Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1960-10-19 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1960:173, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

1

Nr 173

Kungl. Maj. ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation; given

Stockholms slott den 28 oktober 1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets åttonde session i Reykjavik den 28—

31 juli 1960.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet i Stockholm

den 28 oktober 1960.

Närvarande:

Statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.

chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Kling följande.

Nordiska rådets åttonde session ägde rum i Reykjavik den 28—31 juli 1960.

Vid denna session antog rådet 12 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd

skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 19 oktober 1960, med redogörelse

för rådets åttonde session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte delgiva riksdagen den sålunda

avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att skrivelse, av den lydelse bilagan till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Borglund

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets åttonde session i Reykjavik den 28—31 juli 1960 jämte

en bilaga.

Stockholm den 19 oktober 1960

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' l • .\ ■> VI '' X > • .-''it >\

/ ■ ■ »/ •} va) f un

?■>■>: titiiui-Å »•;ijoi uAittW''- Hbbjri -in) IvntniiH

■ ’ ! : ■■■■''■'''' ''

.n"g8ii.i -rf''

{WHlt i«vfo}>it''. bl n;>b nffcri/l•)<(!»''!

HWUÄ»»«bn,J

tsif*rt-tf-1 ,•!•>!i)/: vbiln.-/

/* !H(. jrrn-ui

\ '' ! '' > \ 1 ’, ''1

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets åttonde session i

Reykjavik den 28—31 juli 1960

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune B. Johansson

och följande valda medlemmar:

riksbanksfullmäktig Emil Ahlkvist

redaktör Birger Andersson,

fru Sigrid Ekendahl,

lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,

direktör John Ericsson,

f. d. direktör Knut Ewerlöf,

chefredaktör Anselm Gillström,

metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

docent Gunnar Helén (31 juli 1960 såsom ersättare för fru Sandström),

skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,

professor Bertil Ohlin,

professor emeritus Hugo Osvald,

riksgäldsfullmäktig Anders Pettersson i Dahl,

landshövding Olov Rylander,

fru Ragnhild Sandström (28—30 juli 1960),

förste vice talman Martin Skoglund i Doverstorp,

förste vice talman Axel Strand.

Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, sakkunniga

och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes direktör Gisli Jönsson, Island,

och till vice presidenter förutvarande statsminister Erik Eriksen, Danmark,

talman Karl-August Fagerholm, Finland, vice stortingspresident Nils Hpnsvald,

Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 1 73

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet: herrar Ahlkvist,

John Ericsson,

Rylander,

Kulturutskottet: herrar Gillström,

Jonsson i Strömsund,

Osvald,

Socialpolitiska utskottet: herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Pettersson i Dahl,

Trafikutskottet: herr Gustafsson i Stockholm,

fru Sandström,

herr Skoglund i Doverstorp (förman),

Ekonomiska utskottet: herrar Eliasson,

Ewerlöf,

Ohlin,

Strand (vice förman).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltogo statsrådet Kling i juridiska utskottet, statsråden Johansson

och Nilsson i socialpolitiska utskottet samt statsrådet Lange i ekonomiska

utskottet.

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på

saklistan i tre olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare

session väckta men uppskjutna som till åttonde sessionen väckta —

(s. k. A-saker), en berättelser (s. k. C-saker) och en meddelanden från regeringarna

jämlikt 11 § stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning

av de av rådet tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. Dsaker).

Vid sessionen förekom icke något regeringsförslag (B-sak). Från

föregående session kvarstodo åtto uppskjutna A-saker. Till åttonde sessionen

hade väckts 17 nya medlemsförslag. Då sessionen av olika skäl måst

givas en något reducerad omfattning, hade presidiet hos regeringarna anhållit

om att berättelser och meddelanden skulle avlämnas endast i den

mån regeringarna bedömde det erforderligt eller presidiet framställde önskemål

därom. Under sådana förhållanden hade blott två berättelser och nio

meddelanden av regeringarna överlämnats till rådet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960

7

Enligt § 22 arbetsordningen hade presidiet utarbetat en rapport rörande

sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten

utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,

den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.

Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade

rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit

rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén

för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapporter lades till

handlingarna.

Samtliga saker utskottsbehandlades utom sex A-saker, vilka rådet beslöt

utan utskottsbehandling uppskjuta till senare session.

Vid sessionen antogos 12 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna

blevo utom i tre fall antagna enhälligt av samtliga i omröstningen

deltagande. Ett rekommendationsförslag förkastades. Av tidigare rekommendationer

avskrevos tre av rådet som slutbehandlade för dess del.

Behandlingen av 12 förslag uppsköts till en senare session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Associationsrätt

Til] sessionen hade uppskjutits ett redan till 1958 års session av herr

Rylander väckt förslag om antagande av en rekommendation, vari regeringarna

skulle ombedjas att företaga en genomgång av den associationsrättsliga

lagstiftningen i syfte att uppnå större rättslig enhet på detta område. Vid

1958 års och 1959 års sessioner hade behandlingen av medlemsförslaget

uppskjutits till en senare session i avvaktan på att visst utredningsarbete

skulle slutföras. Av juridiska niomannakommitténs utlåtande i saken till

innevarande års rådssession framgår, att envar av regeringarna i Danmark,

Finland, Norge och Sverige sedan föregående session utsett en sakkunnig

med uppdrag att gemensamt undersöka möjligheterna att nå fram till större

rättslig enhet på aktiebolagsrättens område. Utlåtandet utvisar vidare, att

justitieministrarna, vid det gemensamma sammanträdet mellan dem och

niomannakommittén den 17 juni 1960, ställt i utsikt att för de sakkunniga

framhålla önskvärdheten i att dessas arbete i görligaste mån påskyndades.

Juridiska utskottet, som i sitt förslag fann anledning att understryka, att

arbetet att nå fram till eu större rättslig likställighet på detta område borde

påskyndas, ansåg att resultatet av de undersökningar, som komme att utföras

av de sakkunniga, borde avvaktas. På förslag av utskottet beslöt rådet

därför att uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa

ordinarie session.

