Sök i Ratio Lex

1979/80:103

1 265 sidor, varav 1 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 1 102 av 1 265 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Skr. 1979/80:103, 1979/80:103

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Regeringens
skrivelse

Skr
1979/80:103

opaginerad Kontrollera mot PDF

1979/80:103

1 med
överlämnande av 1980 års kommittéberättelse;

beslutad den 21 december
1979.

Regeringen
överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1980
års kommittéberättelse.

THORBJÖRN
FALLDIN

HÅKAN
WINBERG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid
regeringssammanträde 1979-12-21

Närvarande:
statsministeni Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Boman, Mundebo,
Wikström, Friggebo, Mogård, Dalilgren, Äsling, Söder, Krönmark, Burenstam
Linder. Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg. Adelsohn, Danell.

Föredragande:
statsrådet Håkan Winberg

Skrivelse
med överlämnande av 1980 års kommittéberättelse.

1 1980
ÄRS KOMMITTÉBERÄTTELSE

Enligt
tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skall regeringen ärligen,
samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen redogörelse för
verksamheten inom de kommittéer som har tillsatts på grund av regeringens
beslut. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiedepartementet.
Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller
personredovisning m.m. (del I) och en del som innehåller kommittédirektiv som
meddelats efter det redovisningen i 1979 års kommittéberättelse färdigställdes
(del II).

Del
I bör fogas i detta ärende som bilaga I, och del 11 som bilaga 2.

2 ÖVERSYNEN
AV FORMERNA FÖR KOMMITTÉVERK-

SAMHETEN

Under
senare år har formerna för kommittéverksamheten och därmed sammanhängande
frågor setts över i olika sammanhang. Vissa ändringar har därvid gjorts i fråga
om uppläggningen av kommittéberättelsen. 1980 års berättelse är dock i huvudsak
redigerad och upplagd på samma sätt som 1979 års berättelse.

Frågan
om ytterligare ändringar i kommittéberättelsen övervägs f.n. i
regeringskansliet. I det sammanhanget aktualiseras frågan om en särskild
redovisning av fördelningen av kommittéuppdrag mellan kvinnor och män. Under år
1980 fortsätter även i övrigt översynen av de administrativa rutiner som rör
kommittéväsendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

3
HEMSTÄLLAN

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen överlämnar
1980 års kommittéberätlelse till riksdagen.

4
REGERINGENS BESLUT

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103

Bilaga 1

Kommittéberättelse 1980

Dell

Kommittéernas

sammansättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 6

Redaktionell
anm.

1. Två
delar

Kommittéberättelsen
är uppdelad i två delar.

Del
I innehåller uppgifler om kommittéernas sammansättning, adress och
telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser,
kostnader samt register.

Direktiv
och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam
serie. Liksom departementspromemorior och betånkanden i SOU-serien sprids de
genom LiberFörlag.

Direktiv
som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i
direktivserien.

Del
11 innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i
1979 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis
liksom kommittéerna i del I. Inom departementet står de i den ordning de
numrerats i direktivserien.

2. Kommittébeteckning

För
varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie

för år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement

samt årtal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart

efter ordet kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommitten (Ju

1979:00) och kommiuén (Ju 1979:00) om . Beteckningen är av

sedd att användas vid såväl hänvisningar i löpande text som i kamerala

sammanhang.

För
kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det
nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3. Rollfördelning
inom kommitté

Enligt
2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ordförande och en
eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7 Skr 1979/80:103

bl.a.
sakkunniga, experter och sekrelerare. Kommittéförordningen innehåller
föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheier.

Denna
uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har tillkallats efter den 30
april 1976. Beträffande befogenheter för medverkande i äldre kommittéer
hänvisas till övergångsbestämmelserna lill kommittéförordningen.

4.
Uppgifter om kommittéer i berättelsen

1980
års berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartementet före den
1 december 1979 utom vad avser kommittékostnaderna i underbilagan.

5.
Uppgifter om kommittéer under löpande år

De
uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett datorstött
informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av
systemet. Under löpande är kan uppgifter om kommittéernas verksamhet erhållas
ur detta system efter hänvändelse lill justitiedepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer:
Justitiedepartementet Ju: I

Justitiedepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 6,
7, 9, 10, 16, 21, 25, 26, 28, 35, 38, 41, 43 och 45 Följande kommittéer inom
avsnittet fullgör inte egentliga utredningsuppdrag: 2 och II

I.
Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 (se Post- och Inrikes tidn.
den 14 juni 1966) och regeringens bemyndigande den 1 september 1977 för att
utreda frägor om förstärkt integritetsskydd pä personrättens område:

Ordförande:
Lännergren, E. Bengt, f.d. justitiekansler

Ledamöter:
Bernström, Bonnie L, L, redaktör, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I
december 1976)

Dahlberg,
K. Thure, ombudsman, f.d. led. av riksdagen Fahlström, Jan Magnus, redaktör
(fr.o.m. den I september 1977) Kristensson, Astrid M., landshövding, f.d. led.
av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Larfors,
E. V. Tage, direktör, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Litzén,
Anders C, hovrättslagman

Wiklund,
Svea S. S., f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Expert:
Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist

Sekreterare:
Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 30 61 (ordföranden), 20 3166 (sekreteraren).
Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden. Därutöver
har en särskild arbetsgrupp hållit tre sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ju: 2 Skr 1979/80: 103 10

2.
Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1966 för alt bereda frågan
om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och
därmed sammanhängande frågor:

Ordförande:

Hillerudh,
G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Ledamöter:
Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 seplember 1975) Carnhagen,
Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 14 december 1978)

Ekstam,
Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Fischier, Sven G. O. M.,
tjf. överdirektör

Nilsson,
K. F. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 15 maj 1979) Petri, Gunnar G. B.,
statssekreterare (fr.o.m. den 15 seplember 1977 t.o.m. den 13 december 1978)
Romander, Holger A. G., rikspolischef

Sjöberg,
K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 1 april 1978) Skarvall, Karl-Erik,
hovrättspresident (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ersättare
för ledamot: Arkéus, L. O. Sune, datachef (för Romander) (fr.o.m. den 1
februari 1977)

Fälth,
J. Harald B., kammarrättsFiskal (för Carnhagen) (fr.o.m. den I september 1978)

Gardmo,
Irma M., datachef (för Fischier) (fr.o.m. den 11 september 1978)

Herner,
E. Eva M., statistikchef (för Nilsson) (fr.o.m. den 13 oktober 1978)

Ljunggren,
Nils G., byråchef (för Börjesson) (fr.o.m. den 1 november 1978)

Wikström,
K. Arne, byråchef (för Sjöberg) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Åkesson,
Hans C, avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Expert:
Grönvall, S. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 30 april
1979; fr.o.m. den I december 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Sekreterare:
Alpsten, A. Börje, departementsråd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:3

Ordförande
i arbetsgrupp eller kontaktmän: Arkéus, L. O. Sune, datachef,
rikspolisstyrelsen Carlson, N. Gunnar, avdelningsdirektör, riksåklagaren
Carlsson, Ulf V., överdirektör, DAFA Frenning, Lars W., bitr. skattedirektör,
riksskatteverket Gardmo, Irma M., datachef, kriminalvårdsstyrelsen Herner, E.
Eva M., statistikchef, statistiska centralbyrån Lindberg, Bert H., bitr.
skattedireklör, riksskatteverket Lundquist, C. Lennart, förste arkivarie,
riksarkivet Miintzing, Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk
Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevisionsverket Sandqvist, Ingrid
R. J., byrådirektör, generaltullstyrelsen Söderlund, A. Göran,
avdelningsdirektör, socialstyrelsen Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie,
riksarkivet Weibo, Björn S., avdelningschef, statens invandrarverk Wikström, K.
Arne, byråchef, riksåklagaren Wranghult, Hans O., byråchef, rikspolisstyrelsen
Åkesson, Hans C, avdelningsdirektör, statskontoret Österlund, Tord H:son, bitr.
skattedirektör, riksskatteverket

Lokal:
Justitiedepartementet, Mynttorget 2, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 10 57 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetet
har liksom tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmålsförfarandet hos
polis, åklagare och domstolar samt rutiner för kriminalvårdens myndigheter
(BROTTSRI), system för lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis, m.m. (LAGRI)
och planeringsrutiner (PLANRI).

Samarbetsorganet
har sammanställt tre rapporter om olika delar av SARI:s verksamhel, nämligen
rapport 1978:1 Regler för inskrivning av text som skall fotosältas -
Tryckgruppen, rapport 1978:3 Diarieföring och beslutsregistrering med ADB - En
uppföljning - DT-gruppen och rapport 1978:5 Projekt INDEX - En första rapport -
Indexgruppen.

Samarbetsorganet
har vidare gjort en enkät om intresset för sökning via terminal i dataregister
i LAGRI (se rapport 1978:6 LAGRI En allmän beskrivning i anledning av en
enkät).

Samarbetsorganets
verksamhet beräknas pågå under hela år 1980.

3.
Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1969 med uppdrag att
verkställa utredning angående den familjerältsliga lagstiftningen (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 augusti 1969):

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ju:3
Skr 1979/80:103 12

Ordförande:

Kjellin, Björn T. M., f.d. hovrättspresident

Ledamöter: Bjelle, Britta M., distriktsåklagare (fr.o.m.
den 29 november 1978) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 14 februari 1974)

Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
Olsson, N. Martin, bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december
1976)

Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen
Svensson, Evert I., förbundsordförande, led. av riksdagen

Experter: Anclow, Per R., departementsråd (fr.o.m. den 11
juni 1979) Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974)
Magnusson, Staffan E., rättschef (fr.o.m. den 28 januari 1974) Tröst, Jan L.
E., docent Wahlström, Bror A., advokat

Wittorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den
28 januari 1974) Åkesson, Hans O., professor

Sekreterare: Tottie, Lars W., hovrättsråd

Bitr. sekreterare: Ekman, Lena B., hovrättsassessor
Engström, Lars-Göran, hovrättsassessor

Lokal: Riddarhuskajen 1, tel. 10 82 92 (ToUie), 11 87 14
(Ekman). Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm. Departementens
utredningsavdelning. Box 187, 20121 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Engström)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års
riksdagsberätlelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju
21.

De sakkunniga har under tiden november 1978 - oktober 1979
hållit 13 sammanträden, därav ett med familjerättsadvokater. De sakkunniga har
den 26 november 1979 haft överläggningar i Stockholm med motsvarande kommittéer
i de andra nordiska länderna. Ordföranden och sekreterarna har deltagit i
nordiska överläggningar i Helsingfors den 30 - 31 maj 1979 samt haft
överläggningar med en arbetsgrupp inom det finska justitieministeriet.
Ordföranden och sekreterarna har vidare deltagit i den av juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet i samarbete med The International Society on Family
Law anordnade tredje

s. 13 Kontrollera mot PDF

13 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:4

världskonferensen
i familjerätt, vilken hölls i Uppsala den 5 - 9 juni 1979. De sakkunnigas
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

4.
Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av
konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande:
Hellners, E. Trygve, hovrättslagman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Rydin, Bengt
C. K. A., justitieråd (t.o.m. den 31 juli 1979)

Ledamöter:
Lundberg, Per-Ivan S., verkst. direktör (fr.o.m. den 21 mars 1979) Wilhelmsson,
Arne E., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åvall, Sven K., direktör (t.o.m.
den 20 mars 1979) Öhman, Anders R., advokat

Experter:
Lindström, J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 5 september 1977 t.o.m.
den 20 mars 1979)

Nilsson,
Lars S. E., bitr. kronofogde (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Tjernberg, K. V.
Harry, lagman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åkerdahl, Magnus F.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare:
Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Bitr.
sekreterare: Wiking-Johnsson, I. H. Peter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Lokal:
Birger Jaris torg 5, tel. 20 26 37 (Jerrstedt), 20 25 47 (Wiking-Johnsson).
Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del 11 Ju 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Kommittén
har den 21 februari 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:13) Konkurs och rätten
att idka näring.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Ju:5 Skr 1979/80:103 14

5.
Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag
till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post-och Inrikes tidn. den 9
juni 1972):

Utredningsman:
Weidslam, Åke, hovrättsråd

Experler:
lacobaeus, Anders G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 mars 1975) Norelius, Per
E., järnvägsdireklör (fr.o.m. den 3 november 1977) Torgils, A. Gunnar, lagman

Lokal:
Umeå tingsräll. Rådhuset, Storgatan 51 C, Box 138, 901 04 Umeå, tel. växel
090/11 82 70 (utredningsmannen)

Direktiven
för ulredningen, se 1973 års riksdagsberätlelse Ju 50.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6.
Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag atl verkställa
översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 14juli 1972):

Utredningsman:
Höglund, Olof A., justitieråd (t.o.m. den 10 maj 1979)

Experter:
Dahlsten, Gösta O. L,, kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975 t.o.m. den 10
maj 1979)

Hiljding,
Stig G. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1973 t.o.m. den 10 maj
1979)

Uggla,
Claes A., patenträttsråd (fr.o.m. den 12 september 1973 t.o.m. den 10 maj 1979)

Ålander,
Birgit V., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1975 t.o.m. den 10 maj 1979)

Sekreterare:
Ericsson, Brit-Marie L. B. M., hovrättsråd (t.o.m. den 10 maj 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 52.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:8

Utredningen
har under tiden november 1978 - april 1979 hållit 15 sammanträden.

Utredningen
har den 27 april 1979 avgeU belänkandet (SOU 1979:25) Nya namnregler.

Uppdragel
är därmed slutfört.

7.
Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att verkställa utredning
angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se Post-
och Inrikes tidn. den 15 juli 1972):

Utredningsman:
Bernitz, Ulf, professor (t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter:
Edling, N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 27
september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979) Grobgeld, Lennart M.,
revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m. den 11 september 1979)
Hellner, Jan E., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Hillbom, Lars H., civilekonom
(t.o.m. den 30 juni 1979) Holm, A. Ernst Olaf, verkst. direkiör (t.o.m. den 30
juni 1979) Johansson, Hans F. G., jur. kand. (fr.o.m. den 20 januari 1975
t.o.m. den 30 juni 1979)

Steneby,
Jan, jur. kand. (t.o.m. den 30 juni 1979) Sundberg-Weitman, Brita F.,
hovrättsråd (fr.o.m. den 27 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979) Wallin, Per
J., direktör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Sekreterare:
Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningen
har den 28 juni 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag.

Uppdragel
är därmed slutfört.

8.
Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa
översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den
14 oktober 1972):

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ju:8 Skr 1979/80:103 16

Utredningsman:
Rune, Christer L., hovrättslagman

Experter:
Heuman, Jan G. M., lagman

Liljeqvist,
Rolf A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974) Löfberg, Karl Axel, f.d.
departementsråd Norden, Joar, bankdirektör

Renmyr,
Lars E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1978) Törnell,
Inga-Britt, bostadsdomare Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m, den 19
januari 1977)

Sekreterare:
Dahlgren, Rolf O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Bitr.
sekreterare: Lundquist, Ulla M. L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 december
1979)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 26 82 (Dahlgren), 20 26 73 (Lundquist).
Postadress: Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden, varav ett
med företrädare för domstolsverket.Därjämte har utredningsmannen och
sekreteraren haft överläggningqar med företrädare för domstolsverket och
datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA).

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under slutet av år 1980.

9.
Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 (se Post- och Inrikes
tidn. den 8 januari 1973) för utredning angående ersättning för produktskador:

Ordförande:
Conradi, Erland G. F., f.d. justitieråd

Ledamöter:
Bengtsson, T. Bertil, justitieråd Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Experter:
Ahlström, Iwan, direktör Dufwa, Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17
oktober 1975)

s. 17 Kontrollera mot PDF

17 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju: 10

Edling,
N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m.

den
9 maj 1978)

Göransson,
Lars G., direkiör (fr.o.m. den 17 april 1974)

Heurgren,
Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 25 mars 1975)

Lindstedt,
Hans G., direktör

Nöleberg,
Rolf M., rådman (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

OIdertz,
Carl M., bitr, direktör

Strömbäck,
Erland H, D, D:son, direktör

Swarén,
Ulla M,, byråchef

Sekrelerare:
Olsson, P, L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977)

Direktiven
för kommiitén, se 1974 års riksdagsberätlelse Ju 50. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberätlelse del II
Ju 18.

Kommiuén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden. Därutöver
har hållits en överläggning med företrädare för försäkringsbranschen.

Kommittén
har den 11 december 1979 avgetl beiänkandei (SOU 1979:79) Produktansvar 2.
Produktansvarslag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Hemförsäijningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att verkställa översyn
av reglerna om hemförsäljning m.m. (se Posl- och Inrikes tidn. den 7 april
1973):

Ordförande:
Äg, Lars E., generaldirektör (t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor (t.o.m. den 30 november 1979) Hillbom, Lars H.,
civilekonom (t.o.m. den 30 november 1979) Schierbeck, Per W., direktör (l.o.m.
den 30 november 1979) Westlund, Göran, ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1978
t.o.m. den 30 november 1979)

Experter:
Freivalds, Laila, byråchef (fr.o.m. den 11 januari 1979 t.o.m. den 30 november
1979)

Hellstadius,
Jan R., direktör (t.o.m. den 30 november 1979) Huldt, Jan F.,
revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975 l.o.m. den 31 december 1979)

2 Riksdagen 1979/80. I sand. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ju: 10 Skr 1979/80:103 18

Nykvist,
Ann-Chrislin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1978 l.o.m. den 30
november 1979)

Sekreterare:
Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1979)

Direkliven
för kommillén, se 1974 års riksdagsberätlelse Ju 52.

Kommittén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden, varav
etl tvådagarssammanträde. Däruiöver har särskilda arbetsgrupper hållit lolv
sammanträden.

Kommittén
har den 13 november 1979 avgelt slutbelänkandet (SOU 1979:76) Ny
hemförsäljningslag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande:

Fälldin,
N. O. Thorbjörn, statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 november
1979)

Ullslen,
S. K. Olof (Ola), utrikesminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 november
1978 t.o.m. den 24 november 1979)

Ledamöter:
Andersson, Torsten Ch., direktör Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av
riksdagen Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den I april 1974) Björnström,
Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor

Bodström,
T. Lennart, förbundsordförande, TCO Claeson, Tore M., ombudsman, led. av
riksdagen Edberg, Rolf F., f.d. landshövding Ekberg, J. Göran, direktör
Engqvist, Lars F., chefredaktör Eskel, Arvid, f.d. landstingsråd Essen,
Ingemar, direktör Falk, Hans G., direktör Gerholm, Tor R., bitr. professor
Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grenander, Nils, direktör Hagson,
Carl A., direktör Hambraeus, S. Birgiua, fil. kand., led. av riksdagen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 12

Hambraeus,
Gunnar A., professor

Holmqvist,
Sture L., fastighetschef

Kypengren,
Sven H., direktör

Lantz,
A. Benne, direktör

Lindahl,
Lars O. H., direkiör

Lindell,
Bo G., professor

Molin,
N. Rune, sekreterare

Nilsson,
Alde E., direktör

Norland,
Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 seplember 1974)

Norrby,
Jonas V., generaldirektör

Olsson,
E. Billy, byråchef (fr.o.m. den 24 oklober 1974)

Paulsson,
Kurt-Inge, pol. mag. (fr.o.m. den 2 september 1974)

Petri,
Carl Axel H., statsråd (fr.o.m. den 26 november 1979)

Rylander,
Nils B., direkiör

Schierbeck,
Per W., direkiör

Sjunnebo,
K. Ivan L., direktör

Sundblad,
K. Erik, disponent

Svensson,
S. I. R. Erik, förbundsordförande

Tham,
Carl G. W., förutv. statsråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

november
1978 t.o.m. den 24 november 1979)

Tobisson,
Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 24 april 1974)

Tågmark,
Sven G., lantbrukare, f.d. led. av riksdagen

Waldenby,
Torbjörn, verkst. direktör

Walin,
Gösta A., f.d. justilieråd

Weinehall,
Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oklober

1974)

Wetterberg,
Gunnar, studerande

Wiberg,
Ragne, kanslichef

Sakkunnig:

Dahllöf,
Lars, informationssekreterare (fr.o.m. den 26 november 1979) Sekreterare:

Bolang,
Carl Olof, informationssekreterare (fr.o.m. den 20 november

1978
t.o.m. den 24 november 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 21 28 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

12.
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en
översyn av försäkringsavtalslagen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj
1974):

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ju: 12 Skr 1979/80:103 20

Ordförande:

Hellner,
Jan E., professor

Ledamöter:
Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, Ld. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G.,
förbundsjurist, f.d. ers. för led. av riksdagen Larsson, B. Roland,
förbundsordförande Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör Skantz,
Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Experler:
Anclow, Per R., departementsråd (fr.o.m. den 9 oklober 1979) Grabe, A. Gerhard,
försäkringsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977)

Hallgren,
Sven, direkiör (fr.o.m. den 14 februari 1978) Persson, R. Kjell-Åke,
utredningschef (fr.o.m. den 18 december 1974) Roos, Carl Martin, professor
(fr.o.m. den 2 juli 1974) Rosencranlz, Gunde, försäkringschef (fr.o.m. den 9
oktober 1979) Sandell, Arne, bitr. direkiör (fr.o.m. den 18 december 1974)
Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974 l.o.m. den 8 oktober
1979)

Stenberg,
Hans O., byråchef (fr.o.m. den 2 juli 1974 t.o.m. den 11 april 1979)

Utterström,
Thomas O., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 12 april 1979) von Willebrand,
Karin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977) Åberg,
Hilding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Sekreterare:
Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Bitr.
sekreterare: Jacobson, Hans P. W., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 december
1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 67 35 (Carbell), 20 67 49 (Jacobson). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberätlelse Ju 62.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden, varav etl
med företrädare för försäkringsbranschen.

Nordiska
överläggningar angående kommitténs arbele med översyn av de
försäkringsrättsliga reglerna om livförsäkring har hållits i Helsingfors den 16
mars 1979.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 14

13.
Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

inkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn
av varumärkeslagsiiftningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974);

Ordförande:
Knutsson, P. Anders, justitieråd

Ledamöier:
Göransson, Lars G., direkiör Niitzell, Gunnar O., direkiör

Ström,
Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen Uggla, Claes A.,
patenträttsråd

Experter:
Carlman, J. Holger, f.d. patenträttsråd (fr.o.m. den I augusti 1974) Holmqvist,
Lars J. H., docent Lundberg, Bengt I., byråchef Norberg, Sven, departementsråd
(fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare:
Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal:
Justitiedepartementet, Mynttorget 2, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 11 06 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen
skall enligt sina direktiv bl.a. följa utvecklingen på varumärkesområdet inom
EG där man Ln. söker atl skapa etl gemensamt varumärkessystem. Utredningen har
därför funnit det lämpligt att inte slutföra utredningsarbetet nu utan tills
vidare avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14.
Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för alt pröva frågan om
särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen
(se Post-och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande;
Öhman, Frank G. H., f.d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 januari 1977)

s. 22 Kontrollera mot PDF

Ju; 14 Skr 1979/80:103 22

Ledamöter:
Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 augusti 1978)

Ericson,
Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hernelius, J. Allan, bankofullmäktig,
led. av riksdagen Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin, Sven-Erik, led.
av riksdagen Slröm, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen

Expert:
Holgersson, K.Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Sekreterare:
Qviström, N. Jörgen, rådman (fr.o.m. den I juli 1974)

Bitr.
sekreterare; Ulmander, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 juni 1979)

Lokal:
Nyköpings tingsrätt. Tingshuset, Box 342, 611 01 Nyköping, tel. 0155/850 70
(Qviström), Birger Jaris torg 5, tel. 20 35 36 (Ulmander). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

15.
Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen
av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1974):

Ordförande:
Hörjel, Nils J., landshövding

Ledamöter;
Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen Ström, Turid,
avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen

Experter:
Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975) Knutsson, P. Anders,
justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare:
Stenefeldt, Ulf L, rådman (fr.o.m. den 1 september 1974)

s. 23 Kontrollera mot PDF

23 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 16

Lokal;
Malmö tingsrätt. Rådhuset. Kalendegalan 1, Box 265, 201 22 Malmö, lel. växel
040/763 00 (sekreleraren)

Direkliven
för utredningen, se 1975 års kommittéberätlelse Ju 67.

Utredningen
har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit tre sammanlräden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

16.
1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 11 oktober 1974 (se Post- och Inrikes
tidn. den 21 december 1974) samt regeringens bemyndiganden den 25 november och
den 9 december 1976 för att utreda frågor om handelsbolag m.m.:

Ordförande:
Stark, Hans O., f.d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen (t.o.m. den 4
juli 1979)

Ledamöter:
Hammarberg, Sven O., ombudsman, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 4 juli 1979)

Löfgren,
N. Sigfrid J., disponent, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 4 juli 1979)

Ollen,
R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976
t.o.m. den 4 juli 1979)

Olsson,
Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976 t.o.m. den
4 juli 1979)

Experter:
Eriksson, Bo I., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Gustafsson,
Kerstin M., förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Hanner,
Per V. A., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 14 februari 1978 t.o.m. den 4 juli
1979)

Johanson,
Lars R., länsråd (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Lindström,
J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli
1979)

Norén,
Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Strand,
Åke P. E., revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ju; 16 Skr 1979/80:103 24

Sekrelerare;

Pettersson,
Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari 1975 t.o.m. den 4 juli 1979)

Bitr.
sekrelerare; Zethraeus, Sten Å., advokat (fr.o.m. den I januari 1975 t.o.m. den
30 seplember 1978)

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommitléberätielse Ju 74. Tilläggsdirektiv, se 1979
års kommittéberätlelse del 11 Ju 5.

Kommillén
har under liden november 1978 - juni 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommiuén
har den 29 juni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:46) Koncernbegrepp m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av
lagstiftningen om stiftelser (se Posl- och Inrikes tidn. den 19 april 1975):

Ordförande;
Ekberg, Leif, president i försäkringsöverdomstolen (fr.o.m. den 1 maj 1979)
Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd (t.o.m. den 30 april 1979)

Ledamöter;
Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen von Bahr, Stig V.,
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O.,
ombudsman, f.d. led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., f.d. landstingsdirektör

Experter;
Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 september
1977)

Henriz,
Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) Holmström, Leif, jur. kand.
(fr.o.m. den 21 april 1978) Kleberg, Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör
Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 8 december 1976)

Sekreterare;
Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975 t.o.m. den
31 januari 1980)

s. 25 Kontrollera mot PDF

25 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 18

Bitr.
sekrelerare: Benglsson, Jörgen, byråchef (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal;
Birger Jarls torg 5, lel. 203109 (Peterson), 204641 (Bengtsson). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommitléberättelse Ju 57.

Utredningen
har undertiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva sammanlräden samt haft
överläggningar med motsvarande utredningar i de nordiska länderna samt
myndigheler, organisationer och andra som berörs av ulredningens arbele.

Ulredningen
har den 6 mars 1979 avgetl promemorian (Ds Ju 1979:4) Stiftelser. En statistisk
undersökning utförd av statistiska centralbyrån på uppdrag av och i samverkan
med stiflelseutredningen.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

18.
Småhusköpkommiltén (Ju 1975:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 6 mars 1975 (se Post- och Inrikes tidn.
den 26 april 1975) och den 25 november 1976 för ulredning angående förbäUrat
konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.:

Ordförande;
Tranell, E. Olof B., lagman (fr.o.m. den 22 november 1976)

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor

Gellerman,
Kerstin (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare
Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Oskarsson, Ingegärd J., led.
av riksdagen

Åkeriind,
Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 april 1978)

Experter:
Hagman, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Hegardt, Nils A.,
direkiör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Leander, Sven A., kanslichef (fr.o.m. den 25
januari 1979) Lidvall, Johan E., byrådirektör (fr.o.m. den 2 december 1975
t.o.m. den 31 december 1978)

Rimvall,
Per O., bankdirektör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Sköld, B. Anders, byrådirektör
(fr.o.m. den 3 april 1979)

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ju; 18 Skr 1979/80:103 26

Sekreterare;
Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975)

Bitr.
sekreterare: Markborn-Sörås, Catharina, advokat (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 75 58 (Drangel), 20 66 38 (Markborn-Sörås).
Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommitléberättelse Ju 58.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållii nio sammanlräden saml haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19.
Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av vissa delar av
arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975);

Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den I juli 1978)

Ledamöter:
Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen

Lindberg,
Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 februari 1978)

Experter;
Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 mars 1977) Söderberg,
Elmer, agronom (fr.o.m. den 3 mars 1977) Wallin, Alf G., tf. överdirektör
(fr.o.m. den I januari 1976)

Sekreterare:
Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusli 1975)

Bitr.
sekreterare; Lundgren, C. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 seplember
1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning, Väsiergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven
för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 60. Tilläggsdirektiv, se 1980
års kommittéberättelse del II
Ju 5.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 20

20.
Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 5 juni 1975 (se Post- och Inrikes tidn.
den 17 juli 1975), den 25 november 1976 och den 25 maj 1978 för översyn av
hyreslagen:

Ordförande:
Vängby, Staffan O. S., justilieråd

Ledamöier;
Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 november 1978 l.o.m.
den 7 november 1979)

Bengtsson,
K.-E. Bengt, ombudsman, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976)

Fagander,
Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 27 januari 1978) Jansson, Sven I.,
direktör

Johansson,
Erik, tandläkare (fr.o.m. den 29 maj 1978) Nyquist, S. Yngve,
länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 november 1979)

Strömberg,
Karl-Erik J., skoldirektör, Ld. led. av riksdagen Svensson, S. I. R. Erik,
förbundsordförande

Experter:
Blomgren, Sture, sakkunnig i bostadsdepartementet (fr.o.m. den I september
1978)

Freivalds,
Laila, byråchef (fr.o.m. den 29 maj 1978) Josephsson, Leif E., förbundsjurist
(fr.o.m. den 15 september 1975) Mildner, Erwin A., länsbostadsdirektör (fr.o.m.
den 1 september 1979) Svahn, Bertil A., rådman (fr.o.m. den 7 mars 1978)
Åsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (fr.o.m. den 15 september 1975)

Sekreterare;
Lundeberg, Magnus, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel, 20 25 41 (Lundeberg). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 62.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har åtta sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ju;21 Skr 1979/80:103 28

21.
1975 års polisutredning (Ju 1975:08)

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att uireda polisens
uppgifter, utbildning och organisalion m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8
seplember 1975);

Ordförande;
Monlgomery, J. Henry A., kammarräilspresident (fr.o.m. den 1
februari 1977 t.o.m. den 30 november 1979)

Ledamöter:
Blom, S. T. Lennart, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)
Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen (l.o.m. den 30 november
1979)

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Petersson,
Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Polstam,
K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen (l.o.m. den 30 november 1979)
Segerström, Ingrid B., led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Experter;
Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 oklober 1975 t.o.m. den 30
november 1979)

Erling,
E. Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november
1979)

Erstam,
Sven-Erik F., länspolischef (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november
1979)

Hjälm,
Nils G. O., byrådirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976 t.o.m. den 30 november 1979)

Nyqvist,
N. Tore, länsöverdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 november
1979)

Romander,
Holger A. G., rikspolischef (fr.o.m. den I januari 1978 t.o.m. den 30 november
1979)

Welander,
Gösta, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30 november 1979)

Wendin,
Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30
november 1979)

Sekrelerare:
Alpslen, A. Börje, departementsråd (t.o.m. den 30 november 1979)

Bitr.
sekreterare: Munck, Johan, departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den
30 november 1979)

s. 29 Kontrollera mot PDF

29 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 22

Direktiven
för ulredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 64.

Utredningen
har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit sju sammanlräden.

Utredningen
har den 16 februari 1979 resp. den 6 november 1979 avgeU betänkandena (SOU
1979:6) Polisen och (SOU 1979:75) Polisen och totalförsvaret.

Uppdragel
är därmed slutfört.

22.
Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Posl- och Inrikes tidn.
den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av
upphovsrätlslagsliftningen m.m.:

Ordförande;
Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd (fr.o.m. den 21 januari 1977)

Ledamöter;
Gustafsson, Lars, författare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Karlsson, K. Gösta,
folkhögskolerektor, f.d. led. av riksdagen Lindquisl, Inger G., rådman, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 25 februari 1977)

Nordenskiöld,
Otto, Ld. radiochef (fr.o.m. den 9 november 1979) Palm, N. Sture, redaktör,
led. av riksdagen (t.o.m. den 8 november 1979)

Experter:
Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 19 april 1977 l.o.m, den 19 oktober
1979)

Bottiger,
E. Marie A., jur. kand. (fr.o.m. den 17 november 1978) Ekberg, Karl-Henrik,
direktör

Furumo,
Gunnar, ombudsman (fr.o.m. den 26 februari 1979) Gehlin, Jan H. M., hovrättsråd
Hernlund, Carl-Hugo H., förste ombudsman Holming, Klas J. L., direktör Karnell,
G. Gunnar W., professor Landquist, Eddie L., direktör

Lindstedt,
Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Magnusson Sessler, Gun
L, förbundsjurist Modig, Jonas E., direktör Nordmark, Hans A., direkiör Olsson,
Agne Henry O., hovrättsassessor Peyron, Ulf C. C, programjurist Rembe, Rolf D,,
teaterchef (t.o.m. den 25 februari 1979)

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ju;22 Skr 1979/80:103 .30

Storm,
C. Olof, direktör (fr.o.m. den 23 april 1976)

Åkerberg,
Yngve, förbundsordförande (fr.o.m. den 25 februari 1977)

Sekrelerare:
Berg, L. Christer, hovrättsassessor

Lokal;
Birger Jarls torg 5, lel. 20 31 22 (Berg), 20 45 72 (BöUiger). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven
för ulredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del II Ju 4. Tilläggsdirektiv,
se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 10.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med kommittéer, organisationer och andra som berörs av
ulredningens arbete. Sammanträden har vidare ägl rum inom särskilda
arbetsutskott för frågor rörande dels upphovsrätt i anställningsförhållanden,
dels upphovsrätten närstående rättigheter (droits voisins). Därutöver har
utredningens ordförande och sekretariat sammanträtt med företrädare för
motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

23. Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 (se Post- och Inrikes tidn.
den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om
förmögenhetsbrott:

Ordförande:
Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident

Ledamöter:
Bergander, Lilly K., led. av riksdagen

Ollen,
R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Polstam,
K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, statsråd,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 januari 1977 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Experter:

Jareborg,
Nils B., docent

Jonsson,
Torsten J., länsåklagare Sekreterare;

Hegrelius
Jonson, Barbro M., hovrättsassessor

Lokal:
Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätlsgatan 8, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel.
växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju:24

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del ll Ju 7. Tilläggsdirektiv,
se 1978 års kommittéberätlelse del 11 Ju 4.

Utredningen
har under riden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden. Därjämte
har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

24.
Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av
lagstiftningen om personorienierad ADB-information m.m. (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Wijkman, Anders I. S., generalsekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m, den
19 november 1976)

Ledamöter:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led, av riksdagen Gustafsson, Stig G,,
förbundsjurist, Ld, ers, för led, av riksdagen Hugosson, Kurt L, byråchef, led,
av riksdagen Kindbom, Bengt M, L., sekreterare, led. av riksdagen Sundblad,
Yngve (fr.o.m. den 24 februari 1977)

Expert:
Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare:
Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Bitr.
sekreterare: Sjögren, Bengt L. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september
1976)

Lokal:
Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79
80 (sekretariatet)

Direkliven
för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980,

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ju;25 Skr 1979/80:103 32

25.
Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens organisation, m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för atl utreda
kriminalvårdsstyrelsens organisalion m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19
juni 1976):

Ordförande:

Hillerudh,
G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den I februari

1977 t.o.m,
den 3 I augusti 1979)

Ledamöter:
Ekstam, Gunnar E,, avdelningschef (l.o.m. den 31 augusti 1979) Fischier, Sven
G. O. M., tjf överdirektör (t.o.m. den 31 augusli 1979) Håkansson, 1. Marianne,
departementsråd (fr.o.m. den I seplember

1978 t.o,m,
den 31 augusti 1979)

Lönnberg,
C. Gunnar 1., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti

1979)

Martinsson,
Bo N. O,, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Mattsson,
Morgan N., ombudsman (t.o.m. den 31 augusti 1979)

Palmlund,
K. Ingår, överdirektör (fr.o.m. den I september 1978 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Söderman,
Elis A., ombudsman (l.o.m. den 31 augusti 1979)

Experter:
Etiarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 7 december 1978 t.o.m. den 31
augusti 1979)

Leche,
Johan H., lagman (fr.o.m, den I september 1978 t.o.m. den 31 augusli 1979)

Sekreterare:

Karlström,
Vilhelm H., byråchef (fr.o.m. den 15 seplember 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del 11 Ju 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - augusti 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen
har den 8 augusti 1979avgeUbetänkandet (Ds Ju 1979:7) Kriminalvårdsstyrelsens
organisation.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju;27

26.
Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för alt utreda frågan om
isolering inom kriminalvården (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1976):

Ordförande:

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av rifcsdagen (t.o.m. den 22 mars 1979)

Ledamöter;
Gahrton, Per, redaktör, f.d. led. av riksdagen (t.o.m. den 22 mars 1979)
Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 22
mars 1979)

Schött,
Lars E., fögderidirektör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 22 mars 1979)
Selin, Syen, ombudsman (t.o.m, den 22 mars 1979)

Experter:
Blomquist, Clarence, docent (fr.o.m. den 24 november 1976; avliden) Sveri, Knut
O., professor (fr.o,m, den 10 december 1976 t.o.m, den 22 mars 1979)

Sekreterare;
Levén, P, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 oktober 1976 t.o.m, den 27
maj 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 9,

Utredningen
har under tiden november 1978 - januari 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen
har den 8 mars 1979 avgetl betänkandet (SOU 1979:4) Avskildhet och gemenskap
inom kriminalvården.

Uppdragel
är därmed slutfört.

27.
1977 års sexualbroltskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att se över
lagstiftningen om sedlighetsbrott:

Ordförande;

Nordenson,
Ulf K., justitieråd

Ledamöter:
André, Gunilla K., led. av riksdagen

Bergström,
BriUa J., Hl. lic, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 november 1979)

3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

Ju: 27 Skr 1979/80:103 34

Hjelmsiröm,
I. Eva K., ijänslemän, led. av riksdagen .
Mårtensson, Bengt C. L., pol. mag.

Slröm,
Turid, avdelningschef, Ld. ers. för led. av riksdagen Svegland, Stina L.,
skyddskonsuient (l.o.m. den 23 november 1979)

Experler;
Liljeström, Rita, universitetslektor (fr.o.m. den 14 februari 1978) Meyerson,
Anita, hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1979) Persson, Leif G. W.,
kriminolog (fr.o.m. den 7 juni 1977)

Sekreterare;
Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I oklober 1979) Meyerson,
Anita E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977 l.o.m. den 30
seplember 1979)

Bitr.
sekreterare; Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj t.o.m.
den 30 september 1979)

Lokal;
Birger Jaris torg 5, tel. 20 73 10 (sekreleraren). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommiitén, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

28.
Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för alt utreda frågan om
vissa straffbestämmelser till skydd för rikels säkerhet;

Ordförande;

Holmberg,
Carl V., justilieråd (l.o.m. den 10 maj 1979)

Ledamöier;
Hernelius, J. Allan, bankofullmäklige, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj
1979)

Hilding,
Per, chefredaktör (t.o.m. den 10 maj 1979) Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta)
M., led. av riksdagen (t.o.m. den 10 maj 1979)

Nyquist,
S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj 1979)

Polstam,
K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen (l.o.m. den 10 maj 1979)

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju;29

Expert;
Frånstedt, Olof R., länspolischef (fr.o.m.den 24 maj 1977 t.o.m. den 10

maj
1979)

Sekrelerare:
Almbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1977 t.o.m. den
30 april 1979)

Bitr.
sekreterare; Andersson, S.-Å. Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den I januari
1978 t.o.m. den 10 maj 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II Ju 3.

Utredningen
har under liden november 1978 - april 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen
har den 18 april 1979 avgeu betänkandet (Ds Ju 1979:6) Översyn av
spioneribrollet m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

29.
Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågorna om
överlåtelse och panlsättning av byggnad på annans mark m.m.:

Särskild
utredare: Rune, Christer L., hovrältslagman

Sakkunniga:
Corell, Hans A. V., departementsråd Dryselius, Harald S., hovrättsassessor
Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare;
Eksledt, Olle U.-E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, lel.
växel 040/749 50 (sekreleraren)

Direkliven
för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II Ju 8.

Utredningen
har undertiden november 1978 -oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Ju: 30 Skr 1979/80:103 36

30.
Rättegångsutredningen (Ju

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en översyn av
rältegångsförfarandet vid allmän domstol;

Ordförande;
Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöier;
Ericsson Köhier, Ella, chefsrådman Laurin, Lars, advokat

Persson,
Arvid, Ld. kommunalråd (avlidpn) Sandberg, Lennart, lanimästare (fr.o.m. den 10
januari 1979) Styring, Sten, länsåklagare Thörngren, John, nämndeman (fr.o.m.
den 6 december 1978)

Sakkunniga;
Wasleson, Lennart, lagman (fr.o.m. den 5 seplember 1977) Wentz, Nils O.,
kammarrättspresident (fr.o.m. den 5 september 1977)

Experter;
Blomkvist, Curt B., advokat (fr.o.m. den 10 juni 1977) Lindblom, Per Henrik,
professor (fr.o.m. den 28 mars 1978) Lindegård, Jan, chefsåklagare (fr.o.m. den
5 seplember 1977)

Sekrelerare:
Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr.
sekreterare; Eklycke, . Lars G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september
1977) Juneslad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1978)

Lokal;
Riddarhuskajen 1,1 tr., 11128 Sfockholm, lel. 118723 (Fitger), 10 82 73
(Eklycke), 10 82 76 (Junestad)

Direktiv
och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del ll Ju
7 och 19.

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit lio sammanlräden samt hafl
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
har under våren 1979 genomfört en statistisk undersökning rörande
handläggningen av mål vid tingsrätt.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju: 32

31.
Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för alt utreda frågor om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.;

Särskild
utredare: Hedman, Bengt, hovrättslagman (t.o.m. den 28 februari 1979)

Ordförande:
Hedman, Bengt, hovrältslagman (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter:
Cederqvist, S. Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I
mars 1979)

Johansson,
N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Lidgard,
H. Bertil L, jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Malhsson,
Karl-Gustaf, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979) Schönberg,
Astrid, bankjurist (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga;
Annevall, Sture, direktör (fr.o.m. den 6 april 1977 t.o.m. den 14 maj 1979)

Burman,
Bengt B., överlantmätare (fr.o.m. den I april 1977) Eliason, Bo, lantmätare,
(fr.o.m. den 15 maj 1979) Warensjö, J. A. Folke, lantbruksdirektör (fr.o.m. den
20 april 1979)

Sekreterare:
Adebäck, Sten L, hovrättsassessor (fr.o.m. den I april 1977)

Lokal;
Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrättsgatan 18, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel.
växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 9.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del Ii Ju 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

32. Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om
barns rättsliga ställning:

s. 38 Kontrollera mot PDF

Ju;32 Skr 1979/80:103 38

Ordförande;
Sverne, Tor E., justilieråd

Ledamöter:
Dencik, Lars, tL professor (fr.o.m. den I januari 1979) Fredrikson, Märta E.
B., led. av riksdagen Hedvall, Yvonne M., Fil. kand., f.d. ers. för led. av riksdagen
Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare Strand, Lars B.,
departementssekreterare West, Maria, ombudsman (t.o.m. den 31 december 1978)

Sakkunniga;
von Euler, Rigmor, Ld. barnombudsman Grunewald, Karl R., medicinalråd

Holmquist,
Gertrud, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 september 1979) Jentzsch, Gunnie V.,
byråföreslåndare Krantz, P. Gunnar, direkiör Linde, Gunnel, författare
Lundgren, Valborg, advokat Melldén, Anna-Lisa, avdelningsdirektör OUoson, Ivan,
byråchef Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor Thunved, Anders E., hovrättsråd

Experter;
Bohman, Michael, professor (fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Inga,
fil. lic. (fr.o.m. den 3 april 1978)

Sekreterare;
Röst-Andréasson, E. Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Bitr.
sekreterare; Ewerlöf, K. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal;
Birger Jarls torg 5, tel. 20 50 23 (Röst-Andréasson), 20 49 58 (EweriöQ.
Postadress; Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommitléberättelse del II Juli-Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden och haft en
hearing med företrädare för sociala myndigheter, domstolar och BUP-kliniker
m.fl. Utredningen har vidare haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
har den 12 oktober avgeU betänkandet (SOU 1979:63) Barnens rätt 2. Om
föräldraansvar m.m.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 33

33.
Militäransvarskommitlén (Ju 1977:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för alt se över det mililära
ansvarssystemet m.m.;

Ordförande:
Thyresson, Gunnar, Ld. justitieombudsman

Ledamöter;
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hagberg, Helge M. H.,
Ld. kommunalråd, led. av riksdagen

Sakkunniga;
Allmér, Jan, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Andersson, Lars G.,
länsåklagare (fr.o.m. den 5 maj 1977) Asp, K. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den
5 maj 1977) Bjerndell, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Carisson,
Håkan A. (fr.o.m. den 11 september 1978) Edström, Rune, ombudsman (fr.o.m. den
5 maj 1977) Forssberg, E. Olof, rättschef (fr.o.m. den 28 mars 1979) Skarsledt,
Carl-Ivar S., hovrättspresident (fr.o.m. den 5 maj 1977) Wallroth, Bengt,
överste av I. graden (fr.o.m. den 5 maj 1977)

Experter:
Blomberg, E. Gunnar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 13 juni 1977) Fernqvist, Dan
E. L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sekreterare:
Fernqvist, Dan E. L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 april 1977 t.o.m. den
31 maj 1979) Jonasson, Hans-Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Lokal;
Birger Jarls torg 5, tel. 20 57 14 (Thyresson). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm. Göta hovrätt, Hovrättstorgel, Box 422,
551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (Jonasson)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 12.

