Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

47 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1966:39, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1066

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation;

given Stockholm den 11 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagen

överlämna redogörelse för Nordiska rådets fjortonde session i Köpenhamn

den 28 januari—den 2 februari 1966.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Utdrag av protokollet över utrikesdepartemcntsärenden hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

ministern för utrikes ärendena fråga om redogörelse till riksdagen för Nordiska

rådets fjortonde session och anför.

Nordiska rådets fjortonde session ägde rum i Köpenhamn den 28 januari—den

2 februari 1966. Vid denna session antog rådet 31 rekommendationer,

riktade till regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och

Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 24 februari

1966 lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets fjortonde session. Skrivelsen

och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göte Magnusson

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådels svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets fjortonde session i Köpenhamn den 28 januari—2 februari

1966 jämte en bilaga.

Stockholm den 24 februari 1966

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Gustaf Petrén

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 / , 5 in i\

''n: i (• t?

■

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 3!) år 1066

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets fjortonde session

i Köpenhamn den 28 januari—2 februari 1966

I. Organisation in. in.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Eric Holmqvist,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Olof Palme

och följande valda medlemmar:

riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,

andre vice talman Leif Cassel,

f. d. ombudsman Sigrid Ekendahl,

typograf Lars Larsson,

lantbrukare Einar Gustafsson,

advokat Ingrid Gärde Widemar,

bankofullmäktig Yngve Holmberg,

kriminalkommissarie Ragnar Lassinantti

redaktör Birger Lundström,

professor emeritus Bertil Ohlin,

skyddskonsulent Georg Pettersson,

rektor Dagmar Ranmark,

journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,

f. d. statsrådet Gösta Skoglund,

lantbrukare Sven Sundin,

talman Fridolf Thapper.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

chefredaktör Folke Björkman,

chefredaktör Allan Hernelius.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Till rådets president vid sessionen valdes förre partisekreterare Harald

Nielsen, Danmark, samt till vice presidenter generaldirektör Karl-August Fagerholm,

Finland, chefredaktör Siguröur Bjarnason, Island, redaktör Trygve

Bratteli, Norge och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet

(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska

utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska

utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

fru Gärde Widemar,

herrar Lassinantti,

Georg Pettersson,

fröken Ranmark,

herr Thapper,

fru Segerstedt Wiberg,

herr Birger Andersson (vice förman),

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

herrar Cassel,

Lundström

Skoglund,

herrar Holmberg,

Lars Larsson (ersättare för herr Geijer, förman),

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling, i kulturutskottet statsrådet

Edenman, i trafikutskottet statsrådet Palme och i ekonomiska utskottet

statsminister Erlander, statsrådet Lange och statsrådet Holmqvist.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning

benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar

väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-salter), berättelser

(s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §

stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare

beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående

session kvarstod 29 i rådet anhängiga A-saker. Under tiden intill fjortonde

sessionen hade väckts ytterligare 43 nya medlemsförslag, därav 9 tilläggsförslag.

Därjämte hade 1 nytt regeringsförslag tillkommit. Sammanlagt 14

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

7

berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av fjortonde sessionen

till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,

Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt

samarbete, Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet

för atomenergifrågor, Nordiska hälsovårdshögskolan, Nordiska kontaktorganet

för jordbruksspörsmål och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål.

Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare

rekommendationer hade givit upphov till 119 D-saker. Vid tidpunkten

för sessionen var sålunda i rådet anhängiga 72 A-saker, 1 B-sak, 14 Csaker

och 119 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer

beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker till

utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten, som

fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna har därefter

omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden

med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa

färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit

vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter

presidiet — efter att ha inhämtat regeringarnas mening — uppgjort ett

slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen

för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan,

varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan

för sessionen. Denna kom att omfatta 49 A-saker (av vilka 20 anhängiggjorts

redan före trettonde sessionen), 1 B-sak, 8 C-saker och 50 D-saker.

Rådet bemyndigade utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden

och berättelser, som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 27 av A-sakerna, 1 B-sak och 12 av D-sakerna förelåg av

respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.

Dessa saker kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum

med undantag av 3 saker, vilka på förslag av arbetsutskotten återförvisades

vid sessionen till respektive utskott för förnyad behandling, nämligen det

nämnda regeringsförslaget och 2 av medlemsförslagen. I dessa tre liksom i

de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda

sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Vid ett möte mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska

rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade beslutats, att en

rapport om under tiden sedan föregående rådssession gjorda framsteg i

det nordiska samarbetet skulle sammanställas. Rapporten hade ombesörjts

av rådets presidium på grundval av material, som regeringarna tillhandahållit.

Vidare hade enligt 22 § arbetsordningen för rådet presidiet utarbetat

en rapport rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående

session. De båda rapporterna utgjorde underlag för en allmän de
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

batt i rådet vid sessionens början, den s. k. generaldebatten; beträffande

denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna

till handlingarna. Tillika förelåg en rapport från redaktionskommittén

för Nordisk Kontakt, vilken lades till handlingarna efter behandling

i kulturutskottet.

Vid sessionen antogs 31 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande

annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits

enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 31 av valda medlemmar väckta förslag

samt 1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Europarådsdomstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet m. m.

Juridiska utskottet hade bl. a. att behandla ett spörsmål, som stått på

rådets dagordning ända sedan 1960, nämligen frågan om erkännande av

Europarådsdomstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet. När förslaget

1960 väcktes hade Danmark och Island erkänt denna domstols kompetens.

Medlemsförslaget, väckt av bl. a. herr Rylander, med krav om erkännande

riktade sig därför enbart till Norge och Sverige. Norges erkännande

kom under 1964 och vid sessionen upplystes, att även svenska regeringen

numera beslutat framlägga proposition om Sveriges erkännande av

domstolens behörighet. På juridiska utskottets förslag beslöt rådet därför

att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Utskottet hade vidare att behandla ett till sessionen av fru Gärde Widemar

väckt ändringsförslag om Europarådets konvention om de mänskliga

rättigheterna. Förslaget syftade till en aktivering av de nordiska ländernas

medverkan vid spridandet och levandegörandet av de grundsatser, som innefattas

i konventionen. Utskottet konstaterade, att all lagstiftning i Danmark,

Norge och Sverige uppfyller konventionens krav. På utskottets förslag

beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av ändringsförslaget.

2. Det nordiska samarbetets metodik

Relativt stor uppmärksamhet ägnades frågan om det nordiska samarbetets

metodik. Under flera år har på rådets initiativ utredningar utförts

avseende lämplig uppbyggnad av nordiska gemensamma institutioner i

Norden (Nordisk Udredningsserie 1960: 2 och 1964: 8), av vilka det senaste

betänkandet närmast gäller personalen vid sådana institutioner. I ett av

fru Gärde Widemar väckt tilläggsförslag hemställdes, att regeringarna måtte

rekommenderas att vid planering av gemensamma institutioner i möjligaste

mån följa de förslag, som framlagts i senast angivna betänkande (Nordisk

Udredningsserie 1964: 8).

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Knngl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

Juridiska utskottet konstaterade, att de synpunkter som framförts i de

ovannämnda betänkandena är av värde vid upprättandet av nya gemensamma

institutioner men att de naturligtvis också kan giva anledning till

revision av statuterna för redan upprättade dylika institutioner. På utskottets

förslag antog rådet en rekommendation (nr lä), vari regeringarna uppmanades

att vid planläggningen av gemensamma institutioner i största möjliga

utsträckning följa de förslag, som framlagts i de båda ovannämnda

betänkandena.

Utskottet hade vidare att behandla ett av fru Gärde Widemar och herr

Kellgren väckt medlemsförslag om nordiska observatörer i nationella utredningar.

I detta förslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att framgent låta nordiska representanter ingå i nationella utredningsorgan

av större vikt.

Enligt utskottet vore det opraktiskt att uppställa en ovillkorlig regel av

föreslaget innehåll. Utskottet förutsatte emellertid, att rådets presidium

skulle rikta ländernas uppmärksamhet på värdet av att observatörer från

nordiska grannländer, där så är önskvärt, medverkar i nationellt utredningsarbete

av central betydelse. På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget och att betrakta den tidigare

rekommendationen nr 31/1962 angående administration av gemensamma

institutioner såsom för dess del slutbehandlad.

3. Nordisk språkkonvention

Vittgående syftning hade ett av fyra presidiemedlemmar, däribland herr

Ohlin, väckt medlemsförslag om ingående av en nordisk språkkonvention.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i de

nordiska länderna att utarbeta förslag till en nordisk konvention om rätt

för nordbo att utan särskild kostnad använda det av de nordiska ländernas

språk, han räknar som sitt, i handlingar ingivna till domstol eller annan

statlig myndighet i Norden i de fall, då han har svårighet att bruka myndighetens

eget eller egna språk. Förslaget har framför allt praktisk betydelse

för den talrika finskspråkiga befolkningen i Sverige.

Utskottet konstaterade, att förslaget mött förståelse av remissinstanserna,

men fann det lämpligt, att man först undersökte de praktiska och ekonomiska

problemen förbundna med en dylik konvention, omfattande språken

i alla de nordiska länderna, även färöiskan och grönländskan. Samtidigt

borde övervägas, om en dylik konvention kunde utvidgas till att omfatta

hänvändelser till kommunala myndigheter.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 29), vari regeringarna

uppmanas att genom en undersökning av de praktiska och

ekonomiska problemen utreda förutsättningarna för en konvention avseende

alla nordiska språk, enligt vilken varje nordisk medborgare har rätt

att utan särskild kostnad för sig själv bruka det nordiska språk, han räk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

nar som sitt, i sina kontakter med domstol eller annan offentlig myndighet

i Norden, allt förutsatt att han har svårigheter att bruka myndighetens eget

språk.

J. Utlänningslagstiftningen

Till sessionen hade bl. a. herr Edström och fru Gärde Widemar väckt ett

medlemsförslag om förenhetligad utlänningslagstiftning. I förslaget hemställdes,

att regeringarna måtte rekommenderas att utreda förutsättningarna

för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en samstämmig

nordisk utlänningspolitik.

Juridiska utskottet fann för sin del, att man nu borde utreda förutsättningarna

för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning. Som en del i denna

utredning borde undersökas möjligheterna att vinna ytterligare enhetlighet

i fråga om reglerna för utlännings rättsskydd. För att ernå större

samstämmighet beträffande den på lagstiftningen grundade utlänningspolitiken,

borde utredningen också avse sådana frågor som visum, uppehållstillstånd

och arbetstillstånd. Självfallet måste därvid de skilda ländernas

speciella problem vinna beaktande. På utskottets förslag beslöt rådet antaga

en rekommendation (nr 22), vari regeringarna uppmanades att utreda

förutsättningarna för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning och en

samstämmig nordisk utlänningspolitik.

5. Skadeståndsrätt

Utskottet hade här att taga ställning till två olika medlemsförslag. I det

ena, som väckts till rådets tolfte session av bl. a. fru Gärde Widemar, hemställdes,

att regeringarna måtte rekommenderas att gemensamt införa likartade

bestämmelser i de nordiska länderna om barns skadeståndsansvar

baserat på ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring. I det andra förslaget,

som också väckts av bl. a. fru Gärde Widemar, hemställdes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att — innan samarbetet på skadeståndsrättens

område fortsättes — för rådet lägga fram en allmän plan för

detta samarbete angivande efter vilka huvudprinciper en kodifiering av skadeståndsrätten

bör läggas upp.

Utmärkande för båda förslagen var att förslagsställarna var ovilliga att

godtaga culpa-principen som normerande för stora delar av skadeståndsrätten.

När det gäller barns skadeståndsansvar, var förslagsställarna inne

på tanken på ett strikt ansvar för av barn vållade skador, kompletterat med

obligatorisk försäkring. Även beträffande andra områden inom skadeståndsrätten

ställde sig förslagsställarna skeptiska till möjligheten att inom ramen

för culpa-principen på en gång tillgodose den skadelidandes behov av

ersättning och sociala rättfärdighetskrav vad avser skadevållarens ekonomiska

ställning. Förslagen hade mottagits välvilligt på åtskilliga håll men

också mött mycket starkt motstånd i andra kretsar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1900

Juridiska utskottet konstaterade, att på det nordiska skadeslåndsrättsliga

arbetsprogrammet för närvarande står spörsmålet alt utreda bl. a. reglerna

för skadeståndets beräknande i vissa situationer. Utskottet begränsade

sig därför till att föreslå eu rekommendation till regeringarna om att förelaga

en rättssociologisk undersökning av försäkringens verkningar inom

skadeståndsrätten. Rådet antog enhälligt en dylik rekommendation (nr 5).

0. .i klens k a p s lags ti fl rt ing

Underlaget för utskottets behandling av denna fråga var dels regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 12/1955 angående revision av

den nordiska äktenskapslagstiftningen, dels ett av bl. a. fru Gärde Widemar

till sessionen väckt tilläggsförslag om likartad nordisk äktenskapslagstiftning.

I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet matte rekommendera regeringarna

att på grundval av avgivna betänkanden söka åstadkomma ytterligare

enhetlighet i den nordiska lagstiftningen om äktenskaps ingående och

upplösning och att härvid särskilt eftersträva överensstämmelse mellan

skilsmässobestämmelserna, så att den nuvarande enhetligheten på detta

område ej går förlorad.

Vad gäller tilläggsförslaget anmälde utskottet allenast för rådet att arbetet

med förslaget fortsätter inom utskottet. På utskottets förslag beslöt

rådet att betrakta den äldre rekommendationen nr 12/1955 såsom slutbehandlad.

