Sök i Ratio Lex

Med redogörelse för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

1961-01-27 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1961:38, Med redogörelse för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 38 år 1961

1

Nr 38

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola m. m.;

given Stockholms slott den 27 januari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, lämna riksdagen en

redogörelse för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola under läsåret

1959/60 m. m.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 januari 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anför följande.

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen

1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen

har att inkomma med årliga redogörelser för försöksverksamheten.

Från och med 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt

sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång (prop.

1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2; 1955: 120 s. 3;

1956: 80 s. 2; 1957: 106 s. 3; 1958: 109 s. 2; 1959: 62 s. 2; 1960: 131 s. 2).

1 — Bihang Ull riksdagens -protokoll 1961. 1 sand. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Den 23 november 1959 har skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t ingivit den

av riksdagen år 1957 begärda sammanfattande redogörelsen för försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola under perioden 1949/50—1958/59.

Denna redogörelse, som överlämnats till 1957 års skolberedning, har publicerats

såsom nr 42 i överstyrelsens skriftserie. Under titeln »Enhetsskolan

under tio år» har en förkortad version av den sammanfattande redogörelsen

publicerats såsom nr 46 i samma skriftserie.

1. Försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 20 december 1960 inkommit med

redogörelse för försöksverksamheten med enhetsskola under försöksåret

1959/60. Av denna redogörelse, som är den elfte i ordningen och som i sin

helhet senare kommer att publiceras i »Aktuellt från skolöverstyrelsen»,

torde här få redovisas följande.

Omfattning. Läsåret 1958/59 bedrevs försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

i 141 kommuner samt i övningsskolorna vid lärarhögskolan i

Stockholm och vissa folkskoleseminarier. Från och med läsåret 1959/60 utsträcktes

denna verksamhet till ytterligare 76 kommuner, varjämte den i

Göteborg och Hälsingborg vidgades till att omfatta flera rektorsområden än

tidigare.

Redovisningsåret 1959/60 har sådan försöksverksamhet alltså bedrivits i

sammanlagt 217 kommuner samt i vissa övningsskolor. I denna verksamhet

har deltagit sammanlagt 11 427 klasser och 268 940 elever, därav på högstadiet

1 726 klasser och 46 125 elever. Däri ingår 165 klasser och 3 487

elever tillhörande försöksverksamheten i övningsskolorna vid lärarhögskolan

i Stockholm och vissa folkskoleseminarier.

Under redovisningsåret 1959/60 var hela antalet hjälpklasser 682 (därav

på högstadiet 122) och antalet övriga specialklasser 161 (därav på högstadiet

17).

I jämförelse med närmast föregående redovisningsår har försöksverksamheten

med enhetsskola ökat totalt med 3 391 klasser och 74 765 elever,

varav på högstadiet med 596 klasser och 16 109 elever.

Skolöverstyrelsens försöksavdelning har under verksamhetsåret varit uppdelad

på tre rotlar. Avdelningschef, tillika chef för första roteln, har varit

undervisningsrådet Åke Fältheim och chefer för andra respektive tredje

rotlarna t. f. undervisningsrådet Maj Bosson-Nordbö och undervisningsrådet

Börje Beskow (tidvis med lektorn Folke v. Wowern som vikarie).

Adjunkten vid folkskoleseminariet i Strängnäs, Gunnar Herrström, har

liksom tidigare tjänstgjort som expert.

Som skolpsykologer har på avdelningen tjänstgjort fil. lic. Sven-Eric

Henricson samt docenten vid Uppsala universitet, fil. dr Karl Henrik

Eriksson.

På försöksavdelningen har under redovisningsåret dessutom tjänstgjort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961 3

nio konsulenter med i huvudsak pedagogisk-organisatoriska arbetsuppgifter,

en förste byråsekreterare, fyra amanuenser, en kontorist, två kanslibiträden

och sex kontorsbiträden. Därjämte bar vid behov även annan personal

knutits till avdelningen.

Till försöksaydelningen är knutna två regionala skolpsykologer, filosofie

licentiaterna Rikard Palmer i Uppsala län och Olle Österling i Västmanlands

län. En tredje skolpsykologtjänst med placering i Jämtlands län

ledigkungjordes i juni 1960.

Till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m.m. anvisade riksdagen för

budgetåret 1959/60 ett reservationsanslag av 1 400 000 kronor.

Försöksverksamhetens lekmannanämnd har under året sammanträtt vid

två tillfällen. Förutom överläggningar i aktuella frågor har därvid förekommit

studiebesök. Det ena av dessa gällde det s. k. österåkerssystemet

med odifferentierade klasser, det andra den estetisk-konstnärliga undervisningen

vid försöksskolorna i Lund.

Vissa sakkunniga, som tidigare eller under året tillkallats, har slutfört

sina uppdrag. Ett av dessa har gällt en översyn av de »Timplaner och

huvudmoment», som alltsedan år 1955 gällt för försöksverksamheten med

enhetsskola. Med hänsyn till skolberedningens pågående arbete begränsades

emellertid denna revision till oundgängligen nödvändiga ändringar. Sådana

fastställdes sedermera att gälla för läsåren 1959/62 och kungjordes genom

tilläggstryck.

Flera förslag till supplement, d. v. s. metodiska råd och anvisningar, har

under året utarbetats för olika läroämnen eller verksamhetsformer. Ett

antal sakkunniga bär under året också tillkallats för att fortsätta dylikt

kursplanearbete. Andra frågor, som hänskjutits till sakkunniga, är bland

annat samordningen av försöksskolans elevvårdande uppgifter samt metodiken

för schemaläggning i automatisk datamaskin.

Centrala kurser och konferenser har försöksavdelningen anordnat även

under redovisningsåret 1959/60. I dess egen regi har sålunda ordnats dels

tre fortbildningskurser för lärare på den yrkesförberedande linjen i årskurs

9, dels en kurs i metodik för undervisning av icke teoretiskt inriktade

elever och dels en kurs i praktisk testmetodik. Med skolledare i vissa försökskommuner

har avdelningen vidare hållit två konferenser angående

högstadieproblem.

Regional konsulent- och fortbildning sverksamhet åvilar enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 15 maj 1959 huvudsakligen länsskolnämnderna. Till ledning

för dessas befattning med sådan verksamhet har överstyrelsen utfärdat

föreskrifter, publicerade i »Aktuellt» 1960:42. Antalet under året anlitade

regionalt deltidsanställda konsulenter har varit 153. Närmast föregående år

var antalet 176.

För söksavdelning ens tidskrift — »På försök» — har under året utkommit

med ett enkelnummer och ett dubbelnummer. Upplagan har varit

17 000 exemplar, vilket innebär en ökning från föregående år med 3 600

exemplar.

Tidskriften har tillställts skolledare och klassföreståndare i försökskommuner

och dessutom utsänts till samtliga skolexpeditioner, lärarutbildningsanstalter,

andra högre skolor, länsskolnämnder, skolinspektörer, dagstidningar,

bibliotek, ungdomsförmedlingar m. fl. samt till privata prenumeranter

i Sverige och i andra länder, företrädesvis i de nordiska grannländerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Lärare in. in.

Kursplanering har varit det huvudsakliga syftet med anordningen att låta

läsåret inledas med en eller ett par s. k. pedagogdagar enligt 76 § folkskolestadgan.

Dessa av alla parter uppskattade »kursplaneringsdagar» har ej

sällan anordnats gemensamt för lärare från skilda kommuner.