Kommittén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt hafl
överläggningar med olika myndigheler och andra som berörs av kommitténs arbete.

Ordföranden
och en av experterna har företagit en studieresa till Danmark och har deltagit
i åttonde kongressen med International Society for Military Law and the Law of
War i Ankara, Turkiet.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Ju;34 Skr
1979/80:103 40

34.
Vttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny
yttrandefrihetsgrundlag:

Ordförande;
Schöier, Hans E., chefredaktör

Ledamöter;
Ehnmark, Anders

Fiskesjö,
Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Ljunggren, Anders,
förbundsordförande Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur.
stud., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Eklundh, Claes G. B., rättschef Holmberg, Erik G., hovrättslagman Vallinder,
Torbjörn, universitetslektor

Expert;
Lundahl, Per C. I., Fil. mag. (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Sekreterare:
Behrman, Carl, rådman

Bitr.
sekreterare; Påhlman, Anders T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal:
Katrineholms tingsrätt, Storgatan 25, 641 00 Katrineholm, tel. 0150/163 30
(Behrman), Birger Jarls torg 5, tel. 20 55 23 (Påhlman). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 16.

Utredningen
har den 24 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad
yUrandefrihet.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden samt haft
överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har tio sammanträden hållits med ordföranden och
de sakkunniga.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju;36

35.
Allmänna advokatbyråkommittén (Ju 1977:11) (ABK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över systemet med
allmänna advokatbyråer m.m.;

Ordförande:
Pelri, Carl Axel H., statsråd (t.o.m. den 26 september 1979)

Ledamöter:
Johansson, N. Bertil M., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 26
seplember 1979)

Karlsson,
Torsten A., metallarbetare, led. av riksdagen (t.o.m. den 26 september 1979)

Körlof,
Björn H. B., departementssekreterare, led. av riksdagen (l.o.m. den 26
september 1979)

Experter:
Brandelius, Gunnel, assislent (l.o.m. den 26 september 1979) Bäckström,
Jan-Åke, avdelningsdirektör (t.o.m. den 26 september 1979)

Fresk,
Svante, advokat (t.o.m. den 26 september 1979) Fälth, J. Harald Ö.,
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 26 september 1979)

Hastad,
Torgny, bitr. professor (t.o.m. den 26 september 1979) Kildén, Gunnar, advokat
(t.o.m. den 26 september 1979)

Sekreterare:
Stenstad, Barbro, försäkringsrättsassessor (t.o.m. den 16 september 1979)

Direktiven
för kommiuén, se 1978 års kommiUéberäUelsedel II Ju 14.

Kommittén
har under tiden november 1978 - september 1979 hållit älta sammanträden.

Kommittén
har den 20 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:68) De allmänna
advokatbyråerna.

Uppdraget
är därmed slutfört.

36.
Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för aU se över bestämmelserna
om tomträttsavgäld m.m.:

Ordförande:
Scherman, Kari Gustaf, sjukhusdirektör

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ju; 36 Skr 1979/80:103 42

Ledamöier;
Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot Göransson, Bengt, kommunalråd
Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Olsson, Kari-Erik T,
lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Persson, S. Erik, universitetslektor
Persson, H. Magnus W., led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., statssekreterare

Sakkunniga;
Brunfelter, Ulf, direkiör Fridell, G. Ingvar, direktör Ridderstrand-Linderolh,
E. Inger A., stadsjurist Romson, Rolf, direktör Svensson, S. I. R. Erik,
förbundsordförande

Experter;
Hall, A. Bertil, fastighetsråd Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor

Sekrelerare;

Eliasson,
Bengt E,, hovrättsassessor

Lokal;
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 35 67 (sekreleraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 15.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

37.
Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 och den 7 december 1978 med
uppdrag alt utreda frågor om konsumenlköp:

Ordförande:

Knutsson,
P, Anders, justilieråd (fr,o,m, den 15 januari 1979)

Särskild
utredare: Knutsson, P, Anders, justitieråd (fr,o.m, den 1 september 1977 t.o.m.
den 14 januari 1979)

Ledamöter:
Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
januari 1979)

s. 43 Kontrollera mot PDF

43 Kommittéer; Juslitiedepariemenlet Ju; 38

Lewén-Eliasson,
Anna Lisa, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 januari 1979)

Sakkunniga;

Beck-Friis,
Jörgen Å. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Bergström,
Knut-Elis, direkiör (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Broomé,
N. G. Bo, iL rättschef (fr.o.m. den 27 september 1977 l.o.m.

den
29 augusti 1979)

Edling,
N. Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m.

den
27 september 1977)

Fyrberg,
Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 27 seplember 1977 l.o.m. den

14januari
1979)

Hillbom,
Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 27 september 1977)

Hjalmarsson,
H. Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 27

september
1977)

Holm,
A. Ernst Olaf, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 januari 1979)

Persson,
Gustav E., direkiör (fr.o.m. den 27 seplember 1977)

Sundquisl,
A. Åke, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Wiberg,
G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Expert;
Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 seplember 1977)

Sekreterare:
Adolfsson, Marianne, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Bitr.
sekreterare; Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den I maj 1979)

Lokal;
Birger Jaris torg 5, lel. 20 35 44 (Adolfsson), 20 14 II (Olsson),
Postadress; Justiliedeparlementet, 103 33 Siockholm

Direkliven
för ulredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II Ju 17, Tilläggsdirektiv,
se 1980 års kommiuéberäuelse del II Ju I.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningens
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

38.
Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 augusti 1977 med uppdrag att utreda
frågor om dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.:

s. 44 Kontrollera mot PDF

Ju:38 Skr 1979/80:103 44

Särskild
utredare; Mangård, Nils, hovrättsråd, ordförande
i allmänna reklamalionsnämnden (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. 30
juni 1979)

Experter;
Gillenius, Leif, advokatfiskal (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 30 juni
1979)

Henriques,
Bertil, advokat (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Modigh,
Pontus, direktör (fr.o.m. den 25 november 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Sekreterare;
Melin, P. Torgil H., hovräUsassessor(fr.o,m. den 1 oklober 1977 l.o.m. den 30
juni 1979)

Direktiven
för ulredningen, se 1978 års kommitléberättelse del II Ju 20

Utredningen
har under tiden november 1978 - april 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen
har den 13 juni 1979 avgetl promemorian (Ds Ju 1979:11) Dödsbodelägares ansvar
för avlidens skulder m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

39.
Utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag atl uireda
frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar;

Särskild
utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen
(fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga;
Carlhammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Gustafsson, Kerstin M.,
förbundsjurist (fr.o.m, den 17 oktober 1977) Halén, E, Torsten,
avdelningsdirektör (fr,o.m. den 28 oktober 1977) Karlsson, Karl Gustav A.,
ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Ljung, Bengt, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nilsson, Ulf, förbundsjurist (fr.o.m. den 17
oktober 1977) Nyrén, Einar, byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Swan,
Brita, rådman (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

s. 45 Kontrollera mot PDF

45 Kommittéer: Justitiedepartementet Ju;40

Wallerius,
Olof, ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Öhman, Bengt, civilingenjör
(fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experler;
Holmsirand, N. G. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)
Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 oklober 1977)

Sekreterare;
Trilsson, Rolf G. K., hovrättsassessor (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal;
Departementens utredningsavdelning, Väsiergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, lel,
växel 040/749 50 (sekreleraren)

Direkliven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju21.

Ulredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanlräden samt haft
överläggningar med organisationer, näringsliv och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

40. Sjölagsutredningen (Ju 1977:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I december 1977 med uppdrag att se över
sjölagen;

Ordförande;
Blom, K.A. Birgitta, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1977)

Ledamöter;
Hagberg, Lennart, advokat (fr.o.m. den 5 december 1977) Hedborg, Per Erik,
direktör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunnig;
Grönfors, Kurt G. W., professor (fr.o.m. den 22 december 1977)

Experler;
Bergfelt, K. Lennart, kanslichef (fr.o.m. den 22 december 1977) Edling, N.
Axel, ställföreträdande konsumentombudsman (fr.o.m. den 22 december 1977)

Sekreterare;
Hellbacher, Ulf H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 12 47 (sekreteraren). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ju:
40 Skr 1979/80:103 46

Direktiven
för ulredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 23.

Utredningen
har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit fyra sammanträden.
Därutöver har ulredningens ordförande saml företrädare för utredningen
deltagit i tre sammanlräden med representanter för motsvarande utredningar i
övriga nordiska länder.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

41.
Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandet I vissa disciplinärenden m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att se över
förfarandet i vissa disciplinärenden m.m.;

Ordförande;
Sjöberg, K. G. Magnus, riksåklagare (fr.o.m. den 22 december 1977 t.o.m. den 5
oktober 1979)

Ledamöter:
Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december
1977 t.o.m. den 5 oktober 1979)

André,
Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1977 t.o.m. den 5
oktober 1979)

Experter:
Ekman, Rolf G. E., ombudsman (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oktober
1979)

Erlandsson,
Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 15 juni 1978 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Håkansson,
Sven-Olof H., överåklagare (fr.o.m. den 7 mars 1978 t.o.m. den 5 oktober 1979)

Olsson,
Sten G., stiftssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oklober 1979)

Åhnberg,
Lars, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978 t.o.m. den 5 oklober 1979)

Sekreterare;
Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1978 l.o.m. den 30
november 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju I.

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju:43

Ulredningen
har den 3 oklober 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:71) Handläggningen
av anmälningar mol polispersonal. Uppdragel är därmed slutfört.

42. 1978 års vallagskommitté (Ju 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för alt göra en översyn av
vallagen;

Ordförande;

Nordin,
Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 januari 1978)

Ledamöter;
Eriksson, Erik, sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1978) Karlsson, Ronny, ombudsman
(fr.o.m. den 3 januari 1978) Mossberg, K. Holger, Ld. led. av riksdagen
(fr.o.m. den 3 januari 1978) Pettersson, Lars, organisationssekreterare
(fr.o.m. den 3 januari 1978) Schultz, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 3 januari
1978) Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3
januari 1978)

Sekreterare:
Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 56 23 (sekreteraren). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direkliven
för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 2.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden saml haft
överläggningar med olika myndigheler, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

43.
Utredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspressannonsering m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att se över frågan om
vidgad ortspressannonsering m.m.;

Särskild
utredare: Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 5 januari 1978
t.o.m. den 16 november 1979)

s. 48 Kontrollera mot PDF

Ju:43 Skr 1979/80:103 48

Sakkunniga;

Berg,
Ulf G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 januari 1978 l.o.m. den 16

november
1979)

Bräde,
James, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m.

den
16 november 1979)

Engström,
Johan, direktör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m. den 16

november
1979)

Fälth,
J. Harald B., kammarrättsriskal (fr.o.m. den I seplember 1978

l.o.m.
den 16 november 1979)

Östlund,
Sverker S. H., redaktör (fr.o.m. den 5 januari 1978 t.o.m. den

16
november 1979)

Sekrelerare:
Fallenius, Lars E. G., försäkringsrältsråd (fr.o.m. den 16 januari 1978 l.o.m.
den 16 november 1979)

Direkliven
för ulredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 3.

Ulredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Ulredningen
har den 12 november 1979 avgetl betänkandet (Ds Ju 1979:16)
Kungörelseannonsering - men till vilket pris?

Uppdraget
är därmed slutfört.

44.
LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för all göra en ulvärdering av
tillämpningen av lagen (1973:558) om tillfälligt omhänderlagande och lagen
(1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.;

Särskild
utredare: Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14
mars 1978)

Experter;
Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Lindh, Ove M. L,
statssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1978) Magnusson, Nils, departementsråd
(fr.o.m. den 16 maj 1978)

Sekrelerare:
Orton, Frank L. B., hovrättsHskal (fr.o.m. den 15 maj 1978)

Lokal;
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

s. 49 Kontrollera mot PDF

49 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju;45

Direkliven
för utredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden samt hafl
överläggningar med olika myndigheler, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbele.

Ulredningen
beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

45.
Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978;

Ordförande;
Bjurel, A. Bertil E., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den
28 februari 1979)

Ledamöter:
Brohult, Sven F. A., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 l.o.m. den 28
februari 1979)

Höök,
Erik S. V., professor (fr.o.m. den 25 november 1978 l.o.m. den 28 februari
1979)

Lehman,
Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den II april 1978 t.o.m. den 28
februari 1979)

Lindbeck,
C. Assar E., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Ramström,
Dick O., professor (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

af
Trolle, Ulf, professor (fr.o.m. den II april 1978 t.o.m. den 28
februari 1979)

Westerberg,
K. Arne R., verkst. direktör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 28 februari
1979)

Wickman,
H. Krister, Ld. riksbankschef, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 april 1978
t.o.m. den 28 februari 1979)

Expert:
Borg, L.Göran, professor (fr.o.m. den Ijuli 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Huvudsekreterare:
Dahlgren, Lars M. T, direkiör (fr.o.m. den 11 april 1978 t.o.m. den 31 mars
1979)

Bitr.
sekreterare: Juås, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 22 maj t.o.m. den 30
november 1978) Delegationen har den 6 mars 1979 avgett betänkandet (Ds Ju
1979:1)

Vägar
till ökad välfärd.

Uppdraget
är därmed slutfört.

4 Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

Ju; 46 Skr 1979/80:103 50

46. Fyndlagstiftningsutredningen
(Ju 1978:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för atl uireda frågor
angående lagstiftningen om hittegods saml om bärgning och .sjöfynd;

Särskild
uiredare; Mejegård, O. Sigvard W., hovrältslagman (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Sakkunniga;
Gustafsson, Lars-OIoL tullinspektör (fr.o.m. den 14 juni t.o.m. den 30 augusli
1978)

Jonsson,
Bengt Å., polisintendent (fr.o.m. den 14 juni 1978) Wennerström, E. Allan,
byrådirektör (fr.o.m. den 12 september 1978)

Expert;
Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m den 14 juni 1978)

Sekrelerare:
Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 31 74 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direkliven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbele under är 1980.

47. Tvångsmedelskommittén
(Ju 1978:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att se över
tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m.m.:

Ordförande:
Wennergren, C. Bertil O., lagman (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Ledamöter:
Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni
1978)

Andrén,
Margareta, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 november 1978)

Cederqvist,
S. Wivi-Anne, arbetsförmedlare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni 1978)

Junzell,
Sven H., advokat (fr.o.m. den 29 juni 1978) Klöver, A. Helge M., järnvägsexpeditör,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 juni 1978)

s. 51 Kontrollera mot PDF

51 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju;48

Sakkunniga:
Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 18 september 1979)

Björne,
B. Gunnar, regeringsråd (fr.o.m. den 7 mars l.o.m, den 17 september 1979)

Lambe,
Bengt R., departementsråd (fr,o.m. den 7 mars 1979) Nilsson, Sam,
programdirektör (fr.o.m. den 7 mars 1979) Nord, Karl-Erik, skattedireklör
(fr.o.m. den 7 mars 1979) Rabenius, Lars-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 7 mars
1979) Rosengren, Lars, advokat (fr.o.m. den 7 mars 1979) Waldau, Ulf,
avdelningschef (fr.o.m. den 7 mars 1979) Wikström, K. Arne, byråchef (fr.o.m.
den 7 mars 1979)

Sekreterare:
Helin, G. Sigvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 oktober 1978)

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommittén
avser att under år 1980 avge ett delbetänkande med förslag till
tvångsmedelslag.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

48.
BRÅ-utredningen (Ju 1978:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för aU göra en översyn av brottsförebyggande
rådel:

Ordförande:
Nyman, Erik O., justitieråd (fr.o.m. den 21 juli 1978)

Ledamöter:
Köriof, Björn H. B., departementssekreterare, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 19 november 1979)

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli 1978) Winberg, S.
Håkan, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juli 1978 t.o.m. den 12
oktober 1979)

Sekreterare:
von Greyerz, Christina A. M., byrådirektör (fr.o.m. den 27 november 1978)

s. 52 Kontrollera mot PDF

Ju;48 Skr 1979/80:103 52

Bitr.
sekreterare; Fallenius, Ann Marie, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979
t.o.m. den 20 januari 1980)

Lokal;
Birger Jarls torg 5, lel. 20 47 80 (sekreterarna). Postadress;
Juslitiedepartementel, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 10.

Utredningen
har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sill arbele under år 1980.

49.
Miljöskadeutredningen (Ju 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågor
om skadestånd vid miljöskador;

Särskild
utredare: Benglsson, T. Bertil, justitieråd (fr.o.m. den 28 september 1978)

Sakkunniga;
Beckman, Lars K. A. G., departementsråd (fr.o.m. den 28 september 1978)

Freivalds,
Laila, byråchef (fr.o.m. den 28 september 1978) Helmerson, Bo I. H., direktör
(fr.o.m. den 28 september 1978) Kardell, J. Arne, hovräiisassessor (fr.o.m. den
28 september 1978) Pontén, Erik J., rådman (fr.o.m. den 28 seplember 1978)
Strömbäck, Erland H. D. D;son, direktör (fr.o.m. den 28 september 1978)

Experter:
Edstam, Lars, chefsombudsman (fr.o.m. den 15 december 1978) Lindgren, J.
Gunnar, jur. kand. (fr.o.m. den 11 september 1979) Ullman, Harald C. G.,
ombudsman (fr.o.m. den 15 december 1978)

Sekreterare:
Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 14 11 (sekreteraren). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II Ju 9.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju:51

50.
Förvaltningsrättsutredningen (Ju 1978:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 med uppdrag alt utreda
frågan om översyn av förvaltningslagen m.m.:

Ordförande;
Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fr.o.m. den 23 november 1978)

Ledamöter:
Gustafsson, Stig G., förbundsjurisl, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m.
den 23 november 1978)

Lindquisl,
Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 november 1978)

Sakkunniga:
Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 januari t.o.m. den 15 maj
1979) Palm, R. Elisabeth, statssekreterare (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Sekreterare:
Björnberg, Kjell E.,hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Bitr.
sekreterare: Fribergh, B. Erik R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 maj 1979)

Lokal:
Departementens kommittéer, Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Ju II.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

51.
Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 oktober 1978 för att se över
kommissionslagen m.m.;

Ordförande;
Grönfors, Kurt G. W,, professor (fr.o.m. den 15 december 1978)

Ledamöter:
Ollen, R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december
1978) Olsson, Stig E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1978)

s. 54 Kontrollera mot PDF

Ju;51 Skr 1979/80:103 54

Sakkunniga;
Carlhammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 11 september 1979) Gustafsson, Kerstin
M., förbundsjurist (fr.o.m. den 8 februari 1979) Herrlin, Hans, direkiör
(fr.o.m. den IO januari 1979) Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den
10 januari 1979) Lindahl, Lars O. H., direkiör (fr.o.m. den 10 januari 1979)
Löfberg, Christer, förbundsdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1979) Neuman, Gun,
jur. kand. (fr.o.m. den 8 februari 1979 t.o.m. den 10 seplember 1979)
Söderlund, Herbert, advokat (fr.o.m. den 10 januari 1979)

Expert;
Nyström, Jan-Åke, jur.kand. (fr.o.m. den 26 november 1979)

Sekreterare;
Josefson, S. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Ju 13.

Kommittén
har under tiden januari - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Kommitténs
sekreterare var i juni 1979 närvarande vid UNIDROITs diplomatkonferens i
Bukarest rörande enhetlig lagstiftning om handelsagenter m.fl. mellanman.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

52.
Viteskommittén (Ju 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att utreda
frågan om straffrättslig kompensation vid bortfallet av förvandlingsstraffel
och att göra en översyn av vitesinstitutet:

Ordförande:

Löfmarck,
Madeleine, docent (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Ledamöter:
Pettersson, Hans A., kranmaskinist, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 januari
1979)

Tilländer,
Ulla B., ämneslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 januari 1979)

s. 55 Kontrollera mot PDF

55 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 53

Expert:
Lavin, H. S. Rune, professor (fr.o.m. den 17 september 1979)

Sekrelerare;

Kinberg,
Anders U., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal:
Birger Jarls torg 7, tel. 20 90 17 (sekreteraren). Postadress; Justitiedepartementet,
103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Ju 12.

Kommiitén
har under tiden mars - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommiitén
beräknas i början av år 1980 avge delbetänkande beträffande frågan om
straffrättslig kompensation vid bortfallet av förvandlingsstraffet.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

53.
Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda
frågor angående panträttsreglerna i fastighets-, sjö-och lufträtten:

Särskild
utredare: Conradi, Erland G. F., Ld. justitieråd (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Sakkunniga:
Ackermark, Sixten, jur. kand. (fr.o.m. den 12 mars 1979) Balk-Möller, Stig,
chefsjurist (fr.o.m. den 12 mars 1979) Bruzelius, Krister, jur. kand. (fr.o.m.
den 12 mars 1979) Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd (fr.o.m. den 29 mars 1979)
Kärrberg, Stig, bankdirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Rönnberg, Mats,
direktör (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Sekreterare:
Qwist, Lars S. E., revisionssekreterare (fr.o.m. den I april 1979)

Lokal:
Birger Jaris torg 7, tel. 20 94 39 (Conradi), 20 90 74 (Qwist). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Ju:54 Skr
1979/80:103 56

54.
Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 med uppdrag att utreda
frågor rörande patenlprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten:

Särskild
utredare; Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga;
Andersson, Andy, patentingenjör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Engström, Fritz,
advokat (fr.o.m. den 5 mars 1979) Geijer, Lennart, Ld. statsråd (fr.o.m. den 5
mars 1979) Grunden, Örjan, advokat (fr.o.m. den 5 mars 1979) Kransell, Arne,
civilingenjör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Uggla, Claé's A., patenträttsråd
(fr.o.m. den 5 mars 1979) Westlander, Olle, rådman (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Experter:
Arvidsson, Solveig M., byrådirektör (fr.o.m. den 12 juli 1979) Törnroth,
Lennarth, patenträttsråd (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare:

Kvillner,
Bo E. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal;
Birger Jarls torg 7, tel. 20 90 38 (sekreteraren). Postadress:
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen
har under tiden april - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

55.
Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda vissa frågor om
fängelse och kriminalvård i anstalt:

Ordförande:
Cosmo, Carl-Johan, hovrättslagman (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Ledamöter;
Klöver, A. Helge, järnvägsexpeditör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj
1979)

Littmarck,
Blenda M. V., led. av riksdagen/m (fr.o.m. den 16 maj 1979)

s. 57 Kontrollera mot PDF

57 Kommittéer:
Justitiedepartementet Ju; 56

Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen
ffr.o.m. den 16*

maj 1979)

Nilsson, Jan, pol. mag. (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Winqvist, Kay-Vilhelm, fil. kand. (fr.o.m. den 16 maj
1979)

Sakkunniga; Aspelin, L. B. Erland, hovrättsråd (fr.o.m.
den 18 juni 1979) Martinsson, Bo N. O., generaldirektör Ld. led. av riksdagen
(fr.o.m. den ISjuni 1979)

Experter; Brorsson, Kent, jur. kand. (fr.o.m. den 22
oklober 1979) Engström, B. Gunnar, kriminal vårdsdireklör (fr.o.m. den ISjuni
1979) Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen
(fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Karlsson, K. Harry, anstaltsdirektör (fr.o.m. den 22
oklober 1979) Kiihlhorn, Eckarl, byråchef (fr.o.m. den ISjuni 1979) Victor,
Dag, jur. dr (fr.o.m. den 7 seplember 1979) Walander, Håkan I., ombudsman
(fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Sekreterare; Lundqvist, Axel G. B., hovrättsassessor
(fr.o.m. den 28 maj 1979)

Bitr. sekreterare: Borgeke, C. Martin, hovrättsfiskal
(fr.o.m. den I oktober 1979 t.o.m. den 31 mars 1980)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47,
Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreterarna)

Direktiven för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse
del II Ju 6.

Kommittén har under liden augusti - oktober 1979 hållit
elt sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som
berörs av kommitténs arbete. Företrädare för kommittén har i september 1979
besökt Danmark för överläggningar med olika danska myndigheter.

Kommittén avser att i början av är 1980 avge ett
delbetänkande om minimitiden för fängelsestrafL

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela är 1980.

56. Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 mars
1979 för au pröva vissa frägor om kriminalvård i frihet m.m.;

s. 58 Kontrollera mot PDF

Ju;56 Skr 1979/80:103 58

Ordförande:

Börjeson,
C. Olof A., lagman (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Ledamöter:
Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1979)
Johnsson, Ella L, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979) Lindquisl,
Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979) Petersson, Hans
E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 maj 1979)

Sakkunnig;
Fischier, Sven, G. O. M., tjL överdirektör (fr.o.m. den ISjuni 1979)

Experter:
Bishop, Norman, byråchef (fr.o.m. den ISjuni 1979) Meethz, Lennart,
skyddskonsulent (fr.o.m. den 18 juni 1979) Berntson, Eskil, skyddskonsulent
(fr.o.m. den 30 oktober 1979) Farm, Ingemar, utredningssekreterare (fr.o.m. den
30 oktober 1979) Gustafsson, Stig G., förbundsjurisl, Ld. ers. för led. av
riksdagen (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Sandström, Annika, jur. kand. (fr.o.m.
den 30 oktober 1979J

Sekreterare:
Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1979)

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göleborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 7.

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

57.
Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979 för planering och uppföljning
av försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har
begått brott:

Ordförande:
Börjeson, C. Olof A., lagman (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter:
Johnsson, Ella I., led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusli 1979)

s. 59 Kontrollera mot PDF

59 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju; 58

Lindquisl,
Inger G., rådman led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti

1979)

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusli

1979)

Petersson,
Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15

augusti
1979)

Öhrsvik,
Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti

1979)

Experter:
Burman, Egon, bitr. socialdirektör (fr.o.m. den den 19 november 1979) Olsson,
Orvar, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979) Östman, Olle,
medicinalråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Sekreterare;
Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 8.

Delegationen
har under tiden seplember - oktober 1979 hållit elt sammanträde.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år I9S0.

58.
Kommittén (Ju 1979:07) för utredning av den fortsatta
fastighetsdataverksamheten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979:

Ordförande:
Freese, Jan P. G. H;son, generaldirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Ledamöter:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16
augusti 1979)

Landberg,
Maj-Lis H. A., kassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Nilsson,
Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Turesson,
Bo, civilingenjör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)
Österdahl, Sven Otto, byrådirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

s. 60 Kontrollera mot PDF

Ju;58 Skr 1979/80:103 60

Sakkunnig:
Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 september 1979)

Sekrelerare;
Persson, Gert 1. E., planeringsdirektör (fr.o.m. den 27 augusti 1979)

Bitr.
sekrelerare; Isoz, N. G. Henning, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december
1979)

Lokal:
Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79
80 (sekreterarna)

Direktiven
för kommillén, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 9.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 hållit tvä sammanlräden. Däruiöver har
konlakler tagits med myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommitténs
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

59. Kommittén (Ju 1979:08) om marknadsanpassad
arbetsersättning till intagna i kriminaivårdsanstalter m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Ordförande;
Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september
1979)

Ledamöter:
Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
september 1979)

Blom,
S. T. Lennart, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1979) Exner, Lahja,
beklädnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I september 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 10.

60.
Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemligheter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om
skyddet för företagshemligheter m.m.:

Särskild
utredare: Roos, Carl Martin, professor (fr.o.m. den 12 september 1979)

s. 61 Kontrollera mot PDF

61 Kommittéer; Justitiedepartementet Ju;62

Sakkunniga;
Eklöf, Bo E., direkiör (fr.o.m. den 12 seplember 1979) Eriksson, Kurt, jur.
kand. (fr.o.m. den 12 seplember 1979) Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m.
den 12 september 1979) Holgersson, K. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12
seplember 1979)

Schirren,
Nils, förbundsjurist (fr.o.m. den 12 september 1979) Öhman, Toivo,
förbundsjurist (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare;
Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1979)

Lokal:
Birger Jarls torg 5, tel. 20 49 19 (sekreteraren). Postadress;
Justitiedepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommitléberättelse del 11 Ju 11.

Utredningen
har under oktober 1979 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas
pågå under hela är 1980.

61.
Utredningen (Ju 1979:10) om internationella faderskapsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979 för att utreda de
internationella faderskapsfrågorna:

Särskild
utredare: Pålsson, N. D. Lennart, professor (fr.o.m. den 16 november 1979

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 12.

62.
Kommittén (Ju 1979:11) med uppdrag att se över
fastighetsbildningslagstiftningen

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 15 november 1979;

Ordförande;
Landahl, E. Tore, hovrättspresident (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare;
Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokall
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Ju 15.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Jui63 Skr 1979/801103 62

63.
Utredningen (Ju 1979:12) med uppdrag att se över valkretsindelningen vid
riksdagsval i Malmöhus län

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 november I979i

Särskild
uiredarei

Hjelmqwist,
Kari-GustaL lagman (fr.o.m. den I december 1979)

Expert:
Buregren, Torsten, Ld. byråchef (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare:
Heckscher, Sten, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II Ju 14.

64.
Kommittén (Ju 1973:13) om ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 december 1979:

Ordförande:

Ljungar,
Jan, Ld. justilieråd Ledamöter m.fi. ej utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommiUéberäUelsedel II Ju 13.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63 Kommittéer; Utrikesdepartementet UD: 1

Utrikesdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 3
och 4

1.
Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i
krig

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla folkrättens
regler om humanitet i krig;

Ordförande;
Blix, Hans M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Ledamöter;
Blomqvist, Gunnar, huvudavdelningschef (fr.o.m. den 16 februari 1979)

Hellström,
Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Hirdman, H. Sven, statssekreterare
(fr.o.m. den 9 november 1979) Lindblad, Hans B., redaktör, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 3 november 1976)

Nilsson,
Bengt G., departementsråd (fr.o.m. den 3 november 1976) Nordbeck, S. E. Gunnar,
Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976 l.o.m. den 15 februari 1979)

Petri,
Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 16 februari t.o.m. den 8 november
1979)

Skala,
Björn, departementsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Skarsledt, Cari-lvar S.,
rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974 t.o.m. den 15 februari 1979) Wulff, Torgil
H:son, kommendör av 1. graden

Experter;
Anderberg, Bengt G., major (fr.o.m. den 29 augusli 1977) Janzon, Bo, förste
forskningsingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Johnson, Bo F.,
folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 16 december 1976) Prawitz, Jan, laborator

Rybeck,
Bo, förste marinläkare (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Sandström, Anders G.,
ambassadör (fr.o.m. den 6 juni 1977)

Sekreterare:
Bring, Ove, jur. dr (fr.o.m. den 20 april 1976)

s. 64 Kontrollera mot PDF

UDil Skr I979/8O1IO3 64

Lokall
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg I, Box I6I2I, 103 23 Siockholm, tel.
växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegalionen, se 1973 års riksdagsberätlelse UD 5.

Delegationen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden. Däruiöver
har åtla sammanlräden hållits med en särskild arbelsgrupp för frågan om exlreml
inhumana vapen.

Delegaiionens
arbele beräknas pägä under hela är 1980.

2.
Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa
ulvecklingen på nedrustningsomrädet saml utarbeta förslag till Sveriges
agerande i olika aktuella nedrustningsfrågori

Ordförande
I Thorsson, Inga M., statssekreterare, Ld. led. av riksdagen

Ledamoten
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Eckerberg, C. Lennart,
ambassadör (fr.o.m. den 13 augusti 1979) Ericson, Sture T., redaktör, led. av
riksdagen HirdmaiL Sven, statssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1979) Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen Lidgard, Curt S. H., ambassadör (fr.o.m. den 11
juli 1978) Nordbeck, S. E. Gunnar, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 13 januari
1977 t.o.m. den 15 februari 1979)

Petri,
Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1978 t.o.m. den 28
oktober 1979)

Sandström,
Anders G., ambassadör (fr.o.m. den 6 juni 1977 t.o.m. den 30 september 1979)

Skala,
Björn, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1979) Sundberg, Ingrid E., fil.
kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Thyberg,
O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 12 augusti 1979)
Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experten
Björeman, Carl E., överste av I.
graden (fr.o.m. den I oktober 1978)
Cars, Hans Christian, iL kansliråd (fr.o.m. den 31 augusti 1978) Dahlén, Per
Olof (Olle) R., ambassadör Dahlman, S. Ola, laborator Ericsson, Ulf A.,
minister

s. 65 Kontrollera mot PDF

65 Kommiltéen Utrikesdepartementet UDi3

Johnson,
Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den IS januari 1977)

Jonsson,
Lars O., departementssekreterare (fr.o.m. den I december

1978)

Lind,
Johan H., departementssekreterare

Lundin,
S. Johan, forskningschef

Norberg,
Lars R., försie ambassadsekrelerare (fr.o.m. den 13 januari

1977)

Prawitz,
Jan, laborator

Skala,
Björn, departementsråd (fr.o.m. den IO oktober 1977 l.o.m. den

30
september 1979)

Strömbäck,
Stig, kommendör (fr.o.m. den I oktober 1978)

Sekreterare
I Hyltenius, Carl-Magnus, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 juli 1978)

Lokall
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg I, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel.
växel 763 10 00

Direktiven
för delegationen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II UD 1,

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela är 1980,

3. Kommittén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna
inför FN :s konferens om vetenskap och teknik för utveckling

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att svara för de
svenska förberedelserna inför FN is konferens om vetenskap och teknik för
utvecklingi

Ordförande
I Blix, Hans M., statssekreterare (fr,o,m. den 18 oktober 1978) Ullsten, S. K.
Olof (Ola), utrikesminister, led. av riksdagen (t.o.m. den 16 oktober 1978)

Ledamoten
Andersson, Curt, civilingenjör

Andersson,
Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1977) Anell, Lars E. R.,
departementsråd Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen von Bahr,
Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1979) Cavallin, Jens,
departementssekreterare Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen

-S Riksdagen 1979/80 1 sand. Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

UD; 3 Skr 1979/80:103 66

Ericsson,
Gösta, avdelningschef

Hambraeus,
Gunnar A., professor

Keltis,
Pär, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Knutsson,
Karl Eric, professor

Landberg,
Hans W., docent

Lindahl-Kiessling,
Kerstin M., professor

Martin-Löf,
C. Johan E., civilingenjör

Möller,
S. A. Birger, universitetslektor

Odhnoff,
Jan E., förbundsekonom

Rydén,
H. Rune O., fil. lic, led. av riksdagen

Tandberg,
Olle G., fil. lic.

Teikmans,
André, tekn. dr (t.o.m. den 31 mars 1979)

Wångby,
Erik, ombudsman

Zachrisson,
Bertil J., led. av riksdagen

Sekreterare;
Skala, Björn, departementsråd (fr.o.m. den 15 juli 1978)

Bitr.
sekreterare: Båge, Lennart, departementssekreterare

Kommiuén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Uppdraget
är slutfört.

4.
Utredningen (UD 1978:01) om formerna för stifteisen Stockholms internationella
fredsforskningsinstituts (SIPRI) framtida verksamhet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 maj 1978 med uppdrag aU utreda frågan om
formerna för SIPRLs framtida verksamhet;

Särskild
utredarei Andersson, Sven O. M., Ld. led. av riksdagen/s (fr.o.m.
den I september 1978)

Sakkunnigai
Carlson, S. Svante, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1978) Hirdman,
H. Sven, statssekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Experten
Francke, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Larsson, Nils,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978) Nitzelius, Tor, ombudsman
(fr.o.m. den 25 september 1978) Waahler, Bengt, departementsråd (fr.o.m. den I
december 1978)

s. 67 Kontrollera mot PDF

(fj Kommittéeri Utrikesdepartementet UDiS

Sekrelerarei
Sahlin, Michael, kanslisekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Direkliven
för ulredningen, se 1979 års kommitléberättelse del 11 UD 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - 1979 hållit 15 sammanlräden.

Lllredningen
har den 18 oktober 1979 avgetl betänkandet (Ds UD 1979il) Stockholms
Internationella Fredsforskningsinstitut (SIPRI)i Organisation och
verksamhetsformer.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
Utredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentationen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om hur de resurser som utrikesförvaltningen disponerar bäst bör utnyttjas saml
avge förslag härom liksom om möjliga rationaliseringsålgärder I

Särskild
uiredarei Engblom, Göran, ambassadör (fno.m. den 2 oktober 1978)

Sakkunnigai
Bothén, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Kjellén,
Bo, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1978) Lindståhl, Mårten, kansliråd
(fr.o.m. den 1 november 1978) Montelius, Jan-Christian, expeditionschef
(fr.o.m. den I november 1978)

Experten
Andersson, Karl-Erik, generalkonsul (fr.o.m, den 1 november 1978) Bergman,
Agneta, byråassistent (fr,o,m. den 1 november 1978) Björkman, Rune,
byråassistent (fr,o.m. den 1 november 1978) Djurberg, Maj,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Ekdahl,
Lennart, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 november 1978) Göransson, Bo,
avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1978) Hallström, Maj,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Liljegren,
Henrik, departementsråd (fr.o.m. den I november 1979) Malmsten, Cecilia,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979) Öländer, Anders,
kansliråd (fr.o.m. den I november 1978)

s. 68 Kontrollera mot PDF

UD; 5 Skr 1979/80:103 68

af
Sillen, Jan, ambassadör (fr.o.m. den I november 1978)

Sternby,
Björn, departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1978)

Tallroth,
Tore, ambassadör (fr.o.m. den I november 1978)

Wiik,
Curt, departementsråd (fr.o.m. den I november 1978)

Årefeldl,
Ann, assistent (fr.o.m. den I november 1978)

Sekrelerare;
Amnéus, Henrik, ambassadråd (fr.o.m. den 25 september 1978)

Lokal;
Utrikesdepartementet, Tysta Marigången 2., tel. växel 763 10 00. Postadress;
Box 16121, 103 23 Siockholm

Direkliven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II UD 2.

Utredningen
har under liden november 1978 - november 1979 hållit sju sammanträden.
Därutöver har överläggningar ägt rum med myndigheter, organisationer, företag
och enskilda som berörs av utredningens arbete. En till utredningen knuten
interdepartemental samrädsgrupp har sammanträtt en gäng.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6. Kommittén (UD 1979:01) för att förbereda 1981 års
konferens om nya och fömybara energikällor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 juni 1979 för atl organisera
förberedelserna för svenskt vidkommande;

Ordförande
I Tham, Carl, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Vice
ordförandei Crafoord, Carl-George, bitr. kabinettsekreterare (fr.o.m.
den 29 augusti 1979)

Ledamöter:
Assarsson, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Bildt,
Carl, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Edqvist,
Olle, tekn. dr (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Hjorth, Lars, departementsråd
(fr.o.m. den 29 augusti 1979) Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

s. 69 Kontrollera mot PDF

69 Kommittéeri Utrikesdepartementet UDi7

Johanson,
Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti

1979)

Johansson,
Olof, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusli

1979)

Kettis,
Pär, departementsråd (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Kjellén,
Bo, departementsråd (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Kristoferson,
Lars, fil. dr (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Narfström,
Petter, överingenjör (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Nordbäck,
Magnus, kansliråd (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Rey,
Lars, verkst. ledamot (fr.o.m. den 29 augusli 1979)

Söderkvist,
Oswald, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Ullenhag,
Jörgen, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Wennerberg,
Sigfrid, verkst. ledamot (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Sekrelerarei
Ringborg, Mats, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Bitr.
sekrelerarei Beijer, Bruno, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti
1979)

Lokall
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 161 21, 103 23
Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
hade den 1 november 1979 ännu inte haft sitt första sammanträde.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

7.
Utredningen (UD 1979:02) om utbildningsbehovet för det svenska framtida
utvecklingssamarbetet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979i

Särskild
utredarei Bergman, Olov, docent (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Experten
Ask, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Asp, Ulf,
internationell sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Bretschneider, Alfred,
revisionsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Dagrup-Strand, Marie-Louise,
byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Epstein,
Viktor, direktör (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 25 oktober 1979) Falk,
Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

s. 70 Kontrollera mot PDF

UDi7 Skr 1979/801103 70

Hultin,
Mats, direktör (fr.o.m. den I augusli 1979) Janebäck, Tord,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Lewenhaupt, Krister,
jur.kand. (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Ringmar, Torgil, avdelningschef
(fr.o.m. den I augusti 1979) Söderberg, Lennart, ombudsman (fr.o.m den 1
augusti 1979) Winninge, Carol, sekrelerare (fr.o.m. den 1 augusli 1979)

Sekrelerarei
Wallberg, Börje, biståndsaltaché (fr.o.m. den I augusli 1979)

Lokall
Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 161 21, 103 23 Stockholm,
tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberätlelse del II UD 1.

Utredningen
har under tiden augusti - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71 Kommittéeri Försvarsdepartementet Föll

Försvarsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet underår 1979:
1,2, 3, 8 och 9

Följande
kommitté inom avsnittet fullgör inte något egentligt utredningsuppdrag: 1

1.
Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04) (MPD)

Tillkallade
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till
Kungl. Maj it lämna förslag i frågor som hör samman med genomförandet av
höjningen av pensionsåldern för mililär personal (se Post- och Inrikes tidn.
den S november 197l)i

Ordförandei
Wetterblad, R. Ingmar T, generaldirektör (t.o.m. den 20 november 1978)

Ledamoten
Bodin, K. Berndt, föredragande i riksdagens försvarsutskott (t.o.m. den 20
november 1978)

Bäcklin,
Lars R., ombudsman (t.o.m. den 20 november 1978) Lord, Jan A. T, ombudsman
(fr.o.m. den 12 december 1977 t.o.m. den 20 november 1978)

Winéus,
Bengt G., departementssekreterare (t.o.m. den 20 november 1978)

Ersättare
för ledamoten Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin) (t.o.m. den 20
november 1978)

Sandberg,
K. G. Ulf, ombudsman (för Lord) (t.o.m. den 20 november 1978)

Experten
Lindahl, Carl-Fredrik H., departementssekreterare (t.o.m. den 20 november
1978)

Sjöö,
Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 20 november 1978)

Sekrelerarei
Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant (t.o.m. den 30 september 1979)

s. 72 Kontrollera mot PDF

Fö:l Skr 1979/80:103 72

Bitr.
sekreterare; Ouerberg, L. Håkan, kapten (t.o.m. den 20 november I97S)

Direktiven
för delegationen, se 1972 års riksdagsberätlelse Fö 21.

Delegationen
härden 20 november 1978 avgetl sitt slutförslag rörande pensionsåldersreformens
genomförande. Uppdraget är därmed slutfört.

2.
Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj ;is bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det
militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 28 seplember 1974):

Ordförande:
Gustafsson, Hans L., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen/s (t.o.m. den 30
november 1979)

Ledamöter:
Glimnér, J. Erik, hemmansägare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Gustavsson,
Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Göransson,
J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Lindblad,
Hans B., redaktör, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Oskarson,
K. F. Gunnar, major, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30
november 1979)

Träff,
Sven-Olov A., direkiör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 november 1979)

Experter:
Berggren, Alf, kommendör av 1. graden (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 30
november 1979)

Edmén,
Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 30 januari
1979)

Edström,
Lennart N., kanslichef (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 30 januari 1979)

Gåsste,
Carl-Henrik, överste av 1. graden (fr.o.m. den lOjanuari t.o.m. den 30 november
1979)

s. 73 Kontrollera mot PDF

73 Kommittéer; Försvarsdepartementet Fö: 3

Håkansson,
L. Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m.

den
30 januari 1979)

Janson,
Björn C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30

november
1979)

Jarmar,
L. Håkan, organisationsdirektör (t.o.m. den 30 november

1979)

Kamph,
Bertil C. J., överste av 1. graden (fr.o.m. den lOjanuari l.o.m.

den
30 november 1979)

Levinson,
K. Bo, överstelöjtnant (fr.o.m. den I januari 1977 l.o.m. den

30
januari 1979)

Olhede,
Torleif E., departementssekreterare (t.o.m. den 30 november

1979)

Orrö,
Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21 december 1976

t.o.m.
den 30 november 1979)

Palmgren,
Nils A., överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 januari 1977

t.o.m.
den 30 november 1979)

Skoglund,
Claes G., generalmajor (t.o.m, den 30 november 1979)

Sekreterare:
Ludvik, Klaus, organisationsdirektör (t.o,m, den 31 december 1979)

Bitr,
sekreterare; Lundqvist, Sten T:son, avdelningsdirektör (fr,o.m. den 1 februari 1976
t.o.m. den 30 november 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Fö 14. Kompletterande direktiv,
se 1977 ärs kommittéberättelse del II Fö 3. Tilläggsdirektiv, se
1978 ärs kommitléberättelse del II Fö 2 och 1979 års
kommittéberättelse del II Fö 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 17 sammanträden.

