Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1965-03-24 · 52 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1965:67, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

1

Nr 67

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation;

given Stockholm den 9 april 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets trettonde session i Reykjavik den

13—18 februari 1965.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 67

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet på Stockholms slott den 9 april

1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena.

Nordiska rådets trettonde session ägde rum i Reykjavik den 13—18 februari

1965. Vid denna session antog rådet 38 rekommendationer, riktade till

regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Kungl. Maj :t

ställd skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 24 mars 1965, med redogörelse

för rådets trettonde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga

få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den avgivna

redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Kjellén

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets trettonde session i Reykjavik den 13—18 februari 1965

jämte en bilaga.

Stockholm den 24 mars 1965

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Sven Holmstedt

opaginerad Kontrollera mot PDF

•fe- *-''■<

• i

i j-1> * -

<V .■

2M:

i;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets trettonde

session i Reykjavik den 13—18 februari 1965

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet Rune Hermansson

och följande valda medlemmar:

riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,

lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,

professor Gunnar Edström,

f. d. ombudsman Sigrid Ekendahl,

redaktör Anselm Gillström,

lantbrukare Einar Gustafsson i Kårby,

chefredaktör Allan Hernelius,

kriminalkommissarie Ragnar Lassinantti,

redaktör Birger Lundström,

expeditör Sven Mellqvist,

professor Bertil Ohlin,

skyddskonsulent Georg Pettersson,

rektor Dagmar Ranmark,

journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,

lantbrukare Sven Sundin,

talman Fridolf Thapper.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes chefredaktör SigurÖur Bjamason,

Island, samt till vice presidenter förre partisekreterare Harald Nielsen,

Danmark, generaldirektör Karl-August Fagerholm, Finland, fylkesman John

Lyng, Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet

(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska

utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Edström (ersättare för fru Gärde Widemar),

Lassiuantti,

fröken Ranmark (ersättare för herr Ahlkvist),

herr Gillström,

fru Segerstedt Wiberg,

herr Thapper,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

herrar Cassel (vice förman),

Lundström,

Georg Pettersson,

herrar Hernelius (ersättare för fröken Andersson),

Mellqvist (ersättare för herr Gustafsson i Stockholm,

förman),

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling och statsrådet Hermansson,

i kulturutskottet statsrådet Edenman, i trafikutskottet statsrådet

Skoglund och i ekonomiska utskottet statsminister Erlander, statsrådet

Lange och statsrådet Hermansson.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning

benämnes ärendena saker) uppdelas av sed i fyra olika grupper,

avseende en av medlemmar väckta förslag (s. k. A-saker), en regeringsförslag

(s. k. B-saker), en berättelser (s. k. C-saker) och en meddelanden

från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder

i anledning av de av rådet tidigare beslutade rekommendationerna

(s. k. D-saker). Från föregående session kvarstod 21 i rådet anhängiga Asalcer

och 1 B-sak. Under tiden intill trettonde sessionen hade väckts 45 nya

medlemsförslag, därav 8 tilläggsförslag, och 1 nytt regeringsförslag. Sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

7

manlagt 13 berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av trettonde

sessionen till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,

Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén,

Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, Nordiska

arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor,

Nordiska hälsovårdshögskolan, Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål

och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål. Regeringarnas

meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer

hade givit upphov till 103 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda

i rådet anhängiga 66 A-saker, 2 B-saker, 13 C-saker och 103 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer

beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker till

utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten som

fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna har därefter

omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden

med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa

färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit

vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter

presidiet — efter att ha inhämtat regeringarnas mening —- uppgjort ett slutgiltigt

förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen för

rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan, varvid

rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan

för sessionen. Denna kom att omfatta 44 A-saker (av vilka 12 kvarstod

från föregående session), 2 B-saker (av vilka 1 kvarstod från föregående

session), 3 C-saker och 48 D-saker. Rådet bemyndigade utskotten att lägga

till handlingarna de meddelanden och berättelser, som avgivits till sessionen

men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 38 av A-sakerna, 1 av B-sakerna och 12 av D-sakerna förelåg

av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.

På förslag av arbetsutskotten återförvisades vid sessionen det nämnda regeringsförslaget

jämte 5 av ifrågavarande medlemsförslag till respektive utskott

för förnyad behandling. I dessa ävensom i de av utskotten före sessionen

ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda sakerna avgav utskotten

betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport

rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.

Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens

början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning

III nedan. Efter debattens slut la des rapporten till handlingarna.

Tillika förelåg eu rapport från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt,

vilken hänvisades till kulturutskottet.

Vid sessionen antogs 38 rekommendationer till regeringarna; en förteck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

ning över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande

annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits

enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 26 av valda medlemmar väckta förslag fortsätter

i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Skadeståndsrätt

På skadeståndsrättens område föreligger i rådet två medlemsförslag. Det

ena medlemsförslaget, som väckts av bl. a. fru Gärde Widemar till rådets

tolfte session, avser lagstiftning rörande barns skadeståndsansvar. I förslaget

hemställes, att regeringarna måtte rekommenderas att gemensamt

införa likartade bestämmelser om barns skadeståndsansvar baserat på ett

system med obligatorisk ansvarsförsäkring. Det andra medlemsförslaget,

som väckts till rådets trettonde session av bl. a. fru Gärde Widemar, avser

samarbete rörande nordisk skadeståndsrätt. I detta senare förslag hemställes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att — innan samarbetet

på skadeståndsrättens område fortsättes — för rådet framlägga en

allmän plan för detta samarbete, angivande efter vilka huvudprinciper en

kodifiering av skadeståndsrätten borde läggas upp.

Utskottet har ännu ej tagit slutlig ställning till förslagen men hade ansett

det lämpligt, att de skadeståndsrättsliga spörsmålen diskuterades vid

sessionen med sikte på ett slutligt ställningstagande i utskottet efter densamma.

Detta önskemål anmäldes av utskottet för rådet, och den förutsatta

plenardebatten kom till stånd.

2. Preskriptionslagstiftning

Utskottet hade förberett ett av bl. a. herr Ahlkvist och fru Gärde Widemar

Väckt medlemsförslag om nordisk preskriptionslagstiftning. I medlemsförslaget

hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att införa en gemensam

nordisk preskriptionslagstiftning i överensstämmelse med i förslaget

förordade huvudprinciper. Förlagsställarna underströk, att preskriptionslagstiftningen

borde vara så enkel och klar som möjligt och förordade

införandet av två preskriptionsfrister på förslagsvis 10 respektive 3 år, den

sistnämnda avsedd för det dagliga livets behov.

Av remissyttrandena över förslaget att döma fanns det enligt utskottet

ett visst motstånd mot en ändring av de nationella bestämmelserna på området.

Därvid inverkade enligt utskottets mening fruktan att de nordiska

bestämmelserna skulle bli alltför detaljerade och komplicerade. Utskottet

underströk därför starkt vikten av klara och enkla regler. Utskottet delade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

förslagställarnas uppfattning, att lagstiftningen borde baseras på två preskriptionsfrister

en längre allmän preskriptionsfrist förslagsvis på 10 år

och en kortare för det dagliga livets behov. Utskottet ansåg sig inte böra

taga ställning till frågan efter vilka principer preskriptionstiden borde beräknas

respektive avbrytas. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att införa en gemensam nordisk lagstiftning om preskription

av fordringar baserade på en längre allmän preskriptionstid på 10 år

och en kortare frist för det dagliga livets krav. Rådet antog en sådan rekommendation

(nr 13).

3. Patentlagstiftning

Till sessionen hade av Sveriges regering väckts ett förslag angående nordiska

patent. I förslaget begärdes Nordiska rådets yttrande över frågan om

ett snabbt genomförande av det i Nordisk Udredningsserie 1963: 6 intagna

utkastet till gemensam nordisk patentlagstiftning.

Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse över att ett utkast till gemensam

nordisk lagstiftning på patenträttens område utarbetats och föreslog för

sitt vidkommande, att förslaget skulle genomföras. Utskottet hade erfarit

att den norska regeringen ännu ej vore beredd att genomföra bestämmelserna

om ett nordiskt patent, men utskottet hoppades, att det vid de icke

avslutade regeringsöverläggningarna skulle visa sig möjligt att uppnå enighet

om att söka genomföra en nordisk patentlagstiftning, som även omfattade

bestämmelser om nordiska patentansökningar. Utskottet föreslog, att

rådet måtte rekommendera regeringarna att snarast söka genomföra det i

Nordisk Udredningsserie 1963:6 intagna utkastet till gemensam nordisk

patentlagstiftning. Mot detta beslut reserverade sig två norska utskottsledamöter,

som förklarade sig ej vara beredda att vid dåvarande tidpunkt

stödja rekommendationsförslaget.

Efter debatt antog rådet en rekommendation (nr 36) i enlighet med utskottets

förslag. 45 rådsmedlemmar röstade ja, medan 2 röstade mot rekommendationen.

9 medlemmar avstod från att rösta.

Vidare hade bl. a. herrar Ahlkvist och Lassinantti samt fru Gärde Wideinar

väckt ett medlemsförslag om gemensam klagoinstans i patentärenden.

I medlemsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att närmare utreda frågan om inrättande av en gemensam nordisk klagoinstans

i patentärenden. I förslaget framhölls, att frågan om förenhetligande

av patentlagstiftningen i Norden var under behandling men att detta

förhållande ej borde hindra att frågan om eu gemensam klagoinstans togs

upp till separat behandling. En dylik klagoinstans skulle möjliggöra enhetlig

praxis i hela Norden och därmed förhindra att det blev lättare att erhålla

patent av visst slag i ett land än i de övriga.

Utskottet framhöll, att skapandet av en samnordisk klagoinstans borde

vara en naturlig konsekvens av genomförandet av ett system med nordiska

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

patent. Utskottet ansåg därför, att de nordiska länderna gemensamt borde

undersöka hur ett sådant organ kunde organiseras. Utskottet föreslog sålunda,

att regeringarna måtte rekommenderas att närmare utieda fragan

om upprättande av en samnordisk klagoinstans i patentärenden. Efter omröstning

antog rådet en dylik rekommendation (nr 37). För rekommendationen

röstade 49 medlemmar, medan 7 avstod från att rösta.

På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del betrakta rekommendation

nr 29/1954 angående nordiska patent såsom slutbehandlad.

4. Förenhetligande av straffarterna

Till sessionen hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag

om förenhetligande av straffarterna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte

rekommendera regeringarna dels att i största möjliga utsträckning söka

främja arbetet i Nordiska straffrättskommittén och i detta syfte ställa erforderliga

ekonomiska medel till förfogande för upprättande av ett sekretariat

åt kommittén och förse detta med behövlig personal, dels att söka få

till stånd likartade bestämmelser beträffande straff- och påföljdsformer, i

första hand straffarterna. I medlemsförslaget framhölls bl. a., att det, mot

bakgrund av den under 1963 genomförda nordiska lagstiftningen rörande

straffverkställighet i annat nordiskt land, var angeläget att i största möjliga

utsträckning söka genomföra likartade bestämmelser beträffande straff

och andra påföljder.

Utskottet tog icke ställning till huruvida förstärkningen av straffrattskommittén

borde ske genom upprättandet av ett gemensamt sekretariat eller

genom nationella insatser, men framhöll, att det var angeläget att en förbättring

kom till stånd. Utskottet ansåg sig ej böra föreslå en rekommendation

om vilka ämnen inom straffrätten som borde tas upp på nordiskt

plan med sikte på likartade bestämmelser, ej heller i vilken ordning de

skilda ämnena borde behandlas. Enligt utskottets mening fick det ankomma

på straffrättskommittén att taga ställning härtill. Utskottet föreslog därför

allenast, att regeringarna skulle rekommenderas att i största möjliga utsträckning

söka främja arbetet inom Nordiska straffrättskommittén och

med sikte härpå ställa behövliga medel till förfogande för att möjliggöra

en förstärkning av sekretariatet. Rådet beslöt att antaga den föreslagna

rekommendationen (nr 23).

5. Alkoholmissbruk i trafiken

Till sessionen hade herr Lassinantti väckt ett medlemsförslag om förenhetligande

av lagstiftningen om alkoholmissbruk i trafiken. I medlemsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att med utgångspunkt

från det nyligen avgivna svenska betänkandet om »nykterhet i

trafik» söka genomföra en likartad nordisk lagstiftning om missbruk av

alkohol i trafiken.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utskottet framhöll, att de hänsynstaganden, som gjorde en likartad lagstiftning

önskvärd, också motiverade en likartad tillämpning av lagstiftningen

i praktiken. Utskottet underströk, att överträdelser av bestämmelserna

om alkoholmissbruk i trafiken bestraffades mycket olika i de nordiska

länderna. Enligt utskottets mening var det önskvärt att praxis på

detta område gjordes mera likartad. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att söka genomföra eu likartad nordisk lagstiftning

om missbruk av alkohol i trafiken. Efter omröstning antog rådet en

sådan rekommendation (nr 24). 55 rådsledamöter röstade för rekommendationsförslaget,

medan 1 medlem röstade mot rekommendationen.

I samband med ovannämnda medlemsförslag behandlade utskottet även

regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1956 angående förenhetligande

av lagstiftningen om trafiknykterhet. På utskottets förslag

beslöt rådet att betrakta denna rekommendation såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1962 angående

likartade bestämmelser om alkoholmissbruk i luftfartslagstiftningen framgick,

att en svensk utredning om lagstiftning på detta område kunde väntas

vara avslutad under början av 1965 samt att samnordiska överläggningar

mellan trafikministrarna skulle inledas när betänkandet förelåg.

6. Förhandsgranskning av film

Till sessionen hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag

om förenhetligande av förhandsgranskningen av film. I förslaget hemställdes,

att regeringarna måtte rekommenderas dels att gemensamt låta verkställa

en undersökning av filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och

ungdom, dels att vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma största möjliga

enhetlighet i Norden vid förhandsgranskningen av film. Bakgrunden till

medlemsförslaget var den offentliga debatt som förts i anledning av att filmcensuren

i de nordiska länderna vid flera tillfällen intagit avvikande ståndpunkter

till samma film. I förslaget påtalades vidare de problem, som sammanhänger

med att TV-filmer i viss utsträckning utsändes till flera länder.

Eftersom en likartad bedömning av film i de skilda länderna förutsätter

kännedom om hur filmen inverkar på åskådarna, speciellt barn och ungdom,

och då det i Norden inte gjorts några grundläggande undersökningar

på området, föreslogs en sådan genomförd på samnordisk hasis.

Utskottet ställde sig något tvekande inför möjligheterna att genomföra

eu vetenskapligt hållbar undersökning av filmens verkningar men ville ej

motsätta sig en dylik, då undersökningen möjligen kunde bidraga till eu

ökad förståelse av filmcensurens problem. Vad gällde spörsmålet om likartad

filmcensur, framhöll utskottet, att olikheterna länderna emellan sannolikt

var så stora, alt en helt enhetlig lagstiftning och praxis beträffande

filmcensur knappast läte sig genomföras. Samordningssträvandena borde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 196.5

emellertid föras så långt som möjligt. Utskottet underströk särskilt betydelsen

av att man vid kommande lagrevisioner i största möjliga utsträckning

eftersträvade likartade regler. Utskottet erinrade om, att censurlagstiftningen

var under översyn i Danmark, Finland och Sverige samt delvis

i Norge. En av de norska utskottsledamöterna reserverade sig mot förslaget

och hemställde, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning

antog rådet två separata rekommendationer. 1 den ena rekommendationen

(nr 11) rekommenderades regeringarna att gemensamt låta verkställa

en undersökning av filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och

ungdom. För rekommendationen röstade 59 medlemmar, medan 1 röstade

emot och 1 (herr Georg Pettersson) avstod från att rösta. I den andra rekommendationen

(nr 12) rekommenderades regeringarna att vidtaga åtgärder

i syfte att åstadkomma största möjliga enhetlighet i Norden vid förhandsgranskningen

av film. För denna rekommendation röstade 32 medlemmar

(däribland herrar Birger Andersson och Edström, fru Ekendahl

samt herrar Gillström, Lassinantti, Lundström, Sundin och Thapper) medan

27 (däribland herrar Cassel, Einar Gustafsson, Hernelius, Mellqvist, Ohlin,

samt fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg) röstade emot och 3

medlemmar (däribland herr Georg Pettersson) avstod från att rösta.

