Sök i Ratio Lex

Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

1969-03-26 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1969:71, Med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

1

Nr 71

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation; given

Stockholms slott den 28 mars 1969.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen

redogörelse för Nordiska rådets sjuttonde session i Stockholm den

1—6 mars 1969.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson

Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med

statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för Nordiska

rådets sjuttonde session och anför.

Nordiska rådets sjuttonde session ägde rum i Stockholm den 1—6 mars

1969. Vid denna session antog rådet 30 rekommendationer, riktade till regeringarna

i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har med skrivelse den 26 mars 1969

lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets sjuttonde session. Skrivelsen

och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas skrivelse

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse

för rådets sjuttonde session i Stockholm den 1—6 mars 1969

jämte en bilaga.

Sessionen kom som väntat att koncentreras kring frågan om ett utvidgat

nordiskt ekonomiskt samarbete. Efter en utförlig behandling under generaldebatten

och efter överläggningar i rådets ekonomiska utskott, vari medverkade

statsministrarna och andra regeringsrepresentanter, antog rådet en

rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige

att fullfölja utrednings- och förhandlingsarbetet så att ett traktatutkast

kan föreligga senast den 15 juli 1969. I rekommendationen uppfordrades

regeringarna att i det fortsatta utredningsarbetet beakta vad i särskilda

yttranden anförts av rådets övriga utskott. Juridiska utskottet tog upp

frågan om de institutionella ramarna för ett utvidgat nordiskt ekonomiskt

samarbete och uttalade att i syfte att göra samarbetet så effektivt och fullständigt

som möjligt Nordiska rådet borde tilldelas sådana funktioner i

samarbetet, som rådet med hänsyn till sin karaktär av parlamentariskt nordiskt

organ naturligen bör tillvarataga.

Till dessa frågor kan det bli anledning för delegationen att återkomma

vid en senare tidpunkt.

Stockholm den 26 mars 1969

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

LEIF CASSEL

/Gustaf Petrén

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sjuttonde

session i Stockholm den 1—6 mars 1969

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister

Tage Erlander,

ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,

statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,

statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Eric Holmqvist,

statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,

statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Olof Palme,

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Svante Lundkvist,

statsrådet och chefen för industridepartementet Krister Wickman,

statsrådet Sven Moberg,

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Ingemund Bengtsson

och följande valda medlemmar:

Leif Cassel,

Lars Larsson,

Dagmar Ranmark,

Arne Geijer,

Birger Lundström,

Yngve Holmberg,

Sven Sundin,

Tage Johansson,

Ingrid Segerstedt Wiberg,

Gösta Skoglund,

Sven Mellqvist,

Sven Hammarberg,

Johannes Antonsson,

Bertil Ohlin,

Per Bergman,

Jan-Ivan Nilsson (i Tvärålund).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 5

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:

Sture Palm,

Paul Jansson,

Ingemar Mundebo,

Allan Hernelius,

Eric Carlsson,

Rune Hedlund,

Ruth Hamrin-Thorell,

Erik Adamsson,

Anna-Greta Skantz,

Sven Wedén,

Rolf Eliasson (i Moholm),

Rune Johansson (i Norrköping),

Per Olof Sundman.

Herr Geijer ersattes den 4 mars av herr Paul Jansson och den 5—6 mars

av herr Palm. Herr Lundström ersattes den 1 mars av herr Mundebo. Herr

Holmberg ersattes den 5—6 mars av herr Hernelius. Herr Sundin ersattes

under senare delen av den 5 mars av herr Eric Carlsson. Herr Hammarberg

ersattes den 1-—2 mars av herr Adamsson. Herr Ohlin ersattes under delar

av den 5 mars dels av fru Ruth Hamrin-Thorell, dels av herr Mundebo

samt den 6 mars av herr Mundebo. Herr Nilsson i Tvärålund ersattes den 6

mars av herr Eric Carlsson.

Statsrådet Kling hade ej tillfälle intaga sin plats i rådet.

Delegationen biträddes av sin sekreterare, hovsrättsrådet Gustaf Petrén,

sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen andre vice talman Leif Cassel,

Sverige, samt till vice presidenter folketingsmedlem Jens Otto Krag, Danmark,

riksdagsledamot Eino Sirén, Finland, chefredaktör SigurÖur Bjarnason,

Island, och stortingsrepresentant Trygve Bratteli, Norge.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet

(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska

utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska

utskottet (17 medlemmar).

De svenska medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

herrar Tage Johansson,

Mellqvist,

Nilsson i Tvärålund,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Kulturutskottet:

herr Bergman,

fröken Ranmark,

fru Segerstedt Wiberg,

Socialpolitiska utskottet:

herrar Antonsson,

Hammarberg,

Lars Larsson,

Trafikutskottet:

herrar Cassel,

Lundström (vice förman),

Skoglund,

Ekonomiska utskottet:

herrar Geijer (förman),

Holmberg,

Ohlin,

Sundin.

Tillika tillsattes ett särskilt utskott med uteslutande uppgift att granska

Nordiska kulturfondens berättelse och räkenskaper. I utskottet, som består

av 5 medlemmar med 5 suppleanter, invaldes herr Bergman med herr Antonsson

som suppleant.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena

under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna

deltog i juridiska utskottet statsråden Bengtsson och Moberg, i trafikutskottet

statsrådet Lundkvist samt i ekonomiska utskottet statsminister

Erlander och statsråden Lange, Wickman och Bengtsson.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning

benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar

väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. k. B-saker), berättelser

(s. k. C-saker) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 § stadgan

för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet tidigare

beslutade rekommendationerna (s. k. D-saker). Efter föregående session

kvarstod 38 i rådet anhängiga A-saker och 1 B-sak. Under tiden intill sjuttonde

sessionen hade väckts ytterligare 39 nya medlemsförslag, därav 7 tillläggsförslag.

Härtill kom 5 ändringsförslag, som väckts inom ramen för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

7

redan föreliggande förslag. Sammanlagt 20 berättelser överlämnades av regeringarna

i anledning av sjuttonde sessionen till rådet, däribland sådana

avgivna av Nordiska kulturkommissionen, Nordiska socialpolitiska kommittén,

Tulladministrativa rådet, Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt

samarbete, Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för

jordbruksspörsmål, Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål och Nordiska

ministerkommittén för administration av gemensamma biståndsprojekt

i utvecklingsländerna. Regeringarnas meddelanden rörande åtgärder i

anledning av tidigare rekommendationer hade givit upphov till 144 D-saker.

Vid tidpunkten för sessionen var sålunda i rådet anhängiga 82 A-saker,

1 B-sak, 20 C-saker och 144 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer

uppdrog rådet åt presidiet att hänvisa i rådet väckta saker till

utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten, som

fördelat inkomna saker på utskotten. Sedan i förekommande fall yttranden

över förslag inhämtats, har den vidare förberedelsen av sakerna omhänderhafts

av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden med förslag till

rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa färdigbehandlats

av utskotten. Härjämte har utskotten för presidiet föreslagit vilka saker

som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter presidiet uppgjort

ett slutgiltigt förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen

för rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan,

varvid rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan för

sessionen. Denna kom att omfatta 52 A-saker (av vilka 24 anhängiggjorts

redan före sextonde sessionen), 12 C-saker och 60 D-saker. Rådet bemyndigade

utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,

som avgivits till sessionen men icke upptagits å saklistan eller eljest icke

slutbehandlats vid sessionen.

Beträffande 27 av A-sakerna och 20 av D-sakerna förelåg av respektive

utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden. Dessa saker

kunde företagas till omedelbar behandling i rådets plenum med undantag av

1 A-sak, 1 C-sak och 2 D-saker, vilka återförvisades vid sessionen till vederbörande

utskott för förnyad behandling. I dessa saker liksom i de av utskotten

före sessionen ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda sakerna

avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Jämlikt beslut vid mötet mellan de nordiska ländernas statsministrar och

Nordiska rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade sammanställts

en rapport om under tiden sedan sextonde rådssessionen gjorda framsteg

i det nordiska samarbetet. Rapporten hade ombesörjts av rådets presidium

på grundval av material, som regeringarna tillhandahållit. Vidare

hade enligt 22 § arbetsordningen för rådet presidiet utarbetat en rapport

rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.

De båda rapporterna utgjorde underlag för eu allmän debatt i rådet vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

sessionens början, den s. k, generaldebatten; beträffande denna hänvisas till

avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna till handlingarna.

Tillika förelåg rapport från redaktionskommittén för »Nordisk Kontakt»

avseende 1968. Rapporten, som behandlades av kulturutskottet under

sessionen, lades av rådet till handlingarna.

Vid mötet mellan presidiet och statsministrarna på Marienborg den 30

november—1 december 1966 beslöts att vid femtonde sessionen på försök

införa ett frågeinstitut. Medlemmar av rådet erhöll sålunda möjlighet att

framställa fråga till någon regering eller viss regeringsrepresentant i ämne

som behandlas i något meddelande eller någon berättelse till sessionen.

Försöket fortsattes vid sjuttonde sessionen med tillämpning av samma regler.

I anslutning till sjuttonde sessionen framställdes och besvarades tillhopa

11 frågor, vilka ställts i anslutning till C- eller D-saker.

Vid sessionen antogs 30 rekommendationer till regeringarna; en förteckning

över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande

annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits

enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 38 av valda medlemmar väckta förslag

samt regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Organisationen av nordiskt ekonomiskt samarbete m. m.

Juridiska utskottet hade sig förelagt att yttra sig om Nordiska ämbetsmannakommitténs

preliminära rapport om utvidgat nordiskt ekonomiskt

samarbete (NU 1969: 1) i de delar som behandlade samarbetet i fråga om

näringsrätt och konkurrensregler samt de institutionella frågorna.

Beträffande samarbetet på närings- och konkurrenslagstiftningens område

erinrade utskottet om att det utgör endast en mindre del av det omfattande

rättsliga samarbete som mot bakgrund av en hundraårig tradition försiggår

mellan de nordiska länderna. Det har — särskilt på justitiedepartementens

område —- efter hand skapats en fast sedvana för den form i vilken

lagstiftningssamarbetet bedrives. Härigenom har också lagts en säker grund

för fortsatt utvidgning av området för det rättsliga samarbetet och för en

intensifiering av detta. Utskottet ansåg det vara av stor betydelse att man i

allt större omfattning lyckas harmonisera lagstiftning och rättspraxis i

Norden.

Utskottet fann särskilt anledning framhålla ämbetsmannarapportens förslag

till en principförklaring enligt närmare angivna riktlinjer, syftande till

att säkra och påskynda en fortsatt utvidgning av det nordiska lagsamarbetet

på näringslivets område. Utskottet uttalade sitt stöd för kommitténs

förslag om lagstiftning rörande bolag, patent och övrig näringsrätt under

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

9

förutsättning av att förslagen ingår som led i ett omfattande ekonomiskt

samarbete om vilket enighet kan uppnås mellan länderna.

Beträffande de institutionella frågorna uppmärksammade utskottet att

endast det danska förslaget tillägger Nordiska rådet vissa funktioner inom

det planerade samarbetet. Vid utarbetandet av den finsk-norsk-svenska

planen, som är preliminär, hade enligt givna upplysningar tanken varit att

skissera institutionerna enbart på regeringssidan. Man hade alltså inte tagit

ställning till eventuella konsekvenser för Nordiska rådet av ett utvidgat ekonomiskt

samarbete eller vilken funktion rådet borde tilldelas inom ett utvidgat

samarbete.

Utskottet anslöt sig till ämbetsmannakommitténs uppfattning att den

organisatoriska utformningen bör bedömas med utgångspunkt från den utformning

det utvidgade samarbetet får och att slutligt ställningstagande

i de institutionella spörsmålen kan tas först när helhetsbilden klargjorts

för förslagen på de olika områdena.

Man fann det önskvärt att Nordiska rådet tilldelas sådana funktioner i

samarbetet, som det med hänsyn till sin karaktär av parlamentariskt, nordiskt

organ naturligen är berättigat att utöva. Särskilt borde Nordiska rådet

ges tillfälle att ta ställning till budget och räkenskaper, såsom föreslagits i

den danska planen, och att i övrigt följa och kontrollera samarbetet på

lämpligt sätt. Utskottets svenska ledamöter, d. v. s. herrar Tage Johansson,

Mellqvist och Nilsson i Tvärålund, ansåg att Nordiska rådets möjlighet att

»ta ställning till» budget och räkenskaper borde tolkas som och vara identiskt

med att rådet får tillfälle att »uttala sig om» budget och räkenskaper.

Dessutom ansåg de svenska ledamöterna att orden »och kontrollera» i samma

mening av utskottets uttalande var överflödiga.

Slutligen förutsatte utskottet att den praktiska utformningen av rådets

funktioner innan de fastställes diskuteras med representanter för rådet eller

överlämnas till den av regeringarna och rådet gemensamt tillsatta Nordiska

organisationskommittén för behandling.

2. Abortlagstiftningen

Denna fråga var upptagen på sessionens saklista som ett debattämne. Till

grund för debatten låg ett medlemsförslag om enhetlig nordisk abortlagstiftning,

ett danskt kommittébetänkande med förslag om ny lagstiftning

och en redogörelse för ett finskt kommittébetänkande med förslag till

ny lag.

Medlemsförslaget går ut på att uppmana regeringarna att undersöka

förutsättningarna för enhetlig nordisk abortlagstiftning. Då förslaget väcktes,

hade den svenska utredningen angående abortlagstiftningen redan tillsatts.

Ett motsvarande kommittéarbete inleddes även i Danmark och Finland,

varjämte den norska regeringen utsåg en observatör att deltaga i de

nordiska kommittéernas gemensamma överläggningar. I avvaktan på ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

redningsarbetets avslutande vilade behandlingen av medlemsförslaget i

Nordiska rådet.

I ett tidigare skede har rådets socialpolitiska utskott behandlat medlemsförslaget

varvid framkom olika meningar: 1. Enligt vissa medlemmar måste

man, icke minst av etiska skäl, motsätta sig en ändring av nuvarande regler,

innebärande uppmjukning av gällande ordning. 2. Andra menade att en

utredning borde syfta till en samordning av ländernas regler för att undvika

att en handling som var tillåten i ett land var straffbar i ett annat.

3. Därutöver anfördes att medlemsförslagets tanke att från början starta

ett gemensamt nordiskt lagstiftningsarbete kunde minska möjligheterna

att hålla en önskvärd framstegstakt i denna fråga. Man antog därvid att en

reformerad svensk abortlagstiftning som prövats och utfallit väl snart kommer

att leda till efterföljd i övriga nordiska länder. Yttrandet från socialpolitiska

utskottet bestod av ett referat av de nämnda synpunkterna.

Vid tiden för sessionen förelåg ännu icke det svenska förslaget och under

sådana omständigheter ansåg juridiska utskottet sig ej kunna färdigbehandla

frågan. I debatten under sessionen yttrade sig ett flertal rådsmedlemmar.

Frågans behandling fortsätter i juridiska utskottet.

3. Boxning

På initiativ av Nordiska rådet företogs av Danmark, Finland, Norge och

Sverige en gemensam undersökning av boxningens skadeverkningar, som

framlades 1967 (NU 1967: 16). I utredningen föreslås vidtagande av en rad

ytterligare säkerhetsåtgärder för att minska riskerna för uppkomsten av

skador vid boxning. Däremot föreslog utredarna inget förbud mot boxning.

Ett förslag om sådant förbud, begränsat till professionell boxning, framlades

i ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel, Gustafsson i Kårby, fru

Gärde Widemar, herr Ohlin, fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg.

Däri föreslås att rådet rekommenderar regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige att i lag förbjuda professionell boxning. I medlemsförslaget

anfördes i sammandrag följande: Boxningen skiljer sig från all annan

idrottsverksamhet genom att de skador som uppstår vid boxning inte är

tillfälliga olycksfall utan utgör ett avgörande moment i själva tävlingen.

Boxningen går ut på att motståndaren avsiktligt tillfogas svår skada. I alla

andra sportgrenar diskvalificeras den som förfar på detta sätt. I värsta fall

leder boxningstävlingar till den ene deltagarens död. Boxning är juridiskt

sett att betrakta som misshandel. Att misshandel i form av boxning tolererats

så länge i civiliserade länder är förvånande. Enda undantaget i den

nordiska kretsen utgör Island, som förbjöd all boxning 1956. Särskilt stötande

är det att stora ekonomiska vinster kan göras av arrangörerna och

de medverkande i professionella boxningstävlingar. Ett ingripande mot boxningen

bör därför i första hand riktas mot den professionellt utövade. Försvinner

den professionella boxningen, minskar också intresset för amatör
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 11

boxningen, som, i den mån den bibehålies, bör omges med stränga säkerhetsföreskrifter.

Juridiska utskottets majoritet (herr Tage Johansson jämte sex andra

medlemmar) önskade icke föreslå förbud mot professionell boxning i Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Oberoende av om man som utgångspunkt

tog en medicinsk värdering eller Iade etiska och känslomässiga synpunkter

på frågan, skulle ett förbud mot professionell boxning vara ett isolerat och

sakligt omotiverat ingrepp mot en viss idrottsgren som för övrigt utövades

av ett fåtal personer.

Däremot stödde utskottet att man för varje idrottsgren vidtar rimliga

åtgärder till skydd för utövarna. Såvitt gällde boxningen innehöll det framlagda

betänkandets kapitel 5 förslag till åtgärder, som enligt utskottet

utgjorde en lämplig utgångspunkt för beslut om säkerhetsåtgärder. Utskottet

föreslog en rekommendation till regeringarna att söka genomföra såvitt

möjligt enhetliga säkerhetsföreskrifter för minskande eller eliminerande av

faran för skador vid både amatörboxning och professionell boxning med utgångspunkt

från förslagen i betänkandet (NU 1967: 16).

En minoritet i utskottet (herrar Axel Andersson och Mellqvist samt

fyra andra medlemmar) hemställde i en reservation att rekommendationen

borde innehålla att professionell boxning i lag skulle förbjudas. Dessutom

ansåg reservanterna att de i betänkandet föreslagna säkerhetsföreskrifterna

borde genomföras för amatörboxningens del. I och för sig fann man det

önskvärt att förbudet mot professionell boxning genomfördes samtidigt i

alla återstående fyra nordiska länder. Om enighet härom icke kunde uppnås,

borde detta förhållande icke utgöra hinder för det land som ensamt vill

genomföra förbud att göra detta.