7. Alkoholmissbruk i luftfart

I denna fråga förelåg dels regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 8/1962 angående likartade bestämmelser mot alkoholmissbruk i

luf tf artslagstiftningen, dels ett till sessionen av bl. a. herr Lars Larsson

väckt tilläggsförslag om förenhetligad lagstiftning rörande alkoholmissbruk

i luftfart. I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att snarast möjligt låta förenhetliga reglerna om nykterhet

i lufttrafik.

Utskottet utgick ifrån att — i överensstämmelse med tidigare avgivna

regeringsmeddelanden — samnordiska överläggningar mellan trafikministrarna

skulle komma till stånd i frågan och att man därvid ånyo sökte

uppnå enhetliga nordiska lagbestämmelser. Mot denna bakgrund ansåg utskottet,

att det inte förelåg tillräckliga skäl för att antaga en ny rekommendation

i frågan. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga

sig något i anledning av tilläggsförslaget.

S. D jurskydds- och jaktlagstiftning

Till utskottets behandling förelåg dels regeringarnas meddelanden om

rekommendation nr 1/1958 angående samordnade fridlysnings- och jakttider

för vissa djurarter, dels meddelanden om rekommendation nr 7/1963

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

angående ändrade principer för djurskydds- och jaktlagstiftningen, dels

ock ett till sessionen av herr Lassinantti väckt tilläggsförslag rörande enhetliga

jakttider. I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att utarbeta en redogörelse för i vilka avseenden

bestående olikheter i jakt- och fridlysningstider i Norden innebär olägenhet

för den politik som de olika länderna vill föra beträffande det vilda.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 1/1958 framgick,

att det på expertplanet rådde enighet om att föreslå upprättandet av ett

nordiskt kollegium för viltforskning. På utskottets anmodan hade vidare

det svenska jordbruksdepartementet utarbetat en översikt över vissa jakttider

i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Behandlingen av tilläggsförslaget

fortsätter i utskottet.

9. Skattefrågor

Bl. a. herr Edström hade väckt ett medlemsförslag om beskattning av

nordiska stipendier, vari det hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att låta utforma enhetliga regler vad gäller beskattning av forskningsstipendiater

vid nordiska institutioner eller andra forskningsinstitutioner

med nordisk inriktning.

Utskottet konstaterade, att bedömningen av nordiska forskningsstipendiaters

skattemässiga ställning är beroende av tolkningen av bestämmelser,

som inte är enhetliga i de nordiska länderna, men att man i praxis

nått fram till skattefrihet för dylika stipendier. Det syntes utskottet rimligt

att framgent olika tolkningar omöjliggöres genom att skattebestämmelserna

i de nordiska länderna förenhetligas på denna punkt. På utskottets

förslag beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 13) till regeringarna

att utforma enhetliga regler för beskattning av forskningsstipendiater

vid nordiska institutioner eller andra forskningsinstitutioner på nordisk

basis.

Till utskottet hade även hänvisats regeringsmeddelandena om rekommendation

nr 10/1964 angående multilaterala dubbelbeskattningsavtal. Av

meddelandena framgick, att frågan för närvarande vilar i avvaktan på

resultatet av pågående överläggningar om ett multilateralt dubbelbeskattningsavtal

mellan EFTA-länderna. Under detta arbete, som påbörjats 1964

och i vart fall kommer att pågå under hela 1966, upprätthåller de nordiska

länderna kontakt med varandra och söker att intaga en gemensam nordisk

ståndpunkt till de tekniska skattefrågorna. På utskottets förslag beslöt

rådet att betrakta rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

10. Institut för komparativ rätt

Redan 1964 hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag om

upprättandet av ett nordiskt institut för komparativ rätt. I förslaget hemställdes,

att regeringarna i de nordiska länderna måtte rekommenderas att

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts skrivelse nr H!) dr 1 !)66

vidtaga nödiga åtgärder för alt upprätta ett sådant institut. I förslaget framhölls

bl. a., att inom Norden större institutioner för komparativ rättsforskning

saknas. I Tyskland finns exempelvis de s. k. Max Planck-instituten

med stora personella och ekonomiska resurser för både privaträtt och offentlig

rätt samt för rättshistoria. I England och Amerika finns också ett

flertal stora institutioner, vilka sysslar med komparativa rättsstudier.

Juridiska utskottet konstaterade, att en utredning i ämnet borde företagas

och att därvid de experter, som blivit utsedda att inträda i Europarådets

motsvarande expertgrupp på området, samtidigt gemensamt kunde

överväga den nordiska frågan. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation

(nr 4), vari regeringarna rekommenderades att undersöka det

ändamålsenliga och möjliga i att inrätta ett nordiskt institut för komparativ

rätt.

11. Övriga saker

Utskottet anmälde för rådet att dess behandling av ett av bl. a. herr Ohlin

väckt medlemsförslag om enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande

i radio och TV fortsätter bl. a. i avbidan på en inom de nordiska

radioföretagen föranstaltad undersökning i ämnet. Likaså fortsätter utskottet

arbetet beträffande det danska regeringsförslaget om godtrosförvärv

av lösöre.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1965 angående

främjande av Nordiska straffrättskommitténs arbete framgick, att

kommittén nu erhållit förstärkning av sitt sekretariat i enlighet med innehållet

i rekommendationen. På utskottets förslag beslöt därför rådet att

för sin del betrakta denna såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 15/1963 angående undersökning av boxningssportens

skadeverkningar. Av regeringarnas meddelanden och muntligen inhämtade

upplysningar framgick, att de för frågans behandling tillkallade sakkunniga

avhållit ett möte i maj månad 1965 men att de saknat överblick över

de vetenskapliga rönen om boxningens medicinska skadeverkningar och

över de för minskning av riskerna vid boxning i de olika länderna beslutade

åtgärderna. Ett nytt möte skulle hållas i februari 1966. Utskottet hade vidare

erfarit, att de sakkunniga antagligen inom ett år skulle kunna avgiva

en preliminär redogörelse, som kunde läggas till grund för rådets vidare

behandling av saken. Rådet beslöt därför avvakta nya meddelanden i

saken.

Av meddelanden angående rekommendation nr 36/1965 framgick, att regeringarna

utarbetat likalydande förslag till ny patentlag och att förslagen

väntades föreläggas parlamenten under 1966. Norska regeringen hade emellertid

därutöver meddelat att frågan om genomförande av en ordning med

nordiska patentansökningar borde göras till föremål för ytterligare över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

väganden. Enär man först hade att beakta behovet av en gemensam nordisk

klagoinstans för patentmål borde ikraftträdandet av tredje kapitlet i lagförslaget

anstå tills vidare. Utskottet pekade på att det skulle vara mycket

önskvärt att berörda parlamentsutskott i de fyra länderna förhandlar inbördes

om lagarnas utformande så att den nuvarande överensstämmelsen

mellan lagutkasten bevaras.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Nordiska kulturfonden

Underlaget för kulturutskottets behandling av kulturfondsfrågan var

dels regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 28/1965

angående nordisk kulturfond, dels ett i anledning av meddelandena av

bl. a. fröken Ranmark, fru Segerstedt Wiberg och talman Thapper väckt

tilläggsförslag om nordisk kulturfond. Av meddelandena framgick, att den

nordiska kulturfonden inrättats och inlett sin verksamhet den 1 januari

1966 samt att de nordiska ländernas undervisnings- och kulturministrar

överenskommit, att fonden under sitt första verksamhetsår skall förfoga

över ett sammanlagt anslag av 600 000 d. kr. Vidare framgick, att dessa

medel beviljats i samtliga länder samt att undervisnings- och kulturministrarna

i samråd med rådets kulturutskott utarbetat en interimistisk

förvaltningsordning för fonden att tillämpas intill dess den slutliga förvaltningsordningen

utarbetats. I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna

måtte rekommenderas dels att snarast möjligt och senast den 1 januari

1967 höja den nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 milj.

d. kr. dels att i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet utarbeta

en permanent förvaltningsordning för fonden.

Utskottet framhöll, att det belopp som anvisats för fonden under dess

första verksamhetsår endast utgör en femtedel av det i rekommendation

nr 28/1965 förutsatta beloppet. Utskottet anslöt sig helt till de i tilläggsförslaget

framförda synpunkterna och ansåg, att fondens medel med det

snaraste och senast den 1 januari 1967 borde höjas till det ursprungliga

förutsatta beloppet av 3 milj. d. kr. Efter att ha tagit del av den genom

presidiets försorg införskaffade sakkunnigutredningen om parlamentariska

representanters möjligheter att taga del i kulturfondens förvaltning,

fann utskottet, att det borde vara möjligt för parlamentariska representanter

att deltaga i fondens förvaltning, såvida ifrågavarande representanter

utses av rådet. Utskottet förutsatte, att frågan utreddes i samband

med den förestående utredningen om den permanenta förvaltningsordningen

för fonden.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28), vari regeringarna

uppmanades dels att snarast möjligt och senast den 1 januari

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 är ll)C>(i

1967 höja den nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 milj. d. kr.,

dels att i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet utarbeta

en permanent förvallningsordning för fonden. På utskottets förslag beslöt

rådet att för sin del betrakta rekommendationen nr 28/1965 såsom slutbehandlad.

2. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Till rådets elfte session hade bl. a. herrar Braconier och Osvald väckt ett

medlemsförslag om nordisk tentamensgiltighet. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera dels regeringen i Danmark att vidtaga åtgärder

för utfärdande av tillämpningsföreskrifter för genomförande av

en nordisk tentamensgiltighet motsvarande dem som redan gäller i Finland,

Norge och Sverige, dels samtliga regeringar att snarast vidtaga åtgärder

i syfte att sprida kännedom bland studenterna i Norden om de

möjligheter att förlägga studierna till annat nordiskt land än hemlandet

som den nordiska tentamensgiltigheten öppnar. Behandlingen av saken

hade tidigare ställts i bero i avvaktan på införandet av det vid det nordiska

undervisnings- och kulturministermötet i januari 1964 beslutade generella

förenklade tentamensgiltighetssystemet. Sedan bestämmelser i enlighet

med detta införts eller väntades bli införda inom den närmaste

framtiden, hade utskottet återupptagit saken till behandling.

Kulturutskottet hälsade med tillfredsställelse, att formella bestämmelser

om den nordiska tentamensgiltigheten införts i Danmark, Finland och

Norge och synbarligen snart skulle införas i Sverige. Utskottet konstaterade,

att en etapp på vägen mot ett i studiehänseende enhetligt Norden

därmed uppnåtts. Utskottet underströk emellertid kraftigt, att de nu uppnådda

resultaten endast angav riktningen och ett framkomligt tillvägagångssätt

för det fortsatta arbetet med saken. Utskottet nämnde särskilt

att allmän nordisk tentamensgiltighet hittills införts endast i fråga om de

filosofiska fakulteterna och i ett par länder utsträckts att gälla även de

statsvetenskapliga. Enligt utskottets mening borde förutsättningar finnas

att åstadkomma en nordisk tentamensgiltighet även på andra områden,

t. ex. det samhällsvetenskapliga. Utskottet underströk vidare behovet av

fortsatt information samt framhöll angelägenheten av att de olika hinder

av ekonomisk och studentsocial art, som för den enskilde studenten försvårar

en vistelse i annat land, elimineras eller i varje fall minskas.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 1), i vilken

regeringarna uppmanas dels att utreda förutsättningarna för att utvidga

den nordiska tentamensgiltigheten att gälla övriga härför lämpade studieområden,

dels att verka för att genom ett väl utbyggt stipendiesystem och

nödiga åtgärder på det studentsociala området underlätta de studerandes

möjligheter att utnyttja de fördelar, den nordiska tentamensgiltigheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

erbjuder, dels atl vidtaga åtgärder i syfte att sprida kännedom bland studenter

i Norden om de möjligheter att förlägga studierna till annat nordiskt

land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten öppnar.

Kulturutskottet hade vidare att behandla ett till tolfte sessionen av herr

Osvald väckt förslag om samarbete i fråga om forskning och utbildning på

vattenvårdens område. I förslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att ställa nödiga medel till förfogande för inrättandet av ett

nordiskt institut för vattenvårdsforskning vid limnologiska institutionen i

Uppsala. I förslaget framhölls bl. a. att, då den nämnda institutionens utrymme

på grund av personalbrist ej fullt kunde utnyttjas för nationell

forskning, det var naturligt, att möjligheterna att utnyttja den för samnordisk

forskning på ifrågavarande område undersöktes.

Utskottet framhöll att, även om vattenvårdens organisation och vattenvårdsforskningen

i de olika länderna bör vila på det enskilda landets speciella

förutsättningar, förhållandena i de nordiska länderna dock är så besläktade

att en nordisk samordning är väl motiverad. Utskottet poängterade,

att någon gemensamt organiserad permanent forsknings- och utbildningsverksamhet

omspännande hela det aktuella fältet hittills inte förekommit.

Då emellertid utskottet erfarit, att de för vattenvården i de nordiska länderna

ansvariga organen inom sin egen krets nyligen skapat en samarbetsform,

ansåg utskottet att det inte fanns anledning att tillskapa ett nytt samarbetsorgan

på området.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2), i vilken regeringarna

uppmanas att skyndsamt åstadkomma ett effektivt samarbete

mellan de nordiska länderna på vattenvårdens och vattenvårdsforskningens

område.

Före rådets trettonde session hade herrar Braconier och Gillström väckt

ett förslag om inrättande av ett nordiskt institut för elementarpartikelfysik.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att tillsätta

en arbetsgrupp för att i detalj genomgå föreliggande planer för ett gemensamt

nordiskt institut för elementarpartikelfysik och förbereda ett avgörande

av frågan. I förslaget hänvisades till ett betänkande som en nordisk

fysikerkommitté avgivit (NU 1964:3). Enligt detta borde ett gemensamt

nordiskt institut för forskning och undervisning inom elementarpartikelfysiken

inrättas och förläggas till någon av de nordiska universitetsstäderna.