7. Motverkande av oljeföroreningar i havet

Till rådets tolfte session hade herr Lundström väckt ett tilläggsförslag

om motverkande av oljef öroreningar i havet, i vilket hemställdes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att söka åstadkomma en effektiv övervakning

av att oljeutsläpp i havet ej sker i strid mot 1954 års oljeskadekonvention.

Utskottet underströk angelägenheten av största möjliga anslutning till oljeskadekonventionen

samt konstaterade med tillfredsställelse, att från regeringarnas

sida bl. a. genom Internationella rådgivande sjöfartsorganisationen

(IMCO) uppmanats till större anslutning till konventionen. Enligt utskottets

mening måste största vikt läggas vid att åstadkomma en effektiv

kontroll av efterlevnaden av konventionen. Kontrollen i de enskilda länderna

borde intensifieras så mycket som möjligt under hänsynstagande till de

ekonomiska aspekterna. Utskottet ansåg vidare, att de nordiska länderna

borde etablera ett närmare samarbete beträffande kontrollverksamheten. På

förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) i enlighet med

tilläggsförslaget.

Härjämte behandlade utskottet regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 4/1959 angående förhindrande av oljeföroreningar i Östersjön.

Av meddelandena framgick, att såväl den svenska regeringen som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

IMCO hänvänt sig till de regeringar som undertecknat men ännu inte ratificerat

1954 års oljeskadekonvention med uppmaning om en dylik ratifikation.

Det framgick vidare att 1962 års konvention, som bl. a. förbjuder

oljeuttömning i hela Östersjön, godkänts av 12 stater, däribland Danmark,

Norge och Sverige, medan Finland väntades ratificera konventionen inom

en nära framtid.

Mot denna bakgrund föreslog utskottet att rådet för sin del skulle betrakta

rekommendationen nr 4/1959 såsom slutbehandlad. Rådet fattade beslut

i enlighet härmed.

8. Övriga saker

\ id sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 12/1960 angående revision av medborgarskapslagstiftningen konstaterade

utskottet, att frågan om ökade möjligheter för nordiska medborgare att

förvärva medborgarskap i annat nordiskt land upptagits till behandling i

samband med rådets rekommendation 1/1964 angående medborgarskapslagstiftningen.

På utskottets förslag beslöt rådet därför att betrakta rekommendation

nr 12/1960 såsom för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade behandlat regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 1/1962 angående nordisk rättsgemenskap inom ramen för Europeiska

ekonomiska gemenskapen. Av dessa framgick, att det samarbetsutskott,

som regeringarna tillsatt för att undersöka de rättsliga spörsmålen vid en

anslutning till Gemenskapen, fortsatte sitt arbete. Enligt utskottets mening

fanns det under sådana omständigheter inte skäl att frågan kvarstod på rådets

dagordning, varför utskottet föreslog att rådet skulle anse rekommendationen

såsom för sin del slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1954 angående

nordiska medborgares rätt att driva näring framgick, att i praktiken kravet

på en längre tids uppehåll i landet slopats för nordisk medborgare. På utskottets

förslag beslöt därför rådet att för sin del betrakta rekommendationen

såsom slutbehandlad.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 29/1958 angående

rätt att vid inkomstbeskattning göra avdrag för i annat land påförda

skatter konstaterade utskottet, att arbetet med rekommendationen nu

förts så långt i respektive länder, att saken borde kunna anses såsom för

rådets del slutbehandlad. Rådet fattade beslut i enlighet härmed.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 12/1964 angående

samarbete rörande samespörsmål uttryckte juridiska utskottet sin

tillfredsställelse över att det nordiska samarbetsorganet för same- och renskötselfrågor

etablerats. Utskottet förutsatte att samarbetsorganet skulle ta

sig an de många spörsmål av såväl ekonomisk som kulurell art, som berör

den samiska befolkningen, samt föreslog, att rådet för sin del skulle anse rekommendationen

såsom slutbehandlad. Detta blev också rådets beslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 07 år 1965

Av meddelandena om rekommendation nr 1/1958 angående samordning

av fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter framgick, att samnordiska

diskussioner i spörsmålet skulle inledas före utgången av april månad 1965.

Vid behandling av meddelandena om rekommendation nr 15/1963 angående

undersökning av boxningens skadeverkningar konstaterade utskottet,

att den tillkallade nordiska specialistkommittén skulle inkallas till sitt första

möte under första halvåret 1965.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

7. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Samarbetet på utbildningens och forskningens område har alltid utgjort

ett centralt arbetsfält för Nordiska rådet. Också vid trettonde sessionen förelåg

en rad medlemsförslag, som syftade till en utvidgning av detta samarbete.

Redan till föregående session hade väckts ett medlemsförslag om universitetskurser

i de nordiska ländernas historia. I detta förslag hemställdes, att

rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna för

att upprätta en nordisk kursverksamhet för universitetens historiestuderande

av liknande art som de kurser, som arrangeras för de modersmålsstuderande.

I medlemsförslaget hänvisades till de positiva erfarenheterna av dessa

under de senaste åren anordnade kurserna i nordiska språk och litteraturen.

Förslagsställarna underströk, att det ur nordisk kulturell synvinkel var

av stor betydelse, att de blivande historielärarna ägde en grundlig och personligt

präglad kännedom om grannländernas historia. Nordiska kurser för

de historiestuderande borde därför anordnas efter förebild av de nämnda

språkkurserna.

Utskottet konstaterade, att det förelåg ett starkt behov av förstärkning

av undervisningen i de nordiska grannländernas historia. Med hänsyn till

det stora antalet historiestuderande ansåg emellertid utskottet, att det inte

var praktiskt möjligt att tillgodose behovet genom anordnande av kurser för

samtliga historiestuderande eller ens flertalet av dem. Den egentliga kursverksamheten

borde begränsas till att gälla enbart högstadiestuderande,

d. v. s. studerande med ämnet historia som huvudfack. För övriga historiestuderande

borde behovet kunna tillgodoses genom gästföreläsare från de

olika nordiska länderna. Utskottet framhöll vidare, att det var angeläget att

söka frambringa stipendier för kursdeltagarna ävensom för fortsättningsstudier

i annat nordiskt land.

Enligt utskottets mening förelåg behov av nordiska kurser även inom

andra ämnen, exempelvis inom konsthistoria och statskunskap. Inom vissa

specialiserade områden — t. ex. kyrkohistoria och rättshistoria, socialhistoria,

socialpolitik och sociologi — borde däremot de studerandes behov av di
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

rekt kontakt med motsvarande undervisning i grannländerna kunna tillgodoses

genom ett utbyggt stipendiesystem.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att dels

upprätta en nordisk kursverksamhet för studerande med ämnet historia som

liuvudfack i likhet med de kurser, som anordnas för de modersmålsstuderande,

samt skapa en ordning, enligt vilken historiker från de andra nordiska

länderna vid universiteten kunde meddela undervisning i sina respektive

länders historia för övriga historiestuderande, dels undersöka huruvida

behov av förstärkning av det nordiska inslaget i universitetsundervisningen

genom exempelvis nordisk kursverksamhet eller beviljande av stipendier

för studier i annat nordiskt land fanns inom andra ämnen med nära anknytning

till den nordiska kulturtraditionen. Efter omröstning antog rådet

en dylik rekommendation (nr 2).

Till det nyss nämnda förslaget hade bl. a. herr Braconier väckt ett ändringsförslag

om universitetskurser i arkeologi och folklivsforskning. I förslaget

hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att vidtaga åtgärder

i och för anordnande av nordiska universitetskurser för studerande

i arkeologi och folklivsforskning. Även i detta förslag hänvisades till de positiva

erfarenheterna av universitetskurserna i nordiska språk och nordisk

litteratur. Det framhölls, att ämnena arkeologi och folklivsforskning tillsammans

med ämnena nordiska språk, nordisk litteratur samt historia bildade

en ämnesgrupp med mycket stark samnordisk orientering. Förslagsställarna

ansåg det därför vara synnerligen önskvärt, att samnordiska kurser

anordnades även i arkeologi och folklivsforskning.

De hörda remissinstanserna hade över lag varmt tillstyrkt inrättandet av

en dylik nordisk kursverksamhet. Utskottet framhöll, att kursverksamheten

ej borde göras till en integrerad d. v. s. obligatorisk del av de ordinarie

studierna utan erbjudas de studerande som en frivillig möjlighet att fördjupa

kunskaperna, utbyta forskningsresultat och knyta nordiska kontakter

inom berörda ämnen. Utskottet förutsatte, att kursverksamheten skulle

erhålla en sådan utformning, att studerande som deltagit i densamma på

samma sätt som i fråga om språk och litteraturkurserna fick tillgodoräkna

sig deltagandet vid sina fortsatta studier i hemlandet. På utskottets förslag

antog rådet en rekommendation (nr 3), vari regeringarna rekommenderades

att vidtaga åtgärder i och för anordnande av nordiska universitetskurser för

studerande i arkeologi och folklivsforskning.

På saklistan för trettonde sessionen stod också regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 10/1963 angående geologiska och geografiska

exkursioner till Island. Av meddelandena framgick, att i Island under augusti

1964 anordnats eu första exkursion med deltagande av ledande universitetsrepresentanter

från de nordiska länderna. I samband härmed hade de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

kommande årens exkursionsverksamhet närmare planlagts och utkast till

statuter utarbetats. Mot bakgrund härav föreslog utskottet och beslöt rådet

att för sin del betrakta rekommendation nr 10/1963 såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla ett medlemsförslag om högre nordisk

fiskeriutbildning, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att gemensamt företaga en utredning av möjligheterna för att anordna

en högre fiskeriutbildning på nordisk basis eventuellt i form av en fiskerihögskola.

I medlemsförslaget framhölls, att det mot bakgrund av fiskerinäringens

stora betydelse i samtliga nordiska länder var angeläget att alla

möjligheter att öka effektiviteten och produktionen inom fisket tillvaratogs.

Med hänvisning till de redan tidigare i fackmannakretsar dryftade planerna

på en fiskerihögskola ansåg förslagsställarna det befogat, att de nordiska

länderna gemensamt lät inventera utbildningsmöjligheterna på området och

utreda förutsättningarna för att gemensamt anordna någon form av högre

fiskeriutbildning.

Beträffande den mer kvalificerade fackutbildningen av fiskare ansåg utskottet,

att nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål lämpligen borde

undersöka om de norska fiskarfackskolornas kapacitet kunde tillgodose åtminstone

en del av utbildningsbehovet på området. Någon rekommendation

härom ansågs ej erforderlig. Vad gällde den högre utbildningen på akademisk

nivå ansåg utskottet naturligt och ändamålsenligt att en akademisk

institution upprättades på nordisk basis. Utskottet konstaterade, att i Norge

tillsatts en kommitté för att utreda med ifrågavarande utbildning sammanhängande

problem, varför det enligt utskottets mening var naturligt, att de

övriga nordiska länderna på lämpligt sätt anknöts till denna utredning. Utskottet

föreslog därför, att regeringarna måtte rekommenderas att på lämpligt

sätt samverka för att klarlägga förutsättningarna för inrättandet av en

nordisk fiskeriutbildnings- och forskningsanstalt på universitetsnivå, förslagsvis

i anknytning till den aktuella norska utredningen angående en fiskerihögskola.

Rådet antog en dylik rekommendation (nr 29).

Vad beträffar regeringsmeddelandena om rekommendation nr 13/1963

angående samarbete mellan de tekniska högskolorna konstaterade utskottet,

att ett visst samarbete på området inletts samt framhöll, att det fäste stort

avseende vid att förutsättningar snarast skapades för genomförande av det

framlagda förslaget om samarbete mellan de tekniska högskolorna i Norden.

Till sessionen hade herr Cassel i ett medlemsförslag tagit upp ett särskilt

tekniskt område, nämligen utbildningen av pappersingenjörer. I förslaget

hemställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka

förutsättningarna för en till Karlstad eller annan plats i Värmland

eller i sydöstra Norge förlagd specialistutbildning av pappersingenjörer.

Förslaget tog sikte på ett förmodat stort behov av ingenjörer med speciali
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

serad pappersteknisk utbildning i den västra delen av Mellansverige och de

angränsande fylkena i sydöstra Norge, vilka områden har betydande verkstadsindustrier

för tillverkning av maskiner för pappersindustrien samt en

betydelsefull skogsindustri. Enligt förslaget skulle utbildningen avse såväl

s. k. institutsingenjörer som högskoleingenjörer.

Av inkomna remissyttranden utläste kulturutskottet, att en förhållandevis

väl utbyggd utbildning på området redan förefinns vid de tekniska högskolorna

i de nordiska länderna och att denna står öppen för studerande

från alla nordiska länder. Enligt utskottets mening borde frågan om en

utbildning av pappersingenjörer på högskolenivå ses sotti ett delproblem

inom det pågående nordiska samarbetet mellan de tekniska högskolorna

och därför prövas inom ramen för detta. Utskottet föreslog, att rådet icke

skulle företaga sig något i anledning av medleinsförslaget. Detta blev också

rådets beslut.

Av meddelandena om rekommendation nr 15/1902 angående nordiskt institut

för konfliktforskning framgick, ätt den genom regeringarnas försorg

tillsatta expertkommittén slutfört sitt arbete och i december 1964 avgivit

sitt betänkande (NU 1965: 4). Kommitténs förslag gick ut på att ett vidare

samarbete angående forskning i internationell politik skulle utvecklas med

utgångspunkt från den redan existerande nordiska kommittén för studier

av internationell politik. Utskottet fann till sin glädje, att frågan nu syntes

gå mot sin lösning, och uttalade förhoppningen att erforderliga åtgärder

skulle företagas utan tidsspillan så att den egentliga forskningsverksamheten

snarast kunde inledas.

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation 16/1962

angående nordisk institution för sinologi hade fru Segerstedt Wiberg till

sessionen väckt ett tilläggsförslag om ett nordiskt Asien-institut. I tilläggsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att upprätta

ett nordiskt Asien-institut i enlighet med förslag som framlagts i betänkandet

Afroasiatiska studier i Norden (NU 1965: 5). Av meddelandena

framgick, att Nordiska kulturkommissionen på grundval av betänkandet

antagit en till regeringarna riktad resolution, i vilken hemställdes, att ämnena

afrikanska och asiatiska språk gavs ökade resurser i varje land och

att beslut fattades om att upprätta ett nordiskt asieninstitut i Köpenhamn.