Rådet biföll reservanternas förslag om en rekommendation (nr 6) om

förbud mot professionell boxning med 33 röster (bl. a. herrar Antonsson,

Casscl, Hammarberg, Holmberg, Lundström, Mellqvist, Ohlin, fröken Danmark,

fru Segcrstedt Wiberg, herrar Skoglund och Sundin) mot 25 röster

(bl. a. herrar Bergman, Paul Jansson, Tage Johansson, Lars Larsson och

Nilsson i Tvärålund). 4 medlemmar avstod från att rösta.

4. Skydd av flyttfåglar utanför Norden

Vid fjolårets session hade rådet att ta ställning till ett svenskt regeringsförslag

rörande vissa gemensamma internationella insatser i syfte att skydda

Skandinaviens flyttfåglar närmare bestämt i Guadalquivirdeltat i Spanien.

Rådet beslöt då att förslaget inte skulle föranleda någon åtgärd från

rådets sida. I ett medlemsförslag, som mer allmänt åsyftade skydd av flyttfåglar

vid deras uppehåll utanför Norden, föreslogs att regeringarna gemensamt

skulle vidtaga åtgärder för att bereda nordiska flyttfåglar skydd

utanför Norden, exempelvis i form av en hänvändelse till regeringarna i de

länder, där fångst av nordiska flyttfåglar förekommer i större omfattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr It år 1969

Utskottet instämde i att den massfångst av småfåglar, som beskrivits i

förslaget, är osympatisk och bör upphöra. Det framgick emellertid av lämnade

informationer att säkra upplysningar saknas om i vilken utsträckning

fångsten påverkar förekomsten av småfåglar i de nordiska länderna.

Fångsten hade vidare minskat under senare år. Frågan överväges nu i Belgien,

som synes vara det enda land i Europa, där massfångst är tillåten.

Utskottet föreslog därför att rådet icke borde företa sig något med anledning

av förslaget. I en reservation av bland andra herrar Axel Andersson

och Mellqvist föreslogs en rekommendation till regeringarna att överväga

och förverkliga gemensamma regler som förhindrar massfångst av småfåglar

från de nordiska länderna. Det i reservationen intagna rekommendationsförslaget

fick 19 röster (bl. a. herrar Paul Jansson, Tage Johansson,

Mellqvist och Sundin) medan 17 medlemmar röstade nej (bl. a. herrar Bergman,

Cassel, Hammarberg, Lars Larsson, Lundström, fru Segerstedt Wiberg

och herr Skoglund) och 8 avstod (bl. a. herr Ohlin). Rekommendationsförslaget

hade sålunda icke erhållit erforderlig majoritet, och rådet beslöt

icke företaga sig något i saken.

5. Medborgarskapslagstiftningen

Med anledning av rekommendation nr 1/1964 angående medborgarskapslagstiftningen

hade regeringarna på grundval av en gemensamt utförd utredning

(NU 1965:8) genomfört en ändring av praxis i naturalisationsärenden

så att nordiska medborgare kan erhålla medborgarskap i annat

nordiskt land efter normalt icke mer än 3 års vistelse i landet. Vidare hade

i Danmark, Finland, Norge och Sverige genomförts eller väntas bli genomförda

lagändringar innebärande att kravet på hemvisttid vid medborgarskapsförvärv

efter anmälan sänks från 10 till 7 år samt att den undre åldersgränsen

sänks från 21 till 18 år och att den övre åldersgränsen slopas.

Rekommendationen var härigenom genomförd, och rådet beslutade att anse

frågan som slutbehandlad.

6. Filmfrågor

I rekommendation nr 11/1965 hade föreslagits en gemensam nordisk undersökning

om filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och ungdom. En

svensk undersökning på området utfördes i samband med filmcensurutredningen

(SOU 1967: 31). Som svar på en fråga av fru Segerstedt Wiberg till

regeringarna i Danmark, Finland och Norge meddelades bl. a. att samhällsförhållandena

i berörda länder har så stora likheter att den svenska undersökningens

resultat i mycket stor utsträckning måste anses vara representativa

även för övriga länder. Utskottet godtog denna bedömning och föreslog

rådet att frågan skulle anses slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet

härmed.

I rekommendation nr 12/1965 behandlades ett närliggande ämne, näm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

13

ligen förenhetligande av lagstiftningen om förhandsgranskning av film.

Nordiska kulturkommissionen hade i ett till regeringarna överlämnat uttalande

om nordiskt samarbete på filmens område erinrat om att det hålls

regelbunden kontakt mellan filmcensurorganen i de nordiska länderna.

Kommissionen ansåg att det för närvarande inte är ändamålsenligt att anbefalla

enhetliga eller ens likartade censurregler i Norden. Utskottet beklagade

att det för närvarande icke var möjligt att nå fram till enhetliga

regler om filmcensur. Man erinrade om att Island inte har vuxencensur och

om att det i Danmark för folketinget framlagda lagförslaget innebär att

vuxencensuren avskaffas även i detta land. På nuvarande tidpunkt finns

inga planer på en motsvarande ändring av reglerna i Finland och Norge.

Om den arbetande svenska kommitténs inställning förelåg inga säkra upplysningar.

Inte heller åldersgränserna för barncensuren är eller kan i en

nära framtid förväntas bli enhetliga, även om utskottet fann att de i stort

sett är uttryck för en gemensam åskådning.

Mot denna bakgrund ansåg utskottet det icke fruktbringande att fortsätta

arbetet med denna fråga. Från utskottets sida förutsattes att censurmyndigheterna

fortsätter att hålla en intim kontakt särskilt i syfte att i praktiken

åstadkomma största möjliga enhetlighet i fråga om barncensuren. På

förslag av utskottet beslöt rådet anse saken som slutbehandlad för sin del.

7. övrigt

Förslag till ändringar i äktenskapslagarna i enlighet med punkterna I

och II i rekommendationen nr 7/1967 om otrohets rättsverkningar har

framlagts för parlamenten i Danmark, Finland, Norge och Sverige och i

några av länderna också slutbehandlats. Utskottet, som fann att rekommendationen

därmed var genomförd, föreslog rådet att anse frågan slutbehandlad.

Rådet biföll förslaget.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Kulturutskottet hade till yttrande mottagit Nordiska ämbetsmannakommitténs

rapport om utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete (NU 1969: 1).

I denna del framhöll utskottet, att erfarenheterna inom utskottet pekade

på att nya förslag till samarbetsprojekt inom kultursektorn ingalunda saknades.

Däremot ansåg utskottet att bristerna inom det nordiska kultursamarbetet

främst gjort sig gällande vid samarbetsfrågornas lösning. Utskottet

hade icke funnit att den viktiga frågan om en reorganisation av det nordiska

kultursamarbetet närmare berörts i ämbetsmannakommitténs rapport, trots

att denna fråga behandlats ingående av flera nordiska utredningar, bl. a.

av ämbetsmannakommitténs arbetsgrupp för utbildning och forskning. Utskottet

framhöll behovet av samarbetsorgan, som effektivt kan driva fram

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

lösningar av gemensamma arbetsuppgifter, och underströk betydelsen av

att regeringarna vid det fortsatta arbetet med ämbetsmannarapporten inriktar

sig på att skapa en fastare organisation av det nordiska kultursamarbetet.

Vid sessionen förelåg till behandling ett medlemsförslag om nordiskt

forskningssamarbete, väckt till rådets femtonde session av bl. a. fröken

Ranmark. Rådet hade vid nämnda session i anledning av viss del av förslaget

antagit rekommendation nr 14/1967 om nordiskt forskarsamarbete.

Utskottet hade därefter fortsatt sakens behandling beträffande återstående

två punkter. I anledning av en av dessa antog rådet vid den sextonde sessionen

en ny rekommendation, nr 13/1968, angående samarbete mellan

forskningsråden. Härefter kvarstod en punkt i förslaget, innebärande en

hemställan att rådet skall rekommendera regeringarna att tillsätta ett samarbetsutskott

med nära anknytning till de ledande nationella forskningsplaneringsorganen

i de nordiska länderna med uppdrag att biträda regeringarna

i frågor som gäller den nordiska forskningspolitiken och utbyggnaden

av samarbetet om den högre utbildningen. Beträffande denna punkt

anmälde utskottet vid sessionen, att utskottet i yttrande över Nordiska

ämbetsmannakommitténs preliminära rapport rörande ett vidgat nordiskt

ekonomiskt samarbete understrukit betydelsen av att regeringarna vid det

fortsatta utredningsarbetet skulle fästa vikt vid frågan om en fastare organisation

av det nordiska kulturella samarbetet. Utskottet meddelade vidare,

att beredningen av mediemsförslagets återstående punkt skulle fortsätta

i utskottet.

Forskningssamarbetet berördes även i ett medlemsförslag om tillgången

till källmaterial för samtidshistorisk forskning. I förslaget, som väckts av

bl. a. herr Kellgren och fru Segerstedt Wiberg, hemställdes att rådet måtte

rekommendera regeringarna 1. att öka möjligheterna att utnyttja relevant

källmaterial för samtidshistorisk forskning samt 2. att verka för ett förenhetligande

av sekretessbestämmelserna rörande tillgången till detta material.

Utskottet förordade vidgade möjligheter att få tillgång till sekretessbelagt

material. En rekommendation om direkta åtgärder för genomförande

av en liberalare praxis rörande utlämnandet av sekretessbelagt material och

en samordning av sekretessreglerna i de nordiska länderna fann sig utskottet

dock ej kunna förorda. Problematiken kring sekretesslagstiftningen

och de olika ländernas divergerande uppfattning om allmänna handlingars

offentlighet förutsatte enligt utskottets uppfattning en allsidig utredning

av de nuvarande förhållandena som bas för genomförandet av en

internordisk utlämningspraxis, grundad på harmoniserade sekretessbestämmelser.

Utskottet noterade även att en forskare från ett nordiskt grannland,

som önskar ta del av material i ett av grannländerna, kommer i egenskap

av utlänning vanligen i ofördelaktigare ställning än inhemska forskare på

grund av de i de nordiska länderna tillämpade principerna om att utlän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

15

ningar ej äger samma rätt till insikt i ett lands administrativa förhållanden

som vederbörande lands egna medborgare. Utskottet, som fann detta förhållande

otillfredsställande, förordade en uppmjukning av kraven på specialtillstånd

för utländska forskare.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 24) till regeringarna

att 1. gemensamt utreda förutsättningarna för att bereda nordiska

forskare ökad tillgång till källmaterial för samtidshistorisk forskning och

för att få till stånd en internordisk praxis rörande utlämnandet av sådant

material som finns hos myndighet samt 2. att vidtaga åtgärder för att i

varje enskilt land likställa forskare från ett annat nordiskt land med inhemska

forskare vad gäller tillgången till offentliga myndigheters arkiv.

Till behandling förelåg ett medlemsförslag om inrättande av en nordisk

journalisthögskola, väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes

att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att ombilda Nordisk

Journalistkursus till en nordisk journalisthögskola. Kulturutskottet hade

tillsatt en särskild underkommitté för att utreda frågan om en nordisk

journalisthögskola. Kommittén hade funnit den lämpligaste lösningen på

frågan om en effektivisering av den samnordiska journalistutbildningen

vara att omstrukturera den nuvarande undervisningen med bevarande av

Nordisk Journalistkursus under nuvarande namn. Den av kommittén föreslagna

reformen innebar en höjning av utbildningsnivån genom införande

av fasta delkurser i en huvudkurs ordnad kring sex huvudämnen. Den fasta

kursverksamheten borde kompletteras med korta specialkurser som samtidigt

avses utgöra supplement till de nationella fortbildningskurserna. Det

av kommittén utarbetade förslaget till fast kursverksamhet hade enligt utskottet

väl anpassats till journalistutbildningen i de nordiska länderna. Utskottet

uttalade beträffande möjligheterna att utbygga klipparkivet för Nordisk

Journalistkursus till en dokumentationscentral att en ytterligare utbyggnad

och systematisering av det insamlade material, som hämtats ur vissa

nordiska dagstidningar, kunde lägga grunden till en dokumentationsverksamhet,

varigenom massmedia i de nordiska länderna kunde förses med

bakgrundsmaterial i politiska, ekonomiska och sociala nordiska frågor. Den

bästa lösningen av frågan om placeringen av administrationscentrum för

den samnordiska fortbildningen av journalister var att tills vidare behålla

detta i Århus. En effektivisering av kursverksamheten i enlighet med kommitténs

förslag förutsatte en ökning av stipendierna åt deltagare i Nordisk

Journalistkursus, för närvarande 21 000 sv. kr. årligen, för att redan utbildade

journalister skulle få ökade möjligheter att deltaga i den samnordiska

fortbildningen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr It) till regeringarna

1. att vidtaga åtgärder för en utbyggnad av den samnordiska utbildningen

av journalister vid Nordisk Journalistkursus enligt de förslag

som framlagts av den för utredning av frågan utsedda kommittén (NU

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

1969:4) samt 2. att öka antalet stipendier till deltagare i den nordiska

fortbildningen för journalister.

Vid behandlingen av meddelande om rekommendation nr 29/1965 angående

högre fiskeriutbildning jämte fråga i ämnet till Norges regering och

svaret därpå uppmärksammades, att den norska utredningen rörande en

högre norsk fiskeriutbildning nu kommer att föreläggas Stortinget, varvid

även spörsmålet om högre nordisk fiskeriutbildning kommer att tas upp.

Sedan behandlingen avslutats i Stortinget, har den norska regeringen för

avsikt att dryfta saken med de övriga nordiska länderna.

Utskottet hade även till behandling två rekommendationer angående

forskning i arktisk medicin, nämligen rekommendationerna nr 11/1960 och

nr 17/1964. På förslag av utskottet beslöt rådet anse rekommendation nr

17/1964 för rådets del slutbehandlad. Goda förutsättningar för åstadkommandet

av ett fast organiserat arbete vad gäller arktisk medicinsk forskning

har nu skapats, särskilt genom inrättandet av ett gemensamt sekretariat

vid Uleåborgs universitet. Ett förslag till stadgar för en nordisk samarbetskommitté

för arktisk medicinsk forskning har godtagits av samtliga

regeringar. Samarbetskommittén skulle enligt förslaget fungera som koordinerande

organ för forskningsaktiviteterna på området.

Vid behandlingen av rekommendation nr 33/1965 angående nordisk litteraturhistoria

konstaterade utskottet, att en nordisk litteraturhandbok beräknas

utkomma under senare delen av år 1969 samt att konkreta planer

föreligger rörande utgivandet av en samling analyser och tolkningar av

kortare texter. Rekommendationens syfte hade således uppnåtts. På förslag

av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Rekommendation nr 33/1962 avser gemensam utbildning av stadsplanerare

m. m. Av meddelandena i saken framgick att Nordiska institutet för

samhällsplanering i Stockholm under år 1968 inlett sin verksamhet innebärande

i första hand fortbildning av stadsplanerare. Forskning och forskarutbildning

beräknades inledas successivt. Utskottet noterade att rekommendationens

syfte uppnåtts. På utskottets förslag beslöt rådet anse spörsmålet

för sin del slutbehandlat.

2. Skol- och undervisningsfrågor

Vid rådets session förelåg flera medlemsförslag som sysslade med olika

delar av skolundervisningen.

Frågan om effektiviserad trafikfostran togs upp i ett medlemsförslag,

väckt av bl. a. herr Paul Jansson och fröken Ranmark. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att skyndsamt inleda

samarbete för åstadkommande av en effektiv trafikundervisning i grundskolan.

Utskottet framhöll, att trafikfostran ännu icke i alla nordiska länder

erhållit den integrerade ställning i skolundervisningen som dess betydelse

för samhället kräver. Utskottet fann det värdefullt att genom nor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

diskt samarbete snabbt uppnå resultat på området. Även värdet av utbyte

av läromedel framhölls liksom de nationella trafiksäkerhetsorganisationernas

initiativ att planera tillverkande av gemensamma läromedel för olika

ålderskategorier. Utskottet fann detta initiativ värt allt understöd från de

nordiska regeringarnas sida och önskade fästa skolmyndigheternas uppmärksamhet

på betydelsen av att de i pedagogiskt avseende bidrar till detta

samarbete. Utskottet påpekade även, att trafikundervisningen borde beredas

ökat utrymme i lärarnas grundutbildning och att den nordiska fortbildningen

borde organiseras på området.

Utskottet föreslog att rådet måtte rekommendera regeringarna 1. att

skyndsamt inleda samarbete för åstadkommandet av en effektiv trafikundervisning

på skolans alla stadier, 2. att stödja den samnordiska produktionen

av läromedel för denna undervisning samt 3. att vidtaga åtgärder för

åstadkommande av en organiserad fortbildning av vederbörande lärare. Mot

detta utskottets förslag reserverade sig två av utskottets tretton medlemmar,

bl. a. herr Edström, som ansåg att detta spörsmål borde behandlas i samband

med frågan om en harmonisering av de nordiska skolordningarna (rekommendation

26/1967). I reservationen hemställdes därför, att rådet måtte

rekommendera regeringarna 1. att i samband med arbetet rörande harmoniseringen

av de nordiska skolordningarna pröva frågan om en effektivisering

av trafikundervisningen på skolans alla stadier. Punkterna 2 och 3

överensstämde med utskottets förslag. Efter debatt beslöt rådet antaga en

rekommendation (nr 14) i enlighet med utskottets förslag. Rekommendationen

antogs med 41 röster mot 2. 7 medlemmar avstod från att rösta,

däribland herrar Tage Johansson och Lars Larsson samt fru Segerstedt

Wiberg.

Ett annat skolämne behandlades i medlemsförslaget om nordiskt samarbete

om konstfostran. I förslaget, väckt av bl. a. herr Kellgren och fröken

Ranmark, hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna att i samarbete

verka för en effektivisering av konstfostran i de nordiska ländernas

skolor såväl genom en utbyggnad och modernisering av undervisningen

som genom efterutbildning av vederbörande lärare. Utskottet konstaterade,

att en grundlig prövning av den nuvarande undervisningen krävs för att

pa grundval därav framlägga konkreta förslag för reorganisation av konstfostran.

Det fordrades enligt utskottets mening ett omfattande utredningsarbete

som med fördel kunde utföras på nordiskt plan med tanke på möjligheterna

att utnyttja erfarenheterna i de olika nordiska länderna för att

gemensamt definiera innehållet i skolans konstfostran. Utskottet konstaterade,

att tillräckliga läromedel för närvarande saknas och önskade därför

starkt understryka behovet av att de nordiska länderna gemensamt producerar

tidsenligt undervisningsmaterial för undervisning i estetiska ämnen.