2. Skadeståndsrätt

I anledning av ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, hade rådet

att behandla frågan om omfattningen av det allmännas skadeståndsskyl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

dighet i anledning av inom statens eller kommunernas verksamhetsområden

begångna felaktigheter. Spörsmålet hade aktualiserats, sedan kommittéer i

Danmark, Finland, Norge och Sverige år 1958 avgivit betänkanden innehållande

förslag till lagstiftning i ämnet. I det till sessionen väckta medlemsförslaget

påpekas, att de lagförslag, som framlagts av envar av de fyra kommittéerna,

bygga på den tankegången, att för skada, som i statlig eller kommunal

verksamhet vållats genom fel eller försummelse, staten respektive

kommunen är pliktig att i viss utsträckning ersätta den skadelidande. Enligt

förslagsställarna borde man emellertid icke låta den enskildes ersättningsmöjlighet

vara beroende av om enligt den s. k. culparegeln fel eller

försummelse kan visas ligga viss tjänsteman eller annan representant för det

allmänna till last; ansvar för det allmänna borde enligt medlemsförslaget

inträda oberoende av culpa. Det allmänna borde i stället svara för skada förorsakad

av objektivt konstaterbara oriktigheter. Juridiska utskottet hänvisade

för sin del till juridiska niomannakommittén, som i sitt utlåtande föreslagit

att behandlingen av medlemsförslaget borde uppskjutas till en senare session

med hänsyn till de departementsöverläggningar, som förestå rörande de

nyssnämnda kommittéernas lagförslag. Juridiska utskottet förklarade sig

hälsa med intresse, att ett lagstiftningsarbete på gemensam nordisk grund

inledes kring ett så väsentligt spörsmål som det allmännas skadeståndsansvar

för fel i offentlig verksamhet. I anledning av förslagsställarnas påpekanden

hade i utskottet närvarande regeringsrepresentanter uttalat sig för

att en blivande lagstiftning i ämnet i allt väsentligt borde bygga på den förenämnda

culparegeln. För sin del ansåg utskottet, att, innan slutlig ställning

tages från rådets sida till de komplicerade spörsmål, som medlemsförslaget

rest, rådet borde avvakta de resultat, vilka kunna nås vid de ovannämnda

interdepartementala förhandlingarna. Rådet beslöt med anledning härav

uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie

session.

3. Medborgarskapslagstiftning

Ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Rylander, hade tagit

upp frågan om revision på vissa punkter av den nordiska medborgarlagsliftningen.

Förslagsställarna hemställde, att rådet måtte rekommendera regeringarna

dels att verka för att den nordiska medborgarskapslagstiftningen

utsträckes att gälla även i Finland och Island, dels ock att den revideras i

vissa avseenden. I medlemsförslaget pekades bl. a. på önskvärdheten av

att de tidsfrister, som för närvarande tillämpas i de olika nordiska länderna

beträffande naturalisation av medborgare från annat nordiskt land

och beträffande anmälningsförfarandet, avsevärt förkortas. En revision av

medborgarskapslagarna i de nordiska länderna kunde enligt förslagställarna

bliva aktuell även vad angår de statslösa; för att de nordiska länderna

skola kunna ratificera den konvention i detta ämne, till vilken ett första

förslag utarbetats vid en konferens i Geneve våren 1959, fordras sannolikt

jämkningar i vissa regler i den nordiska medborgarskapsrätten. Slutligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960

9

pekas i medlemsförslaget på att en kommande revision av den nordiska

medborgarskapsrätten borde uppmärksamma frågan om vilket medborgarskap

utlänning, som vistas i något nordiskt land, skall anses ha enligt i Norden

gällande medborgarskapsrätt.

Beträffande den nordiska medborgarskapslagstiftningens utsträckande att

gälla även Finland och Island erinrade juridiska utskottet om att medborgare

i skandinaviskt land enligt praxis kan erhålla isländskt medborgarskap

genom naturalisation efter fem års vistelse i Island och om att en finländsk

kommitté för närvarande överväger vissa ändringar i den finländska medborgarskapslagen.

Med hänsyn till dessa omständigheter kom utskottet till

det resultatet, att någon rekommendation icke borde vidtagas av rådet i denna

del. Vad åter angår frågan om en eventuell anslutning till en internationell

konvention om statslösa uttalade utskottet allmänt att ändringar i

medborgarskapslagstiftningen, som föranledas av internationella konventioner,

icke borde genomföras annat än efter föregående gemensamma nordiska

överläggningar men fann det icke nödvändigt att giva uttryck för

denna sin ståndpunkt i en rekommendation. Ej heller frågan om utlänningars

medborgarskap ansåg utskottet ha sådan aktualitet, att den borde

upptagas till närmare överläggningar på nordisk basis. Däremot anslöt sig

utskottet till de i medlemsförslaget framförda synpunkterna på önskvärdheten

av en förkortning av de tidsfrister, som för närvarande tillämpas vid

naturalisation och vid anmälan. På förslag av utskottet antog rådet på denna

punkt en rekommendation (nr 12) till regeringarna att underlätta för

nordiska medborgare att förvärva annat nordiskt medborgarskap, bland

annat genom modifikation av kraven på viss tids vistelse i landet.

4. Skatterättsliga frågor

Det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget om samordning

av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist

och Rylander, hade under tiden sedan föregående session ingående

behandlats av juridiska niomannakommittén bl. a. på grundval av material

erhållet genom remissuttalanden. Sådana yttranden hade avgivits av ett

tjugutal myndigheter och organisationer. Niomannakommittén framförde i

sitt utlåtande vissa synpunkter på spörsmålet, vilket begränsats att gälla

arbetstagare som tillfälligt vistas i annat nordiskt land än det egna, samt

framlade specificerade förslag till ändringar av i Finland, Norge och Sverige

för nämnda grupp gällande regler om avdrag vid inkomstbeskattningen.

Juridiska utskottet anförde för sin del, att frågan syntes så komplicerad att

den, innan rådet antoge en rekommendation i saken, borde ytterligare utredas.

Utskottet anförde vidare att rådet — i stället för att rekommendationsvis

framföra mera specificerade önskemål av den karaktär, som niomannakommittén

förordat — borde antaga eu rekommendation, som mera

allmänt gåve uttryck för önskvärdheten av att medborgare från ett nordiskt

land likställes med medborgare i det egna landet, i förevarande fall såvitt

avser avdragsregler vid inkomstbeskattning. Utskottet föreslog vidare, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

saken skulle göras till föremål för ytterligare övervägande i juridiska niomannakommittén,

som borde företaga en preliminär undersökning av de

skattetekniska frågor, som kunna bliva aktuella, därest en rekommendation

av mera allmän art antages av rådet. På förslag av utskottet beslöt rådet

att uppskjuta den vidare behandlingen av saken till nästa ordinarie session.