Enligt utskottets mening borde genomförandet av de i expertkommitténs

betänkande framlagda förslagen inledas med upprättandet av det föreslagna

Asien-institutet, som snabbast torde kunna förverkligas. Detta förfaringssätt

skulle bäst stämma överens med de målsättningar, som för närvarande

gör sig gällande i fråga om utbyggnaden av forskningsresurserna i Norden.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 38), i vilken regeringarna

rekommenderades att upprätta ett nordiskt Asien-institut i enlig
2

Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. AV 67

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

het med det förslag som framlagts i betänkandet Afroasiatiska studier i

Norden.

Till sessionen hade bl. a. herr Gillström väckt ett medlemsförslag om stipendier

till deltagare i Nordisk journalistkursus, i vilket hemställdes, att

rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt årligen anvisa

20 000 sv. kr. för fem stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus i

Århus.

Utskottet framhöll, att kursen ej är avsedd för de yngsta volontärerna

utan vänder sig till kvalificerade journalister, som redan dokumenterat anlag

för journalistiken. Utskottet underströk, att för en kvalificerad journalist

med ansvarsställning vid sin redaktion och vanligen med familj att

försörja förutsätter deltagandet i kursen under rådande förhållanden stora

och ej sällan oöverstigliga ekonomiska uppoffringar. Utskottet ansåg därför

synnerligen starka skäl tala för att statsmakterna genom aktiva åtgärder

sökte underlätta journalisternas deltagande vid kurserna. Utskottet ansåg

sig däremot inte böra ta ställning till frågan om antalet stipendier eller dessas

storlek. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 16),

i vilken regeringarna rekommenderades att gemensamt årligen ställa ett belopp

av tillhopa minst 20 000 sv. kr. till förfogande till stipendier till elever

vid Nordisk journalistkursus i Århus.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 14/1962 angående

nordiskt forskningscentrum för jordbrukskooperation kunde utläsas, att

rekommendationen behandlades inom Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål

och att frågan skulle diskuteras vid kontaktorganets nästkommande

möte i mars 1965. Utskottet framhöll, att det var angeläget att

arbetet med rekommendationens genomförande påskyndades.

I anledning av meddelandena om rekommendation nr 12/1963 angående

samarbete beträffande vetenskaplig dokumentation framhöll utskottet, att

detta var ett område som under de närmaste åren torde komma att undergå

en snabb utveckling. Utskottet fann det därför angeläget, att den nordiska

aspekten kunde göra sig gällande i sammanhanget.

2. Nordisk kulturfond

Från tolfte sessionen kvarstod ett av bl. a. herr Ohlin då väckt ändringsförslag

om nordisk kulturfond. I förslaget hemställdes, att regeringarna

måtte rekommenderas att verka för tillkomsten av en nordisk kulturfond

under gemensam förvaltning. Vidare förelåg regeringarnas meddelanden

om rekommendationen nr 19/1964 angående ökade dispositionsanslag för

kulturella ändamål, av vilka bl. a. framgick, att Nordiska kulturkommissionen

anmodats företaga en utredning av frågan om dispositionsmedel (in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965 19

klusive ett samnordiskt dispositionsbelopp) för finansiering av kulturella

samarbetsprojekt. Kulturkommissionen hade ännu ej tagit slutlig ståndpunkt

till frågan, men enligt de uppgifter utskottet erhållit hade kommissionen

starkt understrukit angelägenheten av åstadkommandet av lättillgängliga

medel för finansiering av brådskande kulturella samarbetsprojekt.

Det framgick vidare, att det sammanlagda belopp, som i de nordiska länderna

vid denna tidpunkt beviljades i anslag till nordiskt kulturellt samarbete,

uppgick till cirka 20 milj. d. kr. I ändringsförslaget framhölls, att det vore

av stort värde för det framlida nordiska samarbetet om de nordiska länderna

vore beredda att till en gemensam fond årligen avsätta belopp av tämligen

avsevärd storlek. Förslagsställarna förordade att fonden skulle fritt disponeras

av ett gemensamt organ med parlamentariskt inslag för realiserande

av angelägna nordiska samarbetsprojekt på det kulturella området.

Enligt utskottet skulle en dylik nordisk kulturfond utgöra det länge saknade

ledet i det nordiska kultursamarbetets finansieringsmaskineri, utan

vilket detta ej fick erforderlig smidighet och aktionsberedskap. Utskottet

utgick från att fondens verksamhetsområde borde avse det nordiska kultursamarbetet

i vidaste bemärkelse: vetenskap, skola, konst och folkupplysning.

Fondens medel borde kunna användas bl. a. till följande ändamål: 1)

stipendieverksamhet, 2) utredningar, 3) engångsanslag, 4) försöksvis genomförda

permanenta samarbetsföretag samt 5) informationsverksamhet

rörande Norden. Enligt det av danska undervisningsministeriet ursprungligen

uppgjorda men sedermera återtagna förslaget om en nordisk kulturfond

skulle de nordiska länderna årligen över statsbudgeterna till fondens

disposition ställa ett samlat belopp av 3 milj. d. kr. fördelat enligt ländernas

befolkningstal. Utskottet fann ett belopp av denna storleksordning rimligt

och lade därför dessa kalkyler till grund för sitt förslag. Vissa betänkligheter

av principiell art framfördes i utskottet angående formerna för fondens

förvaltning. Bl. a. förelåg olika nationella uppfattningar om formerna

för parlamentariska organs medverkan vid lösande av administrativa uppgifter.

Utskottet ansag därför, att frågan om den blivande fondens gemensamma

förvaltning borde bli föremål för fortsatt utredning. Då det emellertid

vore angeläget, att fondens upprättande inte uppsköts i avvaktan

på förvaltningsfrågans slutliga lösning, måste en provisorisk förvaltningsform

tillämpas för fonden. Utskottet ville för sin del förorda, att fonden

tills vidare förvaltades av undervisningsministrarna efter samråd med Nordiska

rådets kulturutskott.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28), i vilken

regeringarna uppmanades att vidtaga åtgärder för ingående av en överenskommelse

mellan länderna om tillskapande av eu nordisk kulturfond, som

till sitt förfogande skulle årligen erhålla 3 milj. d. kr. och som skulle ställas

under gemensam nordisk förvaltning.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1965, 1 samt. Nr 67

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

3. Skolfrågor

Till sessionen hade bl. a. herrar Gillström och Kellgren väckt ett medlemsförslag

om enhetlig nordisk skolordning. I förslaget hemställes, att Nordiska

rådet måtte rekommendera regeringarna att vid den fortsatta utbyggnaden

av skolväsendet i de olika länderna verka för åstadkommandet av en enhetlig

nordisk skolordning. I medlemsförslaget framhålles, att frånsett det

faktum att en enhetlig ordning skulle utgöra en grundval för strävandena

att på lång sikt stärka den kulturella gemenskapen i Norden, en sådan ordning

även fick betraktas såsom en naturlig konsekvens av den gemensamma

nordiska arbetsmarknaden med därav följande ökad rörlighet över de

internordiska gränserna. Det framhalls vidare, att en enhetligt uppbyggd

grundskola i Norden borde följas av en likartad utveckling beträffande skolans

högstadium, gymnasiet och andra utbildningsformer.

Det inkomna remissmaterialet utvisar, att det föreligger talrika delvis

starkt divergerande uppfattningar i fråga om både den principiella inställningen

till och det praktiska tillvägagångssättet vid ett förverkligande av

en enhetlig nordisk skolordning. Utskottet förklarade sig icke vara berett

att till trettonde sessionen förelägga rådet ett slutligt ståndpunktstagande

men ansåg, att det för den fortsatta behandlingen av saken vore värdefullt,

om en allmän debatt om undervisningens målsättning och innehåll i det moderna

utbildningssamhället kunde komma till stånd vid sessionen. En dylik

debatt ägde också rum.

Utskottet behandlade vidare ett till tolfte sessionen väckt medlemsförslag

om förbättrad planering av nordiska skolresor i enskild regi. I medlemsförslaget

hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att låta undersöka,

i vilken omfattning nordiska skolresor i enskild regi förekommer, samt

överväga åtgärder för en förbättrad planering av dessa. I förslaget framhölls,

att erfarenheterna av dylika resor ej varit enbart positiva, emedan de

ofta gestaltat sig till rena nöjesresor utan studiemässigt värde. Det ansågs

därför naturligt, att en undersökning företogs — lämpligen i samarbete

med de centrala skolmyndigheterna — beträffande omfattningen av reseverksamheten

samt vad som kunde göras för att leda in den i fåror, varigenom

dess värde i kontakt- och studiehänseende skulle ökas.

Samtliga i ärendet hörda remissinstanser tillstyrkte förslaget. Utskottet

ansåg för sin del, att detsamma lämpligen kunde realiseras genom samverkan

mellan de centrala skolmyndigheterna i de nordiska länderna samt Föreningarna

Norden, som besatt en mångårig erfarenhet av nordisk skolreseverksamhet.

Härvid borde även vederbörande lärare och elevorganisationer

kunna lämna aktivt bistånd. Enligt utskottets mening borde vidare i samtliga

nordiska länder verkställas en utredning liknande den som företagits i

Finland angående omfattningen av skolreseverksamheten i enskild regi

samt erfarenheterna av densamma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att låta

undersöka, i vilken omfattning skolresor förekommer mellan de nordiska

länderna, samt överväga åtgärder för en förbättrad planering av dessa. Utskottets

tre svenska ledamöter — herrar Braconier, Gillström och Kellgren

— reserverade sig mot utskottets beslut. Beträffande enskilda skolresor på

icke skoltid ansåg de det icke finnas anledning för det allmänna att vidtaga

andra åtgärder än sådana av rådgivande och stödjande natur. Skolresor

företagna under skoltid borde kunna behandlas inom ramen för

rådets rekommendation nr 20/1964 angående anslag till studieutbytesresor

mellan nordiska skolor. I reservation hemställdes därför, att rådet ej skulle

företaga sig något annat i anledning av medlemsförslaget än att uppdraga

åt rådets presidium att med Föreningarna Norden överväga lämpliga åtgärder

för att utbygga och ytterligare förbättra dessas skolresetjänst.

Efter debatt beslöt rådet att antaga eu rekommendation (nr 6) i enlighet

med utskottsmajoritetens förslag. 39 medlemmar röstade för förslaget, 18

medlemmar röstade emot och 3 medlemmar avstod. Samtliga svenska medlemmar

röstade mot rekommendationsförslaget utom herr Hernelius, som

avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1964 angående

anslag till studieutbytesresor mellan nordiska skolor framgick, att Nordiska

kulturkommissionen i anledning av rekommendationen i en resolution

till regeringarna föreslagit, att för dylika studieutbytesresor i ettvart av

de nordiska länderna skulle beviljas ett anslag motsvarande 80 000 sv. kr.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1964 angående

vidgat lärarutbyte framgick bl. a., att i Finland och Norge åtgärder vidtagits

i syfte att ställa medel till förfogande för en utvidgad lärarutbytes- och reselektorverksamhet.

Utskottet fann det angeläget att åtgärder skyndsamt vidtoges

för genomförande av den i rekommendationen avsedda verksamheten.

Slutligen hade utskottet att behandla meddelandena om rekommendation

nr 28/1962 angående kurser för språklärare. Av dessa framgick, att i samtliga

länder förutsättningar skapats för genomförande av kursverksamheten

samt att de första kurserna hållits under sommaren 1964. På utskottets förslag

beslöt rådet att betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

4. Nordisk litteraturhistoria

Till sessionen hade bl. a. herr Braconier väckt ett medlemsförslag om nordisk

litteraturhistoria, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att låta utarbeta en nordisk litteraturhistoria. Enligt förslagets

motivering avsågs en beskrivande och jämförande skildring av den nordiska

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

litteraturhistorien, i vilken de olika litteraturperiodernas nationella växelspel

genom århundraden skulle komma till sin rätt och en helhetsbild a\

nordisk litteratur med djup och perspektiv växa fram.

Utskottet underströk den stora betydelse, som tillskapandet av en nordisk

litteraturhistoria skulle få, ej allenast för den egentliga forskningen

och universitetsundervisningen på litteraturens område utan även för undervisningen

inom skolan samt i folkbildningsverksamheten. Utskottet ansåg

emellertid att det borde noga övervägas, huruvida ett större jämförande

verk över huvud skulle motsvara de stora insatser detta skulle kräva i form

av dryga omkostnader och långvarigt forskararbete. Utskottet ansåg därför

att, i varje fall till en början, åtgärder borde vidtagas för utgivande av ett

mindre verk, belysande exempelvis betydelsefulla perioder och specialproblem

inom den nordiska litteraturens utveckling, särskilt faktiska fall avlitterär

växelverkan och parallellism mellan de nordiska länderna.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 33), enligt vilken

regeringarna rekommenderades att låta utarbeta en kortfattad jämförande

studie över centrala fall av växelverkan på litteraturens område mellan

de nordiska länderna samt utreda förutsättningarna för utgivandet av

en större nordisk litteraturhistoria.

5. Namnlista för växter och djur

I ett till trettonde sessionen av herr Osvald väckt medlemsförslag om nordisk

namnlista för växter och djur hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att låta upprätta en dylik namnlista. I förslaget framhölls, att

talrika medborgare i de nordiska länderna vid besök i grannländerna eller

vid kontakter med nordiska kolleger skulle ha stor nytta av en lista över åtminstone

de vanligaste växternas och djurens namn på de olika nordiska

språken.

Utskottet delade flertalet remissinstansers uppfattning, att en viss begränsning

av materialet i listan borde ske för att denna skulle kunna göras

praktiskt användbar. Endast sådana växt- och djurnamn, som var allmänt

gångbara i respektive länder eller upptagna i de mest auktoritativa faunaoch

floraverken, borde medtagas. Uppgiften att sammanställa listan kunde,

enligt utskottets mening, lämpligen överlåtas åt de nordiska ländernas

språknämnder. På utskottets förslag antog rådet enhälligt en rekommendation

(nr 10), vari regeringarna rekommenderades att vidtaga åtgärder för

utgivande av en nordisk namnlista för växter och djur.

6. Radio-, televisions- och filmfrågor

Enligt regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1963 angående

utbildning av lärare och andra ungdomsledare i film- och televisionskunskap

hade kurser i filmkunskap under sommaren 1964 anordnats i alla

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 dr 1965

de nordiska länderna. Det framgick vidare, att frågan om en utvidgning

av kursverksamheten var under övervägande i såväl Danmark som Sverige.

Av meddelandena om rekommendation nr 21/1964 angående förbättrade

tekniska förutsättningar för radio- och televisionsmottagning framgick

bl. a., att möjligheter saknades att i någon nämnvärd utsträckning genom

tekniska åtgärder förbättra förutsättningarna för direktmottagning av andra

nordiska länders rundradiosändningar. Med beklagande härav framhöll

utskottet, att det måste vara en uppgift för de nordiska regeringarna att i

samverkan med teleförvaltningarna och rundradioföretagen följa den tekniska

utvecklingen och pröva de möjligheter till förbättringar, som successivt

kunde erbjuda sig. Mot utskottets förslag invändes att åtskilligt mera

kunde göras för att öka se- och hörbarheten av grannländernas program.

Med 22 röster mot 19 beslöt rådet att för dess del betrakta rekommendation

nr 21/1964 såsom slutbehandlad.

