Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation
1960-10-19 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1960:173, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
1
Nr 173
Kungl. Maj. ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; given
Stockholms slott den 28 oktober 1960.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets åttonde session i Reykjavik den 28—
31 juli 1960.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Herman Kling
1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 173
2
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet i Stockholm
den 28 oktober 1960.
Närvarande:
Statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.
chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Kling följande.
Nordiska rådets åttonde session ägde rum i Reykjavik den 28—31 juli 1960.
Vid denna session antog rådet 12 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 19 oktober 1960, med redogörelse
för rådets åttonde session. Denna skrivelse är såsom bilaga fogad till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte delgiva riksdagen den sålunda
avgivna redogörelsen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att skrivelse, av den lydelse bilagan till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Borglund
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
3
Till KONUNGEN
Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets åttonde session i Reykjavik den 28—31 juli 1960 jämte
en bilaga.
Stockholm den 19 oktober 1960
Underdånigst
För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN
Gustaf Petrén
opaginerad Kontrollera mot PDF
'' l • .\ ■> VI '' X > • .-''it >\
/ ■ ■ »/ •} va) f un
?■>■>: titiiui-Å »•;ijoi uAittW''- Hbbjri -in) IvntniiH
■ ’ ! : ■■■■''■'''' ''
.n"g8ii.i -rf''
{WHlt i«vfo}>it''. bl n;>b nffcri/l•)<(!»''!
HWUÄ»»«bn,J
tsif*rt-tf-1 ,•!•>!i)/: vbiln.-/
/* !H(. jrrn-ui
\ '' ! '' > \ 1 ’, ''1
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
5
Redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets åttonde session i
Reykjavik den 28—31 juli 1960
I. Organisation m. m.
Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister
Tage Erlander,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune B. Johansson
och följande valda medlemmar:
riksbanksfullmäktig Emil Ahlkvist
redaktör Birger Andersson,
fru Sigrid Ekendahl,
lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,
direktör John Ericsson,
f. d. direktör Knut Ewerlöf,
chefredaktör Anselm Gillström,
metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,
docent Gunnar Helén (31 juli 1960 såsom ersättare för fru Sandström),
skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,
professor Bertil Ohlin,
professor emeritus Hugo Osvald,
riksgäldsfullmäktig Anders Pettersson i Dahl,
landshövding Olov Rylander,
fru Ragnhild Sandström (28—30 juli 1960),
förste vice talman Martin Skoglund i Doverstorp,
förste vice talman Axel Strand.
Delegationen biträddes av sin sekreterare docent Gustaf Petrén, sakkunniga
och övrig personal.
Till rådets president vid sessionen valdes direktör Gisli Jönsson, Island,
och till vice presidenter förutvarande statsminister Erik Eriksen, Danmark,
talman Karl-August Fagerholm, Finland, vice stortingspresident Nils Hpnsvald,
Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.
Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).
t Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 1 73
6
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960
De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:
Juridiska utskottet: herrar Ahlkvist,
John Ericsson,
Rylander,
Kulturutskottet: herrar Gillström,
Jonsson i Strömsund,
Osvald,
Socialpolitiska utskottet: herr Birger Andersson,
fru Ekendahl,
herr Pettersson i Dahl,
Trafikutskottet: herr Gustafsson i Stockholm,
fru Sandström,
herr Skoglund i Doverstorp (förman),
Ekonomiska utskottet: herrar Eliasson,
Ewerlöf,
Ohlin,
Strand (vice förman).
Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo statsrådet Kling i juridiska utskottet, statsråden Johansson
och Nilsson i socialpolitiska utskottet samt statsrådet Lange i ekonomiska
utskottet.
II. Behandlade saker
De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på
saklistan i tre olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare
session väckta men uppskjutna som till åttonde sessionen väckta —
(s. k. A-saker), en berättelser (s. k. C-saker) och en meddelanden från regeringarna
jämlikt 11 § stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning
av de av rådet tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. Dsaker).
Vid sessionen förekom icke något regeringsförslag (B-sak). Från
föregående session kvarstodo åtto uppskjutna A-saker. Till åttonde sessionen
hade väckts 17 nya medlemsförslag. Då sessionen av olika skäl måst
givas en något reducerad omfattning, hade presidiet hos regeringarna anhållit
om att berättelser och meddelanden skulle avlämnas endast i den
mån regeringarna bedömde det erforderligt eller presidiet framställde önskemål
därom. Under sådana förhållanden hade blott två berättelser och nio
meddelanden av regeringarna överlämnats till rådet.
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960
7
Enligt § 22 arbetsordningen hade presidiet utarbetat en rapport rörande
sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session. Rapporten
utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,
den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.
Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade
rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit
rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapporter lades till
handlingarna.
Samtliga saker utskottsbehandlades utom sex A-saker, vilka rådet beslöt
utan utskottsbehandling uppskjuta till senare session.
Vid sessionen antogos 12 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna
blevo utom i tre fall antagna enhälligt av samtliga i omröstningen
deltagande. Ett rekommendationsförslag förkastades. Av tidigare rekommendationer
avskrevos tre av rådet som slutbehandlade för dess del.
Behandlingen av 12 förslag uppsköts till en senare session.
A. Saker behandlade av juridiska utskottet
1. Associationsrätt
Til] sessionen hade uppskjutits ett redan till 1958 års session av herr
Rylander väckt förslag om antagande av en rekommendation, vari regeringarna
skulle ombedjas att företaga en genomgång av den associationsrättsliga
lagstiftningen i syfte att uppnå större rättslig enhet på detta område. Vid
1958 års och 1959 års sessioner hade behandlingen av medlemsförslaget
uppskjutits till en senare session i avvaktan på att visst utredningsarbete
skulle slutföras. Av juridiska niomannakommitténs utlåtande i saken till
innevarande års rådssession framgår, att envar av regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige sedan föregående session utsett en sakkunnig
med uppdrag att gemensamt undersöka möjligheterna att nå fram till större
rättslig enhet på aktiebolagsrättens område. Utlåtandet utvisar vidare, att
justitieministrarna, vid det gemensamma sammanträdet mellan dem och
niomannakommittén den 17 juni 1960, ställt i utsikt att för de sakkunniga
framhålla önskvärdheten i att dessas arbete i görligaste mån påskyndades.
