Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1964-03-18 · 64 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1964:84, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr Hi år 1964

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation;

given Stockholm den 3 april 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementets ärenden för denna dag, lämna

riksdagen redogörelse för Nordiska rådets tolfte session i Stockholm den

15—21 februari 1964.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

,h>v\* hö-ta

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 saml. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kiingl. Maj. ts skrivelse nr 8 b år 196b

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet i Stockholm

den 3 april 196b.

Närvarande:

Statsminister Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Länge, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Nordiska rådets tolfte session ägde rum i Stockholm den 15—21 februari

1964. Vid denna session antog rådet 31 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Konungen

ställd skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 18 mars 1964, med redogörelse

för rådets tolfte session. Denna redogörelse torde såsom bilaga få fogas

till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den sålunda

avgivna redogörelsen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att skrivelse av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans-Olle Olsson

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 är 1964

3

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets tolfte session i Stockholm den 15—21 februari 1964 jämte

en bilaga.

Stockholm den 18 mars 1964

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

opaginerad Kontrollera mot PDF

> ■

i; i'' 5 V* :

1 !i -yl'''';}»:

• v V

/M»!

.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

5

Redogörelse

(rån Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets tolfte session

i Stockholm den 15—21 februari 1964

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Sven Andersson,

statsrådet Ulla Lindström,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Erik Holmqvist,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,

statsrådet Olof Palme.

och följande valda medlemmar:

riksbanksfullmäktig Emil Ahlkvist,

riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,

f. d. bibliotekarie Ebon Andersson,

lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,

ombudsman Sigrid Ekendahl,

lantbrukare Einar Gustafsson i Kårby,

metallarbetare Hans Gustafsson i Stockholm,

advokat Ingrid Gärde Widemar,

docent Gunnar Helén,

förste kriminalassistent Ragnar Lassinantti,

redaktör Birger Lundström,

professor Bertil Ohlin,

ombudsman Georg Pettersson,

rektor Dagmar Ranmark,

lantbrukare Sven Sundin,

talman Fridolf Thapper.

Journalisten Ingrid Segerstedt Wiberg ersatte herr Helén under tiden den

17—21 februari, assistenten Tage Johansson fru Ekendahl under del av den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 81 år 196i

20 februari och ombudsmannen Sven Hammarberg under del av den 20 februari

och den 21 februari samt sekreteraren Nils Kellgren talman Thapper

under del av den 20 februari.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig peronal.

Till rådets president vid sessionen valdes professor Bertil Ohlin samt till

vice presidenter partisekreterare Harald Nielsen, Danmark, generaldirektör

Karl-August Fagerholm, Finland, chefredaktör SigurÖur Bjarnason, Island

och förutvarande statsminister John Lyng, Norge.

Vid sessionen tillsattes fem utskott, juridiska utskottet (13 medlemmar),

kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska utskottet (13 medlemmar),

trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet: herr Ahlkvist,

fru Gärde Widemar,

herr Lassinantti,

Kulturutskottet: herr Helén,

fröken Ranmark,

herr Thapper,

Socialpolitiska utskottet: herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

Trafikutskottet: herrar Cassel (vice förman),

Lundström,

Georg Pettersson,

Ekonomiska utskottet: fröken Andersson,

herrar Gustafsson i Stockholm (förman),

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltog i juridiska utskottet statsråden Holmqvist och Kling, i kulturutskottet

statsrådet Edenman, i socialpolitiska utskottet statsrådet Aspling,

i trafikutskottet statsrådet Skoglund och i ekonomiska utskottet ministern

för utrikes ärendena Nilsson samt statsråden Holmqvist och Lange.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 8 b år 196b

7

II. Behandlade saker

De saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning benämnes ärendena

saker), som rådet hade att behandla vid denna session, uppdelades

på saklistan i fyra olika grupper, avseende en av medlemmar väckta förslag

— såväl till tidigare sessioner väckta men uppskjutna som till tolfte

sessionen väckta — (s. k. A-saker), en regeringsförslag (s. k. B-saker), en

berättelser (s. k. C-saker) och en meddelanden från regeringarna jämlikt

11 § stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet

tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Från föregående

session kvarstod 19 uppskjutna A-saker och 1 uppskjuten B-sak. Till tolfte

sessionen hade väckts 30 nya medlemsförslag och 2 nya regeringsförslag.

Sammanlagt 15 berättelser överlämnades av regeringarna till rådet, däribland

sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska

kommittén, Nordiska samfärdselkommittén, Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete, Nordiska arbetsmarknadsutskottet,

Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor, Nordiska hälsovårdshögskolan,

Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål och Nordiska kontaktorganet

för fiskerispörsmål. Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder

i anledning av tidigare rekommendationer hade givit upphov till 98 D-saker.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport

rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.

Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens

början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning

III nedan. Efter debattens slut lades rapporten till handlingarna.

Vidare hade rådets juridiska, kulturella, socialpolitiska och ekonomiska

niomannakommittéer avgivit rapporter rörande sitt arbete. Tillika förelåg

en rapport från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt. Också dessa

fem rapporter lades till handlingarna.

10 A-saker och 47 D-saker beslöt rådet företaga till avgörande utan utskottsbehandling.

De 10 A-sakerna uppsköts till nästa session. D-sakerna

lades till handlingarna varvid rådet beträffande 8 saker förklarade sig anse

spörsmålen för rådets del slutbehandlade (se härom närmare nedan under

F). Vad angår övriga 39 D-saker förklarade sig rådet vänta nya meddelanden

till nästa session och uppdrog åt rådets niomannakommittéer att genomgå

meddelandena och att för presidiet anmäla behov av eventuella åtgärder.

Detta uppdrag torde, då niomannakommittéer ej valdes, få fullgöras

av rådets utskott.

Vid sessionen antogs 31 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande

annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, anta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

gits enhälligt. Likaså har då annat icke angives, samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 21 av valda medlemmar väckta förslag uppsköts

till nästa ordinarie session.

A. Saker behandlade av juridiska utskottet

1. Nordiska rådets arbetsformer

Ett av de viktigare spörsmålen, som juridiska utskottet hade att behandla

vid sessionen, var det av presidiets medlemmar väckta förslaget om ändrade

arbetsformer för Nordiska rådet. I detta förslag hemställdes till rådet att

besluta om antagande av sådana ändringar i sin arbetsordning, som erfordrades

för genomförande av en reform av rådets arbetsformer i enlighet med

de riktlinjer, som närmare utvecklades i motiveringen till medlemsförslaget.

Syftet med den föreslagna reformen var främst att söka förenkla och

koncentrera rådets arbete. I korthet innebar förslaget att vid de årliga sessionerna

skulle till behandling endast upptagas sådana saker vilka påkallar

något rådets beslut eller uttalande. För att tillgodose denna princip måste

den förberedande bearbetningen av alla saker ombesörjas av rådets fasta

utskott, som således skulle ersätta de nuvarande niomannakommittéerna

mellan sessionerna. Med den föreslagna ordningen skulle nya medlemsoch

regeringsförslag kunna väckas när som helst. Förslagen skulle upptagas

på en löpande förteckning över i rådet anhängiga saker och därefter

fördelas av presidiet på de fem fasta utskotten.

Förslaget hade före sessionen blivit föremål för en noggrann genomgång

av rådets juridiska niomannakommitté. Det hade även diskuterats vid det

gemensamma mötet mellan de nordiska ländernas statsministrar och presidiet

den 25 september 1963 i Köpenhamn. Enligt niomannakommitténs

mening vore det önskvärt om de föreslagna reformerna kunde prövas i praktiken

innan man tog slutlig ställning till dem och till frågan om ändring

av stadga och arbetsordning. I den utsträckning reformerna kunde sägas

stå i strid med rådets arbetsordning skulle de ändock kunna genomföras

med stöd av arbetsordningens 26 §, vari uttalas att rådet vid särskilda tillfällen

med 2/3 majoritet kan besluta om avvikelser från föreskrifterna i

arbetsordningen.

Juridiska utskottet fann sig vid sessionen kunna i huvudsak ansluta sig

till den uppfattningen, åt vilken juridiska niomannakommittén hade givit

uttryck i sitt utlåtande. Utskottet ville därför tillstyrka de förslag till provisoriska

ändringar i arbetsordningen som niomannakommittén framlagt.

I sin motivering uttalade juridiska utskottet att man särskilt övervägt

hur en reform av detta slag kunde tänkas komma att påverka dokumentens

antal. Vinsten torde framför allt ligga däri att inga andra dokument kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84- år 196i

mer att föreligga vid en session än sådana som skall realbehandlas vid denna.

Huruvida sakernas antal skulle komma att öka eller minska totalt ville

utskottet ej uttala sig om men framhöll att det självfallet skulle bli beroende

av omfattningen av medlemmarnas förslagsställande och utskottens arbetskapacitet.

Frågan huruvida rådet kunde medhinna att under sin årliga

session behandla allt det material, som utskotten kunde färdigställa till

denna, var enligt juridiska utskottet ett spörsmål om organisationen av rådets

arbete under sessionerna. Utskottet saknade dock anledning antaga att

rådet ej skulle medhinna plenarbehandla de i saklistan för en session upptagna

sakerna.

Utskottet tog sedan upp det spörsmål som framför allt diskuterats i samband

med den föreslagna omläggningen av arbetsformerna, nämligen huru

samverkan mellan utskotten och regeringsrepresentanterna lämpligast skulle

ordnas. Från regeringshåll hade uttalats farhågor om att, då utskottsbehandlingen

under själva sessionen skulle till stor omfattning försvinna enligt

förslaget, tillfällena till kontakt mellan utskott och regeringsrepresentanter

skulle minska. Juridiska utskottet menade för sin del att en nära

samverkan mellan rådets parlamentariska medlemmar och regeringarna

var en nödvändig förutsättning för ett framgångsrikt arbete i rådet. Utskottet

sade sig ha studerat olika möjligheter att tillgodose behovet av en sådan

kontakt och ville bl. a. framhålla önskvärdheten av att på så många områden

som möjligt gemensamma överläggningar kunde hållas mellan deltagarna

i de nordiska ministermöten, som numera regelbundet äger rum och

rådets motsvarande utskott. Man framhöll att dylika överläggningar borde

om möjligt förläggas till en sådan tidpunkt före den årliga rådssessionen,

då utskottsarbetet fortskridit så långt, att de saker som skulle behandlas vid

sessionen hunnit förberedas av utskottet. Å andra sidan borde dessa gemensamma

möten hållas i så god tid före sessionen att tillräcklig tid återstod

för utskottets slutliga ställningstagande samt för materialets tryckning och

utsändning. Vid andra utskottens möten mellan sessionerna torde ofta nog

någon regeringsrepresentant från värdlandet kunna deltaga och följa utskottets

arbete. I övrigt torde det vara lämpligt att utskotten, innan slutlig

ställning togs i en ny sak, lät respektive regeringsrepresentanler få del av

utkastet till utskottets yttrande och under hand inhämtade deras synpunkter

på frågan. Utskottet hade heller icke något att invända mot vad juridiska

niomannakommittén föreslagit beträffande omläggningens provisoriska

karaktär. Därav följde bl. a. att stadgan för Nordiska rådet tills vidare lämnades

oförändrad. I det sammanhanget ville utskottet anteckna att rådets

presidium vid sitt möte den 14 februari 1964 i enlighet med 7 § i stadgan

beslutat bemyndiga utskottens förmän att inkalla utskotten till möten under

tiden intill nästa session så ofta det befanns erforderligt för att utskotten

skulle kunna fullgöra sitt arbete.

Under hänvisning till sådana synpunkter föreslog utskottet rådet att med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 8i år 196i

stöd av 26 § i arbetsordningen för rådet besluta att tills vidare försöksvis

vidtaga sådana ändringar i arbetsordningen för rådet

1. att den utsändning av dokument som omförmäles i 3 § första stycket

begränsas till att gälla de saker, som är uppförda på presidiets förslag till

saklista;

2. att den i 4 § angivna fristen för väckande av ändringsförslag bestämmes

skola utlöpa på sessionens första dag;

3. att å den i 9 § nämnda saklistan endast uppföres de saker som rådet

funnit böra behandlas vid sessionen, samt

4. att det — med ändring av vad därom gäller enligt 12 § — uppdrages

åt presidiet att hänvisa de i rådet väckta sakerna till utskott.

Rådet beslöt efter en kort debatt enhälligt antaga utskottets förslag.

2. Medborgarskapslagstiftning; sänkt rösträttsålder

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om revision av medborgarskapslagstiftningen;

på svensk sida hade förslaget biträtts av herr Osvald.

I förslaget hemställdes, att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna

att överlåta till de tillkallade sakkunniga för översyn av medborgarskapslagstiftningen

att undersöka förutsättningarna för en sådan ändring av nu

gällande bestämmelser, att medborgare i ett nordiskt land, som tagit sitt

hemvist i annat nordiskt land, kan erhålla medborgarskap i detta senare

land genom naturalisation efter blott kortare tids vistelse därstädes.

Juridiska utskottet fann att, även om under senare år på många viktiga

områden av samhällslivet rättslig likställighet genomförts för nordiska medborgare,

det fordrades fortfarande inom flera mycket betydelsefulla områden

medborgarskap för utövande av en viss rättighet. Det stod därför klart

alt möjlighet att snabbt kunna ändra medborgarskap alltjämt kunde ha

stor betydelse. Krav på medborgarskap uppställdes således fortfarande bl. a.

beträffande utövande av rösträtt, statstjänst, vissa former av näringsverksamhet

och vid förvärv av fast egendom. I allmänhet erfordrades en viss

längre tids uppehåll för erhållande av naturalisation. Enligt gällande lagstiftning

och praxis i Norden kunde nordiska medborgare således först förvärva

medborgarskap i annat nordiskt land efter cirka fem år, i Danmark

dock först efter cirka sju år. Utskottet erinrade i det sammanhanget om

den rekommendation (nr 12/1960) som rådet antog vid åttonde sessionen

i syfte att underlätta möjligheterna att förvärva annat nordiskt lands medborgarskap

bl. a. genom en jämkning av kraven på viss tids uppehåll. De

av regeringarna i anledning av denna rekommendation tillsatta kommittéerna

förväntades komma att avsluta sitt arbete i början av 1964, och det förutsättes

att betänkandet skulle komma att innehålla förslag om en minskning

av uppehållskravet. Juridiska niomannakommittén, som haft förslaget

om hand före sessionen, påpekade i sitt utlåtande att den icke ansett sig

kunna stödja den i medlemsförslaget förordade radikala förkortningen till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8i år 1 96i

ett år av den erforderliga uppehållstiden för naturalisation. Kommittén ville

i stället gå försiktigare fram och föreslå att nordiska medborgare kunde

förvärva medborgarskap genom naturalisation i annat nordiskt land efter

högst tre års uppehåll.

Juridiska utskottet delade niomannakommitténs uppfattning och fann

det önskvärt att rådet nu gav klart till känna sin mening i fråga om uppehållstidens

längd. I enlighet härmed föreslog utskottet rådet att antaga en

rekommendation till regeringarna att genomföra sådana ändringar i gällande

bestämmelser och praxis beträffande förvärv av medborgarskap all

för nordiska medborgares rätt att förvärva medborgarskap genom naturalisation

i annat nordiskt land krav uppställes om högst tre års uppehåll. Rådet

antog en rekommendation i enlighet med utskottets förslag (nr 11 med

52 röster mot 1. En medlem avstod från att rösta.

Rådsmedlemmar från Finland hade väckt ett medlemsförslag om sänkt

rösträttsålder i Norden, vari hemställdes om en rekommendation till de nordiska

ländernas regeringar att gemensamt undersöka förutsättningarna för

en sänkning av rösträttsåldern. Vid sakens behandling inom juridiska niomannakommittén

hade rått delade meningar om det beslut som skulle föreslås

rådet. Majoriteten inom kommittén ansåg att rådet icke borde företaga

sig något i anledning av förslaget, medan å andra sidan två kommittémedlemmar

förordat en rekommendation att undersöka möjligheterna för

att sänka rösträttsåldern, i vilket sammanhang rösträttsålderns sammanhang

med myndighetsåldern särskilt borde beaktas. Juridiska utskottet kunde

nu konstatera att rösträttsåldern i samtliga nordiska länderna var 21 år

samt att i både Norge och Sverige frågan om en ändring av rösträttsåldern

kunde komma att aktualiseras inom en snar framtid. I Danmark hade rösträttsåldern

rätt nyligen sänkts från 23 till 21 år. Med hänsyn till de sålunda

i Norge och Sverige pågående övervägandena om en ändring av rösträttsåldern

ansåg utskottet att en rekommendation från rådets sida skulle vara

överflödig. Samtidigt kunde det på förhand anses vara i hög grad tvivelaktigt

om en ytterligare sänkning av rösträttsåldern i Danmark kunde komma

i fråga vid nuvarande tidpunkt. Under sådana omständigheter syntes det

mest rimligt att föreslå rådet att icke företaga sig något i anledning av förslaget.

I ett särskilt yttrande till detta beslut förklarade en isländsk rådsmedlem

att han för sin del hade önskat att saken uppskjutits tills vidare,

enär den med visshet skulle tagas upp i rådet på nytt. Han anslöt sig emellertid

till majoritetens förslag, eftersom hans ståndpunkt icke hade fått något

stöd i utskottet. Fyra andra utskottsmedlemmar. däribland herrar Ahlkvist

och Lassinantti samt fru Gärde Widemar reserverade sig mot utskottsmajoritetens

beslut och framhöll att en viss jämkning nedåt av rösträttsåldern

enligt deras mening var motiverad, bl. a. med hänsyn till de krav

som samhället ställde på nutidens ungdom. De föreslog därför rådet att rekommendera

regeringarna att företaga en undersökning av möjligheterna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 8i år 196i

att sänka rösträttsåldern i de nordiska länderna, varvid rösträttsålderns

sammanhang med myndighetsåldern särskilt borde beaktas. Efter debatt

beslöt rådet att antaga en rekommendation (nr 31) i enlighet med reservanternas

förslag. 29 medlemmar röstade för förslaget, 27 röstade emot och 1

medlem avstod. Av de svenska medlemmarna erhöll rekommendationsförslaget

stöd av herrar Ahlkvist och Birger Andersson samt av fröken Andersson,

herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, Gustafsson i Stockholm, fru Gärde

Widemar, herrar Tage Johansson, Lassinantti, Lundström, Ohlin, fru Segerstedt

Wiberg och herrar Sundin och Thapper, medan herr Georg Pettersson

röstade emot detsamma. Fröken Ranmark avstod från att rösta.

3. Bruk av mark för fritidsändamål

Från elfte sessionen hade uppskjutits ett av herr Osvald väckt tilläggsförslag

om likställighet vid inköp av fastigheter för fritidsbruk. I anledning

av detta hade ett ändringsförslag väckts av herr Lassinantti om samordnad

politik beträffande mark avsedd för fritidsbruk. Förslagen behandlade juridiska

utskottet tillsammans med meddelandena om rekommendation nr

3/1958 angående likställighet i fråga om förvärv av fast egendom och erhållande

av lån för bostadsändamål. I tilläggsförslaget hemställdes, alt rådet

måtte rekommendera regeringarna att noggrant överväga möjligheterna

att samordna den lagstiftning som i varje land reglerar eller planeras skola

reglera förvärv av fritidsfastigheter och därvid tillse att invånarna i de nordiska

länderna erhåller samma ställning, medan i ändringsförslaget hemställdes

om en rekommendation till regeringarna att med utgångspunkt från

en gemensam nordisk planläggning koordinera sin markpolitik beträffande

områden avsedda att utnyttjas för fritidsändamål samt att inrätta för detta

syfte behövliga nordiska samarbetsorgan. Bägge förslagen hade behandlats

av juridiska niomannakommittén, som ej ansett möjlighet föreligga att för

närvarande komma fram till enhetliga principer för lagstiftningen i alla de

nordiska länderna på detta område. Vissa vanskligheter hade kommittén

konstaterat i något land när det gällt att skapa likställighet beträffande rätten

att förvärva fastigheter för fritidsbruk mellan personer bosatta i det egna

landet och personer från de nordiska grannländerna.