Institutet skulle utrustas med en högenergiaccelerator. En avancerad hjälputrustning

innefattande detektor- och databehandlingssystem skulle även

uPPbyggas yid institutet. Samtidigt borde enligt förslaget verksamheten inom

elementarpartikelfysiken kraftigt utvidgas vid de nordiska ländernas

universitet och högskolor. En nordisk arbetsgrupp av acceleratorexperter

skulle tillsättas för att i detalj förbereda projektet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 3!) år 1966

Kulturutskottet ansåg del angeläget, att en samnordisk sakkunniggrupp

snarast tillsattes med uppgift att utreda, på vilket sålt den ifråga\ aiande

forskningen i de nordiska länderna effektivast kunde upprustas oeh behovet

av en ökad utbildning av nordiska forskare på området tillgodoses. Utredningen

borde, enligt utskottets mening, bedrivas i förutsättningslös anda i

syfte att finna den lösning, som ur såväl vetenskaplig som ekonomisk synpunkt

vore den fördelaktigaste. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att verkställa en utredning angående formerna för och

omfattningen av ett nordiskt samarbete på elementarpartikelfysikens område.

Rådet antog en dylik rekommendation (nr 3).

Vid sessionen förelåg ett av bl. a. fru Segerstedt Wiberg väckt tilläggsförslag

om samarbete i fråga om freds- och konfliktforskning. I förslaget hemställdes,

att regeringarna måtte rekommenderas att etahlera ett samarbete

beträffande forskning i internationell politik i enlighet med de förslag, som

framlagts i betänkandet Forskning af international politik (NU 1965: 4). I

betänkandet föreslås, alt ett vidgat nordiskt samarbete på området skall

etableras i fyra etapper. Under etapp I skall upprättas en permanent nordisk

samarbetskommitté för internationell politik inklusive konflikt- och fredsforskning

med uppdrag att koordinera samarbetet mellan de olika ländernas

nationella institutioner. Under etapp II skall inrättas stipendier för utbyte

av forskare. Under etapp III skall samarbetskommittén ombildas till ett

forskningsråd med uppgift att bl. a. fördela medel till gemensamma forskningsuppgifter.

Under den sista etappen IV skall samarbetet utbyggas inom

ramen för ett permanent nordiskt institut. Utskottet hade vidare att behandla

regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 15/1962 angående

nordiskt institut för konfliktforskning. Av meddelandena framgick, att

den nämnda expertkommitténs betänkande av de nordiska undervisningsoch

kulturministrarna funnits realistiskt och värdefullt och att beslut fattats

om att påskynda sakens behandling på det nationella planet. Från dansk sida

hade i oktober 1965 utsänts förslag till instruktioner för samarbetskommittén.

Utskottet framhöll att det aktuella forskningsområdet väl lämpade sig för

nordiskt samarbete. Utskottet hemställde, att samtidigt som åtgärder vidtogs

för genomförande av etapp I och II förberedelser även inleddes för genomförande

av etapp III vid härför läglig tidpunkt. Frågan om inrättandet av ett

nordiskt institut (etapp IV) borde däremot ställas på framtiden, till dess erfarenheter

erhållits av samarbetet under de tre första etapperna. Utskottet

hade vidare uppmärksammat de svenska planerna att inrätta ett internationellt

fredsforskningsinstitut i Sverige. Enligt vad utskottet erfarit, skulle

detta instituts verksamhet få en helt internationell inriktning. Vid sådana

förhållanden ansåg utskottet, att det planerade institutet borde ses som ett

välkommet tillskott i den nordiska forskningsmiljön. På utskottets förslag

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

antog rådet en rekommendation (nr 9), i vilken regeringarna uppmanas att

snarast etablera ett samarbete om forskning i internationell politik innefattande

freds- och konfliktforskning i enlighet med det förslag, som framlagts

i betänkandet Forskning af international politik (NU 1965: 4).

På utskottets förslag beslöt rådet vidare att för sin del betrakta rekommendation

nr 15/1962 såsom slutbehandlad.

Vad beträffar regeringsmeddelandena om rekommendation nr 11/1960 angående

forskning i arktisk medicin samt rekommendation nr 17/1964 angående

forskning i arktisk medicin konstaterade utskottet, att saken inte avancerat

sedan föregående session. Utskottet förutsatte, att åtgärder vidtogs för

att aktivera den nordiska samarbetskommissionens för arktisk medicin

verksamhet i och för slutförande av den pågående utredningen om formerna

för ett permanent nordiskt samarbete på området. Utskottet hänvisade

till att vid mötet med de nordiska ländernas statsministrar och rådets presidium

den 29—30 oktober 1965 i Imatra beslut fattats om att anmoda den

nordiska samarbetskommissionen att med det snaraste inkomma med konkret

förslag om ett samnordiskt forskningsinstitut.

3. Skolfrågor

Kulturutskottet hade att taga ställning till regeringarnas meddelanden om

rekommendation nr 20/1964 angående anslag till studieutbytesresor mellan

nordiska skolor. Av meddelandena framgick, att ökade medel anvisats för

nordiska skolelevsutbyten. Med hänvisning till att erfarenheterna av den

hittills etablerade skolrese- och utbytesverksamheten varit synnerligen positiva,

uttryckte utskottet förhoppningen, att verksamheten med hjälp av kontinuerligt

ökade anslag successivt skulle kunna utbyggas till att gälla allt

större elevgrupper. Härvid borde särskilt möjligheterna att engagera kommunala

organ och sammanslutningar utredas.

4. Samarbete på formgivningens område

1 ill sessionen hade bl. a. fröken Ranmark väckt ett förslag om samarbete

på formgivningens område. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att gemensamt överväga förutsättningarna och formerna

för statligt stöd åt strävandena att bibehålla och ytterligare befästa

de nordiska ländernas ledande ställning på formgivningens område. Förslaget

avsåg i första hand ekonomiskt stöd för den utvidgade aktivitet, som planerades

av de nordiska brukskonst- och turistorganisationerna inom ramen

för deras gemensamma verksamhetsform Scandinavian Design Cavalcade,

genom vilken nordisk design redan under ett tiotal år i Norden presenterats

för utlänningar. Enligt planerna skall verksamheten årligen i oktober månad

kulminera i en i de nordiska länderna i tur och ordning anordnad utställning

av nordisk formgivning som ett kulturellt och prestigebetonal evenemang.

Denna skall sedan följas upp av producenterna och handeln med

mer kommersiellt upplagda arrangemang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Kuntjl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 19(U>

Kulturutskottet konstaterade, alt de i ärendet hörda remissinstanserna

över lag tillstyrkt en avsevärt intensifierad informationsverksamhet inom

ramen för Scandinavian Design Cavalcade. Utskottet, som anslöt sig till denna

ståndpunkt, ifrågasatte emellertid, om inte hasen för den utåtriktade informationsverksamheten

borde breddas. Eu del av verksamheten kunde exempelvis

förläggas till de nordiska ländernas främsta exportmarknad i utlandet.

Dessutom borde övervägas en vidare målsättning än hittills i fråga

om vilka alster av formgivning som skall presenteras. På utskottets förslag

antog rådet en rekommendation (nr 20) till regeringarna att gemensamt utreda

förutsättningarna och formerna för statligt stöd åt såväl till Norden

som till de nordiska ländernas främsta exportmarknader i utlandet förlagda

strävanden att bibehålla och ytterligare befästa de nordiska ländernas starka

ställning på formgivningens område.

ö. Radio-, televisions- och filmfrågor

I ett av bl. a. fröken Ranmark väckt medlemsförslag om samarbete beträffande

skolfilm och skol-TV hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att taga initiativ till ett nordiskt samarbete beträffande produktion

och distribution av skolfilm och skol-TV-program. I förslaget framhölls,

att de enskilda nordiska länderna var för sig utgör alltför små marknadsområden

med hänsyn till kostnaderna för produktion av skolfilm och

skol-TV-program. Samproduktion och gemensam distribution av dylika program

för hela Norden skulle därför erbjuda avsevärda fördelar.

Kulturutskottet framhöll, att en förutsättning för ett väl utbyggt samarbete

på området är, att både de organisatoriska och de anslagsmässiga förutsättningarna

ordnas i samtliga länder. Enligt idskottet borde skolfilmfrågan

utredas av en samnordisk expertutredning. Med hänsyn till den starkt ökade

betydelse televisionen och särskilt skol-TV inom de närmaste åren kan förutsättas

erhålla, underströk utskottet betydelsen av att vederbörande organ

erhåller bästa tänkbara förutsättningar och resurser att bedriva samarbete

på området. Enligt utskottets uppfattning borde vidare en planerings- och

försöksverksamhet i samnordisk regi inledas vad gäller möjligheterna att i

skol-TV använda bandade utsändningar. På utskottets förslag antog rådet en

rekommendation till regeringarna om att vidtaga åtgärder i syfte att etablera

ett effektivt nordiskt samarbete beträffande produktion och distribution

av skolfilm och skol-TV-program (nr 6).

Utskottet hade vidare att behandla ett av hl. a. herr Gillström och talman

Tliapper väckt förslag om vuxenundervisningen i radio och TV. I förslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att utreda förutsättningarna

och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga om utbyggnaden

av utbildningen på vuxenundervisningens område i radio och TV.

Utskottet ansåg, alt en dylik utredning snarast borde igångsättas. De

i Sverige vunna erfarenheterna på området borde, enligt utskottets förme
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

nande, kunna tjäna som en värdefull erfarenhetsbas. På utskottets förslag

antog rådet en rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna

och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga om utbyggnad av utbildningen

på vuxenundervisningens område i radio och TV (nr 7).

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1963

angående utbildning av lärare och andra ungdomsledare i film- och televisionskunskap

fann kulturutskottet, att man i de olika nordiska länderna arbetar

på att utveckla undervisningen i film- och televisionskunskap på skolans

olika områden ävensom att kursmässig utbildning i ifrågavarande ämnen

i viss utsträckning anordnas bl. a. för lärare. Utskottet underströk vikten

av att den i rekommendationen förutsatta samnordiska utredningen om

förutsättningarna för att vid de ifrågakommande lärarutbildningsanstalterna

införa utbildning i film- och televisionskunskap företogs.

6. Utlandsupplysning

Bl. a. fru Segerstedt Wiberg hade väckt ett medlemsförslag om utlandsinformationen

om nordiskt samarbete. I förslaget hemställdes, att regeringarna

måtte rekommenderas att närmare utreda dels förutsättningarna för att

antingen årligen eller över en längre tidsperiod bevilja anslag att gemensamt

brukas för nordisk utlandsinformation, dels den lämpligaste formen för en

samfälld administration av dylika medel.

Kulturutskottet underströk, att en samnordisk information i utlandet erhåller

en betydligt större tyngd och genomslagskraft än om den bedrivs uteslutande

nationellt. Utskottet framhöll, att genomförandet av — ofta med

kort varsel anmälda —- samnordiska informationsprojekt mången gång stöter

på stora svårigheter, emedan lätt tillgängliga medel vanligen inte finns

att tillgå. Särskilda medel som kan disponeras med kort varsel borde därför

reserveras för ändamålet. Vad gäller organisationen av verksamheten fäste

utskottet uppmärksamheten å det mellan de nordiska ländernas press- och

informationschefer etablerade samarbetet. Enligt utskottets mening borde

verksamheten i varje fall till en början kunna baseras på denna redan existerande

samarbetsform. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation

till regeringarna att anvisa erforderliga medel för samnordisk utlandsinformation,

särskilt för genomförande av gemensamma företag, där snabba

åtgärder är av behovet påkallade (nr 8).

7. Övrigt

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1961 angående

Nordens folkakademi framgick, att medel för uppförandet av den nordiska

folkakademien i Kungälv ställts till förfogande i samtliga länder samt att

förberedelserna för arbetenas inledande beräknades bli slutförda våren 1966.

Utskottet uttryckte förhoppningen afl byggnadsarbetena snarast kunde inledas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts skrivelse nr it!) år l!)(i(i

Utskottet behandlade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 2/1964 angående gemensam arbetsmarknad för bibliotekarier.

Utskottet underströk, att frågan om biblioteksutbildningen är under snabb

utveckling i de nordiska länderna, varför det borde tillses, att biblioteksutbildningen

i länderna ej blir mer avvikande än vad som hittills varit fallet.