Juridiska utskottet, som i sitt förslag fann anledning att understryka, att
arbetet att nå fram till eu större rättslig likställighet på detta område borde
påskyndas, ansåg att resultatet av de undersökningar, som komme att utföras
av de sakkunniga, borde avvaktas. På förslag av utskottet beslöt rådet
därför att uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa
ordinarie session.
2. Skadeståndsrätt
I anledning av ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Rylander, hade rådet
att behandla frågan om omfattningen av det allmännas skadeståndsskyl
-
8
Kungi. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
dighet i anledning av inom statens eller kommunernas verksamhetsområden
begångna felaktigheter. Spörsmålet hade aktualiserats, sedan kommittéer i
Danmark, Finland, Norge och Sverige år 1958 avgivit betänkanden innehållande
förslag till lagstiftning i ämnet. I det till sessionen väckta medlemsförslaget
påpekas, att de lagförslag, som framlagts av envar av de fyra kommittéerna,
bygga på den tankegången, att för skada, som i statlig eller kommunal
verksamhet vållats genom fel eller försummelse, staten respektive
kommunen är pliktig att i viss utsträckning ersätta den skadelidande. Enligt
förslagsställarna borde man emellertid icke låta den enskildes ersättningsmöjlighet
vara beroende av om enligt den s. k. culparegeln fel eller
försummelse kan visas ligga viss tjänsteman eller annan representant för det
allmänna till last; ansvar för det allmänna borde enligt medlemsförslaget
inträda oberoende av culpa. Det allmänna borde i stället svara för skada förorsakad
av objektivt konstaterbara oriktigheter. Juridiska utskottet hänvisade
för sin del till juridiska niomannakommittén, som i sitt utlåtande föreslagit
att behandlingen av medlemsförslaget borde uppskjutas till en senare session
med hänsyn till de departementsöverläggningar, som förestå rörande de
nyssnämnda kommittéernas lagförslag. Juridiska utskottet förklarade sig
hälsa med intresse, att ett lagstiftningsarbete på gemensam nordisk grund
inledes kring ett så väsentligt spörsmål som det allmännas skadeståndsansvar
för fel i offentlig verksamhet. I anledning av förslagsställarnas påpekanden
hade i utskottet närvarande regeringsrepresentanter uttalat sig för
att en blivande lagstiftning i ämnet i allt väsentligt borde bygga på den förenämnda
culparegeln. För sin del ansåg utskottet, att, innan slutlig ställning
tages från rådets sida till de komplicerade spörsmål, som medlemsförslaget
rest, rådet borde avvakta de resultat, vilka kunna nås vid de ovannämnda
interdepartementala förhandlingarna. Rådet beslöt med anledning härav
uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie
session.
3. Medborgarskapslagstiftning
Ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Rylander, hade tagit
upp frågan om revision på vissa punkter av den nordiska medborgarlagsliftningen.
Förslagsställarna hemställde, att rådet måtte rekommendera regeringarna
dels att verka för att den nordiska medborgarskapslagstiftningen
utsträckes att gälla även i Finland och Island, dels ock att den revideras i
vissa avseenden. I medlemsförslaget pekades bl. a. på önskvärdheten av
att de tidsfrister, som för närvarande tillämpas i de olika nordiska länderna
beträffande naturalisation av medborgare från annat nordiskt land
och beträffande anmälningsförfarandet, avsevärt förkortas. En revision av
medborgarskapslagarna i de nordiska länderna kunde enligt förslagställarna
bliva aktuell även vad angår de statslösa; för att de nordiska länderna
skola kunna ratificera den konvention i detta ämne, till vilken ett första
förslag utarbetats vid en konferens i Geneve våren 1959, fordras sannolikt
jämkningar i vissa regler i den nordiska medborgarskapsrätten. Slutligen
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960
9
pekas i medlemsförslaget på att en kommande revision av den nordiska
medborgarskapsrätten borde uppmärksamma frågan om vilket medborgarskap
utlänning, som vistas i något nordiskt land, skall anses ha enligt i Norden
gällande medborgarskapsrätt.
Beträffande den nordiska medborgarskapslagstiftningens utsträckande att
gälla även Finland och Island erinrade juridiska utskottet om att medborgare
i skandinaviskt land enligt praxis kan erhålla isländskt medborgarskap
genom naturalisation efter fem års vistelse i Island och om att en finländsk
kommitté för närvarande överväger vissa ändringar i den finländska medborgarskapslagen.
Med hänsyn till dessa omständigheter kom utskottet till
det resultatet, att någon rekommendation icke borde vidtagas av rådet i denna
del. Vad åter angår frågan om en eventuell anslutning till en internationell
konvention om statslösa uttalade utskottet allmänt att ändringar i
medborgarskapslagstiftningen, som föranledas av internationella konventioner,
icke borde genomföras annat än efter föregående gemensamma nordiska
överläggningar men fann det icke nödvändigt att giva uttryck för
denna sin ståndpunkt i en rekommendation. Ej heller frågan om utlänningars
medborgarskap ansåg utskottet ha sådan aktualitet, att den borde
upptagas till närmare överläggningar på nordisk basis. Däremot anslöt sig
utskottet till de i medlemsförslaget framförda synpunkterna på önskvärdheten
av en förkortning av de tidsfrister, som för närvarande tillämpas vid
naturalisation och vid anmälan. På förslag av utskottet antog rådet på denna
punkt en rekommendation (nr 12) till regeringarna att underlätta för
nordiska medborgare att förvärva annat nordiskt medborgarskap, bland
annat genom modifikation av kraven på viss tids vistelse i landet.
4. Skatterättsliga frågor
Det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget om samordning
av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist
och Rylander, hade under tiden sedan föregående session ingående
behandlats av juridiska niomannakommittén bl. a. på grundval av material
erhållet genom remissuttalanden. Sådana yttranden hade avgivits av ett
tjugutal myndigheter och organisationer. Niomannakommittén framförde i
sitt utlåtande vissa synpunkter på spörsmålet, vilket begränsats att gälla
arbetstagare som tillfälligt vistas i annat nordiskt land än det egna, samt
framlade specificerade förslag till ändringar av i Finland, Norge och Sverige
för nämnda grupp gällande regler om avdrag vid inkomstbeskattningen.
Juridiska utskottet anförde för sin del, att frågan syntes så komplicerad att
den, innan rådet antoge en rekommendation i saken, borde ytterligare utredas.
