Sök i Ratio Lex

Med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1968

1969-02-21 · 21 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1969:27, Med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

1

Nr 27

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för verksamheten

inom Europarådets ministerkommitté under

år 1968, given Stockholms slott den 21 februari

1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, till riksdagen

överlämna redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1968.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1968.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,

Gei jer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med

statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för verksamheten

inom Europarådets ministerkommitté under år 1968 och anför.

I resolution nr 319: 1966 om förbindelserna med de nationella parlamenten,

som behandlades i prop. 1967: 27, uppmanar Europarådets rådgivande

församling regeringarna att årligen lägga fram en rapport om verksamheten

i Europarådets ministerkommitté inför sina parlament. Kungl. Maj :t beslöt

den 23 februari 1968 med anledning av församlingens förslag att till riksdagen

överlämna en redogörelse för verksamheten i ministerkommittén under

år 1967 (skr 1968:23). Samtidigt upphörde det förfarande varigenom

Kungl. Maj:t varje år sedan år 1951 berett riksdagen tillfälle yttra sig över

vissa rekommendationer och resolutioner som rådgivande församlingen

antagit.

Syftet med den nya ordningen var i första hand att underlätta för riksdagens

ledamöter men även för statliga myndigheter, press och allmänhet att

följa Europarådets arbete på ministerkommittésidan. Redogörelsen kompletterar

den översikt av arbetet inom rådgivande församlingen som den svenska

parlamentariska delegationen hos församlingen lämnar riksdagen.

En redogörelse för verksamheten under år 1968 har utarbetats inom utrikesdepartementet

i samråd med övriga berörda departement och torde få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Jag vill i detta sammanhang göra några allmänna kommentarer om europarådsarbetet.

Ministerkommittén och dess olika expertkommittéer arbetar efter de riktlinjer

som anges i rådets arbetsprogram. Det senaste arbetsprogrammet, som

antogs av ministrarna vid det 42 :a mötet den 6 maj 1968, är det hittills mest

omfattande. Mer än 240 olika arbetsuppgifter inom bl. a. rätts-, social-, hälsovårds-,

kultur-, utbildnings- och miljövårdsområdena inskrevs slutgiltigt av

ministerkommittén i programmet för åren 1968 och 1969. Arbetsprogrammet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

som fått namnet »Människan i det europeiska samhället», är vid sidan av de

allmänpolitiska frågor, som regeringarna eller rådgivande församlingen aktualiserar,

grundvalen för ministerkommitténs diskussioner och beslut.

Jag vill särskilt framhålla att det är inte minst genom rådgivande församlingens

betydelsefulla och intresseväckande insatser för att stimulera regeringssamarbetet

som europarådsverksamheten får sin särprägel. Rådgivande

församlingen antog exempelvis vid sitt möte den 1 februari 1968 rekommendation

nr 516 om Europarådets arbetsuppgifter och framtid vari europarådsarbetet

analyseras från delvis nya utgångspunkter. En rad förslag läggs

fram avsedda att på lång sikt ytterligare förbättra det tekniska samarbetet

bl. a. genom att de europeiska fackministrarnas konferenser inordnas i europarådsverksamheten

med möjlighet för rådgivande församlingen att utan

omgång via ministerkommittén ta kontakt med fackministrarna.

Rådgivande församlingens rekommendation har besvarats av ministerkommittén,

«om bl. a. framhåller att, om Europarådets uppgifter som mellanstatlig

organisation skall kunna fullföljas på bästa sätt, är det väsentligt

att ett organ samordnar verksamheten och genom sin kontroll ser till att

ansvaret ej sprids vilket skulle kunna vara till men för effektiviteten och samordningen.

Ministerkommittén avser att fortsätta sina studier av de frågor

som berörs i församlingens rekommendation bl. a. genom att närmare undersöka

några av expertkommittéernas uppgifter. Från svensk sida har i ministerkommittén

vid flera tillfällen framhållits att församlingens förslag

förtjänar att allvarligt övervägas. Tillsammans med Danmark och Norge

har Sverige bl. a. sökt verka för att rekommendationen överlämnas för yttrande

till några av ministerkommitténs expertkommittéer — i första hand

kommittén för samarbete på det rättsliga området (CGJ) — innan svar

lämnades församlingen. De nordiska staterna lyckades emellertid ej få majoritet

för detta förslag i ministerkommittén.

De möten, som de europeiska justitie- resp. utbildningsministrarna nu

arrangerar, är såtillvida knutna till Europarådet som generalsekretariatet

utgör dessa konferensers sekretariat. Dessa möten kommer att fortsätta att

äga rum med regelbundna mellanrum. Under året har ministerkommittén

dessutom fattat beslut om en ad hoc-konferens för ministrar ansvariga för

regionplanering samt en konferens för ministrar ansvariga för bl. a. byggnads-

och fornminnesvård. Frågan om att hålla en socialministerkonferens

studeras f. n. av den sociala kommittén.

Beträffande arbetsprogrammet i övrigt vill jag framhålla att kommunoch

regionfrågornas ökade betydelse i europarådsarbetet markeras bl. a. genom

att dessa frågor i det nya arbetsprogrammet tas upp som ett av huvudområdena

i programplaneringen. Miljövårdsfrågorna har ju redan tidigare

haft en framskjuten plats i europarådsverksamheten. Den informationskampanj

om vattenvårdsfrågorna, som rådet bedriver i anslutning till frågan om

antagande av den europeiska vattenvårdsstadgan, liksom beslutet att arran
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

gera en europeisk naturvårdskonferens och ett särskilt naturvårdsår 1970

understryker ytterligare att dessa frågor får en allt större betydelse i det

europeiska samarbetet. En svensk nationalkommitté för det europeiska naturvårdsåret

har tillsatts.

Från ministerkommitténs sida har vid flera tillfällen uttryckts förhoppningen

att även de östeuropeiska staterna skall finna det lämpligt och möjligt

att deltaga på vissa områden av det mellanstatliga expertsamarbetet. Vid

ett möte med ministerkommitténs ställföreträdare den 1—5 april 1968 bekräftades

ministerkommitténs beslut den 10 december 1964 om förbindelserna

med andra stater vilket innebär att generalsekreteraren är bemyndigad

att inom ramen för sitt mandat i positiva former besvara förfrågningar från

östeuropeiska stater. Ministerkommittén betonar att den är angelägen att

undersöka alla möjligheter för att underlätta för andra europeiska stater,

som uttryckt sitt intresse för saken, att deltaga i sådan verksamhet inom

Europarådet som i princip är öppen för icke-medlemsstater. Strävandena efter

avspänning mellan Väst- och Östeuropa led ett avbräck genom den militära

interventionen i Tjeckoslovakien som ministerkommittén vid sitt möte

den 13 december 1968 fördömde såsom oförenlig med principen om nationernas

frihet. Ministerkommittén underströk emellertid samtidigt att beslutet

från år 1964 stod fast och att man fortfarande ansåg att tekniskt expertsamarbete

med icke-medlemsstater i Europa var ett medel att förbättra förbindelserna

med alla stater på basis av ömsesidigt intresse och en allvarlig

och realistisk önskan om en nödvändig avspänning.

Den fortsatta marknadssplittringen i Europa utgör en annan faktor som

påverkat ministerkommitténs arbete. Visserligen spelar de handelspolitiska

frågorna ej samma roll på ministerkommittéplanet som i rådgivande församlingen,

men ovissheten om den kommande utvecklingen i det västeuropeiska

ekonomiska samarbetet har utan tvekan inverkat även på planeringen av

Europarådets arbetsprogram. Rådgivande församlingens och EFTA-parlamentarikernas

sessioner liksom församlingens gemensamma möte med EECparlamentet

utgör emellertid goda tillfällen till debatt och opinionsbildning i

marknadsfrågan.

