Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1967-05-10 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1967:133, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

1

Nr 133

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation;

given Stockholms slott den 12 maj 1967.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors den

1—6 april 1967.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 133

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 12 maj 1967.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Edenman, Johansson, IJolmqvist, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Geijer, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om

redogörelse till riksdagen för Nordiska rådets femtonde session och anför.

Nordiska rådets femtonde session ägde rum i Helsingfors den 1—6 april

1967. Vid denna session antog rådet 31 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 10 maj 1967

lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets femtonde session. Skrivelsen

och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Britta Ggllensten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets femtonde session i Helsingfors den 1—6 april 1967 jämte

en bilaga.

Stockholm den 10 maj 1967

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

LEIF CASSEL

Gustaf Petrén

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets femtonde session

i Helsingfors den 1—6 april 1967

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Olof Palme,

statsrådet Svante Lundkvist,

statsrådet Krister Wickman

och följande valda medlemmar:

andre vice talman Leif Cassel,

riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,

rektor Dagmar Ranmark,

bankofullmäktig Yngve Holmberg,

redaktör Birger Lundström,

Landsorganisationens ordförande Arne Geijer,

lantbrukare Sven Sundin,

redaktör Folke Björkman,

ombudsman Sigrid Ekendahl,

talman Fridolf Thapper,

professor emeritus Bertil Ohlin,

f. d. statsrådet Gösta Skoglund,

lantbrukare Einar Gustafsson,

expeditör Sven Mellqvist.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen;

typograf Lars Larsson,

journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,

sekreterare Nils Kellgren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes riksdagsledamot Eino Siren,

Finland, samt till vice presidenter 1''olketingsmedlem Poul Hartling, Danmark,

chefredaktör Siguröur Bjarnason, Island, redaktör Trygve Bratteli,

Norge, och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet

(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska

utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska

utskottet (17 medlemmar).

De svenska medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

herrar Lars Larsson (ersättare för herr Georg Pettersson),

Mellqvist,

fru Segerstedt Wiberg (ersättare för fru Gärde Widemar),

Kulturutskottet:

herr Thapper,

fröken Ranmark,

herr Björkman,

Socialpolitiska utskottet:

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårhy,

Trafikutskottet:

herrar Cassel

Lundström (vice förman),

Skoglund,

Ekonomiska utskottet:

herrar Arne Geijer (förman),

Holmberg,

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling, i kulturutskottet statsrådet

Edenman och i ekonomiska utskottet statsminister Erlander, statsrådet

Lange och statsrådet Wickman.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj. ts skrivelse nr 133 år 1961

7

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning

benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar

väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-saker),

berättelser (s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §

stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet

tidigare beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående

session kvarstod 31 i rådet anhängiga A-saker och en B-sak. Under tiden

intill femtonde sessionen hade väckts ytterligare 41 nya medlemsförslag,

därav 4 tilläggsförslag och 2 ändringsförslag. Därjämte hade 1 nytt regeringsförslag

tillkommit. Sammanlagt 13 berättelser överlämnades av regeringarna

i anledning av femtonde sessionen till rådet, däribland sådana

avgivna av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,

Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, Nordiska

arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål

och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsinål. Regeringarnas meddelanden

rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer hade

givit upphov till 128 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda i

rådet anhängiga 72 A-saker, 2 B-saker, 13 C-saker och 128 D-salter.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade

arbetsformer beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker

till utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten,

som fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna bär

därefter omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden

med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa

färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit

vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter

presidiet uppgjort ett slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt

§ 9 arbetsordningen för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under

sessionen saklistan, varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan

för sessionen. Denna kom att omfatta 43 A-saker (av vilka 21 anhängiggjorts

redan före fjortonde sessionen), 2 B-saker (av vilka 1 anhängiggjorts

redan före fjortonde sessionen), 7 C-saker och 60 D-saker. Rådet

bemyndigade utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,

som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 31 av A-sakerna, 1 B-sak och 17 av D-sakerna förelåg av

respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.

Dessa saker kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum med

undantag av 1 A-sak och 1 D-sak, vilka på förslag av arbetsutskotten återförvisades

vid sessionen till vederbörande utskott för förnyad behandling.

I dessa två liksom i de av utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

å saklistan uppförda sakerna avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Vid ett möte mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska

rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade beslutats, att en

rapport om under tiden sedan föregående rådssession gjorda framsteg i

det nordiska samarbetet skulle sammanställas. Rapporten hade liksom inför

fjortonde sessionen ombesörjts av rådets presidium på grundval av material,

som regeringarna tillhandahållit. Vidare hade enligt 22 § arbetsordningen

för rådet presidiet utarbetat en rapport rörande sin verksamhet under

tiden efter rådets närmast föregående session. De båda rapporterna utgjorde

underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens början, den s. k.

generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning III nedan. Efter

debattens slut lades rapporterna till handlingarna. Tillika förelåg eu rapport

från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt, vars behandling fortsätter

i kulturutskottet.

Vid mötet mellan presidiet och statsministrarna på Marienborg den 30

november—1 december 1966 beslöts att vid femtonde sessionen på försök

skulle införas ett frågeinstitut. Medlemmar av rådet erhöll sålunda möjlighet

att framställa fråga till någon regering eller viss regeringsrepresentant

i ämne som behandlas i något meddelande eller någon berättelse

till sessionen. I samband med femtonde sessionen framställdes och besvarades

sammanlagt 13 frågor av vilka 1 ställts i anslutning till en C-sak och

12 i anslutning till D-saker.

Vid sessionen antogs 31 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Rilaga). Då i det följande

annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits

enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 37 av valda medlemmar väckta förslag

samt 1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Ändringar i Nordiska rådets stadga och arbetsordning; representation

för Färöarna i rådet

En fråga, som väckte stor uppmärksamhet under rådssessionen, gällde

representation för Färöarna i Nordiska rådet. Frågan hade anhängiggjorts

genom ett regeringsförslag, i vilket Danmarks regering hemställer, att sådana

ändringar genomföres i rådets stadga, att Färöarnas lagting inom sig

får utse två medlemmar av rådet och att också Färöarnas landstyre får utse

en representation bland sina medlemmar. Behandlingen i rådet hade förberetts

genom överläggningar i saken i de nationella delegationerna. Det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

9

klarlades därvid att meningarna var synnerligen delade om lämpligheten av

att ändra rådets karaktär från att för närvarande vara ett samarbetsorgan

mellan regeringar och parlament i fem suveräna stater till att bli ett organ

med likvärdig representation jämväl för sådana delar av dessa fem länder,

som utrustats med mer eller mindre vittgående självstyrelse. Frågan blev

icke slutbehandlad vid sessionen utan behandlingen kommer att fortsätta

i juridiska utskottet. Förhandlingar mellan regeringarna förutsättes komma

alt äga rum i saken, eventuellt i samråd med rådets presidium.

I samband med nyssnämnda regeringsförslag har behandlats ett medlemsförslag,

väckt av rådets presidiemedlemmar, däribland herr Cassel,

om en allmän revision av Nordiska rådets stadga och arbetsordning. Bl. a.

beröres i medlemsförslaget möjligheter att i stadgan införa regler, som

angår rådets kompetens, och bestämmelser om rätt för rådet att anställa

gemensam personal. Arbetsordningen kräver omarbetning med hänsyn till

att denna en gång utarbetats med tanke på att rådets hela verksamhet var

koncentrerad till de årliga sessionerna. Sedermera har rådets arbete kommit

att utbredas över hela året. Reglerna bör nu anpassas till detta nya läge.

Medlemsförslagets behandling hann blott påbörjas i juridiska utskottet.

2. Minskad användning av dödsstraff

I ett medlemsförslag, väckt av fru Segerstedt Wiberg, hade tagits upp

frågan om en gemensam aktion av de nordiska ländernas regeringar för att

inom Förenta Nationernas organ påskynda behandlingen av frågan om begränsningen

av användning av dödsstraff för åsiktsförbrytelser och liknande

brott. Ifrågavarande spörsmål är till behandling inom FN :s ekonomiska

och sociala råd (ECOSOC) och dess underorgan. Förslaget i FN syftar

till att få till stånd en FN-resolution, i vilken medlemsstaterna uppmanas

dels att anmäla alla politiska dödsdomar till FN:s generalsekreterare

eller till något FN-organ, som handhar frågor om de mänskliga rättigheterna,

för att där registreras, dels att icke tillåta en sådan dom gå i verkställighet

förrän tidigast sex månader efter denna registrering.

Juridiska utskottet uttalar i sitt betänkande att de nordiska länderna

utan vidare stöder alla strävanden som går ut på att begränsa användningen

av dödsstraff. Emellertid hade för utskottet upplysts, att den svenska regeringen,

som är medlem av FN :s kommission för de mänskliga rättigheterna,

vidtagit åtgärder för att få fram ett dylikt resolutionsförslag, som

syftar till att begränsa användningen av dödsstraff, till snar behandling

i ECOSOC redan vid detta råds nästkommande möte. Utskottet fann att något

ytterligare knappast kunde göras av de nordiska ländernas regeringar

och hemställde, att rådet inte måtte företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Detta blev också rådets beslut.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

3. Ändring i avtalslagen

Ett praktiskt betydelsefullt civilrättsligt spörsmål upptogs i ett medlemsförslag,

väckt av bl. a. fröken Ranmark, avseende införande av en särskild

betänketid vid ingående av avtal under vissa omständigheter. Förslagsställarna

önskade att rådet skulle rekommendera regeringarna att

undersöka möjligheterna för att få till stånd en bestämmelse i avtalslagen

och i avbetalningslagen, som ger köparen rätt att frånträda ett ingånget

avtal inom en viss kort frist från avtalets träffande.

På grundval av ett omfattande remissmaterial kunde juridiska utskottet

konstatera, att det otvivelaktigt inte kan riktas någon kritik mot säljarens

uppträdande vad gäller den övervägande delen av avbetalningshandeln.

Det ligger också i konsumenternas intresse att varor kan köpas på kredit i

den form, som avbetalningshandeln medger. Men trots detta finns det

orsak antaga att det förekommer vissa missbruk, särskilt i samband med

sådana kontrakt, som avslutes då säljaren eller hans agent oombedda inställer

sig hemma hos köparen. Mindre erfarna konsumenter kan då bli

förledda att ingå avtal eller göra beställningar, vilka mot bakgrund av deras

ekonomiska situation och deras behov ter sig oöverlagda och stundom helt

enkelt oförnuftiga. Utskottet ansåg det föreliggande materialet ge underlag

för att företaga en undersökning av behovet av ett skydd i en eller annan

form för konsumenter i den givna situationen. En undersökning bör omfatta

alla typer av ömsesidigt förpliktande avtal, t. ex. köpe-, försäkrings-,

abonnemangs- och serviceavtal.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 15) till

regeringarna om att undersöka behovet av och överväga innehållet i en

skyddsregel i avtalslagen för de tillfällen, då avtal ingås eller beställningar

göres i samband med att den ena parten oombedd kommer till den andra

partens hemvist eller liknande ställe. Rekommendationen antogs med 50

röster mot 6. 1 medlem avstod från att rösta. För rekommendationen röstade

alla i omröstningen deltagande svenska medlemmar utom herr Cassel,

som röstade nej, och herr Björkman, som avstod från att rösta.

t. Godtrosförvärv av lös egendom

En fråga som under flera år sysselsatt rådet gällde regler om tredje mans

förvärv i god tro av lösöre, som avhänts rätte ägaren genom brott. Läget är

för närvarande att på denna punkt tillämpas i Danmark och Norge vindikationsprincipen,

d. v. s. den ursprunglige ägaren har rätt att utan vidare

få tillbaka sitt gods från den, som i god tro köpt det, medan i Finland och

Sverige huvudregeln är att extinktionsregeln tillämpas, d. v. s. den goda

tron hos den, som förvärvat godset, utsläcker den föregående ägarens rätt.

Sedan på rådets föranstaltande frågan utretts, hade danska regeringen i

ett regeringsförslag hemställt om rådets yttrande i saken.

Efter ingående överväganden hade juridiska utskottet kommit fram till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

att man nu borde gå över till att överallt i huvudsak tillämpa extinktionsprincipen,

bortsett från sådana fall då rätte ägaren frånhänts godset genom

stöld, rån eller grovt tvång. Efter en förberedande omröstning antog rådet

en rekommendation (nr 13), vari rådet hemställde till regeringarna att mot

bakgrund av de redan företagna utredningarna söka få till stånd en likartad

nordisk lagstiftning om förvärv av lösöre i god tro, som — bortsett

från de fall då godset avhänts ägaren genom stöld, rån eller annat grovt

tvång — bygger på en allmän extinktionsregel. Vidare tillägges i rekommendationen

att, om likartade regler icke kan helt uppnås då fråga är om

stöld, rån eller grovt tvång, lagförslaget måtte avfattas på sådant sätt att

man i rättstillämpningen kan väntas i största möjliga omfattning komma

till samma resultat i alla länderna. Rekommendationen antogs med 47 röster.

Tre medlemmar avstod från att rösta (däribland fru Ekendahl och fru

Segerstedt Wiberg).

5. Revision av äktenskapslagsliftningen

Den nordiska äktenskapslagstiftningen tillkom i huvudsak i senare delen

av 10-talet. Det har sedan länge stått klart att vår tids förändrade förhållanden

nödvändiggör en revision av den. År 1955 antog också Nordiska

rådet en rekommendation till regeringarna om att undersöka förutsättningarna

för revision av den i de nordiska länderna gällande äktenskapslagstiftningen

bl. a. vad gäller förmögenhetsförhållandena i äktenskap. Kommittéer

tillsattes för frågan, och 1964 avgav tre av dem sina betänkanden.

Särskilt en fråga har därvid väckt intresse, nämligen frågan om otrohetens

betydelse i samband med upplösning av äktenskap. I ett tilläggsförslag,

väckt i januari 1966 av bl. a. fru Gärde Widemar, föreslogs en rekommendation

till regeringarna om att på grundval av innehållet i de avgivna betänkandena

söka åstadkomma ytterligare likformighet vad gäller lagstiftningen

i de nordiska länderna om äktenskaps ingående och upplösning.

Därvid borde man särskilt eftersträva att nå överensstämmelse beträffande

skilsmässobestämmelserna, så att den nuvarande rättsenheten på området

ej skulle gå förlorad.

Under frågans behandling i juridiska utskottet utkristalliserades tre olika

meningar. Alla önskade, att på grundval av lämnade betänkanden och förslag

få till stånd ökad likformighet i de nordiska ländernas lagstiftning om

äktenskaps ingående och upplösning men på skilda vis. En grupp, vilken

fick representera utskottet, önskade att i alla länderna regeln om otrohets

rättsverkan skulle ändras i enlighet med vad som föreslås i det norska

kommittébetänkandet, enligt vilket otrohet skulle även framgent förbli

grund för omedelbar skillnad, dock med den begränsningen, att domstolen

skulle få möjlighet att besluta om separation (hemskillnad) i stället för

äktenskapsskillnad, när hänsyn till makarnas gemensamma barn eller andra

vägande skäl talar därför. Denna regel borde också tillämpas vad gäller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

otrohet under liemskillnadstiden. Heraskillnadstiden borde bestämmas till

1 år. För denna mening röstade de tre svenska medlemmarna av utskottet

(fru Gärde Widemar, herr Mellqvist och herr Georg Pettersson). — I en

utförlig reservation argumenterade några medlemmar av rådet för upprätthållande

av nuvarande regler. Enhetligheten i den nordiska lagstiftningen

skulle sålunda åstadkommas genom att i alla länderna regeln om den

förorättade makens rätt till skilsmässa på grund av den andra makens

otrohet skulle bevaras oändrad och att det, oavsett om makarna är eniga

om att önska skillnad i äktenskapet eller ej, fastställes två frister på ej

mindre än 1 och 2 år för äktenskapsskillnad efter föregående separation

(hemskillnad). — I en annan reservation önskade några utskottets medlemmar

att likformigheten skulle åstadkommas genom att reglerna om

otrohets rättsverkan ändrades därhän, att äktenskapsbrott ger den förfördelade

parten rätt allenast till separation (hemskillnad) och att fristen

för att erhålla äktenskapsskillnad efter föregående separation bestämmes

till antingen 1 år eller 1 1/2 år. — Företrädarna för alla tre meningarna

byggde på grundtanken att äktenskapets ställning borde stärkas. Detta ansågs

av några lämpligast ske genom att otrohet leder till omedelbar äktenskapsskillnad,

medan andra menade att det funnes större möjlighet att bevara

äktenskap, om tillfälliga avvikelser från den äktenskapliga troheten

icke kan leda till omedelbar äktenskapsskillnad utan i stället möjlighet

skapas för makarna att under någon tid överväga situationen.

