Sök i Ratio Lex

Med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1969

1970-02-20 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1970:39, Med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med redogörelse för verksamheten

inom Europarådets ministerkommitté under

år 1969, given Stockholms slott den 20 februari

1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, till riksdagen

överlämna redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1969.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med

statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för verksamheten

inom Europarådets ministerkommitté under år 1969 och anför.

I resolution nr 319: 1966 om förbindelserna med de nationella parlamenten

uppmanar Europarådets rådgivande församling regeringarna att årligen

lägga fram en rapport om verksamheten i Europarådets ministerkommitté

inför sina parlament. Kungl. Maj :t har lämnat riksdagen sådana redogörelser

för åren 1967 och 1968 (skr. 1968: 23, skr. 1969: 27).

En redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1969 har utarbetats inom utrikesdepartementet i samråd med övriga

berörda departement och torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende som bilaga.

Jag vill i detta sammanhang göra några allmänna kommentarer om europarådsarbetet.

Europarådet, som den 5 maj 1969 högtidlighöll tjuguårsminnet av undertecknandet

av rådets stadga, har påtagit sig alltfler praktiska samarbetsuppgifter

i Europa. Rådet intar i dag en självskriven plats vid sidan av övriga

internationella organisationer som är verksamma i Europa. Den svenska

regeringen stöder helhjärtat det samarbete på det europeiska planet som

bedrivs i rådets olika organ.

Europarådets arbetsprogram för åren 1969 och 1970, som antogs av ministerkommittén

den 5 maj 1969, omfattar mer än 250 olika arbetsuppgifter

inom bl. a. rätts-, social-, hälsovårds-, kultur-, utbildnings- och miljövårdsområdena.

Det är Europarådets hittills mest omfattande program. Ett delvis

nytt arbetsområde har tagits upp på arbetsprogrammet i och med att

kommun- och regionfrågorna tilldelats ett särskilt avsnitt i programmet.

Ministerkommittén har även beslutat att tillsätta en expertkommitté för

kommun- och regionfrågor som skall bistå ministerkommittén med förslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

3

till samarbetsåtgärder på dessa områden. Härigenom hoppas ministerkommittén

att rådgivande församlingens och den europeiska kommunkonferensens

olika initiativ på kommun- och regionområdena skall kunna följas upp

bättre än som hittills varit möjligt.

De beslut på olika fackområden, som medlemsstaternas regeringar enar

sig om i Europarådets ministerkommitté, förbereds i expertkommittéer som

tillsätts av ministerkommittén. Expertkommittéerna är således underställda

ministerkommittén även om vissa av dem har en ganska självständig ställning

bl. a. i budget- och planeringsfrågor. F. n. finns ett 70-tal expertkommittéer.

Ministerkommitténs beslut i olika fackfrågor grundar sig alltid på

ett förberedande arbete på expertplanet. Jag har därför ansett det riktigt

att i redogörelsen för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

göra en kort sammanfattning under respektive fackområde av årets arbete

inom några av de större expertkommittéerna, nämligen kommittén för juridiskt

samarbete, kommittén för brottslighetsfrågor, kommittén för mänskliga

rättigheter, kulturstyrelsen, den sociala kommittén, hälsovårdskommittén,

naturvårdskommittén och kommittén för samarbete i region- och kommunfrågor.

Det viktiga praktisk-tekniska samarbetet i Europarådet får emellertid

inte undanskymma att Europarådet även är ett organ för samarbete på olika

politiska områden. Rådgivande församlingens olika allmänpolitiska förslag

i bl. a. integrationsfrågan och beträffande öst/västproblemen diskuteras således

regelmässigt av ministerkommittén.

I Europarådets stadga bekänner sig medlemmarna till vissa gemensamma

principer som ett lagbundet samhällsskick och respekt för mänskliga rättigheter

och grundläggande friheter. Det är tragiskt att organisationen under

de två senaste åren varit tvingad att ta ställning till frågan om en medlem

uppfyllt förpliktelserna för medlemskap. Den svenska regeringen har alltsedan

statskuppen i Grekland i april 1967 hävdat att frågan om Greklands förhållande

till Europarådet måste lösas så att respekten för stadgan ej undergrävs.

Stadgan lämnar inte några tvivel om vilka förpliktelser medlemsstaterna

har åtagit sig när de anslöt sig till Europarådet.

På uppmaning av rådgivande församlingen förde Sverige tillsammans med

Danmark, Norge och Nederländerna i september 1967 vissa rättsliga aspekter

av den grekiska frågan inför Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna.

Efter omfattande vittnesförhör och partspläderingar överlämnade

kommissionen för de mänskliga rättigheterna den 18 november 1969 sin

rapport i Greklandsmålet till ministerkommittén. Kommissionens 1200- sidiga rapport utgör enligt min mening övertygande bevisning för att den

nuvarande grekiska regeringen inte respekterat sina åligganden enligt konventionen

och stadgan. Rapporten fastslår även att den grekiska regeringen

varken vid tidpunkten för rapportens överlämnande eller vid maktövertagandet

haft rätt att avvika från konventionen under åberopande av dess bestäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

melser om allmänt nödläge. Greklandsmålet är utan tvekan det mest omfattande

som europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna haft att

ta ställning till. Kommissionens tidsödande och djupgående prövning av den

grekiska situationen förtjänar all respekt inte minst mot bakgrunden av de

många svårigheter som den mött i sitt arbete. Greklandsmålet har även varit

ett kraftprov för de anmälande staternas processdelegationer.

Parallellt med det rättsliga förfarandet i kommissionen har den svenska

regeringen i Europarådets ministerkommitté verkat för att den grekiska

frågan löses på ett sätt som är förenligt med stadgans bestämmelser. Det var

således på bl. a. svenskt initiativ som ministerkommittén vid sitt majmöte

förra året hade en ingående diskussion om Greklandsfrågan på basis av rådgivande

församlingens rekommendation nr 547: 1969 om läget i Grekland.

Under år 1969 blev det alltmera tydligt att den grekiska regeringen ej

avsåg återgå till sådana förhållanden som kan accepteras enligt Europarådets

stadga. Mot bakgrunden härav tog Sverige på de skandinaviska staternas

vägnar initiativet till att uppföra förslag om Greklands suspension

från Europarådet på dagordningen för ministerkommitténs möte i december.

I bilagan lämnas en redogörelse för förloppet vid detta ministermöte. Det

grekiska beslutet att utträda ur Europarådet — formellt från den 1 januari

1971 men praktiskt från dagen för beslutets kungörande d. v. s. den 12 december

1969 — var ett resultat av att en kvalificerad majoritet medlemsstater

vid decembermötet var beredda rösta för det skandinaviska förslaget

om suspension. Någon omröstning om detta resolutionsförslag ägde ej rum.

Ministerkommittén har emellertid i en särskild resolution fastslagit att Grekland

allvarligt kränkt artikel 3 i stadgan. Den har vidare tolkat det grekiska

beslutet så att landet ej längre kommer att delta i Europarådets arbete och

anmodat ministrarnas ställföreträdare att klarlägga de administrativa och finansiella

konsekvenserna av den uppkomna situationen. Ministerkommittén

har slutligen uttryckt en förhoppning om att sådana villkor snart skall föreligga

i Grekland som gör det möjligt för landet att bli fullvärdig medlem

igen.

Jag vill understryka att den svenska regeringens olika åtgärder i Greklandsfrågan

genomförts under hänsynstagande till det omfattande stöd för

sådana åtgärder som europeisk parlamentarisk opinion gett uttryck för. Det

är min uppfattning att respekten för Europarådet skulle ha allvarligt skadats

om inte ett bestämt ställningstagande gjorts i denna fråga. Under de mer än

två år, som den rättsliga prövningen pågått, har den grekiska regeringen haft

möjlighet att ändra de förhållanden som ej står i överensstämmelse med

konventionen. Greklands regering har dock inte utnyttjat denna tidsfrist för

att återinföra sådana demokratiska konstitutionella förhållanden som skulle

möjliggjort landets fortsatta deltagande i Europarådets arbete. Det är emellertid

min förhoppning att Grekland en dag skall återgå till demokratiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970 5

förhållanden och därigenom kunna återta sin plats bland Europarådets medlemsstater.

Jag har tidigare framhållit att regeringen på allt sätt stöder det praktisk-tekniska

samarbete som Europarådet bedriver. Som exempel på vårt

intresse för detta arbete vill jag nämna att regeringen föreslagit att zigenarproblemet

tas upp i Europarådets arbetsprogram. Utgångspunkten för vårt

förslag har varit rådgivande församlingens rekommendation nr 563: 1969

om zigenarnas och andra kringresandes situation i Europa, vari medlemsstaternas

regeringar uppmanas att genomföra vissa åtgärder på det nationella

planet.

