Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1961-04-07 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1961:101, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

1

Nr 101

Iiungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation;

given Stockholms slott den 7 april 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets nionde session i Köpenhamn den 18—

24 februari 1961.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet i Stockholm den

7 april 1961.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,

af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets nionde session ägde rum i Köpenhamn den 18—24 februari

1961. Vid denna session antog rådet 14 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd

skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 23 mars 1961, med redogörelse

för rådets nionde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den sålunda

avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att skrivelse,

av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulf Norslröm

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets nionde session i Köpenhamn den 18—24 februari 1961

jämte en bilaga.

Stdckholm den 23 mars 1961

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

opaginerad Kontrollera mot PDF

''V. '' '' : A itlVuW -''.h^oV. V. IV '' l\

y "i )> / i / :■?. nn

5.Mi/nisi iy ■ • e.iW.fcjfWjh ''“f''Lvy/< t r/ti*) '' - '''' f:;''1

.. i:‘ut ii‘>

r<m>-»Ma <:<r u''.i
ic^jt«^i»TC*ibr{;

?

!:c<i<''I"-’: .it ^^- r j?J-''H>åi*r -li^I

-Uu HTH-n!

jwVfl >t*1 ".sj

<1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

ö

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets nionde

session i Köpenhamn den 18—24 februari 1961

I. Organisation in. in.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena östen Undén,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzén,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson

och följande valda medlemmar:

småbrukare Arvid Andersson i Ryggestad,

redaktör Birger Andersson,

lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,

fru Sigrid Ekendahl,

lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,

f. d. direktör Knut Ewerlöf,

chefredaktör Anselm Gillström,

metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

docent Gunnar Helén,

skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,

redaktör Birger Lundström,

professor Bertil Ohlin,

professor emeritus Hugo Osvald,

f. d. landshövding Rickard Sandler (18—23 februari 1961),

fru Ingrid Segerstedt Wiberg (24 februari 1961 såsom ersättare för herr

Sandler),

förste vice talman Axel Strand,

lantbrukare Sven Sundin.

Statsrådet Nilsson intog icke sin plats i rådet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes förutvarande statsminister Erik

Eriksen, Danmark, och till vice presidenter talman Karl-August Fagerholm,

Finland, direktör Gisli Jönsson, Island, vice stortingspresident Nils H0nsvald,

Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskottet på följande sätt:

Juridiska utskottet: herrar Andersson i Ryggestad,

Helén,

Sandler,

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

..lUiiA ;r;u:r>t

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Gillström,

Jonsson i Strömsund,

Osvald,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Sundin,

herrar Cassel,

Gustafsson i Stockholm (förman),

Lundström,

herrar Eliasson i Sundborn,

Ewerlöf,

Ohlin,

Strand (vice förman).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen, Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltogo statsrådet Kling i juridiska utskottet, statsrådet Edenman i kulturutskottet,

statsråden Skoglund och Johansson i trafikutskottet och statsminister

Erlander samt statsråden Lange, Lindström och Netzén i ekonomiska

utskottet.

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på saklistan

i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare

session väckta men uppskjutna som till nionde sessionen väckta — (s. k.

A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k. C-saker)

och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för Nordiska

rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade rekom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

mendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo tolv uppskjutna

A-saker. Till nionde sessionen hade väckts 17 nya medlemsförslag.

Regeringsförslagen voro två till antalet. Sammanlagt nio berättelser överlämnades

av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska

kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén

samt Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete.

Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer

hade givit upphov till 90 D-saker.

Enligt § 22 arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport

rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.

Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,

den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.

Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade

rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit

rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén

för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapporter lades till handlingarna.

Fem A-saker och 43 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.

Vidare handläggning av de nämnda A-sakerna uppsköts

till nästa ordinarie session. D-sakerna lades till handlingarna, varvid rådet

beträffande några saker förklarade sig anse spörsmålen för rådets del

slutbehandlade (se härom närmare nedan under F.), medan för övrigas vidkommande

rådet förklarade sig vänta nya meddelanden till nästa ordinarie

session.

Vid sessionen antogos 14 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna

blevo utom i ett fall antagna enhälligt av samtliga i omröstningen

deltagande. Ett framlagt rekommendationsförslag förkastades. Av tidigare

rekommendationer avskrevos i allt 18 helt och tre delvis som slutbehandlade

för rådets del.

Behandlingen av sammanlagt 13 förslag uppsköts till nästa ordinarie session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Lagstiftningssamarbetet

Till sessionen hade uppskjutits ett vid sjunde sessionen år 1959 av bl. a.

numera landshövdingen Olov Rylander väckt tilläggsförslag om formerna

för det nordiska lagstiftningssamarbetet. I förslaget hemställdes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att närmare undersöka, hur det nordiska

lagstiftningsarbetet mest effektivt kunde organiseras, samt att därefter förelägga

rådet för yttrande det förslag, som kunde ha framkommit vid regeringarnas

undersökningar.

I sitt utlåtande över tilläggsförslaget konstaterade rådets juridiska niomannakomitté

alt, sedan förslaget väckts, inom justitiedepartementen/mi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

nisterierna i de olika länderna vissa organisatoriska åtgärder genomförts i

syfte att skapa möjligheter för ett bättre tillgodoseende än tidigare av de

krav, som det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet ställde på de för

denna verksamhet ansvariga regeringsorganen. BI. a. hade de nordiska justitieministrarna

vid ett möte i november 1959 överenskommit om att i ettvart

justitiedepartement/ministerium utse en kontaktman med uppgift bl. a. att

koordinera arbetet med nordiska lagstiftningsfrågor inom landet. Sådana

kontaktmän hade också numera utsetts. Niomannakommittén hade lagt fram

förslag om antagande av en rekommendation till regeringarna om att beträffande

viktigare lagstiftningsförslag, som tillkommit eller kunna komma att

utarbetas efter nordiskt samarbete, efterhöra rådets mening eller något dess

organs, innan de nationella lagstiftande instanserna fatta beslut i saken.

Vid sakens behandling i rådets juridiska utskott deltogo de fyra vid rådsmötet

närvarande justitieministrarna från Danmark, Finland, Norge och

Sverige. Dessa lade i utskottet fram förslag om införande av en sådan ordning

för handläggning av viktigare nordiska lagstiftningsförslag, att rådets

möjligheter att följa lagstiftningssamarbetet inom Norden skulle förbättras.

Enligt den tänkta ordningen skulle tillgå så att, då arbetet med ett nordiskt

lagstiftningsärende fortskridit så långt, att inom departementet/ministeriet

överblick vunnits över de med saken förenade rättsliga problemen, vederbörande

lands ledamöter i juridiska niomannakommittén genom departementet/ministeriet

orienterades om sakens läge. Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse

över detta förslag och ansåg, att rådet med tacksamhet borde mottaga

detta erbjudande från justitieministrarnas sida om ökad kontakt mellan

dem och niomannakommittén samt träffa anordningar för den föreslagna

ordningens realiserande. Det syntes utskottet lämpligt att avvakta erfarenheterna

av denna, innan ytterligare åtgärder ifrågakommo. Likaså borde resultatet

av rådspresidiets och statsministrarnas fortsatta överläggningar rörande

regeringarnas ställande av förslag i rådet inväntas. Med hänsyn till

dessa omständigheter och då enligt utskottets mening frågan om handläggningen

av nordiska lagstiftningsärenden på departementsstadiet lösts tillfredsställande

genom tillsättandet av kontaktmän, fann utskottet att rådet

icke för närvarande borde i rekommendationsform uttala sig om lagstiftningssamarbetets

organisation. På förslag av utskottet beslöt rådet därför

att icke företaga sig något i anledning av det ovannämnda tilläggsförslaget.

Under debatten i rådet berördes frågan om niomannakommittéernas ställning.

2. Namnrätt

Till sessionen hade herr Rvlander jämte en annan rådsmedlem väckt ett

medlemsförslag om samarbete beträffande namnrätten. De hemställde, att

rådet skulle i en rekommendation till regeringarna uttala sig om i Danmark,

Norge och Sverige föreliggande förslag till namnrättslig lagstiftning. Förslagsställarna

pekade i sin motivering bl. a. på att lagreglerna på detta område

kunde sägas sammanhänga med såväl familjerättens föreskrifter som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

åtskilliga immaterialrättsliga stadganden samt att på båda dessa fält sedan

gammalt ett omfattande nordiskt samarbete förekommit, varför det vore naturligt

att även namnrätten toges upp på gemensam nordisk grund. Juridiska

niomannakommittén, som förberett förslagets behandling i rådet, hade låtit

uppgöra en översikt över de tre nationella namnrättskommittéernas förslag

om förvärv av släktnamn vid födsel och genom äktenskap, nu gällande bestämmelser

härom samt remissyttrandena över förslagen. I sitt utlåtande

hade niomannakommittén — utan att själv taga ställning — återgivit de

synpunkter som framkommit under kommitténs behandling av saken. För

sin del fann juridiska utskottet att vad huvudprinciperna i namnrättslagstiftningen

anginge under behandlingen i rådet olika synpunkter framkommit,

vilka kunde tagas i beaktande vid den fortsatta behandlingen av lagförslagen

inom regeringar och parlament. Då vidare rådets juridiska niomannakommitté

skulle bliva i tillfälle att följa arbetet med genomförande

av en ny namnlagstiftning i Norge och Sverige, ansåg utskottet anledning

icke föreligga för rådet att antaga en rekommendation i ämnet utan föreslog

att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Två

av utskottets svenska medlemmar, herrar Sandler och Helén, anmälde i ett

särskilt yttrande en särmening, i det de funne utskottets motivering icke

giva tillfredsställande uttryck för medlemsförslagets tanke att vid en reformering

av namnrätten berättigad hänsyn borde tagas till individens intressen

och principen om könens likställdhet. Rådet biföll utskottets förslag.

3. Skadeståndsrätt

Ett av bl. a. herr Rylander till 1960 års session i Reykjavik väckt medlemsförslag

om lagstiftning rörande det allmännas skadeståndsskj ldighet

hade uppkjutits till sessionen. I törslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att genomföra en lagstiftning om det allmännas

skadeståndsansvar för felaktiga åtgärder i enlighet med vissa av förslagsställarna

angivna grundsatser. Stat och kommun borde i högre grad än

enligt de föreliggande kommittéförslagen ansvara för skada föranledd av

uppenbart felaktiga beslut, oavsett om s. k. culpa kunde visas ligga tjänsteman

till last. Juridiska niomannakommittén, som tidigare visat viss sympati

för en utvidgning av ansvaret i enlighet med förslagsställarnas tankegång,

fann i sitt utlåtande — då denna väg ej syntes praktiskt framkomlig

-— nu lämpligast att rådet begränsade sig till att i en rekommendation

mera allmänt uppmana regeringarna att arbeta vidare på en lagstiftning

på området.

Juridiska utskottet konstaterade i sitt förslag med tillfredsställelse, att

ett lagstiftningsarbete inletts på detta centrala område inom skadeståndsrätten.

Utskottet måste emellertid fastslå, att ej heller vid denna session

det befunnits praktiskt möjligt att få till stånd en lagstiftning med sådan

inriktning som förslagsställarna åsyftat. I själva verket hade även niomannakommittén

sett sig nödsakad att biträda den av regeringsrepresentanterna

i rådet uttalade meningen att en lagstiftning på detta område borde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

byggas På den s. k. culparegeln. Mot denna bakgrund ansåg utskottet rådet

böra avvakta regeringarnas arbete med saken. På förslag av utskottet beslöt

rådet därför uppskjuta saken till en senare session.

4. Associationsrätt och näringsrätt m. m.

Till sessionen hade uppskjutits ett medlemsförslag om likartad associationsrättslig

lagstiftning, vilket herr Rylander väckt redan vid 1958 års session

men som vid denna och efterföljande sessioner icke kunnat slutbehandias.

Frågan om nordisk etableringsfrihet hade under tiden blivit föremål

för ingående undersökningar inom juridiska niomannakommittén, varvid

också aktiebolagsrätten upptagits till granskning. Till en början beklagade

kommittén, att de av justitieministrarna tillkallade sakkunniga rörande

samarbete beträffande aktiebolagslagstiftningen ännu icke haft något sammanträde.

Enligt niomannakommitténs mening brådskade denna angelägenhet,

varför det av regeringarna igångsatta utredningsarbetet borde påskyndas.

Etter förnyade överväganden hade niomannakommittén funnit att medlemsförslaget

nu borde färdigbehandlas i rådet med sikte på antagande av en

rekommendation i fråga om aktiebolagsrätten, medan spörsmålen om gemensam

lagstiftning beträffande andra associationsformer än aktiebolag

kunde anstå tills vidare.