Vid den första omröstningen ställdes den första reservationen mot den

andra; därvid segrade den första med 36 röster mot 20. Sedan utskottets

förslag därefter segrat över första reservationen med 39 röster mot 23, antogs

utskottets förslag som rådets rekommendation (nr 7) med 36 röster

mot 17, 9 medlemmar avstod från att rösta. Alla i omröstningen deltagande

svenska medlemmar röstade för rekommendationen utom herr Björkman.

Herr Holmberg och fru Segerstedt Wiberg avstod från att rösta.

6. Rättsliga frågor berörande press och radio

Till denna sektor hör två vid sessionen behandlade spörsmål, nämligen

dels frågan om ett förbättrat anonymitetsskydd för uppgiftsmeddelare till

tidningar, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, dels ock frågan om en enhetlig

nordisk lagstiftning rörande beriktigande i radio och TV, väckt av

bl. a. herr Ohlin.

Vad först gäller frågan om förbättrat anonymitetsskydd önskade förslagsställarna

att införandet av likartade effektiva regler i Norden skulle

utredas. Juridiska utskottet kunde konstatera att, sedan förslaget väcktes

i mars 1965, en utveckling ägt rum på området. 1 mars 1966 genomfördes

i Finland en ändring av rättegångsbalkens och tryckfrihetslagens regler,

varigenom förläggare, boktryckare, redaktörer och annan redaktionspersonal

generellt fritages från skyldighet att avge vittnesutsaga om vem som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

13

författat en artikel eller vem som varit meddelare. Vidare har i Sverige

offentlighetskommittén vid årsskiftet 1966/67 lagt fram förslag om sådana

ändringar i rättegångsbalken, att boktryckare, förläggare och andra som

har medverkat till tryckning av en skrift eller dennas utgivning (d. v. s. i

första hand journalister) ej skall kunna höras som vittnen vid domstol om

vem som lämnat dem viss upplysning, en regel som dock föreslås skola

vidkännas vissa undantag. Genom dessa ändringar i lagstiftningen kommer

de största bristerna i den nordiska lagstiftningen att ha avhjälpts. Med

hänsyn härtill föreslog utskottet, att rådet icke skulle företaga sig något

i anledning av medlemsförslaget. Detta blev också rådets beslut.

Förslaget om en enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande

i radio och television framkallade starkt delade meningar vid sessionen.

Spörsmålet hade redan tidigare varit uppe i Nordiska rådet, nämligen 1963,

då saken gällde om det över huvud taget var möjligt att få en enhetlig lagstiftning

om radions juridiska ansvar. I detta komplex ingick också frågan

om beriktigande. Rådet antog då en rekommendation i ärendet, men sedan

regeringarna meddelat, att förutsättningar icke förelåge för en enhetlig lagstiftning,

beslöt Nordiska rådet vid sin tolfte session år 1964 förklara rekommendationen

slutbehandlad. I detta läge hade förslagsställarna återupptagit

det mera begränsade spörsmålet om rätt till beriktigande. De

hemställde att rådet skulle rekommendera regeringarna att förbereda och

utarbeta enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande av oriktiga

upplysningar i radio- och TV-sändning.

Behandlingen av medlemsförslaget hade uppskjutits i avvaktan på att

radioföretagen själva skulle lösa frågan. Normer för beriktigande i nordisk

rundradio antogs slutligen vid ett nordiskt radiochefsmöte i Helsingfors

den 4—5 maj 1966, vilka dock ännu icke överallt satts i kraft. I rådet kom

spörsmålet att gälla huruvida denna frivilliga ordning, som saknar stöd

i lag, skulle anses till fyllest eller om viss ramlagstiftning i ämnet borde

fordras. Juridiska utskottet delade sig i saken i två hälfter. Den ena bestående

av sju medlemmar (däribland herr Mellqvist och herr Georg Pettersson)

föreslog att rådet inte skulle företa sig något i anledning av lagförslaget,

medan de sex återstående medlemmarna (däribland fru Gärde

Widemar) föreslog en rekommendation, vari regeringarna anbefalldes att

utarbeta förslag till likartad nordisk ramlagstiftning om rätt till beriktigande

av oriktiga upplysningar i radio- och TV-sändningar. Grundtanken

bakom detta förslag var att radioföretagen skulle i lag åläggas att tillhandahålla

en beriktigandeordning. Vid omröstningen om rekommendationsförslaget

erhöll detta 31 röster, medan 30 röstade mot och 1 avstod från att

rösta. Då den för en rekommendations antagande föreskrivna ja-majoriteten

icke uppnåtts, beslöt rådet härefter att icke företaga sig något i anledning

av medlemsförslaget. För förslaget till rekommendation röstade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

bl. a. herrar Björkman, Cassel, Holmberg, Lundström, Skoglund och Ohlin.

Mot förslaget röstade bl. a. herr Birger Andersson, fru Segerstedt Wiberg,

herr Gustafsson i Kårby, fru Ekendahl, fröken Ranmark, herrar Lars Larsson,

Mellqvist, Sundin och Thapper.

7. Djurskyddslagstiftning

En rekommendation nr 1/1958 om samordnade fridlysnings- och jakttider

för vissa djurarter har länge sysselsatt rådet. Då några större framsteg ej

kunnat noteras, anordnade juridiska utskottet en konferens i dessa ämnen

i Bergen i oktober 1966. Samtidigt handlades ett medlemsförslag i saken

(A 106). I avvaktan på att dettas behandling blir färdig ansåg utskottet

att rekommendationen av 1958 kunde avskrivas från vidare handläggning.

Rådet beslöt på förslag av utskottet att lägga meddelandena rörande rekommendationen

till handlingarna och anse spörsmålet färdigbehandlat.

8. Övriga saker

Frågan om formerna för administration av samnordiska institutioner

hade väckts i rekommendation nr 15/1966. Rekommendationen gick ut

på att vissa grundsatser borde följas vid uppbyggnad och drift av sådana

institutioner i framtiden. Sedan regeringarna i meddelande upplyst att de

ämnade följa de anvisade riktlinjerna, ansåg sig rådet kunna betrakta rekommendationen

såsom färdigbehandlad.

Rekommendation nr 29/1964 om samordning av planläggning rörande

begagnande av mark för fritidsändamål har icke föranlett några egentliga

åtgärder från regeringarnas sida. Då det sålunda visat sig icke föreligga

förutsättningar för en samordning på området, beslöt rådet på förslag av

utskottet lägga meddelandena om rekommendationen till handlingarna och

anse spörsmålet slutbehandlat.

Samma öde rönte rekommendation nr 8/1962 om likartade bestämmelser

mot alkoholmissbruk i luftfartslagstiftningen. Även här har det ej lyckats

rådet att få till stånd likartade regler. Alltjämt gäller sålunda olika

regler rörande alkoholförtäring och förande av luftfartyg i de nordiska

länderna. Rådet beslöt på utskottets förslag att anse rekommendationen

som slutbehandlad.

Juridiska utskottet har beslutat ägna ökad uppmärksamhet åt hur åtgärderna

att motverka olj ef öroreningar i havet skall kunna effektiviseras.

Rekommendation nr 9/1965 handlar om detta problem. Utskottet har beslutat

anordna en konferens om saken. I avbidan härpå beslöt rådet lägga

meddelandena till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till nästa

session.

Frågan om boxningens skadeverkningar berördes även vid denna rådssession.

I meddelandet hade upplysts, att en i anledning av rekommendation

nr 15/1963 igångsatt utredning om dessa skadeverkningar kunde be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

15

räknas vara färdig under första delen av 1967. Saken upptogs också i ett

spörsmål till danska regeringen. På förslag av utskottet ansåg sig dock

rådet kunna lägga meddelandet till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden

vid nästa session.

I en rekommendation nr 11/1961 om samordning av vissa avdragsregler

vid inkomstbeskattning m. in. behandlas ett flertal skatterättsliga spörsmål

avseende dem som överflyttar från ett nordiskt land till ett annat.

Under årens lopp har det emellertid visat sig alt regeringarna är obenägna

att genomföra de åtgärder, som rådet rekommenderat. På förslag av juridiska

utskottet, som utgått från att det ej skulle gå att uppnå några resultat,

beslöt rådet att lägga meddelandena till handlingarna och anse rekommendationen

såsom slutbehandlad.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Ett medlemsförslag om nordiskt forskningssamarbete hade väckts av

bl. a. fröken Ranmark till sessionen. I förslaget hemställdes, att rådet måtte

rekommendera regeringarna

1. att tillsätta ett samarbetsutslcott med nära anknytning till de ledande

nationella forskningsplaneringsorganen i de nordiska länderna med uppdrag

att biträda regeringarna i frågor, som gäller den nordiska forskningspolitiken

och utbyggnaden av samarbetet om den högre utbildningen,

2. alt åstadkomma ett effektivt samarbete mellan forskningsråden (motsvarande)

i de nordiska länderna, i tillämpliga delar med utnyttjande av

Nordforsk som föredöme, och

3. att vidtaga åtgärder i syfte att stimulera och underlätta samarbetet

mellan enskilda institutioner och enskilda forskare, särskilt genom att framskaffa

lätt tillgängliga statliga medel för studieresor, forskarutbyte m. fl.

samarbetsformer.

Utskottet konstaterade att den i förslagets första punkt framförda tanken

om ett samarbetsutskott mellan de högsta nationella planeringsorganen

för forskning och högre ubildning icke vunnit bifall hos remissorganen.

Utskottet ville för sin del, i det angelägenheten av fasta kontakter mellan

de nordiska regeringarnas rådgivande forskningsorgan underströks, tills

vidare avvakta utvecklingen av den kontaktverksamhet, som redan tagits

mellan ifrågavarande forskningsorgan. Utskottet fann icke anledning att i

detta skede framlägga förslag till en rekommendation på denna punkt,

utan ville fortsätta arbetet med saken. Beträffande förslagets punkt 2 ansåg

utskottet att ett permanent effektivt samarbete mellan de nordiska

ländernas forskningsråd på olika forskningsområden utgjorde en grundförutsättning

för en ytterligare utbyggnad av det nordiska forskningsarbetet.

Med hänsyn till att den danska forskningsrådsorganisationen för när
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

varande var under uppbyggnad fann utskottet förutsättningar för ett nordiskt

samarbete på detta plan icke ännu föreligga. Utskottet ville med hänsyn

härtill icke heller föreslå en rekommendation på denna punkt för närvarande.

Vad förslagets punkt 3 angår fann utskottet att frågan om åstadkommande

av ett smidigt system för understödjande av samarbete mellan enskilda

institutioner och forskare med det snaraste bör upptagas till allvarligt

övervägande på nordiskt plan. Utskottet fann det uppenbart att de

anslag som anvisades för detta samarbete borde avsevärt höjas. Utskottet

uttalade vidare i fråga om de vägledande principer, enligt vilka ifrågavarande

stödåtgärder borde förverkligas, att det redan på bred bas befintliga

forskningssamarbetet även fortsättningsvis borde utvecklas så

fritt som möjligt och att de åtgärder som komme att vidtagas borde gå

ut på att stimulera och underlätta detta spontana samarbete. Understödsoch

stipendieverksamheten borde göras så lätthanterlig som möjligt. På förslag

av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 14) till regeringarna

att framlägga förslag om avsevärt ökade medel för att stimulera nordiskt

samarbete mellan enskilda institutioner och forskare i Norden samt utarbeta

en plan för administreringen av sagda medel och att avlägsna förekommande

formella hinder för en livlig utbytes-, studierese- och kontaktverksamhet

mellan nordiska forskare.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om samarbete på den medicinska

undervisningens område. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera

regeringarna att i vidaste möjliga mån skänka sitt stöd åt de av

företrädare för den medicinska undervisningen i de nordiska länderna

framförda planerna för etablerande av ett effektivare nordiskt samarbete

på den medicinska undervisningens område.

Utskottet konstaterade att grunden för ett samarbete inom den medicinska

undervisningen på nordiskt plan redan lagts i och med att en permanent

samarbetsorganisation på området, Nordisk federation för medicinsk

undervisning, skapats under år 1966. I likhet med förslagsställarna

och flertalet remissinstanser fann utskottet, att de av nordiska samarbetskommittén

för medicinsk undervisning uppgjorda planerna syntes kunna

skapa en god grundval för ett effektivt samarbete på detta område. De

nordiska länderna borde därför snarast vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra

samarbetets inledande i enlighet med de uppgjorda planerna. Utskottet

påpekade även förslagets betydelse med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden

för läkare. Det noterades, att i den nordiska överenskommelsen

om nordisk arbetsmarknad för läkare uttalats, att en så enhetlig

utformning som möjligt av läkarutbildningen i de nordiska staterna borde

åstadkommas. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation

(nr 18) till regeringarna att vidtaga åtgärder för att samordna den medi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

17

cinska utbildningen i de nordiska länderna samt möjliggöra en aktiv insats

av universitet och högskolor samt deras medicinska fakulteter inom

ramen för den härför inrättade Nordiska federationen för medicinsk undervisning.

Rekommendationen antogs med 55 röster. 1 medlem avstod

från att rösta.

I ett av bl. a. herr Edström väckt medlemsförslag om samnordiskt utnyttjande

av vetenskaplig specialapparatur hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra ett

effektivt samnordiskt utnyttjande av dyrbar, specialiserad apparatur och

utrustning för forskning. Utskottet konstaterade, att särskilt på kostnadskrävande

och specialiserade forskningsområden, såsom olika discipliner inom

den medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningen, kunde

de nordiska ländernas samlade forskningsmöjligheter avsevärt förstärkas

genom ett effektivt nordiskt samarbete inom respektive fack. Utskottet

anslöt sig helt till medlemsförslagets tanke om åtgärder till förmån för

ett ömsesidigt utnyttjande av i de olika nordiska länderna förefintlig

dyrbar och specialiserad vetenskaplig apparatur. Enligt utskottets mening

utgjorde det centrala med avseende å möjligheterna att genomföra det planerade

samarbetet att medel reserverades för nödvändiga resor. På förslag

av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) till regeringarna

att vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra ett effektivt samnordiskt utnytjande

av dyrbar, specialiserad apparatur och utrustning för forskning. Rekommendationen

antogs med 47 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Av meddelanden i anledning av rekommendationerna nr 11/1960 och

nr 17/1964 angående forskning i arktisk medicin framgick, att den nordiska

samarbetskommissionen för forskning i arktisk medicin föreslagit

att ett fast sekretariat för kommissionen snarast borde inrättas och att detta

borde förläggas till Uleåborgs universitet. Däremot rekommenderade kommissionen

icke inrättande av en särskild samnordisk forskningsanstalt i

arktisk medicin. Samarbetet om arktisk medicinsk forskning befanns icke

kunna inledas under år 1967. Med anledning härav uttalade utskottet, att

skyndsamma åtgärder borde vidtagas för att snarast skapa förutsättningar

för det nordiska samarbete som föreslagits av ovannämnda kommission.

Betydelsen härav underströks av herr Björkman, som i saken ställt en

fråga till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Beträffande rekommendation nr 13/1963 angående samarbete mellan de

tekniska högskolorna fann utskottet, att vissa resultat i anledning av rekommendationen

uppnåtts. Som exempel nämndes det årligen sammanträdande

nordiska rektorskonventet och tillhandahållande av vissa platser

för norska studenter vid tekniska högskolan i Stockholm för utbildning

i flygteknik. Enligt utskottets mening hade emellertid rekommendationens

syfte varit ett mera vittgående samgående såvitt avser den nordiska

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 133

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

tekniska högskoleutbildningen. Utskottet ansåg det för närvarande icke

vara möjligt att nå längre i denna sak. På förslag av utskottet beslöt rådet

därför anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 29/1965 angående

högre fiskeriutbildning och det svar som lämnats av Norges regering

med anledning av i ärendet ställd fråga framgick att, så snart den i Norge

tillsatta kommittén med uppdrag att behandla frågan om högre fiskeriutbildning

avgivit sitt betänkande, den norska regeringen skulle inleda

överläggningar med övriga nordiska länder om nordisk undervisning och

forskning på berörda område. Den norska regeringen fann frågan av stor

vikt och ansåg det angeläget, att den så snabbt som möjligt prövades på

bredaste möjliga bas.

2. Skol- och undervisningsfrågor

Till rådets trettonde session hade bi. a. herrar Gillström och Kellgren

väckt ett medlemsförslag om enhetlig nordisk skolordning. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att vid den fortsatta

utbyggnaden av skolväsendet i de olika länderna verka för åstadkommande

av en enhetlig nordisk skolordning.

Enligt utskottet utgjorde skolsamarbetet en naturlig grundval för strävandena

att stärka den kulturella gemenskapen i Norden. Utskottet underströk

även skolförhållandenas betydelse för den nordiska arbetsmarknaden.

Starka skäl talade för att de nordiska länderna borde ytterligare effektivisera

sina ansträngningar för att utbygga samarbetet på skolans område.

Detta borde i huvudsak baseras på sedan lång tid existerande samarbetsformer.