5. Övriga frågor

I ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Rylander, hade föreslagits,

att rådet skulle rekommendera Norges och Sveriges regeringar att

erkänna den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna doinsmakt.

I medlemsförslaget påpekades bl. a., att Norge och Sverige — vilka

båda utsett domare i domstolen — nu borde ha vunnit tillräcklig erfarenhet

av denna, sedan två mål dragits inför domstolen. Juridiska utskottet fann

emellertid avseende böra fästas vid de synpunkter, som i utskottet redovisats

av representanter för norska och svenska regeringarna, innebärande

att regeringarna ville invänta ytterligare erfarenheter av huru domstolen

komme att fungera i praxis. På förslag av utskottet beslöt rådet också uppskjuta

den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie

session.

Frågan om fördelningen av rådets gemensamma utgifter behandlades i ett

medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Ahlkvist. Förslagsställarna önskade att

presidiet skulle få möjlighet att dispensera från den nuvarande absoluta

regeln i 21 § rådets arbetsordning om att gemensamma kostnader — varmed

förstås utgifter för rådets tryck, av rådet utförda utredningar samt visst informationsmaterial

— skola fördelas mellan länderna i förhållande till antalet

valda medlemmar i rådet. I sitt förslag erinrade juridiska utskottet

om att behov av att kunna besluta om undantag från huvudregeln visat

sig föreligga i vissa fall, t. ex. då en större utredning icke angår samtliga

fem länder, och tillstyrkte en ändring av arbetsordningen på förevarande

punkt. Rådet beslöt i enlighet härmed.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande forskning och högre utbildning

Beträffande den vid 1959 års session såsom slutbehandlad avskrivna rekommendationen

nr 12/1958 angående samarbete i fråga om utbyggnaden

av universitet och högskolor hade meddelande till sessionen överlämnats

av Islands regering. Kulturutskottet pekade i sitt förslag på att Nordiska

kulturkommissionen arbetade med hithörande frågor. Vid behandlingen i

rådet av förslaget utspann sig en kort debatt. Alla medlemmar, som yttrade

sig i denna, från Sverige herrar Helén och Osvald, underströko vikten av

målmedvetna insatser för en samordning av de nordiska ländernas politik

på detta område. I generaldebatten tidigare under sessionen hade särskilt

herr Ohlin men även statsminister Erlander framhållit liknande synpunkter.

På förslag av utskottet beslöt rådet avvänta nya meddelanden i saken vid

nästa session.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

11

Vid behandling av det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget

om högre nordisk hushållsutbildning, väckt av bl. a. fru Ekendahl,

kunde kulturutskottet konstatera att den nordiska kommitté, som tillsatts

för att utreda frågan, ännu icke slutfört sitt arbete. Utskottet fann det vara

önskvärt att, då utredningen slutförts, densamma förelägges rådet. På förslag

av utskottet antog rådet också en rekommendation av detta innehåll

(nr 7).

Till kulturutskottet hade vidare hänvisats regeringarnas meddelanden om

rekommendation nr 16/1957 angående inrättande av ett gemensamt forskningsinstitut

för arktisk medicin och arktisk hygien samt ett i anslutning

till meddelandena väckt tilläggsförslag om inrättande av ett gemensamt

forskningsinstitut för arktisk medicin och arktisk hygien. Vid regeringarnas

meddelanden fanns fogat det av ett nordiskt expertutskott i saken framlagda

betänkandet. Expertutskottet, som tillsatts av Nordiska kulturkommissionen,

hade i sitt betänkande stannat för att ett gemensamt institut tills

vidare icke borde upprättas men att erfarenheter borde vinnas genom att

ett forskningsråd upprättades. I tilläggsförslaget hemställdes om antagande

av en rekommendation, vari regeringarna anbefalldes att avgöra frågorna om

upprättandet och placeringen av ett nordiskt forskningsinstitut för arktisk

medicin och arktisk hygien. Kulturutskottet ansåg för sin del, att den vidare

behandlingen av frågan borde ske inom ramen av det föreslagna samarbetsrådet.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation om upprättande

av en samarbetskommission för forskning rörande arktisk medicin med

visst närmare angivet uppdrag och med tillgång till erforderliga medel (nr

It).

2. Kulturellt samarbete mellan Island och övriga nordiska länder

Tvenne till sessionen väckta medlemsförslag avsågo att på olika sätt skapa

förbättrade förutsättningar för utbytet av studerande ungdom emellan å

ena sidan Island och å andra sidan övriga nordiska länder.

Det ena medlemsförslaget, från svensk sida biträtt av herr Gustafsson

i Stockholm, tog sikte på att uppmana regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att vidtaga sådana åtgärder, att islänningarnas möjligheter

att studera vid folkhögskolor i dessa länder förbättrades. Det påpekades

i medlemsförslaget, att de isländska folkhögskoleelevernas studier i grannländerna

— icke minst eftersom det är fråga om den speciella skolform,

som folkhögskolan utgör — innebära en betydande förstärkning av banden

mellan Island och det övriga Norden. Medlemsförslagen utmynnade i en

hemställan att regeringarna i Danmark, Finland och Norge skulle rekommenderas

att avsevärt låta öka antalet för islänningar avsedda stipendier

samt alt regeringen i Sverige skulle vidta åtgärder i syfte att isländska folkhögskoleelever

regelmässigt erhölle studiehjälp med högsta möjliga belopp.

Kulturutskottet anslöt sig helt till de i medlemsförslaget framförda allmänna

synpunkterna på värdet av förbättrade möjligheter för isländsk ungdom

att studera vid folkhögskolor i de övriga nordiska länderna. Vad beträffar

förhållandena i Sverige pekade utskottet på alt behovsprövade sti
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960

pendier av det slag, som åsyftades i medlemsförslaget, enligt ändrade bestämmelser

endast kunde tilldelas svenska studerande, varför medlemsförslaget

i denna del icke kunde genomföras. Bl. a. med hänsyn härtill föreslog

utskottet rådet att generellt rekommendera regeringarna att låta avsevärt

öka antalet för isländska folkhögskolestuderande avsedda stipendier. En sådan

rekommendation antogs också av rådet (nr 8).

