Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1959-11-11 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1959:182, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

1

Nr 182

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation; given

Stockholm den 13 november 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets sjunde session i Stockholm den 1—7

november 1959.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Östen Undén

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 1S2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet i

Stockholm den 13 november 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets sjunde session ägde rum i Stockholm den 1—7 november

1959. Vid denna session antog rådet 24 rekommendationer, riktade till

regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd

skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 11 november 1959, med redogörelse

för rådets sjunde session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade

redogörelsen tillkänna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, att skrivelse, av den lydelse bilagan till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets sjunde session i Stockholm den 1—7 november 1959 jämte

en bilaga.

Stockholm den 11 november 1959

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

s. 4 Kontrollera mot PDF

.

V ■ . 4

ä / ,-i *?, r

-Öl 1 ‘I. ->''i; ; ./ .■ , -1; > »i» :M

<• ... , ,..;4 ■'' tiii-V M .''iHUjf,- •! -.1)1.1 ■)''. > -xs.t nu.

; Ml ! I I! ;l! fi '' )£.''.»•''■. ;;-

''I r-■ 5• ■ >

. ..!! .1 ■ JI > ,..l ; • . 1 • ’! (iä ''ä : i *

/ ''.IMU ‘ ''f ;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjunde session i

Stockholm den 1—7 november 1959

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Östen Undén,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Ingvar Lindell,

statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzén,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson

och följande valda medlemmar:

cementgjutare Emil Ahlkvist (7 november 1959 såsom ersättare för herr

Gillström),

rektor Stig Alemyr (7 november såsom ersättare för herr Jonsson),

småbrukare Arvid Andersson i Ryggestad (2—7 november 1959 såsom ersättare

för herr Ericsson),

redaktör Birger Andersson,

fröken Ebon Andersson (7 november 1959 såsom ersättare för herr

Ewerlöf),

redaktör Jean Braconier (6—7 november 1959 såsom ersättare för herr

Skoglund),

fru Sigrid Ekendahl,

lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,

direktör John Ericsson i Kinna (1 november 1959),

direktör Knut Ewerlöf (1—6 november 1959),

chefredaktör Anselm Gillström (1—6 november 1959),

metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund (1—6 november 1959),

förste byråsekreterare Folke Nihlfors (5—6 november 1959 såsom ersättare

för herr Rylander),

professor Bertil Ohlin,

professor emeritus Hugo Osvald,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl,

skyddsassistent Georg Pettersson (1—6 november 1959),

rektor Dagmar Ranmark (6—7 november såsom ersättare för herr Georg

Pettersson),

landshövding Olov Rylander (1—4, 6—7 november 1959),

fru Ragnhild Sandström,

förste vice talman Martin Skoglund i Do ver storp (1—5 november 1959),

förste vice talman Axel Strand.

Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, sakkunniga

och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes professorn Bertil Ohlin, Sverige,

och till vice presidenter förutvarande statsministern Erik Eriksen,

Danmark, talmannen Karl August Fagerholm, Finland, chefredaktören

SigurÖur Bjarnason, Island, och vice stortingspresidenten Nils Hönsvald,

Norge.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Ericsson i Kinna (Arvid Andersson),

Georg Pettersson,

Rylander,

herrar Gillström,

Jonsson i Strömsund,

Osvald,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Pettersson i Dahl,

herr Gustafsson i Stockholm,

fru Sandström,

herr Skoglund i Doverstorp (förman),

herrar Eliasson,

Ewerlöf,

Ohlin,

Strand (vice förman).

Regeringsrepresentanterna erhö Ilo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltogo statsrådet Lindell i juridiska utskottet, statsråden Johansson

och Nilsson i socialpolitiska utskottet, statsrådet Skoglund i kultur- och

trafikutskotten samt statsrådet Lange i ekonomiska utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts .skrivelse nr 182 år 1959

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på

saklistan i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare

session väckta men uppskjutna som till sjunde sessionen väckta —

(s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k.

C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för

Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade

rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo

sex uppskjutna A-saker. Till sjunde sessionen hade väckts 19 nya

medlemsförslag. Regeringsförslagen voro tre till antalet, av vilka två från

föregående session uppskjutna. Sammanlagt 11 berättelser överlämnades

av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,

Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén

samt Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Regeringarnas meddelanden

rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer hade givit

upphov till 70 saker.

Enligt § 22 arbetsordningen hade presidiet utarbetat en rapport rörande

sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten

utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,

den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.

Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade rådets

juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit rapporter rörande

sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén för Nordisk

Kontakt. Också dessa tre rapporter lades till handlingarna.

Samtliga saker utskottsbehandlades utom 31 D-saker, vilka rådet lade till

handlingarna utan utskottsbehandling. I 30 av dessa väntade rådet nya meddelanden

till en senare session. De i anledning av rekommendation nr 23/

1957 angående ändrade danska bestämmelser beträffande stöd till byggande

av fiskefartyg avgivna meddelandena lades av rådet till handlingarna med

angivande att spörsmålet därmed var för rådets del slutbehandlat.

Vid sessionen antogos 24 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna

blevo utom i två fall antagna enhälligt eller med allenast någon

enstaka nej-röst. Av tidigare rekommendationer avskrevos 14 av rådet

som slutbehandlade för dess del.

Behandlingen av 8 förslag uppsköts till en senare session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Lagstiftningssamarbetet

I en berättelse om samarbetet på lagstiftningens område hade rådet meddelats,

att verksamheten inom Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens

område numera upphört. Inom rådets juridiska niomanna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

kommitté, som under tiden sedan föregående rådssession förberett de juridiska

sakernas behandling vid sjunde sessionen, hade frågan om samarbetsformerna

varit föremål för diskussion. Med utgångspunkt från vad

sålunda förevarit hade två medlemmar av rådet, däribland herr Rylander,

i ett tilläggsförslag till nämnda berättelse upptagit frågan om formerna

för det nordiska lagstiftningssamarbetet på regeringsplanet till behandling.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att närmare undersöka huru det nordiska lagstiftningsarbetet mest effektivt

kunde organiseras samt att därefter förelägga rådet för yttrande de förslag,

som kunde framkomma vid regeringarnas undersökningar. Vid sakens

behandling i rådets juridiska utskott, dil berättelsen jämte tilläggsförslaget

hänvisades, deltogo de fyra vid rådsmötet närvarande justitieministrarna

från Danmark, Finland, Norge och Sverige.

I sitt förslag i saken uttryckte utskottet sin tillfredsställelse med de stora

tramsteg som uppnåtts under det hittillsvarande nordiska lagstiftningssamarbetet.

Samtidigt framhölls emellertid, att man nu i detta arbete ställdes

inför uppgifter av delvis nytt slag, i och med att man började lämna

det centrala civilrättsliga fältet och i ökande omfattning komma in på andla

områden, där det kontroversiella stoffet ofta vore betydande. Som exempel

på att de nuvarande samarbetsformerna inte vore helt tillfredsställande

anfördes bl. a. det sätt, på vilket varumärkeslagstiftningsfrågan kommit

att handläggas. På detta område hade inträffat att ett land utan att rådföra

sig med övriga länder förelagt ett efter nordiskt samarbete uppgjort kommittéförslag

för parlamentet, som därefter antagit detsamma. Någon samverkan

på regeringsplanet hade därigenom icke blivit möjlig, vilket visat

sig beklagligt. I utskottet underströks vidare, att frågan om lagstiftningssamarbetet

kommit i ett nytt läge genom det alltmer intensifierade ekonomiska

samarbetet särskilt inom Europa. I och med att Danmark, Norge och

Sverige preliminärt beslutat sig för att inträda i ett blivande europeiskt

frihandelsförbund, ansågs behovet av en effektivisering av formerna för

nordiskt lagsliftningssamarbete ha accentuerats. Då de i utskottet närvarande

justitieministrarna förklarade sig beredda att upptaga de metodfrågor,

vilka tilläggsförslaget reste, till närmare undersökning vid nästa justitieministermöte,

ansåg utskottet det icke vara erforderligt att någon rekommendation

i saken nu antoges. På förslag av utskottet uppsköts därför

tilläggsförslaget till en senare session.

2. Associationsrätt och näringsrätt

till sessionen hade uppskjutits ett redan till föregående session av herr

Rylander väckt förslag om antagande av en rekommendation, vari regeringarna

skulle ombedjas att företaga en genomgång av den associationsrättsliga

lagstiftningen i syfte att uppnå större rättslig enhet på detta område.

På uppdrag av juridiska niomannakommittén hade professor Håkan

Nial utarbetat en promemoria i ämnet, i vilken de områden inom särskilt

aktiebolagsrätten, på vilka ökad rättslikhet kunde åstadkommas, hade an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

9

givits, över promemorian hade därpå ett stort antal myndigheter och organisationer

avgivit yttrande.

Under de vidare förberedelserna med saken hade framkommit, att regeringarna

redan beslutat påbörja ett samarbete på vissa områden inom aktiebolagsrätten.

Niomannakommittén hade därför icke ansett det behövligt,

att rådet i nuvarande läge beslöte om någon rekommendation i saken. Juridiska

utskottet anslöt sig vid sessionen till denna uppfattning och ansåg,

att man tills vidare borde avvänta resultatet av de undersökningar, som regeringarna

kunde väntas komma att utföra. På förslag av utskottet beslöt

rådet därför att uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget

till en senare session.

I anledning av erhållna meddelanden om rekommendation nr 26/1954 angående

nordiska medborgares rätt att driva näring hade rådet anledning inkomma

på spörsmålet om etableringsrätt för nordiska medborgare. Niomannakommittén

hade genomgått nuvarande rättstillämpning på detta område

och erinrade om att den ovannämnda undersökningen angående aktiebolagsrätten

komme att omfatta även rätten för andra än egna medborgare

att vara styrelsemedlem, direktör m. m. i aktiebolag. Vidare hade

juridiska niomannakommittén själv inlett undersökningar på några speciella

yrkesområden såsom beträffande mäklare, revisorer och andra yrkesgrupper,

för vilka specialbestämmelser äro gällande. Arbetet inom kommittén

härmed påginge alltjämt.

Juridiska utskottet konstaterade i sitt förslag sammanfattningsvis, att den

likställighet, som man velat uppnå med den nyssnämnda rekommendationen

av 1954 i vid utsträckning kunnat genomföras. Då alltjämt åtskilligt

återstode att göra, fick emellertid rekommendationen kvarstå bland de ännu

icke slutbehandlade.

3. Kriminologiskt och straffrättsligt samarbete

Till sessionen hade uppskjutits ett av herr Rylander vid föregående session

väckt tilläggsförslag om viss utformning av det kriminologiska samarbetet.

Detta tilläggsförslag behandlades i juridiska utskottet tillsammans med meddelandena

om rekommendation nr 4/1956 angående ökat samarbete på det

kriminologiska området. I utskottets förslag i ämnet erinras om den av professor

J. Andenaes’ i anledning av 1956 års nyssnämnda rekommendation

verkställda utredningen om formerna för ett vidgat nordiskt kriminologiskt

samarbete. Denna utredning hade underkastats sedvanlig remissbehandling

och därefter upptagits på nordiska justitieministermötet i juni 1959. Ministrarna

hade emellertid närmast hänskjutit saken till rådet för yttrande. Inom

juridiska niomannakommittén, som förberett frågan, hade man funnit det

vara mest ändamålsenligt om ett gemensamt forskningsinstitut kunnat inrättas

på det kriminologiska området med tillräckliga resurser att upptaga

de stora forskningsuppgifter, som föreligga på detta fält. Till detta allmänna

uttalande anslöt sig också juridiska utskottet, men liksom kommittén

fann utskottet sig nödsakat konstatera att det i närvarande läge inte vore

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

praktiskt möjligt att realisera tanken på ett gemensamt institut. I stället

förordade utskottet, att man började samarbetet i relativt blygsam omfattning,

och tillstyrkte därför niomannakommitténs förslag, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att inrätta ett kriminologiskt forskningsråd samt

att anvisa de medel, som erfordrades för administrationen av en sådan inrättning.

En rekommendation av sådant innehåll beslöt rådet också att avgiva

till regeringarna (nr 3). I samband härmed förklarade rådet den tidigare

rekommendationen av 1956 för rådets del slutbehandlad.