7. Utlandsupplysning m. m.

Till kulturutskottet hade även hänvisats meddelanden om rekommendation

nr 5/1964 angående samarbete mellan institutioner för kulturell upplysning

i utlandet. Vad gällde spörsmålet om upprättandet av ett nordiskt

kultur- och informationscentrum i västra delen av USA, framgick av meddelandena,

att ett intimt samarbete redan ägde rum mellan de nordiska ambassaderna

i Washington samt mellan de nordiska ländernas konsulära representationer

och andra myndigheter i USA. Det ansågs därför ej finnas

anledning att realisera tanken på ett gemensamt nordiskt institut. Samarbetet

borde emellertid ytterligare kunna effektiviseras. Enär frågan om de

nordiska ländernas informationsverksamhet i utlandet vore av stor betydelse,

ville utskottet betona vikten av att åtgärder vidtogs för en verklig

effektivisering av verksamheten.

Meddelandena om rekommendationerna nr 20/1963 angående inrättande

av »Nordens hus» i Reykjavik gav vid handen, att de erforderliga anslagen

för planeringen och inledandet av byggnadsarbetena anvisats i samtliga

länder. Utskottet erfor vidare, att dessa arbeten nyligen också påbörjats.

Utskottet uttryckte sin glädje över att projektet tack vare snabba åtgärder

från regeringarnas sida inom en nära framtid skulle bli verklighet. På utskottets

förslag beslöt rådet att för sin del betrakta rekommendationen såsom

slutbehandlad.

6. Övriga saker

Spörsmålet om en gemensam nordisk bokmarknad behandlades av utskottet

i anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr

30/1958. Utskottet konstaterade, att regeringarna i anledning av rekom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

mendationen under de gångna åren vidtagit en rad åtgärder, som verkat

till förmån för en livligare växelverkan på litteraturens område mellan de

nordiska länderna. Genom den tidigare bokmarknadsutredningen och genom

tillsättandet av de nordiska bokkommittéerna hade en fast grundval

lagts för en fortsatt utveckling av det litterära samarbetet i Norden. På utskottets

förslag beslöt rådet därför att för dess del betrakta rekommendation

nr 30/1958 såsom slutbehandlad.

Meddelandena om rekommendation nr 25/1964 angående nordiskt musikpris

visade, att för ändamålet nödiga anslag reserverats i samtliga länder

samt att Nordiska kulturkommissionens förslag till statuter för musikpriset

godkänts och förslag till instruktion för bedömningskommittén fastställts.

På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendationen såsom

för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla meddelanden om rekommendation

nr 9/1962 angående gemensam arbetsmarknad för lärare. Av meddelandena

framgick, att frågan var under behandling inom ett av Nordiska kulturkommissionen

tillsatt expertutskott, som utarbetade en broschyr med uppgifter

om i vilken utsträckning i ett land förvärvad lärarutbildning motsvarade

lärarutbildning, som förvärvats i annat nordiskt land, samt anvisningar

om förfarandet vid ansökan om tjänst i annat nordiskt land ävensom kompetenskraven

härför.

1 regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1963 angående

minoritetsproblem inom Nordkalotten upplystes att i Norge dels utsetts

medlemmar i ett nordiskt samarbetsorgan för same- och renskötselfrågor,

dels tillsatts ett internt norskt sameråd. Kulturutskottet såg med tillfredsställelse

att viss verksamhet i överensstämmelse med rekommendationens syfte

kommit i gång. På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del betrakta

rekommendationen såsom slutbehandlad.

Rapporten från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt föranledde

inget uttalande från utskottets sida.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Sociallagstiftningen

Ett av de mera omfattande områdena för socialpolitiska utskottets arbete

har under det gångna året liksom tidigare gällt frågan om en harmonisering

av sociallagstiftningen i Norden. I ett till elfte sessionen väckt inedlemsförslag

hade bl. a. herr Kellgren hemställt, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att vidtaga åtgärder i syfte att uppnå förenhetligande av de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

nordiska ländernas sociallagstiftning. Rådet beslöt vid denna eltte session

uppskjuta medlemsförslagets behandling till en senare session för att bereda

rådets socialpolitiska niomannakommitté, som hade att förbereda rådets

socialpolitiska saker, tillfälle att närmare utreda frågan. I en promemoria,

daterad oktober 1962 från svenska socialdepartementet rörande

Nordiska socialpolitiska kommitténs dittillsvarande arbete med harmonisering

av sociallagstiftningen i Norden, nämndes vissa områden, beträffande

vilka en harmonisering ansågs möjlig, nämligen bidragsförskottsreglerna,

delar av bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkringen, arbetarskyddslagstiftningen,

socialhjälpslagarna och semesterlagstiftningen. Utredningsarbetet

inriktades i första hand på möjligheterna för en harmonisering av arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen

i de nordiska länderna; se härom rekommendation

nr 13/1964. Under tiden efter tolfte sessionen har utredningsarbetet

fortsatt inom rådets socialpolitiska utskott, främst vad gäller

ländernas lagstiftning om semester och om socialhjälp.

Utskottet ansåg att förutsättningar förefunnes för harmonisering av åtskilliga

frågor inom semesterlagstiftningen, t. ex. beträffande reglerna om

lagens tillämpningsområde, om semesterns förläggning och i viss mån om

semestergottgörelsen. Utskottet ansåg det värdefullt att söka tillgodose intresset

hos migrerande arbetare liksom hos andra personer, som utför arbete

i annat nordiskt land än hemlandet, att i uppehållslandet finna likartade

lagregler på för honom särskilt betydelsefulla arbetsrättsliga områden. Enligt

utskottets uppfattning skulle en harmonisering av semesterreglerna

underlätta realiserande av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) om åtgärder

för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas semesterlagstiftning.

Även beträffande socialhjälpslagstiftningen fann utskottet enhetlighet

kunna uppnås beträffande vissa frågor, t. ex. om socialhjälpens form, försörjningsplikt

och ersättningsskyldighet. Reglerna på dessa områden borde

såvitt möjligt harmoniseras. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation

(nr 21) till regeringarna att vidtaga åtgärder för att så

långt som möjligt samordna de nordiska ländernas lagstiftning om socialhjälp.

Av ett meddelande om rekommendation nr 1/1960 angående tjänstepensionsförmåner

i Sverige för löntagare från annat nordiskt land framgick,

att frågan angående den svenska tilläggspensioneringens tillämpning på

andra än svenska medborgare var föremål för övervägande inom en av den

svenska regeringen tillsatt kommitté, pensionsförsäkringskommittén, vars

arbete beräknades bli slutfört under 1965. Av meddelandet framgick även,

att frågan hade beröring med en planerad allmän översyn av pensionsbestämmelserna

i den nordiska konventionen om social trygghet. Inom utskot
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

tet konstaterades angelägenheten av att en snar lösning av denna fråga kom

till stånd.

2. Arbetsmarknadsfrågor

Ett tlertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats

av utskottet.

Arbetet med rekommendation nr 14/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för farmaceuter har på nytt fördröjts. Ett förslag till överenskommelse

i ämnet hade utarbetats från danskt håll och översänts till respektive

länders medlemmar i det nordiska arbetsutskottet för farmaceutisk personal.

Från svensk sida meddelades, att hinder icke förelåg mot att utkastet

lades till grund för en överenskommelse i ämnet. Från norskt håll framhölls

som angeläget att den föreslagna överenskommelsen utvidgades till

att omfatta all farmaceutisk personal med expeditionsrätt och att förslaget

icke skulle avse endast personal med högre farmaceutisk examen. Med anledning

av detta norska uttalande hemställdes från utskottets sida om besked

från Danmarks regering, huruvida förslaget kunde utvidgas på

sätt antörts från norskt håll. Från dansk sida meddelades, att spörsmålet

var föremål för övervägande inom den danska sundhedsstyrelsen. På

grund härav fann utskottet någon dess åtgärd för närvarande icke påkallad.

Utskottet uttalade dock sin förhoppning om att rekommendationen, med

hänsyn till den tid som förflutit sedan den antogs, snarast skulle leda till

elt positivt resultat.

Rekommendationen nr 18/1958 avser gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster.

Arbetet med denna rekommendation har under ett flertal år

vilat i avbidan på införande i Danmark av en ordning med offentlig auktorisation

av sjukgymnaster. Enligt ett av Danmarks regering till trettonde

sessionen lämnat tilläggsmeddelande var man från dansk sida beredd att

redan vid denna tidpunkt deltaga i förberedande förhandlingar om en gemensam

arbetsmarknad för sjukgymnaster, även om frågan om införande

av en ordning med offentlig auktorisation av sjukgymnaster i Danmark

icke slutligen prövats. Utskottet, som med tillfredsställelse noterade att förhandlingar

i ämnet nu skulle kunna komma till stånd, uttalade sin förhoppning

om att Irågan skulle bringas till en snar positiv lösning.

Arbetsmarknadskaraktär har även rekommendation nr 26/1963 angående

tillgodoräknande av offentlig tjänst i nordiskt land i fråga om pensionsrätt.

Rekommendationen innebär, att regeringarna ombedjes låta utarbeta

samt antaga en överenskommelse mellan länderna, enligt vilken en

i ottentlig tjänst anställd och till statlig pensionsordning knuten arbetstagare

berättigas att i pensionshänseende tillgodoräkna anställningstid, som

enligt annat nordiskt lands statliga pensionssystem berättigar till pension.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Betraliande handläggningen av rekommendationen upplystes i tilläggsmeddelande,

att svenska civildepartementet i egenskap av samordnande instans

samlat material tor att sammanställa ett underlag för en konkret diskussion

av möjligheterna till pensionstillgodoräkning vid övergång från tjänst i

ett nordiskt land till tjänst i ett annat samt att detta underlag skulle vara

Iart tore sommaren 1965.. Det vidare arbetet måste bero av möjligheterna

a t i de olika landerna genomföra ändringar i pensionssystemen. Utskottet

-onstaterade tor sin del, att ifrågavarande spörsmål var av synnerligen

stort intresse för den gemensamma nordiska arbetsmarknadens förverkligande

samt uttalade sin förhoppning om att frågan snart skulle få en positiv

lösning.

Till rådets tolfte session väcktes ett medlemsförslag med hemställan

om en rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna för

införande av likartade regler angående auktorisation av optiker. Enligt utskottet

gjorde sig efter hand ett allt starkare behov gällande av att söka

skapa enhetliga bestämmelser i de nordiska länderna beträffande praktiskt

taget alla grupper av medicinpersonal för att åstadkomma så enhetliga

kompetenskrav som möjligt för dessa. Undersökningar har tidigare

företagits beträffande läkare, tandläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster

m. fl. med anledning av förslag som väckts i rådet, varför det syntes utskottet

naturligt, att motsvarande undersökning kom till stånd beträffande

optikerna, en icke oviktig grupp medicinalpersonal. Utskottet framhöll

det angeläget att optikernas ansvarsfyllda yrkesutövning kringgärdades

med någon form av auktorisation samt att likartade regler för sådan

infördes i de nordiska länderna. Utskottet poängterade dock att auktorisation^

icke borde medföra någon monopoliserad ställning för optikerna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) till regeringarna

att utreda förutsättningarna för införande av likartade regler

angående auktorisation av glasögonoptiker samt att i anslutning härtill

undersöka möjligheterna för en gemensam specialutbildning för denna

yrkesgrupp.

3. Lagstiftning om trygghet i anställning

Betydande intresse har ett medlemsförslag om arbetstagares rätt till

trygghet i anställning tilldragit sig. Förslaget, väckt till rådets tolfte session,

mynnade ut i en hemställan, att rådet ville rekommendera regeringarna

att gemensamt låta undersöka möjligheterna att genom eu likartad

lagstiftning åstadkomma en för alla parter tillfredsställande lösning av

spörsmålet om arbetstagares trygghet i anställning, varvid huvudvikten

borde läggas på frågan om arbetsgivares fria rätt till uppsägning av anställda.

Förslagets slutliga behandling hade uppskjutits i avvaktan på resullatet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

av pågående avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadsparter i vissa av

rådets länder. Sedan dessa förhandlingar avslutats och utskottet återupptagit

saken, beslöt utskottet att föreslå rådet en rekommendation i enlighet

med medlemsförslaget. Utskottet framhöll, att det av de yttranden,

som avgivits av myndigheter och organisationer över medlemsförslaget,

framgick att vissa ansåg frågan om skydd mot obefogad uppsägning böra

lösas genom en likartad nordisk lagstiftning i ämnet, medan andra menade,

att sådant skydd bäst åstadkommes genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna

i varje enskilt nordiskt land. Utskottet konstaterade, att det

icke torde vara möjligt, att avtalsvägen nå fram till en sådan lösning av

frågan om arbetstagares skydd mot obefogad uppsägning, att alla grupper

av anställda kunde beredas sådant skydd. Med anledning härav ansåg sig

utskottet böra förorda en enhetlig lagstiftning för samtliga nordiska länder,

innehållande regler om vissa minimikrav men självfallet möjlig att

komplettera avtalsvägen.

Bl. a. de svenska medlemmarna i utskottet reserverade sig mot förslaget

och hemställde, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Reservanterna framhöll, att man icke förrän erfarenhet Minnits

av de praktiska resultaten av de i Sverige nyligen ingångna avtalen

borde taga ställning till frågan om att lagstiftningsvägen trygga de anstallda

mot obefogade uppsägningar.

Vid omröstning i rådet förkastades rekommendationsförslaget med 38

röster mot 26, som avgavs för förslaget. Av de svenska medlemmarna röstade

samtliga mot förslaget med undantag för herrar Lundström och

Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg, vilka avstod från att rösta. Härefter

beslöt rådet att icke företaga sig något i saken.

4. Arkitektyrket

Utskottet har haft att behandla ett från tolfte sessionen uppskjutet medlemsförslag,

väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes om en

rekommendation till regeringarna att undersöka förutsättningarna för en

specialisering av vidareutbildningen av arkitekter på nordisk bas samt att

undersöka möjligheterna att fastställa en beteckning för de kvalificerade

utövarna av arkitektyrket i Norden.

Beträffande frågan om arkitekternas vidareutbildning fann utskottet i

likhet med flertalet remissinstanser, att en internordisk vidareutbildning

borde bygga på en i möjligaste mån jämbördig grundutbildning i respektive

land. Behovet av vidareutbildade specialiserade arkitekter gjorde sig

enligt utskottets uppfattning särskilt gällande på sådana verksamhetsområden

som bostads-, sjukhus-, skol-, industri- och landskapsplanering. Behovet

av specialiserade arkitekter vore åtminstone till att börja med så

ringa, att det icke vore ekonomiskt fördelaktigt att i varje land för sig

ordna med ifrågavarande specialutbildning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Förslaget om genomförande av enhetliga bestämmelser för utövande av

arkitektyrket i Norden syftade enligt utskottet till att skapa en officiellt

erkänd beteckning för kvalificerade utövare av arkitektyrket i överensstämmelse

med vad som förutsattes bli genomfört inom Europeiska ekonomiska

gemenskapen. Medan i ett flertal europeiska länder arkitekttiteln skyddats

genom lag, var i de nordiska länderna förutom Island användningen av

benamningen arkitekt helt fri. Det syntes utskottet motiverat att skapa

en gemensam nordisk benämning för arkitekter, som uppfyllt vissa bestämda

kompetenskrav.

I sitt förslag hemställde utskottet till rådet att antaga en rekommendation

till regeringarna att utreda förutsättningarna för en specialiserad vidareutbildning

av arkitekter på nordisk bas samt att undersöka möjligheterna

för tillskapande av en enhetlig benämning för kvalificerade utövare

av arkitektyrket i Norden. En rekommendation (nr 5) av denna

lydelse antogs av rådet.