Ämneskonferenser skall enligt 207 § folkskolestadgan hållas på försöksskolans

högstadium. På sina håll har man funnit det angeläget att någon

gång låta även lärare från olika skolstadier konferera. Mest har det varit

mellan- och högstadiets lärare, som haft överläggningar tillsammans. Sådana

gemensamma konferenser har emellertid också anordnats för lärare, som

representerar olika skolformer, t. ex. läroverk, yrkesskola och enhetsskola.

Studierektorer fanns under redovisningsåret 1959/60 sammanlagt 69 för

högstadiet och 12 för lägre stadier. Skolöverstyrelsen har under året fastställt

normalinstruktion för studierektorer i försöksskola (»Aktuellt»

1960:25).

I ett par kommuner (Stockholm och Nederkalix) har man med stöd av

149 § folkskolestadgan förstärkt den pedagogiska ledningen genom att anställa

lokala ämneskonsulenter i stället för studierektorer.

Behörighet att undervisa i engelska i årskurserna 5 och 6 innehade majoriteten

(cirka 93 %) av lärarna i ämnet vid skolor av A-tvp, medan vid

skolor av B-typ drygt hälften (55,7 %) hade sådan behörighet. Av de lärare,

som saknade behörighet, begagnade sig flertalet (88 %) av språkundervisning

per radio.

Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen på högstadiet

framgår av tabell 1.1 sin kommentar till denna framhåller överstyrelsen, att

det totala antalet lärare i läroämnen på högstadiet sedan läsåret 1958/59

ökat med inemot 70 % men att över hälften (58 %) av dessa ännu saknar

formell kompetens för undervisning på detta stadium. Jämfört med närmast

föregående år har andelen för stadiet behöriga lärare minskat med 4 %.

Huvudsakligen har denna minskning gällt gruppen vidareutbildade folkskollärare.

I tabell 1 har medräknats endast lärare med minst halv tjänstgöring.

Därutöver har emellertid ett antal adjunktsbehöriga varit anställda såsom

timlärare på enhetsskolans högstadium vid sidan av sin huvudsakliga tjänst

vid någon högre skola inom kommunen.

I fråga om övningslärare på högstadiet har gruppen lärare med fackutbildning

likaledes minskat något. Sådan utbildning hade av de läsåret

1959/60 anställda lärarna i teckning, musik och gymnastik 42% och av

lärarna i slöjd och hemkunskap 70 %. För dessa båda ämnesgrupper var

läsåret 1957/58, med vilket överstyrelsen närmast jämför, andelen fackutbildade

lärare 54 % respektive 80 %. Inom den förstnämnda gruppen var

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Tabell 1. Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen

på högstadiet.

Undervisande lärare

Läsår

F. M. el.

F. K. m.

praktisk

lärarkurs

Ämnes - lär. i

lönegrad

19 (21)

Folkskol- lärare

med vi- dareut- bildning

Folkskol- lärare

utan vi- dareutb.

F. M.,

F. K. el.

T. K. utan

praktisk

lärarkurs

Fil. stud.,

ingenjörer,

ekon. stud.

Övriga

Samtliga

lärare

1954/55

Antal

41

10

31

130 i

57

21

290

%

14,1

3,5

10,7

44,8

19,7

7,2

100

1955/56

Antal

61

14

94

150

77

14

10

420

%

14,5

3,3

22,4

35,8

18,3

3,3

2,4

100

1956/57

Antal

76

21

176

190

102

16

15

596

%

12,8

3,5

29,5

31,9

17,1

2,7

2,5

100

1957/58

Antal

124

19

193

319

130

25

22

832

%

14,9

2,3

23,2

38,4

15,6

3,0

2,6

100

1958/59

Antal

187

23

322

384

162

51

28

1 157

%

16,2

2,0

27,8

33,2

14,0

4,4

2,4

100

1959/60

Antal

312

21

487

647

293

118

78

1 956

%

16,0

1,1

24,9

33,1

15,0

6.0

3,9

100

Anm. 1. Bland de akademiskt utbildade finns ett mindre antal med högre examina.

Anm. 2. Före 1957/58 motsvaras lönegraderna 19 (21) och Ao 17 av lönegraderna 25 (27) och 23.

Anm. 3. De relativa talen anger % av samtliga på högstadiet i läroämnen undervisande lärare

med minst halv tjänstgöring.

emellertid läsåret 1959/60 andelen lärare med fackutbildning mycket olika

för olika ämnen — t. ex. i gymnastik 69 % men i teckning endast 27 %.

Beträffande yrkeslärares utbildning har överstyrelsen i sin redogörelse ej

lämnat några motsvarande uppgifter för läsåret 1959/60.

Infödda språkassistenter har medverkat vid språkundervisningen även i

försöksskolan. Av de 76 kommuner, som läsåret 1959/60 hade högstadium,

fick 32 besök av engelsk, 54 av tysk och 3 av fransk språkassistent.

Elevernas ämnes- och lin j ev al samt fritt

valda arbete

Tillvalet av främmande språk i årskurserna 7 och 8 har i tioårsrapporten

(skolöverstyrelsens skriftserie nr 42, s. 85 f.) utförligt redovisats för åren

1951/52—1958/59. Den tendens, som kunde förmärkas mot slutet av denna

period, att eleverna i dessa båda årskurser i ökad utsträckning valde två

främmande språk, har framträtt även under läsåret 1959/60. Två främmande

språk läste då 49,4 % elever i årskurs 7 och 42,7 % i årskurs 8.

Vidare är det fortfarande proportionellt flera flickor än pojkar, som i årskurserna

7 och 8 läser två främmande språk. Pojkarna är också alltjämt i

majoritet bland dem som i årskurs 8 ej läser något främmande språk. Under

läsåret 1959/60 har överstyrelsen emellertid ej medgivit något utbyte av

engelska mot annat ämne redan i årskurs 7.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Elevernas fördelning på olika linjer i årskurs 9 har överstyrelsen redovisat

för åren 1953—1960 och funnit, att denna fördelning varit tämligen konstant.

Under senare år har det dock visat sig en viss ökning av andelen

elever på den gymnasieförberedande linjen och en motsvarande minskning

beträffande den yrkesförberedande linjen.

Läsåret 1959/60 valde ungefär hälften (50,9 %) av eleverna den yrkesförberedande

linjen (9 y) och drygt en fjärdedel (27,4 %) den allmänna

linjen (9 a), medan något mer än en femtedel (21,7 %) föredrog den gymnasieförberedande

linjen (9 g). På den senare linjen är det fortfarande en något

större andel flickor än pojkar (23,9 % respektive 19,7 %).

Alternativkurser har på högstadiet förekommit i ämnena engelska, tyska,

matematik, fysik och kemi. Kurs 1 representerar den normala studiegången,

medan kurs 2 är mera krävande i teoretiskt avseende.

De elever, som i årskurserna 7 och 8 läst alternativkurs 2, har mestadels

övergått till 9 g, där endast denna kurs förekommer. Men en del av dessa,

som i stället valt 9 a, fortsätter även där med alternativkurs 2. Hur många

procent 9 a-elever, som gör detta, anges här inom parentes efter vart och

ett av ämnena med alternativkurser: engelska (10%), tyska (12%), matematik

(14 %), fysik (21 %) och kemi (22 %). I 9 y förekommer kurs 2 endast

i engelska, och där har blott enstaka elever valt denna kurs.

Elevernas tillvalsämnen och fritt valda arbete. Av praktiska tillvalsämnen

valde läsåret 1959/60 både pojkar och flickor i årskurserna 7, 8 och 9 a

oftast slöjd och maskinskrivning. Pojkars och flickors val av slöjdart fördelade

sig emellertid ej strikt mellan traditionellt »manlig» respektive

»kvinnlig» slöjd. Allt fler flickor har börjat intressera sig för trä- och metallslöjd,

och en del pojkar har försökt sig på textilslöjd. Hemkunskap, som

är ett annat av flickornas vanliga tillvalsämnen, valdes också av åtskilliga

pojkar. I årskurs 9 a valde likaledes både pojkar och flickor ej sällan bokföring.

