Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1962-04-25 · 56 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 54 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1962:166, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

1

Nr 166

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation; given

Stockholm den 27 april 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementets ärenden för denna dag, lämna

riksdagen redogörelse för Nordiska rådets tionde session i Helsingfors den

17—23 mars 1962.

GUSTAF ADOLF

Sven af Geijerstam

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 166

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet i Stockholm den

27 april 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.

chefen för utrikesdepartementet, statsrådet af Geijerstam följande.

Nordiska rådets tionde session ägde rum i Helsingfors den 17—23 mars

1962. Vid denna session antog rådet 33 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen ställd

skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 25 april 1962, med redogörelse för

rådets tionde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte delgiva riksdagen den sålunda

avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

skrivelse, av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Olwseus

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets tionde session i Helsingfors den 17—23 mars 1962 jämte

en bilaga.

Stockholm den 25 april 1962

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

opaginerad Kontrollera mot PDF

’ in

I

/ ''i;< v :i / < ;i >!,•]''

*;tj:;i B3l«ao78 -1 liiih ii/b.ibi<;V’ -tgl b:>ön:ilf

'' -iifi ;>H i fu-ii?;vj(> ‘jbiiibi .-(»Jifii

.ivauiid na

V‘K‘I ;iiqVi <’.L rnb

tf O- t,>Ud>rf? *]''.>bu i t- 4>ri5u>''/I r<

ii njHii

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tionde session

i Helsingfors den 17—23 mars 1962

I. Organisation in. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,

statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,

statsrådet Sven af Geijerstam,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Erik Holmqvist

och följande valda medlemmar:

redaktör Birger Andersson,

bibliotekarie Ebon Andersson,

lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,

ombudsman Sigrid Ekendahl,

lantbrukare Lars Eliasson i Sundborn,

chefredaktör Anselm Gillström,

metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

advokat Ingrid Gärde Widemar (19—23 mars 1962 såsom ersättare för herr

Helén),

docent Gunnar Helén (17—18 mars 1962),

chefredaktör Allan Hernelius (22 mars 1962 såsom ersättare för herr Ohlin

och 23 mars 1962 såsom ersättare för herr Sandler),

redaktör Birger Lundström,

förste kontorist Sven Mellqvist,

professor Bertil Ohlin (17—21 mars 1962),

professor emeritus Hugo Osvald (17—21 och 23 mars 1962),

f. d. landshövding Rickard Sandler (17—22 mars 1962),

journalist Ingrid Segerstedt Wiberg (22 mars 1962 såsom ersättare för herr

Osvald och 23 mars 1962 såsom ersättare för herr Ohlin),

förste vice talman Axel Strand,

lantbrukare Sven Sundin,

talman Fridolf Thapper.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Till rådets president vid sessionen valdes generaldirektör Karl-August

Fagerliolm, Finland, och till vice presidenter förutvarande statsminister

Erik Eriksen, Danmark, direktör Gfsli Jönsson, Island, lagtingspresident

Nils Hpnsvald, Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen tillsattes fem utskott: juridiska utskottet (13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar.

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

herrar Helén,

Mellqvist,

Sandler,

herrar Gillström,

Osvald,

Thapper,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Sundin,

herrar Cassel,

Gustafsson i Stockholm (vice förman),

Lundström,

fröken Ebon Andersson,

herrar Eliasson i Sundborn,

Ohlin,

Strand (förman).

Regeringsrepresentanterna erhöllo en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltogo i juridiska utskottet statsråden Kling, Skoglund och Holmqvist,

i kulturutskottet statsrådet Edenman, i socialpolitiska utskottet statsråden

Johansson och af Geijerstam, i trafikutskottet statsråden Kling, Skoglund

och Johansson samt i ekonomiska utskottet statsråden Lindström,

Lange och Holmqvist.

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning benämnas ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades på saklistan

i fyra olika grupper, avseende en av medlemmar väckta förslag —

såväl till tidigare session väckta men uppskjutna som till tionde sessionen

väckta — (s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en berättelser

(s. k. C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stad
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

gan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare

beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående session

kvarstodo 13 uppskjutna A-saker. Till tionde sessionen hade väckts 22 nya

medlemsförslag. Regeringsförslagen voro fyra till antalet. Sammanlagt nio

berättelser överlämnades av regeringarna till rådet, däribland sådana avgivna

av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,

Nordiska samfärdselkommittén och Nordiska ministerkommittén för

ekonomiskt samarbete. Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning

av tidigare rekommendationer hade givit upphov till 86 D-saker.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport

rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.

Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sesssionens

början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning

III nedan. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna.

Vidare hade rådets ekonomiska, juridiska och socialpolitiska niomannakommittéer

avgivit rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg en rapport

från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt. Också dessa fyra rapportei

lades till handlingarna, den sistnämnda dock först efter utskottsbehandling.

Två A-saker och 26 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.

Den ena av de två nämnda A-sakerna, som avsåg av presidiet

föreslagna ändringar i Nordiska rådets arbetsordning, biföll rådet,

medan den andra uppsköts till nästa ordinarie session. D-sakerna lades till

handlingarna, varvid rådet beträffande fyra saker förklarade sig anse spörsmålen

för rådets del slutbehandlade (se härom närmare nedan under F),

medan för övrigas vidkommande rådet förklarade sig vänta nya meddelanden

till nästa ordinarie session. I samband därmed uppsköt rådet två

tilläggsförslag till nästa ordinarie session.

Vid sessionen antogos 33 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa bar fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Endast beträffande

två rekommendationer avgåvos nejröster. Vad angår ytterligare

11 rekommendationer förekom att i omröstningen deltagande avstodo frän

att rösta. Övriga rekommendationer antogos enhälligt. Av tidigare rekommendationer

avskrevos i allt 23 helt och en såsom delvis slutbehandlade

för rådets del.

Behandlingen av sammanlagt 15 förslag uppsköts till nästa ordinarie

session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

I. Norden och rättsligt europeiskt samarbete

Till sessionen hade uppskjutits ett vid sjätte sessionen år 1958 av bl. a.

numera landshövdingen Olov Rylander väckt medlemsförslag om gemensamt

rådgivande domstolsorgan, vari hemställes om en undersökning av

möjligheterna att inrätta ett rådgivande domstolsorgan med uppgift att

medverka vid tolkningen i rättstillämpningen av gemensam nordisk lag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

stiftning. På förslag av juridiska utskottet uppsköt rådet vid sjätte sessionen

sakens behandling till senare session för närmare utredning; frågan

har sedan dess icke blivit föremål för realbehandling i rådet. Enligt rådets

juridiska niomannakommitté, som till sessionen avgivit utlåtande i saken,

måste tanken på upprättandet av ett egentligt domstolsorgan, även ett sådant

med enbart rådgivande funktion, betraktas som för närvarande ogenomförbar.

För att utröna, om behov i stället förelåge av att inrätta ett sakkunnigorgan,

som skulle konsulteras av domstolarna rörande spörsmål om

tolkning av gemensam nordisk lagstiftning, hade niomannakommittén föranstaltat

om omfattande undersökningar rörande hittillsvarande rättspraxis

vid tolkningen av gemensam nordisk lagstiftning (se Nordisk Udredningsserie

1961; 6). Då rättspraxis visat sig vara i stort sett likartad, kunde det

enligt juridiska niomannakommitténs mening icke heller sägas föreligga

något behov av ett dylikt sakkunnigorgan. Juridiska utskottet anslöt sig

till denna mening. På utskottets förslag beslöt rådet också att ej företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget.

I anslutning till medlemsförslaget om ett rådgivande domstolsorgan hade

till sessionen väckts ett ändringsförslag, vari hemställes, att rådet måtte

rekommendera regeringarna att gemensamt överväga huru den nordiska

i ättsgemenskapen bäst skall kunna bevaras och utvecklas inom ramen för

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). I juridiska utskottet meddelade

de där tillstädesvarande justitieministrarna, att de i hög grad hade

sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål och att de övervägde att tillsatta

en studiegrupp för att närmare undersöka vilka åtgärder som kunde

vidtagas i saken. På förslag av juridiska utskottet antog rådet enhälligt en

iekommendation (nr 1), vari hemställes till regeringarna att överväga på

vilket satt den nordiska rättsgemenskapen bäst kan bevaras och utvecklas,

såvida ett eller flera av de nordiska länderna ansluta sig till EEG.

Även i annat sammanhang hade rådet vid denna session anledning syssla

med en domstolsangelägenliet. Till sessionen hade nämligen uppskjutits

ett vid åttonde sessionen år 1960 av bl. a. herr Rylander väckt medlemslörslag,

i vilket hemställes att rådet måtte rekommendera Norges och Svei

iges regeringar att erkänna Europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna

jurisdiktion. Både vid åttonde sessionen och vid den nionde beslöt

rådet att uppskjuta den vidare behandlingen av förslaget till nästa

ordinarie session. I sitt utlåtande över medlemsförslaget till denna session

föreslog rådets juridiska niomannakommitté, att medlemsförslaget skulle

bifallas. Enligt dess uppfattning borde Norge och Sverige, sedan nu tre år

förflutit efter det att domstolen upprättats, erkänna dennas behörighet.

Mot detta förslag hade herr Ahlkvist reserverat sig i niomannakommittén

och förordat fortsatt uppskov.

\ id juridiska utskottets behandling av saken uttalade den norske och

den svenske justitieministern att enligt deras mening frågan om norskt

resp. svenskt erkännande av domstolen borde anstå i avvaktan på ytterli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

9

gare erfarenheter av domstolens verksamhet. Under sådana omständigheter

fann utskottet att rådet icke nu borde taga ställning till förslaget utan

föreslog rådet att uppskjuta den vidare behandlingen av detta till nästa

ordinarie session. Häremot reserverade sig fru Gärde Widemar, som hemställde

att rådet — i enlighet med niomannakommitténs förslag — borde

rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att avgiva förklaring om

erkännande av Europarådsdomstolen enligt artikel 46 i Europarådets konvention

angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Rådet beslöt bifalla utskottets uppskovsförslag med 30 röster mot 7, som

avgåvos för att rådet skulle upptaga saken till avgörande. För uppskov röstade

samtliga i omröstningen deltagande svenska rådsmedlemmar utom

fru Gärde Widemar, som röstade för omedelbart avgörande, och fröken

Andersson och herrar Lundström och Ohlin, vilka avstodo från att rösta.

2. Gemensamma institutioner

Rådets juridiska niomannakoinmitté hade förberett behandlingen av regeringarnas

meddelanden i anledning av rekommendation nr 7/1958 angående

riktlinjer för administrationen av gemensamma institutioner. Det betänkande,

som avgivits rörande denna fråga (se Nordisk Udredningsserie

1960: 2), hade kommittén i ett utlåtande av den 10 oktober 1961 funnit

bristfälligt och förordade ny utredning av bl. a. frågorna om personalens

ställning och om kostnadernas fördelning. Till sessionen hade i saken väckts

ett tilläggsförslag, vari hemställes, att rådet måtte taga niomannakommitténs

i dess nyss nämnda utlåtande framförda synpunkter under övervägande

och i samband därmed uttryckligen uttala att de hos gemensamma

nordiska institutioner anställda icke borde komma i åtnjutande av särskilda

skatteförmåner. Juridiska utskottet biträdde tilläggsförslaget och

på dess förslag antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 31) till regeringarna,

vari hemställes, att dessa i samarbete med rådet skola låta företaga

vissa kompletterande undersökningar rörande administrationen av

gemensamma nordiska institutioner och att de skola söka utforma skattelagstiftningen

så, att de vid dessa institutioner anställda ej erhålla särskilda

skatteförmåner.

.“t. Skadeståndsrätt

Ett av bl. a. herr Rylander till åttonde sessionen år 1960 i Reykjavik väckt

förslag om lagstiftning rörande det allmännas skadeståndsskyldighet hade

uppskjutits till sessionen. I förslaget hemställes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att genomföra en lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar

för felaktiga åtgärder i enlighet med vissa av förslagsställarna

angivna grundsatser. Stat och kommun borde i högre grad än enligt

de i ämnet föreliggande kommittéförslagen ansvara för skada föranledd av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

uppenbart felaktiga beslut, oavsett om s. k. culpa kunde visas ligga tjänsteman

till last. I sitt utlåtande till sessionen rörande denna sak föreslog

juridiska niomannakommittén, som ansåg att saken nu borde färdigbehandlas

av rådet, att detta skulle rekommendera regeringarna att verka

för att — så snart det läte sig göra — en i möjligaste mån likartad lagstiftning

om det allmännas ansvar för skada i offentlig verksamhet antoges i de

nordiska länderna. Kommittén hade därvid utgått från att samtliga länder

hade för avsikt att bygga vidare på de nyssnämnda kommittéförslagen, vilka

efter gemensamt utredningsarbete avgåvos åren 1958—1959 och som utgingo

från att skadeståndsskyldighet för det allmänna i princip skulle inträda,

då skada vållats av företrädare för det allmänna under tjänsteutövning.

Under arbetet i juridiska utskottet visade det sig emellertid att denna

förutsättning icke längre vore för handen. Den svenske justitieministern

upplyste nämligen i utskottet, att i Sverige en ny utredning tillkallats rörande

den administrativa rättsskipningen, vars uppdrag berörde bl. a. frågan

om det allmännas skadeståndsskyldighet i administrativa sammanhang.

Mot den bakgrunden kunde svensk medverkan i nuvarande läge

icke påräknas beträffande förevarande lagstiftningsspörsmål. Under sådana

omständigheter föreslog utskottet rådet att icke företaga sig något i saken.

Rådet beslöt i enlighet härmed.

4. Kommissionslagstiftningen

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om revision av den gemensamma

lagstiftningen om kommission, handelsagentur och handelsresande,

i vilket hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna

att gemensamt taga upp frågan om en revision av nämnda lagstiftning.

Förslagsställarna underströko betydelsen av att den samnordiska

lagstiftningen på detta område även i framtiden såvitt möjligt förbleve

enhetlig. En revision av ländernas lagar i ämnet borde därför företagas i

nordiskt samarbete. I samarbetet borde lämpligen även Finland och Island

deltaga, vilka ännu icke hade någon lagstiftning på detta fält. I Finland

tillsattes redan i november 1961 en kommitté med uppdrag att utarbeta en

lag om kommission m. m. I anslutning härtill hade de nordiska justitieministrarna

vid sitt möte i Oslo den 19 januari 1962 beslutat att låta representanter

från övriga nordiska länder följa arbetet i den finländska kommittén

med uppgift bl. a. att —- med hänsyn till vad som framkomme under

arbetet i denna — överväga eventuella ändringar i det egna landets kommissionslagstiftning.

Inom juridiska utskottet rådde enighet om att den i medlemsförslaget

åsyftade revisionen av de gällande lagarna i Danmark, Norge och Sverige

borde verkställas i nu angivna former. På förslag av utskottet antog rådet

enhälligt en rekommendation (nr 32) till regeringarna om en revision av

den ifrågavarande lagstiftningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1062

11

5. Näringsrätt m. m.

De ekonomiskt betonade lagstiftningsfrågorna, som behandlades vid sessionen,

visade sig äga nära samband med den aktuella situationen beträffande

marknadsförhandlingarna. På grund av dessas ovissa läge var del

vanskligt för rådet att taga positiv ställning till de vid sessionen föreliggande

förslagen.

Ett vid nionde sessionen år 1961 framlagt tilläggsförslag om nordisk

etableringsfrihet för enskilda företagare hade uppskjutits till sessionen.

Förslagsställaren önskade, att rådet skulle rekommendera regeringarna att

envar för sitt lands vidkommande öppna möjlighet för enskilda personer

att fritt etablera sig på samma villkor som landets egna medborgare inom

handel och hantverk. Juridiska niomannakommittén hade ägnat frågan ingående

uppmärksamhet och sammanbragt ett omfattande material. I första

hand berörde saken avskaffandet av kraven på inhemskt medborgarskap

och längre tids vistelse i landet som villkor för att enskilda personer skola

få tillstånd att utöva näring inom handel och hantverk. Även andra faktiska

hinder aktualiserades av förslaget, t. ex. krav om särskild utbildning eller

examina och krav om ställande av säkerhet för skatt. Niomannakommittén

hade i sitt utlåtande principiellt anslutit sig till tanken på en internordisk

etableringsfrihet på ifrågavarande område, men med hänsyn till frågans

nära samband med marknadsförhandlingarna fann sig kommittén icke i

stånd att framlägga något förslag i saken till sessionen.

Juridiska utskottet delade uppfattningen att nordiska medborgares möjligheter

att driva näring i annat nordiskt land böra underlättas i största

möjliga utsträckning. I likhet med niomannakommittén ansåg emellertid

utskottet det vara betänkligt, om rådet nu antoge en rekommendation i ämnet

med hänsyn till rådande oklarhet om i vilken utsträckning de nordiska

länderna komme att ansluta sig till EEG. Rådet beslöt också på utskottets

förslag att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

Icke utan betydelse var att juridiska utskottet vid behandlingen av

regeringarnas meddelanden om rekommendationen nr 12/1961 angående

likartad lagstiftning om aktiebolag m. m. erhöll upplysning om att de sakkunniga,

som enligt erhållna direktiv hittills övervägt möjligheterna att

införa likartade regler på vissa begränsade områden av aktiebolagsrätlen,

nu gjort framställning om att deras uppdrag måtte utvidgas att avse hela

aktiebolagslagstiftningen. I ett utlåtande i saken hade juridiska niomannakommittén

erinrat om att enligt planerna inom EEG utredningsarbetet avseende

en ny europeisk aktiebolagslagstiftning skulle slutföras redan 1962.

Den vid föregående session livligt diskuterade frågan om likställighet i

fråga om förvärv av fast egendom stod även i år på juridiska utskottets

dagordning i anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendationen

nr 3/1958 angående likställighet i fråga om förvärv av fast egendom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

och erhållande av lån för hostadsändamål. Juridiska utskottet kunde konstatera

att några större framsteg inom ramen för denna rekommendation

icke gjorts sedan senaste sessionen. Utskottet uttalade emellertid som sitt

önskemål, att den studiegrupp, som justitieministrarna hade för avsikt att

tillsätta för att undersöka i vad mån den nordiska rättsgemenskapen påverkades

vid ett eller flera länders anslutning till EEG, skulle låta sill arbete

omfatta även detta spörsmål.