Det andra medlemsförslaget, väckt av bl. a. herr Helén, avsåg att underlätta

studieresor till Island för studerande i nordiska språk vid universitet

och högskolor i de andra nordiska länderna. Sådana studieresor skulle enligt

förslagsställarna vara av utomordentligt värde icke blott för de studerande

själva utan även utgöra ett betydelsefullt led i de allmänna strävandena

att knyta Island fastare till det övriga Norden. Även i denna sak anslöt sig

kulturutskottet till medlemsförslagets tankegångar. På förslag av utskottet

antog rådet en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanas att gemensamt

åvägabringa erforderliga belopp för årliga stipendier till studerande

i nordiska språk såsom bidrag till kostnader för resa och uppehälle i samband

med islandsvistelse (nr 10).

3. Övriga spörsmål

Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 18/1954 angående en nordisk folkakademi m. m. fäste kulturutskottet

uppmärksamheten vid att den nordiska expertkommitté, som tillsatts för att

utreda denna fråga, i det närmaste avslutat sitt arbete. På förslag av utskottet

beslöt rådet avvänta nya meddelanden i frågan vid nästa ordinarie session.

Samma beslut fattade rådet på förslag av kulturutskottet beträffande regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 22/1959 angående beviljande

av medel för gemensamma kulturella ändamål m. m. Utskottet, som

i sitt utlåtande redogjorde för de anslag, som i de olika nordiska länderna

lämnas för nordiska kulturella ändamål, fann anledning understryka att de

i rekommendationen framförda önskemålen om ett dispositionsanslag i

varje land om 200 000 kronor ännu icke tillgodosetts på alla håll. I intet land

hade särskilda medel anslagits för att främja det kulturella samarbetet med

Island.

Då kulturutskottet ansåg sig kunna konstatera, att de belopp, som enligt

rekommendation nr 3/1957 angående översättning av finsk och isländsk

facklitteratur till annat nordiskt språk borde beviljas till nämnda ändamål,

antingen redan anvisats eller kunde förväntas bliva anskaffade inom kort,

föreslog det att rekommendationen avskreves som färdigbehandlad. Detta

blev också rådets beslut.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Från föregående session hade uppskjutits ett av herrar Osvald och Nihlfors

väckt medlemsförslag, i vilket yrkades, att rådet måtte rekommendera

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960

13

regeringarna att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention

nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt att

vidtaga åtgärder för förverkligande av organisationens rekommendation i

samma ämne. Behandlingen av medlemsförslaget hade under tiden mellan

sjunde och åttonde sessionerna förberetts av rådets socialpolitiska niomannakommitté,

vilken har till uppgift att mellan sessionerna förberedelsevis

utreda sådana saker, som kunna väntas komma att hänvisas till socialpolitiska

utskottet vid nästkommande rådssession. Niomannakommittén hade i

sitt utlåtande påpekat att sedan sjunde sessionen ytterligare ett nordiskt

land, nämligen Danmark, liksom tidigare Island och Norge, ratificerat konventionen,

varjämte arbetsmarknadens huvudorganisationer i Sverige i en

central löneuppgörelse uttryckligen fastslagit likalönsprincipen såsom riktpunkt

för lönesättningen i framtida avtal. I Finland arbetar — erinrade

niomannakommittén — en statlig kommitté med uppgift att närmare undersöka

betingelserna för en ratifikation från Finlands sida. Niomannakommittén

fann anledning att i sitt utlåtande uttrycka sin stora tillfredsställelse

över denna utveckling, varigenom förutsättningarna för konventionens

ratificering av samtliga nordiska länder väsentligt förbättrats.

Socialpolitiska utskottet uttalade i sitt förslag i anledning av medlemstör

slaget, att i samtliga nordiska länder — även de, som ännu icke ratificerat

konventionen —• allmän enighet torde råda därom, att man bör eftersträva

en lönesättning för utförda arbetsprestationer, som inte gör åtskillnad

mellan könen. Utskottet fortsatte:

I de två länder, som ännu inte sett sig i stånd att ratificera konventionen,

har dessutom olika positiva åtgärder vidtagits, som är ägnade att framdeles

skapa förutsättningar för ratifikation. Härmed har enligt utskottets mening

medlemsförslagets syfte nu i allt väsentligt uppnåtts, och den formella

åtgärd, som en ratifikation innebär, synes mot bakgrunden härav

ha avtagit i betydelse. Utskottet anser, att i detta läge saken inte skulle

kunna föras ytterligare framåt genom en rekommendation från rådets sida

utan att det bör få ankomma på de länder, som ännu inte ratificerat konventionen,

att själva bestämma tidpunkten för ratifikation i enlighet med

den uppfattning, som råder i dessa länder om innebörden av en sådan åtgärd

och de förpliktelser, som följer härav.

Utskottet föreslog på angivna grunder, att rådet icke skulle företaga sig

något i anledning av medlemsförslaget. Tre medlemmar av utskottet voro

skiljaktiga och föreslogo, alt rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland

och Sverige att ratificera konventionen. Vid omröstning i rådet röstade

11 medlemmar för det i reservationen upptagna rekommendationsförslaget,

medan 52 röstade emot detta, varjämte 4 medlemmar avstodo från att rösta.

Rådet biföll därpå utskottets förslag.

2. Pensionslagstiftning

De svårigheter, som den nya svenska lagstiftningen om allmän tjänstepensionering

skapar för vissa icke-svenska nordiska arbetstagare, vilka arbeta

i Sverige, hade uppmärksammats i ett medlemsförslag. Däri påpekades,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij.ts skrivelse nr 173 år 1960

att de svenska arbetsgivarna för dessa sina arbetstagare inbetala en viss

procent av lönebeloppet till de svenska statliga tjänstepensionsfonderna.

Oaktat sålunda dessa arbetstagare bidraga till tjänstepensionen på samma

sätt som sina svenska kamrater, ger lagstiftningen dem avsevärt lägre förmåner,

än de svenska löntagarna få mottaga, och ställer även i övrigt högre

krav på dem för erhållande av pension.