Juridiska utskottet delade i stort sett niomannakommitténs uppfattning

men ansåg, att rådet borde rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna

för en gemensam lagstiftning på detta område i stället för att

- såsom niomannakommittén föreslagit — rekommendera regeringarna

att åvägabringa en dylik lagstiftning. Rådet följde juridiska utskottets förslag

och uppmanade regeringarna i en rekommendation (nr 12) att med

hansyn till de till följd av de europeiska marknadsblocken ändrade ekonomiska

och handelspolitiska förhållandena undersöka möjligheterna för

dels att genomföra en mera gemensam nordisk lagstiftning beträffande aktiebolag,

dels åvägabringa rättslig likställighet för nordiska medborgare med

avseende å möjligheterna att vara stiftare, styrelsemedlem, direktör m. m.

i aktiebolag.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/

1954 angående nordiska medborgares rätt att driva näring hade väckts ett

tilläggsförslag, vari föreslås att regeringarna skulle öppna möjlighet för

enskilda personer, som driva näring inom handel och hantverk, att fritt

etablera sig på samma villkor som landets egna medborgare. Juridiska niomannakommittén,

som förberett saken, föreslog — med stöd av ett omfattande

utredningsmaterial — antagande av en rekommendation i enlighet

med förslaget. Då saken kom upp i juridiska utskottet, fann detta att tillläggsförslaget

berörde så vittgående principiella spörsmål att utskottet icke

kunde på nuvarande tidpunkt taga någon ställning. I enlighet med utskottets

förslag beslöt rådet därför att uppskjuta vidare behandling av tilläggsförslaget

till nästa session.

I ett till sessionen väckt medlemsförslag om kontroll av konkurrensbe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

11

gränsningar och monopol hemställdes, att rådet skulle rekommendera Danmarks,

Finlands, Norges och Sveriges regeringar att utreda, vilka ändringar

som fordrades i den nationella lagstiftningen om konkurrensbegränsning

och monopol på grund av ländernas anslutning till EFTA, samt att få till

stånd ett nära samarbete mellan fackmyndigheterna på området. Medlemsförslaget

hade blivit föremål för ett omfattande remissförfarande och yttranden

hade inkommit från en rad intresserade myndigheter och organisationer

i respektive land. I sitt utlåtande, som avgivits, innan ännu remissyttrandena

inkommit, hade juridiska niomannakommittén uttalat att ett

samarbete på monopolområdet måste antagas ligga i de nordiska ländernas

intresse, enär ett gemensamt uppträdande borde kunna ge de nordiska ländernas

synpunkter större vikt inom ramen för EFTA.

I sitt förslag till rådet fann juridiska utskottet — med hänsyn till det

svaga stöd som medlemsförslaget erhållit från hörda myndigheter och näringsorganisationer

vad anginge frågan om lagändringar — att det för närvarande

icke kunde biträda denna del av förslaget. Däremot skulle det enligt

utskottets mening vara önskvärt, att det sedan någon tid tillbaka upprättade

informella samarbetet mellan respektive länders monopolmydigheter

vidareutvecklades, men utskottet ville icke giva uttryck för någon mening

om huru detta samarbete mest praktiskt borde organiseras.

På grundval av dessa överväganden antog rådet — på juridiska utskottets

förslag — en rekommendation (nr 14), vari hemställes till regeringarna

att vidareutveckla det bestående samarbetet mellan fackmyndigheterna på

konkurrensregleringens område i respektive länder.

5. Rätt att köpa fast egendom

Ett spörsmål, som tilldragit sig betydande uppmärksamhet före sessionens

början, berördes i ett tilläggsförslag, väckt av riksbanksfullmäktige Emil

Ahlkvist och herr Rylander, till meddelandena om rekommendation nr 3/

1958 angående likställighet i fråga om förvärv av fast egendom och erhållande

av lån för bostadsändamål. Dessa önskade att rådet skulle hemställa

till Danmarks regering att ändra den gällande lagen om förvärv av fast

egendom på sådant sätt, att de, som äro bosatta i andra nordiska länder,

skulle jämställas med i Danmark bosatta i fråga om rätt att förvärva fast

egendom för bostadsändamål, eller i vart fall tillämpa reglerna på sådant

sätt, att en dylik ordning komme till stånd. I ett utlåtande om tilläggsförslaget

förklarade sig niomannakommittén vilja fasthålla vid de principer, som

rådet givit uttryck åt i nyssnämnda rekommendation nr 3/1958. I denna

hade regeringarna uppmanats att genomföra de nödvändiga ändringarna i

lagstiftningen eller administrativ praxis för att skapa likställighet mellan

nordiska medborgare med hänsyn till bl. a. rätten att förvärva fast egendom

för bostadsändamål. Juridiska utskottet anslöt sig till nioinannakommitténs

mening och förutsatte att kommittén i fortsättningen skulle hålla sig

orienterad om frågans vidare utveckling. I detta sammanhang påpekade utskottet

att kommitténs medlemmar efter eget bedömande vid en passande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

tidpunkt ånyo kunde väcka saken i rådet. I överensstämmelse med utskottets

förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av ifrågavarande

tilläggsförslag.

6. Straffrättsligt samarbete

Av den norska regeringens såsom koordinerande myndighet avlämnade

meddelande om rekommendation nr 1/1955 angående nordisk lagstiftning

rörande konfiskation framgick, att på regeringarnas initiativ översikter utarbetats

över gällande konfiskationsbestämmelser i Danmarks, Finlands,

Norges och Sveriges lagstiftning. I meddelandet upplystes det vidare, att

regeringarna tillsatt ett utskott med en representant för ettvart av de nordiska

länderna med uppgift att förbereda nordiskt lagsamarbete på straffrättens

område. Detta utskott angavs bl. a. skola undersöka spörsmålet om

att åvägabringa större likhet inom konfiskationslagstiftningen.

I anledning härav fann juridiska utskottet att rådet kunde avskriva rekommendationen

som för rådets del färdigbehandlad. Rådet beslöt också

i överensstämmelse härmed.

7. Skatterättsliga frågor

Det sedan 1959 års session uppskjutna medlemsförslaget om samordning

av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist

och Rylander, hade under tiden sedan föregående session ytterligare

utretts inom juridiska niomannakommittén, som kompletterat det utredningsmaterial,

som kommittén framlagt till åttonde sessionen, med ytterligare

redogörelser för vissa skattetekniska problem. Niomannakommittén

föreslog antagandet av en rekommendation uppdelad på fyra punkter och

av i stort sett samma innehåll som det förslag kommittén lagt fram till

föregående session. Enligt kommitténs rekommendationsförslag borde regeringarna

uppmanas att tillse att personer, som avsåge att taga arbete i annat

nordiskt land, upplystes om skatteförhållandena i berörda land. Vidare

borde regeringarna i Finland och Sverige uppmanas överväga införande av

regler rörande schablonmässiga avdrag vid inkomstbeskattning av personer

som under tillfällig vistelse i landet ha arbetsinkomst där. Regeringarna i

Norge och Sverige borde rekommenderas avskaffa särbestämmelser rörande

»klassefradrag» respektive »ortsavdrag» såvitt angår personer från annat

nordiskt land som under tillfällig vistelse i landet ha arbetsinkomst där.

Slutligen borde regeringarna i Finland och Sverige rekommenderas att undersöka

möjligheterna att ge personer, som tillfälligt vistas där, samma rätt

som personer med fast hemvist i landet äga att avdraga utgifter för försäkringspremier

m. m. i samband med beskattning av arbetsinkomst.

Juridiska utskottet anslöt sig till niomannakommitténs mening och på dess

förslag antog rådet en rekommendation (nr 11) av det innehåll som nyss

angivits.

I ett till rådets sjunde session väckt medlemsförslag om i annat nordiskt

land bosatta nordiska medborgares kyrkoskatt i vissa fall hemställ
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

des, att rådet skulle rekommendera regeringarna att söka genomföra en

ordning, varigenom grannlandskyrkor skulle få möjlighet att uppbära kyrkoskatt

av inom sitt område fast boende skattepliktiga från annat nordiskt

land som tillkännagåve, att de betraktade berörda kyrka som sin församlingskyrka.

För att bereda juridiska niomannakommittén tillfälle att undersöka

saken hade behandlingen av denna uppskjutits. Niomannakommitténs

utlåtande förelåg nu. Av detta framgick att en i realiteten tillfredsställande

lösning av detta spörsmål antingen redan vore genomförd eller skulle

kunna genomföras utan lagändringar. Mot denna bakgrund kunde juridiska

utskottet i sitt förslag till rådet konstatera, att redan inom ramen för existerande

lagstiftning möjlighet funnes att nå det resultat som medlemsförslaget

åsyftade. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget.

8. Samefrågor

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/19o6 angående

samverkan på renskötselns område och rekommendation nr 5/1959 angående

förbättring av samernas levnadsförhållanden behandlades av juridiska

utskottet i ett sammanhang.

Beträffande den förra rekommendationen kunde utskottet konstatera att

samtliga tre berörda länder nu vore beredda att tillsätta ett särskilt organ

för nordisk samverkan i vad angår renskötselfrågor på sätt redan tidigare

föreslagits av Finlands regering. Detta organ avsågs skola ägna sig åt

frågor sammanhängande med renprodukternas marknadsförande, utveckling

av renaveln, registrering av renmärken, renforskning och förbättring

av renskötarbefolkningens sociala förhållanden. De önskemål som Nordiska

samerådet uttalat om att få till stånd ett nordiskt organ för frågan

om omsättning av renkött torde på detta sätt kunna tillgodoses. Om ett

samarbete efter dessa linjer kunde etableras, ansåg utskottet huvudändamålet

med rekommendation nr 20/1956 vara uppnått.

De mera vittsyftande spörsmål som rests i rekommendation nr 5/1959 rörande

samernas ställning över huvud i det moderna samhället hade däremot

under den tid, som förflutit efter rekommendationens antagande, icke

tagits upp på nordiskt plan, men hithörande problem hade behandlats nationellt.

Genom det utförda arbetet hade förutsättningar skapats för en

senare nordisk behandling av frågan. Ställning till huru samarbetet på detta

område mellan de olika ländernas myndigheter skulle utformas kunde utskottet

icke taga. Det underströk emellertid i sitt förslag till rådet, att samernas

eget samarbetsorgan, Nordiska samerådet, borde givas allt stöd i sitt betydelsefulla

arbete. Bl. a. borde det komma i åtnjutande av ett begärt statsbidrag

å 5 000 kronor. I debatten i rådet uttalades en förhoppning om att

utskottets förslag skulle verksamt bidraga till att samerådet fick det blygsamma

statsanslag som ifrågasatts.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

9. Samarbete om juridisk forskning

I rekommendationen nr 3/1959 angående nordiskt kriminologiskt forskningsråd

hade rådet uppmanat regeringarna att upprätta ett sådant forskningsråd

och att anvisa medel för att administrera detta organ. Av regeringarnas

meddelanden i saken framgick, att justitieministrarna på sitt möte i

Helsingfors i januari 1961 beslutat upprätta ett nordiskt samarbetsråd för

kriminologi. Stadgar för samarbetsrådet hade antagits och dess fasta sekretariat

hade beslutats skola förläggas till Norge. Regeringarna hade avtalat

att utse sina medlemmar i rådet före den 1 november 1961. Erforderliga

medel skulle ställas till rådets förfogande från och med den 1 januari 1962.

Även på ett annat område hade goda framsteg gjorts. Av regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 9/1959 angående nordiskt sjörältsinstitut

kunde nämligen utläsas, att samtliga regeringar visat sig i princip

positiva till upprättandet av ett nordiskt sjörättsinstitut med placering i Oslo.

Juridiska utskottet framhöll att regeringarna nu borde skrida till handling

och framskaffa de för sjörättsinstitutets drift nödvändiga medlen. Upprättandet

av ett nordiskt sjörättsinstitut i Oslo kunde ske genom en utbyggnad

av det därstädes redan belägna norska institutet. Enligt utskottets uppfattning

borde under sådana omständigheter det nordiska institutet komma till

stånd utan dröjsmål. Som riktpunkt angavs den 1 januari 1962.

10. Övriga saker

Den i anledning av rekommendation nr 7/1958 angående riktlinjer för

administrationen av gemensamma institutioner tillsatta nordiska kommittén

hade avgivit sitt betänkande (Nordisk udredningsserie 1960:2) kort före

årsskiftet. Juridiska utskottet kunde därför nu med tillfredsställelse konstatera

att ett utkast till bestämmelser för gemensamma nordiska institutioner

förelåg. Utskottet uttalade sig för att regeringarna borde framlägga sin syn

på detta utkast. Dessförinnan vore något ställningstagande från rådets sida

ej påkallat.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

En av de viktigaste frågor, som vid sessionen behandlades i kulturutskottet,

var ett medlemsförslag om planering av samarbete i fråga om högre utbildning

och forskning, från svensk sida biträtt av herr Osvald. Denna sak

behandlades gemensamt med regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 12/1958 angående samarbete i fråga om utbyggnaden av universitet

och högskolor. I medlemsförslaget, som var mycket vittsyftande, uppmanades

rådet att rekommendera regeringarna dels att uppdraga åt Nordiska

kulturkommissionen att i samråd med rådets kulturutskott till rådets tionde

session framlagga ett program för de närmaste tre årens utbyggnad av de

nordiska ländernas högre utbildningsanstalter och forskningsinstitut med

fastställande av en prioritetslista för de olika förslagen, dels att till samma

session framlägga förslag till upprättandet av en permanent nordisk och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

15

nationell organisation med uppgift att planlägga en systematisk arbetsfördelning

inom alla områden av nordisk forskning och vetenskaplig utbildning.