Utskottet hade behandlat förslaget vid ett flertal möten, senast under

sessionen. Vid detta senare tillfälle hade utskottet bland annat tillgång till

en redogörelse från det nordiska undervisnings- och kulturministermötet i

Stockholm i februari 1967, av vilken bl. a. framgick att utvecklingen i de

nordiska länderna sedan 1964 avgjort hade närmat skolordningarna till

varandra ävensom att denna tendens stärktes, därest ländernas planer för

den närmaste framtiden realiserades. Bl. a. var tanken på eu nioårig

skolform synnerligen aktuell såväl i Danmark som i Finland. Med hänvisning

till dessa förhållanden fann utskottet, att betingelserna för ett närmande

av de nordiska skolordningarna till varandra avsevärt förbättrats

under den tid medlemsförslaget behandlats i utskottet. Vid en harmonisering

av skolordningarna borde enligt utskottets mening särskild uppmärksamhet

_ägnas åt en harmonisering av undervisningens innehåll. Avsevärt

ökade medel borde ställas till förfogande för pedagogisk forskning och

försöksverksamhet för att effektivisera redan existerande samarbete på

detta område.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 26) till re
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

19

geringarna att verka för ett ytterligare närmande av skolordningarna i de

nordiska länderna till varandra med särskilt beaktande av undervisningens

innehåll samt att, i syfte att effektivisera detta samarbete på skolans

område, ställa avsevärt ökade medel till förfogande för pedagogisk forskning

och försöksverksamhet. Rekommendationen antogs med 56 röster mot

1. 2 medlemmar avstod från att rösta.

Vid rådets session förelåg ett av bl. a. herr Hammarberg och fröken

Ranmark väckt förslag om samarbete angående undervisning för finskspråkiga

i Sverige. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna

i Finland och Sverige att underlätta de i Sverige bosatta finnarnas

utbildningsproblem och tillsätta ett gemensamt organ för planeringen

och koordineringen av denna verksamhet.

Utskottet fann den i medlemsförslaget framförda frågan mycket angelägen

och ansåg att åtgärder för dess lösande snarast borde vidtagas. Särskilt

ansåg utskottet problemet angeläget i fråga om de från Finland till Sverige

inflyttade talrika finskspråkiga invandrarnas barn, för vilka anpassningen

till den svenska skolmiljön på grund av bristande språkkunskaper oftast

förorsakade olägenheter. Enligt utskottets mening krävdes aktiva insatser

även från Finlands sida för att möjliggöra immigranternas anpassning

till det svenska samhället, exempelvis genom en avsevärd ökning av de i

Finland anordnade kurserna i finska språket för svenska lärare. Utskottet

såg det angeläget, att en organisationsform tillskapades genom vilken insatserna

från svensk och finsk sida kunde bli föremål för en fortskridande

planering och koordinering. Samarbetsorganet borde enligt utskottets mening

i förhållande till vederbörande myndigheter främst utgöra en rådgivande

och förslagsställande instans, i likhet med exempelvis Nordiska kulturkommissionen.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna

i Finland och Sverige att tillsätta ett permanent rådgivande och

förslagsställande samarbetsorgan med uppgift att verka för att underlätta

den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens utbildningsproblem.

Rekommendationen antogs med 56 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1964 angående

anslag till studiebytesresor mellan nordiska skolor framgick, att ökade anslag

i samtliga länder anvisats för nordiskt skolelevsutbyte. Utskottet konstaterade,

att utbytet dock icke fått den omfattning som rekommendationen

avsett, och uttryckte förhoppningen att ytterligare medel måtte anvisas för

ändamålet så att större elevkategorier kunde deltaga i utbytesverksamheten.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 23/1964 angående

utbyggnad av folkskoleseminariernas undervisning i nordiska språk upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

lystes, att Danmark som koordinerande land anmodat Nordiska kulturkommissionen

att företaga en närmare undersökning av de i rekommendationen

berörda frågorna och framlägga förslag till praktiska åtgärder.

Utskottet uttalade att skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för att bringa

denna viktiga fråga till en positiv lösning.

Under rubriken skol- och undervisningsfrågor må även nämnas rekommendation

nr 16/1965 angående stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus.

Av meddelandena i anledning av rekommendationen framgick

att Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges regeringar vardera ställt belopp,

motsvarande sina andeler av det i rekommendationen föreslagna beloppet,

till förfogande för stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus.

Eftersom sålunda rekommendationens syfte förverkligats, beslöt rådet

på utskottets förslag anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

3. Radio-, televisions- och film frågor

Stort intresse har två medlemsförslag om TV-samarbete tilldragit sig,

nämligen dels ett förslag om utvidgat TV-samarbete i Norden, väckt av

bl. a. fru Segerstedt Wiberg, och dels ett förslag om permanent samnordiskt

TV-program, väckt av bl. a. herr Lassinantti och fru Segerstedt Wiberg. I

det förstnämnda förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna

att utreda förutsättningarna för en internordisk överenskommelse

avseende ömsesidig rätt till vidarebefordran av TV-program producerat

i något nordiskt land. I det senare hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att skyndsamt utreda förutsättningarna för inrättandet

av ett permanent samnordiskt TV-program vid sidan av förekommande

nationella program. Utskottet, som behandlat förslagen i ett

sammanhang, hade förutom vid utskottsmöten dryftat spörsmålen vid en

gemensam överläggning på Biskops-Arnö i september 1966 med företrädare

för de nordiska ländernas radio- och TV-företag.

Utskottet anförde, att alla möjligheter att kraftigt utbygga det nordiska

inslaget i TV borde tillvaratagas med utgångspunkt från erfarenheterna

av Nordvisionssamarbetet samt med beaktande av de möjligheter som den

snabba utvecklingen på det tekniska området erbjöd. I detta syfte borde

enligt utskottets åsikt en gemensam planeringsverksamhet inledas, varvid

även avancerade tekniska framtida lösningar borde beaktas. Härvid åsyftade

utskottet TV-satelliters möjlighet att förmedla program samt färgtelevisionen.

Förekommande fall av avskärmning av TV-program mellan

de nordiska länderna borde med det snaraste avlägsnas och särskilt möjligheterna

att i gränstrakterna öka programmens sebarhet undersökas.

Därjämte borde särskilda åtgärder vidtas för att underlätta Islands deltagande

i det nordiska TV-samarbetet. Utskottet uttalade även önskvärdheten

av att rådet får möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen och planeringen

på TV-området inom de nordiska länderna genom någon form

av kontakt med ländernas radioföretag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts skrivelse nr i33 år 1967

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 12) till regeringarna

att framlägga förslag till ett avsevärt utbyggt nordiskt TV-samarbete

såväl med utgående från erfarenheterna av Nordvisionssamarbetet

som med beaktande av de nya möjligheter som den snabba tekniska utvecklingen

kommer att erbjuda, att avlägsna hindren för en ökad sebarhet

av TV-program mellan de nordiska länderna, särskilt i fråga om dessas

gränstrakter och att verka för att möjliggöra att Island aktivt kan taga

del i det nordiska TV-samarbetet. Rekommendationen antogs med 51 röster.

1 medlem avstod från att rösta.

Vid sessionen förelåg ett av herrar Braconier och Lundström väckt medlemsförslag

om samnordiska kortvågssändningar till utlandet. I förslaget

hemställdes att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka

möjligheterna av ett närmare samarbete mellan de nordiska radioföretagen

för spridande av nordisk upplysning via kortvågssändare. I motiveringen

till förslaget framhölls, att det nordiska inslaget i fråga om internationella

radioutsändningar fortfarande är blygsamt jämfört med många andra länders

samt att de nordiska länderna på detta område kunde påtaga sig

avsevärt större uppgifter.

Utskottet konstaterade att ett integrerat nordiskt samarbete på kortvågsradions

område i överensstämmelse med förslagsställarnas önskemål krävde

helt andra tekniska och ekonomiska resurser än dem som för närvarande

står till buds. En informationsverksamhet av föreslagen art ansågs

även svårligen kunna förenas med radioföretagens programverksamhet finansierad

med licensmedel. Andra medel erfordras därför för utbyggnad

av kortvågssändningarna till utlandet. Utskottet fann icke heller tillräcklig

grund föreligga för närvarande för ett klart ställningstagande till förmån

för ökade insatser för utlandsupplysning i form av just kortvågssändningar.

På utskottets förslag beslöt rådet att icke företaga sig något i anledning av

medlemsför slaget.

Vid sessionen förelåg även ett medlemsförslag om samordning av radioföretagens

utländska nyhetsbevakning. I förslaget hemställdes att rådet

måtte rekommendera regeringarna att gemensamt överväga lämpligheten

av att inför radioföretagens styrelser ge uttryck för önskemålet om förbättrad

nyhetstjänst genom samarbete i fråga om utsändande av utlandskorrespondenter.

Utskottet konstaterade att samarbetet på ifrågavarande område redan

antagit vedertagna former och sköttes vid regelbundna möten mellan de

nordiska ländernas radioföretag och nyhetsbyråer, vid vilka möjligheterna

att ytterligare utveckla samarbetet kontinuerligt dryftades. Med hänsyn till

att utvecklandet av samarbetet på berörda område företrädesvis är en

angelägenhet, som ankommer på radio- och nyhetsinstitutionerna själva,

fann utskottet icke anledning att föreslå antagande av en rekommendation

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

om åtgärder från regeringarnas sida i denna angelägenhet. Utskottet föreslog

däremot att rådet måtte anmoda rådets presidium att göra radioföretagen

och nyhetsbyråerna i de nordiska länderna uppmärksamma på angelägenheten

av att utnyttja alla förefintliga möjligheter till samarbete i

fråga om nyhetstjänsten i utlandet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 21/1963 angående

gemensam utbildning för teater, film, radio och television samt det svar,

som statsrådet Edenman lämnat med anledning av i saken ställd fråga,

framgick att vissa åtgärder på det nationella planet i linje med rekommendationens

syfte vidtagits och att inom Nordiska kulturkommissionen

dragits upp riktlinjer, enligt vilka en samordning av utbildningen för vissa

kategarier inom ifrågavarande yrken borde försiggå. Vidare meddelades,

att sedan eu i Sverige tillsatt utredning på berörda område framlagt resultatet

av sitt arbete, frågan om formerna för en nordisk samverkan enligt

Nordiska kulturkommissionens riktlinjer skulle prövas ytterligare, varigenom

goda möjligheter för ett begränsat samarbete borde finnas.

4. Nordisk turnéopera

Till sessionen hade av bl. a. herr Kellgren väckts ett medlemsförslag om

upprättande av en nordisk turnéopera. I förslaget hemställdes att rådet

måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna för upprättande

av en nordisk turnéopera. I förslaget framhölls, att möjligheterna att

få uppleva fullvärdig opera borde vidgas utöver nuvarande krets, som är

begränsad till dem som bor i de största städerna med fasta operascener,

och att detta syfte borde kunna nås genom inrättande av permanenta operaturnéer.

Utskottet nödgades konstatera, att de faktiska möjligheterna att åstadkomma

ett fruktbärande samarbete på operans område genom inrättande

av en särskild nordisk turnéopera icke torde förefinnas i dagens läge.

Bl. a. bristen på lämpliga teaterlokaler torde utgöra ett allvarligt hinder för

en verksamhet av föreslagen art. Utskottet ställde sig dock positivt till ett

permanent nordiskt samarbete på operans område genom en utbyggd gästföreställnings-,

utbytes- och turnéverksamhet, som skulle baseras på de förefintliga

fasta operascenerna i de olika länderna. Tillräckliga, särskilt anvisade

medel borde ställas till förfogande för ändamålet. Som värdefullt komplement

till nämnda utbytesverksamhet mellan de fasta operainstitutionerna

framhöll utskottet värdet av samarbetet på kammaroperans område. Utskottet

föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att företaga en

allsidig utredning om förutsättningarna för ett utökat nordiskt samarbete

på operakonstens område.

Utskottets svenska medlemmar (fröken Ranmark, fru Segerstedt Wiberg

och herr Thapper) jämte en dansk rådsmedlem reserverade sig mot utskottets

beslut och hemställde, att rådet måtte besluta att icke företaga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 133 år W67

23

sig något i anledning av förslaget under motivering att vid avvägning mellan

alla de olika kulturbehov, som gör anspråk på ekonomiskt stöd av det

allmänna, medelsanvisning till förmån för en turnéopera av föreslagen

art knappast framstår som eu mera angelägen uppgift.

Rådet antog utskottets förslag till rekommendation (nr 2) med 31 röster

mot 19; 3 medlemmar avstod från att rösta. Av de svenska medlemmarna

röstade alla i omröstningen nej utom herrar Cassel, Björkman och Holmberg,

som röstade ja, och fru Ekendahl, som avstod från att rösta.

5. Nordiska kulturfonden

Av meddelandena om rekommendation nr 28/1966 angående Nordiska

kulturfonden framgick, att en överenskommelse mellan de nordiska länderna

om Nordiska kulturfonden undertecknats i oktober 1966 och att

kulturfondens permanenta styrelse hållit konstituerande möte i Göteborg

i februari 1967. Vidare framgick att fondens sekretariat tills vidare skulle

vara beläget i det land, som ordföranden tillhörde.

Utskottet uttalade beträffande frågan om utseende av medlemmar i kulturfondens

styrelse, såvitt avser av rådet utsedda medlemmar, att dessa

borde utses bland rådets medlemmar eller suppleanter. Vidare ansåg utskottet

det icke lämpligt att till medlem i kulturfondens styrelse utsågs

medlem av Nordiska kulturkommissionen.

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att rekommendationens syfte

genom snabba åtgärder från regeringarnas sida uppfyllts. På förslag av utskottet

beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

6. Övrigt

I anledning av regeringsmeddelande om rekommendation nr 38/1965

angående nordiskt Asien-institut konstaterade utskottet, att undervisningsministerierna

i respektive länder godkänt stadgar för ett nordiskt Asieninstitut

samt att institutets verksamhet kunde inledas i början av år 1967

i lokaler i anslutning till Köpenhamns universitet. Utskottet fann därmed

saken färdigbehandlad. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet

för sin del slutbehandlat.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Sociallagstiftningen

Den mest omfattande arbetsuppgiften inom socialpolitiska utskottets arbetsområde

har under det gångna året gällt frågan om en harmonisering

av sociallagstiftningen i Norden.

1 ett till elfte sessionen väckt medlemsförslag hade bl. a. herr Kellgren

hemställt, att rådet måtte rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

i syfte att uppnå ett för enhetligande av de nordiska ländernas sociallagstiftning.

Rådet uppsköt vid denna session medlemsförslagets vidare behandling

till en senare session för att bereda rådets socialpolitiska niomannakommitté,

som då hade att förbereda rådets socialpolitiska saker,

tillfälle att närmare utreda frågan. Inom niomannakommittén påbörjades

detta utredningsarbete under hösten 1963. Utredningsarbetet inriktades i

första hand på möjligheterna för en harmonisering av de nordiska ländernas

arbetslöshetsförsäkringslagstiftningar, vilket resulterade i att rådet

vid sin tolfte session rekommenderade regeringarna att utreda förutsättningarna

för en harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning på området

(rek. nr 13/1964). Frågan är för närvarande föremål för behandling

i Nordiska arbetsmarknadsutskottet. Utredningsarbetet inom rådets socialpolitiska

utskott inriktades därefter på de nordiska ländernas lagstiftning

om semester och -socialhjälp. Rådet antog vid sin trettonde session 1965

rekommendationer till regeringarna att så långt som möjligt samordna de

nordiska ländernas lagstiftningar om semester och om socialhjälp (rek.

nr 20/1965 och nr 21/1965).

Under tiden efter trettonde sessionen har utskottet fortsatt utredningsarbetet

med huvudfrågan om möjligheterna för en harmonisering av de nordiska

ländernas socialförsäkringsbestämmelser. En inom utskottet utarbetad

sammanställning av huvuddragen av de nordiska ländernas socialförsäkringsbestämmelser

har varit föremål för remissbehandling hos sådana

myndigheter och organisationer, som i sitt praktiska arbete har kontakt

med socialförsäkringens olika grenar. Syftet var att därigenom vinna kännedom

om huruvida och i vad mån erfarenheter i det praktiska arbetet

givit vid handen att ett förenhetligande av ländernas socialförsäkringsbestämmelser

var påkallat.

Beträffande socialförsäkringsbestämmelserna i stort fann utskottet icke

läget vara sådant att det för närvarande vore möjligt att förorda en allmän

harmonisering. I stället förordade utskottet — under hänvisning till

att en i alla avseenden enhetlig nordisk socialförsäkringsordning svårligen

kan uppnås så länge de nationella förutsättningarna skiftar från land

till land — en konvention, som skulle tillförsäkra alla nordiska medborgare

ett visst minimiskydd i fråga om social trygghet, oavsett om den enskilde

vistas i hemlandet eller i annat nordiskt land. På förslag av utskottet antog

rådet en rekommendation (nr 8) till regeringarna att utarbeta förslag till

en dylik konvention mellan de nordiska länderna angående upprätthållande

av viss minimistandard rörande olika sociala förmåner.