Främmande språk och svensk tilläggskurs är de läroämnen, som

pojkar och flickor i årskurserna 7 och 8 oftast valt. Detsamma gäller

engelska och tyska i årskurs 9 a.

De elever i årskurserna 7, 8 och 9 a, som ej utnyttjar alla tillvalstimmarna

för de främmande språken, har möjlighet att ägna viss del av den schemabundna

tiden i skolan åt s. k. fritt valt arbete. I årskurs 7 får detta omfatta

två veckotimmar, i årskurs 8 en veckotimme och i årskurs 9 a två veckotimmar.

Dessutom förekommer fritt valt arbete i årskurs 9 y två eller tre

veckotimmar.

För såväl pojkar som flickor hörde under läsåret 1959/60 i alla årskurserna

matematik, maskinskrivning, slöjd och teckning till de vanligaste

ämnena för fritt valt arbete. I årskurs 9 v var engelska det ämne, som

främst flickorna föredrog såsom fritt valt arbete. Vid jämförelse mellan pojkars

och flickors fritt valda arbete finner man vissa skillnader. Pojkarna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

hade dragning till matematik, fysik, motorlära, ritteknik, foto och gymnastik,

flickorna däremot till maskinskrivning, språk, hemkunskap, barnavård

och musik.

Högstadieelevernas uppdelning på klasser

och grupper

Årskurserna 7 och 8 har av praktiska och ämnesmetodiska skäl i regel

organiserats så, att elever med likartat tillval placerats i samma klass. Men

man har ej helt kunnat undvika klasser med elever, som därvidlag valt

olika. Så har varit fallet med 17,7% av klasserna i årskurs 7 och 32,4%

av klasserna i årskurs 8 i fråga om tillval av främmande språk samt med

30,4 % av klasserna i årskurs 7 och 29,4 % i årskurs 8, när det gällt tillvalet

av alternativkurser.

Antalet organisatoriskt odifferentierade klasser av s. k. österåkertyp var

läsåret 1959/60 i sjunde årskursen 67 och i åttonde 10. Endast i tillvalsoch

alternativkursämnen omgrupperas eleverna, vilket förutsätter, att 14 å

19 veckotimmar läggs in parallellt på schemat för två eller flera klasser.

Årskurs 9 har i de flesta fall (93 %) varit ordnad på sådant sätt, att eleverna

i årskurserna 9 a och 9 g undervisats i skilda klasser. Där denna anordning

tillämpats men en del 9 a-elever läst alternativkurs 2 i vissa ämnen,

har dessa elever på sina håll undervisats tillsammans med 9 g-eleverna i

sådana ämnen.

Antalet specialklasser var under läsåret 1959/60 139 på högstadiet. Av

dessa var 122 hjälpklasser.

Ån dr åt tillval, stödundervisning och

flyttning sprövningar

Ändringar i ämnesvalet sker självfallet lättast i samband med uppflyttning

till högre årskurs. Ombyte av tillvalsämnen har emellertid också förekommit

under pågående läsår. Under läsåret 1959/60 var det i sjunde och

åttonde årskursen 2,5 % respektive 2,8 % av eleverna, som ändrade sitt

ämnesval, och därvidlag var pojkarna i majoritet. I de flesta fall gällde det

övergång från två till ett eller från ett till intet främmande språk. Men i

årskurs 7 förekom också i många fall en övergång från en ämneskombination

med enbart engelska till en sådan med både engelska och tyska. Ombyte

av praktiskt ämne förekom likaledes i många fall.

När det gällde ombyte av alternativkurs var i sjunde årskursen växling

från svårare till enklare kurs 1 V2 och i åttonde årskursen nära 4 gånger

vanligare än en övergång från en enklare till en svårare kurs.

Under läsåret 1959/60 var det i nionde årskursen 161 (1,6 %) elever, som

lindrade sitt linje- eller grenval. I inemot hälften (44 %) av dessa fall gällde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

det en övergång från 9 g till 9 a, som visade sig vara 10 gånger vanligare

än en övergång i motsatt riktning. Nära en fjärdedel (24 %) ändringar

gällde ombyte av gren i 9 y.

Viss stödundervisning har visat sig vara behövlig för att elever, som

ändrat sitt ämnes-, kurs- eller linjeval, skall kunna med framgång följa

undervisningen i den nya studieriktningen. För läsåret 1959/60 har för

ändamålet beviljats nära 50 000 kronor av statsmedel. Behovet av stödundervisning

har visat sig vara störst i tyska i årskurs 7. I främmande

språk och matematik har en del av stödundervisningen ordnats i form av

korrespondenskurser.

Elev, som ej uppflyttats vid vårterminens slut, äger enligt 41 § folkskolestadgan

rätt att vid början av nästa läsår pröva i läroämnen, vari

erhållits lägre vitsord än godkänd. Antalet flyttningsprövningar till och på

högstadiet var läsåret 1959/60 sammanlagt 3 429. De flesta av dessa gällde

ämnena matematik, engelska och tyska. Genomgående var det flera pojkar

än flickor som flyttningsprövade.

Elevernas övergång till andra skolor

Från mellanstadiet, årskurserna 4 och 5, avgick läsåret 1959/60 endast

ett försvinnande litet antal elever till andra skolor. I procent av det totala

antalet elever i dessa båda årskurser var det ej mer än 0,17 %. Närmast

föregående år var det 0,15 %. Däremot lämnade sammanlagt 3 726 elever

enhetsskolan från årskurs 6. Av dessa övergick 1 923 eller drygt hälften till

flickskola och praktisk realskola, vilka båda skoltyper ej berörs av försöksverksamheten.

I runt tal 1 300 elever har övergått till vanlig realskola inom

kommunen. Detta har skett i de städer, som visserligen börjat försöksverksamhet

med enhetsskola men där realskola ännu fanns kvar under läsåret

1959/60, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Jönköping

och Falun. Sammanlagt utgjorde de från årskurs 6 avgångna 11,8% av

hela antalet normalklasselever i denna årskurs vid slutet av läsåret 1959/60.

Motsvarande procenttal för närmast föregående år var 19,0.

Övergången från högstadiet till skolor av gymnasial karaktär och till

yrkesskolor framgår av tabell 2.

I sin kommentar till tabell 2 påpekar skolöverstyrelsen, att det varit en

större övergång till försöksgymnasier och yrkesskolor efter utgången av

läsåret 1959/60 än efter det närmast föregående läsåret. Vidare framhåller

överstyrelsen, att de i tabellen lämnade sifferuppgifterna är att betrakta

såsom minimital, eftersom många uppgiftslämnande skolledare sagt

sig ej kunna följa eleverna efter det dessa avgått från enhetsskolan.

Enhetsskolans och realskolans elever i gymnasiet har skolöverstyrelsen

jämfört med avseende på ålder och medelvitsord i studentexamen vid tre

försöksgymnasier. Närmare bestämt omfattade jämförelsen 112 f. d. enhets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Tabell 2. Elevernas övergång från enhetsskolans högstadium till andra

skolor efter utgången av läsåret 1959/60.

Mottagande skolor Antalet elever avgångna från årskurs

7 8 9

Realskola i högre allmänt läroverk, samrealskola,

kommunal realskola, praktisk realskola, flick
-

skola .........................

153

31

77

Allmänt gymnasium:

RF .....................

—

8

20

RF ..................

_

_

94

LI4 ...................

—

15

68

L F ....................

—

—

53

AF .....................

_

_

9

AF .................