I sin motivering till förslaget pekade förslagsställarna på hurusom vår tids

krav på forskning och högre utbildning gjorde en snabb utveckling i riktning

mot en forsknings- och utbildningsmässig enhet i Norden önskvärd. I

förslaget redogjorde förslagsställarna också för de olika former, i vilka det

ifrågavarande samarbetet för närvarande försiggick, samt för Nordiska rådets

och för Nordiska kulturkommissionens verksamhet på detta område.

Vidare påvisade de svårigheterna på området i vad gäller planläggningen av

mera omfattande utbyggnadsuppgifter, vilkas lösning på nordisk basis vanligen

kräver omfattande expertutredningar. En grundförutsättning för att få

till stånd ett samarbete vore enligt förslaget att den nödvändiga administrativa

apparaten för detta arbete tillskapades; denna förutsattes kunna sortera

under kulturkommissionen. Ett dylikt nordiskt utredningsorgan minskade

emellertid enligt förslagsställaren icke behovet av förstärkning av de enskilda

ländernas resurser i ministerier och departement för de nordiska

frågornas handläggning.

Kulturutskottet anslöt sig till de synpunkter, som lågo till grund för medlemsförslaget,

och underströk i likhet med förslagsställarna sakens brådskande

karaktär. Utskottet föreslog rådet att antaga eu rekommendation i

enlighet med förslagsställarnas önskemål. Vid sakens behandling i rådet föreslog

herr Ohlin en mindre jämkning i rekommendationens ordalydelse, varigenom

regeringarnas ansvar kom att starkare betonas. Rådet antog med bifall

till vad herr Ohlin föreslagit en rekommendation (nr 10), vari regeringarna

uppmanades att i samverkan med Nordiska kulturkommissionen

och i samråd med kulturutskottet till rådets tionde session utarbeta ett program

för de närmaste tre årens utbyggnad av samarbetet mellan de nordiska

ländernas högre undervisnings- och forskningsinstitutioner och att överväga

formen för ett permanent organ med uppgift att planlägga en systematisk

arbetsfördelning inom nordisk undervisning och forskning. Samtidigt härmed

beslöt rådet att anse rekommendationen nr 12/1958 angående samarbete

om utbyggnaden av universitet och högskolor såsom färdigbeliandlad för

rådets del.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/1959 angående

samarbete i fråga om högre teknisk utbildning föranledde allenast ett uttalande

av kulturutskottet, som uttryckte en förhoppning att det av Nordiska

kulturkommissionens expertutskott framlagda förslaget om samarbete mellan

de tekniska högskolorna, vilket tillstyrkts i nyssnämnda rekommendation,

snarast möjligt skulle förverkligas.

Vid rådets föregående session i Reykjavik hade antagits en rekommendation,

nr 7/1960, vari regeringarna uppmanades alt förelägga rådet det förslag

till högre nordisk hushållsutbildning, som en kommitté då höll på alt utarbeta.

Sedan kommittén avgivit sitt förslag — se Nordisk udredningsserie

1961: 1 — hade fru Ekendahl väckt ett tilläggsförslag med hemställan alt

regeringarna måtte genomföra det föreliggande förslaget med de ändringar,

som remissbehandlingen kunde föranleda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse rtr 101 år 1961

Förslaget från Nordiska kommittén för utredning av hushållsutbildning

gick ut på att etablera en gemensam nordisk hushållsutbildning på vetenskaplig

nivå. Utbildningen förutsattes skola organiseras genom att bestående

eller eventuellt nyinrättade linjer vid universitet och andra högre läroanstalter

i de olika länderna samordnades under ledning av en gemensam nordisk

styrelse. Särskilda linjer skulle enligt förslaget upprättas för hushållsteknik,

ekonomi, textillära och näringslära. Kulturutskottet uttryckte förhoppning

om att saken skulle ingående behandlas vid det instundande undervisningsministermötet

i Helsingfors den 20—22 mars 1961 samt att den

beramade nordiska högskolan snart skulle komma till stånd. På förslag av

utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till regeringarna om genomförande

av det föreliggande förslaget till högre nordisk hushållsutbildning

med de ändringar, som remissbehandlingen av detsamma kunde föranleda.

2. Närings- och jordbruksforskning

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

5/1957 angående samarbete på näringsforskningens område konstaterade

kulturutskottet, att det sedan 1957 icke skett något i denna sak, säkerligen

beroende på att detta forskningsområde vore svårt att avgränsa. Under

sådana omständigheter syntes det utskottet rimligt att avskriva saken för rådets

vidkommande. Därvid förutsatte utskottet att ett eventuellt närmare

forskningsarbete i framtiden kunde tagas upp till diskussion i samband med

hela frågan om samverkan inom högre utbildning och forskning (se ovari

under 1; rekommendation nr 10/1961). I enlighet med utskottets förslag beslöt

rådet att betrakta saken såsom färdigbehandlad för dess del.

Vidare hade kulturutskottet till behandling regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat samarbete på jordbruksforskningens

område och meddelanden om rekommendation nr 18/

1959 angående samarbete i spörsmål om vattenvårdsforskning. I anslutning

till de förra meddelandena hade herr Osvald väckt ett tilläggsförslag med

hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att snarast undersöka

möjligheterna för att upprätta en nordisk potatisförädlingsanstalt.

Av meddelandena framgick, att regeringrna inte ställt medel till förfogande

särskilt för vattenvårdsforskning utan att saken anknutits till

spörsmålet om nordiskt samarbete på jordbruksforskningens område över

huvud. Vad angår denna senare fråga utvisade meddelandena, att Sveriges

och Norges regeringar övervägde att anvisa medel till Nordiska jordbruksforskares

förening för att möjliggöra forskarutbyte, anordnandet av möten

m. m. Eu viss del av de medel som i Sverige anslogs till jordbruksforskning

avsågs dessutom komma att reserveras för jordbruksforskning med nordiska

aspekter.

Kulturutskottet fann det rimligt att även de övriga nordiska länderna

övervägde att ställa medel till förfogande för att främja det nordiska samarbetet

på jordbruksforskningens område i enlighet med hittillsvarande riktlinjer.

Vad anginge den råd av mera speciella projekt inom jordbruksforsk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

ningen, i Norden, som rådet haft att behandla under de senaste åren, ansåg

kulturutskottet att en diskussion rörande dessa förslag lämpligen kunde äga

rum i samband med de fortsatta överväganden, som kunde föranledas av

vad rådet komme att rekommendera angående samarbete om högre undervisning

och forskning (se rekommendation nr 10/1961). Rekommendationen

nr 18/1959 om samarbete i fråga om vattenvårdsforskning beslöt rådet på

förslag av utskottet att anse såsom färdigbehandlad för rådets del.

Tilläggsförslaget om nordisk potatisförädlingsansLalt ansåg kulturutskottet

sig icke kunna taga ställning till, förrän yttranden om förslaget föreiågo

från sakkunniga instanser i de enskilda länderna. På förslag av utskottet

beslöt rådet uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till nästa ordinarie

session.

3. Nordisk folkakademi

Det i anledning av rekommendationen nr 18/1954 angående en nordisk

folkakademi tillsatta expertutskottet hade framlagt sitt slutbetänkande i december

1960 (Nordisk udredningsserie 1961:2). I ett tilläggsförslag till regeringarnas

meddelanden härom hemställdes, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att genomföra expertutskottets förslag till nordisk folkakademi.

Detta förslag går ut på att tanken om en nordisk folkakademi försöksvis

skulle realiseras i anknytning till nordiska folkhögskolan i Kungälv.

Folkakademien skulle där ha möjlighet att förhyra nödvändiga lokaler,

så snart folkhögskolans pågående utbyggnad genomförts. För folkakademiens

drill nödvändiga medel under en försöksperiod på 5 år skulle beviljas

av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Enligt förslaget

skulle folkakademiens driftsutgifter uppgå till omkring 350 000 svenska

kronor per år, varav Sverige skulle svara för 40 % eller omkring 140 000

svenska kronor. I kulturutskottet upplystes att expertutskottets förslag väntades

komma att bliva behandlat vid det förenämnda undervisningsministermötet

i Helsingfors den 20—22 mars 1961.

Kulturutskottet anslöt sig till förslagets huvudtanke att den nordiska

folkakademien under en period av 5 år försöksvis förläggs till Kungälv. Samtidigt

underströk utskottet — i samband med en längre diskussion om en

mera jämn fördelning av gemensamma nordiska institutioner på de enskilda

länderna — att härvidlag en bättre balans mellan länderna borde eftersträvas.

Utskottet konstaterade även att expertutskottets förslag till statuter för

folkakademien hade utformats, innan betänkandet från kommittén om Foellesinstitutioner

i Norden avgivits, varför dessa ej vore i full överensstämmelse

med de i detta betänkande uppdragna riktlinjerna. Kulturutskottet

förutsatte därför att en detaljerad genomgång av statuterna företoges mot

bakgrund av nämnda riktlinjer.

På hemställan av utskottet, som fann sig kunna tillstyrka det föreliggande

förslaget, beslöt rådet att rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att genomföra expertutskottets ovannämnda förslag

med de eventuella ändringar, som efter en detaljerad genomgång av förslaget

befunnes erforderliga (rek. nr 9).

2 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

4. Stipendier och studieresor

I eu vid rådets åttonde session i Reykjavik antagen rekommendation nr

8/1960 uppmanade rådet regeringarna att sörja för en betydande ökning av

antalet stipendier avsedda för isländsk ungdoms studier vid folkhögskolor

i övriga nordiska länder. Kulturutskottet kunde nu med tillfredsställelse konstatera,

att rekommendationen rönt ett gott mottagande hos regeringarna.

Då antalet dylika stipendier kraftigt ökat, ansåg utskottet att syftet med rekommendationen

uppfyllts. I sitt förslag i denna sak förutsatte utskottet, att

undervisningsministerierna även framgent skulle ställa sig tillmötesgående,

om behov av ytterligare stipendier skulle uppkomma. På förslag av utskottet

beslöt rådet anse spörsmålet såsom färdigbehandlat för dess del.

Av mera allmänt slag äro de stipendiefrågor, som behandlas i rådets rekommendation

nr 19/1957 angående rätt att erhålla och nyttja stipendier

och lån i annat nordiskt land än hemlandet. Denna avser tre olika spörsmål:

1) möjligheten för studenter och skolelever, som mottagit stipendier eller

lån i hemlandet, att efter närmare bestämda regler behålla dessa även vid

studieuppehåll eller skolgång i annat nordiskt land, 2) tillgång på särskilda

stipendier för att täcka merkostnader för studenter och elever, vilka studera

eller gå i skola i annat nordiskt land än hemlandet samt 3) möjlighet

lör studenter och skolelever, som ha sitt hemvist i ett annat nordiskt land

än det egna, att efter närmare bestämda regler få stipendier och lån i vistelselandet

på samma villkor som dettas egna medborgare. Då utskottet

trodde sig kunna konstatera, att rekommendationen antingen redan var genomförd

eller i den närmaste framtiden kunde väntas bliva realiserad, hemställde

det till rådet att anse rekommendationen som färdigbeliandlad för rådets

del. Detta blev också rådets beslut.

Så långt hade arbetet med rådets rekommendation nr 10/1958 angående

statsunderstöd till studieutbytesresor mellan nordiska skolor framskridit, att

till föreningarna Nordens disposition för anordnande av dylika resor utan

kostnad för eleverna anvisats: i Sverige 5 000 svenska kronor och i Norge

7 000 norska kronor. I avvaktan på åtgärder bl. a. i Danmark och Finland

kvarstår rekommendationen såsom ej slutförd.

5. Nordiskt litteraturpris och nordiska kulturfonder

1 ett medlemsförslag om instiftande av nordiskt litteraturpris, från svensk

sida biträtt av herr Helén, uppmanades rådet att rekommendera regeringarna

att gemensamt inrätta ett pris på 50 000 danska kronor, vilket under

namn Nordiska rådets litteraturpris skulle utdelas om möjligt en gång om

året som belöning för ett framträdande skönlitterärt verk skrivet på något

av de nordiska ländernas språk. Förslagsställarnas tanke var att det skulle

uppdragas åt Nordiska kulturkommissionen att utarbeta bestämmelser för

prisets utdelande, vilket om möjligt borde äga rum första gången år 1902 i

samband med högtidlighållandet av rådets tioåriga existens. Priset borde

icke utdelas, om under något år ett verk, som fyllde kvalitetskravet, icke

framkommit; erforderliga medel skulle anskaffas via statsbudgeterna. Detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

förslag hade under remissbehandlingen mötts med sympati av de nordiska

institutioner, som yttrat sig i frågan. Även kulturutskottet ansåg för sin del

att medlemsförslaget var förtjänt av stöd och föreslog rådet att antaga eu

rekommendation i ämnet i enlighet med medlemsförslagets riktlinjer. Rådet

beslöt också i enlighet härmed (rek. nr 1).