Under sitt arbete med medlemsförslaget hade utskottet uppmärksammat

en protokollsanteckning av Nordiska socialpolitiska kommittén i ett förslag

till revision av 1966 års nordiska socialkonvention, enligt vilken för Norges

del konventionen icke skulle omfatta den norska folketrygdens tilläggspensioner.

Sådana undantag från konventionen borde enligt utskottets mening

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

25

undvikas. Fastmera borde denna automatiskt vinna tillämpning på nya förmåner.

På utskottets förslag antog rådet därför även en rekommendation

(nr 9) till regeringarna att komplettera den nordiska konventionen av år

1955 om social trygghet med ett stadgande om att nytillkommande förmåner

inom ländernas sociallagstiftning automatiskt utgår till medborgare från

grannländerna vid stadigvarande vistelse i förmånslandet.

Vid en granskning av socialförsäkringslagstiftningen hade utskottet funnit

en nordisk harmonisering påkallad beträffande vissa detalj spörsmål.

På förslag av utskottet antog rådet två rekommendationer (nr 10 och 11).

Den första rekommenderar åtgärder för att så långt möjligt samordna eller

förenhetliga de nordiska ländernas lagstiftningar om pensionsförsäkring

såvitt avser dels fråga om tillgodoräknande av rätt till tilläggspension vid

flyttning från ett nordiskt land till ett annat, dels fråga om slopande av

karenstid för rätt till ålderspension vid flyttning till hemlandet, dels fråga

om uttag av reducerad ålderspension i ett land och därefter uttag av full

pension i annat land, dels ock fråga om reduktion av ålderspension, när andra

maken uppbär utländsk pension. I den andra rekommendationen hemställes

om åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga de

nordiska ländernas lagstiftningar om sjukförsäkring såvitt avser dels fråga

om sjukförsäkringens storlek och varaktighet, dels fråga om sjuktransportkostnader,

dels fråga om sjukpenning vid vistelse utom landets gränser,

dels ock fråga om bosättningsbegreppet och därmed försäkringstillhörighet.

Av ett meddelande om rekommendation nr 1/1960 angående tjänstepensionsförmåner

i Sverige för löntagare från annat nordiskt land framgick

att genom lagändringar under året 1966 i Sverige i lagen om allmän försäkring

tidigare regler om tilläggspensionering, vilka varit strängare för

utlänningar än för svenska medborgare, i huvudsak slopats. Vidare framgick

att genom en av svenska försäkringsdomstolen år 1966 meddelad dom

beträffande medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge, vilka är

stadigvarande bosatta i Sverige, samma regler skall gälla i fråga om förmån

från tilläggspensioneringen som för svenska medborgare samt att

frågan om tilläggspension för medborgare i nordiskt grannland, vilka har

arbetsanställning i Sverige utan att vara bosatt där, är föremål för utredning

inom nordiska pensionsutskottet. Utskottet konstaterade att rekommendationens

syfte i huvudsak numera uppnåtts. Utskottet hänvisade även

till att frågan om tilläggspensionering för arbetstagare i gränstrakterna

väckts i rådet. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin

del slutbehandlat.

Beträffande arbetet med rekommendation nr 19/1962 angående samordning

av änke- och invalidpensionering kunde utskottet konstatera att det

förts så långt att syftet med rekommendationen uppnåtts. En överenskom
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

melse mellan de nordiska länderna hade undertecknats i augusti 1966 om

ändring av artikel 4 i den nordiska konventionen om social trygghet, innebärande

att invalid eller änka, som uppbär pension och flytLar mellan de

nordiska länderna, bibehåller sin rätt till pension från utflyttningslandet

till dess vederbörande uppfyller villkoren för rätt till pension i uppehållslandet.

På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Rekommendation nr 13/1964 avser harmonisering av arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen.

Enligt meddelandet, som kompletterades med upplysningar

av den norske arbetsministern, är rekommendationen föremål

för utredning i ett underutskott till Nordiska arbetsmarknadsutskottet.

Med hänsyn till sakens komplicerade natur ansågs det icke möjligt att för

närvarande uttala sig om när arbetet med saken kunde avslutas. Utskottet

uttalade sin förhoppning om att ett positivt resultat av rekommendationen

skulle kunna emotses inom en icke alltför avlägsen framtid.

2. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats

av utskottet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 2/1960 angående

gemensam läkarmarknad framgick att, sedan samtliga ratifikationsinstrument

deponerats, överenskommelsen den 18 juni 1965 mellan Danmark,

Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad för läkare

trätt i kraft den 10 augusti 1966. Sedan rekommendationens syfte sålunda

uppnåtts beslöt rådet på förslag av utskottet anse rekommendationen såsom

för sin del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 7/1964 om gemensam

arbetsmarknad för tandläkare framgick att en överenskommelse

mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om gemensam nordisk arbetsmarknad

för tandläkare undertecknats i december 1966 samt att åtgärder

för ratifikation av överenskommelsen vidtagits eller komme att

vidtagas av de berörda staterna. Utskottet noterade även bär att rekommendationens

syfte uppnåtts. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen

för sin del slutbehandlad.

Rekommendation nr 19/1958 avser gemensam arbetsmarknad för veterinärer.

Av meddelandena framgick alt för Danmarks del rekommendationens

syfte uppfyllts genom införande av lagbestämmelser, som öppnar möjlighet

för gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer. För Sveriges del hade

rekommendationen i allt väsentligt efterkommits, sedan inför utskottet upplysts

att man nu var beredd att från svensk sida jämställa veterinärutbildningen

vid övriga nordiska länders veterinärhögskolor med den svenska

veterinär utbildningen efter viss kortare kompletterande utbildning. För Finlands

del försvårades rekommendationens genomförande med hänsyn till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

27

kravet om slopande av nationellt medborgarskap. Detta hinder torde enligt

utskottet kunna undanröjas inom ramen för en konvention såsom skett i

motsvarande fall vid genomförande av nordisk arbetsmarknad för läkare

och tandläkare. Enligt utskottets mening var tiden nu inne för att uppgöra

utkast till en sådan konvention.

Arbetsmarknadskaraktär har även rekommendation nr 26/1963 angående

tillgodoräknande av offentlig tjänst i nordiskt land för rätt till pension.

Den i anledning av rekommendationen tillsatta arbetsgruppen hade i december

1966 i betänkandet »Den statliga personalpensioneringen i Norden»

lagt fram förslag till överenskommelse mellan länderna. Sveriges regering

hade beslutat att begära riksdagens bemyndigande att, såvitt ankom

på Sverige och under förutsättning av enighet mellan de nordiska länderna,

genomföra en pensionssamordning i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som föreslagits i det enhälliga betänkandet. Utskottet fann det angeläget

att samtliga länder kom överens om samordningen, så att den enligt

arbetsgruppens förslag kunde börja fungera redan under innevarande år.

På grundval av berättelse från Nordiska arbetsmarknadsutskottet har utskottet

diskuterat vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets

fortsatta verksamhet. I samband härmed har utskottet behandlat rekommendation

nr 14/1966 angående samarbete på lokaliseringspolitikens

område. Arbetet med rekommendationen har påbörjats inom särskilt tillsatta

arbetsgrupper.

Ett medlemsförslag om gemensam arbetsmarknad för revisorer hade

väckts av bl. a. herr Björkman. I förslaget hemställdes, att rådet måtte

rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna att avlägsna de

hinder som föreligger för genomförande av en gemensam arbetsmarknad

för revisorer. Utskottet fann i likhet med förslagsställarna och vissa remissorgan

en nordisk arbetsmarknad för revisorer aktuell särskilt med hänsyn

till uppkomsten av internordiska koncernbildningar och andra former för

samverkan. Utskottet fann emellertid att man borde avvakta resultatet av

det utredningsarbete, som pågår i de nordiska länderna i syfte att uppnå

en likartad nordisk aktiebolagslagstiftning, innan frågan om en nordisk

arbetsmarknad för revisorer tas upp till behandling. På förslag av utskottet

beslöt rådet därför att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

BL a. herr Birger Andersson hade väckt ett medlemsförslag om auktorisation

av speditörer. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka förutsättningarna för införande av en för Norden

gemensam auktorisation av speditörer, verksamma i de nordiska länderna.

Förslagsställarna åsyftade att en auktorisationsordning i likhet med

den som 1964 införts i Sverige med auktorisation av speditörer genom han
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

delskamrarnas försorg skulle införas i samtliga nordiska länder. Den föreslagna

auktorisationen skulle ges nordisk giltighet.

Då ett ur nordisk synpunkt tillfredsställande system ansågs kunna skapas

utan ingripande från regeringarnas sida genom en auktorisation av

näringslivets organ, föreslog utskottet att rådet icke skulle företaga sig

något i anledning av medlemsförslaget. Rådet beslöt i enlighet härmed.

3. Nordiska hälsovårdshögskolan

Betydande uppmärksamhet har ägnats frågan om den Nordiska hälsovårdshögskolans

verksamhet. Således ställdes i anslutning till meddelande

om rekommendation nr 12/1966 angående utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan

vid sessionen fråga till den svenska regeringen angående

planerna rörande hälsovårdshögskolans fortsatta utbyggnad, särskilt med

hänsyn till lokalfrågan. Frågan om utbyggnad av hälsovårdshögskolan hade

varit föremål för övervägande vid det nordiska hälsovårdsministermötet i

april 1966. Därvid överenskoms det att en kurs för sjukhusadministratörer

skulle anordnas på försök vid högskolan under läsåret 1967/68. Vidare

framgick att frågan om högskolans fortsatta verksamhet skulle bli föremål

för ytterligare internordiska överväganden då nuvarande avtal utlöper

den 30 juni 1968. Högskolan, som för närvarande disponerar en nettoyta

av 190 m2, skulle enligt av svenska regeringen godkänt byggnadsprogram

inom den blivande hygieniska institutionen vid Göteborgs universitet disponera

300 m2 för institutionens lokaler. Utskottet betonade vikten av att

lokalfrågan icke fick lägga hinder i vägen för en rationell och önskvärd

utbyggnad av hälsovårdshögskolans verksamhet. Vid prövning av det framtida

programmet för högskolan borde även beaktas möjligheten att inrymma

undervisning i social odontologi inom högskolans ram.

4. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Bl. a. fru Ekendahl hade väckt ett medlemsförslag om högre utbildning

av sjuksköterskor. I förslaget hemställdes att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka förutsättningarna för en samnordisk högre utbildning

av sjuksköterskor. Utskottet konstaterade liksom förslagsställarna

och flertalet remissorgan att behov av den föreslagna utbildningen för

sjuksköterskor på akademisk nivå föreligger i samtliga nordiska länder.

Utbildningen åsyftar sjuksköterskor med ledande befattningar inom den

högre undervisningen och den högre administrationen. Antalet tjänster i

varje land för denna speciella grupp sjuksköterskor ansågs vara alltför begränsat

för att motivera möjlighet till fullständig utbildning i varje land.

Enligt utskottets mening kunde den föreslagna utbildningen anknytas till

Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Även andra lokaliseringsalternativ

borde emellertid beaktas. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation

(nr 19) till regeringarna att undersöka förutsättningarna för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

29

en samnordisk högre utbildning av sjuksköterskor. Rekommendationen antogs

med 54 röster. 1 medlem avstod från att rösta.

5. Arbetar skyddsfrågor

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om förenhetligande av

bestämmelserna angående de ungas användande i arbete. I förslaget hemställdes,

att rådet ville rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna

för ett förenhetligande av bestämmelserna om de ungas användande

i arbete. Samtliga länders bestämmelser på ifrågavarande område

vill tillgodose samma intressen, nämligen barns och ungdoms behov av

sunda och säkra arbetsförhållanden. En samordning av bestämmelserna

försvåras emellertid av nationella och traditionella förhållanden, vilka påverkat

utformningen av de enskilda ländernas regler. Enligt utskottets mening

var det angeläget att på sådana områden, där nära anknytning mellan

bestämmelserna föreligger och där dessa har särskild betydelse för arbetsmarknaden,

en samordning kommer till stånd. På förslag av utskottet antog

rådet en rekommendation (nr 3) till regeringarna att undersöka förutsättningarna

för ett förenhetligande av bestämmelserna om de ungas användande

i arbete. Rekommendationen antogs med 46 röster. 1 medlem avstod

från att rösta.

Ytterligare en arbetarskyddsfråga har aktualiserats i rådet genom ett

medlemsförslag om utvidgat nordiskt samarbete på arbetarskyddets område,

väckt av bl. a. herr Kellgren. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att utreda förutsättningarna för och framlägga

förslag till en effektivt verkande gemensam ordning för utfärdande av anvisningar

för maskiner, redskap eller andra tekniska anordningar att iakttagas

i arbetarskyddsavseende i samtliga nordiska länder. I förslaget hade

framförts tanken på att inrätta ett permanent nordiskt organ med viss samnordisk

beslutanderätt med uppgift att utarbeta anvisningar för maskiner

m. m. För närvarande förberedes sådana anvisningar av Nordiska maskinkommittén

(NMK). Utskottet fann att arbetet inom NMK hittills knappast

kunnat bedrivas med den effektivitet, som måste krävas med hänsyn till

teknikens överväldigande snabba expansion. Utskottet ifrågasatte huruvida

icke vissa ytterligare åtgärder borde vidtagas för att intensifiera NMK:s

verksamhet i syfte att förbättra möjligheterna att snabbt få fram anvisningar

på maskinskyddets område. NMK borde kunna byggas ut till ett permanent

arbetande nordiskt organ på detta område, till vilket alla skyddsfrågor

beträffande maskiner av nordiskt intresse lcunde hänskjutas. På förslag

av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna

att åstadkomma en snabb och effektivt verkande gemensam ordning för

tillgodoseende av arbetarskyddet beträffande maskiner, redskap och andra

liknande tekniska anordningar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

6. Näringsforskning

Frågan om nordiskt samarbete på näringsforskningens område är sedan

länge föremål för överväganden, bl. a. i Sverige. Ett spörsmål till den

svenska regeringen huruvida den anser att åtgärder bör vidtagas för att

åstadkomma ett nordiskt samarbete på detta fält besvarades med att frågan

om nordisk samverkan på detta område har intresse ur svensk synpunkt.

Vid behandling av meddelandena i anledning av rekommendation

nr 18/1965 angående samarbete på näringsforskningens område uttalade

utskottet, som noterade att spörsmålet första gången togs upp i rådet 1956,

att, då frågan tidigare fördröjts av nationella svenska utredningar, det

syntes utskottet angeläget att åtgärder skyndsamt vidtoges för en lösning

av frågan inom en snar framtid.

7. Ungdomens narkotikamissbruk m. m.

Bl. a. herr Lars Larsson hade väckt ett medlemsförslag om forskning angående

sambandet mellan ungdomskriminalitet samt ungdomens alkoholoch

narkotikamissbruk. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna för en vidgad nordisk

forskning i syfte att utreda orsakssammanhanget mellan ungdomskriminalitet

samt ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk. Utskottet fann

de föreslagna forskningsuppgifterna mycket väsentliga för samhället och

samhällsutvecklingen. Enligt utskottets mening hade ett forskningsobjekt

av ifrågavarande slag av naturliga skäl nära anknytning till den verksamhet

som bedrives inom Nordiska nämnden för alkoholforskning och inom

Nordiska samarbetsrådet för kriminologi. Utskottet förordade därför, att

ifrågavarande forskningsuppgift borde hänskjutas till dessa två nordiska

organ. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) till

regeringarna att undersöka möjligheterna för vidgad nordisk forskning angående

ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk samt den därmed sammanhängande

ungdomsbrottsligheten. Rekommendationen antogs med 50

röster mot 2.

8. Tullbefrielse för handikappade

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om befrielse för handikappade

av tull- och andra avgifter vid anskaffande av motorfordon. I förslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka

förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna om befrielse

för handikappade av tull- och andra avgifter vid anskaffande av

motorfordon. Utskottet konstaterade, att det är i hög grad otillfredsställande

att sådana personer, som är i behov av bil på grund av sin invaliditet,

skall nödgas betala extraavgifter i form av tull och skatt som tillfaller staten

vid bilförvärv. Det syntes utskottet önskvärt, att frågan om lättnader

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

31

för de handikappade att förvärva bil löses likartat i de nordiska länderna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna

att undersöka förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna

om befrielse för handikappade av tull- och andra avgifter

vid anskaffande av motorfordon.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik

I ett medlemsförslag, som väcktes år 1962, föreslogs att regeringarna i

Danmark, Finland, Norge och Sverige låter utreda frågan om befrämjande

av de internordiska transporterna genom en gemensam nordisk transportpolitik,

som bör genomföras utan att bryta med det internationella samarbetet

i ett större sammanhang. I motiveringen till förslaget pekas bl. a.

på att frågan om gemensam transportpolitik spelar en betydande roll i den

Europeiska ekonomiska gemenskapen. Oavsett det framtida förhållandet

mellan varje nordiskt land och Gemensamma marknaden kommer dess

transportpolitik att bli av betydelse. Samtidigt spelar de internordiska transporterna

en större roll för i varje fall Finland, Norge och Sverige än transporterna

till lands till och från kontinenten.