Enligt utskottets mening erbjöd situationen tvärtom möjligheter att i detta

hänseende åstadkomma ett närmande, varigenom bättre förutsättningar

kunde skapas för en nordisk arbesmarknad på området.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1964 angående

biblioteksersättning till författare upplystes, att inom den närmaste framtiden

representanter för undervisnings- och kulturministerierna i de nordiska

länderna skall klarlägga förutsättningarna för att vidtaga erforderliga åtgärder

bl. a. av lagstiftningsinässig art. Utskottet underströk den betydelse, som

även ett partiellt genomförande av rekommendationen skulle äga för det litterära

utbytet i Norden.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 18/1964 angående

utbildning av navigationsskollärare framgick, att samarbete på ifrågavarande

område i viss utsträckning etablerats genom att fyra sjökaptener från

Finland beretts möjlighet att deltaga i en av skolöverstyrelsen i Sverige anordnad

två terminer lång kurs för blivande navigationsskollärare. På basis

av inhämtade informationer konstaterade utskottet, att små möjligheter för

närvarande funnes att åstadkomma en samnordisk utbildning av navigationsskollärare

på bred bas, emedan grundutbildningen i de olika länderna

än så länge är alltför olikartad. Däremot torde det i en framtid, sedan den

nationella utbildningen blivit mer likartad, bli möjligt att etablera samnordisk

vidareutbildning på området. På utskottets förslag beslöt rådet att för

sin del betrakta rekommendationen såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla rapporten från redaktionskommittén

för Nordisk Kontakt. Utskottet framhöll, att det enligt dess mening är av

stor betydelse för det nordiska samarbetet att aktuell och vederhäftig information

om detta och om förhållandena och utvecklingen i de olika länderna

sprids till så många som möjligt som har användning för detta material i sin

verksamhet. Åtgärder borde därför vidtagas för att öka Nordisk Kontakts

spridning. Utskottet pekade särskilt på behovet av att sprida tidskriften inom

den statliga förvaltningen såväl till de ledande ämbetsmännen som till

de talrika befattningshavare på olika nivåer på nationellt plan, som behandlar

och bereder frågor vilka sammanhänger med eller har sin upprinnelse i

det nordiska samarbetet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

/. Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg

Betydande uppmärksamhet har utskottet under året ägnat frågan om Nordiska

hälsovårdshögskolans verksamhet. I ett till sessionen väckt medlemsförslag

hemställde bl. a. herrar Birger Andersson, Bergman och Nilsson i

Tvärålund, att rådet måtte rekommendera regeringarna att planlägga utbyggnaden

av Nordiska hälsovårdshögskolan, så att den erhåller nödiga

lokala och personella resurser att fullgöra alla de viktiga utbildnings- och

forskningsuppgifter inom hygienens och sjukhusväsendets område, som

lämpligen bör läggas på nordisk nivå. Utskottet påpekade angelägenheten

av att en utbyggnad av hälsovårdshögskolan icke endast skulle ske med

hänsynstagande till skolans nu aktuella verksamhet utan med beaktande

även av högskolans framtida behov för att från början undvika en underdimensionering

av hela institutionen. Såsom uppgifter naturliga för en nordisk

hälsovårdshögskola, utöver den verksamhet som redan förekommer,

nämnde utskottet utbildning av sjukhusadministratörer, sjukhusingenjörer

och högre utbildning av sjuksköterskor. En samordning av den nordiska

hälsovårdsstatistiken till högskolan ansågs även önskvärd. För utskottet

stod det klart, att det snarast borde göras en fullständig inventering av de

medverkande ländernas behov av utbildning på de områden, inom vilka

högskolan nu bedriver undervisning, och tillika ett överslag över behovet

av utbildning inom närliggande områden, där en koncentration av utbildningen

i Norden till högskolan ter sig rationell. Utifrån sådana förarbeten

fann utskottet sedan en realistisk värdering av utbyggnadsbehoven kunna

ske.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 12) till regeringarna

att planlägga utbyggnaden av Nordiska hälsovårdshögskolan

så, att den erhåller nödiga lokala och personella resurser att fullgöra alla de

viktiga utbildnings- och forskningsuppgifter inom hygienens och sjukhusväsendets

område, som lämpligen bör läggas på nordisk nivå.

2. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Bl. a. fru Ekendahl hade väckt ett medlemsförslag om nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Utskottet fann i likhet med vad som anförts i medlemsförslaget

ett gemensamt utnyttjande av de nordiska resurserna på radioterapiens

område väl motiverat och värt allt stöd. En internordisk standardisering av

vissa mät- och registreringsmetoder inom den kliniska radiofysiken skulle

i hög grad underlätta erfarenhetsutbyte sjukhusfysiker emellan, menade

utskottet, som vidare underströk behovet av ekonomiska resurser för förverkligande

av ett ändamålsenligt nordiskt samarbetsprogram på ifrågava
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls skrivelse nr it!) är 1!)6(>

23

rande område. Utskottet fann skäl föreligga för afl man vid en undersökning

av möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete även beaktade

frågan om eu gemensam nordisk utbildningsform på detta speciella

område. På förslag av utskottet antog rådet eu rekommendation (nr 16)

till regeringarna att undersöka möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Med anledning av rådets rekommendation nr 26/1962 angående specialistkompetens

för läkare hade tillsatts en nordisk kommitté, som år 1964

avgivit förslag till nordisk överenskommelse om enhetliga regler rörande

specialistkompetens för läkare. I anslutning härtill hade ett tilläggsförslag

väckts av fru Ekendahl med hemställan till rådet att rekommendera regeringarna

att ingå en nordisk överenskommelse om gemensamma principer

för läkares vinnande av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.

Utskottet fann förslaget värdefullt för utvecklingen av en gemensam

nordisk arbetsmarknad inom sjukvården. Genom förslagets förverkligande

skulle tjänstgöring inom Norden för kvalificering till specialistkompetens

tillerkännas samma värde i samtliga länder och förvärvad

specialistbehörighet i ett land erkännas i annat nordiskt land.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) till regeringarna

att ingå en överenskommelse om gemensamma principer för

läkares vinnande av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.

Samtidigt beslöt rådet på förslag av utskottet anse rekommendationen

nr 26/1962 vara för sin del slutbehandlad.

Ett tilläggsförslag hade väckts av bl. a. fru Ekendahl angående nordisk

utbildning av sjukhusadministratörer. På grund härav fann utskottet någon

dess vidare åtgärd icke påkallad med anledning av rekommendation

nr 1/1963 angående utbildning av sjukhusadministratörer. På förslag av

utskottet beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

Ett medlemsförslag om samarbete beträffande ambulanstjänst inom

Nordkalotten hade väckts av bl. a. herr Lassinantti. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i Finland, Norge och Sverige

att utreda förutsättningarna för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten

inom Nordkalotten. Utskottet fann i likhet med remissinstanserna det

vara av vikt, att åtgärder vidtages över gränserna för att giva sjuka och

skadade inom Nordkalottområdet ökade möjligheter till läkarvård. Enligt

utskottets mening syntes det värdefullt att närmare undersöka förutsättningarna

för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten i dess helhet inom

Nordkalottområdet, d. v. s. ambulansbiltjänst, ambulansflygtjänst och

larmsystem. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 11)

till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att utreda förutsättningarna

för ett samarbete beträffande ambulanstjänsten inom Nordkalotten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

3. Arbetsmarknadsfrågor

Vissa arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats av

utskottet.

Arbetet med rekommendation nr 14/1958 angående gemensam arbetsmarknad

för farmaceuter, vilket av olika skäl fördröjts under ett flertal

år, har nu förts ett steg närmare rekommendationens förverkligande. Av regeringarnas

meddelanden framgick, att ett förslag till nordisk överenskommelse

om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter, vilket utarbetats inom

det danska Indenrigsministeriet, av samtliga berörda länder förklarats

kunna läggas till grund för en nordisk överenskommelse i ämnet. Från vissa

norska remissorgan hade ifrågasatts, huruvida icke förslaget till överenskommelsen,

som omfattade personer med motsvarande svensk apotekarexamen,

skulle kunna utvidgas till att omfatta all farmaceutisk personal

med expeditionsrätt. Beträffande frågan om en sådan utvidgning av överenskommelsen

hade från dansk sida upplysts, att en sådan knappast skulle

kunna låta sig göra för Danmarks del. I Sverige var frågan under övervägande.

Ett tilläggsförslag hade väckts i ämnet av bl. a. fru Ekendahl med hemställan

till rådet att ingå en nordisk överenskommelse om gemensam arbetsmarknad

för farmaceuter på grundval av föreliggande förslag till överenskommelse

i ämnet. I tilläggsförslaget anfördes, att det förhållandet, att

en utvidgning av förslaget kunde bli aktuell, inte borde utgöra hinder för

att redan nu antaga föreliggande förslag. På utskottets förslag antog rådet

också en rekommendation (nr 25) till regeringarna att ingå en nordisk

överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter på grundval

av föreliggande förslag till överenskommelse i ämnet. Vidare beslöt rådet

på utskottets förslag att anse rekommendationen nr 14/1958 såsom

slutbehandlad för rådets del.

Rekommendation nr 19/1958 avser gemensam arbetsmarknad för veterinärer.

Av de danska och svenska meddelandena framgick, att den del av

rekommendationen, som icke genomförts för Danmarks och Sveriges del,

avsåg en harmonisering av ländernas veterinärutbildning. Finlands regering

uttalade tveksamhet inför frågan om genomförande av en samnordisk

arbetsmarknad för veterinärer men stödde däremot strävandena att förenhetliga

utbildningen. Den danske landbrugsministern upplyste utskottet

om att uppdrag skulle lämnas den danska veterinärhögskolans styrelse att

taga initiativ till och ansvara för att arbetet med en harmonisering av de

nordiska ländernas veterinärutbildning kom till stånd. Med anledning av

att utskottet icke hade närmare kännedom om den norska regeringens

ståndpunkt till saken, fann utskottet det lämpligt att avvakta ytterligare

meddelanden i spörsmålet till nästa ordinarie session.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 69 ur 1966

Ytterligare en arbetsmarknadsfråga har under det gångna året varit föremål

för utskottets uppmärksamhet, nämligen rekommendation nr 8/1961

angående gemensam arbetsmarknad för sjöfolk, som studerats ingående

av utskottet. Av regeringarnas meddelanden till sessionen framgick, att

några överläggningar med anledning av rekommendationen icke förekommit

sedan november 1964. Utskottet fann av den utredning, som gjorts i

saken, och av vad eljest kommit utskottet till del, att någon formell överenskommelse

beträffande någon grupp av sjöfolk icke kommit till stånd.

Utskottet konstaterade, att en gemensam nordisk arbetsmarknad däremot

i praktiken i det väsentliga blivit genomförd i ett vart av de nordiska länderna,

som en följd av de undersökningar och det nordiska samarbete, vartill

rekommendationen givit anledning. Utskottet, som noterade att resultat

icke kunnat nås i den utsträckning som rekommendationen avsåg, menade

dock, att man i saken åtgjort vad som för närvarande kunde anses

möjligt på nordisk nivå. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet

för sin del slutbehandlat.

4. Lokaliseringspolitiska åtgärder in. m.

Stort intresse har ett medlemsförslag om vissa lokaliseringspolitiska åtgärder

m. in. tilldragit sig. I förslaget, väckt av bl. a. herrar Kellgren och

Sundin, hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna 1) att

utreda förutsättningarna för vidtagande av gemensamma lokaliseringspolitiska

åtgärder i enlighet med vad som närmare angivits i medleinsförslaget

samt 2) att undersöka möjligheterna för samarbete beträffande forskning

angående de lokaliseringspolitiska förutsättningarna. Utskottet hade

även att behandla ett från ekonomiska utskottet återremitterat tilläggsförslag,

väckt av herr Lassinantti, med hemställan till rådet att rekommendera

regeringarna i Finland, Norge och Sverige att gemensamt inventera

konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalottområdet. Utskottet

betonade vikten av att det lokaliseringspolitiska samarbete, som

redan existerar mellan de nordiska länderna, fördjupas och stimuleras och

att samarbetet inriktades på praktiska projekt av värde för befolkningen

i berörda områden, varvid uppmärksamhet särskilt borde riktas mot gränstrakterna.

Utskottet fann vid en allmän bedömning av de i medlemsförslaget

väckta frågorna, att ett mera långtgående samarbete på det lokaliseringspolitiska

området måste föregås av ett omfattande forsknings- och utredningsarbete.

Beträffande tilläggsförslaget uttalade utskottet, att det syntes

motiverat med hänsyn till näringslivets struktur och rådande arbetskraftsöverskott

inom Nordkalotten att en undersökning av de konkreta ekonomiska

samarbetsmöjligheterna kom till stånd inom detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) 1) till

Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar att intensifiera del

inledda samarbetet på det lokaliseringspolitiska området och 2) till Fin
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

lands, Norges och Sveriges regeringar att gemensamt kartlägga konkreta

ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalottområdet och 3) till Danmarks,

Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar att föranstalta

om forskning kring och en inventering av allmänna förutsättningar för en

nordisk lokaliseringspolitik.

5. Sommartid

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1963 angående

sommartid utvisade, att sommartidsordningen skulle upphöra i Norge

från och med 1966 samt att Sveriges regering med hänsyn till att från dansk

sida uttalats, att införande försöksvis av sommartid icke kunde omfatta

Danmark, icke funne förutsättningar föreligga att efter enhetliga regler genomföra

sommartid i de nordiska länderna. Denna sak fick sålunda nedläggas

och på förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del

slutbehandlat.

6. Näringsforskning

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 18/1965 angående

samarbete på näringsforskningens område framgick, att frågan vilade i

avbidan på resultat av en svensk utredning rörande vissa medicinska utbildningsfrågor.

Den del av utredningen, som behandlade frågor på näringslärans

område och där även möjligheterna att utveckla det nordiska samarbetet

på näringsforskningens område skulle beröras, förväntades bli avslutad

i mitten av året. Utskottet uttalade, under påpekande av att lång

tid förflutit sedan frågan första gången togs upp i rådet samt att behandlingen

tidigare fördröjts på grund av nationella utredningar, sin förhoppning

om att arbetet med denna fråga skulle skyndsamt föras framåt.

7. Sjömäns sociala rättigheter m. m.

Betydande arbete har utskottet under året ägnat åt rekommendation nr

32/1958 angående nordisk konvention om sjömäns rättsställning och gemensam

hälsotjänst för sjömän m. m. samt rekommendation nr 2/1962 angående

nordiska sjömäns sociala rättigheter in. m.

Den förstnämnda rekommendationens punkt 1 avser att få till stånd en

överenskommelse, som tillförsäkrar nordiska sjömän, anställda å fartyg

från annat nordiskt land, samma rättsställning som fartygets hemland tillförsäkrar

landets egna medborgare inom ramen för gällande sjömanslagstiftning.

Av regeringarnas meddelanden framgick, att rekommendationen i

denna del förverkligats för Danmarks, Finlands och Sveriges del. Beträffande

denna rekommendation i övrigt — gemensam hälsotjänst för sjömän

och försäkringsskydd för sjömän — konstaterade utskottet, att viss del av

spörsmålet saknade aktualitet, att vissa resultat uppnåtts samt att ytterligare

resultat torde vara att vänta. På förslag av utskottet beslöt rådet att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mnj.ts skrivelse nr 39 år 1966

anse rekommendationen nr 32/1958, såvitt angick punkterna 2 och .i, såsom

slutbehandlad. Beträffande rekommendationens punkt 1 fann utskottet

del värdefullt att även fortsättningsvis erhålla meddelanden från Norge för

att följa ett just påbörjat revisionsarbete av den norska sjömanslagen.