Utredningen
har den 16 januari 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1978:77) Högre regional
ledning.

Utredningen
har den 30 november 1979 avgett slutbetänkandet (SOU 1979:84) Lekmän i
försvaret.

Uppdraget
är därmed slutfört.

3. Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05) (TjRU)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av
tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december
1974):

s. 74 Kontrollera mot PDF

Fö:3
Skr 1979/80:103 74

Ordförande;

Skarsledt, Carl-Ivar S., hovrättspresident (t.o.m. den 21
augusti 1979)

Ledamöter; Hårdefelt, S. Börje, generaldirektör (t.o.m.
den 21 augusti 1979) Peyron, Gustaf F. C, generalmajor (l.o.m. den 21 augusli
1979)

Expert; Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 12
april 1976 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Huvudsekreterare; Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor
(fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Sekreterare: Andersson, Jan-Åke L., överstelöjtnant
(l.o.m. den 21 augusti 1979) Forssberg, E. Olof, rättschef (fr,o.m, den 1
januari 1977 t.o.m. den 21 augusti 1979)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberätlelse
Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1978 - juni 1979
hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, organisationer
och andra som berörts av utredningens arbele.

Utredningen har den 21 augusti 1979 avgetl betänkandet (Ds
Fö 1979:4) Nytt Ijänstereglemente för föbvarsmaklen,

Uppdragel är därmed slutfört.

4. Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om
kvinnan i försvaret (BKF)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27
februari 1975 för det fortsatta arbelet om kvinnan i försvarei (se Posl- och
Inrikes tidn. den 13 mars 1975);

Ordförande; Frändäs, S. G. Berit, studierektor, Ld. led.
av riksdagen

Ledamöter; Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av
riksdagen (fr.o,m. den 15 december 1976) Barke, Christine, rikslottachef
Ekelund, Ulla G,, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

s. 75 Kontrollera mot PDF

75 Kommittéer; Försvarsdepartementet Fö; 5

Ekman,
Kerstin M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 mars I97S) Larsson. Carl-Otto,
överste

Experter;
Barringer, Hans O., major (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Blomkvist, Claes Göran
V., major (fr.o,m, den 7 november 1978 t,o.m. den 25 oklober 1979)

Ershammar,
Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 15 april 1975) Hultan, Ivan H.,
personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975) Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman
(fr.o.m. den I oktober 1976) Pålsson, Kerstin L., departementssekreterare
(fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sjöö,
Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den IS april 1975) Wahlberg, Per V.,
örlogskapten (fr.o.m. den lOjanuari 1977)

Sekreterare;
Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den I februari 1976)

Lokal:
Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Stockholm, tel. 61 58 16 (sekreteraren)

Direktiven
för beredningen, se 1976 års kommiuéberäitelse Fö 15. Tilläggsdirektiv, se 1979
års kommiuéberäuelse del II
Fö 2.

Beredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter som berörs av beredningens arbete.

Beredningen
beräknas slutföra siU arbete under är 1980.

5.
1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03) (SkrU-75)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för aU lämna förslag till
bestämmelser för övergängen till ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes
tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande;
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen

Ledamöier;
Welin, E. Gösta, direktör Wiklund, Svea S. S., Ld. led. av riksdagen
Williamsson, Uno E. L, länsräd

Experter:
Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Egnell, S.
Jan-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

s. 76 Kontrollera mot PDF

Fö: 5 Skr 1979/80:103 76

Janson,
Björn C, hovrättsassessor

Krona,
Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975)

Terstad,
I. Gösta A., kansliråd

Sekreterare;
Tjörneryd, John E. E., avdelningschef

Lokal;
Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karlstad, tel. växel 054/10 30 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 17.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen
har i skrivelser till regeringen den 5 december 1978 avgett förslag till
Förordning om skyddsrum och Förordning om ändring i civilförsvarskungörelsen
samt den 26 juni 1979 förslag till Bestämmelser för produktion av skyddsrum.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6.
Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att utreda formerna m.m.
för de värnpliktigas medinflytande:

Ordförande:

Malmberg,
Östen F. G., Ld. stadsjurist

Ledamöter;
Eliasson, Björn E. A., bonde, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6
mars 1978)

Olsson,
E. Billy, byråchef Selö, Christer, ombudsman Svartberg, Karl-Erik, rektor, led.
av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Bjerndell, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 3 maj 1977) Hedström, Hans,
ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Lerner, Thomas, studerande (fr.o.m. den
16 maj 1977 t.o.m. den 30 september 1979)

Mohall,
Carl-Erik, förste ombudsman Petterson, Lars-Olov, ombudsman Sandberg, Ulf K.,
förste ombudsman Spångberg, Jan, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1979)
Svensson, S. Raymond, facklig sekreterare

s. 77 Kontrollera mot PDF

77 Kommittéer; Försvarsdepartementet Fö: 7

Wiklund,
JerryJ., ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1977 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Experter:

Månsson,
E. O. Sigvard, överste av 1. graden (t.o.m. den 21 oktober

1979)

Sandgren,
Gösta, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Tamfeldt,
Bengt G., överste av 1. graden (fr.o.m. den 22 oklober 1979)

Huvudsekreterare:
Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (t.o.m. den 30 september 1979) Sjöholm,
Erik G. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Biir.
sekreterare: Pantzerhielm, H. Henrik G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj
1977)

Lokal:
Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Siockholm, lel. 113935 (huvudsekreteraren)

Direktiven
för kommiitén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 27 juni 1979 avgelt huvudbetänkandet (Ds Fö 1979:2) Värnpliktigas
medinfiytande under grundutbildning.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

7.
Sårbarhetskommittén (Fö 1977:02) (SÅRK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 för att uireda frågan om
datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna:

Ordförande:

Eriksson,
B. Allan, kansliråd

Ledamöter:
Carlsson, Ulf V., överdirektör Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör Hertz,
Olof A., avdelningsdirektör Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör Tengelin,
Ulf E. G., avdelningsdirektör Vinge, Per-Gunnar, direktör

s. 78 Kontrollera mot PDF

Fö; 7 Skr 1979/80:103 78

Expert:
Tengelin, Ulrika Ch., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Huvudsekreterare;
Wranghult, Hans O., byråchef

Sekreterare;
Siversen, Bengt L, kammarrättsassessor

Lokal;
Datainspektionen, Bergsgatan 51, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79
80 (sekreteraren)

Direkliven
för kommittén, se 1978 års kommittéberätlelse del II Fö 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheler, organisaiioner och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommiuén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

8.
Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att karllägga
formerna för tandvård åt värnpliktiga m.fi. vid överförande av den militära
fredstandvården till folktandvården m.m.;

Särskild
utredare: Lindgren, S. Åke, generalläkare (t.o.m. den 14 november 1979)

Experter:
Adolfsson, Erik J., ombudsman (fr.o.m. den 2 september 1977 l.o.m. den 14
november 1979)

Bprgqvisl,
Bo Y., värnpliklig (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Blomberg,
Carl-Gunnar V., försvarsövertandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den
14 november 1979)

Cronström,
J. N. Runo, landläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november
1979)

Egelstedt,
Ingemar T. A., försie sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14
november 1979)

Fredriksson,
H. Einar, byråchef (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november 1979)

Malmqvist,
Jan S. N., landläkare (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m. den 14 november
1979)

Reuterdahl,
Gad, överstelöjtnant (fr.o.m. den 2 september 1977 t.o.m.

den
14 november 1979)

s. 79 Kontrollera mot PDF

79 Kommittéer; Fiirsvarsdepartementet Fö;9

Rådström,
Roger, värnpliklig (fr.o.m. den 2 seplember 1977 l.o.m. den

14
november 1979)

Sjöström,
J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 seplember 1977

t.o.m.
den 14 november 1979)

Wintzer,
P. U., Stig, sekrelerare (fr.o.m. den 2 seplember 1977 l.o.m.

den
14 november 1979)

Sekrelerare;
Pellborn, Lars Åke, kanslichef (l.o.m. den 30 november 1979)

Direktiven
förden särskilde utredaren, se 1978 ärs kommiuéberäuelse del 11 Fö 6.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem
sammanträden med experterna.

Utredaren
har den 14 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:70) Tandvård i fred för
värnpliktiga.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9.
Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande fiygindustrin m.m.:

Ordförande;
Wähiin, Sten, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m. den 31
mars 1979)

Ledamöter;
Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Björk,
Gunnar E., bankkonsulenl, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m.
den 21 mars 1979)

Danell,
C. Georg V., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m.
den 21 mars 1979)

Gustavsson,
Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den
21 mars 1979)

Lundin,
Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sakkunniga:
Bystedt, P. Gösta, verkst. direktör (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 21
mars 1979)

s. 80 Kontrollera mot PDF

Fö;9 Skr 1979/80:103 80

Fehrm,
E. Martin, tekn. dr (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21

mars
1979)

LiJbeck,
S. A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978

t.o.m.
den 21 mars 1979)

Ottoson,
Benn E., ingenjör (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m. den 21

mars
1979)

Pettersson,
Lars-Olov, ombudsman (fr.o.m. den 30 januari 1978 l.o.m.

den
21 mars 1979)

Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 26 oktober 1978

t.o.m.
den 21 mars 1979)

Experler:
Fredricson, N. A. Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 4 december 1978 t.o.m. den
21 mars 1979)

Hjalmarsson,
S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Regärdh,
Carl Gustaf, arméöverdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sundén,
Åke U., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 21 mars 1979)

Sekreterare:
Cars, Hans Christian, tL kansliråd (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m. den 21
mars 1979)

Holgersson,
Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 30 januari 1978 t.o.m.
den 21 mars 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommitléberättelse del II Fö 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 21 mars 1979 avgeU betänkandet (Ds Fö 1979:1) Flygindustrikommitténs
betänkande, del 2.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02) (FK-78)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att överväga och
lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta
utveckling m.m. efter är 1982:

Ordförande:
Nordbeck, S. E. Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 6 april 1978)

s. 81 Kontrollera mot PDF

81 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö; 10

Ledamöter:
Björk, Gunnar E., bankkonsulenl, led. av riksdagen Brännström, Roland J.,
verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Ekelund,
Ulla G., led. av riksdagen/c (fr.o.m. den 6 april 1978) Frändås, S. G. Berit,
studierektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Gustavsson,
Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Göransson,
J. Olle, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Hernelius,
J. Allan, bankofullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Larsson,
Ulf O., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Lewén-Eliasson, Anna
Lisa, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindblad,
Hans B., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Petersson,
Per M., hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Wirmark,
B. David L, fil. mag., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april 1978)

Experter:
Björck, Berndt H., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni I97S) Brodin, Katarina, fil.
dr (fr.o.m. den 24 april 1978) Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 24
april 1978) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 24 april 1978)
Eliasson, Jan K., kansliråd (fr.o.m. den 30 juni 1978) Eliasson, Lars-Mårten,
överingenjör (fr.o.m. den 27 augusti 1979) Flodin, Bertil E., informationschef
(fr.o.m. den 30 juni 1978) Frödin, Sven-Erik R., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 27 augusti 1979) Gyllö, Sture, Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 27 augusti
1979) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 24 april 1978) Janson, Björn C,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 september 1979) Krona, Kurt A., sektionschef
(fr.o.m. den 27 augusti 1979) Landahl, Per-Axel V., kanslichef (fr.o.m. den 22
januari 1979) Linder-Aronsson, B. Lennart, iL länsråd (fr.o.m. den 24 september
1979)

Lindkvist,
Börje K., generalsekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978) Lindow, M.-V. Styrbjörn
R. A., kanslichef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Nicklasson, Stina A. R.,
skolinspektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Orrö, Sven-Erik O., departementsråd
(fr.o.m. den 24 april 1978) Rangnitt, F. Harald O., departementsråd (fr.o.m.
den 27 augusti 1979)

6 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 82 Kontrollera mot PDF

Fö:10 Skr 1979/80:103 82

Schuback,
Bengt J., viceamiral (fr.o.m. den 24 april 1978) Sjösiedl, Stig, byrådirektör
(fr.o.m. den 27 augusli 1979) Terstad, I. Gösta A., kansliråd (fr.o.m. den 27
augusli 1979) Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 24 april 1978) Thyberg,
P. Erik, planeringschef (fr.o.m. den 24 april 1978) Wahlbäck, M. Krister,
docent (fr.o.m. den 24 april 1978) Wiklorin, Bengt K. A., förste sekreterare
(fr.o.m. den 27 september 1979)

Huvudsekreterare;
Wigur, J. T. Rolf, generalmajor (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sekrelerare;
Dreiwitz, Bo G., överstelöjtnant (fr.o.m. den 6 april 1978) Hellman, Sven R.,
överingenjör (fr.o.m. den 6 april 1978) Linder, Sven G., kansliråd (fr.o.m. den
1 december 1978) Romare, Jan O. G., kansliråd (fr.o.m. den 6 april l.o.m. den
30 november 1978)

Slaaf,
Ingemar G:son, förste byråsekreterare (fr.o.m. den I mars l.o.m. den 31
december 1979)

Bitr.
sekrelerare: Anderberg, Bengt G., major (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Lokal;
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, lel. växel 763 10
00, direktval 763 25 04 (sekreteraren), 763 37 86, (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberätlelse del II Fö 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 35 sammanträden.

Kommittén
har den 27 juni 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:42) Vär säkerhetspolitik.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

II. Delegationen
(Fö 1978:03) för samordning av ny befälsordning (SamD NBO)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 juni 1978 för samordning av arbetet med
aU genomföra den nya befälsordningen för det militära försvaret:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordförande

rdiorande:

Ehrling,
G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978)

s. 83 Kontrollera mot PDF

83 Kommittéer; Försvarsdepartementet Fii: 12

Ledamöter;
Ahlin, Per A. G., överstelöjtnant (fr.o.m. den I oktober 1979) Albreklson, Hans
B., departementsråd (fr.o.m. den I juni 1978) Back, K. Gunnar, kommendörkapten
(fr.o.m. den I juni 1978) Carlson, Lars O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juni
1978) Jansson, C. G. Eric, överste (fr.o.m. den I juni 1978) Nilsson, Alice H.
C, departementsråd (fr.o.m. den 17 januari 1979) Palm, Hans G. G.,
departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1978) Pettersson, Per-Arne, departementsråd
(fr.o.m. den I juni 1978 t.o.m. den 16 januari 1979)

Tamfeldt,
Bengt G., överste (fr.o.m. den I juni 197S) Österlund, Nils E., överste
(fr.o.m. den I juni 1978 t.o.m. den 30 seplember 1979)

Sekreterare:
Ridderslad, Gunnar C. A., major (fr.o.m. den I juni 1978)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10
00, direktval 763 25 97 (ordföranden)

Direkliven
för delegationen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Fö 5.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisaiioner och andra som berörs av
delegationens arbete.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

12.
Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I juni 1978 med uppdrag aU utreda frågan
om kategoritillhörighet, rekrytering och utbildning för viss civilmilitär
personal m.m.:

Särskild
utredare: Ärvas, Dag G. C, konteramiral (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Experler:
Ahrenstedt, Bengt A., stabsmeteorolog (fr.o.m. den 19 februari 1979) Borgquisl,
Frithiof, byråchef (fr.o.m. den 30 juni 1978) Huldt, C. Kristoffer,
marindirektör av I. graden (fr.o.m. den 5 december 1978)

Jidborg,
Leif L., armédirektör av I.
graden (fr.o.m. den 5 december 197S)

Palbring,
Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 december 1978 t.o.m. den 7 oktober 1979)

s. 84 Kontrollera mot PDF

Fö; 12
Skr 1979/80:103 84

Rittsél, K. Ingvar, överste (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Rybeck, Bo, armésiabsläkare (fr.o.m. den 19 februari 1979)

Tegenfeldl, Hans G., fiygdirekiör av I. graden (fr.o.m.
den 5 december

1978)

Wallin, Björn A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 maj
1979)

Zellerström, Björn E., försvarsöverläkare (fr.o.m. den 5
december

1978)

Sekreterare; Lindahl, Carl-Fredrik H.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Bitr. sekrelerare; Nystedt, Stig H., avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Siockholm, tel.
61 20 34 (sekreleraren)

Direkliven för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse
del II Fö 6.

Utredningen har under tiden november 1978 - oktober 1979
hållit 35 sammanträden samt företagit studiebesök vid krigsförbandsövningar.
Utredningens arbete beräknas pägä under hela år 1980.

13. Hälso- och sjukvård i försvaret (Fö 1978:05) (HSF)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 juni
1978 med uppdrag att överväga vissa frågor och genomföra vissa överläggningar
m.m. i samband med organisationsförändringar inom försvarsmaktens hälso- och
sjukvärd i fred:

Särskild utredare; Romberg, N. Wilhelm A., direktör
(fr.o.m. den I augusti 1978)

Sakkunnig: Nilsson, Alice H. C, departementsråd (fr.o.m.
den I augusti 1978)

Experter: Köhier, N. Christer, major (fr.o.m. den I
januari 1979) Lagerholm, Göran E., försvarsöverläkare (fr.o.m. den I augusti
1978)

Sekreterare: Lundquist, David N., departementssekreterare
(fr.o.m. den 21 augusti 1978)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33
Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval, 763 37 83 (utredaren), 763 25 63
(sekreteraren)

s. 85 Kontrollera mot PDF

85 Kommittéer: Försvarsdepartementet Fö; 14

Direktiven
för ulredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Fö 7.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva
sammanträden med den sakkunnige, experterna och sekreleraren saml haft
överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av den särskilde
utredarens arbete. Överläggningar har bl.a. ägl rum med 60 militära förband och
21 sjukvårdshuvudmän (landsting/kommuner).

Utredarens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14.
Folkrättskommittén (Fö 1978:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för alt utreda och lämna
förslag angående tolkning och tillämpning av samt information och undervisning
om folkrättens regler under krig, neutralitet och ockupation.

Ordförande:
Skarsledt, Carl-Ivar S., hovrättspresident (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Ledamöter:
Björeman, Carl E., överste av I.
graden (fr.o.m. den 23 oktober 197S)
Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 197S) Lundqvist,
Roland S., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Munck, Johan, departementsråd
(fr.o.m. den 23 oktober 1978) Wulff, Torgil H;son, kommendör av 1. graden
(fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sakkunniga:
Broström, Ulf T. F., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) von Celsing, Elof
F. H. T, H., överstelöjtnant (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Forssbeck,
Bengt G. I;son, byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Grahl-Madsen, Alle,
professor (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Landahl, Per-Axel V., kanslichef
(fr.o.m. den 23 oktober 1978) Mattsson, Ingemar, undervisningsråd (fr.o.m. den
23 oktober 1978) Stroh, Olof, Ld. generalsekreterare (fr.o.m. den 23 oktober
1978) Sundelius, Ove R. S., länsråd (fr.o.m. den 23 oktober 1978) Åstrand, K.
Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Experter:
Pedersson, Ingemar, major (fr.o.m. den 1 april 1979) Wallberg, C. G. Börje J.,
överste av 1. graden (fr.o.m. den I april 1979)

Huvudsekreterare:
Johnson, Bo F., folkrättssakkunnig (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

s. 86 Kontrollera mot PDF

Fö; 14 Skr 1979/80:103 86

Bitr.
sekreterare; Brandel, Erik J. M., jur. kand. (fr.o.m. den I november 1978)

Lokal;
Försvarsdepariemenlel, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, lel. växel 763 10
00, direktval 763 28 00 (bitr. sekreleraren)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II Fö 8.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit åtta sammanlräden. Åtta
arbetsgrupper har därjämte haft 52 sammanträden.

Kommittén
har den 19 november 1979 avgett delbelänkandei (SOU 1979:73) Krigels lagar.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

15.
Kommittén (Fö 1979:01) om vissa frågor rörande den militära
underrättelsetjänsten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för atl utreda vissa frågor
rörande den militära underrättelsetjänsten m.m.:

Ordförande:
Wieslander, Bengt, regeringsråd (fr.o.m. den 2 juli 1979)

Ledamöter:
Jödahl, Ole, Ld. ambassadör (fr.o.m. den 2 juli 1979) Skarvall, Karl-Erik,
hovrättspresident (fr.o.m. den 2 juli 1979)

Sekreterare:
Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 augusti 1979)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 25 17 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberätlelse del II Fö 1.

Kommittén
har under tiden juni - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 19S0.

16.
1979 års militära flygindustrikommitté (Fö 1979:02) (MFK-79)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979:

Ordförandei
Norling, Bengt O., landshövning, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli
1979)

s. 87 Kontrollera mot PDF

87 Kommittéeri Försvarsdepartementet Föi 17

Ledamoten
AngelöL Arne, ombudsman (fr.o.m. den 3 seplember 1979) Aulin, Olle M.,
överstelöjtnant, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 oktober 1979)

Danell,
C. Georg V., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 september
l.o.m. den 16 oklober 1979)

Gustavsson,
Åke, led, av riksdagen (fr.o,m. den 3 september 1979) Johansson, Göran,
.statssekreterare (fr.o.m. den 3 september 1979) Thörner, Brivio, direktör,
(fr.o.m. den 17 oktober 1979) kunnigai

Sakkunniga;
Lagerblad, J. Peter, departementsråd (fr.o.m. den 3 september 1979) Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 3 seplember 1979) Tegnér, Per,
departementssekreterare (fr.o.m. den 3 seplember 1979)

Sekreterare;
Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 17 september 1979)

Bitr.
sekrelerarei Eriksson, E. M. Björn, försie forskare (fr.o.m. den 15 november
1979) Tjäder, Thomas H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Lokall
Fredsgatan 2,3 tr. 111 52 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 37 88
(sekreteraren). Postadress i Försvarsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommitéen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Fö 2.

Kommittén
har under tiden juli - oktober 1979 hållit eU sammanträde. Kommittén beräknas
slutföra sitt arbete under är 1980.

17.
Utredningen (Fö 1979:03) om vissa frågor rörande försvares materielverks
uppgifter och organisation m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979i

Särskild
utredarei Petri, Gunnar G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1979)

Sakkunnigai
Hjalmarsson, Åke, byråchef, (fr.o.m. den 28 november 1979) Lagerblad, J. Peter,
departementsråd (fr.o.m. den 28 november 1979) Lehander, Bengt A,,
generalmajor, (fr.o.m. den 28 november 1979) Persson, Ragnar, generalmajor,
(fr.o.m. den 28 november 1979) Petzäll, Ingvar, direktör (fr.o.m. den 30
november 1979) Wigur, J. T. Rolf, generalmajor, (fr.o.m. den 28 november 1979)

s. 88 Kontrollera mot PDF

Föl 17 Skr 1979/801103 88

Sekrelerarei
Rosell, E. Egon, organisationsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1979)

Bitr.
sekrelerarei Larsson, Hans B. H., departementssekreterare (fr,o.m.
den 2S november 1979)

Lokal:
Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, 103 33 Stockholm, tel. växel
763 10 00, direktval 763 27 74 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 Fö 3.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89 Kommittéer: Socialdepartementet S;I

Socialdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 5,
10, 11, 14, 17, 21, 24 och 33

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentliga utredningsuppdrag: 1 och 7

1.
Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts beslul den 30 juni 1965 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna
i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:

Ordförande:
Ifvarsson, Carl-Änders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Ledamöter:
Alsén, Sven, avdelningschef

Barenthin,
Willy, tL kansliråd (fr.o.m. den 31 maj 1979) Carlsson, G. Rune,
förbundsdirektör

Ekholm,
Lars V., kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 30 maj 1979)

Eriksson,
Evert G., landstingsråd

Hedengren,
Sven-Olof G., överdirektör (fr.o.m. den 16 mars 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)
Heideman, Gunnar A., kommunalråd

Hjerne,
Gunnar, Ld. landstingsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Hörnlund, O. Börje,
skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Ihrfors,
Carl-Johan, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Johansson, Einar,
landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Kärnek, Ruth I. C, oppositionsråd

Larsson,
Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978) Lindström, Alice M. F.,
undervisningsråd

Lindvall,
Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 26
september 1979)

Ringborg,
Erland, planeringschef (fr.o.m. den 1 mars 1979) Rollen, Berit M.,
avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1978) Ruin, Olof K., planeringschef
(fr.o.m. den I april 1978 Lo.m. den 28 februari 1979)

s. 90 Kontrollera mot PDF

S;I Skr 1979/80:103 90

Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 november 1977)

Svensson,
Margareta, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 27

seplember
1979)

Söderqvist,
Bengt O. A., expeditionschef

Thor,
Thorsten, direkiör (fr.o.m. den I seplember 1976)

Weslerborn,
Olle O. A., docent

Weslerholm,
Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den I oktober 1979)

Zetterström-Lagerwall,
Gerd M., direktör

Experter;
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1977) Bergstedi, Tord
L. H., sjukvårdsdirektör Fredriksson, H. Einar, byråchef (t.o.m. den 30 maj
1979) Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindgren, S. Åke, generalläkare

Lönnquist,
John Gunnar, försie sekrelerare (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 10
oklober 1979) Nygren, G. Ingemar, departementsråd Orava, Olavi A. (Olle),
byråchef Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wictorson, Karl-Eric A.,
avdelningschef

Sekreterare:
Bratthall, 1. Birgitta, departemeT\tssekreverare

Lokal;
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Sjukvårdsdelegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Delegationen
har bl.a. behandlat olika frågor angående läkarfördel-ningsprogrammet och
vårdpersonalprogram avseende sjuksköterskor och undersköterskor. Vidare har
arbete pågätt med att ta fram etl nytt principprogram för den framtida hälso-
och sjukvården med sikte på åren 1990-2000 (HS 90).

Delegationens
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

2.
Pensionskommittén (S 1970:40)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan om
pensionsåldern m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1970):

s. 91 Kontrollera mot PDF

91 Kommittéer; Socialdepartementet S;3

Ordförande:
Granqvist, Liss M., Ld. president

Ledamöter;
Andersson, M. Alvar, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Bergström, Britta J.,
universitetslektor, Ld. led. av riksdagen Jönsson, E. Gustav, departementsråd
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman,
led. av riksdagen Regnéll, Carl Göran, fil. dr, Ld. led. av riksdagen

Experter;
Alkman, Leif A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Bratthall,
Kenneth, försäkringsdomare Nilsson, K. F. Lennart, generaldirektör Persson,
Gustav B., sekreterare Svensson, Inge G., direktör

Wilhelmsson,
A. Börje, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977) Ödman, Margot, ombudsman

Sekreterare:
Abelson, Lars Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den I januari 1977) Eriksson, Per
E., hovrättsfiskal (fr.o.m, den 4 oktober 1978)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (Abelson, Eriksson)

Direktiven
för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34. Tilläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II
S 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit elva sammanträden samt har
i oktober 1979 företagit en studieresa till Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

3.
Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande
verksamheten för barn med särskilda behov av stödåtgärder m.m.:

Ordförande;
Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen

Ledamöter:
Baude, Annika M. C, avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1979) Henriksson, E.
Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juni 1979)

s. 92 Kontrollera mot PDF

S;3 Skr
1979/80:103 92

Johnsson, Ella L, led. av riksdagen (fr.o.m. den I januari
1977) Karlsson, Tore, sekrelerare (fr.o.m. den I november 1978) Viklund,
Margareta, sekreterare Wahrby, Elsa M., skolkonsulenl (fr.o.m. den 15 seplember
1977)

Sakkunniga: Gardeström, Linnea, kanslichef (fr.o.m. den 1
januari 1977) Hedenslröm, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den I januari 1977)
Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m, den I januari 1977 t,o,m,
den 31 maj 1979)

Klingberg, Karl Erik, konsulent (fr.o,m, den 1 januari
1977) Malmström, Hugo, landstingsledamot (fr,o.m. den 1 januari 1977) Svensson,
K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den I januari 1977)

Experter; Kindlund, Sören, departementssekreterare
(fr.o.m. den 1 juni 1979) Liberg, Laila, förskollärare (fr.o.m. den 15
seplember 1977) Spörndly, Barbro L, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15
september 1977)

Sekretariat: Blom-Nyman, K. Margot, lärare (fr.o.m. den 1
mars 1977) Gemming, E. Anna-Lena K., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 27
november 1978)

Isaksson, Britt D., bibliotekarie (fr.o.m. den 1 september
1978) Lauritzen, Sonja, tL byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den
7 oktober 1979) Söderberg, Per-Olof, sekreterare

Bitr. sekreterare: Lejdström, Kristina, projektledare

Lokal: Drottninggatan 20, 2 tr., tel. 21 14 01 (kansli).
Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Utvidgat uppdrag angående föräldrautbildning, se 1975 års
kommittéberättelses 19.

Gruppen har under tiden november 1978 - oktober 1979
hållit nio sammanträden. Därutöver har hållits en konferens med
invandrarorganisationerna om föräldrautbildning. Gruppen deltar aktivt i
försöksverksamhet med föräldrautbildning.

Gruppen beräknas avge sitt slutbetänkande angående
föräldrautbildning under första delen av är 1980.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93 Kommittéer; Socialdepartementet S;4

4.
Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad
enligi Kungl. Maj:is bemyndigande den 4 januari 1974 för all pröva vissa frågor
inom föräldraförsäkringen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari
1974);

Utredningsman;
Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter;
Arneving, Ulla, ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1979) Carlestam, Margareta,
ombudsman (fr.o.m. den 14 maj 1979) Hallberg, Kajsa, hovrättsassessor (fr.o.m.
den I juli 1977) Karlsson, Vanja M., seminarielärare (fr.o.m. den I augusti
1978) Kindlund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusli 197S)

Liljeström,
Rita, universitetslektor

Nelander,
Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 13 maj
1979)

Olin,
Patrick, med. lic. (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Persson, Gustav B., sekreterare

Persson,
Inger, förskollärare (fr.o.m. den 1 augusli 1978) Sjöberg, Margit E.,
länsarbetsdirektör Svensson, Inge G., direkiör

Svensson,
K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 mars 1978) Winberg, Ylva,
sekrelerare (fr.o.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare:
Blomqvist, Karen, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1978)

Bitr.
sekreterare: Arve-Parés, Birgit E., fil. kand. Gurner, Ulla, fil. kand.
(fr.o.m. den 1 augusti 1978) Karlsson, M. Malene, familjedaghemsassistent
(fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 juni 1979)

Korpi,
Jane L., psykolog (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december
1979) Sjöblom, Kerstin, psykolog (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal:
Drottningholmsvägen 14, I tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 84 39 (kansli), 51 75
51 (Blomqvist)

Direktiven
för ulredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 22.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden.

s. 94 Kontrollera mot PDF

S:4 Skr 1979/80:103 94

Utredningen
har i januari 1979 avgetl en sammanfattning på engelska av diskussionspromemorian
Daghem för smä barn, Daycare for Small Children.

Utredningen
beräknas slutföra siu arbete under försia halvåret 1980.

5.
Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) (MAK)

Tillkallad
enligt Kungl. Majits bemyndigande den 18 januari 1974 för atl uireda vissa
ansvarsfrågor m.m. inom hälso- och sjukvården (se Posl-och Inrikes tidn. den 25
januari 1974);

Ordförande;
Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga;

Hjern,
Bo G., verkst. direkiör Hjerne, Gunnar, L d. landstingsråd Karlsson, F. Göran,
redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen
Wilander, Sven E., landstingsman

Experter:
Herner, N. Birger E., överläkare

Hult,
Lennart A. F. W., professor (fr.o.m. den 31 augusti 1978) Hultstrand, Lars R.,
hovrättsassessor Kullberg, Gunni V., förste förbundssekreterare Langlon, Börje,
byråchef Lundqvist, Lilly M., första skötare Malmqvist, Jan S. N., tandläkare
Roos, Kurt H. G., iL avdelningschef Royen, Sverre N. H., direktör

Serner,
Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 26 februari 1976) Sullivan, Lars G. M.,
överläkare (fr.o.m. den 31 augusti 1978)

Sekreterare:
Prom, Peter F. G., hovrättsassessor (t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse S 23.

Kommittén
har den 5 april 1979 avgeu betänkandet (Ds S 1979:2) Kiropraktorer m.fi.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95 Kommittéer; Socialdepartementet S;7

6.
Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters
personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en
översyn av personalorganisalionen vid erkända och enskilda vårdanstalter för
alkoholmissbrukare;

Utredningsman:
Jonsson, Folke, byråchef

Experler:
Blixt, Olov, ombudsman Danielsson, Birger, direktör Nordström, Gösta, byråchef
Söderman, Elis A., ombudsman

Sekreterare;
Roslönn, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal;
Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Stockholm, tel. 68 86 76.

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra silt arbete vid årsskiftet 1979-1980.

7.
Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till
socialdepartementet knuten delegation ha till uppgifl dels atl med utgångspunkt
i departementels verksamhetsområden svara för bedömning och samordning av
pågående och planerade projekt avseende forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och
utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande:

Ifvarsson,
Cari-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 197S

t.o.m.
14 november 1979)

Pettersson,
S. Åke E., statssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1979)

Ledamöter:
Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bjurulf, Per,
professor (fr.o.m. den 15 mars 1978) Engström, Arne V., professor,
generaldirektör

s. 96 Kontrollera mot PDF

S:7 Skr 1979/80:103 96

Göransson,
G. Bertil, oppositionsråd (fr.o.m. den I december 1976

t.o.m.
den 1 april 1979)

Hedlén,
Bengt R., socialdirektör

Nilsson,
Ruth, landstingsledamot (fr.o.m. den 23 maj 1978)

Rehn,
L. Gösta, professor

Sjöberg,
Hilding, landstingsledamot (fr.o.m. den 2 april 1979)

Wennström,
K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den I november 1978

t.o.m.
den 30 juni 1979)

Weslerholm,
Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den 20 augusti 1979)

Wiklund,
Svea S. S., Ld. led. av riksdagen

Åström,
Lars-Åke E., generaldirektör

Ersättare:
Baude, Annika M. C, avdelningschef (för Wennström) (fr.o.m. den I november 1978
t.o.m. den 30 juni 1979)

Bergman,
Sven-Eric, avdelningschef (för Nilsson) (fr.o.m. den 5 november 1976)

Eriksen,
Tor, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den 14 maj 1979) Janson, Carl-Gunnar,
professor (för BjurulO

Johansson,
Karl-Axel, sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 1 september 1979)

Kjellgren,
Eivor, intendent (för Wiklund) (fr.o.m. den 1 april 1977) Korpi, F. Walter,
professor (för Rehn)

Loven,
John T, sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 13 maj 1976 t.o.m. den den 31
augusti 1979) Magnusson, Nils, departementsråd (för Pettersson) Smedmark,
Göran G:son, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.
den 13 maj 1979) Stark, K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K.
Gunnar, avdelningschef (för Weslerholm) Villner, Ina, sekreterare (för Sjöberg)
(fr.o.m. den 23 maj 1978)

Experter:
Elmhammer, Nils E. L, iL avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars 1978) Forslund, E.
Birger, Ld. kansliråd (t.o.m. den 30 juni 1979) Wictorson, Karl-Eric A.,
avdelningschef (fr.o.m. den I april 1976)

Sekreterare:
L)ahl, Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979) Uggla, G.
Inga-Lill, fil. lic, forskningssekreterare Wickberg, Nils,
forskningssekreterare (fr.o.m. den I september 1979)

Lokal:
Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97 Kommittéer; Socialdepartementet S:8

Delegationen
har under liden november 1978 - oklober 1979 hållit fyra sammanlräden. Dessutom
har delegaiionens arbetsutskott sammanträtt fem gånger.

Under
året har en iniliativgrupp för tonårsforskning arbetat. Inom ramen för
delegationens inilialivverksamhet har äldreomsorg, social planering och
narkomanvårdsforskning bedömis som de mest angelägna områdena atl prioritera
Ln. Delegationen har anordnat symposier inom områdena äldreomsorg och
narkomanvårdsforskning.

Delegalionen
har under årel startat en rapportserie. Två rapporter har givits ul; - Förorten
- granskapsarbete och förändringsmöjligheter saml Invandrarprojektet i Huddinge
- Rapport över erfarenheter från en psykiatrisk mottagning för finska,
jugoslaviska och grekiska invandrare.

Delegaiionens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

8.
Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för atl uireda vissa
frågor beträffande sjukvård i livets slutskede;

Ordförande:
Rexed, Bror A., Ld. generaldirektör

Sakkunniga;
Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 augusti 1979)
Einhorn, Jerzy, professor Giertz, Gustav B., professor Göransson, G. Bertil,
oppositionsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kärnek, Ruth I.
C, oppositionsråd Linder, Lars G., överläkare Zetterström-Lagervall, Gerd M.,
direktör Willig, Anna, undersköterska

Experter:
Carlheim-Gyllensköld, Karin, fil. dr Feigenberg, Loma, bitr. överläkare
Langlon, Börje, byråchef

Sekreterare:
Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fil. kand. (t.o.m. den 31 mars 1979)
Wistrand, Birgitta M., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976)

7 Riksdagen 1979/80 I saml Nr 103

s. 98 Kontrollera mot PDF

S;8 Skr 1979/80:103 98

Lokal;
Socialslyrelsen, Linnégatan 87, Fack, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00

Särskilda
direktiv har ej meddelals.

Ulredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Ulredningen
har i januari 1979 avgelt rapporlen (SOU 1979:20) I livels slulskede -
Anhöriga, i februari 1979 rapporten (SOU 1979:21) I livets slulskede - Plötslig
och oväntad död - anhörigas sjuklighel och psykiska reaktioner och i maj 1979
rapporlen (SOU 1979:22) I livels slulskede - Barn och döden saml den 23
november 1979 belänkandet (SOU 1979:59) 1 livets slulskede.

Utredningen
beräknas avsluta silt arbete under våren 1980 med ett betänkande om transplanlationer.

9.
Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) (SSU)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 om samordningsfrågor i det
socialpolitiska bidragssystemet:

Ordförande:
Sjöberg, N. Björn V., rättschef

Ledamöter:
Andersson, Elis G., byggnadsarbelare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19
november 1976)

Carlsson,
Bo, barnombudsman (fr.o.m. den 27 januari 1978) Ekberg, Leif, president

Håvik,
I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Karlsson, Helge G., metallarbetare,
led. av riksdagen Ringaby, Per-Eric, godsägare, Ld. led. av riksdagen

Experter:
Björne, B. Gunnar, regeringsråd Edvardsson, P. Einar, byråchef Nasenius, B. Jan
V., departementssekreterare Nelander, Sven, utredningssekreterare Nordin, Å.
Ingvar, förbundsdirektör Pärud, Nils G., universitetslektor Smedmark, Göran
G:son, byråchef Svensson, Inge G., direktör Walander, Håkan L, ombudsman

s. 99 Kontrollera mot PDF

99 Kommittéeri Socialdepartementet SilO

Sekrelerare;
Eriksson, C. Ingemar, avdelningsdirektör

Gustavsson,
Bengt A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I januari 1979) Kärrslröm, Margit E.
V., kammarrättsråd (fr.o.m. den I februari 1976) Schering, Per E.,
försäkringsrätlsassessor

Lokal;
Oxlorgsgatan 4,7 tr., tel. 2158 95 (Eriksson), 745 33 00 (Schering) och 031/17
38 00 (Gustavsson och Kärrslröm). Postadress; Socialdepartementet, Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberätlelse S 29.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen
har i januari 1979 avgelt betänkandet (SOU 1979:1) Utbyggt skydd mot höga vård-
och läkemedelskostnader.

Utredningen
beräknas avge etl betänkande om en samordnad socialförsäkring i början av är
19S0.

10.
Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 december 1975 för att utreda frågan om
ny lagstiftning för hälso- och sjukvården;

Ordförandei
Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december
1976)

Sakkunnigai
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Fridh, K. Göte, landshövding
(fr.o.m. den I december 1976) Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Holst,
Hans-Eric, landstingsråd Kärnek, Ruth I. C, oppositionsråd Olsson, M. Gunnar,
journalist, led. av riksdagen Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, Ld. led.
av riksdagen Swartz, Kersti V., fru, led. av riksdagen

Experten
Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 22 februari 1977) Bratthall, 1.
Birgitta, departementssekreterare

Croné,
Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 5 april
1976)

Hjern,
Bo G., verkst. direktör (fr.o.m. den 29 december 1975) Hultstrand, Lars R.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 december 1975) Lönnquist, John Gunnar,
sekreterare (fr.o.m. den 2 november 1978)

s. 100 Kontrollera mot PDF

Si 10 Skr 1979/80:103 100

Marjasin,
Sigvard, förbundsordförande (fr.o.m. den 5 april 1976)

Rahm,
Håkan, Ld. överdirektör (fr.o.m. den 29 december 1975 t.o.m.

den
31 maj 1979)

Royen,
Sverre N. H., direkiör (fr.o.m. den 22 februari 1977)

Wennström,
K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 29 december

1975)

Sekreterare;
Brynolfsson, Gustaf V., avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1977) Serner,
Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ågren, Staffan, kanslichef
(fr.o.m. den I november 1977)

Direktiven
för ulredningen, se 1977 års kommiuéberäuelse del II S 2.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen
har i november 1979 avgeU belänkandet (SOU 1979i78) Mål och medel för hälso-
och sjukvården. Förslag till hälso- och sjukvårdslag.

Uppdragel
är därmed slutfört.

11.
Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I april 1976 med uppgift att pä grundval av
de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget för kommunernas
utbyggnadsplanering och beräkningar av platsbehovet inom barnomsorgen i

Ordförandei
Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Ledamoten
Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör Karlsson, Tore, sekreterare
(fr.o.m. den 6 november 1978)

Experten
Dreber, I. Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 16 mars 1978) Elmhammer, Nils E.
I., iL avdelningschef Hammarberg, Margareta, departementssekreterare Jonsson,
Bo A., departementssekreterare Westin, Aina V. H., ombudsman

Sekrelerarei
Johansson, E.Gunnel L., byrådirektör (fr.o.m. den 21 november 1977) Torring,
Lisbeth, socionom (t.o.m. den 23 september 1979)

s. 101 Kontrollera mot PDF

101 Kommittéeri Socialdepartementet Si 12

Bitr.
sekrelerarei Terne, Eva, fil. kand. (fr.o.m. den 24 oktober 1977 l.o.m. den 16
april 1979)

Direktiven
för planeringsgruppen, se 1977 års kommittéberätlelse del II S4.

Gruppen
har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit åtta sammanträden.

Gruppen
har i juni 1979 avgett betänkandena (SOU 1979i57) Barnomsorg - behov,
efterfrågan, planeringsunderlag och (SOU 1979i58) Barnomsorg. Redovisning av
särskilda undersökningar.

Uppdragel
är därmed slutfört.

12.
Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om
sjukvärd i krigi

Ordförandei

Petersson,
Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Ledamoten
Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av riksdagen Litzner, Ragnar,
landstingsråd Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune T., led. av
riksdagen

Experten
Börjeson, Börje, driftchef Gyllö, Sture A., avdelningschef Hultstrand, Lars R.,
hovrättsassessor Lindgren, S. Åke, generalläkare Lundgren, Nils-Gunnar,
överstelöjtnant Orrö, Sven-Erik O., departementsråd Persson, Sven-Åke,
landstingsdirektör Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wiktorin, Bengt,
sektionschef

Sekrelerarei
Skoglund, Caj U.

Lokall
Värmlands läns landsting. Box 426, 651 07 Karlstad, lel. växel 054/10 02 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II S 17.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II S 10.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Si
12 Skr 1979/801103 102

Ulredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Förslag
avseende sjukvärdens skydd i krig kommer atl redovisas underår 1980.

Ulredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

13.
Prostitutionsutredningen (S 1977:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för all göra en
kartläggning av prostitutionen m.m.i

Särskild
utredarei Lindquisl, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Sakkunnigai
Borg, Arne, bitr. socialdireklör Elwien, Folke, polisintendent Grönwall, Lars
O., departementsråd Liljeström, Rita, universitetslektor Månsson, Sven-Axel,
sociolog Nelin, Anders, polisintendent Persson, Leif G. W., kriminolog Sjöberg,
Tage B., departementssekreterare

Expert
I Heckscher, Sten, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Sekrelerarei
Friihling Michael, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari 1978) Olsson, Hanna,
byrådirektör

Lokall
Oxlorgsgatan 4,7 tr., tel. 21 19 72 (Olsson). Postadressi
Socialdepartementet, Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 S 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

14.
Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att utreda vissa
frägor om sjukvårdens inre organisation i

s. 103 Kontrollera mot PDF

103 Kommiltéen Socialdepartementet Si 15

Ordförandei
Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd

Ledamoten
Ekberg, Sewon, personalchef Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Ihre, Thomas,
docent

Lundqvist,
Marianne, förbundsordförande Marjasin, Sigvard, förbundsordförande Pettersson,
S. Åke E., landstingsråd

Experten
Alsén, Sven, iL överdirekiör Bratthall, 1. Birgitta, departementssekreterare Gardell,
Bertil G. T. B., professor Gavelin, Wanja, sektionschef Lamnevik, Gunilla,
förste sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1978)

Sekrelerarei
Boivie, Marianne, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 15 juni 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II S 2.

Ulredningen
har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit fyra sammanträden.
Därutöver har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt nio gånger.

