Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation
1961-04-07 · 40 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 37 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1961:101, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
1
Nr 101
Iiungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation;
given Stockholms slott den 7 april 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets nionde session i Köpenhamn den 18—
24 februari 1961.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101
2
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj. t Konungen i statsrådet i Stockholm den
7 april 1961.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén,
af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.
Nordiska rådets nionde session ägde rum i Köpenhamn den 18—24 februari
1961. Vid denna session antog rådet 14 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.
Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd
skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 23 mars 1961, med redogörelse
för rådets nionde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende.
Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den sålunda
avgivna redogörelsen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att skrivelse,
av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ulf Norslröm
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
3
Till KONUNGEN
Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets nionde session i Köpenhamn den 18—24 februari 1961
jämte en bilaga.
Stdckholm den 23 mars 1961
Underdånigst
För Nordiska rådets svenska delegation
BERTIL OHLIN
Gustaf Petrén
opaginerad Kontrollera mot PDF
''V. '' '' : A itlVuW -''.h^oV. V. IV '' l\
y "i )> / i / :■?. nn
5.Mi/nisi iy ■ • e.iW.fcjfWjh ''“f''Lvy/< t r/ti*) '' - '''' f:;''1
.. i:‘ut ii‘>
r<m>-»Ma <:<r u''.i
ic^jt«^i»TC*ibr{;
?
!:c<i<''I"-’: .it ^^- r j?J-''H>åi*r -li^I
-Uu HTH-n!
jwVfl >t*1 ".sj
<1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
ö
Redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets nionde
session i Köpenhamn den 18—24 februari 1961
I. Organisation in. in.
Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister
Tage Erlander,
ministern för utrikes ärendena östen Undén,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet Ulla Lindström,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Gösta Netzén,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson
och följande valda medlemmar:
småbrukare Arvid Andersson i Ryggestad,
redaktör Birger Andersson,
lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,
fru Sigrid Ekendahl,
lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,
f. d. direktör Knut Ewerlöf,
chefredaktör Anselm Gillström,
metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,
docent Gunnar Helén,
skogsarbetare Sigfrid Jonsson i Strömsund,
redaktör Birger Lundström,
professor Bertil Ohlin,
professor emeritus Hugo Osvald,
f. d. landshövding Rickard Sandler (18—23 februari 1961),
fru Ingrid Segerstedt Wiberg (24 februari 1961 såsom ersättare för herr
Sandler),
förste vice talman Axel Strand,
lantbrukare Sven Sundin.
Statsrådet Nilsson intog icke sin plats i rådet.
6
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.
Till rådets president vid sessionen valdes förutvarande statsminister Erik
Eriksen, Danmark, och till vice presidenter talman Karl-August Fagerholm,
Finland, direktör Gisli Jönsson, Island, vice stortingspresident Nils H0nsvald,
Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.
Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),
kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),
trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).
De svenska valda medlemmarna fördelades på utskottet på följande sätt:
Juridiska utskottet: herrar Andersson i Ryggestad,
Helén,
Sandler,
Kulturutskottet:
Socialpolitiska utskottet:
..lUiiA ;r;u:r>t
Trafikutskottet:
Ekonomiska utskottet:
herrar Gillström,
Jonsson i Strömsund,
Osvald,
herr Birger Andersson,
fru Ekendahl,
herr Sundin,
herrar Cassel,
Gustafsson i Stockholm (förman),
Lundström,
herrar Eliasson i Sundborn,
Ewerlöf,
Ohlin,
Strand (vice förman).
Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen, Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltogo statsrådet Kling i juridiska utskottet, statsrådet Edenman i kulturutskottet,
statsråden Skoglund och Johansson i trafikutskottet och statsminister
Erlander samt statsråden Lange, Lindström och Netzén i ekonomiska
utskottet.
II. Behandlade saker
De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnas ärendena
saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på saklistan
i fyra olika grupper, avseende en medlemsförslag — såväl till tidigare
session väckta men uppskjutna som till nionde sessionen väckta — (s. k.
A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser (s. k. C-saker)
och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för Nordiska
rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare beslutade rekom
-
7
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
mendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session kvarstodo tolv uppskjutna
A-saker. Till nionde sessionen hade väckts 17 nya medlemsförslag.
Regeringsförslagen voro två till antalet. Sammanlagt nio berättelser överlämnades
av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska
kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén
samt Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete.
Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer
hade givit upphov till 90 D-saker.
Enligt § 22 arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början,
den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avd. III nedan.
Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna. Vidare hade
rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer avgivit
rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén
för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapporter lades till handlingarna.
Fem A-saker och 43 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.
Vidare handläggning av de nämnda A-sakerna uppsköts
till nästa ordinarie session. D-sakerna lades till handlingarna, varvid rådet
beträffande några saker förklarade sig anse spörsmålen för rådets del
slutbehandlade (se härom närmare nedan under F.), medan för övrigas vidkommande
rådet förklarade sig vänta nya meddelanden till nästa ordinarie
session.
Vid sessionen antogos 14 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Rekommendationerna
blevo utom i ett fall antagna enhälligt av samtliga i omröstningen
deltagande. Ett framlagt rekommendationsförslag förkastades. Av tidigare
rekommendationer avskrevos i allt 18 helt och tre delvis som slutbehandlade
för rådets del.
Behandlingen av sammanlagt 13 förslag uppsköts till nästa ordinarie session.
A. Saker behandlade av juridiska utskottet
1. Lagstiftningssamarbetet
Till sessionen hade uppskjutits ett vid sjunde sessionen år 1959 av bl. a.
numera landshövdingen Olov Rylander väckt tilläggsförslag om formerna
för det nordiska lagstiftningssamarbetet. I förslaget hemställdes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att närmare undersöka, hur det nordiska
lagstiftningsarbetet mest effektivt kunde organiseras, samt att därefter förelägga
rådet för yttrande det förslag, som kunde ha framkommit vid regeringarnas
undersökningar.
I sitt utlåtande över tilläggsförslaget konstaterade rådets juridiska niomannakomitté
alt, sedan förslaget väckts, inom justitiedepartementen/mi
-
8
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
nisterierna i de olika länderna vissa organisatoriska åtgärder genomförts i
syfte att skapa möjligheter för ett bättre tillgodoseende än tidigare av de
krav, som det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet ställde på de för
denna verksamhet ansvariga regeringsorganen. BI. a. hade de nordiska justitieministrarna
vid ett möte i november 1959 överenskommit om att i ettvart
justitiedepartement/ministerium utse en kontaktman med uppgift bl. a. att
koordinera arbetet med nordiska lagstiftningsfrågor inom landet. Sådana
kontaktmän hade också numera utsetts. Niomannakommittén hade lagt fram
förslag om antagande av en rekommendation till regeringarna om att beträffande
viktigare lagstiftningsförslag, som tillkommit eller kunna komma att
utarbetas efter nordiskt samarbete, efterhöra rådets mening eller något dess
organs, innan de nationella lagstiftande instanserna fatta beslut i saken.
Vid sakens behandling i rådets juridiska utskott deltogo de fyra vid rådsmötet
närvarande justitieministrarna från Danmark, Finland, Norge och
Sverige. Dessa lade i utskottet fram förslag om införande av en sådan ordning
för handläggning av viktigare nordiska lagstiftningsförslag, att rådets
möjligheter att följa lagstiftningssamarbetet inom Norden skulle förbättras.
Enligt den tänkta ordningen skulle tillgå så att, då arbetet med ett nordiskt
lagstiftningsärende fortskridit så långt, att inom departementet/ministeriet
överblick vunnits över de med saken förenade rättsliga problemen, vederbörande
lands ledamöter i juridiska niomannakommittén genom departementet/ministeriet
orienterades om sakens läge. Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse
över detta förslag och ansåg, att rådet med tacksamhet borde mottaga
detta erbjudande från justitieministrarnas sida om ökad kontakt mellan
dem och niomannakommittén samt träffa anordningar för den föreslagna
ordningens realiserande. Det syntes utskottet lämpligt att avvakta erfarenheterna
av denna, innan ytterligare åtgärder ifrågakommo. Likaså borde resultatet
av rådspresidiets och statsministrarnas fortsatta överläggningar rörande
regeringarnas ställande av förslag i rådet inväntas. Med hänsyn till
dessa omständigheter och då enligt utskottets mening frågan om handläggningen
av nordiska lagstiftningsärenden på departementsstadiet lösts tillfredsställande
genom tillsättandet av kontaktmän, fann utskottet att rådet
icke för närvarande borde i rekommendationsform uttala sig om lagstiftningssamarbetets
organisation. På förslag av utskottet beslöt rådet därför
att icke företaga sig något i anledning av det ovannämnda tilläggsförslaget.
Under debatten i rådet berördes frågan om niomannakommittéernas ställning.
2. Namnrätt
Till sessionen hade herr Rvlander jämte en annan rådsmedlem väckt ett
medlemsförslag om samarbete beträffande namnrätten. De hemställde, att
rådet skulle i en rekommendation till regeringarna uttala sig om i Danmark,
Norge och Sverige föreliggande förslag till namnrättslig lagstiftning. Förslagsställarna
pekade i sin motivering bl. a. på att lagreglerna på detta område
kunde sägas sammanhänga med såväl familjerättens föreskrifter som
9
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
åtskilliga immaterialrättsliga stadganden samt att på båda dessa fält sedan
gammalt ett omfattande nordiskt samarbete förekommit, varför det vore naturligt
att även namnrätten toges upp på gemensam nordisk grund. Juridiska
niomannakommittén, som förberett förslagets behandling i rådet, hade låtit
uppgöra en översikt över de tre nationella namnrättskommittéernas förslag
om förvärv av släktnamn vid födsel och genom äktenskap, nu gällande bestämmelser
härom samt remissyttrandena över förslagen. I sitt utlåtande
hade niomannakommittén — utan att själv taga ställning — återgivit de
synpunkter som framkommit under kommitténs behandling av saken. För
sin del fann juridiska utskottet att vad huvudprinciperna i namnrättslagstiftningen
anginge under behandlingen i rådet olika synpunkter framkommit,
vilka kunde tagas i beaktande vid den fortsatta behandlingen av lagförslagen
inom regeringar och parlament. Då vidare rådets juridiska niomannakommitté
skulle bliva i tillfälle att följa arbetet med genomförande
av en ny namnlagstiftning i Norge och Sverige, ansåg utskottet anledning
icke föreligga för rådet att antaga en rekommendation i ämnet utan föreslog
att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Två
av utskottets svenska medlemmar, herrar Sandler och Helén, anmälde i ett
särskilt yttrande en särmening, i det de funne utskottets motivering icke
giva tillfredsställande uttryck för medlemsförslagets tanke att vid en reformering
av namnrätten berättigad hänsyn borde tagas till individens intressen
och principen om könens likställdhet. Rådet biföll utskottets förslag.
3. Skadeståndsrätt
Ett av bl. a. herr Rylander till 1960 års session i Reykjavik väckt medlemsförslag
om lagstiftning rörande det allmännas skadeståndsskj ldighet
hade uppkjutits till sessionen. I törslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att genomföra en lagstiftning om det allmännas
skadeståndsansvar för felaktiga åtgärder i enlighet med vissa av förslagsställarna
angivna grundsatser. Stat och kommun borde i högre grad än
enligt de föreliggande kommittéförslagen ansvara för skada föranledd av
uppenbart felaktiga beslut, oavsett om s. k. culpa kunde visas ligga tjänsteman
till last. Juridiska niomannakommittén, som tidigare visat viss sympati
för en utvidgning av ansvaret i enlighet med förslagsställarnas tankegång,
fann i sitt utlåtande — då denna väg ej syntes praktiskt framkomlig
-— nu lämpligast att rådet begränsade sig till att i en rekommendation
mera allmänt uppmana regeringarna att arbeta vidare på en lagstiftning
på området.
Juridiska utskottet konstaterade i sitt förslag med tillfredsställelse, att
ett lagstiftningsarbete inletts på detta centrala område inom skadeståndsrätten.
Utskottet måste emellertid fastslå, att ej heller vid denna session
det befunnits praktiskt möjligt att få till stånd en lagstiftning med sådan
inriktning som förslagsställarna åsyftat. I själva verket hade även niomannakommittén
sett sig nödsakad att biträda den av regeringsrepresentanterna
i rådet uttalade meningen att en lagstiftning på detta område borde
10
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
byggas På den s. k. culparegeln. Mot denna bakgrund ansåg utskottet rådet
böra avvakta regeringarnas arbete med saken. På förslag av utskottet beslöt
rådet därför uppskjuta saken till en senare session.
4. Associationsrätt och näringsrätt m. m.
Till sessionen hade uppskjutits ett medlemsförslag om likartad associationsrättslig
lagstiftning, vilket herr Rylander väckt redan vid 1958 års session
men som vid denna och efterföljande sessioner icke kunnat slutbehandias.
Frågan om nordisk etableringsfrihet hade under tiden blivit föremål
för ingående undersökningar inom juridiska niomannakommittén, varvid
också aktiebolagsrätten upptagits till granskning. Till en början beklagade
kommittén, att de av justitieministrarna tillkallade sakkunniga rörande
samarbete beträffande aktiebolagslagstiftningen ännu icke haft något sammanträde.
Enligt niomannakommitténs mening brådskade denna angelägenhet,
varför det av regeringarna igångsatta utredningsarbetet borde påskyndas.