Juridiska utskottet delade juridiska niomannakommitténs uppfattning

att det, även om lagstiftningen ej kunde samordnas, borde vara möjligt att

i den nationella planeringen beträffande de för fritidsbruk till disposition

stående markområdena få till stånd ett visst nordiskt samarbete, så att vid

denna planering hänsyn togs ej blott till det egna landets behov utan även

till de nordiska grannarnas. I likhet med juridiska niomannakommittén

fann utskottet att 1958 års ovannämnda rekommendation borde kunna avskrivas,

enär likställighet numera i stort sett hade uppnåtts i praxis vad

gällde förvärv av fastigheter utom i ett avseende i Danmark. Likaså torde

likställighet i realiteten överallt föreligga vad gällde rätten att erhålla lån

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

för bostadsändamål. I sitt utlåtande underströk utskottet slutligen angelägenheten

av att de organ i de nordiska länderna, som arbetade med dessa

frågor, höll nära kontakt med varandra. Icke minst skulle en fast förbindelse

över Öresund skapa behov för en god samverkan mellan myndigheterna

på området. Med denna motivering föreslog utskottet antagandet av

en rekommendation till regeringarna att samordna sina länders planläggning

vad gällde utnyttjandet av områden avsedda för fritidsbruk och att få

till stånd för detta ändamål erforderlig samverkan mellan de berörda myndigheterna

i de nordiska länderna. Rådet beslöt att antaga en rekommendation

i enlighet med utskottets förslag (nr 29) med 46 röster mot 1. Två

medlemmar avstod från att rösta.

4. Samefrågor

I anledning av rekommendation nr 20/1956 angående samverkan på renskötselns

område, rekommendation nr 5/1959 angående förbättring av samernas

levnadsförhållanden och rekommendation nr 13/1962 angående nordiskt

organ för samespörsmål hade avgivits meddelanden av regeringarna i

Finland, Norge och Sverige. I anslutning till meddelandena om rekommendation

nr 13/1962 hade väckts ett tilläggsförslag av herr Lassinantti, vari

hemställdes om en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge och

Sverige att —- bl. a. med biträde av ett nordiskt organ för behandling av

gemensamma samespörsmål om renskötselfrågor — klargöra vilka åtgärder

som borde vidtagas för att utveckla samebefolkningens kultur och förbättra

dess levnadsförhållanden. Vid juridiska utskottets genomgång av

dessa saker gjorde utskottet ett flertal kommentarer. För det första ville utskottet

ge sin anslutning till den mening som kommit till uttryck i tilläggsförslaget

nämligen att det ur arbetsteknisk synpunkt skulle vara mera rationellt

att samla innehållet i de tidigare tre rekommendationerna, i den mån

de icke redan genomförts, i en rekommendation. För det fortsatta arbetet

på detta område var det enligt utskottet av avgörande betydelse, att det nordiska

sameorgan, för vars inrättande rådet arbetat, nu verkligen kom till

stånd i överensstämmelse med 1962 års rekommendation. Medlemmar i utskottet

hade nu utsetts såväl i Finland som i Sverige. Norska medlemmar

hade emellertid ännu icke utsetts. Enligt utskottets mening var det av stor

vikt att så skedde utan ytterligare dröjsmål så att organet kunde börja sin

verksamhet. Med stöd av de synpunkter som ovan anförts fann utskottet det

naturligt att föreslå rådet antagandet av en rekommendation till regeringarna

i Finland, Norge och Sverige att — med biträde av ovannämnda nordiska

organ — fora redan inlett samarbete på detta område vidare i syfte

att stärka den samiska kulturen och förbättra den samiska befolkningens

levnadsvillkor. Rådet följde utskottet och antog enhälligt en sådan rekommendation

(nr 12). Två medlemmar avstod från att rösta.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 84 år 1964

5. Skattefrågor

I ett från tionde sessionen uppskjutet tilläggsförslag om multilaterala dubbelbeskattningsavtal

hade en rådsmedlem hemställt om en rekommendation

till Finlands, Norges och Sveriges regeringar att vid behandling av de

med punkt 4 i rekommendation nr 11/1961 förknippade problemen överväga

möjligheterna att ingå multilaterala nordiska beskattningsavtal såsom ett

alternativ eller komplement till interna lagstiftningsåtgärder.

I den till regeringarna i Finland och Sverige riktade pkt 4 i rekommendation

nr 11/1961 hemställdes om en undersökning av möjligheterna att medge

personer, som tillfälligtvis uppehåller sig i något av de respektive länderna,

samma rätt till avdrag för försäkringspremier m. m. vid beskattning

av inkomst av förvärvsarbete som den, som tillkommer personer, bosatta i

ifrågavarande land. Med hänsyn till detta spörsmåls omfattande natur och

till dess internationella aspekter anges i tilläggsförslaget såsom en tänkbar

lösning på problemet att utvidga bestående nordiska bilaterala beskattningsavtal

till multilaterala avtal. Juridiska niomannakommittén hade efter en

närmare undersökning av saken kommit fram till att ingående av multilaterala

dubbelbeskattningsavtal ej var en lämplig utväg. Snarare borde uppkommande

svårigheter lösas genom intern lagstiftning. Å andra sidan menade

niomannakommittén att vissa fördelar kunde vara förknippade med

att ersätta de nordiska bilaterala beskattningsavtalen med ett gemensamt

nordiskt dubbelbeskattningsavtal grundat på det inom ramen för OECD antagna

typavtalet. Niomannakommittén förordade därför en rekommendation

att undersöka möjligheterna att ingå ett nordiskt multilateralt dubbelbeskattningsavtal

huvudsakligen i överensstämmelse med OECD.s typavtal.

Efter niomannakommitténs ingående prövning av denna sak kunde utskottet

begränsa sig till att ge sin anslutning till niomannakommitténs utlåtande.

Utskottet föreslog sålunda rådet antagandet av en rekommendation till regeringarna

med den lydelse niomannakommittén hade föreslagit. Rådet beslöt

antaga en rekommendation i enlighet med utskottets förslag (nr 10).

En medlem avstod från att rösta.

En annan skattefråga aktualiserades i juridiska utskottet vid behandlingen

av Danmarks, Norges och Sveriges meddelanden om rekommendation

nr 15/1959 angående befrielse från skyldighet att erlägga dubbel omsättningsskatt

på flyttgods. Av meddelandena framgick nämligen att ifrågavarande

rekommendation icke kunde anses såsom till fullo genomförd

men att det å andra sidan icke syntes möjligt att för närvarande uppnå ytterligare

resultat i enlighet med rekommendationens syfte. Under sådana

omständigheter föreslog utskottet rådet att saken borde avskrivas såsom

färdigbehandlad, vilket också blev rådets beslut.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 84 är 1964

15

6. Barns skadeståndsansvar

Till juridiska utskottet hänvisades ett förslag om lagstiftning rörande

barns skadeståndsansvar, väckt av bl. a. fru Gärde Widemar. I förslaget

hemställdes till regeringarna att gemensamt införa enhetliga bestämmelser i

de nordiska länderna om barns ersättningsansvar, baserade på ett system

med obligatorisk ansvarsförsäkring. Juridiska utskottet hyste liksom juridiska

niomannakommittén den uppfattningen att ställning för närvarande

icke kunde tagas till frågan om införande av obligatorisk ansvarsförsäkring

på detta område. Utskottet ansåg att saken därför borde uppskjutas. Härmed

skulle det — om det föreliggande förslaget om ändring av rådets arbetsformer

antogs av rådet — åligga juridiska utskottet att inhämta sådana upplysningar

som kunde möjliggöra ett slutgiltigt ställningstagande i rådet vid en

senare session. Vid ett sådant förfaringssätt skulle utskottet tillika kunna

draga nytta av det material och de synpunkter till belysning av saken som

inom en snar framtid torde komma att framläggas i betänkandena från de

i Danmark, Norge och Finland tillsatta skadeståndskommittéerna. Med bifall

till utskottets förslag beslöt rådet att uppskjuta vidare behandling av

medlemsförslaget till nästa ordinarie session.

7. Rättsligt skydd för växtförädlings produkter

Herr Osvald hade väckt ett medlemsförslag om rättsligt skydd för växtförädlingsprodukter,

i vilket han hemställde om en rekommendation till regeringarna

att undersöka möjligheterna för åvägabringande av en gemensam

nordisk lagstiftning beträffande skydd för växtförädlingsprodukter. Förslagsställarens

tanke var att de nordiska länderna gemensamt skulle utarbeta

en sådan lagstiftning, som han ansåg önskvärd och nyttig bl. a. med

hänsyn till den omfattande utväxlingen av förädlade sorter mellan de nordiska

länderna. Juridiska niomannakommittén hade tillstyrkt förslaget och

för sin del uttalat att väsentliga fördelar kunde antagas vara förknippade

med enhetlig lagstiftning på detta område, bl. a. genom möjligheterna att

upprätta gemensamma nordiska organ med därav följande förenkling av administrationen

av lagstiftningen. Juridiska utskottet anslöt sig helt till niomannakominitténs

synpunkter och föreslog rådet antagandet av en rekommendation

till regeringarna med den ordalydelse som angivits i medlemsförslaget.

Rådet biföll enhälligt utskottets förslag och godkände den föreslagna

rekommendationen (nr 11).

8. Djurskydds- och jaktlagstiftning; oljeskydd

Vid behandlingen av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

1/1958 angående samordnande av fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter

och meddelanden om rekommendation nr 7/1963 angående ändrade

principer för djurskydds- och jaktlagstiftningen erhöll juridiska utskottet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 8i år 196t

av den svenske jordbruksministern en orientering om sakens nuvarande

läge. Statsrådet Holmqvist sade därvid på tal om arbetet inom den under

1963 tillsatta särskilda expertkommittén av viltbiologer, som fått till uppgift

att utforma ett detaljerat forskningsprogram, att en vetenskaplig undersökning

fick anses erforderlig på längre sikt för att ge den erforderliga

grundvalen för utarbetandet av likartade fridlysningsbestämmelser.

Detta faktum utgjorde likväl icke något hinder för att redan nu genomföra

den koordinering av jakttiderna som åsyftades med rekommendation nr

1/1958 på vissa punkter. Utskottet tog detta uttalande ad notam med tillfredsställelse

och fann det mycket önskvärt att regeringarna nu vidtog erforderliga

åtgärder för ett genomförande av rekommendationen.

I anslutning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 4/

1959 angående förhindrande av oljeföroreningar i Östersjön hade väckts ett

tilläggsförslag av herr Lundström om motverkande av oljeföroreningar i

havet, vari hemställdes om en rekommendation till regeringarna att söka

åvägabringa en effektiv kontroll av att oljeutsläpp i havet icke skedde i

strid med 1954 års oljeskadekonvention.

Beträffande tilläggsförslaget fann juridiska utskottet att det väckts så

sent att det borde uppskjutas till en senare session för att möjliggöra en närmare

granskning av detsamma. Meddelandena om ovannämnda rekommendation

utvisade att Norges och Sveriges regeringar numera hade ratificerat

1962 års tilläggskonvention till oljeskadekonventionen och att ratifikation

av tilläggskonventionen kunde påräknas även i Danmark och Finland.

Härtill gjorde utskottet endast den kommentaren att, när tilläggskonventionen

hade ratificerats av erforderligt antal stater och därefter trätt i

kraft, skulle förbudet mot oljeutsläpp i enlighet med 1954 års konvention

utvidgas till att gälla hela Östersjön.

9. Övrigt

Av meddelandena om rekommendation nr 5/1956 angående utvidgning

av det straffrättsliga samarbetet och om rekommendationen nr 25/1958 angående

gemensam utlämningslagstiftning m. m. framgick att en nordisk

utläinningslagstiftning numera hade genomförts och att en ytterligare utbyggnad

av det straffrättsliga samarbetet för närvarande var föremål för

överväganden inom regeringarna. Därmed borde enligt utskottets uppfattning

ifrågavarande rekommendationer kunna avskrivas. Rådets intresse

av att följa det fortsatta nordiska samarbetet på straffrättens område skulle

kunna tillgodoses genom regeringarnas berättelser om lagstiftningssamarbetet.

Rådet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Av meddelandena om rekommendation nr 18/1963 angående lagstiftning

om radions juridiska ansvar, som tillställts rådet av Finlands och Norges regeringar,

framgick att regeringarna i anledning av rekommendationen låtit

företaga en undersökning av möjligheterna för en i princip enhetlig lagstift
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

ning beträffande radions juridiska ansvar. Resultaten av denna undersökning

visade att det på grund av skiljaktigheter i radioföretagens organisation

och i den övriga lagstiftning, som hade betydelse på detta område, bl. a.

presslagstiftningen, strafflagstiftningen och ersättningslagstiftningen, skulle

erbjuda betydande svårigheter att genomföra en enhetlig lagstiftning om

radions ansvar. Man såg sig därför nödsakad att genomföra erforderlig lagstiftning

i vart enskilt land för sig. Meddelandena utvisade ävenledes, att regeringarna

nu var inställda på att under det fortsatta arbetet med lagstiftningen

beträffande radions juridiska ansvar hålla nära kontakt med varandra.

Under sådana omständigheter fann sig utskottet böra föreslå rådet att

avskriva saken såsom färdigbehandlad.

Vid behandlingen av Finlands och Sveriges meddelanden om rekommendation

nr 29/1954 angående nordiska patent upplystes att det slutgiltiga

betänkandet om nordiska patent skulle föreligga i början av mars 1964

och nya nordiska patentlagar avsågs kunna träda i kraft den 1 oktober 1965.

Då det av patentkommittéerna tidigare utgivna preliminära betänkandet

hade varit föremål för en omfattande remissbehandling, räknade man i Sverige

med att remisstiden för det slutliga betänkandet skulle bli ganska kort.

Därmed torde proposition om nordisk patentlagstiftning kunna föreläggas

1965 års riksdag. På grundval av dessa upplysningar kunde juridiska utskottet

konstatera att denna mer än 10 år gamla sak inom kort syntes kunna avslutas

och uttryckte samtidigt en förhoppning om att förslag till patentlagar

skulle kunna föreläggas de nordiska ländernas parlament vid en sådan tidpunkt

att lagarna kunde träda i kraft den 1 oktober 1965 i överensstämmelse

med kommittéförslagel.

B. Saker behandlade av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Spörsmålen kring samarbetet i fråga om högre utbildning och forskning

kom ej att intaga en lika central roll i kulturutskottets arbete under sessionen

som vid tidigare sessioner. Utskottet hade emellertid anledning

att komma in på dessa problem vid sin behandling av ett av herrar Braconier

och Osvald väckt medlemsförslag om nordiskt forskningssamarbete,

vilket behandlades i ett sammanhang med meddelandena om rekommendation

nr 10/1961 angående samarbete i fråga om högre utbildning och

forskning. I medlemsförslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera

regeringarna att i en nordisk pool samla gemensamma forskningsprojekt

och att därpå fördela dem mellan länderna på lämpligt sätt.

Utskottet konstaterade att frågan om fördelningen av gemensamma nordiska

institutioner och samarbetsprojekt mellan länderna tillhörde de uppgifter,

för vilka regeringarna påtagit sig ansvaret i anledning av rådets ovan
2

Bihang till riksdagens protokoll 106''t. 1 samt. Nr 84

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

nämnda rekommendation nr 10/1961. Regeringarna biträddes vid handhavandet

av denna uppgift av Nordiska kulturkommissionens (NKK) sektion I

och utskottet förutsatte följaktligen att sektion I vid den fortsatta handläggningen

av frågor, förknippade med ett utvidgat nordiskt forskningssamarbete,

också ägnade särskild uppmärksamhet åt just detta spörsmål.

För sin del fann utskottet det till fyllest att upplysningar om utvecklingen

härvidlag framdeles lämnades rådet genom NKK:s berättelser. Utskottet

kunde vidare utläsa ur meddelandena om rekommendation nr 10/1961

att planeringen av det nordiska samarbetet rörande högre utbildning och

forskning kommit att bli en huvuduppgift för NKK:s sektion I. Med hänsyn

härtill ansåg utskottet att erforderliga uppgifter om den vidare utvecklingen

även på detta betydelsefulla område borde kunna erhållas genom NKK:s

berättelser. Under sådana omständigheter fann sig utskottet böra föreslå

rådet att avskriva rekommendation nr 10/1961 såsom slutbehandlad för

rådets del samt att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Rådet biföll utskottets förslag.

Av meddelandena om den vid föregående session antagna rekommendationen

nr 13/1963 angående samarbete mellan de tekniska högskolorna

framgick, att man i de nordiska länderna nu påbörjat ett successivt genomförande

av det nordiska samarbete som expertkommittén för de tekniska

högskolorna hade föreslagit i ett betänkande år 1962. I anslutning

härtill framhöll utskottet att även samarbetet i Norden rörande teknisk

utbildning på lägre nivåer än högskoleplanet enligt dess mening var en

mycket betydelsefull fråga, vars utveckling utskottet även i framtiden

önskade följa. Såvitt gällde den tekniska utbildning som ägde rum inom

det allmänna skolväsendet, upplystes i utskottet, att en expertkommitté

på uppdrag av NKK:s sektion II utarbetat ett förslag som inom kort skulle

behandlas inom kommissionen. Detta föranledde kulturutskottet att understryka

vikten av att hela den tekniska utbildningen, sålunda även den

som anordnades utanför gymnasierna, beaktades när det gällde möjligheterna

för nordiskt samarbete.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 33/1962

angående gemensam utbildning av stadsplanerare m. in. erhöll kulturutskottet

en redogörelse för innehållet i ett betänkande, som en på initiativ

av de enskilda nordiska föreningarna för samhällsplanering särskilt tillsatt

expertkommitté hade avgivit i januari 1964. Enligt denna kommittés

förslag borde den grundläggande utbildningen av samhällsplanerare

försiggå på nationell basis, varvid utbildningen i de olika länderna borde

koordineras så, att den såvitt möjligt förde upp till samma nivå. Det aktuella

behovet av vidareutbildning på området skulle enligt kommitténs

förslag bäst tillgodoses genom nordiskt samarbete, och betänkandet innehöll

också en plan för samnordisk vidareutbildning av 60 personer per år.

Den effektiva kurstiden skulle utgöra 20 veckor och driftsutgifterna för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

verksamheten hade beräknats uppgå till sammanlagt 600 000 svenska kronor.

I förslaget förutsattes vidare inrättandet av en till Stockholm förlagd

samnordisk institution för vidareutbildning av samhällsplanerare, vars

verksamhet borde inledas den 1 september 1965. Expertkommittén menade

därjämte att forskningsverksamheten på ifrågavarande område borde

koordineras och intensifieras men fann det å andra sidan icke erforderligt

att inrätta ett särskilt nordiskt organ för ändamålet. På grundval av dessa

upplysningar kunde utskottet således med tillfredsställelse konstatera att

saken fortskred på ett planenligt sätt.

2. Nordisk tentamensgiltighet

Till kulturutskottet hade hänvisats ett från elfte sessionen uppskjutet

medlemsförslag om nordisk tentamensgiltighet, från svensk sida biträtt av

bl. a. herrar Braconier och Osvald. I förslaget hemställdes att rådet ville

rekommendera dels danska regeringen att vidtaga åtgärder för utfärdande

av tillämpningsföreskrifter för genomförande av nordisk tentamensgiltighet

motsvarande dem, som redan gäller i Finland, Norge och Sverige, dels

ock samtliga regeringar att snarast vidtaga åtgärder i syfte att sprida

kännedom bland studenterna i Norden om de möjligheter att förlägga

studierna till annat nordiskt land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten

öppnat. I utskottet upplystes nu att de nordiska undervisnings-

och kulturministrarna vid sitt möte den 13 och den 14 januari

1964 i Helsingfors beslutat biträda ett av NKIv framlagt förslag om införande

av förenklade bestämmelser för tillgodoräknande av i annat nordiskt

land avlagda akademiska examina. Under sådana omständigheter borde

man kunna räkna med att dessa bestämmelser inom en nära framtid skulle

komma att utfärdas i de nordiska länderna. Beträffande frågan om ökad upplysning

om studiemöjligheterna i Norden fick utskottet veta, att NKK :s sektion

I nyligen utgivit en för akademiska lärare och studerande i de nordiska

länderna avsedd broschyr »Att studera i Norden», vilken distribuerats

till universitet och högskolor. Utskottet kunde således konstatera att arbetet

med dessa frågor sedan föregående session hade fortskridit i flera viktiga

avseenden. Emedan det framlagda förslaget om förenklade tentamensgiltighetsbestämmelser

ännu icke genomförts, ansåg sig utskottet böra följa

saken framgent. På förslag av utskottet beslöt rådet uppskjuta förslaget till

en senare session.

3. Nordiska institutioner

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 20/1963

angående inrättande av »Nordens hus» i Reykjavik hade utskottet tillfälle

att göra sig förtroget med de av professor Alvar Aalto uppgjorda preliminära

ritningarna för denna byggnad. Utskottet kunde också med tillfredsställelse

konstatera att den ekonomiska grundvalen för påbörjandet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b

av arbetet med ett Nordens hus genom regeringarnas försorg hade säkerställts

och att byggnadsarbetena skulle kunna inledas redan under hösten

1964.