Utredningen
har i februari 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979i26) Sjukvärdens inre
organisation - en idépromemoria.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15.
Tobakskommittén (S 1977:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att utarbeta ett program
för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess
skadeverkningan

Ordförandei
Hillerdal, N. Olof, docent

Ledamoten
Andrén, Margareta, ers. för led. av riksdagen Hyttring, Jan, landstingsråd
Litzner, Ragnar, landstingsråd Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av
riksdagen

s. 104 Kontrollera mot PDF

S:15 Skr 1979/801103 104

Experten

Lindau,
Christer, kammarrätisfiskal (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Ramström,
Lars, direktör

Sevéus,
Vallentin, förbundssekreterare

Östby,
Nils, avdelningsdirektör

Sekrelerarei

Nordgren,
Paul, sekrelerare (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Postadress
I Socialdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. 34 24 22

Direktiven
för kommiuén, se 1978 ärs kommiuéberäuelse del II S 3.

Kommiuén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

En
särskild arbetsgrupp inom kommittén har handlagt frågan om nikotintuggummi.
Kommittén har vidare genomfört en enkät till landsling och motsvarande om deras
nuvarande arbete för att motverka tobaksbruket.

Kommitténs
arbete beräknas bli slutfört under är 1980.

16. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets
omfattning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartläggning
av narkotikamissbrukets omfattningi

Särskild
utredarei Palm, Böret, justitieråd

Sakkunnigai
Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnson, Esbjörn,
byråchef Fors, Åke Hj., departementsråd Ording, Jan, byråchef

ExpertI
Hagnell, Olle, professor (fr.o.m. den I5juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Sekrelerarei

Karlsson,
Christer, departementssekreterare Olsson, Orvar, fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj
1977)

s. 105 Kontrollera mot PDF

105 Kommiltéen Socialdepartementet Si 17

Bitr.
sekrelerarei Björling, Bam, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 oklober 1979
l.o.m. den 31 mars 1980)

Fant,
Maj, socionom (fr.o.m. den I maj 1978)

Johansson,
Stina, forskningsassistent (fr.o.m. den I oklober 1979 t.o.m. den 31 mars
1980)

Johansson,
Torbjörn, byråassistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Olsson, Börje,
byråsekreterare (fr.o.m. den I oklober 1977) Roth, Christer, föreståndare
(fr.o.m. den 28 maj 1978) Zetterberg, Eva, socionom (fr.o.m. den I februari
1979)

Lokall
Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Stockholm, tel. 67 38 55 (Orvar Olsson).

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 4.

Utredningen
har undertiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen
beräknas avsluta siu arbele under är 1980.

17.
Barnolycksfallsuiredningen (S 1977:07)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 februari 1977 för att utreda frågan om
barnolycksfallen i

Särskild
utredarei von Euler, Rigmor, barnombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sakkunnigai
Eek, Karin, skolöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fredriksson, Ulla M.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lantz,
V. Inga B., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Lindencrona,
Hanne, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lindquisl,
Ivonne, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Petersson, Owe, sjukhusdirektör
(fr.o.m. den 15 juni 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef (fr.o.m. den 15 juni
1977) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Experten
Barr, Mats, barnhälsovårdsöveriäkare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Berfvenstam,
Ragnar A. G., professor (fr.o.m. den 1 november 1977) Johansson, Lars, förste
sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

s. 106 Kontrollera mot PDF

Si 17 Skr 1979/801103 106

Mann,
Kent V., sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Westius, Stefan, forskare
(fr.o.m. den 15 juni I97S)

Sekrelerarei

Lundqvist,
Lars-Åke, jur. kand. (fr.o.m. den 15 juni 1977 t.o.m. den 31 mars 1979)

Bitr.
sekrelerarei Bäckström, Kerstin R. A., fil. kand. (fr.o.m. den I juni 1978
t.o.m. den 31 maj 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 6.

Utredningen
har i april 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:28) Barnolycksfall.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m.m. (ALLFA)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågor om ADB
inom den allmänna försäkringen m.m.:

Ordförande:

Kindbom,
Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Lindström, Gunvor, försäkringstjänsteman Ollen, R. Joakim, sekreterare, led. av
riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Stephansson,
Jan, civilekonom

Sakkunniga;
Bergvall, Olof, överdirektör Engman, Jan G., avdelningschef

Ljungholm,
Kurt, avdelningschef (fr.o.m. den 12 december 197S) Osvald, Thomas, byråchef
Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare

Experter:
Alexandersson, Stefan, byrådirektör (t.o.m.den 10 oktober 1979) Bohman, Sven,
direktör Carlman, Synnöve, assislent Holmberg, Stig, direktör Johansson, Börje,
ombudsman Lundberg, Bengt T, avdelningsdirektör Öster, TJelvar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 oktober 1979)

s. 107 Kontrollera mot PDF

107 Kommittéer; Socialdepartementet S;19

Sekrelerare;
Torpefält, LeiL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Öström,
Klasgöran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977)

Lokal:
Oxlorgsgatan 4,7 ir., tel. 2114 6 (Torpefäll), 2167 05 (Öström). Postadress;
Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för ulredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II S 7.

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen
har i april 1979 utarbetal lägesrapporten (Ds S 1979:4) ADB inom den allmänna
försäkringen - pä 1980-talet och därefler.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 19S0.

19. Omsorgskommittén (S 1977:12)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1977 för atl uireda vissa frågor
om omsorgerna för psykiskt ulvecklingsstörda, psykotiska barn och
fierhandikappade:

Ordförande:
Larsson, Gerhard, direktör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Ledamöter:
Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd Hallerby, Nils, landstingsråd

Signell,
E. Sven-Gösta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Swartling,
Fredrik, landstingsråd

Wiklund.
Svea S.S., f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1978)

Sakkunniga:
Grunewald, Kari R., medicinalråd Grönwall, Lars O., departementsråd Wessman,
Lennart, särskoleinspektör

Experter:
Dahlin, Gunilla, psykolog Everitt, Allan, ombudsman

Karlsson,
Tore, sekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1978) Linder, Bengt, förste
sekreterare Mattsson, Bengt-Olof T, departementssekreterare

Sekreterare:
Bolander, Lars, socialchef Fellenius, Olle, regeringsrättssekreterare (fr.o.m.
den 1 mars 1978)

s. 108 Kontrollera mot PDF

S;I9 Skr 1979/80:103 108

Kildén,
Anna-Lisa, avdelningschef (fr,o.m. den 18 seplember 1978

l.o.m.
den 31 december 1979)

Lindberg,
E. Jakob M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november

1979)

Nolle,
Lennart R. J., anpassningslärare

Bitr.
sekrelerare; Wendel, Maj-Britl, socionom (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lokal;
Oxlorgsgatan 4,7 tr., lel. 216701 (Bolander), 214823 (Fellenius), 2159 12
(Kildén), 2150 88 (Nolle). Postadress; Socialdepartementet, 103 33 Siockholm

Direktiven
för kommillén, se 1978 års kommiuéberäuelse del II S 12.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Kommittén
har i februari 1979 avgetl Rapporl om psykotiska barn, i maj 1979
konferensrapporten Flerhandikapp avgränsning - ansvar samt den 20 augusti 1979
betänkandet (Ds S 1979:10) Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

20.
Fluorberedningen (S 1977:13)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för vissa frågor om
användning av fluor i kariesförebyggande syfte;

Ordförande:

Larsson,
Gerhard, direktör (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Ledamöter:
Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 4
augusti 1977)

Hjelmström,
I. Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Karlsson,
K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Klingvall,
Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 4 augusli 1977) Wachtmeister, Knut
G. N., led. av riksdagen (fno.m. den 4 augusti 1977) Östergren, Karin, leg.
sjuksköterska (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Sakkunniga:
Berglund, Fredrik, professor (fr.o.m. den 4 augusli 1977)

s. 109 Kontrollera mot PDF

109 Kommittéer: Socialdepartementet S;2I

Hedlin,
John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 4 augusli 1977) Holmsledt, Bo R.,
professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977 Torell, Per, docent (fr.o.m. den 4
augusli 1977) Winberg, Jan, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Experter:
Bruce, Åke, laborator (fr.o.m. den 26 seplember 1977) Cronström, J. N. Runo,
landläkare (fr.o.m. den 8 seplember 1977)

Sekreterare;
Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Lokal;
Socialdepariementet, Jakobsgalan 26, 103 33 Siockholm, lel. växel 763 10 00.

Särskilda
direktiv har ej meddelals.

Beredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden och
genomfört ett studiebesök till ullandel.

Beredningen
beräknas slutföra sill arbele under försia kvartalet 1980.

21.
KS-utredningen (S 1977:14)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I september 1977 med uppdrag att utreda
huvudmannaskapel för karolinska sjukhusel och därmed sammanhängande frågor:

Särskild
utredare: Persson, Cari J. G., landshövding (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Sakkunniga:
Kihl, Kristina, sjuksköterska (fr.o.m. den I mars 1978) Lagergren, Curt H.,
överläkare (fr.o.m. den 1 april 1978) Nenzén, Sigrid, expeditionsföreslåndare
(fr.o.m. den 1 mars 1978) Norberg, Bengt, ombudsman (fr.o.m. den I mars 1978)

Experter;
Bergkvist, Nils L., direktör (fr.o.m. den I oktober 1977) Bergstedt, Tord L.
H., sjuk värdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Skilje, Ivar,
finansdireklör (fr.o.m. den I oklober 1977) Biträde: Olofsson, Gunnar,
sjukhusdirektör

Sekreterare:
Palmstierna, T. Carl Oswald K., Ld. byråchef (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m.
den 30 Juni 1979)

s. 110 Kontrollera mot PDF

S;21 Skr 1979/80:103 110

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommiuéberäitelse del II S 13.

Utredningen
har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen
har i maj 1979 avgetl beiänkandei (Ds S 1979:6) Betingelser för överförande av
huvudmannaskapet för karolinska sjukhusel till Stockholms läns
landstingskommun.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
Texttelefongruppen (S 1977:15)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 för att i överensstämmelse med
riktlinjerna i prop. 1976/77:87 utarbeta plan för hur olika grupper
handikappade skall fä tillgäng till telefon:

Ordförande:
Fors, Åke Hj., departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Ledamöter:
Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979) Gellstedt,
Björn P. T, departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977 t.o.m. den 31 augusti
1979)

Lindström,
Jan-Ingvar, förste ingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Nilsson, Alf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Silwer, Jan, överingenjör
(fr.o.m. den 3 oktober 1977) Winblad, Ulf, sekreterare (fr.o.m. den 3 oktober
1977) Åsbrink, Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 maj 1978 l.o.m.
den 31 Januari 1979)

Experter:
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober
1977)

Nolle,
Lennart R. J., anpassningslärare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Thordin, Bengt,
byrådirektör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Sekreterare:
Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober
1977)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan S-10, Stockholm, teL växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelals.

Gruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Ill Kommittéer; Socialdepartementet S;23

I
samråd med projektgruppen för vuxendöva har en begränsad försöksverksamhet med
förmedling av samtal mellan texttelefonabonnenter och vanliga abonnenter
genomförts. En första etapp slutfördes den 31 december 1978 och utvärderades
vären 1979. Texttelefongruppen förbereder i samarbele med televerkel en
uividgad försöksverksamhet till vären 1980. Resultatet av dessa försök avses
ligga lill grund för gruppens slutbetänkande hösten 1980.

23.
Ensamförälderkommittén (S 1977:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för alt göra en översyn
av samhällsstödet till ensamstående föräldrar:

Ordförande:
André, Gunilla K., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Ledamöter;
Forslund, Bo E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977) Heinemann,
Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1977) Johansson, Ulla, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977) Åkerlind, Allan J. G.,
byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Sakkunniga:
Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978 t.o.m. den 20
september 1979)

Hulgaard,
Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 september 1979) Jönsson, E. Gustav,
departementsråd (fr.o.m. den 7 februari 1978) Pripp, Nina M. E.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 februari 1978) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare
(fr.o.m. den 7 februari 1978 t.o.m. den 31 Januari 1979)

Experter:
Björklund, Rolf, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 20 februari
1979)

Karisson,
Tore, sekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1979) Kindlund, A. Sören,
departementssekreterare (fr.o.m. den 18 september 1978)

Sekreterare:
Börestam, Eva, ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1979) Hägg, Monica, regeringsrättssekreterare
(fr.o.m. den I oktober 1979) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 18
september 1978 Lo.m. den 31 Juli 1979)

Lundkvist,
Gunnel, regeringsrätissekrelerare (fr.o.m. den 17 augusti 1978)

s. 112 Kontrollera mot PDF

S;23 Skr 1979/80:103 112

Lokal;
Tegeluddsvägen 90, 4 ir., 115 28 Stockholm, lel 61 27 81 (Lundkvist), 67
49 20 (Hägg), 61 95 07 (Börestam)

Direktiven
för ulredningen, se 1978 års kommiUéberäUelsedel II S 14.

Kommiuén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållii nio sammanlräden.

Kommitténs
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

24.
THX-utredningen (S 1977:17)

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 29 seplember 1977 för översyn av THX-frågan
m.m.;

Ordförande:

Hjern,
Bengt K. L., regeringsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

Ledamöter;
Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 9 november 1977) Hammarbacken, Britta K.
M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Larsson,
Svante, leg. läkare (fr.o.m. den 9 november 1977) Litlmark, Blenda M. V., led.
av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Stålberg,
Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Sekreterare:
Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I december 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 15.

Utredningen
har den 3 april 1979 avgelt betänkandet (SOU 1979:2) Naturmedel för injektion.
Uppdragel är därmed slutfört.

25.
Beredningsgruppen (S 1977:19) för att förbereda det internationella barnåret
1979

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 oklober 1977 för att förbereda det
internationella barnäret 1979:

Ordförande:

Romanus,
Gabriel, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 november 1978)

s. 113 Kontrollera mot PDF

113 Kommilléer; Socialdepartementet
S;25

Vice ordförande;

Palmlund, Thord G., departementsråd (fr.o.m. den 6
november 1978)

Ledamöter: Andersson, Karin E., statsråd led.
av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977 l.o.m. den 31 oklober 1979)

Andersson, Örjan, informationskonsulent (Sveriges
ungdomsorganisationers landsråd) (fr.o.m. den 6 mars 1978) Anér, Kerstin,
statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I november 1977)

Baude, Annika M. C, avdelningschef (fr.o.m. den 6 mars
1978) Gustavsson, Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den I november 1977)

Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen
(fr.o.m. den 1 november 1977)

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen
(fr.o.m. den I november 1977)

Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den I november
1977) Michanek, Ernst N., sakkunnig (fr.o.m. den I november 1977) Nilsson,
Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den I
november 1977)

Nordlander, Nils Brage, överläkare (fr.o.m. den I november
1977) Sellergren, Ulf G. E., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1978)
Sjöberg, Gunvor, sekreterare (fr.o.m. den I november 1977) Svensson, Jerry,
förbundssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978) Thedin, Nils, direktör (fr.o.m.
den 1 november 1977) Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fr.o.m. den 1 november
1977) Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Expert: Fredriksson, Ulla M.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sekreterare: Hardeberg, Gunilla L,
departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

Bitr. sekreterare: Orrell, E. Margareta, fil. kand.
(fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33
Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för beredningsgruppen, se 1978 års
kommittéberättelse del II S
16.

Beredningsgruppen har under tiden november 1978 - oktober
1979

8 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

S:25 Skr 1979/80:103 114

hållit
fyra sammanlräden. Dessulom har sammanlräden hållits i tvä särskilda
arbetsutskott.

Gruppen
har givit ut en sammanslällning över planer och förberedelser inför barnårel,
en broschyr om barnåret och rapporter inom olika ämnesområden med anknytning
till barnens situation.

Statistiska
cenlralbyrån har genom gruppen fått etl särskilt uppdrag atl utreda orsakerna
till del minskande barnafödandel i landet.

Gruppen
beräknas avslula sill arbele under försia kvartalet 1980 och i samband därmed
överlämna en rapporl om verksamheier i landel i anslutning till barnåret.

26.
Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i samhället

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för atl undersöka de
homosexuellas situation i samhällel;

Ordförande;
Sturkell, Carl-Edvard, lagman (fr.o.m. den 17 Januari 1978)

Ledamöter:
Ahlmark, Lars F., avdelningschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 Januari
1978)

Bohlin,
Eva, lärare (fr.o.m. den 17 Januari 1978) Hansson, Lilly E., mentalskötare,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 Januari 1978) Malmgren, Lena,
komminister (fr.o.m. den 17 Januari 1978)

Experter:
Ekdahl, Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978) Petersson,
Stig-Åke, byråsekrelerare (fr.o.m. den 11 september 1979) Wittorp, I. Birgitta,
departementssekreterare (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Sekreterare:
Hansson, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978)

Bitr.
sekreterare: Håkansson, Per Arne, fil. kand. (fr.o.m. den 21 maj 1979 l.o.m.
den 30 april 1980)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21
Malmö, tel. växel 040/749 50

Direkliven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 2.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115 Kommittéer; Socialdepartementet S;27

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanlräden, varav en
del haft formen av s.k. hearings med olika myndigheler. Vissa sociologiska
undersökningar pågår.

Ulredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

27.
1978 års tandvårdsutredning (S 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 för atl göra en översyn av
den allmänna tandvårdsförsäkringen m.m.;

Ordförande:
Englund, K. Svante L, överdirektör (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Ledamöter:
Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 januari
1978)

Claesson,
Halvard, landstingsråd (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Dahl, Gerd B., ombudsman
(fr.o.m. den 16 Januari 1978) Gustafsson, Hans L, sladsdirektör, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Öfström, Sylve, landstingsledamot
(fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sakkunniga;
Hedlin, John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Marits, Arvo A.,
byråchef (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Sandberg, Lars, förbundsdirektör
(fr.o.m. den 16 januari 1978) Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den
16 januari 1978) Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare (fr.o.m.
den 16 Januari 1978) Wintzer, Stig, sekreterare (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Experter;
Böhlin, Erling, tandläkare (fr.o.m. den 9 juni 1978) Ek, Bengt, tandvårdschef
(fr.o.m. den 16 januari 1978) Gardeström, Linnea, kanslichef (fr.o.m. den 9
Juni 1978) Marken, Karl-Erik, övertandläkare (fr.o.m. den 9 Juni 1978)
Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare (fr.o.m. den 9 Juni 1978)

Sundberg,
Hans E., tandvårdschef (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Ågren, Sture, tandtekniker
(fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sekreterare:
Högberg, Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 16 januari 1978)

s. 116 Kontrollera mot PDF

S:27 Skr 1979/80:103 116

Bitr.
sekreterare: Carlsson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1978)
Kindlund, Hannelolte, byrådirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Malmqvist, Jan
S. N., tandläkare (fr.o.m. den 16 januari 1978)

Lokal:
Spri, Sehlstedlsgatan 9, Box 27310, 102 54 Stockholm, lel. 63 05 60 (Högberg)

Direktiven
för ulredningen, se 1979 års kommiuéberäuelse del II S 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen
har den 14 februari 1979 avgeu betänkandet (SOU 1979:7) Tandvården i början av
80-talel.

En
särskild arbelsgrupp för frågor om tandvård till handikappade har därjämte hållit
tio sammanträden.

Utredningen
har under våren 1979 börjat arbelsstudier på landläkarmottagningar och
tandtekniska laboratorier. Studierna beräknas vara avslutade våren 1980.

Utredningens
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

28.
Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkringsrätterna

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 för att ombesörja erforderliga
förberedelser för försäkringsrätternas verksamhet fr.o.m. den I Januari 1979;

Ordförande;
Järnbrink, Hans G., Ld. överdirektör (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Ledamöter;
Bengtsson, Albert, försäkringsrättsråd (fr.o.m. den I december 1978) Blom, Åke
M., försäkringsrältsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Jönsson, E. Gustav,
departementsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Sjöberg, N. Björn V., rättschef
(fno.m. den 6 mars 1978) Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsräd (fr.o.m.
den 1 december 1978)

Experter:
Krook, Inger, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978) Kärrström,
Margit E. V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 6 mars 1978) Linde, Torsten, Ld. chef
för försäkringsrådel (fr.o.m. den 6 mars 1978) Nilsson, Gunnel, assistent
(fr.o.m. den 6 mars 1978) Strand, Birgit, byråchef (fr.o.m. den 6 mars 1978)

s. 117 Kontrollera mot PDF

117 Kommittéer; Socialdepartementet S;29

Sekreterare;
Blomgren, Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) HorneiJ,
Lennart, organisationsdirektör (fr.o.m. den 17 april 1978) Tengvall, Sven-Erik
G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 mars 1978)

Lokal:
Drottninggatan 20, 2 tn, tel. 21 22 69 (Järnbrink), 21 29 89 (Blomgren), 2129
82 (Hordneij). Postadress: Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Organisationskommittén
har under november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden.

Kommittén
har genomfört de organisatoriska och prakliska förberedelserna för verksamheten
vid försäkringsrätterna som startade den 1 Januari 1979. Under år 1979 har
kommittén i enlighet med regeringens beslut den 10 november 1978 svarat för
avvecklingen av försäkringsrädets verksamhet, fullföljt anskaffningen av lokaler,
inredning och utrustning m.m. till försäkringsrätterna samt bedrivit
rådgivnings- och utredningsarbete angående administrativa frågor för
försäkringsrätterna.

Kommittén
har i november 1979 avgetl en promemoria med förslag om den administrativa
samordningen mellan försäkringsrätterna inbördes samt mellan dessa och
försäkringsdomstolen resp. riksförsäkringsverket.

Kommiitén
beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1979-1980.

29.
Beredningen (S 1978:03) för internationellt läkemedelssamarbete

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 Juni 1978 med uppdrag att planera,
samordna och successivi utvärdera en försöksverksamhet rörande samarbete inom
läkemedelsområdet med vissa utvecklingsländer samt lämna förslag beträffande
utformningen av en eventuell framtida reguljär verksamhet inom detta område:

Ordförande:

Lennmarker,
Göran, sakkunnig (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Ledamöter;
Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 okloby 1978)

Elfwendahl,
Bo, kansliråd (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Mandahl, Håkan, byråchef (fr.o.m.
den 2 oktober 1978)

s. 118 Kontrollera mot PDF

S:29 Skr 1979/80:103 118

Poluha,
Olov, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oklober 1978

l.o.m.
den 26 mars 1979)

Stenson,
Bo, byrådireklör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Tyndal,
Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Ängeby,
Ragnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 mars 1979)

Sakkunniga:
Karlsson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 2 oklober 1978) Lundbäck, Holger,
professor (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Nohrlander, Åke, direkiör (fr.o.m. den
27 mars 1979) Rönmark, John, direkiör (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Wahlqvisi,
Stig, direktör (fr.o.m. den 2 oktober 1978)

Sekreterare:
Karién, Ingvar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 november 1978) Lundgren,
Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 13 november 1978 l.o.m. den 16 september 1979)
Lönnquist, J.Gunnar, förste sekreterare (fr.o.m. den I september 1979)

Lokal:
Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, lel. 11 59 23 (Lönnquist)

Direktiven
för beredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II S 8.

Beredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanlräden.

Detta
första verksamhetsår har huvudsakligen ägnats år kontakt-skapande aktiviteter
rörande ett fiertal länder, myndigheter, och organisationer samt förberedande
insalser för ett internationellt utbildningsseminarium i Sverige under tiden
maj - Juni 1980. Beredningen har under årel också initierat och medverkat till
bilaterala samarbetsöverenskommelser.

Beredningens
arbete kommer att pågå under hela år 1980.

30.
Sjukpenningkommittén (S 1978:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 Juni 1978 med uppdrag att göra en
översyn av sjukpenningförsäkringen:

Ordförande:
Granqvist, Liss M., Ld. president (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamöter;
Arrbäck Falk, Gunnel, kommunalråd (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Berggren, Ulf,
direktör (fr.o.m. den 15 september 1979) Hållslen, E. Bertil, direktör (fno.m.
den 1 Juli 1978 t.o.m. den 31 maj 1979)

s. 119 Kontrollera mot PDF

119 Kommittéer; Socialdepartementet
S;3I

Håvik, I. Doris
H., assislenl, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Karlehagen, Sigvard, företagsläkare (fr.o.m. den I Juli
1978)

Lönnerblad, Sara, utredningssekreterare (fr.o.m. den I
juni 1979)

Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 1 Juli

1978)

Persson, R. Kjell-Åke, utredningschef (fr.o.m. den I juli
1978)

Unge, Torkel, direktör (fr.o.m. den Ijuli 1978 l.o.m. den
14 september

1979)

Walander, Håkan L, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen
(fr.o.m. den I juli

1978)

Sakkunniga; Backman, Ulla-Britt, konsulent (fr.o.m. den 25
september 1978) Horn af Rantzien, Hans, sektionschef (fr.o.m. den 25 september
1978) Jönsson, E. Gustav, departementsråd (fr.o.m. den 25 september 1978)
Strand, Kari-Erik, departementsråd (fno.m. den 25 september 1978)

Experter: Edvardsson, P. Einar, byråchef (fr.o.m. den 25
september 1978) Smedmark, Göran G:son, byråchef (fr.o.m. den 25 september 1978)
Svensson, Inge G., direktör (fr.o.m. den 25 seplember 1978) Svärd, Göran,
förbundssekreterare (fr.o.m. den 25 september 1978)

Sekreterare: Nordborg, KJerstin M., hovrättsassessor
(fr.o.m. den 25 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Thelin, Krister, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 april 1979)
Thorcsson, Per Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 27 november 1978)

Lokal: Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47,
Box 187, 201 21 Malmö, tel. växel 040/749 50 (Thelin, Thoresson)

Direktiven för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse
del 11 S 6.

Kommittén har under tiden november 1978 - oktober 1979
hållit åua sammanträden. Kansliet har i oktober 1979 företagit en studieresa
till Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

31. Utredningen (S 1978:05) om familjevård för
missbrukare, m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni
1978 för att initiera, samordna och utvärdera viss försöksverksamhet samt att
med

s. 120 Kontrollera mot PDF

S:3I Skr 1979/80:103 120

ulgångspunkl
häri uireda vissa frågor rörande vård i familjehem av missbrukare;

Särskild
uiredare; Sannegård, Wilhelm, redaktionschef (fr.o.m. den 20 september 1978)

Sakkunniga:
Hedlund, Maj-Britl, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1978)

Minell,
Marita, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1978) Sandberg, Ove, psykolog
(fr.o.m. den 20 seplember 1978) Villner, Ina, sekreterare (fr.o.m. den 20
september 1978)

Experler:
Danielsson, Lars, arkitekt (fr.o.m. den 20 september 1978 l.o.m. den 21 oklober
1979)

Heijbel,
Claes, redaktör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Hultstrand, Lars R.,
hovräUsassessor (fno.m. den 20 september 1978) Linderoth, Tore, ombudsman
(fr.o.m. den 20 september 1978) Olsson, Birger, lantbrukare (fr.o.m. den 20
september 1978) Sambergs, Åke, fil. lic. (fr.o.m. den 6 september 1979)
Vikström, Björn, psykolog (fno.m. den 20 september 1978)

Sekreterare:
Stymne, Anders, forskningsassistent (fr.o.m. den I Juli 1978) Wiig, Päl, fil.
kand. (fno.m. den 9 augusti 1979)

Lokall
Oxlorgsgatan 4,7 tn, tel. 215096 (Stymne). Postadressi Socialdepartementet, 103
33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II S 7.

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden.

Försöksverksamhet
har i samarbete med utredningen pågätt i Jämtlands, Skaraborgs och Norrboltens
län. Förberedelser har skett för försöksverksamhet i Gotlands kommun. I samband
med försöksverksamheten har överläggningar ägt rum med skilda lokala och
regionala myndigheler och organisationer.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

32.
Kortvågsutredningen (S 1978:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda vissa
frägor rörande användningen av apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg
och ultraljud m.m.i

s. 121 Kontrollera mot PDF

121 Kommittéeri Socialdepartementet Si 34

Särskild
utredarei Lindgren, S. Åke Lindgren, generalläkare (fno.m. den I maj 1979)

Sekrelerarei
Sävenslrand, UlL civilingenjör (fr.o.m. den I september 1979)

Lokall
Spri, Sehlstedlsgatan 9, Fack, 102 50 Stockholm, lel. 63 05 60 (Sävenslrand)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S I.

Ulredningen
har under liden september - oktober 1979 hållit ell sammanträde.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

33.
Utredningen (S 1979:01) för vissa frågor rörande regionsjukhuset i Örebro m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda vissa
frägor rörande regionsjukhuset i Örebro m.m.i

Särskild
utredarei Lindgren, S. Åke, generalläkare (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Sakkunnigi
Hamberger, Carl-Axel, professor (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har i Juli 1979 avgeu belänkandet (Ds S 1979i8) RSÖ 79 En konsekvensutredning
till regionsjukvärdsutredningen. Uppdraget är därmed slutfört.

34.
Kontraktsvårdsutredningen (S 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I februari 1979 med uppdrag att utreda
frågan om kontraktsvård för missbrukare av alkohol eller narkotika i

Särskild
utredarei Rådö, Göran, bitr. sjukvärdsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunnigai
Holmquist, Gertrud, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979) Lindberg, Jakob,
avdelningsdirektör (fno.m. den 1 mars 1979) Lundborg, Hans,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

s. 122 Kontrollera mot PDF

Si34 Skr I979/8O1IO3 122

Rigbäck,
Berndt, ansiallsdirektör (fr.o.m. den I mars 1979) Tunving, Kerstin, överläkare
(fr.o.m. den I mars 1979)

Sekrelerarei
Jonsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1979)

Lokall
Tegeluddsvägen 90, 4 ir., 115 28 Siockholm, tel. 67 38 06

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 2.

Utredningen
har under tiden april - oktober 1979 hållit sex sammanträden
och genomfört ett fiertal studiebesök.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1980.

35.
Kommittén (S 1979:03) om hemspråksträning för förskolebarn

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att kartlägga
språksituationen för invandrarbarn i förskoleåldern och föreslå erforderliga
åtgärden

Ordförandei
von Euler, Rigmor, Ld. barnombudsman (fr.o.m. den 15 september 1979)

Ledamöten
Andersson, Karin E., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 september
t.o.m. den 30 november 1979)

Bengtsson,
Per-Olof, kanslichef (fr.o.m. den 15 september 1979) Grabö, Paul, led. av
riksdagen (fr.o.m. den I december 1979) Liljegren, Gunnel, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 15 seplember 1979) Sandéhn, Margit, led. av riksdagen (fr.o.m. den
15 september 1979) Strömberg, Karl-Erik, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 15
september 1979)

Sakkunnigai
Pentinsaari, Helena, byrådireklör (fno.m. den 15 september 1979) Thorstenson,
Billy, kansliråd (fno.m. den 15 september 1979) Widgren, Jonas, kansliråd
(fno.m. den 15 september 1979) Wigart, Anne-Outram,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Winberg,
Ylva, sekreterare (fno.m. den 15 september 1979) Åstedt, Inga-Britta,
byrådirektör (fno.m. den 15 september 1979)

Experten
Krausz, Elisabeth, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979)

s. 123 Kontrollera mot PDF

123 Kommiltéen Socialdepartementet Si36

Rältö-Nilsson,
Lydia, metodiklärare (fr.o.m. den 15 seplember 1979)

Sekrelerarei
Lundqvist, Lars-Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 15 november 1979)

Mannheimer,
Solweig B., förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1979)

Lokall
DroUningholmsvägen 14, 1 tr. 112 42 Siockholm, tel. 51 84 29

Direktiven
för kommillén, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 3.

Kommitténs
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

36.
Bilstödskommittén (S 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att utreda frågan om
bilstöd till handikappadei

Ordförandei
Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Ledamoten
Littmarck, Blenda M.V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979) Nilsson, K.
Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Pehrsson,
Maj R., led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979) Segerström, Ingrid, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Sakkunnigai
Ahlenius, Inga-Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 22
maj 1979)

Andersson,
Christer, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 maj 1979)

Carlsson,
Rolf, byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1979) Lagerlöf, Inga-Britt, byrådirektör
(fr.o.m. den 22 maj 1979) Mattsson, Bengt-Olof, departementssekreterare
(fr.o.m. den 22 maj 1979)

Månsson,
Bo, konsulent (fr.o.m. den 22 maj 1979) Thordin, Bengt, byrådirektör (fr.o.m.
den 22 maj 1979)

Experten
Jönsson, Arne, ingenjör (fr.o.m. den 22 maj 1979) Stenquist, Margareta, förste
byråsekrelerare (fr.o.m. den 22 maj 1979)

s. 124 Kontrollera mot PDF

Si36 Skr I979/8O1IO3 124

Sekrelerarei
Hammar, Beate-Charlotte, byrådireklör (fr.o.m. den 15 september 1979)

Lokal
I Tegeluddsvägen 90, 4 tr., 115 28 Siockholm, lel. 62 40 76.

Direktiven
för kommiuén, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 5.

Kommittén
har under tiden september - oklober 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

37.
Utredningen (S 1979:05) om alkoholfri motellverksamhet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 5 april 1979 för atl utreda frågan om stöd
lill alkoholfri motellverksamhet 1

Särskild
utredarei Ivestedt, Ragnar, bankdirektör (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Experten
Göransson, Bengt, verkst. direktör (fr.o.m. den 17 maj 1979) Wegerman, Åke,
byråchef (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Sekreterare:

Flygare,
Karl-Gunnar, Jur. kand. (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Lokall
Länsstyrelsen, 701 86 Örebro, tel. 019/13 60 00 (Flygare)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberätlelse del II S 4.

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1979 hållit tvä sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1980.

38.
Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att göra en,översyn av det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild inriktning pä
fierbarnsfamiljernai

Ordförandei
Ifvarsson, Carl-Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Ledamoten
Johansson, Sune, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Johansson,
Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

s. 125 Kontrollera mot PDF

125 Kommittéeri Socialdepartementet Si39

Tilländer,
Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusli 1979) Troedsson, Ingegerd, led.
av riksdagen (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Sundling, Sylvia, sekrelerare
(fno.m. den 28 augusli 1979)

Sakkunnigai
Kindlund, Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Strand,
Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 28 augusti 1979) Strand, Lars B.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 28 augusli 1979)

Expert
I Hulgaard, Bodil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 augusti 1979)

Bitr.
sekrelerarei Orrell, Margareta E., fil. kand. (fr.o.m. den 15 seplember 1979)

Lokal
I DroUningholmsvägen 14, I tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 44 48

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 S 6.

Kommittén
har under tiden augusti - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

39.
Cancerkommittén (S 1979:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda frägor om
cancerförebyggande åtgärden

Ordförandei
Bergström, Sune, professor (fr.o.m. den 7 juni 1979)

Ledamöten
Ehrenberg, Lars, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Einhorn, Jerzy, professor
(fr.o.m. den 7 Juni 1979) Friberg, Lars, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979)
Gustafsson, Bengt, professor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Carlheim-Gyllensköld,
Karin, universitetslektor (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Holmberg, Bo, laborator
(fno.m. den 7 Juni 1979) Larsson, Lars-Gunnar, överläkare (fr.o.m. den 7 Juni
1979) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Mileikowsky, Curt,
docent (fr.o.m. den 7 Juni 1979) Swarén, Ulla, kanslichef (fr.o.m. den 7 Juni
1979) Söderbaum, Peter, docent (fno.m. den 7 Juni 1979) Thor,Thorsten, direktör
(fr.o.m. den 7 Juni 1979) Westermark, Torbjörn, professor (fr.o.m. den 7 juni
1979)

s. 126 Kontrollera mot PDF

Si 39 Skr 1979/801103 126

Sekrelerarei

Englund,
Anders, chefläkare (fr.o.m. den 7 juni 1979)

Lokal:
Tegeluddsvägen 90, 4 ir., 115 28 Stockholm, tel. 63 85 31

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommiuéberäitelse del II S 7.

Kommiuén
har under tiden Juni - oktober 1979 hållit fyra sammanträden. Däruiöver har
sammanträde skell i undergrupper inom kommittén.

Kommitténs
arbele beräknas pågå under hela år 1980.

40.
Kommittén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.
(RFV-översynen)

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 14 Juni 1979 för översyn av
riksförsäkringsverkets organisation m.m.:

Ordförande:
Åström, Lars-Åke, generaldirektör (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Ledamöter:
Engman, Jan, avdelningschef (fno.m. den 29 Juni 1979) Engström, Wilhelm,
chefrevisor (fr.o.m. den 29 juni 1979) Persson, Gustav, sekreterare (fr.o.m.
den 29 juni 1979) Stephansson, Jan, civilekonom (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Sakkunniga:

Krook,
Inger, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1979) Strand, Karl-Erik,
departementsråd (fr.o.m.den 29 Juni 1979)

Experter:
Dahlberg, Lill, ombudsman (fr.o.m. den 29 Juni 1979) Johansson, Börje,
ombudsman (fr.o.m. den 29 Juni 1979) Tjärnberg, Marianne, förste byråsekrelerare
(fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Sekreterare:
Eriksen, Kersti, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1979)

Bitn
sekreterare: Luthander, Erik, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 29 Juni 1979)

Lokal:
Riksförsäkringsverket, Fack 103 60 Stockholm, tel. 22 10 80

Direktiven
för kommiuén, se 1980 års kommittéberätlelse del 11 S 8.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 hafl sammanlagt fem sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1980.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127 Kommittéer; Socialdepartementet S;43

41.
Utredningen (S 1979:09) om sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 för all se över
sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor:

Särskild
utredare; Olsson, Bengt, landshövding (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommiuéberäitelse del II S 9.

Postadress:
Socialdepartementet, 103 33 Stockholm

42. Kommittén
för förberedelser för internationella

handikappåret 1981

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ledamöter
m.fi. ej utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del II S 11.

43. Kommittén
om vård av anhörig i hemmet, m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979; Ledamöter m.fi. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del 11 S 12.

s. 128 Kontrollera mot PDF

K:l Skr 1979/80:103 128

Kommunikationsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: I,
9, 10, 12, 15 och 16

Följande
kommitté inom avsnittet har inte fullgjort något egentligt
utredningsuppdrag: 1

I.
Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och
den 7 september 1971 för att ingå i en trafikpolitisk delegation:

Ordförande:

Liibeck,
S.A. Lennart, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 30 Juni
1979)

Ledamöter;
Björkman, N. G. Folke, redaktör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni
1979)

Ericson,
Hans E., förbundsordförande (t.o.m. den 30 Juni 1979) Grafström, Erik O. HJ.,
Ld. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1979) Grebäck, Erik H., agronom, Ld.
led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Himmelstrand,
Gunnar G. F., direktör (t.o.m. den 30 juni 1979) Högberg, Mats J. G.,
ekonomidirektör (t.o.m. den 30 juni 1979) Kolare, Gustav C. K., Ld. förste
förbundsordförande (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Lindberg,
Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Mellqvist,
Sven A., expeditör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Persson,
N. Arne, lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1979)

Sellgren,
Rolf O. M., transporlplaneringschef, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 Juni
1979)

Sundblad,
Lars G., disponent (t.o.m. den 30 Juni 1979) Thorell, K. Arne B., direktör
(t.o.m. den 30 juni 1979) Öhrn, J. Bruno, departementsråd (t.o.m. den 30 Juni
1979)

s. 129 Kontrollera mot PDF

129 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K;2

Experter:
Krilz, Lars O., fil. dr (t.o.m. den 30 juni 1979) Ranhem, Lars H.,
civilingenjör (t.o.m. den 30 Juni 1979) Sjöberg, E. Arne, direktör (l.o.m. den
30 Juni 1979) Sjökvist, Stig A. R., ingenjör (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Sekreterare:
Carisund, H. Bo H., departementssekreterare (t.o.m. den 30 Juni 1979) Norrbom,
N. Claes-Eric, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven
för delegationen, se Kungl. Maj .ts beslut den 23 april 1964. Tilläggsdirektiv,
se 1972 års riksdagsberätlelse K 6.

Delegationen
har entledigats den 30 Juni 1979.

2.
Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-och utvecklingsarbete i
fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst
utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i
fartyg samt den 16 augusti 1979 för att utreda de tekniska möjligheterna till
och effekterna av märkning av andra oljerester i fartyg än rester av tung olja
i lasttankar pä tankfartyg samt de tekniska möjligheterna till märkning av
oljerester i tankar försedda med inertgasanläggning:

Ordförande:
Steen, Göran A., generaldirektör

Sakkunniga:
Agnedal, Per-Olov, fil. lic. (fno.m. den 13 september 1979) Caribom, Lars E.,
överingenjör (t.o.m. den 12 september 1979) Engdahl, O. Roland, gränschef

Eriksson,
Per A., sjö.säkerhetsdirektör (fno.m. den 13 september 1979) Fahlin, Per G.,
avdelningsdirektör

Ölundh,
Eva M., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 september 1979)

Sekreterare:
Agnedal, P. O., fil. lic. (t.o.m. den 12 september 1979) Torngren, Jerker
R., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 september 1979)

9 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

K;2 Skr 1979/80:103 130

Lokal:
Statens Haverikommission, Kungsgatan 38,7 tr., 11135 Stockholm, lel. växel 14
36 60 (ordföranden). Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33
Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 24 19

Direktiven
för de sakkunniga, se 1973 års riksdagsberäuelse K 38. Tilläggsdirektiv, se
1977 års kommitléberättelse del II K 3.

Sekreteraren
har deltagit i de överiäggningar som ägt rum med Östersjöstaterna för planering
av eU gemensamt märkningsförsök i Östersjön. Försöken påbörjades i Juli månad
1979. Sekreteraren har därefter deltagit i del arbele som bedrivits av den
styrkommitté som bildats för försöken.

De
sakkunniga har erhållit utvidgat uppdrag enligt regeringsprotokoll den 16
augusti 1979.

De
sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3.
Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Tillkallad
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 5 Juli 1973 för att utreda frägor som
hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m.m. (se
Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25
oktober 1975);

Utredningsman;
Sidenbladh, Karl J. E., Ld. hovrättspresident (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Experter:
Ahlkvist, Ture W., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 4 oktober
1979)

Alarik,
K. Lennart O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1977) Baecklund. Lars I.,
direktör

Egstedt,
Hans B., ombudsman (fr.o.m. den 12 Juni 1978) Eliasson, Rolf E., skeppsredare

Eriksson,
Jens, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Eriksson, Per A.,
sjösäkerhetsdirektör (fno.m. den 15 mars 1976) Grenander, Nils, direktör
Gullberg, Hans E., hovräitsräd

Hadrup,
Knut E. H., direktör (t.o.m. den 4 oktober 1979) Havik, Folke, direktör (fno.m.
den 5 oktober 1979) Johansson, Bertil E., ombudsman (t.o.m. den 31 Januari
1979) Lindskog, Björn E., Jun kand. (fno.m. den 25 Januari 1977) Rude, Kari R.,
verkst. direktör SJöstedt, K. Lennart T, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december
1978)

s. 131 Kontrollera mot PDF

131 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K:4

Stenmark,
Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september

1977)

Säfbom,
Erland, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1978)

Themnér,
J. Christer, förbundsjurist (fr.o.m. den 1 december 1978)

Thornström,
J. H. Torgny, verkst. direktör

Tygesen,
Lars S., avdelningsdirektör (fno.m. den I december 1978)

Wahlström,
Per E., andre förbundsordförande

Sekreterare:
Hogebrandt, S. Göran, hovrättsassessor (fno.m. den 16 november 1978)

Lokal:
Lilla Nygatan 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7 Januari
1980; Regeringsgatan 13, 6 tr. Ill 53 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberäuelse K 37. Tilläggsdirektiv, se 1976
ärs kommittéberättelse K 20, 1978 års kommiuéberäuelse del II K
6 och 1979 ärs kommiuéberäuelse, del II K 11.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit tio sammanträden. En
särskild arbetsgrupp för sjöarbetstidsfrågor har under samma tid hållit nio
sammanträden.

Utredningen
avser att under är 1980 avge ett delbetänkande avseende sjöarbetstidsfrågor,
m.m.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

4.
Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj ;ts bemyndiganden den 5 Juli och den 21 september 1973 och
regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för aU utreda vissa
trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande:
TJällgren, Per Olov L., f.d. generaldirektör

Ledamöter:
Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 22
december 1976)

Backman,
Gösta B., departementsråd Håkansson, Alfred L., lantbrukare, Ld. led. av
riksdagen Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen Nilsson, Elvy L,
led. av riksdagen

Printz,
Å. Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1977) Rejdnell, Eric H.,
kamrer, led. av riksdagen (fno.m. den 1 december 1976)

s. 132 Kontrollera mot PDF

K;4 Skr 1979/80:103 132

Rosqvist,
G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen

Ryding,
Gunvor L, industriijänsteman, L d. led. av riksdagen

Ternryd,
Carl-Olof, generaldirektör

Experter;
Arnalid, Bengt L., ingenjör (fr.o.m. den I februari 1977) Cronier, Sven S.,
förbundsjurisl (fr.o.m. den I oklober 1977) Douglas, Jacob L., kansliråd

Gummesson,
G. Margit K., skolkonsulenl (fr.o.m. den I Januari 1976) Håkansson, K. Ragnar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1977 t.o.m. den 31 oklober 1979) Krilz,
Lars-Bruno, avdelningsdirektör Martling, Per-Roland M., poliskommissarie
Mohlin, Hans H., departementssekreterare Nilsson, Jan-Erik L., major

Norberg,
Randolph, sekrelerare (fr.o.m. den I Juli 1976) Oskarsson, K. O. Alf,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Pettersson, Bengt G.,
byrådirektör Sohlberg, Lennart, herr (fr.o.m. den 1 februari 1977) Thorson, G.
Alvar, Ld. verkst. direktör

Sekreterare:
Gunnarson, E. J. Ingvar, hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1978) Roosmark,
G. Per-Olov, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari 1975)

Bitr.
sekreterare: Rindlöw, Leif G., byråchef

Lokal:
Lilla Nygatan l,3tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7
Januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har sex sammanträden hållits med arbetsgruppen
för barns säkerhet i trafiken, fem med arbetsgruppen för mc- och mopedfrågor,
sex med arbetsgruppen för förarutbildningsfrägor och fyra sammanträden med
arbetsgruppen för väg- och trafikmiljöfrägor.