Socialpolitiska niomannakommittén, som utförligt granskat den i medlemsförslaget

väckta frågan, hade i sitt utlåtande tillstyrkt bifall till förslaget

och förordat, att rådet rekommenderade Sveriges regering att i samverkan

med övriga nordiska länders regeringar närmare utreda möjligheterna

på vad sätt medborgare i annat nordiskt land än Sverige, som arbetar i sistnämnda

land, skall kunna erhålla full likställighet med svensk medborgare

med avseende å rätten till förmåner från allmänna tjänstepensioneringen i

Sverige.

Vid sessionen anslöt sig socialpolitiska utskottet i allt väsentligt till niomannakommitténs

synpunkter i frågan. För egen del ville utskottet särskilt

understryka betydelsen av en lösning enligt medlemsförslagets syfte

främst för de arbetstagare, som bo i gränstrakterna till Sverige och arbeta i

det landet, samt för dem, som efter att ha fullgjort sina arbetsinsatser inom

svenskt näringsliv önska flytta tillbaka till silt hemland. Utskottet föreslog

rådet att antaga en rekommendation av den lydelse, som socialpolitiska niomannakommittén

förordat. Till utskottets utlåtande var fogad en reservation

av herr Pettersson i Dahl, som ansåg att rådet borde uppskjuta den vidare

behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie session.

Efter debatt i rådet, varvid hr Strand med instämmande av hr Pettersson

i Dahl yrkade avslag å utskottets rekommendationsförslag, företogs votering.

Därvid antogs rekommendationsförslaget med 53 röster mot 5 (nr 1),

varjämte 9 medlemmar avstodo från att rösta.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Till socialpolitiska utskottet hade hänvisats det från föregående session

uppskjutna tilläggsförslaget om gemensam läkarmarknad samt svenska

regeringens meddelande om rekommendation nr 7/1957 angående gemensam

arbetsmarknad för läkare och tandläkare.

I sitt utlåtande i saken uttryckte socialpolitiska niomannakommittén sin

tillfredsställelse över det förslag till konvention om gemensam nordisk arbetsmarknad

för läkare, som år 1959 framlagts av en av regeringarna tillsatt

kommitté. Genom detta har, konstaterade niomannakommittén, strävandena

att åvägabringa en gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare

förts ett avgörande steg framåt. Niomannakommittén noterade vidare, att

konventionsförslaget i allt väsentligt ansluter sig till de riktlinjer, som rådet

uppdrog i rekommendationen nr 7/1957, och fann det vara angeläget, att

Danmark, Finland, Norge och Sverige utan dröjsmål inginge den föreslagna

överenskommelsen. Kommittén uttryckte därjämte en förhoppning att Island

skulle kunna ansluta sig till denna. Niomannakommittén berörde i sitt utlå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960

15

tande även frågan om den i Norge gällande ordningen, enligt vilken läkare

efter avlagd examen skall fullgöra ett halvt års tjänstgöring som assistent

hos praktiserande »offentlig lege» för att få rätt att utöva självständig läkarverksamhet.

Kommittén uttalade i detta sammanhang att, då dessa bestämmelser

även gälla för norska medborgare, läkare från annat nordiskt land

icke kan påfordra att fritagas från denna tjänstgöringsskyldighet, om behörighet

till självständig läkarverksamhet önskas. Niomannakommittén hade

därför intet att erinra mot att den föreslagna överenskommelsen för Norges

vidkommande på denna punkt modifieras i antydd riktning.

På förslag av socialpolitiska utskottet, som helt anslöt sig till niomannakommitténs

synpunkter, antog rådet en rekommendation (nr 2), vari regeringarna

uppmanas att genomföra det framlagda förslaget om gemensam läkarmarknad

med den jämkning, som för Norges vidkommande betingas av

gällande krav på ett halvt års assistenttjänstgöring hos »offentlig lege» för

behörighet att där utöva självständig läkarverksamhet.

I ett till sessionen väckt medlemsförslag, från svensk sida biträtt av fru

Ekendahl och herr Pettersson i Dahl, hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att få till stånd ett samarbete mellan de nordiska länderna

i fråga om odontologisk materialprovning och forskning i samband

härmed. I medlemsförslaget hänvisades till rådets rekommendation nr 16/

1954 angående samarbete i fråga om forsknings- och laboratorieundersökningar

m. in. på hälso- och sjukvårdens område. Det samarbete, som avses

i denna rekommendation, hör för närvarande — heter det i medlemsförslaget

— inriktas på odontologisk materialprovning och erforderlig forskning

i anslutning härtill. Då regeringarna under våren 1960 tillsatt ett nordiskt

utskott med uppgift att utarbeta förslag om upprättande av en gemensam

nordisk institution för provning av dentalmaterial samt att framlägga förslag

till riktlinjer för en sådan institutions framtida verksamhet och ledning,

föreslog socialpolitiska niomannakommittén, att rådet skulle uppskjuta den

vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa session. På förslag av

socialpolitiska utskottet beslöt rådet sådant uppskov.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Pass- och gränslättnader

I ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Nihlfors, hade rådet

uppmanats att rekommendera regeringarna att vidtaga en rad åtgärder i syfte

alt ytterligare underlätta resetrafiken mellan de nordiska länderna inbördes

samt mellan dessa länder och tredje land. I medlemsförslaget påpekades, att

i de nordiska länderna, som för några år sedan gått i spetsen för att rasera

bestående hinder gentemot persontrafiken, en rad bestämmelser, ägnade att

väcka irritation för de resande, fortfarande vore i kraft. Förslaget utmynnade

i eu hemställan, alt rådet måtte rekommendera Islands regering att

ansluta sig till överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid de

internordiska gränserna, Norges regering att upphäva systemet med att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

fritt resevalutabelopp endast kan erhållas mot anteckning i giltigt pass eller

pass, som utlöpt men icke är mer än fem år gammalt, och de nordiska

regeringarna att ansluta sig till de europeiska överenskommelserna om bestämmelser

för persontrafik mellan Europarådets medlemsstater och om

visumfrihet för flyktingar, bosatta i Europarådets medlemsstater.

