen, från den tredje terminen skall äga

rätt att mottaga stipendier från detta land på samma villkor som landets

egna medborgare. Utskottet underströk slutligen denna angelägenhets stora

belydelse. Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken vid nästa session.

Till belysning av det vid femte sessionen väckta, men då till 1958 års session

uppskjutna förslaget om fria studieutbytesresor för skolungdom

mellan vänörterna hade införskaffats ett omfattande material från bl. a.

föreningarna Norden i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Av uttalandena

framgick, alt man allmänt ansåge studieutbytesresor för skolungdom

mellan vänorterna vara av stort värde. Man avsåge härvid i främsta rum
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 är 1958

met resor mellan två vänorter, genomförda på så sätt att elever vid en

skola i vardera orten, regelmässigt från samma klass, resa till vänorten under

ledning av en lärare och där inkvarteras i hemmen hos jämnåriga samt

aktivt deltaga i skolundervisningen på platsen. Kulturutskottet fann för

sin del, att föreningarna Norden hade den nödvändiga administrativa apparaten

för att i fortsättningen organisera och utbygga verksamheten på detta

område. Det vore enligt utskottet nödvändigt att man från det allmännas

sida gåve ekonomiskt stöd för resor av detta slag för att undgå att föräldrarnas

ekonomiska ställning kornme att bli avgörande för om elev finge

möjlighet att deltaga i en dylik studieutbytesresa eller icke. Järnvägarna

i de olika länderna borde från det allmänna få gottgörelse för sina kostnader

av statsmedel.

På förslag av utskottet antog rådet i enlighet härmed en rekommendation

(nr 10), i vilken regeringarna uppmanades att ställa medel till förfogande

i budgeten så att föreningarna Norden kunna arrangera studieutbytesresor

mellan skolor i de nordiska länderna utan resekostnader för eleverna.

Rekommendationen antogs med 63 röster. En medlem (hr Ericsson

i Kinna) avstod från att rösta.

-4. Gemensam bokmarknad m. m.

I ett av bl. a. herr Ohlon väckt medlemsförslag hade påtalats angelägenheten

av att en nordisk bokmarknad konune till stånd. Enligt förslagsställarna

vore det fråga om icke blott att stärka de kulturella förbindelserna

mellan de nordiska länderna utan även att öka den ömsesidiga förståelsen

av varandras språk. Ekonomiskt sett skulle också fördelar beredas författarna,

om de verkligen kunde räkna hela Norden som omedelbar marknad

för sina verk i stället för som nu endast det egna landet. Förslagsställarna

hemställde, att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna dels att

genomföra vissa förslag som tidigare framlagts av Nordiska kulturkommissionen

för att sprida ökad kännedom om nordisk litteratur dels att uppdraga

åt kulturkommissionen att taga initiativet till ytterligare praktiska

åtgärder för åstadkommande av en gemensam nordisk bokmarknad.

Kulturutskottet uttalade, att förslaget rörde en angelägenhet av den största

betydelse för den kulturella gemenskapen i Norden. Även om förslaget

formellt blott toge sikte på Danmark, Norge och Sverige, ansåg utskottet,

att strävandena att skapa en gemensam bokmarknad också såvitt möjligt

borde omfatta Finland och Island. Det syntes utskottet rimligt att rådet i

första hand sysselsatte sig med de sidor av problemet, där åtgärder från

det allmännas sida vore av nöden antingen i form av positiva åtgärder eller

genom ändring av bestämmelser, som försvåra en gemensam nordisk produktion

och distribution av böcker. Därför borde enligt utskottets mening

varje form av tullar och importrestriktioner för böcker avskaffas, för övrigt

icke blott de nordiska länderna emellan. Utskottet framhöll också önskvärdheten

av att tullar och importrestriktioner på klichéer, matriser, plan
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

17

scher o. d. upphävas. Förutom åtgärder från det allmännas sida kunde även

en rad åtgärder genomföras av branschens egna män och av andra enskilda.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 30), i vilken

regeringarna uppmanades att uppdraga åt Nordiska kulturkommissionen

att föreslå praktiska åtgärder i syfte att skapa en nordisk bokmarknad

samt att genomföra vissa av kulturkommissionen för sådant ändamål framlagda

förslag avseende statliga understöd ävensom att upphäva tullar och

importrestriktioner på böcker, trycksaker, klichéer och matriser.

Vad angår rekommendation nr 3/1957 angående översättning av finsk och

isländsk facklitteratur till annat nordiskt språk fann utskottet, att regeringarna

i Danmark och Norge ställt medel till förfogande för översättning

av dylik litteratur samt att Finlands regering i princip ställt sig positiv

till rekommendationen. Med tanke på att åtgärder icke vidtagits i samtliga

länder för rekommendationens förverkligande beslöt rådet emellertid

att icke avskriva saken utan avvakta nya meddelanden till nästa session.

Nordiska kulturkommissionen hade i anledning av rekommendation

nr 2/1954 angående översättning till världsspråk av nordisk litteratur avgivit

ett utförligt utlåtande, i vilket kulturkommissionen, efter att ha genomgått

alla med detta projekt förenade fördelar och nackdelar, fann, att

planen på utgivande av en stor serie nordisk litteratur på engelska icke

borde realiseras i sin nuvarande form. Kulturkommissionens uttalande stöddes

av utskottet, som beklagade att uppgiften måste anses olöslig. Utskottet

ansåg liksom kulturkommissionen, att arbetet på att sprida kännedom om

nordisk litteratur i utlandet borde bedrivas framför allt på nationell bas

och omhänderhavas av de institutioner, som ombesörja vederbörande lands

kulturförbindelser med utlandet. Detta arbete borde stödjas av de nordiska

ländernas ambassader och kulturattachéer i Förenta staterna och Storbritannien.

Utskottet uttalade den förhoppningen att statsmakterna komine att

ställa nödiga medel till förfogande. Då ett sådant arbete emellertid icke

kunde anses vara en samnordisk angelägenhet utan måste läggas upp efter

nationella linjer, ansåg utskottet saken böra som slutbehandlad avskrivas

för Nordiska rådets vidkommande. Rådet beslöt i enlighet med detta utskottets

förslag.

5. Internordisk televisionssamverkan

Av regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 4/1957

angående nordisk televisionssamverkan kunde det utläsas, att ett nära samarbete

etablerats mellan de olika radioföretagen i syfte att koordinera

lelevisionsverksamheten såväl inom Norden som gentemot andra länder. Eu

enkelriktad vändbar televisionsförbindelse på sträckan Stockholm—Norrköping—Göteborg—Malmö

hade sålunda tagits i bruk den 23 maj 1958,

varigenom anknytning vunnits mellan de svenska och danska televisionsnälcn

via Malmö och Köpenhamn. I samband med underhandlingar, som

2 ltihang till riksdagens protokoll 19!>8. 1 samt. Nr It 52

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

förts mellan svenska telestyrelsen och den norska teleförvaltningen rörande

en planerad utökning av teleförbindelserna mellan Oslo och Karlstad,

hade man vidare från såväl Norsk rikskringkasting som från Sveriges radio

AB framhållit önskvärdheten av att en televisionsförbindelse, som möjliggjorde

programutbyte mellan de båda länderna, snarast komme till stånd.

Från norsk sida har också framhållits önskvärdheten av att så fort som

möjligt få anslutning till Danmarks och därmed också till Europas televisionsnät

via det svenska televisionsnätet. Enligt de båda programföretagens

önskemål skulle det ifrågavarande förbindelsebehovet för televisionsöverföring

tillgodoses senast under budgetåret 1959/1960. Enligt svenska

telestyrelsens planer skulle vidare linjen Oslo—Karlstad anknytas till linjen

Stockholm—Malmö genom anläggning av en temporär radiolinje mellan

Karlstad och någon punkt på den senare linjen. Då sålunda arbetet på

att nå fram till en intim nordisk samverkan på televisionens område redan

avsatt goda resultat, fann kulturutskottet ingen anledning att avvakta nya

meddelanden från regeringarna i saken. Rådet beslöt också att frågan skulle

anses vara för rådets del slutbehandlad.

6. Kulturfonder

Av de av regeringarna lämnade meddelandena med anledning av rekommendation

nr 3/1956 angående en fond för kulturellt samarbete och av

Nordiska kulturkommissionens berättelse till årets session framgick, att

fondfrågorna fortfarande vore föremål för behandling såväl inom regeringarna

som inom Nordiska kulturkommissionen. Vissa åtgärder på området

hade dock enligt vad som upplysts redan vidtagits; sålunda hade Norge

för budgetåret 1958/1959 anvisat ett belopp om 100 000 norska kronor att

användas efter Nordiska kulturkommissionens hörande för kulturella ändamål.

Svenska regeringen komme att förelägga riksdagen förslag, enligt

vilket en gemensam fond skulle tillskapas för främjande av de kulturella

förbindelserna mellan Finland och Sverige. Fonden skulle uppgå till 5 miljoner

kronor och bildas genom att 1 250 000 kronor avsattes varje halvår

under två års tid med början den 30 juni 1959. Den skulle inbetalas till

hälften i svenska kronor och till hälften i finländska mark och beloppen

tagas ur Finlands räntebetalningar till Sverige.

Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken till nästa session.

7. Övriga saker

Enligt till rådet överlämnade meddelanden om rekommendation nr 17/

1957 angående samarbete för utbildning av teknisk personal hade det sjunde

nordiska undervisningsministermötet, som den 13—14 juni 1957 hölls

i Stockholm, hänskjutit spörsmålet om teknikerutbildningen till Nordiska

kulturkommissionen. På dess förslag hade två expertkommittéer tillsatts,

av vilka den ena skulle behandla den tekniska utbildningen på högskolestadiet

och den andra övrig teknisk utbildning. Under förhandenvarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

19

omständigheter ansåg kulturutskottet, vilket förutsatte att kulturkommissionen

komme att i sin berättelse till nästkommande session närmare redogöra

för expertkommittéernas arbete, alt frågan nu borde anses slutbehandlad

för rådets del. Två av utskottets ledamöter, herr Ohlon och fru Sjöström-Bengtsson,

reserverade sig emot utskottets förslag och ansågo det vara

önskvärt att rådet finge ytterligare meddelanden i saken från regeringarna

till nästa session. Efter omröstning beslöt rådet att biträda utskottets

förslag. Rekommendationen är sålunda nu slutbehandlad för rådets del.