Jag vill även nämna att Sverige under år 1969 organiserat tre europarådskonferenser.

I Malmö hölls under tiden februari—juni en kurs för blivande

yrkeslärare med deltagare från Europas utvecklingsområden. I juli

hölls en konferens i Sundsvall över temat ”Kontinuerlig utbildning på gymnasienivå”.

I oktober organiserades inom ramen för kulturstyrelsens arbete

en konferens om eterburen vuxenutbildning till vilken även vissa ickemedlemsstater,

bl. a. från Östeuropa, inbjudits. Från svensk sida har alltid

hävdats att det praktisk-tekniska arbete, som bedrivs i Europarådet,

skall vara öppet för de icke-medlemsstater som önskar deltaga. Det är vår

förhoppning att dessa möjligheter skall beaktas i allt större utsträckning.

Under året har generalsekreterare Smithers avgått. Det är under hans

ämbetstid som det nuvarande arbetsprogrammet utformats. Min förhoppning

är att den konsolidering och förbättring av europarådsarbetet, som

ägt rum under Smithers’ tid, skall fullföljas under hans efterträdare, förre

österrikiske utrikesministern Toncic-Sorinj.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t delger riksdagen den inom utrikesdepartementet

upprättade redogörelsen för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1969.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 39

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

Bilaga

Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1969

I. Ministerkommittémöten

Ministerkommittén har sammanträtt två gånger under år 1969 — den

5—6 maj i London och den 12 december i Paris.

1. Det 43: e ministermötet i London

Den svenska delegationen vid det 43 :e mötet stod under ledning av utrikesminister

Torsten Nilsson. I delegationen ingick även Sveriges ständiga

ombud hos Europarådet, ambassadör Sven Backlund, samt utrikesråden

Love Kellberg och Wilhelm Wachtmeister.

På dagordningen stod bl. a. antagandet av Europarådets arbetsprogram,

förbindelserna med FN, teknologiska samarbetsfrågor i Europa, Greklandsfrågan

samt förbindelserna med utomstående stater.

I samband med ministermötet högtidlighölls tjuguårsminnet av undertecknandet

av Europarådets stadga vid en särskild ceremoni i Westminster

Hall.

a) Antagande av arbetsprogrammet

Ministerkommittén antog enhälligt Europarådets mellanstatliga arbetsprogram

för åren 1969 och 1970.

b) Förbindelserna med FN

Ordföranden, den västtyske utrikesministern Brandt, fastslog att det

tekniska samarbetet mellan europarådsstaterna inom FN i exempelvis

rättsfrågor skall fortsätta som hittills. Frågan om politiska konsultationer

i FN inom europarådskretsen borde på nytt behandlas vid ministerkommitténs

möte i december 1969.

c) Teknologiska samarbetsfrågor i Europa

Generalsekreterare Smithers framlade ett förslag till ett försöksprojekt

inom det teknologiska samarbetet i Europa som hade utarbetats tillsammans

med övriga europeiska internationella organisationer. Han betonade

att det var hans bestämda övertygelse att vad som saknades i internationellt

samarbete inom de praktisk-tekniska områdena var ett organ, som

kunde samla in och fördela de data, som regeringarna behövde för att fatta

riktiga beslut i internationella samarbetsfrågor på dessa områden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

Ministerkommittén beslöt att generalsekreteraren skulle fortsätta sina

konsultationer med övriga internationella organisationer under hänvisning

till den diskussion som ägt rum i ministerkommittén. Därefter borde

ministerkommittén fatta ett beslut i ärendet.

d) Greklandsfrågan

På svenskt initiativ hade rådgivande församlingens rekommendation nr

547 om läget i Grekland, som antagits den 30 januari 1969 av rådgivande

församlingen, uppförts på ministerkommitténs dagordning.

Utrikesminister Brandt tolkade inledningsvis den oro han trodde ministerkommittén

kände över situationen i Grekland. Han föreslog att ministerkommittén

skulle göra ett uttalande härom. Han hoppades vidare att ministrarna

skulle uttrycka en förhoppning om att kommissionens för de mänskliga

rättigheterna rapport i det s. k. greklandsmålet snart skulle bli tillgänglig.

Han var slutligen övertygad om att ministrarna önskade behålla församlingens

rekommendation på sin dagordning.

Utrikesminister Nilsson framhöll bl. a. att den svenska regeringen delade

rådgivande församlingens slutsatser att Grekland allvarligt bröt mot villkoren

för medlemskap och därför borde dra de nödvändiga slutsatserna och

dra sig ur rådet. Det var enligt svensk uppfattning i första hand den grekiska

regeringen som hade att ta ställning. Om den inte frivilligt drog sig tillbaka

var ministerkommittén uppmanad av församlingen att vidtaga lämpliga åtgärder.

Den svenska regeringen hade i samråd med de danska och norska

regeringarna fört vissa aspekter av det grekiska problemet inför europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Det fanns emellertid två

skilda grupper av regler när det gällde att ta ställning till förbindelserna

mellan rmroparådet och Grekland — stadgan och konventionen om de

mänskliga rättigheterna. Tillämpningen i ett särskilt fall av en av dessa

grupper av regler uteslöt inte tillämpningen av den andra samtidigt eller

senare. Vad som skulle hända i denna fråga var betydelsefullt inte bara

för Grekland och Europarådet utan också för de principer som var de

väsentliga i demokratin. Den grekiska frågan var ett gemensamt ansvar

och en prövosten för det demokratiska Europa. Om Grekland inte drog

de nödvändiga slutsatserna av församlingens rekommendation blev det utomordentligt

svårt för svenska regeringen att godtaga fortsatt grekiskt medlemskap

av rådet.

Ministerkommittén antog en resolution (69) 18 om läget i Grekland med

röstsiffrorna 13 (Sverige) —2—3.

I denna framhålls att ministerkommittén beslutar delge den grekiska regeringen

slutsatserna i församlingens rekommendation så att denna regering

kan dra de nödvändiga konsekvenserna. Ministrarna förklarar sig vidare

beredda att fatta ett beslut vid sitt nästa möte och uttrycker förhoppningen

att kommissionens för de mänskliga rättigheterna rapport kommer att bli

tillgänglig för ministerkommittén så snart som möjligt. Slutligen beslutar

ministerkommittén att behålla rekommendationen på sin och ställföreträdarnas

dagordning.

e) Förbindelserna med utomstående stater

Under denna dagordningspunkt gjorde bl. a. utrikesminister Nilsson ett inlägg

vari han framhöll att tiden nu var mogen för stormakterna att göra en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

kraftansträngning för att bryta kapplöpningen med kärnvapen. I första hand

borde alla kärnvapenprov förbjudas.

I frågan om en europeisk säkerhetskonferens hade man på svensk sida

alltid ansett att en sådan konferens kunde vara nyttig om den var öppen för

alla berörda stater och förbereddes noggrant. Inga förhandsvillkor borde

uppställas.

En av de stater, som berördes av den nuvarande situationen i Europa, var

naturligtvis Förenta staterna som enligt Potsdamavtalet var en av de fyra

makter som hade ansvaret för Tysklands framtida ställning. Från svensk

sida ansåg man därför att en europeisk säkerhetskonferens inte skulle uppnå

några varaktiga resultat utan Förenta staternas deltagande. Den svenska

regeringen förordade också ett kanadensiskt deltagande i en sådan konferens.

Det föreföll klart att en konferens om en så viktig och känslig fråga som

europeisk säkerhet inte kunde förberedas noggrant om inte de båda supermakterna

från början deltog i de förberedande diskussionerna. Det var också

viktigt att Europas mindre stater kunde diskutera sina synpunkter med supermakterna

innan konferensen ägde rum. Förberedelserna kunde äga rum

bilateralt eller på annat sätt. Huvudsaken var att ingen möjlighet försatts att

återuppta en fruktbärande dialog om den europeiska kontinentens säkerhet.

2. Det 45 :e ministermötet i Paris

I den svenska delegationen, som leddes av utrikesminister Torsten Nilsson,

ingick kabinettssekreterare Ole Jödahl, Sveriges ständiga ombud hos Europarådet,

ambassadör Sven Backlund, samt utrikesråden Love Kellberg och

Wilhelm Wachtmeister.

Sedan den nyvalde generalsekreteraren, förre österrikiske utrikesministern

L. Toncic-Sorinj, avlagt stadgeenlig ämbetsförsäkran behandlades Greklandsfrågan

och vissa administrativa frågor.

a) Greklandsfrågan

Vid det 183 :e mötet med ministerkommitténs ställföreträdare den 24 oktober

hade ambassadör Backlund på de svenska, danska och norska regeringarnas

vägnar formellt framlagt förslag om att på dagordningen för ministerkommitténs

möte skulle uppföras förslag om Greklands suspension från

Europarådet.