Den ständiga utvecklingen på konstens olika områden förutsätter vidare

en ständig fortbildning för lärarnas de!. Med hänsyn härtill fann ut2

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

skottet en permanent kursverksamhet för lärare i estetiska ämnen nödvändig.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 15) till regeringarna

1. att i samband med arbetet rörande harmonisering av de nordiska

skolordningarna pröva frågan om en reformering och effektivisering

av skolans undervisning i estetiska ämnen, 2. att i samråd producera läromedel

för denna undervisning samt 3. att vidtaga åtgärder för åstadkommande

av en permanent nordisk fortbildning av lärarna på ifrågavarande

undervisningsområde.

Ytterligare en undervisningsfråga förelåg till behandling vid sessionen. Ett

medlemsförslag om samarbete angående skolans sexualundervisning hade

väckts av bl. a. herr Thapper. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att inom samtliga skolformer och -stadier i de

nordiska länderna i samarbete skyndsamt införa en för olika åldersgrupper

anpassad effektiv sexualundervisning, innefattande även upplysning om

barnbegränsning. Utskottet underströk visserligen behovet av samarbete

mellan de nordiska länderna för att stärka sexualfostrans ställning på skolschemat

men förutsatte, att frågan behandlades i samband med den allmänna

prövningen av ett närmande av de nordiska skolordningarna till

varandra enligt rekommendation nr 26/1967. Av denna anledning fann utskottet

icke skäl förorda en särskild rekommendation i saken.

Mot detta utskottets förslag reserverade sig fyra av utskottets tretton

medlemmar. De anförde att, då sexualundervisningen är föremål för diskussion

och reformarbete i Danmark, Finland och Sverige, goda förutsättningar

förelåg för att i samarbete utforma gemensamma riktlinjer för en för

olika stadier och skolformer anpassad sexualfostran. Reservanterna betonade

även, att vid gemensamma nordiska överläggningar om en effektivisering

av sexualundervisningen även fördelarna av en nordisk samproduktion

av läromedel borde beaktas. Vidare påpekades betydelsen av gemensam

nordisk utbildning för lärare på sexualundervisningens område. Reservanterna

ansåg, att vid beredningen av rådets rekommendation nr 26/1967 om

harmoniseringen av de nordiska skolordningarna särskild vikt borde läggas

vid utformningen av riktlinjer för en effektiv sexualundervisning. I reservationen

hemställdes därför att rådet måtte rekommendera regeringarna 1.

att i samband med beredningen av rådets rekommendation nr 26/1967 utforma

riktlinjer för införandet av en effektiv sexualundervisning i olika

skolformer och på olika skolstadier samt 2. att vidtaga åtgärder för åstadkommandet

av en organiserad fortbildning av vederbörande lärare. Vid omröstning

fick den i reservationen intagna rekommendationen 20 röster, medan

36 röstade emot. 2 ledamöter avstod från att rösta. Samtliga i omröstningen

deltagande svenska medlemmar röstade mot förslaget utom herr

Hernelius, som avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om samnordisk utbildning av personal i yrkesvägle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 1!)

dande uppgifter hade väckts av bl. a. fröken Ranmark. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt utreda

förutsättningarna för en samnordisk utbildning av personal i yrkesvägledande

uppgifter, särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning av yrkesvägledare.

Utskottet ansåg, att även om svårigheterna ofta är stora vad gäller

samordnad grundutbildning för yrkesvägledare, goda förutsättningar föreligger

för en utbyggnad av fortbildningen av dessa. Nuvarande samarbete i

form av seminarier och konferenser är värdefullt men alltför sporadiskt.

Utskottet påpekade att det föreligger uppgifter för ett nordiskt samarbete

rörande ett flertal olika kategorier av yrkesvägledare, bl. a. för skolornas

del, liksom vid omskolning och omplacering av vissa kategorier på arbetsmarknaden.

Utskottet fann att ett närmare nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens

område ej torde kunna realiseras utan en grundlig kartläggning

av utbildningens nuvarande utformning och på grundval därav

uppgjorda förslag till samarbetsformer. Huvudvikten i ett utredningsarbete

borde enligt utskottet läggas på frågan om samnordisk kvalificerad fortbildning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 29) till regeringarna

att utreda förutsättningarna för nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens

område särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning av

yrkesvägledare.

Rådet hade även att behandla frågan om nordiska skol- och studentbetggs

giltighet. I ett medlemsförslag hemställde bl. a. fru Segerstedt Wiberg,

att rådet skulle rekommendera regeringarna 1. att vidtaga åtgärder

för åstadkommandet av automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för nordiska

skol- och studentbetyg samt 2. att utreda möjligheterna att avlägsna

föreliggande hinder för nordiska studerande att vinna inträde till spärrade

utbildningslinjer i ett annat nordiskt land än hemlandet. I förslaget anfördes

att en omfattande och kontinuerligt ökande migration i Norden medför

att ungdom allt oftare tvingas byta utbildningsanstalt på grund av föräldrarnas

flyttning. Detta faktum motiverar skyndsamma åtgärder för att

åstadkomma automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för skolbetyg från

de olika länderna. Även om tillskapandet av ett system för evalvering av

skol- och studentbetyg under nuvarande förhållanden kan vara besvärligt,

måste svårigheterna övervinnas, då frågan är av största praktiska betydelse

i socialt avseende. Utskottet ansåg, att regeringarna med det snaraste och

oberoende av arbetet på en harmonisering av de nordiska skolordningarna

borde utforma gemensamma översättningsnormer för betyg på olika skolstadier.

Beträffande medlemsförslaget punkt 2 om utredning av möjligheterna

att avlägsna föreliggande hinder för nordiska studerande vid inträde

till spärrade utbildningslinjer i annat nordiskt land än hemlandet anmälde

utskottet att den slutliga beredningen av denna del av förslaget uppskjutits.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) till rege
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

ringarna att skyndsamt utarbeta automatiskt tillämpbara evalveringsnormer

för nordiska skol- och studentbetyg.

Ett medlemsförslag om samarbete rörande de nordiska språklektorerna

hade väckts av bl. a. herr Björkman. I förslaget hemställdes, att rådet

måtte rekommendera regeringarna att utreda förutsättningarna för en

fastare administration av den nordiska lektoratsverksamheten vid universiteten

och ett ökat samarbete mellan de nordiska språklektorerna. Utskottet

framhöll, att på grund av undervisningens och läromedlens fortsatta

utveckling ävensom av språklektorernas ofta förekommande brist på kunskaper

om undervisning i ett grannland de nordiska språklektorerna borde

beredas tillfälle att sammankomma till regelbundna ämneskonferenser för

utbyte av erfarenheter och för att dryfta pedagogiska och metodiska

spörsmål. Utskottet förordade även en allsidig utredning av den nuvarande

lektoratsverksamheten i avsikt att få fram ett förslag till utformning av en

effektiv och ändamålsenlig administration, som kan stödja de nordiska

språklektorerna i deras verksamhet och samtidigt innebära en större enhetlighet

mellan de nordiska länderna vad gäller språklektorernas ekonomiska

och sociala förhållanden. Enligt utskottets uppfattning borde en utredning

befatta sig även med lektorerna i finska och isländska.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna

1. att vidtaga åtgärder för åstadkommandet av ett ökat samarbete

mellan de nordiska språklektorerna bland annat i form av regelbundna

ämneskonferenser samt 2. att utreda förutsättningarna för en fastare organisation

av den nordiska lektoratsverksamheten vid utländska universitet

och högskolor. Rekommendationen antogs med 45 röster. 1 medlem avstod

från att rösta.

3. Radio-, televisions- och filmfrågor

I likhet med tidigare år har utskottet haft att behandla vissa TV-frågor.

Sålunda förelåg vid sessionen ett medlemsförslag om reklamsändningar

i television, väckt av herrar Björkman och Lundström. I förslaget hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att

gemensamt pröva frågan om införandet av reklam i television. Utskottet ville

inte för närvarande, då utredningsarbete pågår i Danmark och Sverige

på ifrågavarande områden, uttala sig beträffande frågan om reklam i television

men fann det betydelsefullt att inte länderna var för sig genom ensidiga

beslut ställde de andra inför ett fullbordat faktum.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 8) till regeringarna

i Danmark, Norge och Sverige att länderna inte var för sig utan

i samråd tar ställning till reklam i television. Rekommendationen antogs

med 50 röster. 1 medlem röstade mot förslaget och 2 avstod från att rösta.

Frågan om gemensamt TV-program och nordisk TV-programproduktion

hade väckts i ett tilläggsförslag av herr Ohlin och fru Segerstedt Wiberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

I förslaget hemställdes, att rådet rekommenderar regeringarna 1. att föranstalta

om en utredning rörande möjligheterna att vid sidan av de olika

ländernas nationella TV-program anordna ett gemensamt nordiskt TV-program

samt 2. att bilda ett nordiskt företag konkurrerande med de nationella

radioföretagen för produktion av TV-program ägnade för utsändning

i två eller flera nordiska länder. Utskottet konstaterade, att man i de enskilda

länderna vid utbyggandet av TV-verksamheten prioriterat införande

av såväl färgtelevision som en andra kanal för sändning av TV-program.

Utskottet ansåg större möjligheter föreligga för införandet av ett separat

nordiskt TV-program, när planerna på ett andra program börjat realiseras

i samtliga nordiska länder. Utskottet fann därför starka skäl tala för att

ytterligare avvakta utbyggnaden av TV-verksamheten i de olika nordiska

länderna, tills bättre förutsättningar föreligger för en allvarlig prövning av

frågan om införandet av ett separat nordiskt TV-program. Vad gällde frågan

om nordiskt företag för produktion av TV-program fann utskottet att

ett i stort sett tillfredsställande programutbyte för närvarande förekommer

inom ramen för Nordvisionen. Av den anledningen borde åtgärder ej vidtagas

för att skapa ett nordiskt bolag. På utskottets förslag beslöt rådet

att icke företaga sig något i anledning av tilläggsförslaget.

Vid behandlingen av meddelanden om rekommendation nr 12/1967 angående

utvidgat TV-samarbete fann utskottet, att det nordiska TV-samarbetet

ytterligare utbyggts under 1968. Sålunda hade ett nordiskt kontaktorgan

för radio- och TV-spörsmål tillsatts under våren 1968 med uppgift att

behandla samarbetsfrågor, som inte berörs av det nordiska TV-samarbetet

i övrigt samt att ta ställning till internationella spörsmål som aktualiseras

av den tekniska utvecklingen. Vidare har kontaktorganet till uppgift att

främja strävandena till en ytterligare utbyggnad av radio- och TV-samarbetet

och andra frågor, som regeringarna förelägger kontaktorganet eller detta

självt finner anledning ta upp till behandling. Vidare meddelades att Finland,

Norge och Sverige inlett ett TV-samarbete inom Nordkalottområdet.

Utskottet har även haft att behandla en radiofråga, nämligen i anledning

av ett medlemsförslag om stereofoniska radioutsändningar, i vilket

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att besluta om införandet

av ett gemensamt system för stereofoniska radioutsändningar. Utskottet

noterade att två tekniska system för stereorundradio prövats i de

nordiska länderna. Förberedelsearbeten i Danmark, Finland och Norge har

fortskridit så långt att valet torde komma att falla på det s. k. pilottonsystemet.

I Sverige har vid sidan av detta system även ett svenskt system,

det s. k. Berglundsystemet, prövats. I Sverige har beslut i frågan ännu

icke tagits. Enligt utskottets mening skulle ett gemensamt nordiskt system

för stereofoniska radioutsändningar medföra uppenbara fördelar ur tekniska,

ekonomiska och kulturella synpunkter för samtliga nordiska länder.

Ett sådant gemensamt system vore ett viktigt led i utbyggnaden av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

det nordiska radiosamarbetet och helt i överensstämmelse med beslutet att

samtliga nordiska länder ansluter sig till samma tekniska system för färgTV.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 25)

till de nordiska regeringarna att besluta om införande av ett gemensamt

nordiskt system för stereofoniska radioutsändningar.

4. Nordiska kulturfonden

Vid sessionen förelåg ett tilläggsförslag om nordiska kulturfonden, väckt

av bl. a. fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes att

rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att snarast

möjligt höja det årliga tillskottet till nordiska kulturfonden till sammanlagt

5 miljoner danska kronor. Utskottet noterade, att den i överenskommelsen

om nordiska kulturfonden fastställda summan om 3 miljoner

danska kronor är otillräcklig för att behovet av understöd för brådskande

och icke permanenta nordiska kulturella samarbetsprojekt skulle kunna

tillgodoses. Utskottet hade i andra sammanhang haft anledning konstatera,

att avsevärda medel erfordras för att tillgodose det omfattande behovet av

understöd och stipendier inom forskningsområden, där permanenta samarbetsorgan

saknas. Nordiska kulturfondens medel var otillräckliga för en

verkligt avgörande insats på detta område. Utskottet framhöll vidare, att

samarbetsprojekt inom den fria kultursektorn ofta fått träda tillbaka för

andra ändamål vid utdelning av fondens medel. Enligt utskottet hade även

det årliga fondbeloppet visat sig vara otillräckligt i relation till antalet ansökningar.

På utskottets förslag beslöt rådet antaga en rekommendation

(nr 26) till regeringarna att snarast möjligt höja nordiska kulturfondens

kapital till sammanlagt 5 miljoner danska kronor årligen. Rekommendationen

antogs med 44 röster. 2 medlemmar avstod från att rösta, bland dem

herr Lundström.

Utskottet behandlade även meddelande om rekommendation nr 38/1968

angående justering av nordiska kulturfondens kapitalbelopp. Av meddelandet

framgick att regeringarna beslutat verka för genomförandet av

den föreslagna höjningen om 250 000 danska kronor i anledning av den

danska devalveringen. På förslag av utskottet ansåg rådet spörsmålet för

sin del slutbehandlat.

5. Nordiskt musiksamarbete

Vid rådets session förelåg ett medlemsförslag om nordiskt musiksamarbete,

väckt av bl. a. herrar Kellgren och Lundström. I förslaget hemställdes,

att rådet skulle rekommendera regeringarna i de nordiska länderna

att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete genom stöd

åt produktion och distribution av nordisk musik på grammofonskiva. Utskottet

fann, att ett fastare organiserat musiksamarbete skulle öppna nya

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

23

möjligheter att intensifiera den nordiska informationen samt att tillmötesgå

den internationella efterfrågan på nordisk musik. Utskottet ansåg särskilt

radio- och TV ha goda möjligheter att sprida kännedom om nordisk musik.

De små upplagorna av nordisk musik på skiva har hittills ställt den

nordiska grammofonproduktionen inför ekonomiska problem, som verkat

hämmande på skivproduktionen. Utskottet menade att former borde skapas

för beviljande av statliga produktionsbidrag till inspelning av nordisk

musik. Då införande av ett system för fördelning av statsbidrag var förenat

med betydande svårigheter, borde statsbidragsfrågan bli föremål för en

närmare utredning. Beträffande den ekonomiska sidan av skivproduktionen

pekade utskottet även på möjligheten att upptaga orkestrarnas ordinarie

repertoar av nordisk musik på band eller skiva, vilket system vore ägnat

att inbespara onödigt höga repetionskostnader.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till regeringarna

att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete vad

gäller informationen om samt produktionen och distributionen av nordisk

musik på grammofonskiva samt att därvid beakta behovet av statsunderstöd

till denna produktion.

Vid behandlingen av meddelande om rekommendation nr 34/1968 angående

Nordiska rådets musikpris fann utskottet, att de nordiska ländernas

regeringar i princip var eniga om att musikpriset från och med 1968 skulle

utdelas vartannat år. Utskottet konstaterade att regeringarna var beredda att

vidtaga härför erforderliga ändringar i statuterna för priset. På förslag av

utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

6. övrigt

Av meddelande om rekommendation nr 20/1966 angående samarbete på

formgivningens område framgick, att det nordiska samarbetet inom detta

fält varit i starkt stigande på den utomnordiska exportmarknaden. Utskottet

förutsatte att regeringarna även i framtiden tillvaratar möjligheterna

att ytterligare befästa de nordiska ländernas ställning på formgivningens

områden såväl på den nordiska marknaden som den utomnordiska exportmarknaden.

På utskottets förslag beslöt rådet att anse spörsmålet för rådets

del slutbehandlat.

Vid behandlingen av meddelanden om rekommendation nr 37/1968 angående

världsutställningen i Osaka uttryckte utskottet sin tillfredsställelse

över att samtliga nordiska regeringar beslutat att gemensamt deltaga i

världsutställningen i Osaka 1970. På utskottets förslag beslöt rådet anse

spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Rådet ansåg även rekommendationen nr 10/1965 angående nordisk namnlista

över växter och djur för rådets del slutbehandlad, sedan utskottet noterat,

att möjlighet förelåg för de nordiska språknämnderna att inom ramen

för tillgängliga resurser utarbeta en nomenklatur för växter och djur

och att ytterligare åtgärder i ämnet från rådets sida icke var påkallade.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats

av socialpolitiska utskottet.

Nära anknytning till arbetsmarknadsfrågorna hade två medlemsförslag

berörande samarbete mellan gränskommuner. Bl. a. herr Adamsson och

fröken Ranmark hade väckt ett medlemsförslag om gränskommunalt samarbete.

I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att låta genomföra sådana ändringar i kommunallagstiftningen och annan

lagstiftning att fasta legala former skapas för samarbetet mellan kommuner

över riksgränserna i form av t. ex. kommunalförbund, kommunala bolag

eller liknande organ. Utskottet konstaterade liksom förslagsställarna och

flertalet remissorgan, att det torde vara uppenbart att, därest fasta former

hade funnits för gränskommunalt samarbete, detta redan nu skulle ha

haft större omfattning än det har. Utskottet noterade, att i alla nordiska

länders kommunallagar bestämmelser saknas om kommunsamarbete utanför

landets egna gränser. Aktuellt syntes det därför vara såsom utvecklingen

nu går att dessa spörsmål tas upp till behandling på nordiskt plan.

Sedermera hade väckts ytterligare ett medlemsförslag angående samma

ämnesområde, nämligen om gränskommunalt samarbete i Öresundsregionen,

av herrar Adamsson och Cassel. De hemställde, att rådet måtte rekommendera

regeringarna i Danmark och Sverige att genom tillägg till och ändringar

i ländernas kommunallagstiftning, byggnadslagstiftning och annan berörd

lagstiftning ställa till förfogande praktiska fasta former för samarbetet

mellan danska och svenska kommuner inom öresundsregionen, vilka av

dessa kunde begagnas för lösande av gemensamma spörsmål.