Utskottet anförde vidare att rådet — i stället för att rekommendationsvis
framföra mera specificerade önskemål av den karaktär, som niomannakommittén
förordat — borde antaga eu rekommendation, som mera
allmänt gåve uttryck för önskvärdheten av att medborgare från ett nordiskt
land likställes med medborgare i det egna landet, i förevarande fall såvitt
avser avdragsregler vid inkomstbeskattning. Utskottet föreslog vidare, att
10
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
saken skulle göras till föremål för ytterligare övervägande i juridiska niomannakommittén,
som borde företaga en preliminär undersökning av de
skattetekniska frågor, som kunna bliva aktuella, därest en rekommendation
av mera allmän art antages av rådet. På förslag av utskottet beslöt rådet
att uppskjuta den vidare behandlingen av saken till nästa ordinarie session.
5. Övriga frågor
I ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Rylander, hade föreslagits,
att rådet skulle rekommendera Norges och Sveriges regeringar att
erkänna den europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna doinsmakt.
I medlemsförslaget påpekades bl. a., att Norge och Sverige — vilka
båda utsett domare i domstolen — nu borde ha vunnit tillräcklig erfarenhet
av denna, sedan två mål dragits inför domstolen. Juridiska utskottet fann
emellertid avseende böra fästas vid de synpunkter, som i utskottet redovisats
av representanter för norska och svenska regeringarna, innebärande
att regeringarna ville invänta ytterligare erfarenheter av huru domstolen
komme att fungera i praxis. På förslag av utskottet beslöt rådet också uppskjuta
den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie
session.
Frågan om fördelningen av rådets gemensamma utgifter behandlades i ett
medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Ahlkvist. Förslagsställarna önskade att
presidiet skulle få möjlighet att dispensera från den nuvarande absoluta
regeln i 21 § rådets arbetsordning om att gemensamma kostnader — varmed
förstås utgifter för rådets tryck, av rådet utförda utredningar samt visst informationsmaterial
— skola fördelas mellan länderna i förhållande till antalet
valda medlemmar i rådet. I sitt förslag erinrade juridiska utskottet
om att behov av att kunna besluta om undantag från huvudregeln visat
sig föreligga i vissa fall, t. ex. då en större utredning icke angår samtliga
fem länder, och tillstyrkte en ändring av arbetsordningen på förevarande
punkt. Rådet beslöt i enlighet härmed.
B. Saker behandlade av kulturutskottet
1. Samarbete beträffande forskning och högre utbildning
Beträffande den vid 1959 års session såsom slutbehandlad avskrivna rekommendationen
nr 12/1958 angående samarbete i fråga om utbyggnaden
av universitet och högskolor hade meddelande till sessionen överlämnats
av Islands regering. Kulturutskottet pekade i sitt förslag på att Nordiska
kulturkommissionen arbetade med hithörande frågor. Vid behandlingen i
rådet av förslaget utspann sig en kort debatt. Alla medlemmar, som yttrade
sig i denna, från Sverige herrar Helén och Osvald, underströko vikten av
målmedvetna insatser för en samordning av de nordiska ländernas politik
på detta område. I generaldebatten tidigare under sessionen hade särskilt
herr Ohlin men även statsminister Erlander framhållit liknande synpunkter.
På förslag av utskottet beslöt rådet avvänta nya meddelanden i saken vid
nästa session.
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
11
Vid behandling av det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget
om högre nordisk hushållsutbildning, väckt av bl. a. fru Ekendahl,
kunde kulturutskottet konstatera att den nordiska kommitté, som tillsatts
för att utreda frågan, ännu icke slutfört sitt arbete. Utskottet fann det vara
önskvärt att, då utredningen slutförts, densamma förelägges rådet. På förslag
av utskottet antog rådet också en rekommendation av detta innehåll
(nr 7).
Till kulturutskottet hade vidare hänvisats regeringarnas meddelanden om
rekommendation nr 16/1957 angående inrättande av ett gemensamt forskningsinstitut
för arktisk medicin och arktisk hygien samt ett i anslutning
till meddelandena väckt tilläggsförslag om inrättande av ett gemensamt
forskningsinstitut för arktisk medicin och arktisk hygien. Vid regeringarnas
meddelanden fanns fogat det av ett nordiskt expertutskott i saken framlagda
betänkandet. Expertutskottet, som tillsatts av Nordiska kulturkommissionen,
hade i sitt betänkande stannat för att ett gemensamt institut tills
vidare icke borde upprättas men att erfarenheter borde vinnas genom att
ett forskningsråd upprättades. I tilläggsförslaget hemställdes om antagande
av en rekommendation, vari regeringarna anbefalldes att avgöra frågorna om
upprättandet och placeringen av ett nordiskt forskningsinstitut för arktisk
medicin och arktisk hygien. Kulturutskottet ansåg för sin del, att den vidare
behandlingen av frågan borde ske inom ramen av det föreslagna samarbetsrådet.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation om upprättande
av en samarbetskommission för forskning rörande arktisk medicin med
visst närmare angivet uppdrag och med tillgång till erforderliga medel (nr
It).
2. Kulturellt samarbete mellan Island och övriga nordiska länder
Tvenne till sessionen väckta medlemsförslag avsågo att på olika sätt skapa
förbättrade förutsättningar för utbytet av studerande ungdom emellan å
ena sidan Island och å andra sidan övriga nordiska länder.
Det ena medlemsförslaget, från svensk sida biträtt av herr Gustafsson
i Stockholm, tog sikte på att uppmana regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att vidtaga sådana åtgärder, att islänningarnas möjligheter
att studera vid folkhögskolor i dessa länder förbättrades. Det påpekades
i medlemsförslaget, att de isländska folkhögskoleelevernas studier i grannländerna
— icke minst eftersom det är fråga om den speciella skolform,
som folkhögskolan utgör — innebära en betydande förstärkning av banden
mellan Island och det övriga Norden. Medlemsförslagen utmynnade i en
hemställan att regeringarna i Danmark, Finland och Norge skulle rekommenderas
att avsevärt låta öka antalet för islänningar avsedda stipendier
samt alt regeringen i Sverige skulle vidta åtgärder i syfte att isländska folkhögskoleelever
regelmässigt erhölle studiehjälp med högsta möjliga belopp.