Beträffande frågan om ett nordiskt institut för konfliktforskning framgick

av meddelandena om rekommendation nr 15/1962 att det genom försorg

av de nordiska undervisnings- och kulturministrarna hade tillsatts

ett nordiskt expertutskott med uppgift att utreda förutsättningarna för

ett samarbete i fråga om forskning angående internationell politik med

särskilt avseende på studiet av konflikter mellan stater. Detta utredningsarbete

hade i det närmaste slutförts och expertutskottet kunde förväntas

att inom en nära framtid avge sitt betänkande.

Det av herr Lassinantti till elfte sessionen väckta men då uppskjutna tillläggsförslaget

om forskning i arktisk medicin kunde nu prövas av kulturutskottet

sedan det blivit föremål för remissbehandling både i Finland och

Sverige. Det behandlades samtidigt med meddelandena om den tidigare rekommendationen

nr 11/1960 angående forskning i arktisk medicin.

I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att söka genomföra den av nordiska forskningsrådet för arktisk medicin

uppgjorda planen för samarbete om forskning i arktisk medicin.

1 remissyttrandena tillstyrktes enhälligt att ett nordiskt samarbete inleddes

på den arktiska medicinska forskningens område, medan i fråga om

den framlagda verksamhetsplanen vissa avvikande åsikter framfördes. Kulturutskottet

fann för egen del att frågan om samnordiskt främjande av

forskning i arktisk medicin förts framåt sedan den behandlats av de nordiska

undervisningsministrarna och av nordiska forskningsrådet för arktisk

medicin. Planerna inom detta fält hade sålunda blivit mer konkreta och

utskottet förutsatte, att även verkställande åtgärder inom kort skulle vidtagas

av vederbörande myndigheter samt ovannämnda forskningsråd. Såsom

en första och samtidigt grundläggande åtgärd skulle det företagas en enkätundersökning

bland inom de ifrågavarande arktiska områdena verksamma

läkare och andra i hälsovårdsarbete engagerade personer angående deras

uppfattning om aktuella och speciella problem sammanhängande med

miljöomständigheter. Utskottet konstaterade därjämte, att inrättande av ett

samnordiskt institut borde kunna ge ifrågavarande samarbete erforderlig

stadga och därtill utgöra ett centrum för samarbetet på området. Med anledning

härav borde institutionsfrågan såsom även i ovannämnda rekommendation

förutsättes, i skyndsam ordning utredas.

I enlighet med detta önskemål från utskottets sida föreslog utskottet rådet

att antaga en rekommendation till regeringarna att snarast slutföra och

för rådet framlägga resultatet av den inom det för planläggning av forskningen

rörande arktisk medicin tillsatta expertorganet pågående utredningen

angående inrättandet av ett noxdiskt institut för arktisk medicin, anknutet

till en medicinsk fakultet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b

Rådet följde utskottets förslag och antog en rekommendation i överensstämmelse

med detta förslag (nr 17).

b. Skolfrågor

Meddelandena om rekommendation nr 11/1963 angående kursverksamhet

för universitetsstuderande i nordiska språk m. m. utvisade, att den

i rekommendationen föreslagna utvidgningen av kursverksamheten för

universitetsstuderande i nordiska språk m. m. praktiskt taget helt förverkligats

redan under år 1963 samt att erforderliga statsanslag väntades

bli beviljade för anordnande av kurser i full omfattning även under år

1964. I utskottet framkom vidare att den nordiska kursledning, vilken

handhar planeringen och organisationen av dessa språkkurser, framlagt

förslag om ytterligare utvidgning av verksamheten. Den av rådet önskade

nordiska språkkursverksamheten hade sålunda kommit väl i gång och

utskottet fann sig därför böra föreslå rådet att avskriva rekommendationen.

Man räknade därvid med att rådet fortsättningsvis skulle kunna

följa utvecklingen av saken genom NKK:s berättelser. Rådet biföll utskottets

förslag.

Under våren 1963 framlades inom rådets presidium ett samlat program,

grundat på den nordiska samarbetsöverenskommelsen, för ökade ansträngningar

att stärka det nordiska samarbetet. I detta program ingick bland

de föreslagna initiativen på kulturområdet ett medlemsförslag om höjda

anslag för studieutbytesresor mellan nordiska skolor, väckt av bl. a. herr

Alemyr. I förslaget hemställdes att rådet ville rekommendera regeringarna

att bevilja avsevärt förhöjda medel över statsbudgeterna så att föreningarna

Norden i ökad omfattning skulle kunna arrangera studieutbytesresor

mellan skolorna i de nordiska länderna utan reseutgifter för eleverna. Förslaget

hade före sessionen behandlats av kulturella niomannakommittén,

som uttalat att målsättningen för skolelevutbytet på längre sikt borde vara,

att varje elev under sin skoltid erbjöds tillfälle att under åtminstone en

skolresa bekanta sig med förhållandena i ett annat nordiskt land. Att i så

hög grad utvidga denna verksamhet ansåg utskottet däremot icke ligga

inom de faktiska möjligheternas gräns. Utskottet delade emellertid niomannakommitténs

mening att den största vikt borde fästas vid skolelevutbytet

mellan de nordiska länderna och ansåg att avsevärt förhöjda medel

borde anvisas för detta ändamål. Utskottet föreslog därför rådet att

anta en rekommendation till regeringarna att i varje nordiskt land årligen

ställa avsevärt förhöjda medel till förfogande för studieutbytesresor så

att en successiv utbyggnad av elevutbytesverksamheten mellan skolorna

i de nordiska länderna blir möjlig. Rådet följde kulturutskottets förslag

och antog enhälligt den föreslagna rekommendationen (nr 20).

Vid sessionen upptogs vidare två medlemsförslag främst avseende lärarfrågor,

nämligen ett om utbyggnad av folkskoleseminariernas undervisning

i nordiska språk och ett om vidgat lärarutbyte mellan de nordiska länderna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts skrivelse nr <54 år 196t

I det ena förslaget, som väckts av bl. a. herr Gillström, hemställdes att

rådet måtte rekommendera regeringarna alt snarast undersöka möjligheterna

att stärka folkskoleseminariernas undervisning i broderfolkens språk

och ställa nödiga anslag till förfogande för denna nordiska kulturuppgift.

Av det yttrande som kulturella niomannakommittén avgivit över förslaget

framgick att remissmyndigheterna över lag hade varit positivt inställda

till förslaget och understrukit vikten av att undervisningen i berörda språk

vid lärarutbildningsanstalterna effektiviserades. Skyndsamma åtgärder vore

påkallade. Niomannakommittén önskade för sin del understryka vikten

av att vederbörande myndigheter i samband med den pågående utbyggnaden

av lärarutbildningen även undersökte möjligheterna att utvidga undervisningen

i broderländernas språk för blivande lärare. Medan problemställningarna

för Danmarks, Islands, Norges och Sveriges vidkommande i stort

sett var likartade, stod Finland i språkhänseende i en särställning. För

Finland tedde det sig därför naturligt att uppmärksamheten främst ägnades

landets andra nationalspråk, svenskan.

Utskottet sade sig tillmäta frågan om utbyggnaden av folkskoleseminariernas

undervisning i nordiska språk stor betydelse och anslöt sig till de

i niomannakoinmitténs utlåtande framförda synpunkterna. I enlighet därmed

föreslog utskottet rådet att antaga en rekommendation

1. att snarast vidtaga åtgärder för att stärka undervisningen i de nordiska

ländernas språk vid folkskoleseminarier och lärarhögskolor; 2. att vidtaga

åtgärder för anordnande av en effektiv efterundervisning i berörda språk

för redan utexaminerade lärare; 3. att vidtaga åtgärder i syfte att de blivande

lärarna instrueras i den moderna undervisningsmetodiken i fråga om

utnyttjandet av audiovisuella hjälpmedel vid språkundervisningen samt 4.

att ställa nödiga anslag till förfogande för anordnande av utbyte av lärare

mellan seminarier och lärarhögskolor, utbyte av lärarkandidater, besök av

reselektorer eller språkassistenter, föredrag av författare och andra kulturpersonligheter

samt utbyggnad av bibliotekens vid seminarierna och lärarhögskolorna

bestånd av nordisk litteratur samt prenumeration på nordiska

tidskrifter till dessa. Rådet följde utskottets förslag och beslöt att antaga

en rekommendation i saken (nr 23).

Det andra förslaget angående en lärarfråga hade som svenska förslagsställare

fröken Ranmark och herr Osvald. Det innehöll en hemställan om

en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige

att dels årligen ställa envar 100 000 svenska kronor till förfogande för

lärarutbyte mellan primärskolor, dels årligen bevilja ett lika stort belopp

för utbyggande av reselektorverksamheten vid primärskolorna. Kulturella

niomannakommitténs redovisning för inkomna remissyttranden utvisade

att förslaget rönt ett varmt tillstyrkande. En ökning av de statliga anslagen

för lärarutbytes- och reselektorverksamheten på föreslaget sätt sades

erbjuda möjligheter för en avsevärt utvidgad verksamhet i jämförelse

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 81 år l!)6i

med den nuvarande, vilken endast kunnat tå en mera punktartad och törsöksbetonad

karaktär. I sitt eget utlåtande över saken anförde niomannakommittén,

att det med tanke på en ökning av törståelsen mellan de nordiska

länderna på lång sikt och en ökning av det nordiska inslaget i skolundervisningen

borde betraktas som en synnerligen angelägen uppgift att

skapa betingelser för ett avsevärt ökat utbyte av lärare och reselektorer

mellan de nordiska länderna. Härför talade icke minst de mycket positiva

erfarenheterna från den hittills begränsade verksamheten av detta slag. Niomannakommittén

konstaterade, att utbytesverksamheten förekommit även

i kommunal regi, och menade att möjligheterna borde undersökas att stimulera

denna verksamhet på regional basis. Därtill borde både lärarutbytesoch

resclektorverksamhcten utvidgas att gälla samtliga grupper av lärare

och skolor, däribland också yrkesutbildningsanstalter. Niomannakommittén

pekade slutligen på att den föreslagna ökningen av ifrågavarande anslag

förutsatte en omsorgsfull planering av verksamheten och en avvägning mellan

olika skolformer. Kommittén utgick därför ifrån att vederbörande statliga

skolmyndigheter skulle utnyttja den sakkunskap på området, som lärarorganisationerna

och särskilt föreningen Norden besitter. Utskottet lann

det överflödigt att göra något eget uttalande i saken utan begränsade sig till

att blott ge sin anslutning till synpunkterna i niomannakommitténs utlåtande.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation till regeringarna att

dels årligen ställa envar ett belopp — i Sverige å 100 000 svenska kronor och

i de övriga nordiska länderna av motsvarande storleksordning — till förfogande

för lärarutbyte mellan skolor i de nordiska länderna samt att årligen

bevilja ett lika stort belopp för utbyggande av reselektorverksamheten mellan

skolorna i de nordiska länderna (nr 24). En medlem avstod från att

rösta.

Av meddelandena om rekommendation nr 28/1962 angående kurser för

språklärare framgick att genom NKK:s försorg en plan utarbetats för dylika

kurser och att NKK vid sitt plenarmöte i Stockholm den 4—6 november

1963 godkänt en resolution till regeringarna om beviljande av anslag för

genomförande av sagda plan. Framställningen vore för närvarande föremål

för regeringarnas prövning.

5. Radio-, televisions- och teaterfrågor

Ett vid sessionen uppmärksammat förslag hade väckts av bl. a. herr

Sundin och gällde förstärkning av de tekniska förutsättningarna för ett

utvidgat radio- och televisionssamarbete i Norden. Till detta förslag hade

herr Helén väckt ett ändringsförslag om förbättrade mottagningsförhållanden

för svensk television på Aland. De två förslagen behandlades samtidigt

av kulturutskottet. I medlemsförslaget hemställdes, att Nordiska rådet måtte

rekommendera regeringarna att snarast undersöka de tekniska förutsätt
-

krivnin

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts skrivelse nr Si år 196i

ningarna att skapa förbättrade mottagningsmöjligheter för radio och television

mellan de nordiska länderna, särskilt i gränsbygderna. I ändringsförslaget

hemställde herr Helén till rådet att rekommendera regeringarna i

Finland och Sverige att träffa överenskommelse om förbättrad mottagning

lör svensk television på Åland. I sitt utlåtande över medlemsförslaget uttalade

kulturella niomannakommittén att frågan borde tillmätas så stor

betydelse tör kontakterna och det kulturella utbytet mellan de nordiska

bindel na, speciellt i dessas gränsbygder, att vederbörande myndigheter ej

borde sky några ansträngningar att söka förbättringar i mottagningsförhallandena.

För att lämna underlag tör en sakkunnig bedömning av saken

hade niomannakommittén företagit en allsidig utredning rörande samtliga

de problem, som var lörknippade med ökad hör- och sebarhet av radio- och

televisionsprogram mellan de nordiska länderna. Utskottet fann sig för

egen del kunna helt förena sig med kulturella niomannakommitténs synpunkter.

Av det i saken föreliggande materialet framgick vidare, att möjligheterna

till sändning av program över gränserna för närvarande är begränsade

Irånselt i de egentliga gränstrakterna. Allteftersom utbyggnaden

av parallella distributionsnät i de olika länderna fortskrider ökas å

andra sidan de tekniska möjligheterna att åstadkomma vidgat programbyte

mellan de nordiska länderna. För just denna form av samarbete syntes det

utskottet att förutsättningar redan nu förelåg i viss omfattning. För utskottet

upplystes vidare, att Danmark och Sverige för närvarande disponerar

två landsomfattande distributionsnät för ljudradio och att ett tredje nät

skulle bli färdigt i Sverige inom några år. Vad gäller televisionen sändes

icke i något av de nordiska länderna mer än ett program. I Sverige dryftades

dock möjligheterna för ett andra televisionsprogram. I detta sammanhang

erfor utskottet att den statliga rundradion i Finland nyligen genom

inköp av ett enskilt televisionsföretag med egna sändningskanaler och anlaggningar,

de facto erhållit ett andra televisionsnät, som delvis täckte landet.

I anledning av ändringsförslaget ägnade utskottet uppmärksamhet åt

det behov av att kunna mottaga svenska televisionsprogram, som fanns på

Åland. Utskottet fann sig därvid böra bedöma den frågan i ett större sammanhang,

nämligen med avseende på samtliga svenska bosättningsområden

i Finland. Beträffande ändringsförslaget ansåg sig utskottet vidare endast

böra peka på det behov av att se finska televisionsprogram som förefanns

bland det störa antalet till Sverige inflyttade finskspråkiga personer och

icke minst bland den finskspråkiga befolkningen i Västerbotten. Med stöd

av ovan återgivna synpunkter föreslog utskottet, att rådet skulle antaga

två rekommendationer, nämligen dels en i anledning av medlemsförslaget

till samtliga regeringar att snarast förbättra möjligheterna att i de

nordiska länderna taga del av radio- och televisionsprogram från de övriga

nordiska länderna och dels en i anledning av ändringsförslaget till regeringarna

i Finland och Sverige att träffa överenskommelse om förbättrad

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kangl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

mottagning för svensk television inom de svenskspråkiga bosättningsområdena

i Finland samt att finna medel så att den finskspråkiga befolkningen

i Sverige i större utsträckning än för närvarande kan få tillfälle att följa

radio- och televisionsprogram på det egna språket. Mot detta beslut reserverade

sig två norska rådsmedlemmar som påpekade att Nordiska rådet tidigare

uttalat att det samarbete, som redan pågick mellan de nordiska

rundradiostationerna, borde utvecklas vidare i den takt de tekniska förutsättningarna

möjliggjorde. Att antaga en ny rekommendation om samarbete

i allmänna ordalag ansåg de vara överflödigt och sade sig vilja motivera

denna sin ståndpunkt närmare under sakens behandling i rådet.

När saken kom upp till beslut i rådet efter den stora kulturdebatten på

förmiddagen den 20 februari, föreslog nämnda två norska rådsmedlemmar

att rådet skulle rekommendera regeringarna att dels öka Nordvisionssändningarna

i Norden, dels förbättra kvalitén på dessa sändningar. Rådet beslöt

emellertid, att detta förslag icke skulle upptagas till behandling. Vid

omröstningen segrade ulskottsmajoritetens förslag med 53 röster mot 7.

Samtliga närvarande svenska rådsmedlemmar röstade för rekommendationen

(nr 21).

Även beträffande det ovannämnda andra rekommendationsförslaget följde

rådet utskottet och beslöt antaga en rekommendation (nr 22) med den föreslagna

lydelsen. Omröstningssiffrorna blev därvid 56 röster för rekommendationen

och 2 mot densamma. 4 medlemmar avstod från alt rösta. Samtliga

svenska rådsmedlenimar röstade för rekommendationen.

Till elfte sessionen hade herr Lassinantti väckt ett tilläggsförslag om teatersamarbete

inom Nordkalotten, vari han hemställde att rådet måtte rekommendera

dels regeringarna i Norge och Sverige att undersöka förutsättningarna

för en fast teater i nordligaste delarna av respektive land, dels

regeringarna i Finland, Norge och Sverige att underlätta ett teaterutbyte

över gränserna inom Nordkalolt-området. Förslaget uppsköts vid elfte sessionen

och hade sedan dess behandlats av kulturella niomannakommittén.

I dess utlåtande framfördes ståndpunkten att frågan om inrättande av

fasta teatrar i de nordligaste delarna av Norge och Sverige närmast var att

betrakta som en nationell och kommunal angelägenhet, varför det icke förelanns

anledning att tillstyrka en rekommendation angående denna del av

medlemsförslaget. Vad gällde medlemsförslagets andra del föreslog däremot

utskottet rådet antagande av en rekommendation till regeringarna

i Finland, Norge och Sverige att vidtaga åtgärder för att stärka teaterutbytet

över gränserna inom Nordkalott-området och bevilja nödiga anslag härför.

Rådet beslöt också antaga en sådan rekommendation (nr 4). Tre medlemmar

avstod från att rösta.

Av meddelandena om rekommendation nr 2/1961 angående samnordisk

filmproduktion kunde utskottet konstatera att i Danmark, Finland, Norge

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts skrivelse nr Si dr l!)6i

och Sverige åtgärder numera vidtagits eller inom en nära framtid torde

komma att vidtagas för att uppfylla rekommendationens syfte att bereda

möjligheter för alt i princip jämställa samproducerad film med inhemsk.

Under sådana omständigheter kunde utskottet föreslå rådet att avskriva

saken såsom slutbehandlad.

6. Nordisk kulturfond och nordiskt musikpris

Danmarks regering stod bakom de två nya regeringsförslag som väckts

till tolfte sessionen. Bägge hänvisades till kulturutskottet. I det ena av

dem, som avser en nordisk kulturfond, anhålles om uttalande av Nordiska

rådet angående ett förslag om en närmare undersökning av spörsmålet

om åvägabringande av dispositionsmedel, däribland ett samnordiskt dispositionsbelopp,

för kulturella samarbetsändamål. I ett till detta förslag av

bl. a. herr Ohlin väckt ändringsförslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att verka för tillkomsten av en nordisk kulturfond

under gemensam förvaltning. I sitt uttalande om denna sak förklarade

sig utskottet först lägga utomordentligt stor vikt vid att man inom

det nordiska kulturella samarbetet kunde finna så ändamålsenliga finansieringsformer

som möjligt i syfte att uppnå ett snabbt och effektivt genomförande

av de samarbetsprojekt, om vilka enighet förelåg hos vederbörande

sakkunniga instanser. Utskottet kunde därför tillstyrka det danska

förslaget om att företaga en närmare utredning angående frågan om åvägabringande

av tillräckliga dispositionsmedel för finansiering av nordiskt

kultursamarbete. Tilläggsförslaget om upprättande av en nordisk kulturfond

under gemensam förvaltning fann utskottet innefatta så stora principiella

spörsmål — såväl kultur- och finanspolitiska som statsrättsliga —

att det icke var möjligt att ta ställning härtill utan grundliga undersökningar

och förberedelser. Det borde därför uppskjutas till nästa session.

Med denna motivering beslöt utskottet föreslå rådet dels att uppskjuta

vidarebehandlingen av ändringsförslaget till nästa ordinarie session, dels

att i anledning av regeringsförslaget antaga en rekommendation till regeringarna

att företaga en närmare undersökning av spörsmålet om åvägabringande

av dispositionsmedel, däribland ett samnordiskt dispositionsbelopp,

för kulturella samarbetsföremål. Rådet följde utskottets förslag och

antog en rekommendation i enlighet härmed (nr 19). Ändringsförslaget

uppsköts.