Till juridiska utskottet hade vidare hänvisats meddelande om rekommendation

nr 5/1956 angående utvidgning av det straffrättsliga samarbetet och

meddelande om rekommendation nr 25/1958 angående gemensam utlärnningslagstiftning

in. m. Vid den samfällda behandlingen av dessa båda saker

tog utskottet med relativ utförlighet upp vissa spörsmål avseende det straffrättsliga

samarbetets vidare utformning. Utskottet framförde därvid önskemål

om att den mellan Danmark, Norge och Sverige den 8 mars 1948 ingångna

konventionen om erkännande och verkställighet av domar i brottmål,

vilken konvention tar sikte på i främsta rummet ekonomiska påföljder såsom

böter och förverkande, nu borde utvidgas till att omfatta jämväl övriga

nordiska länder. Vad angår det polisiära samarbetet framhöll utskottet önskvärdheten

av att det samarbete mellan de ansvariga myndigheterna, som utvecklats

i praxis, nu erhölle en rättslig grund. Därvid borde å ena sidan tillses,

att myndigheternas rörelsefrihet bevarades, medan det å andra sidan

vore nödvändigt, att samverkan hade lagmässig täckning. Det är fråga bl. a.

om att låta polismyndighet i ett land bedriva förundersökningsarbete på ett

annat lands territorium och att låta polismyndighet i ett land med begagnande

av de tvångsmedel, som stå till dess förfogande, utreda brott, som

icke skola beivras i det egna landet, för ett annat nordiskt lands räkning. På

åklagarplanet förelåg enligt utskottets mening behov av att införa skyldighet

för ettvart land att på sitt territorium medverka vid delgivning av stämningar

i brottmål, utfärdade i annat nordiskt land. I samband därmed borde

övervägas om icke tvångsåtgärder skulle kunna ifrågakomma för att förmå

den, som blivit instämd till domstol i annat land än det där han vistas, att

efterkomma stämningen. Utskottet framhöll, att behovet av reformer av detta

slag vore betydande dels i gränsbygderna med hänsyn till den livliga trafiken

mellan länderna i dessa trakter, dels i länderna i övrigt med hänsyn

till att den växande motortrafiken föranleder situationer, som slutligen

skola bedömas av domstolarna.

Beträffande utlämningslagstiftningen kunde utskottet konstatera, att lagstiftning

i ämnet redan antagits i Sverige och att i Danmark och Finland

lagförslag framlagts för parlamenten samt att i Norge ett lagförslag till stortinget

vore att vänta inom en eller annan vecka.

4. Samebefolkningens rättigheter

Från föregående session hade uppskjutits ett nredlemsförslag om gemensamma

regler rörande samernas rättigheter, väckt av bl. a. fru Sandström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

11

Detta förslag upptog juridiska utskottet till behandling gemensamt med de

meddelanden, som avgivits angående rekommendation nr 20/1956 angående

samverkan på renskötselns område.

Beträffande denna fråga hade utförts ett omfattande förberedelsearbete

inom juridiska niomannakommittén. Den vid föregående session föreliggande

översikten över de för samerna gällande rättsreglerna hade utsänts till

en rad intresserade myndigheter och organisationer, vilka yttrat sig. På

grundval av det sålunda insamlade materialet hade i april 1959 i Stockholm

avhållits en konferens rörande samespörsmål, vid vilken en rad önskemål

framförts. Problemen hade ytterligare avhandlats vid den av Nordiska samerådet

arrangerade tredje samekonferensen i Enare i augusti 1959. På grundval

av detta omfattande material hade niomannakommittén utarbetat sitt

yttrande om ett förslag till rekommendation.

Utskottet ställde sig i huvudsak bakom niomannakommitténs uttalanden.

Dessa avsågo dels den renskötande samebefolkningens problem, dels ock

spörsmålet om hur de kulturella och ekonomiska villkoren skola kunna utvecklas

och förbättras för den del av samebefolkningen — numera den långt

största — vilken i det samiska bosättningsområdet ägnar sig åt andra yrken

än renskötarnäringen t. ex. jordbruk, gruvdrift, fiske etc. Kommittén hade

framhållit att den samiska befolkningen hade anspråk på att komma i åtnjutande

av samma omsorger i kulturellt och materiellt avseende som befolkningen

i övrigt.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5), som gick

ut på att regeringarna i Finland, Norge och Sverige på grundval av bland

annat det under rådets medverkan frambragta materialet skulle gemensamt

närmare undersöka samebefolkningens problem i syfte att klarlägga vilka

åtgärder som borde vidtagas för att utveckla denna befolkningsgrupps kultur

och förbättra dess levnadsförhållanden.

Vad härefter angår den speciella frågan om inrättande av ett särskilt nordiskt

organ för samverkan inom renskötseln, varom önskemål framförts i

meddelandena om den nyssnämnda rekommendationen av 1956 från Finlands

och Norges regeringar men till vilket förslag svenska regeringen i avvaktan

på resultatet av pågående utredningar icke kunnat taga ställning, ifrågasatte

utskottet om Sverige icke kunde ompröva sitt ställningstagande. Vid sakens

behandling i rådet hade statsrådet Netzén tillfälle framhålla, att också svenska

regeringen är positivt inställd till samernas särskilda problem men att

man borde noga överväga de grunder, varpå ett nytt kontaktorgan skall

bygga sitt arbete.

ö. Naturskydd och djurskydd

Naturskyddsfrågorna, som redan vid föregående session ägnades uppmärksamhet

i rådet, representerades vid sjunde sessionen av ett medlemsförslag

om hindrande av Östersjöns förorening genom oljeutsläpp, väckt av

bl. a. fru Sandström. Förslagsställarna hemställde, att rådet skulle rekommendera

regeringarna i Danmark, Finland och Sverige att rikta vissa hän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

vändelser till Polen och Sovjetunionen om ratifikation av ol jeskadekonventionen

av 1954 samt att undersöka möjligheterna för en revision av konventionen

med syfte att göra hela östersjöområdet fritt från oljeutsläpp. Förslaget

hade vunnit allmän tillslutning från skilda håll. Under sakens behandling

i juridiska utskottet framhölls, att frågan var av intresse inte endast

för Östersjöns del utan även för exempelvis den danska nordsjökusten. I ett

anförande i rådet hade herr Georg Pettersson tillfälle erinra om de stora skador,

som oljeutsläpp förorsakat särskilt på Gotland.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 4) som

— på hemställan av juridiska niomannakommittén — något omformats i

förhållande till medlemsförslaget. Rådet hemställde sålunda till samtliga regeringar

att rikta en hänvändelse om ratifikation av den ifrågavarande konventionen

till alla de stater, som hittills inte ratificerat densamma, samt att

upptaga spörsmålet om revision av konventionen i syfte att åstadkomma ett

förbud mot oljeuttömning i hela östersjöområdet.

Ett av norska regeringen vid föregående session väckt förslag om likartad

nordisk djurskyddslagstiftning hade under tiden sedan föregående session

utretts inom juridiska niomannakommittén. Den hade funnit att särskilt vad

anginge frågan om förevisning av djur åtskilliga olikheter förelåge mellan

de olika länderna, men enligt kommitténs mening vore det tveksamt, om fortsatta

undersökningar på gemensam nordisk bas skulle leda fram till en mera

likartad lagstiftning. För övrigt ansåg kommittén, att en mera likartad lagstiftning

torde vara av begränsad betydelse på detta fält. Kommittén hade

därför kommit fram till den slutsatsen att rådet icke borde avgiva någon rekommendation

till regeringarna i saken. I juridiska utskottet visades det

sympati för tanken att helt förbjuda dressyr och offentlig förevisning av

djur på cirkus, men utskottet avstod likväl från att göra något uttalande rörande

önskvärdheten av gemensamma regler på detta område. Utskottet konstaterade

tillika, att det införskaffade materialet närmare belyste hithörande

spörsmål och att vid framtida ändringar av djurskyddslagstiftningen i något

land materialet borde kunna beaktas. På grundval av dessa uttalanden beslöt

rådet på utskottets förslag att icke företaga sig något i anledning av det uppskjutna

regeringsförslaget.

6. Skatterättsliga frågor

I anledning av ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, liadc

juridiska utskottet att behandla frågan om vidtagande av åtgärder till undvikande

av dubbelbeskattning såvitt avser indirekta skatter. Saken hade aktualiserats

framför allt därigenom att vissa varaktiga konsumtionsvaror,

vilka kunna flyttas från ett land till ett annat, t. ex. bilar, äro belagda

med relativt hög omsättningsavgift i vissa nordiska länder. Den, som flyttar

från ett land till ett annat och medför sådant gods, kan vid inflyttningen

bliva nödsakad att erlägga ny konsumtionsskatt i inflyttningslandet,

oaktat han redan erlagt avgift i utflyttningslandet. Rekommendationen,

som rådet beslöt avgiva till regeringarna i saken, gick ut på att länderna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts .skrivelse nr 182 år 1959

13

skulle ingå en konvention om att vid flyttning från ett nordiskt land till

ett annat omsättningsavgift för medfört flyttgods icke skall erläggas i infiyttningslandet

med större belopp än skillnaden mellan den omsättningsavgift,

som i inflyttningslandet rätteligen skulle påföras vederbörande vara,

och den i utflyttningslandet redan erlagda skatten för varan (nr 15).

I ett medlemsförslag hade föreslagits genomförande av en ordning, enligt

vilken kyrkor, som ett nordiskt land uppfört i ett grannland, skulle få rätt

att uppbära den kyrkoskatt, som påförts sådana på vederbörande ort bosatta

skattepliktiga, vilka voro medborgare i annat nordiskt land och som

förklarat sig betrakta den ifrågavarande kyrkan som sin församlingskyrka.

Niomannakommittén hade närmare undersökt saken, som visade sig vara av

betydelse för ett begränsat antal kyrkor. Då kommittén hoppades kunna

finna en lösning på frågan genom direkta förhandlingar med vederbörande

myndigheter, föreslog juridiska utskottet, att medlemsförslaget skulle uppskjutas

till en senare session. Detta blev också rådets beslut.

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist och Rylander, hade

föreslagits att rådet skulle rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna

för att vidtaga sådana ändringar i de för inkomstbeskattning gällande

reglerna att den, som överflyttar från ett nordiskt land till ett annat,

icke på grund av flyttningen drabbas av ogynnsamma verkningar i beskattningsavseende.

I förslaget angives en rad regler, beträffande vilka olikheter

föreligga i ländernas skattelagstiftning. Dessa skiljaktigheter leda i sin

tur till att den, som flyttar från ett land till ett annat, kan komma att lida

avsevärda ekonomiska förluster i skatteavseende. I förslaget nämnas reglerna

om avdrag för resor, avdrag för höjda levnadskostnader samt levnadsomkostnadsavdragen.

Juridiska utskottet fann de i förslaget redovisade frågorna

vara mycket viktiga och ansåg önskvärt att sådana åtgärder kunde

vidtagas, att de i medlemsförslaget angivna olägenheterna kunde undvikas.

Samtidigt underströk utskottet att förslaget icke tog sikte på ändring av de

principiella grunderna för de i länderna gällande skattelagstiftningarna. Då

saken icke hunnit utredas av niomannakommittén före sessionen, beslöt

rådet på förslag av utskottet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget

till en senare session.

7. Övriga saker

Det från föregående session uppskjutna förslaget angående inrättande av

ett gemensamt rådgivande domstolsorgan har på föranstaltande av juridiska

niomannakommittén under tiden sedan föregående session varit föremål för

omfattande undersökningar. I anledning av rådets uttalande vid föregående

session hade niomannakommittén ansett sig böra i första hand undersöka

huruvida sådana olikheter förelåge mellan ländernas högsta domstolars tilllämpning

av lagstiftning av gemensamt nordiskt ursprung, att det funnes

anledning att inrätta ett nordiskt domstolsorgan i syfte att minska olikheterna.

Dessa undersökningar hade anförtrotts en rad professorer. Då dessa

rättsvetenskapliga undersökningar ännu icke hunnit slutföras, beslöt rådet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mnj. ts skrivelse nr 182 år 1959

på juridiska niomannakommitténs förslag, till vilket juridiska utskottet anslöt

sig, att behandlingen av medlemsförslaget skulle uppskjutas ännu en

gång till en senare session.

Av de från regeringarna erhållna meddelandena rörande rekommendation

nr 7/1953 angående nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt

land framgick, att för närvarande större rättslig likställighet icke kan vinnas

beträffande inregistrering och trafik med luftfartyg eller i fråga om internordisk

giltighet för flygcertifikat. Dessa båda spörsmål fann rådet sig därför

böra avskriva som slutbehandlade.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högskolor och universitet m. m.