Etter förnyade överväganden hade niomannakommittén funnit att medlemsförslaget
nu borde färdigbehandlas i rådet med sikte på antagande av en
rekommendation i fråga om aktiebolagsrätten, medan spörsmålen om gemensam
lagstiftning beträffande andra associationsformer än aktiebolag
kunde anstå tills vidare.
Juridiska utskottet delade i stort sett niomannakommitténs uppfattning
men ansåg, att rådet borde rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
för en gemensam lagstiftning på detta område i stället för att
- såsom niomannakommittén föreslagit — rekommendera regeringarna
att åvägabringa en dylik lagstiftning. Rådet följde juridiska utskottets förslag
och uppmanade regeringarna i en rekommendation (nr 12) att med
hansyn till de till följd av de europeiska marknadsblocken ändrade ekonomiska
och handelspolitiska förhållandena undersöka möjligheterna för
dels att genomföra en mera gemensam nordisk lagstiftning beträffande aktiebolag,
dels åvägabringa rättslig likställighet för nordiska medborgare med
avseende å möjligheterna att vara stiftare, styrelsemedlem, direktör m. m.
i aktiebolag.
I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/
1954 angående nordiska medborgares rätt att driva näring hade väckts ett
tilläggsförslag, vari föreslås att regeringarna skulle öppna möjlighet för
enskilda personer, som driva näring inom handel och hantverk, att fritt
etablera sig på samma villkor som landets egna medborgare. Juridiska niomannakommittén,
som förberett saken, föreslog — med stöd av ett omfattande
utredningsmaterial — antagande av en rekommendation i enlighet
med förslaget. Då saken kom upp i juridiska utskottet, fann detta att tillläggsförslaget
berörde så vittgående principiella spörsmål att utskottet icke
kunde på nuvarande tidpunkt taga någon ställning. I enlighet med utskottets
förslag beslöt rådet därför att uppskjuta vidare behandling av tilläggsförslaget
till nästa session.
I ett till sessionen väckt medlemsförslag om kontroll av konkurrensbe
-
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
11
gränsningar och monopol hemställdes, att rådet skulle rekommendera Danmarks,
Finlands, Norges och Sveriges regeringar att utreda, vilka ändringar
som fordrades i den nationella lagstiftningen om konkurrensbegränsning
och monopol på grund av ländernas anslutning till EFTA, samt att få till
stånd ett nära samarbete mellan fackmyndigheterna på området. Medlemsförslaget
hade blivit föremål för ett omfattande remissförfarande och yttranden
hade inkommit från en rad intresserade myndigheter och organisationer
i respektive land. I sitt utlåtande, som avgivits, innan ännu remissyttrandena
inkommit, hade juridiska niomannakommittén uttalat att ett
samarbete på monopolområdet måste antagas ligga i de nordiska ländernas
intresse, enär ett gemensamt uppträdande borde kunna ge de nordiska ländernas
synpunkter större vikt inom ramen för EFTA.
I sitt förslag till rådet fann juridiska utskottet — med hänsyn till det
svaga stöd som medlemsförslaget erhållit från hörda myndigheter och näringsorganisationer
vad anginge frågan om lagändringar — att det för närvarande
icke kunde biträda denna del av förslaget. Däremot skulle det enligt
utskottets mening vara önskvärt, att det sedan någon tid tillbaka upprättade
informella samarbetet mellan respektive länders monopolmydigheter
vidareutvecklades, men utskottet ville icke giva uttryck för någon mening
om huru detta samarbete mest praktiskt borde organiseras.
På grundval av dessa överväganden antog rådet — på juridiska utskottets
förslag — en rekommendation (nr 14), vari hemställes till regeringarna
att vidareutveckla det bestående samarbetet mellan fackmyndigheterna på
konkurrensregleringens område i respektive länder.
5. Rätt att köpa fast egendom
Ett spörsmål, som tilldragit sig betydande uppmärksamhet före sessionens
början, berördes i ett tilläggsförslag, väckt av riksbanksfullmäktige Emil
Ahlkvist och herr Rylander, till meddelandena om rekommendation nr 3/
1958 angående likställighet i fråga om förvärv av fast egendom och erhållande
av lån för bostadsändamål. Dessa önskade att rådet skulle hemställa
till Danmarks regering att ändra den gällande lagen om förvärv av fast
egendom på sådant sätt, att de, som äro bosatta i andra nordiska länder,
skulle jämställas med i Danmark bosatta i fråga om rätt att förvärva fast
egendom för bostadsändamål, eller i vart fall tillämpa reglerna på sådant
sätt, att en dylik ordning komme till stånd. I ett utlåtande om tilläggsförslaget
förklarade sig niomannakommittén vilja fasthålla vid de principer, som
rådet givit uttryck åt i nyssnämnda rekommendation nr 3/1958. I denna
hade regeringarna uppmanats att genomföra de nödvändiga ändringarna i
lagstiftningen eller administrativ praxis för att skapa likställighet mellan
nordiska medborgare med hänsyn till bl. a. rätten att förvärva fast egendom
för bostadsändamål. Juridiska utskottet anslöt sig till nioinannakommitténs
mening och förutsatte att kommittén i fortsättningen skulle hålla sig
orienterad om frågans vidare utveckling. I detta sammanhang påpekade utskottet
att kommitténs medlemmar efter eget bedömande vid en passande
12
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
tidpunkt ånyo kunde väcka saken i rådet. I överensstämmelse med utskottets
förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av ifrågavarande
tilläggsförslag.
6. Straffrättsligt samarbete
Av den norska regeringens såsom koordinerande myndighet avlämnade
meddelande om rekommendation nr 1/1955 angående nordisk lagstiftning
rörande konfiskation framgick, att på regeringarnas initiativ översikter utarbetats
över gällande konfiskationsbestämmelser i Danmarks, Finlands,
Norges och Sveriges lagstiftning. I meddelandet upplystes det vidare, att
regeringarna tillsatt ett utskott med en representant för ettvart av de nordiska
länderna med uppgift att förbereda nordiskt lagsamarbete på straffrättens
område. Detta utskott angavs bl. a. skola undersöka spörsmålet om
att åvägabringa större likhet inom konfiskationslagstiftningen.
I anledning härav fann juridiska utskottet att rådet kunde avskriva rekommendationen
som för rådets del färdigbehandlad. Rådet beslöt också
i överensstämmelse härmed.
7. Skatterättsliga frågor
Det sedan 1959 års session uppskjutna medlemsförslaget om samordning
av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning, väckt av bl. a. herrar Ahlkvist
och Rylander, hade under tiden sedan föregående session ytterligare
utretts inom juridiska niomannakommittén, som kompletterat det utredningsmaterial,
som kommittén framlagt till åttonde sessionen, med ytterligare
redogörelser för vissa skattetekniska problem. Niomannakommittén
föreslog antagandet av en rekommendation uppdelad på fyra punkter och
av i stort sett samma innehåll som det förslag kommittén lagt fram till
föregående session. Enligt kommitténs rekommendationsförslag borde regeringarna
uppmanas att tillse att personer, som avsåge att taga arbete i annat
nordiskt land, upplystes om skatteförhållandena i berörda land. Vidare
borde regeringarna i Finland och Sverige uppmanas överväga införande av
regler rörande schablonmässiga avdrag vid inkomstbeskattning av personer
som under tillfällig vistelse i landet ha arbetsinkomst där. Regeringarna i
Norge och Sverige borde rekommenderas avskaffa särbestämmelser rörande
»klassefradrag» respektive »ortsavdrag» såvitt angår personer från annat
nordiskt land som under tillfällig vistelse i landet ha arbetsinkomst där.
Slutligen borde regeringarna i Finland och Sverige rekommenderas att undersöka
möjligheterna att ge personer, som tillfälligt vistas där, samma rätt
som personer med fast hemvist i landet äga att avdraga utgifter för försäkringspremier
m. m. i samband med beskattning av arbetsinkomst.
Juridiska utskottet anslöt sig till niomannakommitténs mening och på dess
förslag antog rådet en rekommendation (nr 11) av det innehåll som nyss
angivits.
I ett till rådets sjunde session väckt medlemsförslag om i annat nordiskt
land bosatta nordiska medborgares kyrkoskatt i vissa fall hemställ
-
13
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
des, att rådet skulle rekommendera regeringarna att söka genomföra en
ordning, varigenom grannlandskyrkor skulle få möjlighet att uppbära kyrkoskatt
av inom sitt område fast boende skattepliktiga från annat nordiskt
land som tillkännagåve, att de betraktade berörda kyrka som sin församlingskyrka.
För att bereda juridiska niomannakommittén tillfälle att undersöka
saken hade behandlingen av denna uppskjutits. Niomannakommitténs
utlåtande förelåg nu. Av detta framgick att en i realiteten tillfredsställande
lösning av detta spörsmål antingen redan vore genomförd eller skulle
kunna genomföras utan lagändringar. Mot denna bakgrund kunde juridiska
utskottet i sitt förslag till rådet konstatera, att redan inom ramen för existerande
lagstiftning möjlighet funnes att nå det resultat som medlemsförslaget
åsyftade. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.
8. Samefrågor
Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/19o6 angående
samverkan på renskötselns område och rekommendation nr 5/1959 angående
förbättring av samernas levnadsförhållanden behandlades av juridiska
utskottet i ett sammanhang.
Beträffande den förra rekommendationen kunde utskottet konstatera att
samtliga tre berörda länder nu vore beredda att tillsätta ett särskilt organ
för nordisk samverkan i vad angår renskötselfrågor på sätt redan tidigare
föreslagits av Finlands regering. Detta organ avsågs skola ägna sig åt
frågor sammanhängande med renprodukternas marknadsförande, utveckling
av renaveln, registrering av renmärken, renforskning och förbättring
av renskötarbefolkningens sociala förhållanden. De önskemål som Nordiska
samerådet uttalat om att få till stånd ett nordiskt organ för frågan
om omsättning av renkött torde på detta sätt kunna tillgodoses. Om ett
samarbete efter dessa linjer kunde etableras, ansåg utskottet huvudändamålet
med rekommendation nr 20/1956 vara uppnått.
De mera vittsyftande spörsmål som rests i rekommendation nr 5/1959 rörande
samernas ställning över huvud i det moderna samhället hade däremot
under den tid, som förflutit efter rekommendationens antagande, icke
tagits upp på nordiskt plan, men hithörande problem hade behandlats nationellt.
Genom det utförda arbetet hade förutsättningar skapats för en
senare nordisk behandling av frågan. Ställning till huru samarbetet på detta
område mellan de olika ländernas myndigheter skulle utformas kunde utskottet
icke taga. Det underströk emellertid i sitt förslag till rådet, att samernas
eget samarbetsorgan, Nordiska samerådet, borde givas allt stöd i sitt betydelsefulla
arbete. Bl. a. borde det komma i åtnjutande av ett begärt statsbidrag
å 5 000 kronor. I debatten i rådet uttalades en förhoppning om att
utskottets förslag skulle verksamt bidraga till att samerådet fick det blygsamma
statsanslag som ifrågasatts.
14
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
9. Samarbete om juridisk forskning
I rekommendationen nr 3/1959 angående nordiskt kriminologiskt forskningsråd
hade rådet uppmanat regeringarna att upprätta ett sådant forskningsråd
och att anvisa medel för att administrera detta organ. Av regeringarnas
meddelanden i saken framgick, att justitieministrarna på sitt möte i
Helsingfors i januari 1961 beslutat upprätta ett nordiskt samarbetsråd för
kriminologi. Stadgar för samarbetsrådet hade antagits och dess fasta sekretariat
hade beslutats skola förläggas till Norge. Regeringarna hade avtalat
att utse sina medlemmar i rådet före den 1 november 1961. Erforderliga
medel skulle ställas till rådets förfogande från och med den 1 januari 1962.
Även på ett annat område hade goda framsteg gjorts. Av regeringarnas
meddelanden om rekommendation nr 9/1959 angående nordiskt sjörältsinstitut
kunde nämligen utläsas, att samtliga regeringar visat sig i princip
positiva till upprättandet av ett nordiskt sjörättsinstitut med placering i Oslo.
Juridiska utskottet framhöll att regeringarna nu borde skrida till handling
och framskaffa de för sjörättsinstitutets drift nödvändiga medlen. Upprättandet
av ett nordiskt sjörättsinstitut i Oslo kunde ske genom en utbyggnad
av det därstädes redan belägna norska institutet. Enligt utskottets uppfattning
borde under sådana omständigheter det nordiska institutet komma till
stånd utan dröjsmål. Som riktpunkt angavs den 1 januari 1962.
10. Övriga saker
Den i anledning av rekommendation nr 7/1958 angående riktlinjer för
administrationen av gemensamma institutioner tillsatta nordiska kommittén
hade avgivit sitt betänkande (Nordisk udredningsserie 1960:2) kort före
årsskiftet. Juridiska utskottet kunde därför nu med tillfredsställelse konstatera
att ett utkast till bestämmelser för gemensamma nordiska institutioner
förelåg. Utskottet uttalade sig för att regeringarna borde framlägga sin syn
på detta utkast. Dessförinnan vore något ställningstagande från rådets sida
ej påkallat.