Utrikesminister Nilsson inledde debatten med att hänvisa till att ministerkommittén

vid sitt majmöte förklarat sig beredd att fatta ett beslut i Greklandsfrågan

vid innevarande möte på basis av församlingens förslag. Rådgivande

församlingen hade fastslagit att Grekland allvarligt kränkte stadgan

och uppmanat ministerkommittén att göra grekiska regeringen uppmärksam

på dessa slutsatser samt vidtaga åtgärder enligt stadgans bestämmelser

om bl. a. suspension. Dessa slutsatser hade ministerkommittén delgett

den grekiska regeringen. Ministerkommittén hade hoppats att Grekland

skulle förstå nödvändigheten av att återgå till demokratiska förhållanden

eller dra sig ur Europarådet.

Vad var Europarådets och ministerkommitténs ansvar när Grekland inte

hade uppfyllt förväntningarna? Förtroendet för Europarådet skulle allvarligt

skadas om man inte kunde fatta ett bestämt beslut nu. Ministerkommit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

tén och församlingen hade inte vidtagit några förhastade åtgärder i denna

tråga. Grekland hade getts god tid att förklara och förändra sin situation.

Men nu hade ögonblicket kommit då kommitténs medlemmar som representanter

för regeringar i demokratiska stater måste fatta ett beslut. Stadgan,

som var ett ömsesidigt kontrakt, lämnade inga tvivel om villkoren för medlemskap.

Hade något hänt sedan maj, som visade att Grekland var villigt att följa de

principer, som var grundläggande för Europarådsarbetet? De nya lagarna

var knappast inspirerade av demokratiska ideal. Konstitutionen förutsåg att

det första parlamentsvalet skulle genomföras av den revolutionära regeringen

och även nästa val skulle äga rum enligt dess lagar. Så länge som

medborgerliga rättigheter undertrycktes hade man anledning betvivla att

eventuella val skulle bli demokratiska. Man fick inte heller glömma att

Grekland fortfarande styrdes enligt särskilda undantagslagar. Vad som behövdes

var konkreta bevis genom bestämda åtgärder som visade en sinnesförändring

hos den grekiska regeringen.

Flera regeringar hade tidigare framhållit att de önskade avvakta rättighetskommissionens

rapport innan de tog ställning till församlingens rapport.

Kommissionens noggranna och djupgående undersökning kunde inte

diskuteras nu men rapporten fanns tillgänglig. På svensk sida stödde man

helhjärtat generalsekreteraren när han uttalade starka förbehåll rörande

de anklagelser som den grekiska regeringen riktat mot kommissionen och

dess sekretariat i en note till generalsekreteraren den 9 december. (I denna

note framhåller grekiska regeringen att kommissionen och sekretariatet

inte iakttagit konventionens bestämmelser och på ett flagrant sätt ägnat sig

åt anti-grekisk verksamhet. Generalsekreteraren uppmanas att genomföra

undersökningar såväl mot medlemmar av kommissionen som mot sekretariatet

för att fastställa ansvarsfrågan. Den grekiska regeringen förklarar

vidare att den anser kommissionens rapport utan kraft och verkan samt

förbehåller sig rätten att genomföra domstolsförfarande mot de ansvariga.)

På svensk sida kunde man inte acceptera att förfarandet inför kommissionen

användes som ett argument för att undgå det politiska ansvar som

ministerkommittén hade enligt stadgan, fortsatte utrikesminister Nilsson.

Även politiska, ekonomiska och strategiska skäl hade anförts för att uppskjuta

ett beslut men dessa argument var inte relevanta om ministerkommittén

handlade som den måste, nämligen i överensstämmelse med stadgan.

Ytterligare uppskov i frågan skulle allvarligt försvaga respekten för

Europarådets principer.

Det var ett allvarligt ögonblick i Europarådets historia när ministerkommittén

ombads att suspendera en medlem, fortsatte utrikesminister Nilsson.

I en förhoppning att så många medlemsstater som möjligt skulle acceptera

den skandinaviska resolutionen hade Sverige, Danmark och Norge

infört vissa ändringsförslag i resolutionstexten som framförts av den tyska

delegationen. Enligt stadgan borde ministerkommittén gå längre men i en

förhoppning att det grekiska folket skulle förstå att Europa hoppades att

landet skulle återgå till demokrati föreslog man från skandinavisk sida att

Grekland endast suspenderades från rådet. Ministerkommittén borde grunda

sitt beslut på Europarådets principer om demokrati, frihet och mänskliga

rättigheter.

Avslutningsvis redogjorde utrikesminister Nilsson för den framlagda resolutionen.

I denna framhölls bl. a. att Grekland allvarligt kränkt artikel 3 i stad
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

gan. Ministerkommittén suspenderar Grekland från sina representationsrättigheter

tills tillfredsställande framsteg gjorts mot en normalisering av

situationen i fråga om mänskliga rättigheter liksom beträffande politisk

frihet och ett lagbundet samhällsskick. Ministerkomittén förklarar slutligen

att den i sinom tid kommer att ta ställning till om de villkor, som angetts

i resolutionen, uppfyllts.

Under den grekiske utrikesministern Pipinelis’ anförande, som följde efter

utrikesminister Nilssons, cirkulerades den skandinaviska resolutionen på

nytt i ministerkommittén. Resolutionen hade denna gång de västtyska,

brittiska, holländska, luxemburgska, isländska, irländska, italienska och

belgiska delegationerna som medförslagsställare.

Efter ett avbrott för enskilda överläggningar och inlägg från bl. a. de

västtyska, irländska, norska och brittiska delegationerna begärde den grekiske

utrikesministern ordet för att meddela att han på instruktion av sin

regering var nödsakad att underrätta kommittén om Greklands beslut att

från samma dag uppsäga Europarådets stadga och dra sig ur organisationen

i enlighet med artikel 7 i stadgan. Efter enskilda överläggningar och en

kort debatt antog därefter ministerkommittén enhälligt — Cypern deltog ej

i omröstningen — följande resolution i Greklandsfrågan:

”Mini sterkommittén,

som anser att Grekland allvarligt kränkt artikel 3 i stadgan,

som konstaterar att den situation som beskrivs i rådgivande församlingens

rekommendation 547 den 30 januari 1969 föreligger i Grekland,

som vidare konstaterar att den grekiska regeringen, som föreslås i paragraf

7 i nämnda rekommendation, har meddelat sitt utträde ur Europarådet

i enlighet med artikel 7 i stadgan,

1. förutsätter att den grekiska regeringen kommer att avstå från vidare

deltagande i Europarådets verksamhet fr. o. m. i dag

2. drar av denna förutsättning slutsatsen att det inte är nödvändigt att

fortsätta suspensionsproceduren enligt artikel 8 i stadgan

3. ger ministrarnas ställföreträdare i uppdrag att klarlägga de administrativa

och finansiella konsekvenserna av denna situation

4. uttrycker förhoppningen att sådana villkor snart skall föreligga i

Grekland som möjliggör för landet att återta sitt fulla medlemskap i Europarådet.

”

b) Övriga ärenden

Under denna dagordningspunkt meddelade den franske statssekreteraren

de Lipkowski att den franska regeringen beslutat lämna ett lån på 70 miljoner

francs till Europarådet för uppförande av nya byggnader i Strasbourg

för organisationen.

II. Beslut m. m. av ministerkommitténs ställföreträdare och arbetet inom vissa

av ministerkommitténs expertkommittéer

Enligt ministerkommitténs procedurregler utser varje minister en ställföreträdare.

Ställföreträdarna sammanträder och beslutar i ministerkommitténs

namn då denna ej är samlad. Beslut, som fattas av ställföreträdarna,

har samma giltighet och innebörd som ministerkommitténs egna be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

11

slut. Ställföreträdarna har under året haft nio möten. Varje möte har pågått

omkring en vecka.

I det följande lämnas en redogörelse för behandlingen av vissa allmänpolitiska

frågor samt rätts-, kultur-, utbildnings-, social-, hälsovårds-, miljövårds-,

arbetsmarknads-, kommun- och regionfrågor i ministerkommittén

och några av expertkommittéerna.

1. Allmänpolitiska frågor

Rådgivande församlingen har under år 1969 antagit ett par rekommendationer

om Europarådets allmänna politik.