Sedan det förstnämnda medlemsförslaget återförvisats till utskottet, behandlade

utskotten båda förslagen gemensamt. I det första betänkandet

hade utskottet uppmärksammat framför allt förhållandena i Tornedalen

och längs den norsksvenska gränsen. Däremot hade utskottet i detta icke

närmare berört förhållandena i Öresundsregionen. Utskottet var medvetet

om att det föreligger en rad samordningsfrågor inom Öresundsregionen, vilka

särskilt aktualiseras av den fasta förbindelsen över Öresund och av storUygplatsen.

Utskottet framhöll att det tidigare behandlade förslaget avsåg att

generellt i ländernas kommunallagstiftning och annan lagstiftning avlägsna

alla hinder av rättslig art, vilka kunde antagas försvåra gränskommunalt

samarbete, medan det senare förslaget avsåg motsvarande förhållanden i

Öresundsregionen. Utskottet fann med hänsyn till att de gränskommunala

samarbetsfrågorna i öresundsregionen har en annan karaktär och storleksordning

än i övriga nordiska gränsregioner det önskvärt att regeringarna

i Danmark och Sverige föranstaltar om specialstudier rörande omfattningen

av behövlig speciallagstiftning för Öresundsregionen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till regeringarna

att utreda behovet av och möjligheterna för sådana ändringar i

kommunallagstiftningen och annan lagstiftning att fasta legala former skapas

för samarbetet mellan kommunerna över riksgränserna.

Av arbetsmarknadspolitiskt intresse var också medlemsförslaget om zigenarnas

förhållanden i Finland och Sverige. Det hade väckts av bl. a. fru

Segerstedt Wiberg. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera

regeringarna i Finland och Sverige att samverka för vidtagande av åtgärder

i syfte att förbättra de i de två länderna bosatta zigenarnas levnadsförhållanden

och öka dessas möjligheter till assimilering i samhället. Enligt

utskottet torde det i Sverige för närvarande finnas 500—600 finska zigenare

med fast bostad, vilka sökt sig till Sverige och här genom nordiska socialkonventionen

kommer i åtnjutande av samma sociala förmåner som

svenska medborgare. Av det finska remissmaterialet fann utskottet att effektiva

åtgärder nu skulle vidtagas i Finland i första hand för att förbättra

de finska zigenarnas bostadsförhållanden men även för att ge dem yrkesoch

vuxenutbildning. Utskottet utgick från att invandringsströmmen till

Sverige av finska zigenare härefter kunde väntas i någon mån minska. En

undersökning av de finska zigenarnas förhållanden i Sverige fann utskottet

önskvärd, likaså en undersökning på vilket sätt kontakterna mellan ansvariga

organ i Sverige och Finland såvitt rör zigenarnas förhållanden kan

underlättas. Utskottet fann det lämpligt att frågan om de finska zigenarnas

förhållanden i Sverige nu togs upp till behandling, förslagsvis inom Nordiska

arbetsmarknadsutskottet, särskilt med hänsyn till att en inom svenska

inrikesdepartementet tillsatt arbetsgrupp för behandling av frågan om invandringen

till Sverige av zigenare icke behandlar de finska zigenarna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 23) till regeringarna

i Finland och Sverige att främja samverkan i syfte att förbättra

zigenarnas levnadsförhållanden i dessa länder och att öka dessas möjligheter

till anpassning i samhället. Rekommendationen antogs med 45 röster.

1 medlem avstod från att rösta.

Utskottet gavs tillfälle att yttra sig över Nordiska ämbetsmannakommitténs

preliminära rapport angående utvidgat ekonomiskt samarbete (NU

1969: 1). Utskottet underströk härvid bl. a. betydelsen av att redan existerande

lokaliseringspolitiskt samarbete fördjupas och inriktas på praktiska

projekt av värde för befolkningen i Finlands, Norges och Sveriges nordligaste

delar, där undersysselsättning förekommer på grund av svagt utvecklat

näringsliv. Utskottet framhöll även att ett utvidgat nordiskt ekonomiskt

samarbete skulle innebära fördelar bland annat genom att ett bättre

utnyttjande av arbetskraftsresurserna skulle bli möjligt.

På grundval av berättelsen från Nordiska arbetsmarknadsutskottet diskuterade

socialpolitiska utskottet vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets

verksamhet. I anslutning till berättelsen ställdes till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Sveriges regering vid sessionen fråga om det var i överensstämmelse med

innebörden i avtalet om den fria nordiska arbetsmarknaden att en offentlig

myndighet i Sverige, med metoder som de av Västerbottens läns landsting

använda, söker värva grupper av danska medicinare för att råda bot på

läkarbristen i Sverige, vilken får anses bero på att tillgången på läkare blir

otillräcklig genom stränga restriktioner vid intagning av elever till de medicinska

fakulteterna. Av svaret framgick att Västerbottens läns landstings

rekrytering av danska läkare skett på initiativ av landstinget utan medverkan

av någon statlig myndighet. Arbetsmarknadsstyrelsen har erinrat representanter

för landstinget om protokollsanteckningen till 1954 års överenskommelse

om gemensam nordisk arbetsmarknad angående åtgärder mot

privat värvning av arbetskraft i annat av de fördragsslutande länderna.

2. Sociallagstiftningen

Ett tilläggsförslag om tjänstepensionsförmåner för medborgare i annat

nordiskt land, väckt av bl. a. herr Kellgren, och ett medlemsförslag om

tilläggspensionering för arbetstagare i gränstrakterna har behandlats av

utskottet. De båda förslagen väcktes redan till rådets femtonde session

1967. I tilläggsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

i Danmark och Norge att medverka till att konventionen om social

trygghet i sin tillämpning kommer att omfatta även i dessa länder

förefintlig tilläggspensionering. Medlemsförslaget innehöll en hemställan

att rådet måtte rekommendera regeringarna att medverka till att det i Nordiska

pensionsutskottet inledda arbetet på en revision av den nordiska konventionen

om social trygghet kommer att påskyndas såvitt gäller frågan

om tilläggspension för arbetstagare i gränstrakterna. Förslag till överenskommelse

om ändringar i nordiska konventionen av den 15 september

1955 om social trygghet har nu utarbetats, vilket torde innebära att de i

tilläggsförslaget och medlemsförslaget framförda önskemålen blir tillgodosedda.

Så snart de föreslagna ändringarna i konventionen ratificerats, vilket

kan förväntas ske under våren 1969, avser utskottet föreslå, att de båda

förslagen avskrives.

Utskottet har under åren ägnat stort intresse åt frågan om nordisk

minimistandard rörande sociala förmåner. Av meddelandet om rekommendationen

nr 8/1967 framgick, att Nordiska socialpolitiska kommittén funnit

att det för närvarande icke kunde anses motiverat att ta upp frågan

om utarbetande av en nordisk konvention angående viss minimistandard

rörande sociala förmåner. Härvid hänvisades bland annat till de europeiska

instrument om olika sociala förmåner, vilka i stor utsträckning ratificerats

av de nordiska länderna och vilka alla tillförsäkrar de av instrumenten

omfattade hög social standard. Utskottets flertal delade dessa synpunkter

och instämde i att det för närvarande icke fanns anledning att söka få

till stånd en nordisk minimistandard rörande sociala förmåner. På förslag

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

27

av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för rådets del slutbehandlat.

Med anledning av rekommendation nr 21/1965 angående samordning av

socialhjälpslagstiftningen hade ett av Nordiska socialpolitiska kommittén

tillsatt underutskott framlagt förslag i ämnet. Utskottet uttalade önskemål

om att föreliggande möjligheter för en harmonisering av de nordiska ländernas

socialhjälpslagstiftning i enlighet med underutskottets förslag skulle

beaktas i respektive lands socialdepartement/ministerier och av Nordiska

socialförsäkringsutskottet. Ytterligare åtgärder från rådets sida ansågs av

utskottet för närvarande icke aktuella. På förslag av utskottet beslöt rådet

anse rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Stor uppmärksamhet har socialpolitiska utskottet ägnat ett medlemsför-slag

om likartad lagstiftning om transplantation, väckt av bl. a. herr Edström.

I medlemsförslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna

i de nordiska länderna att medverka till att likartade lagregler

om transplantation införes i ländernas lagstiftning. Medlemsförslaget berör

tre olika problemställningar, nämligen likartad transplantationslagstiftning,

likartad tolkning av dödsbegreppet och upprättande av en nordisk

vävnadsbank. Beträffande frågan om likartad nordisk lagstiftning om transplantation

konstaterade utskottet att Finland och Sverige har lagregler om

tagande av transplantat från avlidna personer. I Danmark gäller en lag om

transplantation av 1967, som omfattar transplantation från såväl levande

som döda personer. Norge däremot saknar lagstiftning över huvud taget på

området. En utredning i ämnet väntas dock bli tillsatt där. Utskottet delade

den av många remissorgan liksom av förslagsställarna framförda synpunkten,

att det fordras en lagstiftning på vilken läkarna kan grunda sitt

handlande vid transplantationsingrepp. Utskottet underströk dock, att en

lagstiftning på området i lika hög grad har betydelse för den enskilde individen.

En blivande utredning borde närmare överväga huruvida en likartad

nordisk lagstiftning skulle avse tagande av transplantat från såväl döda

som levande givare. I samband med en undersökning av möjligheterna att

införa likartade lagregler om transplantation var det enligt utskottets mening

angeläget att den betydelsefulla frågan om tidpunkten för dödens inträde

tages upp till behandling. Utskottet fann att i diskussionen om begreppen

hjärndöd kontra hjärtdöd det nuvarande dödsbegreppet — hjärtdöd —

har starkt stöd i tradition och juridisk praxis. Ämnet som sådant är av naturliga

skäl ömtåligt, och att ändra rådande inställning kan förmodas

ta relativt lång tid i anspråk. Utskottet menade, att en öppen nordisk debatt,

där allmänhetens synpunkter i ämnet kunde klarläggas, otvivelaktigt

skulle ha stor betydelse. En blivande utredning om likartad nordisk transplantationslagstiftning

borde även ta upp frågan om skapande av en nordisk

vävnadsbank med tillgång till ett omfattande biologiskt material, vil
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kung!. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1965

ken vid behov skulle kunna disponeras av läkare från samtliga nordiska

länder.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna

i de nordiska länderna (nr 12) att undersöka möjligheterna för antagande

av likartade lagregler om transplantation.

Vid sessionen behandlades ett tilläggsförslag om nordiskt läkemedelssamarbete

med hemställan, att rådet skulle rekommendera regeringarna att

ingå en nordisk överenskommelse om gemensamma regler beträffande registrering

av medicinska specialiteter och rörande kontrollen av dessa.

Tilläggsförslaget hade tillkommit sedan en gemensam nordisk läkemedelskommitté

avgivit förslag till en konvention mellan de nordiska länderna om

riktlinjer för harmonisering av ländernas regler beträffande medicinska

specialiteter samt för samarbetet beträffande kontrollen av dessa (NU

1968: 7). I tilläggsförslaget framhölls önskvärdheten av att kommitténs

förslag snarast realiserades. Det borde dock övervägas att gå ett steg längre

och redan från början genomföra en gemensam nordisk registrering av farmaceutiska

specialiteter i stället för att, såsom nordiska läkemedelskommittén

föreslagit, gå fram stegvis och i första hand få till stånd en harmonisering

av ländernas lagstiftning på området. I likhet med flertalet remissorgan

fann utskottet det lämpligt att följa läkemedelskommitténs förslag

om ett stegvis genomförande av en nordisk registrering. Därvid borde dock

harmoniseringsskedet göras kort och ett tidschema för övergångstiden fixeras.

Utskottet tillstyrkte, att en nordisk läkemedelsnämnd inrättades som

ett normgivande, rådgivande och kontrollerande organ samt att en läkemedelsfond

upprättades för forskning, utbildning och information.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation till regeringarna

i de nordiska länderna (nr 16) om 1. att ingå en konvention om riktlinjer

för harmonisering av de nordiska ländernas regler om farmaceutiska specialiteter

samt för samarbete beträffande kontrollen av dessa, 2. att upprätta

en nordisk läkemedelsnämnd som normgivande, rådgivande och kontrollerande

organ samt 3. att instifta en nordisk läkemedelsfond för forskning,

utbildning och information. Rekommendationen antogs med 42 röster.

2 medlemmar avstod från att rösta.

Bl. a. herr Edström och fru Ekendahl hemställde i ett medlemsförslag om

skeppsmedicinsk forskning, att rådet måtte rekommendera regeringarna i

de nordiska länderna att vidtaga gemensamma åtgärder för en utvidgad

skeppsmedicinsk forskning. Enligt utskottets mening borde en forskning

inom skeppsmedicinen inriktas på uppföljning av vissa redan gjorda undersökningar

med beaktande av pågående och förväntad utveckling inom sjöfarten

samt undersökningar påbörjas inom nya fält av skeppsmedicinen,

där material nu saknas. Utskottet fann ett nordiskt samgående i denna fråga

naturlig med hänsyn till att problemen i fråga torde vara relativt likartade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

29

i samtliga nordiska länder, ävensom med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden

för sjöfolk.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 10) till regeringarna

i de nordiska länderna att vidga möjligheterna för en gemensam

skeppsmedicinsk forskning. Rekommendationen antogs med 60 röster. 1

medlem avstod från att rösta.

Ett medlemsförslag om samarbete på musikterapins område hade väckts

av bl. a. herr Lars Larsson. I förslaget hemställdes, att rådet skulle rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna för dels ett nordiskt

samarbete beträffande forskning på det musikterapeutiska området

dels ett nordiskt samgående vid framställning av undervisningsmaterial i

form av böcker, instrument m. m. Ett nordiskt samarbete på musikterapins

område borde enligt utskottet i första hand inriktas på undervisningen av

utvecklingsstörda barn. En riktigt bedriven musikterapi kan bidra till en

stundom förvånande allmän utveckling i positiv riktning av de utvecklingsstörda

liksom den kan bli stimulerande i praktiskt taget all fostran och

undervisning. Ett nordiskt samarbete på musikterapins område borde också

omfatta forskning. Någon systematisk sådan torde icke förekomma i något

av de nordiska länderna. Vidare borde ett nordiskt samarbete inriktas på

att sammanställa lämplig instruktionslitteratur, lämpliga elevböcker med

musikterapeutiskt fullvärdiga instrument m. m.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna

att undersöka möjligheterna för dels nordiskt samarbete beträffande

forskning på det musikterapeutiska området, dels ett nordiskt

samgående för framställning av undervisningsmaterial i form av böcker,

instrument m. m.

I ett av bl. a. fru Ekendahl och herr Nilsson i Tvärålund väckt medlemsförslag

om permanent nordiskt samarbetsorgan på hälso- och sjukvårdens

områden hemställdes, att rådet ville rekommendera regeringarna,

att efter nödig utredning om hur ett permanent nordiskt beredningsutskott

av administrativ art för samverkan på hälso- och sjukvårdens område skall

utformas tillsätta ett sådant organ. Förslagsställarna menade, att ett förberedande

och verkställande organ såvitt avser hälsovårdsfrågor borde

komma till stånd som en parallell till Nordiska socialpolitiska kommittén.

Enligt utskottets mening skulle ett beredningsorgan på tjänstemannaplanet

ha en icke obetydlig uppgift att fylla för att förbereda och verkställa

hälsovårdsministermötenas avgöranden ävensom för att bereda hithörande

frågor som skall dryftas i Nordiska rådet. Samarbetet hade emellertid efter

hand bragts därhän att i oktober 1968 ett gemensamt möte hållits i Oslo

med deltagande av cheferna för och tjänstemän från de nordiska medicinalstyrelserna

samt av representanter för de för hälso- och sjukvården ansvariga

departementen/ministerierna i de nordiska länderna. Ett motsvarande

möte planeras att hållas i Island under sommaren 1969. Regelbundna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gemensamma möten av den art medlemsförslaget avsåg hade därmed kommit

till stånd och medlemsförslagets syfte hade uppnåtts. Då ytterligare åtgärder

från rådets sida enligt utskottets mening icke var erforderliga, föreslog

utskottet rådet att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Rådet beslöt i enlighet härmed.

Vid behandling av meddelande om rekommendation nr 12/1966 angående

utbyggnad av Nordiska hälsovårdshögskolan yttrades att frågan huruvida

bestämmelserna om kostnadsram för skolans verksamhet skall utgå ur

avtalet för högskolan eller höjas är föremål för diskussion mellan ländernas

regeringar. Enligt utskottets mening borde bestämmelserna om kostnadsram

i avtalet utgå. Utskottet fann icke anledning föreligga att vidtaga ytterligare

åtgärder i anledning av 1966 års rekommendation. På utskottets förslag

beslöt rådet anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

I anslutning till meddelande om rekommendation nr 16/1968 angående

sjukvårdssamarbete i Tornedalcn hade till Sveriges regering riktats fråga

om regeringen, innan beslutet om nedläggning av lasarettet i Haparanda

fattades, bringat innehållet i rekommendationen till vederbörande ansvariga

sjukvårdsmyndigheters kännedom och vidare om vilka åtgärder regeringen

avsåg att vidta med syfte att lösa sjukvårdsförhållandena i Tornedalen

i överensstämmelse med sagda rekommendation. Av svaret framgick

att Norrbottens läns landsting förklarat sig villigt att på sjukhusen i Norrbottens

län bereda sluten vård åt patienter från viss del av norra Finland

under i princip samma förutsättningar som gäller för utomlänspatienter

i Sverige. Detta erbjudande förutsätter motsvarande erbjudande från finsk

sida. Beträffande förhållandena vid lasarettet i Haparanda meddelades,

att läkarfrågan där lösts för den närmaste tiden och att lasarettet skulle

finnas kvar tills vidare.

Av meddelanden om rekommendation nr 14/1964 angående högre utbildning

för socialpersonal framgick att en i ämnet utarbetad rapport om samnordisk

socialutbildning överlämnats till de nordiska ländernas regeringar

med förslag om viss försöksverksamhet med kompletteringsutbildning för

personal på det sociala området. De i rapporten framlagda förslagen tillfredsställde

icke utskottets önskemål om möjlighet till samnordisk utbildning.