Kulturutskottet anslöt sig helt till de i medlemsförslaget framförda allmänna
synpunkterna på värdet av förbättrade möjligheter för isländsk ungdom
att studera vid folkhögskolor i de övriga nordiska länderna. Vad beträffar
förhållandena i Sverige pekade utskottet på alt behovsprövade sti
-
12
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960
pendier av det slag, som åsyftades i medlemsförslaget, enligt ändrade bestämmelser
endast kunde tilldelas svenska studerande, varför medlemsförslaget
i denna del icke kunde genomföras. Bl. a. med hänsyn härtill föreslog
utskottet rådet att generellt rekommendera regeringarna att låta avsevärt
öka antalet för isländska folkhögskolestuderande avsedda stipendier. En sådan
rekommendation antogs också av rådet (nr 8).
Det andra medlemsförslaget, väckt av bl. a. herr Helén, avsåg att underlätta
studieresor till Island för studerande i nordiska språk vid universitet
och högskolor i de andra nordiska länderna. Sådana studieresor skulle enligt
förslagsställarna vara av utomordentligt värde icke blott för de studerande
själva utan även utgöra ett betydelsefullt led i de allmänna strävandena
att knyta Island fastare till det övriga Norden. Även i denna sak anslöt sig
kulturutskottet till medlemsförslagets tankegångar. På förslag av utskottet
antog rådet en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanas att gemensamt
åvägabringa erforderliga belopp för årliga stipendier till studerande
i nordiska språk såsom bidrag till kostnader för resa och uppehälle i samband
med islandsvistelse (nr 10).
3. Övriga spörsmål
Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 18/1954 angående en nordisk folkakademi m. m. fäste kulturutskottet
uppmärksamheten vid att den nordiska expertkommitté, som tillsatts för att
utreda denna fråga, i det närmaste avslutat sitt arbete. På förslag av utskottet
beslöt rådet avvänta nya meddelanden i frågan vid nästa ordinarie session.
Samma beslut fattade rådet på förslag av kulturutskottet beträffande regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 22/1959 angående beviljande
av medel för gemensamma kulturella ändamål m. m. Utskottet, som
i sitt utlåtande redogjorde för de anslag, som i de olika nordiska länderna
lämnas för nordiska kulturella ändamål, fann anledning understryka att de
i rekommendationen framförda önskemålen om ett dispositionsanslag i
varje land om 200 000 kronor ännu icke tillgodosetts på alla håll. I intet land
hade särskilda medel anslagits för att främja det kulturella samarbetet med
Island.
Då kulturutskottet ansåg sig kunna konstatera, att de belopp, som enligt
rekommendation nr 3/1957 angående översättning av finsk och isländsk
facklitteratur till annat nordiskt språk borde beviljas till nämnda ändamål,
antingen redan anvisats eller kunde förväntas bliva anskaffade inom kort,
föreslog det att rekommendationen avskreves som färdigbehandlad. Detta
blev också rådets beslut.
C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet
1. Arbetsmarknadsfrågor
Från föregående session hade uppskjutits ett av herrar Osvald och Nihlfors
väckt medlemsförslag, i vilket yrkades, att rådet måtte rekommendera
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960
13
regeringarna att ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention
nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde samt att
vidtaga åtgärder för förverkligande av organisationens rekommendation i
samma ämne. Behandlingen av medlemsförslaget hade under tiden mellan
sjunde och åttonde sessionerna förberetts av rådets socialpolitiska niomannakommitté,
vilken har till uppgift att mellan sessionerna förberedelsevis
utreda sådana saker, som kunna väntas komma att hänvisas till socialpolitiska
utskottet vid nästkommande rådssession. Niomannakommittén hade i
sitt utlåtande påpekat att sedan sjunde sessionen ytterligare ett nordiskt
land, nämligen Danmark, liksom tidigare Island och Norge, ratificerat konventionen,
varjämte arbetsmarknadens huvudorganisationer i Sverige i en
central löneuppgörelse uttryckligen fastslagit likalönsprincipen såsom riktpunkt
för lönesättningen i framtida avtal. I Finland arbetar — erinrade
niomannakommittén — en statlig kommitté med uppgift att närmare undersöka
betingelserna för en ratifikation från Finlands sida. Niomannakommittén
fann anledning att i sitt utlåtande uttrycka sin stora tillfredsställelse
över denna utveckling, varigenom förutsättningarna för konventionens
ratificering av samtliga nordiska länder väsentligt förbättrats.
Socialpolitiska utskottet uttalade i sitt förslag i anledning av medlemstör
slaget, att i samtliga nordiska länder — även de, som ännu icke ratificerat
konventionen —• allmän enighet torde råda därom, att man bör eftersträva
en lönesättning för utförda arbetsprestationer, som inte gör åtskillnad
mellan könen. Utskottet fortsatte:
I de två länder, som ännu inte sett sig i stånd att ratificera konventionen,
har dessutom olika positiva åtgärder vidtagits, som är ägnade att framdeles
skapa förutsättningar för ratifikation. Härmed har enligt utskottets mening
medlemsförslagets syfte nu i allt väsentligt uppnåtts, och den formella
åtgärd, som en ratifikation innebär, synes mot bakgrunden härav
ha avtagit i betydelse. Utskottet anser, att i detta läge saken inte skulle
kunna föras ytterligare framåt genom en rekommendation från rådets sida
utan att det bör få ankomma på de länder, som ännu inte ratificerat konventionen,
att själva bestämma tidpunkten för ratifikation i enlighet med
den uppfattning, som råder i dessa länder om innebörden av en sådan åtgärd
och de förpliktelser, som följer härav.
Utskottet föreslog på angivna grunder, att rådet icke skulle företaga sig
något i anledning av medlemsförslaget. Tre medlemmar av utskottet voro
skiljaktiga och föreslogo, alt rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland
och Sverige att ratificera konventionen. Vid omröstning i rådet röstade
11 medlemmar för det i reservationen upptagna rekommendationsförslaget,
medan 52 röstade emot detta, varjämte 4 medlemmar avstodo från att rösta.
Rådet biföll därpå utskottets förslag.
2. Pensionslagstiftning
De svårigheter, som den nya svenska lagstiftningen om allmän tjänstepensionering
skapar för vissa icke-svenska nordiska arbetstagare, vilka arbeta
i Sverige, hade uppmärksammats i ett medlemsförslag. Däri påpekades,
14
Kungl. Mcij.ts skrivelse nr 173 år 1960
att de svenska arbetsgivarna för dessa sina arbetstagare inbetala en viss
procent av lönebeloppet till de svenska statliga tjänstepensionsfonderna.
Oaktat sålunda dessa arbetstagare bidraga till tjänstepensionen på samma
sätt som sina svenska kamrater, ger lagstiftningen dem avsevärt lägre förmåner,
än de svenska löntagarna få mottaga, och ställer även i övrigt högre
krav på dem för erhållande av pension.