Utredningen
har den 27 februari 1979 avgeU delbetänkandet (Ds K 1979:3) Säkrare
mopedtrafik, den 7 Juni 1979 delbetänkandet (Ds K 1979:6) Barns trafiksäkerhet
och den 15 november 1979 delbetänkandet (Ds K 1979:11) Trafikant- och
föraruibildning.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K;6

5.
Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning
av truckar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att uireda vissa
säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

Sakkunnig;
Lundbergh, Per C, hovrättsråd

Expert;
Svenson, Gösta E., ingenjör

Lokal;
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Rålambsvägen 7, Box 34067, 100 26 Stockholm,
lel. växel 22 39 00

Direktiven
för den sakkunnige, se 1976 ärs kommittéberättelse K 32.

Den
sakkunnige har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden
med experten saml haft överläggningar med vissa myndigheler och organisationer.

Den
sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

6. Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos
vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda om
samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters
verkstadsrörelser m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 3 Januari 1976);

Sakkunnig:
Swanstein, Stig N. S., generaldirektör (fno.m. den I september 1978)

Experter:
Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den I seplember 1979) Carisson,
Jan M., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 30 september
1979)

Dahlin,
N. Åke S., överingenjör (fno.m. den 17 november 1977) GellstedL Björn P. T,
departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Sekreterare:
Brunsson, Karin M., byrådirektör (fno.m. den I november 1978)

Lokal:
c/o Generaldirektör Stig Swanstein, Fortiflkalionsförvaltningen, Lidingövägen
24, Fack, 104 50 Stockholm, tel. växel 67 90 00 ankn. 1855 (sekreteraren)

s. 134 Kontrollera mot PDF

K:6 Skr 1979/80:103 134

Direkliven
för ulredningen, se 1977 års kommittéberätlelse del 11 K 2. Tilläggsdirektiv,
se 1977 års kommittéberätlelse del II K 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden med
experler och kontaktmän från personalorganisationerna samt tre sammanträden
med kontaktmän från berörda verk.

Utredningen
avser att avge ett betänkande under år 1980.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

7.
SMHI-utredningen (K 1977:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 Januari 1977 för att göra en översyn av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation:

Särskild
utredare: Bruno, Gösta F., Ld. överdirektör

Ledamöter
i samrådsgrupp; Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Farholt,
Torborg, förste lokalvårdare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Holmström, Ingemar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1977) Larsson, Hans, statsmeteorolog
(fr.o.m. den 12 maj 1977) Lönnqvist, Olov, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977)
Olsson, Lars E., byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Rosenqvist, Stig, förste
statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Stéen, Manfred, ingenjör (fr.o.m. den
12 maj 1977)

Experter;
Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 27 september 1977) Häggfeldt, Göran,
byrådirektör (fno.m. den 27 september 1977) Jonason, Arne, förste
stabsmeteorolog (fr.o.m. den 27 september 1977) Lindgren, I. Lennart,
departementsräd (fr.o.m. den 27 september 1977)

Lindh,
E. Gunnar, professor (fno.m. den 28 mars 1979) Lundbom, Per-Olof, överingenjör
(fr.o.m. den 1 mars 1979) Madsen, Magnus E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13
november 1978)

Sundberg-Falkenmark,
Malin F. S., fil. dr (fr.o.m. den 27 september 1977)

Svärd,
Lars-Göran, ADB-direktör (fno.m. den 27 september 1977) Synnerholm, Bo,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Åkesson, Bengt,
civilingenjör (fr.o.m. den 13 november 1978)

s. 135 Kontrollera mot PDF

135 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K;8

Sekrelerare;
Dreber, Ulf P., departementssekreterare

Lokal;
Kommunikationsdepartementet, Vasagalan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 44

Direkliven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberätlelse del II K I. Tilläggsdirektiv,
se 1978 ärs kommiuéberäitelse del II K 8 saml 1980 års
kommitléberättelse del II K 2.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ca 30 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra silt arbete under är 1980.

8.
Typbesiktningsulredningen (K 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att överväga och föreslä
förbättringar i lypbesiktningssystemel:

Särskild
utredare; Johnsson, Jan G., lagman

Sakkunniga:
Eklund, E. Sven-Olof, byråchef (fr.o.m. den 9 maj 1977) Gawell, Jonas, direktör
(fno.m. den 9 maj 1977) Hibe, Erik G., direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977)
Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Lagerstam,
Kurt, direktör (fno.m. den 1 november 1978) Sigfridsson, Sven-Erik I.,
hovrättsassessor (fno.m. den 9 maj 1977) Åslanden A. Nils-Olof (Olle),
avdelningsdirektör (fno.m. den 9 maj 1977)

Experter:
Egebäck, Kari-Erik, laborator (fr.o.m. den 19 september 1977) Ekberg, K.
Gustav, civilingenjör (fno.m. den 19 september 1977) Gustafson, Bernt J.,
ingenjör (fno.m. den 1 oktober 1979) Rein, Henrik, ingenjör (fno.m. den 1
augusti 1979) Salinger, Gerhard, civilingenjör (fno.m. den 19 september 1977)
Wallin, Mats A. T, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Sekreterare;
Björklund, Bengt T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Tejle, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m. den
30 september 1979)

s. 136 Kontrollera mot PDF

K;8 Skr 1979/80:103 136

Lokal;
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgalan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II K 3.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommitléberättelse del 11 K 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit älta sammanträden.
Därutöver har 13 sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom
utredningen.

Utredningen
har den 5 september 1979 avgett delbelänkandei (Ds K 1979:7) Fordon i
föreskrivet skick.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

9.
Containerutredningen (K 1977:04)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 Juni 1977 med uppdrag att utreda vissa
coniainerfrågor;

Särskild
utredare; Wilhelmsson, Börje A., försäkringsrättsräd och
chef för försäkringsrätten för Södra Sverige (t.o.m. den 15 mars 1979)

Experter:
Bergman, Knut Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977
t.o.m. den 15 mars 1979)

Jahnke,
A. A. F. Ulrich, sjökapten (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars
1979)

Kjellegård,
Bo C, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Linder,
Mats O. H., byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars
1979)

Lindh,
N. H. Göran, byråchef (fno.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars 1979)

Rönngren,
Bo E., förbundsombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 15 mars
1979)

Sekreterare:
Göransson, E. Magnus, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 Juli 1977 t.o.m. den 15 mars
1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II K 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit fyra sammanträden.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K: 10

Ulredningen
har den 2 mars 1979 avgett betänkandet (Ds K 1979:1) Coniainerfrågor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Sjöfartspolitiska utredningen (K 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 Juni 1977 med uppdrag att göra en
sjöfartspolitisk ulredning:

Särskild
utredare; Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 27 Juni 1977 t.o.m. den 22
oklober 1979)

Sakkunniga:
Blennow, Ingemar, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 25 januari
1979)

Grenander,
Nils, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 22 oktober 1979)

Havik,
Folke, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Johansson,
S. K. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22
oktober 1979)

Karlsson,
Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september 1977
t.o.m. den 22 oktober 1979)

Koch,
Arne G. M., direktör (fr.o.m. den 22 februari t.o.m. den 22 oktober 1979)

Patriksson,
Folke, skeppsredare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober 1979)

Rickard,
Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 12 seplember 1977 t.o.m. den 22 oktober
1979)

Rude,
Karl R., verkst. direktör (fno.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober
1979)

Wahlström,
Per E., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september 1977
t.o.m. den 22 oklober 1979)

Ödner,
E. P. Sture, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober
1979)

Experter:
Ekström, John E., ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 22
oktober 1979)

Forsström,
Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober
1979)

Francke,
Jan Å., kammarrättsråd (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22 oktober
1979)

s. 138 Kontrollera mot PDF

K: 10 Skr 1979/80:103 138

Jobin,
Bengt Å., sekrelerare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den

22
oktober 1979)

Källsson,
Jan K.-Å., direktör (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den

22
oktober 1979)

Lasson,
Knut-Inge L., L d. överdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977

t.o.m.
den 22 oktober 1979)

Nordström,
Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 19 april t.o.m. den 15

september
1978)

von
Oelreich, Carl-Erik H., kommerseråd (fr.o.m. den 12 september

1977
t.o.m. den 22 oktober 1979)

Olofsson,
K. A. Lennart, riksbanksdirektör (fr.o.m. den 12 september

1977 t.o.m.
den 22 oktober 1979)

Rispe,
Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 16 november 1978

Lo.m.
den 22 oktober 1979)

Sandström,
B. Gustaf T, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 februari

1979
t.o.m. den 22 oktober 1979)

Sohlman,
Staffan, departementsräd (fr.o.m. den 14juli 1978 l.o.m. den

22
oktober 1979)

Strömberg,
Ingemar, avdelningsombudsman (fr.o.m. den 1 februari

1978 t.o.m.
den 22 oktober 1979)

Tallroth,
N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22
oktober 1979)

Voss,
Bertil G. P., departementsråd (fno.m. den 12 september 1977 t.o.m. den 22
oktober 1979)

Sekreterare:
Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977 t.o.m. den
13 mars 1979)

Renck,
Olle, ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977 l.o.m. den 14 november 1979)

Bitr.
sekreterare; Grönberg, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977
l.o.m. den 31 oktober 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden.

Utredningen
har i Januari 1979 avgett (Ds K 1979:2) Promemoria med vissa förslag frän
sjöfartspolitiska utredningen, den 24 augusti 1979 betänkandet (SOU 1979:67) Svensk
sjöfartspolitik samt den 11 oktober 1979 (Ds K 1979:10) Promemoria angående
frågan om svenska rederiers utlandsinvesteringar samt fiaggöverföringar.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K; 12

11.
Särskild utredare (K 1978:02) med uppdrag att ta upp överläggningar med
Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om flygplatsfrågan på lång sikt
i Stockholmsregionen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att ta upp
överläggningar med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting om
flygplalsfrågan på lång sikl i Stockholmsregionen :

Särskild
utredare; Lyberg, Bengt, Ld. landshövding (fr.o.m. den 16 februari 1978)

Experter:
Elghuvud, Gösta E., Ld. fastighelschef (fr.o.m. den 14 september 1978)
Hellström, Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 september 1978) Lidbjörk,
Gunnar, fiygplatsdirektör (fr.o.m. den 14 seplember 1978)

Sekreterare:
Andersson, Christer, departementsråd (fno.m. den 10 mars 1978)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 43

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberätlelse del II K
3.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft
överläggningar med berörda parter. Utredaren beräknas slutföra sitt arbete
under år 1980.

12.
Särskild utredare (K 1978:03) med uppdrag att se över lagstiftningen rörande
säkerheten på försvarsmaktens fartyg

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att se över
lagstiftningen rörande säkerheten på försvarsmaktens fartyg;

Särskild
utredare: Steen, Göran A., generaldirektör (fr.o.m. den 21 februari 1978 t.o.m.
den 31 oktober 1979)

Experter:
Alarik, K. Lennart O., hovrättsassessor (fno.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31
oktober 1979)

s. 140 Kontrollera mot PDF

K; 12 Skr 1979/80:103 140

Gullberg,
Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31

oktober
1979)

Jonasson,
Rolf A. E., ombudsman (fr.o.m. den 3 april 1978 l.o.m. den

31
oklober 1979)

Klaar,
Bengt J. L, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 oktober 1978

l.o.m.
den 31 oklober 1979)

Melander,
Kent A., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1978 t.o.m. den

31
oklober 1979)

0'Konor,
Bengt G. W., kommendör (fr.o.m. den 3 april 1978 t.o.m. den

31
oktober 1979)

Stenmark,
Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fno.m. den 3 april 1978

t.o.m.
den 31 oktober 1979)

Sekreterare:
Lindencrona, Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fno.m. den 3 april 1978 t.o.m. den 31
oktober 1979)

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1979 ärs kommittéberättelse del II K
4.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju
sammanträden med experterna, därav ett tredagarssammanträde vid GuUmarsbasen på
västkusten.

Utredaren
har i oktober 1979 avgeu betänkandet (Ds K 1979:9) Säkerheten på örlogsfartyg.

Uppdraget
är därmed slutfört.

13.
Utredaren (K 1978:06) av differentierade körkort

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att utreda det
fortsatta genomförandet av reformen med differentierade körkort:

Särskild
utredare: Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fno.m. den 14
juni 1978)

Experter:
Bengtsson, Hans, hovräUsassessor (fr.o.m. den 29 augusti 1978) Ericsson,
Per-Inge, byråchef (fno.m. den 29 augusri 1978) Frohm, B. Allan, intendent
(fno.m. den 29 augusti 1978) Hagander, Sten 1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den
29 augusti 1978) Wållström, Lennart G., direktör (fno.m. den 23 november 1978)

s. 141 Kontrollera mot PDF

141 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K: 14

Sekreterare:
Ringborg, Bengt, departementssekreterare (fno.m. den 29 augusli 1978)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel. växel 763
10 00, direktval 763 36 90

Direktiven
för den särskilde uiredaren, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II K
7.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio
sammanträden med experterna. Därutöver har 19 sammanlräden hållits med
sekreteraren. Utredaren har ockå överlagt med olika myndigheter, organisaiioner
och andra som berörs av hans arbete.

Utredaren
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

14. Lufttransportutre()ningen (K 1978:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppdrag att utreda vissa
frägor beträffande luftfartens roll i en samordnad trafikpolitik, m.m.:

Ordförande:
von Sydow, Gunnar, Ld. landshövding (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Ledamöter:
Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979) Björk,
Jimmy, sektionschef (fr.o.m den 26 Juni 1978) Gellstedt, Björn P. T,
departementsråd (fno.m. den 26 Juni 1978 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Nordell,
J. Olof C, trafikdirektör (fno.m. den 26 juni 1978) Winberg, Henrik A.,
generaldirektör (fr.o.m. den 26 juni 1978)

Ledamäter
i referensgrupp: Bengtsson, Karl F., verkmästare, Ld. led. av riksdagen
(fr.o.m. den 26 juni 1978)

Clarkson,
Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 Juni 1978) Gustavsson, G.
Ingvar, kommunalråd (fno.m. den 26 Juni 1978) Håkansson, Alfred L.,
lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 26 Juni 1978)

Nyqvist,
S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 Juni 1978)

opaginerad Kontrollera mot PDF

K;
14 Skr 1979/80:103 .142

Experter;
Andersson, Christer, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1978 l.o.m. den 31
augusli 1979)

Hägglund,
Bengt, ekonomichef (fr.o.m. den I november 1978) Nilsson, Alf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 2 februari 1979) Norström, Göran,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 mars 1979) Olsson, Lennart, direkiör (fr.o.m.
den 1 november 1978) Persson, Tore, överste av I. graden
(fr.o.m. den I november 1978) Sundberg, Kjell M., departementssekreterare
(fr.o.m. den \ november 1979)

Swarting,
Sven, direktör (fr.o.m. den I november 1978) Åsbrink, Erik,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 27 december 1978)

Sekreterare:
Nilsson, N. Johnny, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1979) Sundberg,
Kjell M., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 Juni 1978 t.o.m. den 31
oktober 1979)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 31 70

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II K 6.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 16 sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens
arbete. Utredningen har vidare gjort besök i olika regioner.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

15.
Pilotutbildningsutredningen (K 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om rekrytering och utbildning av fiygförare till den civila luftfarten m.m.:

Särskild
utredare: Letzén, K. Sven-Roland, ekonomidirektör (fr.o.m. den 29 Juni 1978
Lo.m. den 30 september 1979)

Experter:
Bandholz, Tommy C.-G., flygstyrman (fr.o.m. den 26 september t.o.m. den 31
december 1978)

Engstrandh,
P. Torgny B., flygkapten (fr.o.m. den 26 september 1978 t.o.m. den 30 september
1979)

s. 143 Kontrollera mot PDF

143 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K; 16

Fahlgren,
Gunnar, flygkapten (fr.o.m. den I Januari l.o.m. den 30

september
1979)

Holmberg,
Anders, flygstyrman (fr.o.m. den 26 seplember 1978 l.o.m.

den
30 seplember 1979)

Liljedahl,
Svante R., överstelöjtnant (fr.o.m. den 26 september 1978

t.o.m.
den 30 september 1979)

Palmqvist,
Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 26 september

1978
t.o.m. den 30 seplember 1979)

Tengner,
Onni, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 26 seplember 1978

t.o.m.
den 30 september 1979)

Sekreterare;
Cederwall, Ulf C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 Juli 1978 l.o.m. den 30
september 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del ll K 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - Juli 1979 hållit 17 sammanträden samt gjort
åtta sludiebesök och haft överläggningar med olika myndigheter, organisaiioner
och företag som berörts av utredningens arbete. Fyra möten har hållits med
motsvarande utredningar i Danmark och Norge.

Utredningen
barden 1 augusti 1979 avgett betänkandet (Ds K 1979:5) Rekrytering och
utbildning av flygförare till den civila luftfarten.

Uppdraget
är därmed slutfört.

16. Särskild utredare (K 1978:09) med uppdrag att företa
en översyn av taxinäringen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att företa en
översyn av taxinäringen:

Särskild
uiredare: Cederschiöld, Carl, borgarråd (fr.o.m. den 14 september 1978 t.o.m.
den 31 Juli 1979)

Experter:
Levin, Jan L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 oktober 1978 t.o.m. den 31 Juli
1979)

Selen,
Jan-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 oktober 1978 t.o.m. den 31
juli 1979)

Sekreterare:
Waara, Rolf, civilekonom (fr.o.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 31 juli 1979)

s. 144 Kontrollera mot PDF

K; 16 Skr 1979/80:103 144

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1979 års kommiuéberäuelse del II K 9.

Den
särskilde utredaren har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit lio
sammanlräden med experterna saml hafl överläggningar med olika organisationer
som har berörts av uiredarens arbele.

Uiredaren
har den 19 juni 1979 avgetl betänkandet (Ds K 1979:4) Taxi - krav och
utvecklingsmöjligheter.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Tomtparkeringsutredningen (K 1978:10)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag all uireda
frågor om parkeringsöverträdelser på tomtmark m.m.;

Särskild
utredare; Huldén, K. O. Tomas, rådman (fr.o.m. den 13 december 1978)

Experter:
Ohlsson, Sven I. B., driftchef (fr.o.m. den 24 Januari 1979) Sigfridsson,
Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 Januari 1979)

Sekreterare:
Persson, I. B. Gunilla, hovrättsflskal (fno.m. den I Januari 1979)

Lokal:
Lilla Nygatan I, 103 33 Stockholm, lel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7 Januari
1980; Regeringsgatan 13, 6 tn, 111 53 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del ll K 10

Utredningen
har under tiden Januari - oktober 1979 hållit fem sammanträden. Däruiöver har
elt sammanträde hållits med företrädare för Stockholms kommun.

Utredningen
har den 4 oktober 1979 avgett en promemoria om gatumarksparkering. Arbetet i
fråga om lomtmarksparkering beräknas avslutas under är 1980.

Utredningens
arbete om gatumarksparkering för boende beräknas därefter fortsäUa och pägå
under hela är 1980.

18.
Utredningen (K 1979:01) om transport av farligt gods

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 Januari 1979 med uppdrag att uireda
vissa frägor om transport av farligl gods:

s. 145 Kontrollera mot PDF

145 Kommittéer; Kommunikationsdepartementet K; 19

Särskild
utredare; Danell, C. Georg V., statsråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 11
januari t.o.m. den 12 oktober 1979)

Sellgren,
Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen (fno.m. den 30
oktober 1979)

Experter:
Björkman, Fredrik A. M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Eriksson,
Hans G., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1979) Hoppe, Hans V., jur. kand.
(fr.o.m. den 1 maj 1979) Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den
I maj 1979) Svensson, S. K. Tuve, intendent (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sekreterare:
Striby, I. Christina, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 mars 1979)

Bitn
sekreterare: Nyström, Göran K., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 mars
1979)

Lokal:
Lilla Nygatan I, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7
Januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 1.

Utredningen
har under tiden april - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.
Därutöver har sammanträden hållits i fem särskilda arbetsgrupper.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

19.
Mönstringsutredningen (K 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 med uppdrag att se över
lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän:

Särskild
utredare: Kristensson, Astrid M., landshövding, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m.
den 4 april 1979)

Experter:
Alarik, K. Lennart O., hovrättsassessor (fno.m. den 4 april 1979) KJellstenius,
Börje, socionom (fno.m. den 4 april 1979) LJungqvist, Claes, ombudsman (fr.o.m.
den 4 april 1979) Persson, Börje, förbundsombudsman (fr.o.m. den 4 april 1979)

10 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 146 Kontrollera mot PDF

K;19 Skr 1979/80:103 146

Revborn,
Lennart, byrådirektör (fr.o.m. den 4 april 1979) SJöstedt, K. Lennart T,
hovräUsräd (fno.m. den 4 april 1979) Themnér, J. Christer, förbundsjurist
(fr.o.m. den 4 april 1979) Tygesen, Lars S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4
april 1979)

Sekreterare:
Wikmark, Stefan G., hovräUsassessor (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Lokal:
Departementens kommittéer Lilla Kungsgatan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommiuéberäuelse del II K 3.

Utredningen
har under tiden Juni - oktober hållit tvä sammanträden samt haft överiäggningar
med myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

20.
Särskild utredare (K 1979:03) av Göteborgs hamns internationella
konkurrensförhållande

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppgift att undersöka
Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande:

Särskild
utredare: Dahlgren, Lars M. T, direktör (fno.m. den I april 1979)

Sakkunnig:
Godlund, Sven A. L, professor (fr.o.m. den I april 1979)

Sekreterare:
Williamson, Morgan, fil. lic. (fno.m. den 1 april 1979)

Bitn
sekreterare: Grönberg, Kerstin, byråsekrelerare (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal:
Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, 103 33 Stockholm, växel 763 10 00,
direktval 763 36 49 (Grönberg)

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del II K
5.

Den
särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1979 haft överläggningar
med den sakkunnige samt med olika in- och utländska myndigheter, organisationer
och andra som berörs av utredarens arbete.

Utredaren
har avgeu betänkaiidet (Ds K 1979:12) Göteborgs hamn och den transoceana
linjesjöfarten.

Utredaren
beräknas slutföra siu arbete under Januari 1980.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K: 22

21.
Särskild utredare (K 1979:04) av statsbidragssystemet för kommunal väghålling
m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 för översyn av
statsbidragssystemet för kommunal väghållning m.m.;

Särskild
utredare: Hedborg, Gustaf T:son, kammarrättspresidenl (fr.o.m. den I maj
t.o.m. den 30 november 1979)

Sakkunniga;
Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Sicking, Kari-Otto,
teknisk direktör (fno.m. den 1 maj 1979)

Experter:
Ahlenius, Inga-Britt M. S., departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1979)

Gustafson,
Carl-Erik, Ld. teknisk direktör (fno.m. den I maj 1979) Johansson, Rolf B.,
förste vägingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1979) Persson, Ingvar, sekreterare
(fr.o.m. den I maj 1979) Skagersjö, Bengt, trafikingenjör (fr.o.m. den 1 maj
1979) Svantemark, Lennart S. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 maj
1979)

Sekreterare:
Sjöblom, Per Å. G., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 november
1979)

Bitr.
sekreterare: Svensson, Birgit M., kanslist (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Lokal:
Lilla Nygatan I, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fno.m. den 7
januari 1980: Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K
6.

Den
särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1979 hållit tre sammanträden
med experterna och de sakkunniga. Utredarens arbete beräknas pägä under hela är
1980.

22.
Körkortsmedicinska utredningen (K 1979:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 med uppdrag att se över
formerna för den utredning som skall ligga till grund för den medicinska prövningen
i körkortsärenden:

s. 148 Kontrollera mot PDF

K;22 Skr 1979/80:103 148

Särskild
utredare: Andréasson, Rune, föredragande i irafikmedicin i socialstyrelsen
(fno.m. den 30 augusti 1979)

Sakkunniga;
Bengtsson, Hans, hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1979) Liliewall, E.
Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Experler:
Hedin, Anders, docent (fr.o.m. den 30 augusti 1979) Irnell, Lars, docent
(fr.o.m. den 30 augusli 1979)

Sekrelerare;

Hallström,
Anita M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 augusti 1979)

Lokal:
Lilla Nygatan 1,3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00. Fr.o.m. den 7
Januari 1980; Regeringsgatan 13, 6 tr., 111 53 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 7.

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

23.
Särskild utredare (K 1979:06) av sjömanspension genom kollektivavtal

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal:

Särskild
utredare: Petri, Carl Axel H., statsråd (fr.o.m. den 14 september t.o.m. den 5
november 1979)

Wilhelmsson,
Börje A., försäkringsrättsråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Expert:
Hyllengren, Jan, kansliråd (fno.m. den I oktober 1979)

Sekreterare:
Kastman, B. H. Göran, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1979)

s. 149 Kontrollera mot PDF

149 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet K; 24

Lokal:
Kammarrätten i Jönköping, Östra Storgalan 7, Box 564, 551 02 Jönköping, tel.
växel 036/16 99 10

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K
8.

Utredarens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

24.
Beredningen (K 1979:07) om den kollektiva tätortstrafiken

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 för att finna vägar att
förbättra nuvarande kollektivtrafiksystem:

Ordförande:
Norrbom, Claes-Eric N., förordnad generaldirektör (fr.o.m. den 19 november
1979)

Ledamöter:
Farm, Gunnel, ombudsman (fr.o.m. den 19 november 1979) Komstedt, P. L. Wiggo,
disponent (fno.m. den 19 november 1979) Norling, S. Åke, kommunalråd (fno.m.
den 19 november 1979) Segerström, Ingrid, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19
november 1979) Sellgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Vinthagen,
Rolf, landstingsråd (fr.o.m. den 19 november 1979) Wohlin-Andersson, Anna M.,
ers. för led. av riksdagen

Direktiven
för beredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II K 9.

Lokal:
Transporträdet, Industrivägen 7, 171 48 Solna, tel. 730 58 80

s. 150 Kontrollera mot PDF

E:I Skr 1979/80:103 150

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet under år 1979: 1, 4 och 6

1. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan
bankgiro och postgiro

Tillkallad
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 30 december 1969 för att utreda
förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes tidn. den 29
Januari 1970):

Särskild
utredare: Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 16 februari 1978
t.o.m. den 2 Juli 1979)

Experter:
Anderberg, K. Ingvar, direktör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli
1979)

Hallman,
Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 juli 1979)

Lindeberg,
Sven A., byrådirektör (fr.o.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Nilsson,
Gösta V., postgirochef (fno.m. den 22 februari 1978 t.o.m. den 2 Juli 1979)

Telestam,
Gösta L., direktör (fno.m. den 16 februari 1978 Lo.m. den 2 Juli 1979)

Sekreterare:
Wärnsund, Sven-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 16 februari 1978 t.o.m. den 2
Juli 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1971 ärs riksdagsberättelse Fi 56. Tilläggsdirektiv, se
1979 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - Juni 1979 hållit 20 sammanträden.

Utredningen
har den 2 Juli 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:35) Rationellare girohantering.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:3

2.
Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av
betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975):

Ordförande:
Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fno.m. den 14 november 1979) Wohlin, Lars
M., riksbankschef (fr.o.m. den 1 mars 1977 t.o.m. den 13 november 1979)

Ersättare
för ordförande: Wahlstedt, Bengt, departementssekreterare (fno.m. den 14
november 1979)

Ledamöter:
Hansson, Lars R., bankokommissarie Lönnqvist, Åke S. G., avdelningschef

Ersättare
för ledamot: Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist) Franzén, J.
Thomas H., avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 18 oktober 1977)

Sekreterare:
Persson, Nils Eric, byrådirektör (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Svensson, Hans
O., byrådirektör (fr.o.m. den 19 Juni 1975 t.o.m. den 15 oktober 1979)

Lokal:
Sveriges Riksbank, Brunkebergstorg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm tel. växel
787 00 00, direktval 787 01 46 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 36.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 7 sammanträden.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3.
Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för
att utreda frägor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari
1975):

Ordförande:
Larsson, Y. Allan G., chefredaktör (fr.o.m. den 24 augusti 1979) Mehr, Hjalmar
L., Ld. landshövding (t.o.m. den 23 augusti 1979)

s. 152 Kontrollera mot PDF

E:3 Skr 1979/80:103 152

Ledamöter;
Alderin, Robert B., vice verkställande direktör (fr.o.m. den 21
november 1979)

Bartley,
A. Osborne, professor (fr.o.m. den 19 oktober 1977 t.o.m. den 2 februari 1979)

Bergström,
N. Hans I., iL kansliråd (fr.o.m. den 5 december 1978) Burenstam Linder, H. M.
Staffan, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 december 1978 t.o.m. den 5
november 1979) Edin, Per Olov, utredningschef (fno.m. den 19 oktober 1977)
Feldt, Kjell-Olof, led. av riksdagen (fno.m. den 22 januari 1979) Landberg,
MaJ-Lis H. A., led. av riksdagen Meidner, Rudolf A., fil. dr (t.o.m. den 30
juni 1979) Molin, N. Rune, sekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979) Nilsson,
Karl-Erik, bitn direktör

Nilsson,
Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (t.o.m. den 19 Januari 1979)

Rämgärd,
Rolf I., led. av riksdagen

Sandebring,
Hans, statssekreterare (fr.o.m. den 22 maj t.o.m. den 5 november 1979)

Stefanson,
R. Stig S., optikermästare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1977
t.o.m. den 20 november 1979)

Tobisson,
Lars F., led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 november 1979) Ulfhielm, Monica
H.V,, utredningssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1979) Waldenström,
Erland, direktör

Wijkman,
Anders I. S., generalsekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli
t.o.m. den 12 december 1978) Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter:
Boman, Ragnar Å., civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1977) Böök, Sven Åke,
föreståndare (fr.o.m. den 14 juli 1977) Dahlsten, Ulf L., stadsdirektör (fno.m.
den 9 mar 1976) Edenhammar, Hans, auktoriserad revisor (fr.o.m. den 1 november
1979)

Eidem,
Rolf I., civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1977) Johansson,
Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 9 mars 1976) Kristoffersson, Anders W.,
fil. kand. (fr.o.m. den I april 1977) Läftman, Lennart R., civilekonom (fr.o.m.
den I december 1977} Saläng, B. Stefan, avdelningsdirektör (fno.m. den 1
september 1977 Lo.m. den 31 augusti 1979)

Sekreterare:
Öhman, Berndt, universitetslektor (fno.m. den 1 december 1975)

s. 153 Kontrollera mot PDF

153 Kommittéer; Ekonomidepartementet E;4

Bitr.
sekrelerare; Nordell, J. Olof C, trafikdireklör (fno.m. den 1 Juni 1975 t.o.m.
den 8 maj 1979) Skog, Rolf R., civilekonom (fr.o.m. den 7 november 1978)

Lokal:
Regeringsgatan 19, I tn, 111 53 Stockholm, tel. 2108 20 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 37.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio sammanträden. Därutöver
har en särskild referensgrupp om sambandet mellan löner och vinster hållit två
sammanträden.

Utredningen
har i maj 1979 avgeU delbetänkandena (SOU 1979:8) Löntagarfonder - bakgrund,
problem och möjligheter, (SÖU 1979:9) innehållande tre expertrapporter nämligen
Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och
aktiemarknaden - en introduktion och Internationella koncerner och
löntagarfonder, (SOU 1979:10) innehållande tre expertrapporter nämligen Löner,
lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag, Vinstbegreppet och Den
lokala lönebildningen och företagens vinster - en preliminär analys samt (SOU
1979:11) Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

4.
Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om
finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1975):

Ordförande:
Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör (t.o.m. den 30 september 1979)

Sakkunniga:
Jansson, Paul G., eleklriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen (Lo.m. den
30 september 1979)

Regnéll,
Carl Göran, fil. dr, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 12 Januari 1977 Lo.m.
den 30 september 1979)

Experter:
Livijn, Claes-Olof, direktör (fno.m. den 15 mars 1976 Lo.m. den 30 september
1979)

Persson,
Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 12 Januari 1977 t.o.m. den 30 september
1979) Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 30

s. 154 Kontrollera mot PDF

E:4 Skr 1979/80:103 154

seplember
1979)

Ödlund,
Lars-Olof, direkiör (fr.o.m. den 15 mars 1976 l.o.m. den 30

september
1979)

Sekreterare:
Klangby, Lars-Erik, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 september 1979)

Bitr.
sekreterare: Uggla, J. Magnus, byråsekrelerare (fr.o.m. den 15 november 1976
t.o.m. den 39 september 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1976 ärs kommittéberättelse Fi 42.

Kommittén
har i december 1977 avgeu betänkandet (SOU 1977:97) Finansieringsbolag.

Kommittén
har därefter avvaktat beslut om behandling av den kreditpolitiska
lagstiftningen om fondkommissionärer m.m. Det står nu klart att kommittén inte
ska behandla denna fråga.

Kommitténs
arbete är därmed slutfört.

5.
Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 Juni 1976 för att göra en översyn av
banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976):

Ordförande:

Malmgren,
Kurt K-G., rättschef

Ledamöter:
Danielsson, C. Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig A., bankinspektör Eklöf,
Kurt G. A., riksbanksdirektör Lindquisl, Sven B. E., direktör Svenson, Sven G.,
direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig:
Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Experter:
Bökmark, Jan S., hovrättsassessor

Dahlheim,
Bo I. G., byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1976) Lindstrand, H. Tomas,
civilekonom (fr.o.m. den 1 april 1978) Utterström, Thomas O., avdelningschef
(fno.m. den 20 mars 1979)

s. 155 Kontrollera mot PDF

155 Kommittéer; Ekonomidepartementet E:6

Sekrelerare:
Bredin, Lars A. G., kansliråd (fno.m. den 20 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Noltorp, Lars G. N., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978)
Nordström, L. Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lokal:
Göta hovräu, Hovrättstorget, Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30
(bitr. sekreterarna)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del IIEI.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden. Därutöver
har tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp, vars arbete främst
avser en teknisk översyn av bankrörelselagen efter mönster av aktiebolagslagen
och bokföringslagen.

Utredningen
har i Juni 1979 avgett delbetänkandet (Ds E 1979:5) Blancokrediter och
bankkontorsetablering.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska
centralbyråns (SCB) uppgiftsinsamling

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att utreda frågan om
statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling:

Särskild
utredare: Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 februari 1979)
Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 25 april 1977 t.o.m. den 14
februari 1979)

Experter:
Levenius, Gustav B. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977
t.o.m. den 23 april 1979)

Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31
december 1979)

Sandström,
K. Rune, direktör (fno.m. den 20 september 1977 t.o.m. den 31 december 1979)

Widén,
Marie-Louise, avdelningsdirektör (fr.o.m. den"4 april t.o.m. den 31
december 1979)

Sekreterare:
Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fno.m. den 19 september 1977 t.o.m. den
14 februari 1979)

s. 156 Kontrollera mot PDF

E:6 Skr 1979/80:103 156

Lokal:
Fredsgatan 6, 4 tn, 111 52 Stockholm, tel. 21 62 73 Direktiven för utredningen,
se 1978 ärs kommittéberättelse del HEL

Utredningen
har i mars 1979 avgeU delbetänkandet (Ds E 1979:2) Industristatistiken -
uppgiftskrav och användbarhet samt i december 1979 slutbetänkandet (Ds E
1979:7). Lantbruksregistret som uppgiftskrav samt sammanfattande synpunkter pä
företagens uppgiftslämnande till statistiska centralbyrån.

Uppdraget
är därmed slutförd.

7.
Kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen
sammanhängande spörsmål

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 för att utreda med
valutaregleringen sammanhängande spörsmål:

Ordförande:
Wickman, H. Krister, Ld. riksbankschef, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20
september 1977)

Ledamöter:
Berg, Bengt R., direktör (fr.o.m. den 1 februari 1978) Berg, Bengt Åke,
utredningssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978) Eklöf, Kurt G. A.,
riksbanksdirektör (fno.m. den 1 februari 1978) Ekman, Jan E. H. M.,
bankdirektör (fno.m. den 1 februari 1978) Grönfors, Kurt G. W., professor
(fno.m. den I februari 1978) Johansson, Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1
februari 1978) Larsson, L. Thorsten, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari
1978) Nilsson, Bengt G., utredningschef (fno.m. den 1 februari 1978)
Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)
Wibble, Anne M., ekon. lic. (fno.m. den 12 december 1978)

Experter:
Hall, Kurt Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1978)

Nipstad,
Jan A., bankokommissarie (fr.o.m. den 15 november 1977) Nyström, Lars A.,
avdelningsdirektör (fno.m. den I augusti 1978) Persson, Lars E. H., hovräUsråd
(fno.m. den 7 november 1978) Sanden, Peter, fil. kand. (fno.m. den 1 juni 1978)

Huvudsekreterare:
Sahlén, Anders F., pol. mag. (fr.o.m. den I september 1978)

s. 157 Kontrollera mot PDF

157 Kommittéer: Ekonomidepartementet E:8

Sekreterare:
ÖJeheim, Per-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1978)

Bitr.
sekreterare: de Neergaard, Claes D., civilekonom (fr.o.m. den 1 juli 1978
t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal:
Regeringsgatan 65, 3 tn. Box 7311, 103 90 Stockholm, tel. 21 55 20
(huvudsekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 3.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela år 1980.

8.
Försäkringsrörelseutredningen (E 1977:05) (FRU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att se över lagen om
försäkringsrörelse m.m.:

Särskild
utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen
(fno.m. den 21 november 1977)

Experter:
Bökmark, Jan S., hovrättsassessor (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Eriksson, A. A.
Tage, direktör (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Svensson, Åke E. F.,
avdelningsdirektör (fno.m. den lOjanuari 1978) von Willebrand, Karin M., Ld.
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 Januari 1978)

Sekreterare:
Hahn, R. A. Birgitta, hovrättsassessor (fr.o.m. den lOjanuari 1978)

Lokal:
Salviigränd 1,3 tn, III 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 58
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II E 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden. Därutöver
har fyra sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om
uppställning av försäkringsbolagens resultat- och balansräkningar.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

s. 158 Kontrollera mot PDF

E;9 Skr 1979/80:103 158

9.
Delegationen (E 1978:01) med uppdrag att följa de nya formerna för lönsparande
m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 seplember 1978 för att följa och
analysera det nya lönsparsyslemei m.m.:

Ordförande:
Jakobsson. Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 13 december 1978)

Ledamöter:
Roos, J. Olle, skattedirektör (fr.o.m. den 13 december 1978J Rylander, Gunnel
L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 december 1978)

Widestrand,
Lars O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 december 1978) Ysander,
Bengt-Christer, docent (fr.o.m. den 13 december 1978)

Expert:
Herin, Jan C.G.E.F, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare:
Björhn, Arne, L., civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal:
Ekonomidepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 15
02 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II E

2.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
kontakter med organisationer och andra som berörs av delegationens arbete.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10.
Försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 december 1978 med uppdrag att se över
lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet
m.m.:

Ordförande:
Westerlind, Erik A., landshövding (fno.m. den 5 april 1979)

Ledamöter:
Fernlund, B. Dan, byråchef (fno.m. den 5 april 1979) Gabrielsson, A. Edmund B.,
expeditionschef/rättschef (fr.o.m. den 5 april 1979)

s. 159 Kontrollera mot PDF

159 Kommittéer; Ekonomidepartementet E:I1

Gustavsson,
K. Rune, socionom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 april

1979)

Hörnlund,
Gördis K., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 april 1979)

Lindwall,
Lars E., direkiör (fr.o.m. den 5 april 1979)

Schönmeyr,
C. Richard A. C, verkst. direktör (fno.m. den 5 april 1979)

Experter:
Brege, J. Lennart O., organisationsdirektör (fr.o.m. den 24 april 1979)
Odelius, Bo G., försäkringsombudsman (fr.o.m. den 6 Juni 1979) (ingående i
sekretariatet)

Öländers,
Anders O., distriktskontorschef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Olby, A. Jan E.,
byrådirektör (fno.m. den 24 april 1979) Utterström, Thomas O., avdelningschef
(fr.o.m. den 24 april 1979)

Sekreterare:
Lundgren, Bo K., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 21 augusti 1979)

Bitr.
sekreterare: Svensson, M. Christina, civilekonom (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal:
Salviigränd 1,3 tn, 111 28 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 28
(sekreteraren)

Direktiv
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del HEL

Kommittén
har under tiden april - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Kommittén
har i december avgett promemorian (Ds E 1979:8) Lekmannastyrelse för
försäkringsinspeklionen.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

11.
Utredningen (E 1979:02) om tillsynen över värdepappersmarknaden m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild
utredare: Wahlgren, E. Göran, regeringsråd (fr.o.m. den 4 september 1979)

Sekreterare:
Svensson, S. Göran, hovrättsfiskal (fno.m. den 15 oklober 1979)

Lokal:
Göta hovrätL Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II E 3.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 160 Kontrollera mot PDF

E;12 Skr 1979/80:103 160

12.
Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga fondförvaltningen m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild
utredare: Abelin, Hans Henrik, bankinspektör (fr.o.m. den 2 oktober 1979)

Sakkunniga:
Nordling, Carl-Einar, kammarråd (fr.o.m. den 25 oktober 1979) Telestam, Gösta
L., direktör (fr.o.m. den 25 oktober 1979)

Experter:
Karlsson, Erik L,, bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 27 november 1979)

Lalin,
Per Olov, revisionsdirektör (fr.o.m. den 27 november 1979) Lindberg, P.
Lennart, byråchef (fr.o.m. den 27 november 1979)

Sekreterare:
Frii, Lennart W., hovrättsassessor (fno.m. den 29 oktober 1979)

Lokal;
Hovrätten över Skäne och Blekinge, Fack, 201 10 Malmö, tel. 040/734 30
(sekreteraten)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II E 4.

Utredningen
har under november 1979 hällit två sammanträden. Utredningens arbete beräknas
pägä under hela år 1980.

13.
Kommittén om jordbrukets kapitalförsörjning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 Juni 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II E 2.

14.
Kommittén om den statliga statistiken

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 oktober 1979: Ledamöter m.fi. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommiuéberäuelse del II E 5.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161 Kommittéer; Budgetdepartementet B; I

Budgetdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin
verksamhet under år 1979: 13, 21, 22, 23 och 28

1. 1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndiganden den 21 mars 1969, den 29 Juni 1970 samt den
18 Juni 1971 för att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i
vissa delar (se Post- och Inrikes tidn. den 5 Juni 1969 och den 2 oktober
1970);

Ordförande:
Edstrand, Karl-Ingmar, departementsräd (fr.o.m. den 12 juli 1976)

Ledamöter;
Thulin, Einar E:son, f.d. skattedirektör Wadell, Ulla G. S., skattedirektör
(fno.m. den 12 Juli 1976) Willart, N. Bo, byråchef

Experter:
Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 Juli 1976) Friedner,
Lars F. V., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 september 1977)

Olsson,
Bertil O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1976) Schultz, J. Allan
S., Ld. bitr. skattedirektör Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör (fr.o.m. den
14 september 1976)

Sekreterare:
Lindgren, Per Anders, kammarrättsassessor (fno.m. den 25 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Körner, Klas-Håkan (Håkan), kammarrättsassessor (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Lokal;
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden och sekreteraren).
Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 15 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

11
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

B;2 Skr 1979/80:103 162

2.
Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oklober 1971 med uppdrag att
verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post-och Inrikes tidn. den II november
1971):

Utredningsman:
Fridolin, Hans R., Ld. departementsråd

Experter;
Crabo, Sven, direkiör Helmers, Dag, professor Lindstam, Leif E.,
departementsråd Mellbin, B. Lennart, byråchef Norrman, Bo U. S.,
taxeringsdireklör (fr.o.m. den I mars 1978)

Sekreterare;
Olofsson, L. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Bitr.
sekreterare: Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal:
Budgeldepartemenlet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanlräden.

Utredningen
har den 22 augusli 1979 avgetl delbelänkandei (Ds B 1979:2) Översyn av
mervärdeskallen Del IV Exportbegreppet m.m.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

3.
Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Tillkallad
enligt Kungl. MaJ;ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor
om arbets- och anställningsvillkor för tjänstemän som skall underställas Kungl.
Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se
Post- och Inrikes tidn. den 10 Juli 1972):

Utredningsman:
Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal:
Riksdagens näringsutskott, Brunkebergslerrassen 1, 100 12 Stockholm, tel. växel
14 20 20

s. 163 Kontrollera mot PDF

163 Kommittéer: Budgetdepartementet B;4

Direkliven
för ulredningen, se 1973 års riksdagsberätlelse Fi 46.