Det andra danska regeringsförslaget gällde inrättandet av ett nordiskt

musikpris. I regeringsförslaget anhölls om ett uttalande av Nordiska rådet

om ett från NKK mottaget förslag om inrättande av ett nordiskt musikpris

i Nordiska rådets regi. Nämnda förslag går ut på att det inrättas ett samnordiskt

pris på 50 000 danska kronor att utdelas för ett musikverk av en

nu levande komponist. Med musikverk avses ett symfoniskt, kammarmusikaliskt

eller musikdramatiskt verk eller annan komposition som uppfyl
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts skrivelse nr Si år 196i

ier höga konstnärliga krav. Enligt vad som upplystes utskottet hade de

nordiska undervisnings- och kulturministrarna vid sitt möte i Helsingfors

den 13—14 januari 1964 beslutat anbefalla att ett nordiskt musikpris instiftades

i enlighet med kulturkommissionens förslag och i sådan tid att

priset kunde utdelas första gången år 1965. Utskottet fann sig för sin del

kunna tillstyrka inrättandet av ett nordiskt musikpris i enlighet med det

framställda förslaget och föreslog följaktligen rådet att antaga en rekommendation

till regeringarna i de nordiska länderna att förverkliga det av

NKK i samråd med Nordiska komponistrådet framlagda förslaget om inrättande

av ett nordiskt musikpris å 50 000 danska kronor att utdelas vart

tredje år eller med kortare tidsintervaller, såframt vid revision efter den

första utdelningen år 1965 enighet härom uppnås mellan de nordiska ländernas

regeringar. Rådet följde utskottets förslag och antog den föreslagna

rekommendationen (nr 25) med 57 röster mot 1. En medlem avstod från

att rösta.

7. Utlandsupplysning

Till kulturutskottet hade hänvisats det från föregående session uppskjutna

medlemsförslaget om samarbete mellan de danska, norska och

svenska institutionerna för kulturell upplysning i utlandet. Däri hemställdes

att rådet måtte rekommendera regeringarna — för att möjliggöra en

av förhållandena påkallad starkt ökad utlandsinformation om de nordiska

länderna och om nordiskt samarbete — att snarast undersöka möjligheterna

att upprätta ett omfattande samarbete om denna uppgift mellan de

av staterna finansierade eller understödda institutionerna, Det danske Selskab,

Kontoret for kulturelt samkvem med utlandet och Svenska Institutet

samt ställa behövliga medel till förfogande för ett gradvis genomförande av

ett sådant samarbete.

I fråga om organisationen av det nordiska samarbetet på utlandsinformationens

område hade rådets kulturella niomannakommitté konstaterat,

att man för närvarande i de nordiska länderna var sysselsatt med att söka

åstadkomma en ökad centralisering härav. Enligt niomannakommittén

vore en centralisering ägnad att avlägsna de olägenheter av organisatorisk

art som hittills försvårat ett effektivt samgående mellan länderna och att

underlätta ett intensifierat samarbete. Kommittén ansåg icke att den i

medlemsförslaget framkastade tanken på en permanent samnordisk nämnd

för ändamålet under nuvarande förhållanden var den mest ändamålsenliga

lösningen. Uppenbart var emellertid att de ledande organen för utlandsinformationen

i de olika nordiska länderna borde söka finna någon

form för fortlöpande kontakt sinsemellan, exempelvis genom att med regelbundna

mellanrum anordna sammanträffanden mellan de ledande personerna

vid institutionerna för utlandsupplysning. En effektivisering av

det nordiska samarbetet på utlandsinformationens område borde lämpligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8k år 19C>b

inledas med att man gemensamt gick in för att söka lösa ett antal konkreta

projekt. Niomannakommittén ansåg sig på grundval av det material

den införskaffat efter att ha hört sakkunniga såsom dylika konkreta samarhetsprojekt

kunna rekommendera bl. a. följande: kursverksamheten för

utlänningar, lektoratsverksamheten i utlandet, publikationsverksamheten,

och inrättandet av ett nordiskt institut i de västliga delarna av USA. Kulturutskottet

fann sig helt kunna dela de i niomannakommitténs utlåtande

framt orda synpunkterna och föreslog därför rådet antagandet av en rekommendation

till regeringarna att, för att möjliggöra en av förhållandena

påkallad kraftigt ökad utlandsinformation om de nordiska länderna och

om nordiskt samarbete, snarast undersöka möjligheterna för att etablera

ett omfattande samarbete härom mellan de statligt finansierade eller understödda

institutionerna, däribland om en utbyggnad av den nordiska

kurs-, lektorats- och publikationsverksamheten samt om en undersökning

av förutsättningarna för att grunda ett nordiskt kultur- och informationscentrum

i västra USA, samt ställa nödiga medel till förfogande för ett gradvist

genomförande av ett sådant samarbete. Rådet beslöt enhälligt att följa

utskottets förslag och antog rekommendationen (nr 5). En medlem avstod

från att rösta.

8. Gemensam arbetsmarknad för bibliotekarier

I det till rådets tionde session av bl. a. herrar Gillström och Osvald

väckta medlemsförslaget om gemensam arbetsmarknad för bibliotekarier

hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna att få till stånd

en gemensam nordisk arbetsmarknad för bibliotekarier. Förslaget, som

uppskjutits vid den tionde och den elfte sessionen, hade nu blivit föremål

för en noggrann granskning av kulturella niomannakommittén. Såsom

sammanfattning av sin ståndpunkt i saken hade niomannakommittén uttalat,

alt de formella hindren för genomförande av en nordisk arbetsmarknad

för bibliotekarier främst vore att söka i gällande medborgarskapsbestämmelser

i Danmark och Finland samt i språkbestämmelserna i Finland.

Därutöver funnes hinder av mera praktisk natur hl. a. bristen på regler

i pensionshänseende. Behörighetskraven torde å andra sidan blott undantagsvis

behöva vålla svårigheter. När därtill samtliga remissinstanser

- såväl statliga och kommunala som de som företräder bibliotekarierna

själva — tillstyrkt att åtgärder måtte vidtagas för införande av en nordisk

arbetsmarknad för bibliotekarier, ansåg sig kulturutskottet med rätta kunna

konstatera att gynnsamma betingelser förelåg för skapandet av en

gemensam nordisk arbetsmarknad för bibliotekarier. Det föreslog därför

rådet att rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undanröja

de återstående hinder, som föreligger för genomförandet av en gemensam

nordisk arbetsmarknad för bibliotekarier. Rådet följde utskottets förslag

och antog en rekommendation härom (nr 2).

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is skrivelse nr 84 år 1964

29

9. Övriga frågor

Kulturutskottet hade även att behandla ett av herr Gillström väckt

medlemsförslag om biblioteksersättning till nordiska författare, vari hemställdes

att rådet måtte rekommendera dels regeringarna i Danmark och

Sverige att genomföra en sådan ordning beträffande ersättning till författare

för bibliotekslån m. m., att i Danmark och Sverige likställighet

uppnås mellan författare från samtliga nordiska länder, dels samtliga

regeringar att överväga möjligheterna att samman jämka systemen för ersättning

till författare för bibliotekslån, så att allmän likställighet mellan

författare från olika länder kan uppnås. Vid den förberedande behandlingen

av saken i niomannakommitténs regi hade konstaterats att betydande

skiljaktigheter är rådande mellan de olika nordiska länderna i

fråga om grunden för biblioteksersättningens erläggande. För sin del ansåg

niomannakommittén att dessa skiljaktigheter försvårade möjligheterna

att uppnå en enhetlig lösning omfattande samtliga länder men ansåg likväl

att det skulle utgöra en så betydande vinning för det nordiska kulturella

samarbetet om nordisk litteratur med avseende på biblioteksavgiflens

beräknande kunde betraktas som en enhet och om de i de olika länderna

utgående ersättningarna till författare för bibliotekslån knnde utsträckas

till att gälla författare från alla nordiska länder, att allvarliga

ansträngningar borde göras för uppnående av en lösning av denna fråga.

Möjligheterna borde finnas att uppnå åtminstone partiella lösningar, vilka

i ett senare skede måhända kunde utbyggas till ett enhetligt samnordiskt

system. Samtidigt med att en sådan partiell lösning infördes, borde en

grundlig utredning verkställas om möjligheterna att i en framtid skapa

ett system, som på ett bättre sätt uppfyller önskemålet om en allnordisk

biblioteksersättning. Kulturutskottet delade till fullo niomannakommitténs

uppfattning och föreslog rådet antagandet av en rekommendation till regeringarna

att i samråd med vederbörande fackorganisationer utreda

möjligheterna att genomföra en sådan ordning beträffande ersättning till

författare för bibliotekslån m. m., att likställighet uppnås mellan författare

från samtliga nordiska länder. Rådet beslöt också antaga en sådan rekommendation

(nr 3).

Vid behandlingen av den sedvanliga berättelsen från Nordiska kulturkommissionen

konstaterade utskottet att den vid föregående session bebådade

omorganisationen av NKK nu hade blivit genomförd. Kommissionen

hade därvid dels blivit utökad med flera medlemmar, dels erhållit en fastare

anknytning till fackministerierna i de nordiska länderna. Utskottet tog vidare

del av de många och betydelsefulla saker som NKK arbetat med under de

senaste åren och av vilka flera för övrigt var upptagna som självständiga

saker på utskottets saklista.

Liksom vid föregående sessioner hade kulturutskottet även att behandla

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

berättelsen om samarbetet mellan de nordiska ländernas språknämnder. Berättelsen

utvisade denna gång alt samarbetet mellan språknämnderna fortgått

efter samma riktlinjer som tidigare och att i Island i budgetförslaget

för år 1964 upptagits anslag för inrättande av en isländsk språknämnd. En

isländsk språknämnd torde därmed inom en nära framtid kunna påräknas

inleda sin verksamhet.

C. Saker behandlade av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

En av huvudfrågorna för socialpolitiska utskottets arbete gällde liksom

tidigare år arbetsmarknadsfrågorna.

I ett till elfte sessionen väckt men till tolfte sessionen uppskjutet medlemsförslag

hade herr Birger Andersson hemställt, att rådet ville rekommendera

regeringarna att ingå en överenskommelse om gemensam nordisk

arbetsmarknad för tandläkare i huvudsaklig överensstämmelse med ett i

»Nordisk udredningsserie» 1962: 6 framlagt förslag. Utskottet underströk

i likhet med socialpolitiska niomannakommittén betydelsen av att en gemensam

nordisk arbetsmarknad för tandläkare genomfördes. Då av föreliggande

utredning framgick, att tandläkarutbildningen i de nordiska länderna

torde vara likvärdig, ansågs något hinder icke föreligga mot att låta

tandläkare, som på grundval av tandläkarutbildning i ett av länderna eller

som med stöd av därmed jämställd utbildning i icke-nordiskt land vunnit

legitimation som tandläkare, erhålla legitimation även i de övriga länderna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) i enlighet

med ovannämnda hemställan. En medlem avstod från att rösta.

Av olika skäl hade det redan år 1960 färdigställda förslaget till överenskommelse

om en samnordisk arbetsmarknad för läkare ännu icke blivit

undertecknat av de medverkande länderna. Från svensk och dansk sida

hade tidigare meddelats, att något hinder för undertecknande av överenskommelsen

icke förelåg för deras del. Inför utskottet upplystes att sedan

tidigare föreliggande hinder numera undanröjts, man även från Finlands

och Norges sida var beredd att underteckna överenskommelsen. Socialpolitiska

utskottet uttalade sin tillfredsställelse med att överenskommelsen om

nordisk arbetsmarknad för läkare snart komme att undertecknas.

Arbetet med rekommendation nr 14/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för farmaceuter hade blivit fördröjt med anledning av att det utkast

till överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter,

som utarbetats från danskt håll, först nu efter detalj granskning inom det

för ändamålet tillsatta danska arbetsutskottet syntes kunna översändas till

medlemmarna i det nordiska arbetsutskottet för farmaceutisk personal.

Socialpolitiska utskottet uttalade som sin förhoppning, att arbetet snarast

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

skulle påbörjas inom det nordiska arbetsutskottet och där bli föremål för

skyndsam behandling, ledande till en positiv lösning av frågan om gemensam

arbetsmarknad för farmaceuter.

En fråga, som upptagit en stor del av socialpolitiska utskottets tid vid

tidigare sessioner, var aktuell även denna session, nämligen rekommendation

nr 8/1961 angående gemensam arbetsmarknad för sjöfolk. Av utredningen

framgick, att Finlands och Sveriges regeringar var beredda att för

sin del i princip godkänna föreliggande utkast till överenskommelse mellan

Danmark, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad

för visst nautiskt befäl. Den danska regeringen kunde i princip ansluta

sig till förslaget om att söka få till stånd en ordning, innebärande ett ömsesidigt

godkännande av behörighetsbevis för nautiskt befäl på nordiska fartyg.

Från norska regeringen hade man förklarat sig för närvarande icke

böra ge uttryck för ett norskt ställningstagande till utkastet. Beträffande

den del av rekommendationen som avsåg frågan om gemensam arbetsmarknad

för fartygstelegrafister upplystes, att den var föremål för fortsatta undersökningar.

Socialpolitiska utskottet, som förutsatte att överläggningarna i frågan om

en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad för visst nautiskt

befäl skulle försätta, uttalade förhoppningen, att dessa överläggningar

samt de fortsatta undersökningarna om gemensam arbetsmarknad för fartygstelegrafister

skulle kunna leda till positiva resultat.

Ytterligare en arbetsmarknadsfråga var att behandla, nämligen rekommendation

nr 19/1958 angående gemensam arbetsmarknad för veterinärer.

För socialpolitiska utskottet upplystes att kontakt upprätthölls mellan lärarkollegierna

vid de nordiska ländernas veterinärhögskolor för att söka få

till stånd en allsidig orientering om de skiljaktigheter som förelåg i de

skilda ländernas undervisning vid veterinärhögskolorna. Socialpolitiska utskottet

fann det angeläget, med hänsyn till den tidrymd som förflutit sedan

rekommendationen antogs och till att något mera påtagligt resultat av det

inledda arbetet ännu icke redovisats, att det påbörjade arbetet skyndsamt

fördes vidare och att ett positivt resultat av rekommendationen inom en snar

framtid skulle komma till stånd.

Som ett spörsmål av arbetsmarknadskaraktär var även att betrakta regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 26/1963 angående tillgodoräknande

av offentlig tjänst i nordiskt land i fråga om pensionsrätt. Rekommendationen

innebär, att regeringarna skulle låta utarbeta samt antaga

en överenskommelse mellan länderna, enligt vilken en i offentlig tjänst anställd

och till statlig pensionsordning knuten arbetstagare berättigades att

i pensionshänseende tillgodoräkna anställningstid, som enligt annat nordiskt

lands statliga pensionssystem berättigade till pension. Inför socialpolitiska

utskottet påpekades från norsk sida att ifrågavarande spörsmål

torde kunna få sin slutliga lösning i samband med att frågan om en allmän

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 84 år 1964

tjänstepensionering lösts i samtliga nordiska länder. Utskottet uttalade

som önskemål att inför nästa session erhålla skriftlig redogörelse för vad

som åtgjorts i denna sak.

Ytterligare ett spörsmål, som var att betrakta som en arbetsmarknadsfråga,

upptogs till behandling. Det gällde ett medlemsförslag med hemställan

om rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna för

införande av ensartade regler angående auktorisation av glasögonoptiker.

Socialpolitiska niomannakommittén hade tillstyrkt förslaget under framhållande

bl. a. av behovet av att kringgärda glasögonoptikernas ansvarsfulla

yrkesutövning med någon form av auktorisation. Med hänsyn till att

efter niomannakommitténs ställningstagande till medlemsförslaget nya synpunkter

hade framförts från danskt håll, föreslog socialpolitiska utskottet,

att rådet måtte uppskjuta medlemsförslagets behandling till nästa ordinarie

session för att därigenom ge utskottet rådrum att inhämta ytterligare informationer

i saken. På angivna skäl beslöt rådet uppskjuta den vidare behandlingen

av regeringsförslaget till 1965 års session.

2. Utbildningsfrågor

I ett till elfte sessionen väckt men till tolfte sessionen uppskjutet regeringsförslag

hemställde Finlands regering, att rådet måtte till behandling

upptaga frågan om möjligheterna att i större utsträckning än hittills i samarbete

med alla nordiska länder anordna utbildning av den mera kvalificerade

personalen på de sociala verksamhetsområdena. Socialpolitiska utskottet

framhöll, att uppenbara fördelar stod att vinna, om den kompletterande

utbildningen och fortbildningen för kvalificerad personal på det sociala

området anordnades gemensamt av de nordiska länderna i större utsträckning

än hittills. Utskottet delade socialpolitiska niomannakommitténs

uppfattning om att fortbildningen skulle knytas till redan befintliga

läroanstalter i form av kurser och att därför grundandet av någon ny läroanstalt

icke var aktuell. Utskottet betonade särskilt önskvärdheten av att

denna sak upptogs till omedelbar behandling, då frågan om utbyggnad av

utbildningen av personal på det sociala och angränsande socialmedicinska

området var aktuell i vissa av de nordiska länderna. I sitt förslag hemställde

utskottet till rådet att antaga en rekommendation till regeringarna att

utreda förutsättningarna för ett vidgat samarbete i fråga om utbildning av

personal på det sociala området, särskilt inriktat på kompletterande utbildning

och fortbildning av kvalificerad personal. En rekommendation (nr 14)

av denna lydelse antogs av rådet med 60 röster mot 1.

Bland utbildningsfrågorna förelåg ett från elfte sessionen uppskjutet tillläggsförslag

om samnordisk utbildning av instruktionssjukgymnaster. Socialpolitiska

utskottet delade de synpunkter, som framförts av socialpolitiska

niomannakommittén i dess utlåtande angående det stigande behov av

välutbildade lärare, s. k. instruktionssjukgymnaster, som förelåg i de nor
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8''t år 196b

diska länderna på grund av pågående utbyggnad av sjukgymnastutbildningen

i länderna. I fastare former organiserad utbildning för dessa instruktionssjukgymnaster

saknades för närvarande. Utskottet fann i likhet med

niomannakommittén, att undervisningen av sjukgymnasterna i de nordiska

länderna var i sådan grad likartad, att en samordning av lärarutbildningen

borde kunna ske utan större svårigheter. Goda förutsättningar för att genomföra

en samnordisk instruktionssjukgymnastutbildning ansågs därför i

och för sig föreligga. Utskottet ansåg det särskilt angeläget, att under nu

pågående utbyggnad av sjukgymnastutbildningen i de skilda länderna, uppmärksamheten

riktades på möjligheterna att lösa frågan om utbildning av

instruktionssjukgymnaster gemensamt på ett eller annat sätt. På förslag a\

utskottet antog rådet en rekommendation (nr 6), vari rådet hemställde till

regeringarna att gemensamt utreda förutsättningarna för en samnordisk

utbildning av instruktionssjukgymnaster.

I anslutning till rekommendation nr 8/1961 angående gemensam arbetsmarknad

för sjöfolk hade väckts ett tilläggsförslag om gemensamma nordiska

utbildningskurser för navigationsskollärare. I förslaget fiamhölls att

med hänsyn till navigationsskollärarnas ringa antal i varje nordiskt land

anordnandet av gemensamma kurser skulle vara fullt motiverat av ekonomiska

och rent praktiska skäl. Utskottet fann det angeläget, att förutsättningarna

i olika avseenden för en sådan samnordisk utbildning av navigationsskollärare,

som tilläggsförslaget avsåg, fortsättningsvis närmare undersöktes,

och att detta skedde utan dröjsmål. På förslag av utskottet antog

rådet en rekommendation (nr 18) med hemställan till regeringarna i

de nordiska länderna att undersöka förutsättningarna för att genomföra

en samnordisk utbildning av navigationsskollärare.

3. Sociallagstif t ningen m. m.

En betydelsefull och omfattande sak, som socialpolitiska utskottet hade

att behandla, gällde frågan om en harmonisering av sociallagstiftningen i

Norden. I ett till elfte sessionen väckt medlemsförslag hade bl. a. herr Kellgren

hemställt, att rådet ville rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder

i syfte att uppnå förenlietligande av de nordiska ländernas sociallagstiftning.

Av den utredning som nu framlades för socialpolitiska utskottet

framgick, att vid ett möte under sommaren 1963 mellan de nordiska

ländernas socialministrar och Nordiska rådets socialpolitiska niomannakommitté

frågan om harmonisering av sociallagstiftningen i Norden närmare

diskuterats, varvid man funnit att en systematisk kartläggning av olikheterna

inom den nordiska sociallagstiftningen med hänsyn tagen till harmoniseringsmöjligheterna

borde företagas för att på så sätt få en klar bild

av räckvidden av ett eventuellt harinoniseringsarbete. Niomannakommittén

hade under hösten 1963 påbörjat denna kartläggning.