—

—

49

Försöksgymnasium:

RF ....................

—

_

314

LF ...................

_

_

87

AF ...................

—

_ ''

195

Tekniskt gymnasium ...............

—

_

55

Handelsgymnasium ..................

—

_

15

Folkskoleseminarium, folkskollärarlinje ........

—

_

.

Folkskoleseminarium, småskollärarlinje ...

—

_

1

Yrkesskolor (centrala) ............

—

122

134

Yrkesskolor (kommunala)..............

2

415

682

Summa

155

591

1 853

Avgångna elever i procent av totala antalet elever

i resp. årskurser (normalklasser) vid slutet

av läsåret 1959/60 ......................... 0,7 4,9 18,6

skolelever och 94 f. d. realskolelever, som vid dessa treåriga försöksgymnasier

undervisats tillsammans fram till studentexamen vårterminen 1960.

I sin redogörelse framhåller överstyrelsen, att detta undersökningsmaterial

är för litet för en detalj jämförelse. Vidare hade kvarsittning eller avgång

under gymnasietiden ej undersökts, ej heller elevernas poängställning

vid intagningen. Jämförelsen avser därför endast examenssituationen.

Överstyrelsen konstaterar, att 14 (12,5%) av de i de skriftliga studentexamensproven

godkända f. d. enhetsskoleleverna — alla tillhörande de

yngsta åldersgrupperna — avstått från den muntliga prövningen, ehuru

åtminstone några av dessa sannolikt skulle ha blivit godkända även i denna.

Av de i de skriftliga examensproven godkända f. d. realskoleleverna var det

däremot endast 3 (3,2 %), som ej deltog i den muntliga prövningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

I fråga om de i examen godkända elevernas medelvitsord kunde överstyrelsen

av det föreliggande materialet att döma ej finna några skillnader

mellan de båda jämförda elevkategorierna. Däremot var de f. d. enhetsskoleleverna

genomsnittligt yngre än sina studentkamrater med realexamen.

Korrespondens undervis 77 ing på enhetsskolans

högstadium

I läroämnen förekommer sådan undervisning såsom ett regelrätt försök i

Finnskoga-Dalby och Norra Ny i Värmland. Genom beslut 1958 om försök

med nioårig enhetsskola därstädes medgav Kungl. Maj:t, att på dess högstadium

finge användas korrespondensmetod i den utsträckning och efter de

riktlinjer, som skolöverstyrelsen bestämde. Anordningen motiverades av

önskvärdheten att få erfarenhet av korrespondensmetodens användbarhet i

glesbygder, där man har svårt att få kompetenta lärare på enhetsskolans

högstadium.

Läsåret 1958/59 nådde enhetsskolan årskurs 7 i Finnskoga-Dalby, under

det att Norra Ny först innevarande läsår hunnit upp på högstadiet. I Finnskoga-Dalby

har läsåret 1959/60 samtliga elever, cirka 200, i årskurserna

7 och 8 undervisats med hjälp av korrespondensmetoden i alla läroämnen

utom samhällskunskap och geografi. (I övningsämnen och praktiska tillvalsämnen

har direktundervisning av lärare organiserats.) Tidigare erfarenheter

av korrespondensundervisning i korrespondensrealskola har legat till

grund för verksamheten. Eleverna arbetar i skolan på den fastställda

schemabundna tiden med de korrespondensbrev, som korrespondensinstitutet

tillhandahåller. En handledare-lärare finns tillhands för att hjälpa eleverna

med studiebreven. Inslag av muntlig undervisning med hela klassen

eller med en mindre grupp förekommer i viss utsträckning. I språk är det

särskilt viktigt att korrespondensbreven kan kompletteras med muntlig

undervisning. Ett effektivt samarbete mellan skolans lärare och korrespondensinstitutet,

som rättar kursbreven, är självfallet en nödvändig förutsättning

för arbetet.

Överstyrelsen anser, att erfarenheterna från försöket ännu är alltför begränsade

för att tillåta några generella slutsatser. Eleverna tycks emellertid

finna sig väl tillrätta med korrespondensundervisningen. Som positiva erfarenheter

redovisas också de stora möjligheterna till differentiering och till

självstudier som denna metod ger. Vissa svårigheter — delvis förutsedda —

har emellertid förmärkts. De vid försöksverksamhetens början tillgängliga

kursbreven var i stor utsträckning upplagda på ett sätt, som gjorde dem

svårbegripliga för de icke teoretiskt inriktade eleverna. Korrespondensinstitutet

har dock dels i några ämnen utarbetat nya kursbrev, dels också genom

modifiering och omarbetning av nu förekommande brev sökt göra

dessa mer användbara. En viss tid behövs för att föra in eleverna i det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

studiesätt som måste tillämpas. Svårigheter att hålla studietakten har också

visat sig, särskilt gäller detta de icke teoretiskt inriktade. Handledarens roll

och omfattningen av den muntliga undervisningen liksom av den direkta

hjälpen med breven behöver ytterligare utprövas.

Förutom vid den redan omnämnda stödundervisningen användes korrespondensmetoden

även eljest i enstaka fall för att möjliggöra en individualisering

inom klassens ram i sådana läroämnen som tyska och matematik.

Dock har det under läsåret 1959/60 varit sammanlagt endast 29 elever, som

för sådant ändamål fått använda korrespondensmetoden.

I yrkesteoretiska ämnen har under redovisningsåret 370 elever fått statsbidragsberättigad

undervisning per korrespondens. Mest har det gällt

sådana yrkesområden, som på ortens högstadium haft alltför ringa elevantal

för att få utgöra särskild undervisningsavdelning i yrkesteori. Det är i

synnerhet pa gren 7 a (hantverk och blandade yrken), som man använt sig

av denna utväg.

Yrkesvägledning

I elva kommuner prövas alltsedan läsåret 1958/59 ett nytt system för

yrkesvägledningen. Dessa kommuner har i stället för yrkesvalslärare en

studierektor för yrkesvägledning och praktiska ämnen. Denne har dock ej

ensam skött det s. k. kontaktarbete, som verksamheten förutsätter, utan

därvid fått bistånd av klassföreståndarna. Dessa har också hjälpt till med

att föra de individuella elevkorten för yrkesvägledning och dessutom bedrivit

studievägledning i egen klass. I årskurserna 7 och 8 har klassföreståndarna

erhållit viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet för att effektivt

kunna medverka vid yrkesvägledningen. Kontakten med arbetsförmedling

och näringsliv har emellertid i dessa kommuner huvudsakligen upprätthållits

av studierektorn, som även handlagt vissa frågor om de praktiska

ämnena i skolan.

Skolöverstyrelsen anser, att det ännu är för tidigt att fälla något bestämt

omdöme om detta nya system, som självfallet liksom de flesta sådana haft

sina initialsvårigheter, bland annat därför att klassföreståndarna ännu inte

hunnit bli tillräckligt vana vid detta slags elevvårdande verksamhet. Såsom

eu avgjord fördel har emellertid noterats, att ett sådant system gör flera

lärare med personlig kännedom om eleverna direkt och aktivt engagerade i

studie- och yrkesvägledningen.

I övriga kommuner har man under läsåret 1959/60 liksom tidigare tilllämpat

systemet med yrkesvalslärare. Ilela antalet, inklusive nyssnämnda

studierektorer, har varit 160, av vilka 110 vid sidan av sin skoltjänst även

haft deltidsanställning hos vederbörande länsarbetsnämnd. Av de på detta

sätt dubbelanställda yrkesvalslärarna hade drygt hälften (56 %) förvärvat

behörighet för sådan tjänst. Även under läsåret 1959/60 har skolöverstyrel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

sen i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen för ändamålet anordnat en

terminslång behörighetskurs med 20 deltagare.