6. Straff rättsligt samarbete

Svenska regeringen hade i ett av de fyra regeringsförslag, som väckts

till sessionen, lag! fram spörsmålet om samarbete i fråga om verkställighet

av straffdomar. I förslaget hemställdes om rådets yttrande beträffande principerna

i de lagförslag om samarbete mellan de nordiska länderna rörande

verkställighet av straffdomar, som utarbetats gemensamt av de nordiska

ländernas regeringar under ett flerårigt omfattande förberedelsearbete. Utskottet,

som uttalade sin anslutning till de principer, som kommo till uttryck

i dessa lagförslag, tillstyrkte ett genomförande snarast möjligt av

denna lagstiftning. Enligt utskottet vore här fråga om ett osedvanligt stort

1 ramsteg inom det nordiska lagstiftningssamarbetet. I själva verket gällde

det bär, konstaterade utskottet, en lagstiftning som vore enastående i heia

världen. På juridiska utskottets förslag tillstyrkte rådet i en enhälligt antagen

rekommendation (nr 25) till regeringarna genomförandet av en lagstiftning

i överensstämmelse med de principer, som framlagts i regeringsförslaget.

Ett särskilt område inom straffrätten hade upptagits i ett till årets session

väckt medlemsförslag om likartade bestämmelser i luftfartslagstiftningen

rörande alkoholmissbruk. I medlemsförslaget erinrade förslagsställarna

om att under senare år Danmark, Norge och Sverige genomfört luftfartslagar,

som vore likartade med undantag för några områden. Ett sådant

område gällde reglerna om straff för missbruk av alkohol i samband med

luftfart. Förslagsställarna föreslogo, att rådet skulle rekommendera regeringarna

att gemensamt söka genomföra likartade och fullt betryggande

bestämmelser på området. Juridiska utskottet anslöt sig till medlemsförslaget

och föreslog rådet antaga en rekommendation i enlighet med förslagställarnas

hemställan. Rådet antog också en sådan rekommendation

(nr 8), därvid en medlem avstod från att rösta.

7. Radioutsändning i strid med internationella radioreglementet

Närmast straffrättslig karaktär hade också det medlemsförslag, som

väckts till årets session och som rönte livlig uppmärksamhet, om åtgärder

mot radioutsändning i strid mot internationella radioreglementet. I förslaget,

som i realiteten syftade till att förhindra de s. k. piratradiosändarnas

verksamhet, hemställdes om att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna

att gemensamt vidtaga åtgärder för att säkra upprätthållandet av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

13

det av alla de nordiska länderna godkända internationella radioreglementet

i vad anginge radioutsändningar i strid med delta reglemente, vilka

vore avsedda för mottagning i något av de nordiska länderna. I ett av bl. a.

fru Gärde Widemar och herr Osvald väckt ändringsförslag hemställdes, att

rådet icke måtte företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Juridiska utskottet fann att länderna vore skyldiga att medverka till

upprätthållande av internationella radioreglementet, enligt vilket radioutsändningar

från bl. a. fartyg utanför nationellt territorium äro förbjudna.

Den omständigheten, att s. k. piratsändarverksamhet pågått i flera år i

strid med internationella radioreglementet borde enligt utskottets uppfattning

icke avhålla länderna från att snarast ingripa. Även om de existerande

piratradiosändarnas verksamhet baserades på reklamsändningar och

det därför kunde hävdas att grundvalen skulle avlägsnas för dem, om reklam

tillätes i den statliga radion, var det enligt utskottets mening icke

anledning att vid behandlingen av denna sak komma in på överväganden

rörande införande av reklam i radio och television. Detta spörsmål hade

för övrigt varit före i rådet redan vid 1959 års session, varvid rådet beslutat

att icke företaga sig något i anledning av ett framlagt förslag om att

låta gemensamt utreda frågan om reklam i radio och television. Utskottet

underströk även att ensidiga åtgärder mot piratsändarna från ett av de

nordiska ländernas sida icke skulle ha önskad effekt. På nu angivna grunder

fann sig utskottet böra föreslå rådet antagandet av den i medlemsförslaget

förordade rekommendationen till regeringarna.

Utskottets förslag var ej enhälligt. I en längre reservation hemställde fru

Gärde Widemar, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av

medlemsförslaget. Fru Gärde Widemar menade, att de långtgående ingrepp,

som vore erforderliga för att förhindra piratradiosändningarna, icke skulle

få stöd i det allmänna rättsmedvetandet, vilket icke uppfattat dessa radiostationers

verksamhet såsom brottslig, än mindre den annonsering som

skedde genom dem. Enligt reservantens uppfattning borde man i stället

överväga att upphäva förbudet mot kommersiell radio och television.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en livlig debatt. Efter omröstning

antog rådet en rekommendation (nr 10), vari regeringarna rekommenderades

att gemensamt vidtaga åtgärder för att säkra upprätthållandet

av internationella radioreglementet i vad avser radiosändningar i strid med

detta, som äro avsedda för mottagning i något av de nordiska länderna. För

rekommendationen röstade 48 medlemmar, medan 7 medlemmar röstade

emot och 5 avstodo från att rösta. Mot rekommendationen röstade fruarna

Gärde Widemar och Segerstedt Wiberg, medan fröken Andersson och herr

Eliasson i Sundborn avstodo från att rösta. Övriga i omröstningen deltagande

svenska medlemmar röstade för rekommendationen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

8. Skatterättsliga frågor

Till sessionen hade herr Lundström och fru Segerstedt Wiberg väckt ett

medlemsförslag om skattefrihet för stiftelser och föreningar med ändamål

att främja nordiskt samarbete. De hemställde, att rådet — i syfte att skapa

enhetliga regler i Norden med hänsyn till beskattningen av stiftelser och

föreningar med huvudändamål att främja nordiskt samarbete — skulle

rekommendera svenska regeringen att verka för sådana ändringar i ifrågavarande

regler i den svenska skattelagstiftningen, att denna komme att

överensstämma med vad som gällde i övriga nordiska länder. I sitt utlåtande

i denna sak tillstyrkte rådets juridiska niomannakommitté den av förslagsställarna

förordade rekommendationen, dock med den modifikationen

att ändamålsbestämmelsen borde utformas något mindre vidsträckt än som

föreslagits. För att utesluta mera perifera samarbetsuppgifter borde enligt

niomannakommittén endast stiftelser m. fl., som stödja nordiskt samarbete

i samverkan med statlig eller kommunal myndighet eller med godkännande

av en statlig instans, kunna komma i fråga för skattefrihet.

Vid sakens behandling i juridiska utskottet upplyste den svenske justitieministern

att svenska regeringen vore beredd att överväga åtgärder för att

tillgodose syftet med medlemsförslaget. Under sådana omständigheter föreslog

utskottet rådet att i avvaktan på svenska regeringens åtgärder uppskjuta

den vidare behandlingen av medlemsförslaget till nästa ordinarie

session. Detta blev också rådets beslut.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendationen nr

11/1961 angående samordning av vissa avdragsregler vid inkomstbeskattning

m. m. hade väckts ett tilläggsförslag om multilaterala dubbelbeskattningsavtal.

Förslagsställaren hemställde, att rådet skulle rekommendera

Finlands och Sveriges regeringar alt, vid behandlingen av de med punkt 4 i

rekommendation nr 11/1961 angående avdragsregler vid beskattningen av

fysiska personer förbundna problemen, överväga möjligheterna att ingå

multilaterala nordiska dubbelbeskattningsavtal såsom ett alternativ eller

ett komplement till interna lagstiftningsåtgärder. Juridiska utskottet ansåg

sig icke ha tillräckligt material för att kunna taga ställning till tilläggsförslaget

utan förordade, att sakens behandling skulle uppskjutas till nästa

ordinarie session. Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

9. Samefrågor

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1956 angående

samverkan på renskötselns område med tilläggsförslag nr 1 om ny renbeteskonvention

mellan Norge och Sverige och tilläggsförslag nr 2 om gemensamt

organ för renskötselfrågor och deras meddelanden om rekommendation

nr 5/1959 angående förbättring av samernas levnadsförhållanden med

tilläggsförslag om samarbete för lösning av samebefolkningens gemensamma

problem behandlades av juridiska utskottet i ett sammanhang. I nyss nämnda

tilläggsförslag nr 1, som väckts av herr Osvald, föreslogs rådet alt re
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

kommendera regeringarna i Norge och Sverige alt i samråd med samernas

organisationer ingå en ny renbeteskonvention. Hemställan i tilläggsförslag

nr 2 går ut på en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge och Sverige

att inrätta ett nordiskt organ för renskötselfrågor. I det återstående

tilläggsförslaget, också det väckt av herr Osvald, begäres en rekommendation

till regeringarna i Finland, Norge och Sverige om upprättande av nödiga

samarbetsorgan för lösning av samebefolkningens problem.

Juridiska utskottet fann att något egentligt nordiskt samarbete icke hade

kommit till stånd på det officiella planet med avseende å samefrågorna i

allmänhet, ej heller beträffande de mera speciella renskötselspörsmålen. Enligt

utskottets mening sammanhängde förutsättningarna för samekulturens

fortsatta bestånd och utveckling nära med renskötselnäringens vidare utbyggnad.

Det tedde sig från dessa synpunkter naturligt för utskottet att behandla

renskötsel- och samespörsmålen gemensamt. Utskottet ansåg det

för sin del angeläget att ett permanent samarbetsorgan kom till stånd mellan

regeringarna med behörighet att syssla med alla slag av same- och renskötselspörsmål.

Det erfordrades med andra ord på det officiella planet en

motsvarighet till Nordiska samerådet (samarbetsorganet mellan samernas

egna sammanslutningar). Utskottet ansåg sig därför böra tillstyrka såväl

tilläggsförslag nr 2 om gemensamt organ för renskötselfrågor som tilläggsförförslaget

om samarbete för lösning av samebefolkningens gemensamma

problem.

Vad angår tilläggsförslaget nr 1 om ingående av en ny norsk-svensk renbeteskonvention

— den nu gällande utlöper med innevarande års utgång -—

upplystes i utskottet från regeringshåll att man vore beredd att inom kort

återupptaga förhandlingarna mellan länderna i fråga. Då det därtill meddelades

i utskottet, att man å norsk sida vore beredd att under den tid

förhandlingarna pågå temporärt förlänga den nu gällande konventionen, ansåg

utskottet någon rådets rekommendation icke för närvarande vara erforderlig.

Tilläggsförslaget kunde därför i avvaktan på förhandlingarnas

vidare utveckling uppskjutas till en senare session.

I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet bl. a. att uppskjuta till1

äggsförslag nr 1 om en ny renbeteskonvention mellan Norge och Sverige

till en senare session samt att i anledning av övriga båda tilläggsförslag

antaga en rekommendation (nr 13) till regeringarna i Finland, Norge och

Sverige med hemställan till dessa att snarast tillsätta ett nordiskt organ

för behandling av gemensamma samespörsmål och renskötselfrågor. Tre

danska medlemmar avstodo från att rösta om denna rekommendation.

10. Övriga saker

I anledning av meddelandena om rekommendationen nr 7/1953 angående

nordiska medborgares rättsställning i annat nordiskt land hade väckts ett

tilläggsförslag om samverkan i fråga om verkställighet av administrativ

myndighets beslut, vari hemställes att Nordiska rådet måtte rekommendera

regeringarna alt på de områden, där praktiskt behov därför föreligger, un
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

dersöka förutsättningarna för verkställande av beslut fattat av administrativ

myndighet i annat nordiskt land. Rådets juridiska niomannakommitté

hade tillstyrkt tilläggsförslaget.

Även juridiska utskottet fann rimligt att tillmötesgå förslagsställarnas

önskemål om en undersökning av denna sak och erinrade om att det i utkastet

till den nordiska samarbetsöverenskommelsen i artikel 7 funnes en

bestämmelse om att parterna borde verka för genomförande av sådana bestämmelser,

att beslut av domstol eller annan myndighet i annat nordiskt

land kunde verkställas jämväl inom eget område. Utskottet föreslog därför

rådet att antaga en rekommendation till regeringarna om att, på de områden

där det tunnes praktiska behov därav, undersöka förutsättningarna

för verkställande av beslut av administrativ myndighet i annat nordiskt

land. Rådet beslöt enhälligt antaga en rekommendation (nr 18) i enlighet

med utskottets förslag. Därmed kunde också rekommendationen nr 7/1953

avskrivas såsom för rådets del slutbehandlad.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 5/

1954 angående internordiska flyttningsbetyg hade väckts ett tilläggsförslag,

i vilket hemställdes att rådet skulle rekommendera regeringarna att

genomföra ett av tillkallade regeringsexperter framlagt förslag om internordiska

flyttningsbetyg. Den i anledning av rekommendationen år 1956

tillsatta nordiska expertgruppen hade nämligen under år 1961 avlämnat sitt

betänkande (se Nordisk Udredningsserie 1961:4). Däri föreslogs ingåendet

av ett avtal mellan Danmark, Island, Norge och Sverige om internordiska

flyttningsbetyg. Expertgruppen underströk önskvärdheten av att även Finland

kunde ansluta sig till ett sådant avtal så snart som möjligt trots svårigheterna

att samordna folkregistreringen i Finland med övriga länders

folkregistrering. På förslag av juridiska utskottet beslöt rådet uppskjuta

tilläggsförslaget till nästa ordinarie session.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 1/1958 angående

samordnade fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter framgick, att

något samarbete i enlighet med rekommendationens syfte ännu icke kommit

till stånd. Av den svenske jordbruksministern erhöll utskottet emellertid

upplysning om att Sverige, som är koordinerande land för rekommendationen,

nu tagit initiativ till samnordiska överläggningar, som torde komma

att äga rum inom kort.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Den viktigaste och samtidigt även mest tidskrävande sak, som kulturutskottet

hade att behandla under sessionen, var frågan om samarbetet i

fråga om högre utbildning och forskning. Utgångspunkten var därvid den

rapport, som utarbetats på uppdrag av de nordiska undervisningsminist
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

17

rarna och som överlämnades i anslutning till regeringarnas meddelanden

om rekommendationen nr 10/1961 angående samarbete i fråga om högre

utbildning och forskning. I anslutning till denna sak hade väckts ej mindre

än fem tilläggsförslag, nämligen två om upprättande av samarbetscentrum

för jordbruket (nr 1 och 2), ett om nordiskt institut för konfliktforskning

(nr 3), ett om inrättande av en gemensam institution för sinologi (nr 4)

och ett om inrättande av en institution för forskning rörande massmedia

(nr 5). I tilläggsförslagen nr 1 och 2, av vilka det första väckts av bl. a.

herr Osvald, hemställes om utredning av frågan om upprättande av ett jordbrukskooperativt

centrum. Tilläggsförslaget nr 3 framfördes av danska regeringen,

som önskade få en rekommendation om en undersökning av möjligheterna

att upprätta ett nordiskt institut för konfliktforskning. Av de

återstående tilläggsförslagen, båda väckta av herr Helén och fru Segerstedt

Wiberg tillsammans, gällde nr 4 att i en nordisk forskningsplan medtaga

inrättande av en institution för sinologi och nr 5 att i en sådan plan medtaga

inrättande av en institution för forskning rörade massmedia samt för

högre utbildning på området.

Den vid rådets nionde session antagna rekommendationen nr 10/1961

om samarbete i fråga om högre utbildning och forskning innehåller en

uppmaning till regeringarna att låta utarbeta dels en plan för utbyggnaden

av samarbetet i fråga om högre undervisning och forskning i de nordiska

länderna under de närmaste tre åren med förslag till prioritering av de

olika samarbetsåtgärderna, dels ock förslag till inrättande av permanenta

planläggningsorgan.

1 ovannämnda rapport, som utarbetats på grundval av översikter och

material i de enskilda länderna, lämnas en summarisk översikt över det

samarbete som kommit till stånd genom förmedling av Nordiska kulturkommissionens

verksamhet (NKK). Det påpekas att kulturkommissionens

verksamhet lett till ett samarbete av varaktigt värde. Vidare innehåller

rapporten bl. a. en översikt över befolkningsutvecklingen och antalet studerande

i de nordiska länderna år 1960 jämte beräknade siffror för antalet

år 1970. Det insamlade översiktsmaterialet har analyserats i undervisningsministerierna

i syfte att finna ämnen och ämnesområden, beträffande vilka

frågan om gemensamma nordiska åtgärder har aktualitet.

Under sakens behandling i kulturutskottet påpekades att rådet icke —

såsom rekommenderats — fått sig förelagt, vare sig en treårsplan med

prioritering av möjliga samarbetsåtgärder eller förslag till ett planläggningsorgan.

Vad angår rekommendationens andra led om det permanenta

nordiska planläggningsorganet anförde undervisningsministrarna i kulturutskottet,

att den arbetsform, som tillämpats vid utarbetandet av ovannämnda

rapport, visat sig vara ändamålsenlig, i vart fall i nuvarande

skede. Enligt ministrarna rörde det sig här om samarbete av så central

betydelse för dem, att de själva måste taga ansvaret för planernas utformning.

Vidare underströks, att ett mycket omfattande kartläggningsarbcte

utförts och att regeringarna nu hade eu god grundval på vilken det fort
2

Ilihang till riksdagens protokoll 1:162. 1 samt. Nr 16(1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

satta arbetet med saken kunde bygga. Slutligen erinrade regeringsrepresentantema

om att undervisningsdepartementen och ministerierna hade elt

nära samarbete med NKK, som vid behov kunde intensifieras.

Kulturutskottet fann att undersökningarna rörande ett utvidgat nordiskt

samarbete om högre utbildning och forskning visserligen kommit väl i

gång men att det måste föras vidare. Rådet väntade sig nya konkreta förslag

från regeringarna vid nästa ordinarie session. I plenardebatten underströks

frågans vikt ytterligare av ett flertal talare.

Bakgrunden till de två tilläggsförslagen om upprättande av ett samarbetscentrum

för jordbrukskooperation erhålles i en promemoria utarbetad

av Nordiska jordbruksforskares förening, där det närmare syftet med

ett dylikt samarbetscenlrum utvecklas. Detta centrum skulle brukas av

fackmän och av studerande, som sökte vidareutbildning på olika fackområden,

och borde inrättas i anslutning till en lantbruksvetenskaplig miljö

i Norden. Kulturutskottet föreslog rådet att antaga en rekommendation om

närmare utredning av ett dylikt centrum.

Vid tilläggsförslaget om ett institut för konfliktforskning fanns fogad en

promemoria, vari tanken bakom förslaget närmare utvecklas. Institutet,

som skulle ägna sig åt studium av det internationella samfundet av stater,

med tonvikten lagd på forskning rörande konflikter mellan staterna, tänktes

upprättat i anslutning till ett bestående universitet. I promemorian

framhålles, att det gällde en ny forskningsgren som vore av stort vetenskapligt

värde och dessutom av betydelse för de nordiska ländernas regeringar.