I en vid föregående session antagen rekommendation nr 12/1958 angående

samarbete i fråga om utbyggnaden av universitet och högskolor hade

rådet uppmanat regeringarna att regelmässigt och ingående undersöka möjligheterna

till samarbete vid utbyggandet av universitet och högskolor med

utgångspunkt från departementens behandling av dessa institutioners budgeter

och på grundval av utredningsarbete utfört av Nordiska kulturkommissionens

vetenskapliga sektion. Denna rekommendation hade behandlats

av undervisningsministrarna vid deras möte den 2—4 februari 1959 i Oslo.

Av meddelandena om rekommendationen till rådet framgick, att undervisningsministrarna

hade sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna till samarbete

på detta område samt att det nämnda ministermötet uppmanat vederbörande

myndigheter och utredningsorgan att beakta möjligheterna för nordiskt

samarbete vid utbyggnaden av universitets- och forskningsinstitutioner.

Kulturutskottet fann därför, att rådet nu kunde avskriva rekommendationen

såsom färdigbehandlad för rådets del. Rådet beslöt också i överensstämmelse

med detta utskottets förslag.

Nordiska kulturkommissionen hade i sin berättelse till rådet omnämnt

ett av kommissionen framlagt förslag om inrättande av ett nordiskt institut

för sjörätt vid universitetet i Oslo. I ett tilläggsförslag hade yrkats, att rådet

skulle rekommendera regeringarna att låta genomföra detta kulturkommissionens

förslag. I anledning härav beslöt kulturutskottet förorda antagandet

av en rekommendation av det innehåll förslagsställarna önskat. Till

motivering av förslaget framhöll utskottet, att de sjörättsliga reglerna äro relativt

enhetliga i de nordiska länderna samt att sjörätten representerar ett

begränsat ämnesområde, varför det behövliga antalet sjörättsjurister utan

svårighet kunde utbildas vid ett enda institut av tämligen blygsamt omfång.

Enligt förslaget skulle institutet ha en årlig budget avseende såväl stipendier

som driftkostnader på sammanlagt 160 000 norska kronor, varav 35 %

skulle erläggas av Sverige. Rådet beslöt också i enlighet med utskottets förslag

rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga åtgärder för institutets

inrättande (nr 9).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

15

Kulturutskottet hade vidare tillfälle att i anledning av meddelanden om

rekommendation nr 31/1958 angående gemensam högre utbildning i trädgårdskonst

komma något närmare in på en planerad anstalt för utbildning

av trädgårdsarkitekter. Enligt rekommendationen skulle en sådan skola inrättas

vid Kungl. akademien för de sköna konsterna i Köpenhamn. För rekommendationens

förverkligande fann utskottet en kompletterande utredning

vara nödvändig och ansåg denna bäst kunna komma till stånd genom

att danska regeringen anmodade Akademien för de sköna konsterna att verkställa

den i kontakt med närmast motsvarande institutioner i övriga länder

och med trädgårdsarkitekternas organisationer. Utskottet uttalade sig också

för att utredningen skulle ske i rask takt, så att saken kunde få en praktisk

lösning så snart som möjligt.

Ett tredje förslag avseende en gemensam nordisk utbildningsanstalt, nämligen

medlemsförslag om högre nordisk hushållsutbildning, väckt till sessionen

av bl. a. fru Ekendahl, kunde — då den grundläggande utredningen icke

hunnit bliva färdig till sessionen — icke behandlas vid denna. På förslag av

kulturutskottet uppsköt rådet därför behandlingen av detta medlemsförslag

till en senare session.

Samverkan på utbildningens område var grundtemat i ytterligare ett förslag,

medlemsförslag om samarbete mellan de tekniska högskolorna. Vid

femte sessionen antog rådet en rekommendation nr 17/1957, vari regeringarna

uppmanades att låta utreda möjligheterna till ett samarbete beträffande

utbildning av teknisk personal. Denna rekommendation hänvisades via

Nordiska kulturkommissionen till ett av kommissionen tillkallat expertutskott

för samarbete mellan de tekniska högskolorna i Norden. Detta expertutskott

hade nu framlagt ett förslag, som kulturkommissionen vidarebefordrat

till regeringarna. I medlemsförslaget yrkades, att regeringarna skulle

rekommenderas att påskynda och säkra detta förslag i den form kulturkommissionen

givit detsamma. Kulturutskottet biträdde expertutredningens konkreta

förslag i bl. a. följande avseenden: införande vid de tekniska högskolorna

av en ordning med vissa kvoter för studenter från de andra nordiska

länderna som en förberedande åtgärd intill dess .högskolornas kapacitet

blivit så stor, att fritt tillträde kan medges alla nordiska länders studenter,

införande av en ordning enligt vilken högskolorna skola anmäla lediga

studieplatser för varandra, anordnandet av ömsesidigt studentutbyte

under delar av studietiden samt fastställande av vissa riktlinjer för godkännande

av delexamina, som avlagts vid annan teknisk högskola i Norden än

den egna, likställighet för alla licentiatstuderande då det gäller tillträde till

högskola, tillsättande av ett rådgivande utskott för samordnande av licentiatstudierna

samt ett vidgat utbyte av lärarkrafter mellan högskolorna. Kulturutskottet

stödde vidare kulturkommissionens uppfattning att högskolornas

bestämmelser ändras på sådant sätt, att studenter från samtliga nordiska

länder skola vara i princip likställda, då de söka inträde till teknisk högskola.

På förslag av utskottet antog rådet med bifall till medlemsförslaget eu

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

rekommendation, vari regeringarna uppmanades att påskynda och trygga

genomförandet av det föreliggande förslaget om samarbete avseende den tekniska

utbildningen (nr 21).

2. Forskningssamarbete

Kulturutskottet hade till behandling ett medlemsförslag, väckt av bl. a.

herr Osvald, i vilket förslagsställarna hemställde, att regeringarna måtte anbefallas

att på allt sätt underlätta genomförandet av samarbetet mellan de

institutioner, som handlägga frågor om skydd mot radioaktiv strålning.

Förslaget byggde på en skrivelse från den skandinaviska konferensen om

strålskydd i Oslo den 4—5 juni 1959. I överensstämmelse med vad denna

konferens föreslagit tillstyrkte utskottet ett samarbete i följande former:

gemensamma överläggningar mellan representanter för de offentliga organ,

som arbeta med skydd mot radioaktiv strålning, gemensamma överläggningar

rörande mera omfattande statliga ingripanden av strålskyddskaraktär,

innan sådana åtgärder genomföras, gemensam upplysningsverksamhet

gentemot allmänheten beträffande radioaktivt nedfall och strålningsrisker

över huvud samt slutligen gemensamt uppträdande i internationella

organ på området. Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation

om att regeringarna skulle så långt som möjligt stödja och utveckla det

redan etablerade samarbetet mellan de institutioner, som ha ansvaret för

skyddet mot radioaktiv strålning (nr 17).

I anledning av meddelanden om rekommendation nr 5/1957 angående

samarbete på näringsforskningens område, beträffande vilken rekommendation

Sverige är koordinerande land, konstaterade utskottet att rekommendationen

ännu inte realiserats, varför nya meddelanden förväntades

till en senare session. Vid sakens behandling i rådet riktade herr Osvald

vissa anmärkningar mot det sätt, på vilket denna fråga hittills hade handlagts

från svensk sida.

Jordbruksforskningen var även föremål för kulturutskottets behandling.

Ett nytt medlemsförslag hade väckts ■— bl. a. av herr Osvald — om stöd åt

inom Nordiska jordbruksforskares förening planerad vattenvårdsforskning.

Därjämte förehade kulturutskottet dit hänvisade meddelanden om bl. a.

rekommendation nr 28/1958 angående samordning av resurserna på husdjursforskningens

område.

Till grund för förslaget om vattenvårdsforskning låg en inom Nordiska

jordbruksforskares förenings kulturtekniska sektion utarbetad plan, som

förutsatte ett sammanlagt bidrag av 160 000 sv. kr. per år. Kulturutskottet

ansåg att förslaget avsåg ett mycket viktigt område inom jordbruksforskningen

och var förjänt att stödjas. Däremot rådde delade meningar inom

utskottet, huruvida utskottet skulle uttala sig för denna forskningsuppgifts

prioritet i förhållande till andra uppgifter inom jordbruksforskningen. Majoriteten

inom utskottet ville avstå härifrån och förordade en rekommendation

till regeringarna om att de skulle uppmärksamma betydelsen av ett

gemensamt nordiskt forskningsprogram beträffande vattenvården samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

ställa nödvändiga medel till förfogande för detta programs genomförande.

Häremot reserverade sig herr Osvald och hemställde, att rådet skulle anbefalla

regeringarna att ställa nödvändiga medel till förfogande för Nordiska

jordbruksforskares förening till genomförande av det från föreningens kulturtekniska

sektion framkomna förslaget. De båda rekommendationsförslagen

blevo vid votering i rådet ställda mot varandra, varvid utskottets förslag

segrade med 46 röster mot 8, som avgåvos för herr Osvalds reservation.

Rådets rekommendation till regeringarna kom sålunda att utformas i enlighet

med utskottets förslag (nr 18).

Beträffande ovan nämnda rekommendation nr 28/1958 om husdjursforskning

upplystes i meddelandena, att förutsättningar för närvarande saknas

för ett samarbete efter rekommendationens linje. Utskottet föreslog därför,

att rekommendationen skulle anses såsom tärdigbehandlad för rådets vidkommande.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

9. Gemensam arbetsmarknad för intellektuella yrken

1 ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herrar Gillström och Helén, hade föreslagits,

att rådet skulle rekommendera regeringarna att beträffande de

s. k. intellektuella yrkena i den utsträckning, som vore möjlig, medverka till

att olägenheterna av sådana kompetenskrav, vilka kunna vara hindrande för

medborgare i annat nordiskt land att vinna anställning i respektive land,

undanröjdes genom att likställighet skapades mellan personer med enahanda

utbildning, oavsett i vilket land denna erhållits.

Medlemsförslaget hade varit föremål för en mycket omfattande remissbehandling,

därvid upplysningar inkommit beträffande bl. a. följande yrkesgrupper:

präster, jurister, universitetslärare, läroverks- och folkskollärare,

bibliotekarier, befattningshavare vid arkiv och muséer, ekonomer, arkitekter,

ingenjörer och tekniker samt befattningshavare inom jordbruk,

skogsbruk och fiskerinäring. Förslaget har i flertalet fall blivit tillstyrkt av

de hörda myndigheterna och organisationerna. Beträffande vissa yrkesgrupper

ha uttalandena varit tämligen genomgående positiva, såsom beträffande

präster, universitetslärare, bibliotekarier, arkitekter in. fl. Vad angår läroverks-

och folkskollärare hade också utom från Finland i huvudsak positiva

yttranden avgivits. Däremot framfördes erinringar från åtskilliga håll

mot genomförandet av en gemensam arbetsmarknad för befattningshavare

vid arkiv och museer. Närmast avvisande yttranden hade avgivits i några

fall.

För egen del uttalade kulturutskottet önskemål om att den allmänna konventionen

av 1954 om gemensam nordisk arbetsmarknad utsträcktes att,

så långt som det befunnes lämpligt, också omfatta de s. k. intellektuella

yrkena. En utredning borde enligt utskottet företagas bl. a. i fråga om arbetsmarknadens

offentliga sektorer, varigenom föråldrade och onödiga hinder

mot ett fritt tillträde till befattningar inom de nordiska länderna kunde

klarläggas och undanröjas. Utskottet föreslog därför i enlighet med förslagsställarnas

yrkande, att rådet måtte rekommendera regeringarna att

2 Bihang till riksdagens protokoll 195D. 1 samt. Xr 182

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

söka avlägsna de olägenheter som föranleddes av hittillsvarande kompetenskrav

och hinder, som stå i vägen för medborgare i ett nordiskt land att

vinna anställning i grannländerna, och att skapa likställighet för personer

med enahanda utbildning, oavsett var denna erhållits. Rådet beslöt i enlighet

härmed (nr 16).