B. Saker behandlade av kulturutskottet
1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning
En av de viktigaste frågor, som vid sessionen behandlades i kulturutskottet,
var ett medlemsförslag om planering av samarbete i fråga om högre utbildning
och forskning, från svensk sida biträtt av herr Osvald. Denna sak
behandlades gemensamt med regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 12/1958 angående samarbete i fråga om utbyggnaden av universitet
och högskolor. I medlemsförslaget, som var mycket vittsyftande, uppmanades
rådet att rekommendera regeringarna dels att uppdraga åt Nordiska
kulturkommissionen att i samråd med rådets kulturutskott till rådets tionde
session framlagga ett program för de närmaste tre årens utbyggnad av de
nordiska ländernas högre utbildningsanstalter och forskningsinstitut med
fastställande av en prioritetslista för de olika förslagen, dels att till samma
session framlägga förslag till upprättandet av en permanent nordisk och
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
15
nationell organisation med uppgift att planlägga en systematisk arbetsfördelning
inom alla områden av nordisk forskning och vetenskaplig utbildning.
I sin motivering till förslaget pekade förslagsställarna på hurusom vår tids
krav på forskning och högre utbildning gjorde en snabb utveckling i riktning
mot en forsknings- och utbildningsmässig enhet i Norden önskvärd. I
förslaget redogjorde förslagsställarna också för de olika former, i vilka det
ifrågavarande samarbetet för närvarande försiggick, samt för Nordiska rådets
och för Nordiska kulturkommissionens verksamhet på detta område.
Vidare påvisade de svårigheterna på området i vad gäller planläggningen av
mera omfattande utbyggnadsuppgifter, vilkas lösning på nordisk basis vanligen
kräver omfattande expertutredningar. En grundförutsättning för att få
till stånd ett samarbete vore enligt förslaget att den nödvändiga administrativa
apparaten för detta arbete tillskapades; denna förutsattes kunna sortera
under kulturkommissionen. Ett dylikt nordiskt utredningsorgan minskade
emellertid enligt förslagsställaren icke behovet av förstärkning av de enskilda
ländernas resurser i ministerier och departement för de nordiska
frågornas handläggning.
Kulturutskottet anslöt sig till de synpunkter, som lågo till grund för medlemsförslaget,
och underströk i likhet med förslagsställarna sakens brådskande
karaktär. Utskottet föreslog rådet att antaga eu rekommendation i
enlighet med förslagsställarnas önskemål. Vid sakens behandling i rådet föreslog
herr Ohlin en mindre jämkning i rekommendationens ordalydelse, varigenom
regeringarnas ansvar kom att starkare betonas. Rådet antog med bifall
till vad herr Ohlin föreslagit en rekommendation (nr 10), vari regeringarna
uppmanades att i samverkan med Nordiska kulturkommissionen
och i samråd med kulturutskottet till rådets tionde session utarbeta ett program
för de närmaste tre årens utbyggnad av samarbetet mellan de nordiska
ländernas högre undervisnings- och forskningsinstitutioner och att överväga
formen för ett permanent organ med uppgift att planlägga en systematisk
arbetsfördelning inom nordisk undervisning och forskning. Samtidigt härmed
beslöt rådet att anse rekommendationen nr 12/1958 angående samarbete
om utbyggnaden av universitet och högskolor såsom färdigbeliandlad för
rådets del.
Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/1959 angående
samarbete i fråga om högre teknisk utbildning föranledde allenast ett uttalande
av kulturutskottet, som uttryckte en förhoppning att det av Nordiska
kulturkommissionens expertutskott framlagda förslaget om samarbete mellan
de tekniska högskolorna, vilket tillstyrkts i nyssnämnda rekommendation,
snarast möjligt skulle förverkligas.
Vid rådets föregående session i Reykjavik hade antagits en rekommendation,
nr 7/1960, vari regeringarna uppmanades alt förelägga rådet det förslag
till högre nordisk hushållsutbildning, som en kommitté då höll på alt utarbeta.
Sedan kommittén avgivit sitt förslag — se Nordisk udredningsserie
1961: 1 — hade fru Ekendahl väckt ett tilläggsförslag med hemställan alt
regeringarna måtte genomföra det föreliggande förslaget med de ändringar,
som remissbehandlingen kunde föranleda.
16
Kungl. Maj.ts skrivelse rtr 101 år 1961
Förslaget från Nordiska kommittén för utredning av hushållsutbildning
gick ut på att etablera en gemensam nordisk hushållsutbildning på vetenskaplig
nivå. Utbildningen förutsattes skola organiseras genom att bestående
eller eventuellt nyinrättade linjer vid universitet och andra högre läroanstalter
i de olika länderna samordnades under ledning av en gemensam nordisk
styrelse. Särskilda linjer skulle enligt förslaget upprättas för hushållsteknik,
ekonomi, textillära och näringslära. Kulturutskottet uttryckte förhoppning
om att saken skulle ingående behandlas vid det instundande undervisningsministermötet
i Helsingfors den 20—22 mars 1961 samt att den
beramade nordiska högskolan snart skulle komma till stånd. På förslag av
utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till regeringarna om genomförande
av det föreliggande förslaget till högre nordisk hushållsutbildning
med de ändringar, som remissbehandlingen av detsamma kunde föranleda.
2. Närings- och jordbruksforskning
Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
5/1957 angående samarbete på näringsforskningens område konstaterade
kulturutskottet, att det sedan 1957 icke skett något i denna sak, säkerligen
beroende på att detta forskningsområde vore svårt att avgränsa. Under
sådana omständigheter syntes det utskottet rimligt att avskriva saken för rådets
vidkommande. Därvid förutsatte utskottet att ett eventuellt närmare
forskningsarbete i framtiden kunde tagas upp till diskussion i samband med
hela frågan om samverkan inom högre utbildning och forskning (se ovari
under 1; rekommendation nr 10/1961). I enlighet med utskottets förslag beslöt
rådet att betrakta saken såsom färdigbehandlad för dess del.
Vidare hade kulturutskottet till behandling regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat samarbete på jordbruksforskningens
område och meddelanden om rekommendation nr 18/
1959 angående samarbete i spörsmål om vattenvårdsforskning. I anslutning
till de förra meddelandena hade herr Osvald väckt ett tilläggsförslag med
hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att snarast undersöka
möjligheterna för att upprätta en nordisk potatisförädlingsanstalt.
Av meddelandena framgick, att regeringrna inte ställt medel till förfogande
särskilt för vattenvårdsforskning utan att saken anknutits till
spörsmålet om nordiskt samarbete på jordbruksforskningens område över
huvud. Vad angår denna senare fråga utvisade meddelandena, att Sveriges
och Norges regeringar övervägde att anvisa medel till Nordiska jordbruksforskares
förening för att möjliggöra forskarutbyte, anordnandet av möten
m. m. Eu viss del av de medel som i Sverige anslogs till jordbruksforskning
avsågs dessutom komma att reserveras för jordbruksforskning med nordiska
aspekter.
Kulturutskottet fann det rimligt att även de övriga nordiska länderna
övervägde att ställa medel till förfogande för att främja det nordiska samarbetet
på jordbruksforskningens område i enlighet med hittillsvarande riktlinjer.
Vad anginge den råd av mera speciella projekt inom jordbruksforsk
-
17
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
ningen, i Norden, som rådet haft att behandla under de senaste åren, ansåg
kulturutskottet att en diskussion rörande dessa förslag lämpligen kunde äga
rum i samband med de fortsatta överväganden, som kunde föranledas av
vad rådet komme att rekommendera angående samarbete om högre undervisning
och forskning (se rekommendation nr 10/1961). Rekommendationen
nr 18/1959 om samarbete i fråga om vattenvårdsforskning beslöt rådet på
förslag av utskottet att anse såsom färdigbehandlad för rådets del.
Tilläggsförslaget om nordisk potatisförädlingsansLalt ansåg kulturutskottet
sig icke kunna taga ställning till, förrän yttranden om förslaget föreiågo
från sakkunniga instanser i de enskilda länderna. På förslag av utskottet
beslöt rådet uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till nästa ordinarie
session.
3. Nordisk folkakademi
Det i anledning av rekommendationen nr 18/1954 angående en nordisk
folkakademi tillsatta expertutskottet hade framlagt sitt slutbetänkande i december
1960 (Nordisk udredningsserie 1961:2). I ett tilläggsförslag till regeringarnas
meddelanden härom hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att genomföra expertutskottets förslag till nordisk folkakademi.
Detta förslag går ut på att tanken om en nordisk folkakademi försöksvis
skulle realiseras i anknytning till nordiska folkhögskolan i Kungälv.
Folkakademien skulle där ha möjlighet att förhyra nödvändiga lokaler,
så snart folkhögskolans pågående utbyggnad genomförts. För folkakademiens
drill nödvändiga medel under en försöksperiod på 5 år skulle beviljas
av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Enligt förslaget
skulle folkakademiens driftsutgifter uppgå till omkring 350 000 svenska
kronor per år, varav Sverige skulle svara för 40 % eller omkring 140 000
svenska kronor. I kulturutskottet upplystes att expertutskottets förslag väntades
komma att bliva behandlat vid det förenämnda undervisningsministermötet
i Helsingfors den 20—22 mars 1961.
Kulturutskottet anslöt sig till förslagets huvudtanke att den nordiska
folkakademien under en period av 5 år försöksvis förläggs till Kungälv. Samtidigt
underströk utskottet — i samband med en längre diskussion om en
mera jämn fördelning av gemensamma nordiska institutioner på de enskilda
länderna — att härvidlag en bättre balans mellan länderna borde eftersträvas.
Utskottet konstaterade även att expertutskottets förslag till statuter för
folkakademien hade utformats, innan betänkandet från kommittén om Foellesinstitutioner
i Norden avgivits, varför dessa ej vore i full överensstämmelse
med de i detta betänkande uppdragna riktlinjerna. Kulturutskottet
förutsatte därför att en detaljerad genomgång av statuterna företoges mot
bakgrund av nämnda riktlinjer.
På hemställan av utskottet, som fann sig kunna tillstyrka det föreliggande
förslaget, beslöt rådet att rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att genomföra expertutskottets ovannämnda förslag
med de eventuella ändringar, som efter en detaljerad genomgång av förslaget
befunnes erforderliga (rek. nr 9).
2 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101
18
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
4. Stipendier och studieresor
I eu vid rådets åttonde session i Reykjavik antagen rekommendation nr
8/1960 uppmanade rådet regeringarna att sörja för en betydande ökning av
antalet stipendier avsedda för isländsk ungdoms studier vid folkhögskolor
i övriga nordiska länder. Kulturutskottet kunde nu med tillfredsställelse konstatera,
att rekommendationen rönt ett gott mottagande hos regeringarna.
Då antalet dylika stipendier kraftigt ökat, ansåg utskottet att syftet med rekommendationen
uppfyllts. I sitt förslag i denna sak förutsatte utskottet, att
undervisningsministerierna även framgent skulle ställa sig tillmötesgående,
om behov av ytterligare stipendier skulle uppkomma. På förslag av utskottet
beslöt rådet anse spörsmålet såsom färdigbehandlat för dess del.
Av mera allmänt slag äro de stipendiefrågor, som behandlas i rådets rekommendation
nr 19/1957 angående rätt att erhålla och nyttja stipendier
och lån i annat nordiskt land än hemlandet. Denna avser tre olika spörsmål:
1) möjligheten för studenter och skolelever, som mottagit stipendier eller
lån i hemlandet, att efter närmare bestämda regler behålla dessa även vid
studieuppehåll eller skolgång i annat nordiskt land, 2) tillgång på särskilda
stipendier för att täcka merkostnader för studenter och elever, vilka studera
eller gå i skola i annat nordiskt land än hemlandet samt 3) möjlighet
lör studenter och skolelever, som ha sitt hemvist i ett annat nordiskt land
än det egna, att efter närmare bestämda regler få stipendier och lån i vistelselandet
på samma villkor som dettas egna medborgare. Då utskottet
trodde sig kunna konstatera, att rekommendationen antingen redan var genomförd
eller i den närmaste framtiden kunde väntas bliva realiserad, hemställde
det till rådet att anse rekommendationen som färdigbeliandlad för rådets
del. Detta blev också rådets beslut.
Så långt hade arbetet med rådets rekommendation nr 10/1958 angående
statsunderstöd till studieutbytesresor mellan nordiska skolor framskridit, att
till föreningarna Nordens disposition för anordnande av dylika resor utan
kostnad för eleverna anvisats: i Sverige 5 000 svenska kronor och i Norge
7 000 norska kronor. I avvaktan på åtgärder bl. a. i Danmark och Finland
kvarstår rekommendationen såsom ej slutförd.
5. Nordiskt litteraturpris och nordiska kulturfonder
1 ett medlemsförslag om instiftande av nordiskt litteraturpris, från svensk
sida biträtt av herr Helén, uppmanades rådet att rekommendera regeringarna
att gemensamt inrätta ett pris på 50 000 danska kronor, vilket under
namn Nordiska rådets litteraturpris skulle utdelas om möjligt en gång om
året som belöning för ett framträdande skönlitterärt verk skrivet på något
av de nordiska ländernas språk. Förslagsställarnas tanke var att det skulle
uppdragas åt Nordiska kulturkommissionen att utarbeta bestämmelser för
prisets utdelande, vilket om möjligt borde äga rum första gången år 1902 i
samband med högtidlighållandet av rådets tioåriga existens. Priset borde
icke utdelas, om under något år ett verk, som fyllde kvalitetskravet, icke
framkommit; erforderliga medel skulle anskaffas via statsbudgeterna. Detta
19
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
förslag hade under remissbehandlingen mötts med sympati av de nordiska
institutioner, som yttrat sig i frågan. Även kulturutskottet ansåg för sin del
att medlemsförslaget var förtjänt av stöd och föreslog rådet att antaga eu
rekommendation i ämnet i enlighet med medlemsförslagets riktlinjer. Rådet
beslöt också i enlighet härmed (rek. nr 1).