I ett ändringsförslag väckt år 1963 av herr Gustafsson i Stockholm, hemställdes

att Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka möjligheterna

att lägga de för den svenska riksdagen samma år framlagda nya

riktlinjerna för den statliga svenska trafikpolitiken till grund för en gemensam

nordisk transportpolitik (se prop. nr 191/1963). I motiveringen

till ändringsförslaget påpekas, att förstnämnda medlemsförslag inte angav

hur en nordisk transportpolitik skulle utformas och att de nya riktlinjerna

för en svensk statlig trafikpolitik kanske kunde tjäna till ledning även

vid uppgörandet av en nordisk politik på detta område.

Trafikutskottet har sedan 1964 lagt ner ett omfattande arbete på att

förbereda denna sak. Enligt utskottets uppfattning är det mycket som talar

för att betrakta det som en betydelsefull nordisk uppgift att verka för en

gemensam transportpolitik, präglad av vittgående liberalisering avseende

såvitt möjligt alla transportmedel. Utskottet understryker betydelsen av

att man ej ser detta problem uteslutande från rent nordisk synpunkt. Riktmärket

bör här vara att nå fram till en kombination av nationella, nordiska

och europeiska åtgärder, varvid särskild hänsyn bör tagas till den europeiska

marknadsutvecklingen för att ej hindra de nordiska ländernas tillgång

till den europeiska transportmarknaden.

Utskottet finner emellertid, att spörsmålet om etableringen av en gemensam

nordisk transportpolitik är ett utomordentligt omfattande problemkomplex.

En utredning av denna i sin helhet med belysande av olika sidor

av komplexet och deras inbördes sammanhang antas vara mycket omfat
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

tande och tidskrävande. Utskottet har därför begränsat sin behandling till

i första hand vägtransporterna, med uteslutande tills vidare av sjöfarten,

luftfarten och järnvägarna. Också inom ramen för denna begränsade uppläggning

reser sig ett flertal frågor, som kunde vara lämpade för särskild

uppmärksamhet från Nordiska rådets sida. Utskottet har under sina överläggningar

hittills koncentrerat sig till godstransporterna med lastbil, som

är ett särskilt viktigt område av betydelse för den internordislca handeln.

När det gäller tillståndsgivningen i de olika länderna finner trafikutskottet

att de liberala svenska riktlinjerna utgör en riktig utgångspunkt, som

borde kunna sporra övriga nordiska länder att följa efter med sikte på en

liberalisering av gällande nationella tillståndssystein. Utskottet pekar bl. a.

på den nya norska sainferdselsloven av 19 juni 1964 (nr 7), som trädde

i kraft den 1 maj 1966. I Norge synes myndigheterna beredda att främja

en liberal utveckling. I Finland däremot tycks tvivel råda beträffande

verkningarna av eventuella liberaliseringsåtgärder. Trafikutskottet pekar

på att de internordiska förvaltningsavtalen som reglerar godstrafiken med

lastbil över gränserna i Norden tagits upp till diskussion mellan regeringarna

i syfte att genomföra en revision med sikte på ytterligare liberalisering

och förenkling. Man pekar på betydelsen av största möjliga likhet i

ländernas tekniska krav på motorfordonen och även i fråga om registrering

o. d.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse den liberaliseringstendens,

som förefaller vara rådande i några av de nordiska ländernas administrationer

i fråga om transportpolitiken. Utskottet har funnit det riktigt att

uppmuntra en sådan liberal utveckling, som man anser vara den principiellt

riktiga, genom att föreslå en rekommendation, som hemställer till myndigheterna

i de nordiska länderna att utreda och undersöka möjligheterna

att snarast möjligt avskaffa kravet på tillstånd för godstransporter med

lastbil i de olika länderna.

Olikheter finns mellan länderna i fråga om restriktioner för motorfordons

dimensioner och vikt m. in. De strängaste bestämmelserna synes

gälla i Norge. De geografiska skillnaderna länderna emellan motiverar visserligen

olikartade bestämmelser, men trafikutskottet trodde att det skulle

vara möjligt att gå snabbare fram mot en anpassning och förenkling av

restriktionerna och att de önskade resultaten skulle kunna nås i en förhållandevis

nära framtid. Man pekade också på att restriktionerna även för närvarande

kan frångås genom beviljande av dispens. Man synes vidare böra

eftersträva mer likartade normer för standarden på vägar i resp. nordiska

länder.

Beskattningen, antingen direkt på fordonet eller indirekt genom skatt

på drivmedel eller körsträcka, intar en viktig plats vid behandlingen av den

internordiska godstransporten med motorfordon. Vid utformningen av

en samordnad och harmoniserad transportpolitik i Norden kan enligt trafik
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

33

utskottets åsikt skatte- och avgiftspolitiken beträffande motorfordon icke

uteslutas. Det bör därför arbetas vidare med denna sak, främst med; sikte

på konkreta problemställningar och när det gäller samordnande åtgärder i

fråga om drivmedelsbeskattningen. Utskottet finner vidare att man nu

befinner sig i ett gynnsamt läge så till vida som att administrationerna i de

olika länderna synes vara i färd med att fastställa riktlinjer för drivmedelsbeskattningen

under kommande år. Trafikutskottet föreslog dock icke

någon rekommendation på denna punkt.

Utskottet finner, att också frågan om införande av särskilda arbetstidsbestämmelser

när det gäller lastbilstransporter i internationell trafik bör

vara väl ägnad för fortsatt nordiskt samarbete. Frågan om sådana bestämmelser

i de nordiska länderna har aktualiserats bl. a. som följd, av det

internationella arbetet för att få till stånd en konvention om dylika bestämmelser.

Trafikutskottet sammanfattade sin ståndpunkt i ett förslag till rekommendation

till regeringarna innehållande, ,..

A. att utreda och undersöka möjligheterna för ett gradvis avskaffande

eller anpassning av kraven på särskilt tillstånd för godstransport med

lastbilar i och mellan de nordiska länderna;

B. att utreda och undersöka möjligheterna för att anpassa restriktionerna

för axeltryck, boggietryck, dimensioner och totalvikt på de viktigaste vägarna

för genomgångstrafik i och mellan de nordiska länderna;

C. att utreda och undersöka möjligheterna för införande av likartade

bestämmelser om arbetstid, kör- och vilotid samt kontrollen av dylika bestämmelser

för vissa grupper av tunga motorvagnar. , ■

En rådsmedlem från Finland reserverade sig mot rekommendationsförslagets

första led (A) och ansåg att ett upphävande av tillståndsbeviljandet

i Finland, där lastbilsbranschen fullständigt domineras av småföretagare,

skulle leda till en osund ökning av utbudet av tjänster. Ett upphävande

av den finska ordningen vore ej heller någon förutsättning för

åstadkommande av en samnordisk transportpolitik.

Rekommendationen (nr 1) antogs emellertid av rådet med 55 röster mot

4. 1 medlem avstod från att rösta.

2. Förbindelserna mellan Finland och Sverige

Två förslag rörande förbindelserna Finland—Sverige behandlades vid

sessionen, ett rörande leden Vasa—Uiheå, ett rörande leden Åboland—Stockholmsregionen.

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Nilsson i Tvärålund föreslogs en rekommendation

till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att utreda

en året-runt-förbindelse över Kvarken mellan Finland och Sverige samt

vidare till den norska atlantkusten. I inedlemsförslaget framhålles att den

s. k. Blå vägen från Finland över Sverige till Norge ur turistsynpunkt

3 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 133

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

kommit alltmer i förgrunden och utgör en viktig förbindelseled för handeln

mellan de nordliga kustregionerna och dessas centra i de båda länderna.

För att undgå kortsiktiga lösningar och felinvesteringar på grundval av de

talrika förslagen om förbättring av förbindelserna mellan Vasa och Umeå

som framlagts, har förslagsställarna ansett det vara mest ändamålsenligt

att regeringarna gjorde en allsidig utredning av spörsmålet.

Trafikutskottet uttalar i sitt betänkande att utbyggningen av genomgående

trafikleder i Norden är en av de viktigaste aktuella uppgifterna och

pekar på att möjligheterna att resa i öst—västlig riktning i Norden ofta är

sämre än i nord—sydlig riktning. Utskottet erinrar om att man tidigare,

bl. a. i samband med frågan om byggande av norsk-svenska mellanriksvägar,

uttalat att vägnätet borde byggas som om landgränserna icke existerade.

Utskottet har därför med stort intresse studerat frågor om utbyggande

av genomgående tvärförbindelser från Finlands östgräns till Norges

atlantkust, bl. a. under en resa i Vasa—Umeå-trakten sommaren 1966.

Utskottet konstaterar till en början att förslaget om byggande av en

landförbindelse mellan Finland och Sverige på öarna i Kvarken är ett projekt,

som kan ställas på framtiden, och att det ännu inte föreligger något

behov av en järnvägsfärja mellan Vasa och Umeå. En förutsättning för

maximalt utnyttjande av de nuvarande färjornas kapacitet är att trafiken

kan upprätthållas hela eller uästan hela året, eventuellt med isbrytarhjälp.

Utskottet finner det angeläget, att man vid planläggning av isbrytararbetet

eftersträvar att tillgodose behovet av isbrytarhjälp också till den tvärgående

trafiken över Bottniska viken i den utsträckning, som är möjlig med

hänsyn till annan trafik, och att man på längre sikt tar hänsyn till detta

behov vid utbyggnaden av isbrytarflottorna i Finland och Sverige. En annan

förutsättning för maximalt utnyttjande av färjkapaciteten är enligt utskottets

mening att vägnätet på båda sidor om Bottniska viken utbygges, särskilt

de vägsträckor som ingår i »Blå vägen».

Trafikutskottet understryker att det är möjligt att skapa en bekväm

tvärförbindelse genom tre av Nordens länder genom den existerande färjförbindelsen

Vasa—Umeå. Förmodligen kommer det emellertid att uppstå

behov av fler genomgående trafikförbindelser mellan Nordens östliga och

västliga områden, däribland en väg som kan betjäna transitotrafiken över

Trondheim. (Transitotrafiken över Trondheim behandlas i ett särskilt medlemsförslag,

som för närvarande förberedes i trafikutskottet.)

Med hänsyn till de faktiska förhållandena i fråga om förbindelserna mellan

Vasa och Umeå ansåg utskottet det icke vara påkallat med någon särskild

undersökning. Utskottet föreslog därför, att rådet icke skulle företaga

sig något i anledning av medlemsförslaget. Rådet biföll förslaget.

Frågan om färjförbindelserna mellan Finland och Sverige i ett sydligare

läge med anknytning till Åland har ingående behandlats av Nordiska rådet

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 133 år 1967

i syfte att få till stånd en gemensam finsk-svensk planering av en ändamålsenlig

färjled mellan länderna. I rekommendation nr 8/1964 bad Nordiska

rådet om ett förslag till huvudsträckning för en i Europavägsystemet

ingående bilfärjiörbindelse mellan Finland och Sverige med anknytning

till Åland. En av de svenska och finska regeringarna tillsatt arbetsgrupp

framlade den 15 juli 1966 en rapport med »Förslag till Europavägförbindelse

mellan Finland och Sverige med anknytning till Åland» (Nordisk

utredningsserie 1966: 5). Arbetsgruppen rekommenderar att Europaväg

3 förlänges från Stockholm till Norrtälje och Kapellskär, fortsätter via

färja till Åbo samt därifrån till Helsingfors och vidare till Finlands östgräns.

Då nuvarande färjhamn i Åbo är fullt utnyttjad och ej kan utvidgas

föreslår arbetsgruppen byggande av en ny färjterminal i Resovik omedelbart

intill Åbo.

I ett tilläggsförslag som väckts av bl. a. herrar Björkman, Edström och

Palm förordades ett genomförande av arbetsgruppens ovannämnda rekommendationer

med den ändringen, att man på lång sikt bör räkna med att

slutpunkten på Finlandssidan kommer att flyttas till det yttre kustbandet

och icke kvarligga i Åbo. Förslagsställarna hänvisade till arbetsgruppens

ekonomiska kalkyler, enligt vilka man bör eftersträva att största möjliga

del av transportsträckan går på land och så liten del som möjligt till sjöss.

Medan man i dagens läge fann det naturligt, att Åbo utnyttjas som slutpunkt

på Finlandssidan, anser man att planeringen bör ske med sikte på

att i framtiden utflytta färjterminalen till kustbandet i trakten av lvorpo.

Trafikutskottet har införskaffat upplysningar om fördelar och nackdelar

med en placering av färjterminalen i Åbo och alternativa lägen, bl. a.

under en resa i berörda område sommaren 1966. Utskottet konstaterade att

en utflyttning av färjledens ändpunkt till kustbandet skulle kräva mycket

stora investeringar i vägar och broar på den s. k. kustvägen samt i serviceanläggningar.

Någon utbyggnad av kustvägen till acceptabel standard är

emellertid ej aktuell. Med hänsyn till Åbos många fördelar fann utskottet

att Resoviken vid Åbo bör bli slutpunkt för färjleden från Sverige.

På trafikutskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 29) till

regeringarna i Finland och Sverige att genomföra förslaget till Europavägförbindelse

mellan Finland och Sverige med anknytning till Åland i enlighet

med arbetsgruppens förslag.

3. Frihamn eller transitohamn i Nordnorge

Till rådets elfte session hade en rådsmedlem från Finland föreslagit att

Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Finland och Norge

alt undersöka möjligheterna för en frihamn för Finland inom Kirkenesområdet.

I ett ändringsförslag vid tolfte sessionen ändrade förslagsställaren

yrkandet till att avse en rekommendation till regeringarna i Finland, Norge

och Sverige att undersöka möjligheterna för en isfri transitohamn vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

den norska ishavskusten till nytta för näringslivet i nämnda tre länder.

Förslagen får ses mot bakgrunden av de norsk-finska utredningar, som

företagits angående ekonomiskt samarbete inom Nordkalottområdet resulterande

i planer på upprättande av en norsk-finsk träförädlingsindustri i

Kirkenesområdet.

Trafikutskottet konstaterar i sitt utlåtande, att de nu avslutade undersökningarUa

visar att förslagen har förlorat sin aktualitet sedan planerna

på ed'' gemensam industrianläggning tills vidare lagts åt sidan. Utskottet

anser dock att frågan om anläggande av en transitohamn i Nordnorge med

kort varsel kan bli aktuell på nytt och finner det därför påkallat, att man

fortsätter arbetet med frågan. Utskottet har erfarit, att regeringarna vid

behandlingen av Nordiska rådets rekommendation nr 14/1966 om samarbete

på lokaliseringspolitikens område också tar upp spörsmålet om en

transitohamn för Finland i Nordnorge och finner därför att det icke är

nödvändigt att trafikutskottet också arbetar vidare med frågan.

Utskottet föreslog att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av

förslagen, vilket bifölls av rådet.

4. Uresundsfrågor

I likhet med föregående år tilldrog sig Öresundsfrågorna betydande intresse

även under denna session. Trafikutskottet hade inom detta ämnesområde

till behandling a) ett tilläggsförslag av bl. a. herrar Cassel och

Lundström om tillsättande av en dansk-svensk arbetsgrupp för luftfartsförhållandena

i Öresundsområdet, b) regeringsmeddelanden i anledning av rekommendation

nr 5/1962 om utbyggnad av öresundsregionen, c) regeringsmeddelanden

i anledning av rekommendation nr 34/1965 om storlufthamn

i öresundsregionen, d) regeringsmeddelanden i anledning av rekommendation

nr 35/1965 om fast öresundsförbindelse, och e) regeringsmeddelanden

i anledning av rekommendation nr 27/1966 om flygplatser inom Öresundsömrådet.

I tilläggsförslaget föreslås en rekommendation om tillsättande

av en dansk-svensk arbetsgrupp med uppgift att snarast och med ledning

av de specialundersökningar, som på danskt och svenskt håll redan

företagits eller kan komma att företagas, pröva hela frågan om luftfartsförhålländena

i Öresundsområdet avseende byggande av storflygfält och

sekundära flygfält, luftrummets utnyttjande, trafikledernas utformning

in. in. från såväl ekonomiska, trafikmässiga som tekniska synpunkter och

att i en sådan arbetsgrupp bereda de regionala myndigheterna tillbörlig

representation ävensom att under utredningsarbetet hålla kontakt med berörda

regeringar i det övriga Norden.