Inom kulturutskottet gåvo flera medlemmar uttryck åt tveksamhet beträffande

möjligheterna att lösa de i tilläggsförslaget skisserade forskningsuppgifterna.

Utskottet fann emellertid, att saken förtjänade närmare undersökas,

och föreslog rådet att antaga en rekommendation härom. Slutlig ståndpunkt

borde enligt utskottets mening tagas först när denna utredning förelåge.

Under behandlingen av tilläggsförslaget om upprättande av ett gemensamt

institut för sinologi underströk utskottet, att nordiska forskare tidigare

gjort värdefulla insatser inom sinologin men att för närvarande undervisning

och forskning i kinesiska språket och östasiatisk kultur vore på tillbakagång

i Norden. Kinesiskan, som är ett av Förenta Nationernas fem

officiella språk, kan väntas i framtiden komma att få ökad betydelse. Utskottet,

som fann detta förslag stå i god överensstämmelse med principen om

nordisk arbetsfördelning, tillstyrkte också på denna punkt antagandet även

rekommendation.

Vad angår tilläggsförslaget om upprättande av ett institut för forskning

beträffande massmedia hänvisar kulturutskottet till de framställningar,

som under senare tid gjorts för att få till stånd en nordisk utbildnings- och

forskningsinstitution för ämnesgrupperna film, radio och television, bl. a.

av olika studentorganisationer, konferensen Film och Författare samt Nordiska

film- och televisionsunionen. Då detta forsknings- och utbildningsspörsmål

tagits upp i undervisningsministrarnas rapport och en utred
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

19

ning genom fackliga experter är att vänta, föreslog utskottet, att rådet icke

skulle företaga sig något i denna del.

I enlighet med utskottets förslag beslöt sålunda rådet, vilket avsåg att

följa samarbetet inom högre utbildning och forskning genom nya regeringsmeddelanden

till nästa session om rekommendationen nr 10/1961, att

antaga tre rekommendationer, en (nr 14) i vilken regeringarna rckommederas

att företaga en närmare utredning av frågan om ett nordiskt jordbrukskooperativt

centrum, en (nr 15) vari regeringarna rekommenderas

att undersöka om det finns underlag för och behov av ett nordiskt institut

för konfliktforskning, samt en (nr 16) vari regeringarna rekommenderas

att tillse, att vid utarbetandet av en nordisk plan för fördelning av nya institutioner

för utbildning och forskning det överväges att upprätta en institution

för sinologi samt att utreda frågan om upprättandet av en dylik

institution. Rekommendationen nr 14 antogs enhälligt, medan vid omröstningen

om rekommendationen nr 15 fem medlemmar — däribland herr

Gustafsson i Stockholm —- och vid omröstningen om rekommendationen

nr 16 två medlemmar avstodo från att rösta. Tillika beslöt rådet att icke

företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget om ett institut för forskning

rörande massmedia.

Vad beträffar samarbetet i fråga om högre teknisk utbildning framgick

vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 21/1959 angående

detta samarbete, att de nordiska undervisningsministrarna vid sitt

möte i Helsingfors i mars 1961 tillstyrkt de konkreta förslag om samarbete

mellan de tekniska högskolorna i Norden, som avsåges med denna rekommendation.

Emellertid hade det fortsatta arbetet inom NKK:s expertutskott

rörande saken blivit försenat. Utskottet betonade betydelsen av att utredningsarbetet

verkligen slutfördes — såsom förulskickats — under första

hälften av 1962.

I detta sammanhang är också att beakta ett till sessionen av bl. a. herr

Gustafsson i Skellefteå väckt medlemsförslag rörande samverkan vid utbildning

av stads- och rcgionplanerare. I förslaget hemställes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att söka få till stånd en nordisk lösning

av frågan om utbildningen av stads- och regionplanerare och en närmare

koordinering av nordisk forskning om stadsplanering. I medlemsförslaget

uttalas, att utveckligen har skapat behov av utbildning av ett betydligt

ökat antal specialister på detta område. Kulturutskottet fann också ett

nordiskt samarbete ligga väl till på detta område och föreslog rådet att antaga

en rekommendation i enlighet med medlemsförslaget. Rådet beslöt enhälligt

att antaga den föreslagna rekommendationen (nr 33).

Redan vid rådets sjätte session i Oslo 1958 antogs rekommendationen nr

31/1958 angående gemensam högre utbildning i trädgårdskonst. Denna

rekommendation, som avsåg upprättandet av en nordisk högskola i träd
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

gårdskonst i överensstämmelse med ett av NKK framlagt förslag, har ännu

icke kunnat förverkligas. Detaljplaner för ett nordiskt institut för trädgårdskonst,

under en försöksperiod av fem år förlagt till konstakademin

i Köpenhamn, ha redan 1960 utarbetats av denna akademi i form av förslag

till statuter, verksamhetsplan samt budgetförslag. Ehuru dessa handlingar

av danska undervisningsministeriet förelagts vederbörande fackdepartement

i de övriga nordiska länderna och trots att visst intresse för saken

försports, ha några överläggningar ej kommit till stånd. Kulturutskottet

underströk att regeringarna före nästa session borde ha fattat beslut i saken

i den ena eller andra riktningen.

I fråga om det planerade institutet för arktisk medicin i Uleåborg gav

kulturutskottet vid behandling av meddelandena om rekommendation nr

11/1960 angående forskning i arktisk medicin uttryck för sitt intresse för

att konkreta resultat skulle nås på detta område.

2. Jordbruksforskning

Rådet har vid tidigare tillfällen ägnat jordbruksforskningen betydande

intresse. Vid denna session hade kulturutskottet bl. a. till behandling regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat

samarbete på jordbruksforskningens område. Därav kunde utläsas att

i Danmark, Norge och Sverige ganska betydande medel ställts till förfogande

för Nordiska jordbruksf or skares förening för nordisk kontaktverksamhet,

i Danmark 35 000 danska kronor, i Norge 30 000 norska kronor och i Sverige

30 000 svenska kronor. Vidare framgick av meddelandena, att man från

norsk sida kunde påräkna anslag från Norges lantbruksvitenskapelige forskningsråd

till konkreta nordiska forskningsuppgifter och att i Sverige jordbrukets

forskningsråd för andra året komme att tilldelas 100 000 svenska

kronor för främjande av jordbruksforskning med nordiska aspekter. Utskottet

ansåg därför nya meddelanden i saken från Danmark, Norge och

Sverige ej behövliga.

Vid rådets nionde session i Köpenhamn år 1961 hade herr Osvald väckt

ett tilläggsförslag om nordisk potatisförädlingsanstalt. I förslaget hemställdes,

att rådet skulle rekommendera regeringarna att snarast undersöka

möjligheterna för upprättande av en nordisk potatisförädlingsanstalt. Sedan

saken uppskjutits till årets session, hade yttranden inhämtats över tilläggsförslaget

från en rad sakkunniga instanser i de nordiska länderna. Ätta av

dessa instanser kunde sägas vara övervägande negativa till förslaget, åtta

funno saken förtjäna närmare utredas och två tillstyrkte förslaget. Med

hänsyn till den i åtskilliga yttranden kritiska inställningen till förslaget

ansåg sig utskottet icke böra förorda antagandet av en rekommendation i

ämnet utan förutsatte, att de existerande samarbetsorganen på jordbruksforskningens

område vidtoge nödiga åtgärder för att få till stånd det önskade

samarbetet på detta område. På förslag av utskottet beslöt rådet därför

att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

3. Nordiskt institut i Reykjavik

Upprätthållandet av Islands folkliga och kulturella förbindelser med övriga

nordiska länder erbjuder på grund av de långa avstånden och de därmed

förbundna dryga resekostnaderna en rad problem. Kontakterna med

Island är en fråga, som Nordiska rådet i flera tidigare rekommendationer

ägnat uppmärksamhet. Vid årets session förelåg ett av bl. a. herr Helén

väckt medlemsförslag rörande ett ursprungligen inom föreningarna Norden

utarbetat förslag att inrätta ett nordiskt institut i Reykjavik. Ett sådant

institut skulle tjäna som samlingspunkt för kulturell upplysning om övriga

nordiska länder i Island. Utredningsarbetet hade redan förts så långt att det

till sessionen förelåg en preliminär rapport från ett expertutskott, som tillsatts

av NKIv för utredning av frågan. Kulturutskottet menade för sin del,

att denna rapport tydligt utvisade att planen på ett nordiskt institut i Reykjavik

förtjänade att förverkligas. Utskottet, som uttalade vissa synpunkter

rörande institutets utformning, hoppades, att regeringarna så snart som

möjligt skulle anvisa erforderliga medel.

På förslag av utskottet antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 27)

med hemställan till regeringarna att med utgångspunkt från förslagen av

föreningarna Norden och NKK upprätta ett nordiskt institut i Reykjavik

med uppgift att verka som ett centrum för upplysning i Island om övriga

nordiska länder.

i. Nordisk folkakademi

Vid sin behandling av meddelanden om rekommendation nr 9/1961 angående

nordisk folkakademi kunde kulturutskottet med tillfredsställelse konstatera,

att en konkret plan nu förelåge för denna akademis tillskapande.

Av meddelandena framgick nämligen, att undervisningsministrarna vid ett

möte i Kungälv i juni 1961 beslutat, att en nordisk folkakademi skulle upprättas

i denna stad under en försöksperiod av fem år i lokaler, som skulle

byggas för den nordiska folkhögskolan i staden. Utgifterna för akademin

skulle bestridas genom att de nordiska länderna på närmare angivna villkor

täckte investeringskostnaderna för den del av nybygget, som förutsättes

bliva taget i anspråk av folkakademin. Då medel till folkakademin ännu icke

beviljats i några länder, såg sig kulturutskottet föranlåtet att starkt understryka

betydelsen av alt anslag för ändamålet snarast ställdes till förfogande.

5. Stipendier, studieresor och kursverksamhet

I anledning av rådets rekommendation nr 10/1958 angående statsunderstöd

till studieutbytesresor mellan nordiska skolor hade enligt rådet til 1- handakomna meddelanden samtliga länder med undantag för Island ställt

vissa medel till förfogande för sådana resor, i Danmark med 15 000 danska

kronor, i Finland med 2 000 000 mark, i Norge med 7 000 norska kronor

och i Sverige med ett icke bestämt belopp. Då rekommendationens syfte

därmed finge anses i huvudsak uppnått, beslöt rådet att anse denna såsom

för dess del slutbehandlad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Av meddelandena om rekommendation nr 10/1960 angående årliga studieresor

till Island för studerande i nordiska språk från övriga nordiska

länder kunde utläsas, att i Danmark, Finland, Norge och Sverige begränsade

medel funnes till förfogande för studenters studieresor också till Island.

Vid sakens behandling i kulturutskottet upplystes vidare, att norska

kirke- og undervisningsdepartementet uppdragit åt NKK:s sektion I att

framlägga förslag till en praktisk ordning för studenternas Islands-resor

på antingen nationell eller gemensam nordisk grundval. Frågan komrne

att behandlas inom sektionen i samband med andra förslag avseende en

intensifiering av kursverksamheten vad angår nordiska språk. Under sådana

omständigheter fann kulturutskottet ytterligare åtgärder från rådets

sida icke behövliga. Rådet beslöt på utskottets förslag att anse frågan som

slutbehandlad för rådets del.

För bibehållande av den nordiska språkgemenskapen erfordras en förbättrad

lärarutbildning vad avser grannländernas språk. I medvetande härom

hade till sessionen väckts ett medlemsförslag om kurser för språklärare,

på svensk sida biträtt av herrar Alemyr och Birger Andersson. Förslagsställarna

önskade, att rådet skulle uppmana regeringarna att i tillräcklig

omfattning arrangera språkkurser för lärare, hemmahörande i ett

nordiskt land, vilka undervisa i något av grannländernas språk. Av inkomna

yttranden framgick, att en rad sakkunniga instanser i de olika länderna

hade en positiv inställning till betydelsen av språkkurser för lärare.

Kulturutskottet anslöt sig till denna uppfattning. Utskottet erinrade emellertid

om att NKK icke är ett verkställande organ och att kommissionen

därför icke bör åläggas att arrangera kurser av denna typ, något som antytts

i medlemsförslaget. Däremot syntes det utskottet naturligt, om NKK

finge sig anförtrott att företaga en närmare utredning syftande till att få

till stånd en samlad plan för den ifrågavarande kursverksamheten.

I enlighet med utskottets förslag beslöt rådet enhälligt antaga en rekommendation

(nr 28), vari regeringarna rekommenderas att i tillräcklig omfattning

arrangera kurser i grannländernas språk för lärare, som undervisa

i dessa språk.

6. Nordiskt litteraturpris och nordiska kulturfonder

Med tillfredsställelse kunde kulturutskottet konstatera, att frågan om ett

nordiskt litteraturpris lösts i överensstämmelse med hemställan i rådets rekommendation

nr 1/1961. Sedan regeringarna fastställt statuter iör priset,

utnämnt en bedömningskommitté och anvisat medel, kunde det första

priset utdelas vid en festlighet under sessionen. En av bedömningskommittén

föreslagen ändring av statuterna tillstyrktes av kulturutskottet. På utskottets

förslag beslöt rådet anse saken vara för dess del slutbehandlad.

Kulturutskottet förehade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 22/1959 angående beviljande av medel för gemensamma kul
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

turella ändamål m. m. I sitt förslag i saken uttalade utskottet att det vore

ändamålsenligt om samtliga länder kunde övergå till den systematiska uppställning

av redogörelsen för nordiska kulturanslag, som på hemställan

av rådet tillämpas i Danmark och Norge. Utskottet ansåg sig kunna konstatera

att allmänna, icke bundna anslag för nordiska kulturella ändamål

ännu icke anvisats i samtliga länder. Ej heller funnes annat än i Danmark

medel särskilt avsedda för bilateralt samarbete med Island.

7. Radio- och televisionssamarbete; gemensam bokmarknad

Ett uppmärksammat medlemsförslag om plan för vidgat radio- och televisionssamarbete

hade väckts av herrar Eliasson i Sundborn och Sundin.

I förslaget uppmanades rådet rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder

för att få till stånd en plan för ett utvidgat nordiskt utbyte och samarbete

i fråga om radio- och televisionsverksamhet i överensstämmelse med

förslaget. Förslagsställarna framhöllo den betydelsefulla roll, som radiooch

televisionsprogrammen spela för det nordiska samarbetet. Ehuru för

närvarande samverkan förekommer i betydande omfattning mellan radiooch

televisionsföretagen, kunde likväl möjligheterna till nordiskt samarbete

inom ifrågavarande område ännu icke anses uttömda. Ett vidgat

nordiskt samarbete inom. radio och television borde enligt förslagsställarna

inriktas ej blott på programmens utformning utan även på förbättrade

tekniska möjligheter att i ett land taga del av sändningarna från annat

nordiskt land och på gemensamma regionala program t. ex. för Nordkalott-området

och öresunds-området.

Kulturutskottet ansåg för sin del att den föreslagna samarbetsplanen,

som reste en råd problem av juridisk, teknisk och praktisk natur, finge

ses på myckel lång sikt. Emellertid vore det enligt utskottet av intresse

att få dessa spörsmål närmare utredda. Utskottet föreslog därför, att de

nordiska ländernas radio- och televisionsmyndigheter skulle ombedjas alt

lägga fram konkreta upplysningar om aktuella möjligheter för ett samarbete

i de hänseenden som beröras i medlemsförslaget.

På förslag av kulturutskottet antog rådet enhälligt en rekommendation

(nr 6), vari regeringarna rekommenderas att från sina radio- och televisionsföretag

införskaffa material till utredning av de frågor som tagits

upp i medlemsförslaget.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1958 angående

gemensam bokmarknad m. in. — liksom av NKK:s berättelse — framgår

att NKK på grundval av en expertutredning (publicerad i Nordisk IJdredningsserie

1962:4) sysslar med en rad åtgärder för att främja och utveckla

en gemensam nordisk bokmarknad. Icke minst viktigt är upprättandet i

föreningarna Nordens regi av permanenta bokkommittéer i varje land, bestående

av representanter för olika intressenter inom bokmarknaden: förläggare,

bokhandlare, författare och biblioteksfolk. Mot tanken på alt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

arrangera en större nordisk litteraturkonferens hade NKK mött en viss

skepsis hos bokmarknadens viktigaste parter, förläggarna och bokhandlarna.

Med hänsyn till de med en sådan konferens förknippade kostnaderna

borde den ej anordnas förrän ett gott resultat kunde väntas. NKK hade

därför beslutat att i denna del se tiden an.

8. Gemensam arbetsmarknad för lärare

Vid sessionen förelåg ett av bl. a. herrar Gillström och Osvald väckt

medlemsförslag om gemensam arbetsmarknad för lärare, i vilket regeringarna

rekommenderas att få till stånd en sådan arbetsmarknad på vissa i

törslaget angivna villkor. Förslaget syftar till en precisering av rådets rekommendation

nr 16/1959 om genomförande av en gemensam arbetsmarknad

för intellektuella yrken. Därvid bör enligt förslaget såvitt angår lärarna

tillgå så, att det i de olika ländernas föreskrifter om behörighet för lärartjänst

direkt stadgas att nordiska sökande med samma kompetens skola

vara likställda. Nationalitetskravet bör sålunda icke längre få stå hindrande

i vägen; däremot måste givetvis krav uppställas på sådana språkliga insikter,

att lärarna kunna fullgöra sina lärarfunktioner tillfredsställande.

Förslaget hade utsänts för yttrande gemensamt med en av NKK verkställd

utredning om kvalifikationskrav för lärartjänster (se Nordisk Udredningsserie

1961:8). Skolmyndigheterna liksom andra sakkunniga instanser

hade intagit en välvillig hållning till förslaget och funnit en ordning önskvärd,

som möjliggjorde för lärare att taga tjänst i annat nordiskt land än

det egna.

Kulturutskottet ansåg det för sin del vara ur skilda synpunkter betydelsefullt,

att de nordiska länderna på detta viktiga område skapade en gemensam

arbetsmarknad. Utskottet var emellertid samtidigt medvetet om att

den relativt stora skillnaden beträffande lärarnas lönenivå i de olika länderna

kunde föranleda svårigheter, vilka emellertid borde kunna övervinnas.