4. Reklam i television

Ett av de mest uppmärksammade ämnena vid rådets sjunde session valfrågan

om reklam i television. Spörsmålet hade upptagits i ett medlemsförslag

om television och reklam. Förslaget, som gick ut på att regeringarna

skulle gemensamt utreda spörsmålet om reklam i televisionssändningar och

därefter upptaga frågan till avgörande med varandra, hade givit anledning

till talrika och omfångsrika remissuttalanden, särskilt från näringsorganisationerna.

En positiv hållning till tanken på införande av kommersiella

TV-sändningar hade därvid intagits framför allt av representanter för industri,

handel och reklamverksamhet, medan mot reklam i television först

och främst tidningsutgivarföreningarna uttalat sig, men även vissa kooperativa

organisationer samt konsumentupplysnings- och lyssnarföreningar.

Kulturutskottet ansåg för sin del, att det för närvarande inte funnes

tillräckligt underlag för att behandla spörsmålet om reklam i television på

gemensam nordisk bas. Det kan erinras om att reklam i television för närvarande

förekommer endast i Finland, medan däremot i Danmark, Norge

och Sverige reklam i television är förbjuden. Utskottet förklarade emellertid,

att i den mån något av de länder, som samverka i Nordiska rådet, ämnar

ändra sin nuvarande ståndpunkt övriga länder borde underrättas härom,

innan beslut träffas. Utskottet hemställde sålunda, att rådet icke skulle

företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

I en reservation av fyra av utskottets medlemmar, däribland herr Osvald,

anfördes att en utredning borde komma till stånd, bl. a. med tanke

på att reklam redan nu sprides eller kan spridas inom vissa delar av Norden

från sändare i grannländerna, från fartyg på internationellt vatten

eller från flyg på stor höjd. Det ansågs därför av reservanterna viktigt att

så snart som möjligt en förutsättningslös utredning företoges. De föreslogo

därför att rådet skulle antaga en rekommendation i ämnet.

Vid omröstning i rådet segrade utskottets förslag med 38 röster mot 17

för reservanternas. Rådet beslöt alltså att icke företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget.

5. Kulturfonder m. m.

I ett tilläggsförslag till meddelanden om rekommendation nr 3/1956 angående

en fond för kulturellt samarbete samt meddelanden om rekommendation

nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna mellan Island

och övriga nordiska länder hade föreslagits, att rådet skulle uppmana regeringarna

att realisera Nordiska kulturkommissionens förslag om bevil
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Knngl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

jande av särskilda anslag i vart och ett av de nordiska länderna till gemensamma

nordiska ändamål samt att anskaffa medel för att främja de kulturella

förbindelserna mellan Island och ettvart av övriga nordiska länder.

I förslaget erinras om att undervisningsministermötet den 2—i februari

1959 i Oslo uttalat sig för att dylika ospecificerade anslag för nordiskt kulturellt

samarbete borde anskaffas. Kulturutskottet fann att redan i viss utsträckning

dylika särskilda medel anslagits till nordiskt kulturellt samarbete.

Vad anginge frågan om förbindelserna med Island uttalade utskottet

sitt beklagande av att icke alla länder ställt medel till förfogande för att

främja de kulturella förbindelserna med detta land. Enligt utskottets mening

fanns det icke behov av nya samarbetsorgan eller nya program, utan

det gällde nu att skapa det nödvändiga ekonomiska underlaget för ökad

kontakt med Island. Utskottet beklagade, att förbindelserna mellan Island

och Norden i övrigt utvecklats i så föga tillfredsställande takt. Rådet antog

också på utskottets förslag en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanades

att förverkliga kulturkommissionens förslag om att ställa medel

till förfogande i vart och ett av länderna för gemensamma nordiska kulturella

anordningar samt att anskaffa särskilda medel för att främja kulturförbindelserna

mellan Island och ettvart av de övriga nordiska länderna

(nr 22).

I sitt förslag i anledning av berättelsen från Nordiska kulturkommissionen

fann kulturutskottet anledning påpeka, att åtskilliga av kulturkommissionens

förslag, som förelagts regeringarna, ännu icke givit önskat resultat.

Utskottet erinrade om förslaget att inrätta nordiska forskningsstipendier

och om att få till stånd särskilda studiestipendier för kortare uppehåll i annat

nordiskt land, om förslagen beträffande samarbete på musikens område

och på den bildande konstens område samt om förslaget om nationellt

ordnad översättning av nordisk skönlitteratur till engelska. Kulturutskottet

underströk betydelsen av att regeringarna snarast möjligt sökte genomföra

kulturkommissionens förslag, enär kommissionens verksamhet eljest inte

kunde få den praktiska betydelse som vore avsedd.

6. Övriga saker

Till rådet hade i anslutning till meddelanden om rekommendation nr

3/1955 angående nordisk paviljonganläggning på Biennalen i Venedig överlämnats

en utförlig expertutredning med ritningar in. in. avseende denna

paviljonganläggning. Utredningen grundade sig på resultaten av en arkitekttävlan.

Det framgick i kulturutskottet, att det föreliggande förslaget

redan blivit tillstyrkt från Finlands och Sveriges sida. Med hänsyn till att

den existerande danska paviljongen på Biennalen försvårat en helt nordisk

lösning var enligt utskottets mening den framlagda planen den bästa

möjliga lösningen, då man önskar ett gemensamt nordiskt uppträdande vid

dessa betydelsefulla internationella konstutställningar. Samtliga intresserade

länder borde under loppet av 1960 enligt utskottet ha beslutat lämna

anslag, så att paviljongen kunde stå färdig till Biennalen 1962.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1059

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

I ett medlemsförslag, väckt av herrar Osvald och Nihlfors, yrkades att rådet

måtte rekommendera regeringarna att ratificera Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för

arbete av lika värde samt vidtaga åtgärder för förverkligande av organisationens

rekommendation i samma ämne. Förslagets behandling hade förberetts

av rådets socialpolitiska niomannakommitté, vilken arbetar mellan

rådets sessioner med uppgift just att preliminärt utreda sådana saker, som

kunna väntas komma att bliva hänvisade till socialpolitiska utskottet vid

nästkommande rådssession. Niomannakommittén hade icke kommit fram

till någon samlad ståndpunkt utan redovisade två linjer, en, enligt vilken

ratifikation av konventionen borde ske, och en, enligt vilken det borde anstå

med ratifikation.

Då saken vid sessionen företogs i socialpolitiska utskottet, konstaterade

detta, att den i Finland år 1954 tillsatta likalönskommittén ännu icke

avlämnat sitt betänkande men att denna kommitté allmänt ansåges vara av

den uppfattningen att grundidén i konventionen om lika lön för män och

kvinnor vore riktig. Vidare omnämnde utskottet att landsorganisationen i

Sverige tillsatt ett organ för utredning av likalönsfrågan. Konventionen hade

däremot redan ratificerats av Island och Norge, varjämte danska regeringen

deklarerat, att den ämnade framlägga förslag om ratifikation för

folketinget under dess session 1959/60. För egen del uttalade utskottet, att

enighet i stort sett råder i de nordiska länderna därom, att man bör eftersträva

en lönesättning för utförda arbetsprestationer som icke gör åtskillnad

mellan könen. Om själva grundtanken föreligger sålunda enligt utskottet

icke några delade meningar av väsentlig betydelse. En ratifikation av

likalönskonventionen utgjorde — anförde utskottet — ett naturligt led i

strävandena att bringa likalönsfrågan närmare sin lösning i de nordiska

länderna, även om det med hänsyn till arbetsmarknadens frihet tedde sig

minst lika viktigt att organisationerna själva strävade efter att förverkliga

de grundsatser, varpå konventionen vilar. Utskottet fann den lämpligaste

åtgärden nu vara att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget i avvaktan

på resultatet av de utredningar, som i Finland och Sverige syssla med

frågan. Samtidigt uttryckte utskottet den förhoppningen, att det pågående

utredningsarbetet i förening med arbetsmarknadsorganisationernas insatser

i förestående löneförhandlingar komme att inom en snar framtid skapa

erforderliga förutsättningar för likalönskonventionens ratificering även i

Finland och Sverige.

Utskottsförslaget gick alltså ut på frågans uppskjutande till en senare

session. Mot detta förslag ställde herr Nihlfors vid sakens behandling i rådet

yrkande om att rådet nu måtte antaga den rekommendation, som innefattades

i medlemsförslaget. Medlemmar i socialpolitiska utskottet, däribland

fru Ekendahl och herr Birger Andersson, talade i rådet för utskottets

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

förslag. Vid den omröstning, som anställdes huruvida förslaget skulle uppskjutas,

vann utskottets förslag rådets bifall med 45 röster mot 13, som avgavs

för att rådet skulle till omedelbar behandling upptaga medlemsförslaget.

Förslaget hade därmed uppskjutits till en senare session.

Meddelanden om rekommendation nr 6/1958 angående införande av sommartid

efter enhetliga regler behandlades av socialpolitiska utskottet. I anledning

av utskottets förslag, vari utskottet hemställde, att rådet skulle avvakta

nya meddelanden i saken till nästa session, höll norske socialministern

Harlem i rådet ett anförande, vari han närmare belyste de enligt hans

mening gynnsamma verkningar som sommartiden fört med sig för Norges

vidkommande. Herr Pettersson i Dahl ifrågasatte, huruvida några slutsatser

kunde dragas av årets erfarenheter med hänsyn till de exceptionella väderleksförhållanden

som rått under sommarhalvåret 1959.

Danska regeringen hade framlagt ett regeringsförslag, vari hemställdes,

att rådet ville rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga åtgärder

för åstadkommande av ett avtal om utbyte av upplysningar till tjänst för

utvandringsintresserade. Bakgrunden till förslaget är föreliggande svårigheter

att skaffa korrekta uppgifter om förhållandena i mer avlägsna länder

för utvandrares räkning. Socialpolitiska utskottet, som behandlade förslaget,

fann önskvärt, att ett närmare samarbete kom till stånd mellan de nordiska

länderna i fråga om utbyte av informationsmaterial och upplysningar

till tjänst för utvandringsintresserade. På förslag av utskottet antog rådet

en rekommendation av sådant innehåll (nr 6).

Frågan om gemensam arbetsmarknad för befäl och manskap, anställda

på handels- och fiskefartyg, har visat sig vara synnerligen svårlöst. I anledning

av regeringarnas meddelanden rörande rekommendation nr 25/

1954 angående nationalitetskrav vid anställning av befäl och manskap på

handels- och fiskefartyg uttalade utskottet, att ytterligare åtgärder i rekommendationens

syfte torde kunna vidtagas. Fn närmare precisering av

frågeställningarna och de eventuella ändringsförslag, som i anslutning härtill

kunde väckas i syfte att få till stånd en revision av rekommendationen,

torde emellertid enligt utskottet böra avvaktas och spörsmålet tillsvidare

vila i rådet. Detta beslöt också på förslag av utskottet avvakta nya meddelanden

i anledning av rekommendationen vid eu senare session.

2. Pensionslagstiftning

I ett medlemsförslag om bättre samordning i fråga om folkpensionerna

berördes de svårigheter, som föranledes av regeln i konventionen 1955 om

social trygghet, enligt vilken rätt för medborgare i ett nordiskt land, som

är bosatt i annat nordiskt land, att erhålla folkpension i vistelselandet inträder

först efter fem års uppehåll i detta land. Förslagsställarna hade framställt

olika förslag till undanröjande av dessa svårigheter. Över medlemsförsläget

hade på sedvanligt sätt yttranden inhämtats från myndigheter och

organisationer. Materialet hade därpå bearbetats av socialpolitiska niomannakommittén.

I dess utlåtande erinrades bl. a. om att medborgare i ett nor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

diskt land, som därstädes blivit berättigad till ålderspension men utflyttat

till ett annat nordiskt land, i allmänhet får behålla pension från utflyttningslandet

endast under kortare tid, som regel högst ett år. Då hinder sålunda

föreligger att föra med sig ålderspensionen från ett land till ett annat,

försvåras därigenom äldre människors i och för sig fullt legitima omflyttningar

från ett land till ett annat. Niomannakommittén tillstyrkte därför

varmt en undersökning av möjligheterna att inom de nordiska länderna

få till stånd generella och enhetliga regler av innehåll att en pensionär kunde

föra med sig sin ålderspension från ett land till ett annat. Vidare föreslog

niomannakommittén att det krav om fem års uppehåll i vistelselandet,

som uppställts för att medborgare från annat nordiskt land skall få rätt till

pension i vistelselandet, uppmjukas och denna s. k. karenstid förkortas så

väsentligt, att man helt skulle kunna avstå från dispensföreskrifter, vilka

lätt kunde leda till olikheter i rättstillämpningen. Man borde om möjligt

söka komma fram till en ordning, efter vilken den, som vistas i annat nordiskt

land än det egna, får behålla pensionen från det egna landet ända

fram till den tidpunkt, då rätt till pension från vistelselandet inträder.