I rekommendation 546, som antogs av rådgivande församlingen den 29

januari 1969, uppmanas medlemsregeringarna bl. a. att i sina kontakter

med den kommunistiska världen visserligen erinra om att stadgan inte

medger några undantag, då det gäller medlemmar eller dem som önskar bli

medlemmar, men att detta inte hindrar stater som tillhör andra politiska

och sociala system att samarbeta i några av rådets arbetsområden på annat

sätt. Ministerkommittén uppmanas vidare att främja Europarådets möjligheter

att spela en större roll i samarbetet mellan olika delar i Europa.

I sitt svar framhåller ministerkommittén bl. a. att den alltid är beredd

att utnyttja den värdefulla bas för praktiskt europeiskt samarbete som

Europarådet utgör. Ministerkommittén betonar att dess politik beträffande

samarbete med icke-medlemsstater alltid har varit konsekvent och konstruktiv.

Ministerkommittén framhåller vidare att den vid sitt 43 :e möte

bekräftat att dess politik alltjämt avser att främja deltagande av ickemedlemsstater

i det mellanstatliga samarbetet på olika tekniska områden.

Församlingen var underrättad om att ett antal europeiska icke-medlemsstater

— bl. a. östeuropeiska stater — redan deltar i vissa mellanstatliga

arbetsuppgifter i rådet. Sådant deltagande var av ömsesidigt intresse för

de europeiska staterna och kunde bidraga till att främja den nödvändiga

avspänningen.

I rekommendation 558, som antogs av rådgivande församlingen den 16

maj 1969, uppmanas ministerkommittén bl. a. att i full utsträckning begagna

sig av de möjligheter som Europarådet erbjuder för att främja

europeiskt enande. Ministerkommittén borde vidare sörja för överenskommelser,

om nödvändigt partiella, särskilt på undervisningens, den vetenskapliga

forskningens och teknologins områden för att därigenom ge nya

kraftfulla impulser i Europa.

I sitt svar till församlingen framhåller ministerkommittén att den delar

rådgivande församlingens uppfattning att alla möjligheter som Europarådet

kan erbjuda som ett instrument för europeiskt enande bör utnyttjas.

Det var i denna anda som ministerkommittén lade fram det mellanstatliga

arbetsprogrammet och vidtog alla åtgärder som var nödvändiga för att

detta skulle kunna genomföras. Ministerkommittén var vidare helt medveten

om utbildningens liksom den vetenskapliga forskningens och teknologiens

betydelse för ett europeiskt enande men ansåg att det i nuvarande

läge inte vara lämpligt att besluta sig för nya initiativ på dessa områden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

2. Rättsfrågor

a) Greklandsmålet inför kommissionen för de mänskliga rättigheterna

Sverige, Danmark och Norge anmälde tillsammans med Nederländerna

i september 1967 Grekland inför Europarådets kommission för de mänskliga

rättigheterna. Förhandlingarna inför kommissionen inleddes i januari

1968. Kommissionen förklarade sig efter att ha hört parternas argumentering

behörig att uppta anmälningarna till prövning. En underkommission

tillsattes för att undersöka de faktiska omständigheterna i fallet. Förhandlingar

och vittnesförhör inför underkommissionen ägde rum under andra

hälften av 1968.

Den 10—20 mars 1969 besökte underkommissionen Grekland. Underkommissionen

hörde vittnesmål från ett femtiotal personer och inspekterade

säkerhetspolisens lokaler i Athén och Piraeus. Efter besöket förklarade

underkommissionen i en presskommuniké att den avslutat sitt besök

tidigare än avsett på grund av att den blivit hindrad av den grekiska regeringen

från att höra vissa tortyrvittnen samt från att avlägga besök i fångläger

på ön Leros och i Averoffängelset i Athén. Underkommissionen ansåg

inte att de skäl som anförts av den grekiska regeringen i sammanhanget

var godtagbara.

Den 9 och 10 juni 1969 ägde de avslutande muntliga förhandlingarna rum

inför underkommissionen. De anmälande staternas representanter gjorde

därvid en sammanfattning av den sakliga och juridiska bevisning som

framlagts beträffande Greklands kränkningar av konventionen om de

mänskliga rättigheterna. Den grekiska representanten, som tidigare begärt

uppskov med förhandlingarna, förklarade att han ämnade framlägga sin

regerings synpunkter vid ett senare tillfälle. Underkommissionen uppmanade

efter förhandlingarnas slut den grekiska regeringen att inkomma med skriftlig

slutplädering inom tre veckor. Denna hemställan efterkoms inte.

För att komplettera det material om tortyr som insamlats hörde underkommissionen

den 16—17 juni och 26 juli ytterligare ett antal vittnen i

Strasbourg.

Den 23 juli inlämnade de tre skandinaviska staterna ett 180-sidigt dokument

innehållande dessa staters skriftliga slutpläderingar i tortyrfrågan.

Pläderingarna baserade sig på uppgifter som sammanställts av de skandinaviska

regeringsombuden och på analyser av de vittnesförhör som ägt rum

inför underkommissionen.

Underkommissionen avslutade sina undersökningar i Greklandsmålet den

4 oktober och överlämnade en redogörelse för resultatet av dessa till plenarkommissionen.

Denna utarbetade en rapport som den 18 november överlämnades

till utrikesministrarna i europarådsstaterna. 1 rapporten fastslås

att Grekland kränkt följande artiklar i konventionen om de mänskliga

rättigheterna: 3 (skydd mot tortyr och omänsklig behandling), 5 (rätt till

frihet och personlig säkerhet), 6 (rätt till opartisk och offentlig rättegång),

8 (rätt till privatliv), 9 (rätt till tankefrihet), 10 (yttrandefrihet), 11 (föreningsfrihet),

13 (rätt att påtala konventionskränkning), 14 (skydd mot

diskriminering) samt artikel 3 i konventionens första tilläggsprotokoll (fria

val).

Vidare fastslås att det ej förelegat ett allmänt nödläge i Grekland som

motiverat avsteg från konventionens bestämmelser enligt dennas artikel

15 såsom gjorts gällande av den grekiska regeringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

I anslutning till rapporten framlade kommissionen vidare vissa förslag

till Europarådets ministerkommitté. Dessa gick ut på att ministerkommittén

skulle förelägga Grekland att inom viss tid återupprätta de mänskliga

rättigheterna på samtliga de områden där kränkningar ägt rum.

Den 7 december överlämnade den grekiska regeringen till Europarådets

generalsekreterare en verbalnote i vilken den beskyllde kommissionen och

dess sekretariat för att grovt ha åsidosatt sina förpliktelser enligt konventionen

om de mänskliga rättigheterna och för att ha ägnat sig åt antigrekiska

aktiviteter. Den grekiska regeringen förklarade sig av denna anledning betrakta

kommissionens rapport såsom varande utan kraft och verkan.

Den 12 december anmälde den grekiska regeringen sitt utträde ur Europarådet

och uppsade — i samband med att frågan om Greklands suspension

från Europarådet behandlades i ministerkommittén — konventionen om de

mänskliga rättigheterna. Uppsägningen av konventionen får inte till följd

att Grekland löses från sina förpliktelser enligt konventionen beträffande

de kränkningar som ägt rum före den dag då uppsägningen träder i kraft,

d. v. s. den 13 juni 1970.

b) Konventioner m. m.

(i) Sverige tillträdde den 5 mars 1969 den europeiska konventionen om

begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser

i fall av flerfaldigt medborgarskap den 6 mai 1963 (prop. 1968: 128

ILO 54, rskr 395).

(ii) Sverige undertecknade den 6 maj 1969 den europeiska överenskommelsen

om personer som deltar i förfaranden inför Europarådets kommission

och domstol för de mänskliga rättigheterna. Överenskommelsen avser

bl. a. regeringsombud, enskilda sökande, advokater, vittnen och experter.

Dessa skall åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande i vad avser skriftliga

eller muntliga uttalanden som göres inför kommissionen och domstolen.

Immunitet skall även åtnjutas för handlingar eller annan bevisning

som inges till kommissionen eller domstolen.

Överenskommelsen innehåller vidare bestämmelser som syftar till att underlätta

skriftväxling mellan de personer som omfattas av överenskommelsen

och kommissionen och domstolen samt bestämmelser avsedda att underlätta

dessa personers resor till och från sammanträden med kommissionen

och domstolen.

(iii) Sverige undertecknade den 6 maj 1969 den europeiska konventionen

om skydd för fornminnen. Konventionen skall ratificeras. Enligt konventionen

åtar sig de fördragsslutande staterna att, såvitt möjligt, låta märka

ut och skydda platser och områden av arkeologiskt intresse samt förhindra

obehöriga utgrävningar inom dessa platser och områden. Vidare föreskrivs

bl. a., att muséer och liknande institutioner, vilkas förvärvspolitik

står under statlig kontroll, skall vidta erforderliga åtgärder för att förhindra

att obehörigen åtkomna föremål förvärvas av dem.