Behovet av en samnordisk utbildning för bland annat lärare vid socialhögskolorna

kvarstod, och det var av intresse att denna fråga togs upp till

behandling på nordisk bas. I detta läge fann utskottet icke skäl föreliggai

för ytterligare åtgärder i anledning av denna rekommendation. På förslag

av utskottet beslöt rådet att anse rekommendationen för sin del slutbehandlad.

4. Föroreningsfrågorna

Till sextonde sessionen hade väckts ett medlemsförslag om samarbete rörande

föroreningsfrågorna av bl. a. herr Cassel. I medlemsförslaget hem
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

ställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt undersöka

förutsättningarna för att få till stånd en enhetlig bedömning av

vilka samhällsåtgärder som bör vidtagas till skydd för människornas hälsa

och den naturmiljö som omger dem gentemot de föroreningar och störningar,

vartill den moderna tekniken ger upphov. Detta medlemsförslag

har givit utskottet omfattande arbetsuppgifter under de två senaste åren.

Förslaget var bl. a. föremål för allmän debatt vid rådets sextonde session

år 1968. Efter sessionen hade utskottet återupptagit behandlingen på grundval

av det i saken föreliggande materialet samt de vid debatten i rådet

framkomna synpunkterna. På hemställan av utskottet hade en analys av

föreliggande samarbetsmöjligheter i Norden på föroreningsområdet företagits

inom Nordfor sk, publicerad under titeln »Nordforsks milj övårdsutredning.

Samarbete rörande föroreningsfrågorna» (NU 1969:3). I likhet

med många remissorgan behandlade utskottet utförligt frågans internationella

aspekter. Med tillfredsställelse hälsade utskottet det initiativ som

från svensk sida tagits i FN och som lett till beslut om en internationell

miljövårdskonferens 1972. Utskottet underströk vikten av gemensamt nordiskt

uppträdande och gemensamma nordiska initiativ i internationella

sammanhang på miljövårdens område. Utskottet framhöll vidare, att en

internationell lagstiftning omfattande hela miljövårdsområdet bör eftersträvas

och göras så likartad som möjligt i alla de nordiska länderna. Kontaktorgan

med kompetens på hela miljövårdsområdet borde inrättas i varje

nordiskt land. Genom sådana tvärgående kontaktorgan skulle såväl de

nordiska som det internationella samarbetet på området underlättas. Här

betonade utskottet vikten av att det legislativa och administrativa samarbetet

inom miljövården inriktas på att få till stånd normer, riktlinjer och

därmed jämförliga tillämpningsregler avsedda att komplettera lagstiftning

och att göra dessa stadganden i tillämpliga fall så nordiskt enhetliga som

möjligt. Vidare menade utskottet, att utbildning av miljövårdsexperter med

fördel kunde åtminstone delvis ordnas på nordisk bas. Härvid hänvisades

till verksamheten vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg. Slutligen

underströk utskottet nödvändigheten av att medborgarna i de nordiska

länderna informeras om miljöproblemens betydelse och om föroreningssituationens

utomordentliga allvar.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 4) till regeringarna

att skapa förutsättningar för ett effektivt nordiskt samarbete

på miljövårdens område, exempelvis i de av Nordforsk föreslagna formerna:

nationell lagstiftning på miljövårdsområdet, kontaktorgan med kompetens

på hela miljövårdsområdet i varje nordiskt land, likartade nordiska

tillämpningsregler, vidgade nordiska utbildningsmöjligheter på miljövårdens

område och intensifierad upplysning till allmänheten om föroreningsproblemen.

Stor uppmärksamhet har utskottet ägnat frågan om användande av en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gångsförpackningar. I ett medlemsförslag, väckt av bl. a. fru Ekendahl, hemställdes,

att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna

för en likartad lösning av de problem som är förenade med användningen

av engångsförpackningar. Medlemsförslaget har varit föremål

för synnerligen omfattande remissbehandling. Lagfästa förbud mot användande

av engångsförpackningar finns inte för närvarande i något av de

nordiska länderna. I Danmark övervägs dock införande av lagstiftning med

förbud mot användande av engångsglas för Öl och mineralvatten. I Norge

gäller sedan 1965 en frivillig överenskommelse mellan bryggerierna, mineralvattenfabrikanterna

och A/S Vinmonopolet, varigenom producenterna

avstår från att använda engångsglas till Öl och mineralvatten. I Finland

förekommer engångsglas i relativt ringa omfattning. En svensk utredning

arbetar för närvarande med ifrågavarande spörsmål. Lämpligt

syntes det enligt utskottet vara att en gemensam nordisk undersökning

kom till stånd så snart som möjligt för att undvika att något nordiskt

land binder sig vid en lösning, som kan försvåra ett nordiskt samgående.

Vid en bedömning av möjligheterna att lösa de problem som är förknippade

med bruket av engångsförpackningar pekade utskottet på nödvändigheten

av att genom forskning och utvecklingsarbete nå fram till mera

lättförstörbara förpackningsmaterial. Utskottet ansåg att redan igångsatt

forskningsarbete borde intensifieras i samverkan mellan de nordiska länderna.

Samhällets renhållningsväsende borde byggas ut med hänsyn till

det nya läge som bruket av engångsförpackningar skapar. Genom lagstiftning,

undervisning och information borde vidare nedskräpning kunna

förebyggas, På förslag av utskottet antogs en rekommendation (nr 5)

till regeringarna att undersöka möjligheterna för en likartad lösning av

de samhällsproblem som det ökade bruket av engångsförpackningar föranleder.

Av meddelande om rekommendation nr 2/1966 angående forskning och

utbildning på vattenvårdens område framgår att samarbete på vattenvårdens

område pågår framför allt inom ramen för de nordiska vattenvårdsmötena

och Nordforsks verksamhet. Utskottet noterade, att det nordiska

samarbetet på vattenvårdens område givits fasta former genom de årligen

förekommande nordiska vattenvårdsmötena. Samarbetet borde i första

hand fortsätta i denna form. På förslag av utskottet ansåg rådet rekommendationen

som för sin del slutbehandlad.

5. Arbetarskydds frågor

Frågan om ett utbyggt samarbete på arbetarskyddets område hade tagits

upp i rekommendation nr 4/1967. I anledning av en fråga till regeringarna

om vilka åtgärder regeringarna hade för avsikt att företaga för att

få i gång ett effektivt samarbete på arbetarskyddets område i överensstämmelse

med rekommendationen lämnades vissa upplysningar. Utskottet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

33

fann de åtgärder, som vidtagits för att söka effektivisera det nordiska samarbetet

på arbetarskyddets område, ej tillräckliga. För att rekommendationens

syfte skulle kunna uppnås borde verksamheten inom Nordiska maskinkommittén

eller annat för ifrågavarande verksamhet lämpligt organ

effektiviseras.

6. Livsmedelslagstiftning m. m.

Utskottet har under många år behandlat frågan om likartad nordisk livsmedelslagstiftning

m. m. I meddelanden om rekommendation nr 11/1962

angående likartad livsmedelslagstiftning m. in. hade Norges regering å

samtliga regeringars vägnar upplyst att det nordiska samarbetet på livsmedelslagstiftningens

område skulle omhändertas av en speciell arbetsgrupp

inom Nordiska metodikkommittén i enlighet med ett förslag från

rådets presidium. Fiskeriministeriet och landbrugsministeriet i Danmark

hade emellertid i särskilt meddelande anfört, att ministerierna ställde sig

negativa till ett sådant arrangemang liksom till frågan över huvud taget om

en harmonisering av de nordiska ländernas livsmedelslagstiftning. I anledning

härav hade till Danmarks regering ställts frågan om Danmark hade

intresse av att en harmonisering av de nordiska ländernas livsmedelslagstiftning

kommer till stånd. Av det svar som Danmarks regering lämnade

på frågan fann utskottet, att danska regeringen är positivt inställd till

en harmonisering av den nordiska livsmedelslagstiftningen. Utskottet underströk

betydelsen av förslaget om en utvidgning av Nordiska metodikkommitténs

arbete för genomförande av ifrågavarande rekommendation.

Vid behandling av meddelande om rekommendation nr 18/1965 angående

samarbete på näringsforskningens område framhöll utskottet att enligt

sakkunniga som hörts i ämnet behov föreligger av någon form av nordiskt

samarbetsorgan på näringsforskningens område och att ett sådant samarbete

skulle kunna utövas genom en särskild samordningskommitté i forskningsrådens

regi. Enligt de sakkunniga vore det lämpligt, att inom de nationella

medicinska forskningsråden utse representanter att ingå i en nordisk

samarbetsgrupp med uppgift att samverka och koordinera detta arbete

på näringsforskningens område i de nordiska länderna. Utskottet anslöt

sig till de sakkunnigas förslag i detta avseende och föreslog att en

nordisk samarbetsgrupp på näringsforskningens område skulle tillsättas.

Vidare åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen ansågs

icke aktuella och rådet beslöt att rekommendationen var slutbehandlad.

7. Övrigt

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om utbildning av ortopediska

hands ko makar e och protestekniker. I förslaget hemställdes att rådet måtte

rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder för åstadkommande av

en samnordisk specialutbildning för ortopediska handskomakare och pro3

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

testekniker. I likhet med flertalet remissinstanser kunde fastslås det ringa

rekryteringsbehovet i varje land för sig av ortopediska handskomakare och

protestekniker. Likaså är utbildningsbehovet i alla nordiska länder för

ifrågavarande yrkesgrupper jämförelsevis ringa. Ett nordiskt samgående

för lösande av frågan syntes därför utskottet väl motiverat. Sedan rådets

presidium på förslag av utskottet i skrivelse hemställt hos de nordiska

ländernas regeringar om åtgärder för att få till stånd en samnordisk utbildning

för ortopediska handskomakare och protestekniker (bandagister),

fann utskottet ytterligare åtgärder från rådets sida för närvarande icke

nödvändiga. På utskottets förslag beslöt rådet därför att icke företaga sig

något i anledning av medlemsförslaget.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk transportpolitik och vidgat ekonomiskt samarbete

Inom ramen för frågan om en nordisk transportpolitik har rådet på förslag

av trafikutskottet tidigare antagit en rekommendation om godstransporter

med lastbilar (nr 1/1967). Under tiden sedan föregående års session

har trafikutskottet inom det mycket omfattande område som transportpolitiken

utgör behandlat sjöfartsfrågor. Utskottet har gått igenom de aktuella

spörsmålen om särskilda sjövägsregler för stora fartyg, särskilt tankfartyg,

och de katastrofrisker som är förbundna med sådana fartygs gång

i trånga farvatten som de nordiska. Ett medlemsförslag som väckts i saken

behandlas nedan under punkt 6. Utskottet har också behandlat finansieringen

av serviceanordningar för sjöfarten.

Vidare har utskottet gått igenom material om de nordiska ländernas

transportpolitik, sedd i relation till Romtraktatens bestämmelser och hittillsvarande

tillämpning på detta område.

Efter ingående överväganden och hörande av sakkunniga har utskottet

med stöd av presidiet tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att företa en

översiktlig kartläggning av behovet av stora trafikanläggningar som kan

betjäna hela det nordiska området eller väsentliga delar därav. Arbetsgruppen,

vars svenske medlem är professor Sven Godlund, har genom kulturgeografiska

institutionen i Göteborg den 21 februari 1969 avgivit en interimsrapport

»NORDEN en lokaliserings- och kommunikationsregion». Utskottet

beslöt att fortsätta behandlingen av interimsrapporten efter sessionen

och att avvakta arbetsgruppens slutliga rapport.

Mot bakgrund av att transportfrågorna inte behandlats i Nordiska ämbetsmannakommitténs

preliminära rapport om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt

samarbete (NU 1969: 1) gjorde utskottet ett uttalande om att dessa

spörsmål bör tas med i de fortsatta undersökningarna rörande det utvidgade

samarbetet. I trafikutskottets uttalande om rapporten framhålles,

att det nordiska samarbetet inom transportsektorn, som hittills utveck
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 35

lats på ett sådant sätt att alla länderna haft fördelar, bör föras vidare

och utbyggas ytterligare i samband med ett utvidgat ekonomiskt samarbete.

Integrationen inom det nordiska näringslivet, särskilt industri och

handel, förutsätter en motsvarande utbyggning av transportapparaten.

Om denna sektor hålles tillbaka, kan den fortsatta integrationsprocessen

försenas. Transportfrågorna har därför sin givna plats vid utredningen

av ett utvidgat ekonomiskt samarbete. Särskilt viktigt fann utskottet det

vara att trafikinvesteringarna kommer med i övervägandena mot bakgrund

av dessas storleksordning och av att samhället som samordnare

och kapitalförsörjare i realiteten beslutar om dessa investeringar. Den

framtida planläggningen av flygplatser, vägar och hamnar bör ske med

utgångspunkt från en nordisk helhetssyn, varjämte en gemensam nordisk

transportpolitik bör fastställas i syfte att få ett rationellt utnyttjande av

transportapparaten.

Trafikutskottet beklagade, att transportsektorn icke redan tidigare behandlats

av ämbetsmannakommittén. Denna integrerande del av ett utvidgat

ekonomiskt samarbete borde tas med i det fortsatta utredningsarbetet

och trafiksamarbetet — så preciserat som den knappa tiden fram till den 15

juli tillåter — borde tas upp som en särskild punkt i det traktatutkast, som

skall färdigställas till nämnda datum. Traktattexten bör, ansåg utskottet,

utformas med tanke på att inom inte alltför lång tidrymd ett förslag utarbetas

som kan ligga till grund för beslut om samarbetets vidare utveckling

inom transportområdet. Detta uttalande rekommenderar rådet skola beaktas

i det fortsatta arbetet med frågan om ett vidgat ekonomiskt samarbete

(rek. nr 9).

2. öresundsfrågor

Följande öresundsfrågor behandlades av rådet under sessionen: eu fast

förbindelse över Öresund, storflygplats på Saltholm och gränskommunalt

samarbete i Öresundsregionen. Det senare spörsmålet förbereddes av socialpolitiska

utskottet jämsides med ett allmänt förslag om gränskommunalt

samarbete (se ovan punkt Cl).

Sedan föregående års session hade frågan om fast förbindelse och storflygplats

avancerat, icke minst genom danska regeringens beslut att den

18 februari 1969 för folketinget lägga fram ett förslag till lag om placeringen

av en ny flygplats för Köpenhamn. Förslaget hade genomgått en första

behandling i folketinget. De av kommunikationsministrarna i Danmark

och Sverige i februari 1968 tillsatta ämbetsmannadelegationerna, som hade

i uppgift att i samarbete förbereda regeringsöverläggningar i sådana frågor

rörande fast förbindelse över Öresund och storflygplats i öresundsregionen

som är gemensamma för de båda länderna, avslutade sitt gemensamma

arbete i februari 1969.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Med anledning av bl. a. synpunkter som framförts vid remissbehandlingen

av föreliggande utredningar om fast förbindelse och storflygplats

(se skr./1968/78 punkt D 3) hade delegationerna kompletterat och reviderat

utredningsmaterialet. Delegationerna hade bl. a. med hjälp av experter gjort

ytterligare utredningar om de bullerstörningar som kan uppkomma omkring

en flygplats. Med hänsyn till den stora betydelse som bullerfrågan

har för berörda områden av Skåne hade svenska kommunikationsdepartementet

låtit bl. a. närmast berörda myndigheter och kommuner yttra sig

över det nya utredningsmaterialet.

I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Cassel, Holmberg och Lundström

om finansiering och administrering av en broförbindelse över Öresund hade

föreslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna i Danmark

och Sverige att vid förhandlingarna om en fast förbindelse över Öresund

och en storflygplats i öresundsregionen beakta de synpunkter som

anförts i medlemsförslaget. Däri framhålles bl. a. att, oberoende av hur

man löser frågan om den fasta förbindelsens finansiering, det torde stå helt

klart, att det är behövligt och fördelaktigt ur många synpunkter med en

central administrerande instans som ges ansvaret för att efter statsmakternas

direktiv i detalj projektera företaget, ingå entreprenadkontrakt och över

huvud taget ha ledningen av bro- och tunnelbyggandet. Detta centrala administrativa

organs uppbyggnad och uppgifter måste givetvis anpassas till

den finansieringsform, som kommer att väljas, och till de villkor, om vilka

de båda ländernas riksdagar och regeringar kan komma att enas. När förbindelsen

är färdigbyggd torde en särskild, gemensam dansk-svensk administration

behövas för att handha driften av anläggningen.

För storflygplatsen menade förslagsställarna att problemen delvis blir

annorlunda, då storflygplatsen kan väntas komma att ligga inom ett lands

territorium, men en mängd frågor rörande både finansiering och den framtida

driften behöver lösas gemensamt. Om den fasta förbindelsen och storflygplatsen

Saltholm skall byggas samtidigt, måste de två projekten helt

samordnas, vilket torde komma att nödvändiggöra ett centralt administrerande

organ gemensamt för bägge företagen.

Förslaget tar också upp finansieringsfrågorna och förordar såsom den

närmast till hands liggande lösningen att byggandet av båda anläggningarna

inklusive finansieringen överlåtes till ett enskilt konsortium, som

får de i sammanhanget erforderliga koncessionerna. Denna huvudlösning

utesluter dock inte medverkan av både stat och kommun tillsammans med

näringslivet. Slutligen framhålles i förslaget att det fortsatta arbetet med

öresundsfrågorna bör planläggas så att regeringsförslagens framläggande

i parlamenten samordnas, möjliggörande samtidig behandling i Danmarks

folketing och Sveriges riksdag.

Efter en genomgång av de svenska remissuttalandena över betänkandena

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

37

»Fasta förbindelser över Öresund» (NU 1967: 14) och om en storflygplats

i Öresundsregionen (NU 1968: 2, 3 och 4) samt av en PM av den 22 februari

1968 från SAS gav trafikutskottet uttryck för sin uppfattning i en

skrivelse den 7 juni 1968 till presidiet, som överlämnade skrivelsen till

regeringarna. I skrivelsen konstaterade utskottet att en mycket stor enighet

rådde om att en fast förbindelse snarast måste komma till stånd mellan

de båda länderna. Vidare konstaterades att en sådan förbindelse i första

hand bör placeras i läget Malmö—Köpenhamn men att det sedermera med

all säkerhet kommer att bli aktuellt att låta denna efterföljas av en fast

förbindelse i Hälsingborg—Helsingör-läget. Det syntes naturligt att hron

bör finansieras med avgifter och att byggandet och finansieringen av företaget

anförtros åt ett privat konsortium under medverkan och kontroll av

statliga myndigheter i Danmark och Sverige. I ett sådant konsortium syntes

det lämpligt att Köpenhamn och Malmö städer tar del. Utskottet var

för sin del övertygat om att ett principbeslut snarast möjligt borde kunna

träffas och att alla ansträngningar måste göras, så att Danmarks och Sveriges

regeringar kan framlägga förslag i ärendet till respektive parlament.