Socialpolitiska niomannakommittén, som utförligt granskat den i medlemsförslaget
väckta frågan, hade i sitt utlåtande tillstyrkt bifall till förslaget
och förordat, att rådet rekommenderade Sveriges regering att i samverkan
med övriga nordiska länders regeringar närmare utreda möjligheterna
på vad sätt medborgare i annat nordiskt land än Sverige, som arbetar i sistnämnda
land, skall kunna erhålla full likställighet med svensk medborgare
med avseende å rätten till förmåner från allmänna tjänstepensioneringen i
Sverige.
Vid sessionen anslöt sig socialpolitiska utskottet i allt väsentligt till niomannakommitténs
synpunkter i frågan. För egen del ville utskottet särskilt
understryka betydelsen av en lösning enligt medlemsförslagets syfte
främst för de arbetstagare, som bo i gränstrakterna till Sverige och arbeta i
det landet, samt för dem, som efter att ha fullgjort sina arbetsinsatser inom
svenskt näringsliv önska flytta tillbaka till silt hemland. Utskottet föreslog
rådet att antaga en rekommendation av den lydelse, som socialpolitiska niomannakommittén
förordat. Till utskottets utlåtande var fogad en reservation
av herr Pettersson i Dahl, som ansåg att rådet borde uppskjuta den vidare
behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie session.
Efter debatt i rådet, varvid hr Strand med instämmande av hr Pettersson
i Dahl yrkade avslag å utskottets rekommendationsförslag, företogs votering.
Därvid antogs rekommendationsförslaget med 53 röster mot 5 (nr 1),
varjämte 9 medlemmar avstodo från att rösta.
3. Hälso- och sjukvårdsfrågor
Till socialpolitiska utskottet hade hänvisats det från föregående session
uppskjutna tilläggsförslaget om gemensam läkarmarknad samt svenska
regeringens meddelande om rekommendation nr 7/1957 angående gemensam
arbetsmarknad för läkare och tandläkare.
I sitt utlåtande i saken uttryckte socialpolitiska niomannakommittén sin
tillfredsställelse över det förslag till konvention om gemensam nordisk arbetsmarknad
för läkare, som år 1959 framlagts av en av regeringarna tillsatt
kommitté. Genom detta har, konstaterade niomannakommittén, strävandena
att åvägabringa en gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare
förts ett avgörande steg framåt. Niomannakommittén noterade vidare, att
konventionsförslaget i allt väsentligt ansluter sig till de riktlinjer, som rådet
uppdrog i rekommendationen nr 7/1957, och fann det vara angeläget, att
Danmark, Finland, Norge och Sverige utan dröjsmål inginge den föreslagna
överenskommelsen. Kommittén uttryckte därjämte en förhoppning att Island
skulle kunna ansluta sig till denna. Niomannakommittén berörde i sitt utlå
-
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960
15
tande även frågan om den i Norge gällande ordningen, enligt vilken läkare
efter avlagd examen skall fullgöra ett halvt års tjänstgöring som assistent
hos praktiserande »offentlig lege» för att få rätt att utöva självständig läkarverksamhet.
Kommittén uttalade i detta sammanhang att, då dessa bestämmelser
även gälla för norska medborgare, läkare från annat nordiskt land
icke kan påfordra att fritagas från denna tjänstgöringsskyldighet, om behörighet
till självständig läkarverksamhet önskas. Niomannakommittén hade
därför intet att erinra mot att den föreslagna överenskommelsen för Norges
vidkommande på denna punkt modifieras i antydd riktning.
På förslag av socialpolitiska utskottet, som helt anslöt sig till niomannakommitténs
synpunkter, antog rådet en rekommendation (nr 2), vari regeringarna
uppmanas att genomföra det framlagda förslaget om gemensam läkarmarknad
med den jämkning, som för Norges vidkommande betingas av
gällande krav på ett halvt års assistenttjänstgöring hos »offentlig lege» för
behörighet att där utöva självständig läkarverksamhet.
I ett till sessionen väckt medlemsförslag, från svensk sida biträtt av fru
Ekendahl och herr Pettersson i Dahl, hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att få till stånd ett samarbete mellan de nordiska länderna
i fråga om odontologisk materialprovning och forskning i samband
härmed. I medlemsförslaget hänvisades till rådets rekommendation nr 16/
1954 angående samarbete i fråga om forsknings- och laboratorieundersökningar
m. in. på hälso- och sjukvårdens område. Det samarbete, som avses
i denna rekommendation, hör för närvarande — heter det i medlemsförslaget
— inriktas på odontologisk materialprovning och erforderlig forskning
i anslutning härtill. Då regeringarna under våren 1960 tillsatt ett nordiskt
utskott med uppgift att utarbeta förslag om upprättande av en gemensam
nordisk institution för provning av dentalmaterial samt att framlägga förslag
till riktlinjer för en sådan institutions framtida verksamhet och ledning,
föreslog socialpolitiska niomannakommittén, att rådet skulle uppskjuta den
vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa session. På förslag av
socialpolitiska utskottet beslöt rådet sådant uppskov.
D. Saker behandlade av trafikutskottet
1. Pass- och gränslättnader
I ett medlemsförslag, från svensk sida biträtt av herr Nihlfors, hade rådet
uppmanats att rekommendera regeringarna att vidtaga en rad åtgärder i syfte
alt ytterligare underlätta resetrafiken mellan de nordiska länderna inbördes
samt mellan dessa länder och tredje land. I medlemsförslaget påpekades, att
i de nordiska länderna, som för några år sedan gått i spetsen för att rasera
bestående hinder gentemot persontrafiken, en rad bestämmelser, ägnade att
väcka irritation för de resande, fortfarande vore i kraft. Förslaget utmynnade
i eu hemställan, alt rådet måtte rekommendera Islands regering att
ansluta sig till överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid de
internordiska gränserna, Norges regering att upphäva systemet med att
16
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
fritt resevalutabelopp endast kan erhållas mot anteckning i giltigt pass eller
pass, som utlöpt men icke är mer än fem år gammalt, och de nordiska
regeringarna att ansluta sig till de europeiska överenskommelserna om bestämmelser
för persontrafik mellan Europarådets medlemsstater och om
visumfrihet för flyktingar, bosatta i Europarådets medlemsstater.