(iv) Sverige tillträdde den 26 juni 1969 den europeiska konventionen

den 20 april 1959 om obligatorisk försäkring mot skadeståndsansvar i fråga

om motorfordon (prop. 1968: 115, 1LU 34, rskr 230).

(v) Sverige tillträdde den 30 oktober 1969 den europeiska konventionen

den 7 juni 1968 om upplysningar rörande innehållet i utländsk rätt (ifr

skr. 1969:27).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

(vi) En europeisk överenskommelse som reglerar villkoren för s. k. au

pair-anställning har öppnats för undertecknande den 24 november 1969.

(vii ) En överenskommelse om fortsatt utbetalning av stipendier till studerande

vid studier utomlands öppnades för undertecknande den 12 december

1969. Studerande, som innehar stipendium för en studiekurs vid en

högre läroanstalt i hemlandet, skall enligt överenskommelsen få behålla sitt

stipendium om han, på egen begäran och med samtycke från de myndigheter

som har överinseende över hans studier, blir antagen till samma studiekurs

vid en läroanstalt i en annan fördragsslutande stat.

c) Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i) Filmen och skgddet för ungdom.

I resolution (69)6, som antogs den 7 mars 1969, rekommenderas medlemsstaternas

regeringar att till statliga myndigheter och intresserade organisationer

sprida en rapport om film och ungdom som har titeln ”The

Cinema and the Protection of Youth”. Denna rapport ligger till grund för

resolutionen.

Vidare rekommenderas regeringarna att vid bestämmande av åldersgränser

ta hänsyn till biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Det

förordas att man i varje form av filmcensur begagnar sig av den sakkunskap

som innehas av dem som yrkesmässigt sysslar med film, av sociologer

m. fl. Rekommendationen innehåller också en rekommendation beträffande

beslut i censurfrågor. Skälen för beslutet bör anges, i varje fall i avslagsbeslut,

och berörda personer bör 1m tillgång till beslutet. Beslut i censurfrågor

bör också kunna överklagas.

Regeringarna rekommenderas vidare att intensifiera produktion och

distribution av film för barn och ungdom samt skolundervisning i filmkunskap.

Försöksverksamhet och forskning rörande film bör främjas för att

öka kännedomen om films inverkan på barn och ungdom samt för att skapa

möjligheter att utnyttja filmen i brottsförebyggande syfte och för ungdomens

fostran. Censurorganen bör uppmuntras att ställa sitt material

till förfogande för forskare och att underlätta deras arbete.

Dessutom rekommenderas regeringarna att främja utbyte av information

mellan medlemsstaterna och att främja kontakter mellan filmorganisationer.

Slutligen anmodas regeringarna att vart femte år informera Europarådets

generalsekreterare om vilka åtgärder som har vidtagits i anledning

av resolutionen.

(ii) Åtgärder ägnade att främ ja en enhetlig tolkning av europeiska överenskommelser.

I resolution (69)27, som antogs den 26 september 1969, föreslås att Europarådets

medlemsstater vidtager vissa åtgärder som har till syfte att underlätta

en enhetlig tolkning av överenskommelser som ingåtts inom rådets

ram.

Sålunda rekommenderas att, när det officiella nationella språket i en

medlemsstat inte är ett av Europarådets officiella språk, översättning av

sådana överenskommelser utformas så att den troget återger den auktoritativa

texten. Vidare bör stater med samma officiella språk eftersträva att

en enda översättning görs till detta språk av sådana överenskommelser. När

en översättning av sådana överenskommelser publiceras, bör om möjligt

den auktoritativa texten återges samtidigt eller åtminstone erinran göras

om textens internationella ursprung.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970 15

Slutligen rekommenderas staterna att såvitt möjligt informera vederbörande

nationella organ om andra staters tillämpning och tolkning av europarådsöverenskommelser.

(iii) Sammanställning och spridning av upplysningar om tillämpning

och tolkning av Europarådets överenskommelser.

I resolution (69)28, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas

regeringarna att med iakttagande av vissa riktlinjer årligen till Europarådets

sekretariat överlämna en förteckning över beslut som fattats av medlemsstaternas

högsta domstolar och över de viktigaste besluten från deras

Övriga domstolar liksom över lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder

av allmän art som rör tillämpningen och tolkningen av särskilt angivna

överenskommelser vilka träffats inom Europarådets ram.

Det åligger sekretariatet att vidtaga vissa åtgärder med anledning av de

från medlemsstaterna erhållna upplysningarna.

(iv) Internationella organisationers immunitet och privilegier.

På initiativ av brittiska regeringen och med stöd av ministerkommitténs

beslut har Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CCJ) låtit granska

de principer som gäller för beviljande av immunitet och privilegier åt

internationella organisationer. Utredningen har utmynnat i en rapport i

vilken bl. a. betonas att immunitet och privilegier till sådana organisationer

bör bestämmas med hänsyn till vederbörande organisations behov i och för

fullgörande av dess syften och utövande av dess funktioner. Det framhålls

också som betydelsefullt att staterna inte använder dessa förmåner som ett

medel att uppmuntra internationella organisationer att inrätta sina huvudkvarter

på deras områden. Vad som särskilt är ägnat att föranleda kritik är

enligt rapporten immunitet i fråga om lagföring. I detta hänseende borde

man överväga begränsningar under vederbörligt hänsynstagande till organisationens

intresse.

I resolution (69)29, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas

medlemsregeringarna att låta sig vägledas av rapportens överväganden vid

eventuella framtida förhandlingar om immunitet och privilegier åt internationella

organisationer.

Genom resolutionen bemyndigas slutligen generalsekreteraren att överlämna

rapporten till Förenta Nationernas generalsekreterare.

(v) Utländska studiebesök av jurister från Europarådets medlemsländer.

I resolution (69)30, som antogs den 26 september 1969, rekommenderas

regeringarna att beträffande utländska studiebesök av jurister från Europarådets

medlemsländer tillämpa vissa regler som samtidigt antogs och

finns fogade vid resolutionen. Reglerna syftar till att underlätta för jurister

tillhörande ett medlemsland att i annat sådant land bedriva studier rörande

det landets rättssystem, lagstiftning som berör europeiska organisationer,

såsom Europarådet eller EEC, eller lagstiftning som tillkommit med

anledning av europeiska konventioner m. m.

(vi) Åtgärder i syfte att förhindra nya skiljaktigheter mellan de europeiska

staternas rättssystem

I resolution (69)32, som antogs den 26 september 1969, föreslås vissa

åtgärder i syfte att förhindra att nya skiljaktigheter uppkommer mellan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

medlemsländernas rättssystem. Regeringarna rekommenderas bl. a. att vid

utarbetandet av ny civilrättslig lagstiftning av större betydelse så långt

möjligt fästa vederbörligt avseende vid motsvarande lagstiftning i andra

europeiska stater samt att inte utan noggrant övervägande föreslå lösningar

som avsevärt skiljer sig från dem som allmänt tillämpas i andra europeiska

stater. Vidare förordas att regeringarna, när det är lämpligt, i propositioner

med lagförslag lämnar en redogörelse för i andra europeiska

länder allmänt accepterade lösningar och skälen för eventuella betydelsefulla

avvikelser från dessa lösningar. I syfte att undvika nya skiljaktigheter

mellan rättssystemen bör enligt resolutionen vederbörande ministerier

rådgöra direkt med varandra. Slutligen uppmanas CCJ att vid lämpliga tillfällen

anslå en punkt på sin dagordning för utbyte av information om aktuella

lagstiftningsfrågor.

d) Europeiska kommittén för juridiskt samarbete (CCJ)

Den europeiska kommittén för juridiskt samarbete har under år 1969

hållit två möten. Kommitténs 11 :e möte ägde rum den 2—6 juni och det

12:e mötet den 1—5 december.

Vid 11 :e mötet antogs bl. a. ett förslag till resolution om immunitet och

privilegier för internationella organisationer (jfr punkt 2. c) (iv)).

CCJ antog vid 12:e mötet ett förslag till konvention om spärrning av förlorade

eller stulna värdepapper. Konventionsutkastet syftar till att upprätta

ett internationellt system för spärrning av förlorade eller stulna värdepapper.

Endast sådana värdepapper som är i internationell cirkulation

omfattas av konventionens system. En lista över dessa värdepapper skall upprättas

av Europarådets generalsekreterare. Värdepapper som spärras i enlighet

med konventionen skall publiceras i en internationell spärrlista.

Ett vid konventionen fogat reglemente innehåller regler angående publicering

och distribution av listorna. Ett centralt kontor skall inrättas för

att motta uppgifter om spärrning av värdepapper och att vidarebefordra

uppgifterna till vederbörande nationella myndighet. Reglementet föreskriver

vidare att de nationella myndigheterna skall svara för publiceringen

av den internationella spärrlistan i sina respektive stater. Konventionsutkastet

är nu under övervägande inom ministerkommittén.