Även när det gäller Greklandsfrågan har de klara uttalanden som rådgivande

församlingen gjort påverkat opinionen i Europa och utgjort ett

värdefullt underlag för bl. a. svenska regeringens ställningstaganden till den

grekiska situationen. Förhoppningarna om en snar återgång till normala

parlamentariska förhållanden i Grekland och respekt för mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter har ej infriats. Det slutna förfarandet inför

europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Greklandsfrågan,

som äger rum till följd av Sveriges, Danmarks, Norges och Nederländernas

anmälan av den grekiska regimen, har sedan kommissionen i januari

1968 förklarat sig behörig att ta upp frågan fortsatt med bl. a. vittnesförhör

i Strasbourg. Beslutet att anhängiggöra Greklandsfrågan hos kommis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

5

sionen för de mänskliga rättigheterna har rönt uppskattning inte minst från

rådgivande församlingens sida. Det är min förhoppning att detta tidskrävande

rättsliga förfarande, som på många sätt utgör inte blott ett

kraftprov för kommissionen för de mänskliga rättigheterna utan även en

prövosten för Europarådet som sådant och de idéer om demokratiska värden

och mänskliga rättigheter som organisationen grundas på, skall kunna avslutas

under år 1969. Det bör härvid erinras om att i detta fall ministerkommittén

sannolikt kommer att i sista hand få ta ställning till kommissionens

rapport i enlighet med bestämmelserna i konventionen.

På ministerkommittéplanet har den grekiska situationen emellertid redan

varit föremål för diskussion. Den förtroliga karaktären på ministerkommitténs

möten gör det inte möjligt att lämna en fullständig redogörelse. Jag vill

emellertid framhålla att möjligheterna att lämna klara och entydiga svar på

församlingens olika förslag i Greklandsfrågan givetvis försvåras av kravet

på enhällighet i ministerkommittén i dessa frågor.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t delger riksdagen den inom utrikesdepartementet

upprättade redogörelsen för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1968.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

lf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 27

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

Bilaga

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1968

I. Ministerkommittémöten

Ministerkommittén har sammanträtt två gånger under år 1968 — den

6 maj i Strasbourg och den 13—14 december i Paris.

1. Det 42: a ministermötet i Strasbourg

Den svenska delegationen vid det 42: a mötet stod under ledning av statsrådet

Sven-Eric Nilsson. I delegationen ingick även Sveriges ständiga ombud

hos Europarådet, ambassadör Sven Backlund och biträdande utrikesrådet

Marc Giron.

På dagordningen stod bl. a. den europeiska integrationsfrågans politiska

aspekter, Europarådets arbetsprogram, förbindelserna med utomstående

stater samt förbindelserna mellan Europarådet och FN.

a) Den europeiska integrationsfrågans politiska aspekter

Under denna dagordningspunkt lämnades sedvanliga rapporter för utvecklingen

inom EEG och EFTA sedan rådets ministermöte i december

1967.

Den franske jordbruksministern Faure framhöll i sin rapport över utvecklingen

inom EEC bl. a. att ministerrådet studerat de problem som sammanhängde

med ansökningarna om medlemskap från Storbritannien, Danmark,

Norge och Irland liksom Sveriges begäran om förhandlingar. De frågeställningar

som dessa framställningar gav upphov till måste ytterligare studeras.

Det var därför omöjligt att på nuvarande tidpunkt lämna utförligare

informationer om EEC:s inställning.

Den brittiske delegaten lord Chalfont redogjorde för samarbetet inom

EFTA. Han underströk särskilt att huvudvikten i samarbetet nu låg i att

söka undanröja de icke-tariffära handelshindren.

Den danske utrikesministern Hartling lämnade en orientering om de nordiska

statsministrarnas möte i Köpenhamn i april år 1968. I samband med

mötet hade behovet av ökat politiskt och ekonomiskt samarbete i Norden

understrukits. De nordiska statsministrarna hade beslutat att det ekonomiska

samarbetet i Norden skulle bli föremål för utredningar i syfte att för

regeringarna framlägga förslag till ett mer omfattande nordiskt samarbete

på ett flertal områden. De beslut som hade fattats vid mötet berörde samtliga

nordiska stater med undantag av Island.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts skrivelse nr 27 år 1969

7

b) Arbetsprogrammet

Frågan om att utarbeta ett särskilt arbetsprogram för Europarådet väcktes

år 1964. Efter utredningar inom sekretariatet uppdrog ministerkommittén

i maj år 1965 åt generalsekreteraren att utforma ett årligt arbetsprogram.

Vid ministerkommitténs möte i maj 1966 antogs det första programmet,

som fick titeln »Människan i det europeiska samhället». Det är uppdelat

i sju avsnitt: ekonomiska, juridiska, sociala, hälsovårds-, miljö-, utbildnings-

samt kultur- och ungdomsfrågor. Vid det 42 :a ministermötet antogs

Europarådets arbetsprogram för åren 1968 och 1969.

Generalsekreterare Smithers inledde debatten med att lämna en översikt

för europarådsarbetet. Han framhöll bl. a. att endast begränsade framsteg

gjorts i förbindelserna med Östeuropa. Man kunde emellertid förmoda att

kontakterna hade en viss psykologisk effekt för öst-västsamarbetet i Europa.

Vid sidan av östsamarbetet hade de nu väl etablerade kontakterna med

Förenta Nationerna inneburit att rådets politiska ställning i Europa och

organisationens plats bland övriga internationella organisationer fastlagts.

Generalsekreteraren beklagade emellertid att ingen regering på allvar undersökt

möjligheten av att Europarådet skulle kunna lämna ett viktigt

politiskt bidrag för att övervinna splittringen i Europa. De teknologiska

samarbetsproblemen borde lämpa sig väl för en internationell organisation

av Europarådets typ. Smithers föreslog att en arbetsgrupp bestående av generalsekreterarna

i de närmast berörda internationella organisationerna i

Europa skulle tillsättas för att analysera dessa problem. Arbetsgruppens

resultat skulle bilda utgångspunkt för en rapport om på vilket sätt varje

organisation kunde lämna sitt bidrag för att lösa de teknologiska problemen.

Den norske arbetsministern Seip betonade i ett kort inlägg den norska regeringens

intresse av att kommun- och regionfrågor fick en framträdande

plats i det europeiska samarbetet.

Statsrådet Nilsson stödde de norska tankegångarna och uttalade vidare

den svenska regeringens uppskattning av arbetsprogrammet. Han framhöll

att generalsekreterarens förslag om samarbetet i Europa skulle studeras med

intresse.

c) Förbindelserna med utomstående stater

Under denna dagordningspunkt redogjorde ett flertal ministrar för utvecklingen

av de bilaterala förbindelserna med staterna i Östeuropa. Även

frågan om formerna för de östeuropeiska staternas deltagande i europarådsverksamheten

berördes i några inlägg.

Statsrådet Nilsson hänvisade i sitt anförande till det uttalande som utrikesminister

Nilsson gjort vid ministerkommitténs decembermöte. Utrikesministern

hade då betonat att han funnit de bilaterala kontakterna med de östeuropeiska

staterna nyttiga och uppmuntrande.