Under trafikutskottets behandling av ovannämnda ärenden framkom, att

Öresundsgruppens rapport med nya beräkningar av kostnaderna för anläggande

av en fast öresundsförbindelse, nya trafikprognoser och upplysningar

om bottenundersökningarna i Öresund kunde väntas vara klar om ett

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

par månader, d. v. s. försommaren 1967. Vidare meddelades, att Svedagruppen

inom kort med utgångspunkt från nya förutsättningar kommer

att göra ytterligare undersökningar av det antal operationer, som kan

genomföras i luftrummet i öresundsområdet, in. fl. problem med anknytning

till en storflygplats. Resultaten av dessa undersökningar kunde väntas

föreligga i slutet av 1967. Vad angår de svenska undersökningarna av

alternativa möjligheter för byggande av en svensk flygplats vid Holmeja

upplystes, att dessa undersökningar kommer att offentliggöras inom den

närmaste framtiden och sändas på remiss för yttrande i Sverige.

Trafikutskottet uttalade att man fann det utomordentligt viktigt, att

en utbyggnad av Öresundsregionen till ett kraftcentrum, som kunde hävda

sig i förhållande till andra stora centra i Europa, inledes utan onödiga

förseningar. Planläggningen av utbyggnaden av regionen förutsätter emellertid,

att det fattas beslut om placeringen av den fasta förbindelsen över

Öresund och också om var en kommande storflygplats i Norden skall byggas.

Vad angår den fasta förbindelsen hade utskottet icke fått informationer

som kunde bilda grundlag för ytterligare uttalanden i saken. Utskottet

uttalade sin avsikt att hålla ett sammanträde snarast möjligt efter det att

Öresundsgruppens betänkande framlagts.

Beträffande ordnandet av luftfartsförhållandena i Öresundsområdet ansåg

utskottet att det första och viktigaste steget måste vara att finna det

bästa läget för en storflygplats och att möjligheterna att förlägga den dit

icke får på något sätt hindras genom anläggande av sekundära flygfält.

Utskottet fann det vara angeläget med nära kontakt mellan regeringar

och myndigheter i Danmark och Sverige i denna fråga.

På förslag av trafikutskottet antog rådet en rekommendation (nr 28)

till regeringarna i Danmark och Sverige att snarast möjligt utvidga och

stärka samarbetet i fråga om en undersökning av hela frågan om luftfartsförhållandena

i öresundsområdet. Detta kan eventuellt ske genom att på

passande tidpunkt tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Regeringarna bör ge

de regionala och kommunala myndigheterna möjlighet att delta i dessa

undersökningar på lämpligt sätt. De två regeringarna bör dessutom under

utredningsarbetet upprätthålla kontakt med övriga nordiska regeringar.

Rekommendationen antogs med 57 röster. 2 medlemmar avstod från att

rösta.

5. Pensionärers rabatt på järnvägsbiljetter

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Hammarberg hemställdes, att giltighetsområdet

för de förmåner vid biljettinköp på järnväg, som i Danmark

och Finland gäller för personer över 65 år, i Norge för personer över 70 år

och i Sverige för personer över 67 år, utvidgas till att avse resor på samtliga

nämnda länders statsbanor. Förslaget är motiverat med att det vore naturligt

alt utvidga den i varje land redan gällande ordningen, enligt vilken äld
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 133 år 1967

re personer, som inte längre är aktiva i förvärvslivet och därför i större utsträckning

kan disponera sin tid, kan resa billigt på tider, då järnvägarna

har ledig transportkapacitet, till att gälla för resor inom hela Norden. I

medlemsförslaget anföres att ett sådant utsträckt giltighetsområde torde

vara till fördel för både trafikanterna och järnvägarna.

Trafikutskottet är ense med förslagsställarna om att pensionärer bör

ha möjlighet att resa billigt på alla nordiska järnvägar under de tider, då

det finns ledig kapacitet. Utskottet har studerat skillnaderna mellan de

olika ländernas bestämmelser och har funnit alt äldre personer från de

övriga länderna i stort sett har samma möjlighet att resa billigt som landets

egna medborgare. Vissa ändringar kan dock bli nödvändiga för att

underlätta utnyttjandet av rabattordningarna för medborgare från andra

länder, bl. a. beträffande de s. k. 65-korten i Finland och 67-korten i

Sverige. För att kunna utnyttja möjligheterna att resa billigt föreslår utskottet

att resenärerna skall kunna köpa biljetterna även till övriga länder

på sin hemort före resans påbörjande och att effektivare information lämnas

om rabattmöjligheterna. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation

(nr 30), i vilken hemställes till regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att söka uppnå ett bättre utnyttjande av den existerande

möjligheten för äldre att resa billigt i Norden.

6. Luftfartsfrågor

Flera luftfartsfrågor är för närvarande anhängiga i Nordiska rådet. Förutom

Öresundsflygplatsen behandlades ytterligare två frågor under sessionen,

nämligen frågan om gemensam politik för charterflyg samt frågan

om ett nordiskt organ för luftfartstekniska frågor.

Frågan om tillståndsgivning för charterflyg behandlas i ett medlemsförslag

av herrar Hammarberg och Lundström, vari föreslås att Nordiska rådet

rekommenderar regeringarna att verka för enhetliga och möjligast liberala

samt ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande regler för charterflyget

i de nordiska länderna med rimligt hänsynstagande till den reguljära

flygtrafikens intressen. I förslaget hänvisas till den kraftiga utvecklingen

av charterflyget under de senaste åren och till betydelsen av

att nya bestämmelser på detta område blir gemensamma för så många

nordiska länder som möjligt. Samtidigt framhålles det sociala intresset

av att möjligheter skapas för att företaga charterflygningar som utnyttjas

av ett brett turistklientel till platser utanför Europa.

I ett remissuttalande anför SAS att de år 1964 i fyra nordiska länder införda

gemensamma bestämmelserna om charterflyg har medfört, att SAS’

trafik i medelhavsländerna icke endast stagnerat utan gått tillbaka. SAS’

marknadsandel i den totala lufttrafiken i Europa har kontinuerligt sjunkit

under senare år, medan det skandinaviska charterflyget samtidigt vuxit

med 40—50 % om året. Upptagandet av skandinaviska charterflygningar

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

till utomeuropeiska länder befaras kunna medföra en väsentlig nedgång

i passagerarantalet på vissa av SAS’ linjer. Detta gäller icke endast trafiken

till och från Skandinavien utan också passagerarantalet mellan utländska

punkter på linjerna genom att rätten att medtaga passagerare

mellan utländska punkter är beroende av omfånget av den förstnämnda

trafiken. SAS hänvisar till att regeringarna i Danmark, Norge och Sverige

under 1966 tillsatt ett departementalt utskott för att utreda efter vilka

grundläggande regler charterflyget skall få bedrivas i konkurrens med

reguljärt flyg, särskilt SAS. SAS menar att det departementala utskottets

direktiv överensstämmer med medlemsförslaget och föreslår att detta får

vila i avvaktan på det departementala utredningsarbetets avslutande.

Under trafikutskottets behandling av saken har meddelats att Danmarks,

Norges och Sveriges regeringar under 1966 tillsatt ytterligare ett departementalt

utskott, nämligen för utredning av frågan om säkerhet i luftfarten

och personalens flygtid.

Trafikutskottet sade sig anse det naturligt att de länder, som samarbetar

i SAS, tillsätter gemensamma utskott men finner det tillika önskvärt

att Finland och Island inbjudes att deltaga i arbetet med där behandlade

frågor så snart detta kan anses ändamålsenligt i syfte att utforma gemensamma

nordiska regler för charterflyg.

På utskottets förslag antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 25)

till regeringarna i de nordiska länderna att med rimligt hänsynstagande

till de företag, som driver reguljär flygtrafik, verka för att likartade bestämmelser

rörande charterflyg införes och att dessa bestämmelser blir

så liberala som möjligt och tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt. Rekommendationen

antogs med 50 röster mot 1. 1 medlem, nämligen herr

Skoglund, avstod från att rösta.

I anledning av rekommendation nr 30/1965 om upprättande av ett gemensamt

nordiskt organ för luftfartstekniska frågor med beslutanderätt

hade regeringarna i sina meddelanden till sessionen uttalat, att man fortfarande

ansåg de nuvarande samarbetsformerna på det luftfartstekniska

området för ändamålsenliga och fullt tillfredsställande. Det fanns därför

icke något behov av inrättande av ett nytt gemensamt organ, eventuellt med

beslutande myndighet. Från Finlands sida uttrycktes en önskan om att

den existerande rådgivande verksamheten mellan de nordiska länderna i

stället skulle utvidgas och effektiviseras.

Trafikutskottet erinrade om att det redan vid rådets fjortonde session

uttalats, att frågan om upprättande av nordiska organ med beslutande

myndighet, vilken fråga också tagits upp i andra förslag, lämpligen kunde

tagas upp till samlat principiellt övervägande. Utskottet konstaterade även

nu att sådana generella och principiella frågor bäst behandlas sammantagna,

t. ex. på mötet mellan de nordiska statsministrarna och rådets pre
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

sidium. Utskoliet utlalade att man förutsätter att det luftfartstekniska

samarbetet, som äger rum på de nordiska luftfarsmötena, blir utbyggt i

överensstämmelse med föreliggande behov och föreslog, att rådet skulle

anse denna fråga för sin del färdigbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

7. Resandes rätt till tullfri införsel av varor

Vad angår resandes rätt till införsel av andra varor än sprit och tobak

gäller att några ändringar i gällande regler ej företagits sedan den 1 oktober

1966 och att dessa bestämmelser, med vissa undantag, är överensstämmande

i Danmark, Norge och Sverige, medan reglerna i Finland är mer

restriktiva. Av regeringarnas meddelande med anledning av rekommendation

nr 3/1966 synes framgå, att det åtminstone icke för närvarande finns

några utsikter att uppnå en fullständig harmonisering av bestämmelserna

på detta område.

I rekommendationen nr 24/1966 föreslogs, att regeringarna skulle införa

liknande bestämmelser om resandes möjlighet att tullfritt införa sprit

och tobak, att de skulle fastställa så enkla och liberala bestämmelser att

en fortsatt utveckling av den egentliga resetrafiken mellan de nordiska

länderna ej hindras och att de skulle underställa Nordiska rådet frågan

innan nya regler införes. Genom de nya bestämmelserna om resandes rätt

att införa sprit och tobak, vilka infördes den 1 mars 1966 på Island och

den 1 oktober 1966 i övriga länder, har emellertid reglerna icke blivit

mera likartade eller enklare. Frågan om en harmonisering av dessa regler

blev föremål för förnyad behandling på mötet den 30 november och 1

december 1966 mellan de nordiska ländernas statsministrar och Nordiska

rådets presidium. Statsministrarna meddelade på detta möte, att de avsåg

att anmoda finansministrarna att i samarbete med Nordiska rådets trafikutskott

underkasta reglerna om tullfri införsel av sprit och tobak ett förnyat

övervägande. Trafikutskottet uttalade att man är redo att på rådets vägnar

deltaga i en sådan överläggning med syfte att fullständigt genomföra

rekommendationen.

Rådet beslöt att lägga meddelandena rörande ovannämnda två rekommendationer

till handlingarna i avvaktan på nya meddelanden till nästa

session.

8. Övriga saker

Frågan om samarbete i fråga om resebyråverksamhet i utlandet enligt

rekommendation nr 21/1962 hade uppförts på saklistan med anledning av

en aktuell fråga om det framtida turistsamarbetet i New York. Då detta

spörsmål ej var färdigt att behandlas vid sessionen beslöt trafikutskottet

fortsätta behandlingen av denna sak.

Nordisk vägtrafikkommittés arbete på en gemensam nordisk trafiklag
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

41

stiftning behandlades med utgångspunkt från regeringarnas meddelanden

i anledning av rekommendation nr 5/1963. Av dessa framgick, att kommitténs

förslag till nordiska vägtrafikregler (NU 1966:2, 3) har sänts på remiss

till berörda myndigheter och organisationer i Danmark, Finland,

Norge och Sverige och att kommittén fortsätter arbetet med att gå igenom

återstående bestämmelser om körbanemarkeringar, trafiksignaler och tecken

av polis. Under behandlingen av ärendet upplystes att man planerade

ett nordiskt ämbetsmannamöte i september/oktober 1967 för behandling av

utkastet till nordisk trafiklagstiftning och remissuttalandena. Trafikutskottet,

som fann att Nordisk vägtrafikkommittés arbete i stort sett var avslutat,

föreslog att rådet skulle anse frågan som slutbehandlad, vilket bifölls.

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 10/1966 om norsksvenska

mellanriksvägar framgick att arbetet med mellanriksvägarna över

Graddis och Umbukta fortskred enligt planerna, varför dessa vägar beräknades

vara färdiga 1974 respektive före utgången av 1971. Den norsk-svenska

arbetsgrupp, som tillsattes 1965 för att utreda en mellanriksväg Kiruna

—Nordnorge, bär lämnat redogörelse den 23 januari 1967 innehållande

bl. a. förslag till sträckning, byggnadstider och kostnader för en sådan väg.

Med anledning av redogörelsen framhöll trafikutskottet den betydelse en

vägförbindelse Kiruna—Nordnorge skulle få för utvecklingen av näringsoch

reselivet i detta område och tilläde att grundlag nu fanns för ett principbeslut

om vägen.

Ett samarbetsutskott för transportekonomisk forskning, där Danmark,

Finland, Norge och Sverige deltar, inledde sin verksamhet under 1966. Rekommendation

nr 18/1966 kunde därför på förslag av utskottet avskrivas

som färdigbehandlad.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som tilldrog sig det största intresset vid rådets femtonde

session, gällde möjligheterna att i den aktuella marknadssituationen vidga

det nordiska ekonomiska samarbetet. Utgångspunkten var vid detta tillfälle

en rad olika dokument. Dels hade Nordiska ministerkommittén för

ekonomiskt samarbete avgivit berättelse om arbetet inom ministerkommittén

och Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, till vilken berättelse

som bilagor fogats redogörelser för samarbetet beträffande den yttre tullnivån,

jordbrukspolitiken och upplåningen på den internationella kapitalmarknaden,

för samarbetet i internationella organisationer — EFTA, GATT,

UNCTAD och OECD — för den nordiska samhandeln 1960—1966 samt

för frågan om garantier för investeringar i utvecklingsländerna. Dels förelåg

regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1966 angående

ekonomiskt samarbete i anledning av vilka herr Sundin ställt en fråga

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 133

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

till Danmarks regering om den var beredd att för sin del medverka till

att de nordiska länderna i EFTA och inom en eventuell framtida europeisk

stormarknad ges möjligheter att konkurrera på lika villkor vad gäller

produktion och handel med jordbruksprodukter. Dels hade på saklistan

för sessionen uppförts ett av herr Cassel väckt medlemsförslag om

Norden och marknadsproblemen.

I medlemsförslaget om Norden och marknadsproblemen hemställdes, att

rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och

Sverige att under iakttagande av obrottslig solidaritet med sina förpliktelser

enligt Londondeklarationen i intimaste möjliga samarbete sinsemellan

vara intensivt verksamma för att förbereda de kontakter, som kan bli

möjliga att upptaga med EEC, att genom att uppträda som en enhet utåt

tillförsäkra Norden full paritet med Storbritannien vid blivande förhandlingar

inom EFTA och med omvärlden i marknadsfrågorna, att låta målet

för sitt samarbete vara att förhindra en handelspolitisk splittring i

Europa genom att antingen skaffa Danmark, Finland, Norge och Sverige

fullt medlemskap i EEC eller en anslutning som ligger så nära medlemskap

som uppehållande av strikt neutralitet kan medgiva, att utnyttja det

nu inledda samarbetet inom Kennedyronden både för att vinna erfarenhet

om hur sådant gemensamt nordiskt uppträdande i handelsförhandlingar

bäst skall kunna organiseras och bedrivas och för att vänja yttervärlden

vid att Norden i sådant sammanhang kan och vill uppträda som en enhet,

samt att organisatoriskt stärka förhandlingsberedskapen inför möjligen

kommande tillfälle till kontakter mellan EFTA och EEC, allt med tanke

på att de nordiska ländernas ekonomiska styrka och standard är i hög

grad beroende av att nuvarande diskrimination inom Europa snarast

bringas ur världen.

I berättelsen lämnades bl. a. en redogörelse för resultatet av det utredningsarbete,

som hittills bedrivits inom samarbetsutskottet i anledning av

rådets ovannämnda rekommendation.

Ekonomiska utskottet ansåg sig för sin del icke kunna förorda att de

nordiska länderna i den osäkra marknadssituationen skulle binda sig för en

bestämd förhandlingsordning. Utskottet underströk betydelsen av bästa

möjliga beredskap och en nära kontakt mellan de nordiska staterna under

eventuella förhandlingar, vilket i givna förhandlingssituationer kunde

ge de nordiska länderna tillfredsställande lösningar på deras marknadsproblem.