I syfte att uppnå ökad rättslikhet mellan Europarådets medlemsländer

pågår utredningsarbete på en rad områden inom olika kommittéer under

CCJ. Bland de olika ämnen som står på CCJ:s arbetsprogram bör främst

nämnas skadeståndsregler i biltrafik, fordringspreskription, staters immunitet

samt ADB-behandling av internationella överenskommelser, lagtext,

rättsfall och rättsstatistik. På grundval av ett förslag från rådgivande

församlingen kommer under år 1970 en kommitté att påbörja utredning

av frågan om enhetliga regler om myndighetsåldern. En annan kommitté

skall ta upp frågan om den juridiska regleringen av värdepappersfonder

till behandling.

En underkommitté till CCJ är sysselsatt med att utarbeta en systematisk

långtidsplan för CCJs kommande arbetsprogram. Underkommittén

beräknas kunna redovisa sitt arbete till CCJs 13 :e möte.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

17

e) Europeiska kommittén för brottslighetsfrågor (ECCP)

ECCP har sammanträtt en gång under 1969. Vid sammanträdet, som ägde

rum den 19—23 maj, behandlades bl. a. förslag till resolution rörande

praktiska organisatoriska åtgärder för övervakning och behandling av villkorligt

dömda och villkorligt frigivna samt förslag till konvention rörande

brottsmålsdomars internationella rättskraft. I båda fallen beslöt ECCP att

föra förslagen vidare till ministerkommittén där de nu är under övervägande.

Bland de frågor som f. n. behandlas i ECCP:s underkommittéer märks

överförande av handläggning i brottmål från en medlemsstat till en annan,

harmonisering av påföljder för vägtrafikbrott, straffrättsliga aspekter på

narkotika och narkotikamissbruk samt översyn av FN:s standard minimumregler

för fångars behandling. Under 1970 kommer man att börja arbeta

med frågor rörande bl. a. minimumregler för rättegång i den tilltalades

frånvaro samt användningen av gruppsamtalsmetoden (group counselling)

vid behandling inom fångvården. På ECCP:s program står också

samordning av kriminologisk forskning. I detta syfte ordnas årligen konferenser

för cheferna för de kriminologiska forskningsinstituten. Under

1969 har hållits en konferens av mera omfattande karaktär till vilken

medlemsstaterna kunde sända även andra representanter. I konferensen

deltog också observatörer från icke-medlemsländer i och utanför Europa.

Ämnet för konferensen var »Identifiering av de viktigaste problemen inom

kriminologisk forskning».

f) Expertkommittén för de mänskliga rättigheterna

Expertkommittén för de mänskliga rättigheterna har avslutat sina studier

beträffande de problem som följer av samexistensen mellan den europeiska

konventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konventioner på

de mänskliga rättigheternas område. En rapport härom har under året

överlämnats till ministerkommittén.

I rekommendation 509, som antogs av rådgivande församlingen i januari

1968, uppmanades ministerkommittén att låta utreda frågan huruvida

medlemsstaternas nationella lagstiftning, med hänsyn till artikel 8

i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, bereder privatlivet

tillräckligt skydd mot sådana kränkningar som förövas genom användande

av moderna vetenskapliga och tekniska metoder. Ministerkommittén

har uppdragit åt experkommittén för de mänskliga rättigheterna att studera

dessa frågor. Expertkommittén inledde dessa studier vid ett sammanträde

i oktober 1969. Vid detta sökte man precisera frågeställningarna i ämnet

och skissera det skydd för privatlivet som är önskvärt i olika situationer.

3. Utbildnings- och kulturfrågor

a) Organisation

Utbildnings- och kulturavsnitten tillhör de längsta och mest omfattande

i Europarådets arbetsprogram. Huvudansvaret för utformningen och

genomförandet av dessa båda programavsnitt ligger hos kulturstyrelsen

(CCC). Verksamheten finansieras med medel från en särskild kulturfond

som styrelsen förvaltar självständigt.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

Kul tur styrelsens uppgift är att ange mål och riktlinjer för arbetet. Detaljplanering

äger rum inom följande underorgan: kommittén för högre

utbildning och forskning, kommittén för allmänna skolfrågor, kommittén

för vuxenutbildning, ungdom och sport och dokumentationscentret för utbildning

i Europa. En samlad prioritering mellan de olika programaktiviteterna

utförs av en särskild program- och budgetkommitté som sammanträder

omedelbart före kulturstyrelsens sessioner. Under kulturstyrelsens

överinseende har sedan 1963 pågått kursverksamhet inom ramen för ett

experimentellt europeiskt ungdomscentrum. Detta centrum avses bli permanent

fr. o. m. hösten 1971. Avdelningen för utbildning, vetenskap och

kultur inom Europarådets generalsekretariat fungerar som sekretariat åt

kulturstyrelsen och dess underorgan.

b) Verksamheten 1969

(i) Möten med kultur styr ds en

Kulturstyrelsens två sammanträden under år 1969 ägde rum i Strasbourg

i februari och september. Huvudpunkten på dagordningen för februarimötet

var en allmän debatt om ungdomens situation i dagens samhälle. Till grund

för diskussionen låg dels rådgivande församlingens rekommendation 531:

1968 om krisen i det europeiska samhället, dels yttranden i frågan som avgetts

av kulturstyrelsens underkommittéer. Den svenska delegationen presenterade

i debatten huvuddragen av den svenska politiken i fråga om

ungdomsstöd och stnderandemedverkan i skolan och vid universiteten.

Efter debatten antogs ett uttalande där man bl. a. betonade vikten av att

ungdomsfrågorna fick en framträdande plats inom alla sektorer av Europarådets

arbetsprogram. Särskilt framhölls att det permanenta europeiska

ungdomscentret borde kunna bli ett effektivt instrument för främjande av

internationellt ungdomsarbete.

Vid septembersessionen fastställdes 1970 års verksamhetsprogram. Vidare

diskuterades bl. a. en omorganisation av kommittén för vuxenutbildning,

ungdom och sport i syfte att införliva alla kulturfrågor med kommitténs

verksamhet. Frågan om en omorganisation hade väckts från svensk

sida vid februarisessionen.

(ii) Europeiskt ungdomscentrum

Enligt beslut av ministerkommittén skall ett permanent europeiskt ungdomscentrum

upprättas i Strasbourg i en för ändamålet särskilt uppförd

byggnad. Byggnaden skall enligt planerna vara färdigställd i september

1971 då det permanenta centrets verksamhet inleds. Under 1969 har förslag

till statuter för centret utarbetats och behandlats bl. a. inom berörda organ

under kulturstyrelsen.

(iii) Resolution som antagits av ministerkommittén

Främjande av språkundervisning i Europa.

På grundval av en rekommendation från kul turstyr elsen antog ministerkommittén

den 25 januari 1969 resolution (69)2 om ett intensifierat program

för undervisning i moderna språk i Europa. Regeringarna uppmanas

att vidga insatserna när det gäller moderna språk i skolundervisningen,

inom högre utbildning och vuxenutbildning samt inom lärarutbildning och

pedagogisk forskning. Som ett primärt mål för skolundervisningen anges

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970 19

minst ett modernt främmande språk på skolschemat för varje 10-åring i

Europa.

(iv) Fackministermöten — rådgivande församlingens rekommendation 4-97

om förstärkning och rationalisering av det internationetlt-kulturella samarbetet
I

rekommendation 497, som antogs av rådgivande församlingen i september

1967, uppmanas ministerkommittén att anmoda medlemsregeringarna

att stärka det mellanstatliga samarbetet i Europa på utbildnings- och

kulturområdet bl. a. genom att göra de europeiska utbildningsministermötena

till en självständig stående konferens med egna verkställande och

rådgivande underorgan.

I sitt svar, avgivet i mars 1969, hänvisar ministerkommittén inledningsvis

till sitt år 1968 avgivna svar på församlingens rekommendation 516

om Europarådets funktioner och framtid, i vilket kommittén betonade

sin roll som samordnare av Europarådets verksamhet på olika områden.

Kommittén säger sig givetvis vara medveten om det ständiga behovet att

förbättra Europarådets struktur och arbetsmetoder när så anses påkallat.

Kommittén framhåller emellertid, att de europeiska utbildningsministerkonferenserna

fungerar tillfredsställande och anser inte att det vore tillrådligt

att institutionalisera dem.