Den svenska regeringen avsåg att fortsätta att på detta sätt bidraga till

ansträngningarna att främja närmare samarbete mellan Öst- och Västeuropa.

De samtal som Sverige fört med regeringsrepresentanter från Östeuropa under

den senaste tiden hade speglat de förändringar som med olika styrka

nu ägde rum i Östeuropa. Ett tydligt intresse hade markerats från östsidan

för bättre och vidare förbindelser med Västeuropa framför allt på bilateral

basis, fortsatte statsrådet Nilsson.

Han framhöll vidare att Sverige nyligen vidtagit åtgärder för att liberali
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

sera handeln med COMECON-området. De östeuropeiska staterna hade nu

nästan samma exportmöjligheter till Sverige som andra länder utanför

EFTA-området. I detta sammanhang var det dock viktigt att betona att vilket

intresse de socialistiska staterna än hade av bättre förbindelser med

Västeuropa var de inte beredda att uppnå detta till priset av försämrade förbindelser

med andra socialistiska stater och särskilt Sovjetunionen. Det

var därför angeläget att ingenting gjordes som kunde missförstås eller

feltolkas som ett försök att ändra styrkebalansen på den europeiska

kontinenten. Västeuropas huvudmål var givetvis bättre förbindelser

med samtliga socialistiska stater. Det var lättare att åstadkomma fruktbara

kontakter med de östeuropeiska staterna på bilateral väg. Man kunde förmoda

att denna tendens skulle fortsätta ännu en lång tid. Bl. a. av den anledningen

var den svenska regeringen tveksam till förslagen att europarådsstaterna

skulle framträda som en särskild grupp inom FN. På svensk sida

trodde man inte heller att en institutionalisering av de ganska blygsamma

öst-västkontakterna inom den s. k. tiogruppen var en framkomlig väg.

Statsrådet Nilsson föreslog avslutningsvis att generalsekreteraren och ministerkommittén

i den nuvarande ovissa situationen inte skulle avvika från

den handlingslinje man hittills följt i förhållande till Östeuropa.

Ministerkommittén beslöt att uppdraga åt generalsekreteraren att i samråd

med ställföreträdarna framlägga en lista med aktuella arbetsuppgifter inom

Europarådet som kunde anses särskilt intressera de socialistiska staterna.

d) Förbindelserna mellan Europarådet och FN

Diskussionen ägnades samarbetet mellan europarådsstaterna i FN och de

eventuella möjligheterna att förbättra detta. Den österrikiske utrikesministern

Waldheim föreslog att ministrarna skulle instruera sina ombud i FN

att allvarligt undersöka möjligheterna att ha regelbundna åsikts- och informationsutbyten

inom den s. k. västeuropeiska gruppen.

2. Det 43: e ministermötet i Paris

I den svenska delegationen, som leddes av kabinettssekreterare Ole

Jödahl, ingick Sveriges ständiga ombud hos Europarådet, ambassadör Sven

Backlund samt utrikesråden Love Kellberg och Wilhelm Wachtmeister.

Sedan den nyvalde biträdande generalsekreteraren italienaren S. Sforza

avlagt stadgeenlig ämbetsförsäkran, behandlades bl. a. förbindelserna med

utomstående stater, problem förbundna med den teknologiska utvecklingen,

den europeiska integrationens politiska aspekter och förbindelserna

mellan Europarådet och FN.

a) Förbindelserna med utomstående stater

Genomgående konstaterades att vad som skett i Tjeckoslovakien i augusti

inneburit ett allvarligt avbräck i Europarådets strävanden alltsedan

1964 att öppna dörren för ett närmare samarbete med länderna i Östeuropa.

Eftersom samtliga medlemsländers regeringar tidigare inför skilda

fora fördömt aktionen såsom ett brott mot principen om nationernas oavhängighet

och en allvarlig störning av avspänningsprocessen i Europa,

blev inläggen i denna del huvudsakligen en upprepning av kända ställningstaganden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1069

9

Generalsekreterare Smithers redogjorde för sina kontakter med företrädare

för öststaterna. I fråga om de konkreta kontakterna hade han intrycket

att händelserna i Tjeckoslovakien i stort inte haft någon inverkan på

frekvensen av framställningar om upplysningar rörande Europarådets verksamhet.

Kontakterna med professorer och andra specialister hade i stort sett

fortsatt i oförändrad omfattning under hösten.

Kabinettssekreterare Jödahl konstaterade att det första sovjetiska påståendet

om att invasionen skett på anmodan av tjeckoslovakiska myndigheter

snart hade fått uppges. Senare förklaringar syntes tyda på att sovjetregeringen

med rätt eller orätt fruktat att liberaliseringsvågen inte skulle

kunna kontrolleras av kommunistpartiet. Denna bedömning syntes ha

motiverat interventionen. Frågan hade emellertid ställts om aktionen endast

var en förevändning för ett mera omfattande utspel mot väst. I ljuset

av den senaste tidens flottrörelser i Medelhavet hade interventionen

på en del håll bedömts som offensiv snarare än defensiv. Enligt den

svenska regeringens uppfattning fanns klara indikationer på att de sovjetiska

åtgärderna hade defensiv karaktär för att bevara och konsolidera

status quo. Det var också uppenbart att sovjetregeringen fruktat att frihetssträvandena

skulle sprida sig till andra kommunistiska stater. I sammanhanget

hade en ny doktrin, om rätt att intervenera i ett annat kommunistland,

förts fram.

Vilka slutsatser borde demokratierna i Europa draga av det inträffade?

Enligt den svenska regeringens mening krävdes å ena sidan ökad uppmärksamhet

med anledning av den oro som alltjämt rådde inom östblocket. Å

andra sidan var det ytterst angeläget att förhindra en återgång till det kalla

krigets dagar. Det fanns redan tecken på att ryssarna önskade återupptaga

den avbrutna dialogen. Att undandraga sig detta skulle inte gagna någon

utan snarare vålla de mindre och svagare länderna skada. Herr Jödahl erinrade

om att Sveriges utrikesminister i FN hade fäst uppmärksamheten på

invasionens skadliga återverkningar på öst-västförbindelserna men samtidigt

understrukit vikten av fortsatta strävanden mot avspänning. Det var den

svenska regeringens förhoppning att alla kunde förena sig härom. Europarådet

kunde spela en konstruktiv roll för att uppnå detta mål, slutade herr

Jödahl.

Ministrarna fastslog att det är realistiskt och önskvärt att fortsätta

kontakterna på sådana tekniska, ekonomiska och kommersiella områden,

som inte direkt berör de politiska problemen. Naturligtvis måste man

alltid noga följa den sovjetiska politikens utveckling och följaktligen inte

försumma säkerhetsaspekterna. Men för att uppmuntra de tendenser som

gör sig gällande i öst bör man lämna dörren öppen för fortsatt samarbete.