Utskottet underströk vidare angelägenheten av att det hölls informerat

om marknadssituationens utveckling. Utskottet föreslog därför,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att fortsätta att stödja strävandena

att nå fram till en bred europeisk marknadslösning och att samarbeta

så intimt som möjligt under förberedelserna för och under eventuella

förhandlingar härom, att lägga särskild vikt vid att oavsett de enskilda

nordiska ländernas anknytningsform bevara den fria nordiska mark
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 är 1967

43

nåd som uppnåtts genom EFTA, att bevara möjligheterna för att vidareutveckla

det nordiska samarbetet inom ramen för framtida marknadskonstellationer

samt att hålla Nordiska rådet eller dess organ fortlöpande informerat

om utvecklingen i marknadsfrågan. Efter debatt antog rådet en

dylik rekommendation (nr 23) med 62 röster; 1 medlem avstod från att

rösta.

I regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 25/1965 angående

nordiskt samarbete inom EFTA hänvisades till den ovannämnda rapporten

från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete. I ministerkommitténs

rapport lämnades en redogörelse för samarbetet inom EFTA

sedan föregående session och för det speciella nordiska samarbetet i EFTAfrågor.

Ekonomiska utskottet sade sig förutsätta att ministerkommittén

även i fortsättningen i sina berättelser lämnade en redogörelse för samarbetet

inom EFTA. På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendationen

såsom för dess del slutbehandlad.

I sin berättelse har Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål

upplyst, att det diskuterat frågan om en utredning rörande nordiskt samarbete

vid export av lantbruksprodukter till tredje land och funnit att en

dylik utredning lämpligen borde utföras av jordbruksorganisationerna.

Vidare meddelas, att Sveriges lantbruksförbund förklarat sig berett att utarbeta

ett uttalande i frågan. Ekonomiska utskottet hälsade med tillfredsställelse

att frågan aktualiserats och underströk angelägenheten av att den

nämnda utredningen snarast kommer till stånd.

I anledning av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål

underströk ekonomiska utskottet betydelsen av det nordiska samarbetet

i dessa frågor samt vikten av största möjliga nordiska samstämmighet

i internationella organ som diskuterar fiskerifrågor.

2. Skatte samarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats dels ett inför rådets nionde

session av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm väckt medlemsförslag om

samarbete beträffande beskattningens utformning, dels ett inför rådets femtonde

session av herrar Lundström och Sundin väckt ändringsförslag om

skatte politiskt samarbete i Norden. I medlemsförslaget hemställes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka

möjligheterna för ett samarbete beträffande utformningen av de nationella

beskattningssystemen. Inom ramen för medlemsförslaget har i rådet tidigare

behandlats tre spörsmål nämligen frågan om företagsbeskattningen,

frågan om den individuella beskattningen samt frågan om samverkan mellan

skattekommittéer och skattemyndigheter vid förberedande av skattelagstiftningen.

Sedan rådet vid sin tionde session år 1962 antagit en rekommendation

(nr 30) angående samarbete i fråga om skatteutredningar

och vid sin tolfte session år 1964 en rekommendation (nr 26) angående har
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

monisering av bolagsbeskattningen, har medlemsförslaget ansetts som färdigbehandlat

utom vad gäller den individuella beskattningen. I ändringsförslaget

hemställdes nu, att rådet vid det fortsatta arbetet med de i medlemsförslaget

berörda problemen beträffande samarbetet på skatteområdet

måtte beakta i ändringsförslaget anförda synpunkter. I detta framhölls,

att diskussioner borde inledas och samarbete etableras rörande utformningen

av de grundläggande principerna för beskattningen i de nordiska

länderna. I första hand gällde att klarlägga de grundläggande värderingar,

som bildar underlaget för fördelningen av skattebördan mellan olika grupper

i samhället och för valet mellan olika sätt för skatternas uttagande. I

förslaget framfördes vidare önskemål om en förbättrad information mellan

länderna rörande planerade och pågående utredningar på skatteområdet.

Enligt ekonomiska utskottet gav det insamlade remissmaterialet vid handen,

att behov föreligger av en dylik vetenskaplig undersökning. Därvid

måste enligt utskottet beaktas även socialpolitikens och arbetsmarknadspolitikens

inkomstfördelande effekter. Vad gäller frågan om förbättrad information

mellan länderna rörande planerade och pågående utredningar på

skatteområdet m. m. uttalade utskottet, att enligt dess mening informationsverksamheten

borde läggas upp på i huvudsak följande sätt:

1. Om eu skatteutredning tillsättes i något av länderna, skall de övriga

underrättas härom samt tillställas direktiven för de sakkunnigas arbete.

2. Om motsvarande utredningsarbete bedrivs i något av de övriga länderna,

skall ifrågavarande kommitté kontakta vederbörande utredning för

diskussion.

3. Kommittén skall i sitt betänkande redogöra för hur man i de övriga

nordiska länderna löser motsvarande problem.

4. Kommitténs betänkande skall tillställas berörda myndigheter och

organisationer i de övriga nordiska länderna.

5. Finansdepartementen skall meddela varandra när propositioner i skattefrågor

framläggs samt hålla varandra underättade om ärendets behandling

i parlamenten.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 21) till regeringarna

att gemensamt låta företaga en vetenskaplig studie av de grundläggande

värderingar, som bildar underlag för fördelningen av skattebördan

mellan olika grupper i samhället och för valet mellan olika sätt för

skatternas uttagande samt att åstadkomma en förbättrad information och

fastare organiserad kontakt mellan länderna rörande planerade och pågående

utredningar på skatteområdet, genomförda lagändringar m. in.

Utskottet upplyste slutligen, att det hade för avsikt att vid senare tillfälle

behandla medlemsförslaget i vad det avser den individuella beskattningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

45

Inom ekonomiska utskottet behandlades vidare frågan om tullar och avgifter

för motorfordon, som införes för tillfälligt bruk från ett nordiskt

land till ett annat. Utskottet hade här att taga ställning till ett av bl. a.

herr Arne Geijer väckt medlemsförslag om tullar och avgifter för motorfordon.

Vidare förelåg regeringarnas i Danmark och Norge svar på en av

herr Lundström i anslutning till regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation

nr 28/1964 ställd fråga om nordbos tull- och avgiftsfria införsel

av motorfordon ifrån ett nordiskt land till ett annat. I medlemsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att liberalisera

bestämmelserna om tull och avgiftsfri införsel av motorfordon på ett

sådant sätt, att medborgare i ett nordiskt land med arbete i annat nordiskt

land tullfritt skall kunna utnyttja bil för resor över gränserna mellan länderna,

oavsett i vilket av länderna bilen är registrerad. Under hänvisning

till att gällande bestämmelser verkar hindrande för arbetskraftens rörlighet

mellan länderna hade vidare herr Lundström ställt en fråga till regeringarna

i Danmark och Norge, huruvida de hade för avsikt att vidtaga åtgärder

i syfte att få till stånd en liberalisering av bestämmelserna.

Ekonomiska utskottet konstaterade att de danska tullbestämmelserna

ej medger tullfrihet för motorfordon tillhörande i utlandet fast bosatta personer,

som antingen utövar näringsverksamhet eller har anställning i Danmark.

I de övriga nordiska länderna får sådana personer införa motorfordon

tull- och avgiftsfritt under en tid av 1 år under förutsättning att

införseln sker för tillfälligt bruk och senare utförsel. Vad gäller reglerna

om tull- och avgiftsbehandling av motorfordon, som är registrerat i ett

annat nordiskt land än bostadslandet, uttalade utskottet, att en befrielse

från dylika tull- och avgifter reser kontroll- och skattemässiga problem

särskilt därigenom att arbetstagare som arbetar i annat land än bostadslandet

därvid måste behandlas annorlunda än det senare landets övriga

medborgare. Utskottet föreslog, att rådet skulle rekommendera regeringarna

att införa liberala regler för tull- och avgiftsfri införsel av motorfordon,

som införes av den som har motorfordonet registrerat i hemlandet och

tar arbete i annat nordiskt land. Rådet antog en sådan rekommendation

(nr 22).

I anledning av regeringarnas meddelanden om rådets ovannämnda rekommendation

nr 28/1964 angående harmonisering av vissa skatter och avgifter

uttalade ekonomiska utskottet, att frågan diskuterades vid rådets

skattekonferens i Köpenhamn i april 1966, varvid från flera håll framfördes

önskemål om en koordinering av fordonsbeskattningen. Enligt utskottets

mening skulle det vara värdefullt om en sådan kom till stånd. Utskottet

ansåg vidare, att de nordiska länderna gemensamt bör pröva om

möjlighet finns att rensa ut en rad av de punktskatter, som i dag är i bruk.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Utskottet behandlade vidare regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 27/1964 angående harmonisering av huvudformerna för indirekt

beskattning. I samband därmed beaktades även regeringarnas svar på

av herr Holmberg vid sessionen ställt spörsmål, om regeringarna hade för

avsikt att vidtaga några åtgärder i rekommendationens syfte i anledning av

att Danmark kommer att införa en mervärdeskatt av i princip samma konstruktion

som den mervärdeskatt som övervägs inom EEC. Ekonomiska

utskottet nöjde sig med att konstatera, att frågan om den indirekta beskattningens

utformning är föremål för undersökningar i flera av de nordiska

länderna och att enligt regeringarnas upplysningar en kontinuerlig kontakt

förekommer mellan berörda departement och ämbetsmän i frågan.

3. Hjälp till utvecklingsländerna

Underlag för ekonomiska utskottets behandling av frågan om nordiskt

samarbete rörande u-landshjälpen var dels ett av herr Holmberg och fru

Segerstedt Wiberg inför sessionen väckt medlemsförslag om det nordiska

u-landsbiståndets organisation, dels ett ändringsförslag i samma fråga,

dels ock regeringarnas meddelande om rekommendation nr 3/1961 angående

samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. I medlemsförslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland

och Sverige att vid reformering av administrationen av gemensamma

u-landsprojekt tillse, att den nordiska förvaltningsformen bevaras och utvecklas.

I ändringsförslaget hemställdes, att en rekommendation av rådet

i ämnet måtte innehålla, att förvaltningen av nordiska u-landsprojekt utformas

så ändamålsenligt som möjligt, samtidigt som hänsyn tages till

önskvärdheten av att det nordiska samarbetet utbygges på detta område

och på längre sikt en egentlig nordisk projektadministration eftersträvas.

I meddelandet lämnades en redogörelse för olika gemensamma nordiska

projekt, för de nordiska u-landsinstituten och för annat samarbete mellan

nordiska biståndsorgan. Härjämte redovisade regeringarna ett förslag

till nya riktlinjer för administrationen av nordiska biståndsprojekt. Dessa

riktlinjer hade antagits av Nordiska ministerkommittén för samordning

av hjälpen till utvecklingsländerna vid ett möte i Köpenhamn den 22

augusti 1966 och har av kommittén förelagts regeringarna för godkännande.

Förslaget föranledde Nordiska rådets presidium att i skrivelse den

21 september 1966 hänvända sig till regeringarna i de fyra berörda länderna

med anhållan om att de ifrågavarande riktlinjerna icke skulle slutligen

fastställas förrän Nordiska rådet haft tillfälle att yttra sig över dem. Regeringarna

har sedermera medgivit det av presidiet önskade uppskovet.

Med hänsyn till frågans komplicerade art ansåg sig ekonomiska utskottet

ej berett att taga slutlig ståndpunkt till riktlinjerna samt de i samband

därmed stående medlems- och ändringsförslagen. Utskottet önskade först

få tillfälle diskutera frågan med ministerkommittén samt med styrelsen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

47

för det nordiska Tanzaniaproj ektet liksom med annan expertis på området

med praktisk erfarenhet av u-landshjälpsadministration.

På utskottets förslag beslöt rådet bemyndiga presidiet att på grundval

av förslag från ekonomiska utskottet i saken för rådets räkning uttala sig

om riktlinjerna till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

4. Fredskårssamarbele

Inför sessionen hade bl. a. herr Sundin väckt ett medlemsförslag om

nordiskt fredskårssamarbete. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att befrämja ett nära samarbete i fråga om

fredskårsverlcsamheten och utreda möjligheterna för en sammanslagning

av de nordiska fredskårsorganisationerna.

Mot bakgrund av fredskårsidéns universella karaktär fann ekonomiska

utskottet det naturligt att verksamheten organiserades på samnordisk basis

i den utsträckning så var möjligt. Utskottet konstaterade, att praktiskt

taget samtliga hörda remissinstanser tillstyrkt ett vidgat samarbete mellan

fredskårsorganisationerna, medan ett betydande antal instanser däremot avstyrkt

sammanslagning av organisationerna. Som motivering hade främst

framförts, att kontakten mellan å ena sidan fredskårernas ledning och administration

och å andra sidan ungdomarna själva och deras organisationer

påtagligt skulle försvåras, om fredskårsorganisationerna slogs samman

till en nordisk enhet. Enligt utskottets mening hade i såväl medlemsförslaget

som remissyttrandena påvisats åtskilligt som talar för en utredning

av de förefintliga möjligheterna för samnordiska fredskårer. Utskottet

föreslog, att regeringarna skulle rekommenderas att utveckla ett nära samarbete

beträffande fredskårsverksamheten och att utreda möjligheterna

för gemensam rekrytering och gemensam ledning av de enskilda projekten.

Rådet beslöt antaga en dylik rekommendation (nr 16) med 43 röster

mot 2. 1 medlem avstod från att rösta. För rekommendationen röstade

alla i omröstningen deltagande svenska medlemmarna, utom herr Cassel,

som röstade nej.

5. Konsulärt samarbete

Ekonomiska utskottet hade till behandling haft ett av fru Ekendahl och

herr Kellgren väckt medlemsförslag om vidgat nordiskt konsulärt samarbete.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att

undersöka möjligheterna för ett system med gemensamma konsulära representanter

och att som ett första steg inleda en försöksverksamhet med

ett gemensamt turistkonsulat.

Ekonomiska utskottet konstaterade i likhet med förslagsställarna, att

man i framtiden bör tillvarataga alla möjligheter att genom ett utbyggt

nordiskt samarbete göra den konsulära representationen så effektiv som

möjligt. Ekonomiska utskottet förutsatte att — i den utsträckning det nu
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

varande systemet med honorära konsuler kompletterat med ett konsulärt

samarbete enligt gällande instruktioner fyller sin uppgift — behov ej föreligger

av ändringar i organisationen. När däremot den konsulära verksamheten

av en eller annan orsak ej kan genomföras tillfredsställande med

nuvarande system, bör, enligt utskottets mening, möjligheterna för en vidare

utveckling av samarbetet mellan de nordiska länderna genom gemensamt

utnyttjande av anställda tjänstemän prövas. Frågan om att inleda en försöksverksamhet

med ett gemensamt turistkonsulat bör utredas. Vidare bör

vid framtida revisioner av de konsulära instruktionerna hänsyn tagas till

den nordiska samarbetsaspekten. På utskottets förslag beslöt rådet antaga

den i medlemsförslaget förordade rekommendationen (nr 24) med 48

röster mot 1.

6. Kontrollstämpling av ädelmetallarbeten

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om förenhetligande av bestämmelserna

om kontrollstämpling av ädelmetallarbeten. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna

att införa enhetliga bestämmelser för kontrollstämpling av ädelmetallarbeten.

Enligt ekonomiska utskottet vore det ur såväl principiell som praktisk

synpunkt värdefullt, om fullt enhetliga bestämmelser på området kunde

tillskapas i Norden. Utskottet ansåg, att man därvid borde söka genomföra

ett system innehållande följande element: frivillig stämpling och kontroll,

slopande av finhaltsbestämmelserna samt frivillig datumstämpling. En

sådan ordning skulle möjliggöra en helt fri nordisk handel med guldsmedsvaror.

Även de europeiska integrationssträvandena gör en liberalisering i

angiven riktning angelägen. På förslag av utskottet beslöt rådet antaga den

i medlemsförslaget förordade rekommendationen (nr 6).

7. Varudeklarationssamarbete

Frågan om ett nordiskt samarbete om varudeklarationer hade före sessionen

aktualiserats genom ett medlemsförslag av bl. a. herr Hammarberg.

I förslaget hemställdes om en rekommendation till regeringarna att stödja

och utveckla det nordiska samarbetet på varudeklarationsverksamhetens

område. I förslaget framhölls, att det ej är möjligt att med de nationella

varudeklarationsorganens nuvarande resurser i tillräckligt snabb takt åstadkomma

normer för varudeklarationer, vilka fyller de krav på tillförlitlighet

som är rättesnöre för detta arbete i Norden. Förslagsställarna hänvisade

till att de nordiska varudeklarationsorganen förordat en intensifiering

av det nordiska samarbetet, enligt vilket utarbetandet av deklarationsnormer

borde överlämnas åt för ändamålet bildade gemensamma tekniska arbetsgrupper.