Harmoniseringsarbetet hade inom niomannakommittén i första hand

3 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 84

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 84 år 196i

koncentrerats till sådana lagstiftningsområden, beträffande vilka en harmonisering

tedde sig möjlig enligt en av de nordiska socialministrarna år 1959

i Fevik godkänd rapport från Nordiska socialpolitiska kommittén. En jämförande

sammanställning över de nordiska ländernas arbetslöshetsförsäklingslagstiftning

hade utarbetats. Av denna fann utskottet i likhet med niomannakommittén

alt beträffande åtskilliga frågor, såsom karenstid, avgiftsvillkor

och försäkringsår, en harmonisering torde kunna uppnås. Särskilt

underströk utskottet den betydelse en harmonisering av arhetslöshetsförsäkringslagstiftningen

kunde få för den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.

Beträffande övriga lagstiftningsområden, som enligt utredningen tedde

sig harmoniseringsbara, nämligen bidragsförskottsreglerna, arbetarskyddslagstiftningen,

socialhjälpslagarna och semesterlagstiftningen, ansåg utskottet

att harmoniseringsarbetet, förutom beträffande bidragsförskottsreglerna,

där man i harmoniseringsavseende nått så långt som för närvarande var

möjligt, skulle fortsätta på samma sätt som tillämpats beträffande arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen.

I sitt förslag hemställde utskottet till rådet

att antaga en rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna

för en harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring.

En rekommendation (nr 13) av denna lydelse antogs

också av rådet. Medlemsförslagets behandling i övrigt beslöt rådet på utskottets

förslag uppskjuta till nästa ordinarie session.

Under rubriken sociallagstiftningen kan även hänföras rekommendation

nr 1/1960 angående tjänstepensionsförmåner i Sverige för löntagare från

annat nordiskt land, vilken sak hänvisats till socialpolitiska utskottet. Av

meddelande från Sveriges regering framgick, att frågan om den svenska

tilläggspensioneringens tillämpning på andra nordiska medborgare än svenska

var föremål för behandling av nordiska socialpolitiska kommittén i dess

underutskott för vissa pensionsfrågor (nordiska pensionsutskottet), vars

ställningstagande var beroende av de ändringar i den svenska lagstiftningen,

som kunde komma att föreslås av en av den svenska regeringen tillsatt

utredning.

4. Köttkontroll och livsmedelslcigstiftning

En fråga av stort intresse, i vilken skilda uppfattningar gjorde sig gällande,

utgjorde ett av herr Osvald väckt medlemsförslag om förenhetligande av

veterinärbestämmelserna för köttkontroll. Förslaget innebar en hemställan

till rådet att rekommendera regeringarna att under medverkan av köttbranschens

organisationer i länderna låta utarbeta likformiga regler rörande

köttkontrollen för att få till stånd dels en av samhandeln betingad, nödvändig

förenkling av vetcrinärbestämmelserna, dels en harmonisering av de olika

ländernas veterinära bestämmelser för import och export av kött dels

ock ett enhetligt veterinärcertifikat, som kunde följa varusändningarna och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 8i år 1964

som gjorde ytterligare veterinärkontroll i mottagarlandet överflödig. Socialpolitiska

utskottet fann av utredningen i likhet med socialpolitiska niomannakommittén,

att ett betydande praktiskt behov förelåg för en samordning

av gällande nordiska veterinärbestämmelser för köttkontroll. Förenhetligande

av reglerna skulle i hög grad underlätta den nordiska samhandeln

med kött- och fläskvaror, en handel, som, såvitt kunde bedömas, framdeles

successivt skulle öka. Vid bedömning av saken fann utskottet att två slag

av regler normerade detta område, nämligen dels de regler avseende köttkontroll,

som återfinns i livsmedelslagstiftningen, dels de regler som tillkommit

för att hindra spridande av smittosamma djursjukdomar. Då medlemsförslaget

i viss mån torde beröra frågor rörande livsmedelslagstiftningen,

och då den nordiska handeln med slakteriprodukter i ökande utsträckning

omfattade inom livsmedelsindustrien bearbetade varor, fann utskottet

som förutsättning för en friare samhandel att livsmedelslagstiftningen i

detta avseende gjordes mera enhetlig. Utskottet ansåg att denna fråga kunde

upptagas till behandling inom det underutskott under den nordiska livsmedelslagstiftningskommitté,

som tillsatts med anledning av den tidigare

rekommendationen nr 11/1962 angående likartad livsmedelslagstittning

m. m. Beträffande de veterinära bestämmelserna för import och export av

kött, en viktig del av den politik som fördes i fråga om bekämpande av

smittosamma husdjurssjukdomar, fann utskottet, att frågan om en eventuell

harmonisering av dessa borde kunna övervägas inom nämnda underutskott.

Ett sådant övervägande kunde enligt utskottets mening företagas

utan någon särskild rekommendation från rådets sida. Utskottet löreslog,

att rådet icke skulle företaga sig något med anledning av medlemsförslaget.

De norska utskottsmedlemmarna biträdde utskottets förslag under motivering

att beträffande de veterinära bestämmelserna om import och export

av kött, som tillkommit till skydd för spridande av djursjukdomar, de icke

kunde tillstyrka någon form av samordning, som skulle innebära en liberalisering

av de stränga krav som nu uppställdes i Norge på detta område.

Danmarks och två av Finlands utskottsmedlemmar reserverade sig mot

förslaget och hemställde, att rådet skulle antaga en rekommendation i huvudsaklig

överensstämmelse med förslagsställarens hemställan.

Efter omröstning beslöt rådet i enlighet med utskottets förslag att icke

företaga sig något med anledning av medlemsförslaget. För reservationens

förslag till rekommendation röstade 19 medlemmar, däribland herr Lundström,

medan 27 röstade mot förslaget till rekommendation, däribland övriga

närvarande svenska medlemmar med undantag för herr Ahlkvist som

avstod från att rösta.

I anslutning till ovannämnda medlemsförslag behandlades meddelanden

från Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar om rekommendation

nr 11/1962 angående likartad livsmedelslagstiftning m. m. Av meddelandena

framgick, att efter överläggningar mellan representanter för de

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

nordiska länderna underkommittéer tillsatts med uppgift att utarbeta närmare

riktlinjer för genomförande av likartade bestämmelser beträffande

särskilt angivna områden inom livsmedelslagstiftningen, samt att förslag

till samarbetsavtal på livsmedelslagstiftningens och livsmedelskontrollens

område utarbetats, vilket skulle föreläggas respektive länders regeringar

för godkännande. Socialpolitiska utskottet uttalade sin tillfredsställelse med

det hittills uppnådda resultatet.

5. Trijgghetsfrågor

En fråga av speciellt intresse var ett medlemsförslag, väckt av rådsmedlemmar

från Finland, med hemställan att rådet ville rekommendera regeringarna

att gemensamt låta undersöka möjligheterna att genom en likartad

lagstiftning åstadkomma en för alla parter tillfredsställande lösning av

spörsmålet om arbetstagares trygghet i anställning, varvid huvudvikten

borde läggas på frågan om arbetsgivares fria rätt till uppsägning av anställda.

Det konstaterades i socialpolitiska utskottet, att stora olikheter förelåg

i de nordiska ländernas system beträffande arbetstagares rätt till trygghet

i anställning. I Danmark och Sverige var förhållandena i princip reglerade

genom avtal mellan arbetsmarknadens parter, rättspraxis eller föreskrifter

i tjänstereglementen. I Norge hade frågan om anställningstryggheten reglerats

genom lagstiftning, medan Finland och Island saknade regler på detta

område. Utskottet konstaterade vidare, att av de remissinstanser, som yttrat

sig över medlemsförslaget, vissa ansåg att spörsmålet om arbetstagares

skydd mot obefogad uppsägning skulle lösas genom likartad nordisk lagstiftning,

medan andra menade att sådant skydd bäst skulle åstadkommas

genom avtal i varje enskilt land.

Med hänsyn tagen till att förhandlingar pågick mellan arbetsmarknadens

huvudparter i vissa av de nordiska länderna, där bl. a. här berörda frågor

var föremål för diskussion, ansåg utskottet sig för närvarande icke böra

taga slutlig ståndpunkt till saken. Resultatet av förhandlingarna borde avvaktas,

innan rådet uttalade sig i denna angelägenhet. Utskottet uttalade

som möjligt att det vid sitt slutliga ställningstagande skulle komma att föreslå

en internordisk ordning på området. En sådan torde dock böra utformas

under hänsynstagande till vad arbetsmarknadsparterna kommit fram

till, varför ett studium av gällande avtalsförhållanden skulle bli nödvändigt.

På utskottets förslag beslöt rådet uppskjuta vidare behandling av medlemsförslaget

till nästa ordinarie session.

6. Sommartid

Särskilt stort intresse tilldrog sig frågan om sommartid. Vid rådets elfte

session hade antagits en rekommendation med hemställan till regeringarna

i Danmark, Norge och Sverige att försöksvis genomföra sommartid efter

enhetliga regler. I anslutning till de meddelanden som nu lämnades i an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b

ledning av rekommendationen till årets session väcktes av en norsk medlem

ett tilläggsförslag med hemställan att rådet ville rekommendera regeringarna

i Danmark, Norge och Sverige att undersöka lämpligheten av att införa

ny nordisk normaltid, överensstämmande med Finlands.

Av meddelandena framgick, att ett försöksvis införande av sommartid i

Danmark icke var aktuellt och att för Sveriges vidkommande frågan var föremål

för fortsatt prövning.

I tilläggsförslaget betonades särskilt de nackdelar som var förbundna med

ett införande av sommartid med dess två årligen återkommande tidsomställningar.

Med hänsyn härtill föreslogs därför en undersökning av möjligheterna

till införande av ny nordisk normaltid. I tilläggsförslaget påpekades

särskilt de problem som hade anknytning till samfärdseln och i synnerhet

till kommunikationsväsendets årliga omställningar. Genom införande av en

ny nordisk normaltid överensstämmande med den för närvarande i Finland

rådande skulle hithörande nackdelar elimineras, samtidigt som man

skulle tillgodogöra sig de fördelar som var förbundna med sommartiden,

bl. a. ur hälsosynpunkt. Tilläggsförslagets genomförande skulle visserligen

innebära, att de nordiska länderna skulle komma i otakt med den mellaneuropeiska

tiden, men de nackdelar som härigenom skulle uppstå torde vara

begränsade i förhållande till de fördelar, som skulle vinnas inom andra

områden, såsom t. ex. ur trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet anslöt sig till

här anförda synpunkter och underströk för sin del betydelsen av en samordning

av de nordiska ländernas tidsangivning. Utskottet föreslog rådet

att antaga en rekommendation i enlighet med förslagsställarens hemställan.

Mot beslutet reserverade sig de danska utskottsmedlemmarna, en norsk

rådsmedlcm och herr Gustafsson i Kårby, vilka hemställde att rådet icke

skulle företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget. Reservanterna uttalade

sin tveksamhet huruvida en undersökning av förutsättningarna för

införande av s. k. östeuropeisk tid kunde ge upplysningar som skilde sig

från de erfarenheter, som vunnits av pågående undersökning av förutsättningarna

för sommartidens införande.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning

förkastades rekommendationsförslaget med 35 röster mot 17, som

avgavs för förslaget. Av de svenska medlemmarna röstade för förslaget herr

Birger Andersson, fru Gärde Widemar, herrar Tage Johansson, Lassinantti

och Georg Pettersson och fröken Ranmark medan herr Ahlkvist, fröken Andersson,

herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, Gustafsson i Stockholm, Lundström

och Ohlin, fru Segerstedt Wiberg samt herr Thapper röstade emot.

7. Övriga frågor

Vid föregående session hade rådet antagit en rekommendation nr 25/

1963 angående inrättande av nordiskt institut för odontologisk materialprovning.

I anslutning till denna rekommendation hade nu väckts ett till
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 8i dr 196i

läggsförslag av herr Sundin med hemställan att rådet ville rekommendera

regeringarna att vid utformning och placering av ett nordiskt institut för

provning av dentalmaterial beakta att vissa ekonomiska intressen icke tilllätes

influera på ett sådant instituts organisation och ledning.

Av de meddelanden som nu lämnades framgick, att med anledning av rekommendationen

ett möte för diskussion mellan berörda länders representanter

angående institutets placering planerades hållas under första delen

av år 1964. Utskottet noterade sin tillfredsställelse med ärendets utveckling.

Beträffande tilläggsförslaget uttalade utskottet, att ett blivande provningsinstituts

organisation och ledning givetvis skulle intaga en helt oberoende

ställning gentemot privatpersoners och organisationers ekonomiska

intressen. På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning

av tilläggsförslaget.

1). Saker behandlade av trafikutskottet

7. Pass- och reselättnader

Den enda passfråga, som trafikutskottet hade att behandla vid denna session,

härrörde från regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 17/

1962 angående legitimation vid inresa i det nordiska passområdet jämte tillläggsförslag

av herr Lundström om reselegitimation för medborgare i Beneluxländerna

vid inresa i detta passområde. I tilläggsförslaget påpekades att

medborgare i de tre Benelux-länderna behandlades mindre gynnsamt i legitimationshänseende

än medborgare i de fyra länder, vilkas identitetskort

erkändes som reselegitimation vid inresa i det nordiska passområdet och

hemställdes om en rekommendation till regeringarna att låta företaga en

undersökning av möjligheterna alt godtaga även Benelux-ländernas identitetskort.

Rådet beslöt på förslag av utskottet att anse rekommendationen

såsom slutbehandlad.

Vid behandlingen av tilläggsförslaget förklarade sig utskottet se med

stor sympati på spörsmålet att utvidga rätten till inresa i det nordiska passområdet

på grundval av identitetskort till att också omfatta medborgare i

Benelux-länderna, men fann sig å andra sidan böra avstyrka förslaget tills

vidare. Anledningen härtill var dels att regeringarna helt nyligen undersökt

möjligheterna att godtaga även Benelux-ländernas identitetskort (NU 1963:

7), dels att EEC-länderna nyligen tagit upp frågan om införande av enhetliga

legitimationskort för hela sexstatsunionen. Under sådana omständigheter

syntes det utskottet klokast att något se tiden an. Samtidigt anslöt sig

trafikutskottet till Nordiska samfärdselkommitténs hemställan till myndigheterna

att uppmärksamma möjliga framtida förändringar rörande andra

länders identitetskort och i förekommande fall taga initiativ till eventuellt

godkännande av sådana kort som reselegitimation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b

39

2. Gemensam nordisk transportpolitik m. m.

På trafikpolitikens område hade utskottet två förslag att behandla, nämligen

dels ett från elfte sessionen uppskjutet förslag om gemensam nordisk

transportpolitik, dels ett till sessionen av herr Gustafsson i Stockholm väckt

ändringsförslag om riktlinjer för nordisk transportpolitik. I medlemsförsiaget

hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark,

Finland, Norge och Sverige att snarast möjligt låta utreda möjligheterna att

främja de internordiska transporterna genom en samnordisk transportpolitik

som kunde genomföras utan att bryta med det internationella samarbetet

i ett större sammanhang. I ändringsförslaget hemställdes om en rekommendation

till regeringarna att undersöka möjligheterna att lägga de i förslaget

till svenska riksdagen framlagda nya riktlinjerna för den statliga

svenska trafikpolitiken (prop. nr 191/1963) till grund för en gemensam

nordisk transportpolitik.

Vid behandlingen av dessa två förslag som skedde i ett sammanhang, lämnades

utskottet en utförlig redogörelse för riktlinjerna för den framtida

svenska trafikpolitiken. Utskottet konstaterade att denna politik, som bl. a.

hade till ändamål att införa friare konkurrensförhållanden på transportområdet

till gagn för näringslivet, omfattade ett så stort komplex, av problem,

att det tidsmässigt icke varit möjligt för myndigheterna i de övriga länderna

att genomgå och ta ställning till de föreliggande förslagen. Därtill kom,

att förhållanden i de andra länderna på transportområdet skilde sig från

förhållandena i Sverige. Under diskussionerna i utskottet kom man därför

fram till att ett närmande mellan de nordiska ländernas transportpolitik

häst kunde ske etappvis och fann det lämpligt att utskottet, i den mån det

efter den föreslagna ändringen av rådets arbetsformer skulle bli ett permanent

arbetande organ, under det kommande året höll sin uppmärksamhet

riktad på möjligheterna till en gradvis anpassning av de nordiska ländernas

transportpolitik. I avvaktan på sådan behandling ansåg utskottet det

vara mest ändamålsenligt att tills vidare uppskjuta behandlingen av såväl

medlemsförslaget som ändringsförslaget. Detta blev också rådets beslut. Beträffande

en specialfråga, som under de senaste åren vållat viss irritation,

nämligen de skilda systemen för beskattningen av dieseldrivna lastbilar i

Norge och Sverige och därmed frågan om konkurrensförhållandet i lastbilstrafiken,

uttalade utskottet sin tillfredsställelse över det för utredning av

spörsmålet nyligen tillsatta norsk-svenska utskottet med representanter för

ländernas skatte- och samfärdselmyndigheter.

Under sommaren 1963 hade Nordiska tariffkommittén överlämnat till

järnvägsstyrelserna i Danmark, Finland, Norge och Sverige ett delbetänkande

med förslag till vissa samnordiska tariffer. Genom de föreslagna taxorna

skulle man enligt tariffkommittén kunna ernå en bättre anpassning till konkurrensen

på transportmarknaden än genom de nuvarande gränssnittfrak
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

terna, vilka brytes vid de nationella gränsövergångarna. I ett till sessionen

väckt medlemsförslag, på svensk sida biträtt av herr Osvald, hemställdes nu

om en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och

Sverige om att i överensstämmelse med detta förslag på försök tillämpa enhetstaxor

för vissa typer av godstrafik på järnväg. I likhet med Nordiska

samfärdselkommittén som haft saken till förberedande behandling, fann utskottet

att en nordisk enhetstariff för järnvägsgods borde eftersträvas och

att ett första steg mot detta mål var att på försök pröva de föreslagna åtgärderna.

När det sedan upplystes för utskottet att de fyra ländernas järnvägsstyrelser

i princip hade accepterat förslaget, föll det sig naturligt för utskottet

att föreslå rådet att anta en rekommendation till regeringarna att försöksvis

tillämpa ett system med enhetstariffer för vissa typer av godstrafik

på järnväg som ett första steg i riktning mot åstadkommande av en enhetlig

nordisk godstrafik. Rådet följde enhälligt utskottets förslag och antog rekommendationen

(nr 15).

Vid sin behandling av berättelsen från Nordiska interimskommittén för

samordning av transportforskningen nöjde sig utskottet med att ge sin

anslutning till Nordiska samfärdselkommitténs utlåtande över berättelsen.

I detta utlåtande hänvisades till att trafikutskottet vid elfte sessionen hade

rekommenderat nordiska transportforskningskommittén (NTK) att snarast

möjligt företaga en utredning om behovet och möjligheterna för utvidgad

transportekonomisk forskning i Norden samt att framlägga utkast till

en plan för utbyggnad av en transportforskning till nytta för ländernas

transportpolitik. Samfärdselkommittén hade nu med tillfredsställelse konstaterat

att denna sak intagit en central plats i NTK:s verksamhet under

det gångna verksamhetsåret och att NTK med sikte på att påskynda arbetet

med denna sak tillsatt en särskild arbetsgrupp.

3. Öresundsfrågor

Vid sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

28/1963 angående fast öresundsförbindelse erhöll utskottet en översiktlig

redogörelse för de remissyttranden som inkommit från svenska myndigheter

och organisationer över öresundsdelegationernas förslag till bro över Öresund.

I utskottet upplystes vidare, att den danska och den svenska regeringen

uppnått enighet om att upprätta en gemensam arbetsgrupp med uppgift

bl. a. att granska de utredningar som insänts av olika remissinstanser i avsikt

att därmed erhålla underlag för att bedöma i vilken utsträckning kompletterande

undersökningar vore erforderliga, att organisera och genomföra

eventuellt kompletterande bottenundersökningar samt att följa upp det av

delegationerna insamlade materialet beträffande trafiken på Öresund. Utskottet

underströk att arbetet med denna fråga borde påskyndas så alt beslut

om förbindelsens läge snarast kunde träffas och förklarade sig för sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

del komma att avgiva ett utlåtande i denna fråga snarast efter Nordiska rådets

öresundskonferens i april månad 1964.

Danmarks och Sveriges regeringar hade även lämnat meddelanden om rekommendation

nr 5/1962 angående utbyggande av öresundsregionen. Därav

framgick att utkastet till arbetsordning för ett öresundsråd godkänts av de

danska och svenska kommunerna i öresundsområdet och att medlemmarna

av rådet kunde förväntas komma att utpekas mycket snart. Härefter skulle

rådet kunna konstituera sig och sända representanter till nämnda öresundskonferens.