Kulturutskottet förehade även regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 22/1959 angående beviljande av medel för gemensamma kulturella
ändamål m. m. Av dessa framgick att de upplysningar, som regeringen
lämnat om sina dispositionsanslag för ifrågavarande nordiska ändamål,
icke vore jämförbara. I vart fall kunde konstateras att icke i något land den
föreslagna summan av 200 000 svenska kronor uppnåtts. Rådet beslöt under
sådana omständigheter på utskottets förslag att avvakta nya meddelanden i
saken till nästa ordinarie session.
6. Samnordisk filmproduktion
Vid sessionen förelåg ett av bl. a. herr Helén väckt medlemsförslag om
stöd till samnordisk filmproduktion, i vilket regeringarna i Danmark, Norge
och Sverige rekommenderades att ordna det statliga filmstödet på ett sådant
sätt att gemensam nordisk filmproduktion underlättas. I anslutning till medlemsförslaget
hade från rådets svenska sekretariat anmärkts att, i den mån
det statliga filmstödet i de nordiska länderna omlades så, att det koinme
icke blott det egna landets filmproduktion utan även nordisk filmproduktion
i övrigt till godo, även filmproduktionen i Finland syntes böra inbegripas. I
motiveringen till medlemsförslaget framhölls att i Danmark och Sverige gällande
villkor för att erhålla statsstöd för filmproduktion utformats så, att
endast inhemsk filmproduktion kunde komma i fråga. Stöd kunde därför icke
utgå till film, som tillkommit i samarbete mellan två eller flera nordiska länder.
Enligt i Norge gällande bestämmelser kunde stöd visserligen i viss utsträckning
erhållas icke blott för i landet producerad film utan även för film.
som tillkommit genom samproduktion, men så länge de danska och svenska
bestämmelserna bestode, förhindrades eller omöjliggjordes samarbetet i fråga
om produktion av spelfilmer mellan två eller flera nordiska länder.
Frågan om samnordisk filmproduktion hade tagits upp även av Nordiska
kulturkommissionen, som bl. a. förordat anordnande av en nordisk konferens
mellan representanter för de ansvariga statliga myndigheterna, varvid
en ordning, enligt vilken i nordisk samproduktion framställda filmer skulle
kunna godkännas såsom nationella, skulle utarbetas.
På förslag av kulturutskottet, som fann medlemsförslaget förtjäna rådets
stöd, antog rådet en rekommendation (nr 2), i vilken regeringarna uppmanas
att snarast möjligt genomföra Nordiska kulturkommissionens förslag (se
Nordisk udredningsserie 1961: 3) om möjlighet för gemensam nordisk filmproduktion
med statsstöd efter riktlinjer, utarbetade av en kommitté med
representanter för berörda statliga myndigheter i de olika länderna.
20
Kurtgl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
7. Övriga saker
I anledning av den årliga berättelsen från Nordiska kulturkommissionen
underströk kulturutskottet vikten av att regeringarna så snabbt som möjligt
följa upp de talrika förslag berörande vetenskap, skolväsen, folkupplysning
och konst, som ännu icke slutbehandlats.
Samarbetet mellan de nordiska språknämnderna berördes i en annan berättelse.
Kulturutskottet erinrade vid sin behandling av saken särskilt om
det samarbete, som försiggått i fråga om nya ord, samt beträffande televisionens
terminologier och rörande utländska geografiska namn.
Regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 30/1958
angående gemensam bokmarknad m. m. gav anledning till ett flertal uttalanden
av kulturutskottet. Nordiska kulturkommissionen hade låtit företaga
en expertutredning av de med den nordiska bokmarknaden förknippade problemen.
1 denna hade särskilt de affärsmässiga och tekniska frågor, som
sammanhänga med bokdistributionen, tagits upp. Kulturkommissionen torde
avse att inkalla en nordisk litteraturkonferens för att behandla hithörande
spörsmål. I anledning av rekommendationens önskemål om stipendier och
statsbidrag för att öka kännedomen om grannländernas litteratur hade vissa
åtgärder vidtagits för att ställa medel till förfogande för ändamålet. Utskottet
uttryckte en förhoppning om att undervisningsministrarna även vid
framgent anslagsbehov skulle visa sig lika tillmötesgående som hittills. Ministrarna
uppmanades att taga upp detta spörsmål vid sitt möte i Helsingfors
den 20—22 mars 1961.
C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet
1. Arbetsmarknadsfrågor
Den viktigaste frågan, som socialpolitiska utskottet hade att behandla rid
sessionen, gällde det från föregående session uppskjutna medlemsförslaget
om likställighet vid anställning av nordiska sjömän på nordiska fartyg, från
svensk sida biträtt av Birger Andersson. I förslaget hemställdes, att rådet
skulle rekommendera regeringarna att efter samråd med vederbörande organisationer
på sjöfartens område dels sinsemellan upptaga överläggningar
om ingående av bilaterala överenskommelser om godkännande av behörighetsbevis
för sjöbefäl — med visst undantag för bevis för befälhavare_dels
ock att i övrigt vidtaga åtgärder för att genomföra likställighet för nordiska
sjömän då de anmäla sig som arbetssökande på nordiska fartyg.
över förslaget hade rådets socialpolitiska niomannakommitté inhämtat
yttranden från en rad berörda myndigheter och organisationer. Härjämte
hade särskilda sakkunniga utarbetat promemorior rörande olika utbildningsfrågor.
Slutligen hade kommittén anordnat en tvådagarskonferens om frågan
i Oslo den 5—6 december 1960 med deltagande av företrädare för sjöfartens
arbetsmarknadsorganisationer. Det på detta sätt insamlade materialet
hade sedan bearbetats av socialpolitiska niomannakommittén, som därpå
avgivit sitt utlåtande. Kommittén underströk däri, att nordisk likvärdighet
21
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
på sjömansutbildningens område utgör den enda vägen till förverkligandet
fullt ut av en gemensam nordisk arbetsmarknad för sjömän och att det därför
är i hög grad angeläget att åstadkomma sådan likvärdighet. En likvärdig
nordisk sjömansutbildning fann kommittén emellertid ej kunna åvägabringas
annat än på längre sikt.
För den stora och delvis heterogena grupp av arbetstagare, som sjöfolket
utgör, mötte enligt kommittén vidare åtskilliga svårbemästrade problem,
som måste lösas, innan en sådan gemensam nordisk arbetsmarknad kan
komma till stånd för denna grupp, som redan förefinnes för det övervägande
flertalet av landindustriens arbetstagare. Under sådana omständigheter
hade kommittén funnit, att man tills vidare är hänvisad att söka finna en
annan lösning av frågan, som är ägnad att underlätta fri rörlighet för arbetskraften
mellan de nordiska ländernas handelsflottor i avbidan pa det
slutliga målets förverkligande. Bland de möjligheter, som vid en på dylikt
sätt begränsad målsättning stå till buds, ansåg kommittén den av förslagsställarna
förordade vägen med bilaterala överenskommelser mellan länderna
vara förenad med icke oväsentliga nackdelar och därför böra avvisas. Tanken
på multilaterala överenskommelser om ömsesidigt godkännande av behörighetsbevis
för sjöbefäl måste också förkastas på grund av de i dagens läge
oöverstigliga svårigheterna att förenhetliga sjöbefälsutbildningen i Norden.
Kommittén ville därför förorda en tredje lösning, nämligen att — med utgångspunkt
från att man i nuvarande läge vore nödsakad att godtaga de
skillnader som föreligga mellan de nordiska utbildningssystemen för sjöbefäl
— fastställa, vilken tilläggsutbildning som anses erforderlig i fartygets
hemland för dem, som utbildats till befäl i övriga nordiska länder, för att
bringa vederbörandes utbildning i nivå med den i fartygets hemland fastställda
utbildningen. Sedan vederbörande genomgått den i fartygets hemland
sålunda föreskrivna tilläggsutbildningen, skulle hans i annat nordiskt land
förvärvade behörighetsbevis i förening med intyg över tilläggsutbildningen
berättiga honom till motsvarande behörighetsbevis i fartygets hemland. Även
ett dylikt alternativs realiserande vore visserligen förknippat med stora svårigheter,
men på detta sätt torde det likväl vara möjligt att föra frågans lösning
framåt och samtidigt främja en utveckling fram mot en sådan likvärdighet
av sjömansutbildningen i Norden som utgjorde det eftersträvade slutmålet.
Socialpolitiska utskottet anslöt sig till alla delar till vad niomannakommittén
uttalat. Rådet antog på förslag av utskottet en rekommendation (nr 8),
vari regeringarna uppmanades 1) att företaga en jämförande översyn och
värdering av de i de nordiska länderna för skilda kategorier av sjöfolk uppställda
utbildningskraven i syfte att överväga möjligheterna att genom fastställande
av erforderlig tilläggsutbildning skapa tillträde till tjänster på
fartyg, hemmahörande i annat nordiskt land än den berörde sjömannens
hemland, och därmed bana vägen för en fri nordisk arbetsmarknad på sjöfartens
område, 2) att under förhandlingar om möjligheterna att få till
stånd den nyssnämnda ordningen hålla uppmärksamheten riktad på önsk
-
22
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
värdheten av att genomföra största möjliga likvärdighet på sjömansutbildningens
område i Norden, 3) att fortsätta strävandena att avlägsna de hinder,
som i övrigt föreligga för genomförandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad
för sjömän, tillhörande manskapet, samt 4) att vid förestående
revisioner och ändringar av bestämmelserna om utbildning av sjöfolk hålla
erforderliga kontakter för att därmed eftersträva en samordning och koordinering
av dessa bestämmelser i det slutliga syftet att nå fram till nordisk
likvärdighet på sjömansutbildningens område. I samband med denna rekommendations
antagande beslöt rådet betrakta rekommendationen nr 25/
1954 angående nationalitetskrav vid anställning av befäl och manskap på
handels- och fiskefartyg såsom i denna del slutbehandlad.
Vad angår rekommendationerna nr 15/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för sjuksköterskor, nr 16/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för hälsosystrar och nr 17/1958 angående gemensam arbetsmarknad för
barnmorskor inhämtade socialpolitiska utskottet, att norska regeringen som
koordinerande myndighet hade för avsikt att under våren 1961 sammankalla
till ett möte i Oslo i syfte att få till stånd nordiska överläggningar på
ämbetsmannaplanet i fråga om möjligheterna att förverkliga ifrågavarande
rekommendationer. På liknande sätt hade i utskottet upplysts rörande rekommendationen
nr 18/1958 angående gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster,
att Sverige såsom koordinerande land beträffande denna fråga
avsåg att inom en nära framtid aktualisera de frågor, som sammanhänga
med ett fullföljande av rekommendationen.
2. Pensionslagstiftning
Regeringarna hade i meddelanden om rekommendationen nr 10/1959 angående
samordning i fråga om ålderspensionen upplyst, att Nordiska socialpolitiska
kommittén hos regeringarna hemställt om dessas medverkan
till en sådan ändring av konventionen om social trygghet, varigenom syftet
med rekommendationen i allt väsentligt skulle förverkligas. På utskottets
förslag kunde rådet under sådana omständigheter besluta att anse denna
fråga slutbehandlad för rådets del.
I anslutning till meddelandena hade väckts ett tilläggsförslag om samordning
av änkepensionen. Däri hemställdes, att rådet måtte uppmana regeringarna
att undersöka möjligheterna för att en person, som erhållit änkepension
i ett land, ej mister denna pension vid flyttning till annat nordiskt
land, förrän berörda person blivit berättigad till änkepension eller folkpension
i detta senare land. Socialpolitiska utskottet fann tillräckligt underlag
för ett ställningstagande beträffande den i tilläggsförslaget väckta frågan
ej föreligga. Bl. a. saknades uppgifter om hur änkepensionssystemet vore
uPPbyg§t i de olika nordiska länderna. Utskottet beslöt därför föreslå rådet
uppskjuta behandlingen av tilläggsförslaget till nästa session. Detta blev
också rådets beslut.
Ett av riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i Dahl väckt medlemsförslag
om likartad obligatorisk tjänstepension syftade till att rådet skulle re
-
23
Kungt. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
kommendera regeringarna i Danmark, Finland, Island och Norge att i sina
länder låta införa obligatorisk tjänstepensionering av samma art som den i
Sverige antagna. Enligt förslagsställaren hade den lagstiftning om allmän
tjänstepensionering, som under år 1959 antagits i Sverige, visat sig få återverkningar
på den gemensamma nordiska arbetsmarknaden. För att motverka
de svårigheter, som förorsakades av skiljaktigheter i den allmänna
uppläggningen av pensionsbestäminelserna i de olika länderna, borde enligt
förslagsställaren samtliga nordiska länder införa en obligatorisk allmän
tjänstepensionering efter svenskt mönster för att på så sätt likartade system
skulle komma att gälla i alla de nordiska länderna. Socialpolitiska utskottet,
som ansåg att man i varje nordiskt land borde eftersträva en ordning, som
tillförsäkrar varje arbetstagare en skälig tjänstepension, fann emellertid att
medlemsförslaget gick långt utöver de principer som vunnit hävd i rådet rörande
samarbetet på det sociala fältet. Dessa principer hade bl. a. kommit till
klart uttryck i den nordiska konventionen om social trygghet, där målsättningen
begränsats till att söka skapa likställighet i varje nordiskt land mellan
landets egna medborgare och där vistande andra nordiska medborgare
med avseende å de sociala förmåner, som utginge i landet. På grundval av
dylika överväganden fann utskottet det icke lämpligen vara en uppgift för
rådet att taga ställning till frågan om utformningen av de nationella pensionssystemen.