5. Sjömansskattens kommunandel

I ett till tolfte sessionen väckt medlemsförslag hemställdes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att snarast företaga

en sådan revision av sjömansskattelagarna, att kommunandelarna

av sjömansskatteintäkterna utbetalas till sjömans hemkommun inom Norden

även beträffande sådana nordiska sjömän, som är bosatta i annat

nordiskt land än fartygets hemland. I förslaget framhölls, att de bestämmelser

i de nordiska ländernas sjömansskattelagar, som stadgade att sjömansskatt

från på nordiska fartyg tjänstgörande utländska sjömän i sin

helhet skall tillfalla den stat under vars flagga fartyget seglar, medfört

betydande olägenheter för sådana mindre kommuner, av vilkas manliga

befolkning en betydande del fick sin utkomst som sjömän ombord på andra

nordiska länders fartyg än hemlandets. Särskilt de åländska kommunerna

hade i detta hänseende fått vidkännas en avsevärd inkomstreducering.

Utskottet fann, att förslagets genomförande skulle strida mot en av huvudprinciperna

i dubbelbeskattningsavtalen mellan berörda nordiska länder,

enligt vilken arbetsinkomst i princip skulle beskattas i det land där den

förvärvas, samt kunde även innebära vissa administrativa olägenheter.

Trots detta talade betydande rättviseskäl för förslaget, då det icke kunde

anses tilltalande att den stat, som nyttiggjorde sig arbetskraften från

annat nordiskt land, för egen del behöll kommunandelen av skatten, under

det att den kommunen, som hade utgifter av olika slag för sjömannens

hemmavarande familj, blev helt lottlös.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) till

regeringarna att vidtaga åtgärder — genom bilaterala avtal, genom en revision

av dubbelbeskattningsavtalen och sjömansskattelagarna eller på an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

nät sätt — för att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna måtte

tillfalla den beskattade sjömannens hemkommun, för såvitt gäller skatt

erlagd av nordisk sjöman, som är hemmahörande i kommun i nordiskt

land. 56 medlemmar röstade för rekommendationen, medan 1 röstade emot

och 2 avstod från att rösta.

6. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Av meddelande i anledning av rekommendation nr 18/1956 angående

samarbete om invalidvård och de partiellt arbetsföras problem framgick,

att ett i tidigare års meddelande omnämnt planerat samnordiskt seminarium

för arbetsprövning hållits under våren 1964 samt att en år 1962 utgiven

handbok »Arbetsvärd i Norden» varit föremål för revidering för att

fortsättningsvis kunna hållas dagsaktuell. Utskottet uttalade att, då hittills

endast begränsade resultat kunnat uppnås i anledning av rekommendationen,

vilket torde bero på att arbetet med rehabilitering av partiellt arbetsföra

i första hand måste bedrivas nationellt, man enligt utskottets uppfattning

åtgjort vad som för närvarande kunde anses möjligt på nordisk

nivå. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Ett spörsmål, som redan år 1953 behandlades i rådet, nämligen frågan

om gemensam medicinalstatistik, återupptogs i ett av bl. a. herr Edström

till denna session väckt förslag, i vilket hemställdes, att rådet ville rekommendera

regeringarna att vidtaga åtgärder för att få till stånd en gemensam

likartad medicinalstatistik i de nordiska länderna.

I utskottet konstaterades, att rådets tidigare rekommendation i ämnet

(rek. nr 11/1954) icke torde ha lett till några mera konkreta resultat. Utskottet

fann det emellertid önskvärt, att medicinalstatistiken i Norden,

som gav underlag för ett vidgat utbyte av erfarenheter på hälso- och sjukvårdens

område, utformades så, att full parallellitet uppnåddes. En koordinering

borde omfatta både administrativ statistik och statistik över sjukdomar,

dödsorsaker, olycksfall och därmed sammanhängande ting.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 32) till regeringarna

att skyndsamt utreda förutsättningarna för en likartad medicinalstatistik

i de nordiska länderna.

Bl. a. fru Ekendahl och herr Gustafsson i Kårby hade väckt ett medlemsförslag

om internordisk giltighet för recept. I förslaget hemställdes, att regeringarna

måtte rekommenderas att föranstalta om att ett recept a läkemedel,

utfärdat i ett nordiskt land, kan expedieras vid apotek även i övriga

nordiska länder. Utskottet ansåg medlemsförslagets krav på internordisk

receptgiltighet angeläget med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden

och det växande nordiska turistutbytet. Enligt utskottets mening var det

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

önskvärt att läkarrecept, utskrivet i något av de nordiska länderna utan

omgång kunde expedieras i vilket som helst av övriga nordiska länder. Den

vetenskapliga och yrkesmässiga standarden på de medicinska och farmaceutiska

områdena inom de nordiska länderna torde vara tämligen enhetlig

och den nordiska farmacopén vore nu färdigställd. Utskottet poängterade,

att narkotika och därmed jämförliga läkemedel i vart fall till en

början icke borde omfattas av en internordisk receptgiltighet. På förslag

av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till regeringarna att

vidtaga åtgärder för att recept å läkemedel, utfärdat i ett nordiskt land,

må kunna expedieras vid apotek även i övriga nordiska länder.

Regeringarnas meddelande om rekommendation nr 25/1963 angående

inrättande av nordiskt institut för odontologisk materialprovning utvisade

bl. a., att de nordiska hälsovårdsministrarna vid möte i Göteborg i juni

1964 beslutat, att det tilltänkta institutet skulle förläggas till Sverige. Frågan

hade dock sedermera tagits upp i norska stortinget, varvid givits uttryck

för missnöje över att man från norsk sida anslutit sig till förslaget

om institutets placering i Sverige. Norges regering ansåg sig med anledning

härav böra taga upp frågan om institutets placering till ny prövning. Inom

utskottet betonades vikten av att frågan om inrättande av ett nordiskt

institut för odontologisk materialprovning så snart som möjligt kunde nå

sin lösning.

7. Näringsforskning

Ett medlemsförslag om samarbete på näringsforskningens område hade

väckts av bl. a. fru Ekendahl och herrar Birger Andersson och Gustafsson

i Kårby. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att upptaga ett samarbete på näringsforskningens område i lämpliga

former. Detta spörsmål har tidigare varit föremål för rekommendationer

från rådets sida (rek. nr 14/1956 och 5/1957). I enlighet med förstnämnda

rekommendation tillsattes en expertkommitté, kallad Gemensamma nordiska

kommittén för näringsforskning. Till genomförande av de av kommittén

framlagda förslagen antog rådet här ovan nämnda rekommendation

nr 5/1957. År 1961 ansåg sig rådet böra avskriva rekommendationen

såsom slutbehandlad för rådets del, då några konkreta resultat i anledning

av densamma icke uppnåtts. Anledning härtill torde enligt utskottet

i första hand ha varit att Sveriges regering vid dåvarande tidpunkt icke

ville företaga sig något i saken. Utskottet fann emellertid i likhet med

flertalet remissinstanser angeläget, att ett nordisk samarbete mellan existerande

nordiska nationella institutioner komine till stånd.

Det syntes utskottet betydelsefullt, att möjlighet bereddes till fortlöpande

erfarenhetsutbyte och till en arbetsfördelning beträffande vissa

forskningsuppgifter mellan de nordiska ländernas nationella institutioner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Uppenbart vore stora fördelar att vinna genom ett nordiskt samarbete dem

emellan. Beträffande formen för ett nordiskt samarbete på näringsforskningens

område förordade utskottet i likhet med flertalet remissinstanser

inrättande av en kommitté för nordisk näringsforskning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till regeringarna

om att utveckla samarbetet på näringsforskningens område i

huvudsak enligt de linjer, som närmare redovisas i det ovannämnda i december

1956 framlagda betänkandet av Gemensamma nordiska kommittén

för näringsforskning.

8. Märkning av brand- och hälsofarliga ämnen

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om enhetliga regler för

märkning av brand- och hälsofarliga ämnen av bl. a. fru Ekendahl och

herrar Birger Andersson och Gustafsson i Kårby. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige att utreda förutsättningarna för enhetliga regler angående

märkning av brand- och hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana

ämnen i vad sammanhänger med märkningen.

Utskottet noterade, att många olikheter förelåge i de nordiska ländernas

bestämmelser om märkning av brand- och hälsofarliga ämnen, och framhöll

som angeläget, att med hänsyn till den ökade internordiska handeln,

till de allt talrikare kontakterna i gränstrakterna och till det internordiska

turistutbytets allt snabbare tillväxt åtgärder vidtoges för att undanröja

de olägenheter, som är förenade med att skiljaktiga märkningsregler beträffande

brand- och hälsofarliga ämnen gäller i Norden. Dock måste därvid

det arbete, som pågår på detta område i internationella sammanhang,

beaktas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna

att utreda förutsättningarna för enhetliga regler för märkning

av brand- och hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad

sammanhänger med märkningen.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk trafiklagstiftning m. m.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1964 angående

en kommission för trafiksamarbete samt av vid sessionen lämnade upplysningar

framgick, att regeringarna enats om att samarbetet mellan de

nordiska trafikministerierna borde organiseras i form av årliga ministermöten,

vilka borde hållas i anslutning till Nordiska rådets trafikutskotts

huvudmöte för förberedelse av rådets årliga session. Enighet hade vidare

nåtts om att trafikministrarna borde utse ställföreträdare, som kunde del
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

taga i ministermöten och hålla andra möten efter behov samt stå till disposition

som kontaktmän för Nordiska rådets trafikutskott, dess medlemmar

och sekretariat. Regeringarna fann det sålunda icke lämpligt, att samarbetet

mellan trafikministerierna skulle ske genom den numera avskaffade

Nordiska samfärdselkommitténs sekretariat. Detta kunde därför upplösas.

På utskottets förslag beslöt rådet att betrakta rekommendation nr 30/

1964 såsom för dess del slutbehandlad.

I ett till tolfte sessionen av herr Lassinantti väckt medlemsförslag om internordisk

giltighet för körkort, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att genomföra en ordning, varigenom personer från de nordiska

länderna, som vistades i annat nordiskt land än sitt hemland, tilläts utan

tidsbegränsning utnyttja sina nationella körkort för motorfordon i enlighet

med de regler som gäller för körkortsinnehavare i det land, där de vistas.

Utskottet underströk med skärpa angelägenheten av att man i de nordiska

länderna nådde fram till en ordning, enligt vilken körkort utställt i ett av

länderna antingen omedelbart erhöll giltighet i de övriga länderna eller

utan onödiga formaliteter i de andra länderna kunde utbytas mot nationellt

körkort. En dylik ordning förutsatte emellertid i stort sett likartade regler

för utställande, förnyande och indragande av körkort. Enligt utskottets

mening borde därför regeringarna gemensamt taga upp dessa regler till revision.

På utskottets förslag beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 8),

enligt vilken regeringarna rekommenderades att genomföra gemensamma

regler för förvärv, förnyande och indragande av körkort för motorfordon

med sikte på att giva i ett nordiskt land utfärdat körkort samma giltighet

i de övriga nordiska länderna.

2. Passfrågor

Passfrågorna aktualiserades vid sessionen genom två förslag. Dels förelåg

ett av herr Helén väckt medlemsförslag om förlängning av giltighetstiden

för resepass, dels ett ändringsförslag om lättnader vid passutfärdande. I

det förstnämnda förslaget hemställdes, att regeringarna i Finland, Norge

och Sverige måtte rekommenderas att i likhet med Danmark utsträcka

giltighetstiden för resepass till 10 år eller annan motsvarande tidrymd. I

förslaget framhölls, att enligt gällande bestämmelser resepass i Finland,

Norge och Sverige utfärdades för en tid av högst 5 år, medan i Danmark

giltighetstiden för sådana pass nyligen fastställts till 10 år. Det ifrågasattes,

om inte de tre förstnämnda länderna borde följa Danmarks exempel

och besluta om en förlängning av giltighetstiden till 10 år. Åtskilliga fördelar

syntes enligt förslaget vara förknippade med en sådan åtgärd. I ändringsförslaget

hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att göra

förvärvandet av pass så lätt som möjligt dels genom att utöka giltighetstiden

till 10 år, dels genom att inte utkräva större avgift för passutfärdan
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

det än vad som åtgick för att täcka omkostnaderna för passutfärdandet, dels

ock genom att utnyttja eventuellt förefintliga möjligheter att nedsätta expeditionstiden

för passansökningar.

Utskottet framhöll, att för personer som nått en viss ålder borde pass

kunna utställas för en tioårsperiod och att det borde övervägas, om inte

denna ålder kunde fastställas till 18 år i överensstämmelse med de nya

danska bestämmelserna. Utskottet ansåg vidare, att för passutfärdandet

inte borde utkrävas större avgift än som motsvarade administrationskostnaderna

och fann därför, att man i Finland och Island borde söka andra

vägar att täcka det inkomstbortfall, som en nedsättning av passavgiften

skulle medföra.

På utskottets förslag antog rådet två rekommendationer, dels en (nr 14)

till regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige att förlänga giltighetstiden

för pass till 10 år, dels en (nr 15) till Finlands och Islands regeringar

om att vid passutfärdandet inte utkräva större avgifter än som åtgår för att

täcka omkostnaderna i samband med utfärdandet.

3. Gemensam luftfartsmyndighet

Till sessionen hade bl. a. herr Lundström väckt ett medlemsförslag om

samarbete mellan luftfartsmyndigheterna, i vilket hemställdes, att regeringarna

måtte rekommenderas att undersöka förutsättningarna för att få

till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan för luftfartsfrågor. I

förslaget framhölls, att luftfartssamarbetet för närvarande bedrevs inom ramen

för s. k. månatliga luftfartsmöten, varvid diskuterades inte endast

SAS-frågor utan även luftfartspolitiska frågor över huvud taget, t. ex.

avtal med icke-skandinaviska länder. I förslaget underströks, att luftfartsmötet

emellertid inte kunde fatta något beslut, som band de nationella

luftfartsmyndigheterna, utan endast rekommendera dem att vidtaga önskade

åtgärder. Rekommendationerna följdes dock nästan alltid. Förslagsställarna

ifrågasatte, om inte luftfartsmötet med fördel kunde ges beslutande

befogenheter, till att börja med på vissa klart avgränsade områden. Efter

en förslagsvis ettårig försöksperiod kunde man, om resultaten blev positiva,

överväga att överflytta befogenheter i större skala.

Enligt utskottets mening borde övervägas, huruvida det icke vore lämpligt

att låta tekniska frågor av gemensamt intresse behandlas av ett permanent

samarbetsorgan. Vidare borde undersökas, om icke fördelar kunde uppnås

genom att låta ett eventuellt samarbetsorgan ansvara för forskningen

och företaga undersökningar på det tekniska området. Om det bedömdes

rationellt att upprätta ett gemensamt organ, ansåg utskottet att man borde

överväga att giva organet rätt att fatta bindande beslut i tekniska spörsmål,

såvitt enighet uppnåddes inom organet. Utskottet föreslog, att rådet måtte

rekommendera regeringarna att företaga en undersökning av förutsättningarna

för att upprätta ett gemensamt organ i luftfartstekniska spörsmål och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

att giva ett sådant organ rätt att fatta bindande beslut. Rådet antog en dylik

rekommendation (nr 30).