Beträffande rekommendation nr 2/1962, som avser likställighet för nordiska

sjömän i förhållande till nationell sociallagstiftning, utvidgat konsulärt

bistånd till nordiskt sjöfolk samt likformighet i fråga om sociala rättigheter

för sjömän i framtida lagstiftning, konstaterade utskottet, att resultat

icke hade kunnat uppnås i den omfattning, som rekommendationen

avsåg. Utskottet ansåg det för närvarande icke vara möjligt att nå längre i

denna sak. På förslag av utskottet beslöt rådet därför anse spörsmålet för

sin del slutbehandlat.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

7. Trafiksäkerhetsforskning och transportekonomisk forskning

I ett före trettonde sessionen väckt medlemsförslag av bl. a. herr Cassel

föreslogs, att regeringarna skulle rekommenderas att undersöka möjligheterna

att genom samarbete effektivisera kampen mot trafikolyckor och i

samband därmed lämpligheten av att upprätta ett nordiskt kontaktorgan

för planering av forskningsarbetet m. m. Nordiska rådet antog 1959 en rekommendation

nr 7/1959 om samarbete på trafiksäkerhetsområdet. Som en

följd av denna har möten hållits mellan representanter för vederbörande

organ, i Sverige Statens trafiksäkerhetsråd. De organ i de nordiska länderna,

som sysslar med trafiksäkerhetsupplysning och propaganda, har bildat

ett särskilt samarbetsorgan, Nordiska trafiksäkerhetskommittén. I förslaget

framhölls att det som en följd av rekommendationen från 1959 inledda samarbetet

varit mycket värdefullt men att tiden nu vore kommen att överväga

huruvida ett fastare organisatoriskt samarbete kunde etableras, eventuellt

genom upprättande av ett nordiskt kontaktorgan med uppgift att utarbeta

ett program för trafiksäkerhetsforskning av gemensamt intresse och om så

befanns lämpligt planlägga och tillrättalägga varje lands forskningsuppgifter.

Eu grundförutsättning för ett fruktbart samarbete i framtiden vore

emellertid enligt förslagsställarna att nödvändiga medel ställes till förfogande

i samtliga länder.

Trafikutskottet konstaterar, att avsaknaden av nationella forskningsorgan

var ett skäl till att ovannämnda rekommendation inte kom att få särskilt

stora praktiska resultat. Sedan nationella organ skapats hade också

förutsättningarna för ett nordiskt samarbete på detta område förbättrats.

I anslutning till remissuttalandena ville utskottet framhålla att de danska,

norska och svenska organ, som är anslutna till Nordiska trafiksäkerhetskommittén,

har till uppgift upplysning och propaganda och att det därför

knappast var lämpligt att låta denna kommitté leda ett forskningsarbete.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds skrivelse nr 39 år 1966

Utskottet föreslog att rådet måtte rekommendera regeringarna att upprätta

ett nordiskt samarbetsorgan för trafiksäkerhetsforskning. Rådet antog

en sådan rekommendation (nr 17).

I ett likaledes redan före trettonde sessionen väckt medlemsförslag av

herr Lundström hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att

upprätta ett nordiskt sainarbetsutskott för transportekonomisk forskning i

enlighet med det förslag, som framlagts i Nordiska transportforskningskoinmitténs

utredning av den 4 november 1964 (NU 1965: 1). I utredningen

konstaterades, att de transportekonomiska problemen inom Norden har

inånga likheter och gemensamma drag, att forskningen och utredningsarbetet

i stort har samma målsättning samt bygger på samma grundförutsättningar

och ofta använder samma metoder men att den faktiska utvecklingen

delvis följt olika spår. Ett samarbete mellan de nordiska länderna

kan därför minska risken för dubbelarbete och öka effektiviteten samt genom

kontakter, ömsesidiga impulser, specialisering och arbetsdifferentiering

föra forskningen framåt. Bland de olika former, som enligt utredningens

mening kunde komma i fråga för organisationen av ett utvidgat

nordiskt samarbete på detta område, befanns den lämpligaste vara ett nordiskt

samarbetsutskott för transportekonomisk forskning, bestående av ett

tåtal representanter för transportforskningen och myndigheterna i deras

egenskap av transportforskningskonsumenter. I konsekvens härmed föreslogs

i betänkandet tillskapandet av ett dylikt utskott.

Trafikutskottet instämde i de positiva remissuttalandena, enligt vilka

upprättandet av ett nordiskt samarbetsutskott för transportekonomisk forskning

är en rationell lösning, som kan medföra effektivisering och snabbare

resultat av de olika ländernas nationella forskningsinsatser. Utskottet fann

sig på nuvarande tidpunkt, då övervägandena om den framtida organisationen

av transportekonomisk forskning i Danmark och Sverige ännu icke

avslutats, icke i stånd att taga ställning till frågan om sammansättningen av

ett nordiskt samarbetsutskott. Tillsättandet av utskottet borde emellertid inte

uppskjutas till dess dessa överväganden avslutats. Med hänvisning till förekomsten

av det stora antalet aktuella och ekonomiskt krävande trafikinvesteringar

föreslog trafikutskottet, att vederbörande departement och ministerier

skulle inleda förhandlingar i syfte att överenskomma om tillsättande

av ett nordiskt samarbetsutskott för transportforskning. Representanterna

för Danmark och Sverige kunde därvid utses för kortare tid och eventuellt

avlösas, när det nationella arbetet fått sin slutliga organisationsform. Vid

upprättande av ett forskningsutskott och fastställande av riktlinjerna för

dettas arbete borde departementen i största möjliga utsträckning taga hänsyn

till de i utredningen (NU 1965: 1) påpekade förhållandena och framlagda

förslagen.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 18) till rege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr .VI år 1961> 29

ringarna att upprätta ett nordiskt samarbetsutskott för transportekonomisk

forskning.

2. Mellanriksvägar

Strax före trettonde sessionen väckte herr Lassinantti ett tilläggsförslag

om en rekommendation till regeringarna i Norge och Sverige att tillse att

de mellanriksvägar, som föreslås i betänkandet NU 1965: 3, nämligen Umbukta-vägen

och Graddis-vägen, bygges snarast möjligt. — Till förslaget

väckte sedermera bl. a. herr Lundström ett ändringsförlsag, vari hemställdes,

att nämnda regeringar måtte rekommenderas att fatta beslut om byggande

även av mellanriksvägen Kiruna—Nordnorge snarast möjligt.

Till fjortonde sessionen förelåg även ett meddelande från norska och

svenska regeringarna rörande rekommendation nr 14/1963 angående upptagande

av kontakt mellan regeringarna i Norge och Sverige för samordning

av byggandet av mellanriksvägar. Utskottet fann att sådan kontakt etablerats

och på utskottets förslag avskrev rådet rekommendationen som slutbehandlad.

Det i tilläggsförslaget åberopade NU-betänkandet (1965:3) utarbetades

av ett av regeringarna särskilt tillsatt kontaktutskott, som hade avslutat

sitt uppdrag genom framläggandet av betänkandet. Medlemmarna i detta

kontaktutskott har emellertid sedermera utsetts att fortsätta arbetet med

undersökningarna i samband med en mellanriksväg Kiruna—Nordnorge.

Tilläggsförslaget hade ej remissbehandlats. Av mottagna upplysningar framgår

dock, att i Norge stortinget fattat principbeslut den 26 maj 1965 om

utbyggnaden och Umbukta-vägen före utgången av 1971 och byggande av en

mellanriksväg över Graddis före 1974. I Sverige är dessa två vägar upptagna

i vägförvaltningarnas flerårsplaner.

Ändringsförslaget innehåller svenska respektive norska synpunkter, som

talar för byggandet av en mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. Bl. a. hänvisas

till uttalandet i ovannämnda utredning (NU 1965: 3) om att Kiruna-vägen

har det största befolkningsunderlaget och förmodligen också den största

Irafikpotentialen. I förslaget nämnes också, att svenska regeringen den 29

april 1965 förklarat att från militär synpunkt hinder icke föreligger mot

utbyggnad av den i gällande flerårsplan redovisade vägen Kiruna—Rensjön.

1 fråga om utbyggnad på svensk sida av mellanriksvägen Kiruna—Nordnorge

i övrigt uppdrogs åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i samråd

med militära myndigheter verkställa en översiktlig utredning rörande möjligheterna

att tillgodose de försvarspolitiskt betingade önskemålen i fråga

om vägens sträckning och utformning in. in. Sedan denna utredning slutförts

skall den svenska regeringen fatta beslut i fråga om utbyggnaden.

På möten i Kiruna—Narvik—Setermoen den 23—25 augusti 1965 hade

trafikutskottet tillfälle att med lokala representanter närmare underrätta

sig om föreliggande önskemål och om behovet av en mellanriksväg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

Utskottet fann att remissuttalandena i anledning av ändringsförslaget om

Kiruna-vägen gav uttryck för en positiv inställning. En stor del av instanserna

kunde omgående och utan förbehåll ansluta sig till förslaget och för

de flesta övriga, som yttrat sig syntes inställningen vara den, att man icke önskade

att taga slutlig ställning innan de pågående undersökningarna avslutats.

I några fall uttrycktes önskemål om ett snabbt genomförande av undersökningen.

Utskottets uppfattning var att en mellanriksväg mellan Kiruna

och Nordnorge borde byggas.

Utskottet föreslog, att regeringarna i Norge och Sverige måtte rekommenderas

att a) snarast möjligt bygga Graddis- och Umbukta-vägarna och

b) att påskynda den pågående utredningen av problem i samband med anläggande

av en väg mellan Kiruna och Nordnorge för att möjliggöra att det

snarast fattas principbeslut om byggande av denna mellanriksväg. Rådet

antog denna rekommendation (nr 10).

3. Lotsplikt för mindre fartyg

Till elfte sessionen hade herr Lundström väckt ett tilläggsförslag om upphävande

av lotsplikten i Norge för mindre danska och svenska fartyg. Bakgrunden

till förslaget är att lotsplikt infördes i Norge från den 1 augusti

1962 för icke-militära utländska fartyg på över 50 bruttoregisterton vid

gång inom vissa områden längs den norska kusten. Denna åtgärd upphävde

till viss del den i anledning av rekommendation nr 26/1957 genomförda

rättsliga likställigheten mellan nordiska medborgare i fråga om rätten att

driva kustfart. De norska bestämmelserna drabbar bl. a. danska och svenska

fiskefartyg.

Sedan trafikutskottet haft frågan under observation under de gångna

åren, kunde utskottet nu på grundval av mottagna upplysningar föreslå

att rådet ej skulle företaga sig något med anledning av tilläggsförslaget,

vilket även blev rådets beslut.

4. Öresundsfrågor

Liksom vid föregående session visades ett betydande intresse för Öresundsfrågorna

även vid denna session.

Flygplatsfrågan

Till trafikutskottet hade hänvisats dels meddelanden om rekommendation

nr 34/1965 angående en gemensam lösning av flygplatsproblemen i öresundsregionen,

i första hand placering av en storflygplats på Saltholm,

dels ett i anslutning härtill av bl. a. herr Cassel väckt tilläggsförslag om

planering för civilflygets ordnande inom Öresundsregionen.

Av meddelandena framgick, att man från de övriga ländernas sida ansåg

att undersökningen om byggande av en storflygplats på Saltholm eller

annan plats i Danmark var en dansk angelägenhet. Man önskade därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:Is skrivelse nr 39 år 1966 Öl

icke deltaga i den pågående danska undersökningen av flygplatsproblemcn,

som tidigast kan väntas bli färdig under I9(i(i. Vidare framgick att

planer är långt avancerade att ersätta Bulltofta flygplats med eu ny nationell

flygplats för Malmö-området, där jetflyg kan tas emot, och alt

man från svensk sida har förklarat sig beredd att i samarbete med del

danska trafikministeriet verka för erforderlig flygteknisk samordning av

de olika flygplatsfrågorna inom öresunds-området.

I tilläggsförslaget framhölls, alt den ovannämnda rekommendationen

hade syftat längre än till flygteknisk samverkan mellan regeringarna i

Danmark och Sverige. Avsikten hade varit att de berörda regeringarna —

och däri innefattade man även de övriga regeringarna i den mån dessa

berördes av storflygplatsens förläggning — gemensamt skulle planera för

civilflygets ordnande inom regionen. Malmö-områdets lokala flygfältsfråga

borde därvid inordnas och samordnas under det större perspektivet.

Trafikutskottet uttalade som sin uppfattning, att den storflygplats, som

skall svara för den interkontinentala trafiken till och från de nordiska

länderna, bör ligga inom Norden och att det icke kan bli aktuellt att placera

en sådan flygplats någon annanstans än i öresunds-området. Detta

område har redan på grund av befolkningsunderlag och näringslivsstruktur

ett stort lokalt transportbehov, och en flygplats där skulle få en god geografisk

belägenhet som transithamn för lufttrafiken mellan de övriga

nordiska länderna och omvärlden. Utskottet ansåg det därför alltjämt lämpligt

att de nordiska ländernas regeringar gemensamt undersöker möjligheterna

för en lösning av flygplatsproblemen i Öresundsregionen, i alla

händelser såvitt angår byggande av en nordisk storflygplats. Om regeringarna

i Finland, Island och Norge icke önskar deltaga i alla detaljundersökningar,

bör regeringarna i Danmark och Sverige hålla övriga regeringar löpande

orienterade.