Socialpolitiska utskottet, dit förslaget hänvisades vid sessionen, anslöt sig

till alla delar till vad niomannakommittén uttalat. Rådet antog därefter på

förslag av utskottet en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att

gemensamt åvägabringa en ordning, varigenom nuvarande karenstid i fråga

om ålderspension reduceras samtidigt som möjlighet ges för den, som i ett

nordiskt land fått ålderspension, att bibehålla denna vid flyttning till annat

nordiskt land till dess han där erhåller motsvarande förmån (nr 10).

3. Hälsovårds- och sjukvårdsfrågor

Vid sin andra session antog rådet rekommendationen nr 16/1954 angående

samarbete i fråga om forskning och laboratorieundersökningar m. in.

på hälso- och sjukvårdens område. Som en punkt under denna rekommendation

har behandlats frågan om odontologisk materialprovning och erforderlig

forskning i anslutning härtill. Behovet av samarbete på detta specialfält

fann socialpolitiska utskottet vara särskilt framträdande. I ett medlemsförslag,

som dock väckts så sent, att det icke kunde behandlas vid sjunde

sessionen, hemställdes, att regeringarna skulle vidtaga erforderliga åtgärder

för att få till stånd ett samarbete i fråga om just odontologisk materialprovning

och forskning i samband härmed. I rådet framfördes av två talare

viss kritik av den långsamhet, varmed förevarande fråga hittills handlagts.

Vid sjätte sessionen antog rådet rekommendationen nr 13/1958 om gemensam

hälsovårdsutbildning, som dels åsyftade en successiv utbyggnad

av den nuvarande kursverksamheten i Göteborg, dels avsåg ett framtida

realiserande av tanken på en nordisk hälsovårdshögskola i Göteborg. Till

innevarande session förelågo meddelanden från regeringarna i anledning

av rekommendationen samt en promemoria med förslag till omorganisation

av hälsovårdskurserna i Göteborg. Bl. a. ifrågasattes i promemorian en förlängning

av kursverksamheten från nu tre till sju månader per år. Enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

meddelandena voro Finland, Norge och Sverige beredda att den 1 januari

1961, då lokaler kunna beräknas bli disponibla för ändamålet, realisera planerna

på en sju månaders kursverksamhet i Göteborg. Härigenom skulle det

bli möjligt att utbilda bl. a. sjukhusadministratörer och liälsovårdskonsulenter,

vilkas brist på tillfredsställande utbildning i socialhygien och socialmedicin

(påtalats från skilda håll. Socialpolitiska utskottet uttalade sig till

förmån för förslaget om sju månaders kursverksamhet och uttryckte förhoppningen

att planen skulle vinna anslutning inom hela Norden, så att

den skulle kunna förverkligas till den 1 januari 1961. Vid sakens behandling

i plenarmötet efterlystes ett besked även från Danmark beträffande dess

anslutning till den planerade kursverksamheten.

Rådet antog vid sjätte sessionen rekommendationen nr 32/1958 angående

gemensam hälsotjänst för sjömän m. m. Denna syftade bl. a. till utarbetande

av en överenskommelse om likställighet i rättsligt avseende för sjömän

med medborgarskap i ett nordiskt land men tjänstgörande å fartyg från

annat nordiskt land med andra ombord anställda, vilka voro medborgare

i fartygets hemland. I anledning av rekommendationen hade, såsom framgår

av meddelandena, hållits överläggningar på ämbetsmannaplanet. Socialpolitiska

utskottet ville i detta sammanhang påpeka, att man inte borde

draga alltför snäva gränser vid tillämpningen av de villkor om ömsesidighet,

som kunde komma att inskrivas i de olika ländernas sjömanslagar.

Alltför stort avseende bör icke fästas vid frågan, huruvida de berörda länderna

ha möjlighet att ge varandra samma förmåner, utan huvudgrundsatsen

bör enligt utskottet vara att medborgare i nordiskt land med anställning

å fartyg, hemmahörande i annat sådant land, erhåller samma förmåner

som medborgare i fartygets hemland. Arbetet inom ramen för rekommendationen

borde i görligaste mån fortsättas utan tidsutdräkt. På förslag av utskottet

beslöt rådet avvakta nya meddelanden i spörsmålet till en senare

session.

■i. Läkarlag stift ning

Rådets sedan flera år pågående arbete för åstadkommande av en gemensam

nordisk arbetsmarknad för bl. a. läkare synes nu komma att avsätta

praktiska resultat. Till regeringarnas meddelande om rekommendationen nr

7/1957 angående gemensam arbetsmarknad för läkare och tandläkare hade

fogats ett den 13 oktober 1959 dagtecknat betänkande, avgivet av en av regeringarna

tillsatt kommitté för utredning av förevarande fråga. I detta betänkande

har framlagts förslag till överenskommelse mellan Danmark, Finland,

Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare.

I ett tilläggsförslag till meddelandena, väckt av herr Birger Andersson, hemställde

denne, att rådet måtte rekommendera regeringarna att genomföra

kommitténs förslag. Socialpolitiska utskottet, dit saken hänvisades vid sessionen,

hade inhämtat att kommittébetänkandet skulle bli föremål för remissbehandling

i vanlig ordning. På grund härav och då utskottet på den

knappa tid, som stått till buds efter det att betänkandet avlämnats, icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 är 1959

haft tillfälle att taga ställning till dess innehåll, föreslog utskottet, att rådet

skulle uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till en senare session.

Rådet beslöt i enlighet härmed.

I ett till sessionen väckt medlemsförslag av bl. a. herrar Jonsson i Strömsund

och Pettersson i Dahl hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna att förenhetliga lagbestämmelserna

om obehörigt utövande av läkarkonsten i de nordiska länderna. Utskottet

framhöll att det mot bakgrunden av det pågående arbetet att få till

stånd en gemensam arbetsmarknad för läkare i Norden framstod som naturligt,

att också enhetliga regler rörande behörighet att utöva läkarkonsten

infördes. De nuvarande olikheterna hade på ett föga tilltalande sätt utnyttjats

på så sätt, att lekmän, som på grund av lagstiftningen i hemlandet vore

förhindrade att där behandla sjuka, överflyttat sin verksamhet till andra

sidan gränsen och där fortsatt behandlingen av sina patienter. På förslag av

utskottet beslöt därför rådet rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga

åtgärder för att få till stånd en likartad lagstiftning i fråga om behörighet

att utöva läkarkonsten (nr 19).

Rådet antog 1954 rekommendationen nr 10/1954 angående vård av nordiska

medborgare på sjukhus i annat nordiskt land. I anledning av denna

rekommendation hade de nordiska ländernas medicinaldirektörer tillsatt

ett utskott, som i december 1958 avgivit betänkande med förslag till medicinskt

samarbete i gränstrakterna mellan Finland, Norge och Sverige. Svenska

medicinalstyrelsen hade sedermera under sommaren 1959 inlämnat eu

framställning till svenska inrikesdepartementet med anhållan om vidtagande

av vissa åtgärder, som föreslagits av nämnda utskott. I ett tilläggsförslag

hemställde en rådsmedlem, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att genomföra de i betänkandet föreslagna åtgärderna.

Socialpolitiska utskottet uttalade vid sessionen sin tillfredsställelse över

att den nordiska kommittén löst en viktig del av det uppdrag, som innefattades

i rekommendationen, och föreslog rådet att rekommendera regeringarna

att genomföra de åtgärder, som föreslagits i det nämnda betänkandet.

Rådet beslöt också en rekommendation av sådant innehåll (nr 20).

5. Trafiksåkerhetsforskning

Till rådets sjätte session väckte fru Ekendahl ett tilläggsförslag, vari

hemställdes att rådet måtte på sin dagordning upptaga frågan om nordiskt

samarbete beträffande trafiksäkerhetsforskning och närmare undersöka hur

detta borde organiseras. Inom socialpolitiska niomannakommittén hade utförts

vissa förberedande undersökningar av huru ett nordiskt trafiksäkerhetsforskningsarbete

lämpligen borde planläggas. Kommittén erinrade bl. a.

om de goda resultat, som nåtts genom det av Nordiska rådet understödda

arbete som utförts av Nordisk kirurgisk förening. Av kommitténs redogörelse

framgår vidare att man hunnit längst med detta forskningsarbete i

Sverige, där statens trafiksäkerhetsråd omhänderhar uppgiften. I övriga

nordiska länder vore särskilda organ under bildande eller hade nyligen bil
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

dats. Kommittén ansåg en utbyggnad av trafiksäkerhetsforskningen i varje

land för sig vara en nödvändig förutsättning för att ett fastare nordiskt samarbete

skulle kunna organiseras. En fördelning av forskningsuppgifterna

mellan länderna vore enligt niomannakommitténs mening av stor betydelse

ur ekonomisk synpunkt, enär därigenom avsevärda besparingar skulle

kunna göras i denna relativt kostnadskrävande forskningsverksamhet. Socialpolitiska

utskottet anslöt sig vid sessionen helt till niomannakommitténs

uttalanden men överlämnade närmast till regeringarna att överenskomma

om de vidare formerna för det här ifrågavarande samarbetet. På

förslag av utskottet rekommenderade rådet regeringarna att medverka till

uppbyggnaden av planmässig trafiksäkerhetsforskning och i samband härmed

föranstalta om organiserat samarbete i Norden på detta område (nr 7).

6. Övriga saker

Vid föregående session antog rådet rekommendationen nr 33/1958, vari

regeringarna uppmanades att snarast möjligt vidtaga åtgärder för genomförande

av tullfrihet eller i förekommande fall av tullättnader vid import

av proteser, invalidvagnar och andra nödvändiga hjälpmedel för vanföra.

Av meddelanden, som lämnats rådet vid denna session, framgick det, alt

tullfrihet inom en nära framtid komme att råda inom de nordiska länderna

med avseende på flertalet hjälpmedel för vanföra. Då därmed rekommendationens

syfte i allt väsentligt ansågs ha uppnåtts, föreslog utskottet rådet

att betrakta saken såsom slutbehandlad. Rådet fattade också beslut i enlighet

härmed.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Tullsamarbetet

I en till rådet överlämnad berättelse om samarbetet mellan tullmyndigheterna

lämnades en redogörelse för gränstullsamarbetets vidare utveckling.

Vid sessionen kunde i utskottet ytterligare meddelas, att en överenskommelse

mellan Sverige och Norge om sådant samarbete undertecknats den

28 oktober 1959 i Oslo. Överenskommelsen är avsedd att träda i kraft den

1 januari 1960. Enligt denna komma åtskilliga norska och svenska tullstationer

längs gränsen att avvecklas. Vidare skall enligt överenskommelsen

en kontrollzon om högst 15 kilometers bredd på vardera sidan om gränsen

upprättas; inom denna skall vardera statens tullbestämmelser tillämpas

även på den andra statens territorium, då tulltjänst utövas för den stat.

i vilken bestämmelserna utfärdats. Trafikutskottet uttryckte den förhoppningen

av liknande överenskommelser skulle kunna snarast ingås beträffande

övriga gränser.

2. Skandinaviens förbindelser med kontinenten

Vid Nordiska rådets föregående session rekommenderades regeringarna

att undersöka möjligheter och riktlinjer för koordination vid utbyggandet av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kangl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

förbindelserna mellan Norden och kontinenten ävensom att framlägga förslag

om principerna för finansieringen och fördelningen av kostnaderna

samt att redovisa erforderligt material för dessa spörsmåls belysande (rekommendation

nr 8/1958). Av meddelanden i anledning av rekommendationen

från Danmarks regering framgick, att frågan hittills varit föremål endast

för en preliminär brevväxling mellan de ansvariga ministrarna. Enligt

det norska meddelandet hade man emellertid i Norge förutsatt, att det skulle

hållas en konferens mellan ländernas samfärdseldepartement för att organisera

utredningsarbetet. I anledning av vad sålunda förekommit uttalade

fru Sandström vid sakens behandling i rådet vissa farhågor med hänsyn till

långsamheten i handläggningen av denna sak, som hon ville beteckna som

en av de största rådet för närvarande hade till behandling. Rådet beslöt avvakta

nya meddelanden i saken.