På angivna skäl föreslog utskottet rådet att rekommendera regeringarna

att upprätta en gemensam arbetsmarknad för lärare genom att vederbörande

skolmyndigheter i nära samarbete med varandra utarbeta erforderliga

föreskrifter. Rådet beslöt enhälligt antaga en rekommendation

(nr 9) i enlighet med utskottets förslag.

9. övriga saker

I anledning av den årliga berättelsen från NKK hade kulturutskottet en

principdiskussion om kommissionens ställning mot bakgrund av den kritik

av kommissionen, som från flera håll framkommit i rådet. Utskottet

fann icke denna kritik berättigad. Om kommissionens insatser icke alltid

ledde till önskat resultat, återföll ansvaret härför i första hand på regeringarna.

Kommissionen var nämligen ett utredande och rådgivande organ,

icke ett verkställande. Under diskussionen i utskottet framkom, att kommissionen

själv hade för avsikt att taga upp sin organisationsfråga till prin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

26

cipdebatt vid sitt plenarmöte hösten 1962. I anledning av denna upplysning

uttalade sig utskottet för att resultaten av denna diskussion lades fram för

rådet. I utskottets förslag i saken hänvisas till åtskilliga uttalanden i kulturutskottet,

i vilka en närmare anknytning mellan kommissionen och vederbörande

departement och ministerier förordas.

I anledning av berättelsen om de nordiska språknämndernas verksamhet

uttalade kulturutskottet sin tillfredsställelse med att även den isländska

nämnden nyligen förklarat sig intresserad av att deltaga i detta samarbete.

Av meddelanden om rekommendation nr 3/1955 angående nordisk paviljonganläggning

på Biennalen i Venedig framgick att Finlands, Norges och

Sveriges regeringar nu beviljat de medel, som erfordrades för uppförande

av en gemensam utställningspaviljong på Biennalens område vid sidan av

den existerande danska paviljongen. Under hösten 1961 hade tecknats kontrakt

mellan de tre ländernas regeringar och staden Venedig om byggande

av en sådan paviljong. Paviljongen skulle vara färdig till den förestående

Biennalen i juni 1962, så att de tre ländernas utställningar då kunde

arrangeras i den nya byggnaden. Då denna sak sålunda genomförts helt i

enlighet med rådets rekommendation, beslöt rådet att betrakta spörsmålet

som färdigbehandlat för dess del.

Den diskussion, som sedan en längre tid förts om tidskriften Nordisk

Kontakt, dess fortbestånd och utformning, kan nu betraktas som avslutad.

I en av redaktionskommittén för tidskriften utförd utredning hade förordats

att tidskriften skulle utges på i huvudsak samma sätt som för närvarande.

Självfallet var kommittén inställd på att därvid genomföra den rationalisering

och de besparingar som vore möjliga. Rapporten från kommittén

hade hänvisats till kulturutskottet, som anslöt sig till de synpunkter

vilka framlagts i rapporten. Därjämte underströk utskottet vikten av att

redaktionskommittén uppmärksammade möjligheterna till fortsatt förbättring

och större spridning av tidskriften. I rådet restes ingen gensaga

mot utskottets förslag.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Såsom vanligt hade socialpolitiska utskottet att vid sessionen behandla

en rad arbetsmarknadsfrågor. En av dessa var av mera generell natur —

frågan om 40-tiinmars arbetsvecka •— övriga avsågo särskilda yrkesgrupper.

Det från finländskt håll väckta medlemsförslaget om införande av 40-timmars

arbetsvecka föranledde en längre diskussion i utskottet och i rådet. Förslagsställarna

önskade, att regeringarna skulle rekommenderas att införa eu

sådan arbetstid lagstiftningsvägen utan att arbetsförtjänsten minskades.

Samtliga remissinstanser hade ställt sig avvisande till förslaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Socialpolitiska utskottet fann sig helt kunna dela den av förslagsställarna

framförda åsikten att en ytterligare begränsning av arbetstiden i och för

sig framstode som synnerligen önskvärd och eftersträvansvärd. Å andra sidan

kunde enligt utskottet allvarliga erinringar riktas mot förslaget såtillvida,

som det innebure ett ställningstagande såväl till frågan om hur en förkortning

av arbetstiden lämpligen skulle utnyttjas, som till frågan vilken

väg man skulle gå för att uppnå ett sådant resultat. Enligt utskottet måste

frågan om en förkortning av arbetstiden betraktas i ett större sammanhang.

Det kunde nämligen ifrågakomma att utnyttja en möjlighet till förkortning

av arbetstiden även genom att exempelvis införa längre semester eller förkortad

arbetsvecka under del av året, eu åsikt som framförts i ett flertal

remissyttranden. Utskottet ansåg icke heller för närvarande lämpligt att lagstiftningsvägen

genomföra en förkortning av arbetstiden. Detta spörsmål

borde i stället i första hand få lösas av arbetsmarknadens parter. Utskottet

erinrade slutligen om att spörsmålet om arbetstidens längd avsågs skola behandlas

vid 1962 års internationella arbetskonferens, vid vilket tillfälle de

nordiska ländernas regeringar komme att få taga ställning till frågan. Utskottet

avstyrkte med denna motivering medlemsförslaget. För att få tillfälle

till fortsatta överväganden i saken föreslogo två utskottsmedlemmar i en

reservation, att rådet skulle uppskjuta vidare behandling av medlemsförslaget

til! nästa ordinarie session.

I rådet ställdes först uppskovsyrkandet under omröstning. Med 47 röster

— däribland samtliga i omröstningen deltagande svenska medlemmars —

mot 7 för uppskov beslöt rådet upptaga frågan till omedelbar behandling.

Rådet beslöt därefter i enlighet med utskottets förslag att inte företaga sig

något i anledning av medlemsförslaget.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1961 angående gemensam

arbetsmarknad för sjöfolk, vilken fråga var socialpolitiska utskottets

viktigaste vid föregående session, utvisade att åtskilligt arbete nedlagts

på denna sak. I utskottet lämnade de där närvarande sakkunniga fullständiga

redogörelser för frågans aktuella läge. Därav framgick, att regeringarna

under det fortsatta arbetet kommit till den uppfattningen, att det system

med tilläggsutbildning som föreslagits i rekommendationen skulle vara svårt

att genomföra och att det därför syntes tveksamt huruvida några praktiska

resultat stode att vinna på denna väg. Det borde brukas endast i de fall, då det

visat sig svårt att åvägabringa ett direkt internordiskt godkännande av certifikat

för sjöbefäl. För att få till stånd sådana godkännanden och tillskapa

en gemensam arbetsmarknad för sjöbefäl hade man inom regeringarna arbetat

med att företaga direkta jämförelser mellan de i Danmark, Finland,

Norge och Sverige gällande befälscertifikaten. De därvid framkomna resultaten

hade sammanfattats i en rapport med bilagor, som tillställts bl. a. redare-

och befälsorganisationerna i de berörda länderna för yttrande. Avsikten

var att därefter pröva huruvida ett lands certifikat, vilket bedömdes

såsom likvärdigt med certifikat i annat land, kunde generellt godkännas som

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

behörighetsbevis i det senare landet. I ett senare skede skulle även undersökas

i vad mån förutsättningar för godkännande med eller utan tilläggsutbildning

kunde föreligga även beträffande andra certifikat än de certifikat,

som omedelbart befunnits kunna godtagas såsom likvärdiga. Utskottet

kunde för sin del helt ansluta sig till de riktlinjer, som enligt vad

ovan nämnts regeringarna uppdragit för sitt fortsatta arbete med saken.

Finlands regering hade i detta sammanhang aktualiserat ett annat spörsmål

av betydelse för att få till stånd största möjliga likvärdighet med hänsyn

till däcks- och maskinbefälets utbildning, nämligen utbildningen av sjöbefälsskolelärare.

Det ifrågasattes, huruvida icke gemensamma utbildningskurser

skulle kunna ordnas för denna grupp. Enligt utskottet borde det

vara möjligt att under det fortsatta arbetet jämväl undersöka förutsättningarna

för anordnandet av dylika utbildningskurser.

En annan viktig arbetsmarknadsfråga behandlas i meddelandena av rekommendation

nr 2/1960 angående gemensam läkarmarknad jämte ett i anslutning

till dessa väckt tilläggsförslag om enhetliga regler om specialistbehörighet

för läkare. I tilläggsförslaget, som väckts av herr Birger Andersson,

hemställde denne, att rådet ville rekommendera regeringarna att söka

genomföra enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare.

I rekommendationen nr 2/1960 hade rådet förordat genomförandet av det

av en nordisk kommitté framlagda förslaget till överenskommelse om gemensam

arbetsmarknad för läkare. I motsats till vad som är fallet i Danmark

och Sverige ha Finland och Norge ännu ej genomfört de författningsändringar,

som äro behövliga för att dessa båda länder skola kunna godkänna

detta avtal. Socialpolitiska utskottet underströk vikten av att föreliggande

hinder snarast undanröjdes, så att avtalet kunde undertecknas och godkännas

och den gemensamma nordiska arbetsmarknaden för läkare på så sätt

bliva en realitet. Vissa svårigheter hade föranletts av att särskilt från norskt

håll önskemål framkommit om en utvidgning av de kategorier läkare, för

vilka den gemensamma arbetsmarknaden skulle gälla, till även sådana läkare,

som äro nordiska medborgare och som vunnit auktorisation i nordiskt

land men vilka utbildats i icke-nordiskt land. Utskottet förutsatte, att även

denna fråga skulle kunna lösas t. ex. genom upprättande av ett tilläggsavtal

eller genom jämkningar i det föreliggande avtalsförslaget.

Då nordiska läkare få rätt att utöva läkaryrket inom hela det nordiska

området, aktualiseras också frågan om deras behörighet att vara verksamma

såsom specialister. Sådan behörighet äger för närvarande i Norden endast

nationell giltighet. Den vinnes i Danmark, Finland och Sverige genom

statlig auktorisation, i Norge däremot efter en läkarsammanslutnings bestämmande.

Indelningen i specialiteter och kompetenskraven för specialistbehörighet

uppvisa åtskilliga skillnader de olika länderna emellan. Då det

syntes utskottet medföra väsentliga fördelar såväl för läkarna som för del

allmänna, t. ex. vid utnyttjande av de i Norden tillgängliga utbildnings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kimgl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

plalserna för specialister, om enhetlighet kunde åvägabringas på detta område,

föreslog utskottet rådet att rekommendera regeringarna att söka genomföra

enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare. Rådet beslöt

också enhälligt att antaga en sådan rekommendation (nr 26) i enlighet

med utskottets förslag.

I anledning av meddelandena om rekommendation nr 19/1958 angående

gemensam arbetsmarknad för veterinärer uttalade utskottet en förhoppning

om att det inledda arbetet för åstadkommande av en utjämning av olikheterna

i veterinärutbildningen i de nordiska länderna skulle skyndsamt föras

vidare.

Vad angår det område, som beröres av rekommendation nr 15/1958 angående

gemensam arbetsmarknad för sjuksköterskor, tog socialpolitiska utskottet

med intresse del av ett inom norska socialdepartementet efter nordiskt

samarbete utarbetat förslag till överenskommelse mellan Danmark,

Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för sjuksköterskor.

I utskottet upplystes, att förslaget kunde väntas bliva genomfört

med i stort sett oförändrad lydelse. Därmed skulle rekommendationens

syfte vara uppnått. Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

16/1958 angående gemensam arbetsmarknad för hälsosystrar framgick däremot,

att regeringarna icke ansett möjligt att för närvarande träffa överenskommelse

om gemensam nordisk arbetsmarknad för denna grupp eller

om särskild tilläggsutbildning för dessa. Emellertid förelåg enighet mellan

de nordiska länderna om att en sjuksköterska, som är godkänd såsom sådan

i ett land, bör vara berättigad att genomgå hälsosysterutbildning i annat

nordiskt land. En bestämmelse därom hade införts i det ovannämnda

förslaget till överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad för

sjuksköterskor.

Beträffande rekommendation nr 17/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för barnmorskor upplystes utskottet om att det med hänsyn till

de väsentliga olikheter i utbildningen av barnmorskor som förelågo de olika

länderna emellan med starkt varierande utbildningstid, det ej heller för

denna arbetstagarkategori visat sig möjligt att träffa överenskommelse

om gemensam arbetsmarknad. Ehuru denna rekommendation visat sig icke

kunna för närvarande genomföras, ansåg utskottet dock, att frågan borde

tas upp till förnyat övervägande, när det pågående reformarbetet i Danmark

beträffande barnmorskeutbildningen slutförts.

På socialpolitiska utskottets förslag beslöt rådet att betrakta de sist

nämnda tre rekommendationerna såsom slutbehandlade för rådets del.

2. Nordiska sjömäns sociala rättigheter

I ett till åttonde sessionen väckt medlemsförslag, från svensk sida biträtt

av herr Birger Andersson, hemställdes om regeringarnas medverkan

tör att skapa likställighet beträffande sjöfolkets sociala förmåner. Sålunda

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

borde regeringarna i samråd med vederbörande sjöfolks- och redareorganisationer

låta utarbeta utkast till internordiska överenskommelser om att nordiska

sjömän skola likställas som yrkesutövare och komma i åtnjutande

av nationell behandling. Åtgärder borde sålunda vidtagas i lagstiftning och

vad angår administrativa föreskrifter så att nordiska sjömän, anställda

ombord å ett nordiskt fartyg, såvitt möjligt erhölle samma sociala förmåner

som fartygets hemland tillförsäkrat sina egna medborgare som ombordanställda.

Förslaget berörde vidare vissa organisatoriska spörsmål, såväl

i vad gäller de organ, vilka utomlands bistå sjömännen, som den centrala

sjömansadministrationen i varje land. Medlemsförslaget uppsköts vid rådets

åttonde och nionde sessioner till nästa session. Under mellantiden har

rådets socialpolitiska niomannakommitté föranstaltat om ingående undersökningar

och i ett utlåtande till tionde sessionen redovisat resultatet av

sitt arbete med saken. Kommittén har där lagt fram förslag till eu omfattande

rekommendation.

Rådet har tidigare på begränsade områden tagit initiativ i syfte att åstadkomma

likställighet mellan nordiska sjömän på nordiska fartyg såsom ett

led i sitt arbete för att fullt ut genomföra en nordisk arbetsmarknad för

sjöfolk. Här kan erinras om rekommendation nr 32/1958 angående gemensam

hälsotjänst för sjöfolk m. m. som föranlett ett omfattande utredningsarbete

på ämbetsmannaplanet avseende delar av sjömanslagarna och

viss socialförsäkringslagstiftning. Till fullföljande av det sålunda redan

pågående arbetet framstod det enligt socialpolitiska utskottet såsom synnerligen

angeläget att ett utredningsarbete på bred grund upptoges rörande

alla förekommande nationella särbestämmelser av betydelse för sjömännen.

Enligt utskottets mening utgjorde den bristande likställigheten mellan

nordiska sjömän, som förelåg inom viktiga områden av lagstiftningen rörande

sjöfolkets sociala rättigheter, ett allvarligt hinder för genomförandet

av en nordisk arbetsmarknad för sjöfolk.

På förslag av socialpolitiska utskottet antog rådet enhälligt en rekommendation

(nr 2), vari regeringarna uppmanas dels att i samråd med vederbörande

sjöfolks- och redareorganisationer företaga en undersökning av

förutsättningarna för att tillerkänna nordiska sjömän tjänstgörande ombord

på fartyg från annat nordiskt land samma sociala förmåner, som fartygets

hemland ger landets egna medborgare, dels att utreda möjligheterna

att i lämplig omfattning utvidga den egna konsulära verksamheten beträffande

sjöfolkets angelägenheter till att avse icke blott ombordanställda

från det egna landet utan även ombordanställda från övriga nordiska

länder, dels ock att sträva till att, i framtida lagstiftning av betydelse för

sjömannens sociala rättigheter i hans egenskap av yrkesutövare, ombordanställda

från annat nordiskt land tillförsäkras samma förmåner som det

egna landets medborgare.

Här kunna vidare nämnas regeringarnas meddelanden angående rekommendation

nr 32/1958 angående gemensam hälsotjänst för sjömän. Frågan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

om likställighet för nordiska sjömän i fråga om vissa sociala förmåner

enligt de nordiska sjömanslagarna hade kommit i ett delvis nytt läge, sedan

i Sverige en utredning föreslagit likställighet i berörda avsenden för

alla ombordanställda utländska sjömän. Utskottet förväntade sig dock att

arbetet på ett nordiskt plan snart skulle kunna återupptagas och bedrivas

med största möjliga skyndsamhet. Vad anginge frågan om gemensam hälsotjänst

för nordiska sjömän kunde utskottet med tillfredsställelse konstatera,

att en av de tre tillsatta expertkommittéerna nu framlagt ett första

betänkande rörande hälsotjänsten (se Nordisk Udredningsserie 1962: 1).

Utskottet förväntade sig att arbetet inom de båda övriga kommittéerna på

det medicinska området påskyndades och slutfördes.

3. Pensionslagstiftning

Till rådets nionde session i Köpenhamn 1961 väcktes ett tilläggsförslag

om samordning av änkepensionen. Däri hemställdes, att rådet måtte uppmana

regeringarna att undersöka möjligheterna för att en person, som erhållit

änkepension i ett land, ej gick miste om denna pension vid flyttning

till annat nordiskt land, förrän berörda person blivit berättigad till änkepension

eller folkpension i inflyttningslandet. Rådet beslöt då att uppskjuta

vidare behandling av förslaget till nästa session. Socialpolitiska

niomannakommittén hade därefter utrett frågan och föreslog i sitt utlåtande

till tionde sessionen, att rådet skulle antaga en rekommendation i

huvudsaklig överensstämmelse med tilläggsförslaget.

Till årets session hade väckts ett nytt medlemsförslag om samordning

av invalidpensionerna, vilket behandlade samma frågeställning för en annan

grupp. I detta uppmanades sålunda regeringarna att undersöka möjligheterna

för åvägabringande av en ordning, varigenom den som i ett noTdiskt

land erhållit invalidpension får bibehålla denna vid flyttning till annat

nordiskt land, intill dess han där uppfyller villkoren med hänsyn till

uppehållstid för erhållandet av pensionsrält. Även detta förslag hade förberetts

av socialpolitiska niomannakommittén, som införskaffat ett flertal

yttranden över förslaget.

I socialpolitiska utskottet, som upptog de båda förslagen till samtidig

behandling, upplystes det, att det utredningsarbete, som åsyftades med de

båda förslagen, redan igångsatts inom ramen för Nordiska socialpolitiska

kommitténs underutskott för pensionsfrågor (Nordiska pensionsutskottet).