Med erinran om att samtliga hörda remissinstanser tillstyrkt med
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

49

lemsförslaget, uttalade utskottet sig för att utarbetandet av deklarationsnormer

bör överlämnas till för ändamålet bildade gemensamma tekniska

arbetsgrupper. Målsättningen bör vara identiskt lika deklarationsnormer

för de berörda varorna i samtliga nordiska länder. Utskottet ansåg det

vidare angeläget, att det nordiska samarbetet som bedrivs mellan provnings-

och standardiseringsorgan m. fl. också stöds och utvecklas. Utskottet

föreslog därför, att rådet skulle rekommendera regeringarna att

stödja och utveckla ett nordiskt samarbete beträffande varudeklarationer,

som syftar till att nå fram till identiskt lika deklarationsnormer i samtliga

nordiska länder. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 31).

8. Atomenergi- och kraftsamarbete

Atomenergisamarbetet behandlades i en berättelse från nordiska kontaktorganet

för atomenergifrågor och i regeringarnas meddelanden om rekommendation

nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins område. I anledning

av nämnda rekommendation hade regeringarna tillsatt en arbetsgrupp

bestående av representanter för atomenergiorganen i de nordiska

länderna. Enligt arbetsgruppen bör det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet

sikta dels till en konsolidering av hittills uppnådda resultat

och en vidareutveckling av redan etablerad teknologi, dels på insatser på

nya områden där industriell användning kan förutses i framtiden. I meddelandet

underströks, att ett vidgat samarbete mellan industrin samt forsknings-

och utvecklingsinstitutionerna i de nordiska länderna skulle kunna

ge nordisk industri bättre möjligheter att konkurrera med utländska firmor

på atomenergiområdet.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 22/1958 angående

utvidgat samarbete vid utnyttjande av vattenkraftstillgångarna framgick,

enligt ekonomiska utskottet, att samarbetet på kraftområdet fungerar

på ett tillfredsställande sätt. På utskottets förslag beslöt rådet därför att

betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

9. Fiskerigränserna i Skagerack och Kattegatt

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 19/1965 angående

fiskerigränserna i Skagerack och Kattegatt framgick, att en överenskommelse

träffats mellan Danmark, Norge och Sverige om ömsesidig rätt

till fiske i Skagerack och Kattegatt. Överenskommelsen tillförsäkrar fiskare

från de tre länderna rätt att bedriva fiske intill fyra sjömil från baslinjerna

för territorialhavet inom ett område avgränsat av en linje mellan

Hanstholm och Lindesnes och en linje mellan Skagen och Tistlarna. Avtalet

gäller i 35 år med automatisk förlängning med fem år åt gången om ingen av

parterna säger upp det.

På förslag av utskottet ansåg sig rådet kunna besluta anse denna rekommendation

slutbehandlad.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

10. Finansiellt samarbete och konjunktursamarbete

Av regeringarnas meddelanden om dels rekommendation nr 16/1964 angående

liberalisering av kapitalrörelserna inom Norden, dels rekommendation

nr 27/1965 angående upplåning på den internationella kapitalmarknaden

framgick, att de berörda problemen behandlas inom Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete i sammanhang med en rad andra

frågor om utbyggnad av det nordiska ekonomiska samarbetet. Då rekommendationerna

ej lett till avsett resultat fann sig ekonomiska utskottet nödsakat

konstatera, att det för närvarande ej är möjligt att komma längre med

de i ovannämnda rekommendationer behandlade frågorna genom en isolerad

behandling. På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendation

nr 16/1964 samt rekommendation nr 27/1965 såsom slutbehandlade.

Ekonomiska utskottet hade även att taga ställning till regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 26/1965 angående bevakning av den

internationella konjunkturutvecklingen. Av meddelandet framgick, att nya

kanaler etablerats för löpande utbyte av informationer om såväl den nordiska

som den internationella konjunkturutvecklingen samt om förbättring

av prognosmetoderna. Samarbetet ansågs vara så väl etablerat, att arbetet

i framtiden kan utföras genom rutinkontakter mellan berörda myndigheter.

Mot denna bakgrund beslöt rådet på förslag av utskottet att betrakta rekommendationen

såsom för dess del slutbehandlad.

11. Övriga saker

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1959 angående

enhetlig utformning av exportdokument framgick, att samarbetet drivits

ganska långt. Det nordiska samarbetet på området har utgjort mönster

för ECE:s arbete med en teknisk handbok i handelsdokumentfrågor. På

nordisk basis har utarbetats motsvarande handbok, vilken är under tryckning.

På utskottets förslag beslöt rådet därför betrakta rekommendationen

såsom slutbehandlad.

Regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1962 angående

samarbete inom byggnadsforskningen utvisade, att det nordiska samarbetet

på ifrågavarande område pågår genom medverkan av ett flertal organisationer

och institutioner samt att verksamheten koordineras genom Nordiska

kommittén för byggnadsbestämmelser (NKB), som är ett samarbetsorgan

för de fem nordiska ländernas centrala husbyggnadsmyndigheter.

Ekonomiska utskottet underströk angelägenheten av en intensifiering

av arbetet med att förenhetliga normerna inom byggnadsområdet. Målsättningen

för verksamheten bör vara identiska kvalitetskrav på material

och byggnadsdelar, vilket i sin tur möjliggör likartade kontrollbestämmel
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

51

ser. Härigenom skulle en helt fri handel i Norden med byggnadsmaterial

bli möjlig. Detta skulle i sin tur möjliggöra produktion i större serier, ökad

konkurrens och ökad strukturrationalisering. Utskottet ansåg det därför

betydelsefullt att NKB erhåller ett ökat ekonomiskt stöd.

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg

i nordiskt samarbete under 1966 och presidiets rapport om dess verksamhet,

deltog vid årets session 28 olika talare med sammanlagt 37 inlägg.

Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick

under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsrådet

Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida

av herrar Cassel och Ohlin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition

kom en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt de ekonomiska samarbetsfrågorna

och då närmast frågan om nordiskt samarbete vid eventuellt

förestående förhandlingar med Europeiska ekonomiska gemenskapen.

Denna fråga berördes av samtliga svenska deltagare i generaldebatten.

Vidare behandlades i debatten åtskilliga kulturella spörsmål, bl. a. frågan

om svenska språkets ställning vid en skolreform i Finland. Även

några utrikespolitiska spörsmål togs upp såsom frågan om erkännande av

Tyska demokratiska republiken.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes

bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisor

för tidskriften valdes herrar Sundin och Björkman; till revisorssuppleant

valdes fru Ekendahl.

Rådet utsåg vidare fem medlemmar och fem suppleanter i styrelsen för

Nordiska kulturfonden för tiden 1967—1968. Från svensk sida invaldes fru

Segerstedt Wiberg med fröken Ranmark som suppleant. Rådet valde även

revisorer i fonden.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Oslo i februari 1968

med början å dag som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 3 april 1967 utdelades Nordiska rådets litteraturpris

för år 1967 till den norske författaren Johan Borgen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

Förteckninj

Rek. nr 1

Rek. nr 2

Rek. nr 3

Rek. nr 4

Rek. nr 5

Rek. nr 6

Rek. nr 7

Bilaga

g över de vid Nordiska rådets femtonde session i Helsingfors

antagna rekommendationerna

(Koordinerande land inom parentes)

Nordisk Råd henstiller til regjeringene

A. å utrede og unders0ge mulighetene for en trinnvis avskaffelse

eller lempning av krav om sserskilt tillåtelse (bevilling/lpyve/tillstånd)

for godstransport med lastebiler i og

mellom de nordiske land,

B. å utrede og underspke mulighetene for å lernpe restriksjonene

för akseltrykk/boggitrykk, kjpretpydimensjoner samt

totalvekt på de viktigste veger för gjennomgangstrafikken i og

mellom de nordiske land, etter en raskest mulig tempoplan,

C. å utrede og underspke mulighetene for iverksettelse av

ensartede bestemmelser om arbeidstid, kj0re- og hviletid samt

kontroll av slike bestemmelser, for visse grupper av tunge

motorvogner. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att företaga

en allsidig utredning om förutsättningarna för ett utökat nordiskt

samarbete på operakonstens område. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna att undersöka förutsättningarna för ett förenhetligande

av bestämmelserna om de ungas användande i arbete.

(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna att åstadkomma eu snabb och effektivt verkande gemensam

ordning för tillgodoseende av arbetarskyddet beträffande

maskiner, redskap och andra liknande tekniska anordningar.

(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

möjligheterna för vidgad nordisk forskning angående ungdomens

alkohol- och narkotikamissbruk samt den därmed sammanhängande

ungdomsbrottsligheten. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att införa liberala

och enhetliga bestämmelser för tillverkning av och

handel med ädelmetallarbeten. (Sverige)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt der på grundlag

af de afgivne betsenkninger og förslag s0ges tilvejebragt yderligere

ensartethed i den nordiske lovgivning om segteskabs

indgående og opl0sning, således åt i alle landene

I. regien om utroskabs retsvirkning sendres i overensstemmelse

med et i den norske komitébetaenkning an f pr te förslag,

hvorefter utroslcab opretholdes som slcilsmissegrund, samtidig

med åt retten får adgang til åt give separation i stedet för

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

53

Relc. nr 8

Rek. nr 9

Rek. nr 10

Rek. nr. 11

Rek. nr 12

Rek. nr 13

skilsmisse, nar hensynet til ffellesbprnene eller andre vaegtige

grunde taler for det,

II. denne regel også lsegges lil grund ved utroskab i separationdstiden,

samt

Ixl. Iristen lor skilsmisse efter forudgående retslig separation

saettes til 1 år. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utarbeta

förslag till en konvention mellan de nordiska länderna angående

upprätthållande av viss minimistandard rörande olika

sociala förmåner. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att komplettera

den nordiska konventionen av år 1955 om social trygghet med

ett stadgande om att nytillkommande förmåner inom ländernas

sociallagstiftning automatiskt utgår till medborgare från

grannländerna vid stadigvarande vistelse i förmånslandet.

(Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga

åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga

de nordiska ländernas lagstiftningar om pensionsförsäkring

såvitt avser dels fråga om tillgodoräknande av rätt till tilläggspension

vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat, dels

fråga om slopande av karenstid för rätt till ålderspension vid

flyttning till hemlandet, dels fråga om uttag av reducerad

ålderspension i ett land och därefter uttag av full pension i

annat land, dels ock fråga om reduktion av ålderspension, när

andra maken uppbär utländsk pension. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att vidtaga

åtgärder för att så långt möjligt samordna eller förenhetliga

de nordiska ländernas lagstiftningar om sjukförsäkring såvitt

avser dels fråga om sjukförsäkringens storlek och varaktighet,

dels fråga om sjuktransportkostnader, dels fråga om

sjukpenning vid vistelse utom landets gränser, dels ock fråga

om bosättningsbegreppet och därmed försäkringstillhörighet.

(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

I. framlägga förslag till ett avsevärt utbyggt nordiskt TVsamarbete

såväl med utgående från erfarenheterna av Nordvisionssamarbetet

som med beaktande av de nya möjligheter

den snabba tekniska utvecklingen kommer att erbjuda,

II. avlägsna hindren för en ökad sebarhet för TV-program

mellan de nordiska länderna, särskilt i fråga om dessas gränstrakter,

III. verka för att möjliggöra att Island aktivt kan taga del

i det nordiska TV-samarbetet. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne på baggrund af de

foreliggende betsenkninger og det norske departementsudkast

af s0ge gennemfprt ensartet nordisk lovgivning om erhvervelse

af I0s0re i god tro, der bortset fra tilfselde af tyveri, r0veri

eller voldelig tvang som udgangspunkt bygger på en almindelig

ekstinktionsregel.

Nordisk Råd henstiller endvidere, såfremt helt ensartede

regler iklce kan opnås i tilfnelde af tyveri, rpveri eller voldelig

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Rek. nr 1 i

Rek. nr lo

Rek. nr 16

Rek. nr 17

Rek. nr 18

Rek. nr 19

Rek. nr 20

Rek. nr 21

Rek. nr 22

Rek. nr 23

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

tvang, åt lovforslagene affattes på en sådan måde, åt man

ved retsanvendelsen i videst mulig omfång kommer til det

samme resultat. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna, att

I. framlägga förslag om avsevärt ökade medel för att stimulera

nordiskt samarbete mellan enskilda institutioner och forskare

i Norden samt utarbeta en plan för administreringen av

sagda medel,

II. avlägsna förekommande formella hinder för en livlig utbytes-,

studierese- och kontaktverksamhet mellan nordiska

forskare. (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge behovet

for og overveje indholdet af en beskyttelsesregel navnlig

i de tilfaslde, hvor aftale indgås eller bestilling afgives under

den ene parts uanmodede henvendelse på den anden parts

bopsel eller dermed ligestillet sted. (Danmark)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å utvikle et ngert

samarbeid om fredskorpsvirksomheten og utrede mulighetene

for felles rekruttering og felles ledelse av de enkelte prosj ekter.

(Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

förutsättningarna för ett förenhetligande av bestämmelserna

om befrielse för handikappade av tull- och andra avgifter vid

anskaffande av motorfordon. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder

för att samordna den medicinska utbildningen i de

nordiska länderna samt möjliggöra en aktiv insats av universitet

och högskolor samt deras medicinska fakulteter inom

ramen för den härför inrättade Nordiska federationen för medicinsk

undervisning. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

förutsättningarna för en samnordisk högre utbildning av sjuksköterskor.

(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga

åtgärder i syfte att möjliggöra ett effektivt samnordiskt utnyttjande

av dyrbar, specialiserad apparatur och utrustning

för forskning. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att gemensamt låta företaga en vetenskaplig studie av de

grundläggande värderingar som bildar underlag för fördelningen

av skattebördan mellan olika grupper i samhället och

för valet mellan olika sätt för skatternas uttagande,

II. att åstadkomma en förbättrad information och fastare

organiserad kontakt mellan länderna rörande planerade och

pågående utredningar på skatteområdet, genomförda lagändringar

m. in. (Danmark)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringerne å innfpre liberale

regler for toll- och avgiftsfri innfprsel av motorkjpretpy som

innfpres av den som har motorkjpretpyet registrert i hjemlandet

og tar arbeid i annet nordisk land. (Finland)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene

a) å fortsatt stptte opp om bestrebelsene for å nå fram til

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 133 år 1967

55

Rek. nr 24

Rek. nr 25

Rek. nr 26

Rek. nr 27

Rek. nr 28

Rek. nr 29

Rek. nr 30

Rek. nr 31

en bred europeisk markedsl0sning og samarbeide nserest mulig

under forberedelsene til og under eventuelle forhandlinger

heroin,

b) å legge sserlig vekt, uansett de enkelte nordiske lands

tilknytningsform, på å bevare det fri nordiske marked som er

oppnådd gjennom EFTA og å bevare mulighetene for fortsatt

å utvikle det nordiske samarbeid innenfor markedskonstellasjoner,

c) å holde Nordisk Råd eller dets organer lppende informert

om utviklingen i markedssituasjonen.

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å underspke mulighetene

for et system med felles konsulaere representanter

og som et fprste skritt, å innlede fors0ksvirksomhet med et

felles turistkonsulat. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande

— under rimelige hensyntagen til de selskaber, som driver

ruteflyvning — åt virke for indfprelse af ensartede bestemmelser

vedrprende charterflyvning og åt fastsaette disse bestemmelser

så liberale som muligt og tilfredsstillende ud fra

et sikkerhedssynspunkt. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verka för

ett ytterligare närmande av skolordningarna i de nordiska länderna

till varandra med särskilt beaktande av undervisningens

innehåll samt att, i syfte att effektivisera detta samarbete på

skolans område, ställa avsevärt ökade medel till förfogande

för pedagogisk forskning och försöksverksamhet. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och

Sverige att tillsätta ett permanent rådgivande och förslagsställande

samarbetsorgan med uppgift att verka för att underlätta

den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens utbildningsproblem.

(Sverige )

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige

snarest muligt åt udvide og styrke samarbjedet vedr0- rende en underspgelse af hele spprgsmålet om luftfartsforholdene

i 0resundsområdet. Dette kan eventuelt ske ved på

et passende tidspunkt åt nedssette en fselles arbejdsgruppe.

Regeringerne b0r give de regional og kommunale myndigheder

mulighed for åt deltage i disse underspgelser på en hensigtsmsessig

måde. De to regeringer b0r desuden under udredningsarbejdet

opretholde kontakt med de 0vrige nordiske regeringer.

(Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och

Sverige att genomföra förslaget till Europavägförbindelse mellan

Finland och Sverige med anknytning till Åland i enlighet

med arbetsgruppens förslag (NU 1966:5). (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,

Norge og Sverige, åt der spges opnået en bedre udnyttelse af

den eksisterende adgang for aeldre til åt rejse billigt i Norden.

(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att stödja och

utveckla ett nordiskt samarbete beträffande varudeklarationer,

som syftar till att nå fram till identiskt lika deklarationsnormer

i samtliga nordiska länder. (Danmark)

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670381

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.