I anledning av tilläggsförslaget föreslog utskottet, att rådet skulle rekommendera

regeringarna i Danmark och Sverige att inpassa planläggningen

av lokala flygplatser i öresunds-området i den allmänna plan för

ordningen av den civila luftfarten inom området, som de nordiska länderna

i överensstämmelse med ovan nämnda rekommendation gemensamt

skulle utarbeta.

En rekommendation av detta innehåll (nr 27) antogs av rådet.

Fast förbindelse över Öresund

Utskottet har behandlat dels meddelanden om rekommendation nr 33/

1965 angående principbeslut om en fast förbindelse mellan Köpenhamn och

Malmö, dels ett av bl. a. herr Cassel väckt tilläggsförslag om fast Öresundsförbindelse.

Av meddelandena framgick, alt bottenundersökningarna avslutats såväl

i HH-leden som i KM-leden och att bottenförhållandena på båda ställena

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

är goda för anläggande av en fast förbindelse. Vidare framgick att Öresundsgruppen,

som har till uppgift att revidera och komplettera delar av

det av öresundsdelegationerna framlagda materialet, har en del undersökningsarbete

kvar men beräknar att kunna framlägga definitiv rapport

i slutet av 1966. Bland de frågor som ännu inte färdigbehandlats av öresundsgruppen

märks:

a) utarbetande av nya förslag till väg- och järnvägsanslutningar,

b) beräkning av byggnadskostnaderna vid 1965 års prisnivå,

c) utarbetandet av nya trafikprognoser på grundval av bl. a. nytt statistiskt

material, som insamlats, samt

d) upprättande av nya kostnads- och intäktskalkyler.

I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige

vid det förberedande undersökningsarbetet rörande olika alternativ till

fast förbindelse även måtte taga öresundsbrokonsortiets förslag om bro i

KM-leden och järnvägstunnel i HH-leden i beaktande. Det s. k. öresundsbrokonsortiet,

som består av tre danska och tre svenska byggnadsfirmor,

har lagt fram olika förslag till en fast förbindelse över Öresund, första

gången 1936. Konsortiets senaste förslag gällde ett samtidigt byggande

av en vägförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö via Saltholm samt en

järnvägstunnel mellan Helsingör och Hälsingborg till en sammanlagd kostnad

av 1 279 miljoner svenska kronor.

Utskottet konstaterade, att en väsentlig del av de undersökningar, som

skulle företagas till komplettering av öresundsdelegationernas betänkande,

var färdig och uttalade som sitt önskemål att tillräcklig arbetskraft ställes

till öresundsgruppens förfogande för slutförandet av arbetet, så att gruppens

rapport så snart som möjligt kan överlämnas till regeringarna i Danmark

och Sverige.

I fråga om tilläggsförslaget framgick av handlingarna och uttalanden av

regeringsrepresentanter att öresundsbrokonsortiets förslag mottagits av

Öresundsgruppen, som i sin rapport till regeringarna också skulle beröra

konsortiets förslag. Med hänsyn härtill fann utskottet en rekommendation

av föreslaget innehåll obehövlig. Rådet beslöt också att inte företaga sig

något i anledning av tilläggsförslaget.

5. Tullfri införsel av resgods

Resandes rätt till tullfri varuinförsel

Vid sessionen behandlades ett av herr Lassinantti väckt medlemsförslag

om att rådet måtte rekommendera regeringarna att genomföra enhetliga

och liberala regler beträffande resandes rätt att tull- och avgiftsfritt medföra

varor för personligt bruk. Genom det tidigare arbetet på detta område

hade viss enhetlighet mellan de nordiska länderna uppnåtts. I förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3.9 är 1 !)(>(>

pekades på att Finlands regering ensidigt infört avvikande och strängare

bestämmelser om tullfri varuinförsel under åberopande av valutaskäl. 1 förslaget

hänvisades också till Helsingforsavtalet, särskilt artikel 37, och den

betydelse som reglerna om tullfri införsel har för gränshandeln inom vissa

delar av Norden, hl. a. runt Bottniska viken och i Tornedalen.

Utskottet framhöll, att möjligheten att vid inresa i ett land tull- och avgiftsfritt

kunna medföra förnödenheter för eget bruk och dessutom en viss

mängd varor för vardagslivets behov alltid betraktats som naturlig i det

internationella umgänget. Utskottet hänvisade till att man genom internationella

överenskommelser försökt fastställa en ininimivärdegräns, inom vilken

de resande fritt kan medföra varor vid inresa till annat land. Gränsen

har satts till US $ 50, d. v. s. ca 275 kr., och de nordiska länderna har infört

denna värdegräns i förhållande till andra än landets egna medborgare. I

praktiken gäller — bortsett från vissa särregler i Finland -— likartade

nordiska regler, så att resande hemmahörande i ett nordiskt land vid inresa

till bosättningslandet får medföra samma varumängd som resande

hemmahörande i andra länder.

Trafikutskottet ansåg det önskvärt att det fastslås att alla som är bosatta

i de nordiska länderna har samma rätt till tull- och avgiftsfri införsel av

varor såväl vid inresa till hemlandet som vid resa till annat nordiskt land.

Utskottet fann det därför naturligt att de nordiska länderna ingår en överenskommelse

om att varje land förpliktar sig att tillåta resande hemmahörande

i nordiskt land, inklusive de i landet bosatta, att tull- och avgiftsfritt

införa varor av ett visst värde. Det var utskottets uppfattning att reglerna

om resandes rätt till tullfri varuinförsel för privat bruk i trafiken mellan

de nordiska länderna borde vara så liberala som möjligt och värdegränsen

i den nordiska resandetrafiken lägst den som nu gäller i Danmark, Norge

och Sverige. Genom en överenskommelse rörande de resandes rätt till tullfri

införsel i den internordiska trafiken kunde man undgå att ett enskilt land

ensidigt avviker från de gemensamma reglerna.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att ingå

en överenskommelse om en gemensam minimivärdegräns för de resandes

rätt att tull- och avgiftsfrtt införa varor. Rådet antog en sådan rekommendation

(nr 23).

Införsel av sprit och tobak

I ett av herrar Björkman och Cassel till sessionen väckt medlemsförslag

hemställdes, att rådet rekommenderar regeringarna att införa enhetliga

bestämmelser för resandes rätt till tullfri införsel av sprit och tobak av sådant

slag, att en fortsatt utveckling av resandetrafiken mellan de nordiska

länderna ej hindras. Detta spörsmål utgör en del av den större frågan om

tullfrihet för resgods, som behandlats ovan. I förslaget hänvisades till arbetet

inom den nordiska ämbetsmannakommitté, som haft till uppgift att se

3 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 39

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

över bestämmelserna om resandes rätt att tullfritt medföra sprit och tobak.

Från kommitténs möte den 8 och 9 november 1965 hade meddelats till pressen,

att enighet uppnåtts på tjänstemannaplanet om att villkoret för att

resande tullfritt skulle få medföra vissa kvantiteter sprit och tobak till sitt

eget land borde vara att uppehållet i utlandet varit av viss varaktighet, som

de svenska, norska och danska ledamöterna föreslog till tre dygn, d. v. s.

den tidgräns som nu gäller för danska medborgare vid återresa till Danmark.

I förslaget betonades också att det å ena sidan är ett intresse att motverka

rena »spritresor» men å andra sidan angeläget att ej en i och för

sig önskvärd livlig resandetrafik mellan länderna motverkas. För vissa behövliga

båt- eller färjelinjer var fartygens provianteringsfrihet en viktig förutsättning

för trafikens bedrivande och borttagande av denna förmån skulle

med säkerhet leda till höjda biljettpriser, som i sin tur avsevärt skulle inskränka

resandetrafiken. Enligt förslaget syntes det vara en viktig uppgift

för Nordiska rådet att här finna den riktiga balansen.

Trafikutskottets principiella ståndpunkt var att likartade och liberala regler

i de nordiska länderna med hänsyn till de resandes möjlighet till tullfri

införsel av sprit, vin och tobak, som medföres som resgods för privat bruk,

var i sig självt önskvärda och av betydelse för en snabb och gnisselfri gränspassage.

Utskottet ville dock erkänna det berättigade i att man genom restriktioner

söker stävja missbruk (provianteringsresor). I fråga om trafiken

mellan de nordiska länderna är särskilda begränsningar för korta och medellånga

rutter väl motiverade enligt utskottets uppfattning.

Trafikutskottet hade tidigare övervägt om en regel som är mindre restriktiv

än den nuvarande 3-dygnsregeln skulle kunna förhindra provianteringsresor

och man hade stannat för 1) en 24-timmars-regel, 2) krav på övernattning,

3) krav på ett bestämt antal timmars uppehåll i utlandet frånsett själva

restiden, och 4) en avståndsregel (t. ex. mellan bostad och resmål). Utskottet

beklagade, att det under sessionen icke hade varit möjligt att diskutera

ämbetsmannarapporten, men uttalade en förhoppning om att finansministrarna

söker åstadkomma likartade och liberala regler för den egentliga

resetrafiken och om att denna fråga förelägges rådet ånyo, så att det blir

tillfälle till överläggningar mellan representanter för rådet och finansministrarna,

innan nya regler träder i kraft. Ett möte i trafikutskottet med finansministrarna

har sedermera ägt rum den 18 februari 1966.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att införa

likartade bestämmelser om resandes rätt till tullfri införsel av sprit och tobak,

att göra dessa bestämmelser så enkla och liberala, att en fortsatt utveckling

av den egentliga resetrafiken mellan de nordiska länderna inte

hindras, och att förelägga Nordiska rådet frågan innan nya regler sättes i

kraft.

Två reservationer avgavs, en av herr Skoglund och en av den finländska

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:Is skrivelse nr 3!) är 1966

medlemmen herr Lahtela, vilka båda hade avseende å frågans formella behandling

efter sessionen. I debatten i rådet frånföll båda reservanterna sina

yrkanden, varefter rådet antog utskottets förslag till rekommendation (nr

24) med 53 röster mot 3; en medlem avstod från att rösta.

6. Övriga saker

Med hänsyn till de upplysningar, som lämnades i meddelanden om rekommendation

nr 24/1963 angående enhetliga sjötrafikregler, beslöt rådet

på utskottets hemställan att för sin del betrakta rekommendationen som

slutbehandlad.

Av meddelandena om rekommendation nr 30/1965 angående beslutande

organ för luftfartstekniska frågor framgick, att rekommendationen efter att

ha varit föremål för övervägande inom vederbörande departement behandlats

på ett nordiskt trafikministermöte i Köpenhamn i maj 1965. Enighet förelåg

där om att det icke fanns behov för ett samarbetsorgan på detta område

med beslutande myndighet. Trafikutskottet uttalade, att frågan om upprättande

av nordiska organ med beslutande myndighet, som även aktualiserats

i andra av rådets saker, lämpligen kunde tagas upp till en samlad principiell

diskussion och ville därför icke för sin del uttala sig närmare om regeringarnas

uppfattning att det icke — i varje fall inte för närvarande —

vore lämpligt att giva ett eventuellt samarbetsorgan beslutanderätt. Med

hänsyn till rekommendationens första led, upprättande av ett gemensamt

organ för luftfartstekniska frågor, fann utskottet, att det i meddelandet från

Finlands regering föreslagna samarbetet noga borde övervägas och etableras

på alla områden, där länderna har gemensamma intressen. Utskottet ansåg

inte att ett utvidgat nordiskt samarbete skulle utgöra något hinder mot att

Danmark, Norge och Sverige upprätthåller ett närmare samarbete i fråga om

SAS.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som tilldrog sig det största intresset vid sessionen, gällde möjligheterna

till ett vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Utgångspunkten

var vid detta tillfället en rad olika dokument. Dels hade Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete avgivit berättelse om arbetet inom ministerkommittén

och Nordiska ekonomiska samarbetsutslcottet, till vilken

berättelse som bilagor fogats redogörelser för samarbetet i internationella

organisationer — EFTA, GATT och UNCTAD — och för den nordiska samhandelns

utveckling efter 1963 samt en utredning rörande frågan om liberalisering

av kapitalrörelserna i Norden. Dels förelåg regeringarnas meddelanden

om rekommendation nr 25/1965 angående nordiskt samarbete inom

EFTA. Dels hade på saklistan för sessionen uppförts fem i rådet anhängiga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

medlemsförslag inom sektorn för nordiskt ekonomiskt samarbete, nämligen

ett om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske,

ett om gemensam nordisk jordbruksmarknad, ett om likartad näringslagstiftning,

ett om organisationen av nordiskt handelspolitiskt samarbete och

ett om harmonisering av de yttre tullarna.

I förslaget om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske,

vilket väckts av bl. a. herr Helén redan före rådets trettonde session,

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka

möjligheterna för att uppnå rättslig likställighet för nordiska medborgare

i fråga om yrkesfiske efter de i medlemsförslaget förordade riktlinjerna. I

förslaget om gemensam nordisk jordbruksmarknad, vilket också väckts redan

före rådets trettonde session, hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna att skapa en gemensam marknad

för jordbruksvaror och i samband därmed förutsättningarna för ett nordiskt

samarbete vid export av sådana varor. I förslaget om likartad näringslagstiftning,

väckt av fröken Andersson och herr Hernelius inför rådets trettonde

session, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att undersöka

förutsättningar för att skapa en nordisk rättsgemenskap på näringslagstiftningens

område, innefattande enhetliga regler för rätten att driva näring

i vart och ett av de nordiska länderna. I förslaget om organisationen av

nordiskt handelspolitiskt samarbete, som väckts av bl. a. herr Kellgren och

fru Segerstedt Wiberg, hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att omforma Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet till ett permanent

heltidsarbetande samarbetsorgan med uppgift att under Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete arbeta för att få till stånd ett gemensamt

handelspolitiskt uppträdande samt att effektivt stärka de nordiska

ländernas konkurrensförmåga i det internationella handelsutbytet. I förslaget

om harmonisering av de yttre tullarna, som väckts av bl. a. fröken Andersson

och herrar Ohlin och Sundin, hemställdes, att regeringarna måtte

rekommenderas att skyndsamt utreda möjligheterna att harmonisera de

nordiska ländernas tullsatser och upptaga underhandlingar rörande överenskommelser

i detta avseende.