Kulturutskottet förehade även regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 22/1959 angående beviljande av medel för gemensamma kulturella

ändamål m. m. Av dessa framgick att de upplysningar, som regeringen

lämnat om sina dispositionsanslag för ifrågavarande nordiska ändamål,

icke vore jämförbara. I vart fall kunde konstateras att icke i något land den

föreslagna summan av 200 000 svenska kronor uppnåtts. Rådet beslöt under

sådana omständigheter på utskottets förslag att avvakta nya meddelanden i

saken till nästa ordinarie session.

6. Samnordisk filmproduktion

Vid sessionen förelåg ett av bl. a. herr Helén väckt medlemsförslag om

stöd till samnordisk filmproduktion, i vilket regeringarna i Danmark, Norge

och Sverige rekommenderades att ordna det statliga filmstödet på ett sådant

sätt att gemensam nordisk filmproduktion underlättas. I anslutning till medlemsförslaget

hade från rådets svenska sekretariat anmärkts att, i den mån

det statliga filmstödet i de nordiska länderna omlades så, att det koinme

icke blott det egna landets filmproduktion utan även nordisk filmproduktion

i övrigt till godo, även filmproduktionen i Finland syntes böra inbegripas. I

motiveringen till medlemsförslaget framhölls att i Danmark och Sverige gällande

villkor för att erhålla statsstöd för filmproduktion utformats så, att

endast inhemsk filmproduktion kunde komma i fråga. Stöd kunde därför icke

utgå till film, som tillkommit i samarbete mellan två eller flera nordiska länder.

Enligt i Norge gällande bestämmelser kunde stöd visserligen i viss utsträckning

erhållas icke blott för i landet producerad film utan även för film.

som tillkommit genom samproduktion, men så länge de danska och svenska

bestämmelserna bestode, förhindrades eller omöjliggjordes samarbetet i fråga

om produktion av spelfilmer mellan två eller flera nordiska länder.

Frågan om samnordisk filmproduktion hade tagits upp även av Nordiska

kulturkommissionen, som bl. a. förordat anordnande av en nordisk konferens

mellan representanter för de ansvariga statliga myndigheterna, varvid

en ordning, enligt vilken i nordisk samproduktion framställda filmer skulle

kunna godkännas såsom nationella, skulle utarbetas.

På förslag av kulturutskottet, som fann medlemsförslaget förtjäna rådets

stöd, antog rådet en rekommendation (nr 2), i vilken regeringarna uppmanas

att snarast möjligt genomföra Nordiska kulturkommissionens förslag (se

Nordisk udredningsserie 1961: 3) om möjlighet för gemensam nordisk filmproduktion

med statsstöd efter riktlinjer, utarbetade av en kommitté med

representanter för berörda statliga myndigheter i de olika länderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kurtgl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

7. Övriga saker

I anledning av den årliga berättelsen från Nordiska kulturkommissionen

underströk kulturutskottet vikten av att regeringarna så snabbt som möjligt

följa upp de talrika förslag berörande vetenskap, skolväsen, folkupplysning

och konst, som ännu icke slutbehandlats.

Samarbetet mellan de nordiska språknämnderna berördes i en annan berättelse.

Kulturutskottet erinrade vid sin behandling av saken särskilt om

det samarbete, som försiggått i fråga om nya ord, samt beträffande televisionens

terminologier och rörande utländska geografiska namn.

Regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 30/1958

angående gemensam bokmarknad m. m. gav anledning till ett flertal uttalanden

av kulturutskottet. Nordiska kulturkommissionen hade låtit företaga

en expertutredning av de med den nordiska bokmarknaden förknippade problemen.

1 denna hade särskilt de affärsmässiga och tekniska frågor, som

sammanhänga med bokdistributionen, tagits upp. Kulturkommissionen torde

avse att inkalla en nordisk litteraturkonferens för att behandla hithörande

spörsmål. I anledning av rekommendationens önskemål om stipendier och

statsbidrag för att öka kännedomen om grannländernas litteratur hade vissa

åtgärder vidtagits för att ställa medel till förfogande för ändamålet. Utskottet

uttryckte en förhoppning om att undervisningsministrarna även vid

framgent anslagsbehov skulle visa sig lika tillmötesgående som hittills. Ministrarna

uppmanades att taga upp detta spörsmål vid sitt möte i Helsingfors

den 20—22 mars 1961.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Den viktigaste frågan, som socialpolitiska utskottet hade att behandla rid

sessionen, gällde det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget

om likställighet vid anställning av nordiska sjömän på nordiska fartyg, från

svensk sida biträtt av Birger Andersson. I förslaget hemställdes, att rådet

skulle rekommendera regeringarna att efter samråd med vederbörande organisationer

på sjöfartens område dels sinsemellan upptaga överläggningar

om ingående av bilaterala överenskommelser om godkännande av behörighetsbevis

för sjöbefäl — med visst undantag för bevis för befälhavare_dels

ock att i övrigt vidtaga åtgärder för att genomföra likställighet för nordiska

sjömän då de anmäla sig som arbetssökande på nordiska fartyg.

över förslaget hade rådets socialpolitiska niomannakommitté inhämtat

yttranden från en rad berörda myndigheter och organisationer. Härjämte

hade särskilda sakkunniga utarbetat promemorior rörande olika utbildningsfrågor.

Slutligen hade kommittén anordnat en tvådagarskonferens om frågan

i Oslo den 5—6 december 1960 med deltagande av företrädare för sjöfartens

arbetsmarknadsorganisationer. Det på detta sätt insamlade materialet

hade sedan bearbetats av socialpolitiska niomannakommittén, som därpå

avgivit sitt utlåtande. Kommittén underströk däri, att nordisk likvärdighet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

på sjömansutbildningens område utgör den enda vägen till förverkligandet

fullt ut av en gemensam nordisk arbetsmarknad för sjömän och att det därför

är i hög grad angeläget att åstadkomma sådan likvärdighet. En likvärdig

nordisk sjömansutbildning fann kommittén emellertid ej kunna åvägabringas

annat än på längre sikt.

För den stora och delvis heterogena grupp av arbetstagare, som sjöfolket

utgör, mötte enligt kommittén vidare åtskilliga svårbemästrade problem,

som måste lösas, innan en sådan gemensam nordisk arbetsmarknad kan

komma till stånd för denna grupp, som redan förefinnes för det övervägande

flertalet av landindustriens arbetstagare. Under sådana omständigheter

hade kommittén funnit, att man tills vidare är hänvisad att söka finna en

annan lösning av frågan, som är ägnad att underlätta fri rörlighet för arbetskraften

mellan de nordiska ländernas handelsflottor i avbidan pa det

slutliga målets förverkligande. Bland de möjligheter, som vid en på dylikt

sätt begränsad målsättning stå till buds, ansåg kommittén den av förslagsställarna

förordade vägen med bilaterala överenskommelser mellan länderna

vara förenad med icke oväsentliga nackdelar och därför böra avvisas. Tanken

på multilaterala överenskommelser om ömsesidigt godkännande av behörighetsbevis

för sjöbefäl måste också förkastas på grund av de i dagens läge

oöverstigliga svårigheterna att förenhetliga sjöbefälsutbildningen i Norden.

Kommittén ville därför förorda en tredje lösning, nämligen att — med utgångspunkt

från att man i nuvarande läge vore nödsakad att godtaga de

skillnader som föreligga mellan de nordiska utbildningssystemen för sjöbefäl

— fastställa, vilken tilläggsutbildning som anses erforderlig i fartygets

hemland för dem, som utbildats till befäl i övriga nordiska länder, för att

bringa vederbörandes utbildning i nivå med den i fartygets hemland fastställda

utbildningen. Sedan vederbörande genomgått den i fartygets hemland

sålunda föreskrivna tilläggsutbildningen, skulle hans i annat nordiskt land

förvärvade behörighetsbevis i förening med intyg över tilläggsutbildningen

berättiga honom till motsvarande behörighetsbevis i fartygets hemland. Även

ett dylikt alternativs realiserande vore visserligen förknippat med stora svårigheter,

men på detta sätt torde det likväl vara möjligt att föra frågans lösning

framåt och samtidigt främja en utveckling fram mot en sådan likvärdighet

av sjömansutbildningen i Norden som utgjorde det eftersträvade slutmålet.

Socialpolitiska utskottet anslöt sig till alla delar till vad niomannakommittén

uttalat. Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 8),

vari regeringarna uppmanades 1) att företaga en jämförande översyn och

värdering av de i de nordiska länderna för skilda kategorier av sjöfolk uppställda

utbildningskraven i syfte att överväga möjligheterna att genom fastställande

av erforderlig tilläggsutbildning skapa tillträde till tjänster på

fartyg, hemmahörande i annat nordiskt land än den berörde sjömannens

hemland, och därmed bana vägen för en fri nordisk arbetsmarknad på sjöfartens

område, 2) att under förhandlingar om möjligheterna att få till

stånd den nyssnämnda ordningen hålla uppmärksamheten riktad på önsk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

värdheten av att genomföra största möjliga likvärdighet på sjömansutbildningens

område i Norden, 3) att fortsätta strävandena att avlägsna de hinder,

som i övrigt föreligga för genomförandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad

för sjömän, tillhörande manskapet, samt 4) att vid förestående

revisioner och ändringar av bestämmelserna om utbildning av sjöfolk hålla

erforderliga kontakter för att därmed eftersträva en samordning och koordinering

av dessa bestämmelser i det slutliga syftet att nå fram till nordisk

likvärdighet på sjömansutbildningens område. I samband med denna rekommendations

antagande beslöt rådet betrakta rekommendationen nr 25/

1954 angående nationalitetskrav vid anställning av befäl och manskap på

handels- och fiskefartyg såsom i denna del slutbehandlad.

Vad angår rekommendationerna nr 15/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för sjuksköterskor, nr 16/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för hälsosystrar och nr 17/1958 angående gemensam arbetsmarknad för

barnmorskor inhämtade socialpolitiska utskottet, att norska regeringen som

koordinerande myndighet hade för avsikt att under våren 1961 sammankalla

till ett möte i Oslo i syfte att få till stånd nordiska överläggningar på

ämbetsmannaplanet i fråga om möjligheterna att förverkliga ifrågavarande

rekommendationer. På liknande sätt hade i utskottet upplysts rörande rekommendationen

nr 18/1958 angående gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster,

att Sverige såsom koordinerande land beträffande denna fråga

avsåg att inom en nära framtid aktualisera de frågor, som sammanhänga

med ett fullföljande av rekommendationen.

2. Pensionslagstiftning

Regeringarna hade i meddelanden om rekommendationen nr 10/1959 angående

samordning i fråga om ålderspensionen upplyst, att Nordiska socialpolitiska

kommittén hos regeringarna hemställt om dessas medverkan

till en sådan ändring av konventionen om social trygghet, varigenom syftet

med rekommendationen i allt väsentligt skulle förverkligas. På utskottets

förslag kunde rådet under sådana omständigheter besluta att anse denna

fråga slutbehandlad för rådets del.

I anslutning till meddelandena hade väckts ett tilläggsförslag om samordning

av änkepensionen. Däri hemställdes, att rådet måtte uppmana regeringarna

att undersöka möjligheterna för att en person, som erhållit änkepension

i ett land, ej mister denna pension vid flyttning till annat nordiskt

land, förrän berörda person blivit berättigad till änkepension eller folkpension

i detta senare land. Socialpolitiska utskottet fann tillräckligt underlag

för ett ställningstagande beträffande den i tilläggsförslaget väckta frågan

ej föreligga. Bl. a. saknades uppgifter om hur änkepensionssystemet vore

uPPbyg§t i de olika nordiska länderna. Utskottet beslöt därför föreslå rådet

uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till nästa session. Detta blev

också rådets beslut.

Ett av riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl väckt medlemsförslag

om likartad obligatorisk tjänstepension syftade till att rådet skulle re
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungt. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

kommendera regeringarna i Danmark, Finland, Island och Norge att i sina

länder låta införa obligatorisk tjänstepensionering av samma art som den i

Sverige antagna. Enligt förslagsställaren hade den lagstiftning om allmän

tjänstepensionering, som under år 1959 antagits i Sverige, visat sig få återverkningar

på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. För att motverka

de svårigheter, som förorsakades av skiljaktigheter i den allmänna

uppläggningen av pensionsbestäminelserna i de olika länderna, borde enligt

förslagsställaren samtliga nordiska länder införa en obligatorisk allmän

tjänstepensionering efter svenskt mönster för att på så sätt likartade system

skulle komma att gälla i alla de nordiska länderna. Socialpolitiska utskottet,

som ansåg att man i varje nordiskt land borde eftersträva en ordning, som

tillförsäkrar varje arbetstagare en skälig tjänstepension, fann emellertid att

medlemsförslaget gick långt utöver de principer som vunnit hävd i rådet rörande

samarbetet på det sociala fältet. Dessa principer hade bl. a. kommit till

klart uttryck i den nordiska konventionen om social trygghet, där målsättningen

begränsats till att söka skapa likställighet i varje nordiskt land mellan

landets egna medborgare och där vistande andra nordiska medborgare

med avseende å de sociala förmåner, som utginge i landet. På grundval av

dylika överväganden fann utskottet det icke lämpligen vara en uppgift för

rådet att taga ställning till frågan om utformningen av de nationella pensionssystemen.