Trafikutskottet konstaterade i sitt utlåtande att berörda nordiska myndigheter
synes vara eniga om önskvärdheten av att Islands regering ansluter
sig till den nordiska passunionen. Vederbörande norska myndigheter torde
numera — anförde utskottet vidare — vara beredda att positivt överväga
att upphäva kravet på uppvisande av pass för erhållande av resevaluta. En
anslutning från Danmarks, Norges och Sveriges regeringar till den europeiska
överenskommelsen om visumfrihet för flyktingar syntes utskottet
vara att vänta inom nära framtid. Vad beträffar den europeiska överenskommelsen
om ersättande av pass med andra identitetshandlingar, vilken
konvention Norge förklarat sig beredd tillträda, erinrade utskottet om att de
danska, finländska och svenska remissmyndigheterna icke för sin del ansett
sig kunna tillstyrka en anslutning till överenskommelsen. Utskottet föreslog
därför, att rådet skulle uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget,
såvitt avsåge nu nämnda fråga, men i övrigt antaga en rekommendation
om att Island skulle ansluta sig till den nordiska passöverenskommelsen,
att Norge skulle upphäva systemet med att fritt resevalutabelopp
endast kan erhållas på sätt, som nyss nämnts, samt att de nordiska länder,
som äro medlemmar av Europarådet, skulle ansluta sig till den europeiska
överenskommelsen av den 20 april 1959 om visumfrihet för flyktingar.
Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag och antog en rekommendation
i ämnet (nr 3).
2. Nordkalott frågor
I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Sandström, hade föreslagits, att
rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige att
uppdraga åt landshövdingar och fylkesmän inom Nordkalott-området att
på lämpligaste sätt samverka beträffande anordnande av regelbundet återkommande
konferenser med deltagande av bl. a. kommunala och statliga
myndigheter och enskilda organisationer. I medlemsförslaget framhölls,
att nordkalotlproblemen tillvunnit sig ett alltmera ökat intresse på senare
tid, icke minst sedan dessa problem tagits upp av Nordiska rådet vid dess
femte session år 1957. Det förelåge enligt förslagsställarna ett betydande behov
för den på Nordkalotten bosatta befolkningens förtroendemän att komma
i kontakt med varandra och diskutera gemensamma spörsmål. Värdefulla
erfarenheter i detta avseende hade kunnat göras vid den av föreningen
Pohjola-Norden den 5—7 mars 1960 anordnade Nordkalott-konferensen i
Torneå. Då det emellertid knappast är möjligt för föreningarna Norden att
på längre sikt taga på sig bördan av dessa Nordkalott-konferenser, låge det
enligt förslagsställarna nära till hands att länsorganen i Finland och Sverige
samt fylkeskonloren i Norge finge möjligheter att samverka för anordnande
av sådana konferenser.
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 173 år 1960
17
Trafikutskottet påpekade att medlemsförslaget vid remissbehandlingen
rönt ett övervägande positivt mottagande; vissa skiljaktiga synpunkter hade
dock framförts beträffande frågan på vad sätt konferenser av detta slag
bäst skulle kunna förberedas och organiseras liksom även rörande spörsmålet
om hur ofta de borde hållas. Då utskottet därjämte inhämtat, att föreningarna
Norden avsåge att arrangera ytterligare en Nordkalott-konferens
under år 1961, föreslog det att rådet skulle rekommendera regeringarna i de
tre intresserade länderna att ge landshövdingar och fylkesmenn inom Nordkalotten
i uppdrag att närmare utreda behovet av dylika Nordkalott-konferenser
samt att framlägga förslag om på vad sätt dessa konferenser borde
anordnas. En dylik rekommendation antogs rickså av rådet (nr 4).
Vid sin sjunde session antog rådet rekommendationen nr 13/1959 angående
vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige, vari regeringarna
i Norge och Sveriges uppmanades att pröva möjligheterna att i en nära
framtid utbygga en dylik vägförbindelse. Till sessionen förelåg ett meddelande
från norska regeringen, enligt vilket man på norsk sida fortfarande
företoge förberedande undersökningar och mätningar för att möjliggöra ett
eventuellt utbyggande av en hela året öppen väg över Umbukta. Vidare meddelades
att så snart detta förberedande arbete slutförts, man komme att
taga kontakt med de svenska myndigheterna för att diskutera prioriteten
och gången av en utbyggnad. Trafikutskottet, som förutsatte att arbetet fortsatte
med största möjliga skyndsamhet, föreslog att rådet i avvaktan på
resultatet av pågående undersökningar skulle avvakta nya meddelanden i
saken till nästa ordinarie session. Rådet beslöt i enlighet härmed.
3. Förbindelserna mellan Island och det övriga Norden
Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag av bl. a. herr Birger Andersson
med hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att
medverka till att Island, därest landet så önskade, toge del i det nordiska
turistupplysningssamarbetet avseende utlandet. Huvudtanken i förslaget
var att det borde kunna ställa sig fördelaktigt för Island, för vilket det
skulle bli oproportionerligt betungande att bygga ut ett mera omfattande
nät av turistkontor världen runt, att kunna ansluta sig till det samarbete
på turistupplysningens område, som sedan en tid tillbaka organiserats av de
övriga nordiska länderna. En första åtgärd vore enligt medlemsförslaget att
undersöka, huruvida isländskt intresse förefinnes för ett samarbete av detta
slag. Om så visar sig vara fallet, bör Island enligt förslagsställarna på allvar
komma med i det kontinuerligt pågående nordiska turistupplysningssamarbetet.
I trafikutskottets förslag i anledning av medlemsförslaget meddelas,
att man från isländsk sida upplyst att intresse förelåge för att deltaga
i det nordiska turistupplysningssamarbetet i utlandet. På förslag av trafikutskottet
antog rådet en rekommendation, i vilken regeringarna uppmanas
alt medverka till att Island kan deltaga i det nordiska turistupplysningssamarbetet
(nr 5).
18
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
I samband med behandlingen av detta medlemsförslag konstaterade trafikutskottet,
att det av regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation
nr 9/1957 angående förbättring av trafikförbindelserna mellan
Island och övriga nordiska länder framginge, att de i denna rekommendation
framförda önskemålen — bortsett från turistsamarbetet — genomförts
i den utsträckning, som för närvarande vore möjlig. På förslag av utskottet
beslöt rådet därför anse det i denna rekommendation behandlade spörsmålet
såsom för rådets del slutbehandlat.