Med utgångspunkt i rådets rekommendation nr 25/1965 om nordiskt samarbete

inom EFTA hade Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete

uppdragit åt Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet att arbeta

med punkt 2 i den nämnda rekommendation, vari regeringarna uppmanas

»å fortsette bestrebelsene på å utvide det nordiske pkonomiske samarbeid

innen EFTA:s ramme». Under detta arbete hade samarbetsutskottet behandlat

de spörsmål som berördes i de aktuella medlemsförslagen. Sedan samarbetsutskottet

redovisat sitt arbete för ministerkommittén vid dennas möte

i Stockholm den 16 december 1965, hade även ministrarna ingått på dessa

frågor. Ministerkommittén fann därvid, att ett ställningstagande till ett vidgat

nordiskt samarbete på de berörda områdena skulle underlättas, om

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr .‘I!) år llHUi

en samlad plan uppgjordes, vilken balanserar för och nackdelar för de olika

länderna. Ministrarna hade emellertid inte kunnat enas om en utredning

syftande till utarbetandet av en sådan plan. Enligt samarbetsministrarna

borde med hänsyn härtill de politiska förutsättningarna för ett sådant vidgat

samarbete på angivna områden belysas närmare vid rådets förestående

session.

Ekonomiska utskottet ansåg sig för sin del icke kunna taga ställning till

frågan om metoder för att stärka och utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet,

förrän förutsättningarna närmare klarlagts för eu utvidgning av

den ekonomiska integrationen i Norden. Utskottet föreslog därför att rådet

-— utan att slutbehandla medlemsförslagen — måtte rekommendera regeringarna

att — under hänsynstagande till strävandena att nå fram till en

europeisk marknad omfattande så många europeiska länder som möjligt

— snarast klarlägga förutsättningarna för en samlad utbyggnad av det nordiska

ekonomiska samarbetet beträffande den yttre tullnivån, jordbruksoch

fiskeripolitiken, näringslagstiftningen, kapitalförsörjningen och handelspolitiken

samt att vidare klarlägga, om denna utbyggnad av samarbetet

kan ske på ett sådant sätt att fördelar och nackdelar balanserar för varje

enskilt land. Under detta utredningsarbete skall man enligt rekommendationen

bl. a. dels söka etablera en procedur, som säkrar en snabb och grundlig

undersökning av konkreta fall, som ett nordiskt land kan komma att

uppmärksamma i anledning av svårigheter föranledda av snedvridning av

handeln, som har sin grund i olikheter i de nordiska ländernas tullsatser

gentemot tredje land, dels igångsätta en undersökning av möjligheterna —

med särskilt beaktande av ett vart nordiskt lands behov av kompletterande

import — att vidtaga åtgärder för en ökning av den nordiska handeln med

lantbruksvaror (inklusive frukt, grönsaker och bearbetade produkter) genom

multilaterala eller bilaterala avtal samt igångsätta en undersökning av

möjligheterna till ett nordiskt samarbete vid export av lantbruksvaror till

tredje länder, dels undersöka möjligheterna att på grundval av multilaterala

eller bilaterala avtal mellan de nordiska länderna genomföra en ytterligare

liberalisering av handeln med fisk, dels ock att genomföra en undersökning

av eventuella åtgärder för att åstadkomma bättre överensstämmelse beträffande

konkurrensvillkor för de nordiska ländernas industrier på de områden,

där behov föreligger av att komplettera det pågående EFTA-samarbetet.

Efter debatt antog rådet en dylik rekommendation (nr 26).

2. Liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden in. in.

I regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 16/1964 angående

liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden hänvisades till den

rapport i saken, som utarbetats av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottets

utskott för finansiella frågor. Av rapporten framgick bl. a. att OECD:s

kapitalkod den 28 juli 1964 utvidgats så starkt, att medlemsländernas libe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

raliseringsförpliktelser omfattar alla de viktigaste av de vanligast förekommande

kapitalrörelserna samt att kapitalkoden, vars regler gäller för Danmark,

Island, Norge och Sverige och som även Finland söker efterleva,

starkt begränsar möjligheterna för att skapa en samnordisk kapitalmarknad.

Enligt rapporten förelåg för närvarande mycket begränsade möjligheter

för en utbyggnad av det nordiska samarbetet på området.

Trots att det sålunda för närvarande förelåg små möjligheter alt libcralisera

kapitalrörelserna inom Norden, borde enligt utskottet regeringarna

fortsätta att undersöka vilka möjligheter som kan finnas för en vidareutveckling

av kapitalliberaliseringen såsom ett led i en utvidgning av det

nordiska ekonomiska samarbetet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 27/1965 angående

upplåning på den internationella kapitalmarknaden framgick, att frågan

var föremål för behandling i nordiska utskottet för finansiella frågor på

uppdrag av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet.

3. Skogstekniskt utvecklingsarbete

Före sessionen hade bl. a. herr Sundin väckt ett medlemsförslag om skogstekniskt

utvecklingsarbete. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att pröva

lämpligheten av gemensamt stöd åt nordiskt skogstekniskt utvecklingsarbete

efter i medlemsförslaget förordade riktlinjer. I likhet med såväl förslagsställarna

som remissinstanserna ansåg utskottet, att det samarbete, som sedan

länge bedrivits inom ramen för Nordiska skogsarbetsstudiernas råd

(NSR) borde utvidgas samt att en dylik utvidgning borde möjliggöras genom

statligt stöd till NSR. Medel borde enligt utskottets mening ställas till förfogande

dels för forskarstipendier för forskningsobjekt av grundläggande

karaktär och gemensamt intresse, dels för nordiska forskarkonferenser,

dels för stipendier för möjliggörande av ett nordiskt forskarutbyte. Enligt

utskottets mening borde ett vidgat samarbete på området enligt ovannämnda

riktlinjer möjliggöras genom att regeringarna i Danmark, Finland, Norge

och Sverige årligen beviljar NSR anslag. De enskilda ländernas bidrag, kunde,

enligt utskottets mening, lämpligen beräknas utifrån deras innehav avproduktiv

skogsmark. Utskottet föreslog därför, att de nämnda regeringarna

måtte rekommenderas att årligen bevilja medel till NSR för nordiskt

skogstekniskt utvecklingsarbete. Rådet beslöt antaga en dylik rekommendation

(nr 19).

i. Skattesamarbete

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 27/1964 angående

harmonisering av huvudformerna för indirekt beskattning framgick,

att omedelbara förutsättningar för ett införande inom alla de fem nordiska

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 är 1966

länderna av system för indirekt beskattning av i rekommendationen ifrågasatt

mervärdeskattetyp för närvarande ej syntes föreligga men alt lörhållandena

kunde komma att påverkas av eventuella beslut på området inom

andra grupper av stater, främst EEC-länderna. Genom den nära kontakt,

som hålles mellan de nordiska ländernas regeringar, torde enligt meddelandena

svårigheter ej föreligga att åstadkomma fortsatt gemensam information

och diskussion om mervärdeskattefrågan.

Regeringarna hade även avgivit meddelanden om rekommendation nr 28/

1964 om harmonisering av vissa skatter och avgifter. Enligt dessa hade en

särskild nordisk kommitté med representanter för skattemyndigheterna i de

nordiska länderna behandlat saken. Av kommitténs rapport framgick, att

förutsättningarna för att uppnå några mer betydelsefulla resultat på området

måste bedömas såsom begränsade.

Ekonomiska utskottet framhöll, att rådets presidium beslutat anordna

en konferens i Köpenhamn den 25—26 april 1966 rörande skattepolitiska

och skatterättsliga spörsmål av gemensamt nordiskt intresse i syfte att utröna

möjligheterna för ett vidgat nordiskt samarbete på detta område. Vid

konferensen skulle bl. a. behandlas frågan om harmonisering av den allmänna

omsättningsavgiften (mervärdeskattefrågan) samt frågan om harmonisering

av särskilda skatter och avgifter. Utskottet uttalade, att det hade

för avsikt att vid ett senare sammanträde taga upp de aktuella frågorna till

diskussion mot bakgrund av vad som framkommit vid skattekonferensen.

5. Atomenergisamarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats såväl berättelsen från Nordiska

kontaktorganet för atomenergifrågor som ett i anledning av denna väckt

tilläggsförslag om vidgat samarbete på atomenergiforskningens område. I

tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att låta utarbeta en redogörelse för resultaten av det samarbete, som hittills

har bedrivits mellan de nordiska atomenergikommissionerna och deras

underorgan, för de planer som föreligger för detta samarbetes vidare utbyggnad

samt för de besparingar och den ökade effektivitet, som kan uppnås

vid en arbetsfördelning eller andra former för utvidgat samarbete mellan

de nordiska länderna på detta område. I tilläggsförslaget framhölls

bl. a., att i kontaktorganets årliga berättelser översiktliga upplysningar lämnas

om det samarbete, som bl. a. på kontaktorganets föranstaltning bedrivs

mellan de nationella atomenergiinstitutionerna och deras stationer, men att

man av berättelserna ej kan skapa sig någon fullständig bild av samarbetets

art eller av de möjligheter som kan föreligga för en vidare utveckling

av detta, lika litet som man kan bedöma om det genom ett utvidgat nordiskt

samarbete och en mer genomförd arbetsfördelning kan uppnås större resultat

av de mycket stora anslag som används till atomenergiforskning.

Utskottet ansåg, att det bl. a. med hänsyn til! den snabba utvecklingen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 39 år 1966

på atomenergiområdet vore värdefullt att erhålla en utförlig redogörelse av

det slag som ifrågasattes i tilläggsförslaget. Utskottet hemställde därför, att

rådet måtte antaga en rekommendation av den föreslagna lydelsen. Rådet

antog en sådan rekommendation (nr 31).

6. Tulladministrativt samarbete

Rekommendationen nr 31/1965 angående heslutande organ för tulltekniska

frågor har enligt regeringarnas meddelanden behandlats av Nordiska

tulladministrativa rådet. De centrala tulladministrationerna i de nordiska

länderna har enligt detta råd för närvarande en normgivande kompetens

av mycket varierande innehåll och räckvidd. Då den ifrågasatta beslutanderätten

måste utövas inom ramen för den kompetens, som enligt gällande

lagar och författningar i de olika nordiska länderna tillkommer alla de centrala

tulladministrationerna, skulle denna minsta gemensamma nämnare för

närvarande giva rådet tämligen obetydliga befogenheter. Enligt tulladministrativa

rådets mening skulle den ifrågasatta beslutanderätten därför för

närvarande inte mer påtagligt främja effektiviteten i det nordiska tullsamarbetet.

Regeringarna ansåg därför att det inte fanns anledning att nu närmare

pröva frågan. På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendation

nr 31/1965 såsom för dess del slutbehandlad.

7. Samarbete beträffande utrikestjänsten m. m.

Berättelsen om samarbete beträffande utrikestjänsten utvisar, att frågan

om ett vidgat samarbete mellan utrikesförvaltningarna diskuterats av såväl

utrikesministrarna som av administrationscheferna vid utrikesministerierna.

De senare hade beslutat instruera utrikesrepresentationerna om att

utnyttja alla förefintliga möjligheter till ett praktiskt nordiskt samarbete

samt enats om ett antal områden, där möjligheter förefinnes att etablera

ett nordiskt samarbete beträffande konkreta arbetsuppgifter. Vad gäller

det konsulära samarbetet utarbetas för närvarande instruktioner från de

nordiska utrikesministerierna till representationerna.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1963 angående

utbildning av deltagare i internationellt samarbete framgick, att frågan

ännu inte var färdigutredd i alla de nordiska länderna men att det rådde

stark skepsis gentemot förslaget. Enligt utskottets mening syntes det

under dylika omständigheter för närvarande vara föga ändamålsenligt att

fortsätta arbetet med saken. På utskottets förslag beslöt rådet därför att

betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

Regeringarna upplyste i meddelandena om rekommendation nr 3/1961

angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna att arbetet med

det gemensamma nordiska projektet i Tanzania väntades vara fullt utbyggt

under loppet av år 1967 samt att planläggningen beträffande ett nytt

samnordiskt projekt i samma land påbörjats.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:Is skrivelse nr II!) är 1966

S. Konsnltationsregeln i Helsingforsavtalet

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett av hl. a. herr Hernelius och

fru Segerstedt Wiberg väckt medlemsförslag avseende konsnltationsregeln

i Helsingforsavtalet. 1 förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera

regeringarna att föranstalta om att artikel 30 i Helsingforsöverenskommelsen

erhöll följande lydelse: »De fördragsslutande parterna skola i de fall

detta är möjligt och lämpligt rådgöra med varandra i frågor av gemensamt

intresse, som behandlas i internationella organisationer och vid internationella

konferenser.» I medlemsförslaget framhölls, att då Helsingforsöverenskommelsen

fick sin slutgiltiga gestaltning några artiklar gavs förpliktande

form såsom »skallx-satser, medan andra fick rekommendationens

form såsom »bör»-satser. Under förarbetet med avtalet förekom önskningar

om att konsultationsbestämmelsen i artikel 30 skulle givas en förpliktande

formulering; av försiktighetsskäl fick regeln 1962 dock karaktären av en

rekommendation. Förslagsställarna ansåg, att den senare tidens erfarenhet

pekade i den riktningen att en förändring av bestämmelsen måste ifrågasättas.