Vad som skedde i Tjeckoslovakien i början av 1968 visar att Östeuropa

befinner sig i ett tillstånd av förändring. Europarådets politik har stimulerat

de stämningar i öststaterna som varit positiva till samarbete. Rådet

bör därför fortsätta den politik som drogs upp 1964 och vars handhavande

generalsekreteraren skött såväl effektivt som med klok försiktighet.

b) Problem förbundna med den teknologiska utvecklingen

Generalsekreterare Smithers presenterade en interimistisk rapport rörande

resultatet av de kontakter han — på grundval av mandat från 42:a

ministermötet — haft med företrädare för olika internationella organisationer,

som sysslar med vetenskapliga och teknologiska frågor. Genom

dessa hade han styrkts i sin uppfattning att ett inventarium, av rent in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

formativ karaktär, omfattande all den verksamhet på nämnda områden

som bedrevs av det 25-tal organisationer vari Europarådets medlemmar

deltog, hade en mycket angelägen uppgift att fylla. För närvarande existerade

ingen sådan samlad bild av det arbete, som pågick inom internationella

organisationer på de vetenskapliga och teknologiska områdena

och därmed sammanhängande frågor av legal, undervisnings- och social

natur. Smithers underströk att denna översikt på intet sätt var avsedd

att ersätta regeringarnas politiska planering. Vidare stod arbetet härmed

ingalunda i konflikt med den utredningsverksamhet som pågick inom

EEC eller innebar något dubbelarbete i förhållande till OECD:s analyser

av speciella problem. Slutligen betonade han att avsikten inte var att

försöka få Europarådet att befatta sig med viktigare projekt på de vetenskapliga

och teknologiska områdena, utan endast att förse regeringarna

med ett arbetsdokument till hjälp vid beslut om deltagande i och finansiering

av arbetet i 25 organisationer, till vilka de europeiska regeringarna

anslog i runt tal 350 miljoner dollar.

Ministerkommittén beslöt enhälligt uppdraga åt generalsekreteraren att

fortsätta sitt förberedelsearbete i syfte att avge en mer detaljerad rapport

vid nästa ministermöte.

c) Den europeiska integrationen samt vissa GATT-problem

Traditionellt avges vid ministermötena redogörelser för utvecklingen

inom EEC och EFTA. Med denna dagordningspunkt förenades vid detta

möte vissa problem som aktualiserades vid den i november avhållna 25 :e

GATT-sessionen. Till grund för diskussionen härvidlag låg ett memorandum,

upprättat av GATT-sekretariatet, vari de viktigaste konklusionerna

från GATT-sessionen redovisades.

Den italienske generaldirektören Ga ja redogjorde i allmänna drag för

utvecklingen inom EEC sedan föregående ministermöte.

Den österrikiske utrikesministern Waldheim ägnade sin redogörelse för

utvecklingen inom EFTA huvudsakligen åt problem som berörde förhållandet

mellan de båda marknadsorganisationerna.

d) Förbindelserna mellan Europarådet och FN.

Denna fråga hade kort före mötet tagits upp på begäran av utrikesminister

Waldheim, som anknöt till sitt anförande vid det 42 :a mötet.

Han uttryckte tillfredsställelse med generalsekreterare Smithers’ besök i

New York, varvid Europarådets verksamhet gjorts bättre känd. Han pläderade

för ett närmare utbyte av informationer mellan Europarådets

representanter i FN vilket skulle öka gruppens inflytande.

II. Beslut m. m. av ministerkommitténs ställföreträdare

Enligt ministerkommitténs procedurregler utser varje minister en ställföreträdare.

Ställföreträdarna sammanträder och beslutar i ministerkommitténs

namn då denna ej är samlad. Beslut, som fattas av ställföreträdarna,

har samma giltighet och innebörd som ministerkommitténs egna

beslut.

Ställföreträdarna har under året haft tio möten. Varje möte har pågått

omkring en vecka. Som Sveriges ombud har ambassadör Sven Backlund

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

11

och som biträdande ombud departementssekreterare Jan af Sillén fungerat.

Det är ej möjligt att inom ramen för denna redogörelse lämna en

detaljerad förteckning över alla beslut som fattats av ställföreträdarna

under denna period. I det följande redogörs emellertid för behandlingen

av vissa allmänpolitiska frågor samt viktigare rätts-, social-, hälsovårds-,

kultur-, utbildnings- och miljöfrågor.

1. Allmänpolitiska frågor

a) Greklandsfrågan

(i) I rekommendation 511 om läget i Grekland, som antogs av rådgivande

församlingen i januari år 1968, uppmanas ministerkommittén att

föreslå medlemsregeringarna att på allt sätt samordna sin hållning till

den nuvarande grekiska regimen. Medlemsregeringarna uppmanas vidare

att använda allt sitt inflytande för att säkerställa att Grekland utan dröjsmål

återvänder till en regim som är demokratisk och parlamentarisk till

sin karaktär och som respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande

friheter. Slutligen uppmanas regeringarna att tillse att den nuvarande

grekiska regimen respekterar de åtaganden som den gjort beträffande antagandet

och tillämpningen av en demokratisk författning liksom att ikraftträdandet

av författningen skall följas av fria val vid tidigast möjliga tidpunkt.

I sitt korta svar framhåller ministerkommittén att den har övervägt

rekommendationen men att den beklagar att behöva informera församlingen

att den ej lyckats enas om den åtgärd som bör vidtagas i anledning av

församlingens förslag.

(ii) Vid det 171 :a mötet med ministerkommitténs ställföreträdare den

27—30 maj 1968 gjorde den danske representanten ett uttalande om

George Papandreou och Panayotis Kanellopoulos som då på nytt satts i

liusarrest.

Den danske representanten önskade mot bakgrunden av de ideal, som

samarbetet i Europarådet grundade sig på, ge uttryck för sin regerings

förhoppning att de inskränkningar i rörelsefriheten, som dessa båda statsmän

ålagts, snarast skulle upphöra.

Den svenske representanten stödde det danska uttalandet. Han framhöll

att det var svenska regeringens förhoppning att den grekiska regeringen

skulle förstå den vädjan som gjordes och inte minst av humanitära skäl

undanröja de restriktioner i rörelsefriheten som ålagts de båda f. d. statsministrarna.

b) Rekommendationer från den rådgivande församlingen

Vid ställföreträdarnas möten har ett stort antal rekommendationer och

andra beslut, som antagits av rådgivande församlingen, behandlats. Bland

de svar på rekommendationer av allmänpolitiskt innehåll, som avgetts till

församlingen, märks följande.

(i) Rekommendation 499 om de vetenskapliga och teknologiska aspekterna

av utvidgningen av Gemensamma marknaden

I rekommendation 499 antagen under församlingens septembersession

1967 uppmanas ministerkommittén bl. a. att vidtaga nödvändiga åtgärder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

för att trygga att hög prioritet ges i en utvidgad gemenskap åt åtgärder

för att säkerställa en gemensam europeisk vetenskaplig och teknologisk

forskningspolitik inklusive ett inköpsåtagande beträffande gemensamma

projekt. Ministerkommittén uppmanas vidare alt uppmuntra bildandet av

multinationella industrikonsortier baserade på vetenskaplig forskning i

syfte att främja en mer effektiv produktion och försäljning av teknologiska

produkter i och utanför Europa.

I sitt svar till församlingen noterar ministerkommittén den vikt som

fästes vid problem sammanhängande med den vetenskapliga och teknologiska

forskningen inom Gemenskaperna. Vid de Europeiska gemenskapernas

råds 11 :e session i oktober 1967 hade man begärt utredning bl. a. om hur

utomstående europeiska stater skulle kunna beredas tillfälle att deltaga i

åtgärder och samarbete på detta område. Den 13 november 1967 hade

vidare den brittiske premiärministern framlagt vissa förslag för att främja

europeiskt teknologiskt samarbete inom ramen för en gemensam marknad

fri från tullar och andra handelshinder. Ministerkommittén betonar

slutligen vikten av att man med alla medel söker stärka Europas vetenskapliga

och teknologiska potential.