Vad beträffar rekommendation nr 20/1957 angående utbyggd kursverksamhet

för lärare hade det i Nordiska kulturkommissionens berättelse upplysts,

att kommissionen föreslagit regeringarna vissa åtgärder för förverkligande

av de i rekommendationen framförda önskemålen samt hos regeringarna

anhållit om medel för ändamålet. Utskottet utgick från att regeringarna

komme att ställa de nödvändiga medlen till förfogande och förväntade, att

kulturkommissionen till nästa session komme att närmare redogöra för de

åtgärder som komme att vidtagas med anledning av rekommendationen. Rådet

avskrev rekommendationen som slutbehandlad.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Gemensam sommartid

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av

herr Nihlfors, om införande av sommartid efter enhetliga regler. I förslaget

hänvisades framför allt till de fördelar för turism och fritidsintressen samt

ur hälsosynpunkt, som ett införande av sommartid skulle medföra. I anslutning

till förslaget hade herrar Ivar Persson och Pettersson i Dahl väckt ett

ändringsförslag om avvisande av medlemsförslaget. I ändringsförslaget

framhöllos särskilt de nackdelar, som ett införande av sommartid skulle

medföra för kommunikationsväsendet och för jordbruket. Inhämtade yttranden

voro starkt delade.

Socialpolitiska utskottet erinrade om att det rådde olika meningar om huruvida

de fördelar, som stode att vinna genom den i medlemsförslaget avsedda

förskjutningen av tidsberäkningen under den ljusa årstiden, vore så värdefulla,

att de borde anses väga över de olägenheter, som skulle bliva förbundna

med en dylik anordning. Enligt utskottets mening vore det inte möjligt

att i nuvarande läge taga någon bestämd ståndpunkt i denna fråga. På

grund härav kunde utskottet icke förorda en rekommendation om införande

av sommartid. Å andra sidan ville utskottet heller icke avvisa förslaget utan

ansåg frågan förtjänt av ytterligare belysning och föreslog därför kompletterande

undersökningar genom regeringarnas försorg i syfte att klarlägga

förutsättningar för införande av sommartid. Utskottet framlade sålunda

förslag till en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att närmare

undersöka förutsättningarna för alt införa sommartid i de nordiska länderna

efter enhetliga regler. Mot utskottets förslag reserverade sig tvenne medlem
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

mar, bl. a. herr Pettersson i Dahl, vilka föreslogo att rådet icke skulle företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid omröstningen i rådet antogs utskottets förslag till rekommendation

(nr 6) med 52 röster mot 8 (bl. a. herrar Ivar Persson, Pettersson i Dahl,

Skoglund i Doverstorp och Strand). 3 medlemmar avstodo från att rösta,

bl. a. fru Sandström.

2. Hälsovårds- och sjukhusfrågor

Vid sin andra session år 1954 antog rådet en rekommendation nr 12/1954

om utarbetande av planer för det fortsatta arbetet med gemensam nordisk

utbildning av högre tjänstemän i hälsovårdsverksamhet. Det uppdrogs åt

svenska regeringen att vara koordinerande och initiativtagande i det fortsatta

arbetet med denna rekommendation. Sedermera tillkallades en internordisk

kommitté för att utreda frågan med ledamöter och experter från

Danmark, Finland, Norge och Sverige. Kommittén, som antog benämningen

Nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning, överlämnade i september 1957

ett betänkande i ämnet (SOU 1958: 8). Kommittén föreslog att man på nordisk

bas skulle på ett avancerat plan anordna en utbildning för högre hälsovårdst

jänstemän, vilken skulle giva en allsidig bild av hela ämnesområdet

»allmän hälsovård». Enligt kommitténs mening borde utbildningen till en

början begränsas till läkare, veterinärer, sjuksköterskor och sanitetsingenjörer.

Kommittén utarbetade förslag till en nordisk hälsovårdshögskola förlagd

till Göteborg. Kostnaderna för skolan skulle fördelas mellan de nordiska

länderna efter vissa av kommittén angivna principer. Genom ett regeringsförslag

föreläde svenska regeringen, som ansåg rådet böra höras, innan

slutlig ställning toges till förslaget, kommittébetänkandet jämte inkomna

yttranden för rådet för yttrande.

Socialpolitiska utskottet uttalade att, även om många skäl talade för att

utbildningen — i enlighet med kommitténs förslag — nu borde organiseras

såsom en nordisk liälsovårdsskola i Göteborg med anknytning till därstädes

befintliga vetenskapliga institutioner inom det medicinska och tekniska området,

det kunde vara förenat med svårigheter att inom den närmaste tiden

genomföra detta förslag. Utskottet ansåg under sådana förhållanden värdefullt,

om man successivt kunde utbygga den nuvarande kursverksamheten i

Göteborg för att därefter så småningom nå fram till en särskild nordisk

liälsovårdsskola i enlighet med kommitténs förslag. Särskilt borde kostnadsfrågan

ytterligare prövas och alla möjligheter att nedbringa utgifterna väl

tillvaratagas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13), i vilken

regeringarna uppmanades 1) att på grundval av det av Nordiska kommittén

för hälsovårdsutbildning framlagda förslaget och däröver avgivna remissyttranden

fortsätta arbetet med att försöka tillskapa fastare former för

ifrågavarande utbildningsverksamhet, 2) att successivt utvidga den nuvarande

kursverksamheten i Göteborg samt 3) att därefter, när förutsättning
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

21

ar därför förelåge, låta genomföra kommitténs förslag om inrättandet av en

särskild nordisk hälsovårdshögskola med de ändringar och jämkningar av

förslaget som befunnes påkallade. Rådet kunde därjämte avskriva ovannämnda

rekommendation nr 12/1954 såsom slutbehandlad.

Vid behandlingen av ett medlemsförslag, väckt bl. a. av herr Pettersson i

Dahl, om samverkan i fråga om undersökningar rörande planering och drift

av sjukhus fann utskottet, att i de olika länderna organ redan funnes, vilka

syssla med sådana undersökningar som åsyftas i medlemsförslaget och vilka

också i viss utsträckning tillgodogöra sig varandras erfarenheter. Vidare

upplystes i utskottet, att vid världshälsovårdsorganisationens Europakontor

i Köpenhamn undersökningar påginge på bred bas angående planering och

drift av sjukhus. Det material, som därvid framkomme, kunde ställas till

förfogande för de regeringar och sjukvårdsmyndigheter som hade intresse

därav. Vidare torde råd och bistånd vid lösandet av uppkommande problem

kunna påräknas från nämnda kontor. Med hänsyn till angivna förhållanden

syntes några särskilda, till de nordiska länderna begränsade organisatoriska

åtgärder i syfte att främja samarbetet på förevarande område utskottet icke

behövliga. Utskottet räknade följaktligen med att erforderligt samarbete och

utbyte av erfarenheter komme till stånd utan att något nordiskt organ inrättades

därför. Rådet biträdde utskottets förslag att icke företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget.

I detta sammanhang förtjänar omnämnas, att rådet beträffande rekommendation

nr 10/1956 angående en nordisk sjukhustidskrift beslöt att anse

saken som slutbehandlad, vilket torde innebära, att rådet icke ville vidhålla

sin önskan om utgivande av en dylik tidskrift.

I anslutning till sitt meddelande om rekommendation nr 13/1954 angående

gemensam hälsotjänst för sjöfolk hade norska regeringen väckt ett tillläggsförslag

om den vidare handläggningen av det* a spörsmål. Rådet anslöt

sig till de i detta tilläggsförslag angivna riktlinjerna och antog en rekommendation

(nr 32), i vilken regeringarna uppmanades att bl. a. vidtaga

erforderliga åtgärder för införande av gemensam hälsotjänst i hamnar utanför

Norden och för antagande av likartade medicinska bedömningsgrunder

vid undersökning i nordiska och främmande hamnar samt att fortsätta det

pågående utredningsarbetet i fråga om gemensam hälsotjänst för fiskare liksom

beträffande försäkringsskyddet för sjöfolk.

3. Gemensam arbetsmarknad för medicinsk personal

Till rådet hade väckts sex medlemsförslag, från svensk sida i samtliga

fall biträdda av herrar Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl, om införande

av en gemensam arbetsmarknad för olika grupper av medicinsk personal.

Hithörande frågor hade under tiden sedan näst föregående session behandlats

av rådets medicinska arbetsmarknadskommitté, i vilken Sverige företräds

av nyssnämnda båda medlemmar i rådet. Kommitténs arbete utmynnade

i konklusionen att eu gemensam nordisk arbetsmarknad borde skapas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

för de berörda grupperna, nämligen för farmaceuter, sjuksköterskor, »hälsosystrar»

(distriktssköterskor), barnmorskor, sjukgymnaster och veterinärer.

Kommitténs förslag gingo beträffande flertalet grupper ut på dels att

arbetet med att utjämna olikheterna i utbildningen skulle fortsättas, dels

att lagregler skulle antagas enligt vilka personal, som utbildats i ett nordiskt

land, skulle ha rätt att, eventuellt på vissa villkor, utöva sitt yrke även i annat

nordiskt land. Socialpolitiska utskottet instämde i de slutsatser, till vilka

medicinska arbetsmarknadskommittén kommit fram, och på utskottets förslag

antog rådet på förevarande områden sex rekommendationer (nr 14—

19).