Utskottet fann det dock vara naturligt att man under arbetet
med införandet av tjänstepensionering tillgodogör sig de erfarenheter, som
vunnits av pensionsordningar i andra länder. Med denna motivering föreslog
utskottet rådet att inte företaga sig något vidare i saken, vilket också blev
rådets beslut.
6. Hälsovårdsutbildning
Rekommendationen nr 13/1958 angående gemensam hälsovårdsutbildning
åsyftade en fortsatt successiv utbyggnad av den nuvarande kursverksamheten
i Göteborg men tillika ett framtida realiserande av tanken på en nordisk
hälsovårdshögskola i Göteborg. Vid innevarande session fick socialpolitiska
utskottet taga del av bl. a. en skrivelse av november 1960 från den fungerande
kursledningen till Nordiska kommittén för hälsovårdskurserna i Göteborg
med en utredning rörande möjligheterna att utvidga kursverksamheten
från tre till sju månader, ävensom av nämnda kommittés förslag till anslagsäskanden
för budgetåret 1961/62. Av handlingarna torde få anses framgå
att praktiska möjligheter nu finnas för en utvidgning av kursverksamheten
till sju kursmånader per år. En nödvändig förutsättning därför är dock, att
eu helårsanställd fast kursledning kommer till stånd. Av nämnda anslagsäskanden
framgår vidare, att de nordiska hälsovårdskurserna hittills omfattats
med stort intresse och visat sig fylla ett verkligt behov. Betydligt fler
sökande ha funnits än som kunnat antagas. Kursverksamheten har från och
med våren 1960 erhållit egna lokaler som förhyrts i en Göteborgs stad tillhörig
byggnad. Socialpolitiska utskottet ansåg sig för sin del böra stödja
kommitténs förslag och underströk angelägenheten av att man utan tids
-
24
Kungt. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
utdräkt sökte få en fast kursledning etablerad och en utvidgning av kursverksamheten
från tre till sju månader. Kostnaderna borde enligt utskottet
fördelas mellan länderna med hänsyn till deras möjligheter att utnyttja utbildningen
för sina egna medborgare.
4. Läkemedelskontroll
Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om gemensam kontroll av
läkemedel, i vilket förslagsställarna hemställde, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att vidtaga åtgärder, genom vilka
den officiella kontroll av läkemedels kvalitet, som utföres i ett nordiskt land,
skulle förklaras giltig i samtliga nordiska länder, över medlemsförslaget
hade på sedvanligt sätt inhämtats yttranden från en mängd olika organisationer
och myndigheter. Av dessa yttranden framgick att ett omfattande
samarbete redan pågår mellan Danmark, Norge och Sverige i fråga om
kontrollen av farmaceutiska produkter. Flera av remissinstanserna ansågo
att samarbetet drivits så långt det vore möjligt med hänsyn till de skillnader,
som förelåge mellan de olika ländernas lagstiftning på området. Med hänsyn
härtill vore det enligt utskottets mening nödvändigt att klarlägga lagstiftningens
innehåll på detta område i de olika länderna, innan ställning toges
till medlemsförslaget. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag att uppskjuta
behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie session.
5. Övriga saker
I sitt förslag i anledning av berättelsen från Nordiska socialpolitiska kommittén
konstaterade utskottet, att frågan om ratificering av ILO-konventioner
numera behandlas inom Nordiska socialpolitiska kommittén, som överlämnat
spörsmålet till ett för ändamålet särskilt tillsatt underutskott. Under
sådana omständigheter föreföll det utskottet vara mest ändamålsenligt,
att rådet följde det vidare arbetet med rekommendationen nr 7/1954 angående
iclce-ratificerade ILO-konventioner genom nämnda kommittés årliga
berättelser, vilka pläga tillställas rådet. I detta sammanhang tilläde utskottet,
att det vore av vikt att de nordiska ländernas representanter vid utarbetandet
och antagandet av konventioner inom ILO verka för att hänsyn tages
till principerna i nordisk sociallagstiftning. I detta syfte borde enligt utskottet
samråd äga rum mellan de nordiska ILO-delegationerna före ILO-mötena.
D. Saker behandlade av trafikutskottet
1. Tullsamarbetet
Rekommendationen nr 6/1956 angående tull- och passkontroll vid gemensamma
stationer m. m. var redan tidigare färdigbehandlad för rådets del,
bortsett från spörsmålet om lättnader vid tullbehandlingen av polleterat resgods.
Med tanke på att Nordiska samfärdselkommittén sysselsätter sig med
detta spörsmål och i sina berättelser till rådet kan väntas komma att redogöra
för den fortsatta utvecklingen, föreslog trafikutskottet rådet att anse
denna rekommendation såsom i sin helhet färdigbehandlad för rådets del.
25
Kungl. Mcij:ts skrivelse nr 101 år 1961
Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag. Trafikutskottet hade emellertid
tillfälle att erhålla vissa upplysningar även om utvecklingen av den redan
tidigare i rådet slutbehandlade frågan om samarbetet vid gemensamma
tullstationer. Med tillfredsställelse fann utskottet, att ländernas tullstyrelser
till stor del på eget initiativ genomfört åtskilliga praktiska åtgärder i rekommendationens
syfte. Samarbetet å gemensamma gränsstationer vid vägarna
över landgränserna hade nu utvidgats till att omfatta även gemensamma
tullstationer i järnvägstrafiken mellan Norge och Sverige. Sedan ett halvt
år tillbaka försiggick ett dansk-svenskt samarbete i öresundstrafiken, vilket
samarbete nu skulle utvidgas till att avse även trafiken mellan Jylland
och den svenska västkusten. Planer förelåge på ett finländsk-svenskt samarbete
på rutterna mellan Åland och Sverige och på ett finländsk-norsksvenskt
tullsamarbete rörande flygtrafiken på Nordkalotten.
Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om resandes tullfria införsel
av vin, sprit och tobaksvaror. I förslaget uppmanades rådet att rekommendera
regeringarna att snarast möjligt genomföra enhetliga bestämmelser
i detta avseende, t. ex. i överensstämmelse med ett av Nordiska parlamentariska
kommittén för friare samfärdsel m. m. på sin tid framlagt förslag.
Förslagsställarna påpekade, att nuvarande tillstånd, då olika bestämmelser
gällde i de nordiska länderna beträffande införsel av ifrågavarande
varor, skapade stark irritation bland de resande. Länderna borde enligt förslagsställarnas
mening försöka enas om enhetliga maximibestämmelser med
avseende å den mängd vin, sprit och tobaksvaror, som en resande fritt kunde
införa. I sådant avseende hade nyssnämnda kommitté föreslagit följande
kvantiteter:
a) Sprit, vin och starköl:
2 liter sprit eller vin, därav högst 1 liter sprit, och 5 liter starköl.
b) Tobaksvaror och cigarrettpapper:
200 cigarretter eller 250 g tobaksvaror i annan form och 200 blad cigarrettpapper.
Från denna generella regel skulle dock undantag kunna göras för resande,
som ankomma ombord å fartyg, trafikerande korta rutter, ombord å vilket
under resan försäljning av obeskattade tobaksvaror förekommit. Vid ett möte
mellan den danske och den svenske finansministern den 17 februari 1961
hade dessa överenskommit att tillsätta ett snabbt arbetande utskott med
uppgift att utarbeta förslag till regler för proviantering av obeskattade varor
i öresundstrafiken. Trafikutskottet fann det för sin del av flera skäl vara
önskvärt, att i de nordiska länderna enhetliga bestämmelser gällde om resandes
rätt att som handbagage införa vin, sprit och tobaksvaror tull- och avgiftsfritt,
och ansåg, att man — utan att avvakta resultatet av arbetet i det
av finansministrarna tillsatta utskottet för öresundstrafiken — borde söka
få till stånd enhetliga regler för sådana resande som ankomma till landet
ombord å fartyg, trafikerande långa rutter. Utskottet hemställde därför, alt
rådet måtte rekommendera regeringarna att snarast möjligt söka genomföra
enhetliga regler med avseende å de resandes rätt till tull- och avgiftsfri in
8
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 101
26
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
försel av vin, sprit och tobaksvaror som resgods med möjlighet till undantag
för resande, som färdats till landet å någon av de korta internordiska fartygsrutterna.
Rådet biföll utskottets förslag och antog den föreslagna rekommendationen
(nr 4).
Ett näraliggande spörsmål avhandlades i ett annat medlemsförslag om
avskaffande av skattefri försäljning av alkoholdrycker i internordisk båtoch
flygtrafik, vari föreslogs, att regeringarna skulle införa sådana bestämmelser
att all tull- och avgiftsfri försäljning på båtar och flygmaskiner i trafiken
mellan nordiska länder skulle bringas att upphöra. Förslaget hade till
utgångspunkt en skrivelse från Nordiska nykterhetskommittén, som till rådet
överlämnat en utredning angående verkningarna av den skattefria spritförsäljningen
i den internordska båt- och flygtrafiken. Trafikutskottet sade sig
se med sympati på alla strävanden att skapa ordnade förhållanden inom
båt- och flygtrafiken mellan de nordiska länderna. Det av Danmarks och
Sveriges finansminstrar tillsatta utskottet med uppgift att snabbt utarbeta
förslag till provianteringbestämmelser för fartyg i trafik på Öresund komme
att taga sig an problemet i vad avser de korta rutterna. Enligt utskottet
kunde däremot proviantering med obeskattade varor knappast förbjudas i
flygtrafiken och därför icke heller på de längre skeppsrutterna. Under sådana
omständigheter ansåg sig utskottet böra föreslå rådet att icke företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget, vilket också blev rådets beslut.
2. Passlättnader
Från föregående session hade uppskjutits ett av bl. a. byråsekreterare
Folke Nihlfors till åttonde sessionen väckt medlemsförslag om ytterligare
pass- och reselättnader i vad anginge ett yrkande om att rådet skulle rekommendera
regeringarna att ansluta respektive länder till den europeiska överenskommelsen
av den 13 december 1957 om bestämmelser för persontrafik
mellan Europarådets medlemsstater. Denna konvention syftar bl. a. till att
identitetskort skall ersätta passet som identitetshandling vid resa mellan
de till konventionen anslutna europeiska staterna. I anslutning till medlemsförslaget
hade herr Birger Andersson till årets session framlagt ett ändringsförslag,
vari han hemställde, att rådet skulle rekommendera regeringarna
att upptaga frågan om en sådan rationalisering av de nordiska ländernas
utlänningskontrollmyndigheters verksamhet, att vissa för utlänningskontrollen
i de nordiska länderna gemensamma administrativa uppgifter
skulle omhänderhas samfällt. Under sakens behandling i trafikutskottet
upplystes, att vederbörande fackministrar i Danmark, Norge och
Sverige avtalat att ett möte skulle hållas i mars eller april 1961 för ingående
diskussioner om de olika problem, som skulle uppkomma i samband
med att länderna ansluta sig till den ifrågavarande konventionen om persontrafik
mellan Europarådets stater. Vid detta möte skulle — enligt vad
som förutskickats i trafikutskottet — även det i ändringsförslaget väckta
spörsmålet om en rationalisering av arbetet hos de nordiska ländernas utlanmngskontrollmyndigheter
behandlas. Vidare framhöll utskottet, att Finlands
deltagande i en ny ordning måste tryggas och att de inom den nor
-
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961 27
diska passunionen uppnådda reselättnaderna icke finge i något avseende begränsas.
På förslag av utskottet beslöt rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget
ytterligare en gång och att icke företaga sig något i anledning
av tilläggsförslaget.
3. Trafiklagstiftning och trafiksäkerhetsforskning
Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 16/1955 angående samarbete beträffande trafiklagstiftningen kunde trafikutskottet
med tillfredsställelse konstatera, att regeringarna nu tillsatt
en expertkommitté med uppgift att utarbeta ett förslag till en gemensam nordisk
trafiklagstiftning. Härigenom hade enligt utskottet tanken i ifrågavarande
rekommendation om att regeringarna skulle etablera ett löpande samarbete
på detta område blivit förverkligad. Då utskottet ansåg det vara
lämpligast att följa det fortsatta arbetet med en nordisk trafiklagstiftning
via Nordiska samfärdselkommitténs årliga berättelse, föreslog utskottet därför,
att rådet skulle anse denna sak som färdigbehandlad för rådets del,
vilket också blev rådets beslut.
Den viktigaste olikheten med avseende å gällande trafikbestämmelser är
att två nordiska länder — Island och Sverige — tillämpa vänstertrafik, medan
övriga tre ha högertrafik. I ett av de till sessionen väckta mera uppmärksammade
medlemsförslagen, från svensk sida biträtt av herr Braconier,
fru Ekendahl, herr Gustafsson i Stockholm och fru Ragnhild Sandström,
hemställdes, att rådet med hänsyn till frågans stora betydelse för samtliga
nordiska länder skulle uppmana Sveriges regering att överväga möjligheterna
att för Sveriges del genomföra en övergång från vänster till högertrafik.