(ii) Rekommendation 522 om Europas ekonomiska problem

I rekommendation 522, som antogs under församlingens majsession 1968,

uttalar församlingen sin förhoppning att EEG skall öppna förhandlingar

med de stater som ansökt om medlemskap. Församlingen uttalar vidare

sin uppskattning av de brittiska och amerikanska ansträngningarna att

lösa betalningsbalansproblemen och de europeiska staternas förslag att

påskynda genomförandet av de tullsänkningar som beslutats i Kennedyrundan.

Man betonar slutligen behovet av en genomgripande reform av

det internationella valutasystemet. Mot denna bakgrund uppmanas ministerkommittén

att föreslå regeringarna i EEC att fortsätta konsolideringen

av sin ekonomiska gemenskap och att utsträcka den till att även omfatta

de vetenskapliga och teknologiska områdena liksom det industriella fältet

och valutafrågorna. Ministerkommittén bör vidare uppmana alla regeringar

som är intresserade av Gemenskapens utvidgning att arbeta för ett

närmande mellan Gemensamma marknaden och de medlemssökande staterna

på de kommersiella och industriella områdena samt när det gäller

valutapolitiken. De europeiska stater som har ett permanent överskott i

sin betalningsbalans bör uppmanas att föra en politik som bäst kan lösa

de svårigheter som uppstått genom bristen på jämvikt i Förenta staternas

betalningsbalans. Slutligen bör ministerkommittén uppmana de europeiska

medlemmarna av »tiogruppen» att enas om en gemensam linje när det

gäller genomförandet av en reform av det internationella valutasystemet.

I sitt svar framhåller ministerkommittén bl. a. att man beslutat att översända

rekommendationen för kännedom till medlemsregeringarna. Kommittén

konstaterar att rekommendationen behandlar ett stort antal problem

av grundläggande betydelse för den framtida integrationen inom

Europa, men till vars lösning Europarådets medlemsstater har olika förslag.

Dessa åsiktsskillnader hade klart kommit till uttryck i diskussionen

hos ministerkommitténs ställföreträdare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 196!) 13

(iii) Rekommendation 528 om Europarådets förbindelser med Förenta

Nationerna

I rekommendation 528, som antogs av församlingens ständiga utskott i

juli 1968, uppmanas ministerkommittén att genom sin ordförande säkerställa

att Europarådet är representerat vid FN under generalförsamlingens

sessioner. Ordföranden bör vidare sammankalla medlemsstaternas ständiga

representanter i FN till möten under generalförsamlingens sessioner. Europarådets

generalsekreterare bör slutligen under sessionerna representeras

av åtminstone en högre tjänsteman från sekretariatet, som dels skall upprätthålla

kontakten med FN:s generalsekreterare, dels bistå ordföranden

i Europarådets ministerkommitté i hans kontakter inom FN.

I sitt svar till församlingen anför ministerkommittén att man delar församlingens

uppfattning om vikten av att Europarådet kan göra en meningsfull

insats i FN :s arbete. Det är därför väsentligt att man vidtager åtgärder för

att åstadkomma denna samordning. Ministerkommittén anser emellertid att

det inte för närvarande finns något behov av att institutionalisera dessa åtgärder

på det sätt som föreslås av församlingen. Genom att uppmana ordföranden

att representera Europarådet i New York kunde ministerkommittén

givetvis bidraga till att göra organisationen bättre känd i FN, men detta

borde inte behöva vara ett permanent arrangemang utan beslut härom

kunde fattas av ministerkommittén då behov uppstod. Ministerkommittén

framhåller vidare att det sedan några år är praxis att möten med europarådsstaternas

representanter i FN arrangeras i samband med generalsekreterarens

årliga besök i New York. Om ytterligare möten erfordras kan sådana

sammankallas vid vilken tidpunkt som helst av representanten för ministerkommitténs

ordförande i enlighet med ministerkommitténs resolution (54)

16. Ingenting hindrar generalsekreteraren att sända en högre tjänsteman

att representera honom i New York, om diskussionen på någon särskild

punkt i dagordningen kan ha speciellt intresse för Europarådet. En sådan

praxis har i själva verket redan genomförts. Ministerkommittén påminner

dock om att debatterna i generalförsamlingen inte alltid är av direkt intresse

för Europarådet. Slutligen framhåller ministerkommittén att en stor del av

det arbete som utföres på olika tekniska områden sker utanför New York.

Europarådet har gjort sitt bästa för att försöka följa detta arbete så nära

som möjligt särskilt när det gäller det arbete som sker i Geneve. Generalsekreteraren

har överenskommit med FN:s generalsekreterare att en tjänsteman

från sekretariatet skall representera generalsekreteraren i Geneve för

att upprätthålla den nödvändiga kontakten med FN:s arbete och projekt.

2. Rättsfrågor

a) Konventioner m. m.

(i) Sverige tillträdde den 1 februari 1968 den europeiska konventionen om

inbördes rättshjälp i brottmål den 20 april 1959 (prop. 1961:48, 1LU 29,

Rskr 190).

(ii) Sverige undertecknade den 7 juni 1968 den europeiska konventionen

om slopande av legalisering av handlingar som upprättats av diplomatiska

eller konsulära tjänstemän. Konventionen skall ratificeras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

Med legalisering förstås enligt konventionen sådan åtgärd, varigenom en

namnunderskrifts riktighet eller undertecknarens egenskap intygas, liksom

intygande av äkthet hos sigill eller stämpel som anbringas på en handling.

Under konventionen faller däremot inte intyg om undertecknares behörighet

eller om handlings giltighet.

Konventionen är tillämplig dels på handlingar, som upprättats av fördragsslutande

stats diplomatiska eller konsulära tjänstemän, dels på officiella

intyg, som av sådana tjänstemän anbringats på andra handlingar än

nyss sagts, dels på sådana tjänstemäns bestyrkande av namnunderskrift på

sistnämnda slag av handlingar.

Fördragsslutande stat skall slopa alla krav på legalisering av handlingar

som omfattas av konventionen och se till att dess myndigheter i sådana fall

inte utför legaliseringar.

(iii) Sverige undertecknade den 7 juni 1968 den europeiska konventionen

angående upplysningar om innehållet i utländsk rätt. Konventionen, som

skall ratificeras, har utarbetats av en expertkommitté under Europarådets

kommitté för samarbete på det rättsliga området. Genom konventionen upprättas

ett system, avsett att underlätta för judiciella myndigheter i fördragsslutande

stat att erhålla upplysningar om rättsregler i annan sådan stat.

Upplysningar skall enligt konventionen lämnas om rättsregler på civiloch

handelsrättens områden, om rättegångsförfarandet på dessa områden

samt om domstolsorganisationen.

Särskilda sambandsorgan förutses bli upprättade med uppgift att mottaga

1 ramställningar om upplysningar från annan fördragsslutande stat och från

en stats egna judiciella myndigheter samt att översända framställningar och

svar till den andra staten.

Framställning om upplysningar skall alltid härröra från judiciell myndighet

och får göras endast när rättsligt förfarande inletts. Myndigheten är inte

bunden av de upplysningar som lämnas i svaret.

Som regel skall svaret på en framställning upprättas av ett statligt organ

och utan kostnad för den stat som gjort framställningen. Under vissa i konventionen

angivna omständigheter kan dock en framställning överlämnas till

en enskild organisation eller jurist. Kan i sistnämnda fall kostnader antagas

uppstå, skall samtycke till åtgärden begäras från den myndighet från vilken

framställningen härrör. Denna myndighet skall även underrättas om de

sannolika kostnaderna.