Beträffande farmaceuterna rekommenderades sålunda regeringarna att

fortsätta arbetet med att utjämna olikheterna mellan apotekar- och farmaceututbildningen

i de nordiska länderna samt att antaga lagregler i Danmark,

Finland, Norge och Sverige, som skulle möjliggöra för apotekare, vilka

avlagt vederbörlig examen för utövande av apotelcaryrket i ett av dessa

länder, att erhålla sådan behörighet även i de övriga länderna mot företeende

av bevis om sin behörighet i hemlandet och om erforderliga kunskaper

i det ifrågavarande landets social- och rättsfarmaci.

Vad angår sjuksköterskor uppmanades regeringarna att införa bestämmelser,

som skulle möjliggöra för sjuksköterskor, vilka i ett annat nordiskt

land avlagt examen för utövande av sjuksköterskeyrket, att mot företeende

av bevis om sin behörighet i hemlandet erhålla sådan behörighet även i vistelseland.

I en särskild rekommendation avseende gemensam arbetsmarknad

för hälsosystrar uppmanades regeringarna att låta verkställa en översyn

av utbildningen av hälsosystrar i syfte att möjliggöra för sjuksköterska,

som genomgått grundläggande sjuksköterskeutbildning i ett nordiskt land,

att vidareutbilda sig till hälsosyster i annat nordiskt land, samt att låta utforma

reglerna om hälsosystrar i varje land på sådant sätt, att möjlighet

funnes att efter särskild prövning låta hälsosyster, som utbildats i annat

nordiskt land, utöva sitt yrke i vistelselandet. Rekommendationen beträffande

barnmorskor innehöll, utöver uppmaningar till regeringarna att förenhetliga

utbildningen och att möjliggöra auktoriserande av i annat land

utbildad barnmorska, även en hemställan att låta undanröja eventuella

medborgarskapshinder för auktorisation i annat land än hemlandet.

I rekommendationen om gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster

uppmanades regeringarna att fortsätta arbetet med att utjämna olikheterna

i sjukgymnastutbildningen i de nordiska länderna i syfte att bringa alla utbildningsanstalterna

upp å en för samtliga länder godtagbar nivå ävensom

att efter samråd fastställa de institut, vilkas utbildning kan godtagas som

grund för auktorisation i Norden. Regeringarna borde vidare — i de fall då

utbildningen icke kunde anses likvärdig — utan tidsutdräkt söka fastställa

arten och omfattningen av den tilläggsutbildning, som kunde befinnas erforderlig

i varje land för sig, samt införa en sådan ordning i Danmark, Finland,

Norge och Sverige, som möjliggör för sjukgymnaster, vilka avlagt vederbörlig

examen för utövande av sjukgymnastyrket i ett av dessa länder,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

23

att erhålla sådan behörighet även i övriga länder mot företeende av bevis

om sin behörighet i hemlandet och — i förekommande fall -— om genomgången

tilläggsutbildning i vistelselandet.

Även beträffande veterinärer uppmanades regeringarna att påskynda arbetet

med att utjämna sådana olikheter i utbildningen, vilka icke äro betingade

av speciella nationella förhållanden, att undanröja eventuella hinder

för behörighet som veterinär, vilka grunda sig på medborgarskap, samt

att i vederbörande länder införa en sådan ordning, att auktorisation, som

grundar sig på vederbörlig examen för utövande av veterinäryrket i ett av

de nordiska länderna, även skall gälla för utövande av detta yrke i annat

nordiskt land.

Med anledning av antagandet av dessa sex rekommendationer beslöt rådet

att såsom slutbehandlade avskriva fyra tidigare rekommendationer i hithörande

ämnen, nämligen rekommendationen nr 14/1954 angående utbyte

av och gemensam arbetsmarknad för medicinsk personal, rekommendationen

nr 4/1955 om likvärdig läkar-, tandläkar-, apotekar-, veterinär-, sjukgymnast-

och sjuksköterskeutbildning i de nordiska länderna, rekommendationen

nr 10/1955 angående gemensam arbetsmarknad för apotekare

samt rekommendationen nr 19/1956 angående likvärdig utbildning och gemensam

arbetsmarknad för hälsosystrar.

4. Trafiksåkerhetsforskning

I ett i anslutning till meddelandena om rekommendation nr 6/1957 angående

anslag till en nordisk trafikskadeundersökning väckt förslag hade fru

Ekendahl allmänt tagit upp frågan om nordiskt samarbete beträffande trafiksäkerhetsforskningen.

Socialpolitiska utskottet framhävde starkt angelägenheten

av att ett sådant samarbete på trafiksäkerhetsforskningens område

komme till stånd och instämde i de synpunkter, som framförts i tillläggsförslaget.

Emellertid hade utskottet inhämtat att trafiksäkerhetsrådet

i Sverige hade för avsikt att under 1958 kalla vederbörande organisationer

i övriga nordiska länder till ett möte för att behandla för Norden gemensamma

problem. Utskottet fann därför att resultatet av detta förestående

arbete borde avvaktas. Rådet biträdde utskottets förslag och beslöt uppskjuta

tilläggsförslaget till nästa ordinarie session. Den tidigare rekommendationen

i ämnet kunde avskrivas som färdigbehandlad.

5. Övriga saker

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 15/1956 angående

hälsovårdsministermöten upplystes, att de nordiska hälsovårdsministrarna

sammanträtt i Stockholm den 12—13 mars 1958 och avsåge att ytterligare

mötas i mån av behov. Rekommendationen ansågs därför av rådet slutbehandlad.

Rekommendation nr 8/1957 angående samarbete rörande konsumentvaruforskning

och konsumentupplysning avskrevs av rådet såsom slutbehandlad,

då det av meddelandena från regeringarna framgick alt det sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

arbete, som avsåges i rekommendationen, inletts genom bildandet av Nordiska

kommittén för konsumentfrågor.

I anslutning till meddelandena från regeringarna om rekommendation nr

18/1956 angående samarbete om invalidvård och de partiellt arbetsföras

problem hade rådet att taga ställning till ett av herr Birger Andersson väckt

tilläggsförslag om tullfrihet för proteser, invalidvagnar och andra hjälpmedel

för vanföra. I tilläggsförslaget påpekades bl. a., att de nordiska länderna

belasta införseln av proteser m. m. med tullar av varierande höjd. Frågan

om gemensamma nordiska tullsatser för här berörda artiklar hade behandlats

av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet i dess förslag till gemensam

nordisk tulltaxa. Det hade där föreslagits, att importen av flertalet här

ifrågavarande artiklar med undantag för hörapparater skulle vara fria från

tull. Förslgsställaren ansåg emellertid, att frågan om införande av tullfrihet

för dessa begränsade, men för de invalidiserades trivsel och möjlighet

till arbetsinsatser viktiga varugrupper borde kunna lösas utan sammanhang

med frågan om införandet av en gemensam nordisk tulltaxa.

Socialpolitiska utskottet delade de principiella synpunkter, som lågo bakom

tilläggsförslaget. Frågan borde enligt utskottet kunna lösas efter de

riktlinjer, som Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet angivit i sitt förslag

till gemensam nordisk tulltaxa. Rådet beslöt på grund härav att antaga

en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanades att snarast möjligt

vidtaga åtgärder för införande av tullfrihet eller i förekommande fall av

tullättnader vid import av proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga

hjälpmedel för vanföra (nr 33).

I). Saker behandlade av trafikutskottet

1. Lättnader i samfärdseln

Vid sin behandling av regeringarnas meddelande i anledning av rekommendation

nr 11/1957 angående av Nordiska parlamentariska kommittén

lör friare samfärdsel in. in. framställda förslag, vilket innehöll redogörelse

för de åtgärder, som i de olika länderna vidtagits med anledning av nämnda

kommittés slutbetänkande, fann trafikutskottet att en rad av kommitténs

förslag numera genomförts så långt som kunde anses möjligt. Sålunda hade

exempelvis skyldigheten för nordiska medborgare att vid uppehåll i annat

nordiskt land avgiva bostadsanmälan fallit bort; det tillåtna maximibeloppet

valuta, som resande finge in- och utföra, hade höjts i flera länder. Andra

kommitténs förslag hade rådet under behandling i annat sammanhang.

Återstående förslag hade Nordiska samfärdselkommittén tagit upp till behandling.

Med hänsyn härtill ansåg rådet sig kunna avskriva rekommendation

nr 11/1957 såsom slutbehandlad.

Även rekommendation nr 9/1954 angående utvidgad passfrihet avskrevs

av rådet såsom slutbehandlad, sedan överenskommelsen om upphävande av

passkontrollen vid de internordiska gränserna trätt i kraft den 1 maj 1958.

Utskottet gav i detta sammanhang uttryck åt sin tillfredsställelse med vad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

25

som åtgjorts. Med rekommendationens genomförande har Norden (utom

Island) blivit ett enhetligt passområde.

I fråga om rekommendation nr G/1956 angående tull- och passkontroll vid

gemensamma stationer in. in., som i punkt 1 behandlar inrättandet av dylika

tullstationer vid de internordiska gränsövergångarna, kunde utskottet

konstatera, att samtliga norsk-svenska tullstationer nu deltaga i den pågående

provverksamheten och att förslag till ett norsk-svenskt avtal jämte

föreskrifter är under utarbetande. De erfarenheter rörande gränstullarbetet,

som sålunda gjorts i Norge och i Sverige, förutsatte utskottet skulle kunna

utnyttjas även vid inledandet av ett liknande samarbete mellan Finland —

Sverige och Finland Norge. Utskottet uttalade sin synnerliga tillfredsställelse

över det sätt på vilket denna fråga handlagts av berörda myndigheter.

Denna punkt av rekommendationen kunde rådet sålunda avskriva såsom

slutbehandlad.