E. Saker behandlade av ekonomiska utskollet
1. Nordiskt ekonomiskt samarbete
Ekonomiska utskottet hade att behandla regeringarnas meddelanden om
rekommendation nr 12/1959 angående ekonomiskt samarbete. Det framgick
av dessa, att regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige bildat
en nordisk ministerkommitté med uppgift att främja det ekonomiska
samarbetet i Norden, bl. a. genom att taga initiativ beträffande ekonomiska
samarbetsuppgifter, som äro av intresse från nordisk synpunkt, samt att behandla
och uttala sig om frågor av ekonomisk natur, som tillställas utskottet
av Nordiska rådet eller av en eller flera av de nordiska regeringarna. I
meddelandena lämnades även en redogörelse för de uppgifter, som åvila
det tjänstemannautskott, Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, som
tillsatts för att bistå samarbetsministrarna i dessas arbete. I regeringarnas
meddelanden redovisades vidare de konkreta samarbetsuppgifter, som äro
eller kunna bliva aktuella på det ekonomiska området. Det hänvisades sålunda
till samarbetet på handelspolitikens, produktionens, finans- och valutapolitikens,
den allmänna ekonomiska politikens, forskningens och utbildningens,
statistikens samt tullväsendets områden.
Vid ekonomiska utskottets behandling av meddelandena hade de närvarande
regeringsrepresentanterna tillfälle att redovisa de samarbetsuppgifter,
som — utöver dem, som anförts i meddelandena — kunna tänkas komma
att bli aktuella under den närmaste framtiden. Utskottet ansåg det önskvärt,
att rådets ekonomiska niomannakommitté finge tillfälle att före nästkommande
session sammanträffa med ministerkommittén och med den diskutera
aktuella nordiska samarbetsproblem, bl. a. samarbetet på det internationella
området, på basis av en skriftlig framställning av den problematik,
som är förbunden därmed. Utskottet föreslog, att rådet skulle lägga
meddelandena till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden i spörsmålet
till nästa ordinarie session. Detta blev också rådets beslut.
2. Samarbete beträffande hjälpen till underutvecklade länder
I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Alemyr, hade hemställts, att
rådet skulle rekommendera regeringarna att taga upp frågan om ett gemensamt
initiativ för att befordra och samordna utbildningen av experter till
tjänstgöring i underutvecklade länder. Huvudtanken bakom förslaget var,
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
19
att det vore ändamålsenligt och naturligt, att de nordiska länderna samarbeta
för att skänka de experter, som i växande antal söka anställning i
utvecklingsländerna, en lämplig utbildning. Ekonomiska utskottet förklarade,
att det helt anslöt sig till de synpunkter på värdet av ett samnordiskt
initiativ på detta område, som framförts i medlemsförslaget. Varje enskilt
land synes —- anförde utskottet — endast med svårighet kunna tillfredsställa
behovet av specialutbildning av skiftande slag för experter, som ämna
tjänstgöra i utvecklingsländerna. På förslag av utskottet antog rådet också
en rekommendation (nr 9) till regeringarna om att taga upp frågan om
ett gemensamt initiativ för att befordra och samordna utbildningen av experter
till tjänstgöring i de underutvecklade länderna.
Under debatten i utskottet tog en medlem upp frågan om en generell samordning
de nordiska länderna emellan av hjälpen till underutvecklade länder
i enlighet med ett till rådets sjätte session väckt medlemsförslag, vilket
medlemsförslag icke föranlett någon rådets åtgärd. Denna mera vidsträckta
fråga syntes utskottet lämpligen böra vidare behandlas av ekonomiska niomannakommittén.
3. Frågor beträffande utrikesrepresentationen
En av de vid sessionen mera uppmärksammade sakerna var ett medlemsförslag,
från svensk sida biträtt av fröken Ebon Andersson och herr Osvald,
om samarbete beträffande utrikestjänsten i de nya staterna. Bakgrunden
till medlemsförslaget var att varje enskilt nordiskt land torde sakna personella
och ekonomiska resurser att bygga ut diplomatiska eller konsulära representationer
i alla de nya stater, som på senare tid uppstått särskilt i
Afrika. Ekonomiska utskottet uttalade i sitt förslag, att möjligheter att genom
samverkan de nordiska länderna emellan nå fram till rationalisering,
besparingar och bättre utnyttjande av utrikesrepresentationen synas föreligga,
även när det gäller tillvaratagandet av de nordiska ländernas intressen
i andra länder, särskilt beträffande de konsulära uppgifterna. När det
gäller utrikesrepresentationernas kommersiella, handelspolitiska och politiska
verksamhet, vore förhållandena enligt utskottet delvis annorlunda.
Även här torde emellertid —- och särskilt gällde detta de nya staterna —
ett visst utrymme föreligga för en nordisk samverkan. Det syntes utskottet
angeläget, att regeringarna pröva hur och på vilka områden en sådan samverkan
konkret kan utformas. På förslag av utskottet antog rådet också en
rekommendation (nr 6) till regeringarna att pröva, i vad mån en rationalisering
av utrikestjänsten, särskilt i de nya staterna, kan uppnås genom
nordisk samverkan.
Ett annat medlemsförslag, från svensk sida biträtt av fröken Ebon Andersson
och herr Osvald, syftade till att rekommendera regeringarna att till
allvarligt övervägande upptaga frågan, i vilka avseenden de nordiska ländernas
representation hos varandra kan rationaliseras och förbilligas. Det
påpekades i medlemsförslaget, att de nordiska ländernas diplomatiska representationer
i de nordiska grannländerna i mångt och mycket ha andra
20
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 173 år 1960
uppgifter än dem, som eljest tillkomma beskickningar i främmande länder.
Förslagsställarna underströko, att det naturligtvis under alla förhållanden
måste finnas någon form av central för olika kontaktuppgifter men
att man borde förutsättningslöst och fördomsfritt undersöka vilken organisationsform
som är den lämpligaste. Ekonomiska utskottet framhöll, att
det vore medvetet om att de nordiska ländernas diplomatiska representationer
i de andra nordiska länderna ha en karaktär och arbetsuppgifter, som
delvis avvika från vad som eljest är fallet beträffande diplomatisk verksamhet.
Frågan om möjligheterna att rationalisera och förbilliga denna verksamhet
prövades enligt utskottet kontinuerligt av de olika regeringarna liksom
i budgetarbetet i de nationella parlamenten. Tanken att rådet skulle
rekommendera regeringarna att söka ytterligare rationalisera och förbilliga
dessa diplomatiska representantioner vann icke någon anslutning i utskottet.