Frågan om de europeiska utbildningsministerkonferensernas institutionalisering

m. m. har ånyo aktualiserats under 1969, dels genom dåvarande

franske utbildningsministern Edgar Faures öppningsanförande vid utbildningsministermötet

i Versailles, dels i rekommendation 567 om tjugo års

europeiskt kulturellt samarbete som antogs av rådgivande församlingen

den 1 oktober 1969.

I detta sammanhang kan nämnas att Europarådets generalsekretariat

fungerar som sekretariat för vissa fackministermöten i Europa. Under år

1969 har således det sjätte europeiska utbildningsministermötet ägt rum

i Versailles den 20—22 maj. I mötet deltog från svensk sida dåvarande utbildningsministern

Olof Palme. Under huvudtemat ”Utbildningsmöjligheter

för alla” presenterades en brittisk rapport om socialt och intellektuellt

handikappade elevers särskilda behov i undervisningen och en fransk rapport

om förskolans och de första skolårens betydelse för vidareutvecklingen

av barn från mindre privilegierade miljöer. Statsrådet Palme berörde

i ett anförande sambandet mellan utvecklingen på skolområdet och utformningen

av den eftergymnasiala utbildningen i framtiden och betonade därvid

vikten av en ökad satsning på vuxenutbildning. Han skisserade som ett

framtidsperspektiv ett utbildningssystem där insatserna inte som nu koncentreras

till ungdomsåren utan där det blir normalt att växla mellan perioder

av yrkesverksamhet och utbildning.

På inbjudan av Belgiens kulturminister har vidare ett möte i Bryssel

den 24—28 november mellan europeiska ministrar med ansvar för kulturminnesvård

och samhällsplanering hållits. Kulturminnesvårdens relationer

till stads- och regionplanering diskuterades mot bakgrund bl. a. av det

arbete på ifrågavarande område som utförts inom Europarådets ram sedan

1963.

(v) Kurser och konferenser i Sverige

Under tiden den 10 februari—14 juni genomgick 23 europarådsstipendiater

från Europas utvecklingsområden en kurs vid yrkespedagogiska insti
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

tutet i Malmö. Kursen var den fjärde i en serie för yrkesinstruktörer i

Europarådets regi som påbörjats 1966.

Den 5—12 juli hölls en konferens i Sundsvall över temat ”kontinuerlig

utvärdering på gymnasienivå”. I konferensen som behandlade förutsättningar

och metoder för kontinuerlig utvärdering av elever i alla skolformer

som leder till högre utbildning, deltog pedagoger och skoladministratörer

från Europarådets medlemsstater.

En konferens om eterburen vuxenutbildning i kombination med andra

media och lärarledd gruppundervisning ägde rum i Lidingö den 20—24

oktober. Delegater från 16 medlemsländer samt observatörer från Finland,

Jugoslavien, Polen och Unesco deltog i konferensen som utgör ett led i

kulturstyrelsens program för studium av nya metoder inom vuxenundervisningen.

4. Sociala frågor

a) Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i) Säsongmässiga variationer i sysselsättningen

Resolution (69)10, som antogs den 7 mars 1969, tar närmast sikte på

vissa ekonomiska sektorer där säsongmässiga variationer i sysselsättningsläget

regelmässigt förekommer, nämligen byggnadsindustrin, jordbruket

och skogsbruket, livsmedelsindustrin samt hotell- och turistnäringarna. I

resolutionen anges att man i första hand bör söka finna metoder att eliminera

eller i vart fall minska sysselsättningsvariationerna i dessa sektorer,

varvid olika slags åtgärder anges för olika sektorer. I andra hand bör man

genom arbetsmarknads- och social-politiska åtgärder söka motverka sysselsättningsvariationernas

negativa effekter för arbetstagarna.

(ii) Arbetstagares sociala avancemang genom vidareutbildning

Resolution (69)23, som antogs den 27 juni 1969, förordar åtgärder för

vidareutbildning i syfte att underlätta för anställda att avancera inom sin

anställning eller byta arbete. I resolutionen rekommenderas bl. a. allmänna

och återkommande informationskampanjer med användande av TV, radio

och andra massmedia för att informera befolkningen om möjligheterna

till vidareutbildning och skapa intresse för sådan utbildning. Det understryks

att moderna undervisningsmetoder bör komma till användning,

förutsatt att utbildningens kvalitet kan garanteras. Utbildning av lärare

och instruktörer är särskilt viktig både i fråga om undervisningsmetoder

och tekniska framsteg. I fråga om finansiellt stöd till deltagarna anges att

sådant stöd exempelvis kan innefatta direkta bidrag av olika slag och om

nödvändigt, avlönad ledighet för vidareutbildning i enlighet med nationell

lagstiftning eller kollektivavtal. Ett forskningsprogram rekommenderas i

syfte att skapa möjligheter till samordning på europeiskt plan. Det betonas

att åtgärderna även bör ta sikte på personer som under en längre tid varit

borta från förvärvslivet p. g. a. familjeförpliktelser, sjukdom, etc. för att

ge dessa personer samma möjlighet som andra när det gäller anställning

och befordran.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

21

b) Sociala kommittén

Under 1969 har Europarådets sociala kommitté hållit ett sammanträde i

april och ett i oktober.

(i) Tillsammans med rådets hälsovardskommitté har sociala kommittén

antagit ett förslag till resolution med vissa rekommendationer rörande

sociala och socialmedicinska åtgärder för gamla. Förslaget kommer att underställas

ministrarnas ställföreträdare i ett enda dokument, som innefattar

jämväl de bestämmelser, som hälsovårdskommittén antagit.

(ii) Inom sociala kommittén pågår vidare diskussion rörande ett förslag

till vissa åtgärder till skydd för unga arbetstagare (Young Workers’

Statute). Förslaget har framlagts vid kommitténs sammanträde i november

och har nyligen varit på remiss hos medlemsstaternas regeringar.

(iii) Inför kommittén har framlagts en rapport rörande skydd i socialt

och juridiskt hänseende för ogifta mödrar och deras barn. I fråga om det

sociala skyddet har ett förslag till resolution antagits, medan rapporten i

Övriga delar efter ytterligare behandling av sociala kommittén avses hänskjutas

till rådets kommitté för juridiskt samarbete (CCJ).

(iv) En stipendiatgrupp för samordnad social forskning lade vid novembersammanträdet

fram en undersökning rörande individuella sociala åtgärder

till förebyggande av familjens upplösning, vanvård av barn samt

ungdomsbrottslighet. Undersökningen skall efter en första allmän debatt i

kommittén behandlas vid kommande sammanträden.

(v) Inom kommittén har vid flera tillfällen diskuterats hur katastrofhjälp

bör organiseras och planeras dels på det nationella planet, dels genom

att medlemsstaterna träffar avtal om bilateralt eller multilateralt bistånd

i händelse av katastrof. Utredningar i ärendet pågår och ärendet har uppskjutits

till ett kommande sammanträde.

(vi) Ett annat ämne som är föremål för överläggningar inom kommittén

är frågan om kvinnans sociala ställning i Europa Ytterligare diskussioner i

frågan kommer att äga rum.

(vii) Under t lera sammanträden med kommittén har diskuterats vilka

ämnen som borde föras upp på dagordningen för en planerad konferens med

Europas arbets- och socialministrar. Många olika förslag till ämnen har

framlagts och frågan avses att ytterligare diskuteras vid kommitténs möte i

april 1970.

5. Hälsovårdsfrågor

a) Resolution som antagits av ministerkommittén

Åtgärder för att minska hälsofarligt buller

I resolution (69)1, som antogs den 25 januari 1969, rekommenderas medlemsregeringarna

att vidtaga vissa åtgärder för att förebygga och minska

förekomsten av hälsofarligt buller samt att fastställa vissa normer för bullermätning.

Ministerkommittén, som utgår från världshälsovårdsorganisationens definition

av hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt

välbefinnande, konstaterar att starkt buller, såsom detta utvecklas och förekommer

i dagens industrialiserade samhälle, kan vara i hög grad hälsovådligt,

samt att det är en mänsklig rättighet att erhålla skydd mot de skador,

som kan förorsakas av kraftiga bullerstörningar. Ministerkommittén kon
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

staterar därför att det är av vikt att delge medlemsregeringarna vissa samlade

erfarenheter av bullerbekämpning samt föreslår att en serie av kommittén

antagna rekommendationer får ligga till grund för arbetet med att

söka sänka den allmänna bullernivån samt att inskrida mot bullerskadorna.

Bland rekommendationerna märks en uppmaning att redan i skolan sprida

upplysning om buller och dettas skadliga verkningar. Denna informationsverksamhet

bör utsträckas till industri och näringsliv samt följas upp

med särskilda kampanjer i massmedia, riktade till större grupper av medborgare.