Vad beträffar samma rekommendations punkt 2 angående befrielse från

tullkontroll för vissa slag av inskrivet resgods inhämtades av regeringarnas

meddelanden, att sådan befrielse genomförts i Danmark och i Sverige. Frågan

om ytterligare förenklingar i samtliga nordiska länder vore emellertid

under övervägande. Då resultaten härav kunde väntas bliva förelagda rådet

vid dess nästa ordinarie session, beslöt rådet att i denna del avvakta nya

meddelanden i saken.

Enligt de meddelanden, som regeringarna lämnat med avseende på rekommendation

nr 7/1956 angående in- och utförsel av upplysningsfilm

m. in. utan tullgranskning, vore införseln av sådan film tullfri i samtliga

länder, men vissa svårigheter förelåge att nå fram till ensartade bestämmelser

beträffande utlämning av sådan film till adressaten utan tullgranskning.

Då emellertid frågan varit föremål för behandling vid de nordiska

tullmötena och tullstyrelserna syntes på allt sätt vilja underlätta tullbehandlingen

av sådan film, ansåg sig rådet kunna avskriva rekommendationen

såsom slutbehandlad.

I anledning av regeringarnas meddelanden rörande rekommendation nr

8/1954 angående nordiskt carnetområde framhöll utskottet, att de i Danmark,

Finland, Norge och Sverige genomförda ändringarna, enligt vilka

även icke nordiska motorfordon kunna passera gränserna utan formaliteter,

innehure att större lättnader skapats på detta området än det i rekommendationen

förordade carnetområdet skulle ha medfört. Med anledning härav

beslöt rådet avskriva saken såsom slutbehandlad.

2. Skandinaviens förbindelser med kontinenten

I ett medlemsförslag, väckt av hl. a. fru Sandström, hade framhållits angelägenheten

av att regeringarna undersökte möjligheter och riktlinjer för

koordination vid utbyggandet av förbindelserna mellan Norden och kontinenten

samt alt de därvid fastställde prioritetsordningen mellan utbyggnaden

av olika trafikleder, ävensom att de framlade förslag om principerna för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Knngl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

finansieringen och fördelningen av kostnaderna. I medlemsförslaget underströks,

att den kraftigt ökade trafiken mellan de nordiska länderna samt

kontinenten ställde stora krav på utbyggnaden av kontinentförbindelserna.

Det syntes trafikutskottet vara en viktig uppgift att utifrån en nordisk

helhetssyn åstadkomma en analys av trafikproblemen och på grundval

därav uppdraga gemensamma riktlinjer för målsättningen och den fortsatta

verksamheten på detta område. Utskottet stödde därför medlemsförslaget,

utom i vad avsåg kravet på ett fastställande av prioritetsordningen mellan

olika projekt, vilket enligt utskottets mening skulle onödigt låsa utvecklingen

och förhindra ett samtidigt förverkligande av de aktuella trafiklederna.

Vidare fann utskottet angeläget att tillgängliga upplysningar, ägnade

att belysa i förslaget behandlade spörsmål, ställdes till rådets förfogande.

Särskilt efterlystes en analys av trafikbehovet mellan Norden och kontinenten

på längre sikt och dettas fördelning mellan olika delar av Norden,

kostnaderna för olika projekt samt en redogörelse för de tekniska möjligheterna

att tillämpa koncessionssystemet vid exempelvis stora brobyggen.

På förslag av utskottet antog rådet i överensstämmelse med vad ovan anförts

en rekommendation (nr 8), i vilken regeringarna uppmanades att låta

undersöka möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet av

förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom att framlägga förslag

om principerna för finansieringen och fördelningen av kostnaderna

samt att redovisa erforderligt material för dessa spörsmåls belysande.

Av regeringarnas meddelande om rekommendation nr 4/1953 angående en

fast förbindelse mellan Sverige och Danmark i Öresund framgick, att de s. k.

Öresundsdelegationerna väntas kunna slutföra sitt arbete under år 1960.

Rådet beslöt avvakta nya meddelanden i saken till nästa session.

3. Förbindelserna i norra Skandinavien och till Island

Ett flertal saker, som rådet hade till behandling, berörde trafikförbindelserna

i de nordligaste delarna av Finland, Norge och Sverige.

Till gemensam handläggning företog rådet dels den från föregående session

uppskjutna saken om vägförbindelserna mellan Norge och Sverige dels

ock ett till sjätte sessionen väckt medlemsförslag, biträtt från svensk sida

av fru Sandström, om särskilda anslag till vägar i Finlands, Norges och

Sveriges nordligaste områden. Förstnämnda fråga hade före sessionen studerats

av Nodiska rådets vägkommitté, som i sitt uttalande framhållit bl. a.

att frågan om vägförbindelserna mellan Norge och Sverige, särskilt i avsnittet

norr om Storlien, på uppdrag av de båda ländernas regeringar för

närvarande vore föremål för ingående utredningar hos de svenska och

norska vägmyndigheterna. Då dessa undersökningar icke slutförts, beslöt

rådet på förslag av trafikutskottet att åter uppskjuta behandlingen av den

förra frågan i vad den anginge dessa särskilda vägförbindelser till nästa

session.

Beträffande det till sessionen väckta medlemsförslaget om särskilda an
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

27

slag till vägar inom Nordkalotten fann utskottet, att det för Sveriges del

kunde erbjuda vissa budgettekniska svårigheter att bevilja sådana anslag.

Det avgörande syntes emellertid utskottet vara icke så mycket de budgetmässiga

formerna utan det förhållandet att man vid förhandlingar mellan

de berörda ländernas regeringar kunde finna en formel att tillgodose det

önskemål, som angivits i medlemsförslaget, nämligen en snabb och ändamålsenlig

utbyggnad av vägförbindelserna i norr. På förslag av utskottet

antog rådet en rekommendation (nr 23), i vilken regeringarna uppmanades

att i ländernas vägbudgeter taga särskild hänsyn till behovet av en utbyggnad

av vägförbindelserna i de nordliga områdena och att undersöka möjligheterna

att uppföra en särskild post för internordiska vägar i budgeten.

Finlands regering hade framlagt ett regeringsförslag om samarbete mellan

Finland och Sverige i fråga om järnvägsbygge i Tornedalen. Efter en

erinran om att det för närvarande funnes järnvägar på såväl den svenska

som den finländska sidan av Torne älv ungefär lika långt norrut framhölls

i förslaget, att flera omständigheter talade för önskvärdheten av att en

järnvägsförbindelse droges längre norrut i Torne-Muoniälvdalen. Ett av

de skäl, som Finlands regering åberopat såsom grund för utbyggande av

järnvägsförbindelserna i detta område, vore förekomsten av järnmalmsfyndigheter

i Kolari kommun i Finland, vilkas bearbetande skulle bidrags

til! traktens industrialisering. I trafikutskottet upplystes från finländsk

sida emellertid, att undersökningarna beträffande dessa malmfyndigheters

omfattning ännu icke slutförts, varför transportbehovets storlek för närvarande

icke kunde bestämmas. På förslag av utskottet beslöt rådet därför

att uppskjuta behandlingen av regeringsförslaget till rådets nästa session.

I detta sammanhang bör ett annat medlemsförslag, väckt av bl. a. Birger

Andersson, beaktas. Förslaget behandlade frågan om möjligheterna att

fastställa sådana frakttariffer för stats järnvägarna i Finland, Norge och

Sverige, att Narvik bättre skulle kunna utnyttjas såsom transithamn. Medlemsförslaget

hade föranletts av ett betänkande, som avgivits av en av Narviks

stad tillsatt kommitté, Transiludvalget for Narvik. I detta hade uppmärksamheten

fästs vid den betydelse, som Narvik kunde komma att få

såsom transithamn vid en utbyggnad av näringslivet inom Nordkalotten. Utskottet

fann, att frågan behövde närmare utredas men utgick från att Nordiska

samfärdselkommittén, som upptagit frågorna om järnvägstaxorna på

sitt arbetsprogram, komine att ombesörja denna utredning. På förslag av utskottet

beslöt därför rådet att icke vidtaga någon åtgärd i anledning av medlemsförslaget.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 12/

1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste

områden — för rådets behandling av denna rekommendation i övrigt

redogöres nedan under E punkt 4 — hade bl. a. fru Sandström väckt ett

tilläggsförslag om sammanknytning av flygförbindelserna inom Nordkalotten.

1 förslaget hänvisades till att ett vart av länderna Finland, Norge och

Sverige på senare år utbyggt flygförbindelserna till sina nordligaste om
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

råden. En sammanknytning av dessa nationella flyglinjer på Nordkalotten

skulle korama icke enbart turismen utan även andra näringsgrenar till godo.

Utskottet delade denna uppfattning, och på dess förslag antog rådet en rekommendation

(nr 21) till regeringarna i de berörda länderna att undersöka

förutsättningarna och möjligheterna för en vidare utveckling av flygförbindelserna

i norr.

Även i fråga om rekomendation nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna

mellan Island och övriga nordiska länder beslöt rådet avvakta

nya meddelanden från regeringarna. Utskottet, som med stort intresse

tagit de! av de överlämnade meddelandena, hälsade med tillfredsställelse

att också i Island en rad åtgärder vidtagits i rekommendationens syfte.

4. Turiststatistik

De problem, som uppstått beträffande insamlingen av turiststatistiska

data efter införandet av den nordiska passfriheten, hade tagits upp i ett

medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Nihlfors och Strand. I förslaget framhölls

att i samband med införandet av passfriheten den hittills utnyttjade

möjligheten bortfallit att med hjälp av kontrolluppgifter, insamlade av passpolisen,

sammanställa statistiska data rörande utlänningars resor i de nordiska

länderna. Förslagsställarna hemställde därför, att rådet skulle uppmana

regeringarna att anvisa medel för lämpligaste förfarande för att efter

införandet av passfriheten få till stånd en tillfredsställande resandestatistik,

som vore så beskaffad, att uppgifterna för de nordiska länderna bleve

inbördes jämförbara.

Till trafikutskottet överlämnades en plan för turiststatistiken i de nordiska

länderna innehållande uppgifter om hur insamlandet skulle tillgå.