Eftersom elevernas målsmän är en viktig part vid studie- och yrkesvägledningen,

har försökskommunerna under året ordnat sammanlagt inemot

1 200 föräldramöten rörande speciellt dessa frågor. Nära hälften (48 %) av

dessa möten förekom redan under elevernas sjätte årskurs, då linje- och

därmed i viss mån yrkesvalet blir aktuellt.

Den yrkesorienterande undervisningen för eleverna har under året bedrivits

i föreskriven omfattning, d. v. s. med 10—12 timmar i årskurs 7, cirka

30 timmar i årskurs 8 och 8—10 timmar i årskurs 9. Den har ombesörjts

antingen av läraren i samhällskunskap eller av yrkesvalsläraren. Endast vid

enstaka lektioner har också någon tjänsteman från arbetsförmedlingen

medverkat.

Liksom tidigare har den praktiska yrkesorienteringen i årskurs 8 rönt

stort intresse från både elevernas och skolledarnas sida. Det antal platser,

som arbetsförmedlingen i samarbete med yrkesvalslärarna under året förmedlat,

uppgick till sammanlagt 27 132. I fråga om praktikplatsernas fördelning

på olika yrken har det visat sig, att flickorna alltjämt mycket sällan

praktiserat inom industri och hantverk.

En form av fortsatt praktisk yrkesorientering inom skolans ram är den

allmänpraktiska grenen i årskurs 9 y. Det har omvittnats och på olika sätt

kunnat konstateras, att elever, som vid intagning på denna gren varit mycket

osäkra i fråga om sitt yrkesval, sedermera under arbetet i skolans

allmänpraktiska verkstad kommit till klarhet eller i varje fall uttalat en

mera bestämd yrkesönskan än tidigare.

Så omfattande och förgrenad som yrkesvägledningen blivit, förutsätter

den självfallet information till de för verksamheten närmast ansvariga.

Försöksavdelningen har under redovisningsåret i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna

i sex län ordnat kortare konferenser i yrkesvägledning,

avsedda för yrkesvalslärare, skolledare, lärare i samhällskunskap in. fl.

Dessa konferenser har delvis blivit ett slags fortbildning. På det regionala

och lokala planet har under året dessutom hållits över 600 konferenser för

ytterligare information om olika problem i samband med studie- och yrkesvägledningen.

Förberedande yrkesutbildning

Under läsåret 1959/60 var antalet elever på den yrkesförberedande linjen

i årskurs 9 sammanlagt 5 071, varav 58 % pojkar och 42 % flickor.

Elevernas fördelning med hänsyn till formerna för deras förberedande

yrkesutbildning var följande. För endast 551 (11 %) var denna undervisning

helt förlagd till yrkesskolor, industriskolor eller lantmannaskolor, medan

3 514, d.v. s. drygt två tredjedelar (69%) fick all sin yrkesförberedande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

undervisning i enhetsskolan. Om man inräknar även sådana, som fått sin

huvudsakliga undervisning i enhetsskola men yrkesteori och/eller yrkesarbete

i yrkes- eller industriskola, omfattar denna grupp ej mindre än

4 520, d.v. s. 89% av eleverna. Eftersom denna under redovisningsåret

varit den största, har dess branschinriktning sammanställts i tabell 3.1 En

motsvarande sammanställning, som avser läsåret 1957/58, återfinns i proposition

nr 62 år 1959 (s. 16).

Tabell 3. Branschinriktningen hos elever, som läsåret 1959/60 fått sin

yrkesförberedande utbildning huvudsakligen inom enhetsskola.*

Bransch

1. Jord- och skogsbruk........

2. Husligt arbete.............

3. Metallyrken...............

4. Träkemiska yrken .........

5. Lokalt betingade yrken.....

C. Handel och kontor.........

7 a. Hantverk o. blandade yrken

7 b. Allmänpraktisk kurs......

8. Tekniska grenar...........

2 659 100,0 1 861 100,0 4 520

I försöksrapporten har skolöverstyrelsen nämnt, att de elever, som inriktat

sig på jord- och skogsbruk under året 1959/60, liksom närmast föregående

år, utgjort endast cirka 3 % av pojkarna. Vid jämförelse med motsvarande

uppgifter för läsåret 1957/58 finner man, att andelen elever inom

branschen jord- och skogsbruk sedan dess minskat från 7,1 % till 3,2 %.

Överstyrelsen har också nämnt, att pojkarnas intresse för »metallyrken»

har ökat. Jämfört med läsåret 1957/58 har det inom den ifrågavarande

gruppen skett en ökning från 23,4 % till 27,9 %.

Branschen »hantverk och blandade yrken» har sedan sistnämnda år förhållit

sig tämligen konstant. Däremot har under senast redovisade treårsperiod

den procentuella andelen bland pojkarna inom gruppen »allmänpraktisk

kurs» minskat från 13,1 till 8,8.

Vad speciellt flickorna beträffar, har den procentuella andelen av dessa

inom »husligt arbete» under perioden 1957/58—1959/60 minskat från 49,4

till 43,7, medan deras andel inom gruppen »handel och kontor» ökat från

Pojkar Flickor

Antal

%

Antal

%

Summa

86

3,2

1

0,1

87

12

0,4

813

43,7

825

743

27,9

—

—

743

24

0,9

—

—

24

113

4,3

21

1,2

134

220

8,3

790

42,3

1 010

821

30,9

225

12,1

1 046

233

8,8

—

—

233

407

15,3

It

0,6

418

1 Tabell 3 är en sammanställning av det mer detaljerade material, som överstyrelsen lämnat i sin

redogörelse för läsåret 1059/60.

J I förekommande fall med undervisningen i yrkesteori och/eller yrkesarbete förlagd till yrkeseller

industriskolor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

39,9 till 42,3. För flickornas del har även gruppen »hantverk och blandade

yrken» under samma period ökat från 8,3 % till 12,1 %.

Grundutbildning, koncentrerad till ett färre antal yrkesområden än för

närvarande, har skolöverstyrelsen tänkt sig för framtiden. Det skulle närmare

bestämt i årskurs 9 y erbjudas följande olika slag av grundutbildning:

jordbruks-skoglig, huslig, mekanisk, träteknisk, kontors-handels- samt

teknisk utbildning. Förutom den redan omnämnda ringa anslutningen till

grenen för jord- och skogsbruk finner man av tabell 3, att läsåret 1959/60

den trätekniska grenens dragningskraft också varit obetydlig — knappt 1 %

av eleverna valde då denna gren.

Redan i överstyrelsens redogörelse för läsåret 1958/59 (Aktuellt 1960: 22)

omtalades två nya grenar för teknisk grundutbildning, av vilka den ena

skulle vara inriktad på den praktiska realskolans mål och den andra på

fortsatt utbildning till vissa kvalificerade befattningar av tekniskt-merkantil

eller tekniskt-administrativ art. Läsåret 1959/60 var hela antalet pojkar på

»tekniska grenar» 407 (15,3 %), men av flickorna hade då endast 11 (0,6 %)

valt dessa grenar.

Skolöverstyrelsen har vidare helt allmänt framhållit, att de större yrkesområden,

som exempelvis de nya tekniska grenarna representerar, kan komma

att förenkla yrkesvalssituationen för eleverna. Dessa skulle från början

kunna inrikta sig på ett sådant större yrkesområde, för vilket enhetsskolan

erbjuder grundutbildning. Efterhand som de bättre lär känna saväl sina

egna förutsättningar som läge och tendens på arbetsmarknaden, kunde det

bli möjligt för eleverna att med större säkerhet välja ett mera avgränsat

område och för detta eventuellt skaffa sig behövlig vidareutbildning i andra

skolor eller på annat sätt.