3. Förbindelserna i norra Skandinavien och till Island

Även denna session gällde ett flertal saker, som rådet hade före, trafikförbindelserna

dels i de nordligaste delarna av Finland, Norge och Sverige

dels ock från och till Island.

I ett redan vid femte sessionen 1957 väckt men sedermera uppskjutet förslag

hade fru Sandström berört frågan om vägförbindelserna mellan Norge

och Sverige, särskilt de båda förbindelserna över Umbukta och över Graddis.

Arbetet borde enligt hennes mening i första hand inriktas på dessa

båda vägförbindelser, varjämte regeringarna borde överväga lämpliga former

för ekonomisk samverkan för vägbyggenas finansiering. Vid årets session

förelågo omfattande utredningar verkställda av norska respektive svenska

vägmyndigheter rörande vägförbindelserna mellan de nordliga delarna

av Norge och Sverige, avseende i främsta rummet de nämnda vägarna öt er

Umbukta och Graddis. Svenska väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sammanfattade

i utlåtande den 30 april 1959 sin ståndpunkt inledningsvis sålunda,

att redan det befintliga vägnätet i samband med mellanriksvägarna erfordrade

under de närmaste åren investeringar av betydande omfattning. Med

hänsyn härtill och under beaktande av i Sverige gjorda uttalanden angående

riktlinjerna för den fortsatta vägupprustningen saknades enligt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning motiv för särskilda anslag till

utbyggnaden av de i utredningen diskuterade mellanriksvägarna. Dessa

frågor finge i stället lösas i den för vägbyggande stadgade ordningen, d. v. s.

i flerårsplanerna.

I ett vid årets session väckt ändringsförslag återkom fru Sandström till

de ifrågavarande vägplanerna. Hon framhöll, att om saken ses från svenska

sidan, tre olika kostnadskrävande vägbyggnadsprojekt föreligga, till vilka

hänsyn måste tas, nämligen förstärkning av tillfartsvägen till Trondheimsieden,

förstärkning av vägen Tärna—Umbukta och utbyggnad av Graddisvägen.

Utredningarna hade enligt förslagsställaren klart visat, att behovet

av Umbuktavägen vore störst. Emellertid vore det ett allvarligt missförhållande

att längs hela gränsen mellan Norge och Sverige från Umbukta norrut

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1059

27

det inte funnes någon enda mellanriksväg. Därför borde även Graddisvägen

skänkas viss uppmärksamhet, även om det ekonomiska underlaget för denna

väg enligt utredningarna måste antagas vara betydligt svagare än för

Umbuktavägen. Fru Sandström hemställde, att rådet måtte besluta rekommendera

norska och svenska regeringarna att utbygga mellanriksvägen över

Umbukta och så snart ske kan påbörja anläggandet av mellanriksvägen

över Graddis.

Efter ingående diskussion av dessa vägfrågor fann trafikutskottet, att

remissförfarandet beträffande utredningarna ännu icke helt slutförts i Sverige,

varför svenska kommunikationsdepartementet ännu icke tagit ståndpunkt

till dessa. Av samma skäl hade även Nordiska samfärdselkommittén

icke kunnat uttala sig om den definitiva prioritetsföljden mellan olika aktuella

vägprojekt. Under sådana omständigheter ansåg trafikutskottet det

icke möjligt att vid nuvarande tidpunkt göra mer än ett allmänt uttalande

att byggandet av ett av de angivna vägprojekten borde komma i första rummet

vad gäller ett förbättrande av vägförbindelserna mellan Norge och Sverige.

Utskottet hade vidare glädjen notera att arbetet på Kautokeinovägen

till stor del genomförts på norska sidan samt att från Finlands sida praktiska

förberedelser vidtagits för att påbörja arbetet. På förslag av utskottet

antog rådet eu rekommendation, enligt vilken rådet rekommenderade regeringarna

i Norge och Sverige att pröva möjligheterna att i en nära framtid

utbygga en av de i förutnämnda utredningar behandlade vägförbindelserna

mellan Nordland fylke och Sverige (nr 13).

Trafikutskottet förehade samtidigt meddelanden om rekommendation nr

23/1958 angående utbyggnad av vägförbindelserna på Nordkalotten. I denna

hade regeringarna uppmanats att i vägbudgeterna taga särskild hänsyn till

hehovet av utbyggnad av vägförbindelserna i de nordliga områdena och att

undersöka möjligheterna för att uppföra särskilda poster för byggande av

internordiska vägar i budgeterna. Detta förslag hade enligt utskottet befunnits

stöta på betydande tekniska svårigheter. Under uttalande av att utskottet

likväl förutsatte, att regeringarna vid sin prövning av anslagen för vägar

särskilt uppmärksammade angelägenheten av utbyggnad av vägförbindelserna

inom de nordliga områdena, föreslog utskottet rådet att anse denna

rekommendation som slutbehandlad. Detta blev också rådets beslut.

Ett av Finlands regering vid föregående session väckt förslag om järnvägsbygge

i Tornedalen hade uppskjutits till sjunde sessionen. Det upplystes

emellertid nu, att Finlands regering i proposition den 1 oktober 1959

framlagt förslag till lag om byggande av banan Kauliranta—Kolari samt att

arbetet avsåges skola igångsättas redan instundande vinter. Under sådana

omständigheter fann sig utskottet böra föreslå att rådet icke företoge sig

något i anledning av regeringsförslaget, vilket också blev rådets beslut.

Vid föregående session antog rådet rekommendation nr 21/1958 angående

utbyggnad av flygnätet på Nordkalotten. I anledning av rekommendationen

hade de finländska, norska och svenska luftfartsmyndigheterna givits i uppdrag

att undersöka förutsättningarna och möjligheterna för en ytterligare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

utvidgning av luftfartsförbindelserna i norr. De hade fördenskull tillsatt eu

kommitté, som antagit namnet Nordkalottkommittén. Den 31 augusti 1959

hade kommmittén framlagt den begärda utredningen. I ett tilläggsförslag

hemställde fru Sandström, att rådet skulle rekommendera regeringarna att

dels låta genomföra detta förslag dels tillika samverka med varandra för utbyggnad

av turisttrafiken inom norra Skandinavien. Trafikutskottet uttalade

sin stora tillfredsställelse över att utredningsönskemålet blivit hörsammat

så snabbt ävensom den förhoppningen, att regeringarna sökte genomföra

eller verka för de av Nordkalottkommittén framlagda förslagen. Bland

dessa kan nämnas öppnandet av flygförbindelse mellan Luleå och Kemi redan

den 1 april 1960. Vidare planerar kommittén en flygförbindelse från

Kiruna till Bardufoss. Utskottet föreslog rådet att antaga eu rekommendation,

vari regeringarna rekommenderades dels att, i den mån så visar sig

möjligt, verka för Nordkalottkommitténs förslag, dels att samverka med

varandra för utbyggande av turisttrafiken i norra Skandinavien. Rådet beslöt

i enlighet härmed (nr 14) och kunde i samband därmed också avskriva

rekommendation nr 21/1958 såsom för rådets del slutbehandlad.

Beträffande rekommendationen nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna

mellan Island och övriga nordiska länder hade regeringarna

meddelat, att möjligheter skulle kunna föreligga för att isländsk turistpropaganda

skulle kunna spridas genom de gemensamma nordiska tuturistrepresentationerna

i Tyskland, Schweiz och Italien. Trafikutskottet

uttryckte önskemål om att en sådan ordning snarast kunde genomföras.

Vidare uttalade sig utskottet till förmån för en utvidgning av programmet

i fråga om nordiska rundresor till att också omfatta Island. Åtminstone

en rundtur, där Island inginge, borde enligt utskottet kunna medtagas i

programmet för nästa säsong. Rådet lade därmed meddelandena till handlingarna

i avvaktan på nya meddelanden till en senare session.

4. ,Sjöfartsfrågor

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Sandström, hemställdes det, att

Nordiska rådet ville rekommendera de nordiska ländernas regeringar att

utreda förutsättningarna för förenhelligande av dessa länders regler för utprickning

av farvatten. Av förberedande undersökningar i anledning av medlemsförslaget

framgick, att det 1936 i regi av Nationernas förbund ingåtts

en överenskommelse om ett enhetligt system för utprickning av farleder.

Ratifikationsförfarandet avseende denna konvention hade dock avstannat

på grund av det andra världskrigets mellankomst. Trafikutskottet uttalade

sig för att frågan nu borde återupptagas, bl. a. därför att man i Danmark

för närvarande övervägde vissa förändringar av det danska systemet för

utprickning. Utskottet framhöll vidare, att, även om inte en fullständig

unitiering kunde genomföras, även regionala jämkningar mot enhetlighet

av utmärkningen inom de nordiska farvattnen skulle bli av stort värde ur

sjösäkerhetssynpunkt. På förslag av utskottet beslöt rådet därför antaga en

rekommendation, vari regeringarna uppmanades utreda förutsättningarna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959 29

för ett förenhetligande av ländernas regler för ^prickning av farvatten

(nr 1).

Till Nordiska samfärdselkommitténs berättelse till rådet hade fogats utkast

till en överenskommelse om samverkan mellan Danmark, Finland, Norge

och Sverige vid isbrytning. I ett tilläggsförslag hade fru Sandström hemställt,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i nämnda länder att ingå

en överenskommelse om samverkan vid isbrytning i enlighet med nämnda

utkast. På förslag av trafikutskottet beslöt rådet också att i anledning av

tilläggsförslaget rekommendera regeringarna att ingå en överenskommelse

i huvudsaklig överensstämmelse med utkastet (nr 2).

Vid rådets femte session rekommenderade rådet regeringarna i Danmark,

Norge och Sverige att närmare överväga möjligheterna att samverka i syfte

att öka säkerheten för fisket, sjöfarten och luftfarten i Nordsjöområdet och

skaffa pålitligt och behövligt observationsunderlag för den internationella

väderlekstjänsten samt att i dessa syften även upptaga gemensamma överläggningar

med övriga Nordsjöländers regeringar (rekommendationen nr

27/1957). Av de meddelanden, som lämnats rådet vid dess sjunde session

om rekommendationen, framgick att en konferens i ämnet hållits i Oslo den

20—21 oktober 1959 med representanter från Danmark, Norge och Sverige

samt även från Polen, förbundsrepubliken Tyskland samt med observatörer

från Storbritannien och Sovjetunionen. Möjlighet hade eu skapats för

att stationera ett kombinerat väderleks- och sjöräddningsfartyg i Nordsjön

jämväl fortsättningsvis, åtminstone på försök under en treårsperiod. Det

kunde också förväntas, att bidrag för ändamålet skulle kunna erhållas icke

blott från de nordiska länderna utan även från annat håll. Eftersom rekommendationen

sålunda förverkligats i den utsträckning, som för närvarande

vore möjlig, föreslog utskottet, att spörsmålet skulle anses såsom för rådets

del slutbehandlat. Rådet beslöt också i enlighet härmed.

5. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag av bl. a. fru Sandström

med hemställan, att rådet ville rekommendera regeringarna i Danmark,

Norge och Sverige att vidtaga sådana ändringar i nuvarande regler, att passagerarna

i den nordiska flygtrafiken befriades från skyldigheten att erlägga

passageraravgifter. Huvudtanken i förslaget var att, då den inhemska

lufttrafiken icke belastades med passageraravgifter, även nordiska resande

borde fritagas från att betala sådan avgift. Trafikutskottet framhöll, att

förslaget uppbures av en strävan att undanröja sådana hinder, som kunde

utgöra en hämsko på utvecklingen av samfärdseln mellan de nordiska länderna.

Det egentliga irritationsmomentet med avseende på passageraravgifterna

låg dock enligt utskottets uppfattning i det nuvarande systemet för

avgiftens utkrävande. Utskottet ville därför föreslå, att rådet rekommenderade

regeringarna att i samråd med vederbörande lufttrafikföretag söka

uppnå ett förenklat system för upptagande av passageraravgifter. En rekommendation

i enlighet med utskottets förslag antogs av rådet (nr It).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 1959

Vid föregående session beslöt rådet rekommendationen nr 24/1958 angående

samordnad turiststatistik. I denna uppmanades regeringarna att undersöka

metoderna för och behovet av nordisk turiststatistik. Meddelandena

till årets session i anledning av denna rekommendation gåvo emellertid vid

handen, att det visat sig omöjligt att finna en för samtliga länder godtagbar

metod för insamlande av de för ändamålet erforderliga jämförbara uppgifterna.