Insatser i administrativ ordning och inom ramen för arbetarskydd

och den allmänna ordningsstadgan rekommenderas likaledes. Därvid bör

särskild uppmärksamhet ägnas maskiner, motortrafik och flygplatser.

Den i moderna fastigheter mångenstädes omvittnade bullerplågan liksom

en ur bullerskyddssynpunkt ändamålsenlig stadsplanering är föremål för

särskilda rekommendationer, vari anges vissa gränsvärden för buller vilka

inte bör överskridas.

Forskning rörande bullerproblem rekommenderas, varvid den psykologiska

effekten av buller särskilt bör beaktas.

Medlemsregeringarna anmodas slutligen att vart tredje år inkomma med

en rapport till rådet om vidtagna eller planerade åtgärder på detta område.

b) Europeiska liälsovårdskommittén

Under 1969 har Europarådets hälsovårdskommitté hållit två sammanträden,

ett i mars och ett i november.

(i) En rapport om de medicinska synpunkterna på förebyggandet av trafikolycksfall

har godkänts av kommittén.

I samband med studiet av trafikolyckor har kommittén beslutat tillsätta

en arbetsgrupp för att utarbeta formulär för insamling av sådana uppgifter

som erfordras för en epidemiologisk bedömning av trafikolycksfall. Man

skall sikta till att söka pröva dessa inom försöksområden i olika länder.

För 1970 har beslutats att såsom ämne för ett koordinerat stipendieprogram

föreslå ”Olycksfall i barnaåren som ett hälsovårdsproblem”.

(ii) Efter utredning av en arbetsgrupp har kommittén antagit ett förslag

till rekommendation till regeringarna om åtgärder för att minska kostnaderna

för medicinsk behandling.

(iii) Kommittén har fortsatt sitt arbete på att utforma en organisation för

att tillhandahålla en europeisk standard för blodfärgämne. Denna organisation

avses administreras av det statliga institutet för folkhälsan i Nederländerna

och tills vidare få ekonomiskt stöd av Europarådet.

(iv) Hälsovårdskommittén har godtagit ett förslag till rekommendation till

regeringarna rörande de medicinska synpunkterna på sport. I rekommendationen

understryks särskilt betydelsen av att det i varje land finns en central

institution för sportsmedicin samt att sportsmedicin ingår i undervisningen

för blivande läkare och även för specialister.

(v) Kommittén har genom en arbetsgrupp utarbetat rekommendationer

till regeringarna om minimikrav för utbildning av laboratorietekniker för

att möjliggöra utbyte av sådana mellan medlemsstaterna. Efter en ingående

diskussion har ifrågavarande rekommendation antagits. Vidare har en arbetsgrupp

för att utröna minimikraven på utbildning av den lägre utbildade

laboratorieteknikerpersonalen tillsatts.

(vi) Frågan om överförande av stoft efter avliden har varit föremål för

ingående diskussion vid flera sammanträden. Ett förslag till rekommenda
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 39 år 1970

23

tion i ämnet avses underställas en juridisk arbetsgrupp med hänsyn till att

det redan finns ett internationellt avtal till vilket vissa länder anslutit sig.

(vii) Arbetet på blodgivningsområdet har fortsatt. Kommittén har undersökt

olika möjligheter att förbättra standarden vid blodtransfusioner genom

bättre utbildad personal. Vidare har risker i samband med användandet av

olika sorters material studerats.

(viii) En rekommendation i syfte att vid behov underlätta överförandet av

modersmjölk från ett land till ett annat har antagits av kommittén

(ix) Slutligen kan nämnas att en expertgrupp tillsatts för att utröna varför

fluoridering för att förebygga karies ej genomförts i ett stort antal europarådsstater.

6. Miljövårdsfrågor

Europarådet har under året omorganiserat sekretariatet för naturvårdsarbetet

och satt upp en ny byrå för miljö- och naturvårdsfrågor.

Europarådets naturvårdskommitté har under året i stor utsträckning koncentrerat

arbetet på förberedelserna för det europeiska naturvårdsåret 1970

och konferensen i Strasbourg 9—12 februari 1970 om ”Miljövården i morgondagens

Europa”. Arbetet inför året har i Sverige uppdragits åt statens

naturvårdsverk. En särskild nationalkommitté har bildats med jordbruksminister

Ingemund Bengtsson som ordförande.

Naturvårdskommittén har under året även behandlat frågor om samarbete

med den europeiska kommunkonferensen och beaktande av landskap och

natur vid regionplaneringen. Den sistnämnda frågan har lett till att ministerkommittén

den 31 oktober 1969 antagit en resolution (69)36 i vilken medlemsstaterna

och i synnerhet den europeiska regionministerkonferensen rekommenderas

att bl. a. verka för att naturvårdsfrågorna beaktas i all regional

planering och att de områden som är särskilt värdefulla ur naturvårdssynpunkt

värdegraderas så de kan vägas mot andra intressen i planarbetet.

Ministerkommittén har vidare — bl. a. mot bakgrund av Torrey-Canyonlcatastrofen

— den 31 oktober 1969 antagit en resolution (69)37 i oljeskyddsfrågor

i vilken medlemsländerna anmodas att vidtaga åtgärder för att bl. a.

intensifiera forskningen angående följderna för den marina floran och faunan

av oljeutsläppen och vidtaga alla tänkbara åtgärder för att framdeles

förhindra liknande olyckor.

7. Arbetsmarknadsfrågor

Resolutioner som antagits av ministerkommittén

(i) Migrerande arbetares återvändande till sitt hemland.

Resolution (69)7, som antogs den 7 mars 1969, tar upp de problem som möter

migrerande arbetare vid återvändandet till hemlandet. Dessa problem

gäller ofta såväl sysselsättningen som bostadsanskaffandet och det är därför

viktigt att utvandringsländerna förbättrar sin service härvidlag. Särskilt

samarbete bör också komma till stånd med utvandrings- och invandringsländerna

i vad gäller exempelvis godkännande av utbildning och yrkeskunskaper

som förvärvats vid vistelse utanför hemlandet, planering av barnens

skolgång och överföring av sparmedel till hemlandet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 39 år 1970

(ii) Billiga bostäder för migrerande arbetare

Resolution (69)8, som antogs den 7 mars 1969, förordar särskilda åtgärder

i fråga om bostadsförsörjningen för migrerande arbetare. Medlemsländerna

uppmanas sörja för att särskilda program för anskaffning, inspektion och

produktion av bostäder för migrerande arbetare kommer till stånd.

(iii) Immigranters deltagande i verksamheten inom de företag i vilka de

arbetar

Resolution (69)9, som antogs den 7 mars 1969, understryker, att invandrare

bör ha samma möjligheter som det egna landets arbetare att deltaga i den

verksamhet som förekommer inom ett företag. Detta gäller särskilt möjligheterna

att välja och bli vald till förtroendeman, att deltaga i fackligt arbete

och att ha samma villkor i fråga om förmåner, arbetsförhållanden och anställningstrygghet

som övriga anställda.

Ovannämnda tre resolutioner ansluter sig till det arbete med utarbetande

av en stadga för migrerande arbetare som pågår inom en särskild kommitté.

Nyligen har därjämte inletts ett kommittéarbete med syfte att förbättra

praktikantutbytet mellan medlemsländerna.

8. Kommun- och regionfrågor

Ministerkommittén har under år 1969 beslutat att den s. k. ad hoc-kommittén

för samarbete i kommun- och regionfrågor skall få samma fasta

ställning som övriga expertkommittéer. Dess uppgift är att bistå ministerkommittén

i behandlingen av rådgivande församlingens och kommunkonferensens

förslag och förbereda ställningstaganden i frågor som rör bl. a.

den regionala och lokala strukturen i olika länder, finansieringsfrågor i anslutning

till de kommunala och regionala organen, kommunernas roll i den

fysiska planeringen och uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun.

Kommittén har haft sitt tredje möte i Strasbourg den 27—31 oktober 1969.

Vid mötet diskuterades bl. a. skillnader i den lokala och regionala strukturen

i olika länder. Till grund för diskussionerna låg ett från medlemsländerna

insamlat och bearbetat material om regionplanering och regional indelning

i olika länder samt en analys av den kommunala ekonomin i ett antal

större kommuner.

Kommittén förbereder vidare insamling av uppgifter om kommunernas

och de regionala organens roll i regionplaneringen och den fysiska planeringen

i övrigt, avfolkningsområdenas problem samt kommunernas ansvar

för att bekämpa vattenföroreningarna.

9. övrigt

Europarådets budget

Det svenska bidraget till Europarådets budget för 1969 utgjorde omkr.

1 128 000 kr. Den totala budgeten belöpte sig till omkr. 45 527 000 kr.

Stockholm i februari 1970.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700079

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.