2. Försöksverksamhet vid högre skolor

Någon redogörelse för försöksverksamheten vid högre skolor under läsåret

1959/60 har inte inkommit till Kungl. Maj:t. Då enligt den organisation som

nu gäller för denna del av försöksverksamheten försöken spänner över minst

tre år och några slutliga resultat av verksamheten ej kan framläggas i år

torde i detta sammanhang vara tillfyllest att beträffande denna del av verksamheten

redovisa följande av skolöverstyrelsen under hand lämnade uppgifter.

Den särskilda försöksverksamheten har liksom tidigare framför allt avsett

gymnasiets arbetssätt. Vissa erfarenheter har redan kunnat utnyttjas i

undervisningen utanför försöksskolorna. Det gäller framför allt försöksgymnasierna,

vilka under den tid den särskilda försöksverksamheten pågått,

erhållit egna tim- och kursplaner och kompletterande metodiska anvisningar.

Den från och med innevarande år obligatoriska kursen i studieteknik

i försöksgymnasiets första ring är sålunda direkt utformad med ledning av

rön i försöksverksamheten vid högre skolor. Den nyligen tillsatta gymnasie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961 15

utredningen avser att granska de metodiska uppslag, som framkommit i

denna torsoksverksamhet.

Inom studietekniken likaväl som inom andra färdighetstränande moment

t. ex. muntlig framställning och bok- och bibliotekskunskap, har ett mål

vant att finna praktiskt framkomliga vägar att i de olika ämnena låta eleverna

tdlampa vad som inhämtats i en systematiskt upplagd inledande kurs.

Mai vid har ett värdefullt lagarbete mellan lärarna i samma klass kunnat

utvecklas.

Frågorna i vilken utsträckning och på vilket sätt nådda resultat kan

objektivt värdesättas och hur de i förekommande fall skall överföras till

andra skolor för att prövas i större skala tilldrar sig efterhand ökad uppmärksamhet.

Dessa problem ventileras i en speciell utredning, som författats

av en av överstyrelsens skolspykologer till ledning för lärarna vid

skolor med särskild försöksverksamhet.

Inom den fria försöksverksamheten fullföljes bland annat försöket med

särskild normalskolekompetens. Överstyrelsen avser att under innevarande

redovisningsår inkomma till Kungl. Maj:t med förslag om denna anordnings

avveckling som försök. Arbetet med att sammanfatta och publicera resultaten

av tidigare försök fortgår.

3. Skolpsykologiskt arbete

Statlig regional skolpsykologverksamhet har sedan den 1 oktober 1958

bedrivits i Uppsala län och Västmanlands län. Då verksamheten nu bedrivits

under tillräckligt lång tid för att möjligheter skall anses föreligga att

lämna en framställning av verksamhetens organisation och resultat har

överstyrelsen ansett sig böra redovisa gjorda erfarenheter från detta område

och därjämte lämna en kortfattad redogörelse för den skolpsykologiska

verksamhet som bedrives på det lokala planet. Av överstyrelsens framställning

härom inhämtas bland annat följande.

Kommunalt heltidsanställda skolpsykologer finns endast i sex större städer,

nämligen Göteborg, Hälsingborg, Linköping, Lund, Malmö och Västerås.

För innehavarna av dessa tjänster gäller i regel samma kompetenskrav

som för de regionalt verksamma skolpsykologerna, d. v. s. fil. lic.- examen i psykologi eller pedagogik jämte lärarerfarenhet. Kostnaden för den

kommunala skolpsykologiska verksamheten i dessa sex städer har under

året 1959/60 uppgått till sammanlagt 450 000 kronor.

De lokala skolpsykologernas arbete har främst omfattat diagnostiseringsoch

utredningsuppgifter. Det är uppgifter, som vanligen sammanhänger

med inskolningen av nybörjare (skolmognadsprov) samt med allmänna

skol svårighet er, vilka i många fall föranleder överväganden om någon form

av specialundervisning. I samband med detta arbete förekommer både

grupp- och individualundersökningar.

Fn särskild form av lokal verksamhet på detta område har bedrivits i

Kahx, Råneå och Töre kommuner, som alla deltar i försöksverksamheten

med enhetsskola. Vid detta speciella försök har det gällt att undersöka

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 38 år 1961

möjligheterna att samordna skolpsykologiska och skolkurativa uppgifter

och därvid få erfarenhet av interkommunalt samarbete. Kostnaderna för

den för ändamålet inrättade specialtjänsten, som varit placerad i Kalix, har

bestritts från försöksanslaget, medan kommunerna sinsemellan fördelat

övriga kostnader, t. ex. för tjänstinnehavarens resor och materielutrustning.

Överstyrelsen anser, att försöket pagatt för kort tid för att ge klarhet om

möjligheterna att lösa de skolpsykologiska och skolkurativa uppgifterna

genom samverkan mellan landsbygdskommuner.

Lärare med viss om än varierande specialutbildning har i några kommuner

fått biträda med skolpsykologiska uppgifter, där man ej har skolpsykolog

anställd. Dessa lärare har med stöd av 196 § folkskolestadgan eller efter

särskild framställning till Kungl. Maj:t beviljats nedsättning i sin undervisningsskyldighet.

Nedsättningen har avvägts bland annat med hänsyn till

om vederbörande haft sådan utbildning att även andra uppgifter än att

biträda vid urvalet av elever till specialundervisning kunnat komma i fråga.

Kostnaden för denna form av skolpsykologisk verksamhet, som under läsåret

förekommit i sex kommuner, har uppgått till sammanlagt 117 000 kronor,

varav omkring en fjärdedel utgått i form av statsbidrag.

I övriga kommuner, där specialundervisning förekommer, t. ex. i form av

hjälpklasser, har lärare med utbildning för sådan undervisning biträtt vid

de undersökningar, som föregått elevernas uttagning till specialklasser. I

några län, som har rådgivningscentraler för barna- och ungdomsvården, har

lärare med viss psykologisk utbildning tjänstgjort såsom s.k. pedagogassistenter.

Dessa lärare bär beviljats nedsättning i sin undervisningsskyldighet,

i regel till 15 veckotimmar. Såsom pedagogassistenter har dessa

lärare kommit att få arbeta även med en del skolpsykologiska frågor.

Regionala skolpsykologer har under redovisningsåret 1959/60 — såsom

redan nämnts — funnits i tva län (Uppsala län och Västmanlands län).

Dessa psykologer har under året pa olika sätt sökt främja den kommunala

verksamheten på området. De har bland annat bedrivit viss utbildning a\

medhjälpare på det lokala planet. Däremot har de regionala skolpsykologerna

ej haft möjlighet att i någon större omfattning utföra individualundersökningar.

En speciell uppgift för de regionala skolpsykologerna har under året

varit att utpröva praktiska former för användningen av anlags- och intresseprov

för studie- och yrkesvägledningen. Man har i samband därmed också

ägnat uppmärksamhet åt hjälpklassklientelets yrkesval och fortsatta utbildning.

I Uppsala län har dessa undersökningar ingått såsom ett led i

länsskolnämndens utredning om möjligheter till viss fortsatt utbildning

även åt intellektuellt utvecklingshämmade elever.

Skolöverstyrelsens psykologer har förutom den centrala administrationen

av skolpsykologverksamheten i det hela under redovisningsåret 1959/60

haft en del speciella undersökningsuppgifter. Dessa senare uppgifter, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts skrivelse nr 38 år 1961

delvis betingats av 1957 års skolberednings arbete, har bland annat omfattat

följande: 1) Resultaten av elevernas ämnesval; 2) Frekvens och tilllämpning

av olika avvikelser från timplaner m. m.; 3) Kvarsittning och för

tidig avgång; 4) Praktisk yrkesorientering; 5) Studieorientering inför och

under högstadiet. Resultaten av dessa undersökningar har efter hand redovisats

till skolberedningen.