Utskottet fann det dock vara naturligt att man under arbetet

med införandet av tjänstepensionering tillgodogör sig de erfarenheter, som

vunnits av pensionsordningar i andra länder. Med denna motivering föreslog

utskottet rådet att inte företaga sig något vidare i saken, vilket också blev

rådets beslut.

6. Hälsovårdsutbildning

Rekommendationen nr 13/1958 angående gemensam hälsovårdsutbildning

åsyftade en fortsatt successiv utbyggnad av den nuvarande kursverksamheten

i Göteborg men tillika ett framtida realiserande av tanken på en nordisk

hälsovårdshögskola i Göteborg. Vid innevarande session fick socialpolitiska

utskottet taga del av bl. a. en skrivelse av november 1960 från den fungerande

kursledningen till Nordiska kommittén för hälsovårdskurserna i Göteborg

med en utredning rörande möjligheterna att utvidga kursverksamheten

från tre till sju månader, ävensom av nämnda kommittés förslag till anslagsäskanden

för budgetåret 1961/62. Av handlingarna torde få anses framgå

att praktiska möjligheter nu finnas för en utvidgning av kursverksamheten

till sju kursmånader per år. En nödvändig förutsättning därför är dock, att

eu helårsanställd fast kursledning kommer till stånd. Av nämnda anslagsäskanden

framgår vidare, att de nordiska hälsovårdskurserna hittills omfattats

med stort intresse och visat sig fylla ett verkligt behov. Betydligt fler

sökande ha funnits än som kunnat antagas. Kursverksamheten har från och

med våren 1960 erhållit egna lokaler som förhyrts i en Göteborgs stad tillhörig

byggnad. Socialpolitiska utskottet ansåg sig för sin del böra stödja

kommitténs förslag och underströk angelägenheten av att man utan tids
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungt. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

utdräkt sökte få en fast kursledning etablerad och en utvidgning av kursverksamheten

från tre till sju månader. Kostnaderna borde enligt utskottet

fördelas mellan länderna med hänsyn till deras möjligheter att utnyttja utbildningen

för sina egna medborgare.

4. Läkemedelskontroll

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om gemensam kontroll av

läkemedel, i vilket förslagsställarna hemställde, att rådet skulle rekommendera

regeringarna i de nordiska länderna att vidtaga åtgärder, genom vilka

den officiella kontroll av läkemedels kvalitet, som utföres i ett nordiskt land,

skulle förklaras giltig i samtliga nordiska länder, över medlemsförslaget

hade på sedvanligt sätt inhämtats yttranden från en mängd olika organisationer

och myndigheter. Av dessa yttranden framgick att ett omfattande

samarbete redan pågår mellan Danmark, Norge och Sverige i fråga om

kontrollen av farmaceutiska produkter. Flera av remissinstanserna ansågo

att samarbetet drivits så långt det vore möjligt med hänsyn till de skillnader,

som förelåge mellan de olika ländernas lagstiftning på området. Med hänsyn

härtill vore det enligt utskottets mening nödvändigt att klarlägga lagstiftningens

innehåll på detta område i de olika länderna, innan ställning toges

till medlemsförslaget. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att uppskjuta

behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie session.

5. Övriga saker

I sitt förslag i anledning av berättelsen från Nordiska socialpolitiska kommittén

konstaterade utskottet, att frågan om ratificering av ILO-konventioner

numera behandlas inom Nordiska socialpolitiska kommittén, som överlämnat

spörsmålet till ett för ändamålet särskilt tillsatt underutskott. Under

sådana omständigheter föreföll det utskottet vara mest ändamålsenligt,

att rådet följde det vidare arbetet med rekommendationen nr 7/1954 angående

iclce-ratificerade ILO-konventioner genom nämnda kommittés årliga

berättelser, vilka pläga tillställas rådet. I detta sammanhang tilläde utskottet,

att det vore av vikt att de nordiska ländernas representanter vid utarbetandet

och antagandet av konventioner inom ILO verka för att hänsyn tages

till principerna i nordisk sociallagstiftning. I detta syfte borde enligt utskottet

samråd äga rum mellan de nordiska ILO-delegationerna före ILO-mötena.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Tullsamarbetet

Rekommendationen nr 6/1956 angående tull- och passkontroll vid gemensamma

stationer m. m. var redan tidigare färdigbehandlad för rådets del,

bortsett från spörsmålet om lättnader vid tullbehandlingen av polleterat resgods.

Med tanke på att Nordiska samfärdselkommittén sysselsätter sig med

detta spörsmål och i sina berättelser till rådet kan väntas komma att redogöra

för den fortsatta utvecklingen, föreslog trafikutskottet rådet att anse

denna rekommendation såsom i sin helhet färdigbehandlad för rådets del.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mcij:ts skrivelse nr 101 år 1961

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag. Trafikutskottet hade emellertid

tillfälle att erhålla vissa upplysningar även om utvecklingen av den redan

tidigare i rådet slutbehandlade frågan om samarbetet vid gemensamma

tullstationer. Med tillfredsställelse fann utskottet, att ländernas tullstyrelser

till stor del på eget initiativ genomfört åtskilliga praktiska åtgärder i rekommendationens

syfte. Samarbetet å gemensamma gränsstationer vid vägarna

över landgränserna hade nu utvidgats till att omfatta även gemensamma

tullstationer i järnvägstrafiken mellan Norge och Sverige. Sedan ett halvt

år tillbaka försiggick ett dansk-svenskt samarbete i öresundstrafiken, vilket

samarbete nu skulle utvidgas till att avse även trafiken mellan Jylland

och den svenska västkusten. Planer förelåge på ett finländsk-svenskt samarbete

på rutterna mellan Åland och Sverige och på ett finländsk-norsksvenskt

tullsamarbete rörande flygtrafiken på Nordkalotten.

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om resandes tullfria införsel

av vin, sprit och tobaksvaror. I förslaget uppmanades rådet att rekommendera

regeringarna att snarast möjligt genomföra enhetliga bestämmelser

i detta avseende, t. ex. i överensstämmelse med ett av Nordiska parlamentariska

kommittén för friare samfärdsel m. m. på sin tid framlagt förslag.

Förslagsställarna påpekade, att nuvarande tillstånd, då olika bestämmelser

gällde i de nordiska länderna beträffande införsel av ifrågavarande

varor, skapade stark irritation bland de resande. Länderna borde enligt förslagsställarnas

mening försöka enas om enhetliga maximibestämmelser med

avseende å den mängd vin, sprit och tobaksvaror, som en resande fritt kunde

införa. I sådant avseende hade nyssnämnda kommitté föreslagit följande

kvantiteter:

a) Sprit, vin och starköl:

2 liter sprit eller vin, därav högst 1 liter sprit, och 5 liter starköl.

b) Tobaksvaror och cigarrettpapper:

200 cigarretter eller 250 g tobaksvaror i annan form och 200 blad cigarrettpapper.

Från denna generella regel skulle dock undantag kunna göras för resande,

som ankomma ombord å fartyg, trafikerande korta rutter, ombord å vilket

under resan försäljning av obeskattade tobaksvaror förekommit. Vid ett möte

mellan den danske och den svenske finansministern den 17 februari 1961

hade dessa överenskommit att tillsätta ett snabbt arbetande utskott med

uppgift att utarbeta förslag till regler för proviantering av obeskattade varor

i öresundstrafiken. Trafikutskottet fann det för sin del av flera skäl vara

önskvärt, att i de nordiska länderna enhetliga bestämmelser gällde om resandes

rätt att som handbagage införa vin, sprit och tobaksvaror tull- och avgiftsfritt,

och ansåg, att man — utan att avvakta resultatet av arbetet i det

av finansministrarna tillsatta utskottet för öresundstrafiken — borde söka

få till stånd enhetliga regler för sådana resande som ankomma till landet

ombord å fartyg, trafikerande långa rutter. Utskottet hemställde därför, alt

rådet måtte rekommendera regeringarna att snarast möjligt söka genomföra

enhetliga regler med avseende å de resandes rätt till tull- och avgiftsfri in
8

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

försel av vin, sprit och tobaksvaror som resgods med möjlighet till undantag

för resande, som färdats till landet å någon av de korta internordiska fartygsrutterna.

Rådet biföll utskottets förslag och antog den föreslagna rekommendationen

(nr 4).

Ett näraliggande spörsmål avhandlades i ett annat medlemsförslag om

avskaffande av skattefri försäljning av alkoholdrycker i internordisk båtoch

flygtrafik, vari föreslogs, att regeringarna skulle införa sådana bestämmelser

att all tull- och avgiftsfri försäljning på båtar och flygmaskiner i trafiken

mellan nordiska länder skulle bringas att upphöra. Förslaget hade till

utgångspunkt en skrivelse från Nordiska nykterhetskommittén, som till rådet

överlämnat en utredning angående verkningarna av den skattefria spritförsäljningen

i den internordska båt- och flygtrafiken. Trafikutskottet sade sig

se med sympati på alla strävanden att skapa ordnade förhållanden inom

båt- och flygtrafiken mellan de nordiska länderna. Det av Danmarks och

Sveriges finansminstrar tillsatta utskottet med uppgift att snabbt utarbeta

förslag till provianteringbestämmelser för fartyg i trafik på Öresund komme

att taga sig an problemet i vad avser de korta rutterna. Enligt utskottet

kunde däremot proviantering med obeskattade varor knappast förbjudas i

flygtrafiken och därför icke heller på de längre skeppsrutterna. Under sådana

omständigheter ansåg sig utskottet böra föreslå rådet att icke företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget, vilket också blev rådets beslut.

2. Passlättnader

Från föregående session hade uppskjutits ett av bl. a. byråsekreterare

Folke Nihlfors till åttonde sessionen väckt medlemsförslag om ytterligare

pass- och reselättnader i vad anginge ett yrkande om att rådet skulle rekommendera

regeringarna att ansluta respektive länder till den europeiska överenskommelsen

av den 13 december 1957 om bestämmelser för persontrafik

mellan Europarådets medlemsstater. Denna konvention syftar bl. a. till att

identitetskort skall ersätta passet som identitetshandling vid resa mellan

de till konventionen anslutna europeiska staterna. I anslutning till medlemsförslaget

hade herr Birger Andersson till årets session framlagt ett ändringsförslag,

vari han hemställde, att rådet skulle rekommendera regeringarna

att upptaga frågan om en sådan rationalisering av de nordiska ländernas

utlänningskontrollmyndigheters verksamhet, att vissa för utlänningskontrollen

i de nordiska länderna gemensamma administrativa uppgifter

skulle omhänderhas samfällt. Under sakens behandling i trafikutskottet

upplystes, att vederbörande fackministrar i Danmark, Norge och

Sverige avtalat att ett möte skulle hållas i mars eller april 1961 för ingående

diskussioner om de olika problem, som skulle uppkomma i samband

med att länderna ansluta sig till den ifrågavarande konventionen om persontrafik

mellan Europarådets stater. Vid detta möte skulle — enligt vad

som förutskickats i trafikutskottet — även det i ändringsförslaget väckta

spörsmålet om en rationalisering av arbetet hos de nordiska ländernas utlanmngskontrollmyndigheter

behandlas. Vidare framhöll utskottet, att Finlands

deltagande i en ny ordning måste tryggas och att de inom den nor
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961 27

diska passunionen uppnådda reselättnaderna icke finge i något avseende begränsas.

På förslag av utskottet beslöt rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget

ytterligare en gång och att icke företaga sig något i anledning

av tilläggsförslaget.

3. Trafiklagstiftning och trafiksäkerhetsforskning

Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 16/1955 angående samarbete beträffande trafiklagstiftningen kunde trafikutskottet

med tillfredsställelse konstatera, att regeringarna nu tillsatt

en expertkommitté med uppgift att utarbeta ett förslag till en gemensam nordisk

trafiklagstiftning. Härigenom hade enligt utskottet tanken i ifrågavarande

rekommendation om att regeringarna skulle etablera ett löpande samarbete

på detta område blivit förverkligad. Då utskottet ansåg det vara

lämpligast att följa det fortsatta arbetet med en nordisk trafiklagstiftning

via Nordiska samfärdselkommitténs årliga berättelse, föreslog utskottet därför,

att rådet skulle anse denna sak som färdigbehandlad för rådets del,

vilket också blev rådets beslut.

Den viktigaste olikheten med avseende å gällande trafikbestämmelser är

att två nordiska länder — Island och Sverige — tillämpa vänstertrafik, medan

övriga tre ha högertrafik. I ett av de till sessionen väckta mera uppmärksammade

medlemsförslagen, från svensk sida biträtt av herr Braconier,

fru Ekendahl, herr Gustafsson i Stockholm och fru Ragnhild Sandström,

hemställdes, att rådet med hänsyn till frågans stora betydelse för samtliga

nordiska länder skulle uppmana Sveriges regering att överväga möjligheterna

att för Sveriges del genomföra en övergång från vänster till högertrafik.