Danmark hade ej deltagit i arbetet med planen och dess statistiska myndighet

hade ej heller accepterat densamma, främst på grund av tekniskt-statistiska

skäl. På grundval av det föreliggande materialet ansåg sig utskottet

icke kunna taga bestämd ställning till behovet av särskild turiststatistik

i de nordiska länderna, helst som inga kostnadsberäkningar förelåge. Betänkligheter

reste sig också enligt utskottet mot införandet av en ordning

för insamlandet av uppgifter, som kunde vålla irritation och försening bland

de resande och alltså motverka strävandena att förenkla passerandet av

statsgränserna. På utskottets förslag beslöt emellertid rådet en rekommendation

(nr 24), vari regeringarna uppmanades att undersöka metoderna för

och behovet av nordisk turiststatistik samt att, om behov förelåge, framlägga

förslag om ordnandet av sådan statistik.

5. Samverkan beträffande sjöräddning och meteorologisk tjänst

Det i rekommendation nr 27/1957 angående nordisk samverkan för sjöräddning

i Nordsjön berörda spörsmålet om stationering i Nordsjön av ett

kombinerat sjöräddnings- och väderleksfartyg borde enligt trafikutskottet

icke ses enbart ur nordisk synvinkel utan behandlas såsom en för samtliga

nordsjöländer gemensam angelägenhet. Dock hade, enligt vad som upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

29

lystes i utskottet, av icke nordiska länder endast förbundsrepubliken Tyskland

visat en positiv inställning till frågan. I detta läge ämnade enligt meddelandena

norska fiskeridepartementet föreslå vederbörande myndigheter i

Danmark och Sverige samt förbundsrepubliken Tyskland det arrangemanget

att dessa länder tillsammans med Norge skulle åtaga sig kostnaderna för

utläggning av det norska staten tillhöriga motorfartyget »Nordsyssel» under

tre månader under den närmast kommande vinterperioden. Kostnaderna

härför beräknades till 90 000 norska kronor. Utskottet fann det angeläget

att ansträngningar gjordes att erhålla bidrag till ifrågavarande ändamål

från så många länder som möjligt runt Nordsjön. På förslag av utskottet

beslöt rådet att avakta nya meddelanden i saken till nästa session.

Finlands regering hade i ett regeringsförslag hemställt, att rådet måtte

till behandling upptaga frågan om anläggandet av ett gemensamt nordiskt

centrum för långtida väderleksprognoser. I förslaget framhölls värdet av

dylika prognoser för en mer ändamålsenlig planering av bl. a. vintersjöfarten

och vattenkrafthushållningen. Enär de med utarbetandet av dylika

prognoser förenade kostnaderna vore höga och då de nordiska länderna

territoriellt bildade en relativt sammanhängande enhet, borde enligt regeringsförslaget

en mera permanent samverkan inledas på detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9), som i två

skilda punkter behandlar å ena sidan medellånga (vecko-) väderleksprognoser

och å andra sidan månadsprognoser. Regeringarna i Danmark, Finland

och Sverige uppmanades att inleda samarbete om upprättandet av veckoprognoser

i sådan form att de svenska erfarenheterna på området komme

Finland och Danmark till godo; vidare uppmanades samtliga regeringar

att uppdraga åt de meteorologiska institutionerna i vederbörande land att

uppgöra en plan för samverkan i syfte att åstadkomma långtida väderleksprognoser

samt att bedriva för ändamålet erforderlig forskning och försöksverksamhet.

6. Övriga saker

Trafikutskottet uttalade att det med stort intresse tagit del av berättelsen

från Nordiska samfärdselkommittén, som bildats i enhetlighet med rådets i

rekommendation nr 1/1957 angående tillsättande av ett permanent utredningsorgan

för samfärdselfrågor uttryckta önskemål. Med särskild tillfredsställelse

konstaterade utskottet att samfärdselkommittén tagit upp till behandling

de frågor i slutbetänkandet från Nordiska parlamentariska kommittén

för friare samfärdsel in. in., vilka ännu ej kunde anses som slutbehandlade.

Även planerna på en mer fullständig kartläggning av kommunikationsproblemen

inom Norden vunno utskottets gillande. Rådet beslöt avskriva

den nämnda rekommendationen såsom slutbehandlad.

Även rekommendation nr 8/195(1 angående samarbete om transportekonomisk

forskning fann rådet vara slutbehandlad, sedan numera eu nordisk

kommitté för samordning av transportforskningen (Nordiska transport
-

forsk

stånd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Beträffande rekommendation nr 9/1955 angående samordning av järnvägstaxor

m. in. kunde utskottet, såvitt gällde persontrafiken, icke finna att

nämnvärda framsteg gjorts utöver vad som meddelats vid tidigare sessioner.

Rörande godstrafiken meddelade emellertid regeringarna, att en ny

nordisk godstariff — en sådan tillkom första gången år 1953 — omfattande

även Finland troligen komme att träda i kraft i början av år 1959. Av lämnade

redogörelser framginge enligt utskottet vidare, att järnvägsmyndigheterna

fortlöpande hade uppmärksamheten fäst på det önskvärda i ytterligare

samordning av taxor och befordringsbestämmelser och att samarbete påginge

för att underlätta samfärdseln över statsgränserna. Då det huvudsakliga

syftet med rekommendationen därmed syntes vara tillgodosett, förer

slog utskottet, att rådet måtte finna saken vara slutbehandlad. Rådet biföll

utskottets förslag.

Med hänsyn till de upplysningar, regeringarna lämnat i sina meddelanden

i anledning av rekommendationen nr 8/1955 angående lättnader för den

internordiska buss- och lastbilstrafiken, fann sig rådet böra avskriva ifrågavarande

rekommendation såsom färdigbehandlad.

Av till rådet överlämnade meddelanden avseende rekommendation nr

20/1956 angående samverkan på renskötselns område framgick, att utredningar

om hithörande problem påginge i Sverige i kontakt med vederbörande

finländska och norska institutioner. I meddelandet från Finlands regering

hade framförts ett förslag om upprättande av ett permanent organ på renhushållningens

område. Utskottet konstaterade, att man i Nordiska samerådet

redan hade ett organ för samarbete bl. a. beträffande renskötseln.

Vidare torde de utredningar, som påginge, komma att giva erfarenheter av

hur ett kontaktorgan borde vara beskaffat. I avvaktan på slutförandet av

dessa utredningar, vilket beräknades ske under 1959, ansåg utskottet ett

ställningstagande till det finländska förslaget böra anstå. På förslag av utskottet

beslöt rådet därför att avvakta nya meddelanden i saken till nästa

session.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den viktigaste saken vid sessionen var frågan om vidgat ekonomiskt samarbete

i Norden. Till grund för rådets diskussioner i denna fråga lågo de

till regeringarnas meddelande i anledning av rekommendation nr 22/1954

angående nordiskt ekonomiskt samarbete fogade utredningarna, som utförts

av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. I anslutning härtill hade

väckts ett tilläggsförslag, bl. a. av herr Ohlin, om förberedande förhandlingar

om utformningen av en eventuell nordisk tullunion.

I nämnda rekommendation nr 22/1954 hade Nordiska rådet rekommenderat

regeringarna att arbeta för ett vidgat ekonomiskt samarbete i Norden.

Bl. a. uttalades i rekommendationen önskemål om att regeringarna skulle

klarlägga möjligheterna att använda enhetliga tullsatser gentemot icke
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

31

nordiska länder samt igångsätta ett arbete för att avveckla tullarna och handelsrestriktionerna

vid de internordiska gränserna i den omfattning och i den

takt, som ansåges förenligt med varje lands särskilda förhållanden. I anledning

av denna rekommendation hade regeringarna igångsatt ett omfattande

utredningsarbete, som nu i huvudsak slutförts och vars resultat redovisas

i ovannämnda utredningar, omfattande åtta band. I samband med att

regeringarna överlämnade dessa till rådet, hade de understrukit att de själva

icke tagit någon ställning till rapporternas innehåll.

I tilläggsförslaget anförde förslagsställarna bl. a. följande:

Det syntes önskvärt att regeringarna nu snarast upptager frågan till behandling

och inleder närmare överläggningar om en eventuell nordisk tullunions

utformning. Det är tänkbart att sådana överläggningar kan visa,

att behov finns av kompletterande expertutredningar, vilka i så fall bör utföras

utan dröjsmål. Utgången av förhandlingarna inom OEEC synes endast

i begränsad mån inverka på utformningen av en eventuell nordisk tullunion.

Samma skäl som tidigare ansetts tala för de internordiska expertutredningarna

kunde därför nu anföras för att det förberedande arbetet vidareföres

på det politiska planet i avvaktan på att tiden är inne för ett beslut i ena

eller andra riktningen. Då mycket snabba avgöranden kan bliva nödvändiga,

sj nes önskvärt att det närmare utformandet av en eventuell nordisk

tullunion fortsätter och föres så långt fram detta är möjligt under nuvarande

omständigheter.

Tilläggsförslaget utmynnade i enlighet härmed i en hemställan, att rådet

måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige

att på grundval av de överlämnade rapporterna i samverkan med rådet upptaga

förberedande förhandlingar om utformningen av en eventuell nordisk

tullunion i syfte att undvika ett dröjsmål, när förutsättningar i övrigt för

ett beslut förelåge.

Enär i tilläggsförslaget sambandet mellan tillskapandet av en nordisk

marknad och tillkomsten av ett europeiskt frihandelsområde berörts, var

ekonomiska utskottet oförhindrat att upptaga jämväl hithörande spörsmål

i sitt arbete med denna sak.

Vad angår den nordiska marknaden erinrade utskottet om sin förberedande

behandling av frågan vid utskottets möten i Hindås den 8—10 november

1957 och i Saltsjöbaden den 22—23 september 1958. Enligt utskottets

uppfattning saknades emellertid för närvarande förutsättningar för en

realbeliandling av saken, varför utskottet under förliandenvarande omständigheter

icke kunde hemställa till rådet att antaga en rekommendation till

regeringarna angående formerna för det ekonomiska samarbetet i Norden.