Socialpolitiska utskottet uttryckte en förhoppning om att det sålunda påbörjade

arbetet skulle leda till en snar lösning av de i förslagen väckta

betydelsefulla frågorna. I anledning av de båda förslagen hemställlde utskottet

till rådet att antaga en rekommendation till regeringarna om att

fortsätta och skyndsamt slutföra det inledda utredningsarbetet angående

samordning av änke- och invalidpensioneringen. En rekommendation (nr

19) med denna lydelse antogs också av rådet. I omröstningen om rekommendationen

avstod en medlem från att rösta.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962 31

4. Medicinsk kontroll av livsmedel, läkemedel och odontologisk materiel

Rådet hade vid tionde sessionen att behandla ett flertal frågor rörande

samordning av materielkontroll av olika slag. De nationella föreskrifterna

på detta område verka i viss grad hindrande på ett fritt varuutbyte. Socialpolitiska

utskottet hade tre sådana frågor att behandla, där saken gällde

främst medicinskt betingade kontrollföreskrifter, nämligen kontrollen

av livsmedel, av läkemedel och av odontologisk materiel.

I det medlemsförslag, som gällde samarbete i fråga om medicinsk livsmedelskontroll,

föreslås att regeringarna uppmanas att genomföra en likartad

hälsovårdslagstiftning och en gemensam medicinsk kontroll beträffande

livsmedel. Frågan hade förberetts av rådets socialpolitiska niornannakommitté,

som avgivit ett utlåtande, vari en utredning om möjligheterna

att genomföra den önskade lagstiftningen och kontrollen förordades.

Då rådets tidigare initiativ i fråga om samarbete på livsmedelskontrollens

område ej lett till något påtagligt resultat, var det med tillfredsställelse

som socialpolitiska utskottet kunde konstatera, att medlemsförslaget

bedömts positivt av remissinstanserna. Enligt utskottet rymde det emellertid

en mångfald problem av skiftande beskaffenhet och berörde många

skilda områden, varför ett genomförande av medlemsförslaget torde komma

att visa sig komplicerat. Med hänsyn härtill ansåg utskottet -— liksom

tidigare socialpolitiska niomannakommittén — det motiverat på detta stadium

begränsa rekommendationen i ämnet till att avse endast en utredning

av möjligheterna att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning och

en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel. På utskottets förslag

antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 11), vari regeringarna rekommenderas

att utreda möjligheterna att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning

och en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel.

Redan till rådets nionde session år 1961 hade väckts ett förslag, i vilket

rådet uppmanades rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder, genom

vilka den officiella kontroll av läkemedels kvalitet, vilken utföres i ett

nordiskt land, skulle förklaras äga giltighet i samtliga nordiska länder.

Rådet uppsköt då den vidare behandling av förslaget till nästa session. Sedan

nionde sessionen hade förslaget beretts av rådets socialpolitiska niomannakommitté,

som bearbetat det omfattande remissmaterialet. Enligt

kommitténs mening borde frågan om gemensam nordisk kontroll av läkemedel

ses i samband med ett av norska socialdepartementet under sakens

gång framkastad tanke om inrättande av ett gemensamt nordiskt institut

för forskning och upplysning beträffande läkemedels verkningar och biverkningar

samt rörande deras rätta användning. Enligt kommitténs mening

kunde stora fördelar vinnas om de nordiska ländernas resurser på

detta område samordnades och utnyttjades gemensamt. Niomannakommittén

fann det därför angeläget, att det norska förslaget gjordes till föremål för

en gemensam nordisk utredning. Vid eu dylik utredning kunde hänsyn ta
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

gas också till ändrade förhållanden i samband med ett eller flera nordiska

länders anslutning till EEG. Socialpolitiska niomannakommittén tillstyrkte

medlemsförslaget och framlade förslag till en rekommendation i ämnet.

Socialpolitiska utskottet underströk för sin del endast önskvärdheten av

att ett vidgat nordiskt samarbete beträffande forskning och upplysning i

fråga om läkemedel kommer till stånd och att det av det norska socialdepartementet

väckta förslaget om inrättande av ett gemensamt nordiskt

institut för sådan verksamhet genomföres. I övrigt anslöt sig utskottet till

vad som anfördes i niomannakommitténs utlåtande. Rådet beslöt — i enlighet

med niomannakommitténs och utskottets förslag — att rekommendera

regeringarna att gemensamt låta utreda spörsmålet om upptagande av

ett nordiskt samarbete beträffande forskning och upplysning i fråga om

läkemedel samt om en vidareutveckling av samarbetet beträffande kontrollen

av farmaceutiska specialiteter. Rekommendationen (nr 12) antogs

enhälligt.

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag, från svensk sida

biträtt av fru Ekendahl och f. d. riksgäldsfullmäktige Anders Pettersson i

Dal, hemställde förslagsställarna att regeringarna skulle rekommenderas

att vidtaga de åtgärder, som må finnas erforderliga för att få till stånd ett

samarbete mellan de nordiska länderna i fråga om odontologisk materialprovning

och forskning i samband därmed. Sedan regeringarna under våren

1960 tillsatt en nordisk kommitté med uppgift bl. a. att utarbeta förslag om

upprättande av en gemensam nordisk institution för provning av dentalmaterial,

hade förslaget uppskjutits vid åttonde och nionde sessionerna till

nästföljande session. Nämnda kommitté hade nu framlagt sitt betänkande

med förslag om upprättande av en gemensam nordisk institution för provning

av dentalmaterial (se Nordisk Udredningsserie 1961:7).

Vid behandlingen av denna sak hade socialpolitiska utskottet tillgång

även till de yttranden över kommittébetänkandet, som avgivits i Finland,

Noige och Sverige. På grundval av det föreliggande utredningsmaterialet

ansåg utskottet uppenbart att upprättandet av en gemensam nordisk institution

för odontologisk materialprovning skulle vara till avsevärt gagn.

I och för sig hade utskottet gärna önskat taga slutlig ståndpunkt till det i

betänkandet framlagda förslaget, men då saken rymde en mängd problem

av väsentlig betydelse och då allt material ej kommit utskottet tillhanda

— i vart fall icke före sessionen — såg sig utskottet nödsakat att föreslå

rådet att uppskjuta sakens vidare behandling till nästa ordinarie session.

Rådet beslöt i enlighet härmed.

5. Sommartid

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 6/1958 angående

införande av sommartid efter enhetliga regler, framgick att den i Sverige

av medicinalstyrelsen, järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt

utförda utredningen angående förutsättningarna för införande av sommar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

33

lid i Sverige numera avslutats. I anledning härav hade fru Ekendahl samt

herrar Hernelius och Lundström i ett tilläggsförslag hemställt, att rådet

ville rekommendera regeringarna att uttala sig för sommartidens genomförande

i de nordiska länderna.

Med hänsyn till att den svenska utredningen skulle sändas på remiss

till ett stort antal av förslaget berörda myndigheter och institutioner samt

enskilda organisationer i Sverige och då för närvarande någon enighet om

genomförande av sommartid inte kunde förväntas föreligga i rådet, ansåg

utskottet, att den slutliga behandlingen av tilläggsförslaget lämpligen borde

uppskjutas i avvaktan på den fortsatta utvecklingen i Sverige. På utskottets

förslag beslöt också rådet i enlighet härmed.

6. Övriga saker

Till socialpolitiska utskottet hade hänskjutits ett av svenska regeringen

väckt förslag om vidgat samarbete på sjukvårdsplaneringens område, i vilket

hemställdes, att rådet måtte överväga förutsättningarna och formerna för

ett vidgat samarbete mellan de nordiska länderna på sjukvårdsplaneringens

område. Förslaget hade tillkommit som ett resultat av överläggningar mellan

representanter för fackmyndigheterna för sjukhusplanering i Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Väsentliga fördelar ansåges kunna rinnas, om

utrednings- och forskningsarbetet på sjukvårdsplaneringens område i Norden

kunde i viss omfattning samordnas.

Utskottet fann det synnerligen önskvärt att ett vidgat nordiskt samarbete

snarast komme till stånd beträffande sådana uppgifter, som lämpade sig för

samarbete mellan de olika länderna, och föreslog i anledning härav rådet

att antaga en rekommendation i enlighet med regeringsförslagets lydelse.

Enhälligt antog rådet också en sådan rekommendation (nr 29).

Av meddelandena om rekommendation nr 13/1958 angående gemensam

hälsovårdsutbildning framgick, att hälsovårdsministrarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige vid möte i Göteborg och 21 september 1961 godkänt

ett avtal rörande organisationen av en gemensam nordisk hälsovårdshögskola.

Därmed hade syftet med denna rekommendation uppnåtts, och

rådet kunde följaktligen besluta att anse spörsmålet såsom för dess del färdigbehandlat.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 17/1959 angående

samarbete i fråga om skydd mot radioaktiv strålning tog utskottet

med intresse del av eu promemoria rörande risker för strålskador för befolkningen

i de nordiska länderna, vilken upprättats av sakkunniga från institutioner

i Danmark, Finland, Norge och Sverige efter ett möte i Stockholm

den 28—29 september 1961, sammankallat för diskussion av den situation

som uppstått med anledning av de vid Novaja Zemlja företagna kärnvapenproven.

Av meddelandena framgick också att nordiska strålhygieniska experter

sammanträffat i Köpenhamn den 9—11 januari 1962 för att ytterli
il

llihang till riksdagens protokoll 1962. i samt. Nr 166

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts skrivelse vr 166 år 1962

gare dryfta spörsmålen i samband med radioaktivt nedfall. Eftersom rekommendationen

hade genomförts, beslöt rådet att anse spörsmålet såsom

för dess del färdigbehandlat.

D. Saker behandlade av trafikutskottet

1. Tullsamarbetet

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om den vid föregående

session antagna rekommendationen nr 4/1961 angående resandes tullfria

införsel av vin, sprit och tobaksvaror framgick det, att för Danmarks, Finlands,

Norges och Sveriges del enighet nåtts i vad angår i europeiskt land

hemmahörande resandes rätt att tull- och avgiftsfritt med sitt handbagage

införa cigarretter, andra tobaksvaror och vin. Vad beträffar rätten att införa

spritvaror gäller däremot för närvarande, att Finland och Norge tillåta en

avgiftsfri införsel av 1 liter sprit, medan Danmark och Sverige endast medgiva

tull- och avgiftsfri införsel av 3/8 liter. Om Finlands regering i överensstämmelse

med förslag från Finlands tullstyrelse godtager samma regel

som gäller i Danmark och Sverige, skulle överensstämmelse råda mellan

ländernas regler bortsett från nyssnämnda norska undantag. I Norge torde

man för närvarande icke överväga en nedskärning av den kvantitet sprit,

som sedan gammalt kunnat införas till Norge. Nordiska samfärdselskommittén

har dock i sin berättelse för verksamhetsåret 1961 vädjat till norska

regeringen att på nytt taga upp frågan till övervägande, såvida Danmarks,

Finlands och Sveriges regler bliva enhetliga.

Trafikutskottet kunde, bl. a. med hänvisning till att restiden mellan de

nordiska länderna på många leder nu förkortats avsevärt, ansluta sig till

samfärdselkommitténs ståndpunkt. Då frågan kan förutsättas bliva föremål

för fortsatt behandling i Nordiska samfärdselkommittén, ansåg sig utskottet

kunna föreslå rådet att anse frågan för rådets del såsom färdigbehandlad.

Detta blev också rådets beslut.

2. Pass- och reselättnader

En av de viktigaste frågorna, som trafikutskottet hade att behandla under

sessionen, gällde det från åttonde sessionen uppskjutna medlemsförslaget

om ytterligare pass- och reselättnader. I medlemsförslaget hemställde

förslagsställarna — däribland byråsekreterare Folke Nihlfors — bl. a., att

rådet skulle rekommendera regeringarna att ansluta sig till den europeiska

konventionen av den 13 december 1957 om bestämmelser för persontrafik

mellan Europarådets medlemsstater. Denna konvention går i huvudsak ut

på att medborgare i Europarådets medlemsstater skola kunna resa till och

från en medlemsstats område för besök i upp till tre månader över godkänt

gränsövergångsställe genom uppvisande av ett av de dokument, som förtecknats

i bilagan till konventionen. Av bilagan framgår att t. ex. identitetskort

i sådant hänseende är att likställa med vanligt pass. Medlemsförslaget

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962 35

hade i nu förevarande del uppskjutits först till nionde och därpå till tionde

sessionen.

För att undersöka de närmare konsekvenserna av ländernas eventuella

anslutning till nämnda Europarådskonvention om persontrafik hade regeringarna

under våren 1961 tillsatt en nordisk expertgrupp med representanter

från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Denna expertgrupp hade

kort före sessionen slutfört sitt arbete. Dess betänkande ingick i det utredningsmaterial,

som stod till trafikutskottets förfogande.

De nordiska staternas liberalisering av gränsformaliteterna gentemot ickenordiska

europeiska stater har hittills cj berört kravet att inresande skola ha

en ur alla synpunkter fullgod reselegitimation. Intresset av att lättnader i

gränsformaliteterna och i utlänningskontrollen i övrigt ej utnyttjas obehörigt

har härvid ansetts väga tungt. Emellertid måste å andra sidan särskild betydelse

tillmätas intresset av att gränsformaliteterna ej verka hämmande på

turisttrafiken till Norden. Det syntes trafikutskottet angeläget att en sådan

följd av gränskontrollen så långt möjligt motverkades. Om andra identitetshandlingar

än pass skulle godtagas, måste detta ske i samma utsträckning

i alla de nordiska länderna, därest det gemensamma passkontrollområdet

skall kunna bevaras. Härvid måste förutsättas, att jämväl möjligheten

att avlägsna icke önskvärda utlänningar under den uppehållstillståndsfria

tiden i huvudsak vore desamma i alla berörda nordiska länders utlänningslagar.

I nuvarande läge ansåg utskottet, att det borde anstå med eu

nordisk anslutning till nämnda Europarådskonvention, men fann dock att

reselivets intressen borde kunna tillgodoses i något större utsträckning än

hittills skett. I anledning härav föreslog utskottet rådet att rekommendera

regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige dels att — med bibehållandet

av det nordiska passkontrollavtalels principer om enhetliga regler

för reselegitimation och om fri rörlighet inom det nordiska området — genom

nationella bestämmelser av enhetligt innehåll genomföra en sådan ordning,

att identitetskort ävensom pass, vilkas giltighetstid utlöpt inom fem

år, i lämplig utsträckning kunna godtagas för inresa i och vistelse under

tre månader inom det nordiska passkontrollområdet, dels ock att i samband

därmed reglera möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar från

detta område i huvudsak enhetligt i de berörda nordiska ländernas utlänningslagar.

Rådet antog en rekommendation (nr 17) i enlighet med detta

utskottets förslag. Vid omröstningen avstod en medlem från att rösta.

Trafikutskottet behandlade också ett av herr Rirger Andersson till sessionen

väckt medlemsförslag om gemensam utlänningsmyndighet. I förslaget

hemställes, att regeringarna skulle rekommenderas att i samband med

pågående överväganden till undersökning upptaga frågan om inrättandet av

ett gemensamt organ för ombesörjande av vissa administrativa uppgifter

inom den nordiska utlänningskontrollen, över förslaget hade yttranden inhämtats

från myndigheter och organisationer. Dessa hade i huvudsak uttalat

sig i avstyrkande riktning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kiingl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

Efter förslagets väckande hade i Sverige sakkunniga tillkallats för att

utreda den svenska utlänningskontrollens utformning. Det hade föreskrivits,

att denna utredning skulle bedrivas under hänsynstagande till den

nordiska palsskontrollöverenskommelsen, som förutsätter ett långtgående

samarbete mellan de nordiska ländernas utlänningsmyndigheter. Vidare

skulle under utredningen kontakt i erforderlig utsträckning tagas med vederbörande

myndigheter i övriga nordiska länderna. Med hänsyn härtill och

då frågan om uppgifterna för en eventuell gemensam nordisk utlänningsmyndighet

belysts i de ovannämnda yttrandena, som sakkunniga myndigheter

avgivit över medlemsförslaget, ansåg utskottet det icke för närvarande

löreligga behov av en sådan särskild rekommendation till regeringarna, som

angavs i medlemsförslaget. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke

töretaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Ytterligare en passfråga berördes under sessionen. I Nordiska samfärdselkommitténs

berättelse omnämndes förslaget om rätt för resande att passera

de internordiska landgränserna på valfri plats. För närvarande är nämligen

gränsöverskridande endast tillåtet vid gränskonlrollställena. Trafikutskottet

underströk nu det önskvärda i att det relativt stora antal gränspasseringar

utanför gränskontrollställena, som faktiskt äga rum, bliva legaliserade

och att nämnda förslag realiseras.

3. Internordisk giltighet för körkort

I elt till sessionen väckt medlemsförslag uppmärksammades, att i ett

nordiskt land utfärdat körkort ger sin innehavare rätt att framföra motorfordon

vid tillfälligt besök i annat nordiskt land men att denna rätt bort1

aller så snart vederbörande tager fast hemvist i landet. Förslagsställarna

hemställde därför, att rådet ville rekommendera regeringarna att snarast

undersöka möjligheterna för att låta nordiska medborgares nationella körkort

gälla även vid bosättning i annat nordiskt land än det där körkortet

utfärdats. Utskottet fann det uppenbart, att man borde kunna finna en

lösning på det i förslaget berörda spörsmålet. Utskottet utgick från att

regeringarna komme att uppdraga åt Nordiska vägtrafikkommittén att till

behandling taga upp även körkortsfrågan. Även Nordiska samfärdselkommittén

kan väntas behålla frågan om gemensamma nordiska regler för

utfärdande, förnyande och indragning av körkort på sin dagsordning. Vid

ett senare tillfälle kunde de båda kommittéerna gemensamt överlägga om

detta spörsmål. I anledning härav ansåg sig utskottet ej böra föreslå rådet

att företaga sig något i anledning av medlemsförslaget, vilket också blev

rådets beslut.

f. Förbindelserna i norra Skandinavien

Även vid denna session voro trafikförbindelserna i nordligaste delarna

av Finland, Norge och Sverige föremål för rådets intresse.

Regeringarnas meddelanden i anledning av rekommendation nr 14/1959

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 106 år 1962

angående utbyggnad av flyg- och turisttrafiken inom Nordkalotten utvisade

att utbyggnaden av flygplatser fortsätter planenligt. I utskottet upplystes

vidare, att ett privat företag i samarbete med Finnair upptagit linjeflygning

mellan Ivalo och Kirkenes med tre turer i veckan. Utskottet ansåg

därför, att rekommendationen kunde betraktas såsom färdigbehandlad

för rådets del i vad den angick flygtrafiken.