Över förslaget, som blivit föremål för ett mycket omfattande remissförfarande,
hade inkommit yttranden från en mängd myndigheter och organisationer.
Av dessa framgick, att både i Sveriges grannländer och bland myndigheter
och organisationer i Sverige en stark opinion önskade att Sverige skulle
övergå till högertrafik. I yttrandena framhölls, att med den ökade motortrafiken
i Sverige avvikelse från den i övriga länder å Europas fastland gällande
regeln om högertrafik skulle innebära en allvarlig och växande fara för trafiksäkerheten.
Trafikutskottet underströk kraftigt den avgörande betydelsen
som måste tillmätas att de nordiska länderna få enhetliga trafikregler först
och främst med avseende å trafikriktningen. Mot bakgrund av att i Sverige
en utredning tillsatts för att klarlägga frågan om kostnaderna för en övergång
till högertrafik i Sverige och av att den svenska riksdagen för närvarande
behandlar en fyrpartimotion med begäran om en snar undersökning av
samtliga spörsmål förknippade med Sveriges övergång till högertrafik, ansåg
trafikutskottet, att det icke förelåg behov av någon rekommendation i saken.
På dess hemställan beslöt rådet därför, att icke företaga sig något i anledning
av medleinsförslaget.
Beträffande rekommendationen nr 7/1959 angående trafiksäkerlietsforskning
hade vissa framsteg gjorts sedan föregående session. Enligt regeringarnas
meddelanden hade numera i alla länderna upprättats organ, som syssla
28
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
med trafiksäkerhetsforskningen, och dessa organ hade inlett sådant samarbete,
som förordats i ifrågavarande rekommendation. Det hade vidare upplysts
i utskottet, att myndigheterna icke hade för avsikt att etablera något
gemensamt nordiskt trafiksäkerhetsorgan, enär samarbetet mellan de nationella
organen ansåges vara tillräckligt effektivt. Olika undersökningar och
forskningsuppgifter hade planlagts och genomförandet av dessa komme nu
att bero av att länderna beviljade nödiga medel. Trafikutskottet uttalade
sig för att sådana medel ställdes till förfogande. På utskottets förslag beslöt
rådet att anse frågan som för dess del slutbehandlad.
4. Förbindelserna i norra Skandinavien
Även vid denna session hade rådet att taga befattning med några saker rörande
trafikförbindelserna i de nordligaste delarna av Finland, Norge och
Sverige.
Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 14/1959 angående utbyggnad
av flyg- och turisttrafik inom Nordkalotten utvisade, att utbyggnaden
av flygnätet kommit i gång. Bl. a. kunde antecknas, att i Norge stortinget
anslagit 1 miljon norska kronor till iståndsättande av Hpybuktmoens
flygplats i närheten av Kirkenes, vilken flygplats beräknades bliva färdig
att begagnas för regelbunden civil luftfart under år 1962. Då så skett skulle
— framhöll trafikutskottet — de finländska och de norska flyglinjerna på
Nordkalotten kunna sammanknytas. Flygnätets utbyggnad skulle i förening
med utvidgning och nybyggande av hotell och med en förbättrad turistreklam
jämte andra åtgärder enligt utskottet kunna bliva av stor betydelse för
Nordkalotten, trafikmässigt och ekonomiskt sett.
I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 13/
1959 angående vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige hade från
norskt håll väckts ett tilläggsförslag om mellanriksvägen mellan Tromsp
och Kiruna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera den
norska och svenska regeringen att snarast möjligt låta utreda spörsmålet
om byggandet av nämnda väg. Utskottet sade sig med intresse följa de
olika planer på byggande av mellanriksvägar, som för närvarande voro
aktuella hos berörda norska och svenska myndigheter. Utskottet konstaterade
vidare med tillfredsställelse, att det i tilläggsförslaget berörda vägprojektet
nu skulle bliva undersökt genom de båda berörda regeringarnas
försorg. Vid sådant förhållande fann utskottet det överflödigt att på nuvarande
stadium en formell rekommendation antoges i anledning av tilläggsförslaget.
Det vore emellertid enligt utskottet av värde, om Norges och Sveriges
regeringar i framtida meddelanden om rekommendation nr 13/1959
även lämnade upplysningar om resultatet av undersökningen rörande projektet
om en mellanriksväg mellan Troms fylke och Kiruna. På utskottets förslag
beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.
5. Luftfartssamarbete
Till sessionen hade fru Sandström väckt ett medlemsförslag om utvidgat
luftfartssamarbete. Förslagsställaren önskade, att rådet skulle rekommen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
29''
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961
dera regeringarna att för rådet framlägga sina synpunkter på det nordiska
luf tf artssamarbetets fortsatta utveckling. I motiveringen till medlemsförslaget
erinrade förslagsställaren om att ett nära samarbete mellan de nordiska
länderna redan förekom på luftfartens område, t. ex. inom ramen för
SAS, beträffande luftfartslagstiftningens utformning och i fråga om avslutande
av bilaterala luftfartsöverenskommelser med icke nordiska länder. På
följande områden ansåg förslagsställaren det dock vara möjligt att komma
ytterligare ett stycke vidare: 1) utbyggandet av flygplatser, 2) luf tf artslagstiftningen
och dess tillämpande, t. ex. vad angår regler för charterflyget,
3) gemensamma luftfartsförhandlingar med icke-nordiska länder,
4) målsättningen för SAS samt det offentligas ekonomiska engagemang för
detta företag och 5) förbättrade förbindelser mellan de i Norden domicilierade
flygförtag, som där äro sysselsatta med linjefart. Till sessionen hade
yttranden inhämtats över förslaget från organisationer och myndigheter
i de nordiska länderna, varjämte vissa utredningar företagits inom sekretariaten.
Trafikutskottet ansåg sig därför kunna uttala, att den i förslaget
åsyftade redogörelsen för regeringarnas ståndpunkter redan förelåg vid
den innevarande sessionen. Av det framkomna materialet kunde utläsas,
att luftfarten var ett av de områden, inom vilket det nordiska samarbetet
kommit längst. Dock har man ännu icke kunnat enas om gemensamma
nordiska regler beträffande charterflygverksamheten. Det upplystes dock
i utskottet att i november 1960 ett tjänstemannautskott tillsatts med uppgift
att framlägga förslag till gemensamma regler på detta område. Utskottet
föreslog att under sådana omständigheter rådet icke skulle företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll utskottets förslag.
6. Övriga saker
Den av Nordiska interimskommittén för samordning av transportforskningen
framlagda berättelsen utvisade enligt trafikutskottet, att denna
kommitté utförde ett betydelsefullt nordiskt samordningsarbete. I anledning
av det i berättelsen framförda förslaget om etablering av en fast ordning
för utbyte av upplysningar rörande ändringar i gällande trafikbestämmelser
m. m. fann sig utskottet föranlåtet uttala, att ett sadant utbyte
visserligen måste anses önskvärt men att det såvitt möjligt borde försiggå
direkt mellan de enskilda tjänstemännen eller byråerna och att en centralisering
i vart fall inte finge leda till upprättandet av nya organ.
I meddelandena om rekommendation nr 8/1958 angående utbyggandet
av förbindelserna mellan Norden och kontinenten hade utförliga upplysningar
lämnats om hur regeringarna avse att ordna denna fråga. Trafikutskottet
underströk frågans betydelse och ansåg viktigt att rådet även
framgent hålles underrättat om vad som sker i denna sak.
E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet
1. Nordiskt ekonomiskt samarbete
Till underlag för rådets behandling av de nordiska ekonomiska samarbetsfrågorna
förelåg en utförlig dokumentation. Såsom bilaga till regering
-
30
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
arnas meddelanden om rekommendation nr 12/1959 om nordiskt ekonomiskt
samarbete hade fogats en av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet
utarbetad längre promemoria rörande harmonisering av de nordiska
ländernas tullar med bifogade dokument, nämligen en redogörelse för konsekvenserna
av genomförandet av förslaget till en gemensam nordisk tulltaxa
och en översikt över de nordiska ländernas gällande yttre tullar och de
föreslagna gemensamma nordiska tullsatserna.
Sammanfattningsvis uttalades i nämnda promemoria att avgörande för
om en harmonisering av de nordiska ländernas yttre tullsatser borde genomföras
vore dels om de fördelar, som kunde vinnas genom en harmonisering
av tullarna — i form av förenklad ursprungskontroll, minskade risker
for snedvridning etc. — bedömdes uppväga de svårigheter, som en sådan
harmonisering kunde förväntas innebära för det enskilda landet, dels ock
om en harmonisering, begränsad till de nordiska länderna, under nuvarande
förhallanden med förekommande tendenser till harmonisering av
tullarna på vidare europeisk basis hade något värde.
Ekonomiska utskottets behandling av dessa spörsmål blev tämligen summarisk.
Det yttrade sig över huvud taget icke i fråga om tullharmoniseringsproblemen.
I stället erinrade utskottet i sitt förslag till rådet blott om att
dess vid åttonde sessionen uttalade önskemål — att rådets ekonomiska
niomannakommitté skulle få tillfälle att före nionde sessionen sammanträffa
med de nordiska ländernas ekonomiska samarbetsministrar och med
dem diskutera aktuella nordiska samarbetsproblem på basis av en skriftlig
framställning av den problematik som är förbunden därmed — endast
i begränsad utsträckning blivit uppfyllda. Utskottet ville därför ånyo framhålla
det angelägna i att en sådan kontakt som nämnts etableras mellan
samarbetsministrarna och ekonomiska niomannakommittén. I plenardebatten
aterkommo flera talare till frågan om behovet av en skriftlig redogörelse
för tvistepunkterna i nordiskt ekonomiskt samarbete.
I en promemoria av den 1 december 1960 hade Nordiska ekonomiska
samarbetsutskottet lagt fram en översikt över de problem, som för närvarande
möta nordiskt industriellt samarbete. Samarbetsutskottet hade därvid
nämnt bl. a. följande frågor: formerna för myndigheternas samverkan
med näringslivet beträffande upprättandet av permanenta nordiska centra
i utlandet, gemensamt deltagande i internationella mässor, samarbete i fråga
om gemensam publicrelationverksamhet, tullpolitiska åtgärder och samarbete
i fråga om exportfinansiering. Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag,
i vilket hemställdes att rådet skulle skänka sitt stöd åt de förslag,
som framlagts i samarbetsutskottets nämnda promemoria. I anslutning
härtill hade bl. a. herr Ewerlöf väckt ett ändringsförslag om samarbete
i fråga om byggnadsforskning. Ändringsförslaget gick ut på att rådet
med hänsyn bl. a. till de många aktuella forskningsuppgifter, som funnes
på olika områden inom den nordiska byggnads- och anläggningsindustrien
— skulle rekommendera regeringarna att tillse att organen för nordiskt
samarbete inom byggnadsforskningen erhölle erforderligt bistånd i
sitt arbete för att förbilliga kostnaderna för hus- och vägbvggandet i de
31
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
nordiska länderna samt att verka för förenhetligande av de bestämmelser
som normera själva byggnadsverksamheten.
Ekonomiska utskottet fann för sin del de åtgärder till utvecklande av
nordiskt industriellt samarbete, som föreslagits i samarbetsutskottets ifrågavarande
promemoria, vara ändamålsenliga och värda allt stöd. I utskottet
upplystes, att beträffande samarbetet om exportfinansiering Nordiska
ministerkommittén för ekonomiskt samarbete beslutat lämna de nationella
exportkreditgarantiinstituten i uppdrag att gemensamt dels klarlägga
föreliggande problem, dels framlägga de förslag till samarbete beträffande
exportkreditgarantigivningen, som kunde befinnas lämpliga med hänsyn
härtill. I anledning av medlemsförslaget antog rådet på utskottets förslag
en rekommendation (nr 7), i vilken regeringarna uppmanas att stödja
de åtgärder för nordiskt industriellt samarbete, som föreslagits i Nordiska
samarbetsutskottets promemoria av den 1 december 1960.
I fråga om tilläggsförslaget hänvisades inom utskottet till de utredningar,
som på sin tid utfördes beträffande byggnadslagstiftning och byggnadsstandardisering
i samband med planen på en nordisk tullunion. Till behandling
hade i det sammanhanget upptagits frågor bl. a. om modulordning,
värmeisolering, belastningskrav, ljudisolering, ventilation, brandsäkerhet
och sanitetstekniska bestämmelser. Vad gällde den i tilläggsförslaget
berörda frågan om bistånd till de organ, som äro verksamma för nordiskt
samarbete inom byggnadsforskningen i syfte att förbilliga kostnaderna
för hus- och vägbyggandet i de nordiska länderna, syntes utskottet
närmare utredning erforderlig innan ställning kunde tagas till densamma.
På utskottets förslag beslöt rådet att uppskjuta vidare behandling av tillläggsförslaget
till nästa ordinarie session.
Slutligen förehade rådet en mera speciell tullfråga. I en rekommendation
nr 5/1955 hade påyrkats tullättnader vid tillfällig införsel av anläggningsmaskiner
m. m. Då av regeringarnas meddelanden i saken framgick,
att ändamålet med rekommendationen numera förverkligats, beslöt rådet
på ekonomiska utskottets förslag att anse spörsmålet som för rådets del
slutbehandlat.