Emellertid hade enligt utskottets uppfattning experternas arbete nu fortskridit

så långt, att det syntes ändamålsenligt att arbetet i frågan fördes

vidare på regeringsplanet. Utskottet pekade särskilt på angelägenheten av

alt expertutredningar beträffande jordbruksvarorna samt om valuta- och

betalningsbalansproblemen färdigställdes. Med tanke på den betydelse, som

måste tilläggas frågan, syntes det utskottet ändamålsenligt att regeringarna,

i den utsträckning så vore möjligt, hölle kontakt med rådets ekonomiska

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

utskott under sina förhandlingar om saken. På förslag av utskottet antog

rådet en rekommendation (nr 26), i vilken regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige uppmanades att på grundval av de av Nordiska

ekonomiska samarbetsutskottet utarbetade rapporterna och i kontakt med

rådet upptaga förhandlingar om formerna för det nordiska ekonomiska samarbetet

i syfte att kunna förelägga saken för parlamenten, när förutsättningarna

för ett avgörande förelåge.

I utskottets diskussioner kring utvecklingen av förhandlingarna inom

OEEC:s ram om ett europeiskt frihandelsområde deltogo endast de danska,

isländska, norska och svenska ledamöterna av utskottet. Dessa underströko

den avgörande betydelsen av att förhandlingarna om upprättande av ett

europeiskt frihandelsområde ledde fram till ett positivt resultat så snart, att

genomförandet av Romfördragen om sexmaktssamarbetet icke medförde

olikformig behandling av länderna beträffande avvecklingen av tullar och

kvantitativa importrestriktioner. Nämnda ledamöter av utskottet uttalade

därför, att det vore av den största vikt att de länder, som i mer än två år

förhandlat om upprättandet av ett frihandelsområde, snarast nådde fram

till en sådan enighet, att man undginge en splittring, som kunde medföra

handelspolitiska faror och vars ekonomiska och politiska konsekvenser kunde

bliva synnerligen vittgående. Man ville därför understryka de berörda

ländernas gemensamma intresse av en lösning, som såväl under övergångstiden

som på längre sikt tillgodosåge de nämnda nordiska ländernas behov.

Med hänsyn till de synpunkter, som framförts under förhandlingarna

inom OEEC, fann utskottets ifrågavarande ledamöter anledning att framhäva

det betydelsefulla och det berättigade i att en ordning tillskapades, som

kunde leda fram till en säkrad och växande export från dessa länder av

jordbruksprodukter, som vidare medförde en utvidgad marknad för fisk

och fiskeprodukter och som slutligen garanterade att träförädlingsprodukterna

och metallerna effektivt inordnades i frihandelssystemet. Det ansågs

vidare betydelsefullt, att frihandelsområdet utformades under tillbörligt beaktande

av deltagarländernas handel med utanförstående länder.

Vid rådets behandling av denna punkt avstodo medlemmarna från Finland,

under åberopande av bestämmelsen i 10 § andra stycket i stadgan för rådet,

att deltaga i omröstningen rörande denna rekommendation (nr 27). Den antogs

med 51 röster mot 1. I rekommendationen uppmanades regeringarna

i Danmark, Island, Norge och Sverige att informera sina förhandlingspartner

inom OEEC om de ovan nämnda synpunkterna och att gemensamt göra sitt

yttersta för att under förhandlingarna inom OEEC få en lösning genomförd,

som kunde säkra upprätthållandet och stärkandet av det ekonomiska samarbetet

i Europa genom bildandet av ett frihandelsområde.

I detta sammanhang behandlade utskottet även regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 1/1954 angående rättslig likställighet för nordiska

medborgare i fråga om yrkesfiske. Då de frågor, som tagits upp i denna

rekommendation, sedermera behandlats av ett specialutskott för fisk och

fiskprodukter inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet och beröras i

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr B 52 år 1958

33

dess rapporter, beslöt rådet, på förslag av utskottet, som ansåg att denna

fråga icke längre borde behandlas särskilt, att avskriva nämnda rekommendation

som slutbehandlad.

2. Östhandeln

I ett av fyra finländska medlemmar av rådet väckt medlemsförslag uppmanades

rådet att rekommendera regeringarna att låta verkställa en utredning

angående medlemsstaternas möjligheter att utvidga handels- och det övriga

ekonomiska samarbetet med Sovjetunionen och de folkdemokratiska länderna

samt till den närmast följande sessionen överlämna ett sammandrag

över resultaten av dessa undersökningar.

Ekonomiska utskottet uttalade i anledning av medlemsförslaget, att det

vore naturligt att de nordiska länderna i största möjliga utsträckning sökte

utvidga sina handelsförbindelser med alla länder, inklusive Sovjetunionen

och de folkdemokratiska länderna. Utskottet pekade på att handeln med

dessa senare länder vore av bilateral karaktär och att det därför vore naturligt,

att de nordiska länderna var för sig hade uppmärksamheten riktad mot

möjligheterna av en utvidgning av handeln med de nämnda länderna. På förslag

av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) i frågan, i vilken

regeringarna uppmanades att verkställa undersökningar av sina länders

möjligheter att utvidga handeln och övrigt ekonomiskt samarbete med Sovjetunionen

och andra folkdemokraliska länder.

3. Gränshandelsfrågors handläggning

Genom ett av herr Sehlstedt väckt medlemsförslag togs de med gränshandeln

förenade frågorna upp till rådets behandling. I förslaget hette det bl. a.,

att de restriktioner, som på senare år vidtagits i syfte att inskränka gränshandeln,

genomgående vållat irritation, delvis av rätt elakartad beskaffenhet;

vid flera tillfällen hade dylika restriktioner i ett land, vilka syftat till alt

försvåra eller förhindra en gränshandel, som blivit ur myndigheternas synpunkt

alltför livlig, varit till allvarligt ohägn för det nordiska samarbetets

vidare utveckling. Medlemsförslaget utmynnade därför i en hemställan, att

rådet måtte rekommendera de nordiska ländernas regeringar att förklara sig

vilja, då åtgärder syftande till ett ingripande i gränshandeln mellan nordiska

länder planerades, konsultera berörda länder innan beslut fattades.

Ekonomiska utskottet uttalade för sin del, att det vore önskvärt att undgå

att bestämmelser, som inskränkte gränshandeln, fattades av ett lands myndigheter

utan förhandskonsultation med myndigheterna i andra berörda länder.

På förslag av utskottet antog rådet i enlighet härmed en rekommndation

(nr 5), i vilken regeringarna uppmanades att förklara sig villiga att, i samband

med vidtagande av lagstiftande eller administrativa åtgärder på gränshandelns

område, innan beslut fattades, konsultera berörda nordiska grannländer.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 52

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

4. Ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden

Av de av regeringarna lämnade meddelandena i anledning av rekommendation

nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och

Sveriges nordligaste områden inhämtades bl. a., att de tre ländernas vattenkraftsmyndigheter

genom en för ändamålet bildad Nordisk vattenkraftskommitté

dryftat frågan om samarbete beträffande utnyttjandet av gränsvattendragen

mellan länderna i samband med utbyggandet av vattenkraften. Kommittén

hade avlämnat en rapport om sitt arbete, vilken såsom bilaga fogats

till regeringarnas meddelanden.

I samband med behandlingen av dessa meddelanden hade rådet att taga

ställning till ett av herr Skoglund i Doverstorp väckt tilläggsförslag, i vilket

rådet uppmanades att rekommendera regeringarna att fortsätta det sålunda

inledda samarbetet å vattenkraftens område i de former som föreslagits av

vattenkraftskommittén. Detta tilläggsförslag biträddes av rådet, som sålunda

i en rekommendation (nr 22) tillrådde regeringarna i Finland, Norge och

Sverige alt fortsätta det inledda samarbetet på kraftområdet mellan nämnda

tre länder samt därvid i första hand låta utarbeta en plan för utbyggande av

vattenkraften i Torne älv och Kalix älv och i samband därmed framlägga

förslag'' om den administrativa och juridiska handläggningen i de berörda

länderna av en sådan utbyggnad, ävensom att undersöka om behov förelåge

av en allmän vattenrättskonvention mellan dels Finland och Norge, dels

Finland och Sverige.

Däremot gjorde rådet icke något uttalande beträffande de mellan Finland

och Norge pågående förhandlingarna om en finländsk-norsk cellulosafabrik

i Kirkenes-området.

5. Hjälpen till underutvecklade länder

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett medlemsförslag, väckt av

bl. a. herr Alemyr, om samordning av hjälpen till underutvecklade länder

in. m. Till medlemsförslaget hade fogats en däri åberopad skrivelse från de

socialdemokratiska ungdoms- och studentorganisationerna i Norden, i vilken

vissa konkreta planer för den framtida hjälpen till de underutvecklade

länderna diskuterades. Ekonomiska utskottet anförde för egen del, att det

med tillfredsställelse konstaterade att de nordiska länderna ställt sig positiva

till aktuella nya hjälpåtgärder inom Förenta Nationernas ram och att

ett nära samarbete mellan de nordiska länderna påginge på detta område.

Utskottet sade sig vidare utgå från att de nordiska länderna komme att även

framgent fortsätta sitt arbete för de underutvecklade länderna samt att regeringarna

komme att till övervägande upptaga den skrivelse från de socialdemokratiska

ungdoms- och studentorganisationerna, vilken fogats till medlemsförslaget.