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 13/

1959 angående vägförbindelse mellan Nordland fylke och Sverige hade eu

norsk rådsmedlem väckt ett tilläggsförslag om norsk-svenska mellanriksvägar.

I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera Norges och

Sveriges regeringar att snarast påbörja byggandet av en mellanriksväg över

Graddis. Denna väg, den s. k. Graddis-vägen, som är upptagen i den svenska

vägplanen, skall enligt denna börja byggas år 1965. Svenska riksdagens

statsutskott har dock uttalat, att vägen borde planläggas på sådant sätt, att

byggandet kunde tidigareläggas i den mån sysselsättningssituationen så

krävde. För egen del framhöll trafikutskottet, att Graddis-vägen erhållit ökad

näringspolitisk betydelse genom uppförandet av en spånplattefabrik i Saltdalen

i Norge, hos vilken trävaror från stora områden i Sverige kunde finna

avsättning.

I anledning av tilläggsförslaget beslöt rådet på trafikutskottets förslag

att antaga en rekommendation (nr 20), i vilken regeringarna i Norge och

Sverige rekommenderas att samordna byggandet av Graddis-vägen så att

gränsen nås samtidigt. Vid omröstningen avstodo fyra medlemmar från att

rösta.

5. Färjförbindelser Finland—Sverige

Till sessionen hade bl. a. fru Ekendahl och herr Gustafsson i Stockholm

väckt ett medlemsförslag om reguljär bilfärjeförbindelse mellan Finland och

Sverige. I förslaget lämnades en relativt detaljerad redogörelse för de i förhållande

till trafikbehovet, särskilt för Ålands del, bristfälliga överfartsmöjligheterna

mellan de två länderna. Förslagsställarna hemställde, att rådet

ville rekommendera regeringarna i Finland och Sverige att samordna

arbetet med anordnande av ändamålsenliga reguljära färjförbindelser mellan

Finland och Sverige via Åland. För egen del fann utskottet en samordning

önskvärd av nybyggnader och utvidgningar av färjhamnar och tillfartsvägar,

som ha till ändamål att betjäna biltrafiken mellan Finland och

Sverige.

På utskottets förslag beslöt rådet alt antaga en rekommendation (nr 22)

till regeringarna i Finland och Sverige i enlighet med förslagsställarnas

hemställan. En medlem avstod från att rösta vid omröstningen om rekommendationen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 166 år 1962

6. Öresunds-regionens planering

En före sessionen livligt uppmärksammad fråga gällde det av bl. a. herrar

Braconier och Lundström väckta medlemsförslaget om gemensam dansksvensk

planering av öresunds-regionen. En mycket betydande samordning

av de stora stadssamhällenas fortsatta utbyggnad på ömse sidor av Öresund

ansågo förslagsställarna som nödvändig. De påpekade vidare, att de i

iörslaget berörda problemen aktualiserades av att utredningen om en fast

förbindelse i Öresund snart beräknades föreligga färdig samt av att bildandet

av en europeisk stormarknad med all sannolikhet komme att bidraga

till att göra öresunds-regionen till ett centralt område i Nordeuropa såväl

trafikmässigt som ekonomiskt och befolkningsmässigt.

Utskottet ansåg sig för sin del böra understryka betydelsen av att planläggningsarbetet

påbörjades snarast och fann det önskvärt, att regeringarna

tillsatte en gemensam förberedande kommitté på sätt som föreslagits av

landsplansudvalget i Danmark och länsstyrelsen i Malmöhus län. En sådan

kommitté kunde till en början få till uppgift att kartlägga alla frågeställningarna

beträffande öresunds-regionens utveckling och att genomgå de

konkreta problem som krävde närmare undersökningar.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 5),

riktad till regeringarna i Danmark och Sverige, vari dessa uppmanas att

inleda ett nära samarbete beträffande planläggningen av öresunds-regionens

utbyggnad. Tre medlemmar avstodo från att rösta om rekommendationen.

7. Turist- och resebyråsamarbete

I ett till sessionen väckt medlemsförslag om samarbete mellan resebyråer

i utlandet önskade herr Osvald, att regeringarna snarast skulle undersöka

möjligheterna att samordna den statliga eller statsunderstödda resebyråverksamheten

i utlandet i syfte att härigenom uppnå en rationalisering

och besparingar för det allmänna. Av medlemsförslaget framgick, att visst

samarbete redan förekommer mellan de nordiska stathga järnvägsföretagens

resebyråer på olika håll i utlandet. I likhet med förslagsställaren ansåg

trafikutskottet att man borde undersöka möjligheterna att vidga detta samarbete

ej minst med hänsyn till det gemensamma intresset att i utlandet

sprida upplysning om hela Norden och ej blott om de enstaka länderna.

En undersökning av samarbetsmöjligheterna på detta område borde emellertid

enligt utskottet vara inriktad på att öka verksamhetens samlade effektivitet

i minst lika hög grad som på att åstadkomma besparingar för

det allmänna. Dessutom borde undersökningen omfatta ej endast den statliga

eller statsunderstödda resebyråverksamheten i utlandet utan även

statliga turistkontor och andra organ med liknande uppgifter. Utskottet

föreslog rådet att rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna

att samordna den verksamhet, som i utlandet bedrives av statliga

eller statsunderstödda resebyråer och turistkontor samt andra organ med

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

sammanfallande intresse, i syfte att härigenom åstadkomma dels högre

effektivitet, dels rationalisering och besparingar för det allmänna. Rådet

beslöt också antaga en sådan rekommendation (nr 21). Herr Hernelius avstod

från att rösta om denna rekommendation.

Rekommendation nr 5/1960 angående Islands deltagande i turistupplysningssamarbetet

ansåg sig rådet kunna betrakta såsom färdigbehandlad,

enär det av rådet tillhandakomna meddelanden framgick att Island nu

deltoge i det nordiska turistupplysningssamarbetet i utlandet i överensstämmelse

med vad som förordats i rekommendationen.

Turistsamarbetet beröres också i den redan förut behandlade rekommendationen

nr 14/1959 angående utbyggnad av flyg- och turisttrafiken

inom Nordkalotten. Antalet turister i Nordkalott-området har under senare

år tillvuxit kraftigt och ökningen kan förväntas fortsätta i rask takt.

Trafikutskottet gav i samband härmed sitt erkännande åt den turistupplysningsverksamhet

i Nordkalott-området, som bedrivits gemensamt av de

tre berörda länderna, och fann detta samarbete kunna fortsättas och ytterligare

utvidgas. Ehuru kapaciteten i fråga om hotellrum och turiststationer

ökat, ville utskottet likväl framhålla betydelsen av att man forsatte

att arbeta på en ökning av övernattningsmöjligheterna. Det skulle vara

ändamålsenligt, om man därvid till bruk för resebyåer och turistkontor

in. fl. utarbetade en översikt över samtliga hotell, turiststationer, motell,

pensionat, vandrarhem och campingplatser i hela Nordkalott-området.

S. Övriga saker

Trafikutskottet kunde giva uttryck för tillfredsställelse över att ett utkast

till överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige

nu förelåg rörande enhetliga regler för utprickning av farvatten på sätt

föreslagits i rådets rekommendation nr 1/1959 angående enhetliga regler

för utprickning av farvatten. Detta avtalsutkast, som preliminärt godkänts

av regeringarna i de fyra länderna, väntades bliva underskrivet före den

1 juli 1962, vid vilken tidpunkt överenskommelsen skulle träda i kraft. Det

i avtalsutkastet föreskrivna utprickningssystemet, som skulle ha genomförts

senast den 1 juli 1965, skulle ge fullständig enhetlighet såvitt angår utprickningen

av de yttre farvattnen och därvid främja säkerheten till sjöss

i den del av de nordiska farvattnen, som har störst betydelse för den internationella

sjöfarten. Även för de inre farvattnen föreskrevs viss enhetlighet

med hänsyn till sjömärkenas utseende; det upplystes dock i utskottet att

förutsättningar för ytterligare förenhetligande av utprickningen i de inre

farvattnen för närvarande ej äro tillstädes. Trafikutskottet uttalade emellertid

i detta sammanhang den förhoppningen, att regeringarna skulle vara

uppmärksamma på möjligheterna att skapa fullständig enhetlighet även

beträffande utprickningen av de inre farvattnen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Arbetet med rekommendation nr 2/1959 angående samverkan vid isbrytning

hade sedan föregående session fortskridit så långt, att en överenskommelse

mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om isbrytarsamarbete

undertecknats i Helsingfors den 20 december 1961 och trätt i kraft

samma dag. I anledning härav beslöt rådet anse denna fråga såsom slutbehandlad

för sin del.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 11/1959 angående

förenklat upptagande av passageraravgiften i lufttrafik framgick, att

utkrävandet av passageraravgiften nu i stor utsträckning skedde samtidigt

med utfärdandet av biljett. Trafikutskottet fann därför, att rådet kunde

betrakta frågan såsom färdigbehandlad för sin del. Rådet beslöt också i enlighet

härmed.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Allmän nordisk samarbetsöverenskommelse

Som huvudirågan vid rådets tionde session framstod otvivelaktigt förslagen

om ingående av en allmän nordisk samarbetsöverenskommelse. Tanken

på en sådan hade uppkommit i samband med de europeiska marknadsförhandlingarnas

förändrade läge efter Storbritanniens ansökan om medlemskap

i EEG. I denna situation var det av olika synpunkter angeläget att

de nordiska ländernas traditionellt formlösa samarbete kodifierades. Med

bl. a. denna motivering väcktes i augusti 1961 av bl. a. herr Ohlin ett medlemsförslag

om allmän samarbetsöverenskommelse. Sedan rådets sekretariat

utarbetat utkast till en sådan, åtogo sig regeringarna att försöka få till

stånd ett mera definitivt konventionsförslag. Efter det att arbetet härmed

slutförts, föreläde alla fem regeringarna dessa förslag rådet för yttrande

genom ett av dem väckt regeringsförslag. I anslutning till regeringsförslaget

väckte rådspresidiets medlemmar, däribland herr Ohlin, ett ändringsförslag

som syftade till tydligare framhävande i samarbetsöverenskommelsen av rådets

centrala ställning i det nordiska samarbetet.

Förslagen hänvisades till ekonomiska utskottet, som emellertid ålades

alt införskaffa yttranden över förslagen jämväl från de övriga utskotten

Så skedde också. Utskotten, som gjorde åtskilliga kritiska uttalanden ettvart

rörande sitt avsnitt av överenskommelsen, förordade dock blott ett fåtal

andringar i regeringarnas konventionsförslag. Juridiska utskottet hade övervägt

en bestämmelse om samverkan för att främja enhetlighet i rättslilllampningen

vad angår gemensam lagstiftning men avstått från att förorda

en sådan regel. Kulturutskottet fann de kulturella avsnitten i överenskommelsen

väl generellt utformade. I övrigt föreslog utskottet endast eu ändring

nämligen en precisering av artikeln om utbytet inom de fria kulturområdena.

Socialpolitiska utskottet riktade uppmärksamheten på sakliga skiljaktiglieter

vad avser regeln om nykterhetsvården i överenskommelsens olika

språkliga versioner. Även trafikutskottet hade önskat en precisering av av
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

talstexten på ilera punkter. Bl. a. hade utskottet velat få infört regler om

samordning av taxorna på vissa trafikområden. Ekonomiska utskottet tillstyrkte

för sin del ändringsförslaget, som innebar den nyheten att rådet

skulle höras rörande samarbetsfrågor av större principiell betydelse utom i

fall av tidsnöd.

Innan ekonomiska utskottet avgav sitt sammanfattande förslag till rådet,

behandlades saken av en för ändamålet särskilt tillsatt förhandlingsdelegation.

Vid sammanträde med denna förhandlingsdelegation, vari förutom

rådets presidium och representanter för de nationella rådsdelegationerna

även regeringsrepresentanter för varje land ingingo, enades man om att

godtaga de av utskotten föreslagna ändringarna i vissa artiklar i regeringarnas

förslag till samarbelsöverenskommelse.

I sitt härefter avgivna förslag till rådet sade sig ekonomiska utskottet

finna det synnerligen önskvärt, att en överenskommelse av i huvudsak det

slag som förelåg nu ingicks mellan de nordiska länderna. Det var utskottets

förhoppning att trots överenskommelsens allmänna avfattning länderna

skulle med kraft och intresse söka förverkliga överenskommelsens målsättning

på alla områden. Vid en granskning av enskildheterna i överenskommelseförslaget

fann utskottet sig kunna ansluta sig till vad de övriga

utskotten uttalat, ettvart beträffande sitt ämnesområde. De i avsnittet om

ekonomiskt samarbete ingående bestämmelserna ansåg utskottet vara utformade

på sådant sätt, att de borde kunna utgöra ett gott underlag för ett

framtida framgångsrikt nordiskt samarbete på det ekonomiska området.

Utskottet kunde därför tillstyrka deras antagande i föreslaget skick. Som redan

nämnts anslöt sig utskottet vad angick formerna för det nordiska samarbetets

bedrivande till den uppfattning, som kommit till uttryck i det av

rådspresidiets medlemmar väckta ändringsförslaget. Genom att en regel intogs

i överenskommelsen om rådets hörande i samarbetsfrågor av principiell

betydelse löstes en fråga, vilken under längre tid diskuterats mellan statsministrarna

och rådets presidium, senast i november 1961. Ekonomiska

utskottet förordade slutligen i sitt förslag, att samarbetsöverenskommelsen

om möjligt undertecknades omedelbart efter det att rådet beslutat sitt yttrande,

och uttryckte tillika en förhoppning om att ratifikationsproceduren i

enlighet med regeringarnas utfästelser skulle kunna genomföras före sommarferierna.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda uttalat hemställdes, att rådet

i anledning av medlemsförslaget, regeringsförslaget och ändringsförslaget

skulle antaga eu rekommendation till regeringarna om att ingå en överenskommelse

om nordiskt samarbete i enlighet med det förslag sopi fanns fogat

till regeringsförslaget med vissa i rekommendationen angivna ändringar i

några artiklar. Mot utskottets förslag reserverade sig en ntskottsledamot,

som föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna att ingå en samarbetsöverenskommclse

med vissa ändringar i det ekonomiska avsnittet i den

föreliggande texten i stället för de, vilka utskottet förordat.

Vid sakens behandling i rådet segrade vid de förberedande omröstningar

4 /tillang till riksdagens protokoll IUO‘2. 1 samt. AV 106

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

na utskottets förslag med 54 röster mot 5 röster för viss del av reservationen

och mot 6 röster för en annan del av denna. Rådet antog därefter rekommendationen

(nr 24) i den av utskottet föreslagna lydelsen med 56

röster mot 4. De svenska medlemmarna tillhörde vid samtliga omröstningar

majoriteten.

Samarbetsöverenskommelsen undertecknades vid en ceremoni fredagen

den 23 mars 1962 kl. 11 i rikssalen i Finlands riksdagshus i en paus i rådets

förhandlingar.

2. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Grundvalen för ekonomiska utskottets behandling av frågan om det nordiska

ekonomiska samarbetet utgjordes dels av meddelandena om rekommendation

nr 12/1959 om ekonomiskt samarbete och ett i anslutning därtill

väckt tilläggsförslag om samarbete under marknadsförhandlingarna,

dels ock av berättelsen från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt

samarbete. I tilläggsförslaget, som väckts av herr Gustafsson i Stockholm,

uppmanades rådet att rekommendera regeringarna att under de pågående

och förestående marknadsförhandlingarna samverka på sådana punkter,

där förutsättningar härför funnes.

I samarbetsministrarnas berättelse med därvid fogade handlingar redovisades

åtskilliga positiva resultat av det nordiska samarbetet på handelspolitikens

område. Särskilt glädjande fann utskottet det samråd vara, som

utvecklats mellan de nordiska länderna rörande frågor, som mötte inom olika

internationella organisationer i vilka länderna deltogo. Utskottet förväntade

sig att, i den mån möjligheter och förutsättningar härför yppades,

samarbetet på det handelspolitiska området skulle ytterligare fördjupas.

Särskilt intresse påkallade i dagens situation samarbetet mellan länderna

under marknadsförhandlingarna. Ekonomiska niomannakommittén hade

under året tagit flera initiativ i syfte att få till stånd en samfälld nordisk

förhandlingslinje på sådana punkter, där de nordiska länderna kunde förväntas

ha gemensamma eller likartade intressen. Tilläggsförslaget var att

se mot bakgrund av dessa strävanden från niomannakommitténs sida.

Också enligt ekonomiska utskottets mening var det av största betydelse

att alla möjligheter till samarbete under marknadsförhandlingarna tillvaratoges.

Vad som erfordrades var framför allt samnordiska utredningar och

samråd under förhandlingarnas gång. Arbetsmarknadsproblemen och socialpolitiken

kunde nämnas såsom exempel på sådana ämnen, som borde

utredas på gemensam nordisk basis. Icke minst värdefullt syntes det vara

aii erfarenheter utbyttes mellan de länder, som redan befunne sig i förhandlingsskedet,

och de, som stode i begrepp att inleda förhandlingar. Det syntes

emellertid utskottet i rådande läge icke påkallat att mera konkret angiva

vilka förhandlingspunkter som borde ägnas särskild uppmärksamhet

ur nordisk synpunkt.

På ekonomiska utskottets förslag antog rådet i anledning av tilläggsförslaget

en rekommendation (nr 7), vari regeringarna uppmanas att under

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

de pågående och förestående marknadsförhandlingarna samverka på sådana

punkter, där förutsättningar därför finnas. Sex medlemmar avstodo från

att rösta rörande denna rekommendation.

Vid behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 7/

1961 angående industriellt samarbete utspann sig i rådet en kortare debatt

kring den s. k. Kvarntorp-frågan.

Den av rådet år 1958 antagna rekommendationen nr 5/1958 angående ömsesidig

konsultation i gränshandelsfrågor innebar, att regeringarna vid lagstiftning

om eller i administrativ handläggning av gränshandelsspörsmål

skulle rådföra sig med berörda nordiska grannland innan beslut fattades.

Utskottet kunde nu med tillfredsställelse konstatera, att samtliga regeringar

förklarat sig ha för avsikt att handla i enlighet med rekommendationen,

vars syfte därmed finge anses tillgodosett. I anslutning till rekommendationen

hade väckts ett tilläggsförslag, vari hemställdes att rådet efter vederbörlig

utredning av saken skulle rekommendera regeringarna att, i den

mån det vore möjligt, ytterligare uppmjuka gränshandelsbeslämmelserna.