En tidigare påbörjad undersökning om yrkesintressena bland elever på

högstadiet, av vilken ett inledande avsnitt publicerats i redogörelsen för

läsåret 1956/57 (Aktuellt 1958: 3, s. 36 ff.), har kompletterats med en tvärsnittsundersökning,

omfattande årskurserna 4—9. I samband med denna

undersökning har utarbetats ett yrkesintresseschema, avsett att användas i

årskurserna 6—9.

Redan 195o påbörjade försöksavdelningen en uppföljningsundersökning,

vars utgångsmaterial omfattade 11 000 elever, som då befann sig i årskurs

4. Meningen var att undersökningsmässigt följa dessa elever för att

söka närmare utröna deras anpassning i olika skolmiljöer. En del resultat

har publicerats i skolöverstyrelsens tioårsrapport om försöksverksamhet

med enhetsskola (överstyrelsens skriftserie nr 42, 1959). Denna undersökning

har emellertid sedermera fullföljts med samma elever även under läsåret

1959/60, och en slutrapport är därför snart att vänta.

4. Sammanfattning

Skolöverstyrelsens rapport avslutas med en sammanfattning, vilken innehåller

i huvudsak följande.

Invånarantalet i de kommuner, som infört enhetsskola, kan väntas uppgå

till inemot hälften av landets befolkning, när den nuvarande försöksperioden

utgår. Men man finner enligt överstyrelsens mening inga sådana organisatoriska

förändringar, som innebär ett avbrott i en lugn utveckling mot det

av statsmakterna uppställda malet: en fullt utbyggd nioårig obligatorisk

skola. Tvärtom anser överstyrelsen, att vissa i rapporten nämnda företeelser

anger en stabilisering och konsolidering av försöksskolans organisation.

Bland sadana företeelser namnes den ökade variationen i fråga om kombination

av ämnen och alternativkurser, vilken anses tyda på att principen

om det fria tillvalet kunnat bli en realitet och att man funnit utvägar att

inom en given organisatorisk ram tillgodose det, t. ex. genom schematekniska

anordningar. Vidare nämnes dels att försöksskolans elever nu till

betydligt större antal än för bara ett par år sedan intagits i det allmänna

gymnasiet och med tillfredsställande resultat avlagt studentexamen, dels,

som motsvarighet därtill, överstyrelsens för yrkesutbildning och skolöverstyrelsens

gemensamt vidtagna åtgärd att utfärda cirkulär om övergång

från 9y i försöksskolan till teknisk vidareutbildning, bland annat från den

tekniska grenen (8c) inom 9y till högre tekniskt liiroverk. Som ett annat

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1!)61. 1 sand. Nr 38

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Mcij:ts skrivelse nr 88 år 1961

likartat tecken på försöksskolans konsolidering under samverkan med utbildningsväsendet

i övrigt anges överenskommelsen mellan skogsstyrelsen

och skolöverstyrelsen om hur yrkesutbildningen för skogsbruk skall anpassas

till och bygga på den i försöksskolan meddelade skogliga grundutbildningen.

Överstyrelsen framhåller, att vissa organisatoriska problem återstår att

lösa, t. ex. vilka anordningar som är lämpligast i glesbygder, och hur arbetsuppgifterna

i korrespondensundervisningen skall fördelas mellan skola och

brevinstitut. Bland kvarstående administrativt-pedagogiska problem nämnes

frågan hur den pedagogiska ledningens förstärkning skall åstadkommas:

med studierektorer eller med konsulenter.

Inom det i organisatoriskt hänseende sålunda stabiliserade och konsoliderade

systemet är det dock enligt överstyrelsens mening nödvändigt att

förändringar successivt sker. Hit räknas tendensen under senare år att koncentrera

utbildningen inom årskurs 9y till skolmässig grundutbildning.

Över huvud taget anses den förberedande yrkesutbildningen, som är ett av

de mest radikalt nya momenten i försöksskolan, naturligt bli mera föränderlig

under en övergångstid än de flesta andra moment och en ingående och

systematisk fortsatt försöksverksamhet efter den nuvarande försöksperiodens

slut anses bli nödvändig på detta område, bland annat i fråga om

undervisningsmetodik och pedagogiska hjälpmedel.

Överstyrelsen framhåller, att försöksskolans stabilisering pa det organisatoriska

området har möjliggjort, att uppmärksamhet kunnat ägnas även

speciella frågor på de rent pedagogisk-met odiska omradena. En definition

av enhetsskolans mål har visats kunna ske i andra konkreta termer än jämförelse

med en annan skolforms mål.

Behovet av åtgärder inom den rent pedagogiska sektorn säges ha — efter

hand som försöksskolans organisatoriska och administrativa maskineri kommit

att fungera bättre — trätt längst fram i förgrunden och är nu dominerande.

De personella och ekonomiska resurser, som stått till försöksavdelningens

förfogande, har också i väsentlig del använts för åtgärder av pedagogisk-metodisk

art under budgetåret 1959/60. Överstyrelsen erinrar om

överstyrelsens i maj 1960 utfärdade särskilda inbjudan att pröva vissa

pedagogiska projekt på försöksskolans högstadium.

Andra pedagogiska åtgärder anses emellertid också bli betydelsefulla,

rent av ofrånkomliga, exempelvis framställandet av pedagogiska hjälpmedel

i form av metodiska anvisningar, supplement till läroplanerna, studieplaner,

filmslingor och — som speciellt slag — brevkurser, en fortsättning i intensifierad

grad av det arbete, som bedrivits under det läsår, rapporten avser.

Men sådant arbete av pedagogisk och metodisk art är mödosamt och avsätter

— i motsats till vad fallet kan vara med åtgärder av organisatoriskt

och administrativt slag — märkbara resultat först efter lång tid.

Hur dominerande de rent pedagogiska åtgärderna framdeles kan komma

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

att bli anser överstyrelsen framgå också av att även den s. k. differentieringsfrågan

utgör ett metodiskt problem så till vida, som varje lösning av

den frågan konstituerar undervisningsmetodiska svårigheter. Ett beslut i

detaljfrågan om differentieringen på högstadiet måste alltså följas av en

period av undervisningsmetodiskt uppbyggnadsarbete.

I det pedagogiska nydaningsarbetet deltar numera statens försöksskola i

Linköping, som förväntas kunna lämna viktiga bidrag till utvecklingen på

det område, den företräder. Den statliga skolpsykologiska verksamheten,

begränsad till två län under det år, som rapporten avser, säges djupare

betraktad ha samma syfte som åtgärder av pedagogiskt-metodiskt slag: att

anpassa skola och elever till varandra. Den tjänar, som elevvårdande faktor,

försöksskolans stabilisering och konsolidering.

Även vissa av de vetenskapliga undersökningar, som utföres av skolöverstyrelsens

skolpsykologer eller genom deras försorg, säges ha ett rent undervisningsmetodiskt

syfte; de skall bilda underlag för de nödvändiga, successivt

skeende förändringarna inom det stabiliserade och konsoliderade systemet.

Överstyrelsen framhåller slutligen i sin sammanfattning att ytterligare

försöksverksamhet inom den organisatoriska sektorn ej synes vara erforderlig

i någon större omfattning, då den nioåriga skolan synes definitivt ha

lämnat skedet för trevande organisatoriska försök och är inne i det skede,

som präglas av dess allmänna genomförande, och i vilket de pedagogisktmetodiska

förändringarna kommer att alltmer dominera bilden.