Under hänvisning härtill föreslog utskottet, att rådet icke

skulle vidtaga någon åtgärd i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll

detta utskottets förslag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 11)58

35

6. Atomenergifrågor

Till efterkommande av rådets rekommendation nr 10/1957 angående ökat

samarbete beträffande atomforskning och atomenergins fredliga bruk hade

sedan föregående session tillsatts ett gemensamt nordiskt kontaktorgan för

atomenergifrågor med uppgift att nära följa planeringen och verksamheten

på atomenergiområdet samt befordra de möjligheter till nordiskt samarbete,

som därvid framkomme, innefattande bland annat industriellt samarbete på

reaktorområdet. Vidare hade i enlighet med rekommendationens förslag inrättats

ett nordiskt institut i Köpenhamn för teoretisk atomfysik. Ekonomiska

utskottet kunde sålunda med tillfredsställelse konstatera, att rekommedationen

förverkligats, och på dess förslag avskrev rådet rekomendationen

såsom slutbehandlad.

7. Övriga saker

I ett av bland andra herr Sehlstedt väckt medlcmsförslag hade förordats,

att de nordiska länderna skulle gemensamt utgiva en statistisk skrift, avsedd

för utländska läsares bruk. Enligt ekonomiska utskottet rådde enighet om

att det vore önskvärt, alt de nordiska länderna kunde presentera fakta om

sina länder i en sådan skrift, men del förordade — med tanke på att olika

meningar rådde om skriftens omfattning och kostnaderna därför — afl saken

bleve föremål för ytterligare utredning. På förslag av utskottet antog

rådet därför en rekommendation (nr 4) till regeringarna med begäran om

närmare utedning rörande omfånget av och kostnaderna för en skrift av

sådan karaktär, som avsåges i medlemsförslaget.

Rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställdhet för nordiska

medborgare i fråga om kustfart hade enligt regeringarnas meddelanden nu

genomförts utom vad avsåge Finland och beträffande Danmark och Sverige

såvitt anginge finländska fartyg i vissa fall. Under sådana omständigheter

kunde rådet trots gjorda framsteg icke avskriva rekommendationen vid denna

session.

Då det av regeringarnas meddelanden om åtgärder i anledning av rekommendation

nr 24/1957 angående ändrade bestämmelser rörande upphuggning

av gränserna mellan Finland, Norge och Sverige framgick, att de av

rådet uttalade önskemålen realiserats, beslöt rådet, på förslag av utskottet,

att avskriva denna sak såsom slutbehandlad för rådets del.

Även rekommendation nr 25/1957 angående främjande av kontakten mellan

nordiska institutioner på utländsk botten avskrevs av rådet som slutbehandlad,

då det av regeringarnas meddelanden inhämtades, att ett livligt

och fruktbringande samarbete pågick mellan de organ och institutioner,

som syssla med välfärdsanordningar för sjömän i utlandet, ävensom att ett

löpande samarbete förekom mellan ländernas turisttrafikorganisationer.

Utskottet hade bl. a. uppmärksammat frågan om samarbete mellan turistkontoren

i New York, vilken dock ännu ej lösts.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

I ett av bl. a. herr Pettersson i Dahl väckt medlemsförslag hade förordats

åtgärder för en närmare samordning av resurserna på husdjursforskningens

område. Förslaget vann utskottets stöd, och på dess hemställan antogs en

rekommendation (nr 28) till regeringarna att undersöka möjligheterna för

en samordning av de nordiska ländernas resurser på husdjursforskningens

omåde och afl understödja Nordiska jordbruksforskares förening i dess

arbete.

III. Generaldebatten

I generaldebatten i anledning av presidiets rapport deltogo 13 talare. Den

inleddes av finansminister Kampmann, fungerande dansk statsminister,

samt statsministrarna Erlander, Sverige, Fagerholm, Finland, och Gerhardsen,

Norge. Vidare deltog bl. a. hr Ohlin. I debatten berördes — utöver

frågan om ekonomiskt samarbete och andra frågor, som behandlades under

särskilda punkter på dagordningen — ett antal spörsmål, vilka icke senare

under sessionen kommo upp i rådet.

Ett flertal talare togo upp frågor om rådets arbetsformer och anförde

kritiska synpunkter i sådant hänseende, vilket i sin tur föranledde bemötanden

från andra talare. Främst diskuterades frågan om rådets ordinarie

sessioner skulle avhållas varje år eller begränsas till att hållas vartannat

år. Vidare påkallades åtgärder för att minska rådstryckets omfattning och

för att förenkla behandlingen av sakerna. Presidiet, som redan i sin rapport

framlagt åtskilliga förslag och anfört synpunkter på hithörande frågor,

förutsattes åter skola taga upp dem till övervägande. Några regeringsrepresentanter

uttalade sina regeringars beredvillighet att ytterligare stärka samarbetet

mellan rådet och regeringarna också under rådets sessioner.

Nordens ställning i det internationella samarbetet var ett annat tema som

flitigt berördes av talarna i debatten. Bl. a. uppmärksammades den återhållsamhet

som de nordiska länderna visat då det gällt deltagande t. ex. i de

europeiska samarbetssträvandena i och utom Europarådet. Även de nordiska

ländernas insatser i syfte att söka utjämna den världspolitiska spänningen

både på sedvanliga diplomatiska vägar och genom medverkan i Förenta Nationernas

fredsstyrkor och observationskårer gåvo eko i debatten. En ökad

nordisk insats i arbetet för de undervecklade länderna rekommenderades av

några talare.

Fredsfrågor och nedrustningsspörsmål togos upp från olika utgångspunkter

av åtskilliga talare. Inställande av atombombproven påyrkades från ett

par håll. Därvid omnämndes de prov, som nyligen inrapporterats ha ägt rum

icke långt från Nordens nordgränser.

Den aktuella fiskerigränsfrågan behandlades i några inlägg. I ett längre

yttrande från isländskt håll fick rådet tillfälle taga del av Islands synpunkter

på den aktuella stridsfrågan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

En talare tog upp frågan om samverkan de nordiska länderna emellan för

att hävda luftens frihet gentemot dem, som vilja uppbygga konstlade barriärer

i luftrummet för den kommersiella luftfarten.

Slutligen bör nämnas, att en talare ifrågasatte, om icke de nordiska ländernas

ambassader i grannländernas huvudstäder kunde omvandlas och en

enklare och billigare apparat etableras för ändamålet.

IV. Val

Vid sessionen utsåg rådet två kommittéer med uppgift att förbereda rådets

behandling av saker tillhörande juridiska, respektive socialpolitiska

utskottets ämnesområden. Som svenska representanter invaldes i den juridiska

niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander och i den socialpolitiska

herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes bl. a.

herrar Helén och Sehlstedt. Till revisorer för tidskriften utsåg rådet herrar

Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

Bilaga

Förteckning

över de vid Nordiska rådets sjätte session i Oslo 1958

antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att — för sådana

djurarter som uppehåller sig i olika nordiska länder vid

olika tidpunkter och som är i behov av skydd — bestämma

fridlysnings- och jakttider efter enhetliga principer.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att genomföra likställighet mellan

egna medborgare och medborgare från annat nordiskt land

beträffande icke yrkesmässigt fiske i havet i överensstämmelse

med vad som anföres i Nordiska rådets juridiska niomannakommittés

utlåtande i spörsmålet av den 3 februari 1958

med tillhörande lagförslag (Sak B 1/1958, Bilaga 1).

3. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,

Norge og Sverige ved de n0dvendige aendringer i lovgivningen

eller administrativ praksis åt s0ge gennemf0rt ligestilling af

nordiske statsborgere med hensyn til retten åt erhverve fast

ejendom til boligformål samt opnåelse af lån hertil.

4. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å utrede naermere omfanget

og omkostningene i förbindelse med utgivelse av et felles

statistisk skrift av den art som er nevnt i medlemsforslaget

i spörsmålet til rådets 6. sesjon (Sak A 11/1958).

5. Nordisk Råd henstiller til regjeringene åt de i vedtak av lovmessig

eller administrativ karakter i grensehandelssp0rsmål

erklserer seg villig til å konsultere ber0rte nordisk naboland

innen beslutninger tas.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare undersöka

förutsättningarna för att införa sommartid i de nordiska

länderna efter enhetliga regler.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i samverkan

med rådet låta närmare utforma allmänna riktlinjer för administrationen

av gemensamma institutioner.

8. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta undersöka

möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet

av förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom

att framlägga förslag om principerna för finansieringen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

39

och fördelningen av kostnaderna samt att redovisa erforderligt

material för dessa spörsmåls belysande.

Rek. nr 9. Nordiska rådet rekommenderar

1. regeringarna i Danmark, Finland och Sverige att inleda

samarbete om upprättande av veckoprognoser för väderleken

i sådan form, att de svenska erfarenheterna på området

kommer Danmark och Finland till godo, samt

2. samtliga regeringar att uppdraga åt de meteorologiska

institutionerna i respektive länder att uppgöra en plan för

samverkan i syfte att åstadkomma långtida väderleksprognoser

samt att bedriva för ändamålet erforderlig forskning

och försöksverksamhet.

Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å stille midler til rådighet

på statsbudsjettene, slik åt foreningene Norden kan

arrangere studieutvekslingsreiser mellom skoler i de nordiske

land, uten utgifter for elevene til reisen.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å iverksette en utredning

med sikte på å koordinere reglene i de enkelte land når

det gjelder

1. legitimasjon for psykologer,

2. beskyttelse mot misbruk av psykologisk testingsmateriale,

3. psykologers taushetsplikt samt

4. fellesnordisk arbeidsmarked for psykologer.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å företa regelmessige

og ingående underspkelser av samarbeidsmulighetene ved ulbyggingen

av universiteter og hpyskoler, med utgångspunkt i

departementenes behandling av disse institusjoners budsjetter,

og med stptte av utredningsarbeid utfprt av Nordisk kulturkommisjons

vitenskapelige seksjon.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att på grundval av det av Nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning

framlagda förslaget och däröver avgivna

yttranden fortsätta arbetet med att försöka tillskapa fastare

former för ifrågavarande utbildningsverksamhet,

att successivt utvidga den nuvarande kursverksamheten i

Göteborg samt

att därefter, när förutsättningar därför föreligger, låta genomföra

kommitténs förslag om inrättande av en särskild

nordisk hälsovårdshögskola, med de ändringar och jämkningar

av förslaget som befinnes påkallade.