Då utskottet förutsatte att regeringarna vid sina ömsesidiga konsultationer

i gränshandelsfrågor skulle beakta intresset av att gränshandeln bedreves

under så fria förhållanden som möjligt, syntes något nytt initiativ från

rådets sida icke påkallat i anledning av detta förslag. På utskottets hemställan

beslöt rådet därför att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget

samt att anse 1958 års rekommendation om ömsesidig konsultation

i gränshandelsfrågor såsom för rådets del slutbehandlad.

3. Elkraftsamarbete

Meddelandena om rekommendation nr 22/1958 angående utvidgat samarbete

vid utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna och om rekommendation

nr 23/1959 angående samarbete i fråga om produktion och utbyte av

elkraft jämte ett i anledning av sistnämnda meddelanden väckt tilläggsförslag

angående tillsättande av en nordisk elkraftkommitté behandlades

av ekonomiska utskottet i ett sammanhang. I tilläggsförslaget hemställdes,

att rådet ville rekommendera Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar

att tillsätta ett gemensamt organ för behandling av frågan om produklion

och utbyte av elkraft.

De i rekommendationen nr 22/1958 behandlade spörsmålen hade närmare

utretts i Nordiska vattenkraftkommitténs slutrapport om möjligheten att

bygga ut vattenkraften i Torne och Kalix älvar (se Nordisk Udredningsscrie

1962: 3). Den hade den 9 decemher 1961 överlämnats till Finlands,

Norges och Sveriges regeringar. I rapporten framhåller valtenkraftkommittén,

alt den konstaterat att utbyggnad vore möjlig enligt tre skilda alternativ.

Det första av dessa var det mest konventionella och innebar utbyggnad

med sammanlagt 37 stationer i båda älvarna. Det andra gick ut på

överledning av vatten från Kalix till Torne älv och byggande av färre men

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

större stationer. Det tredje alternativet gick ut på överledning av vatten

från Torne älv och Kalix älv till Torne träsk och vidare till Atlanten. Mellan

Torne älv och Atlanten skulle vattnet utnyttjas i en stor anläggning med

betydande fallhöjd. Vattenkraftkonunittén förordade att intresserade parter i

fortsättningen inriktade sig på att närmare undersöka de praktiska utbyggnadsmöjligheterna

i anslutning till de två förstnämnda alternativen med

de modifikationer som kunde finnas lämpliga, bl. a. med hänsyn till att

behovet av utbyggnad bedömdes göra sig gällande tidigare i Finland än i

Sverige. Det s. k. Atlantprojektet, som mycket uppmärksammats, hade därmed

avförts från dagordningen.

Vad beträffar rekommendationen nr 23/1959 om samarbete i fråga om

produktion och utbyte av elkraft är att anteckna att, då yttranden över

tilläggsförslaget om tillsättande av en nordisk elkraftkommitté ännu ej inkommit

till utskottet, detta föreslog att tilläggsförslaget skulle uppskjutas

till nästa session. Rådet beslöt i enlighet härmed.

4. Samarbete rörande byggnadsforskning och materielkontroll

De ekonomiska förbindelserna mellan länderna hindras delvis av kontrollbestämmelser,

som försvåra ett fritt utbyte av varor mellan länderna.

Rådet har vid denna session ägnat dessa frågor ökad uppmärksamhet.

Redan till nionde sessionen hade bl. a. f. d. direktören Knut Ewerlöf väckt

ett förslag om att regeringarna skulle rekommenderas att tillse, att organen

för nordiskt samarbete inom byggnadsforskningen erhölle erforderligt

bistånd i sitt arbete för att förbilliga kostnaderna för hus- och vägbyggandet

i de nordiska länderna, samt att verka för förenhetligande av de bestämmelser,

som normera själva byggnadsverksamheten. År 1961 beslöt rådet

att uppskjuta vidare behandlling av detta förslag till nästa ordinarie

session. Under tiden efter föregående session hade saken utretts av rådets

ekonomiska niomannakommitté, som i sitt utlåtande föreslog att rådet

skulle rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder för en förstärkning

av del nordiska samarbetet inom byggnadsforskningen i enlighet med förslagsställarnas

önskemål.

Ekonomiska utskottet framhöll att en omfattande forskning erfordrades

inom byggnadsverksamheten, för att de talrika nya byggnadsmetoderna och

de nya byggnadsmaterialsorterna skulle kunna nyttiggöras på ett ekonomiskt

riktigt sätt. Vunna erfarenheter pekade på att nordiskt samarbete

på ifrågavarande områden skulle vara till stort gagn för byggnadsproduktionens

rationalisering och effektivisering i länderna. Utskottet kunde därför

skänka sin odelade anslutning till niomannakommitténs förslag.

På utskottets förslag antog rådet också enhälligt en rekommendation (nr

3) till regeringarna, vari dessa rekommenderades att vidtaga åtgärder för

förstärkning av det nordiska samarbetet inom byggnadsforskningen såväl i

vad avser samverkan mellan byggnadsforskningsinstitutioner som vad gäller

arbetet på att förenhetliga normerna inom byggnadsverksamheten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1662

EU annat näraliggande ämne behandlades i det av herr Gillström väckta

medlemsförslaget om utvidgat samarbete mellan de statliga provningsanstallerna.

I detta förslag uppmanades rådet att rekommendera regeringarna att

undersöka möjligheterna för statliga nordiska provningsanstalter av olika

slag att hredda och intensifiera samarbetet mellan de nordiska länderna i

fråga om den av dessa anstalter bedrivna provningsverksamheten. Utskottet

anslöt sig till de synpunkter, som ekonomiska niomannakommittén

framfört i sitt utlåtande beträffande de fördelar, som stode att vinna genom

en utökad samverkan mellan provningsanstalterna i de nordiska länderna,

och föreslog rådet att antaga eu rekommendation om ytterligare utveckling

av samarbetet mellan såväl statliga som enskilda provningsanstalter i de

nordiska länderna. Detta förslag godtogs av rådet, som enhälligt beslöt antaga

den föreslagna rekommendationen (nr 4).

I ett till sessionen av bl. a. herr Eliasson i Sundborn väckt medlemsförslag

om samordning av kontrollbestämmelser rörande ehnateriel hemställdes,

att rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att föranstalta

om ett förenhetligande av elmaterielkontrollen i Norden. Förslaget

syftade i främsta rummet till en ytterligare effektivisering av redan förefintlig

samverkan på detta område i Norden. Målet borde enligt förslagsställarna

vara att en provning i ett land finge omedelbar giltighet i övriga

nordiska länder. Med hänsyn härtill borde de nuvarande nationella kontrollföreskrifterna

sammanarbetas och förenhetligas, över medlemsförslaget

hade yttranden inhämtats från olika myndigheter och organisationer.

1 yttrandena hade delade meningar uttryckts om förslagets ändamålsenlighet

i olika avseenden. Utskottet fann det därför svårt att vid sessionen taga

slutlig ståndpunkt till detta. Den fortsatta beredningen av saken borde lämpligen

anförtros ekonomiska niomannakommittén. Särskild uppmärksamhet

fann ekonomiska utskottet därvid böra ägnas de avgiftsfrågor, som vore

förknippade med provningsverksamheten. Mot denna bakgrund föreslog

ekonomiska utskottet rådet att uppskjuta vidare behandling av saken till

nästa ordinarie session, vilket också blev rådets beslut.

5. Sknttesamurbete

I ett av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm till nionde sessionen väckt medlemsförslag

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att

undersöka möjligheterna för ett samarbete beträffande utformningen av de

nationella beskattningssystemen. Förslagsställarna menade, att nuvarande

beskattningssystem i de nordiska länderna utgingo från de ekonomiska

förutsättningar, vilka rådde under ett nu passerat utvecklingsskede, och

följaktligen därför tedde sig i många stycken inkongruenla och olämpliga.

I förslaget upplogos bl. a. följande huvudproblem, frågan om avvägningen

mellan direkt och indirekt beskattning, frågan om direkt beskattning av

fysiska personer och i samband därmed förhållandet mellan proportionell

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:is skrivelse nr 166 år 1962

och progressiv skatt, frågan om företagsbeskattningen och dess anpassning

till de ändrade ekonomiska förutsättningarna, som bl. a. tillkomsten

av de nya stora marknadsområdena, den ökade internationella handeln och

de skärpta konkurrensförhållandena skulle medföra. Även om man ej kunde

komma så långt som att enas om vissa gemensamma huvudprinciper för

beskattningens framtida utformning, borde enligt förslaget i vart fall de

utredningar, som nu äro i verksamhet i de olika länderna, kunna samråda

med varandra och undersöka möjligheterna för en fortsatt samverkan.

Detta medlemsförslag hade blivit föremål för ett omfattande förarbete

inom ekonomiska niomannakommittén. Beträffande företagsbeskattningen

erinrade niomannakommittén i sitt utlåtande om sin skrivelse till Nordiska

ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, i vilken hemställdes om ministerkommitténs

bistånd för utarbetande av en komparativ framställning

av företagsbeskattning i de fem nordiska länderna. En sådan undersökning

borde enligt niomannakommitténs mening omfatta ej endast de egentliga

skattereglerna utan även inbegripa de sociala förpliktelser av olika slag,

som åvilade företagen och påverkade deras inbördes konkurrenskraft. Då det

ej syntes niomannakommittén ändamålsenligt att realitetsbehandla denna

fråga i rådet, innan den begärda utredningen förelåge, föreslog niomannakommittén

att medlemsförslaget i vad gällde företagsbeskattningen skulle

uppskjutas till en senare session. — Vad angick den individuella beskattningen

hade niomannakommittén inhämtat, att vissa enskilda organisationer

i de nordiska länderna vore sysselsatta med att gemensamt genomföra en

sådan komparativ undersökning av beskattningsförhållandena. I avsikt att

undvika dubbelarbete hade kommittén ansett det riktigast att avvakta dessa

undersökningar för att se, huruvida dessas resultat kunde läggas till grund

för det vidare arbetet inom rådet. Under sådana omständigheter såg sig kommittén

nödsakad föreslå rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget

till en senare session även i vad avser den individuella beskattningen.

Vad slutligen beträffar den tredje i medlemsförslaget upptagna punkten,

samarbete mellan de organ i länderna som bedriva utredningsarbete på beskattningsområdet,

fann niomannakommittén det med hänsyn till vidden

och betydelsen av utredningsuppgifterna på beskattningens område angeläget,

att tillgängliga resurser samordnades i möjligaste mån. Niomannakommittén

föreslog därför rådet att antaga en rekommendation för att på så

sätt snarast få till stånd önskad samverkan.

Ekonomiska utskottet biträdde niomannakommitténs förslag. I enlighet

härmed beslöt rådet att uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget såvitt

avsåge företagsbeskattningen och den individuella beskattningen till nästa

ordinarie session samt att i en enhälligt antagen rekommendation (nr 30)

hemställa till regeringarna att etablera nära samråd mellan de myndigheter,

kommittéer och sakkunniga som syssla med utredningar om skatteregler,

vilka kunna vara av gemensamt nordiskt intresse.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

47

6. Fiskefrågor

Till sessionen hade Danmarks regering väckt ett regeringsförslag om inrättande

av ett nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål. I förslaget hemställdes,

att rådet skulle antaga en rekommendation till regeringarna om att

upprätta ett permanent nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål. Organel

skulle enligt förslaget ha till uppgift att följa utvecklingen inom fiskeriområdet

och att till behandling upptaga såväl konkreta problem rörande själva

fisket i de nordiska länderna som avsättningsproblemen länderna emellan

och gentemot tredje land, ävensom att dryfta andra problem av gemensamt

intresse. Organet skulle bestå av representanter för regeringar och myndigheter

i de nordiska länderna och ett motsvarande antal representanter för fiskeriorganisationerna.

Ekonomiska utskottet erinrade om att det visserligen vartannat år avhölles

nordiska fiskerikonferenser, vid vilka skilda spörsmål av gemensamt intresse

för det nordiska fisket avhandlades, men menade att det likväl skulle vara

av värde att ett permanent nordiskt organ under perioderna mellan konferenserna

förberedde dessa och fortlöpande behandlade aktuella spörsmål. Utskottet

föreslog rådet att rekommendera regeringarna att upprätta ett permanent

nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmål i enlighet med regeringsförsiaget.

Enhälligt antogs en sådan rekommendation (nr 23) av rådet.

I ett till åttonde sessionen väckt medlemsförslag hade bl. a. herr Ohlin

hemställt, att rådet måtte rekommendera Danmarks, Finlands, Norges och

Sveriges regeringar att undersöka möjligheterna för en gemensam lösning

av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att, i den mån det läte

sig göra, överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda

grupper av sådana vad angick fisket inom speciella områden. Förslaget

hade av rådet både vid åttonde och vid nionde sessionen uppskjutits till

nästa ordinarie session.

Frågan hade nu beretts av ekonomiska niomannakommittén, som funnit

att något initiativ från rådets sida i nuvarande läge — särskilt med tanke

på spörsmålets samband med de europeiska marknadsfrågorna - knappast

kunde bidraga till lösning av de problem, som äro förknippade med fiskerigränsernas

utformning. Niomannakommittén förordade därför ett nytt uppskov.

På förslag av ekonomiska utskottet, som anslöt sig till niomannakommitténs

uppfattning, uppsköt rådet också behandlingen av medlemsförslaget

till nästa ordinarie session.

Rekommendationen nr 5/1961 angående samverkan beträffande fiskeriproblem,

som särskilt tog sikte på samarbete i fråga om fiskeri- och handelspolitiken

utåt, fann ekonomiska utskottet ha i huvudsak blivit realiserad.

Emellertid ansåg utskottet det värdefullt att få del av ytterligare ett års erfarenheter

rörande de nordiska ländernas samverkan om fiskerispörsmål

inom GATT.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

22/1957 om nordiskt samarbete för skydd av laxbeståndet i Östersjön kunde

utskottet konstatera afl det ännu ej lyckats att skapa enighet om en konvention

i ifrågavarande ämne omfattande samtliga östersjö-stater. Förhandlingar

ha dock tidigare ägt rum beträffande detta spörsmål mellan östersjöländerna,

varvid principiell enighet vunnits om vissa åtgärder till skydd för

laxbeståndet. Utredningar påginge nu i Sverige rörande betydelsen av vissa

tridlysningstider för laxen. Avsikten vore att, sedan denna utredning slutförts,

förhandlingar skulle från svensk sida upptagas med i första hand

Danmark om en avtalsmässig reglering av denna och andra hithörande frågor.

7. Samarbete beträffande utrikestjänsten

Rådet har sedan flera år ägnat uppmärksamhet åt möjligheterna att öka

samarbetet mellan länderna vad angår utrikestjänstens olika grenar.

Vid denna session hade rådet att bl. a. behandla regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 8/1959 angående samverkan i fråga om specialattachéposter

och meddelanden om rekommendation nr 6/1960 angående

samarbete beträffande utrikestjänsten ävensom ett tilläggsförslag om uppförande

av ett Scandinavia House i New York. I tilläggsförslaget hemställdes,

att rådet — när de olika omständigheterna rörande ett eventuellt uppförande

av ett Scandinavia House i New York blivit klarlagda och rådet fått

resultatet av utredningen sig förelagt ■—- rekommenderade regeringarna att

söka få tanken på en sådan byggnad förverkligad.

Den promemoria angående samarbetet beträffande utrikestjänsten, som

på rådets initiativ utarbetats av administrationscheferna i de nordiska ländernas

utrikesministerier, hade i mars 1961 överlämnats till rådet och där

genomgåtts av rådets ekonomiska niomannakommitté. I sitt utlåtande till

i ådet hade niomannakommittén funnit de allmänna principer, som redovisas

i promemorian, godtagbara ur rådets synpunkt. Också ekonomiska utskottet

ansåg de riktlinjer rörande samarbetet beträffande utrikestjänsten,

om vilka enighet numera uppnåtts, vara ändamålsenliga. Åtskilliga praktiska

tillämpningsfrågor vore emellertid ännu icke helt lösta, varför rådet

borde alltfort följa saken. Frågan om samarbete beträffande specialattachéer

tinge numera anses innesluten i den större frågan om samarbete på utrikestjänstens

område. Rekommendationen nr 8/1959 om specialattachéer kunde

rådet därför besluta avskriva såsom för rådets del färdigbehandlad.

Vad angår projektet om ett gemensamt Scandinavia House i New York

tinns redan åtskilligt utredningsmaterial tillgängligt, bl. a. rörande dess praktiska

och ekonomiska konsekvenser. Det syntes utskottet angeläget att rådets

ekonomiska niomannakommitté finge taga del därav. Först sedan kommittén

berett saken, kunde rådet taga ståndpunkt till tilläggsförslaget, vilket

rådet beslöt uppskjuta till nästa ordinarie session.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

8. Hjälpen till utvecklingsländerna

Utlandshjälpen, som vid föregående session var eu huvudfråga, tilldrog

sig även denna gång betydande uppmärksamhet. I form av meddelanden till

rekommendation nr 3/1961 angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna

och till rekommendationen nr 9/1960 angående specialutbildning

av experter för underutvecklade länder hade regeringarna ställt ett fylligt

material till rådets förfogande. Ekonomiska utskottet kunde också konstatera,

alt samarbetet kommit väl i gång. Av de redogörelser, som lämnats för

arbetet inom den på rådets initiativ tillsatta nordiska ministerkommittén

för samordning av hjälpen till utvecklingsländerna, inhämtades, att grunden

lagts till en betydelsefull samnordisk insats. Särskilt gällde detta omdöme

de planer, som förelåge rörande ett samnordiskt projekt i Tanganyika. Det

låg ett betydande värde i ett gemensamt nordiskt uppträdande för ett sådant

projekts förverkligande. Ekonomiska utskottet ville därför uttrycka sin tillfredsställelse

med vad som hittills åstadkommits av ministerkommittén och

samtidigt understryka vikten av att samarbetet beträffande hjälpen till utvecklingsländerna

stärktes och utvidgades så långt det vore praktiskt möjligt.

Beträffande den inom utskottet framförda synpunkten att vidga utvecklingshjälpen

till mer än ett land och att eventuellt överväga även samgående

i något franskspråkigt land i Afrika framhöll utskottet, att dylika

tankar icke borde vara främmande under den fortsatta planeringen men alt

man i närvarande stund borde koncentrera krafterna på ett förverkligande

av den insats som redan påbörjats, så att denna snarast kommer i gång.