4. Post- och telefrågor

I ett till sessionen väckt medlemsförslag om nordisk fribrevsrätt hemställdes,

att regeringarna måtte rekommenderas att vidtaga åtgärder i och

för införande av fribrevsrätt för postförsändelser från statliga myndigheter

och organ i ett nordiskt land till ett annat nordiskt land. I förslaget framhölls,

att avsevärda vinningar i form av tidsbesparing och rationalisering i

postbehandlingen av myndighetsförsändelser skulle uppnås härigenom.

Eftersom taxor och viktgränser för postförsändelser i stor utsträckning var

enhetliga i Norden, ansågs inte införandet av en nordisk fribrevsrätt behöva

medföra några större förändringar beträffande kostnadsfördelningen länderna

emellan.

Utskottet förklarade sig ej vara övertygat om att den väg, som förordades

i medlemsförslaget, var bäst ägnad att underlätta posttrafiken mellan ländernas

myndigheter. Utskottet ifrågasatte, om det inte skulle vara mer rationellt

att låta avsändarna frankera försändelserna genom frankeringsmaskiner

och på så sätt undvika efterhandsberäkningar av omkostnaderna

för de portofria försändelserna. På utskottets förslag beslöt rådet att ej företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget.

I ett till rådets tolfte session väckt tilläggsförslag av herr Lassinantti

hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att i samband med den

pågående automatiseringsprocessen inom telefonväsendet pröva möjligheterna

att nedsätta avgifterna för internordiska telefonsamtal särskilt i

gränsregionerna.

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse, att de nordiska teleadministrationerna

redan 1961 beslutat genomföra väsentlig taxereduktion i takt

med automatiseringen. Enligt utskottets mening hade beslut redan fattats,

som skulle innebära att tilläggsförslaget realiserades. Utskottet ansåg emellertid,

att en särskild undersökning borde företagas av möjligheterna att

lösa de speciella problem som gjorde sig gällande för Tornedalens vidkommande.

En nedsättning av taxorna för telefonsamtal mellan hela Själland

och Sydsverige borde också övervägas med tanke på att utbyggnaden inom

öresundsregionen sannolikt skulle leda till en mycket intensiv telefontrafik

över sundet. På utskottets förslag beslöt rådet att ej företaga sig något i

anledning av tilläggsförslaget.

5. öresundsfrågor

Ett av de spörsmål, som tilldrog sig det största intresset vid sessionen,

gällde frågan om fast förbindelse över Öresund. Till trafikutskottet hade

hänvisats dels ett medlemsförslag om fast öresunds-förbindelse, dels ett

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kuitgl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

ändringsförslag angående uppskov med beslut om fast öresunds-förbindelse,

dels ock regeringarnas meddelanden i anledning av rådets rekommendation

nr 28/1963 angående en fast öresunds-förbindelse.

I medlemsförslaget om fast öresunds-förbindelse, som väckts av bl. a.

herr Cassel, hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige måtte rekommenderas

att taga initiativ till att principbeslut om den första fasta

öresunds-förbindelsens placering och finansiering ofördröj ligen fattades

samt att nödiga projekteringsarbeten igångsattes. I förslaget framhölls, att

frågan om fast förbindelse över Öresund länge diskuterats i rådet, som avgivit

två rekommendationer i saken. Den första (nr 4/1953) gällde igångsättandet

av en gemensam dansk-svensk utredning och den andra (nr 28/

1963) innehöll en rekommendation till regeringarna att låta bygga en fast

förbindelse. För att frågan skulle föras vidare var det enligt förslagsställarna

önskvärt att rådet vid trettonde sessionen gjorde ett preciserat uttalande

om den första fasta förbindelsens placering och dess finansiering in. m.

Medlemsförslaget hade av utskottet behandlats vid dess möte den 30 september

1964. I sitt då avgivna betänkande underströk utskottet starkt angelägenheten

av att principbeslut om förbindelsens placering snarast träffades.

Det framhölls, att osäkerheten härom i hög grad försvårade planläggningen

på båda sidor om Öresund. Utskottet konstaterade, att övervägande delen av

de danska myndigheter och organisationer, som tagit ställning till spörsmålet,

var kritiskt inställda till Hälsingborg—Helsingör-alternativet och stödde

Köpenhamn—Malmö-alternativet. På svensk sida var meningarna mera delade,

men utskottet ansåg sig kunna konstatera, att flertalet av de instanser,

som tagit ställning till spörsmålet, syntes föredraga det sistnämnda alternativet.

Utskottet fäste speciellt avseende vid kritiken av öresundsdelegationernas

omkostnadsberäkningar vilka, enligt utskottet, väsentligen bidragit

till delegationernas ställningstagande till förmån för Hälsingborg—Helsingör-alternativet.

Utskottet ansåg det uppenbart, att omkostnadskalkylerna

på nytt måste genomgås, bl. a. mot bakgrund av resultatet av de igångsatta

bottenundersökningarna i Hälsingborg—Helsingör-linjen. Flera remissinstanser

ansåg, att öresundsdelegationerna vid sin bedömning inte i

tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till närtrafikens driftsekonomiska effekt.

Det ansågs uppenbart, att denna trafik skulle få en helt annan omfattning

om den fasta förbindelsen anlades i Köpenhamn—Malmö-linjen än

om den placerades vid Hälsingborg—Helsingör. Särskilt ur norsk och västsvensk

synpunkt skulle antagligen en bro eller tunnel mellan Hälsingborg

och Helsingör vara att föredraga. Då det emellertid ur nordisk synpunkt ansågs

önskvärt att en fast förbindelse snarast etablerades, hade de medlemmar,

som av olika skäl kunnat önska ge en nordlig förbindelse prioritet

avstått från att då resa spörsmålet och ge uttryck för avvikande uppfattning.

Förutsatt att resultatet av de pågående trafikekonomiska och tekniska

undersökningarna inte ändrade bilden, hade utskottet beslutat en
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

hälligt anbefalla att de danska och svenska regeringarna träffade avtal om

att anlägga den första fasta förbindelsen mellan Köpenhamn och Malmö

via Saltholm. Utskottet förordade en vägförbindelse med fyra körbanor

som tunnel mellan Kastrup och Saltholm och som bro mellan Saltholm

och Limhamn. Utskottet föreslog sålunda, att rådet skulle rekommendera

regeringarna i Danmark och Sverige att så snart som möjligt taga initiativ

till att principbeslut träffades om att anlägga den första fasta förbindelsen

i Öresund mellan Köpenhamn och Malmö och om dess finansiering samt om

att de nödvändiga projekteringsarbetena igångsattes.

I sitt ändringsförslag hemställde herr Georg Pettersson, »att rådet med

anledning av den bild som numera tecknar sig icke antager någon rekommendation

i anledning av medlemsförslaget om en fast öresunds-förbindelse

vid sin trettonde session utan återförvisar saken till trafikutskottet, som har

att avvakta resultatet av pågående utredning, innan frågan om eventuell rekommendation

i saken upptages till behandling». I förslaget framhölls att,

sedan utskottet behandlat frågan, flera omständigheter inträffat som föranledde

en omprövning av utskottets ställningstagande. Sålunda hade en särskild

dansk-svensk arbetsgrupp tillsatts med uppgift att vidareföra och aktualisera

det material, som sammanbragts av öresundsdelegationerna, samt

företaga ytterligare bottenundersökningar och genomgå de synpunkter som

framförts från skilda håll i anledning av delegationernas betänkanden. Det

framhölls vidare, att den svenska riksdagen i december 1964 beslutat avvakta

resultatet av dessa undersökningar innan ställning togs i frågan.

Saken underkastades härefter ny utskottsbehandling vid sessionen. I sitt

nya betänkande förklarade sig utskottet dela den i ändringsförslaget framförda

synpunkten, att vid frågans slutliga avgörande hänsyn måste tas till

de förhållanden som nämnts i ändringsförslaget. Utskottet framhöll emellertid,

att denna omständighet ej nödvändiggjorde en förnyad behandling i utskottet,

då utskottet i sitt betänkande den 30 september 1964 förordat Köpenhamn—Malmö-alternativet

under förutsättning att resultatet av de pågående

trafikekonomiska och tekniska undersökningarna inte ändrade den

bild, som då tecknade sig för utskottet. Utskottet föreslog därför, att rådet

måtte antaga den i det ovannämnda utskottsbetänkandet föreslagna rekommendationen.

Mot detta beslut reserverade sig herr Georg Pettersson,

som föreslog att rådet måtte fatta beslut i enlighet med ändringsförslaget.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning

förkastades förslaget om återremiss till utskottet, varefter rådet antog

en rekommendation (nr 35) i enlighet med utskottets förslag. För rekommendationen

röstade 40 medlemmar (däribland herrar Cassel, Edström, Hernelius,

Lundström och Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg), medan 8 (herr

Birger Andersson, fru Ekendahl, herrar Gillström, Gustafsson i Kårby, Mellqvist

och Georg Pettersson, fröken Ranmark samt herr Thapper) röstade

mot och 6 medlemmar (däribland herr Sundin) avstod från att rösta.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 67

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

På utskottets förslag beslöt rådet vidare att för sin del betrakta rekommendationen

nr 28/1963 angående en fast öresunds-förbindelse såsom slutbehandlad.

Ett med öresunds-förbindelsen sammanhängande spörsmål, som tilldrog

sig betydande intresse vid sessionen, gällde flygplatsfrågorna i öresundsregionen.

Utskottet hade i denna del att taga ställning till ett av bl. a. herr Cassel

och fru Segerstedt Wiberg väckt medlemsförslag om dansk-svensk storflygplats.

I förslaget hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige

måtte rekommenderas att undersöka möjligheterna för en samfälld lösning

av flygplatsfrågorna i öresundsregionen. I förslaget framhölls, att såväl

Kastrup som Bulltofta snart skulle nå sina kapacitetsgränser samtidigt som

en utbyggnad av flygplatserna ansågs olämplig bl. a. med tanke på flygbullerproblemet.

Nya flygplatser var sålunda erforderliga för såväl Malmös som

Köpenhamns del. I förslaget underströks, att det var ofrånkomligt att flygplatsfrågorna

i regionen löstes under intim samverkan mellan danska och

svenska myndigheter.

Mot bakgrund av svårigheterna att ytterligare utbygga redan existerande

flygplatser inom området ansåg utskottet det naturligt, att en undersökning

genomfördes beträffande förutsättningarna att anlägga en ny storflygplats i

stånd att täcka kommande behov av flygplatsutrymme ej blott för öresundsregionen

utan för hela Norden. Utskottet konstaterade, att flera alternativ

nämnts i diskussionerna — bl. a. en utvidgning av Kastrup söderut, anläggning

av en ny flygplats på Själland eller i Skåne samt anläggning av en gemensam

storflygplats på ön Saltholm i Öresund. Enligt utskottets mening

erbjöd Saltholms-projektet betydande fördelar, varför en samnordisk utredning

lämpligen i första hand borde inrikta sig på en undersökning av detta

alternativ. Enligt utskottets mening borde utredas, huruvida en blivande

Saltholms-flygplats kunde ges en på lång sikt tillräcklig kapacitet. Bullermätningar

måste klarlägga flygbullrets fortplantning över de omkringliggande

vattenytorna. Frågan om en ersättningsflygplats för regionen måste

också utredas, liksom i vilken omfattning andra flygplatser i närheten av

Köpenhamn och Malmö skulle bibehållas eller nyanläggas som lokalflygplatser

för kortdistansflyg och allmänflyget.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska

länderna att undersöka möjligheterna för en samfälld lösning av flygplatsfrågorna

i öresundsregionen, varvid den eventuella storflygplatsens

förläggning till ön Saltholm i Öresund i första hand borde undersökas. Herr

Georg Pettersson reserverade sig mot beslutet och föreslog, att rådet måtte

besluta återförvisa saken till trafikutskottet för fortsatta överväganden. I

reservationen framhölls, att frågan var förenad med så många ouppklarade

problem, att tiden ej var mogen för ett ställningstagande från rådets sida.

Efter en längre debatt antog rådet en rekommendation (nr 34) i enlighet

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

med utskottsmajoritetens förslag. För rekommendationen röstade 40 ledamöter

(däribland herrar Cassel, Edström, Hernelius, Lundström, Ohlin samt

fru Segerstedt Wiberg), medan 9 ledamöter (herr Birger Andersson, fru

Ekendahl, herrar Gillström, Gustafsson i Kårby, Mellqvist och Georg Pettersson,

fröken Ranmark, herrar Sundin och Thapper) röstare emot. 5 medlemmar

avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 5/1962 angående

utbyggnaden i öresundsregionen framgick, att det svensk-danska kommunala

samarbetsorganet öresundsrådet trätt i funktion samt att detta råd hade

till uppgift att förhandla om och undersöka frågor av gemensamt intresse

för kommunerna i öresundsregionen. Det framgick vidare, att ett förberedande

arbete rörande planeringen av regionens utbyggnad igångsatts.

6. Vägfrågor m. m.

Spörsmålet om byggande av mellanriksvägar mellan Norge och Sverige

aktualiserades genom ett av herr Lassinantti till sessionen väckt tilläggsförslag

om norsk-svenska mellanriksvägar. I förslaget hemställdes, att regeringarna

i Norge och Sverige måtte rekommenderas att tillse att i förslaget särskilt

omnämnda vägar byggdes så snart som möjligt. I förslaget framhölls,

att de båda berörda regeringarnas samarbetsutskott för mellanriksvägar i

januari 1965 avgivit ett betänkande benämnt »Enkelte mellomriksveger mellem

Norge og Sverige» (NU 1965: 3). Förslaget gick i huvudsak ut på följande:

1) fullföljande av den påbörjade utbyggnaden av Umbuktavägen till helårsväg

före utgången av år 1971, 2) norskt beslut före sommaren 1965 rörande

utbyggnaden av Graddisvägen med sikte på färdigställande före 1974,

3) uppskov med frågan om utbyggnad av vägförbindelsen Kiruna—Nord11

orge, 4) tillsättande av ett svenskt—norskt utskott för behandling av frågor

i samband med koordineringen av den fortsatta planeringen och utby8Snaden

av de aktuella mellanriksvägarna.

Utskottet anmälde för rådet, att tilläggsförslaget väckts så sent, att det inte

varit möjligt att före sessionen taga ställning till spörsmålen, varför utskottsbehandlingen

av förslaget skulle fortsätta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 22/1962 angående

bilfärjeförbindelse mellan Finland och Sverige framgick, att arbetsgrupper

tillsatts för undersökning av spörsmålen. På utskottets förslag beslöt rådet

för sin del betrakta denna rekommendation såsom slutbehandlad.

7. Fria resor för Nordiska rådets medlemmar och suppleanter

Till sessionen hade bl. a. herr Kellgren väckt ett medlemsförslag, i vilket

hemställdes, att rådet måtte besluta uppdraga åt Nordiska rådets presidium

att förbereda en ordning, enligt vilken rätt till fria resor i de nordiska län
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds skrivelse nr 67 år 1965

derna för rådets medlemmar och suppleanter infördes. I förslaget framhölls

bl. a., att den fria reserätten inom Norden för dem, som av sina parlament

särskilt anförtrotts att sörja för det nordiska samarbetet, tedde sig som eu

naturlig konsekvens av den rätt till fria resor inom landet, som tillkom varje

parlaments egna medlemmar.

Efter hänvändelse från utskottet hade rådets presidium uttalat, att man

borde undersöka, om inte den tänkta ordningen kunde utvidgas till att omfatta

samtliga medlemmar av de nordiska ländernas folkrepresentationer

och avse i första hand fria resor på järnväg.