2.

3.

Rek. nr 14. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1) att arbetet med att utjämna olikheterna i apotekar- och

farmaceulutbildningen i de nordiska länderna fortsättes

samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

2. att lagregler antages i Danmark, Finland, Norge och Sverige,

som möjliggör för apotekare, vilka har avlagt vederbörlig

examen för utövande av apotekaryrket i ett av dessa

länder, att erhålla behörighet för yrket även i de övriga

länderna mot företeende av bevis om sin behörighet i examenslandet

och om erforderliga kunskaper i vistelselandets

social- och rättsfarmaci.

Rek. nr 15. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att en sådan

ordning lagstiftningsvägen införes i ettvart av de nordiska

länderna, som möjliggör för sjuksköterskor, vilka i annat

nordiskt land har avlagt vederbörlig examen för utövande av

sjuksköterskeyrket, att mot företeende av bevis om sin behörighet

för yrket i detta land erhålla sådan behörighet även

i vistelselandet.

Rek. nr 16. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att bestämmelserna rörande utbildning av hälsosystrar i

Norden blir föremål för översyn i syfte att möjliggöra för

sjuksköterska, som har genomgått grundläggande sjuksköterskeutbildning

i ett nordiskt land, att vidareutbilda sig

till hälsosyster i annat sådant land samt

2. att reglerna om hälsosystrar i varje land utformas så, att

möjligheter finnes att efter särskild prövning låta hälsosyster

som utbildats i annat nordiskt land utöva sitt yrke

i landet.

Rek. nr 17. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna olikheterna i barnmorskeutbildningen

i de nordiska länderna påskyndas,

2. att — i avbidan på att utbildningen blir likvärdig — länderna

söker att i samråd fastställa omfattningen och arten

av den tilläggsutbildning som kan befinnas erforderlig i

varje land för sig, för att auktorisation där skall kunna ges

åt i annat nordiskt land utbildad barnmorska, samt åtager

sig att tillhandahålla sådan utbildning,

3. att eventuella medborgarskapshinder för auktorisation i

annat land än examenslandet undanröjes samt

4. att en sådan ordning införes, att auktorisation skall ges i

vistelselandet mot företeende av bevis om auktorisation i

annat nordiskt land jämte — i förekommande fall — bevis

om genomgången tilläggsutbildning i vistelselandet.

Rek. nr 18. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna olikheterna i sjukgymnastutbildningen

i de nordiska länderna fortsättes i syfte att

bringa alla utbildningsanstalter upp på en för samtliga länder

godtagbar nivå,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

41

2. att länderna efter samråd fastställer, vilka utbildningsinstitut

som kan godtagas såsom grundval för auktorisation

i Norden,

3. att länderna — i de fall då utbildningen icke kan anses

likvärdig — utan tidsutdräkt söker att i samråd fastställa

arten och omfattningen av den tilläggsutbildning som

kan befinnas erforderlig i varje land för sig, för att auktorisation

skall kunna ges åt där verksamma sjukgymnaster,

samt åtager sig att tillhandahålla sådan utbildning samt

4. att en sådan ordning införes i Danmark, Finland, Norge

och Sverige, som möjliggör för sjukgymnaster, vilka har

avlagt vederbörlig examen för utövande av sjukgymnastyrket

i ett av dessa länder, att erhålla behörighet för yrket

även i de övriga länderna mot företeende av bevis om sin

behörighet i examenslandet och — i förekommande fall

-— om genomgången tilläggsutbildning i vistelselandet.

Rek. nr 19. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att arbetet med att utjämna sådana olikheter i veterinärutbildningen

i de nordiska länderna, som icke är betingade

av speciella nationella förhållanden, påskyndas,

2. att eventuella hinder att erhålla behörighet som veterinär,

vilka grundar sig på medborgarskap, undanröjes samt

3. att en sådan ordning införes i Danmark, Finland, Norge

och Sverige, som möjliggör för veterinärer, vilka har avlagt

vederbörlig examen för utövande av veterinäryrket i

ett av dessa länder, att erhålla behörighet för yrket även i

de övriga länderna mot företeende av bevis om sin behörighet

i examenslandet och om sådan kompletterande utbildning

i vistelselandet, som är erforderlig för förtrogenhet

med de speciella yrkesförhållandena därstädes.

Rek. nr 20. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å iverksette utredning

av landenes muligheter for å utvide handelen og det 0vrige

pkonomiske samarbeide med Sovjet-Samveldet og de

folkedemokratiske land.

Rek. nr 21. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Finnland, Norge og

Sverige å unders0ke forutsetningene og mulighetene for en videre

utvikling av luftrutenettet i nord.

Rek. nr 22. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att fortsätta det inledda samarbetet på kraftområdet

mellan länderna samt därvid i första hand låta utarbeta en

plan för utbyggnad av vattenkraften i Torne älv och Kalix älv

ocli i samband därmed framlägga förslag om den administrativa

och juridiska handläggningen i de berörda länderna av eu så4

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 52

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 52 år 1958

dan utbyggnad, ävensom undersöka om behov föreligger av en

allmän vattenrättskonvention dels mellan Finland och Norge,

dels mellan Finland och Sverige.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Finland, Norge og

Sverige i vegbudsjettene å ta sserlig hensyn til behovet for utbygging

av vegforbindelsene i de nordlige områder og i den

utstreckning det i vedkommende land skal fremmes slik vegbygging

å unders0ke mulighetene for å få en sserskilt post

for internordiske veger på budsjettene.

Rek. nr 24. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

metoderna för och behovet av nordisk turiststatistik samt att,

om behov föreligger, framlägga förslag om ordnande av sådan

statistik.

Rek. nr 25. Nordiska rådet rekomenderar regeringarna

1. att antaga en utlämningslagstiftning i huvuddrag överensstämmande

med det för rådet framlagda lagförslaget (Sak

A 1/1958, Bilaga 1) samt

2. att överväga olika åtgärder för att effektivisera samarbetet

mellan ländernas polis- och åklagarmyndigheter i brottmål.

Rek. nr 26. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finnland,

Norge og Sverige åt de på grunnlag av de overleverte rapporter

fra Det nordiske pkonomiske samarbeidsutvalg og i kontakt

med rådet opptar forhandlinger om formene for det nordiske

pkonomiske samarbeide med sikte på åt sp0rsmålet,

når forutsetningene for en avgjprelse föreligger, kan forelegges

parlamentene.

Rek. nr 27. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Island,

Norge og Sverige å gjöre sine forhandlingspartnere i OEEC

kjent med de synspunkter som er nevnt i rådets pkonomiske

utvalgs innstilling nr. 9 til dets 6. sesjon, og åt de i fellesskap

gj0r deres ytterste for under forhandlingene i OEEC å

s0ke gjennomfprt en l0sning som kan sikre opprettholdelsen

og styrkelsen av det 0konomiske samarbeide i Europa gjennom

dannelsen av et frihandelsområde.

Rek. nr 28. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å underspke mulighetene

for en samordning av de nordiske lands ressurser på

husdyrforskningens område og styrke Nordiske jordbruksforskeres

förening i dens arbeid.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar berörda regeringar att närmare

undersöka spörsmålet, huruvida vid inkomstbeskattning

en avdragsrätt för i annat land erlagda skatter är möjlig

och lämplig att genomföra.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr B 52 år 1958

43

Rek. nr 30. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. å gi Nordisk kulturkommisjon i oppdrag å föreslå praktiske

tiltak med sikte på å skape et felles nordisk bokmarked,

2. å gjennomfpre Nordisk kulturkommisjons förslag om bevilgninger

i hvert av landene for å 0ke kjennskapet til

nabolandenes litteratur, nemlig til

a. stipendier for litteraturkritikere på tilsammen n. kr.

6 000,

b. statsbidrag på n. kr. 30 000 til folkebibliotekene for innkjpp

av nabolandslitteratur på originalspråket og

c. statsbidrag på n. kr. 8 000 til foreningene Norden til arrangement

av stilkonkurranser samt

3. å s0rge for åt toll og importrestriksjoner på b0ker, trykksaker,

klisjéer og matriser blir slpyfet.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å ta de npdvendige

skritt for å tilveiebringe en felles hpyere utdannelse i hagekunst

i överensstemmelse med det förslag som er fremlagt

av Nordisk kulturkommisjon (Sak A 19/1958).

Rek. nr 32. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att efter hand,

så snart förutsättningar härför i varje särskilt fall föreligger,

1. utarbeta förslag till en nordisk överenskommelse, som tillförsäkrar

sjömän med medborgarskap i ett nordiskt land

och tjänstgörande å fartyg, hemmahörande i annat nordiskt

land, samma rättsställning som fartygets hemland tillförsäkrar

landets egna medborgare inom ramen för gällande

sj ömanslagstif tning,

2. i fråga om nordiska sjömän vidtaga erforderliga åtgärder

för

a. en gemensam hälsotjänst i hamnar utanför Norden,

b. likartade medicinska bedömningsgrunder vid undersökning

i nordiska och främmande hamnar och

c. likartad undervisning av personal i ledande ställning å

fartygen i skeppsmedicin och skeppshygien samt gemensam

läkarbok för sjömän jämte enhetliga bestämmelser

för skeppsapotek (medicinkistor) samt

3. fortsätta det pågående utredningsarbetet i fråga om gemensam

hälsotjänst för fiskare liksom beträffande försäkringsskydd

för sjöfolk.

Rek. nr 33. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast möjligt

vidtaga åtgärder för genomförande av tullfrihet eller i förekommande

fall av tullättnader vid import av proteser, invalidvagnar

och andra nödvändiga hjälpmedel för vanföra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.