Utskottet underströk vidare vikten av att möjligheterna att skapa en gemensam

nordisk expertmarknad tillvaratoges. Ej blott användningen avexperterna

utan även deras utbildning vore angelägenheter väl ägnade för

nordisk samverkan. Betydande fördelar stode att vinna, om denna expertmarknad

ställdes till förfogande icke blott för multilaterala utan även för bilaterala

projekt. Härigenom skulle de bilaterala projekten kunna givas en nordisk

prägel. Enligt utskottets mening borde representanter för de övriga

nordiska länderna beredas tillfälle att deltaga i möten med de nationella

organen för hjälp till utvecklingsländerna och därvid givas en ställning, som

så nära som möjligt överensstämde med den som landets egna medlemmar

intoge.

Spörsmålet om specialutbildning av experter för underutvecklade länder

ingick numera som ett led i den större frågan om samordning av hjälpen till

utvecklingsländerna. Då den ej längre krävde någon särbehandling, beslöt

rådet att betrakta rekommendationen nr 9/1960 såsom slutbehandlad för

rådets del.

9. Övriga saker

Rekommendation nr 6/1961 angående nordiskt kontaktorgan för jordbruksspörsinål

kunde rådet betrakta såsom slutbehandlad, sedan rådet erhållit

meddelande om att ett sådant kontaktorgan upprättats i enlighet med

rekommendationen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

I anledning av rekommendationen nr 4/1958 angående utgivande av en gemensam

statistisk skrift hade regeringarna i flera år undersökt möjligheterna

att få till stånd en statistisk skrift på engelska med uppgifter om de nordiska

länderna. Då denna undersökning ej lett till resultat, hade ekonomiska

niomannakommittén på rådets uppdrag under tiden sedan föregående session

lagit upp saken och med tillhjälp av en tillkallad expert låtit utarbeta ett

förslag till en sådan skrift, som skulle utgivas i rådets egen regi. Förslag

härom förelåge nu i anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendationen

i ett av ekonomiska niomannakommittén avgivet utlåtande.

Ekonomiska utskottet anslöt sig till niomannakommitténs förslag under

framhållande av att en statistisk skrift av förordad art borde kunna bliva av

stort värde som upplysningskälla icke blott inom Norden utan även och

framför allt i andra länder. I det avseendet vore utgivandet av en gemensam

statistisk skrift att se som ett led i strävandena att utanför Norden sprida

upplysning om förhållandena i de nordiska länderna. På utskottets förslag

beslöt rådet uppdraga åt rådets presidium att på prov under 1962 utgiva en

statistisk skrift i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget

samt att betrakta rekommendationen som för rådets del slutbehandlad.

Sedan flera år tillbaka har rådet intresserat sig för ett ekonomiskt samarbete

mellan Finland, Norge och Sverige inom Nordkalotten. Denna fråga

aktualiserades vid sessionen av regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete i Finlands, Norges och

Sveriges nordligaste områden. Det mellan Finlands och Norges regeringar

på sommaren 1960 träffade avtalet angående ekonomiskt samarbete mellan

Finland och Norge i Enare- och Kirkenes-områdena gällde framför allt uppförandet

av en gemensamt ägd kraftpappersfabrik i Kirkenes. Ägare skulle

vara ett särskilt aktiebolag, i vilket bägge staterna skulle teckna aktier till

samma belopp. Sedermera hade dock i Finland viss tveksamhet uppstått om

huruvida trävarutillgången i Enare-området var tillräcklig med beaktande

av det pågående och planerade utbyggnadsprogrammet för den inhemska

träförädlingsindustrien. I Finland påginge undersökningar härom. Ekonomiska

utskottet ville för sin del blott framhålla angelägenheten av att detta

utredningsarbete snarast slutfördes, så att klarhet kunde vinnas om huruvida

ifrågavarande stora projekt skulle kunna förverkligas eller ej.

F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling

Inledningsvis har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta

vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer

eller delar av rekommendationer, som därvid avsågos, voro

följande:

rekommendation nr 16/1954 angående samarbete i fråga om forskning

och laboratorieundersökning m. m. på hälso- och sjukvårdens område,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

rekommendation nr 26/1957 angående rättslig likställdhet för nordiska

medborgare i fråga om kustfart,

rekommendation nr 3/1959 angående nordiskt kriminologiskt forskningsråd

samt

rekommendation nr 9/1959 angående nordiskt sjörätlsinstitut.

De i de angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde i huvudsak

ha realiserats, vad angår kustfartsfrågan dock med den reservationen,

alt den kvarstår olöst för Finlands del.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets

rapport, deltogo vid årets session 28 olika talare med sammanlagt

29 inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten,

som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander och

statsrådet Ulla Lindström. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från

svensk sida av herrar Cassel, Helén, Strand och Sundin.

Huvudämne under generaldebatten blev den allmänna samarbetsöverenskommelsen,

som berördes av praktiskt taget samtliga talare. Olika i denna

avhandlade samarbetsområden behandlades mer eller mindre ingående.

Åtskilliga talare, däribland statsrådet Lindström, dröjde vid frågan om hjälpen

till utvecklingsländerna. Men även samarbetet rörande högre utbildning

och forskning och behovet av ökad samverkan inom radio och television

togs upp. Sistnämnda spörsmål behandlades av herr Sundin.

I anledning av rådets tioårsjubileum betygsatte åtskilliga talare Nordiska

rådets hittillsvarande verksamhet, som de i huvudsak bedömde positivt.

Vad angår rådets arbetsformer framkom dock viss kritik. Bl. a. ägnade

statsminister Erlander huvuddelen av sitt anförande åt en tillbakablick

och granskning av samarbetet inom Nordiska rådet. Han fann därvid,

att det nordiska samarbetet på många områden nått långt. Till bemötande

av herr Helén, som i sitt anförande pläderat för att rådsmedlemmarna i

högre grad än hittills varit fallet borde agera såsom företrädare för en viss

politisk åskådning än som nationella representanter, framhöll statsminister

Erlander, att han ej trodde det skulle vara till fördel, om man förde över

de partipolitiska diskussionsmetoderna till rådet. Däremot ansåg han det

ligga i linje med herr Heléns uppslag att i rådet taga upp stora frågor, även

om de vore partiskiljande.

Samarbetsöverenskommelsens framläggande fann flertalet vara ett uttryck

för det goda samarbetet mellan Nordiska rådet och de nordiska ländernas

regeringar. Det påpekades emellertid samtidigt att samaibetsöveienskommelsen

mera vore en programförklaring för nordiskt samarbete än

en juridiskt bindande traktat med bestående förpliktelser. Kritik riktades

också mot samarbetsöverenskommelsens avfattning, i det den i sin föreliggande

utformning ansågs i allt för hög grad sakna nödiga preciseringar av

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

de uppnådda samarbetsresultaten och ett uppdragande av riktlinjer för det

tramtida samarbetet. Herr Strand hävdade i denna del en delvis annan mening.

I fråga om det ekonomiska samarbetet märktes bl. a. ett inlägg av Danmarks

utrikesminister J. O. Krag, som gav en översikt över de frågeställningar

med hänsyn till det nordiska samarbetet, som de danska förhandlarna

mött vid sina överläggningar i Bryssel med EEG:s experter. Från dansk

sida hade man därvid särskilt framhållit de problem, som framkallades av

den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, och av det förhållandet att

sociallagstiftningen i gemenskapens länder är principiellt annorlunda uppbyggd

än i de nordiska länderna. Herr Cassel ställde frågan om regeringarna

hölle en fortlöpande och nära kontakt med varandra rörande förhandlingarna

med gemenskapens organ. Herr Strand belyste i sitt inlägg bl. a. Kvarntorp-frågan.

IV. Val Til. TTl.

Vid sessionen utsåg rådet tre niomannakommittéer med uppgift att till

nästa Session förbereda rådets behandling av saker tillhörande respektive

juridiska, socialpolitiska och ekonomiska utskottens ämnesområden. Som

svenska representanter invaldes i den juridiska niomannakommittén herr

Ahlkvist (omval) och fru Gärde Widemar (nyval), i den socialpolitiska

herrar Birger Andersson och Sundin (omval) samt i den ekonomiska fröken

Ebon Andersson (nyval) och herr Strand (omval) med herrar Ohlin

och Eliasson i Sundborn som suppleanter (omval).

Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt nyvaldes

herr Birger Andersson och fru Ingrid Segerstedt Wiberg. Till revisorer

för tidskriften utsåg rådet herrar Leif Cassel (omval) och Anselm

Gillström (nyval).

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Oslo till lämplig tidpunkt

under januari—februari 1963.

Det kan antecknas att rådet vid en särskild festlighet den 23 mars 1962

firade sitt tioårs-jubileum. Härunder utdelades för första gången Nordiska

rådets litteraturpris.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

53

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets tionde session i Helsingfors

antagna rekommendationerna]

Rek. nr 1.

Rek. nr 2.

Rek. nr 3.

Rek. nr 4.

Rek. nr 5.

Rek. nr 6.

Rek. nr 7.

Rek. nr S.

Rek. nr 9.

Nordisk Råd rekonimanderer regeringerne i faellesskab åt overveje,

hvorledes det nordiske retsfaellesskab bedst kan bevares

og udvikles, såfremt ét eller flere af de nordiske lande tilslutter

sig Det europaeiske 0konomiske Faellesskab, og åt traeffe de

efter regeringernes opfattelse i så henseende fornpdne foranstaltninger.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att i samråd med vederbörande sjöfolks- och redareorganisationer

företaga en undersökning av förutsättningarna

för att tillerkänna nordiska sjömän tjänstgörande ombord på

fartyg från annat nordiskt land samma sociala förmåner som

fartygets hemland ger landets egna medborgare,

2. att utreda möjligheterna att i lämplig omfattning utvidga

den egna konsulära verksamheten beträffande sjöfolkets angelägenheter

till att avse icke blott ombordanställda från det

egna landet utan även ombordanställda från alla övriga nordiska

länder, samt

3. att sträva till att i framtida lagstiftning av betydelse för

sjömannens sociala rättigheter i hans egenskap av yrkesutövare

ombordanställda från annat nordiskt land tillförsäkras

samma förmåner som det egna landets medborgare.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för förstärkning av det nordiska samarbetet inom

byggnadsforskningen såväl i vad avser samverkan mellan

byggnadsforskningsinstitutioner som vad gäller arbetet på att

förenhetliga normerna inom byggnadsverksamheten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ytterligare utveckla

samarbetet mellan såväl statliga som enskilda provningsanstalter

i de nordiska länderna.

Nordisk Råd henstillcr til regeringerne i Danmark og Sverige

åt indlede et nsert samarbejde om planlaegning af udbygningen

i 0resunds-regionen.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å fremskaffe redegjprelser

fra landenes radio- og fjernsynsinstitusjoner med sikte

på eu naermere utredning av de spörsmål som er reist i medlemsforslaget

Sak A 34.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att under de pågående

och förestående marknadsförhandlingarna samverka

på sådana punkter, där förutsättningar därför finnes.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt s0ge

genneinf0rt ensartede og fuldt betryggende bestemmelser i de

nordiske lufIfartslove angående misbrug af alkohol.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene å etablere et felles arbeidsmarked

for laerere ved åt skolemyndighetene i de enkelte

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr lå.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Rek. nr 21.

land utarbeider forskrifter i dette 0yemed, i naert samarbeid

med de tilsvarende myndigheter i de andre nordiske land.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt de i faellesskab

traffer foranstallninger for åt sikre gennemf0relsen af det

af dem alle tiltrådte internationale radioreglement, for så vidt

angår radiospredning i strid med dette og bestemt til modtagning

på et nordisk lands område.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda möjligheterna

att genomföra en likartad livsmedelslagstiftning och

en gemensam medicinsk kontroll i fråga om livsmedel.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

låta utreda spörsmålet om upptagande av ett nordiskt samarbete

beträffande forskning och upplysning i fråga om läkemedel

samt om en vidareutveckling av samarbetet beträffande

kontrollen av farmaceutiska specialiteter.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att snarast tillsätta ett nordiskt organ för behandling

av gemensamma samespörsmål och renskötselfrågor.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene å företa en naermere

utredning av spprsmålet om et nordisk samvirkesenter för

landbruket.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene å underspke om det er

grunnlag og behov for å opprette et nordisk institutt för konfliktforskning.

Nordisk Råd anbefaler regjeringene å påse åt det ved utarbeidelsen

av en nordisk plan for fordeling av nye institusjoner

for utdannelse og forskning blir overveiet å opprette en

institusjon for sinologi, samt å ta de npdvendige skritt for å

få utredet spprsmålet om å opprette en sådan institusjon.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att — med bibehållande av det nordiska

passkontrollavtalets principer om enhetliga regler för

reselegitimation och om fri rörlighet inom det nordiska området

— genom nationella bestämmelser av enhetligt innehåll

genomföra en sådan ordning, att identitetskort ävensom pass,

vilkas giltighetstid utlöpt inom fem år, i lämplig utsträckning,

kan godtagas för inresa i och vistelse under tre månader

inom det nordiska passkontrollområdet, samt att i samband

därmed reglera möjligheterna att under samma tid avlägsna

icke önskvärda utlänningar från detta område i huvudsak

enhetligt i de berörda nordiska ländernas utlänningslagar.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne på de områder, hvor

der måtte vsere praktisk behov derfor, att underspge forudsmtningerne

for ivaerksmttelse af beslutninger truffet af administrativ

myndighed i andet nordisk land.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att fortsätta och

skyndsamt slutföra det inledda utredningsarbetet angående

samordning av änke- och invalidpensioneringen.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Norge og Sverige å

samordne byggingen av vegen over Graddis, således åt man

når frem til grensen samtidig.

Nordiska rådet hemställer till regeringarna att undersöka

möjligheterna att samordna den verksamhet, som i utlandet

bedrives av statliga eller statsunderstödda resebyråer och tu
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 166 år 1962

ristkontor samt andra organ med sammanfallande intressen, i

syfte att härigenom åstadkomma dels högre effektivitet, dels

rationalisering och besparingar för det allmänna.

Rek. nr 22. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige

åt underspge mulighederne og behovet för åt samordne arbejdet

med oprettelse af hensigtsmsessige regukere fa;rgeforbindelser

for automobiltrafikken mellem Finland og Sverige,

herunder förbindelser over Åland.

Rek. nr 23. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett

permanent nordiskt kontaktorgan för fiskerispörsmal enligt

följande:

Organet skall ha till uppgift att följa utvecklingen och att

till behandling upptaga konkreta problem såväl rörande själva

fisket i de nordiska länderna som avsättningsproblem länderna

emellan och gentemot tredje land. Härutöver skall organet

kunna dryfta andra problem av gemensamt intresse som kan

uppstå.

Organet skall bestå av representanter för regenngsmyndigheterna

i de nordiska länderna och ett motsvarande antal

representanter för fiskeriorganisationerna.

Organet skall sammanträda, när framställning härom göres av

representanterna från regeringsmyndigheterna eller näringsorganisationerna

i ett av länderna.

Rek. nr 2i. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en överenskommelse

om nordiskt samarbete i enlighet med det förslag,

som finnes fogat vid sak B 3, ehuru med följande ändringar

:

Artikel 13

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse i

övriga texter):

I syfte att stödja och stärka den kulturella utvecklingen skall det fria

nordiska folkbildningsarbetet och utbytet inom litteratur, konst, musik,

teater, film och övriga kulturområden främjas, varvid böra tillvaratagas

bland annat de möjligheter som radio och television erbjuda.

Artikel 16

I den norska texten utbytes ordet »edruelighetsarbeidet» mot ordet »alkoholistbehandling».

Artikel 35

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse i

övriga texter):

För att uppnå de syften, som angivas i denna överenskommelse bora de

fördragsslutande parterna fortlöpande samråda och vid behov vidtaga samordnande

åtgärder.

Detta samarbete skall liksom hittills äga rum på ministermöten, inom ramen

för Nordiska rådet och dess organ enligt de riktlinjer, som äro uppdragna

i stadgan för rådet, inom särskilda samarbetsorgan eller mellan vederbörande

myndigheter.

Artikel 36

Artikeln ges i den svenska texten följande lydelse (motsvarande lydelse

i övriga texter):

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 166 år 1962

Nordiska rådet bör beredas tillfälle att yttra sig om nordiska samarbets
frågor

av principiell bärvidd, då detta av tidsskäl icke är ogörligt.

Rek. nr 25. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt antage en lovgivning

om samarbejde mellem de nordiske lande angående fuldbyrdelse

af straf m.v. i overensstemmelse med de principper,

der er anf0rt i det for rådet fremlagte regeringsforslag tSag

B 2).

Rek. nr 26. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att söka genomföra

enhetliga regler rörande specialistbehörighet för läkare.

Rek. nr 27. Nordisk Råd henstiller til regjeringene, på grunnlag av et

förslag utarbeidet av foreningene Norden og etter innstilling

fra Nordisk Kulturkommisjon, å opprette et nordisk institutt

i Reykjavik, som kan virke som et sentrum for opplysning i

Island om de andre nordiske land.

Rek. nr 28. Nordisk Råd anbefaler regjeringene i tilstrekkelig omfång å

sprge for åt det arrangeres kurser i nabolandenes sprog för

laerere som underviser i vedkommende sprog.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att överväga förutsättningarna

och formerna för ett vidgat samarbete mellan

de nordiska länderna på sjukvårdsplaneringens område.

Rek. nr 30. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att etablera nära

samråd mellan de myndigheter, kommittéer och sakkunniga,

som sysslar med utredning av skatteregler, som kan vara

av gemensamt nordiskt intresse.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. i samarbejde med rådet åt lade foretage supplerende underspgelser

af den i den juridiske nimandskomités udtalelse af

10. oktober 1961 fremdragne sp0rgsmål vedr0rende administration,

af faellesnordiske institutioner, samt

2. åt s0ge udformet skattelovgivning m.v. således, åt der

ikke tilstås personer ansatte ved faellesnordiske institutioner

saerlige skattemaessige fordele i kraft af dette ansaettelsesforhold.

Rek. nr 32. Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt optage

spprgsmålet om en revision af lovgivningen om kommission,

handelsagentur og handelsrejsende.

Rek. nr 33. Nordisk Råd anbefaler en utredning av mulighetene for å gjennomf0re

en lpsning på nordisk plan for utdannelsen av by- og

regionplanleggere og en naermere koordinering av den nordiske

byplanforskning.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

620579

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.