Över förslaget, som blivit föremål för ett mycket omfattande remissförfarande,

hade inkommit yttranden från en mängd myndigheter och organisationer.

Av dessa framgick, att både i Sveriges grannländer och bland myndigheter

och organisationer i Sverige en stark opinion önskade att Sverige skulle

övergå till högertrafik. I yttrandena framhölls, att med den ökade motortrafiken

i Sverige avvikelse från den i övriga länder å Europas fastland gällande

regeln om högertrafik skulle innebära en allvarlig och växande fara för trafiksäkerheten.

Trafikutskottet underströk kraftigt den avgörande betydelsen

som måste tillmätas att de nordiska länderna få enhetliga trafikregler först

och främst med avseende å trafikriktningen. Mot bakgrund av att i Sverige

en utredning tillsatts för att klarlägga frågan om kostnaderna för en övergång

till högertrafik i Sverige och av att den svenska riksdagen för närvarande

behandlar en fyrpartimotion med begäran om en snar undersökning av

samtliga spörsmål förknippade med Sveriges övergång till högertrafik, ansåg

trafikutskottet, att det icke förelåg behov av någon rekommendation i saken.

På dess hemställan beslöt rådet därför, att icke företaga sig något i anledning

av medleinsförslaget.

Beträffande rekommendationen nr 7/1959 angående trafiksäkerlietsforskning

hade vissa framsteg gjorts sedan föregående session. Enligt regeringarnas

meddelanden hade numera i alla länderna upprättats organ, som syssla

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

med trafiksäkerhetsforskningen, och dessa organ hade inlett sådant samarbete,

som förordats i ifrågavarande rekommendation. Det hade vidare upplysts

i utskottet, att myndigheterna icke hade för avsikt att etablera något

gemensamt nordiskt trafiksäkerhetsorgan, enär samarbetet mellan de nationella

organen ansåges vara tillräckligt effektivt. Olika undersökningar och

forskningsuppgifter hade planlagts och genomförandet av dessa komme nu

att bero av att länderna beviljade nödiga medel. Trafikutskottet uttalade

sig för att sådana medel ställdes till förfogande. På utskottets förslag beslöt

rådet att anse frågan som för dess del slutbehandlad.

4. Förbindelserna i norra Skandinavien

Även vid denna session hade rådet att taga befattning med några saker rörande

trafikförbindelserna i de nordligaste delarna av Finland, Norge och

Sverige.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 14/1959 angående utbyggnad

av flyg- och turisttrafik inom Nordkalotten utvisade, att utbyggnaden

av flygnätet kommit i gång. Bl. a. kunde antecknas, att i Norge stortinget

anslagit 1 miljon norska kronor till iståndsättande av Hpybuktmoens

flygplats i närheten av Kirkenes, vilken flygplats beräknades bliva färdig

att begagnas för regelbunden civil luftfart under år 1962. Då så skett skulle

— framhöll trafikutskottet — de finländska och de norska flyglinjerna på

Nordkalotten kunna sammanknytas. Flygnätets utbyggnad skulle i förening

med utvidgning och nybyggande av hotell och med en förbättrad turistreklam

jämte andra åtgärder enligt utskottet kunna bliva av stor betydelse för

Nordkalotten, trafikmässigt och ekonomiskt sett.

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 13/

1959 angående vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige hade från

norskt håll väckts ett tilläggsförslag om mellanriksvägen mellan Tromsp

och Kiruna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera den

norska och svenska regeringen att snarast möjligt låta utreda spörsmålet

om byggandet av nämnda väg. Utskottet sade sig med intresse följa de

olika planer på byggande av mellanriksvägar, som för närvarande voro

aktuella hos berörda norska och svenska myndigheter. Utskottet konstaterade

vidare med tillfredsställelse, att det i tilläggsförslaget berörda vägprojektet

nu skulle bliva undersökt genom de båda berörda regeringarnas

försorg. Vid sådant förhållande fann utskottet det överflödigt att på nuvarande

stadium en formell rekommendation antoges i anledning av tilläggsförslaget.

Det vore emellertid enligt utskottet av värde, om Norges och Sveriges

regeringar i framtida meddelanden om rekommendation nr 13/1959

även lämnade upplysningar om resultatet av undersökningen rörande projektet

om en mellanriksväg mellan Troms fylke och Kiruna. På utskottets förslag

beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

5. Luftfartssamarbete

Till sessionen hade fru Sandström väckt ett medlemsförslag om utvidgat

luftfartssamarbete. Förslagsställaren önskade, att rådet skulle rekommen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29''

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961

dera regeringarna att för rådet framlägga sina synpunkter på det nordiska

luf tf artssamarbetets fortsatta utveckling. I motiveringen till medlemsförslaget

erinrade förslagsställaren om att ett nära samarbete mellan de nordiska

länderna redan förekom på luftfartens område, t. ex. inom ramen för

SAS, beträffande luftfartslagstiftningens utformning och i fråga om avslutande

av bilaterala luftfartsöverenskommelser med icke nordiska länder. På

följande områden ansåg förslagsställaren det dock vara möjligt att komma

ytterligare ett stycke vidare: 1) utbyggandet av flygplatser, 2) luf tf artslagstiftningen

och dess tillämpande, t. ex. vad angår regler för charterflyget,

3) gemensamma luftfartsförhandlingar med icke-nordiska länder,

4) målsättningen för SAS samt det offentligas ekonomiska engagemang för

detta företag och 5) förbättrade förbindelser mellan de i Norden domicilierade

flygförtag, som där äro sysselsatta med linjefart. Till sessionen hade

yttranden inhämtats över förslaget från organisationer och myndigheter

i de nordiska länderna, varjämte vissa utredningar företagits inom sekretariaten.

Trafikutskottet ansåg sig därför kunna uttala, att den i förslaget

åsyftade redogörelsen för regeringarnas ståndpunkter redan förelåg vid

den innevarande sessionen. Av det framkomna materialet kunde utläsas,

att luftfarten var ett av de områden, inom vilket det nordiska samarbetet

kommit längst. Dock har man ännu icke kunnat enas om gemensamma

nordiska regler beträffande charterflygverksamheten. Det upplystes dock

i utskottet att i november 1960 ett tjänstemannautskott tillsatts med uppgift

att framlägga förslag till gemensamma regler på detta område. Utskottet

föreslog att under sådana omständigheter rådet icke skulle företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll utskottets förslag.

6. Övriga saker

Den av Nordiska interimskommittén för samordning av transportforskningen

framlagda berättelsen utvisade enligt trafikutskottet, att denna

kommitté utförde ett betydelsefullt nordiskt samordningsarbete. I anledning

av det i berättelsen framförda förslaget om etablering av en fast ordning

för utbyte av upplysningar rörande ändringar i gällande trafikbestämmelser

m. m. fann sig utskottet föranlåtet uttala, att ett sadant utbyte

visserligen måste anses önskvärt men att det såvitt möjligt borde försiggå

direkt mellan de enskilda tjänstemännen eller byråerna och att en centralisering

i vart fall inte finge leda till upprättandet av nya organ.

I meddelandena om rekommendation nr 8/1958 angående utbyggandet

av förbindelserna mellan Norden och kontinenten hade utförliga upplysningar

lämnats om hur regeringarna avse att ordna denna fråga. Trafikutskottet

underströk frågans betydelse och ansåg viktigt att rådet även

framgent hålles underrättat om vad som sker i denna sak.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Till underlag för rådets behandling av de nordiska ekonomiska samarbetsfrågorna

förelåg en utförlig dokumentation. Såsom bilaga till regering
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

arnas meddelanden om rekommendation nr 12/1959 om nordiskt ekonomiskt

samarbete hade fogats en av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet

utarbetad längre promemoria rörande harmonisering av de nordiska

ländernas tullar med bifogade dokument, nämligen en redogörelse för konsekvenserna

av genomförandet av förslaget till en gemensam nordisk tulltaxa

och en översikt över de nordiska ländernas gällande yttre tullar och de

föreslagna gemensamma nordiska tullsatserna.

Sammanfattningsvis uttalades i nämnda promemoria att avgörande för

om en harmonisering av de nordiska ländernas yttre tullsatser borde genomföras

vore dels om de fördelar, som kunde vinnas genom en harmonisering

av tullarna — i form av förenklad ursprungskontroll, minskade risker

for snedvridning etc. — bedömdes uppväga de svårigheter, som en sådan

harmonisering kunde förväntas innebära för det enskilda landet, dels ock

om en harmonisering, begränsad till de nordiska länderna, under nuvarande

förhallanden med förekommande tendenser till harmonisering av

tullarna på vidare europeisk basis hade något värde.

Ekonomiska utskottets behandling av dessa spörsmål blev tämligen summarisk.

Det yttrade sig över huvud taget icke i fråga om tullharmoniseringsproblemen.

I stället erinrade utskottet i sitt förslag till rådet blott om att

dess vid åttonde sessionen uttalade önskemål — att rådets ekonomiska

niomannakommitté skulle få tillfälle att före nionde sessionen sammanträffa

med de nordiska ländernas ekonomiska samarbetsministrar och med

dem diskutera aktuella nordiska samarbetsproblem på basis av en skriftlig

framställning av den problematik som är förbunden därmed — endast

i begränsad utsträckning blivit uppfyllda. Utskottet ville därför ånyo framhålla

det angelägna i att en sådan kontakt som nämnts etableras mellan

samarbetsministrarna och ekonomiska niomannakommittén. I plenardebatten

aterkommo flera talare till frågan om behovet av en skriftlig redogörelse

för tvistepunkterna i nordiskt ekonomiskt samarbete.

I en promemoria av den 1 december 1960 hade Nordiska ekonomiska

samarbetsutskottet lagt fram en översikt över de problem, som för närvarande

möta nordiskt industriellt samarbete. Samarbetsutskottet hade därvid

nämnt bl. a. följande frågor: formerna för myndigheternas samverkan

med näringslivet beträffande upprättandet av permanenta nordiska centra

i utlandet, gemensamt deltagande i internationella mässor, samarbete i fråga

om gemensam publicrelationverksamhet, tullpolitiska åtgärder och samarbete

i fråga om exportfinansiering. Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag,

i vilket hemställdes att rådet skulle skänka sitt stöd åt de förslag,

som framlagts i samarbetsutskottets nämnda promemoria. I anslutning

härtill hade bl. a. herr Ewerlöf väckt ett ändringsförslag om samarbete

i fråga om byggnadsforskning. Ändringsförslaget gick ut på att rådet

med hänsyn bl. a. till de många aktuella forskningsuppgifter, som funnes

på olika områden inom den nordiska byggnads- och anläggningsindustrien

— skulle rekommendera regeringarna att tillse att organen för nordiskt

samarbete inom byggnadsforskningen erhölle erforderligt bistånd i

sitt arbete för att förbilliga kostnaderna för hus- och vägbvggandet i de

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

nordiska länderna samt att verka för förenhetligande av de bestämmelser

som normera själva byggnadsverksamheten.

Ekonomiska utskottet fann för sin del de åtgärder till utvecklande av

nordiskt industriellt samarbete, som föreslagits i samarbetsutskottets ifrågavarande

promemoria, vara ändamålsenliga och värda allt stöd. I utskottet

upplystes, att beträffande samarbetet om exportfinansiering Nordiska

ministerkommittén för ekonomiskt samarbete beslutat lämna de nationella

exportkreditgarantiinstituten i uppdrag att gemensamt dels klarlägga

föreliggande problem, dels framlägga de förslag till samarbete beträffande

exportkreditgarantigivningen, som kunde befinnas lämpliga med hänsyn

härtill. I anledning av medlemsförslaget antog rådet på utskottets förslag

en rekommendation (nr 7), i vilken regeringarna uppmanas att stödja

de åtgärder för nordiskt industriellt samarbete, som föreslagits i Nordiska

samarbetsutskottets promemoria av den 1 december 1960.

I fråga om tilläggsförslaget hänvisades inom utskottet till de utredningar,

som på sin tid utfördes beträffande byggnadslagstiftning och byggnadsstandardisering

i samband med planen på en nordisk tullunion. Till behandling

hade i det sammanhanget upptagits frågor bl. a. om modulordning,

värmeisolering, belastningskrav, ljudisolering, ventilation, brandsäkerhet

och sanitetstekniska bestämmelser. Vad gällde den i tilläggsförslaget

berörda frågan om bistånd till de organ, som äro verksamma för nordiskt

samarbete inom byggnadsforskningen i syfte att förbilliga kostnaderna

för hus- och vägbyggandet i de nordiska länderna, syntes utskottet

närmare utredning erforderlig innan ställning kunde tagas till densamma.

På utskottets förslag beslöt rådet att uppskjuta vidare behandling av tillläggsförslaget

till nästa ordinarie session.

Slutligen förehade rådet en mera speciell tullfråga. I en rekommendation

nr 5/1955 hade påyrkats tullättnader vid tillfällig införsel av anläggningsmaskiner

m. m. Då av regeringarnas meddelanden i saken framgick,

att ändamålet med rekommendationen numera förverkligats, beslöt rådet

på ekonomiska utskottets förslag att anse spörsmålet som för rådets del

slutbehandlat.