I ett tilläggsförslag väckt av såmtliga de medlemmar som deltog i utskottsmötet

den 8 februari 1969, bl. a. herrar Cassel och Lundström, föreslogs

en rekommendation om fattande av beslut i öresundsfrågorna. I förslaget

anfördes att de företagna undersökningarna, bl. a. om bullerproblemen,

hade visat att en storflygplats placerad på Saltholm väl kan fylla alla

de anspråk, som kan och bör ställas på en sådan, utan att allvarligare olägenheter

uppstår på den svenska sidan av Öresund på grund av flygbuller.

Det finns sålunda icke någon anledning att vidare uppskjuta ett ställningstagande

av detta skäl. Förslagsställarna utgick härvid ifrån att en storflygplats

på Saltholm självfallet kommer att byggas och drivas så, att den

föranleder minsta möjliga sanitära olägenheter för invånarna på båda sidor

av Öresund.

Förslaget gick ut på att rikta en rekommendation till Danmarks regering

att, under förutsättning att Danmarks väntade beslut om slorflygplats

kommer att avse Saltholm, lämna den svenska regeringen utfästelse om

att denna flygplats kommer att utnyttjas på ett sådant sätt, att störningar

för svensk bebyggelse i görligaste mån undvikes, och till Danmarks och

Sveriges regeringar att i samråd med de andra nordiska länderna före den

15 juli 1969 fatta de beslut i övrigt, som erfordras för placeringen av öresundsregionens

storflygplats och sträckningen av den första fasta förbindelsen

över Öresund.

När utskottet sammanträdde under sessionen i Stockholm bekräftades

den inställning som kom till uttryck i refererade skrivelse den 7 juni 1968.

Därefter framkomna upplysningar och material har enbart stärkt utskottets

uppfattning att genomförande av projekten rörande storflygplats på

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Saltholm och fast förbindelse över Öresund mellan Köpenhamn och Malmö

icke är förbundet med andra problem än sådana som kan lösas på ett

tillfredsställande sätt.

Det danska lagförslaget om placering av en ny flygplats för Köpenhamn

innehåller förslag till bemyndigande för ministern att låta utarbeta en

plan för etappvis genomförande av en ny storflygplats på Saltholm. Flygplatsplanen

skulle innehålla det för en senare projektering nödvändiga

programmet för anläggning av den första etappen av storflygplatsen med

tillhörande tunnelförbindelse mellan Amager och Saltholm med hänsyn tagen

till möjligheterna för inpassning av en fast förbindelse över Öresund

i Köpenhamn—Malmölinjen. Genom frågans tidigare behandling i folketinget

kunde sägas att det i realiteten föreligger ett principbeslut om flygplatsens

placering på Saltholm även om lagförslaget inte hann slutligt godkännas

före rådssessionen.

I sitt betänkande över de båda förut nämnda förslagen om finansiering

av en fast förbindelse och om besluts fattande konstaterade trafikutskottet

med tillfredsställelse, att de danska och svenska kommunikationsministrarna

redan haft ett möte i februari 1969 och att de dansk-svenska regeringsförhandlingarna

skall börja den 10 april 1969.

Utskottet förutsatte att den danska regeringen under dessa förhandlingar

•ger den svenska regeringen utfästelse om att flygplatsen på Saltholm

kommer att utnyttjas på ett sådant sätt att oacceptabla störningar av svensk

bebyggelse undvikes. Vidare förutsatte utskottet att det blir möjligt för

övriga nordiska länder att deltaga i projektet om stor flygplatsen om de så

önskar.

Enligt utskottets mening var det i hög grad önskvärt att beslut fattas

så snart som möjligt i Öresundsfrågorna både med hänsyn till samhällsplaneringen

i området och transportväsendet och näringslivet i stora delar

av Norden. Även om man kunde vänta sig att direkta flygförbindelser j

framtiden upprättas till vissa större nordiska städer, kommer enligt utskottets

mening Saltholm att som Nordens storflvgplats bli av stor betydelse

för utvecklingen av interkontinental och övrig internationell trafik.

Vid de förestående dansk-svenska förhandlingarna borde man också

överväga möjligheten att bilda ett dansk-svenskt konsortium med deltagande

av stat och kommun, som erhåller koncession och som kan ta upp lån

med statsgaranti samt förestå byggandet av den fasta förbindelsen under

statlig kontroll.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 21) vari'',

hemställes a) till Danmarks och Sveriges regeringar alt i samråd med:

övriga nordiska länder före den 15 juli fatta behövliga beslut rörande

storflygplats på Saltholm och anläggande av den första fasta förbindelsen

över Öresund och b) till Danmarks regering att ge den svenska regeringen

utfästelse om att denna flygplats kommer att utnyttjas på ett sådant

sätt att oacceptabla störningar av svenskt område undvikes. 45 medlem
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 39

mar röstade för rekommendationen och 6 avstod från att rösta bl. a. herr

Eric Carlsson.

3. Fri grånspassage och utgående passkontroll

Fri gränspassage till lands för resenärer som medför endast tullfritt

gods hade tagits upp i ett medlemsförslag av bl. a. herr Cassel. Denna

fråga fördes fram av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel

in. in. redan 1957, men på grund av de centrala myndigheternas

motstånd kunde den åsyftade reformen inte då genomföras. I förslaget

hänvisas till pressrapporterna från tid till annan om de svårigheter, som

förorsakas enskilda av att gränspassage är tillåten endast på vissa platser

utmed gränsen. De bygder som berörs av dessa svårigheter är t. ex. Tornedalen

och Värmland. Erfarenheterna av det jämförelsevis fria system vi

har i Norden visar enligt förslagsställarna att man kan ta ytterligare det

steg på vägen mot en fullständig frihet att röra sig över gränserna, som)

en rätt till fri gränspassage skulle innebära. I förslaget hemställdes, a,tf)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta öppna gränserna mellan

de nordiska länderna och möjliggöra för personer, som endast medr

för tullfritt och införselfritt gods, att överskrida de internordiska gränserna

på valfritt ställe, allenast med de undantag som motiveras av militära

hänsyn.

I trafikutskottet rådde allmän enighet om att det särskilt för gränsborna

— inte minst i Tornedalen — men också för godstrafiken och för de

resande, bl. a. turisterna, är ett ofta starkt behov av att kunna passera de

internordiska landgränserna annorstädes än vid de nuvarande övergångsställena.

Denna uppfattning har bekräftats och stärkts genom utskottets

egna iakttagelser under en resa i Värmlands län och angränsande norska

1''ylken i augusti 1968.

De i remissuttalandena anförda betänkligheterna av försvars- och säkerhetspolitisk

karaktär kunde utskottet icke tillägga avgörande vikt. Förslagsställarna

har också själva gjort undantag i fråga om en fri gränspassage

när fråga är om militära skyddsområden.

Huvudproblemet i samband med införande av fri gränspassage består

enligt utskottets uppfattning i att samtidigt tillförsäkra tullmyndigheterna

möjlighet att lösa sina uppgifter, icke bara uttagande av tull för varor utan

EFTA-ursprung och skatter och andra avgifter, utan även kontroll av efterlevnaden

av införselföreskrifter avseende t. ex. levande djur, gifter, narkotika

och vapen samt valutakontroll in. in. Redan nu gäller att trafikanter,

som medför gods som skall förtullas, avgiftsbeläggas eller kontrolleras,

skall använda sig av de särskilda tullvägarna och anmäla sig vid där

upprättad gränsstation. I annat fall får alltså vederbörande utnyttja väg

där gränsövergångsställe har inrättats. Utskottet uttalade sig till förmån

för inrättande av fler tullvägar där så är behövligt.

Vad avser den i ett remissvar uttalade faran för att en liberalisering av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

gränskontrollen skall öka möjligheterna för narkotikasmuggling hänvisade

utskottet till att en kontroll vid de internordiska gränserna knappast har

något större praktiskt värde och knappast kan verka preventivt. Utskottet

hänvisade till sina uttalanden i denna fråga beträffande en rekommendation

om åtgärder mot illegal införsel av narkotika (nr 20/1968; se Nordisk

Råd 1968 s. 2212).

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) vari hemställes

till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att ge resande som

endast medför tull-, avgifts- och införselfritt gods rätt att passera de internordiska

landgränserna fritt, med de undantag som motiveras av förekomsten

av militära skyddsområden. 56 röstade för och 1 medlem mot

rekommendationen.

Upphävande av den utgående passkontrollen i första hand på skandinaviska

flygplatser hade föreslagits i ett medlemsförslag. I detta anfördes

att det finns en allmän strävan att så mycket som möjligt förkorta de olika

expeditionsmomenten som en passagerare måste genomgå före avresan. Ett

moment är den utgående passkontrollen. Förslagsställarna hänvisade till

att bl. a. insättande av moderna storflygplan gjorde en minskning av expeditionstiden

nödvändig.

Som ett resultat av utskottets överläggningar med danska myndigheter,

då från utskottsmedlemmarnas sida påpekades det onödiga i att resenärer

mellan nordiska länder, som inte skall passkontrolleras, får stå i samma

ko som resande till icke-nordiska destinationer, inrättades på Kastrup en

särskild utgång till transithallen för resande till nordiska länder. Särskilt

vid tillfällen med en stor mängd resenärer, t. ex. vid charterresornas avgång,

innebär denna anordning en lättnad för resande mellan nordiska

länder. Enligt utskottet borde samma ordning även införas vid övriga

större nordiska flygplatser, eftersom man erfarenhetsmässigt vet att det

vid tider av stark passagerartillströmning vanligen uppstår köer vid den utgående

passkontrollen.

Enligt utskottets mening är den ingående passkontrollen den viktigaste

uppgiften för passpolisen, som bör koncentrera sig till denna uppgift. Utskottet

fann att den regelbundna utgående passkontrollen utan betänkligheter

kan upphävas men att polisen skall ha möjlighet att företa stickiprovskontroll.

Upplysningar hade inhämtats från myndigheterna rörande

antalet utresande vid vissa flygplatser och passpolisens kontroll av dessa

resande. Dessa visade att det i förhållande till det stora antalet resenärer

över huvud taget är ett helt försvinnande litet antal efterlysta som stoppas

vid utresan. Trafikutskottet ansåg att polisen borde kunna spåra upp dessa

personer på ett mer ändamålsenligt sätt än genom att besvära alla utresande

med en fullständig passkontroll.

Antalet resenärer som inte har pass eller har felaktigt pass är också

helt minimalt. Emellertid är det först och främst i den resandes eget intresse

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

41

att med hänsyn till den fortsatta resan utanför Norden vara i besittning

av ett giltigt pass. Ur den resandes synpunkt kunde alltså passpolisens

verksamhet i detta avseende betraktas som i viss mån en service. Utskottet

fann att denna funktion icke var en tillräcklig grund för att upprätthålla

den utgående passkontrollen.

Utskottets konklusion blev att den regelbundna passkontrollen för utresande

kan avskaffas på flygplatserna. Eftersom likartade förhållanden torde

göra sig gällande vid andra gränsövergångsställen föreslog utskottet att

myndigheterna företar en undersökning härav i syfte att avskaffa all regelbunden

utgående passkontroll. De resurser som härigenom skulle kunna

frigöras borde rimligen kunna brukas vid inresekontrollen av det ständigt

ökande antalet resenärer.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 2) till regeringarna

att avskaffa regelbunden utgående passkontroll på flygplatserna

och att överväga avskaffande av utgående passkontroll vid andra gränsövergångsställen.

4. Tullbehandlingen av postpaket och tullfri införsel av resgods, sprit

och tobak

1 ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Lundström hade föreslagits att

rådet skulle anta en rekommendation till regeringarna att genomföra en

ordning innebärande att postpaket från annat nordiskt land utlämnas av

postverket utan dröjsmål direkt till mottagaren och utan kostnader för

denne.

Trafikutskottet var av den uppfattningen att den nödvändiga tullkontrollen

av postpaket bör ske på enklaste sätt och att det särskilt i fråga om

postpaketen bör finnas möjligheter till förenklingar. En väsentlig del av

försändelserna kunde antas vara av sådan art att rationaliseringshänsyn

talade för att låta tullkontrollen inskränka sig till en kontroll av postens

dokument, medan möjligheten till stickprovskontroll av innehållet bibehålies.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 3) vari hemställes

till regeringarna i Finland och Sverige att genomföra en ordning

innebärande att importdokumenten för postpaket från utlandet genomgås

av tullväsendet direkt efter ankomsten för omedelbart utlämnande av de

paket, som kan undantagas från egentlig tullbehandling och att frita dessa

paket från särskilda avgifter. 58 medlemmar röstade för rekommendationen

och 1 avstod från att rösta.

I rekommendation nr 23/1966 hade föreslagits att regeringarna skulle

ingå överenskommelse om en gemensam lägsta värdegräns för resandes

möjlighet att tullfritt införa varor. Då de allmänna införselbestämmelserna

från den 1 mars 1968 i allt väsentligt, även i fråga om värdegränsen, är

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

likartade i de nordiska länderna, föreslog utskottet att frågan skulle anses

som färdigbehandlad för rådets del. Detta godkändes av rådet.

Beträffande rekommendation nr 24/1968 som rör resandes rätt att tullfritt

införa sprit och tobak fann utskottet på grundval av mottagna meddelanden

och tidigare överläggningar i saken, att bestämmelserna på detta område

i de olika nordiska länderna föreskriver samma tillåtna kvantiteter och

att reglerna även i övrigt i stort sett är överensstämmande. På förslag av

utskottet beslöt rådet att frågan skulle anses som färdigbehandlad för rådets

del.

5. Vägfrågor

I ett medlemsförslag av bl. a. herr Cassel föreslogs en rekommendation till

regeringarna i Norge och Sverige att med hög prioritet bygga ut Europaväg

18 till högre standard. I två härtill väckta ändringsförslag föreslog

bl. a. herrar Cassel och Lundström rekommendationer till samma regeringar

om i det ena förslaget en utbyggnad av riksväg 61/2 Arvika—Kongsvinger

till den högre standard, som är påkallad inte minst med hänsyn till det

framväxande regionala samarbetet i berörda bygder, och i det andra en

utredning av hur leden Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger skulle

med punktvisa förbättringsåtgärder kunna göras mer lämpad för även

relativt tung gränstrafik.

Trafikutskottet företog i augusti 1968 en resa i berörda områden i Norge

och Sverige. Utskottet erinrade i sitt betänkande om att Nordiska rådet

sedan sin tillkomst sett som en av sina mest angelägna uppgifter att verka

för bättre internordiska kommunikationer. De eftersträvade förbättringarna

kan sägas i huvudsak ha legat på två skilda plan.

På det ena planet, framhåller utskottet, har rådets insatser tagit sikte

på förenkling av formaliteter för gränsöverskridandet, förenhetligande av

trafiklagstiftning och införande av gemensam transportpolitik. Ett flertal

rekommendationer täcker detta område, på vilket stora framsteg gjorts

men mycket fortfarande återstår att göra.

Det andra planet kan enligt utskottet karaktäriseras som en förbättring

av transportväsendet. Det kan gälla byggande av vägar, broar och andra

trafikanläggningar innebärande stora ekonomiska åtaganden där nationella

och regionala intressen kommer in i bilden. Trafikutskottet har i sådana

frågor sett som sin huvuduppgift att söka anlägga en nordisk helhetssyn

på kommunikationernas utbyggnad.

Efter en hänvisning till betydelsen av det gränskommunala samarbetet

och sambandet med en tillfredsställande lösning av vägfrågorna och övriga

kommunikationsfrågor, konstaterade utskottet att vägförbindelserna

över gränsen i området östlandet—Värmland inte har en tillfredsställande

standard, vilket bekräftats av de uttalanden som gjorts inför utskottet av

lokala representanter och av utskottets egna iakttagelser. Utskottet anslöt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 43

sig till remissinstansernas uttalanden om att lönsamhetsberäkningar baserade

på person- och godstrafikens storlek måste vara vägledande vid val av

de vägprojekt som skall utföras. När det gäller en mellanriksförbindelse

borde emellertid hänsyn också tas till den stimulerande effekt på trafik

och kontakter som utbyggnaden av en sådan kan ha, kanske i större utsträckning

än beträffande nationella trafikleder. En viktig förutsättning för

att den eftersträvade utbyggnaden av det nordiska ekonomiska samarbetet

skall få full effekt är att den kompletteras med en motsvarande förstärkning

av transportresurserna, varvid vägförbindelserna spelar en framträdande

roll.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till regeringarna

i Norge och Sverige att bygga ut Europaväg 18 till högre standard,

att förbättra riksväg 2/61 på sträckan Arvika—Kongsvinger och att

utreda möjligheterna att genom punktvisa förbättringar höja standarden

på vägen Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger så att den lämpar

sig även för relativt tung trafik.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 30) till

Norges regering om att snarast fatta beslut om standarden på den norska

delen av vägförbindelsen mellan Sevettijärvi och riksväg nr 6 i Neiden och

att påskynda vägens byggande så att den är färdig före utgången av 1970.

6. Sjövägsregler för stora fartyg och bekämpning av oljeföroreningar i

nordiska farvatten

I ett medlemsförslag väckt av bl. a. herr Cassel och fru Segerstedt Wiberg

hade föreslagits en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland,

Norge och Sverige a) att gemensamt ta initiativ till ändring av de!

internationella sjövägsreglerna för stora fartyg vid passage av farvatten,

där gång med sådana fartyg medför särskild fara, b) att till gemensam

lösning ta upp de problem som navigering med stora fartyg medför i de

nordiska farvattnen och c) att genomföra en effektiv beredskap för att

avhjälpa eller begränsa katastrofer som följd av oljeutsläpp vid kollision

eller grundstötning i de nordiska farvattnen, om möjligt i samarbete med

övriga strandstater. Förslagsställarna anförde att ökande användning av

allt större enheter inom sjötransporterna speciellt beträffande transport av

olja och oljeprodukter nödvändiggör särskilda förhållningsregler för de

nordiska farvattnens vidkommande. Bland åtgärder som bör vidtas pekar

man på förbättring av nuvarande utprickning av farlederna, förbättring av

sjökorten, muddringsarbeten samt på vissa ställen omfattande minsvepning.