I trafikutskottet rådde i övrigt enighet om att en rad av de

uppgifter, som måste lösas för att säkra en ändamålsenlig utveckling av

öresundsregionen, icke kunde lösas av kommunerna allena utan krävde

statsmakternas medverkan.

4. Bilfårjeförbindelse mellan Finland och Sverige

Ett till sessionen av bl. a. herr Lundström väckt förslag om reguljär bilfärjeförbindelse

mellan Finland och Sverige och regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 22/1962 angående bilfärjeförbindclse mellan

Finland och Sverige behandlades av trafikutskottet i ett sammanhang. I herr

Lundströms förslag hemställdes, att rådet skulle rekommendera regeringarna

i Finland och Sverige att snarast fastlägga huvudsträckningen för en i

europavägssystemet ingående bilfärjeförbindelse mellan Finland och Sverige.

Samfärdselkommittén, som behandlat detta förslag före sessionen, hade

uttalat att det med fog kunde konstateras att under de snart två år, som förflutit

sedan antagandet av rådets tidigare rekommendation i ärendet (nr 22/

1962), endast mycket ringa konkreta åtgärder vidtagits för att få till stånd

den planläggning och koordinering mellan myndigheterna, varom rådet uttalat

önskemål. Frågans vikt krävde enligt kommitténs mening att regeringarna

ägnade den ökad uppmärksamhet och gav konkret uttryck härför genom

att tillsätta en gemensam tjänstemannagrupp med uppgift att utreda

och framlägga förslag till sträckning av ifrågavarande färjeförbindelse. En

dylik arbetsgrupp borde bl. a. även uppmärksamma de åländska intressena

i sammanhanget.

Vid behandlingen av förslaget i utskottet anmäldes att på svensk sida i

november 1963 tillsatts en arbetsgrupp representerande en rad myndigheter

med intresse i saken. Arbetsgruppen hade bl. a. fått till uppgift att söka

lägga fram prognoser för utvecklingen av trafiken mellan Sverige och

Finland under perioden 1964—1975 beträffande såväl passagerare som godsoch

personbilstrafiken samt att utreda behovet av färjekapacitet och utbyggnad

av vägförbindelser. Utskottet fann det nu i hög grad angeläget att motsvarande

arbetsgrupp upprättades i Finland och att därefter de två arbetsgrupperna

sammanslogs till ett gemensamt organ. Med stöd av sådana synpunkter

föreslog utskottet rådet att anta en rekommendation till regeringarna

i Finland och Sverige att tillsätta en gemensam arbetsgrupp med uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8i år 196k

att framlägga förslag till huvudsträckningen för en i europavägssystemet ingående

bilfärjeförbindelse mellan Finland och Sverige med anknytning till

Åland. Till detta beslut knöt herr Georg Pettersson en reservation, vari

han påpekade att en rekommendation från rådets sida icke var erforderlig

för lösande av detta spörsmål, enär det framkommit att en arbetsgrupp tillsatts

i Sverige för ifrågavarande sak och att man kunde förvänta att denna

grupp skulle komma att ta kontakt med Finland i frågan. Vid omröstningen

segrade utskottsmajoritetens förslag med 47 röster mot 3. Av de svenska

rådsmedlemmarna röstade herrar Gustafsson i Stockholm och Georg Pettersson

mot rekommendationen. Övriga medlemmar röstade för rekommendationen

utom herrar Ahlkvist och Birger Andersson samt fröken Ranmark

som avstod från att rösta. Rådet hade därmed antagit en rekommendation i

ämnet (nr 8).

5. Vägfrågor

De vid tidigare sessioner ofta talrika vägfrågorna hade ej sin motsvarighet

vid tolfte sessionen. I någon mån berördes de likväl genom meddelandena

om rekommendation nr 14/1963 angående byggande av mellanriksvägar.

Trafikutskottet kunde vid sin behandling härav notera att ett

norsk-svenskt utskott hade tillsatts under 1963 med uppgift att utarbeta

förslag beträffande samordning av vägbyggande av gemensamt intresse för

de två länderna. I sitt korta utlåtande om denna sak gav utskottet tillika

sin anslutning till Nordiska samfärdselkommitténs principiella uttalande

rörande mellanriksvägar och tillfogade för egen del att byggande av nya

mellanriksvägar och utbyggnad av existerande vägar mellan länderna av

utskottet tillädes stor betydelse. Man ville därför hemställa till vägmyndigheterna

att söka påskynda arbetet, i den mån detta kunde vara möjligt.

6. Resebyråfrågor

En av de två resebyråfrågor, som trafikutskottet hade att behandla vid

sessionen, gällde regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/

1962 angående samarbete i fråga om resebyråverksamhet i utlandet. Beträffande

samarbetsformerna på utländsk botten för denna verksamhet kunde

utskottet registrera att det gemensamma kontoret i Tyskland ersatts med

nationella kontor, vilkas chefer höll nära kontakt med varandra, bl. a. vid

gemensamma möten. I Rom hade vidare upprättats ett nytt gemensamt

kontor. Vidare kunde utskottet med tillfredsställelse konstatera att NTTK

(Nordiska turisttrafikkommittén) hade fattat principbeslut om att de nationella

turistkontoren i New York skulle flyttas samman för att skapa

en mer rationell drift och i övrigt för att förstärka kontakterna mellan

kontoren. Förslag härom skulle ha utarbetats senast till den 1 maj 1964.

Utskottet fann det vidare naturligt att medverka till att representanter för

NTTK inbjöds, i enlighet med av kommittén framförda önskemål, till de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Mnj:ts skrivelse nr 84 år 1964 43

överläggningar om turistspörsmål som ägde rum inom Nordiska rådets olika

organ.

Det andra spörsmålet avseende resebyråer gällde lagstiftning om resebyråverksamhet.

Det togs upp i anledning av regeringsmeddelandena om den

vid föregående session efter åtskillig debatt antagna rekommendationen

nr 3/1963. Utskottet fick nu veta att Danmarks Rejsebureau Förening och

Dansk Rejsebureau Förbund i princip beslutat att varje resebyrå, som var

ansluten till föreningarna, skulle uppvisa en garanti på 100 000 danska

kronor såsom säkerhet för berättigade krav ifrån resebyråernas kunder.

Enligt planerna skulle denna garantiordning börja tillämpas redan före

den kommande resesäsongen. Beträffande läget i Finland utvisade meddelandena

att det i maj 1963 avgivna betänkandet om resebyråverksamhet fortfarande

var föremål för regeringens överväganden. I Sverige skall den enskilda

auktoriserade byrån kunna förete en garanti på 100 000 svenska kronor.

Utskottet kunde sålunda konstatera att utvecklingen på detta område

gick i den av Nordiska rådet önskade riktningen men ansåg likväl ännu icke

tiden inne att avskriva saken utan fann sig även fortsättningsvis böra

följa utvecklingen.

7. Nordisk trafiklagstiftning; internordisk giltighet för körkort

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 5/1963 angående

gemensam nordisk trafiklagstiftning uttryckte trafikutskottet önskemål

om att nordiska vägtrafikkommitténs arbete med utkastet till en gemensam

nordisk trafiklagstiftning påskyndades bl. a. därför att behandlingen

av en råd därmed sammanhängande frågor (t. ex. angående körkort för

motorfordon) ej gärna kunde uppskjutas mycket längre. Ä andra sidan syntes

vägtrafikkommittén med dess samlade sakkunskap vara det organ, som

låg närmast till att handlägga dylika frågor, något som kommittén svårligen

kunde åtaga sig innan den avslutat sin huvuduppgift.

Till sessionen hade herr Lassinantti väckt ett förslag om internordisk

giltighet för körkort för motorfordon, vari hemställdes att rådet måtte rekommendera

regeringarna att genomföra en ordning, varigenom nordiska

medborgare, som vistades i annat nordiskt land än sitt hemland, skulle tilllåtas

utan tidsbegränsning utnyttja sina nationella körkort för motorfordon

i enlighet med de regler, som gällde för innehavare av körkort i besökslandet.

Enligt utskottets uppfattning var denna fråga av stor betydelse. En förutsättning

för att nationella körkort skulle kunna erhålla samma giltighet i

alla nordiska länder var dock att det i stort sett rådde enhetliga regler för

utställande, förnyelse och indragning av körkort för motorfordon.

Sådan enhetlighet var för närvarande icke för handen i Norden. Möjligen

kunde något initiativ från rådet i detta avseende vara påkallat. För att lämna

tid till övervägande härom borde förslaget därför uppskjutas. Detta blev

också rådets beslut efter utskottets förslag. I övrigt begränsade sig utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

till att uttala önskvärdheten av att nära kontakt etablerades mellan myndigheterna

för att undvika att olikheterna mellan körkortsbestämmelserna

vidgades i sådana fall, då ändringar i de nationella reglerna beträffande körkort

måste företas, innan ärendet hade hunnit behandlas inom nordiska vägtrafikkommittén

eller annat gemensamt organ.

8. Övrigt

Till föregående session hade väckts ett medlemsförslag om gemensam

norsk-svensk utbyggnad av navigationshjälpmedlen i nordostligaste Skagerak

och Oslofjords-området, från svensk sida biträtt av herr Eliasson.

Under tiden sedan elfte sessionen hade nu inhämtats remissyttranden över

förslaget. Av dessa framgick att det rådde ett starkt intresse för att sjöfarten

även i ifrågavarande område skulle kunna utnyttja Decca-systemet

vid navigeringen. I utskottet upplystes vidare, att ifrågavarande norska och

svenska myndigheter hade tillsatt ett arbetsutskott för samråd i frågan.

Detta arbetsutskott hade så sent som i början av februari 1964 hållit ett

möte i Oslo, varvid förslag ställts om byggande av en Deccakedja som

skulle täcka hl. a. de i medlemsförslaget berörda områdena. Arbetsgruppens

förslag förväntades vidare komma att föreläggas de två ländernas regeringar

inom den närmaste framtiden. Under sådana omständigheter syntes

en rekommendation från rådets sida icke vara erforderlig. Utskottet inskränkte

sig därför till att uttala en förhoppning om en positiv lösning av

saken och föreslog rådet att icke företa sig något i anledning av medlemsförslaget.

Detta blev också rådets beslut.

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om inrättande av en nordisk

kommission för trafiksamarbete. I förslaget hemställdes, under förutsättning

att den töreslagna ändringen i rådets arbetsformer genomfördes,

att rådet måtte anta en rekommendation till regeringarna att upplösa Nordiska

samfärdselkommittén och inrätta en tjänstemannakommitté med uppgilt

att tillvarata det nordiska samarbetet på samfärdselns område. Bakgrunden

till detta förslag var att, därest den föreslagna ändringen av rådets arbetsformer

antogs, detta kunde förväntas medföra alt en stor del av den

sedan 1957 verksamma Nordiska samfärdselkommitténs arbetsuppgifter

överfördes till Nordiska rådets trafikutskott. Därmed skulle det finnas risk

för dubbelarbete om två parlamentariska organ skulle sysselsätta sig med

samfärdselfrågor. Under sådana omständigheter syntes det naturligt att

nedlägga Nordiska samfärdselkommittén. Ä andra sidan fanns det enligt

förslagsställarna goda skäl att organisera samarbetet på samfärdselns område

på samma sätt som samarbetet organiserats beträffande Nordiska rådets

övriga fyra verksamhetsområden, inom vilka tjänstemannakommittéer arbetade

parallelt med rådsorganen. I konsekvens härmed borde Nordiska

samfärdselkommittén, som ju varit ett av regeringarna tillsatt organ, ersättas

med en kommitté bestående av tjänstemän från de ministerier i de olika

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

länderna, som handhade samfärdselsfrågor. Till en sådan ny kommitté var

det likaledes naturligt att knyta Nordiska samfärdselkommitténs nuvarande

sekretariat för att härigenom dra nytta av den erfarenhet, som hade

samlats där under årens lopp.

Trafikutskottet delade i stort sett den i förslaget framförda uppfattningen.

Enighet rådde i utskottet om att Nordiska samfärdselkommitténs verksamhet

borde fortsätta vad beträffade den del av arbetet som icke skulle överföras

till Nordiska rådets trafikutskott. Mest ändamålsenligt var därför att

kommittén omorganiserades så att de parlamentariska medlemmarna lämnade

kommittén och att det fortsatta arbetet fördes vidare av kommitténs

sekretariat. Den sålunda ombildade kommittén skulle ha till främsta uppgift

att stå till förfogande för rådets trafikutskott. Den borde tillika avgiva

en årlig berättelse till rådet om sin verksamhet. Utskottet förutsatte att Nordiska

samfärdselkommittén i dess nya skepnad i erforderligt omfång tog

direkt kontakt med vederbörande fackministerier och att ministerierna tillmötesgick

framställningar om att låta sig representeras av tjänstemän i

kommitténs arbete. I enlighet med utskottets förslag antog rådet en rekommendation

till regeringarna om att Nordiska samfärdselkommittén ombildas

på så sätt att kommitténs parlamentariska ledamöter utträder och kommittén

därefter i framtiden består endast av det nuvarande sekretariatet (nr

30) Vid omröstningen om rekommendationen avstod herrar Ahlkvist och

Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg från att rösta.

Vid behandlingen av Nordiska samfärdselkommitténs senaste verksamhetsberättelse

fann trafikutskottet det även i framtiden vara önskvärt för

rådet att erhålla en årlig berättelse för en rad trafikspörsmål, vilkas utveckling

rådet i avsaknad av en dylik berättelse icke skulle kunna följa. Denna

berättelse syntes mest naturligt böra avgivas av samfärdselkommittén i dess

föreslagna nya utformning.

För första gången hade rådet till sessionen erhållit en berättelse om samarbetet

mellan de nordiska postförvaltningarna. Berättelsen lades till handlingarna.

Rådet hade likaledes för första gången erhållit en berättelse om samarbetet

mellan de nordiska teleförvaltningarna. I anledning av berättelsen

hade herr Lassinantti väckt ett tilläggsförslag om enhetlig telefontaxa. Han

hemställde däri, att rådet skulle rekommendera regeringarna att i förbindelse

med den pågående automatiseringen av telefonnätet undersöka möjligheterna

att få till stånd taxenedsättningar för internordiska telefonsamtal,

särskilt i gränsområdena.

Utskottet begränsade sig till att om berättelsen konstatera att det rådde

ett nära samarbete mellan teleförvaltningarna och att detta samarbete kunnat

framvisa många positiva resultat. Vad beträffade tilläggsförslaget be
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

fanns det önskvärt att förvaltningarna i de olika länderna vid utbyggandet

och automatiseringen av telefonnätet även sökte skapa möjligheter för en

nedsättning och harmonisering av taxorna för internordiska telefonsamtal.

Utskottet såg därför med sympati på tilläggsförslaget men ansåg samtidigt

att frågan borde utredas närmare, innan rådet kunde antaga en rekommendation

i saken. På utskottets förslag beslöt rådet att uppskjuta den fortsatta

behandlingen av tilläggsförslaget till nästa ordinarie session.

E. Saker behandlade av ekonomiska utskottet

1. Skattesamarbete

1 ett av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm till nionde sessionen väckt,

sedermera uppskjutet medlemsförslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna för ett samarbete beträffande

utformningen av de nationella beskattningssystemen. Inom ramen

för medlemsförslaget har behandlats tre spörsmål, nämligen 1. frågan

om företagsbeskattningen, 2. frågan om den individuella beskattningen

och 3. frågan om samverkan mellan skattekommittéer och skattemyndigheter

vid förberedande av skattelagstiftning. Vad angår sistnämnda spörsmål

antogs vid tionde sessionen, till vilken förslaget uppskjutits, rekommendationen

nr 30/1962 angående samarbete i fråga om skatteutredningar.

I övriga delar uppsköts frågans behandling till elfte sessionen, vid vilken

rådet ånyo beslöt uppskjuta vidare behandling av medlemsförslaget i icke

färdigbehandlade delar till nästa ordinarie session.

Ekonomiska utskottet framhöll att frågan om en harmonisering av bolagsbeskattningen

aktualiserats i ett ändringsförslag till rådets tolfte session.

Enligt utskottets mening tillgodosåg detta medlemsförslagets syfte

vad gällde företagsbeskattningen. Utskottet konstaterade beträffande den

individuella beskattningen att skattebetalarföreningarna i Norden nyligen

utarbetat en omfattande komparativ undersökning. Då ekonomiska niomannakommittén

emellertid inte haft tillfälle att närmare genomgå utredningsmaterialet,

ansåg utskottet att medlemsförslaget i denna del borde

uppskjutas ånyo. I enlighet härmed beslöt rådet uppskjuta vidare behandling

av medlemsförslaget i icke färdigbehandlade delar till nästa ordinarie

session.

Till tolfte sessionen hade, såsom nämnts ovan, väckts ett ändringsförslag

om harmonisering av skattereglerna för bolag. Förslagsställarna påyrkade

en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige

att utreda frågan om en harmonisering av reglerna för bolagsbeskattningen

på ett sätt som kunde bidraga till att ge bolagen i de fyra länderna likartade

konkurrensvillkor inom EFTA. Förslagsställarna konstaterade att

det förelåg betydande olikheter i skattehänseende mellan de nordiska län
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 i år 196i

derna beträffande såväl skattesatser och skattetryck som mer speciella stadganden

i skattelagarna. De framhöll att bolagsbeskattningens betydelse ur

konkurrenssynpunkt sannolikt skulle komma att öka allteftersom tullar

och andra handelsrestriktioner slopades mellan länderna. De ansåg det därför

nödvändigt att man sökte harmonisera denna beskattning.

Förslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,

som framhöll, att bolagsbeskattningen var ett av de områden, där åtgärder

kunde komma i fråga för att förverkliga den nordiska samarbetsöverenskommelsens

stadganden om samarbete för att undanröja hinder för handeln

mellan de nordiska länderna. Beträffande möjligheten att betrakta

bolagsbeskattningen mer eller mindre isolerat från andra beskattningsformer

ansåg kommittén att ingreppen i de mera allmänna skattereglerna

borde kunna bli relativt begränsade om man i första hand koncentrerade

harmoniseringen till skattesatserna. Niomannakommittén föreslog att rådet

skulle rekommendera regeringarna i de fyra länderna att utarbeta ett

program för en framtida harmonisering av bolagsbeskattningen. Tre av

kommitténs medlemmar, däribland herr Strand, hade emellertid reserverat

sig. De menade bl. a. att en harmonisering av aktiebolagsskatterna sannolikt

måste följas av en harmonisering av skattesatserna även för de företag som

inte var aktiebolag. Så långtgående åtgärder ansåg de inte rimliga, såvida

man inte önskade skapa en nordisk ekonomisk union. De ansåg därför att

förslaget borde falla.

Ekonomiska utskottet delade den av flertalet remissinstanser redovisade

uppfattningen att en harmonisering av skattesatserna för aktiebolag svårligen

kunde genomföras om inte en anpassning även skedde vad gällde beskattningen

av fysiska personer. En så långtgående harmonisering ansåg

utskottet i varje fall i dagens läge icke aktuell. Det torde få ankomma på

varje enskilt land att bedöma vilken anpassning av beskattningens storlek

som de internationella konkurrensförhållandena eventuellt kunde föranleda.

Utskottet ansåg det däremot angeläget att man på nordiskt plan undersökte

i vad mån reglerna för beskattning av aktiebolag kunde eller

borde harmoniseras. Utskottet ansåg alt bättre förutsättningar härigenom

skulle skapas för en eventuell framtida anpassning av skattesatserna och

hemställde att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att utreda frågan i vad mån en harmonisering

av bolagsbeskattningens konstruktion och metoder var en lämplig väg att

befrämja de ekonomiska förhållandena i Norden.

Efter en kortare debatt antog rådet en rekommendation (nr 26) i enlighet

med utskottets förslag med 51 röster. Tre medlemmar avstod från att

rösta.

Utskottet hade vidare att behandla ett av bl. a. herrar Cassel och Hernelius

väckt medlemsförslag om harmonisering av huvudformerna för indirekt

beskattning. I förslaget hemställdes, att Nordiska rådet måtte re
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts skrivelse nr <94 dr 196t

kommendera regeringarna att gemensamt organisera utredningsarbetet rörande

den indirekta beskattningens internationella harmonisering på ett

sådant sätt att en nära samverkan mellan de nordiska länderna kunde

komma till stånd i denna fråga och att alla möjligheter till en harmonisering

av de nordiska systemen för denna beskattning tillvaratoges. Förslagsställarna

önskade aktiva förberedelseåtgärder för en successiv anpassning

till ett framtida enhetligt västeuropeiskt system för indirekt beskattning

och föreslog därför alt en intim kontakt skulle upprättas mellan

de nationella organ i Norden som redan sysslade med den indirekta beskattningen.