Samarbetsutskottets promemoria rörande vissa frågor beträffande EFTAkonventionens
bestämmelser om etableringsrätt behandlades i rådet av juridiska
utskottet i samband med näringslagstiftningsfrågorna (se ovan under
A: 4).
2. Jordbruks- och fiskefrågor
Inom Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete hade utarbetats
förslag om inrättande av en permanent nordisk kontaktkommitté
för jordbruksspörsinål. Detta utskott skulle enligt förslaget ha till uppgift
att följa utvecklingen rörande produktion och avsättning av lantbruksvaror
i de nordiska länderna samt att behandla konkreta problem beträffande
såväl samhandeln med lantbruksprodukter inom Norden som lantbruksexporten
till tredje land. Utskottet skulle bestå av representanter för
regeringsmyndigheterna och motsvarande antal företrädare för lantbruks
-
32
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961
organisationerna i de nordiska länderna. Förslaget förelädes rådet i form
av ett regeringsförslag, väckt av norska regeringen, över förslaget hade
bl. a. Nordens bondeorganisationers centralråd yttrat sig och därvid föreslagit,
att kontaktutskottets arbetsuppgifter skulle ges en formulering som
något avvek från den föreslagna.
För ekonomiska utskottet tedde sig tillsättandet av ett kontaktorgan för
jordbruksspörsmål som ett naturligt steg i en utbyggnad av det nordiska
samarbetet på förevarande område. Utskottet föreslog därför rådet att antaga
en rekommendation till regeringarna att tillsätta ett särskilt kontaktutskott
rörande jordbruksspörsmål med de arbetsuppgifter som föreslagits
av Nordens bondeorganisationers centralråd. Efter en kortare allmän debatt
rörande nordiska jordbruksspörsmål antog rådet den föreslagna rekommendationen
(nr 6).
Inom Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet hade även utarbetats en
promemoria rörande de nordiska ländernas fiskeriproblem, vilken särskilt
uppehöll sig vid frågan om handelspolitisk samverkan mellan länderna med
avseende å exporten av fiskeriprodukter. Vid sitt möte i december 1960
hade Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete ställt sig bakom
det i promemorian framlagda förslaget till samverkan. I ett regeringsförslag
hemställde nu Islands regering, att jämväl Nordiska rådet ville i en
rekommendation till regeringarna uttala sig för fortsatt nordisk samverkan
efter de i promemorian uppdragna riktlinjerna. I promemorian, som
inledningsvis innehöll en redogörelse för de nordiska ländernas fiskeripolitik
och de därmed förknippade handelspolitiska problemen, framhöllos
särskilt tva områden, inom vilka ett nordiskt samarbete vore naturligt.
Dels borde de nordiska länderna inom GATT verka för en sänkning och
helst ett avskaffande av de nationella importtullarna å fiskeriprodukter,
dels borde de nordiska länderna arbeta för att fiskerifrågor bereddes ett
större utrymme inom den nya organisationen OECD. Ekonomiska utskottet
fann de i promemorian framställda förslagen böra vinna rådets stöd; förslagets
riktlinjer borde ligga till grund för fortsatt nordiskt samarbete till
lösning av de problem, som möta handeln med fisk och fiskeriprodukter.
På förslag av utskottet antog rådet därför en rekommendation (nr 5), i
vilken regeringarna rekommenderas att samverka i fiskerifrågor enligt de
riktlinjer, som uppdragits i förenämnda promemoria.
3. Hjälpen till utvecklingsländerna
Enligt överenskommelse mellan rådets presidium och statsministrarna
skulle det nordiska samarbetet beträffande hjälpen till utvecklingsländerna
utgöra ett huvudämne vid rådets nionde session. Denna fråga kom onekligen
också att i betydande grad stå i blickpunkten för rådets intresse såväl
under generaldebatten som under arbetet i ekonomiska utskottet.
Som underlag för överläggningarna tjänade tre till sessionen väckta
medlemsförslag samt ett i anslutning till ett av medlemsförslagen väckt
ändringsförslag. Till förslagen hade fogats ett ganska omfattande utredningsmaterial.
Först torde böra nämnas det av presidiets medlemmar •—
33
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
däribland herr Ohlin — väckta allmänt hållna förslaget om utökad hjälp
till de underutvecklade länderna, vari hemställdes, att rådet för regeringarna
i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige skulle giva uttryck för
sin uppfattning om önskvärdheten av vidgad hjälp i olika former till utvecklingsländerna
och om nordisk samverkan kring konkreta biståndsprojekt
och i övrigt på detta område. I ändringsförslaget, väckt av danska regeringen,
yrkades, att rådet skulle anbefalla regeringarna att envar i sitt
land inom en snar framtid låta anordna en folkinsamling under ett år.
De insamlade medlen skulle, tillsammans med belopp av samma storlek,
som tillskjutits av respektive regeringar, ingå i en gemensam fond, vars
styrelse med medlemmar från alla de nordiska länderna skulle under hänsynstagande
till redan framlagda och framgent ingivna förslag besluta om
förverkligandet av lämpliga projekt på undervisningsområdet. Dessa skulle
därigenom få karaktär av gemensamma nordiska projekt men realiseras
under ett lands ledning och på dess ansvar.
Ett annat medlemsförslag om utbildning av administratörer för de nya
staterna hade väckts av bl. a. herr Eliasson i Sundborn. Det gick ut på att
regeringarna under våren 1961 skulle undersöka möjligheterna att i Norden
grunda en utbildningsanstalt för administratörer från de nya staterna på
grundval av ett av Stockholms universitet till svenska regeringen ingivet
förslag i ämnet. Det tredje medlemsförslaget om samverkan vid regionala
projekt i de underutvecklade länderna, framfört av bl. a. herr Osvald, förordade
en skyndsam gemensam undersökning av möjligheterna att samfällt
upprätta ett regionalt utbildningscentrum exempelvis i någon del av Afrika
och att likaså samfällt igångsätta något jordbruks- eller bevattningsprojekt
i något annat land, exempelvis i Asiens torrområden.
Efter en livlig diskussion sammanfattade ekonomiska utskottet sin mening
i några huvudpunkter. Först uttalade utskottet sin tillfredsställelse
över att frågan om ett vidgat samarbete med utvecklingsländerna, som jämväl
upptagits av de nordiska regeringarna, vunnit stark förankring i nordisk
offentlig opinion. Enligt utskottets mening borde detta arbete liksom
hittills bedrivas av såväl staten som av de stora folkorganisationerna i samverkan,
varvid medverkan av alla frivilliga krafter borde eftersträvas. En
omfattande upplysningsverksamhet om utvecklingsländernas problem borde
fördenskull igångsättas. I fråga om formerna för stödet rådde inom utskottet
enighet om att huvuddelen av detta även fortsättningsvis borde givas
på multilateral väg genom FN och FN:s särorganisationer in. m. Även
den blivande organisationen OECD:s insats på detta område tillmättes stor
betydelse. Å andra sidan stod det klart för utskottet att många projekt, som
gällde t. ex. tekniskt bistånd, med fördel kunde genomföras på bilateral väg
och att härvidlag nordiskt samarbete kunde vara till fördel, bl. a. därför att
varje enskilt land icke alltid har tillräckliga resurser att ensamt genomföra
ett projekt. Som en allmän synpunkt framhölls vikten av att de organ och
organisationer, som i de nordiska länderna ha stödet till utvecklingsländerna
om hand, stode i kontakt med varandra och utväxlade erfarenheter. Vad
gällde de konkreta projekt som framlagts — utbildning av administratörer
34
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961
för de nya staterna, undervisningsanstalter i utvecklingsländerna, stöd åt
jordbruksprojekt, en garantiordning för direkta investeringar, bildandet av
en nordisk fond, skolning av experter för arbetet i utvecklingsländerna —
ansag sig utskottet ej kunna taga ställning till något av dem innan en närmare
utredning ägt rum. För att göra det omfattande utredningsarbete angående
stödet åt utvecklingsländerna, som påginge, så effektivt som möjligt
och för att låta utredningsresultaten inom ett land komma även övriga länder
till godo föreslog utskottet tillsättandet av en särskild ministerkommitté,
bestående av en regeringsmedlem från ettvart nordiskt land. Denna kommittés
uppgift borde vara att tjäna som kontaktorgan för dryftande och
framläggande av förslag om konkreta samarbetsuppgifter på nordisk grund
och borde kunna framlägga en första rapport inom de närmaste tre månaderna.
På grundval av ovan angivna konklusioner lade utskottet fram förslag
till en rekommendation rörande ordningen för arbetet med hithörande
frågor.
Under den efterföljande debatten i rådet vid behandlingen av utskottets
förslag yttrade sig bl. a. statsrådet Ulla Lindström. I generaldebatten hade
utvecklingsländernas problem berörts även av herrar Eliasson i Sundborn
och Osvald. Rådet biföll ekonomiska utskottets förslag och antog en rekommendation
(nr 3), som uppmanade regeringarna att snarast tillsätta en nordisk
ministerkommitté för samordning av hjälpen åt utvecklingsländerna
och att åvägabringa en sådan ordning, att representanter för de nordiska
länderna ömsesidigt finge möjligheter att taga del av och följa det utredningsarbete
som pågår i respektive länder.
Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1960 angående
specialutbildning av experter för underutvecklade länder föranledde icke något
yttrande från rådets sida.
4. Samarbete beträffande utrikestjänsten
I ett sammanhang behandlade ekonomiska utskottet regeringarnas meddelanden
om rekommendationen nr 8/1959 angående samverkan i fråga om
specialattachéer och om rekommendation nr 6/1960 angående samarbete
beträffande utrikestjänsten. De i båda dessa rekommendationer berörda
frågorna hade varit föremål för överläggningar mellan de nordiska utrikesdepartementens
personalchefer vid ett möte i Köpenhamn den 9—10 januari
1961 och skulle komma att upptagas vid det stundande nordiska utrikesministermötet.
Då enligt utskottet klarhet rörande spörsmålen syntes vara
att \änta inom kort, föreslog utskottet att rådet skulle avvakta nya meddelanden
i spörsmålet till nästa session, vilket också blev rådets beslut. Under
debatten i rådet i anledning av utskottsförslaget uttryckte ett par talare —
bl. a. herr Lundström — sitt beklagande över att utredningsarbetet på detta
område fortskridit så langsamt, att det nu kunde befaras att regeringarna
pa grund av den snabba utvecklingen måste fatta beslut var för sig i fråga
om upprättande av nya beskickningar utan att kunna taga hänsyn till eventuella
nordiska samarbetsmöjligheter.
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
35
5. Atomvapenfri zon
Ett av de vid sessionen framlagda medlemsförslagen tog upp en utrikespolitisk
fråga. I förslaget hemställdes nämligen, att rådet skulle rekommendera
regeringarna att inleda underhandlingar om ett ömsesidigt avtal
för upprättande av en regional atomvapenfri zon i Norden. Saken togs upp
redan i generaldebatten under rådssessionens andra dag, då bl. a. utrikesminister
Undén berörde frågan ur principiell synpunkt. Han framhöll därvid,
att det visserligen ej förelåge formella hinder för rådet att behandla dylika
frågor men att det å andra sidan varit en allmänt utbredd uppfattning,
som kommit till uttryck i olika sammanhang, att Nordiska rådet icke vore
avsett vara ett forum för utrikespolitiska och militärpolitiska kontroverser,
vilket lätt skulle kunna bliva händelsen, om frågor av denna art toges upp.
Ekonomiska utskottets behandling av saken resulterade i förslag till rådet
att — utan realbehandling av medlemsförslaget — besluta att icke företaga
sig något i saken. Utskottet motiverade sitt ståndpunktstagande med att
det visserligen i och för sig icke låge utom rådets kompetens att behandla
medlemsförslaget men att rådet likväl borde fortsätta hittillsvarande praxis
att icke behandla utrikespolitiska problem, som ha förbindelse med säkerhets-
och militärpolitiska spörsmål. Mot utskottets förslag reserverade sig
en av förslagsställarna och tillstyrkte bifall till medlemsförslagets rekommendationstext.
Efter att ha förkastat såväl ett yrkande om uppskov med saken
till senare session som rekommendationsförslaget beslöt rådet i enlighet
med utskottets förslag.
6. Övriga saker
Ekonomiska utskottet hade till behandling ett flertal andra spörsmål, som
icke föranledde något slutligt ställningstagande från rådets sida. Det från
åttonde sessionen i Reykjavik uppskjutna medlemsförslaget om fiskegränserna
i Norden beslöt rådet på föranledande av utskottet •— med hänsyn till
att för närvarande bilaterala förhandlingar påginge om fiskegränserna ■—
att ånyo uppskjuta. Utskottet ansåg resultatet av nämnda förhandlingar
böra avvaktas, innan medlemsförslaget företogs till realbehandling.
Arbetet med rekommendationen nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete
i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden hade förts vidare,
i det mellan Finland och Norge en överenskommelse träffats om ekonomiskt
samarbete i Kirkenes—Enare-områdena. Avtalet hade under hösten
1960 godkänts av de båda ländernas parlament. Utskottet fann för sin del
det samarbete, som här kommit till stånd, vara av stort värde och förtjänt
av rådets stöd.
Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 22/1958 angående utvidgat samarbete vid utnyttjandet av valtenkraftstillgångarna
och om rekommendation nr 23/1959 angående samarbete i fråga
om produktion och utbyte av elkraft kunde utskottet med tillfredsställelse
konstatera, att arbetet på ett rationellt utnyttjande av Nordkalottens vattenkraftstillgångar
nu framskridit så långt, att ett slutligt utlåtande om de olika
utbyggnadsalternativen vore att förvänta om ungefär ett år. De goda erfa
-
36
Kungl. Maj. ts skrivelse nr 101 år 1961
renheter, som hittills upptagna samkörningsförbindelser givit, borde enligt
utskottet stimulera till fortsatt gagneligt samarbete.
Rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställighet för nordiska
medborgare i fråga om kustfart hade redan tidigare genomförts i alla länder
utom i Finland. I detta land önskade man vinna klarhet om utvecklingen
av landets småbåtstonnage, innan slutgiltig ställning toges till kustfartsfrågan.
Ekonomiska utskottet ansåg därför, att rådet med anledning härav
borde avvakta ytterligare meddelanden från Finlands regering i spörsmålet.
F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling
Inledningsvis har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta
vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer
eller delar av rekommendationer, som därvid avsågos, voro
följande:
rekommendation nr 7/1953 angående nordiska medborgares rättsställning
i annat nordiskt land, såvitt avser rätt att ge offentlig föreställning;
rekommendation nr 7/1954 angående icke-ratificerade ILO-konventioner,
vilket spörsmål framgent bevakas av Nordiska socialpolitiska kommittén;
rekommendation nr 13/1957 angående förenkling av reglerna rörande
tjänsteresor till annat nordiskt land;
rekommendation nr 2/1958 angående likställighet i fråga om icke-yrkesinässigt
fiske i havet;
rekommendation nr 25/1958 angående gemensam utlämningslagstiftning
in. m., såvitt avser utlämningslagstiftning;
rekommendation nr 20/1959 angående medicinskt gränssamarbete; samt
rekommendation nr 3/1960 angående ytterligare pass- och reselättnader,
såvitt avser det norska systemet med obligatoriskt framvisande av pass vid
inköp av resevaluta samt anslutning till överenskommelsen om visumfrihet
för flyktingar.
De i de fem sist angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde
i huvudsak ha realiserats.
III. Generaldebatten
I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets
rapport, deltogo vid årets session 29 olika talare med sammanlagt 36 inlägg.
Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick
under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander och utrikesminister
Undén samt statsråden Lange och Lindström. Av de valda medlemmarna
gjordes inlägg på svensk sida av herrar Eliasson i Sundborn, Ohlin
och O svald.
Huvudämnen under generaldebatten, som i viss utsträckning uppdelades
i olika avsnitt, blevo presidierapportens slutsatser angående statsministrarnas
och presidiemedlemmarnas överläggningar på Harpsund i oktober 1960
rörande rådets arbete och arbetsformer, det nordiska ekonomiska samarbetet
37
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
samt hjälpen till de underutvecklade länderna. Beträffande den första frågan
rådde i stort sett enighet bland talarna — bl. a. uttalade sig statsministrarna
på denna punkt — om att rådet under sin hittillsvarande verksamhet
uträttat ett nyttigt arbete på en mängd områden samt att man efter
genomförandet av åtskilliga åtgärder för effektivisering av rådets arbete
kunde förvänta sig ett ökat utbyte av rådets verksamhet.
Diskussionen om det ekonomiska och handelspolitiska samarbetet inleddes
av Danmarks utrikesminister J. O. Krag, som lämnade en orientering
om utvecklingen inom EFTA, sedan denna organisation började sin verksamhet.
Han uppehöll sig därvid bl. a. vid frågan om Finlands anslutning
till EFTA och vid organisationens beslut att tidigarelägga nästa tioprocentiga
tullsänkning sex månader till den 1 juli 1961. Även kontakterna mellan
företrädare för länder tillhörande de båda stora handelspolitiska grupperna
i syfte att söka nå fram till en lösning av den nuvarande handelspolitiska
splittringen i Europa berördes. Under debatten, i vilken från svensk sida
handelsminister Lange och herr Ohlin deltogo, framfördes viss kritik bl. a.
i anledning av att samarbetet mellan de nordiska länderna icke ansågs ha
fungerat tillräckligt effektivt. Hjälpen till utvecklingsländerna blev föremål
för en mångsidig belysning av talare från olika länder. För de svenska insatserna
lämnades en utförlig redogörelse av statsrådet Lindström. Även
statsminister Erlander berörda denna fråga i sitt inlägg, liksom herrar Eliasson
i Sundborn och Osvald. Samstämmighet syntes råda om att de nordiska
länderna borde kunna öka sina insatser på detta område.
I övrigt diskuterades under generaldebatten bl. a. frågan om utbyggnad
av samarbetet beträffande högre utbildning och forskning och om koordinering
av tillgängliga resurser på detta område, frågan om gränserna för
rådets verksamhet med avseende å spörsmål som sammanhänga med säkerhets-
och militärpolitik, samt det principiella spörsmålet i vilken utsträckning
en rådsmedlem i sitt hemlands parlament är bunden av den ståndpunkt
som han i en viss fråga intagit i rådet.
IV. Val m. m.
Vid sessionen utsåg rådet tre kommittéer med uppgift att förbereda rådets
behandling av saker tillhörande respektive juridiska, socialpolitiska och
ekonomiska utskottens ämnesområden. Som svenska representanter invaldes
i den juridiska niomannakommittén herrar Ahlkvist och Rylander (omval),
i den socialpolitiska herr Birger Andersson (omval) och herr Sundin
(nyval) samt i den ekonomiska herrar Ewerlöf och Strand med herrar Ohlin
och Eliasson i Sundborn som suppleanter (omval).
Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
herr Helén och redaktör Yngve Möller. Till revisorer för tidskriften
utsåg rådet herrar Birger Andersson och Leif Cassel, den senare nyvald.
Rådet beslöt förlägga nästa ordinarie session till Helsingfors med början
den 17 februari 1962.
38
Kungl. Maj.ts skrivelse nr 101 år 1961
Bilaga
Förteckning över de vid Nordiska rådets nionde session i Köpenhamn
antagna rekommendationerna
Rek. nr 1. Nordisk Råd henstiller til regjeringene
1. åt de i felleskap innstifter en pris på 50 000,— d. kr.,
som under navnet »Nordisk Råds litteraturpris» om mulig én
gang pr. år utdeles för et verdifullt skjpnnlittersert verk, skrevet
på et av de nordiske lands språk, og
2. åt de överdrar til Nordisk kulturkommisjon å la utarbeide
statuttene for en sådan pris, som om mulig bpr utdeles
f0rste gang i 1962, da det er 10 år siden Nordisk Råds opprettelse.
Rek. nr 2. Nordisk Råd henstiller til regjeringene snarest mulig å gjennomfpre
Nordisk kulturkommisjons förslag om adgang til felles
filmproduksjon med statsstptte (Nordisk udredningsserie,
1961:3), på grunnlag av retningslinjer utarbeidet av et foreslått
utvalg bestående av representanter for vedkommende
ståtlige myndigheter i de enkelte land.
Rek. nr 3. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast tillsätta
en nordisk ministerkommitté för samordning av hjälpen
åt utvecklingsländerna och att åvägabringa en sådan ordning,
att representanter för de nordiska länderna ömsesidigt får
möjlighet att taga del av och följa det utredningsarbete, som
pågår i respektive länder.
Rek. nr 4. Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt de snarest muligt
spger åt gennemfpre ensartede regler med hensyn til de rejsendes
adgang til told- og afgiftsfrit åt indfpre vin, spiritus og tobaksvarer
som rejsegods, dog således åt der kan gpres undtagelser
for rejsende, som ankommer med korte skibsruter, indtil
de sserlige problemer i förbindelse med disse ruter er 10st.
Rek. nr 5. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att samverka i
fiskerispörsmål enligt de riktlinjer, som uppdragits i en av
Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetad promemoria,
dagtecknad den 2 december 1960, rörande de nordiska ländernas
fiskeriproblem (Sak B 2/1961).
Rek. nr 6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett
permanent nordiskt kontaktorgan för jordbruksspörsmål enligt
följande:
a) De nordiska ländernas regeringar tillsätter ett särskilt
kontaktutskott rörande jordbruksspörsmål. Utskottet består av
representanter för regeringsmyndigheterna samt ett motsva
-
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
39
rande antal representanter utsedda av jordbruksorganisationerna.
b) Utskottet har till uppgift att efter behov till behandling
upptaga konkreta frågor rörande utvecklingen av produktion
och avsättning av jordbruksprodukter i de nordiska länderna,
däribland samhandeln med sådana produkter och exporten till
icke-nordiska länder.
c) Utskottet sammanträder, när antingen de officiella eller
de enskilda representanterna för ett av länderna framställer
önskan härom.
Rek. nr 7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ge sitt stöd åt
de åtgärder rörande industriellt samarbete, som föreslås i en
av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet utarbetad promemoria
i ämnet, dagtecknad den 1 december 1960 (Sak A 18/
1961).
Rek. nr 8■ Nordiska rådet rekommenderar regeringarna
1. att företa en jämförande översyn och värdering av de i
de nordiska länderna för skilda kategorier av sjöfolk uppställda
utbildningskraven i syfte att överväga möjligheterna att
genom fastställande av erforderlig tilläggsutbildning skapa
tillträde till tjänster på fartyg, hemmahörande i annat nordiskt
land än den berörde sjömannens hemland, och därmed bana
vägen för en fri nordisk arbetsmarknad på sjöfartens område,
2. att under förhandlingar om möjligheterna att få till stånd
den under punkt 1 nämnda ordningen hålla uppmärksamheten
riktad på önskvärdheten att genomföra största möjliga likvärdighet
på sjömansutbildningens område i Norden,
3. att fortsätta strävandena att avlägsna de hinder, som i
övrigt föreligger för genomförande av en gemensam arbetsmarknad
för sjömän, tillhörande manskapet, samt
4. att vid förestående revisioner och ändringar av bestämmelserna
om utbildning av sjöfolk hålla erforderliga kontakter
för att därmed eftersträva koordinering av dessa bestämmelser
i det slutliga syftet att nå fram till nordisk likvärdighet
på sjömansutbildningens område.
Rek. nr 9. Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finnland,
Norge og Sverige å gjennomfpre det foreliggende förslag fra
ekspertutvalget vedrprende et nordisk folkeakademi (Nordisk
udredningsserie, 1961:2) med de eventuelle endringer som,
etter en detaljert gjennomgåelse av innstillingen, måtte anses
for npdvendige.
Rek. nr 10. Nordisk Råd henstiller til regjeringene
1. under medvirkning av Nordisk kulturkommisjon og i
samråd med rådets kulturutvalg å utarbeide med sikte på rådets
10. sesjon et skisseprogram for de naermeste tre års utbygging
av samarbeidet mellom de nordiske lands hpyere undervisnings-
og forskningsinstitusjoner med förslag til prioritering
av de ulike tiltak, samt
2. innen rådets 10. sesjon å overveie formene för en utbygging
av et permanent organ, som med ansvar overfor de nordiske
undervisningsministermpter skal ha til oppgave å planlegge en
40
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101 år 1961
systematisk arbeidsdeling innenfor alle områder av forskning
og vitenskapelig utdanning i Norden.
Rek. nr 11. Nordisk Råd henstiller:
1. til samtlige regeringer åt indfpre en ordning, hvorefter
der gives arbejdsspgende fra andet nordisk land oplysning om
skatteforholdene i de respektive lande,
2. til regeringerne i Finland og Sverige åt overveje indfprelse
af et skabelonmaessigt omkostningsfradrag ved indkomstbeskatning
af personer, der under midlertidigt ophold i de
respektive lande har erhvervet arbejdsindkomst der,
3. til regeringerne i Norge og Sverige åt spge åt gennemfpre
aendring i gaeldende saerbestemmelser vedrprende »klassefradrag»
henholdsvis »ortsavdrag» for personer, der har erhvervet
indkomst af personligt arbejde under midlertidigt ophold
i de respektive lande, samt
4. til regeringerne i Finland og Sverige åt underspge mulighederne
for åt give personer, der midlertidigt har ophold i de
respektive lande, samme ret til fradrag for forsikringspraemier
m. m. ved beskatning af indkomst af personligt arbejde
som den, der tilkommer personer, der er bosatte der.
Rek. nr 12. Nordisk Råd henstiller til regeringerne under saerlig hensyntagen
til de aendrede pkonomiske og handelspolitiske forhold
som fplge af de europaeiske markedsdannelser åt underspge
mulighederne för dels åt gennemfpre en mere ensartet nordisk
lovgivning vedrprende aktieselskaber, dels åt tilvejebringe retlig
ligestilling af nordiske statsborgere med hensyn til adgangen
til åt virke som stiftere, bestyrelsesmedlemmer, direktprer
etc. i aktieselskaber.
Rek. nr 13. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å gjennomfpre det foreliggende
förslag om hpyere nordisk husholdningsutdannelse
(Nordisk udredningsserie, 1961: 1) med de endringer som remissbehandlingen
av innstillingen kan foranledige.
Rek. nr 14. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt videreudvikle det
bestående samarbejde mellem fagmyndighederne på konkurrencereguleringens
område i de respektive lande.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610453
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.