Internationella bestämmelser finns för situationer då fartyg på grund av

sin storlek inte kan navigera enligt i övrigt gällande regler. Enligt vissa

nordiska sjöfartsorganisationer är dessa sjövägsregler dock inte till fyllest

i trånga och starkt trafikerade farvatten, önskemål har framförts om kom
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

pletterande regler för dessa fartyg, såsom maximal hastighet, särskilda dagoch

nattsignaler och särskilda signaler i dimma samt regelbunden positionsrapportering

till kustradiostationerna för vidare upplysning till övriga fartyg.

Beträffande internationella farvatten krävs åtgärder på internationellt plan.

Ett särskilt problem vid användningen av supertankers är de katastrofala

följderna för kuster och naturliv som oljeutsläpp i grunda och trånga

farvatten kan medföra. Internationellt samarbete för att lösa detta problem

pågår inom sjöfartsorganisationen IMCO och har resulterat i bl. a. en konvention

1954 om förbud mot oljeutsläpp i vissa farvatten.

I överensstämmelse med Nordiska rådets rekommendation nr 9/1965 ingick

de nordiska länderna år 1967 en överenskommelse om samarbete för

kontroll av att nämnda konvention efterföljes. Farorna i samband med

supertankers i Östersjön gör det nödvändigt att intensifiera det praktiska

samarbetet för att bekämpa olja och andra vattenföroreningar. Därvid bör

också beaktas att de medel som användes inte själva är skadliga.

Utskottet framhöll att med nu förhärskande tendens att använda allt

större fartyg, särskilt till oljetransporter, de i förslaget berörda problemen

blir av allt större betydelse både för sjöfartens säkerhet och för skyddet

mot olj ef öroreningar som följd av sjöolyckor.

Utskottet föreslog rekommendationer beträffande punkt a) i förslaget

om de internationella sjövägsreglerna och punkt c) om katastrofberedskap.

I det förra avseendet föreslog utskottet och antog rådet en rekommendation

(nr 19) till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att

gemensamt ta initiativ till ändring av de internationella sjövägsreglerna

för stora fartyg vid passage av farvatten där navigering med sådana fartyg

medför särskild fara. För rekommendationen röstade 43 medlemmar; 1

medlem avstod från att rösta. Vidare antogs en rekommendation (nr 20) till

samma regeringar att genomföra en effektiv beredskap för avhjälpande av

katastrofer som kan uppstå i nordiska farvatten, om möjligt i samarbete

med andra stater som gränsar till dessa farvatten.

7. Övrigt

I rekommendation nr 30/1967 hade föreslagits åtgärder för att underlätta

användandet av rabatterade biljetter till äldre resenärer inom Norden. Då

av meddelandena framgick att rabatterade biljetter avseende ett land numera

kan köpas vid järnvägsstationer och resebyråer även i övriga nordiska länder,

föreslog utskottet att frågan skulle anses slutbehandlad för rådets del, vilket

rådet beslöt. Utskottet önskade dock föreslå att man vid eventuell ändring

av de finska och svenska bestämmelserna även övervägde att avskaffa de

särskilda korten för att underlätta försäljningen av biljetter i övriga länder.

Efter antagandet av rekommendation nr 10/1968 om flyg förbindels er na

Östersund—Trondheim hade SAS på försök öppnat en flyglinje på denna

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

sträcka under tiden den 9 februari—den 14 april 1968 med tre turer i

veckan. Det visade sig emellertid att beläggningen var för låg för att upprätthålla

linjen. Utskottet fann att det för närvarande knappast var motiverat

med fler prov och föreslog att saken skulle anses som slutbehandlad,

vilket bifölls av rådet.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Det centrala överläggningsämnet vid rådssessionen var möjligheterna till

ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete — den s. k. NORDEK-planen.

Bakgrunden är följande. Vid Nordiska rådets session i februari 1968 beslöt

rådet rekommendera de nordiska regeringarna att överväga möjligheterna

att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet att omfatta en större del

av ländernas inbördes ekonomiska förhållanden (relc. nr 21/1968). En

utvidgning av det ekonomiska samarbetet skulle syfta till att underlätta

de nordiska ländernas deltagande i en bred europeisk lösning och vara

förenlig med deras förpliktelser gentemot EFTA. Efter ett inledande utredningsarbete

under mars—april 1968 beslöt de nordiska statsministrarna

vid möte i Köpenhamn den 22—23 april 1968 att ytterligare utredningar

skulle företas och konkreta förslag föreläggas regeringarna om

ett utvidgat nordiskt samarbete på en rad preciserade områden. Statsministrarna

gav Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete i

uppdrag att svara för dessa undersökningar. En nordisk ämbetsmannakommitté

tillsattes i juni med uppgift att senast den 1 januari 1969 avge

en preliminär rapport om resultatet av undersökningarna. Nordiska ämbetsmannakommitténs

rapport, som avgavs den 3 januari 1969, överlämnades

den 8 samma januari av ministerkommittén till medlemmarna

i Nordiska rådets presidium och rådets ekonomiska utskott samt den 31

januari 1969 av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige till

Nordiska rådet såsom bilaga till regeringarnas meddelande i anledning,

av rådets förenämnda rekommendation nr 21/1968 angående ekonomiskt

samarbete. Den 1—2 februari 1969 avhölls å Karlsbergs slott ett möte med

deltagande av de nordiska statsministrarna och andra regeringsrepresentanter,

rådets presidium och rådets förstärkta ekonomiska utskott, vid

vilket rapporten genomgicks. Såsom bilagor till ett senare meddelande till

nyss nämnda rekommendation hade vidare fogats ytterligare tilläggsmaterial

rörande utestående problem på tullområdet, gällande riktlinjer för

jordbrukspolitiken respektive fiskeripolitiken samt redogörelse för det nordiska

produktionssamarbetet, vilket material ämbetsmannakommittén utarbetat

enligt beslut vid det nordiska statsministermötet i Helsingfors den

18—19 februari 1969. Av meddelandet framgick bl. a. att regeringarna har

för avsikt att uppdraga åt ämbetsmannakommittén att slutföra sitt arbete

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

och före den 15 juli 1969 utarbeta förslag till lösning på samtliga samarbetsområden.

Utgångspunkten för ekonomiska utskottets och rådets behandling vid

sessionen av denna fråga var även en rad andra dokument. Bl. a. hade på

saklistan för sessionen uppförts fem i rådet redan vid tidigare sessioner''

anbängiga medlemsförslag inom sektorn för nordiskt ekonomiskt samarbete,

nämligen ett om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga

om yrkesfiske, ett om gemensam nordisk jordbruksmarknad, ett om likartad

näringslagstiftning, ett om organisationen av nordiskt handelspolitiskt

samarbete och ett om harmonisering av de yttre tullarna.

I förslaget om rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om

yrkesfiske, vilket väckts av bl. a. herr Helén redan före trettonde sessionen,

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka

möjligheterna för att uppnå rättslig likställighet för nordiska medborgare

i fråga om yrkesfiske efter de i medlemsförslaget förordade riktlinjerna.

I förslaget om gemensam nordisk jordbruks marknad, vilket också väckts

redan före rådets trettonde session, hemställdes, att rådet måtte rekommendera

regeringarna att undersöka möjligheterna att skapa en gemensam

marknad för jordbruksvaror och i samband därmed förutsättningarna för

ett nordiskt samarbete vid export av sådana varor. I förslaget om likartad

näringslagstiftning, väckt av fröken Andersson och herr Hernelius inför

rådets trettonde session, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas

att undersöka förutsättningarna för att skapa en nordisk rättsgemenskap

på näringslagstiftningens område, innefattande enhetliga regler för

rätten att driva näring i vart och ett av de nordiska länderna. I förslaget

om organisationen av nordiskt handelspolitiskt samarbete, som väckts av

bl. a. herr Kellgren och fru Segerstedt Wiberg inför rådets fjortonde session,

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att omforma

Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet till ett permanent deltidsarbetande

samarbetsorgan med uppgift att under Nordiska ministerkommittén

för ekonomiskt samarbete arbeta för att få till stånd ett gemensamt handelspolitiskt

uppträdande samt att effektivt stärka de nordiska ländernas

konkurrensförmåga i det internationella handelsutbytet. I förslaget om harmonisering

av de yttre tullarna, som väckts av hl. a. fröken Andersson och

herrar Ohlin och Sundin inför rådets fjortonde session, hemställdes, att

regeringarna måtte rekommenderas att skyndsamt utreda möjligheterna att

harmonisera de nordiska ländernas tullsatser och upptaga underhandlingar

rörande överenskommelser i detta avseende.

Vidare hade inför sjuttonde sessionen i anledning av regeringarnas ovannämnda

meddelanden om rekommendation nr 21/1968 herr Cassel väckt

ett tilläggsförslag om vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete, i anledning

av vilket ett antal danska rådsledamöter väckt ett ändringsförslag. I tillläggsförslaget

hemställdes, att rådet skulle rekommendera regeringarna i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

47

Danmark, Finland, Norge och Sverige att med all kraft och skyndsamhet

fullfölja det pågående utrednings- och förhandlingsarbetet syftande till

en överenskommelse om ett brett nordiskt ekonomiskt samarbete och att

tillsammans med Nordiska organisationskommittén och i kontakt med

Nordiska rådets organ överväga Nordiska rådets ställning och uppgifter

i ett sådant framtida samarbete. I ändringsförslaget hemställdes, att rådet

skulle uppmana regeringarna att utarbeta tidsplan för förhandlingar som

kan leda fram till ett snabbt principbeslut om en nordisk ekonomisk union

och att fastställa datum för nästa möte mellan Nordiska rådets presidium,

ekonomiska utskottet och statsministrarna till att äga rum före utgången

av 1969.

Härjämte förelåg berättelse från Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt

samarbete och regeringarnas meddelanden — utom om rekommendation

nr 21/1968 — om rekommendation nr 26/1966 angående ekonomiskt

samarbete samt om rekommendation nr 23/1967 angående Norden och marknadsproblemen.

Slutligen är att märka att till ekonomiska utskottet under

sessionen överlämnats uttalanden från rådets övriga fyra utskott rörande

ämbetsmannakominitténs preliminära rapport i de delar ettvart utskott

var berört av rapporten.

Samtliga dessa saker behandlades av ekonomiska utskottet i ett sammanhang.

Ekonomiska utskottet konstaterade i sitt uttalande, att Nordiska

ämbetsmannakommitténs rapport innehåller ett klarläggande av en rad

viktiga problemställningar och en värdefull belysning av naturliga riktlinjer

för lösningar på en rad punkter. Utskottet hemställde att rådet måtte

rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, att

fullfölja utrednings- och förhandlingsarbetet på ett sådant sätt att förslag

till en lösning på samtliga i ämbetsmannarapporten behandlade samarbetsområden

och ett utkast till traktat om ett omfattande och mångsidigt

ekonomiskt samarbete kan föreligga senast den 15 juli 1969, att därefter

översända detta material till Nordiska rådets presidium och ekonomiska

utskott, att fastställa ett datum hösten 1969 för nästa möte mellan

Nordiska rådets presidium, ekonomiska utskottet och statsministrarna för

en diskussion av traktatutkastet och det övriga materialet samt planeringen

av det fortsatta arbetet, att i de nya instruktionerna till ämbetsmännen

framhäva, att förslaget skall innehålla ramar och riktlinjer för ett samarbete

såväl på kort som på lång sikt och också omfatta en ändamålsenlig

organisation av detta samarbete, att planera förhandlingarna mellan regeringarna

på ett sådant sätt, att förslag om en dylik omfattande utbyggnad

av det ekonomiska samarbetet kan föreläggas de nordiska parlamenten

snarast möjligt, samt att vid det fortsatta arbetet beakta de uttalanden som

gjorts av Nordiska rådets övriga utskott. Efter debatt antog rådet en dylik

rekommendation (nr 9) med 60 röster; 4 isländska medlemmar avstod

från att rösta. På förslag av ekonomiska utskottet beslöt rådet samtidigt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

betrakta rekommendationerna nr 26/1966 och 23/1967 såsom för dess del

slutbehandlade. Rådet beslöt tillika att icke företaga sig något i anledning

av de inledningsvis nämnda fem medlemsförslagen.

2. Atomenergisamarbete

Inför sjuttonde sessionen hade till rådet överlämnats dels berättelse från

Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor, dels regeringarnas meddelande

om rekommendation nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins

område. Av berättelsen och meddelandet framgick, att bland annat

på kontaktorganets initiativ under 1968 bildats en koordineringskommitté

med representanter för atomforskningsinstituten samt att beslut fattats

om att tillsätta en arbetsgrupp för reaktorsäkerhetsfrågor. Det framgick

vidare att kontaktorganet i juni 1968 till regeringarna avgivit ett betänkande

om utvidgat atomenergisamarbete i Norden (NU 1968: 15), vari förordas

en intensifiering av samordningen och arbetsfördelningen beträffande

forskning och utveckling samt en utredning rörande atomenergins roll

i de nordiska ländernas energiförsörjning på lång sikt. Det meddelades

även, att kontaktorganet utarbetat en principskiss till ett nordiskt industriellt

reaktorkonsortium kombinerat med en vittgående samordning av

atomforskningen i Norden, vilket förslag överlämnats till Nordiska ämbetsmannakommittén.

Mot denna bakgrund hade ekonomiska utskottet vid möte före rådssessionen

beslutat föreslå rådet att betrakta rekommendation nr 31/1966 såsom

för dess del slutbehandlad. Sedan herr Holmberg under rådssessionen

väckt ett tilläggsförslag om nordiskt samarbete om atomkraftanläggningar,

i vilket hemställes att rådet skall rekommendera regeringarna att verka

för att de problem som är förbunda med utbyggnaden av de för energiförsörjningen

nödvändiga atomkraftanläggningarna i Norden löses gemensamt,

återremitterade rådet meddelandet och berättelsen till ekonomiska

utskottet. I anledning härav uttalade utskottet, att det önskar närmare

studera spörsmålet innan beslut fattas om ifrågavarande rekommendation

samt att behandlingen av berättelsen fortsätter inom utskottet.

3. Standardiseringsfrågor, materielkontroll m. m.

Till behandling i ekonomiska utskottet förelåg en berättelse från Nordiska

samarbetskommittén för materielforskning och provning samt regeringarnas

meddelanden om rekommendation nr 23/1968 angående samarbete

om standardisering. Härav kunde utläsas, att de nordiska standardiseringsorganen

antagit ett arbetsprogram enligt vilket man så långt

möjligt skall försöka undgå dubbelarbete vid standardiseringsverksamheten

i Norden. Målsättningen bör vara en samnordisk sakbehandling

på varje område. Standardiseringskommittéerna för respektive områden bör

sammansättas av specialister från alla de nordiska länderna. Ekonomiska

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

49

utskottet erinrade om att rådets presidium våren 1969 arrangerar en konferens

i Oslo för behandling av standardiserings- och materielkontrollbestämmelser

m. m. I avhidan på konferensens resultat beslöt rådet avvakta

nya meddelanden i saken.

Av regeringarnas meddelande om rekommendation nr 6/1967 angående

kontrollstämpling av ädelmetallarbeten framgick bland annat, att samarbetet

på området för närvarande bedrives inom ramen för EFTA. En arbetsgrupp

inom EFTA har avgivit en rapport enligt vilken EFTA-ländernas bestämmelser

är så olikartade att en harmonisering kommer att ta mycket

lång tid. I stället föreslås ett system med gemensamma tekniska kontrollbestämmelser

som gör det möjligt för producenterna att utföra kontrollen

i hemlandet samt exportera varan till andra EFTA-länder utan ny kon-i

troll i importlandet. EFTA:s handelsexpertkommitté arbetar vidare med

saken. Ekonomiska utskottet ansåg det önskvärt, att enhetliga regler på

bredast möjliga bas skapas, och uttalade sitt stöd för strävandena att få till

stånd enhetliga regler inom EFTA. Lyckas dessa strävanden har, enligt utskottet,

syftet med rekommendationen uppnåtts, varför utskottet föreslog

att rådet skulle betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

Rådet beslöt i enlighet härmed.

Inför sjuttonde sessionen hade till rådet överlämnats meddelande om

rekommendation nr 31/1967 angående samarbete om varudeklarationer.

Av meddelandet framgick, att varudeklarationsorganen i de nordiska länderna

beslutat utbygga och intensifiera sitt samarbete i enlighet med rådets

rekommendation. Varudeklarationsnämnden i Sverige skall sålunda

i fortsättningen samordna ländernas synpunkter i det internationella samarbetet.

Representanter för varudeklarationsorganens sekretariat skall vidare

mötas regelbundet för att påskynda det praktiska samarbetet. Vad

beträffar arbetet med att utarbeta gemensamma normer skall för varje

varuområde ett av varudeklarationsorganen utses som ansvarigt. Mot denna

bakgrund hade ekonomiska utskottet vid sammanträde före sjuttonde

rådssessionen beslutat föreslå rådet att betrakta rekommendationen såsom

för dess del slutbehandlad.

Sedan herrar Cassel och Hammarberg inför sessionen väckt ett tilläggsförslag

om nordiskt varudeklarationssamarbete, vari hemställdes, att rådet

skulle rekommendera regeringarna att samordna arbetet med och förenhetliga

reglerna för varudeklarationer samt att inrätta härför erforderliga

nordiska organ, återremitterades meddelandet av rådet till ekonomiska utskottet.

I anledning härav uttalade utskottet att det önskar närmare studera

spörsmålet innan beslut fattas om ifrågavarande rekommendation

samt att det har för avsikt att fortsätta beredningen av tilläggsförslaget

efter sessionen.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 71

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

4. Biståndet till utvecklingsländerna m. m.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om upprättande av ett nordiskt

institut för utvecklingsforskning, väckt bl. a. av herr Palm och fru Segerstedt

Wiberg. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att undersöka förutsättningarna för att snarast upprätta ett

nordiskt institut för utvecklingsforskning. Ekonomiska utskottet konstaterade,

att det finns stort behov av ökad forskning på biståndsområdet

och att ett nordiskt samarbete bör kunna vara ett verksamt medel när

det gäller att få till stånd denna ökning. Utskottet ansåg det mest angeläget

att det tillskapas en effektiv form för samarbetet mellan redan existerande

organ på området. En samarbetskommitté bör tillsättas bestående av företrädare

för berörda forskningsinstitutioner och biståndsorgan med uppgift

att utarbeta förslag till fördelning av forsknings- och utredningsprojekt

mellan de berörda institutionerna. På förslag av utskottet beslöt rådet antaga

en rekommendation (nr 28) till regeringarna att närmare utreda

frågan om att tillsätta en samarbetskommitté för utvecklingsforskning.