Enligt utskottets mening var det önskvärt, att rådsmedlemmarna i större

utsträckning än hittills varit fallet fick möjlighet till föredrags- och studieresor

i grannländerna. Med hänsyn till att en dylik fri reserätt emellertid kunde

väntas komma att utnyttjas endast i relativt ringa grad, ansåg utskottet

inte motiverat, att medlemmar av de nordiska parlamenten utrustades med

frikort till järnvägarna även i grannländerna. Utskottet ansåg det rimligare,

att nuvarande ekonomiska hinder för parlamentarikernas resor i grannländerna

undanröjdes genom att i varje land särskilda medel avsattes för ändamålet.

Det framhölls, att en dylik ordning redan övervägdes i några länder.

Utskottet föreslog därför, att rådet ej skulle företaga sig något i anledning av

medlemsförslaget. Detta blev också rådets beslut.

8. Övriga saker

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1963 angående

lagstiftning om resebyråverksamhet framgick bl. a., att i Danmark resebyråernas

egna föreningar övervägde ett system med frivillig kontrollverksamhet

samt att i Finland en utredning rörande eventuell lagstiftning för resebyråverksamhet

nyligen avslutats och var föremål för remissbehandling.

Meddelanden hade lämnats om rekommendation nr 15/1964 angående

samordning av järnvägstaxorna för godstrafik. Trafikutskottet konstaterade

med tillfredsställelse alt, genom ändringar i den nordiska godstariffen, från

den 1 april 1964 införts enhetstaxor för vissa slag av vagnslastat gods i trafiken

mellan Danmark och Sverige, mellan Norge och Sverige samt mellan

Finland och Sverige. Samarbetet mellan järnvägsstyrelserna syntes bedrivas

på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsatte, att alla möjligheter till en

utbyggnad av den nordiska godstariffen prövades. På utskottets förslag beslöt

rådet för sin del betrakta rekommendationen såsom slutbehandlad.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som på sitt sätt tilldrog sig det största intresset vid sessionen,

gällde möjligheterna till ett ökat nordiskt samarbete inom EFTA:s ram. Underlag

för utskottets behandling av ämnet var dels berättelsen från Nor
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Ma j. ts skrivelse nr 67 år 1965

diska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete om arbetet inom

ministerkommittén och nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, till vilken

som bilaga fogats redogörelser för samarbetet i internationella organisationer

— EFTA, GATT, UNCTAD och OECD — ävensom för den nordiska

samhandelns utveckling efter 1962 samt en utredning rörande frågan om

upprättande av en nordisk investeringsbank, dels ock ett tilläggsförslag om

nordiskt EFTA-samarbete, väckt av herr Ohlin. I sistnämnda förslag hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att anmoda Nordiska

ministerkommittén för ekonomiskt samarbete att till skyndsam prövning

upptaga frågan om en förstärkning av EFTA samt en utvidgning av det

ekonomiska samarbetet inom EFTA och mellan de nordiska länderna inom

EFTA:s ram. I förslaget underströks angelägenheten av att trygga en fortsatt

tillväxt av de nordiska ländernas inbördes handel, vilken utvecklats så

gynnsamt efter och genom EFTA:s bildande. Det borde därför prövas, inom

vilka områden ett vidgat EFTA-samarbete närmast kunde ifrågakomma.

Som exempel på dylika områden nämndes i förslaget skatte- och investeringspolitiken

samt spörsmål rörande den s. k. indirekta protektionismen

genom administrations- och kontrollbestämmelser. Enligt förslaget borde

även på längre sikt uppmärksamhet ägnas åt förutsättningarna att utveckla

EFTA till ett förhandlingsorgan i internationella ekonomiska sammanhang.

Utskottet fastslog att EFTA- och FINEFTA-avtalen medfört en mycket

gynnsam utveckling av det nordiska handelsutbytet och även starkt främjat

handeln mellan samtliga EFTA-stater. Det var därför i allas intresse, att den

förtroendekris inom EFTA, som föranletts av att Storbritannien ensidigt infört

en 15-procentig importavgift, övervanns. Ekonomiska utskottet hänvisade

till kommunikén från del nordiska ministermötet den 6 och 7 februari

1965, enligt vilken ministrarna förväntade sig att den brittiska regeringen

till nästa EFTA-ministerinöte gav till känna, att den då var beredd att väsentligt

reducera importavgiften. Enligt utskottets mening skulle det vara

ett viktigt bidrag till återupprättandet av förtroendet inom EFTA, om avvecklingen

av dessa avgifter omedelbart påbörjades. Utskottet föreslog därför,

att rådet måtte rekommendera regeringarna dels att regeringarna i de

nordiska länder, som var anslutna till EFTA, att vid förstkommande möte i

EFTA:s ministerkommitté gemensamt verka för att säkra en snabb och fullständig

avveckling av den brittiska importavgiften, att samma regeringar

verkade för en utveckling av det ekonomiska samarbetet — också beträffande

jordbruks- och fiskeprodukter — inom EFTA under hänsynstagande till

varje enskilt lands särskilda förhållanden samt att regeringarna undersökte

alla möjligheter för alt sätta EFTA i stånd att aktivt stödja strävandena att

trygga en utvidgad europeisk samhandel, dels ock att fortsätta strävandena

att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet inom EFTA:s ram.

Efter debatt antog rådet med 58 röster en rekommendation (nr 25) i enlighet

med utskottets förslag. 4 medlemmar avstod från att rösta.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Till sessionen hade fröken Andersson och herr Hernelius väckt ett medlemsförslag

om samarbete på den ekonomiska politikens område. I medlemsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att etablera

ett samarbete på den ekonomiska politikens område efter i medlemsförslaget

förordade riktlinjer. I förslaget framhölls, att en samordning av den

ekonomiska politiken i allmänhet ansågs kunna komma i fråga först vid en

långtgående ekonomisk integration av berörda länder, vilket ännu icke var

aktuellt i Norden. Enligt förslagsställarna kunde emellertid starka skäl anföras

för att de nordiska länderna i informationssyfte etablerade en effektiv

kontakt mellan i sammanhanget berörda departement, ministerier och ämbetsverk.

En möjlighet ansågs vara alt som förebild därvid taga samarbetet

inom Europeiska ekonomiska gemenskapens s. k. monetära kommitté. Ett

visst samarbete borde även med fördel kunna etableras på utredningsplanet.

Utskottet ansåg, i likhet med förslagsställarna, att det var angeläget, att

bästa möjliga kontakter etablerades. Enligt utskottets mening var det däremot

inte nödvändigt att tillskapa ett särskilt organ för samarbetet. Utskottet

ansåg det vara tillfyllest att utveckla kontakterna mellan de nationella institutioner,

som ansvarar för planläggningen av den ekonomiska politiken. Ett

område som särskilt väl lämpade sig för nordiskt samarbete ansåg utskottet

vara den internationella konjunkturbedömningen. Det syntes utskottet vidare

uppenbart, att en arbetsfördelning de nordiska länderna emellan skulle

skapa möjlighet till specialutredningar in. in. som under andra omständigheter

vore otänkbara. Utskottet hemställde därför, att Nordiska rådet måtte

rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna för samarbete

och arbetsfördelning beträffande bevakningen av den internationella

konjunkturutvecklingen. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 26).

2. Nordiskt investeringsinstitut in. m.

Ekonomiska utskottet hade till behandling dels regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 9/1964 om snabb utredning av behovet och förutsättningarna

för upprättande av en nordisk investeringsbank eller ett investeringsinstitut,

dels ett av bl. a. herrar Kellgren och Sundin i anledning av

meddelandena väckt tilläggsförslag om inrättande av nordiskt investeringsinstitut.

I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att föranstalta om att principbeslut fattades om inrättande av ett nordiskt

finansieringsinstitut samt om att erforderliga praktiska bestämmelser

för ett sådant utarbetades. Av meddelandena framgick, att den i rekommendationen

förordade utredningen utförts av Nordiska utskottet för finansiella

frågor på uppdrag av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet samt att utredningens

betänkande tillställts rådet (NU 1964: 7).

Utskottet framhöll, att enligt dess mening det primära syftet med tilläggsförslaget

var att åstadkomma en förbättring av de nordiska ländernas möjligheter

att skaffa kapital från utlandet. Utskottet ansåg, att detta syfte kunde

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

trämjas om de nordiska länderna stödde varandra vid upplåning på den internationella

kapitalmarknaden. En dylik samverkan kunde, enligt utskottet

ses som ett led i en väsentlig utveckling av det ekonomiska samarbetet i

Norden.

På utskottets förslag antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 27),

vari regeringarna uppmanas att undersöka huruvida och i vilka former de

nordiska länderna såsom ett led i en utvidgning av det ekonomiska samarbetet

i Norden kunde stödja varandra vid upplåning på den internationella

kapitalmarknaden med speciellt sikte på att öka kapitaltillförseln till

de kapitalsvagare länderna. På utskottets förslag beslöt rådet vidare betrakta

rekommendation nr 9/1964 såsom för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla ett av bl. a. herr Sundin väckt medlemsförslag

om inrättande av investeringsfond för Nordkalotten. I förslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att utreda frågan om en investeringsfond för Nordkalotten.

Utskottet ansåg, att samnordiska projekt inom Nordkalotten bäst kunde

realiseras genom samarbete mellan lokalmyndigheterna i Norge och Sverige

samt centralmyndigheterna i Finland. Det var utskottets förhoppning, att ett

dylikt samarbete med det snaraste inleddes. Utskottet, som fann en rekommendation

obehövlig, föreslog, att rådet inte måtte företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget. Rådet fattade beslut i enlighet med utskottets

förslag.

3. Fiske- och jordbruksfrågor

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag hade bl. a. herr

Ohlin hemställt, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att undersöka möjligheterna för en gemensam lösning

av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att, i den mån det lät

sig göra, överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda

grupper av sådana vad angick fisket inom speciella områden. Förslaget

hade av rådet vid envar av åttonde, nionde, tionde, elfte och tolfte sessionerna

uppskjutits till nästa ordinarie session.

Representanter för danska, norska och svenska fiskeriorganisationer hade

i en skrivelse rörande fiskerigränsspörsmålen i Skagerack- och Kattegattområdet

hänvänt sig till respektive regeringar med förslag om ett samtidigt

ikraftträdande i Danmark, Norge och Sverige av en utvidgning av respektive

länders fiskerigränser till 12 sjömil i närmare angivna områden i Skagerack

och Kattegatt, förutsatt att de tre regeringarna uppnådde enighet om att ettvart

av länderna gav de båda övriga rätt till fiske på en del av det utvidgade

territoriet. Då detta förslag nära överensstämde med första delen av medlemsförslaget,

bedömde utskottet det vara möjligt för Danmark, Finland,

Norge och Sverige att nå fram till en gemensam lösning av fiskerispörsmålen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

i Skagerack och Kattegatt. Utskottet ansåg sig därför kunna tillstyrka denna

del av medlemsförslaget.

Frågan om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda grupper

av sådana beträffande fisket inom speciella områden ansåg utskottet böra

behandlas i sammanhang med ett i rådet anhängigt medlemsförslag om

rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske. Utskottet

begränsade sig därför till att hemställa, att rådet måtte rekommendera

regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att undersöka

möjligheterna för en gemensam lösning av fiskerigränsfrågorna i Skagerack

och Kattegatt. Rådet antog enhälligt en sådan rekommendation (nr 19).

Av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål framgick,

att kontaktorganet behandlat ett flertal frågor av betj^delse för jordbruket

i de nordiska länderna, vilket utskottet hälsade med tillfredsställelse.

Jordbruksspörsmålen behandlades i övrigt under sessionen som ingående i

den större frågan om det ekonomiska samarbetet.

i. Vattenkraftsamarbete

Till sessionen hade bl. a. herrar Gustafsson i Stockholm och Kellgren väckt

ett medlemsförslag om norsk-svenskt samarbete i fråga om utbyggnad av

vattenkrafttillgångarna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna i Norge och Sverige att närmare undersöka förutsättningarna

för ett ökat samarbete på vattenkraftutbyggnadens område efter i medlemsförslaget

förordade riktlinjer. I förslaget framhölls, att ett radikalt ökat

samarbete mellan länderna skulle erbjuda betydande fördelar för dem båda.

Detta föreslogs få formen av en kraftig ökning av de svenska insatserna inom

norsk vattenkraftutbyggnad, möjliggjord genom att en del av de svenska

medel som avsattes för vattenkraftinvesteringar placerades i projekt i södra

Norge såsom lån eller förskott mot kraftleveranser i stället för i en mer kostsam

utbyggnad av återstående älvar i övre Norrland. En ökning av kraftexporten

från Norge till Sverige skulle vidare, enligt förslaget, verksamt bidraga

till att förbättra Norges ogynnsamma balans i varuutbytet med Sverige.

Vid förslagets remissbehandling hade framkommit, att i varje fall huvuddelen

av den billiga norska vattenkraften på längre sikt måste reserveras för

norska behov. En stor permanent ökning av kraftexporten till Sverige bedömde

utskottet därför inte möjlig, varför en ökning av kraftsamarbetet efter

i medlemsförslaget förordade riktlinjer knappast var genomförbar. Utskottet

framhöll emellertid, att detta ej hindrade en mer begränsad ökning

av kraftsamarbetet, vilken kunde vara värdefull. Detta spörsmål var emellertid,

enligt utskottets mening, närmast en förhandlingsfråga, där initiativ

fick tagas av berörda kraftföretag, kommuner och myndigheter. Utskottet

ansåg därför, att rådet ej skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Rådet fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

5. Tulladministrativt samarbete

I ett av fröken Andersson väckt medlemsförslag om samarbete mellan de

centrala tulladministrationerna hemställdes, alt rådet måtte rekommendera

regeringarna i de nordiska länderna att undersöka förutsättningarna för att

få till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan i tulltekniska frågor.

I förslaget anfördes, att samarbetet mellan tullstyrelserna sedan 1961 administreiades

av ett särskilt samarbetsorgan — Nordiska tulladministrativa rådet

— bestående av cheferna för tullstyrelserna i de nordiska länderna. Rådet

hade emellertid ingen befogenhet att fatta för de nationella tullmyndigheterna

bindande beslut, utan kunde endast utfärda rekommendationer, vilka

emellertid regelmässigt godtogs av de nationella instanserna. Enligt medlemsförslaget

torde därför allvarligare invändningar knappast kunna göras

mot att tulladministrativa rådet på lämpligt sätt gavs beslutbefogenheter.

Enligt utskottet skulle det vara en fördel för det nordiska samarbetet, om

ett beslutande organ i tulladministrativa frågor kunde upprättas. Utskottet

föreslog därför, att regeringarna måtte rekommenderas att undersöka förutsättningarna

för att få till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan i

tulltekniska spörsmål. Rådet beslöt att antaga en dvlik rekommendation (nr

31).

6. Skattesamarbete

Ekonomiska utskottet hade vid sessionen att behandla ett flertal regeringsmeddelanden

i anledning av tidigare rådsrekommendationer i skattespörsmål.

Beträffande regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1962

angående samarbete i fråga om skatteutredningar konstaterade utskottet,

att en om också begränsad ökning av samarbetet skett. Det nordiska finansministermötet

syntes salunda ha blivit en institution. En förbättrad ömsesidig

infoi mation beträffande direktiv m. in. för kommittéer och sakkunniga

hade vidare ställts i utsikt. På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendationen

såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1964 angående

harmonisering av bolagsbeskattningen framgick, att Finland såsom det

koordinerande landet under våren 1965 skulle föreslå tidpunkt för överläggningar

rörande rekommendationen.