Utskottet underströk angelägenheten av att de nordiska länderna i största

möjliga utsträckning följer praxis att rådgöra med varandra i frågor av gemensamt

intresse före och under internationella konferenser. Utskottet ansåg

det nödvändigt att understryka betydelsen av att tillräcklig hänsyn tas

till artikel 30 i Helsingforsavtalet så att artikelns syfte uppnås. Utskottet ansåg

emellertid inte, att den föreslagna ändringen av artikeln skulle medföra

den förstärkning av konsultationsprincipen som medlemsförslaget åsyftade.

Den föreslagna ändringen ansågs därför inte behövlig. På utskottets förslag

beslöt rådet icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

9. Stöd till föreningarna Norden

I ett av presidiets medlemmar, däribland herr Ohlin, väckt medlemsförslag

om stöd till föreningarna Norden hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att lämna Föreningarna Nordens förbund och dess nationella

delföreningar ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete

för nordisk upplysning. I förslaget framhölls bl. a., att den opinionsbildande

verksamhet, som föreningarna Norden bedriver, är omistlig såväl för rådets

eget arbete som för hela det nordiska samarbetets utveckling. Enligt förslagsställarna

tedde det sig därför naturligt att staterna, i den mån de ser

ett nordiskt samarbete som ett väsentligt led i sin politik, också stöder föreningarna

Norden i deras arbete. Det fanns enligt förslaget ej anledning för

Nordiska rådet att gå närmare in på hur föreningarna Norden och deras

förbund bäst borde stödjas av det allmänna. Däremot borde det te sig naturligt

för rådet att giva klart uttryck för sin allmänna mening att föreningarnas

verksamhet är betydelsefull för det nordiska arbetet och från de synpunkter,

som rådet har att företräda, är förtjänt även av det allmännas stöd

i den form som i varje särskilt fall är lämpligt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Ekonomiska utskottet delade förslagsställarnas uppfattning att föreningarna

Nordens verksamhet är av största betydelse för utvecklingen av det

nordiska samarbetet. Utskottet hemställde, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att lämna Föreningarna Nordens förbund och dess nationella

delföreningar ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete för

nordisk upplysning. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 30).

10. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om utredning angående

bibehållande av Norden som kärnvapenfritt område. I medlemsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att tillsätta en

samnordisk kommitté för att utreda genom vilka åtgärder och garantier

det nuvarande kärnvapenfria tillståndet i Norden kunde göras permanent.

Utskottet framhöll, att rådet vid både nionde och tolfte sessionerna haft

att behandla medlemsförslag om upprättande av en atomvapenfri zon i

Norden, vilka förslag till sitt innehåll nära anslutit sig till det aktuella medlemsförslaget.

Ekonomiska utskottet uttalade med anledning av förslaget

till nionde sessionen, att det visserligen i och för sig ej låge utom rådets

kompetens att behandla medlemsförslag av denna karaktär men att rådet

likväl borde fortsätta hittillsvarande praxis att icke behandla utrikespolitiska

problem, som har förbindelse med säkerhets- och militärpolitiska

spörsmål. Ett liknande uttalande gjordes av utskottet vid tolfte sessionen.

Den omständigheten att förevarande medlemsförslag gick ut på tillsättande

av en nordisk kommitté ansåg utskottet inte föranleda avsteg från tidigare

praxis som tillämpats vid behandling av dessa spörsmål. Utskottet erinrade

vidare om att de nordiska ländernas utrikesministrar normalt håller möten

två gånger om året, varvid frågor av här ifrågavarande art i mån av behovkan

tagas upp till behandling. Utskottet föreslog därför, att rådet icke

skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Däremot reserverade

sig en medlem av utskottet, som önskade att rådet skulle antaga

en rekommendation i enlighet med medlemsförslaget. Rådet förkastade

rekommendationsförslaget med 53 röster mot 7 ja-röster. Samtliga svenska

medlemmar röstade nej. Rådet beslöt härefter att icke företaga sig något

i anledning av medlemsförslaget.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i

nordiskt samarbete under 1965 och presidiets rapport om dess verksamhet,

deltog vid årets session 33 olika talare med sammanlagt 48 inlägg. Av svenska

regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick under

sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsrådet Lange.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 dr 1966

Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida av herrar Birger

Andersson, Cassel och Ohlin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition

kom en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt de ekonomiska sainarbetsfrågorna

och då närmast frågan om en samfälld lösning av i rådet

anhängiga medlemsförslag om rättslig likställighet för nordiska medborgare

i fråga om yrkesfiske, om gemensam jordbrukspolitik, om likartad

nordisk näringslagstiftning, om organisationen av nordiskt handelspolitiskt

samarbete samt om harmonisering av de yttre tullarna. Bland annat

berördes denna fråga av statsrådet Lange och herr Ohlin.

Flera talare kom in på frågan om resultaten av Nordiska rådets arbete

och rådets ställning i det nordiska samarbetet. Dessa frågor diskuterades

bl. a. av statsminister Erlander och herrar Birger Andersson och Cassel.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes

bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer för

tidskriften omvaldes herr Cassel och nyvaldes herr Lassinantti; till revisorssuppleant

nyvaldes herr Sundin.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Helsingfors 1967 vid

tidpunkt som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 30 januari 1966 utdelades Nordiska rådets litteraturpris

för år 1966 till den svenska författaren Gunnar Ekelöf, vilken dock

var frånvarande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets fjortonde session i Köpenhamn

antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

1. utreda förutsättningarna för att utvidga den nordiska

tentamentsgiltigheten att gälla alla härför lämpade studieområden,

2. verka för att genom ett väl utbyggt stipendiesystem samt

nödiga åtgärder på det studentsociala området underlätta de

studerandes möjligheter att utnyttja de fördelar, den nordiska

tentamensgiltigheten erbjuder, samt

3. vidtaga åtgärder i syfte att sprida kännedom bland studenterna

i Norden om de möjligheter att förlägga studierna

till annat nordiskt land än hemlandet, som den nordiska tentamensgiltigheten

öppnar.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt

åstadkomma ett effektivt samarbete mellan de nordiska länderna

på vattenvårdens och vattenvårdsforskningens område.

3. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verkställa en

utredning angående formerna för och omfattningen av ett

nordiskt samarbete på elementarpartikelfysikens område.

4. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge hensigtsmsessigheden

af og muligheden for åt indrette et nordisk institut

for komparativ ret.

5. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt lade foretage en retssociologisk

underspgelse af forsikrings virkninger på erstatningslovgivningen.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

i syfte att etablera ett effektivt nordiskt samarbete beträffande

produktion och distribution av skolfilm och skolTV-program.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

och formerna för ett nordiskt samarbete i fråga

om utbyggnad av utbildningen på vuxenundervisningens område

i radio och TV.

8. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att anvisa erforderliga

medel för samnordisk utlandsinformation, särskilt för

genomförande av gemensamma företag, där snabba åtgärder

är av behovet påkallade.

9. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast etablera

ett samarbete om forskning i internationell politik, innefattande

freds- och konfliktforskning, i enlighet med de förslag,

som framlagts i betänkandet »Forskning af international

politik» (NU 1965:4).

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr li.

Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Kungl. Mnj:ts skrivelse nr 39 är 1966

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Norge og Sverige

a) snarest muligt åt hygge Graddis- og Umbukta-vejene og

b) åt fremskynde den igangvserende udredning af problenierne

i förbindelse med bygning af en vej mellem Kiruna og

Nordnorge mest muligt med lienblik på, åt der snarest kan

traeffes principbeslutning om bygning af denne mellemrigsvej.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att utreda förutsättningarna för ett samarbete beträffande

ambulanstjänsten inom Nordkalotten.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att planlägga

utbyggnaden av Nordiska hälsovårdshögskolan så att den erhåller

nödiga lokala och personella resurser att fullgöra alla

de viktiga utbildnings- och forskningsuppgifter inom hygienens

och sjukhus väsendets område, som lämpligen bör läggas

på nordisk nivå.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt lade udforme ensartede

regler med hensyn til beskatning af forskningsstipendiater

ved nordiske institutioner eller andre forskningsinstitutioner

på nordisk basis.

Nordiska rådet rekommenderar

1. Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar att

intensifiera det inledda samarbetet på det lokaliseringspolitiska

området;

2. Finlands, Norges och Sveriges regeringar att gemensamt

kartlägga konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom

Nordkalottområdet; samt

3. Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar

att föranstalta om forskning kring och en inventering

av allmänna förutsättningar för en nordisk lokaliseringspolitik.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne ved planlajgningen af

faelles institutioner i muligt omfång åt f0lge de förslag, som

er fremlagt i betsenkningerne: Fadlesinstitutioner i Norden

(NU 1960:2) og Personaleforhold ved faellesinstitutioner i

Norden (NU 1964: 8).

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

möjligheterna för ett nordiskt sjukhusfysikersamarbete.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande åt

oprette et nordisk samarbejdsorgan for trafiksikkerhedsforskning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande åt

oprette et nordisk samarbejdsudvalg for transportpkonomisk

forskning.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att årligen bevilja medel till Nordiska

skogsarbetsstudiernas råd (NSR) för nordiskt skogstekniskt

utvecklingsarbete.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt

utreda förutsättningarna och formerna för statligt stöd åt såväl

till Norden som till de nordiska ländernas främsta exportmarknader

i utlandet förlagda strävanden att bibehålla och

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1966

ytterligare befästa de nordiska ländernas starka ställning på

formgivningens område.

Rek. nr 21. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en* överenskommelse

om gemensamma principer för läkares vinnande

av specialistkompetens inom olika medicinska specialiteter.

Rek. nr 22. Nordiska rådet hemställer hos regeringarna att utreda förutsättningarna

för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning

och en samstämmig nordisk utlänningspolitik.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indgå en overenskomst

om en faelles minimumsvaerdigraense for de rejsendes

adgang til told- og afgiftsfrit åt indfpre varer,.

Rek. nr 24. Nordisk Råd henstiller til regeringerne

1. åt indfpre ensartede bestemmelser vedrprende rejsendes

adgang til toldfri indfprsel af spiritus og tobak,

2. åt fastsaette disse bestemmelser så enkle og liberale, åt

en fortsat udvikling af den egentlige rejsetrafik mellem de

nordiske lande ikke hindres, og

3. åt forelaegge spprgsmålet for Nordisk Råd inden nye regler

saettes i kraft.

Rek. nr 25. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att ingå en nordisk

överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för farmaceuter

på grundval av föreliggande förslag till överenskommelse

i ämnet.

Rek. nr 26. Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å klarlegge snarest

— under hensyntagen til bestrebelsene for å nå "fram til et

europeisk marked omfattende flest mulig av de europeiske

land — forutsetningene for en samlet utbygging av det nordiske

pkonomiske samarbeid vedrprende det ytre tollnivå,

jordbruks- og fiskeripolitikken, naeringslovgivningen, kapitaltilfprslene

og handelspolitikken, samt å klarlegge om denne utbygging

av samarbeidet kan skje på en slik måte åt fordeler

og ulemper balanserer for hvert enkelt land. Herunder skal

man bl. a.

1. spke etablert en prosedyre, som sikrer hurtig og grundig

underspkelse av de konkrete saker et nordisk land måtte reise

i anledning av vanskeligheter som kan oppstå på grunn av

forvridning av handelen, som skyldes forskjell i de nordiske

lands tollsatser overfor tredjeland,

2. iverksette en underspkelse av mulighetene for — saerlig

under hensyntagen til de nordiske lands suppleringsbehov —

å gjennomfpre foranstaltninger til en pkning av den nordiske

handelen med landbruksvarer, (inklusiv frukt, grpnnsaker, og

bearbeidete produkter) på grunnlag av multilaterale eller bilaterale

avtaler, samt iverksette en underspkelse av mulighetene

for et nordisk samarbeid om eksport av landbruksvarer til

tredjeland,

3. underspke mulighetene for gjennom multilaterale eller

bilaterale avtaler mellom de nordiske land å gjennomfpre en

ytterligere liberalisering av handelen med fisk,

4. gjennomfpre en underspkelse av mulighetene for å ta

skritt til å etablere mer like konkurransevilkår for de nordiske

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1966

Rek. nr 27.

Rek. nr 28.

Rek. nr 29.

Rek. nr 30.

Rek. nr 31.

lands industrier på de områder hvor det måtte va;re behov

for å supplere det pågående EFTA-samarbeid.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige

åt indpasse planlaigningen af lokale flyvepladser inden for

0resunds-området i den generelle plan for ordningen af den

civile flyvetrafik inden for området, som de nordiske lande

i overensstemmelse med rekommandation nr. 34/1965 skulle

udarbejde i fsellesskab.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

1. snarast möjligt och senast den 1 januari 1967 höja den

nordiska kulturfondens medel till sammanlagt 3 miljoner

danska kronor och

2. i skyndsam ordning och i samråd med Nordiska rådet

utarbeta en permanent förvaltningsordning för fonden.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne gennem en unders0gelse

af de praktiske og pkonomiske problemer åt udrede forudssetningeme

for indgåelse af en konvention, som omfatter

alle de nordiske sprog, og hvorefter enhver nordisk borger

har ret til uden saerlige omkostninger åt anvende det nordiske

sprog, som han anser for sig eget, ved lienvendelse til domstol

eller anden offentlig myndighed i Norden, forudsat åt han

har vanskelighed ved åt bruge myndighedens eget sprog.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att lämna Föreningarna

Nordens förbund och dess nationella delföreningar

ökat stöd i deras ur samarbetssynpunkt viktiga arbete för nordisk

upplysning.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta utarbeta

en redogörelse för resultaten av det samarbete, som hittills

har bedrivits mellan de nordiska atomenergikommissionerna

och deras underorgan, för de planer som föreligger för detta

samarbetes vidare utbyggnad samt för de besparingar eller

den ökade effektivitet, som kan uppnås vid en arbetsfördelning

eller andra former för utvidgat samarbete mellan de nordiska

länderna på detta område.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.