På förslag av detta beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget.
III. Generaldebatten
I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets
rapport, deltogo vid årets session 21 talare, bl. a. samtliga Nordens fem
statsministrar. Av svenska regeringsmedlemmar yttrade sig i debatten, som
kom att taga större delen av första sessionsdagen i anspråk, förutom statsminister
Erlander även statsrådet Lange. Av de valda medlemmarna deltogo
från svensk sida herrar Ohlin, Rylander och Skoglund i Doverstorp.
Diskussionen under generaldebatten kom att väsentligen uppehålla sig
vid det nordiska samarbetet och rådets möjligheter att göra en insats för
detta. Från valda rådsmedlemmar framfördes kritik mot regeringarna för
deras alltför svala intresse för rådets arbete. Statsministrarnas inlägg utformades
till viss del som bemötande av vad sålunda framkommit.
I debatten berördes även frågan om det nordiska ekonomiska samarbetet
inom ramen för EFTA. Från flera håll, bl. a. av statsminister Erlander och
statsrådet Lange, uttrycktes förhoppningar om att Finland skall kunna sluta
ett associationsavtal med EFTA. Också relationerna mellan de stora handelspolitiska
grupperingarna i Europa berördes av några talare.
Även andra samarbetsuppgifter togos upp till behandling under debatten.
Bl. a. tilldrog sig frågan om samarbetet på det kulturella området, särskilt
beträffande forskning och högre undervisning, betydande uppmärksamhet.
Herr Ohlin hade som avgående president redan i öppningsanförandet
kommit in på dessa frågor.
IV. Val m. m.
Vid sessionen utsåg rådet tre niomannakommittéer med uppgift att förbereda
rådets behandling av saker tillhörande respektive juridiska, sofcialpolitiska
och ekonomiska utskottens ämnesområden. Som svenska represen
-
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
21
tanter omvaldes i den juridiska niomannakommittén herrar Ahlkvist och
Rylander, i den socialpolitiska herrar Birger. Andersson och Pettersson i
Dahl samt i den ekonomiska niomannakommittén herrar Ewerlöf och Strand
med herrar Ohlin och Eliasson i Sundborn som suppleanter.
Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes från
Sverige herr Helén och riksdagsman Yngve Möller. Till revisorer för tidskriften
utsåg rådet ånyo herrar Birger Andersson och Pettersson i Dahl.
Rådet beslöt förlägga nästa ordinarie session till Köpenhamn i senare
hälften av februari 1961.
22
Kiingl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
Förteckning
Rek. nr 1.
Rek. nr 2.
Rek. nr 3.
Rek. nr 4.
Rek. nr 5.
Rek. nr 6.
Rek. nr 7.
Bilagn
över de vid Nordiska rådets åttonde session i Reykjavik 1960
antagna rekommendationer
Nordiska rådet rekommenderar Sveriges regering att i samverkan
med övriga nordiska länders regeringar närmare utreda
möjligheterna, på vad sätt medborgare i annat nordiskt
land än Sverige, som arbetar i sistnämnda land, skall kunna
erhålla likställighet med svensk medborgare med avseende å
rätten till förmåner från allmänna tjänstepensioneringen i
Sverige.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att genomföra
det framlagda förslaget om gemensam läkarmarknad (Sak A
2/1960) med den jämkning, som för Norges vidkommande betingas
av gällande krav på ett halvt års assistenttjänstgöring
hos »offentlig lege» för behörighet att där utöva självständig
läkarverksamhet.
Nordiska rådet rekommenderar
1. Islands regering att ansluta sig till överenskommelsen av
den 12 juli 1957 om upphävande av passkontrollen vid de internordiska
gränserna,
2. Norges regering att upphäva systemet med att fritt resevalutabelopp
endast kan erhållas mot anteckning i giltigt pass
eller pass, som utlöpt men icke är mer än fem år gammalt
samt
3. regeringarna i de nordiska länder, som är medlemmar av
Europarådet, att ansluta sig till den europeiska överenskommelsen
av den 20 april 1959 om visumfrihet för flyktingar.
Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Finnland, Norge
og Sverige å gi fylkesmenn og »landshövdingar» i Nordkalottområdet
i oppdrag å utrede nsermere behovet for konferanser
nordkalottspprsmål og gi förslag om måten å anordne slike
konferanser på.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt medvirke til, åt Island
kan deltage i det nordiske turistoplysningssamarbejde i
udlandet.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att pröva, i vad
mån en rationalisering av utrikestjänsten, särskilt i de nya
staterna, kan uppnås genom nordisk samverkan.
Nordisk Råd henstiller til regjeringene å legge frem for rådet
det förslag om hpyere nordisk husholdningsutdannelse, som
den nå arbeidende komité vil fremlegge, samt resultatene av
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 173 år 1960
23
undervisningsministerienes behandling av dette förslag ved
rådets neste ordinaere sesjon.
Rek. nr 8. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å s0rge for en betydelig
0kning i antal stipendier beregnet på isländsk ungdom til
studier ved folkehpyskoler i andre nordiske land.
Rek. nr 9. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ta upp frågan
om ett gemensamt nordiskt initiativ för att befordra och
samordna utbildningen av experter till tjänstgöring i underutvecklade
länder.
Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i fellesskap å skaffe tilveie
de npdvendige bel0p for årlige stipendier til studerende
i nordiske språk som bidrag til reiseutgifter og opphold i förbindelse
med bes0k i Island.
Rek. nr 11. Nordisk Råd anbefaler regjeringene å ta de npdvendige skritt
for opprettelse av en samarbeidskommisjon for forskning innen
arktisk medisin og stille de npdvendige midler til disposisjon
for kommisjonen, som b0r få fplgende mandat:
a. å ta initiativ til nye forskningsprosjekter, koordinere
igangvaerende forskningsarbeid og vurdere foreslåtte forskningsprosjekter
på den arktiske medisins område i de nordiske
land,
b. å fremme forskning innen arktisk medisin på andre måter
som den finner hensiktsmessig, samt
c. så snart som mulig å fremlegge resultatene av sine overveielser,
herunder også spprsmålet om opprettelse av et nordisk
institutt for arktisk medisin, knyttet til et medisinsk fakultet.
Rek. nr 12. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge gennemfprt lettere
adgang for nordiske statsborgere til åt erhverve anden nordisk
statsborgerret, bl. a. ved lempelse af kravene om en vis
tids ophold.
K0J6-J1
Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.