5. Departementschefen

Den redogörelse för försöksverksamheten under läsåret 1958/59 som i

fjol lämnades riksdagen (prop. 131) var av skäl, som jag då angav, kortfattad.

Här har utförligare än föregående år redovisats innehållet i skolöverstyrelsens

motsvarande rapport för läsåret 1959/60, avseende försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola. I den föreliggande delen innehåller rapporten

uppgifter av ungefär samma slag som redovisats de närmast föregående

åren. Med hänsyn till att skolberedningens arbete nu befinner sig i

slutskedet, anser jag mig här endast böra kort kommentera några drag i

utvecklingen.

Riksdagen har vid flera tillfällen betonat, att försöksverksamheten borde

— förutom att utpröva denna skolas organisation och funktion — åsyfta

att tillgodose de särskilt på grund av de stora årskullarna starkt ökande

utbildningsbehoven. Senast vid 1957 års riksdag framhöll statsutskottet

(1957: 127 s. 8) att man — i den mån lokal- och lärartillgången så tillät —

vid försöksverksamhetens utvidgning borde söka beakta även sådana synpunkter.

Om kommunernas starka ambition att försöka bereda så stor del som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

möjligt av de stora årskullarna fortsatt utbildning vittnar det för varje år

allt större antalet ansökningar om att få börja försöksverksamhet med

nioårig enhetsskola, Antalet kommuner, för vilka sådan försöksverksamhet

medgivits, uppgick läsåret 1950/51 till 20, läsåret 1954/55 till 46 och läsåret

1959/60 till 217. Under innevarande läsår uppgår antalet kommuner

med försöksverksamhet till 294.

Denna utvidgning av försöksverksamheten ställer givetvis — även om

samtidigt en viss minskning av realskolans omfattning sker — stora krav

på lärar- och lokaltillgången. Detta får man en klarare föreställning om

genom att observera ökningen av antalet klasser. Uttryckt i procent utgjorde

sålunda denna ökning under perioden 1956/60 omkring 180 procent

på enhetsskolans högstadium och närmare 160 procent på låg- och mellanstadierna.

Antalet elever ökade under samma period med drygt 190 procent

på högstadiet och med drygt 180 procent på låg- och mellanstadierna. Att

procenttalen för låg- och mellanstadierna beträffande såväl klasser som

elever är lägre beror på att särskilt lågstadiet redan nu börjar rekryteras av

successivt minskande årskullar, medan högstadiet fortfarande har känning

av de stora årskullarna.

I propositionen 1960: 131 (s. 3) påpekade jag med utgångspunkt i skolöverstyrelsens

redogörelse för läsåret 1958/59, att lärarsituationen, främst

beträffande högstadiet, var långt ifrån tillfredsställande. Redogörelsen utvisade

då nämligen, att inte fullt hälften (46 procent) av lärarna i läroämnen

på detta stadium hade formell kompetens. Såsom framgår av uppgifterna

för läsåret 1959/60 har situationen därvidlag ännu inte förbättrats

— endast 42 procent av högstadiets ämneslärare hade sistnämnda år formell

kompetens. I absoluta tal ökade antalet lärare med dylik kompetens (och

minst halv tjänstgöring) från 532 till 820. Som särskilt iögonfallande framstår,

att antalet folkskollärare med för folkskollärartjänst i Ao 19 föreskriven

vidareutbildning inte utgjorde mer än knappt 25 procent av hela den

ifrågavarande lärarstaben eller i absoluta tal 487, trots att antalet medgivna

ordinarie tjänster för dylika lärare läsåret 1959/60 uppgick till 610

och trots att åtskilligt flera lärare torde ha förvärvat den erforderliga behörigheten.

I detta sammanhang vill jag erinra om, att jag med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 30 september 1960 tillkallat särskilda sakkunniga —

1960 års lärarutbildningssakkunniga — för att skyndsamt utreda frågan

om ämnes- och klasslärarutbildningens organisation m. m. I direktiven för

de sakkunniga har jag bland annat pekat på att den otillräckliga tillgången

på möjligheter till praktisk lärarutbildning för ämneslärare av olika skäl

drabbar enhetsskolan hårdast. De sakkunnigas uppgift blir därför bland

annat att skyndsamt framlägga förslag om lämpliga anordningar för att

öka möjligheterna till praktisk lärarutbildning, eftersom tillgången på ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 88 år 1961

bildade lärare är en förutsättning för att den allmänna övergången till den

obligatoriska nioåriga skolan skall kunna ske med framgång.

I förevarande sammanhang bör även erinras om två förslag, som Kungl.

Maj:t förelagt riksdagen i årets statsverksproposition och vilka båda i hög

grad motiveras av den förestående övergången till obligatorisk nioårig skola.

Jag syftar dels på förslaget om betydligt förbättrade möjligheter för lärarnas

fortbildning och dels på förslaget att väsentligt ökade resurser skall ställas

till förfogande för skolbyggnadsverksamheten.

Vid redovisningen för 1960 års riksdag av försöksverksamheten under

läsåret 1958/59 påpekade jag, att av eleverna från enhetsskolans nionde

årskurs under senaste femårsperioden blott mellan 0,2 och 0,5 procent övergått

till fackgymnasier. Vidare framhöll jag, att det skulle vara av stort

värde att genom en undersökning utröna, huruvida inte i realiteten ett

större antal än denna statistik utvisar övergått till fackgymnasium, sedan

de förvärvat för inträde erforderlig praktik m. m. Av den nu aktuella redogörelsen

framgår, att efter utgången av läsåret 1959/60 åtminstone 3,8

procent av nionde årskursens 9 g-elever övergått till fackgymnasier, medan

48 procent gått till allmänna gymnasier. Den nu uppnådda proportionen

inom försökskommunerna är bättre än tidigare men ännu uppenbarligen

långt ifrån den, som från skilda utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska

synpunkter måste anses önskvärd.

I den föreliggande rapporten har överstyrelsen utförligt redovisat det

skolpsykologiska arbete och de pedagogiska undersökningar, som utförts av

försöksavdelningen ensam eller i samarbete med psykologisk-pedagogiska

institutioner. En del av dessa undersökningar har varit betingade av den

pågående försöksverksamheten och på sistone av skolberedningens arbete.

Den arbetsfördelning, som under försökstiden visat sig vara naturlig, torde

komma att bli det även i fortsättningen. Allteftersom statens försöksskola

hinner visa sin kapacitet och antalet lärarhögskolor med resurser för praktisk

pedagogisk forskning ökar, blir det möjligt att till dessa i samarbete

med varandra överlåta en stor del av de rena forskningsuppgifterna, varigenom

det torde bli större möjligheter än hittills för överstyrelsens psykologer

att ägna sig åt sina psykologisk-administrativa uppgifter. Ett viktigt inslag

i dessa uppgifter är att organisera och medverka vid fortbildning av de

hjälpkrafter, som kommunerna anlitar för skolpsykologiskt arbete, t. ex. i

samband med uttagning av elever till specialundervisning. Särskilt behövlig

är en sådan fortbildning för de län, som ännu inte har vare sig skolpsykologer

eller rådgivningsbyråer för den psykiska barna- och ungdomsvården.

Jag vill slutligen i detta sammanhang framhålla som betydelsefullt, att

skolpsykologernas intresse för specialklassernas elever ej är begränsat till

själva skolsituationen utan har kunnat utsträckas till att omfatta även dessa

elevers möjligheter att få en lämplig fortsatt utbildning och utkomst i framtiden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 38 år 1961

Jag hemställer

att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen den nu lämnade

redogörelsen till känna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

skrivelse av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1961

610153

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.