En stat kan vägra att behandla en framställning om upplysningar, om

dess intressen beröres av den tvist som föranlett framställningen eller om

staten anser att svaret kan kränka dess suveränitet eller medföra fara för

dess säkerhet.

liv) Den 26 juni 1968 tillträdde Sverige den europeiska konventionen om

adoption av barn den 24 april 1967 (prop. 1968: 114, 1LU 31, Rskr 227).

(v) Sverige undertecknade den 26 juni 1968 den europeiska konventionen

om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser

i fall av flerfaldigt medborgarskap den 6 maj 1963. Konventionen

har på uppdrag av ministerkommittén utarbetats av en expertkommitté bestående

av representanter för flertalet av rådets medlemsstater. Enligt direktiven

skulle kommittén undersöka möjligheten att inom Europarådets

ram sluta en konvention enligt de linjer som dragits upp i rådgivande församlingens

rekommendation 164.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

I prop. 1968: 128 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen alt godkänna konventionen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 december 1968, nr 395, anmält att

propositionen bifallits beslöt Kungl. Maj :t den 3 januari 1969 att ratificera

konventionen.

(vi) Sverige har med verkan från den 1 juli 1968 tillträtt den i Paris den

16 december 1961 dagtecknade europeiska överenskommelsen om ungdomars

resor på kollektivpass mellan Europarådets medlemsstater. Överenskommelsens

syfte är att underlätta för ungdomar under 21 år att resa mellan

dessa länder. Stat, som tillträtt överenskommelsen, åtager sig sålunda att

låta ungdomar från annan fördragsslutande stat inresa på kollektivpass och

vistas i landet högst tre månader.

I kollektivpass får upptagas lägst fem och högst femtio personer. Resegrupp

skall åtföljas av en ledare, som måste ha fyllt 21 år och inneha individuellt

pass.

Den som upptagits i kollektivpass för ungdomar skall vara medborgare

i det land som utfärdat passet. Fördragsslutande stat kan dock genom

särskild förklaring, under förutsättning av ömsesidighet, utsträcka överenskommelsens

bestämmelser om inresa och vistelse på statens område till unga

flyktingar och unga statslösa personer, som har hemvist på annan fördragsslutande

stats område. Sverige har avgivit sådan förklaring.

(vii) En konvention om skydd för djur under internationell transport

öppnades för undertecknande den 13 december 1968.

b) Resolutioner som antagits av ministerkommitténs ställföreträdare

(i) Modellplan för sammanställningar av folkrättspraxis

I resolution (68) 17, som antogs den 28 juni 1968, rekommenderas medlemsregeringarna

att, i den mån de inte redan gjort detta, publicera sammanställningar

av handlingar rörande sin folkrättspraxis i enlighet med principer

som angivits i en tidigare resolution, (64) 10.

Vidare rekommenderas de regeringar, som inte redan antagit en slutlig plan

för utformningen av sådana sammanställningar, dels att tillämpa en av vederbörande

expertkommitté utarbetad modellplan för sammanställningar av

folkrättspraxis, dels att om möjligt använda denna plan som ett system för

framtida klassificering av handlingar beträffande vederbörande stats nationella

praxis på folkrättens område.

Resolutionen innehåller även en instruktion till generalsekreteraren att

överlämna modellplanen till Förenta Nationernas generalsekreterare som

ett första bidrag från Europarådet till genomförandet av generalförsamlingens

resolution 2099 (XX) om tekniskt bistånd för att främja studiet av

folkrätten.

(ii) Status för chefspersonal vid fångvårdsanstalter samt anställande och

utbildning av sådan personal

I resolution (68) 24, som antogs den 20 september 1968, rekommenderas

regeringarna att vidtaga vissa åtgärder för att främja fångvårdsanstalternas

tillgång till högt kvalificerad personal i chefsställning. Syftet är att förbättra

chefspersonalens möjligheter att möta de krav som den moderna utvecklingen

inom anstaltsbehandlingen ställer på anstaltsledningen.

Regeringarna rekommenderas att förbättra chefspersonalens status ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

nom att fästa större vikt vid en skicklig ledning av verksamheten och låta

denna inställning komma till uttryck i ökade krav på kvalifikationer och i

förbättrade löneförmåner. Även en översyn av anställningsförfarandet förordas.

Vidare rekommenderas regeringarna att inrätta utbildningsanstalter

för personal i chefsställning vilka bör ledas av den centrala fångvårdsmyndigheten.

Inom utbildningsverksamheten bör man anlita universitetens

och andra utomstående organs resurser. Resolutionen innehåller också en

rekommendation till regeringarna att granska metoderna för tillsyn över

anstaltsverksamheten. Det betonas att behovet av chefspersonal för tillsyn

är uppenbart särskilt i samband med övergången till modernare anstaltsbehandling.

I resolutionen rekommenderas medlemsstaternas regeringar

även att ingående studera den ökande användningen av specialister inom

anstaltsvården och att söka främja samarbetet mellan dessa kategorier och

chefspersonalen vid anstalterna.

Dessutom rekommenderas regeringarna att i största möjliga utsträckning

sprida den rapport som ligger till grund för resolutionen och som har utarbetats

av en underkommitté till Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor

(ECCP). Slutligen anmodas regeringarna att vart tredje år rapportera

till Europarådets generalsekreterare vilka åtgärder som har vidtagits i

anledning av resolutionen.

När resolutionen antogs, beslöt ministerkommitténs ställföreträdare att

underkommitténs rapport i ämnet skulle publiceras.

(iii) Införande av förenklat förfarande för lindrigare vägtrafikbrott

I syfte att åstadkomma en snabb och effektiv handläggning av mindre

allvarliga trafikbrott rekommenderas medlemsstaternas regeringar i resolution

(68) 25, som antogs den 20 september 1968, att införa ett förenklat

förfarande för lindrigare vägtrafikbrott. I en särskild förteckning, som finns

fogad vid resolutionen, anges de trafikbrott som under vissa omständigheter

skulle kunna handläggas i sådan ordning.

De uppräknade trafikförseelserna rör t. ex. polismans anvisningar i trafiken,

fordons hastighet, dess plats på vägen, färdriktning, möte, omkörning,

förkörsrätt, skyltar, signaler, parkering, fordonsbelysning och registrering.

Framför allt dessa brott kan enligt resolutionen få anses som lindriga i den

mån omständigheterna i det särskilda fallet inte gör det nödvändigt att anlita

ordinärt förfarande. Den förenklade handläggningsformen bör innefatta

ett krav på betalning av en penningsanktion. Betalningen bör ske antingen

genast eller inom kortare fastställd tid. Penningsanktionens storlek skall

bestämmas enligt intern lag. Förenklat förfarande skall inte tillämpas utan

gärningsmannens samtycke.

Resolutionen innehåller också en rekommendation till regeringarna att

införa föreskrift om att betalning i enlighet med framställt krav skall utesluta

anlitande av ordinärt rättegångsförfarande. I trafiksäkerhetens intresse

får dock andra åtgärder kombineras med förenklad handläggning, t. ex.

återkallelse av körkort. Genom intern lagstiftning kan också vederbörlig

myndighet bemyndigas handla enligt vanlig praxis när den bedömer att villkoren

för förenklat förfarande inte är uppfyllda.

Slutligen anmodas regeringarna att informera Europarådets generalsekreterare

om redan gällande bestämmelser i ämnet och om åtgärder som har

vidtagits senare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

17

(iv) Å tgärder som bör vidtagas mot upphetsande till hat

tionalitet och religion

på grund av ras, na
-

Sedan Europarådets generalförsamling i rekommendation 453 föreslagit

vissa åtgärder mot upphetsande till hat på grund av ras, nationalitet och

religion, tillsatte ECCP en arbetsgrupp som fick i uppdrag att studera rekommendationen.