I regeringarnas meddelanden vad gäller rekommendation nr 27/1964 angående

harmonisering av huvudformerna för indirekt beskattning upplystes,

att informationer utöver dem utskottet erhållit vid sitt gemensamma sammanträde

med finansministrarna den 1 december 1964 icke fanns att lämna

från den koordinerande regeringens sida. Utskottet underströk, att de upplysningar

som då erhölls endast avsåg läget beträffande eventuell övergång

till mervärdebeskattning i Danmark och Sverige. Några upplysningar rörande

den fråga, som rekommendationen åsyftade, nämligen behovet av en un
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

dersökniug av förutsättningarna för en internationell anpassning av de nordiska

systemen för indirekt beskattning, hade utskottet ej erhållit.

7. Statistiskt samarbete

Vid sessionen upptogs ett tidigare väckt medlemsförslag om statistiskt

samarbete, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas dels

att ställa sådana resurser till de statistiska oentralämbetsverkens i Norden

förfogande, att en intensifiering av arbetet inom ramen för chefstatistikermötena

möjliggjordes och att arbetet på en samordning av den offentliga statistiken

snabbt kunde giva resultat, dels att närmare undersöka möjligheterna

för en löpande publicering av jämförbara serier inom den offentliga statistiken,

som hade betydelse för det nordiska samarbetet.

Även utskottet ansåg att en intensifiering av det statistiska samarbetet var

angelägen. Som exempel på områden där möjligheterna till ökad samverkan

borde prövas nämnde utskottet handelsstatistiken, socialstatistiken, investeringsstatistiken

samt skol- och utbildningsstatistiken. Utskottet framhöll vidare,

att stora fördelar skulle vinnas om produktionsstatistiken överallt kunde

läggas om så, att Bryssel-nomenklaturen följdes. Frågan om utgivande av

en nordisk statistisk kvartalspublikation borde det enligt utskottet ankomma

på chefstatistikermötet och dess utskott att utreda. Därvid borde undersökas

vilka jämförbara statistiska serier som utan alltför stora kostnader kunde

sammanställas och publiceras kvartalsvis. Utskottet föreslog därför, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att verka för en intensifiering av det

nordiska statistiska samarbetet särskilt på de områden, där det raskt ökande

nordiska samarbetet ställde växande krav på fullt jämförlig statistik.

En sådan rekommendation (nr 4) antogs av rådet.

8. Samarbete beträffande utrikestjänsten m. in.

Av regeringarnas berättelse om samarbete beträffande utrikestjänsten

framgick, att samarbetet bedrevs genom regelmässiga möten mellan de nordiska

administrativa cheferna samt att byggnadsexperter förhandlat om

samarbete vad gäller byggandet av nya ambassader. De aktuella planerna för

konsulärt samarbete hade vidare utvecklats, och regeringarna hade för avsikt

att informera rådet härom närmare sedan dessa konkretiserats.

Regeringarna upplyste i meddelanden om rekommendation nr 23/1963 angående

utbildning av deltagare i internationellt samarbete, att nämnda spörsmål

genom norska regeringen förelagts Nordiska kulturkommissionen, som

avstyrkte förslaget om såväl institut som särskilda kurser för utbildning av

deltagare i internationellt samarbete. Mot bakgrund av den relativt positiva

reaktionen från annat håll övervägde emellertid norska utenriksdepartementet

att förelägga kulturkommissionens uttalande för utrikesministrarna i de

övriga nordiska länderna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

Enligt utskottets mening vore det värdefullt, om spörsmålet prövades av

utrikesministrarna.

9. U-landshjälp

Till giund för ekonomiska utskottets behandling av frågan om u-Iandshjälpen

låg regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1961 angående

samordning av hjälpen till u-länderna.

Arbetet med det samnordiska projektet i Tanzania syntes utskottet

fortsätta på ett tillfredsställande sätt. Nordiska ministerkommittén för ulandshjälp

avsåg att, under förutsättning av regeringarnas medgivande, utvidga

den gemensamma utvecklingshjälpen till att omfatta ett nytt nordiskt

projekt, sannolikt i ett östafrikanskt engelsktalande land. Utskottet hade intrycket

att samordningen av hjälpen till u-länderna bedrevs på ett tillfredsställande

sätt och uttryckte sin tillfredsställelse med de resultat som hittills

uppnåtts.

10. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om åtgärder för utökande

av medlemsantalet i Interparlamentariska unionen. I medlemsförslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att dessa på sätt som

de fann lämpligt måtte verka för att länder med egna parlament vann inträde

i Interparlamentariska unionen.

Enligt ekonomiska utskottets uppfattning berörde medlemsförslaget förhållanden,

som föll utanför Nordiska rådets naturliga kompetensområde.

Utskottet ansåg vidare det vara formellt oriktigt att rikta en rekommendation

till regeringarna i en fråga, som i första hand angick nationalförsamlingarna.

Utskottet föreslog att rådet icke skulle företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget. Häremot reserverade sig en medlem av utskottet,

som önskade att rådet skulle antaga en rekommendation i enlighet med

medlemsförslaget. Rådet förkastade rekommendationsförslaget med 52 röster

mot 4 ja-röster. Samtliga svenska medlemmar röstade nej. Rådet beslöt

härefter att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Till sessionen hade herr Lassinantti väckt ett tilläggsförslag om ekonomiskt

samarbete inom Nordkalott-området, i vilket hemställdes, att regeringarna

i Finland, Norge och Sverige måtte rekommenderas att gemensamt inventera

konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalott-området.

Utskottet framhöll, att förslaget väckts så sent, att någon remissbehandling

inte kunnat genomföras och att ej heller några mer ingående diskussioner

inom utskottet varit möjliga. Utskottet anmälde därför till rådet, att

fortsatt utskottsbehandling av medlemsförslaget skulle äga rum efter sessionen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets

rapport, deltog vid årets session 23 olika talare med sammanlagt 26 inlägg.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick

under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsråden

Kling och Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida

av herrar Birger Andersson, Lassinantti, Ohlin och Sundin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition kom

en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt marknadsfrågorna. Inläggen

gällde i första hand de engelska betalningsbalansproblemen och den därav

förorsakade krissituationen inom EFTA samt möjligheterna att genom nordiska

insatser stärka frihandelssammanslutningen. Bland annat berördes

dessa frågor av statsrådet Lange och herr Ohlin.

Flera talare kom in på frågan om rådets ändrade arbetsformer. Kritiska

synpunkter på den nya ordningen framfördes av statsrådet Kling, som bl. a.

gjorde gällande, att systemet med utskottssammanträden mellan sessionerna

lett till en väsentlig försvagning av förbindelserna mellan rådets utskott och

regeringsrepresentanterna. Liknande synpunkter framfördes av herr Birger

Andersson.

Bland övriga frågor som togs upp av de svenska talarna kan nämnas penningvärdeförsämringen

och skatteproblematiken (herr Sundin) och nordkalottproblemen

(herr Lassinantti).

IV. Val in. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes

bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer för tidskriften

omvalde rådet likaså herrar Cassel och Gillström.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Köpenhamn vid lämplig

tidpunkt i slutet av januari 1966.

Vid en ceremoni den 16 februari 1965 utdelades Nordiska rådets litteraturpris

för år 1965 med hälften till författaren William Heinesen från Färöarna

och med hälften till den svenske författaren chefredaktör Olof Lagercrantz

samt musikpriset för samma år till den svenske tonsättaren professor

Karl Birger Blomdahl.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

49

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets trettonde session i

Reykjavik antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

för införande av likartade regler angående auktorisation

av glasögonoptiker samt att i anslutning härtill undersöka

möjligheterna för en gemensam specialutbildning för denna

yrkesgrupp.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att

1. upprätta en nordisk kursverksamhet för studerande med

ämnet historia som huvudfack i likhet med de kurser, som anordnas

för de modersmålsstuderande, samt skapa en ordning,

enligt vilken historiker från de andra nordiska länderna vid

universiteten kunde meddela undervisning i sina respektive

länders historia för övriga historiestuderande; samt

2. undersöka, huruvida behov av förstärkning av det nordiska

inslaget i universitetsundervisningen genom exempelvis

nordisk kursverksamhet eller beviljande av stipendier för studier

i annat nordiskt land finnes inom andra ämnen med nära

anknytning till den nordiska kulturtraditionen.

3 Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

i och för anordnande av nordiska universitetskurser för

studerande i arkeologi och folklivsforskning.

4. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verka för en

intensifiering av det nordiska statistiska samarbetet särskilt

på de områden, där det raskt ökande nordiska samarbetet ställer

växande krav på fullt jämförlig statistik.

5. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att utreda förutsättningarna för en specialiserad vidareutbildning

av arkitekter på nordisk bas,

2. att undersöka möjligheterna för tillskapande av en enhetlig

benämning för kvalificerade utövare av arkitektyrket i

Norden, samt

3. att vidtaga åtgärder för att tävlingar om lösande av statliga

och kommunala byggnads- och stadsplaneuppgifter av

större vikt måtte stå öppna för arkitekter från samtliga nordiska

länder.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta undersöka,

i vilken omfattning skolresor förekommer mellan de nordiska

länderna och överväga åtgärder för förbättrad planering

av dessa.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

— genom bilaterala avtal, genom revision av dubbelbeskattningsavtalen

och sjömans skattelagarna eller på annat sätt

—för att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna måtte

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Rek. nr 8.

Rek. nr 9.

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr 14.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Rek. nr 21.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

tillfalla den beskattade sjömannens hemkommun, för såvitt

gäller skatt erlagd av nordisk sjöman, som är hemmahörande i

kommun i nordiskt land.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre faelles

regler for erhvervelse, förnyelse og inddragelse af fprerbeviser

til motorkj0ret0jer med henblik på åt give de i et nordisk land

udstedte fdrerbeviser samme gyldighed i de 0vrige nordiske

lande.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge åt tilvejebringe

en effektiv kontrol med åt olieudt0mning i havet ikke sker i

strid med olieskadekonventionen af 1954.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för utgivande av en nordisk namnlista över växter och

djur.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt lade foretage

en unders0gelse af filmens indvirkning på tilskuerne,

saerlig b0rn og unge.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt traeffe foranstaltninger

med henblik på åt tilvejebringe stprst mulig ensartethed

i Norden ved censur af film.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indfpre en faelles nordisk

lovgivning om foraeldelse af fordringer baseret på en

laengere almindelig foraeldelsesfrist på 10 år og en kortere frist

for foraeldelse af dagliglivets krav.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Island, Norge

och Sverige åt utvide gyldighedstiden for pas til ti år.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Island, åt

der ved pasudstedelse ikke opkraeves st0rre bel0b i gebyr, end

der medgår til daekning af omkostningerne i förbindelse med

udstedelsen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

årligen ställa ett belopp av tillhopa minst 20 000 svenska kronor

till förfogande för stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus

i Århus.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

för enhetliga regler för märkning av brand- och

hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad

sammanhänger med märkningen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utveckla samarbetet

på näringsforskningens område i huvudsak enligt de

linjer, som närmare redovisas i den i december 1956 framlagda

rapporten till regeringarna från Gemensamma nordiska

kommittén för näringsforskning.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finland,

Norge og Sverige å unders0ke mulighetene for en felles lpsning

av fiskerigrensespprsmålene i Skagerack og Kattegatt.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas

lagstiftningar om semester.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas

lagstiftningar om socialhjälp.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

Rek. nr 22. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för att recept, å läkemedel, utfärdat i ett nordiskt land,

skall kunna expedieras vid apotek även i övriga nordiska länder.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt spge arbejdet i Nordisk

strafferetskomité fremmet mest muligt og med henblik

herpå stille de fornpdne 0konomiske midler til rådighed til tilvejebringelse

af sekretariatbistand.

Rek. nr 2b. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge gennemfprt en

ensartet nordisk lovgivning om misbrug af alkohol i trafikken.

Rek. nr 25. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. a. åt regjeringene i de nordiske land, som er tilsluttet

EFTA, ved f0rstkommende m0te i EFTA’s ministerkomité i

fellesskap virker for a sikre en hurtig og fulstendig avvikling

av den britiske importavgift,

b. åt de samme regjeringer virker for en utvikling av det

0konomiske samarbeid — også vedrprende jordbruks- og fiskeriprodukter

— innenfor EFTA under hensyntagen til hvert

enkelt lands saerlige forhold, og

c. åt regjeringene underspker alle muligheter for å sette

EFTA i stand til aktivt å st0tte bestrebelsene for å sikre en utvidet

europeisk samhandel,

2. å fortsette bestrebelsene på å utvide det nordiske 0konomiske

samarbeid innen EFTA’s ramme.

Rek. nr 26. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

förutsättningarna för samarbete och arbetsfördelning beträffande

bevakningen av den internationella konjunkturutvecklingen.

Rek. nr 27. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka,

huruvida och i vilka former de nordiska länderna såsom ett led

i en utvidgning av det ekonomiska samarbetet i Norden kan

stödja varandra vid upplåning på den internationella kapitalmarknaden

med speciellt sikte på att öka kapitaltillförseln till

de kapitalsvagare länderna.

Rek. nr 28. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för ingående av en överenskommelse mellan länderna om

tillskapande av en nordisk kulturfond, som till sitt förfogande

skulle årligen erhålla 3 000 000 danska kronor och som skulle

ställas under gemensam nordisk förvaltning.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att på lämpligt

sätt samverka för att klarlägga förutsättningarna för inrättandet

av eu nordisk fiskeriutbildnings- och forskningsanstalt på

universitetsnivå, förslagsvis i anknytning till den aktuella norska

utredningen angående en fiskerihögskola.

Rek. nr 30. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt foretage en underspgelse

af forudsaelningerne for åt opretle et fadlesorgan vedrprende

luftfartstekniske spörsmål og for åt give et sådant organ

ret til åt traeffe endelige beslutninger.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å underspke forutsetningene

for å få i stand et felles besluttende samarbeidsorgan

i tolltekniske spprsmål.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Rek. nr 32.

Rek. nr 33.

Rek. nr 34.

Rek. nr 35.

Rek. nr 36.

Rek. nr 37.

Rek. nr 38.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt

utreda förutsättningarna för en likartad medicinalstatistik i

de nordiska länderna.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta utarbeta

en kortfattad jämförande studie över centrala fall av växelverkan

på litteraturens område mellan de nordiska länderna samt

utreda förutsättningarna för utgivandet av en större nordisk

litteraturhistoria.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge mulighederne

for en faelles lpsning af lufthavnsproblemerne i 0resunds-regionen,

og herved i fprste raekke underspge mulighederne

for åt lsegge en eventuel storlufthavn på pen Saltholm i

0resund.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige

så snart som muligt åt tage initiativ til åt der trreffes principbeslutning

om åt anlsegge den fprste faste förbindelse i 0resund

mellem Ivpbenhavn og Malmö og om dens finansiering,

samt til åt de npdvendige projekteringsarbejder saettes i gang.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne snarest åt spge gennemfprt

det i Nordisk udredningsserie 1963: 6 indeholdte udkast

til fsellesnordisk patentlovgivning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne naermere åt udrede

spprgsmålet om oprettelse af en fselles nordisk klageinstans i

patentsager.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett

nordiskt Asien-institut i enlighet med det förslag, som framlagts

i betänkandet »Afroasiatiska studier i Norden» (Nordisk

udredningsserie 1965: 5).

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 2 4 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.