Trafikutskottet konstaterade i sitt utlåtande att berörda nordiska myndigheter

synes vara eniga om önskvärdheten av att Islands regering ansluter

sig till den nordiska passunionen. Vederbörande norska myndigheter torde

numera — anförde utskottet vidare — vara beredda att positivt överväga

att upphäva kravet på uppvisande av pass för erhållande av resevaluta. En

anslutning från Danmarks, Norges och Sveriges regeringar till den europeiska

överenskommelsen om visumfrihet för flyktingar syntes utskottet

vara att vänta inom nära framtid. Vad beträffar den europeiska överenskommelsen

om ersättande av pass med andra identitetshandlingar, vilken

konvention Norge förklarat sig beredd tillträda, erinrade utskottet om att de

danska, finländska och svenska remissmyndigheterna icke för sin del ansett

sig kunna tillstyrka en anslutning till överenskommelsen. Utskottet föreslog

därför, att rådet skulle uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget,

såvitt avsåge nu nämnda fråga, men i övrigt antaga en rekommendation

om att Island skulle ansluta sig till den nordiska passöverenskommelsen,

att Norge skulle upphäva systemet med att fritt resevalutabelopp

endast kan erhållas på sätt, som nyss nämnts, samt att de nordiska länder,

som äro medlemmar av Europarådet, skulle ansluta sig till den europeiska

överenskommelsen av den 20 april 1959 om visumfrihet för flyktingar.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag och antog en rekommendation

i ämnet (nr 3).

2. Nordkalott frågor

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Sandström, hade föreslagits, att

rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige att

uppdraga åt landshövdingar och fylkesmän inom Nordkalott-området att

på lämpligaste sätt samverka beträffande anordnande av regelbundet återkommande

konferenser med deltagande av bl. a. kommunala och statliga

myndigheter och enskilda organisationer. I medlemsförslaget framhölls,

att nordkalotlproblemen tillvunnit sig ett alltmera ökat intresse på senare

tid, icke minst sedan dessa problem tagits upp av Nordiska rådet vid dess

femte session år 1957. Det förelåge enligt förslagsställarna ett betydande behov

för den på Nordkalotten bosatta befolkningens förtroendemän att komma

i kontakt med varandra och diskutera gemensamma spörsmål. Värdefulla

erfarenheter i detta avseende hade kunnat göras vid den av föreningen

Pohjola-Norden den 5—7 mars 1960 anordnade Nordkalott-konferensen i

Torneå. Då det emellertid knappast är möjligt för föreningarna Norden att

på längre sikt taga på sig bördan av dessa Nordkalott-konferenser, låge det

enligt förslagsställarna nära till hands att länsorganen i Finland och Sverige

samt fylkeskonloren i Norge finge möjligheter att samverka för anordnande

av sådana konferenser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960

17

Trafikutskottet påpekade att medlemsförslaget vid remissbehandlingen

rönt ett övervägande positivt mottagande; vissa skiljaktiga synpunkter hade

dock framförts beträffande frågan på vad sätt konferenser av detta slag

bäst skulle kunna förberedas och organiseras liksom även rörande spörsmålet

om hur ofta de borde hållas. Då utskottet därjämte inhämtat, att föreningarna

Norden avsåge att arrangera ytterligare en Nordkalott-konferens

under år 1961, föreslog det att rådet skulle rekommendera regeringarna i de

tre intresserade länderna att ge landshövdingar och fylkesmenn inom Nordkalotten

i uppdrag att närmare utreda behovet av dylika Nordkalott-konferenser

samt att framlägga förslag om på vad sätt dessa konferenser borde

anordnas. En dylik rekommendation antogs rickså av rådet (nr 4).

Vid sin sjunde session antog rådet rekommendationen nr 13/1959 angående

vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige, vari regeringarna

i Norge och Sveriges uppmanades att pröva möjligheterna att i en nära

framtid utbygga en dylik vägförbindelse. Till sessionen förelåg ett meddelande

från norska regeringen, enligt vilket man på norsk sida fortfarande

företoge förberedande undersökningar och mätningar för att möjliggöra ett

eventuellt utbyggande av en hela året öppen väg över Umbukta. Vidare meddelades

att så snart detta förberedande arbete slutförts, man komme att

taga kontakt med de svenska myndigheterna för att diskutera prioriteten

och gången av en utbyggnad. Trafikutskottet, som förutsatte att arbetet fortsatte

med största möjliga skyndsamhet, föreslog att rådet i avvaktan på

resultatet av pågående undersökningar skulle avvakta nya meddelanden i

saken till nästa ordinarie session. Rådet beslöt i enlighet härmed.

3. Förbindelserna mellan Island och det övriga Norden

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag av bl. a. herr Birger Andersson

med hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att

medverka till att Island, därest landet så önskade, toge del i det nordiska

turistupplysningssamarbetet avseende utlandet. Huvudtanken i förslaget

var att det borde kunna ställa sig fördelaktigt för Island, för vilket det

skulle bli oproportionerligt betungande att bygga ut ett mera omfattande

nät av turistkontor världen runt, att kunna ansluta sig till det samarbete

på turistupplysningens område, som sedan en tid tillbaka organiserats av de

övriga nordiska länderna. En första åtgärd vore enligt medlemsförslaget att

undersöka, huruvida isländskt intresse förefinnes för ett samarbete av detta

slag. Om så visar sig vara fallet, bör Island enligt förslagsställarna på allvar

komma med i det kontinuerligt pågående nordiska turistupplysningssamarbetet.

I trafikutskottets förslag i anledning av medlemsförslaget meddelas,

att man från isländsk sida upplyst att intresse förelåge för att deltaga

i det nordiska turistupplysningssamarbetet i utlandet. På förslag av trafikutskottet

antog rådet en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanas

alt medverka till att Island kan deltaga i det nordiska turistupplysningssamarbetet

(nr 5).