De ansåg vidare att en samnordisk kommitté skulle tillsättas

för att utreda harmoniseringsfrågan.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,

som tillstyrkt detsamma under framhållande av att en nordisk harmonisering

på detta område var angelägen även om de nordiska länderna

icke anslöts till EEC. I motsats till åtskilliga svenska remissinstanser ansåg

kommittén det icke nödvändigt att avvakta allmänna skatteberedningens i

Sverige betänkande innan en rekommendation i frågan beslutades. Kommittén

framhöll att det fanns anledning förmoda att detta betänkande skulle

komma att innehålla material, som kunde begagnas som lämplig utgångspunkt

för en nordisk kommittés arbete. Kommittén förslog därför att rådet

skulle rekommendera regeringarna att gemensamt undersöka förutsättningarna

för en anpassning av de nordiska systemen för indirekt beskattning

till det system för denna beskattning som förbereddes inom EEC. Mot

detta beslut reserverade sig herr Strand som menade att förslaget borde

uppskjutas i avvaktan på resultatet av allmänna skatteberedningens arbete.

I likhet med ekonomiska niomannakommittén ansåg ekonomiska utskottet

det betydelsefullt, att de nordiska länderna gemensamt undersökte

förutsättningarna för och angelägenheten av en harmonisering av de nordiska

systemen för indirekt beskattning. Utskottet förutsatte att en nordisk

utredning inte igångsattes förrän allmänna skatteberedningen slutfört

sitt arbete. Utskottet föreslog att rådet skulle rekommendera regeringarna

att gemensamt undersöka förutsättningarna för en internationell

anpassning av de nordiska systemen för indirekt beskattning särskilt under

beaktande av det system för denna beskattning som förbereddes inom

EEC. Rådet antog med 55 röster mot 4 en rekommendation (nr 27) i överensstämmelse

med utskottets förslag; två medlemmar avstod från att rösta.

Rådet hade vidare att behandla ett av bl. a. herr Braconier väckt medlemsförslag

om harmonisering av skatter och avgifter på vissa varor. I

förslaget hemställdes att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna

att undersöka möjligheterna för en harmonisering av de nordiska ländernas

regler om punktbeskattning på sådana områden där nuvarande olikheter

skapar särskilda svårigheter. I förslaget framhölls att punktbeskattningen

fått en mycket varierande utformning i de olika nordiska länderna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 8''t år 1961

samt att dessa olikheter fått till följd att skattebelastningen och därmed

konsumentpriserna för flertalet av de av dessa skatter berörda varorna avsevärt

växlar från land till land, vilket förhindrade en naturlig konkurrens

mellan producenterna. Förslagsställarna hävdade att punktbeskattningen

i Norden borde göras till föremål för en komparativ undersökning avsedd

att ligga till grund för en framtida harmonisering av denna beskattning

på sådana punkter där olikheterna förorsakade särskilda olägenheter för

den internordiska handeln.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,

som ställt sig positiv till förslaget och ansåg att en gemensam nordisk

kommitté lämpligen borde tillsättas för att utföra den aktuella undersökningen.

Kommitténs första uppgift borde vara att förteckna de aktuella

varorna och att visa efter vilka principer de beskattades i respektive

nordiskt land samt att beräkna deras statsfinansiella betydelse. Nästa steg

borde vara att utreda på vilka punkter förefintliga olikheter i beskattningshänseende

förorsakade olägenheter för handeln. Niomannakommittén

förordade den rekommendation varom hemställdes i medlemsförslaget. I

niomannakommittén hade emellertid herr Strand reserverat sig. Han ansåg

att kommittén bort föreslå rådet att i avvaktan på resultatet av allmänna

skatteberedningens arbete uppskjuta behandlingen av medlemsförslaget till

en senare session.

Ekonomiska utskottet delade helt de synpunkter som kommit till uttryck

i ekonomiska niomannakommitténs utlåtande. Utskottet underströk

emellertid att den åsyftade framtida harmoniseringen endast avsåg beskattningsregler

som förorsakade särskilda olägenheter. På ekonomiska

utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28) till regeringarna

i enlighet med medlemsförslaget. En medlem avstod från att rösta.

På saklistan för tolfte sessionen stod också regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 30/1962 angående samarbete i fråga om skatteutredningar.

I sina meddelanden hänvisade regeringarna till de meddelanden

som avgavs inför rådets elfte session. Av dessa framgick att regeringarna

ansåg att ett tillfredsställande och väl fungerande samarbete sedan

länge existerade mellan berörda myndigheter och sakkunniga i de nordiska

länderna och att man avsåg att fortsätta detta samarbete.

Ekonomiska utskottet framhöll att regeringarnas meddelanden rörande

den aktuella rekommendationen hittills varit så knapphändiga att utskottet

saknat möjlighet att bedöma karaktären och omfattningen av samarbetet.

Enligt utskottets mening var det därför angeläget att regeringsmeddelandena

till nästa rådssession innehöll en relativt fyllig redogörelse

för samarbetet på området.

4 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 saml. Nr 84

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts skrivelse nr år 196i

2. Finansiella och penningpolitiska frågor

Till sessionen hade bl. a. herr Kellgren väckt ett medierasförslag om

inrättande av en nordisk investeringsbank. I förslaget hemställdes att

Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att snabbt klarlägga

förutsättningarna för att skapa en nordisk investeringsbank samt att därefter

avgöra frågan om en dylik banks inrättande. Genom medlemsförslaget

aktualiserades en gammal fråga som på sin tid utgjort en betydelsefull

del av planerna på den gemensamma nordiska marknaden. Som exempel

på frågor, som närmare borde utredas, nämnde förslagsställarna spörsmålet

om huruvida de internationella kapitalmarknaderna lämnade utrymme

för en ökad nordisk upplåning, vilka verksamhetsuppgifter en nordisk

investeringsbank i dagens läge borde få samt vilken sammansättning och

vilka arbetsformer den borde ha. I anledning av medlemsförslaget hade

en av rådets ledamöter väckt ett ändringsförslag, i vilket framhölls att

det vid medlemsförslagets beredning framkommit ett så rikt och allsidigt

material, att rådet redan vid tolfte sessionen borde fatta positiv ställning

till förslaget. Förslagsställaren hemställde sålunda att Nordiska rådet måtte

rekommendera regeringarna att fatta ett principbeslut om inrättande av

en nordisk investeringsbank eller ett finansieringsinstitut samt att därefter

i skyndsam ordning låta utreda de praktiska bestämmelserna angående

bankens eller institutets upprättande.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté

som hävdade att man genom en utredning borde söka klarlägga förekomsten

av investeringsprojekt, som icke kunde finansieras på normalt

sätt, och om investeringsbanken genom sin verksamhet kunde väntas tillföra

Norden i dess helhet ytterligare kapital. Kommittén föreslog att rådet

skulle rekommendera regeringarna att utreda behovet av och förutsättningarna

för att upprätta en nordisk investeringsbank eller liknande finansieringsinstitut.

Ekonomiska utskottet delade niomannakommitténs uppfattning att det

om möjligt borde klarläggas om det ur ekonomisk synpunkt förelåg eller

kunde väntas uppstå ekonomiskt sunda investeringsprojekt, som inte kunde

finansieras av redan existerande kreditinstitut. Utskottet ansåg det önskvärt

att den föreslagna utredningen genomfördes snabbt med sikte på ett

snart principiellt ställningstagande, så att projektet antingen kunde bearbetas

vidare eller helt skrinläggas. Utskottet hemställde, att rådet skulle

rekommendera regeringarna att snarast utreda behovet av och förutsättningarna

för att upprätta en nordisk investeringsbank eller ett liknande finansieringsinstitut.

Rådet antog en sådan rekommendation (nr 9). En medlem

avstod från att rösta.

Ekonomiska utskottet hade vidare att behandla ett av fröken Andersson

jämte en dansk medlem väckt förslag om liberalisering av kapitalrörelserna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr år W6b

51

inom Norden. I förslaget hemställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera

regeringarna att snarast frigöra kapitalrörelserna mellan de nordiska

länderna efter i medlemsförslaget förordade riktlinjer. I förslaget hänvisades

till OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelser, till vilken fyra

av de fem nordiska länderna anslutit sig, dock med reservationer på ett

flertal punkter. Förslagsställarna ansåg att de nordiska länderna reservationslöst

borde uppfylla OECD-kodens förpliktelser samt att dessutom snarast

vidtaga åtgärder i syfte att avlägsna övriga valutapolitiska hinder för

investeringar i grannländerna.

Rådets ekonomiska niomannakommitté, som förberett medlemsförslaget

inför tolfte sessionen, föreslog med stöd av de övervägande positiva remissutlåtandena

att regeringarna i Norden måtte undersöka frågan om att i

största möjliga utsträckning draga tillbaka sina reservationer till OECDkoden.

Yad gällde frågan om en mer långtgående liberalisering ansåg niomannakommittén

att detta spörsmål borde utredas av det nordiska utskottet

för finansiella frågor. Niomannakommittén ansåg det emellertid

oklart om en dylik mer långtgående liberalisering begränsad till Norden var

förenlig med de nordiska ländernas förpliktelser gentemot övriga OECDländer.

Med hänvisning till bl. a. art. 20 i den nordiska samarbetsöverenskommelsen

föreslog niomannakommittén att rådet skulle rekommendera

regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att utreda och eventuellt

avlägsna hindren för fria kapitalrörelser inom Norden i den mån en

sådan liberalisering är förenlig med förpliktelserna enligt OECD-koden.

Ekonomiska utskottet anslöt sig till de synpunkter som kommit till uttryck

i niomannakommitténs utlåtande och hemställde, att rådet måtte

rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att

snarast utreda frågan om en liberalisering av kapitalrörelserna i Norden

samt att eventuellt avlägsna dessa hinder i den mån en liberalisering av

denna karaktär är förenlig med förpliktelserna enligt OECD-koden. En av

utskottets ledamöter reserverade sig i det han ansåg att grundtanken i det

föreliggande ärendet föreföll vara att skapa bättre förutsättningar för bildandet

av nordiska truster och karteller. Han kunde inte förena sig med

majoriteten om den föreslagna rekommendationen i andra hänseenden än

att saken måtte utredas och klarläggas.

Efter debatt antog rådet en rekommendation (nr 16) i enlighet med

utskottsmajoritetens förslag med 53 röster mot 4. En medlem avstod från

att rösta.

3. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Meddelandena om rekommendationen nr 12/1959 angående ekonomiskt

samarbete samt meddelandena om rekommendation nr 17/1963 angående

ekonomiskt samarbete jämte berättelsen från Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete behandlades av ekonomiska utskottet i ett sam
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

manhang. Till berättelsen, som innehöll en redogörelse för arbetet inom ministerkommittén

och Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, var fogade

fyra bilagor, dels en redogörelse för utvecklingen inom EFTA, dels en redovisning

beträffande de handelsförhandlingar som enligt beslut vid GATT:s

ministermöte i maj 1963 skall anordnas inom organisationens ram under

1964, dels en rapport från cheferna för de handelspolitiska avdelningarna

vid de nordiska ländernas utrikesdepartement, dels ock en noggrann redogörelse

för utvecklingen av den nordiska samhandeln 1961—1962.

Ekonomiska utskottet konstaterade att det ekonomiska samarbetet mellan

de nordiska länderna fortgick i enlighet med de riktlinjer som dragits

upp i rekommendationerna 12/1959 och 17/1963. Under hänvisning till att

ministerkommittén även i fortsättningen skulle komma att avgiva redogörelser

för sin verksamhet rörande det nordiska ekonomiska samarbetet

föreslog utskottet att de bägge rekommendationerna skulle anses som slutbehandlade

för rådets del. Rådet fattade beslut i enlighet med utskottets

förslag.

4. Handelspolitiskt samarbete

Till sessionen hade bl. a. herrar Kellgren och Lundström väckt ett medlemsförslag

om samråd i internationella handelspolitiska frågor. I förslaget

hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna att överväga

ytterligare åtgärder att inför såväl bilaterala som multilaterala handelsförhandlingar

skapa organisatoriska förutsättningar för en effektiv

samordning av de nordiska staternas handelspolitik. Förslagsställarna anförde

att, om Norden skulle få ett inflytande på det handelspolitiska området

som motsvarade ländernas samlade utrikeshandel, är det nödvändigt

med ett intensivt samarbete dem emellan. Under hänvisning till artikel 22 i

den nordiska samarbetsöverenskommelsen hävdade förslagsställarna att initiativ

borde tas till en fortsatt utbyggnad av samarbetet beträffande internationella

handelspolitiska frågor. Systemet med regelbundet samarbete mellan

handelscheferna i de nordiska ländernas utrikesdepartement/ministerier

borde utbyggas. Man borde vidare överväga regelbundna diskussioner

mellan representanter för de nordiska länderna i syfte att lägga grunden

till ett gemensamt uppträdande vid varje mer betydelsefull internationell

handelsförhandling. Vad beträffar bilaterala handelsförhandlingar med

»statshandelsländerna» borde man överväga ett system, där observatörer

från de övriga nordiska länderna fick tillfälle att närvara.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,

som framhöll att Danmark, Finland, Norge och Sverige hade ett intimt

samarbete beträffande internationella marknadsproblem och handelspolitiska

frågor över huvud inom ramen för EFTA och FINEFTA. De

nordiska länderna hade vidare ett nära samarbete inom GATT särskilt beträffande

den yttre handelspolitiken men även beträffande andra inter
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b

53

nationella ekonomiska frågor. Niomannakommittén framhöll att på vissa

bestämda områden kunde finnas behov av att intensifiera det handelspolitiska

samarbetet på längre sikt; detta skulle dock ej nödvändiggöra upprättandet

av nya organ. Då länderna hade olikartade intressen, skulle det

vara vanskligt att nå fram till en gemensam nordisk handelspolitik. Niomannakommittén

föreslog därför, att rådet icke skulle företaga sig något i

anledning av medlemsförslaget.

Ekonomiska utskottet delade niomannakommitténs mening och framhöll

att de organisatoriska former för samarbetet som nu tillämpades syntes

fungera tillfredsställande. Utskottet underströk emellertid betydelsen

av att samarbetet intensifierades. På utskottets förslag beslöt rådet att inte

företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

5. Fiskefrågor

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag hade bland andra

herr Ohlin hemställt, att rådet måtte rekommendera Danmarks, Finlands,

Norges och Sveriges regeringar att undersöka möjligheten av en gemensam

lösning av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att i den mån detta

lät sig göra överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller

särskilda grupper av sådana vad angick fiske inom speciella områden. Rådet

hade vid åttonde, vid nionde, vid tionde och vid elfte sessionen uppskjutit

förslaget till nästa ordinarie session.

Förslaget hade nu behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté,

som framhöll att möjligheterna att ta ställning till förslaget för närvarande

var avhängiga av utgången av den i januari 1964 återupptagna europeiska

fiskerikonferensen i London.

Ekonomiska utskottet begränsade sig i sitt utlåtande till att ge sin anslutning

till ett uttalande i kommunikén från EFTA:s ministerrådsmöte den 13

—14 februari 1964, vari — med hänvisning till den i London pågående västeuropeiska

fiskerikonferensen — uttrycktes en förhoppning om att det skulle

bli möjligt nå fram till en lösning som under hänsynstagande till intresserade

EFTA-länders berättigade intressen med tiden ledde fram till en

ökning av handeln med fisk. På utskottets förslag beslöt rådet uppskjuta

medlemsförslaget till nästa session.

Meddelandena om rekommendation nr 5/1961 angående samverkan beträffande

fiskeriproblem och meddelandena om rekommendation nr 22/

1963 angående samarbete beträffande fiskexport jämte berättelsen från Nordiska

kontaktorganet för fiskerispörsmål behandlades av ekonomiska utskottet

i ett sammanhang. Av berättelsen framgick att inom kontaktorganet

diskuterats ett flertal frågor av betydelse för fisket i de nordiska länderna.

Sålunda hade förberedande diskussioner ägt rum inför den europeiska

fiskerikonferensen i London i december 1963 och i januari 1964. Kontaktorganet

hade vidare behandlat rekommendation nr 22/1963 om nordiskt

samarbete beträffande fiskexport till länder med centraliserad fisk
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ls skrivelse nr 84 år 1964

import och till utvecklingsländerna. Kontaktorganet hade ansett att initiativet

till samarbete speciellt i fråga om export till ekonomiskt underutvecklade

länder borde komma från näringslivet. Frågan kvarstod emellertid

på kontaktorganets dagordning. Under sådana omständigheter föreslog

utskottet att rekommendationen skulle anses såsom slutbehandlad för rådets

del. Utskottet underströk emellertid angelägenheten av att kontaktorganet

noggrant prövade möjligheterna till ett samarbete i enlighet med

rekommendationen. Då även rekommendation nr 5/1961 av regeringarna

hänskjutits till kontaktorganet, föreslog utskottet att också denna rekommendation

av rådet skulle betraktas såsom slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet

med utskottets förslag.

6. Nordiska FN-styrkor

Ekonomiska utskottet hade vid tolfte sessionen att behandla dels en berättelse

om frågan om nordiska beredskapsstyrkor till FN:s förfogande,

dels ett tilläggsförslag i samma ämne väckt av herr Helén. Av berättelsen

kunde utläsas att regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige fattat

principbeslut om att organisera beredskapsstyrkor, avsedda att på begäran

av FN ställas till organisationens förfogande i samband med att nuvarande

FN-engagemang reducerades eller upphörde. I tilläggsförslaget hemställdes

att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark,

Finland, Norge och Sverige att realisera planerna på upprättande av nordiska

FN-styrkor och att därvid etablera ett nära nordiskt samarbete. Förslagsställaren

framhöll bl. a. att det av berättelsen icke klart framgick vilken karaktär

det framtida nordiska samarbetet kring FN-styrkorna tänktes skola

få. Förslagsställaren ansåg det vidare väsentligt att få klarlagt under vilka

bestämda förutsättningar beredskapsstyrkorna skulle ställas till FN :s förfogande

samt i vilken utsträckning de skulle verka under gemensamt befäl

och huruvida en gemensam utbildning planerades.

Ekonomiska utskottet hälsade med tillfredsställelse den betydelsefulla

samverkan som här etablerats mellan de fyra berörda nordiska länderna.

Enligt utskottets mening syntes samarbetet pågå under former, som var

väl ägnade att leda till positiva resultat. Utskottet ansåg därför icke att

någon rekommendation från Nordiska rådets sida var påkallad. På utskottets

förslag beslöt rådet därför att icke företaga sig något i anledning av

tilläggsförslaget.

7. Norden som atomvapenfri zon

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om förklaring av de nordiska

länderna som atomvapenfri zon. I medlemsförslaget hemställdes, att

rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och

Sverige att fortsätta och intensifiera strävandena att genom internationella

överenskommelser upprätta en atomvapenfri, militärt uttunnad zon i Euro
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts skrivelse nr 8i år 196i

55

pa samt att undersöka möjligheterna att genom en traktat eller ömsesidig

deklaration förklara Norden som en atomvapenfri zon. Förslagsställarna

erinrade om att man i många år parallellt med strävandena att få till stånd

beslut om kärnvapenprovstopp och förbud mot framställning av kärnvapen

även sökt upprätta atomvapenfria och militärt uttunnade zoner. De

nämnde särskilt den s. k. Rapackiplanen om en atomvapenfri zon i Centraleuropa,

som fått visst stöd i de nordiska länderna. Förslagsställarna ansåg

att de nordiska länderna borde kunna bana vägen för detta förslag genom

att förklara Norden som en atomvapenfri zon.

Medlemsförslaget hade behandlats av rådets ekonomiska niomannakommitté

som framhöll att anledning saknades att ingå en särskild överenskommelse

i frågan då de nordiska länderna i realiteten utgjorde ett atomvapenfritt

område. Kommittén ansåg heller icke att behov förelåg av att

de nordiska länderna utfärdade ytterligare deklarationer i ämnet. Niomannakommitténs

medlemmar från Finland hade inte deltagit i frågans behandling,

då de ansett att ett sådant deltagande skulle stå i strid med det

förbehåll Finlands riksdag gjort beträffande Finlands medverkan i rådets

handläggning av utrikes- och försvarspolitiska frågor.

Ekonomiska utskottet framhöll att det till rådets nionde session 1961

väckts ett liknande förslag om upprättande av atomvapenfri zon i Norden,

varvid rådet beslutat att icke ingå i realbehandling av saken. I överensstämmelse

härmed fann utskottet att rådet borde fasthålla vid hittillsvarande

praxis och inte behandla frågor av militär- eller säkerhetspolitisk art.