Till denna var också fogat ett förslag till modellag. Resultatet

av arbetsgruppens överväganden lades fram vid ECCP:s 17:e nlenarmote

den 22—26 april 1968 i Strasbourg och har bildat underlag för ministerkommitténs

resolution (68) 30 i dessa frågor som antogs den 31 oktober

1968.

I resolutionen rekommenderas de regeringar, som ännu inte har undertecknat

och ratificerat FN-konventionen om avskaffande av alla former för

rasdiskriminering, att vidtaga dessa åtgärder. Sedan konventionen har trätt

i kraft, bor regeringarna på allt sätt bidraga till att dess syften uppfylls

Vidare rekommenderas regeringarna att vid deponering av ratifikationsinstrument

i särskilda förklaringar framhålla dels den vikt regeringarna fäster

vid FN-konventionens hänvisning till de principer om bevarande av de

mänskliga rättigheterna, som finns intagna i den allmänna förklaringen

om dessa rättigheter, dels den respekt de hyser för de rättigheter som omfattas

av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande friheterna. Regeringarna bör sålunda enligt

resolutionen förklara att FN-konventionen inte förpliktar dem att vidtaga

sådana åtgärder mot rasdiskriminering som skulle strida mot t. ex.

principerna för yttrandefrihet och församlingsfrihet.

Resolutionen innehåller också en rekommendation till regeringarna att

i FN verka för att arbetet med utkast till konvention om avskaffande av alla

former av intolerans och av diskriminering på grund av religion eller trosbekännelse

så snart som möjligt blir avslutat. Regeringarna rekommenderas

även att se till att intern lagstiftning föreskriver effektiva åtgärder i fråga

om förbud mot rasdiskriminering samt avskaffande av intolerans och

diskriminering på grund av religion eller trosbekännelse.

Slutligen anmodas regeringarna att informera Europarådets generalsekreterare

om de åtgärder som vidtages för att uppfylla åtagandena enligt FNkonventionen

om rasdiskriminering.

c) Svar pa radgtvande församlingens rekommendation 509 om de mänskliga rättigheterna och

den moderna vetenskapen och teknologin

som antogs av rådgivande församlingen i januari

1968, uppmanas ministerkommittén låta utreda frågan huruvida medlemsstaternas

nationella lagstiftning, med hänsyn till artikel 8 i den europeiska

konventionen angående de mänskliga rättigheterna, bereder privatlivet tillräckligt

skydd mot sådana kränkningar som förövas genom användande av

moderna vetenskapliga och tekniska metoder samt att upprätta rapport härom.

Såsom exempel på sådana metoder nämnes i rekommendationens inledning

bl. a. dold avlyssning och insyn.

Vidare uppmanas ministerkommittén att, om utredningen visar att skyddet

är otillräckligt, avge rekommendationer som syftar till ett förbättrat

skydd för privatlivets helgd.

I sitt svar framhåller ministerkommittén att den delar församlingens

åsikt att frågan om skydd för individens privatliv har stort aktuellt intres
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

se i Europa. Den hade därför i Europarådets arbetsprogram för 1968/1969

inskrivit följande ämne:

»Rätten till privatliv såsom den beröres av

a) pressen och andra massmedia;

b) moderna vetenskapliga och teknologiska metoder.

Utredning om lämpligheten att utarbeta en rekommendation till regeringarna».

3. Hälsovårds- och sociala frågor

a) Skydd för livsmedel under tillverkning och distribution

1 resolution (68) 26, som antogs den 20 september 1968, föreslås medlemsregeringarna

vissa åtgärder angående lagstiftning och övriga bestämmelser

om skydd för livsmedel under tillverkning och distribution. Dessa

avser framför allt livsmedel i detaljhandelsledet. Rekommendationen betonar

branschens och de lagstiftande myndigheternas ansvar.

Rekommendationen innefattar vissa allmänna riktlinjer rörande utformning

av livsmedelsbutiker, förrådsrum, personalhygien och förvaring av den

färdiga varan.

Rekommendationen innefattar även anvisningar för distribution av livsmedei

från automat samt rörande handeln med djupfryst föda. Slutligen ges

allmänna anvisningar om tillverkning och behandling av livsmedel i storhushåll.

b) Medicinska synpunkter på förebyggande av trafikolycksfall

1 resolution (68) 31, som antogs den 31 oktober 1968, rekommenderas

medlemsregeringarna vissa åtgärder för att ur medicinsk synpunkt studera

uppkomsten av och vidtaga åtgärder för att förebygga trafikolycksfall.

I första hand anges de uppgifter som medlemsstaterna bör samla för

att erhålla tillräckliga och jämförbara data för studier i trafikolycksfallens

epidemiologi.

Läkarkåren rekommenderas särskilt uppmärksamma faran för att konsumtion

av läkemedel kan inverka på bilkörning och på lämpligt sätt varna

allmänheten härför.

Vissa allmänna riktlinjer anges för att bedöma motorförares förmåga att

framföra motorfordon. Obligatorisk läkarundersökning rekommenderas för

förare av allmänna transportmedel. Särskilda förartillstånd bör ges handikappade

förare med villkor för respektive fordon.

1 händelse av trafikolyckor med dödlig utgång bör om möjligt alla som

kan ha förorsakat olyckan underkastas noggrann undersökning, särskilt

med hänsyn till eventuell påverkan av alkohol eller läkemedel.

Fordon bör utformas så att onödiga risker till följd av fordonets konstruktion

undvikes.

Varje medlemsstat bör intensivt arbeta för upplysning i trafiksäkerhetsfrågor

för allmänheten. En sådan upplysningsverksamhet bör börja redan

i skolan. Den bör även omfatta anvisningar om första hjälpen vid olycksfall.

Slutligen bör hälsovårds- och undervisningsmyndigheterna i varje land

samarbeta med trafikmyndigheterna för att söka förebygga trafikolycksfall.

Det kan bli önskvärt att i den medicinska utbildningen inkludera trafik
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969 19

medicin. Slutligen kan det bli önskvärt att universitetsinstitutioner i trafikmedicin

kommer till stånd.

c) Blodbank för sällsynta blodgrupper

Genom resolution (68) 32, som antogs den 31 oktober 1968, beslöts att

upprätta en europeisk blodbank i Amsterdam för sällsynta blodgrupper.

Behovet av en sådan blodbank understrykes i avvaktan på att medlemsstaterna

själva tillskapar sådana institutioner.

d) Familjestöd

Resolution (68) 37 angående lagar och föreskrifter om kompensation

för familjeåtaganden antogs den 31 oktober 1968. Den behandlar främst

olika former av ekonomiskt stöd till familjerna. Barnbidrag bör enligt

resolutionen betalas åtminstone fr. o. m. andra barnet i familjen. Barnbidrag

bör i princip utgå oberoende av familjens ekonomiska förhållanden.

Bidragen bör utgå till dess barnet nått den ålder då den obligatoriska skolgången

upphör. Barnbidrag eller motsvarande förmåner bör utgå även

för äldre barn som fortsätter sin utbildning. Kostnaderna för barnens obligatoriska

skolgång bör reduceras till ett minimum genom sådana åtgärder

som fri skolgång, fria skolböcker, fria eller billiga skolmåltider in. in.