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

I samband med behandlingen av detta medlemsförslag konstaterade trafikutskottet,

att det av regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation

nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna mellan

Island och övriga nordiska länder framginge, att de i denna rekommendation

framförda önskemålen — bortsett från turistsamarbetet — genomförts

i den utsträckning, som för närvarande vore möjlig. På förslag av utskottet

beslöt rådet därför anse det i denna rekommendation behandlade spörsmålet

såsom för rådets del slutbehandlat.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskollet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Ekonomiska utskottet hade att behandla regeringarnas meddelanden om

rekommendation nr 12/1959 angående ekonomiskt samarbete. Det framgick

av dessa, att regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige bildat

en nordisk ministerkommitté med uppgift att främja det ekonomiska

samarbetet i Norden, bl. a. genom att taga initiativ beträffande ekonomiska

samarbetsuppgifter, som äro av intresse från nordisk synpunkt, samt att behandla

och uttala sig om frågor av ekonomisk natur, som tillställas utskottet

av Nordiska rådet eller av en eller flera av de nordiska regeringarna. I

meddelandena lämnades även en redogörelse för de uppgifter, som åvila

det tjänstemannautskott, Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, som

tillsatts för att bistå samarbetsministrarna i dessas arbete. I regeringarnas

meddelanden redovisades vidare de konkreta samarbetsuppgifter, som äro

eller kunna bliva aktuella på det ekonomiska området. Det hänvisades sålunda

till samarbetet på handelspolitikens, produktionens, finans- och valutapolitikens,

den allmänna ekonomiska politikens, forskningens och utbildningens,

statistikens samt tullväsendets områden.

Vid ekonomiska utskottets behandling av meddelandena hade de närvarande

regeringsrepresentanterna tillfälle att redovisa de samarbetsuppgifter,

som — utöver dem, som anförts i meddelandena — kunna tänkas komma

att bli aktuella under den närmaste framtiden. Utskottet ansåg det önskvärt,

att rådets ekonomiska niomannakommitté finge tillfälle att före nästkommande

session sammanträffa med ministerkommittén och med den diskutera

aktuella nordiska samarbetsproblem, bl. a. samarbetet på det internationella

området, på basis av en skriftlig framställning av den problematik,

som är förbunden därmed. Utskottet föreslog, att rådet skulle lägga

meddelandena till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden i spörsmålet

till nästa ordinarie session. Detta blev också rådets beslut.

2. Samarbete beträffande hjälpen till underutvecklade länder

I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Alemyr, hade hemställts, att

rådet skulle rekommendera regeringarna att taga upp frågan om ett gemensamt

initiativ för att befordra och samordna utbildningen av experter till

tjänstgöring i underutvecklade länder. Huvudtanken bakom förslaget var,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

19

att det vore ändamålsenligt och naturligt, att de nordiska länderna samarbeta

för att skänka de experter, som i växande antal söka anställning i

utvecklingsländerna, en lämplig utbildning. Ekonomiska utskottet förklarade,

att det helt anslöt sig till de synpunkter på värdet av ett samnordiskt

initiativ på detta område, som framförts i medlemsförslaget. Varje enskilt

land synes —- anförde utskottet — endast med svårighet kunna tillfredsställa

behovet av specialutbildning av skiftande slag för experter, som ämna

tjänstgöra i utvecklingsländerna. På förslag av utskottet antog rådet också

en rekommendation (nr 9) till regeringarna om att taga upp frågan om

ett gemensamt initiativ för att befordra och samordna utbildningen av experter

till tjänstgöring i de underutvecklade länderna.

Under debatten i utskottet tog en medlem upp frågan om en generell samordning

de nordiska länderna emellan av hjälpen till underutvecklade länder

i enlighet med ett till rådets sjätte session väckt medlemsförslag, vilket

medlemsförslag icke föranlett någon rådets åtgärd. Denna mera vidsträckta

fråga syntes utskottet lämpligen böra vidare behandlas av ekonomiska niomannakommittén.

3. Frågor beträffande utrikesrepresentationen

En av de vid sessionen mera uppmärksammade sakerna var ett medlemsförslag,

från svensk sida biträtt av fröken Ebon Andersson och herr Osvald,

om samarbete beträffande utrikestjänsten i de nya staterna. Bakgrunden

till medlemsförslaget var att varje enskilt nordiskt land torde sakna personella

och ekonomiska resurser att bygga ut diplomatiska eller konsulära representationer

i alla de nya stater, som på senare tid uppstått särskilt i

Afrika. Ekonomiska utskottet uttalade i sitt förslag, att möjligheter att genom

samverkan de nordiska länderna emellan nå fram till rationalisering,

besparingar och bättre utnyttjande av utrikesrepresentationen synas föreligga,

även när det gäller tillvaratagandet av de nordiska ländernas intressen

i andra länder, särskilt beträffande de konsulära uppgifterna. När det

gäller utrikesrepresentationernas kommersiella, handelspolitiska och politiska

verksamhet, vore förhållandena enligt utskottet delvis annorlunda.

Även här torde emellertid —- och särskilt gällde detta de nya staterna —

ett visst utrymme föreligga för en nordisk samverkan. Det syntes utskottet

angeläget, att regeringarna pröva hur och på vilka områden en sådan samverkan

konkret kan utformas. På förslag av utskottet antog rådet också en

rekommendation (nr 6) till regeringarna att pröva, i vad mån en rationalisering

av utrikestjänsten, särskilt i de nya staterna, kan uppnås genom

nordisk samverkan.

Ett annat medlemsförslag, från svensk sida biträtt av fröken Ebon Andersson

och herr Osvald, syftade till att rekommendera regeringarna att till

allvarligt övervägande upptaga frågan, i vilka avseenden de nordiska ländernas

representation hos varandra kan rationaliseras och förbilligas. Det

påpekades i medlemsförslaget, att de nordiska ländernas diplomatiska representationer

i de nordiska grannländerna i mångt och mycket ha andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960

uppgifter än dem, som eljest tillkomma beskickningar i främmande länder.

Förslagsställarna underströko, att det naturligtvis under alla förhållanden

måste finnas någon form av central för olika kontaktuppgifter men

att man borde förutsättningslöst och fördomsfritt undersöka vilken organisationsform

som är den lämpligaste. Ekonomiska utskottet framhöll, att

det vore medvetet om att de nordiska ländernas diplomatiska representationer

i de andra nordiska länderna ha en karaktär och arbetsuppgifter, som

delvis avvika från vad som eljest är fallet beträffande diplomatisk verksamhet.