Samarbetsutskottets promemoria rörande vissa frågor beträffande EFTAkonventionens

bestämmelser om etableringsrätt behandlades i rådet av juridiska

utskottet i samband med näringslagstiftningsfrågorna (se ovan under

A: 4).

2. Jordbruks- och fiskefrågor

Inom Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete hade utarbetats

förslag om inrättande av en permanent nordisk kontaktkommitté

för jordbruksspörsinål. Detta utskott skulle enligt förslaget ha till uppgift

att följa utvecklingen rörande produktion och avsättning av lantbruksvaror

i de nordiska länderna samt att behandla konkreta problem beträffande

såväl samhandeln med lantbruksprodukter inom Norden som lantbruksexporten

till tredje land. Utskottet skulle bestå av representanter för

regeringsmyndigheterna och motsvarande antal företrädare för lantbruks
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961

organisationerna i de nordiska länderna. Förslaget förelädes rådet i form

av ett regeringsförslag, väckt av norska regeringen, över förslaget hade

bl. a. Nordens bondeorganisationers centralråd yttrat sig och därvid föreslagit,

att kontaktutskottets arbetsuppgifter skulle ges en formulering som

något avvek från den föreslagna.

För ekonomiska utskottet tedde sig tillsättandet av ett kontaktorgan för

jordbruksspörsmål som ett naturligt steg i en utbyggnad av det nordiska

samarbetet på förevarande område. Utskottet föreslog därför rådet att antaga

en rekommendation till regeringarna att tillsätta ett särskilt kontaktutskott

rörande jordbruksspörsmål med de arbetsuppgifter som föreslagits

av Nordens bondeorganisationers centralråd. Efter en kortare allmän debatt

rörande nordiska jordbruksspörsmål antog rådet den föreslagna rekommendationen

(nr 6).

Inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet hade även utarbetats en

promemoria rörande de nordiska ländernas fiskeriproblem, vilken särskilt

uppehöll sig vid frågan om handelspolitisk samverkan mellan länderna med

avseende å exporten av fiskeriprodukter. Vid sitt möte i december 1960

hade Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete ställt sig bakom

det i promemorian framlagda förslaget till samverkan. I ett regeringsförslag

hemställde nu Islands regering, att jämväl Nordiska rådet ville i en

rekommendation till regeringarna uttala sig för fortsatt nordisk samverkan

efter de i promemorian uppdragna riktlinjerna. I promemorian, som

inledningsvis innehöll en redogörelse för de nordiska ländernas fiskeripolitik

och de därmed förknippade handelspolitiska problemen, framhöllos

särskilt tva områden, inom vilka ett nordiskt samarbete vore naturligt.

Dels borde de nordiska länderna inom GATT verka för en sänkning och

helst ett avskaffande av de nationella importtullarna å fiskeriprodukter,

dels borde de nordiska länderna arbeta för att fiskerifrågor bereddes ett

större utrymme inom den nya organisationen OECD. Ekonomiska utskottet

fann de i promemorian framställda förslagen böra vinna rådets stöd; förslagets

riktlinjer borde ligga till grund för fortsatt nordiskt samarbete till

lösning av de problem, som möta handeln med fisk och fiskeriprodukter.

På förslag av utskottet antog rådet därför en rekommendation (nr 5), i

vilken regeringarna rekommenderas att samverka i fiskerifrågor enligt de

riktlinjer, som uppdragits i förenämnda promemoria.

3. Hjälpen till utvecklingsländerna

Enligt överenskommelse mellan rådets presidium och statsministrarna

skulle det nordiska samarbetet beträffande hjälpen till utvecklingsländerna

utgöra ett huvudämne vid rådets nionde session. Denna fråga kom onekligen

också att i betydande grad stå i blickpunkten för rådets intresse såväl

under generaldebatten som under arbetet i ekonomiska utskottet.

Som underlag för överläggningarna tjänade tre till sessionen väckta

medlemsförslag samt ett i anslutning till ett av medlemsförslagen väckt

ändringsförslag. Till förslagen hade fogats ett ganska omfattande utredningsmaterial.

Först torde böra nämnas det av presidiets medlemmar •—

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

däribland herr Ohlin — väckta allmänt hållna förslaget om utökad hjälp

till de underutvecklade länderna, vari hemställdes, att rådet för regeringarna

i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige skulle giva uttryck för

sin uppfattning om önskvärdheten av vidgad hjälp i olika former till utvecklingsländerna

och om nordisk samverkan kring konkreta biståndsprojekt

och i övrigt på detta område. I ändringsförslaget, väckt av danska regeringen,

yrkades, att rådet skulle anbefalla regeringarna att envar i sitt

land inom en snar framtid låta anordna en folkinsamling under ett år.

De insamlade medlen skulle, tillsammans med belopp av samma storlek,

som tillskjutits av respektive regeringar, ingå i en gemensam fond, vars

styrelse med medlemmar från alla de nordiska länderna skulle under hänsynstagande

till redan framlagda och framgent ingivna förslag besluta om

förverkligandet av lämpliga projekt på undervisningsområdet. Dessa skulle

därigenom få karaktär av gemensamma nordiska projekt men realiseras

under ett lands ledning och på dess ansvar.

Ett annat medlemsförslag om utbildning av administratörer för de nya

staterna hade väckts av bl. a. herr Eliasson i Sundborn. Det gick ut på att

regeringarna under våren 1961 skulle undersöka möjligheterna att i Norden

grunda en utbildningsanstalt för administratörer från de nya staterna på

grundval av ett av Stockholms universitet till svenska regeringen ingivet

förslag i ämnet. Det tredje medlemsförslaget om samverkan vid regionala

projekt i de underutvecklade länderna, framfört av bl. a. herr Osvald, förordade

en skyndsam gemensam undersökning av möjligheterna att samfällt

upprätta ett regionalt utbildningscentrum exempelvis i någon del av Afrika

och att likaså samfällt igångsätta något jordbruks- eller bevattningsprojekt

i något annat land, exempelvis i Asiens torrområden.

Efter en livlig diskussion sammanfattade ekonomiska utskottet sin mening

i några huvudpunkter. Först uttalade utskottet sin tillfredsställelse

över att frågan om ett vidgat samarbete med utvecklingsländerna, som jämväl

upptagits av de nordiska regeringarna, vunnit stark förankring i nordisk

offentlig opinion. Enligt utskottets mening borde detta arbete liksom

hittills bedrivas av såväl staten som av de stora folkorganisationerna i samverkan,

varvid medverkan av alla frivilliga krafter borde eftersträvas. En

omfattande upplysningsverksamhet om utvecklingsländernas problem borde

fördenskull igångsättas. I fråga om formerna för stödet rådde inom utskottet

enighet om att huvuddelen av detta även fortsättningsvis borde givas

på multilateral väg genom FN och FN:s särorganisationer in. m. Även

den blivande organisationen OECD:s insats på detta område tillmättes stor

betydelse. Å andra sidan stod det klart för utskottet att många projekt, som

gällde t. ex. tekniskt bistånd, med fördel kunde genomföras på bilateral väg

och att härvidlag nordiskt samarbete kunde vara till fördel, bl. a. därför att

varje enskilt land icke alltid har tillräckliga resurser att ensamt genomföra

ett projekt. Som en allmän synpunkt framhölls vikten av att de organ och

organisationer, som i de nordiska länderna ha stödet till utvecklingsländerna

om hand, stode i kontakt med varandra och utväxlade erfarenheter. Vad

gällde de konkreta projekt som framlagts — utbildning av administratörer

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961

för de nya staterna, undervisningsanstalter i utvecklingsländerna, stöd åt

jordbruksprojekt, en garantiordning för direkta investeringar, bildandet av

en nordisk fond, skolning av experter för arbetet i utvecklingsländerna —

ansag sig utskottet ej kunna taga ställning till något av dem innan en närmare

utredning ägt rum. För att göra det omfattande utredningsarbete angående

stödet åt utvecklingsländerna, som påginge, så effektivt som möjligt

och för att låta utredningsresultaten inom ett land komma även övriga länder

till godo föreslog utskottet tillsättandet av en särskild ministerkommitté,

bestående av en regeringsmedlem från ettvart nordiskt land. Denna kommittés

uppgift borde vara att tjäna som kontaktorgan för dryftande och

framläggande av förslag om konkreta samarbetsuppgifter på nordisk grund

och borde kunna framlägga en första rapport inom de närmaste tre månaderna.

På grundval av ovan angivna konklusioner lade utskottet fram förslag

till en rekommendation rörande ordningen för arbetet med hithörande

frågor.

Under den efterföljande debatten i rådet vid behandlingen av utskottets

förslag yttrade sig bl. a. statsrådet Ulla Lindström. I generaldebatten hade

utvecklingsländernas problem berörts även av herrar Eliasson i Sundborn

och Osvald. Rådet biföll ekonomiska utskottets förslag och antog en rekommendation

(nr 3), som uppmanade regeringarna att snarast tillsätta en nordisk

ministerkommitté för samordning av hjälpen åt utvecklingsländerna

och att åvägabringa en sådan ordning, att representanter för de nordiska

länderna ömsesidigt finge möjligheter att taga del av och följa det utredningsarbete

som pågår i respektive länder.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1960 angående

specialutbildning av experter för underutvecklade länder föranledde icke något

yttrande från rådets sida.

4. Samarbete beträffande utrikestjänsten

I ett sammanhang behandlade ekonomiska utskottet regeringarnas meddelanden

om rekommendationen nr 8/1959 angående samverkan i fråga om

specialattachéer och om rekommendation nr 6/1960 angående samarbete

beträffande utrikestjänsten. De i båda dessa rekommendationer berörda

frågorna hade varit föremål för överläggningar mellan de nordiska utrikesdepartementens

personalchefer vid ett möte i Köpenhamn den 9—10 januari

1961 och skulle komma att upptagas vid det stundande nordiska utrikesministermötet.

Då enligt utskottet klarhet rörande spörsmålen syntes vara

att \änta inom kort, föreslog utskottet att rådet skulle avvakta nya meddelanden

i spörsmålet till nästa session, vilket också blev rådets beslut. Under

debatten i rådet i anledning av utskottsförslaget uttryckte ett par talare —

bl. a. herr Lundström — sitt beklagande över att utredningsarbetet på detta

område fortskridit så langsamt, att det nu kunde befaras att regeringarna

pa grund av den snabba utvecklingen måste fatta beslut var för sig i fråga

om upprättande av nya beskickningar utan att kunna taga hänsyn till eventuella

nordiska samarbetsmöjligheter.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

35

5. Atomvapenfri zon

Ett av de vid sessionen framlagda medlemsförslagen tog upp en utrikespolitisk

fråga. I förslaget hemställdes nämligen, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att inleda underhandlingar om ett ömsesidigt avtal

för upprättande av en regional atomvapenfri zon i Norden. Saken togs upp

redan i generaldebatten under rådssessionens andra dag, då bl. a. utrikesminister

Undén berörde frågan ur principiell synpunkt. Han framhöll därvid,

att det visserligen ej förelåge formella hinder för rådet att behandla dylika

frågor men att det å andra sidan varit en allmänt utbredd uppfattning,

som kommit till uttryck i olika sammanhang, att Nordiska rådet icke vore

avsett vara ett forum för utrikespolitiska och militärpolitiska kontroverser,

vilket lätt skulle kunna bliva händelsen, om frågor av denna art toges upp.

Ekonomiska utskottets behandling av saken resulterade i förslag till rådet

att — utan realbehandling av medlemsförslaget — besluta att icke företaga

sig något i saken. Utskottet motiverade sitt ståndpunktstagande med att

det visserligen i och för sig icke låge utom rådets kompetens att behandla

medlemsförslaget men att rådet likväl borde fortsätta hittillsvarande praxis

att icke behandla utrikespolitiska problem, som ha förbindelse med säkerhets-

och militärpolitiska spörsmål. Mot utskottets förslag reserverade sig

en av förslagsställarna och tillstyrkte bifall till medlemsförslagets rekommendationstext.

Efter att ha förkastat såväl ett yrkande om uppskov med saken

till senare session som rekommendationsförslaget beslöt rådet i enlighet

med utskottets förslag.

6. Övriga saker

Ekonomiska utskottet hade till behandling ett flertal andra spörsmål, som

icke föranledde något slutligt ställningstagande från rådets sida. Det från

åttonde sessionen i Reykjavik uppskjutna medlemsförslaget om fiskegränserna

i Norden beslöt rådet på föranledande av utskottet •— med hänsyn till

att för närvarande bilaterala förhandlingar påginge om fiskegränserna ■—

att ånyo uppskjuta. Utskottet ansåg resultatet av nämnda förhandlingar

böra avvaktas, innan medlemsförslaget företogs till realbehandling.

Arbetet med rekommendationen nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete

i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden hade förts vidare,

i det mellan Finland och Norge en överenskommelse träffats om ekonomiskt

samarbete i Kirkenes—Enare-områdena. Avtalet hade under hösten

1960 godkänts av de båda ländernas parlament. Utskottet fann för sin del

det samarbete, som här kommit till stånd, vara av stort värde och förtjänt

av rådets stöd.

Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 22/1958 angående utvidgat samarbete vid utnyttjandet av valtenkraftstillgångarna

och om rekommendation nr 23/1959 angående samarbete i fråga

om produktion och utbyte av elkraft kunde utskottet med tillfredsställelse

konstatera, att arbetet på ett rationellt utnyttjande av Nordkalottens vattenkraftstillgångar

nu framskridit så långt, att ett slutligt utlåtande om de olika

utbyggnadsalternativen vore att förvänta om ungefär ett år. De goda erfa
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961

renheter, som hittills upptagna samkörningsförbindelser givit, borde enligt

utskottet stimulera till fortsatt gagneligt samarbete.

Rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställighet för nordiska

medborgare i fråga om kustfart hade redan tidigare genomförts i alla länder

utom i Finland. I detta land önskade man vinna klarhet om utvecklingen

av landets småbåtstonnage, innan slutgiltig ställning toges till kustfartsfrågan.

Ekonomiska utskottet ansåg därför, att rådet med anledning härav

borde avvakta ytterligare meddelanden från Finlands regering i spörsmålet.

F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling

Inledningsvis har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta

vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer

eller delar av rekommendationer, som därvid avsågos, voro

följande:

rekommendation nr 7/1953 angående nordiska medborgares rättsställning

i annat nordiskt land, såvitt avser rätt att ge offentlig föreställning;

rekommendation nr 7/1954 angående icke-ratificerade ILO-konventioner,

vilket spörsmål framgent bevakas av Nordiska socialpolitiska kommittén;

rekommendation nr 13/1957 angående förenkling av reglerna rörande

tjänsteresor till annat nordiskt land;

rekommendation nr 2/1958 angående likställighet i fråga om icke-yrkesinässigt

fiske i havet;

rekommendation nr 25/1958 angående gemensam utlämningslagstiftning

in. m., såvitt avser utlämningslagstiftning;

rekommendation nr 20/1959 angående medicinskt gränssamarbete; samt

rekommendation nr 3/1960 angående ytterligare pass- och reselättnader,

såvitt avser det norska systemet med obligatoriskt framvisande av pass vid

inköp av resevaluta samt anslutning till överenskommelsen om visumfrihet

för flyktingar.

De i de fem sist angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde

i huvudsak ha realiserats.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets

rapport, deltogo vid årets session 29 olika talare med sammanlagt 36 inlägg.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick

under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander och utrikesminister

Undén samt statsråden Lange och Lindström. Av de valda medlemmarna

gjordes inlägg på svensk sida av herrar Eliasson i Sundborn, Ohlin

och O svald.

Huvudämnen under generaldebatten, som i viss utsträckning uppdelades

i olika avsnitt, blevo presidierapportens slutsatser angående statsministrarnas

och presidiemedlemmarnas överläggningar på Harpsund i oktober 1960

rörande rådets arbete och arbetsformer, det nordiska ekonomiska samarbetet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

samt hjälpen till de underutvecklade länderna. Beträffande den första frågan

rådde i stort sett enighet bland talarna — bl. a. uttalade sig statsministrarna

på denna punkt — om att rådet under sin hittillsvarande verksamhet

uträttat ett nyttigt arbete på en mängd områden samt att man efter

genomförandet av åtskilliga åtgärder för effektivisering av rådets arbete

kunde förvänta sig ett ökat utbyte av rådets verksamhet.

Diskussionen om det ekonomiska och handelspolitiska samarbetet inleddes

av Danmarks utrikesminister J. O. Krag, som lämnade en orientering

om utvecklingen inom EFTA, sedan denna organisation började sin verksamhet.

Han uppehöll sig därvid bl. a. vid frågan om Finlands anslutning

till EFTA och vid organisationens beslut att tidigarelägga nästa tioprocentiga

tullsänkning sex månader till den 1 juli 1961. Även kontakterna mellan

företrädare för länder tillhörande de båda stora handelspolitiska grupperna

i syfte att söka nå fram till en lösning av den nuvarande handelspolitiska

splittringen i Europa berördes. Under debatten, i vilken från svensk sida

handelsminister Lange och herr Ohlin deltogo, framfördes viss kritik bl. a.

i anledning av att samarbetet mellan de nordiska länderna icke ansågs ha

fungerat tillräckligt effektivt. Hjälpen till utvecklingsländerna blev föremål

för en mångsidig belysning av talare från olika länder. För de svenska insatserna

lämnades en utförlig redogörelse av statsrådet Lindström. Även

statsminister Erlander berörda denna fråga i sitt inlägg, liksom herrar Eliasson

i Sundborn och Osvald. Samstämmighet syntes råda om att de nordiska

länderna borde kunna öka sina insatser på detta område.

I övrigt diskuterades under generaldebatten bl. a. frågan om utbyggnad

av samarbetet beträffande högre utbildning och forskning och om koordinering

av tillgängliga resurser på detta område, frågan om gränserna för

rådets verksamhet med avseende å spörsmål som sammanhänga med säkerhets-

och militärpolitik, samt det principiella spörsmålet i vilken utsträckning

en rådsmedlem i sitt hemlands parlament är bunden av den ståndpunkt

som han i en viss fråga intagit i rådet.

IV. Val m. m.

Vid sessionen utsåg rådet tre kommittéer med uppgift att förbereda rådets

behandling av saker tillhörande respektive juridiska, socialpolitiska och

ekonomiska utskottens ämnesområden. Som svenska representanter invaldes

i den juridiska niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander (omval),

i den socialpolitiska herr Birger Andersson (omval) och herr Sundin

(nyval) samt i den ekonomiska herrar Ewerlöf och Strand med herrar Ohlin

och Eliasson i Sundborn som suppleanter (omval).

Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes

herr Helén och redaktör Yngve Möller. Till revisorer för tidskriften

utsåg rådet herrar Birger Andersson och Leif Cassel, den senare nyvald.

Rådet beslöt förlägga nästa ordinarie session till Helsingfors med början

den 17 februari 1962.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets nionde session i Köpenhamn

antagna rekommendationerna

Rek. nr 1. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. åt de i felleskap innstifter en pris på 50 000,— d. kr.,

som under navnet »Nordisk Råds litteraturpris» om mulig én

gang pr. år utdeles för et verdifullt skjpnnlittersert verk, skrevet

på et av de nordiske lands språk, og

2. åt de överdrar til Nordisk kulturkommisjon å la utarbeide

statuttene for en sådan pris, som om mulig bpr utdeles

f0rste gang i 1962, da det er 10 år siden Nordisk Råds opprettelse.

Rek. nr 2. Nordisk Råd henstiller til regjeringene snarest mulig å gjennomfpre

Nordisk kulturkommisjons förslag om adgang til felles

filmproduksjon med statsstptte (Nordisk udredningsserie,

1961:3), på grunnlag av retningslinjer utarbeidet av et foreslått

utvalg bestående av representanter for vedkommende

ståtlige myndigheter i de enkelte land.

Rek. nr 3. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast tillsätta

en nordisk ministerkommitté för samordning av hjälpen

åt utvecklingsländerna och att åvägabringa en sådan ordning,

att representanter för de nordiska länderna ömsesidigt får

möjlighet att taga del av och följa det utredningsarbete, som

pågår i respektive länder.

Rek. nr 4. Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt de snarest muligt

spger åt gennemfpre ensartede regler med hensyn til de rejsendes

adgang til told- og afgiftsfrit åt indfpre vin, spiritus og tobaksvarer

som rejsegods, dog således åt der kan gpres undtagelser

for rejsende, som ankommer med korte skibsruter, indtil

de sserlige problemer i förbindelse med disse ruter er 10st.

Rek. nr 5. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att samverka i

fiskerispörsmål enligt de riktlinjer, som uppdragits i en av

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetad promemoria,

dagtecknad den 2 december 1960, rörande de nordiska ländernas

fiskeriproblem (Sak B 2/1961).

Rek. nr 6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett

permanent nordiskt kontaktorgan för jordbruksspörsmål enligt

följande:

a) De nordiska ländernas regeringar tillsätter ett särskilt

kontaktutskott rörande jordbruksspörsmål. Utskottet består av

representanter för regeringsmyndigheterna samt ett motsva
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

39

rande antal representanter utsedda av jordbruksorganisationerna.

b) Utskottet har till uppgift att efter behov till behandling

upptaga konkreta frågor rörande utvecklingen av produktion

och avsättning av jordbruksprodukter i de nordiska länderna,

däribland samhandeln med sådana produkter och exporten till

icke-nordiska länder.

c) Utskottet sammanträder, när antingen de officiella eller

de enskilda representanterna för ett av länderna framställer

önskan härom.

Rek. nr 7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ge sitt stöd åt

de åtgärder rörande industriellt samarbete, som föreslås i en

av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetad promemoria

i ämnet, dagtecknad den 1 december 1960 (Sak A 18/

1961).

Rek. nr 8■ Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att företa en jämförande översyn och värdering av de i

de nordiska länderna för skilda kategorier av sjöfolk uppställda

utbildningskraven i syfte att överväga möjligheterna att

genom fastställande av erforderlig tilläggsutbildning skapa

tillträde till tjänster på fartyg, hemmahörande i annat nordiskt

land än den berörde sjömannens hemland, och därmed bana

vägen för en fri nordisk arbetsmarknad på sjöfartens område,

2. att under förhandlingar om möjligheterna att få till stånd

den under punkt 1 nämnda ordningen hålla uppmärksamheten

riktad på önskvärdheten att genomföra största möjliga likvärdighet

på sjömansutbildningens område i Norden,

3. att fortsätta strävandena att avlägsna de hinder, som i

övrigt föreligger för genomförande av en gemensam arbetsmarknad

för sjömän, tillhörande manskapet, samt

4. att vid förestående revisioner och ändringar av bestämmelserna

om utbildning av sjöfolk hålla erforderliga kontakter

för att därmed eftersträva koordinering av dessa bestämmelser

i det slutliga syftet att nå fram till nordisk likvärdighet

på sjömansutbildningens område.

Rek. nr 9. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finnland,

Norge og Sverige å gjennomfpre det foreliggende förslag fra

ekspertutvalget vedrprende et nordisk folkeakademi (Nordisk

udredningsserie, 1961:2) med de eventuelle endringer som,

etter en detaljert gjennomgåelse av innstillingen, måtte anses

for npdvendige.

Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. under medvirkning av Nordisk kulturkommisjon og i

samråd med rådets kulturutvalg å utarbeide med sikte på rådets

10. sesjon et skisseprogram for de naermeste tre års utbygging

av samarbeidet mellom de nordiske lands hpyere undervisnings-

og forskningsinstitusjoner med förslag til prioritering

av de ulike tiltak, samt

2. innen rådets 10. sesjon å overveie formene för en utbygging

av et permanent organ, som med ansvar overfor de nordiske

undervisningsministermpter skal ha til oppgave å planlegge en

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961

systematisk arbeidsdeling innenfor alle områder av forskning

og vitenskapelig utdanning i Norden.

Rek. nr 11. Nordisk Råd henstiller:

1. til samtlige regeringer åt indfpre en ordning, hvorefter

der gives arbejdsspgende fra andet nordisk land oplysning om

skatteforholdene i de respektive lande,

2. til regeringerne i Finland og Sverige åt overveje indfprelse

af et skabelonmaessigt omkostningsfradrag ved indkomstbeskatning

af personer, der under midlertidigt ophold i de

respektive lande har erhvervet arbejdsindkomst der,

3. til regeringerne i Norge og Sverige åt spge åt gennemfpre

aendring i gaeldende saerbestemmelser vedrprende »klassefradrag»

henholdsvis »ortsavdrag» for personer, der har erhvervet

indkomst af personligt arbejde under midlertidigt ophold

i de respektive lande, samt

4. til regeringerne i Finland og Sverige åt underspge mulighederne

for åt give personer, der midlertidigt har ophold i de

respektive lande, samme ret til fradrag for forsikringspraemier

m. m. ved beskatning af indkomst af personligt arbejde

som den, der tilkommer personer, der er bosatte der.

Rek. nr 12. Nordisk Råd henstiller til regeringerne under saerlig hensyntagen

til de aendrede pkonomiske og handelspolitiske forhold

som fplge af de europaeiske markedsdannelser åt underspge

mulighederne för dels åt gennemfpre en mere ensartet nordisk

lovgivning vedrprende aktieselskaber, dels åt tilvejebringe retlig

ligestilling af nordiske statsborgere med hensyn til adgangen

til åt virke som stiftere, bestyrelsesmedlemmer, direktprer

etc. i aktieselskaber.

Rek. nr 13. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å gjennomfpre det foreliggende

förslag om hpyere nordisk husholdningsutdannelse

(Nordisk udredningsserie, 1961: 1) med de endringer som remissbehandlingen

av innstillingen kan foranledige.

Rek. nr 14. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt videreudvikle det

bestående samarbejde mellem fagmyndighederne på konkurrencereguleringens

område i de respektive lande.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610453

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.