Lllredningen
har under liden november 1978 - oklober 1979 hafl överläggningar med riksdagens
lönedelegaiion och medverkat i en arbetsgrupp inom lönedelegationen som
övervägt delegationens arbetsformer.

Utredningen
beräknas slutföra sill arbete under år 1980.

4.
Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om
regler om kvarstad, skingringsförbud m.m. i skaiteprocessen (se Post- och
Inrikes tidn. den 7 mars 1973);

Ordförande;
Nordenadier, Anders, länsäklagare

Ledamöier;
Andersson, Kerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 mars
1979) Bergh, Sten, länsräd

Bergqvist,
Jan G., pol. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juni 1979)

Gustafsson,
K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1978)

Söderström,
Kurt I. W., ingenjör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 Juni 1978)

Welander,
Gösta, departementsräd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Sakkunnig:
Nord, Karl-Erik, skattedirektör (fr.o.m. den 30 Juni 1978)

Experter:
BJernstad, S. L. Börje, kronofogde Björnesjö, Sven G., taxeringsrevisor

Bruhn,
Sigleif (LeiQ E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 juni 1978) Hirschfeldt,
Johan H., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 30 Juni 1978) Jarenius, J. Christer
I., direktör

Johanson,
Lars R., länsråd (fr.o.m. den 17 februari 1976) LJungwall, N. E. Folke,
länsåklagare (fr.o.m. den 17 februari 1976)

Sekreterare:
Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974)

s. 164 Kontrollera mot PDF

B;4 Skr 1979/80:103 164

Bitr.
sekrelerare: Grinneröd-Nordahl, Monica L. M., distriktsåklagare (fr.o.m. den I
seplember 1979) Kronholm, Birgit S. B., distriktsåklagare (fno.m. den 15 april
1979)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergalan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40. Tilläggsdirektiv, se
1979 års kommiuéberäuelse del 11 B 6.

Utredningen
har den 1 mars 1979 avgelt delbetänkandet (SOU 1978:87) Lag om preskription av
skattefordringar m.m.

Utredningen
har under tiden november 1978 -oktober 1979 hållit elva sammanträden samt hafl
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

5.
Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att utreda frågan om
det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16
maj 1975):

Ordförande:
Widmark, P. Sverker V., kammarrättslagman

Sakkunniga:
Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen Westberg, H-O. (Olle),
svarvare, led. av riksdagen

Experter:
Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Burström,
Brita A., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Fries, Ingmar F.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1978)

Gustafson,
G. Arne, direktör (fno.m. den 20 oktober 1975) Johansson, Bo G. H.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Lundholm, Eric L. O., bitr.
skattedireklör (fno.m. den 1 augusti 1975) Matsson, Tommy, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Sekreterare:
Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Bitn
sekreterare: Olsson, E. Ragnar, taxeringsintendeni (fr.o.m. den 12 september
1977)

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Kommittéer; Budgetdepartemenlet B;6

Lokal:
L. Nygatan 1, I tn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress;
Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direkliven
för utredningen, se 1976 ärs kommitléberättelse Fi 40.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
beräknas slutföra siU arbete under första halvåret 1980.

6.
Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor
angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anställds
pensionering, m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976):

Utredningsman:
Wahlgren, E. Göran, regeringsråd

Experter:
Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Eriksson, Gösta, direktör (t.o.m.
den 13 maj 1979) Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 4
september 1978)

Grop,
Erik H., försäkringstjänsteman (fr.o.m. den 14 maj 1979) Kihlström, Laila K.
E., direktör (fno.m. den 19 januari 1977) Lindberg, Göran, direktör (t.o.m. den
7 december 1978) Nilson, Lars-Erik, direktör (fno.m. den 8 december 1978)
Sköllerholm, S. Ove J., hovrättsassessor (fno.m. den 22 februari 1977)
Thornell, Anders B., länsräd (fr.o.m. den 19 Januari 1977) Öhman, Arne J. P.,
avdelningsdirektör (fno.m. den 19 Januari 1977)

Sekreterare:
Edling, A. Roland, radman Salsbäck, K. Johan, kammarrättsassessor (fr.o.m. den
I Januari 1979)

Lokal:
Länsrätten i Örebro län. Box 59, 701 02 Örebro, tel. växel 019/13 60 00
(Edling)

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tolv sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

s. 166 Kontrollera mot PDF

B: 7 Skr 1979/80:103 166

7.
Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att utreda frågan om
samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd (se Post- och Inrikes
tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Westerlind, Erik A., landshövding

Ledamöter:
Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen

Fransson,
Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Fridolfsson,
Filip W., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Löfberg,
Karl Axel, Ld. departementsräd Wilhelmsson, Arne E., rådman Ångström, Rune T.,
led. av riksdagen

Sakkunniga:
Ekström, Bert O., avdelningschef (fno.m. den 15 juni 1976) Jäderqvist, K.
Bertil, kronofogde (fno.m. den 1 september 1976) Spendrup, K. Aksel,
avdelningschef (fno.m. den 30 Juni 1977) Åvall, Sven K., direktör (fno.m. den
15 Juni 1976)

Experter:
Björklund, Jan O., byråchef (fno.m. den 9 september 1976) Bovidson, Thure, direktör
(fr.o.m. den 9 september 1976) Herrstedt, Henry T. O., länsarbetsdirektör
(fr.o.m. den 9 september 1976) Thornell, Anders B., länsräd (fr.o.m. den 9
september 1976)

Sekreterare:
Ohlsson, J. Staffan C, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 15 Juni 1976)

Bitr.
sekreterare: Berge, Lars Magnus, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18
september 1978 t.o.m. den 17 Juni 1979) Kristiansson, Erling B., förste
byråsekreterare (fno.m. den I Juni 1979)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00(sekreteraren och bitr. sekreteraren).
Postadress: Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver

s. 167 Kontrollera mot PDF

167 Kommittéer: Budgeldepartemenlet B;8

har
tvä sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper för frågan om inrättande
av etl bolag för rekonslruklionsinsalser. Kommitténs arbele beräknas pågå under
hela är 1980.

8.
1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för atl göra en översyn
av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober
1976):

Ordförande:
Björne, B. Gunnar, regeringsråd

Ledamöier;
Hall, A. Bertil, fastighetsråd

Jansson,
Paul G., eleklriker, riksgäldsfullmäktig, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17
mars 1978)

Josefson,
Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Lundgren,
Bo A. M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978)

Malmberg,
C. Lars E., bitr. skattedirektör

Stensson,
S. L. Börje, skolchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 mars 1978) Wadell,
Ulla G. S., skattedirektör

Sakkunnig:
Fredelius, Bo B., kammarrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977 t.o.m. den 25
januari 1979)

Experter:
Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 10 februari 1977) Edlund, C.
Bertil, departementsräd (fr.o.m. den 20 november 1979) Fridell, G. Ingvar,
direktör (fr.o.m. den 20 mars 1978) Fries, Ingmar F., departementssekreterare
(fr.o.m. den 12 september 1977)

Hansson,
Bo R. A., byråchef (fno.m. den 12 december 1978) Henriksson, Kjell-Åke, förste
byråsekrelerare (fr.o.m. den 12 Juni 1978)

Jönsson,
Per Ivan, vattenrättsråd (fno.m. den 10 februari 1977) Nilsson, Nils-Erik,
avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977) Rispe, Curt B.,
kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 22 januari 1979)

Sekreterare:
Bergenstjerna, Johan P., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I maj 1979)

s. 168 Kontrollera mot PDF

B; 8 Skr 1979/80:103 168

Hiibinelte,
Ewa L. E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 28 april 1978

t.o.m.
den 15 maj 1979)

Widebäck,
I. Birgitta, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Lokal:
Lilla Nygatan 1, 1 tr., 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II B 4.
Tilläggsdirektiv, se 1979 års kommitléberättelse del II B 4.

Kommittén
har under liden november 1978 - oktober 1979 hällit 23 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har sammanträden hållits med särskilda
arbetsgrupper inom kommittén.

Kommittén
har den 14 maj 1979 avgeU delbetänkandet (SOU 1979:32) Fastighetstaxering 81
saml bilaga 1-2 (SOU 1979:33) Fastighetstaxering 81.

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

9.
Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om
bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen:

Ordförande:
Tarschys, N. Daniel, ers. för led. av riksdagen

Ledamöter:
Hanson, Per-Olof, Ld. borgarråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen
Kristiansson, N. Axel, Ld. ers. för led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa,
Ld. led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen
Svegfors, J. Mats A., statssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978) Träff,
Sven-Olov A., direktör, Ld. led. av riksdagen (t.o.m. den 6 december 1978)

Sakkunniga:
Andersson, B. Göran, ombudsman Båfält, B. Evert, kanslichef (fno.m. den 15 mars
1977) Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör

Carnhagen,
Göran E. T, departementsråd (fno.m. den 15 mars 1977) Olsson, E. Olof, andre
förbundsordförande

Experter:
Birgersson, Bengt Owe, docent (fr.o.m. den 28 maj 1979)

s. 169 Kontrollera mot PDF

169 Kommittéer; Budgetdepartementet B;9

Dahlberg,
Lars B. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 november

1977)

Dahlberg,
Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Engström,
Ödd E. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Esping,
Hans G., revisionsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977)

Fallenius,
Ann Marie, byrådirektör (fno.m. den I september 1977)

Fransson,
Bo-Gunnar L., avdelningschef (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Hillman,
Bo L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1977 l.o.m. den

7
oktober 1979)

Magnander,
Ebbe E. A., Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 10 februari

1977)

Printz,
Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 september

1977)

Wetterberg,
Ulf G., tL departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Widebäck,
Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1977)

Wittenmark,
Lars T. N., byrådirektör (fno.m. den 9 Juli 1979)

Sekreterare:
Annerberg, Rolf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 april 1977)
Carlsson, Sture E., tL revisionsdirektör (fno.m. den 12 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Norén, Agneta, byrådirektör (fno.m. den 1 februari 1978 t.o.m. den
9 september 1979)

Schiick,
Johan H., byrådirektör (fno.m. den 11 september 1978 Lo.m. den 9 september
1979)

Lokal:
L. Nygatan 1,1 tn, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet) Postadress:
Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 11.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II B 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheler, utredningar och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 25 april 1979 avgeU delbetänkandet (SOU 1979:23) Avgifter i staten -
nuläge och utvecklingsmöjligheter och den 7 september 1979 avgeU
huvudbetänkandet (SOU 1979:61) Förnyelse genom omprövning.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 170 Kontrollera mot PDF

B; 10 Skr 1979/80:103 170

10.
Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag alt göra en
teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen;

Särskild
utredare:

Lindslam,
Leif E., departementsråd

Experter:
Borgslrand, Björn J., byrådirektör (fr.o.m. den 12 december 1978) Bornhager,
Sven-Åke (Sven) L, förste byråsekreterare Carlson, Å. Lennart, bitr.
skattedirektör Eriksson, K. Birger, avdelningsdirektör Guste, Göran L.,
byrådirektör Skarell, Gunnar E. A., departementssekreterare

Sekreterare:
Hamberg, Lennart T. C, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 14 maj 1979) Sjöstrand,
A. Mats T., byrådirektör

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress:
Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 2.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika organisationer som berörs av utredningens arbete.
Därutöver har sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper inom
utredningen. En av arbetsgrupperna har företagit ett studiebesök i Finland.

Ulredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

11.
Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över
reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked
i taxeringsfrägor:

Särskild
utredare: Francke, Jan Å., departementsräd

Experter:
Bredin, Lars A. G., kansliråd Hagman, Björn O., byrådirektör Kleist, Åke O.,
revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1978)

s. 171 Kontrollera mot PDF

171 Kommittéer: Budgetdepartementet B: 12

Lundholm,
Eric L. O., bitr. skattedirektör Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor Åhlén,
Lars, lagman

Sekreterare:
Torngren, Håkan E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 Juni 1977)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, lel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direkliven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 17 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

12.
Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny
verksamhet till Västerbottens län

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan
om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län:

Särskild
utredare: Ångström, Rune T, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Beckman, Lars E. A., bitr. professor, universitetsrektor Carlsson, P. Bertil,
kommunalråd Forsell, Harry A., länsråd Lundberg, Henry L., direktör Svensson,
Åke G., fil. dr, utbildningsledare

Expert:
Pärson, Hanns B. S., direktör (fno.m. den 15 augusti 1977)

Sekreterare:
van der Capeilen, Constance (Connie) E., departementssekreterare Peterson,
Christer B. O., byrådirektör (fno.m. den I februari 1978)

Lokal:
Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. växel 090/ 12 20 00
(Peterson)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II B 6.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft sammanträden med olika
myndigheter, organisationer och andra som

s. 172 Kontrollera mot PDF

B; 12 Skr 1979/80:103 172

berörs
av utredningens arbete. Däruiöver har sammanlräden hållils med en särskild
expertgrupp inom utredningen.

Utredningen
har under maj 1979 efler samråd med arbetsmarknadsdepartementet och
riksföreningen för trafik- och polio-skadade lagt fram förslag om ell
rehabiliteringshem i Hörnefors.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

13.
Monopolutredningen (B 1977.08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 med uppdrag att utreda frågan
om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten;

Särskild
utredare;

Lindencrona,
Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den I augusli 1977 t.o.m. den 31 maj
1979)

Expert:
Bergkvist, Arne B. S., t.L revisionsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m.
den 31 maj 1979)

Sekreterare:
Roman, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 15 oktober 1977 t.o.m. den 31 maj
1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 7.

Utredningen
har den 4 maj 1979 avgett slutbelänkandet (Ds B 1979:1) Datakonkurrens.

Uppdraget
är därmed slutfört.

14.
Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande m.m. (DEFU)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 för att aktivt verka för att
begränsa och underlätta företagens och kommunernas uppgiftslämnande;

Ordförande:
Wirsäll, Nils-Erik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Ledamöter:
Ahrfelt, Bengt, avdelningschef (fno.m. den 1 september 1977) Andersson, Bengt
1., vice verkst. direktör (fno.m. den I september 1977; avliden)

s. 173 Kontrollera mot PDF

173 Kommittéer; Budgetdepartementet B; 14

Bergslig,
Lars H., informationssekreterare (fr.o.m. den I seplember

1977)

de
Woul, Jan T. J., pol. mag. (fr.o.m. den I seplember 1977)

Haglund,
Sune K., boktryckare (fr.o.m. den I seplember 1977)

Hallenius,
G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5

december
1978)

Hedberg,
Stig E., förbundsjurisl (fr.o.m. den 1 seplember 1977)

Myrbeck,
Arne K. D., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1977)

Radesjö,
G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

september
1977)

Tarschys,
N. Daniel, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I september

1977
t.o.m. den 4 december 1978)

Wästberg,
Greta E., direkiör (fr.o.m. den 1 seplember 1977)

Experter;
Densjö, K. A. Sören, byrådirektör (fr.o.m. den 1 seplember 1979) Ekwall, Thomas
F. H., byrådirektör (fr.o.m. den I december 1978) Landberg, K. Erik,
byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977 l.o.m. den 30 april 1979)

Delegationens
kansli är organiserat i sektorer med utgångspunkt från departementens
verksamhetsområden.

Sekreterare;
Armholt, Roland H., byrådirektör (fno.m. den 1 november 1978 t.o.m. den 30
april 1979)

Densjö,
K. A. Sören, byrådirektör (fno.m. den 13 oklober 1977 t.o.m. den 31 augusti
1979)

Hagberg,
Ann-Charlott, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979
t.o.m. den 15 januari 1980)

Socialdepartementet:
Hallberg, Dag R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Budget-
och utbildningsdepartementen: Ihrmark, Astrid K. M., byrådirektör (fno.m. den 1
Juli 1978)

Kommun-
och försvarsdepartementen: Jakobsson, Kjell G. L., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 1 november 1979)

Jordbruks-
och arbelsmarknadsdepartementen: Lefvert, Helena, förste revisor (fr.o.m. den I
mars 1979)

Handels-
och kommunikationsdepartementen: Nordqvist, Rolf G., pol. mag. (fr.o.m. den 1
Januari 1979)

s. 174 Kontrollera mot PDF

B: 14 Skr 1979/80:103 174

Ekonomi-
och utrikesdepartementen samt miljöfrågor inom jordbruksdepartementet:
Pedersen, Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Bostads-
och industridepartementen: Werbell, Bror L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
oktober 1978)

Justitiedepartementet:
Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977),
kanslichef

Lokal:
Birger Jaris torg 7-9, 103 33 Stockholm, tel. växel 22 36 00 (sekreterarna)

Direktiven
för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II B

8.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden saml haft
överläggningar med olika myndigheter, företag, organisationer och andra som
berörs av delegationens arbele.

Delegationen
har den 1 november 1979 överlämnat verksamhetsberättelse för 1978/79 till
budgetdepartementet.

Delegationens
arbete beräknas pägä t.o.m. är 1980.

15.
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 januari 1978 med uppdrag att se över
reglerna om beskattning av traktamenten m.m.:

Ordförande:
Reuterswärd, Erik A. P., regeringsråd (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Ledamöter:
Boström, Curt B., kamren led. av riksdagen (fno.m. den 16 mars 1978) Hägelmark,
S. Eric L., kapten, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sakkunniga:
Anclow, Per R., departementsräd (fno.m. den 16 mars 1978 t.o.m. den 20
september 1979)

Hirschfeldt,
Johan H., bitn skattedirektör (fno.m. den 16 mars 1978) Hägglund, Sven-Olof,
ombudsman (fno.m. den 16 mars 1978) Högberg, K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den
16 mars 1978) Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fno.m. den 16 mars 1978)
Rispe, Curt B., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 21 september 1979) Ulfhielm,
Monica H. V., sekreterare (fr.o.m. den 16 mars 1978)

s. 175 Kontrollera mot PDF

175 Kommittéer: Budgetdepartementet B; 16

Experter:
Edlund, C. Bertil, departementsråd (fno.m. den 16 mars 1978) Karlson, Matts E.,
förste revisor (fr.o.m. den 29 juni 1978) Wilhelmsson, F. Uno,
förhandlingsdireklör (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sekreterare:
Palme, Sven C. G., regeringsrätissekrelerare (fr.o.m. den 14 mars 1978) Ström,
Ivan S., länsrättsassessor (fr.o.m. den 14 mars 1978)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress:
Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm.

Direkliven
för de sakkunniga, se 1979 års kommitléberättelse del II B

2.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden. Därutöver
har sammanträden hållits i särskilda arbetsgruppen

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

16.
Konsultexportutredningen (B 1978:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 mars 1978 med uppdrag att utreda frågan
om samverkan i fråga om statlig konsultverksamhet i utlandet m.m.:

Särskild
utredare: Dennis, Bengt, ambassadör (fno.m. den 13 mars 1978)

Experter:
Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 april 1978)
Norberg, Sven E. O., tL departementsräd (fno.m. den 2 maj 1979)

Sekreterare:
Skogö, Ingemar, byrådirektör (fno.m. den 13 mars 1978)

Bitr.
sekreterare: Svensson, Carl-Gustaf Å., civilekonom (fno.m. den 13 november
1978)

Lokal:
Regeringsgatan 1,4 tn, tel. växel 763 10 00. Postadress:
Konsultexportutredningen, Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II B 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft

s. 176 Kontrollera mot PDF

B:16 Skr 1979/80:103 176

överläggningar
med olika myndigheler och förelag som berörs av ulredningens arbete.

Ulredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17.
Utredningen (B 1978:05) om åtgärder vid beskattningen för att främja
forsknings- och utvecklingsinsatser

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 14 september 1978 med uppdrag att utforma
förslag till åtgärder vid beskattningen för alt främja forsknings- och
utvecklingsinsatser:

Särskild
utredare; Mileikowsky, Curt, tekn. dr (fr.o.m. den 14 september 1978)

Sakkunniga:
von Bahr, Stig V., departementsråd (fr.o.m. den 6 november 1978) Gustafson, G.
Arne, direktör (fr.o.m. den 6 november 1978) Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m.
den 6 november 1978) Henkow, Sten R., departementssekreterare (fr.o.m. den 1
september 1979)

Hallsten,
E. Bertil, utredningschef (fr.o.m. den 6 november 1978 t.o.m. den I Juni 1979)

Ljungh,
Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sidenbladh,
Thomas P., iL departementsräd (fr.o.m. den 6 november 1978 t.o.m. den 31
augusti 1979) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (fr.o.m. den 2 Juni 1979)

Experter:
Lundin, N. Tore H., bitn skattedireklör (fno.m. den 15 oktober 1979) Törnros,
E. A. Christer, rådman (fr.o.m. den I oktober 1979)

Sekreterare:
Törnros, E. A. Christer, radman (fno.m. den 20 november 1978 t.o.m. den 30
september 1979) Herriin, Klas G. E., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1
oktober 1979)

Lokal;
Gamla Riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress;
Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II B 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177 Kommittéer; Budgetdepartementet B; 19

18.
Solnautredningen (B 1978:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 september 1978 för alt företräda staten
vid förhandlingar med Solna kommun om överlåtelse av vissa markområden, m.m.:

Förhandlare:
Englund, K. Svante L, överdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978)

Sakkunniga;
Hägg, Y. O. Sture, avdelningschef (fr.o.m. den 6 november 1978) Smith, A. Åke,
planeringsdirektör (fr.o.m. den 6 november 1978)

Experter:
Norell, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 november 1978)
Tengwall, Jan O., byråchef (fr.o.m. den 6 november 1978)

Lokal:
Statens förhandlingsnämnd. Sturegalan 24, 114 36 Stockholm, tel. växel 67 96 50

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 28 sammanträden, därav tio
med representanter för motparten. Utredningen har därjämte, efter vederbörligt
bemyndigande, anordnat en konferens med bl.a. företrädare frän markförvaltande
statliga myndigheter för att diskutera vissa frågor som är förenade med
överlåtelse av statliga markområden till Solna kommun.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

19.
Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att belysa
konsekvenserna av en real beskattning av räntor och kapitalvinster, m.m.;

Särskild
utredare: Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fno.m. den 7 november
1978)

Sakkunniga:
von Bahr, Stig V., departementsråd (fno.m. den 27 december 1978) Bargholtz,
Percy B., fil. kand. (fr.o.m. den 27 december 1978) Jussil, Sune K.,
departementsräd (fr.o.m. den 27 december 1978)

12 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 178 Kontrollera mot PDF

B: 19 Skr 1979/80; 103 178

Sekreterare:

Roman,
Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. dén 27 december 1978)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommitléberättelse del II B 8.

Lokal;
Lilla Nygatan 1,1 tn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartemenlet, 103 33 Stockholm Utredningens arbete beräknas pägå under
hela år 1980.

20.
Kronoholmsutredningen (B 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att utreda
frågan om de s.k. kronoholmarnas framtida disposition;

Särskild
utredare; Knös, A. Gustaf, chefsrådman (fr.o.m. den 28 december 1978)

Sakkunnig:
Dahnell, Karin A. B., kammarråd (fno.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare:
Eklund, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartemenlet,
103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II B 1.

Utredningen
har haft kontakt med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete för
bl.a. en inventering av beståndet av de bebyggda kronoholmarna.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

21.
Utredningen (B 1979:01) om central rationalisering och ADB

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 25 januari 1979 för aU se över
organisationen för de centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
och ADB i statsförvaltningen:

Särskild
utredare: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den I februari 1979)

Sekreterare:
Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 1 februari 1979)

s. 179 Kontrollera mot PDF

179 Kommittéer: Budgetdepartementet B:22

Bitr.
sekrelerare; Ribbing, N. Peder G. G :son, byrådirektör (fr.o.m. den I februari
l.o.m. den 31 oklober 1979)

Direkliven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II B 2.

Utredningen
har under tiden Januari - oklober 1979 hällit 19 sammanträden. Därutöver har
ulredningen hafl överläggningar med myndigheter, organisationer och företag.

Utredningen
har den 25 oktober 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:72) Rationalisering och ADB
i statsförvaltningen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
Organisationskommittén (B 1979:02) för statens arbetsmarknadsnämnd

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppgift atl förbereda
regeringens kommande beslut om SAMN:s arbetsuppgifter, ställning och
organisation:

Ordförande:
Hårdefelt, S. Börje, rättschef (fno.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter:
Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Engdahl, K.
Anders F., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Gothefors,
Per L., ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Gustafsson, N. Lennart,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Jansson,
Kurt S., avdelningschef (fno.m. den 28 februari 1979) Karisson, Alf L.,
ombudsman (fno.m. den 28 februari 1979)

Sekreterare:
Bergqvist, Lars G., tL personaldirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden mars - Juni 1979 hällit 18 sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Kommittén
har lämnat förslag rörande organisation, budget, lokalisering m.m. för statens
arbetsmarknadsnämnd (SAMN).

SAMN
startade sin verksamhet den I Juli 1979.

Kommitténs
arbete är därmed slutfört.

s. 180 Kontrollera mot PDF

B:23 Skr 1979/80:103 180

23.
Arbetsgruppen (B 1979:03) med uppgift att förbereda regeringens beslut om
inrättande av en myndighet för personalutbildning och personaladministration

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppgift att förbereda
regeringens beslut om inrättande av de nya myndigheten och att därvid överväga
dess ställning, uppgifter och organisation:

Ordförande:
Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter:
Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Andersson, L.
Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Engdahl, K. Anders F.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari 1979)

Gothefors,
Per L., ombudsman (fr.o.m. den 28 februari 1979) Gustafsson, N. Lennart,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 28 februari 1979) Jeding, Lars G., tL utbildningschef
(fr.o.m. den 28 februari 1979)

Sekreterare:
Bergqvist, Lars G., t.L personaldirektör (fno.m. den 28 februari 1979)
Lundqvist, Rolf W. G:son, byrådirektör (fno.m. den 28 februari 1979)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen
ombildades den 1 juni 1979 till organisationskommittén (B 1979:08) för statens
institut för personaladministration och personalutbildning.

Redogörelse
för arbetsgruppens arbete redovisas under B 1979:08.

24.
Bruttoskattekommittén (B 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppdrag atl utreda olika
former av bruttoskatter:

Ordförande:
Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Ledamöter:
Andersson, Karl Olov, direktör (fr.o.m. den 13 mars 1979) Bargholtz, Percy B.,
fil. kand. (fno.m. den 13 mars 1979) Åberg, Carl Johan, docent (fr.o.m. den 13
mars 1979)

s. 181 Kontrollera mot PDF

181 Kommittéer; Budgetdepartementet B:25

Sakkunnig:
von Bahr, Stig V., departementsråd (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Expert:
Normann, N. Göran, fil. dr (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Sekreterare:
Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 mars 1979)

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Siockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
for utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 6.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1979 hållit 15 sammanträden.

Kommittén
har den 3 september 1979 avgett delbelänkandei (Ds B 1979:3) Bruttoskatten

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

25.
Kapitalvinstkommittén (B 1979:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 med uppdrag att göra en
teknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor
angående realisationsvinstbeskattningen av lös egendom:

Ordförande:
Swartling, Anders J. A., departementsräd (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Ledamöter:
Atterwall, Göran L., bankdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Berglöf, J.
Sigvard C. D:son, skattedirektör (fno.m. den 15 mars 1979) HagstedL J. Anders,
professor (fno.m. den 15 mars 1979)

Sakkunnig:
Bargholtz, Percy B., fil. kand. (fno.m. den 15 mars 1979)

Experter:
Edlund, C. Bertil, departementsråd (fr.o.m. den 28 maj 1979) Forsström, Jan E.
C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 september 1979)

Sekreterare:
Andersson, C. Staffan, kammarräUsfiskal (fr.o.m. den 17 april 1979)

Lokal:
Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress:
Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 5.

s. 182 Kontrollera mot PDF

B; 25 Skr 1979/80:103 182

Kommittén
har under liden april - oktober 1979 hållit sex sammanlräden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågan om beskattning av vinst vid försäljning av andel i äkta
bostadsföretag.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

26.
Energiskattekommittén (B 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 med uppdrag att uireda
beskatlningen av energi, m.m.;

Ordförande;
Hanson, Per-Olof, Ld. borgarråd (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Ledamöter:
Blom, S. T. Lennart, borgarråd (fr.o.m. den 15 maj 1979) Carlstein, Rune A.,
stadskassör (fr.o.m. den 15 maj 1979) Hansson, Lilly E., mentalskötare, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 15 maj Lo.m. den 30 oktober 1979)

Silfverstrand,
Bengt H., företagsekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 31 oktober 1979)
Örtendahl, Per Anders, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Sakkunniga;
Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fno.m. den 15 maj 1979) Eklund, Erik G.,
direktör (fi.o.m. den 15 maj 1979) Fridolin, Hans R., Ld. departementsräd
(fno.m. den 15 maj 1979) Lindstam, Leif E., departementsråd (fr.o.m. den 15 maj
1979) Ljungh, Claes W., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1979)
Ulfhielm, Monica H. V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 maj
1979)

Sekreterare:
Aspén, B. Urban, statistikchef (fno.m. den I Januari 1980)

Postadress:
Budgetdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommiuéberäitelse del II B 4.

Kommittén
har under tiden den 15 maj - den 31 oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Utredningens
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183 Kommittéer: Budgetdepartementet B;28

27.
Utredningen (B 1979:07) om minskning av statens bestånd av uthyrningsbostäder

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 med uppdrag alt utreda i
vilken utsträckning statens bestånd av uthyrningsbostäder bör minskas saml
framlägga en plan för sådan minskning.

Särskild
utredare: Törnquist, Harry E., förvaltningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Experter:
Extergren, E. Anders, byrådirektör (fno.m. den 15 maj 1979) Lindberg, Bengt S.,
överingenjör (fno.m. den 15 maj 1979) Stime, Pär-Eric W., avdelningsdirektör
(fno.m. den 15 maj 1979)

Sekreterare:
Nensén, Astrid B., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 maj 1979)

Lokal:
Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 8.

Utredningen
har under tiden Juni - oktober 1979 hällit fyra sammanträden. Därutöver har
överläggningar ägt rum med vissa myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

28.
Organisationskommittén (B 1979:08) för statens institut för
personaladministration och personalutbildning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 med uppgift att förbereda
regeringens beslut om myndighetens uppgifter, organisation m.m.:

Ordförande:
Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Ledamöter:
Andersson, B. Göran, ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Andersson, L. Ingemar,
ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare
(fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Gothefors,
Per L., ombudsman (fr.o.m. den I Juni 1979) Gustafsson, N. Lennart,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juni 1979) Jeding, Lars G., utbildningschef
(fr.o.m. den 1 juni 1979)

s. 184 Kontrollera mot PDF

B;28 Skr 1979/80:103 184

Sekreterare:
Bergqvist, Lars G., tf. personaldirektör (fr.o.m. den I Juni 1979) Lundqvist,
Rolf W. G:son, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har undertiden mars -Juni 1979 haft överläggningar med myndigheter,
organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommiitén
har lämnat förslag rörande organisation, budget, lokalisering m.m. för den nya
myndigheten (statens institut för personaladministration och personalutbildning
- SIPU).

SIPU
startade sin verksamhet den 1 Juli 1979.

Kommitténs
arbete är därmed slutfört.

29.
Utredningen (B 1979:09) av frågor om samordnad anskaffning av utrustning för
automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979 för att se över frågor rörande
samordnad anskaffning av ADB-utrustning i statsförvaltningen.

Särskild
utredare: Ternryd, Carl-Oiof, generaldirektör (fr.o.m. den 6 augusti 1979)

Sakkunniga:
Frank, S. Torsten, organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Lundberg,
Bengt T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Åstrand,
Berit E., organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Experter:
Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fno.m. den 18 september 1979) Lindby-Ragsten,
Barbro F. M. S., tL revisionsdirektör (fr.o.m. den 18 september 1979)

Rosén,
J. Axel, byråchef (fno.m. den 18 september 1979) Tufvesson, Jan O. I.,
avdelningschef (fno.m. den 18 september 1979) Wall, Nils Olof,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 18 seplember 1979)

Sekreterare:
Farm, Hakan A.F., tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

s. 185 Kontrollera mot PDF

185 Kommittéer; Budgetdepartementet B; 30

Bitr.
sekreterare; Ericsson, L.E. Staffan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:
L. Nygatan 1, 1 ln, tel. växel 763 10 00 eller tel. växel 22 96 60
(sekreteraren och bitr. sekreleraren). Postadress: Budgetdepartemenlet, 103 33
Stockholm.

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 10.

Utredningen
har under liden oktober - november 1979 hållit två sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

30.
Utredningen (B 1979:10) om mottagandet av visst testamentariskt förordnande
till förmån för staten, m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979 för att utreda dels omfattningen
av den av Florence Stephens till staten testamenterade egendom och vilka
konsekvenser som ett eventuellt mottagande skulle få för staten, dels hur
egendomen lämpligen bör användas, förvaltas och redovisas bland statens
tillgångar, om staten tar emot den:

Särskild
utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fno.m. den 25 Juni 1979)

Sakkunniga:
Enander, Gunnar M., skogsdirektör (fr.o.m. den 25 Juni 1979) Herslöf, Rolf B.,
avdelningsdirektör (fno.m. den 25 Juni 1979) Sellvall, L., Göran, kansliråd
(fno.m. den 25 juni 1979)

Sekreterare:
Edenman,Gunnar H., advokatfiskal (fno.m. den 25 Juni 1979)

Lokal:
KammarkollegieL Birger Jaris torg 14, Box 2218, 103 15 Stockholm, tel. växel 23
45 60 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 9.

Utredningen
har under tiden Juni - oktober 1979 hållit ett sammanträde samt haft
överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens
arbete. Därutöver har sammanträden hållits med ett särskilt arbetsutskott inom
utredningen.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 186 Kontrollera mot PDF

B:3I Skr 1979/80:103 186

31.
Kommittén (B 1979:11) för utbildning av högre chefer inom statsförvaltningen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 med uppdrag att uireda frägor
om hur utbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen skall läggas upp;

Ordförande:
Skillner, Rolf G., statssekreterare (fr.o.m. den 18 Juli 1979)

Ledamöter:
Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Jeding, Lars G.,
utbildningschef (fr.o.m. den 18 Juli 1979) Lennerlöf, N. O. Lennart, professor
(fr.o.m. den 18 Juli 1979) Rainer, A. Ove, generaldirektör (fr.o.m. den 18 Juli
1979) Rydén, Jan E., överdirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979) SJönell, I. Marianne,
överdirektör (fr.o.m. den 18 Juli 1979)

Expert:
Larsson, Gösta E., personaldirektör (fno.m. den 18 Juli 1979)

Sekreterare:
Holmqvist, Hans, pol. mag. (fno.m. den 18 Juli 1979)

Lokal:
Budgetdepartemenlet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, 103 33
Siockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 11.

Kommittén
har under tiden juli - oktober 1979 hällit tre sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

32.
Kommittén om folkbokföringens framtida organisation

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979: Ledamöter m.fl. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 12.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187 Kommittéer: Budgetdepartementet B:36

33.
Kommittén om översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusli 1979: Ledamöter m.fl. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommiuéberäitelse del II B 13.

34.
Kommittén om kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979: Ledamöter m.fl. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II B 14.

35.
Kommittén om översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 oktober 1979: Ledamöter m.fl. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II B 15.

36.
Kommittén om översyn av reglerna om folkpensionärernas skattelättnader

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979: Ledamöter m.fl. ej
utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommiuéberättelse del II B 16.

s. 188 Kontrollera mot PDF

U:I Skr 1979/80:103 188

Utbildningsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: I,
3, 5, 6, 7, 10, 11, 15, 19, 27, 32 och 43

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller fullgör inte egentliga
utredningsuppdrag: 1, 2, 3, 6, 9 och 14

1.
Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (E 1965:54) för universitet och
högskolor (LUP-kommittéerna)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 29 Juni 1964 för att utarbeta
lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och högskolor (se Post- och
Inrikes tidn. den 21 Juli 1964);

Samarbelsnämnden
(E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande:
Löwbeer, Hans, universitetskansler

Ledamöter:

Almefelt,
Paul V., byråchef Beckman, Lars E.A., professor, rektor Hammar, Stig H.,
universitetsräd Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. Konnander, Benkt A. V.,
överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsräd Lundgren, Georg E. H., professor,
rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G., civilingenjör
Törnquist, Harry E., byggnadsråd Wijkman, E. Gunnar B., universitetsräd

Experter:
Abel, Enno, professor Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen,
tekn. lic.

Angvik,
Lennart, läromedelsintendent (fr.o.m. den I februari 1977) Arrhenius, N. Erik
A., professor

Bjerkén,
Torsten, universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1978) Ehrner-Samuel, Harriet
S. K., avdelningsdirektör (fno.m. den I oktober 1978)

Eskilsson,
Per H., revisionsdirektör Fors, Sixten R., L d. byråchef

s. 189 Kontrollera mot PDF

189 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U; I

Johansson,
Bertil C. Å., förste forskningsingenjör

Kjellén,
Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lindquisl,
B. Rune L., universitetsdirektör

Lustig,
Gunnar, intendent

Mattsson,
Lars G., verkmästare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Mårtensson,
Skotte, universitetslektor

Nygren,
Jan, högskoledirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Waller,
Tage E., veterinär

Öbrink,
Karl Johan, professor

Huvudsekreterare:
Johnsson, Roland, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Moll, Olof
G., byråchef (tjänstledig)

Nygren,
Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Januari 1977 t.o.m. den 31 december
1978)

Bitr.
sekreterare: Hallgren, E. Margaretha, fil. kand.

Johnsson,
Roland G., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 december 1978)

Kugelberg,
Otto F. R. I., fil. dr (fno.m. den 1 april 1975) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (fno.m.
den I februari 1977) Persson, Ann C, byrådirektör (fno.m. den I Januari 1976)
Sellers, Pia M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30
Juni 1979)

Tunebro,
B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Österman, Elsa,
byrådirektör (fno.m. den I Januari 1977)

Direktiven
för kommittéerna, se 1965 ärs riksdagsberättelse E 54.

Nämnden
har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit tre sammanträden.

Nämndens
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande:
Wijkman, E. Gunnar B., universitetsräd

Ledamöter:
Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m. den I maj 1977) Lindfors, Leif W.,
byråchef (fr.o.m. den I juli 1976) Ling, Lars, institutionstekniker

Ringborg,
S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den I Januari 1977 t.o.m. den 31 Januari
1979)

s. 190 Kontrollera mot PDF

U:l Skr 1979/80:103 190

Rydén,
Jan E., överdirektör

Täckholm, Fredrik, fil.
stud. (fr.o.m. den I juli 1977) Kommittén har under tiden november 1978 - Juni
1979 hällit fyrasammanträden.

Kommitténs
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:03) för Lund:

Ordförande:
Hammar, Stig H., universitetsräd

Ledamöter:

Broberg,
K. Bertram, professor

Frostell,
Anders, Jur. stud. (fr.o.m. den 1 Juli 1977)

Hellgren,
G. Bertil, maskinist

Juthagen,
Leif R., byggnadsråd

Lindfors,
Leif W., byråchef (fno.m. den 1 Juli 1976)

Moll,
Olof G., byråchef

Rydén,
Jan E., överdirektör Kommittén har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit
fyra sammanträden.

Kommitténs
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:04) för Göteborg:

Ordförande:
Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

Ledamöter:

Balsvik,
Karin, tL byråchef (fno.m. den 1 juli 1977)

Juthagen,
Leif R., byggnadsråd

Knape,
Anders, fil. stud. (fno.m. den 1 Juli 1977)

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 Juli 1976)

Rydén,
Jan E., överdirektör

Rydin,
Roland Y., fil. kand.

Thun,
K. Ragnar, högskoledirektör

Wemminger,
Lars V., förste forskningsingenjör Kommittén har under tiden november 1978 -
Juni 1979 hållit sex sammanträden.

Kommitténs
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:05) för Stockholm:

Ordförande:
Norberg, Dag L., professor

s. 191 Kontrollera mot PDF

191 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U; I

Ledamöter:

Eklund,
K. Ronnie, Jur. kand.

Ekman,
Stig Rune, forskningsingenjör

Lindfors,
Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 Juli 1976)

Lindstrand,
Leif, byggnadsråd

Moll,
Olof G., byråchef

Pernow,
Bengt B., professor, rektor (fr.o.m. den 1 Juli 1977)

Rasmusen,
Anders S. H., professor, rektor

Rydén, Jan E.,
överdirektör Kommitén har under tiden november 1978 - juni 1979 hållit fem
sammanträden.

Kommitténs
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:06) för Umeå:

Ordförande:
Beckman, Lars E. A., professor, rektor

Ledamöter:

Enquist,
N. Daniel, högskoledirektör (fno.m. den 9 december 1977)

Larsson,
Staffan, soc. stud. (fr.o.m. den I juli 1976)

Lindfors,
Leif W., byråchef (fno.m. den 1 Juli 1976)

Lindstrand,
Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Nordlander,
N. Arne, universitetslektor

Rydén,
Jan E., överdirektör

Wickholm,
Jan, tekn. stud. (fr.o.m. den 9 december 1977) Kommittén har under tiden
november 1978 - Juni 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommitténs
arbete är slutfört.

LUP-kommittén
(E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande:
Almefelt, Paul V., universitetsdirektör

Ledamöter:

Balsvik,
Karin, tL byråchef (fno.m. den I Juli 1977)

Bengtsson,
Bernt-Olof, teknolog (fno.m. den 19 januari 1977)

Lindell,
Mats G., avdelningsdirektör

Lindfors,
Leif W., byråchef (fno.m. den I Juli 1976)

Olsson,
Björn E., förste driftsingenjör

Rydén,
Jan E., överdirektör Kommittén har under tiden november 1978 - Juni 1979
hällit fyra sammanträden.

Fr.o.m.
den I Juli 1979 tillhör lokal- och utrustningsprogramkommit-

s. 192 Kontrollera mot PDF

U;l Skr 1979/80:103 192

teerna
för universitet och högskoloi universitets- och högskoleämbetets organisation.

Kommitténs
arbete är slutfört.

2.
Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga
frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ;is beslut den 30 Juni 1967 med uppgifl att förhandla om en
avtalsreglering av de upphovsrättsliga frågorna på undervisningsområdet.

De
sakkunnigas uppgift är att förhandla om en avtalsreglering rörande inspelning
av upphovsrättsligt skyddat material inom undervisningsverksamheten. Frän
upphovsrättslig synpunkt gäller olika regler för inspelning av ljudradioprogram
och TV-program. De sakkunnigas förhandlingar skall enbart omfatta
TV-programmen. Därvid skall beaktas att olika regler kan böra gälla för
undervisningsprogram och andra program. De sakkunniga skall inte ta upp frägor
som rör storleken av de ersäuningar som kan komma ifråga.

Ordförande;
Hesser, S. C. E. Torwald, Justitieråd

Ledamot:
Bergström, Svante B., professor

Experter:
Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S,, avdelningsdirektör
Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Landström, Sten-Sture H., direktör
Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Sekreterare:
Gréting, Britt M., departementssekreterare

Lokal;
Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4, tel. växel 763 10 00, direktval
763 23 94 (sekreteraren). Postadress; 103 33 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

De
sakkunniga har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 18 sammanträden
samt haft överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av
uppdraget.

De
sakkunniga har gjort en undersökning angående AV-centralernas

s. 193 Kontrollera mot PDF

193 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:3

inspelning
(kopiering) av TV-program för det allmänna skolväsendets behov.

De
sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1980.

3.
Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 mars 1969 för att planera och samordna
m.m. restaurangverksamheten vid universiteten och högskolorna (se Post- och
Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli 1972):

Ordförande:
Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fno.m. den 15 september 1975)

Ledamöter:
Almefelt, Paul V., byråchef Brundeli, Nils-Erik, direktör Eskilsson, Per H.,
revisionsdirektör Fors, Sixten R., Ld. byråchef Juthagen, Leif R., byggnadsräd

Magnusson,
Leif, divisionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Philipson, Lars H. G.,
civilingenjör

Experter:
Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den I Juni t.o.m. den 10 december
1978) Johnsson, Roland, avdelningsdirektör (fno.m. den 11 december 1978)

Sekreterare:
Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den II december
1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Johnsson,
Roland G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juni t.o.m. den lOdecember 1978)

Direktiven
för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1973
års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén
har under tiden november 1978 - juni 1979 hällit fyra sammanträden.

Fr.o.m.
den I juli 1979 tillhör planering och samordning m.m. av restaurangverksamheten
vid universitet och högskolor universitets- och högskoleämbetets organisation.

Uppdraget
är därmed slutfört.