Frågan om möjligheterna att rationalisera och förbilliga denna verksamhet

prövades enligt utskottet kontinuerligt av de olika regeringarna liksom

i budgetarbetet i de nationella parlamenten. Tanken att rådet skulle

rekommendera regeringarna att söka ytterligare rationalisera och förbilliga

dessa diplomatiska representantioner vann icke någon anslutning i utskottet.

På förslag av detta beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets

rapport, deltogo vid årets session 21 talare, bl. a. samtliga Nordens fem

statsministrar. Av svenska regeringsmedlemmar yttrade sig i debatten, som

kom att taga större delen av första sessionsdagen i anspråk, förutom statsminister

Erlander även statsrådet Lange. Av de valda medlemmarna deltogo

från svensk sida herrar Ohlin, Rylander och Skoglund i Doverstorp.

Diskussionen under generaldebatten kom att väsentligen uppehålla sig

vid det nordiska samarbetet och rådets möjligheter att göra en insats för

detta. Från valda rådsmedlemmar framfördes kritik mot regeringarna för

deras alltför svala intresse för rådets arbete. Statsministrarnas inlägg utformades

till viss del som bemötande av vad sålunda framkommit.

I debatten berördes även frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet

inom ramen för EFTA. Från flera håll, bl. a. av statsminister Erlander och

statsrådet Lange, uttrycktes förhoppningar om att Finland skall kunna sluta

ett associationsavtal med EFTA. Också relationerna mellan de stora handelspolitiska

grupperingarna i Europa berördes av några talare.

Även andra samarbetsuppgifter togos upp till behandling under debatten.

Bl. a. tilldrog sig frågan om samarbetet på det kulturella området, särskilt

beträffande forskning och högre undervisning, betydande uppmärksamhet.

Herr Ohlin hade som avgående president redan i öppningsanförandet

kommit in på dessa frågor.

IV. Val m. m.

Vid sessionen utsåg rådet tre niomannakommittéer med uppgift att förbereda

rådets behandling av saker tillhörande respektive juridiska, sofcialpolitiska

och ekonomiska utskottens ämnesområden. Som svenska represen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

21

tanter omvaldes i den juridiska niomannakommittén herrar Ahlkvist och

Rylander, i den socialpolitiska herrar Birger. Andersson och Pettersson i

Dahl samt i den ekonomiska niomannakommittén herrar Ewerlöf och Strand

med herrar Ohlin och Eliasson i Sundborn som suppleanter.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes från

Sverige herr Helén och riksdagsman Yngve Möller. Till revisorer för tidskriften

utsåg rådet ånyo herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.

Rådet beslöt förlägga nästa ordinarie session till Köpenhamn i senare

hälften av februari 1961.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kiingl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

Förteckning

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Bilagn

över de vid Nordiska rådets åttonde session i Reykjavik 1960

antagna rekommendationer

Nordiska rådet rekommenderar Sveriges regering att i samverkan

med övriga nordiska länders regeringar närmare utreda

möjligheterna, på vad sätt medborgare i annat nordiskt

land än Sverige, som arbetar i sistnämnda land, skall kunna

erhålla likställighet med svensk medborgare med avseende å

rätten till förmåner från allmänna tjänstepensioneringen i

Sverige.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att genomföra

det framlagda förslaget om gemensam läkarmarknad (Sak A

2/1960) med den jämkning, som för Norges vidkommande betingas

av gällande krav på ett halvt års assistenttjänstgöring

hos »offentlig lege» för behörighet att där utöva självständig

läkarverksamhet.

Nordiska rådet rekommenderar

1. Islands regering att ansluta sig till överenskommelsen av

den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska

gränserna,

2. Norges regering att upphäva systemet med att fritt resevalutabelopp

endast kan erhållas mot anteckning i giltigt pass

eller pass, som utlöpt men icke är mer än fem år gammalt

samt

3. regeringarna i de nordiska länder, som är medlemmar av

Europarådet, att ansluta sig till den europeiska överenskommelsen

av den 20 april 1959 om visumfrihet för flyktingar.

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Finnland, Norge

og Sverige å gi fylkesmenn og »landshövdingar» i Nordkalottområdet

i oppdrag å utrede nsermere behovet for konferanser

nordkalottspprsmål og gi förslag om måten å anordne slike

konferanser på.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt medvirke til, åt Island

kan deltage i det nordiske turistoplysningssamarbejde i

udlandet.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att pröva, i vad

mån en rationalisering av utrikestjänsten, särskilt i de nya

staterna, kan uppnås genom nordisk samverkan.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å legge frem for rådet

det förslag om hpyere nordisk husholdningsutdannelse, som

den nå arbeidende komité vil fremlegge, samt resultatene av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960

23

undervisningsministerienes behandling av dette förslag ved

rådets neste ordinaere sesjon.

Rek. nr 8. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å s0rge for en betydelig

0kning i antal stipendier beregnet på isländsk ungdom til

studier ved folkehpyskoler i andre nordiske land.

Rek. nr 9. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ta upp frågan

om ett gemensamt nordiskt initiativ för att befordra och

samordna utbildningen av experter till tjänstgöring i underutvecklade

länder.

Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i fellesskap å skaffe tilveie

de npdvendige bel0p for årlige stipendier til studerende

i nordiske språk som bidrag til reiseutgifter og opphold i förbindelse

med bes0k i Island.

Rek. nr 11. Nordisk Råd anbefaler regjeringene å ta de npdvendige skritt

for opprettelse av en samarbeidskommisjon for forskning innen

arktisk medisin og stille de npdvendige midler til disposisjon

for kommisjonen, som b0r få fplgende mandat:

a. å ta initiativ til nye forskningsprosjekter, koordinere

igangvaerende forskningsarbeid og vurdere foreslåtte forskningsprosjekter

på den arktiske medisins område i de nordiske

land,

b. å fremme forskning innen arktisk medisin på andre måter

som den finner hensiktsmessig, samt

c. så snart som mulig å fremlegge resultatene av sine overveielser,

herunder også spprsmålet om opprettelse av et nordisk

institutt for arktisk medisin, knyttet til et medisinsk fakultet.

Rek. nr 12. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge gennemfprt lettere

adgang for nordiske statsborgere til åt erhverve anden nordisk

statsborgerret, bl. a. ved lempelse af kravene om en vis

tids ophold.

K0J6-J1

Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.