Resolutionen rekommenderar också vissa former av stöd för förbättring

av familjernas bostadförhållanden, bl. a. bostadsbidrag som tar hänsyn till

familjens inkomster och antalet barn i familjen. Resolutionen betonar vidare

vikten av olika slags serviceåtgärder för familjen såsom hemhjälp,

daghem, lekskolor, inackorderingsskolor och familjesemestrar. Det anges

att avgifterna för hemhjälp och barntillsyn bör reduceras i vart fall för

familjer med låga inkomster.

4. Kultur- och utbildningsfrågor

a) Byggnadsminnesvårdsfrågor

År 1963 avgav rådgivande församlingen rekommendation 365 till ministerkommittén

om bevarandet av kulturhistorisk bebyggelse. Sedan ministerkommittén

anmodat Europarådets kulturstyrelse (CCC) att vidtaga åtgärder

med anledning av rekommendationen, beslöt CCC bl. a. att anordna en

serie om fem symposier för utbyte av information och utformning av handlingslinjer

på ifrågavarande område. Dessa symposier, betecknade A—E, har

ägt rum under åren 1965—1968.

Den 3 maj 1968 har ministerkommitténs ställföreträdare antagit resolutioner

med anledning av rekommendationer från två av de nämnda symposierna.

Resolution (68) 11 grundar sig på en rekommendation från symposium C

som hölls i Bath år 1966 över temat »Principer och praktiska metoder för

att bevara och återställa områden med historiskt eller konstnärligt värdefull

bebyggelse». I resolutionen anmodas medlemsstaterna att snarast vidtaga

erforderliga lagstiftnings- och finansiella åtgärder för att bevara karaktären

och den speciella atmosfären hos områden av historiskt eller konstnärligt

intresse. Vidare betonas vikten av kontinuerligt samarbete mellan

samhällsplan erande och kulturvårdande organ så att behovet att bevara

viss äldre bebyggelse tillgodoses i den översiktliga planeringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 27 år 1969

Resolution (68) 12 bygger på en rekommendation från symposium D som

liöils i Haag år 1967 över ämnet »Aktiva åtgärder för att bevara historiskt

och konstnärligt värdefull bebyggelse i samband med stads- och regionplanering».

I denna resolution understryks åter det väsentliga i att samarbete äger

rum mellan samtliga berörda organ och att byggnadsminnesvården på ett så

tidigt stadium som möjligt integreras med samhällsplanering på nationell,

regional och lokal nivå. Vikten av särskilda metoder för identifiering av

värdefulla områden betonas vidare i resolutionen liksom betydelsen av ökad

information samt forsknings- och utbildningsverksamhet i dessa frågor.

Som en uppföljning av de fem symposierna och på inbjudan av den belgiska

regeringen kommer ett möte med de ministrar som ansvarar för byggnads-

och fornminnesvården i medlemsstaterna att hållas i Bryssel hösten

1969. Ministerkommittén har den 30 maj 1968 bemyndigat generalsekreteraren

att medverka vid anordnandet av denna konferens.

b) Språkundervisning för invandrande arbetare

På initiativ bl. a. av CCC:s underkommitté för extra-skolär utbildning har

under några år pågått försöksverksamhet i ett antal medlemsstater med

språkundervisning för utländska arbetare som invandrat eller avser att invandra

till dessa stater. Resultaten av försöken diskuterades vid en rundabordskonferens

i Strasbourg i januari 1968.

Resolution (68) 18, som antogs av ministerkommitténs ställföreträdare

den 28 juni 1968, knyter an till de slutsatser som kom fram vid rundabordskonferensen.

I resolutionen anmodas medlemsregeringarna att bereda invandrande

arbetare och deras familjer möjlighet att lära sig mottagarlandets

språk. Språkundervisningen bör anpassas till invandrarnas särskilda behov

och bör om möjligt kombineras med lämplig yrkesutbildning. Vidare

betonas vikten av ett nära samarbete mellan invandringsmyndigheterna och

utbildningsväsendet så att insatserna för ifrågavarande befolkningsgrupper

ges största möjliga effektivitet.

5. Miljövårdsfrågor

a) Den europeiska vattenstadgan

Den europeiska vattenstadgan, som utarbetats på förslag av rådgivande församlingen

i samråd med Europarådets naturvårdskommitté, kungjordes den

6 maj 1968 i Strasbourg. Från Sverige deltog statsrådet S.-E. Nilsson som

svensk medlem i hederskommittén. Vattenvårdsarbetet samordnas med förberedelserna

för det europeiska naturvårdsåret 1970. Vikten av ett fortsatt

arbete inom detta verksamhetsfält understrykes i resolution (68) 35 som ministerkommittén

antog den 31 oktober 1968.

b) Deklaration om kontroll av luftföroreningar

I resolution (68) 4, som antogs den 8 mars 1968, har en av expertkommittén

för luftföroreningar utarbetad principdeklaration om kontroll av luftföroreningar

godkänts.

I principdeklarationen framhålles att lagstiftningen skall utformas så att

den som orsakar luftföroreningar måste begränsa dessa till ett minimum. De

kostnader som orsakas av åtgärder för att förhindra eller minska luftföroreningar

skall bäras av den som orsakar föroreningarna, vilket dock inte ute
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 27 år 1969

sluter stöd från offentliga myndigheter. Lagstiftningen rörande kontroll av

luftföroreningar skall baseras på principen om förebyggande åtgärder. I deklarationen

behandlas vidare bl. a. frågan om gemensamma undersökningar

av berörda länder beträffande föroreningar i gränsområden. Behovet av stöd

till forskning på luftföroreningens område betonas också.

I resolutionen rekommenderas regeringarna i Europarådets medlemsstater

att beakta de principer som framlagts i deklarationen vid införandet av

lagstiftning och administrativa regler beträffande luftföroreningar. Medlemsstaternas

regeringar skall vart tredje år till Europarådets generalsekreterare

insända en rapport med redogörelse för de åtgärder som, med beaktande

av deklarationens principer, vidtagits för att förhindra eller minska luftföroreningar.

c) Studier av grundvattentillgången

Ministerkommittén antog den 31 oktober 1968 en resolution (68) 36 om

studium av grundvattentillgången i vilken medlemsstaterna rekommenderas

utföra vissa inventeringar och undersökningar.

d) Det europeiska naturvårdsdiplomet till svenska nationalparker

Sverige tillerkändes år 1967 det europeiska naturvårdsdiplomet för Muddus

nationalpark och för Sarek-Padjelanta nationalparker. Diplomet överlämnades

till domänstyrelsen av Europarådets generalsekreterare P. Smithers

vid en cermoni i Staloluokta i Padjelanta nationalpark den 27 augusti 1968.

Vid ceremonin var även dåvarande jordbruksministern, statsrådet Eric

Holmqvist, närvarande.

6. övriga frågor

a) Val av generalsekreterare och biträdande generalsekreterare

Ministerkommittén har föreslagit rådgivande församlingen att generalsekreterare

Smithers’ mandat förlängs med 6 månader till den 15 september

1969. Församlingen har vid sin januarisession 1969 godkänt ministerkommitténs

förslag.

Till ny biträdande generalsekreterare har rådgivande församlingen under

maj sessionen 1968 valt italienaren S. Sforza.

b) Europarådets budget

Det svenska bidraget till Europarådets budget för 1968 utgjorde omkr.

1 020 000 kr. Den totala budgeten belöpte sig till omkr. 39 234 000 kr.

Stockholm i februari 1969

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 69009

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.