Utskottet måste därför konstatera att för närvarande ytterligare icke

vore att göra och att spörsmålet därför finge anses som slutbehandlat. Utskottet

uttalade dock önskvärdheten av att de nationella stastistiska uppgifterna

över det utländska resandet i respektive länder bleve i största möjliga

utsträckning jämförbara. Rådet avskrev i enlighet med utskottets förslag

spörsmålet såsom för sin del slutbehandlat.

Vid föregående session antog rådet en rekommendation nr 9/1958 angående

samarbete i fråga om väderleksprognoser. Rekommendationen var

uppdelad i två delar, den ena riktad till regeringarna i Danmark, Finland

och Norge avseende samarbete för upprättande av veckoprognoser, den

andra riktad till samtliga regeringar avseende samverkan i fråga om långtida

väderleksprognoser. Av den redogörelse i saken, som nu lämnats rådet,

tramgick, att regeringarna i de nordiska länderna givit sina meteorologiska

institut i uppdrag att samarbeta i överensstämmelse med rekommendationen

samt att arbetet därefter inletts och redan avsatt betydelsefulla

praktiska resultat. Utskottet ansåg sig därför kunna föreslå, att rådet

avskrev spörsmålet såsom slutbehandlat. Detta blev även rådets beslut.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Liksom vid tidigare sessioner tilldrog sig frågan om nordiskt ekonomiskt

samarbete huvudintresset vid rådets session. Ett flertal dokument låg till

grund för rådets behandling av denna sak.

1 ill rådet hade såsom bilaga till meddelandet om rekommendation nr

26/1958 angående ekonomiskt samarbete överlämnats tilläggsrapport nr 2

från Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet. Med denna tilläggsrapport

var utskottets huvuduppdrag i stort sett slutfört. I rapporten hade

samarbetsutskottet sammanställt sina ändringsförslag i förhållande till tidigare

rapporter angående bl. a. den gemensamma nordiska tulltaxan samt

interna och externa övergångsanordningar. Såsom bihang till rapporten ingingo

fullständiga förteckningar över de tullsatser, som samarbetsutskottet

föreslog skulle tillämpas inom en eventuell nordisk tullunion. Härjämte

hade rådet att behandla ett medlemsförslag om vidare utveckling av det

ekonomiska samarbetet, väckt av bl. a. herr Strand, vari förslagsställarna

hemställde, att rådet ville rekommendera regeringarna att närmare utveckla

det nordiska ekonomiska samarbetet och alt tillskapa den i detta

sammanhang erforderliga organisationen. Vidare hade rådet fått till sig

överlämnat samarbetsministrarnas förslag till sina regeringar om inrättan
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

31

det av ett nordiskt ministerråd och samarbetsutskott för ekonomiskt samarbete.

Nyssnämnda medlemsförslag hade givit anledning till ett ändringsförslag,

väckt av medlemmarna av rådets presidium, däribland herr Ohlin,

vari dessa anförde vissa synpunkter på utformningen av ett blivande nordiskt

ekonomiskt samarbete, samt hemställde, att rådet vid behandling av

medlemsförslaget ville beakta de ifrågavarande synpunkterna.

I samarbetsministrarnas förslag till regeringarna redovisades de olika

områden, på vilka ett framtida nordiskt ekonomiskt samarbete kunde byggas,

sedan planen på en nordisk tullunion förlorat sin aktualitet. I förslaget

behandlas behovet av handelspolitiskt samarbete i den nya situation som

inträder, därest den europeiska frihandelsassociationen (EFTA) kommer

till stånd. Vidare berör förslaget produktionssamarbetets olika former; bl. a.

nämnas elförsörjning och transportväsendet såsom områden, där nordisk

samverkan kan bli påkallad. Av mera speciell art äro sådana samarbetsuppgifter

som sammanhänga med standardiseringsbestämmelser, kvalitetsföreskrifter

och liknande. Vidare upptagas i förslaget spörsmål om finansiellt och

valutamässigt samarbete; en samordning av den ekonomiska politiken diskuteras

även. Allmänna uttalanden göras om samarbete på forskningens och utbildningens

fält, varjämte statistiskt och tulltekniskt samarbete beröres.

Förslaget innehåller slutligen ett utkast till en överenskommelse om inrättande

av mera fasta nordiska samarbetsorgan. Ett ministerråd föreslås

sålunda skola tillsättas sammansatt av en minister från varje land som fast

medlem med möjlighet att knyta andra ministrar till rådet vid behandling

av särskilda frågor. Vidare föreslås upprättandet av ett nordiskt ekonomiskt

samarbetsutskott med uppgift att biträda ministerrådet samt att sörja för

genomförandet av de uppdrag, som det erhåller av ministerrådet. Envar av

regeringarna föreslås skola utse tre medlemmar i utskottet samt en sekreterare.

Slutligen uttalas att samarbetet skall bedrivas i nära kontakt med

näringslivets och arbetsmarknadens organisationer.

I presidiets ändringsförslag ställas delvis mera preciserade förslag beträffande

utvecklingen av det tull- och handelspolitiska samarbetet. Vad angår

produktionssamarbetet betonas vikten av full rörelsefrihet för de olika

produktionsfaktorerna. Bl. a. förordas införande av en nordisk etableringsrätt,

som skulle ge företagsledningarna större rörelsefrihet. Förslagsställarna

ifrågasätta också, om man icke skulle kunna tänka sig att fatta politiska

beslut på ett tidigare stadium än hittills och överlåta åt efterföljande

utredningar att genomföra den erforderliga detaljplaneringen.

Saken behandlades vid sessionen inom ekonomiska utskottet. Detta konstaterade,

att i och med de utredningar, som överlämnats till rådet med

skrivelse den 7 augusti 1959, d. v. s. den ovannämnda tilläggsrapport nr 2,

samarbetsutskottets utredningsuppdrag slutförts. I denna del konkluderade

utskottet, att det spörsmål, som innefattades i rekommendation nr 26/1958,

vari regeringarna uppmanats att upptaga förhandlingar om det nordiska

ekonomiska samarbetet och på vilken arbetet med tullunionsplanen närmast

byggt, skulle anses för rådets del slutbehandlat. Rådet beslöt i enlighet

härmed.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

Fortsättningsvis erinrade utskottet om samarbetsministrarnas uttalande,

att något politiskt beslut om genomförandet av en nordisk tullunion ej fattats.

Utskottet tilläde emellertid, att det i samarbetsministrarnas förslag pekas

på att det i dagens läge fortfarande föreligger goda förutsättningar för ett

närmare ekonomiskt samarbete mellan de nordiska länderna. I samarbetsministrarnas

förslag och i presidiets ändringsförslag hade en rad konkreta

exempel angivits på sådana samarbetsuppgifter. Utskottet underströk härefter

för egen del vikten av att ett nordiskt ekonomiskt samarbete kommer

till stånd för att tillvarataga de nordiska ländernas gemensamma intressen.

Ett sådant samarbete vore enligt utskottets mening av särskild betydelse

i samband med strävandena till en friare handel och mot bakgrunden

av den hastiga ekonomiska utvecklingen. Utskottet kom även in på de

organisatoriska frågorna och underströk, att det vore av väsentlig vikt att

samarbetet bedreves så effektivt som möjligt. Även enligt utskottets mening

kunde det vara av betydelse att ge samarbetet en fastare form, lämpligen

genom inrättande av en permanent ministerkommitté bestående av en minister

från varje land som ansvarig för samarbetet. Det finge ankomma

på ministrarna att till sig knyta erforderlig expertis. Vidare förutsatte utskottet

att liksom hittills även i fortsättningen kontakt komme att upprätthållas

mellan regeringarna samt Nordiska rådets presidium och dess ekonomiska

utskott. Slutligen förordade utskottet tillsättande av en arbetsgrupp

om nio medlemmar jämte suppleanter, som vid behov kunde sammanträda

mellan sessionerna. På grundval av detta utlåtande föreslog utskottet

rådet att antaga en rekommendation till regeringarna att närmare

utveckla det nordiska ekonomiska samarbetet och att skapa i detta sammanhang

erforderliga arbetsformer.

I rådet hade det ekonomiska samarbetet ingående diskuterats under generaldebatten

(se därom under III). Även efter utskottsbehandlingen uppstod

en livlig debatt i fråga om utskottsförslaget, som presenterades av

utskottets talesman herr Ohlin. Av rådets svenska medlemmar yttrade sig

vidare herr Eliasson i Sundborn. Talarna underströko betydelsen av ett nordiskt

ekonomiskt samarbete för framtiden, även de, som motsatt sig upprättandet

av en nordisk tullunion. Endast en talare, folkdemokraten Enne

från Finland, ansåg, att den av utskottet föreslagna rekommendationen icke

borde antagas, och yrkade på dess förkastande. Vid votering antog rådet

utskottets förslag till rekommendation (nr 12) med 58 röster mot 4, som

avgåvos för herr Ennes avslagsyrkande. Rådet biföll även förslaget om tillsättande

av en arbetsgrupp om nio personer.

På förslag av ekonomiska utskottet avskrev rådet såsom slutbehandlad

rekommendationen nr 27/1958 angående skapande av ett europeiskt frihandelsområde.

Denna rekommendation tog sikte på läget inom OEEC under

hösten 1958 och de då där förda förhandlingarna om ett europeiskt frihandelsområde.

Sedan dessa brutit samman, saknade rekommendationen aktualitet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

33

2. östhandeln

I rekommendationen nr 20/1958 hade regeringarna uppmanats att verkställa

undersökning om sina länders möjligheter att utvidga handeln och

övrigt ekonomiskt samarbete med Sovjetunionen och andra folkdemokratiska

länder. Ett omfattande material angående de nordiska ländernas handelsförbindelser

med Sovjetunionen och folkdemokratiska länder hade av regeringarna

tillställts rådet i meddelandena i anledning av rekommendationen.

Under sådana förhållanden kunde rådet på förslag av ekonomiska utskottet

besluta att anse spörsmålet som för rådets del slutbehandlat.

3. Gränshandels- och tullspörsmål

Den vid fjolårets session antagna rekommendationen nr 5/1958 angående

ömsesidig konsultation i gränshandelsfrågor hade icke färdigbehandlats

av regeringarna. Något meddelande hade sålunda icke erhållits från Sverige,

som utsetts att vara koordinerande land. I anledning härav upptog ekonomiska

utskottet icke spörsmålet till närmare behandling. Rådet beslöt avvakta

nya meddelanden vid en senare session.

Vid rådets tredje session antog rådet rekommendationen nr 5/1955 angående

tullättnader vid tillfällig införsel av anläggningsmaskiner m. m. I

avbidan på att arbetet på en nordisk gemensam marknad skulle slutföras,

har denna rekommendation i huvudsak fått vila sedan 1955. Det syntes

ekonomiska utskottet icke möjligt att införa sådana tullfrihetsbestämmelmelser,

som ifrågasatts i rekommendationen, då dessa såsom följd av mest

gynnad nations-klausulen i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) icke

kunde begränsas att omfatta endast anläggningsmateriel, som sändes mellan

de nordiska länderna, utan måste gälla import från samtliga GATT-länder.

Emellertid fann utskottet att i den nya danska tullag, som trätt i kraft

den 1 februari 1959, intagits av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

föreslagna regler för tullättnader i fråga om anläggningsmaskiner. Utskottet

fann önskvärt, att dessa regler såsom skett i Danmark genomfördes även i

de övriga nordiska länderna. Rådet beslöt avvakta nya meddelanden rörande

spörsmålet till en senare session.

fi. Elkraftsamarbetet

I anledning av meddelanden om rekommendation nr 22/1958 angående

utvidgat samarbete vid utnyttjande av vattenkrafttillgångarna hade väckts

ett tilläggsförslag om ombildande av nordiska vattenkraftkommittén, vilken

närmast hade till uppgift att utreda möjligheterna för genomförande av den

stora planen om utbyggande av vattenkraften i Torne och Kalix älvar, till

en nordisk elkraftkommitté med representation även för Danmark och med

uppgift att utreda samtliga internordiska elkraftfrågor. I sitt förslag uttalade

ekonomiska utskottet sin tillfredsställelse med att samarbetet på kraftområdet

synes fortgå i enlighet med den tidigare rekommendationen. Vad

beträffar förslaget om att ombilda nordiska vattenkraftkommittén till en

3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 182

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

nordisk elkraftkommitté hade inom utskottet yppats viss tveksamhet rörande

lämpligheten av att betunga det existerande organet med nya uppgifter.