13 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 194 Kontrollera mot PDF

U:4 Skr 1979/80:103 194

4.
Bibelkommissionen (U 1972:07)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya
testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande:
Ljungberg, Blenda M., adjunkt, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 20 oktober
1978)

Ledamöter:
Björck, Staffan, professor

Erlander,
Lillemor, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 24 Januari 1978) Forkman, Göran, docent
Lindström, Harry, fil. lic. Martling, Carl Henrik, direktor

Mattsson,
S. M. Lennart, distriktsstudieledare, Ld. led. av riksdagen Narrowe, Morton H.,
rabbin (fr.o.m. den I juli 1975) Vallquist, Gunnel, författare

Experter:
Andersson, Lars, författare (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti
1979)

André,
Gunnel, teol. kand. (fno.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Bagg,
Aron, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Bergsten,
Torsten, lektor (fno.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Björndalen,
Anders J., docent (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den 29 februari 1980)

Blomqvist,
Jerker, docent (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Brandt,
Krister, pastor (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Dewailly, Leon N. G., teol. dr
(fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Edman,
Stefan, folkhögskollärare (fno.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti
1979)

Gellerstam,
Martin, docent (fno.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Gerhardsson,
Birger, professOr (t.o.m. den 31 augusti 1979) Gerleman, Gillis H., professor
(fr.o.m. den 15 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Hammar,
Anna Karin, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti
1979)

s. 195 Kontrollera mot PDF

195 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:4

Hartman,
Lars, professor (fr.o.m. den I Juli 1974 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Hartman,
Olov, teol. dr (fno.m. den 1 mars 1976 Lo.m. den 31 augusti

1979)

Hedin,
Benkt-Erik, författare (fno.m. den 15 december 1978)

Hellström,
Jan Arvid, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den

31
augusti 1979)

Hemrin,
Sven, teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Hidal,
Sten, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Hildebrand,
Karl-Gustaf, professor (fr.o.m. den I mars 1976)

Huldén,
Lars, professor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Illman,
Karl-Johan, tL professor (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Johnson,
Bo, docent (fr.o.m. den I mars 1976)

Julen,
Björn, docent (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Kieffer,
René, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Kronholm,
B. Tryggve, professor

Linden,
Ingemar, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Mettinger,
N. D. Tryggve, professor (fno.m. den I november 1977)

Molde,
F. Bertil, professor

Mårtensson,
Jean-Erik, pastor (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Nilsson,
Torsten, folkhögskollärare (fr.o.m. den I september 1977

t.o.m.
den 31 augusti 1979)

Nivenius,
Olle, biskop (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Norin,
Stig, docent (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Nygren,
Åke, talpedagog (fr.o.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Olingdahl,
Göte, lektor (fno.m. den I mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Olsson,
Birger, docent (fr.o.m. den I september 1978)

Paillard,
Jean, pater (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Petrén,
Erik, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Ringgren,
K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Rinkmar-Bengtsson,
Gun, adjunkt (fno.m. den I september 1977

s. 196 Kontrollera mot PDF

U:4 Skr 1979/80:103 196

t.o.m.
den 31 augusti 1979)

Rodhe,
Sten, lektor (l.o.m. den 31 augusti 1979)

Rubinstein,
Harry, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Stolt,
Birgit, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1974 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Sundström,
Gun-Britt, författare (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Söderström,
Herbert, redaktör (fr.o.m. den I september 1977 t.o.m.

den
31 augusti 1979)

Tengström,
Sven, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Toll,
C. Christopher, professor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Westman,
Margareta, docent (fr.o.m. den 1 maj 1976 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Wettéus,
Bo, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31 augusti

1979)

Vitestam,
N. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Örnberg,
Sune, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 31

augusti
1979)

Översättningsenheten
för Nya testamentet:

Ordförande:
Björck, Staffan, professor

Ledamöter:
Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den I september 1975) Jonason, Olov,
översättare (t.o.m. den 30 juni 1979) Palm, Jonas, professor (t.o.m. den 30
Juni 1979) Riesenfeld, Harald, professor Vennberg, Karl, författare (t.o.m. den
30 Juni 1979)

Översättningsenheten
för Gamla testamentet:

Ledamöter:

Albrektson,
Bertil, professor (fno.m. den I juli 1975)

Björck,
Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Malmström,
Sten, professor (fr.o.m. den I juli 1975; avliden den II

oktober
1979) Koordinator:

Åsberg,
Christer, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1978)

Sekreterare:
Åsberg, Christer, fil. mag.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:5

Bitr.
sekreterare: Jonsson, K. E. Johnny, B. D. (Bachelor of Divinity) (fno.m. den 1
Januari 1977)

Nilsson,
Herbert, departementssekreterare

Olofsson,
Staffan, fil. och teol. kand. (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1979
fno.m. den I november 1979 Lo.m. den 31 maj 1980) Rydén, Bo I., fil. kand.
(fno.m. den 1 juli 1978 Lo.m. den 30 Juni 1980) Secher, Jörgen, fil. lic.
Wiklander, Bertil, fil. mag., teol. kand. (fno.m. den I november 1975)

Lokal:
Åsgränd 1,1/2 tn ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/128397 (sekreteraren), 018/12 83
95 (kansli)

Direktiven
för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se
1976 års kommittéberäUelse U 25 samt 1978 års kommittéberättelse del II U 11.

Bibelkommissionen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden med
styrelsen, elva med översättningsenheten för Nya testamentet samt sju med
översättningsenheten för Gamla testamentet. Därutöver har tre sammanträden
hållits med en särskild referentkommitté för Nya testamentet.

Kommissionen
har under år 1979 avgett en volym med gammaltestamentliga texter, Fem
bibelböcker.

Kommissionens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

5.
1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04) - LUT 74

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda
lärarutbildningens mål, struktur och innehall (se Post- och Inrikes tidn. den
25 juni 1974):

Ordförande:
Bosson-Nordbo, Maj, Ld. skolräd

Ledamöter:
Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen Gustafsson, Lars I., universitetslektor,
led. av riksdagen Hansson, Bertil, statsråd

Larsson,
Lennart, utbildningschef (fno.m. den 1 september 1974) Marcusson, Sten G.,
utredningssekreterare (fno.m. den 8 december 1976)

Nordstrandh,
Ove H., f.d. lektor, Ld. led. av riksdagen Persson, Henry A., utbildningschef
(fr.o.m. den I september 1974)

s. 198 Kontrollera mot PDF

U;5 Skr 1979/80:103 198

Persson,
Sten, sekreterare

Rogestam,
A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter:
Andersson, Lennart, rektor (fr.o.m. den 1 april 1978) Askling, Berit, lektor
(fr.o.m. den I Juni 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 2 Januari
1975) Bäckström, Maja, undersköterska (fr.o.m. den 5 oktober 1977)
Christofferson, Birger, rektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Eklund, Solveig,
fritidspedagog (fno.m. den 20 mars 1975) Fjällhed, Åke, fortbildningsledare
(fr.o.m. den 16 augusti 1976) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 5
oktober 1977) From, Hans-Sören, studerande (fr.o.m. den 29 april 1975) Gran,
Bertil, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Hanstorp, Erling, studierektor
(fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti
1977)

Henricson,
Sven-Eric, undervisningsråd (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Jalling, Hans G. T,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Jansson, Sven, studierektor
(fno.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti
1977) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Kägström, Olof,
adjunkt (fno.m. den I maj 1978) Lareke, Carl-Axel, lektor (fr.o.m. den 2
januari 1975) Larsson, Tore, studierektor (fr.o.m. den 24 maj 1976) Lundberg,
P. J. Thorsten, rektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och
fr.o.m. den 15 augusti 1977) Lunde, Ingrid, kanslichef (fno.m. den 2 januari
1975) Löfqvist, Stig, fortbildningsledare (fr.o.m. den 18 oktober 1976)
Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Nilsson,
Lars G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 Januari 1975) Nordin,
Karl-Anders, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Rehnman, Ann-Marie,
hushållslärare (fr.o.m. den I maj 1978) Rosendahl, Gunnar, studierektor
(fr.o.m. den 16 augusti 1976) Rubenson, Kjell, docent (fno.m. den 5 oktober
1977) Skagert, Stig, adjunkt (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Sondér, Ebbe,
yrkeslärare (fno.m. den 5 oktober 1977) Stern, Tommy, rektor (fr.o.m. den 28
april 1977) Svingby, Gunilla, fil. lic. (fr.o.m. den I september 1975)
Wallgren, Åke, adjunkt (fr.o.m. den I oktober 1977) Wallin, Erik, professor
(fno.m. den I september 1975) Wingborg, Mats, studerande (fr.o.m. den 5 oktober
1977) Zetterlund, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 29 april 1975)

s. 199 Kontrollera mot PDF

199 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;6

Bitr.
sekreterare: Atterfors, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977
t.o.m. den 31 december 1978)

Eklund,
Harald, lektor (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den 15 mars 1979)

Stahle,
Gun, departementssekreterare (fno.m. den 1 april 1976) Ternström, Anders,
lektor (fr.o.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 31 maj 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U5l. Tilläggsdirektiv, se 1976
års kommittéberättelse U 36 och 1978 ärs kommittéberättelse del II U
3.

Utredningen
har under november 1978 hållit två sammanträden. Utredningen har den 10
Januari 1979 avgett betänkandet (SOU 1978:86) Lärare för skola i utveckling.
Uppdraget är därmed slutfört.

6.
Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för försöksverksamhet rörande
utbildningssamarbete med vissa utvecklingsländer:

Ordförande:
Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Ledamöter:
Forsse, Anders P., generaldirektör (fno.m. den I april 1978) Hultner, Gunnar,
departementsråd (fno.m. den 14 mars 1979) Lönnberg, C. Åke B.,
departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Palmlund,
Thord G., statssekreterare (fr.o.m. den 23 Juni 1975 t.o.m. den 13 mars 1979)

Persson,
Bengt Rudolf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977)

af
Sillen, Jan, departementsråd (fno.m. den I juli 1977) Öhman, Carl Ivar,
kansliråd (fr.o.m. den I oktober 1977) Öländer, Jan A., kansliråd (fr.o.m. den
I april 1977)

Sekreterare:
Karlen, Ingvar, avdelningsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

s. 200 Kontrollera mot PDF

U:6 Skr 1979/80:103 200

Bitr.
sekreterare: Alton, Finn, byrådirektör (Lo.m. den 30 Juni 1979) Hökerberg,
Annika S. O., byrådirektör (fr.o.m. den 24 Januari 1977 t.o.m. den 30 juni
1979)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Beredningen
har under tiden november 1978 - Juni 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
beredningens verksamhet.

Beredningen
har fno.m. den I Juli 1979 överförts till utrikesdepartementet samt ombildats
till myndighet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Tillkallade
enligt regeringens bemyndiganden den 29 maj 1975 (se Post- och Inrikes tidn.
den 21 Juli 1975) och den 13 januari 1977:

Ordförande:
Berg, C. G. Håkan, kanslichef

Ledamöter:
Bergendal, Gunnar S., rektor Höglund, E. Olov, organisationsdirektör Jos, N.
Olof, statistikchef (fr.o.m. den I februari 1977) Kuylenstierna, B. Gunvor,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 mars 1977)

Ringborg,
S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 9 november 1976) Rydén, Nils,
byråchef (fno.m. den 24 mars 1977) Sandström, L. Annika, jur. stud. Sanner,
Leif H., utbildningsledare Sannerstedt, Lars T. G., universitetsadjunkt
Schneider, Werner, driftschef

Experter:
Elgqvist-Saltzman, Inga, docent (fr.o.m. den I juli 1977 t.o.m. den 14 november
1978)

Frisk,
K. Åke, utbildningsledare (fno.m. den I april 1976) Kim, Lillemor A. B.,
avdelningsdirektör (fno.m. den I juli 1977 t.o.m. den 14 november 1978)

Lindström,
Claes-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Rodin, J. Anders,
byrådirektör (fr.o.m. den I april 1976) Sånger, J. Stefan, byrådirektör (fno.m.
den I april 1976)

s. 201 Kontrollera mot PDF

201 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:8

Stigendal,
Lars, byrådirektör (fno.m. den 15 maj 1978)

Strandeli,
Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1976)

Svanfeldt,
Göran H., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Juli 1977)

TörnqvisL
Ingvar B., rektor (fno.m. den 17 Januari 1977)

Åström,
Urban, bitn utbildningsledare (fno.m. den 11 oktober 1976)

Sekreterare:
Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1976 Lo.m. den 30
november 1979)

Bitr.
sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskollärare (fr.o.m. den 1 april 1977 t.o.m.
den 28 februari 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 56. Tilläggsdirektiv, se 1978
års kommittéberättelse del II
U 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden. Därutöver
har ätta sammanträden hållits med en särskild delegation för
arbetsmarknadsstatistik.

Utredningen
har den 23 augusti 1979 avgett huvudbetänkandet (SOU 1979:47) Dokumentation och
statistik för högskoleutbildning.

Utredningen
har den 22 november 1979 avgett slutbetänkandet (SOU 1979:80) Prognoser och
arbetsmarknadsstatistik för högskolan.

Utredningen
har även avgett en specialbilaga (Ds U 1979:6) Redovisning och behovsanalys.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Studiestödsutredningen (U 1975:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för att utreda det
studiesociala stödet (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1975):

Ordförande:
Andersson, Johnny, departementsråd

Ledamöter:
Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Båhlerud, Hilligert,
kassör (fr.o.m. den 22 oktober 1977) Kärrström, Margit, kammarräUsräd (fr.o.m.
den I november 1979) Lindström, Ralf E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 1 juli 1978) Lundgren, Bo Richard, sekreterare (fno.m. den 26 januari 1978)

s. 202 Kontrollera mot PDF

U:8 Skr 1979/80:103 202

Mundebo,
K. Lillemor, utredningssekreterare (fno.m. den 20 oktober

1976)

Nilsson,
Christer, politisk sekreterare (fr.o.m. den I Januari 1978)

Odelsparr,
Margit E., Jun kand., ers. för led. av riksdagen (fno.m. den

1
oktober 1977)

Waldenström,
Sven, civilekonom (fno.m. den 29 maj 1978)

Westerlund,
Uno, ombudsman

Wiklund,
Bengt O., Journalist, led. av riksdagen

Öhrsvik,
Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusli

1976)

Experter:
Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fno.m. den 12 december 1975) Dalen, Ingrid
K., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Edelholm,
Olof Gunnar (Olle), överdirektör (fno.m. den 1 april 1978) Elmqvist, Fred,
sekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978) Hedvall, Jan, sekreterare (fr.o.m. den
2 oktober 1978) Honeth, Peter, t.L departementssekreterare (fr.o.m. den I mars
1978) Jonsson, Nils Ingemar, skolkamrer (fr.o.m. den 30 oktober 1978) Kindlund,
A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Kärrström,
Margit, kammarrättsråd (fr.o.m. den I november 1979) Sibe, Jan,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Svanfeldt, Göran H.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 december 1975)

Sekreterare:
Mattsson, Stig, överdirektör (fno.m. den I april 1978)

Bitr.
sekreterare: Dahlquist, Lars-Ola, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 Januari
1976) Lundquist, Olof, avdelningsdirektör (fno.m. den I april 1978)

Lokal:
Svartmangatan 9,1 tr., 11129 Stockholm, tel. 10 18 96 (sekreteraren), 10 24 59
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 58. Tilläggsdirektiv, se 1977
ärs kommittéberättelse del II
U 14 och 1979 ärs kommittéberättelse
del II U 14.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 5 Januari 1979 överlämnat promemorian (Ds U

s. 203 Kontrollera mot PDF

203 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;9

1978:15)
Gymnasieskoleelevernas resor och inackordering - ÖverflyU-ning av ansvaret pä
kommunerna.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

9.
Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 med uppgift att leda
verksamheten pä framtidsstudieomrädet (se Post- och Inrikes tidn. den 3
november 1975):

Ordförande:
Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober
1976)

Ledamöter:
Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Dahl, R. Birgitta, led. av
riksdagen

Hambréus,
S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976)
Ingelstam, Lars E., professor Israelsson, Per J., apparatskötare, led. av riksdagen
Remgärd, Arne, lektor (fr.o.m. den I Januari 1979) Tarschys, N. Daniel,
statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 december 1976 t.o.m. den 31
december 1978) Thorsson, Inga M., statssekreterare, Ld. led., av riksdagen

Experter:
Andersson, Simon, byrådirektör (fno.m. den 16 Juli Lo.m. den 14 oktober 1979)

Borg,
Astrid, fil. lic. (fno.m. den 26 november 1979) Bäckstrand, K. Göran M.,
departementssekreterare Ekström, E. Sören, departementsräd (fr.o.m. den 27
december 1977 t.o.m. den 14 augusti 1979)

Engellau,
Patrik, biståndsaltaché (fr.o.m. den I september 1978) Johansson-Hedberg,
Birgitta, psykolog (fr.o.m. den I augusti 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)
Johansson, Ola, pol. mag.

Laestadius,
Staffan, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1978) Lagergren, Mårten,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1977) Lundh, Lena, sjuksköterska
(fr.o.m. den 15 oktober 1977 t.o.m. den 30 Juni 1978; fno.m. den 31 Juli 1978
t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den I Juli 1979)

Lönnroth,
Mäns, civilingenjör (fr.o.m. den 30 oktober 1975) Murray, Mac,
departementssekreterare (fr.o.m. den 30 Juni Lo.m. den

s. 204 Kontrollera mot PDF

U:9 Skr 1979/80:103 204

30 september
1979; fr.o.m. den 1 oktober l.o.m. den 30 november 1979)

Nygren, Birgitta, civilekonom (fr.o.m. den 17 maj 1978)

Orkan,
Inga-Britt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den

31 december
1979; fr.o.m. den I Januari 1980)

Sanne,
Christer, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30

juni
1979; fno.m. den 1 juli 1979)

Steen,
F. Peter, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Tägil,
Sven O., professor

Wentzel,
Ann-Kristin, fil. mag. (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 31 juli

1979)

Huvudsekreterare:
Ingelstam, Lars E., professor

Lokal:
Regeringsgatan 65, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 17 (Ingelstam), 763
38 18 (Bäckstrand), 21 10 35 (kansli). Postadress: Box 7502, 103 92 Stockholm.

Direktiven
för styrelsen, se 1976 ärs kommittéberättelse U 59.

Sekretariatet
för framtidsstudier har under tiden november 1978 -oktober 1979 hållit fem
sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av sekretariatets arbete.

Sekretariatet
publicerar rapporter och arbetsmaterial fortlöpande frän symposium och
seminarier. Redovisningen av material m.m. framgår av en särskild folder som
kan rekvireras från sekretariatet.

Styrelsens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

Fr.o.m.
den I Juli 1980 överförs sekretariatet till forskningsrädsnämndens
organisation.

10.
Folkbildningsutredningen (U 1975:19)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda vissa
folkbildningsfrägor m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november 1975):

Ordförande:
Gustafsson, Lars 1., universitetslektor, led. av riksdagen

Ledamöter:
Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 25
augusti 1977)

Anderson,
Nils Erik, utbildningsdirektör (fno.m. den 25 augusti 1977) Andersson, B.
Sivert, avdelningsordförande, led. av riksdagen

s. 205 Kontrollera mot PDF

205 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U: 10

Bengtsson,
K. Lennart A., verkmästare, Ld. ers. för led. av riksdagen

(fno.m.
den 25 augusti 1977)

Edelholm,
Olof Gunnar (Olle), överdirektör

Eriksson,
Maria Kristina (Maja-Stina), bildningskonsulent

Frändäs,
S. G. Berit, studierektor, Ld. led. av riksdagen

Gustavsson,
Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen

Johansson,
K. Inge, förbundsordförande

Karlsson,
K. Gösta, folkhögskolerektor, Ld. led. av riksdagen

Mundebo,
K. Lillemor, utredningssekreterare

Nyhage,
Hans B., rektor, led. av riksdagen

Swedberg,
Bo G. R., redaktör (fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Experter:
Alexandersson, Olle, rektor (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Andersson, Tore,
ombudsman (fr.o.m. den I oktober 1977) Andersson, U. Gunnar,
folkbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Andersson,
Sven-Gustav, studiekonsulent (fno.m. den 13 september 1976)

Björkman,
Jan, språklärare (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Blinke, Maj-Britt,
studiesekreterare (fno.m. den 3 juni 1976) Book, Hans, studierektor (fr.o.m.
den 25 augusti 1976) Ekström, Solweig, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)
Engberg, Peter O., sekreterare (fno.m. den 6 augusti 1977) Engström, Åke,
folkhögskolerektor (fr.o.m. den I Juli 1977) Garmo, Sune, komminister (fr.o.m.
den 25 augusti 1976) Hallenberg, Ingemar, studiekonsulent (fr.o.m. den I
september 1977) Hög, Alfhild, kanslist (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Johansson,
Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Larsson, Hans, rektor (fr.o.m.
den 25 augusti 1976) Lindgren, Seved, studieinstruktör (fr.o.m. den 25 augusti
1976) Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 september 1978)
Lyrberg, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den I Juli 1977) Möllstam, Bengt,
studieombudsman (fr.o.m. den 1 september 1979) Nilsson, Åke, sekreterare
(fr.o.m. den 3 juni 1976) Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den I juli 1977)
Norén, Åke, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Ohlsson, Gunnar, skolinspektör
(fr.o.m. den I september 1977) Olsson, Hans Erik, doktorand (fno.m. den 25
september 1977) Ottoson, Ulf, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Persson,
Mårten, studierektor (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Qvarlander, Eva, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 3 Juni 1976) Sandberg, Jan-Eric, studieombudsman
(fr.o.m. den 25 augusti 1976) Sjögren, Boo, studierektor (fr.o.m. den 25
augusti 1976)

s. 206 Kontrollera mot PDF

U:IO Skr 1979/80:103 206

SJöqvist,
Eric G., folkhögskolerektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Stellborn, Kurt,
studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Sundqvist, Allan, studierektor
(fr.o.m. den 3 Juni 1976) Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den
3 Juni 1976) Svensson, Alvar, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)
Thoursie, Kerstin A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) Wessman,
Lennart, särskoleinspektör (fr.o.m. den 6 september 1976) Westlund, Jan,
bildningskonsulent (fr.o.m. den 1 september 1979) Wickberg, Sven,
folkhögskolerektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Widén, Åke, intendent (fr.o.m.
den 3 Juni 1976) Åkesson, Sigvard, ordförande i TBV (fr.o.m. den 25 augusti
1976)

Sekreterare:
Högemark, Karl H., folkhögskolerektor (fno.m. den 15 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Andersson, Gunnar, folkbildningskonsulent (fr.o.m. den 21 december
1977)

Möllstam,
Bengt L. G., studieombudsman (fr.o.m. den I oktober 1976 t.o.m. den 31 augusti
1979)

Westlund,
Jan, bildningskonsulent (fr.o.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U61. Tilläggsdirektiv, se 1979
års kommittéberättelse del II
U 3 och 1980 ärs kommittéberättelse
del II U 6.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 13 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för ekonomiska frägor.

Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande i mitten av december manad 1979.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att avge förslag om
formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
(se Post- och Inrikes tidn. den 3 april 1976):

Ordförande:
Edenman, Ragnar H. L., landshövding, Ld. led. av riksdagen

s. 207 Kontrollera mot PDF

207 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:12

Ledamöter;
Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, Ld. led. av riksdagen Green, Åke,
studieombudsman, led. av riksdagen Ryding, Gunvor L, industritjänsteman, Ld.
led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen
Svartberg, Karl Erik, rektor, led. av riksdagen Wachtmeister, Hans W. A;son,
civiljägmästare, led. av riksdagen

Experter:
Gustafsson, K. G. Evald, länsantikvarie (fr.o.m. den 3 maj 1977) Ivarsson, I.
Holger, överingenjör (fr.o.m. den 13 mars 1978) von Plåten, Fredrik,
planarkitekt (fr.o.m. den 24 mars 1977) Svedberg, Sten-Olof (Olle),
universitetslektor (fno.m. den 16 september 1977)

Sekreterare:
Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 augusti 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen
har den 26 februari 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:17) Kulturhistorisk
bebyggelse - värd att värda.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Kommittén (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 och den 29 mars 1979 för att
kartlägga läromedelsmarknaden (se Post- och Inrikes tidn. den 4 Juni 1976):

Ordförande:
Lindeberg, Hilla-Britta, rektor (fno.m. den 17 april 1979)

Utredningsman:
Andersson, N. G. Bertil, kanslichef (t.o.m. den 16 april 1979)

Ledamöter:
Allmér, Göran, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 november 1979)

Andersson,
N. G. Bertil, kanslichef (fno.m. den 17 april 1979) Björinder, Henry,
avdelningschef (fno.m. den 17 april 1979) Edman, Elov, direktör (fr.o.m. den I
oktober 1979) Engstrand, Sten, kommunalråd (fno.m. den 17 april 1979)

s. 208 Kontrollera mot PDF

U:12 Skr 1979/80:103 208

Johansson,
Larz, utredningssekreterare led. av riksdagen (fr.o.m. den

23
november 1979)

Storm,
C. Olof, direktör (fr.o.m. den 17 april t.o.m. den 30 september

1979)

Sakkunniga:
Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 16 april
1979)

Lemne,
Marja, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 april 1979) Lövgren, Esse T. C,
undervisningsråd (fr.o.m. den 28 Juni 1976) Malmborg, Curt, kanslisekreterare
(fr.o.m. den 17 april 1979) Schyl-BJurman, Gertrud S., fil. lic. (fno.m. den 28
juni 1976) Storm, C. Olof, direktör (fno.m. den 28 Juni 1976 t.o.m. den 16
april 1979)

Experter:
Ahnmé, Eva, seminarielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Altan, Birgitta,
speciallärare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Björkman, Jerker, ombudsman
(fno.m. den 27 oktober 1976) Bryntesson, Lars, studerande (fno.m. den 12 juni
1979) Bryntesson, Lars, studerande (fno.m. den 12 juni 1979) Engman, Ove,
adjunkt (fno.m. den 6 april 1978) Gustafsson, Christina, fil. dr (fr.o.m. den I
november 1977 t.o.m. den 30 november 1979)

Hallen,
Håkan, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Höglund, Hans, studierektor
(fr.o.m. den 27 oktober 1976) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 27
oktober 1976) Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Larsson,
Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Lundgren, Ulf, professor
(fr.o.m. den 25 februari 1977) Nilsson, Ulla A., förskollärare (fr.o.m. den 18
Januari 1978) Norenlind, I. Märit, bitn psykolog (fno.m. den 10 oktober 1977)
Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Sandberg, N. Börje
K., skolkamrer (fno.m. den 14 januari 1977) Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m.
den 27 oktober 1976) Storm, C. Olof, direktör (fno.m. den 12 november 1979)
Thorsell, Lars, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Torper, Ulf,
fil. kand. (fr.o.m. den I december 1978) Wingborg, Mats, studerande (fno.m. den
14 november 1977)

Sekreterare:
Englund, David, förlagschef (fno.m. den 1 maj 1979) Rudhe, Catharina,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1976 Lo.m. den 4 februari 1979)

s. 209 Kontrollera mot PDF

209 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;I3

Lokal;
Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 34 (sekreteraren), 63 68 36
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommittéberätlelse del II U 5.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II U 7.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 16 sammanträden.

Kommittén
har den 28 februari 1979 avgett betänkandena (Ds U 1979:2) Läromedlen i
konsumentperspektiv och (Ds U 1979:3) Lek-maleriel i förskolan - kulturresurs
eller stapelvara?

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

13.
Gymnasieutredningen (U 1976:10)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 augusti för att göra en översyn av den
gymnasiala utbildningen (Se Post- och Inrikes tidn. den 17 augusti 1976):

Ordförande:
Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Sköld, Lars G.,
överdirektör (t.o.m. den 28 Januari 1979)

Ledamöter:
Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen Fogelström, Hans,
ombudsman

Gren,
Arne, kommunalråd (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Grénewald, Björn M.,
civilekonom

Hjelm-Wallén,
Lena B., adjunkt, led. av riksdagen (fno.m. den 20 januari 1977)

Mundebo,
K. Lillemor, utredningssekreterare Paul, Lars, ombudsman (fno.m. den 1
september 1977) Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen
Stälhammar, Bert E. J., skolinspektör, Ld. led. av riksdagen Sundberg, Ingrid
E., fil. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga:
Anneling, Ingvar, köpman (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Arndt, Nils, rektor

Hellström,
E. Emil, länsarbetsdirektör Holmberg, Olle, ombudsman (fr.o.m. den 1 Juli 1979)
Hälleberg, Allan, sekreterare Kalin, Göran, förbundsordförande Nilsson, Johnny,
studerande Nilsson, Lars G., utredningssekreterare

14 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

U:13 Skr 1979/80:103 210

Nilsson,
Matts G., avdelningschef

Ringborg,
S. Erland, iL planeringschef (fr.o.m. den I januari 1977) Rådmark, Johan,
studerande (fr.o.m. den I juli 1979) Teveborg, Lennart, skolråd

Experter;
Beckman, Anita, studierektor (fr.o.m. den I oktober 1977) Beckne, Rolf A. P.,
lektor (fno.m. den 1 november 1979) Belfrage, Göran, civilingenjör (fr.o.m. den
15 oklober 1979) Berggren, Sören V., utbildningsintendent (fr.o.m. den 1
oktober 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Boldt,
Göran B. L, förbundssekreterare (fno.m. den I oktober 1977) Brändström, Dan A.,
kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Dahlander, Gunnar, rektor (fr.o.m. den
I oktober 1977 t.o.m. den 14 oktober 1979)

Dahllöf,
Urban S., professor (fno.m. den 9 Juni 1977 t.o.m. den 28 Januari 1979)

EJerhed,
Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1977 l.o.m. den 14 oktober
1979)

Eklund,
Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977) Fredriksson, Bert,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Fredriksson, Ingrid,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Göranson,
Ulf G., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1977) Hektor, Carl-Magnus,
civilingenjör (fr.o.m. den I oktober 1977) Hellgren, Kristina, studerande
(fno.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Henningsson,
Anna Louise, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1979 t.o.m. den 31 januari
1980)

Holmberg,
Per H., rektor (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Holmkvist-Svensson, Ruth I.,
utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Härnqvist,
Kjell, professor (fr.o.m. den I januari 1978) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m.
den I oktober 1977) Jirlow, Krister, byrådirektör (fr.o.m. den 26 november 1979
l.o.m. den 25 januari 1980)

Johansson,
Bengt, E. A., sekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Johansson, Martin,
skolkonsulenl (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Johnsson, Inga, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1977) Jonsson, Ingela, studerande (fr.o.m. den I oktober
1977) Jorg, Johann M., ingenjör (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Jos, N. Olof,
statistikchef (fno.m. den 9 Juni 1977) Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C,
byråchef (fno.m. den 9 Juni 1977) Klein, Alexander, lektor (fno.m. den 15
oktober 1979)

s. 211 Kontrollera mot PDF

211 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;I3

Lagerström,
Martin, studerande (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. 26

april
1979)

Larsson,
Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Lind,
Siv L, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1977)

Lindell,
Ebbe, professor (fno.m. den 15 oktober 1979)

Lindskough,
Ingemar, fil. lic. (fr.o.m. den I november 1979)

Lindström,
Alice M. F., undervisningsråd (fno.m. den 1 oktober 1977)

LJungqvist,
Björn U. T., sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977)

Lundeberg,
Christer N. S., undervisningsråd (fr.o.m. den I oktober

1977)

Lundgren,
Ulf, professor (fr.o.m. den 29 januari 1979)

Magnusson,
Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oklober

1976)

Malmenstedt.
Curt O., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m.

II Juni
1979)

Marklund,
Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 Juni 1977)

Murray,
U. Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den I oklober 1977

t.o.m.
den 31 december 1978)

Myrberg,
Mats, fil. dr (fr.o.m. den I oklober 1978)

Naeslund,
Lars G., psykolog (fno.m. den 3 september 1979)

Nerdrum-Ullman,
Wenche, rektor (fno.m. den 1 oklober 1977)

Owens,
Marie, vice ordförande (fr.o.m. den 12 Juni 1979)

Persson,
Ann, sluderande (fr.o.m. den 1 seplember 1979)

Petrusch,
Inger E., syokonsulent (fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31

augusti
1979; fr.o.m. den I oktober t.o.m. den 31 december 1979)

Pettersson,
Kenth J. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1978)

Rosén,
Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den

14
oktober 1979)

Schelin,
Leif Ericsson, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1977)

Schöldström,
Ulf C. W. S., utredningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Stridh,
Arne, utbildningschef (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ström,
Gunnar O. F., professor (fno.m. den I oktober 1977)

Svanfeldt,
Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 Juni 1977)

Söderström,
Göran, avdelningsdirektör (fno.m. den I oktober 1977

t.o.m.
den 31 augusti 1979)

Thelin,
Bengt A., undervisningsråd (fno.m. den I oktober 1977)

Waern,
Kari-Gustav, tL avdelningsdirektör (fno.m. den I oktober

1977)

Vestin,
F. E. Margareta, Ld. undervisningsråd (fr.o.m. den I april

1978)

Westman,
Anna-Christina, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1

september
1979)

Vikman,
Sven, tekn. lic. (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 212 Kontrollera mot PDF

U;I3 Skr 1979/80:103 212

Åhman,
A. Sune, rektor (fr.o.m. den 15 seplember 1979) Örne, Ingegerd, sekreterare
(fr.o.m. den I oktober 1977)

Sekreterare;
Ekholm, Lars V., kansliråd (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Furumark, Ann-Marie,
byråchef (fr.o.m. den I oktober 1976 l.o.m. den 31 december 1978)

Bitr.
sekreterare; Bergstrand-Wilson, Kerstin, musikpedagog (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Lokal;
Vasagatan 36, 3 tn, 111 20 Stockholm, tel. 119114 (sekreteraren), 10 39 25
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II U 11.
Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommiuéberäitelse del II U I
samt 1980 års kommittéberättelse del II U 1 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt hafl
överläggningar med olika myndigheter, kommittéer och övriga som berörs av
utredningens arbete.

Därutöver
har nio sammanträden hållits med en särskild grupp för frägor rörande
statistik, forskning och undersökningar. Vidare har tvä sammanträden hållits med
en arbetsgrupp för teknisk utbildning, tre sammanträden med en grupp för
administrativ och ekonomisk utbildning samt tre sammanträden med arbetsgrupper
för vårdutbildning och övrig socialt inriktad utbildning.

Vidare
har sammanlräden hållits med inlerna utskott inom kommittén.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14.
Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att ingå i den svenska
delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (se Post- och Inrikes tidn. den
14 oktober 1976):

Ordförande:
Stiernstedt, K. Jan T, expeditionschef

Ledamöter:
Baude, Annika M. C, avdelningschef (t.o.m. den 20 mars 1979) Ebbeson, Ulf,
byrådirektör Norberg, Randolph, sekreterare

s. 213 Kontrollera mot PDF

213 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;15

Teveborg,
Lennart, skolräd

Åstedt,
Inga-Britta, byrådirektör (fr.o.m. den I november 1979)

Sakkunniga:
Hamber, Hans O. A., undervisningsråd (fr.o.m. den I november 1979) Lundgren,
Staffan, avdelningsdirektör (fno.m. den 12 november 1976) Olsson, Arthur,
skolråd (fr.o.m. den 15 februari 1979) Vrelhammar, Harald, undervisningsråd
(t.o.m. den 30 Juni 1979) Åstedt, Inga-Briua, byrådirektör (t.o.m. den 31
oklober 1979)

Expert:
Johansson, Lars E. I., fil. och pol. mag. (fr.o.m. den 24 februari 1978 t.o.m.
den 31 oktober 1979)

Kenttä,
V. Maui, adjunkt (fno.m. den I januari 1980) Lidbaum, Marja, skolkonsulenl
(fno.m. den 24 februari 1978) Sparrman, Carl-Axel, adjunkt (fr.o.m. den 26
oktober 1978) Strömberg, Silja K., departementssekreterare (fr.o.m. den 24
februari 1978)

Sekreterare;
Kenttä, V. Matti, adjunkt (fr.o.m. den 1 Januari t.o.m. den 31 december 1979)
Santesson, Lars, kanslisekreterare (fr.o.m. den I Januari 1980)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. 763 10 00
(växel), direktval 763 18 39 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II U 12.

Delegationen
har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit ätta sammanträden, varav tre
tillsammans med finska delegationen, två i Sverige och ett i Finland. Därutöver
har delegationen tillsammans med finska delegationen anordnat ett
tväspräkighetssymposium pä Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. Vidare har
delegationen haft kontakt med olika myndigheter, organisationer och andra som
berörs av delegationens arbete.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

15.
Arbetsgruppen (U 1976:12) för vissa frågor rörande De blindas förenings
biblioteksverksamhet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 oktober 1976 för att utreda vissa frägor
rörande De blindas förenings (numera Synskadades riksförbunds)
biblioteksverksamhet:

s. 214 Kontrollera mot PDF

U;15 Skr 1979/80:103 214

Ordförande:
Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter;
Böhlin, Birgitta, departementssekreterare Engman, Jan G., avdelningschef
Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Expert:
Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den I Juni 1978)

Sekreterare:
Riidel, Wolfgang H. A., byrådirektör (fno.m. den 1 Juni 1978)

Direktiven
för arbetsgruppen, se 1977 ärs kommiuéberättelse del II U 13.
Arbetsgruppen har slutfört siu arbete i början av år 1979.

16.
Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20Januari 1977 med uppgift att genom olika
initiativ öka andelen kvinnor pä skolledande befattningar:

Ordförande:
Du Rietz, Lars B. HJ., rektor

Ledamöter:
Berggren, Ann-Marie, fil. mag. (fr.o.m. den 27 april 1979) Hammarlund, Olof,
förbundsordförande Jurén, Ing-Britt, fil. lic. Lindstedt, Lars, lönedirektör
Nilsson, Asta, sekreterare Sönnerlind, Arne, skolråd

Experter:
Breski, Lillemor, fil. kand. (fno.m. den 1 augusti 1978) Carlsson, Lennart,
skolinspektör (fno.m. den 1 augusti 1978) Claesson-Heljeberg, Margareta, rektor
(fr.o.m. den 1 augusti 1978) Ekholm, Mats, docent (fr.o.m. den I november 1977)
Herlin, Helena, byrådirektör (fno.m. den 15 december 1977 t.o.m. den 30 Juni
1979; fr.o.m. den 1 Juli t.o.m. den 30 september 1979; fno.m. den 1 oktober
t.o.m. den 31 december 1979)

Meijer,
Lisbeth, psykolog (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 15 juni 1979) Stegö, Eskil,
rektor (fno.m. den I november 1977)

s. 215 Kontrollera mot PDF

215 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U:17

Vestin,
F. E. Margareta, Ld. undervisningsråd (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sekreterare:

Berggren,
Ann-Marie, fil. mag.

Lokal:
Svartmangatan 9,4 tn, 11129 Stockholm, tel. 117573 (Berggren), 21
17 74 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommiuéberäuelse del II U 2.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17.
Lärartjänstutredningen (U 1977:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 14 april 1977 den 15 februari 1979 för att
utreda vissa tjänsteorganisatoriska frägor inom högskolan m.m.:

Ordförande:
Ullenhag, Jörgen U., byråchef led. av riksdagen (fno.m. den I december 1978)

Ledamöter:
Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Grudevall, Lennart,
sektionschef Johansson, Birgitta, metallarbetare, led. av riksdagen Lindqvist,
Ingvar F., professor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Löfström, J. Henric,
sekreterare Marcusson, Sten G., utredningssekreterare Nilsson, Sven,
sekreterare

Ringborg,
S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 15 februari 1979) Ruin, Olof K.,
professor (fr.o.m. den I oktober 1977) Rydén, Rune O., fil. lic, led. av
riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen Ulvhammar,
Birgitta, generaldirektör (t.o.m. den 25 april 1979) Åkerstedt, Jonas,
ombudsman

Sakkunniga:
Egardt, Peter A. N., fil. kand.

Lindqvist,
Ingvar F., professor (fr.o.m. den 25 april 1977 t.o.m. den 14 februari 1979)
Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

s. 216 Kontrollera mot PDF

U:I7
Skr 1979/80:103 216

Experter;
Cornelius, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 31 mars
1979)

Dahl,
Sonja, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Fenne,
Gunilla, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1978 l.o.m. den 31
mars 1979)

Holmstrand,
N. G. Anders, hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Köhier,
Karl-Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Linnarsson, Håkan,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Olsson, Ingrid M.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den I juli 1977 l.o.m. den 30 Juni 1979)

Reinhold,
Sune, byrådirektör (fr.o.m. den 23 september 1977 l.o.m. den 31 mars 1978;
fno.m. den 1 mars 1979)

Ringborg,
S. Erland, iL planeringschef (fr.o.m. den I februari 1978 t.o.m. den 14
februari 1979)

Sahlin,
John-Erik, lönedirektör (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 september 1978;
fno.m. den 1 Januari 1979) Stahl, Ivar, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 maj
1979) Steiner, Peter, universitetslektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30
september 1978; fno.m. den 1 Januari 1979)

Stille,
Leif, fil. lic. (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 30 september 1978; fr.o.m.
den 1 januari 1979)

Thun,
John-Erik, universitetslektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 september
1978; fr.o.m. den 1 januari 1979) Vallin, Ivar, departementssekreterare
(fr.o.m. den 15 oktober 1978)

Sekreterare:
Kirsebom, Bjarne A., departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Köhier, Karl Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m.
den 30 juni 1979; fno.m. den 1 Juli t.o.m. den 15 oktober 1979) Lindborg,
Carin, byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Reinhold,
Sune, byrådirektör (fno.m. den 1 april t.o.m. den 30 Juni 1978; fno.m. den 1
juli 1978 Lo.m. den 28 februari 1979; fr.o.m. den I mars 1979)

Lokal:
Stora Nygatan 33, I tn, 11127 Stockholm, teL 206984 (Kirsebom), 20 33 05
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 6.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II U 3.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;18

Ulredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit 15 sammanlräden.

Utredningens
arbete beräknas slutföras i början av år 1980.

18.
Videogramutredningen (U 1977:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att utreda frågan
om samhällets insatser pä videogramomrädet:

Ordförande:
Sundman, Per Olof, författare, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter;
Björck, Anders P.-A., led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare,
led. av riksdagen Ingelstam, Margareta, producent Ström, Gunnar,
partisekreterare

Experter:
Ariinger, Stig, docent (fno.m. den 13 mars 1978) Bergold, Jan Olov,
utredningssekreterare (fno.m. den 16 oktober 1978) Bolander, Lars, socialchef
(fr.o.m. den 1 maj 1979) Bottiger, E. Marie A., Jur. kand. (fr.o.m. den 16 maj
1978) Edwall, Ingvar, studiekonsulent (fr.o.m. den 13 mars 1978) Eklindh, Kenneth,
skolkonsulenl (fr.o.m. den 13 mars 1978) Elmhorn, Kerstin M.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 30 april 1979;
fr.o.m. den 22 oktober 1979 t.o.m. den 31 januari 1980)

Fransson,
Arne, rektor (fno.m. den 13 mars 1978) Gustavsson, Sture, redaktör (fno.m. den
13 mars 1978) Hederström, C. Christer, byrådirektör (fno.m. den 6 oktober 1977
t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli t.o.m. den 31 december 1979; fno.m.
den 1 Januari 1980)

Jacobson,
Brita A., apotekare (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Lindsten, Ingrid,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Lundström, Beata,
informationssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1978)

Mattsson,
Bengt-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 10 april 1979)

Olsson,
Agne Henry O., hovrättsassessor (fno.m. den 3 Juni 1977) Preisler, Gunilla,
doktorand (fr.o.m. den 13 mars 1978) Svanberg, Lars, redaktör (fno.m. den 3
Juni 1977) Söderlind, Olof, förbundsdirektör (fr.o.m. den 13 mars 1978)

s. 218 Kontrollera mot PDF

U:I8 Skr 1979/80:103 218

Wahlström,
Victor, ombudsman (fr.o.m. den 10 april 1979) Östman, Bertil,
universitetslektor (fr.o.m. den 29 Januari t.o.m. den 30 Juni 1979; fr.o.m. den
I Juli t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari t.o.m. den 30 Juni
1980)

Sekreterare:
Svärd, Stig, studiesekreterare

Bitr.
sekreterare: Hallenberg, Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den 1 november
1977) Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fno.m. den 16 november 1977)

Lokal:
Västeriånggatan 46,2 tr., tel. 20 74 18 (Svärd), 20 73 64 (kansli). Postadress:
Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II U 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 20 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Vid tvä tillfällen har överläggningar ägt rum med
utredningar och myndigheter i de övriga nordiska länderna.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19. Utredningen (U 1977:07) om museijämvägsföreningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om stöd till museijärnvägsföreningarna:

Särskild
utredare: Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (t.o.m. den 20
mars 1979)

Expert:
Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 oktober 1977 Lo.m. den
20 mars 1979)

Sekreterare:
Freden, Sven, avdelningsdirektör (t.o.m. den 28 februari 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del 11 U 8.

Utredningen
har under tiden november 1978-Januari 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen
har den 20 mars 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:18) Museijärnvägar.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 219 Kontrollera mot PDF

219 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;2I

20.
Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 med uppgift atl klarlägga
möjligheterna att konstruera eU system som ger bildkonstnärerna ersättning för
aU verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt:

Särskild
utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 6 september

1977)

Experler:
Bergman, Lars, direktör (fr.o.m. den 28 augusti 1978) Hedfeldt, Erik, Ld.
Justitieråd (fno.m. den 6 september 1977)

Sekreterare:
Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 augusti 1978)

Bitr.
sekreterare; Griiting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 6
september 1977 t.o.m. den 14 oktober 1979)

Stenqvist,
Gunnel M., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 17 45 (Lindsten), 763 18 96 (Stenqvist)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 37 sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare för myndigheter, organisationer och andra som
berörs av uppdraget.