Utskottet föreslog att rådet inte skulle företaga sig något i anledning av

medlemsförslaget. En av utskottets ledamöter kunde ej biträda detta beslut.

Han menade i stället att det icke under den hittillsvarande behandlingen i

rådet framförts några sådana synpunkter, på grundval av vilka man kunde

hävda att ett godkännande av den i medlemsförslaget uttalade tanken

skulle skada de nordiska länderna gemensamt eller var för sig. Reservanten

föreslog därför att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska

länderna att sluta ett avtal innebärande att dessa länder inte deltog i

kärnvapenupprustningen och icke heller tillät andra länder att införa kärnvapen

på deras territorier samt att utverka erkännande av detta avtal jämte

övriga erforderliga trygghetsgarantier från alla kärnvapenmakters sida.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Vid den efterföljande

voteringen förkastades rekommendationsförslaget med 48 nejröster

mot 4 jaröster för förslaget. 6 medlemmar avstod från att rösta.

Samtliga närvarande svenska valda medlemmar röstade nej.

8. Gemensamma åtgärder för avskaffande av rasdiskriminering

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om gemensamma åtgärder

i enlighet med Förenta Nationernas förklaring om avskaffande av rasdiskriminering.

I förslaget hemställdes att Nordiska rådet skulle rekommendera

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

regeringarna i de till rådet anslutna länderna att överenskomma och besluta

om gemensamma enhetliga och planmässiga åtgärder i enlighet med och till

stöd för Förenta Nationernas förklaring om avskaffande av rasdiskriminering,

särskilt beträffande det i ovanstående motivering utpekade fallet. Förslagsställarna

vände sig främst mot raspolitiken i Sydafrika. De framhöll

att denna politik mött ett särskilt starkt ogillande i de nordiska länderna

uttryckt bl. a. i de blockadåtgärder mot import av sydafrikanska varor som

sporadiskt företagits. I förslaget hänvisades särskilt till den förklaring om

avskaffande av alla former av rasdiskriminering som antogs av Förenta Nationernas

generalförsamling i november 1963 och i vilken utsäges bl. a.:

»Förenta Nationerna, fackorganen, stater och privatorganisationer skola

göra allt de förmå för att främja energiska insatser som genom att förena

juridiska och andra praktiska åtgärder kunna göra det möjligt att avskaffa

alla former av rasdiskriminering». Förslagsställarna ansåg att de nordiska

länderna måste bidraga till ett förverkligande av FN-förklaringen varvid

borde komma i fråga inte bara förbud mot export av vapen samt maskiner

och råvaror för tillverkning av vapen utan också andra handelsrestriktiva

åtgärder mot republiken Sydafrika. Ekonomiska utskottet konstaterade först

som ett faktum att de nordiska länderna helt ansluter sig till denna förklaring

om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Enligt utskottets

mening var det vidare icke lämpligt att rådet befattade sig med frågor av

denna internationellt kontroversiella karaktär bl. a. med hänsyn till den

prejudicerande verkan för framtiden, som ett initiativ från rådets sida kunde

få. Utskottet föreslog därför att rådet inte skulle företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget. Två av utskottets ledamöter, däribland herr Sundin,

reserverade sig mot detta beslut och framhöll att uttalandena från Förenta

Nationerna icke medfört någon ändring i den sydafrikanska regimens

inställning. Ytterligare åtgärder med bredast möjliga anslutning var därför

angelägna. Reservanterna ansåg det tillika naturligt att de nordiska regeringarna

prövade vilka åtgärder av främst handelsrestriktiv beskaffenhet

som de gemensamt kunde vidtaga mot Sydafrika. Syftet med en sådan prövning

borde vara att uppnå en för de nordiska länderna gemensam och aktiv

handlingslinje i fråga om praktiskt genomförbara åtgärder. De hemställde

att rådet skulle rekommendera regeringarna att till prövning upptaga frågan

om en för de nordiska länderna gemensam och aktiv handlingslinje i

syfte att medverka till mildrande och avskaffande av apartheidpolitiken i

den sydafrikanska republiken.

Efter en längre debatt företogs votering, varvid rekommendationsförslaget

förkastades. För rekommendationen röstade 15 medlemmar (däribland

herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, fru Segerstedt Wiberg samt herr Sandin).

39 medlemmar (däribland herrar Ahlkvist, Birger Andersson, fröken

Andersson, herrar Gustafsson i Stockholm, Tage Johansson, Lassinantti,

Lundström, Ohlin, Georg Pettersson och Thapper) röstade emot för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 84 år 1964

slaget. Två medlemmar (däribland fröken Ranmark) avstod från att rösta.

Efter voteringen anmälde herr Cassel och fru Segerstedt Wiberg att de röstat

fel; deras avsikt hade varit att rösta mot rekommendationsförslaget.

9. Hjälpen till utvecklingsländerna

Rådet hade att behandla meddelandena om rekommendation nr 3/1961

angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. Av dessa framgick

bland annat att arbetet med det gemensamma nordiska projektet i

Tanganjika syntes fortgå på ett tillfredsställande sätt. Projektchef och ledare

för lantbruksskolan, för den högre allmänna skolan och för hälsovårdsinstitutet

hade tillsatts. Arbetet med förberedelserna för igångsättande

av byggnadsverksamheten var långt framskridet.

Ekonomiska utskottet konstaterade att samordningen mellan de nordiska

ländernas utvecklingshjälp syntes fortgå på ett tillfredsställande sätt.

10. Samarbete rörande byggnadsforskning och provningsverksamhet

Vid sessionen hade ekonomiska utskottet att behandla regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 3/1962 angående samarbete inom byggnadsforskningen.

Av dessa framgick att Nordiska kommittén för byggnadsbestämmelser

(NKB), som är de centrala husbyggnadsmyndigheternas samarbetsorgan

i Norden, utarbetat en långtidsplan för sin verksamhet, något

som hade ansetts utgöra en förutsättning för ökade statliga bidrag till NKB.

Det framgick vidare att NKB förutsatte att de myndigheter som ingick i

kommittén hemställt om det ekonomiska stöd som erfordrades för respektive

lands deltagande i NIvB:s arbete.

Ekonomiska utskottet uttryckte sin tillfredsställelse över att frågan om

statsbidrag till NKB syntes närma sig en lösning och underströk angelägenheten

av att de anslagsbeviljande instanserna upptog uppkommande äskanden

till välvillig prövning. Utskottet underströk vidare den störa ekonomiska

och praktiska betydelsen av det nordiska samarbetet på byggnadsforskningens

område och ifrågasatte om inte ytterligare åtgärder kunde vidtagas i

syfte att vidga denna samverkan.

Ekonomiska utskottet behandlade också meddelanden om rekommendation

nr 4/1962 angående samarbete mellan provningsanstalter. Härav framgick

att ett närmare samarbete på byggnadsområdet försiggick mellan byggnadsforskningsinstitutionerna

och materielprovningsanstalterna i Norden

samt att de berörda institutionerna enats om konkreta förslag till ett fastare

samarbete. Beslut hade sålunda fattats om att bilda en nordisk samarbetskommitté

för materielprovning och forskning på byggnadsområdet — NBM

— med uppgift att undersöka möjligheterna till samordning och arbetsfördelning

mellan de nationella institutionerna i Norden.

Ekonomiska utskottet uttalade sin tillfredsställelse över det samarbete,

som här inletts, men underströk betydelsen av att samarbetet inte begränsa
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Ilungl. Maj:ts skrivelse nr SA år 196A

des till byggnadsområdet. Utskottet ansåg det angeläget att en nordisk samverkan

innefattade alla former av provningsverksamhet.

11. Nordkalottsamarbete

Ekonomiska utskottet hade bland annat även att genomgå regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 12/1957 angående ekonomiskt samarbete

i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste områden. Huvudintresset

hade därvid knutits till frågan om uppförande av en träförädlingsindustri

i Kirkenes, baserad på råvaror från Finland. Av meddelandet från Finlands

regering framgick nu att genomförda noggranna undersökningar av

skogstillgångarna i Nordfinland hade klarlagt att från det område, vilket

planerats som leveransområde för den i Kirkenes planerade cellulosafabriken,

vars produktion skulle baseras på virkestillgångarna i norra Finland,

icke kunde erhållas råvaror i sådan mängd att cellulosafabrikens kontinuerliga

behov blev täckt. Finlands regering ansåg sig därmed tvungen att avstå

från planerna alt upprätta ifrågavarande träförädlingsindustri.

Mot bakgrund av detta Finlands regerings ställningstagande föreslog ekonomiska

utskottet att rådet skulle betrakta rekommendationen såsom för sin

del slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

12. Övriga saker

Av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor framgick

att samarbetet på atomenergiområdet löpte tillfredsställande både i fråga

om samarbetet i Norden och samarbetet i de internationella organisationer

som sysslade med atomenergifrågor.

Ekonomiska utskottet hade vidare att behandla berättelsen från Nordiska

kontaktorganet för jordbruksspörsmål av vilken framgick att kontaktorganet

behandlat ett flertal frågor av betydelse för jordbruket i de nordiska länderna,

något som utskottet hälsade med tillfredsställelse. Utskottet framhöll

emellertid angelägenheten av att kontaktorganets berättelse fortsättningsvis

innehöll en relativt utförlig redogörelse för behandlingen av de

spörsmål som varit före.

F. Rekommendationer avskrivna utan utskottsbehandling

Tidigare har nämnts, att rådet utan utskottsbehandling beslöt att betrakta

vissa rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade. De rekommendationer

eller delar av rekommendationer, som därvid avsågs, var följ

ande:

rekommendation nr 7/1957 angående gemensam arbetsmarknad för läkare

och tandläkare,

rekommendation nr 21/1957 angående förbättrat samarbete beträffande

j or dbruksforskning,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8b år 196b 59

rekommendation nr 6/1959 angående informationsmaterial för utvandringsintresserade,

rekommendation nr 14/1959 angående utbyggnad av flyg- och turisttrafiken

inom Nordkalotten,

rekommendation nr 19/1959 angående likartade regler för behörighet att

utöva läkarkonsten,

rekommendation nr 23/1959 angående samarbete i fråga om produktion

och utbyte av elkraft,

rekommendation nr 25/1962 angående samarbete i fråga om verkställighet

av straffdomar och

rekommendation nr 27/1963 angående inrättande av permanent organ

för elkraftsproduktion.

De i de angivna rekommendationerna uttryckta önskemålen torde i huvudsak

ha blivit förverkligade eller också visat sig icke möjliga att genomföra.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets

rapport, deltog vid årets session 34 olika talare med sammanlagt 36

inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som

pågick under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt

statsråden Kling och Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg

från svensk sida av herrar Birger Andersson och Cassel samt av fru

Gärde Widemar och herrar Helén, Lassinantti, Lundström, Ohlin och Sundin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition

kom en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt marknadsfrågorna. Enligt

överenskommelse mellan statsministrarna och rådets presidium gav

sålunda statsrådet Lange såsom inledning till andra dagens debatt en längre

redogörelse för de aktuella handelspolitiska frågorna, däribland läget inom

EFTA, möjligheterna till ett ekonomiskt förenat Västeuropa och förutsättningarna

att nå resultat vid den förestående tullsänkningskonferensen i

Geneve inom ramen för GATT. På grund av dessa frågors vitala betydelse

för samtliga nordiska länder ägnades även under lördagen flera anföranden

väsentligen åt dem. Bl. a. berördes dessa frågor av de fem ländernas

statsministrar och av herr Ohlin. Det föreliggande medlemsförslaget om

en ändring av Nordiska rådets arbetsformer blev tillika föremål för uppmärksamhet.

Bland de svenska medlemmar som yttrade sig därom märktes

— förutom statsminister Erlander och statsrådet Kling — herrar Birger Andersson

och Helén. Statsminister Erlander underströk därvid att den svenska

regeringen kunde medverka i denna förändring på villkor, att fråga vore

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

om ett försök och att omläggningen icke ledde till att kontakterna mellan

regeringsledamöterna och de valda rådsmedlemmarna försvagades.

Bland övriga frågor, som togs upp av de svenska talarna kan nämnas

filmgranskningen i de nordiska länderna (fru Gärde Wideinar), stärkandet

av den nordiska samhörighetskänslan (herr Cassel), trafikspörsmål

(herr Lundström) och Nordkalottproblem (herr Lassinantti) samt frågan

om rasdiskriminering i Sydafrika (herrar Sundin och Helén).

IV. Val m. m.

Till svenska medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt

omvaldes herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer

för tidskriften omvalde rådet likaså herrar Cassel och Gillström.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Reykjavik vid lämplig

tidpunkt i mitten av februari 1965.

Nordiska rådets litteraturpris för år 1964 utdelades i samband med

rådets öppningsmöte till den norske författaren Tarjei Vesaas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 84 år 1961

61

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets tolfte session i Stockholm

antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre sådanne

sendringer i gaeldende bestemmelser og praksis vedrprende erhvervelse

af statsborgerret, åt der for nordiske statsborgeres

adgang til åt erhverve statsborgerret ved naturalisation i andet

nordisk land stilles krav om hpjst 3 års ophold.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska länderna

att undanröja de återstående hinder, som föreligger för

genomförandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad för

bibliotekarier.

3. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska länderna

att i samråd med vederbörande fackorganisationer utreda

möjligheterna för att genomföra en sådan ordning beträffande

ersättning till författare för bibliotekslån m. m., att likställighet

uppnås mellan författare från samtliga nordiska länder.

4. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att vidtaga åtgärder för att stärka teaterutbytet

över gränserna inom Nordkalott-området och bevilja nödiga

anslag härför.

5. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att, för att möjliggöra

en av förhållandena påkallad kraftigt ökad utlandsinformation

om de nordiska länderna och om nordiskt samarbete,

snarast undersöka möjligheterna för att etablera ett omfattande

samarbete härom mellan de statligt finansierade eller

understödda institutionerna, bl. a. om en utbyggnad av den

nordiska kurs-, lektorats- och publikationsverksamheten samt

om en undersökning av förutsättningarna för att grunda

ett nordiskt kultur- och informationscentrum i västra USA,

samt ställa nödvändiga medel tilll förfogande för ett gradvist

genomförande av ett sådant samarbete.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

utreda förutsättningarna för en samnordisk utbildning av instruktionss

j ukgymnaster.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att ingå en överenskommelse om gemensam

nordisk arbetsmarknad för tandläkare i huvudsaklig

överensstämmelse med det i NU 1962: 6 framlagda förslaget.

8. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och

Sverige att tillsätta en gemensam arbetsgrupp med uppgift att

framlägga förslag till huvudsträckningen för en i Europavägsystemet

ingående bilfärjeförbindelse mellan Finland och Sverige

med anknytning till Åland.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Rek. nr 9.

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr 14.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 84 år 1964

Nordisk Råd henstiller til regjeringene snarest å utrede behovet

og forutsetningene for opprettelse av en nordisk investeringsbank

eller et finansieringsinstitutt.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt undersdge mulighederne

for åt indgå en nordisk multilateral dobbeltbeskatningsaftale

hovedsagelig i overensstemmelse med OECD:s mdnsteraftale.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt undersdge mulighederne

for tilvejebringelse af en Relles nordisk lovgivning

angående beskyttelse af vaekstforsedlingsprodukter.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att — med biträde av ett nordiskt organ för behandling

av gemensamma samespörsmål och renskötselfrågor

— föra redan inlett samarbete på detta område vidare i syfte

att stärka den samiska kulturen och förbättra den samiska befolkningens

levnadsvillkor.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

för en harmonisering av de nordiska ländernas

lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förulsättningarna

för ett vidgat samarbete i fråga om utbildning av

personal på det sociala området, särskilt inriktat på kompletterande

utbildning och fortbildning av kvalificerad personal.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,

Norge og Sverige, åt de i overensstemmelse med et af Nordisk

Tarifkomité i sommeren 1963 fremsat förslag fors0gsvis vil

anvende et system af ensartede jernbanelakster för visse arter

af gods som et f0rste skridt henimod indf0relse af en nordisk

enhetstarif for jernbanegods.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finland,

Norge og Sverige snarest å utrede spprsmålet om en liberalisering

av kapitalbevegelsene i Norden, samt eventuelt å fjerne

hindringene, forsåvidt en liberalisering av slik art er förenlig

med forpliktelsene i henhold til OECD-koden.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast slutföra

och för rådet framlägga resultatet av den inom det för

planläggning av forskningen rörande arktisk medicin tillsatta

expertorganet pågående utredningen angående inrättandet av

ett nordiskt institut för arktisk medicin, anknutet till en medicinsk

fakultet.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska länderna

att undersöka förutsättningarna för att genomföra en

samnordisk utbildning av navigationsskollärare.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga en

närmare undersökning av spörsmålet om anskaffande av

dispositionsmedel, härunder ett samnordiskt dispositionsbelopp,

för kulturella samarbetsändamål.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i varje nordiskt

land årligen ställa avsevärt förhöjda medel till förfogande

för studieutbytesresor så att en successiv utbyggnad av

elevutbytesverksamheten mellan skolorna i de nordiska länderna

blir möjlig;

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84 år 1964

Rek. nr 21. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast förbättra

möjligheterna att i de nordiska länderna taga del av

radio- och televisionsprogram från de övriga nordiska länderna.

Rek. nr 22. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och

Sverige att träffa överenskommelse om förbättrad mottagning

för svensk television inom de svenskspråkiga bosättningsområdena

i Finland samt att finna medel så att den finskspråkiga

befolkningen i Sverige i större utsträckning än för närvarande

kan få tillfälle att följa radio- och televisionsprogram på det

egna språket.

Rek. nr 23. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att snarast vidtaga åtgärder för att stärka undervisningen

i de nordiska ländernas språk vid folkskoleseminarier och

lärarhögskolor;

2. att vidtaga åtgärder för anordnande av en effektiv efterundervisning

i berörda språk för redan utexaminerade lärare;

3. att vidtaga åtgärder i syfte att de blivande lärarna instrueras

i den moderna undervisningsmetodiken i fråga om utnyttjande

av audiovisuella hjälpmedel vid språkundervisningen,

samt

4. att ställa nödiga anslag till förfogande för anordnande av

utbyte av lärare mellan seminarier och lärarhögskolor, utbyte

av lärarkandidater, besök av reselektorer eller språkassistenter,

föredrag av författare och andra kulturpersonligheter

samt utbyggnad av bibliotekens vid seminarierna och lärarhögskolorna

bestånd av nordisk litteratur samt prenumeration

på nordiska tidskrifter till dessa.

Rek. nr 24. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att årligen ställa envar ett belopp -— i Sverige 100 000

sv. kr. och i de övriga nordiska länderna av motsvarande storleksordning

— till förfogande för lärarutbyte mellan skolor i

de nordiska länderna, och

2. att årligen bevilja ett lika stort belopp för utbyggande av

reselektorverksamheten mellan skolorna i de nordiska länderna.

Rek. nr 25. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska länderna

att genomföra det av Nordiska kulturkommissionen i

samråd med Nordiska komponistrådet framlagda förslaget om

inrättande av ett nordiskt musikpris å 50 000 danska kronor,

som utdelas vart tredje år eller med kortare tidsintervaller, såframt

vid en revision efter den första utdelningen år 1965 enighet

härom uppnås mellan de nordiska ländernas regeringar.

Rek. nr 26. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att utreda frågan, i vad mån en harmonisering

av bolagsbeskattningens konstruktion och metoder

är en lämplig väg att främja de ekonomiska förhållandena i

Norden.

Rek. nr 27. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

undersöka förutsättningarna för en internationell anpassning

av de nordiska systemen för indirekt beskattning under sär
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 84 år 1964

Rek. nr 28.

Rek. nr 29.

Rek. nr 30.

Rek. nr 31.

skilt beaktande av det system för denna beskattning som förberedes

inom EEC.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

möjligheterna för en harmonisering av de nordiska ländernas

regler om punktbeskattning på sådana områden, där nuvarande

olikheter skapar särskilda svårigheter.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att samordna sina

länders planläggning vad gäller utnyttjandet av områden

avsedda för fritidsbruk och att få till stånd för detta ändamål

erforderlig samverkan mellan berörda myndigheter i de nordiska

länderna.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt Nordisk Samfserdselskomité

omdannes således, åt komiteens parlamentariske

medlemmer udtrseder, og komiteen herefter fremtidig alene består

af det nuvaerende sekretariat.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga en

undersökning av möjligheterna att sänka rösträttsåldern i de

nordiska länderna, varvid rösträttsålderns sammanhang med

myndighetsåldern särskilt bör beaktas.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640273

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.