Inom utskottet hade man dock kunnat ena sig om att föreslå en förutsättningslös

utredning av frågan. I anledning härav antog rådet på förslag av

utskottet en rekommendation, vari regeringarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige rekommenderas att förutsättningslöst utreda ett utvidgat nordiskt

aamarbete beträffande produktion och utbyte av elkraft (nr 23).

5. Gemensamma specialattachéer

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, hade förslagsställarna

hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna

att i förekommande fall samverka beträffande kostnaderna för

behövliga specialattachéposter. Bakgrunden till förslaget var att behovet av

särskilda attachéer var i växande, t. ex. för att följa vetenskapliga framsteg,

för att hålla kontakt med teknikens utveckling samt för att studera förhållanden

på det sociala området. Kostnaderna för dylika befattningar skulle

kunna fördelas mellan länderna om dessa samverkade. Ekonomiska utskottet

erinrade i sitt förslag om att det knappast kunde vara meningen att föreslå

inrättande av i egentlig mening gemensamma befattningar såsom specialaltachéer.

I förekommande fall finge man tänka sig att åt ett lands specialattaché

uppdroges att även bevaka något eller några av de övriga nordiska

ländernas intressen på hans specialområde. På förslag av utskottet

antog rådet en rekommendation, vari regeringarna uppmanades att undersöka

möjligheterna att i förekommande fall samverka beträffande kostnaderna

för behövliga specialattachéposter (nr 8).

6. Övriga saker

I ett av bl. a. herr Braconier väckt medlemsförslag om samordnad utredning

av akademikers m. fl. skatteförhållanden hade hemställts om en utredning

syftande till vidgade möjligheter för skatteavdrag för utbildningskostnader

och för utgifter i förbindelse med vetenskapligt arbete, däri inbegripet

även skattefrihet för stipendier. Förslaget hade som bakgrund det ökade

behovet av akademiskt utbildad arbetskraft. Enligt förslagsställarna borde

skattereglerna icke vara så utformade att de hindra rekryteringen av denna

arbetskraft. I ekonomiska utskottet rådde enighet om att det här vore fråga

om problem av stort intresse, vilka borde bli föremål för närmare behandling.

Den allmänna meningen i utskottet var dock att detta bäst kunde ske i

de olika länderna och att spörsmålet för närvarande icke vore ägnat att

upptagas till gemensam nordisk prövning. Utskottet ville för övrigt även

ifrågasätta om problemet med skattelättnader för akademiker kunde tagas

upp såsom ett enskilt spörsmål utan samband med andra frågor av närliggande

natur. Med hänsyn härtill föreslog utskottet, att rådet icke företoge

sig något med anledning av medlemsförslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 182 år 1959

35

Ett medlemsförslag om samverkan beträffande standardisering av exportdokument

hade väckts av fyra rådsmedlemmar med begäran att rådet ville

rekommendera regeringarna att på olika sätt stödja arbetet på en standardisering

av exportdokumenten. En betydande rationalisering skulle kunna

genomföras genom s. k. samskrivning, om olika blanketter, t. ex. valutaansökningar,

konossement, järn vägsdokument, försäkringspoliser, styrmanskvitton,

tullhandlingar, uppställdes på sådant sätt att samtliga kunde

utskrivas på en gång. Utskottet, som tagit del av handlingarna i saken,

däribland olika formulärförslag, fann ett nordiskt samarbete på detta praktiskt

betydelsefulla arbete vara av stort värde och föreslog rådet att rekommendera

regeringarna att låta de statliga exportdokumenten inom Norden

erhålla en enhetlig utformning, att verka för att enighet vinnes inom Norden

även beträffande övriga exportdokumenttyper samt att i de internationella

organ, som syssla med exportdokumentfrågor, samverka för att främja

de idéer, som på detta område godtagits i de nordiska länderna. Detta

förslag vann också rådets bifall (nr 24).

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av presidiets rapport, deltogo

vid årets session 20 olika talare. Debatten hade denna gång fått en något

annorlunda utformning än vid tidigare tillfällen. I enlighet med presidiets

önskemål hade nämligen ordnats så, att debatten inleddes av fyra valda

medlemmar, representerande Finland, Sverige, Danmark och Norge. Den

svenske talaren var herr Ohlin. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade

sig under debatten, som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister

Erlander och statsrådet Lange. I övrigt deltog icke någon svensk

medlem i generaldebatten.

Diskussionen under generaldebatten kom att så gott som helt ägnas åt

frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet. Särskilt intresse ägnades

spörsmålet vad som hänt i denna angelägenhet under tiden sedan rådets

föregående session i november 1958. Ett flertal upplysningar rörande händelseförloppet

under det gångna året lämnades av olika talare. Därjämte

berördes det nordiska samarbetets framtidsutsikter särskilt på det ekonomiska

området tämligen utförligt. Finlands ställning i det nordiska ekonomiska

samarbetet upptog många talare. Också relationerna mellan de båda

stora handelspolitiska grupperingarna i Europa belystes av åtskilliga talare.

Även andra framtida samarbetsuppgifter än de ekonomiska berördes under

debatten. Icke minst tilldrogo sig de av kulturell art avseende forskning

och utbildning uppmärksamhet. En dansk talare uppehöll sig vid de nya

möjligheter till nordiskt samarbete som utvecklingen på televisionsområdet

erbjuder genom den s. k. nordvisionen. Även herr Ohlin uttalade sig till förmån

för ett intensifierat kulturellt samarbete.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

IV. Val

Vid sessionen utsåg rådet två kommittéer med uppgift att förbereda rådets

behandling av saker tillhörande juridiska, respektive socialpolitiska

utskottets ämnesområden. Som svenska representanter omvaldes i den juridiska

niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander och i den socialpolitiska

herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl. Därjämte tillsattes

en ekonomisk niomannakommitté, som skulle vid behov kunna sammanträda

mellan sessionerna. I denna invalde rådet som svenska medlemmar

herrar Ewerlöf och Strand.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes

bl. a. herrar Helén och Sehlstedt. Till revisorer för tidskriften utsåg rådet

ånyo herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

37

Bilaga

Förteckning

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Rek. nr 8.

över de vid Nordiska rådets sjunde session i Stockholm 1959

antagna rekommendationerna

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

för ett förenhetligande av reglerna för ^prickning

av farvatten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att ingå en överenskommelse om samverkan

vid isbrytning i huvudsaklig överensstämmelse med

det utkast till sådan överenskommelse, som bifogats Nordiska

samfärdselkommitténs berättelse till rådets sjunde session

(Sak C 4/1959).

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att inrätta ett

nordiskt kriminologiskt forskningsråd samt att anvisa de medel,

som erfordras för administrationen av en sådan inrättning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. i fsellesskab åt rette henvendelse om ratifikation af olieskadekonventionen

af 1954 til de stater, der indtil nu ikke har

ratificeret konventionen, samt

2. åt optage spprgsmålet om en revision af konventionen med

henblik på åt gpre olieudtpmning forbudt i hele 0sters0området.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att på grundval av bland annat det genom rådets

medverkan frambragta materialet (Sak A7/1958 och Al/1959)

gemensamt närmare undersöka samebefolkningens problem i

syfte att klargöra, vilka åtgärder som bör vidtagas för att utveckla

denna befolkningsgrupps kultur och för att förbättra

dess levnadsförhållanden.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga erforderliga

åtgärder för att få till stånd ett närmare samarbete

i fråga om utbyte av informationsmaterial och upplysningar

till tjänst för utvandringsintresserade.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att medverka till

uppbyggnaden av planmässig trafiksäkerhetsforskning och i

samband härmed föranstalta om organiserat samarbete på

detta område.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

möjligheterna att i förekommande fall samverka beträffande

kostnaderna för behövliga specialattachéposter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 182 år 195!)

Rek. nr 9. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å ta de n0dvendige

skritt til å opprette et nordisk institutt för sjprett ved universitetet

i Oslo etter de rctningslinjer som er trukket opp av en av

Nordisk kulturkommisjon anordnet spesialistkonferanse (Sak

C 2/1959, Tilläggsförslag).

Rek. nr 10. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

åvägabringa en ordning, varigenom den nuvarande karenstiden

i fråga om rätt till ålderspension i annat nordiskt land än

hemlandet reduceras, samtidigt som möjlighet ges för den, som

i ett nordiskt land fått ålderspension, att bibehålla denna vid

flyttning till annat nordiskt land, intill dess han där erhåller

motsvarande förmån.

Rek. nr 11. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Norge

och Sverige att i samråd med vederbörande lufttrafikföretag

söka uppnå ett förenklat system för upptagande av passageraravgiften.

Rek. nr 12. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare utveckla

det ekonomiska samarbetet och att skapa i detta sammanhang

erforderliga arbetsformer.

Rek. nr 13. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Norge och Sverige

att pröva möjligheterna att inom en nära framtid utbygga

en av de vägförbindelser mellan Nordland fylke och Sverige,

som behandlas i de verkställda utredningarna (Sak A 4/1959).

Rek. nr It. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige

1. att — efter de närmare överväganden, som synes böra ifrågakomma

— i den mån så visar sig möjligt, söka genomföra

eller verka för det förslag till flygförbindelsernas utbyggnad

inom Nordkalotten, som framlagts av Nordkalottkommittén

i dess den 31 augusti 1959 dagtecknade utredning (Sak D 58/

1959), samt

2. att samverka med varandra för utbyggande av turisttrafiken

i norra Skandinavien.

Rek. nr 15. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indgå eu konvention

om, åt der ved flytning fra et nordisk land til et andet

ikke i tilflytningslandet skal erlaegges omsaetningsafgift af

medbragt flyttegods med stprre belpb end forskellen mellem

den omsaetningsafgift, der i tilflytningslandet ellers ville vaere

pålagt vedkommende vare, og den omsaetningsafgift, der i fraflytningslandet

er betalt af varen.

Rek. nr 16. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att beträffande

de s. k. intellektuella yrkena i den utsträckning, som är möjlig,

medverka till att olägenheterna av sådana kompetenskrav

och andra hinder, vilka kan stå i vägen för medborgare i annat

nordiskt land att vinna anställning i respektive land, undanröjes

genom att likställighet skapas mellan personer med

enahanda utbildning, oavsett i vilket land denna erhållits.

Rek. nr 17. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å legge forholdene best

inulig til rette for å stptte og utvikle det allerede etablerte sam
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 182 år 1959

arbeid mellom de institusjoner som har ansvaret for sp0rsmål

om beskyttelse mot radioaktiv stråling.

Rek. nr 18. Nordisk Råd anbefaler regjeringene å vatre oppmerksomme på

betydningen av et felles forskningsprogram vedrprende »vattenvård»

og stille de npdvendige midler til rådighet för dette.

Rek. nr 19. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga erforderliga

åtgärder för att få till stånd en mera likartad lagstiftning

i fråga om behörighet att utöva läkarkonsten.

Rek. nr 20. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att genomföra åtgärder, som har föreslagits i betänkandet

från den nordiska kommittén för medicinskt gränssamarbete

(Sak D 5/1959).

Rek. nr 21. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å påskynde og sikre

gjennomfpring av de foreliggende förslag om samarbeid vedrprende

den hpyere tekniske utdannelse (Sak A 24/1959).

Rek. nr 22. Nordisk Råd anbefaler regjeringene

1. å realisere Nordisk kulturkommisjons förslag om midler til

disposisjon i hvert av de nordiske land til felles kulturelle tiltak

samt

2. å skaffe til veie sserskilte midler til fremme av de kulturelle

förbindelser mellom Island og hvert av de 0vrige nordiske

land.

Rek. nr 23. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Norge,

Sverige och Finland att företaga en förutsättningslös utredning

angående ett utvidgat samarbete beträffande produktion

och utbyte av elkraft.

Rek. nr 2b. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att låta de statliga exportdokumenten erhålla en enhetlig

utformning,

2. att verka för att enighet vinnes även beträffande övriga

exportdokumenttyper samt

3. att i de internationella organ, som sysslar med exportdokumentfrågor,

samverka för att främja de idéer, som på detta

område godtagits i de nordiska länderna.

591596 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.