Till ekonomiska utskottet hade vidare överlämnats en berättelse från

Nordiska ministerkommittén för administrationen av gemensamma biståndsprojekt

i utvecklingsländerna, i anledning varav herr Holmberg ställt

en fråga till regeringarna om på vad sätt dessa avser att vidare bygga ut

sitt inbördes samarbete vad beträffar biståndet till utvecklingsländerna.

Av svaret framgick bland annat, att regeringarna ansåg att en vidare institutionalisering

av det nordiska samarbetet på utvecklingsbiståndets område

bör kunna inlemmas i organisationen för ett utvidgat nordiskt ekonomiskt

samarbete (NORDEK).

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1967 angående

nordiskt fredskårssamarbete framgick, att fredskårsorganisationerna i

Danmark, Finland, Norge och Sverige etablerat samarbete genom möten,

vid vilka bland annat utbytes informationer rörande i de olika ländernas

fredskårsverksamhet aktuella projekt, framtidsplaner och rekryteringssituation.

Vad gäller frågan om gemensam rekrytering framhölls att hinder

inte föreligger för ett land att rekrytera deltagare i ett annat land om

detta sker i samråd med vederbörande instans i rekryteringslandet. Gällande

överenskommelse härom har emellertid hittills endast kommit till

begränsad användning. Det framgick vidare av meddelandet att gemensam

ledning av fredskårsprojekten anses föga ändamålsenligt mot bakgrund av

skillnaderna beträffande hemmainstansernas förhållanden till över- och

sidoordnade nationella organ, administrativa rutiner och anställningsvillkor

m. m.

Ekonomiska utskottet utgick från att det inledda samarbetet vad gäller

hannonisering av anställningsvillkoren för fredskårsdeltagare fortsättes

liksom samarbetet på fredskårsområdet i övrigt. Utskottet förmodade att

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969 51

det från Nordiska rådets sida inte kan företagas ytterligare för rekommendationens

uppfyllande, varför utskottet föreslog att rådet måtte betrakta

rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad. Detta blev

också rådets beslut.

5. Gemensam FN-lagstiftning; konsulärt samarbete

Herr Björkman och fru Segerstedt Wiberg hade väckt ett medlemsförslag

om nordiskt samarbete för genomförande av FN-lagstiftning. I förslaget

hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att antaga

likformiga lagregler avsedda att möjliggöra ett säkerställande av att FN:s

säkerhetsråds beslut och rekommendationer kan verkställas i varje nordiskt

land. Förslaget motiverades med intresset av att de nordiska länderna

kan föra en likartad FN-politik. Ekonomiska utskottet uttalade, att vad

som i törsta hand krävs för att de nordiska länderna skall kunna genomföra

en relativt enhetlig sanktionspolitik är, att de olika ländernas FN-lagar

ger möjlighet att verkställa såväl säkerhetsrådets bindande beslut som

dess rekommendationer. Enligt utskottet utesluter ingen av de nordiska

ländernas lagstiftning att regeringen, när så befinnes önskvärt och när annan

lagstiftning eller administrativ praxis ej lägger hinder i vägen, fattar

beslut om genomförande av säkerhetsrådets rekommendationer. Utskottet

ansåg därför att behov inte föreligger av enhetlig nordisk lagstiftning om

genomförande av säkerhetsrådets rekommendationer. Utskottet framhöll

vidare, att även om de nordiska ländernas FN-lagar blir olika i fråga om

konstruktionen av den fullmakt, som ger respektive regering rätt att verkställa

säkerhetsrådets bindande beslut, detta förhållande inte utgör något

hinder för en likartad nordisk FN-politik beträffande sådana beslut. På

förslag av utskottet beslöt rådet att inte företaga sig något i anledning av

medlemsförslaget.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1967 angående

vidgat nordiskt konsulärt samarbete framgick bland annat, att likalydande

instruktioner utarbetats till de nordiska ländernas beskickningar

och konsulat, enligt vilka dessa ålägges att lämna bistånd till medborgare

från annat nordiskt land på platser där vederbörandes hemland inte självt

är representerat eller där ferier och ledigheter gör bistånd från annat nordiskt

lands representation önskvärt. Instruktionerna har sedermera fått

ett tillägg beträffande det konsulära samarbetet på skeppsfartens område.

Ekonomiska utskottet konstaterade, att samarbetet på området kommit

långt, samt underströk vikten av att pågående undersökningar rörande en

utveckling av samarbetet fortsättes. Utskottet föreslog att rådet måtte

anse rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad, vilket också

blev rådets beslut.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

6. Statistiskt samarbete

Av regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 11/1968

angående statistiskt samarbete framgick, att cheferna för de statistiska

centralbyråerna i Norden i juni 1968 beslutat upprätta ett sekretariat för

det nordiska chefsstatistikermötet senast från och med den 1 juli 1969.

Sekretariatet, som föreslås förlagt till Danmark, skall inledningsvis bestå

av två akademiker samt skrivpersonal m. fl. Kostnaderna för det första

årets verksamhet har budgeterats till 229 000 sv. kr.

Ekonomiska utskottet konstaterade med tillfredsställelse att syftet med

rådets rekommendation uppnåtts, varför utskottet föreslog att rådet måtte

betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad. Rådet beslöt

i enlighet härmed.

Hl. Generaldebatten

I generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i

nordiskt samarbete under 1968 och presidiets rapport om dess verksamhet

sedan sextonde sessionen, deltog vid årets session 39 olika talare med sammanlagt

50 inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under

debatten, som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister

Erlander samt statsrådet Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg

från svensk sida av herrar Holmberg, Lars Larsson, Lundström, Ohlin och

Sundin.

En stor del av årets generaldebatt ägnades åt möjligheterna för ett utvidgat

nordiskt ekonomiskt samarbete, den s. k. NORDEK-planen. Denna

fråga berördes av samtliga svenska deltagare i generaldebatten. Herr Lundström

uppehöll sig särskilt vid behovet av en nordisk transport- och trafikpolitik

och berörde också spörsmålen om fast öresundsförbindelse och

storflygplats i öresundsregionen. Herr Lars Larsson tog upp frågor rörande

rådets arbetssätt och organisation.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt valdes bl. a.

herrar Palm och Sundman. Till revisorer för tidskriften omvaldes herr

Sundin och nyvaldes herr Rolf Eliasson, varjämte till revisorssuppleant

utsågs herr Mellqvist.

Vidare skedde val av två revisorer till Nordiska kulturfonden för 1969—

1970.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Reykjavik å tidpunkt

som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 3 mars 1969 utdelades Nordiska rådets litteraturpris

för år 1969 till den svenske författaren Per Olov Enquist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

58

Bilaga

Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets 17: e session i Stockholm

1—6 mars 1969

Koordinerande

land

Rek. nr 1

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Norge og Finland

Sverige åt give rejsende, som kun medforer told- og afgiftsfri

samt indf0rselstilladte varer, adgang til åt passere de internordiske

landgrsenser, hvor de selv finder det belejligt, dog

med de undtagelser, som er begrundet i tilstedevserelsen af

militsere sikkerhedsområder.

Rek. nr 2

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt afskaffe regel- Danmark

niEessig udgående paskontrol i lufthavne samt åt overveje

afskaffelsen af udgående paskontrol ved andre grsenseovergangssteder.

Rek. nr 3

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Sverige Finland

åt gennemfpre en ordning, hvorefter ledsage papirerne för

postpakker fra udlandet straks ved ankomsten gennemgås af

told vse se ne t med henblik på åt frigive de pakker til udlevering,

som derved kan undtages fra egentlig toldbehandling,

og åt fritage disse pakker for sserlige gebyrer.

Rek. nr i

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska Sverige

länderna att skapa förutsättningar för ett effektivt nordiskt

samarbete på miljövårdens område, exempelvis i de av

Nordforsk föreslagna formerna: nationell lagstiftning på

miljövårdsområdet, kontaktorgan med kompetens på hela miljövårdsområdet

i varje nordiskt land, likartade nordiska tilllämpningsregler,

vidgade nordiska utbildningsmöjligheter på

miljövårdens område och intensifierad upplysning till allmänheten

om föroreningsproblemen.

Rek. nr 5

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska Norge

länderna att undersöka möjligheterna för en likartad lösning

av de samhällsproblem, som det ökade bruket av engångsförpackningar

föranleder.

5 — Bihang till Riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 71

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Rek. nr 6

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,

Finland, Norge och Sverige att i lag förbjuda professionell

boxning i respektive land.

Rek. nr 7

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt

utarbeta automatiskt tillämpbara evalveringsnormer för nordiska

skol- och studentbetyg.

Rek. nr 8

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,

Norge och Sverige att länderna inte var för sig, utan i samråd,

tar "ställning till reklam i television.

Rek. nr 9

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene i Danmark, Finland,

Norge og Sverige

1) å fullföre utrednings- og forhandlingsarbeidet vedrörende

Nordek slik åt förslag til en lösning på samtlige i embetsmannsrapporten

behandlede samarbeidtsområder og et utkast

til traktat om et omfattende og mangesidig ekonomisk samarbeid

kan foreligge senest den 15. juli 1969,

2) deretter å oversende dette materiale til Nordisk Råds

presidium og ekonomisk utvalg,

3) å fastlegge en dato hösten 1969 for neste möte mellom

Nordisk Råds presidium, det ökonomislce utvalg og statsministrene

for en diskusjon av traktatutkaste og det övrige

materiale samt av tilretteleggelsen av det videre arbeid,

4) i de nye instruksjoner til embetsmennene å fremheve

åt forslaget skal inneholde rammer og retningslinjer for et

samarbeid såvel på kort som på lang sikt og også omfatte en

hensiktsmessig organisasjon av dette samarbeide,

5) å legge forhandlingene mellom regjeringene slik til rette

åt et förslag om en slik omfattende utvidelse av det ökonomislce

samarbeid kan forelegges de nordiske nasjonalforsamlinger

så snart som mulig,

6) å ta de uttalelser som er avgitt fra de övrige utvalg i

Nordisk Råd i betraktning ved det fortsatte arbeid.

Rek. nr 10

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna att vidga möjligheterna för en gemensam skeppsmedicinsk

forskning.

Rek. nr 11

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna,

1. att vidtaga åtgärder för en utbyggnad av den samnordiska

fortbildningen av journalister vid Nordisk Journalistkursus

enligt de förslag, som framlagts av den för utredning

av frågan tillsatta kommittén (NU 1969:4) samt

Sverige

Norge

Sverige

Norge

Danmark

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1961)

55

2. att öka antalet stipendier till deltagare i den nordiska

fortbildningen för journalister.

Rek. nr 12

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna att undersöka möjligheterna för antagande av likartade

lagregler om transplantation.

Rek. nr 13

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Norge och

Sverige

1. att bygga ut E 18 till högre standard,

2. att förbättra riksväg 2/61 på sträckan Arvika—Kongsvinger

samt

3. att utreda möjligheterna att genom punktvisa förbättringsåtgärder

höja standarden på vägen Mora—Malung—Stöllet—Torsby—Kongsvinger

så att den lämpar sig även för relativt

tung trafik.

Rek. nr li

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att skyndsamt inleda samarbete för åstadkommande av

en effektiv trafikundervisning på skolans alla stadier,

II. att stödja den samnordiska produktionen av läromedel

för denna undervisning samt

III. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en organiserad

fortbildning av vederbörande lärare.

Rek. nr 15

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att i samband med arbetet rörande harmoniseringen av

de nordiska skolordningarna (rek. nr 26/1967) pröva frågan

om en reformering och effektivisering av skolans undervisning

i estetiska ämnen,

II. att i samråd producera läromedel för denna undervisning

samt

III. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en permanent

nordisk fortbildning av lärarna på ifrågavarande undervisningsområde.

Rek. nr 16

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna

1. att ingå en konvention om riktlinjer för harmonisering

av de nordiska ländernas regler om farmaceutiska specialiteter

samt för samarbete beträffande kontrollen av dessa,

2. att upprätta en nordisk läkemedelsnämnd som ett normgivande,

rådgivande kontrollerande organ samt

3. att instifta en nordisk läkemedelsfond för forskning, utbildning

och information.

Sverige

Norge

Norge

Sverige

Finland

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

Rek. nr 17

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka

möjligheterna för dels nordiskt samarbete beträffande

forskning på det musikterapeutiska området, dels ett nordiskt

samgående för framställning av undervisningsmaterial

i form av böcker, instrument m. m.

Rek. nr 18

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda

möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete vad gäller

informationen om samt produktionen och distributionen

av nordisk musik på grammofonskiva samt att därvid beakta

behovet av statsunderstöd till denna produktion.

Rek. nr 19

Nordisk Råd henstiller til Danmarks, Finlands, Norges og

Sveriges regeringer i fsellesskab åt tage initiativet til en aendring

af de internationale spvej sregler for store skibe under

passage af farvande, hvor sejlads med sådanne skibe medfprer

sserlige risici.

Rek. nr 20

Nordisk Råd henstiller til Danmarks, Finlands, Norges og

Sveriges regeringer åt genemfpre et effektivt beredskab til

afhjadpning af katastrofer og skader, som kan opstå i de

indre nordiske farvande om muligt i samarbejde med andre

stater, som gränser til disse farvande.

Rek. nr 21

Nordisk Råd henstiller

a) til Danmarks og Sveriges regeringer att de i samråd

med de andre nordiske lande fpr den 15. juli 1969 trseffer de

fornpdne beslutninger vedrprende storlufthavn på Saltholm

og anlseg af den fprste faste förbindelse over 0resund og

b) til Danmarks regering åt give den svenske regering tilsagn

om, att denne lufthavn vil blive benyttet på en sådan

måde, åt uakceptable forstyrrelser for svensk område undgås.

Rek. nr 22

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska

länderna att utreda behovet av och möjligheterna för sådana

ändringar i kommunallagstiftningen och annan lagstiftning att

fasta legala former skapas för samarbetet mellan kommuner

över riksgränserna.

Rek. nr 23

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och

Sverige att främja samverkan i syfte att förbättra zigenarnas

levnadsförhållanden i dessa länder och att öka dessas möjligheter

till anpassning i samhället.

Finland

Danmark

Danmark

Sverige

Danmark

Sverige

Finland

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 71 år 1969

57

Rek. nr 2b

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att gemensamt utreda förutsättningarna för att bereda

nordiska forskare ökad tillgång till källmaterial för samtidshistorisk

forskning och för att få till stånd en internordisk

praxis rörande utlämnande av sådant material, som finns hos

myndighet, samt

II. att vidtaga åtgärder för att i varje enskilt nordiskt land

likställa forskare från ett annat nordiskt land med inhemska

forskare vad gäller tillgången till offentliga myndigheters

arkiv.

Rek. nr 25

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att besluta om

införande av ett gemensamt nordiskt system för stereofoniska

radioutsändningar.

Rek. nr 26

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att snarast

möjligt höja Nordiska kulturfondens kapital till sammanlagt

5 miljoner danska kronor årligen.

Rek. nr 27

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av ett ökat samarbete

mellan de nordiska språklektorerna bl. a. i form av

regelbundna ämneskonferenser samt

2. att utreda förutsättningarna för en fastare organisation

av den nordiska lektoratsverksamheten vid universitet och

högskolor.

Rek. nr 28

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att närmare

utreda frågan om att tillsätta en samarbetskommitté för utvecklingsforskning.

Rek. nr 29

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna

för nordiskt samarbete på yrkesvägledarutbildningens

område, särskilt vad gäller kvalificerad fortbildning

av yrkesvägledare.

Rek. nr 30

Nordisk Råd henstiller til Norges regering snarest åt träffe

beslutning om standarden for den norske del af vej förbindelsen

mellem Sevettijärvi og riksvej 6 i Neiden og åt fremskynde

bygningen af vej en således, att den er fserdig inden

udgangen af 1970.

Finland

Norge

Danmark

Danmark

Danmark

Sverige

Norge

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 71 år 1969

Innehåll

I. Organisation m. m............................................ 4

II. Behandlade saker............................................. 6

A. Saker förberedda av juridiska utskottet.......................... 8

1. Organisationen av nordiskt ekonomiskt samarbete m. m.......... 8

2. Abortlagstiftningen......................................... 9

3. Boxning................................................... 10

4. Skydd av flyttfåglar utanför Norden.......................... 11

5. Medborgarskapslagstiftningen................................ 12

6. Filmfrågor................................................. 12

7. övrigt.................................................... 13

B. Saker förberedda av kulturutskottet............................. 13

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning........... 13

2. Skol- och undervisningsfrågor................................ 16

3. Radio- och televisionsfrågor ................................ 20

4. Nordiska kulturfonden...................................... 22

5. Nordiskt musiksamarbete................................... 22

6. Övrigt.................................................... 23

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet..................... 23

1. Arbetsmarknadsfrågor...................................... 23

2. Sociallagstiftningen......................................... 26

3. Hälso- och sjukvårdsfrågor.................................. 26

4. Föroreningsfrågorna........................................ 30

5. Arbetarskyddsfrågor........................................ 32

6. Livsmedelslagstiftning m. m................................. 32

7. övrigt.................................................... 33

D. Saker förberedda av trafikutskottet............................ 34

1. Nordisk transportpolitik och vidgat ekonomiskt samarbete....... 34

2. Öresundsfrågor............................................. 35

3. Fri gränspassage och utgående passkontroll.................... 38

4. Tullbehandlingen av postpaket och tullfri införsel av resgods, sprit

och tobak................................................. 41

5. Vägfrågor................................................. 42

6. Sjövägsregler för stora fartyg och bekämpning av oljeföroreningar

i nordiska farvatten........................................ 43

7. Övrigt........................................... 44

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet ...................... 45

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete.............................. 45

2. Atomenergisamarbete....................................... 48

3. Standardiseringsfrågor, materielkontroll m. m.................. 48

4. Biståndet till utvecklingsländerna m. m........................ 50

5. Gemensam FN-lagstiftning, konsulärt samarbete.............. 51

6. Statistiskt samarbete....................................... 51

III. Generaldebatten.............................................. 52

IV. Val m. ..................................................... 52

Bilaga Rekommendationer antagna vid 17: e sessionen..................... 53

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.