Utredningen
har gjort en undersökning rörande innehavet och förvärvet av konst hos
kommuner, landstingskommuner och vissa museer.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

21.
Uppslagsverkskommittén (U 1977:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 med uppdrag att utreda
frågan om utgivning av svenskt uppslagsverk:

Ordförande:
Tynell, Lars V., riksbibliotekarie (fno.m. den 13 oktober 1977)

s. 220 Kontrollera mot PDF

U:2I Skr 1979/80:103 220

Ledamöter:
Barenthin, Willi, kansliråd (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Furhammar, Brita,
bibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Jacobson Widding, Anita, professor
(fr.o.m. den 13 oktober 1977) Lannegren, Göran S., departementssekreterare
(fr.o.m. den 13 oklober 1977)

Peterson,
Kjell, bokförläggare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Sandqvist, Inga-Britta,
förste arkivarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Sekreterare:
Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lokal:
Storkyrkobrinken 2-4, tel. växel 763 10 00. Postadress:
Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 12.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

22.
Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977:

Ordförande;
Wikström, Jan-Erik, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Vice
ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Ledamöter:
Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 2 februari 1978) Isacsson,
Bert, departementsräd (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 23 mars 1979)

Karlson,
Rolf A., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lagerlöf,
Inga-Britt, departementssekreterare (fno.m. den 24 mars 1979)

Redbrandt,
Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 24 mars 1979) Söderström, Bengt H. T:son,
kansliråd (fno.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 9 september 1979)

Thorstenson,
R. Billy, kansliråd (fno.m. den 1 oktober 1977) Tornborg, Curt G. F.,
departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

s. 221 Kontrollera mot PDF

221 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;23

Zetterberg,
Leif, sekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 23

mars
1979)

Öster,
Karl-Olov, departementsråd (fr.o.m. den I oktober 1977)

Experter:
Andersson, Gösta, skolinspektör (fr.o.m. den 16 januari 1978 t.o.m. den 30
november 1979)

Arell,
Nils, universitetslektor (fr.o.m. den I juli 1979) Jonsson, Aina, renskötare
(fr.o.m. den 16 Januari 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Simma,
Lars H:son, adjunkt (fr.o.m. den 16 januari 1978 t.o.m. den 30 november 1979)

Svonni,
Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 Januari 1978 l.o.m. den 30 november 1979)

Utsi,
Per-Mikael, studerande (fr.o.m. den 16 Januari l978t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare:
Englund, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Storkyrkobrinken 4. Postadress; 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 15 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Arbetsgruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av gruppens
arbete.

Därutöver
har en expert anlitats för att kartlägga skogssamernas problem. Denne har haft
två överläggningar med representanter för sameorganisationerna.

För
arbetsgruppens räkning har utarbetats en promemoria (Ds Kn 1979:8) Samerna och
kommunerna.

Arbetsgruppens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

23.
Dagspresskommittén (B 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 Januari 1978 med uppdrag att göra en
allmän översyn över gällande bestämmelser för statligt stöd till dagspressen:

Ordförande:
Nilsson, N. Per-Erik, justitieombudsman (fr.o.m. den 25 Januari 1978)

Ledamöter:
Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari
1978)

s. 222 Kontrollera mot PDF

U;23 Skr 1979/80:103 222

Andersson,
J. Sven G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 Januari

1978)

Hanson,
Per-Olof, L borgarråd (fr.o.m. den 25 Januari 1978)

Karlsson,
K. J. Urban, inlernationell sekreterare (fr.o.m. den 25

Januari
1978)

Nordin,
Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Svensson,
Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25

Januari
1978)

Tobisson,
Lars F., partisekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25

januari
1978)

Sakkunniga:
Andersson, Björn, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Engström, Johan L.
E., verkst. direktör (fr.o.m. den 25 januari 1978) Johansson, Östen, redaktör
(fno.m. den 25 Januari 1978) Präntare, Bo L. O., kanslichef (fr.o.m. den 25
Januari 1978) Ramstén, Nils E., ombudsman (fr.o.m. den 25 Januari 1978 t.o.m.
den 31 Januari 1979)

Experter:
Göransson, Lars, t.L kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1979) Hedén, Kerstin E.,
kanslisekreterare (fr.o.m. den 2 mars 1978) Ohlsson-Leijon, S. H. LennarL
direktör (fno.m. den 2 augusti 1978) Rehnström, Åke, hovräUsassessor (fr.o.m.
den 14 september 1979) Westergren, Hakan W., byrådirektör (fno.m. den 2 augusti
1978)

Sekreterare:
Gustafsson. Karl Erik, docent (fr.o.m. den 25 januari 1978)

Biir.
sekreterare: Hallström, Marie-Louise, fil. mag. (fr.o.m. den I Juli 1979)
Hanson, H. Samuel (Sam) M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal:
Fredsgalan 2,2 tr., 11152 Stockholm, tel. 215823 (Gustafsson), 21 52 93
(Hallström), 21 61 54 (Hanson)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II B 1.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II U 22.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden.

Kommittén
har den 12 september 1979 avgett forskningsrapporten (Ds U 1979:9) Dagspressen
struktur och ekonomi.

Huvudmannaskapet
för kommiuén har under året överförts till utbildningsdepartementet från
budgetdepartementet.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under våren 1980.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;24

24.
Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 februari 1978 med uppdrag att utreda
högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter, företag och
organisationer, m.m.;

Ordförande:
Richardson, N. Gunnar E., docent, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars
1978)

Ledamöter:
Balsvik, Karin, byråchef (fr.o.m. den 29 maj t.o.m. den 7 oktober 1979) Bjurel,
A. Bertil E., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 1 mars 1978) Gadd, P. E. Arne,
revisionsdirektör, led. av riksdagen (fno.m. den I mars 1978)

Gradin,
Anita L, departementssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Johansson,
Sven A. E., professor (fr.o.m. den I mars 1978) Lindqvist, Ingvar F., professor
(fr.o.m. den 1 mars 1978) Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
mars 1978) Ohlsson, J. S. Ragnar, forskningschef (fr.o.m. den 1 mars 1978)
Ringborg, S. Erland, tL planeringschef (fr.o.m. den 8 oktober 1979) Ruin, Olof
K., professor (fr.o.m. den I mars 1978 t.o.m. den 28 maj 1979)

Sakkunniga;
Carlsson, Arne, departementsräd (fr.o.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28
februari 1979)

Dahl,
Sonja, kansliråd (fr.o.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Johansson,
Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Magnusson,
Nils, departementsråd (fno.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Sidenbladh,
Thomas P., departementsråd (fno.m. den 24 augusti 1978 t.o.m. den 18 november
1979)

Experter:
Andersson, Curt, civilingenjör (fr.o.m. den I april 1978) Broberg, Björn,
byråchef (fno.m. den 1 april 1978) Ekenberg, Bengt, Jun kand. (fno.m. den I
oktober 1978) Elvin, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1978) Ettarp, Lars
G., departementsräd (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Farm,
Ante T, forskningsassistent (fno.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

s. 224 Kontrollera mot PDF

U;24 Skr 1979/80:103 224

Hammarström,
Olle, civilekonom (fr.o.m. den I maj 1978 t.o.m. den 28

februari
1979)

Ivarsson,
S. Tore, sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978)

Johansson,
Sten, professor (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28

februari
1979)

Kirsebom,
Bjarne A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari

1979)

Magnusson,
Nils, departementsräd (fr.o.m. den I maj t.o.m. den 14

november
1978)

Nyquist,
Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare, Ld. led. av riksdagen

(fno.m.
den 1 april t.o.m. den 31 december 1978)

Olsson,
Birgitta, ekonom (fr.o.m. den I april 1978)

Schröder,
Lena, assistent (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 28 februari

1979)

Sidenbladh,
Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april

1978)

Westerlund,
Uno, ombudsman (fr.o.m. den 1 april 1978)

Åberg,
C. Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 1 april 1978)

Öhman,
Per, kanslisekreterare (fno.m. den 1 april 1978)

Österberg,
Rolf, ombudsman (fno.m. den 1 april 1978)

Sekreterare:
Franzén, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Bitr.
sekreterare: Andersson, B. E. Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1978)
Christensen-Sköld, Beatrice, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Wallin,
Kerstin, fil- kand. (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokall
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 21 59 27 (Franzén), 21 56 24
(Andersson), 20 81 27 (Wallin), 11 80 02 (Christensen - Sköld)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 2.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden.
Kommitténs arbetsgrupp för behandling av frågan om institutet för social
forskning har under tiden november 1978 - februari 1979 hållit fyra
sammanträden. Härutöver har kommittén haft överläggningar med myndigheter, företag,
organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén
har den 2 mars 1979 avgett delbetänkandet (Ds U 1979i4) Ett institut för
social- och arbelsmarknadspolitisk forskning samt den 15 november 1979
rapporten (Ds U 1979:13) Adjungerade professorer -utvärdering av
försöksverksamheten åren 1973-1979.

Inom
ramen för den av kommittén ledda försöksverksamheten med kontaktforskare
arbetar regionala arbetsgrupper i Gävleborgs,

s. 225 Kontrollera mot PDF

225 Kommittéeri Utbildningsdepartementet Ui25

Malmöhus,
Älvsborgs samt Norrbottens och Västerbottens län.

Kommittén
avser att under är 1980 avge sitt huvudbetänkande. Försöksverksamheten med
kontaktforskare avses fortsätta även därefter.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

25.
Gäststuderandekommittén (U 1978:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag att utreda vissa
frägor rörande utländska studerande i

Ordförandei
Mattsson, Stig, överdirektör (fr.o.m. den 24 april 1978)

Ledamöten
Hermelin, Johan, studerande (fr.o.m. den 24 april 1978) Körlof, Björn H.
B., departementssekreterare, led. av riksdagen (fno.m. den 24 april 1978)
Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fno.m. den 24 april 1978)

Sakkunnigai
Enocksson, Sten Arne, odont. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Holm,
Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Experten
Brunnberg, Jan-Erik, byrådirektör (fno.m. den 15 augusti 1978) Cleve, Lars,
utbildningsledare (fno.m. den 7 maj 1979) Hildeman, Nils Gustav, programdirektör
(fno.m. den 15 augusti 1978) Jacobson, Bengt A., undervisningsråd (fno.m. den
15 augusti 1978) Klette, Tove, kursföreständare (fr.o.m. den 27 april 1979)
Kristensson, Inge B. E., avdelningsdirektör (fr.o m. den 15 augusti 1978)

Nylund,
Elisabeth, kursföreständare (fr.o.m. den 7 maj 1979) Stendahl, Christina,
utbildningsledare (fno.m. den 27 april 1979) Wedelin, Kerstin B.,
avdelningsdirektör (fno.m. den 15 augusti 1978)

Sekreterare:
Ekholm, Brittmari byrådirektör (fno.m. den 1 Juli 1978) Sparring, Leena, tL
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Lokal:
Svartmangatan 9, I tn, 111 29 Stockholm, tel. 20 51 41 (Ekholm), 20 87 69
(Sparring), 20 97 64 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, orga-

15 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 226 Kontrollera mot PDF

U;25 Skr 1979/80:103 226

nisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanlräden
hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om förutbildning för utländska
sluderande. Försöksverksamhet med förutbildning för utländska studerande har
inletts i Göteborg och Stockholm.

Kommiuén
beräknas slutföra siU arbete under är 1980.

26.
Kommittén (U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning (Komvux)

Tillkallade
enligi regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 med uppdrag atl göra en
översyn av den kommunala vuxenutbildningen;

Ordförande:
Alemyr, Stig R., folkhögskolereklor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars
1978)

Ledamöter:
Häll, Karl-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978) Hällgren, Martin,
länsbildningskonsulenl (fr.o.m. den 16 mars 1978) Karlsson, K. Gösta,
folkhögskolerektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordstrandh,
Ove H., lektor, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 mars 1978)

Nordström,
Marie, fil. lic. (fr.o.m. den 16 mars 1978) Oscarsson, Berit, studiesekreterare
(fr.o.m. den 16 mars 1978)

Sakkunniga:
Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars 1978) Holmberg, Gösta, direktör
(fr.o.m. den 12 april 1979) Hultqvist, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 16 mars
1978) Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den 16 mars 1978) Larsson,
Leif, studerande (fr.o.m. den 16 mars 1978) Olsson, Artur, skolräd (fr.o.m. den
16 mars 1978) Wallmark, Nils, adjunkt (fno.m. den 16 mars 1978)

Experter:
Backman, Bernt, studierektor (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 31 maj
1979)

Borgström,
Lena, forskningsassistent (fr.o.m. den 29 Januari t.o.m. den 15 april 1979)

Fernkvist,
Hans, bitn skoldirektör (fno.m. den 12 februari t.o.m. den 13 maj 1979; fno.m.
den 14 maj Lo.m. den 31 maj 1979) Johansson, Hans, budgetsekreterare (fno.m.
den 26 april t.o.m. den 30 september 1979)

s. 227 Kontrollera mot PDF

227 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;27

Kettner,
Bengt, studierektor (fr.o.m. den I oktober t.o.m. den 31

december
1979)

Pettersson,
Ingvar, intendent (fr.o.m. den 26 april t.o.m. den 30

september
1979)

Wångdahl,
Agneta, fil. kand. (fno.m. den I maj t.o.m. den 30juni 1979;

fr.o.m.
den I juli l.o.m. den 31 december 1979)

Sekrelerare;
Salin, Sven, fil. lic, lektor (fno.m. den I juni 1978)

Bitn
sekreterare: Berger, Anita, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m. den
31 oktober 1979)

Wickberg,
Barbro L, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1978)

Lokal:
Vasagatan 36, 3 tn, 111 20 Siockholm, tel. 21 28 51 (Salin), 21 00 53
(Wickberg) 21 13 80 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 4.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberätlelse del II U 9.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 15 sammanträden samt haft
överläggningar med folkbildningsutredningen, SFI-kommittén och
gäststuderandeutredningen. Därutöver har kommittén gjort studiebesök i elva
kommuner samt träffat företrädare för studieförbund, organisationer och
myndigheler som berörs av utredningens arbete.

Den
15 oktober 1979 har kommittén lämnat delbetänkandet (Ds U 1979:12) Statens
skolor för vuxna och avser att i december 1979 avlämna delbetänkandet (SOU
1979:92) Komvux och studieförbund, arbetsfördelning och samråd.

27.
Organisationskommittén (U 1978:05) för arkivet för ljud och bild

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 maj 1978 med uppgift att utföra det
förberedelsearbete som behövs för atl arkivet för ljud och bild skall kunna
börja sin verksamhet den 1 januari 1979.

Ordförande:
Kromnow, E. Åke, Ld. riksarkivarie (fr.o.m. den 2 juni 1978)

Ledamöter:
Höglund, E. Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Rhodin, Arne,
teknisk direktör (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

s. 228 Kontrollera mot PDF

U;27 Skr 1979/80:103 228

Sand,
Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Torbacke, Jarl,
docent (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

Experler;
Ahlborg, Staffan, förste arkivassislenl (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Hennel,
Lennart, arkivchef (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Johanson, Bo, byråingenjör
(fr.o.m. den I november 1978) Körner, Sten G., landsarkivarie (fr.o.m. den 2
Juni 1978) Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 Juni 1978)
Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Sanfridsson,
Arne, civilingenjör (fr.o.m. den 2 Juni 1978) Smedberg, Staffan, arkivarie
(fr.o.m. den I november 1978)

Sekreterare:
Larson, Leif, direktör (fr.o.m. den 2 Juni 1978)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under liden november 1978 - april 1979 hällit fem sammanträden. Därutöver
har sammanträden hållits inom särskilda arbetsgrupper.

Kommittén
har avgetl förslag till förhandlingsunderlag (befattningsbeskrivningar),
anslagsframställningar för arkivet för ljud och bild budgetåret 1979/80,
förslag till tillämpningsföreskrifter till lagen om pliktexemplar m.m. samt
förslag till instruktion för arkivet för ljud och bild.

Den
nya myndigheten startade sin verksamhet den I Januari 1979 och har därefter
fungerat parallellt med organisationskommittén.

Kommittén
har härmed fullgjort sitt uppdrag.

28.
Elewårdskommittén (U 1978:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 för att utreda organisation,
innehall, arbetssätt och arbetsformer i elev värdsarbetet:

Ordförandei

Petersson,
Ann-Marie, fil. dr (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamoten
Backmann, Sven, skoldirektör (fno.m. den 1 Juli 1978), Hedvall, Jan,
sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 26 november 1979)

Jönsson,
N. Paul, sekreterare (fno.m. den 27 november 1979) Melldén, Anna-Lisa,
avdelningsdirektör (fno.m. den I Juli 1978)

s. 229 Kontrollera mot PDF

229 Kommittéeri Utbildningsdepartementet Ui28

Paulsson,
Solveig, rektor (fr.o.m. den I juli 1978) Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m.
den 6 april 1979)

Sakkunnigai
Andrae, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 30
seplember 1979)

Honeth,
Peter, tL departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Sjöberg,
Tage B., departementssekreterare (fr.o.m. den 2 oktober 1978 l.o.m. den 15
november 1979)

Svensson,
Sten, departementssekreterare (fno.m. den 16 november 1979)

Experten
BJarnehäll, Karl-Gustav, skoldirektör (fno.m. den 14 mars 1979) Bolme, Per,
leg. läkare (fr.o.m. den 1 november 1978) Eriksson, Ann-Charlotte, sluderande
(fno.m. den 1 november 1978) From, Gun-Britt, syokonsulent (fr.o.m. den 14 mars
1979) Granér, Anna-Lena, studerande (fr.o.m. den I november 1978) Holmgren,
Jacomien, speciallärare (fr.o.m. den 1 november 1978) Jelder, Gunnel, kurator (fr.o.m.
den 14 mars 1979) Jonsson, Elisabeth, psykolog (fr.o.m. den 14 mars 1979)
Thorsell, Gunnar, rektor (fr.o.m. den 14 mars 1979)

Sekreterare:
Berntsson, GerL rektor (fno.m. den 1 Juli 1978)

Bitr.
sekreterare: Ansiger, Arne, rektor (fno.m. den 8 oktober 1979) Colnerud,
Gunnel, skolpsykolog (fno.m. den 12 februari t.o.m. den 10 juni 1979; fr.o.m.
den 11 juni t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari 1980)

Lokal:
Svartmangatan 9,2 tn, 11129 Stockholm, tel. 101965 (Ansiger), 20 39 26
(Berntsson), 10 2371 (Colnerud), 203818 och 20 97 94 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommiuéberättelse del II U 5.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 11 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, kommittéer och övriga som berörs av
kommitténs arbete.

Därutöver
har 4 sammanträden hållits med referensgrupp bestående av representanter för
föräldrar och elever, samt 7 sammanträden med särskild arbetsgrupp för
behandling av elevvärden i gymnasieskolan. Försöksverksamheten med
beredningsgrupper vid lärisskolenämnderna

s. 230 Kontrollera mot PDF

U;28 Skr 1979/80:103 230

i
Malmöhus län, Jönköpings län, Uppsala län och Norrbottens län saml vid
skolförvaltningen i Stockholm har pågått under årel. Kommiitén har under en
vecka studerat elevvård i Danmark.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

29.
Integrationskommittén (U 1978:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 Juni 1978 för alt utreda frågan om
integration av handikappade elever i skolväsendet Jämle därmed sammanhängande
frågor;

Ordförande:
Orehag, Lennart, överdirekiör (fno.m. den 1 juli 1978)

Ledamöter:
Crona, Ulf, gymnastiklärare (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Martinsson, Åke,
slöjdlärare (fr.o.m. den I Juli 1978) Odelsparr, Margit E., Jun kand., led. av
riksdagen (fno.m. den 1 Januari 1979)

Pekkari,
Olle, studierektor (fno.m. den 1 Juli 1978) Rydle, M. Birgitta, ämneslärare,
led. av riksdagen (fno.m. den 1 Juli 1978)

Wiklund,
Bengt O., Journalist, led. av riksdagen (fno.m. den I Juli 1978)

Wohlin-Andersson,
Anna M., Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31
december 1978)

Sakkunniga:
Larsson, Gunvi, kanslisekreterare (fr.o.m. den I Juli 1978) Odre, Torsten,
speciallärare (fr.o.m. den 15 november 1978)

Experler:
Bernhardsson, Göte, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Eklindh,
Kenneth, skolkonsulenl (fr.o.m. den 1 februari 1979) Hammar, Åsa B.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 oktober 1979)

Karlerö,
Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den I oktober 1978) Mattsson,
Bengt-Olof T, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Nicklasson,
Stina A. R., skolinspektör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Pettersson, Lennart,
skolinspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Sibbe, Tora, rektor (fr.o.m. den 1
februari 1979) SJöqvist, Brita, skolkonsulenl (fr.o.m. den I februari 1979)
Svensson, Harry, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 november 1979)

s. 231 Kontrollera mot PDF

231 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U:30

Trowald,
Nils, projektledare (fno.m. den 15 november 1978 t.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare;
Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare (fr.o.m. den I Juli 1978)

Bitn
sekreterare: Hammar, Åsa B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1979)
Magnusson, Birgitta, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1978)

Lokal;
Svartmangatan 9,4 tn, 111 29 Stockholm, tel. 11 42 18 (sekreteraren), 10 53 54
(kansli)

Direkliven
för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II U 10.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommitléberättelse del II U 6 och
U 14.

Kommiitén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 10 september 1979 avgelt delbetänkandet (SOU 1979:50) Huvudmannaskapel
för specialskolan (detta delbetänkande finns öven i s.k. lättläst version) (Ds
U 1979:8) och betänkandet (Ds U 1979:11) Under visningen för synskadade elever
- planering i etl kortare perspektiv samt den 19 november 1979 belänkandet (Ds
U 1979:14) Gymnasial utbildning för döva och gravt hörselskadade i Örebro
(förslaget finns också i s.k. lättläst version) och delbetänkandet (SOU
1979:82) Personell assistans för handikappade.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

30.
Nääs-utredningen (U 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1978 med uppdrag att utreda frågan
om den framtida användningen av August Abrahamsons stiftelse på Nääs:

Särskild
utredare; Stetler, Emil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I juli 1978)

Experter:
Bothén, Anders, huvudredaktör (fr.o.m. den 13 september 1979) Krantz, Hans,
departementssekreterare (fr.o.m. den 14 augusti 1979)

Lokal;
Skolöverstyrelsen, Karlavägen 108, tel. växel 14 06 60. Postadress: 106 42 Stockholm

s. 232 Kontrollera mot PDF

U;30 Skr 1979/80:103 232

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1979 års kommittéberätlelse del II U
7.

Den
särskilde utredaren har haft överläggningar med olika myndigheler som berörs av
hans arbete. Utredaren har också haft fortlöpande kontakter med Lerums kommun
samt slyrelser för August Abrahamsons stiftelse.

Utredarens
arbetare beräknas pågå under hela år 1980.

31.
Skolforskningskommittén (U 1978:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 för att utreda det pedagogiska
forsknings- och utvecklingsarbetet inom skolväsendel m.m.;

Ordförande:

Dahllöf,
Urban S., professor (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Ledamöter:
Engqvist, Olle, skolinspektör (fr.o.m. den I Juli 1978) Eriksson, Per-Erik,
skolinspektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Gillström, K. Åke, rektor, Ld. led. av
riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Nordstrandh, Ove H., Ld. lektor, Ld. led.
av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Rubenson, Kjell, docent (fr.o.m. den I
juli 1978)

Sakkunnig;
Sävhagen, Ruth, kansliråd (fr.o.m. den I Juli 1978)

Experter:
Höglund, Margareta, fortbildningsledare (fr.o.m. den 1 december 1978 t.o.m.
den 30 Juni 1979)

Johansson,
Henning, fil. dr (fr.o.m. den I Juli t.o.m. den 31 augusti 1979)

Naeslund,
Lars, psykolog (fr.o.m. den 19 februari t.o.m. den 24 mars 1979; fno.m. den 25
mars Lo.m. den 23 april 1979) Nilsson, Bengt L. J., avdelningsdirektör (fr.o.m.
den 1 december 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Stukat,
Kari-Gustaf, professor (fno.m. den 1 december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979;
fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare:
Marklund, Inger, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1978)

Lokal:
Svartmangatan 9,3 tn, 11129 Stockholm, tel. 20 98 93 (Marklund), 20
83 53 (kansli)

s. 233 Kontrollera mot PDF

233 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;32

Direkliven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del 11 U 9. Tilläggsdirektiv, se
1980 års kommittéberätlelse del 11 U 6.

Kommiitén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden saml hafl
överläggningar med berörda myndigheler och organisationer.

Kommittén
har slutfört uppdrag enligt regeringens tilläggsdirektiv (Dir 1979:37) lill
vissa utredningar inom skolväsendet.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbele under år 1980.

32.
Organisationskommittén (U 1978:10) för vissa åtgärder på informationsförsörjningsområdet,
m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 juni 1978 med uppdrag all förbereda
vissa åtgärder på informationsförsörjningsom-rädet, m.m.:

Ordförande:
Brynielsson, Harry A. B., civilingenjör (fr.o.m. den I juli 1978 t.o.m. den 20
Juni 1979)

Ledamöter;
Håkansson, Hans E. V., verkst. ledamot (fno.m. den I Juli 1978) Martin-Löf, C.
Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Snellman, Karin M.,
överbibliotekarie (fno.m. den 1 Juli 1978) Tynell, Lars V., riksbibliotekarie
(fno.m. den 1 juli 1978) Thomasson, Björn E., kanslichef (fno.m. den 1 juli
1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter:
Holmborn, Börje, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1978) Johnsen, K.
Gösta, bibliotekarie (fno.m. den 1 september 1978) Lindeberg, Roy,
hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1978) Nilsson, Kjell G.,
biblioteksassistent (fno.m. den 1 september 1978) Olsson, Agne Henry O.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Thorberg, Klas, ombudsman
(fr.o.m. den 1 seplember 1978)

Sekreterare:
Thomasson, Björn E., kanslichef (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 30 Juni
1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 8.

Kommittén
har under tiden november 1978 - Juni 1979 hållit sex

s. 234 Kontrollera mot PDF

U;32 Skr 1979/80:103 234

sammanträden
samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som
berörs av kommitténs arbele.

Kommittén
har lämnal förslag i särskilda skrivelser lill regeringen.

Den
I maj 1979 tillsattes en interimsstyrelse för inrättande av en särskild
myndighet för delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning.

Fr.o.m.
den 1 Juli 1979 är delegationen egen myndighet.

Uppdraget
är slutfört.

33.
Närradiokommittén (U 1978:11)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag all utreda frågan
om närradio och när-TV;

Ordförande:

Norrby,
Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Ledamöter:
Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Forslund,
Britt-Marie, redaktör (fr.o.m. den 20 juli 1978) Knutson, Göthe K. L.,
redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Swedberg, Bo G. R.,
redaktör (fno.m. den 20 Juli 1978)

Sakkunniga:
Leijonborg, Lars, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1978) Olsson, Agne Henry
O., hovräUsassessor (fr.o.m. den 4 oktober 1978) Olsson, Per Sören,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1978) Persson, Valdemar,
avdelningsdirektör (fno.m. den 4 oktober 1978)

Experter:
Hedman, Lars Owe (Lowe), fil. dr (fno.m. den I mars 1979) Lindstedt, Gustaf,
hovrättsassessor (fno.m. den 29 mars 1979) Rosenlund, Stig U., överingenjör
(fr.o.m. den 25 mars 1979)

Sekreterare:
Palmborg, Olle, fil. kand. (fno.m. den I september 1978)

Bitn
sekreterare: Andreasson, Sture, ingenjör (fno.m. den 1 november 1978)
Gustafson, Kalle, redaktör (fr.o.m. den I Juni 1979) Jonsson, M. I.Anita, fil.
mag. (fr.o.m. den 7 mars t.o.m. den den 30 Juni 1979; fno.m. den I Juli Lo.m.
den 30 september 1979; fno.m. den I

s. 235 Kontrollera mot PDF

235 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;34

oktober
t.o.m. den 31 december 1979; fr.o.m. den 1 Januari 1980) Zetterberg, Leif R.,
sekreterare (fr.o.m. den 18 december 1978

Lokal:
Tegeluddsvägen 90, 115 28 Stockholm, tel. 63 34 80 (Palmborg),
24 43 35 (växel, kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 11.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 19 sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

34.
Informationsteknologiutredningen (U 1978:12)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag att utreda frågan
om den nya informationsteknologin:

Ordförande:
Gustafson, Sven H., bankkamrer, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Juli
1978)

Ledamöter:
Andersson, Leif, kanslichef (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Björck, Anders P.-A.,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Eriksson, Olle, entreprenör, led.
av riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978) Rönnung, Catarina E. M., led. av
riksdagen (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Sakkunniga:
Brandberg, Arvid, direktör (fr.o.m. den 20 juli 1978) Lannegren, Göran S.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 Juli 1978)

Öländer,
Håkan, ombudsman (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Pennlöv, Jan, kansliråd (fr.o.m.
den 20 Juli 1978) Sommar, Carl Olov, direktör (fr.o.m. den 20 Juli 1978)
Unsgaard, Håkan, programdirektör (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Wahlström, Ingemar,
marknadsdireklör (fr.o.m. den 20 juli 1978)

Experter:
Fjaestad, Björn, docent (fr.o.m. den 20 Juli 1978) Gerentz, Sven, direktör
(fr.o.m. den 20 Juli 1978) Holmlöv, Per Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 1
december 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Olsson,
Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Pihlgren, L. Gunnar,
direktör (fr.o.m. den 2 maj 1979)

Sekreterare:
Ohlin, Tomas, fil. lic. (fr.o.m. den 14 augusti 1978)

s. 236 Kontrollera mot PDF

U;34 Skr 1979/80:103 236

Bitr.
sekreterare; Essen, Erik L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 Juli 1978)
Holmlöv, Per Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal:
Stora Nygatan 33, 2 tn, tel. 20 21 78 (Gustafson), 20 21 77 (Ohlin), 20 92 63
(Essen), 20 70 82 (Holmlöv), 20 88 49, 20 78 34 (kansli). Postadress: 103 33
Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommitléberättelse del II U 12.

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanlräden saml haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för pressfrågor.

Utredningen
har den 28 september 1979 avgetl kartläggningsrapporten (SOU 1979:69) NYA VYER
Datorer och nya massmedier - hot eller löfte?

Utredningens
arbete beräknas pägå under hela år 1980.

35.
Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna organisationen för
livrustkammaren. Skoklosters slott och Haliwylska museet

Genom
beslul den 6 april 1978 uppdrog regeringen åt styrelsen för myndigheten
livrustkammaren. Skoklosters slott och Haliwylska museet att se över
myndighetens interna organisation.

Vidare
förordnade regeringen docenten Birgitta Ericsson, förste bibliotekarien Sten G.
Lindberg, generaldirektören Edvard Reuterswärd, ståthållaren vid Kungl. Slottet
Harald Smith, riksdagsledamoten godsägaren Hans Wachtmeister och försie
intendenten Dag Widman att vara ledamöter i styrelsen för livrustkammaren.
Skoklosters slott och Haliwylska museet. Åt Reuterswärd uppdrogs att vara
styrelsens ordförande.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978:

Expert:
Johansson, Bertil, arkivarie (fno.m. den 1 november 1979) Lindahl, Jan-Mats,
kansliråd (fno.m. den I juli 1978)

Sekreterare:
Munkhammar, Ann Chariotte, byrådirektör (fno.m. den 1 Juli 1978)

Bitr.
sekrelerare: Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den Ijuli
1978)

s. 237 Kontrollera mot PDF

237 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;36

Lokal:
Storkyrkobrinken 2-4, Postadress; Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30 (Grunewald)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Slyrelsen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit 15 sammanlräden. Därutöver
har en särskild arbelsgrupp hällit sammanträden saml hafl överläggningar med
berörda museichefer och de lokala personalorganisationerna.

Slyrelsen
har den 8 augusti 1979 avgett betänkandet (Ds U 1979:7) Livrustkammaren,
Skoklosters sloll och Haliwylska museet - Förslag lill organisation. Styrelsen
fortsätter sitt utredningsarbete med sådana inlerna frägor som inte fordrar
regeringens eller riksdagens ställningstaganden.

Styrelsen
beräknas slutföra sitt utredningsarbete under är 1980.

36.
Utredningen (U 1978:14) om förutsättningarna för en närmare samverkan mellan
livrustkammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl. Slottet

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 april 1978 för att undersöka
förutsättningarna för en närmare samverkan mellan, å ena sidan, livrustkammaren
och, å den andra husgerådskammaren och övrig museiverksamhet inom Kungl.
Slottet;

Utredningsman;
Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör

Experter:
Fogelmarck, Stig, överintendent (fr.o.m. den I juli 1978) Holmquist, Kersti,
museidirektör (fr.o.m. den I juli 1978) Lindahl, Jan-Mats, kansliråd (fr.o.m.
den 1 Juli 1978) Smith, Harald S. W., stälhällare (fno.m. den 22 februari 1979)

Sekreterare:
Munkhammar, Ann Charlotte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1978)

Bitr.
sekreterare; Grunewald, Ingelise, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli
1978)

Lokal:
Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 25 (Munkhammar), 763 19 30 (Grunewald)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

s. 238 Kontrollera mot PDF

U:36 Skr 1979/80:103 238

Utredningen
har under tiden november - oktober 1979 hållit åtta sammanträden. Därutöver har
sammanträden hållits med de tjänstemän som svarar för informations- och
visningsverksamheten vid berörda museer.

Utredningens
arbete beräknas pägå under hela år 1980.

37.
TV-avgiftsutredningen (U 1978:15)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 för alt göra en översyn av
principerna och formerna för uppbörd och inkassering av TV-avgifter m.m.:

Särskild
utredare:

Rydén,
Jan E., överdirektör (fno.m. den 20 Juli 1978 t.o.m. den 30 november 1979:
fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare:
Lindh, Sören B., avdelningsdirektör fr.o.m. den 20 Juli 1978 t.o.m. den 30
november 1979: fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal:
Lilla Nygatan 1, 1 tr. tel. direktval 763 23 38 (Rydén), 763 23 36 (Lindh).
Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Den
särskilde utredaren har under tiden december 1978 -Januari 1979 träffat samråd
med televerket och haft överiäggningar med Sveriges Radio. Vidare har utredaren
haft överläggningar med riksskatteverket, postverket och televerket samt andra
myndigheter som berörts av utredarens arbete.

Utredaren
har den 26 Januari 1979 avgeU betänkandet (Ds U 1978:16) TV-avgifter:
inkassering, kontroll och avgiftsskolk.

Utredaren
beräknas slutföra siu arbete under är 1980.

38.
Huvudmannaskapskommittén (U 1978:16)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 Juli 1978 med uppdrag att utreda frågan
om enhetligt huvudmannaskap för högskolan:

Ordförande:
Sköld, Lars G., överdirektör (fr.o.m. den I december 1978)

s. 239 Kontrollera mot PDF

239 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;38

Ledamöier;
Ahlmark, Lars F., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 1 december
1978)

Gustafsson,
Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen (fno.m. den 15 seplember 1978)

Nordlander,
Nils-Brage, överläkare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978)

Pettersson,
S. Åke E., statssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978 t.o.m. den 31
oktober 1979) Sandell, Ulla, kommunalråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Experter:
Barenthin, Willi, kansliråd (fno.m. den I Juli 1979) Björinder, Henry,
sektionschef (fno.m. den I februari 1979) Klässbo, Maria, sjukgymnast (fr.o.m.
den 1 februari 1979) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den I
februari 1979)

Nilsson,
Matts G., avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1979) Nilsson, Sven,
sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Orava, Olavi A. (Olle), byråchef
(fr.o.m. den 1 februari 1979 t.o.m. den 6 Januari 1980)

Persson,
Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Teveborg, Lennart, skolråd (fr.o.m.
den 1 februari 1979) Törnqvist, Ingvar B., rektor (fr.o.m. den I maj 1979)
Westerlund, Uno, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Åhgren-Lange, Ulla,
byråchef (fno.m. den I februari 1979)

Sekreterare:
Holmberg, Gunnar L., byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1979)

Bitr.
sekreterare; Aggebo, Claes-Göran, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 april
1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II U 13.

Lokal:
Skeppargatan 51, 1 tn, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 33 (Sköld), 67 53 81
(Holmberg), 63 26 17 (Aggebo).

Kommittén
har under tiden februari - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

KommiUéns
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 240 Kontrollera mot PDF

U:39 Skr 1979/80:103 240

39.
Kommittén (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 december 1978 med uppdrag att göra en
översyn av den statliga skoladministrationen;

Ordförande:
Arfwedson, Anders, statssekreterare (fr.o.m. den I november 1979) Lundin, Ulf
W., statssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Ledamöter:
Edam, Carl Tomas, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 december 1978)

Elmstedt,
Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 december 1978)

Landström,
Sten-Sture, direktör (fr.o.m. den 7 december 1978) Orehag, Lennart,
överdirektör (fr.o.m. den 7 december 1978) Turesson, Bo, överlantmätare, Ld.
led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 december 1978)

Experter:
Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 Januari 1979)

Andersson,
Ingemar, ombudsman (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Ekelius, Våge, byrådirektör
(fr.o.m. den 8 Januari 1979) Eklöf, Olof, rektor (fr.o.m. den 22 Januari 1979)
Eliasson, Olof, sekrelerare (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Elmgren, Sören,
skolkonsulenl (fr.o.m. den 22 Januari t.o.m. den 31 juli 1979)

Eriksson,
Inge, drätselchef (fr.o.m. den 31 januari 1979) Gozzi, Sören, ombudsman
(fr.o.m. den 31 januari 1979) Gun vall, Per, expert (fr.o.m. den 8 januari
1979) Hansson, Kristina, departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1979)
Hassler, John, studerande (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Hjorth, Sonja,
departementssekreterare (fr.o.m. den 8 Januari 1979) Höglund, E. Olov,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 8 Januari 1979) Johansson, Sven-Åke, rektor
(fr.o.m. den 1 augusti 1979) Johnson, Olle, departementssekreterare (fr.o.m.
den I Juni 1979) Klason, Lars-Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari
1979) Kvist, Olof, förbundsdirektör (fno.m. den 31 Januari 1979) Larsson,
Lennart, utbildningschef (fr.o.m. den 31 januari 1979) Lindholm, Bernt,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979) Lunde, Ingrid, kanslichef
(fr.o.m. den 31 Januari 1979) Lundmark, E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 8
Januari 1979)

s. 241 Kontrollera mot PDF

241 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U;40

Mogård,
Sven, skolchef (fno.m. den 8 januari t.o.m. den 31 Juli 1979)

Mundebo,
Lillemor, sekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Nilsson,
Ann-Marie, organisationskonsulent (fr.o.m. den 8 Januari

1979)

Nordin,
Eva, studerande (fno.m. den 31 Januari t.o.m. den 31

maj
1979)

Olsson,
Sven Robert, sekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Pettersson,
Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den 15 Januari 1979)

Rådmark,
Johan, förbundsordförande (fr.o.m. den 31 januari 1979)

SköldstedL
Agneta, förste byråsekreterare (fno.m. den 8 januari t.o.m.

den
31 juli 1979)

Wahlström,
Tommy, civilekonom (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Wahlström,
Ulf, utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 Januari 1979)

Westin-Lindgren,
Gunilla, fil. dr (fr.o.m. den 24 oktober 1979)

Wetterberg,
Ulf, iL departementsräd (fr.o.m. den 8 Januari 1979)

Ånséhn,
Lars Olov, organisationskonsulent (fr.o.m. den 8 januari

1979)

Åsen,
Carl-Eric, planeringssekreterare (fr.o.m. den 31 januari 1979)

Örne,
Ingegärd, sekreterare (fr.o.m. den 31 januari 1979)

Sekreterare:
Lukkari, Bror, undervisningsråd (fr.o.m. den I januari 1979)

Lokal:
Svartmangatan 9,3 tn 11129 Stockholm, tel. 203255 (Lukkari), 20 77 57 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 1.

Kommittén
har under tiden Januari - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en till
kommittén knuten referensgrupp samt fyra sammanträden med en för
skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna intern samarbertsgrupp (SÖ/Ln-översynen).

Kommitténs
första etapp enligt direktiven beräknas bli slutförda under Januari 1980.1
övrigt beräknas kommitténs arbete pågå under hela årI980

40.
Utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I februari 1979 för att se över frågor som
rör kontaktverksamheten mellan hemmen och skolan:

16 Riksdagen 1979180. 1 samt. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

U;40 Skr 1979/80:103 242

Särskild
utredare: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, Ld. ers. för led. av riksdagen
(fr.o.m. den 15 februari 1979)

Sakkunniga:
Berntsson, Gert, reklor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Grunewald, Karl R.,
medicinalråd (fr.o.m. den 15 februari 1979) Lindberg, Dag-Henrik, skolkonsulenl
(fno.m. den 15 februari 1979) Rosengren, Bodil C, fil. mag. (fno.m. den 15
februari 1979) Sellergren, Ulf G. E., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari
1979) Svensson, K. Sten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari
1979)

Expert:
Lundgren, Per, lektor (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 15 augusti 1979)
Westin-Lindgren, Gunilla, fil. dr (fno.m. den 24 oktober 1979)

Sekreterare:
Lindahl, Lars E., folkskollärare (fno.m. den I mars 1979)

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 21 43 54 (Lindahl), 10 23 41 (kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II U 2.

Utredningen
har under tiden februari - oktober 1979 hällit sex sammanträden med de
sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första hälften av är 1980.

41.
Talbokskommittén (U 1979:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979 för att förbereda ett statligt
övertagande av Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek och därmed sammanhängande
frågor:

Ordförande:
Andersson, Bertil, kanslichef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter:
Edmar. Desirée, departementsräd (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 14 november
1979)

Höglund,
Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Lindahl, Jan-Mats,
kansliråd (fr.o.m. den 15 november)

s. 243 Kontrollera mot PDF

243 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U;41

Lindqvist,
Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den 30 oktober 1979) Persson, Jan,
kanslichef (fno.m. den 1 marsLo.m. den 29 oktober 1979) Thorell Rittby,
Elisabet, bitn bibliotekschef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sakkunniga:
Lindqvist, Bengt, förbundsordförande (fno.m. den 1 mars t.o.m. den 29 oktober
1979) Ullander, Kerstin, sekreterare (fno.m. den 1 mars 1979)

Experter:
Cahling, Ulla, bibliotekschef (fno.m. den 12 mars 1979) Ellebring, Nils,
ombudsman (fno.m. den 1 mars 1979) Emanuelsson, Bernt, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 2 maj 1979) Engström, Gunnar, ekonomichef (fno.m. den 12 mars
1979) Gurinder, Jan-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15
november 1979)

Hägermalm,
Per, direktör (fno.m. den 12 mars 1979) Jonsson, Kerstin, lektor (fr.o.m. den I
mars 1979) Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fno.m. den 1 mars 1979)
Sjöström-Rédei, Ingeborg, bibliotekarie (fno.m. den 25 Juni Lo.m. den 31
december 1979)

Svensson,
Astrid, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 25 juni t.o.m. den 31 december
1979)

Öhrström,
Sven T. A., avdelningsdirektör (fno.m. den 12 november 1979)

Sekreterare:
Riidel, Wolfgang, byrådirektör (fno.m. den I mars 1979)

Bitr.
sekreterare: Martinson, Monica, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal:
S:t Eriksgatan 20, I tn. Box 12258, 102 26 Stockholm, tel. 52 03 50
(Andersson), 52 79 20 (Rédel), 52 76 90 (Martinson), 52 62 48 (kansli)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 5.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1979 hällit ätta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har fem sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp
om biblioteksrutinerna.

Kommittén
har den 30 april 1979 avgett rapporten Verksamhetsform och organisation för
talboks- och punktskriftsbiblioteket.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 244 Kontrollera mot PDF

U:42 Skr 1979/80:103 244

42.
Uppföljningskommittén (U 1979:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den I mars 1979 för att följa utvecklingen av
högskolereformen:

Ordförande:
Levin, Bert L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Ledamöter:
Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars
1979)

Biörck,
Gunnar, professor, led. av riksdagen (fno.m. den 1 oktober 1979)

Egardt,
Peter A. N., fil. kand. (fno.m. den 1 mars 1979) Elmstedt, Claes Y.,
lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Gustafsson,
Lars 1., universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den I mars 1979)

Rogestam,
A. Christina, byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Svegfors,
J. Mats A., sekreterare (fr.o.m. den I mars t.o.m. den 30 september 1979)

Ullenhag,
Jörgen U., byråchef, led. av riksdagen (fno.m. den I mars 1979)

Experter:
Bauer, D. E. Marianne, avdelningsdirektör (fno.m. den I mars 1979) Hoel,
Christer, avdelningsdirektör (fno.m. den 21 mars 1979) Larby, Karin M.,
kanslisekreterare (fr.o.m. den I mars 1979)

Lokal:
Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 18 62 (Larby)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 4.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1979 hällit tre sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:43

43.
Kommittén (U 1979:04) om verksamheten vid Musikaliska akademiens bibliotek,
Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 april 1979:

Ordförande:
Svensson, Gunnar, departementsräd (fr.o.m. den 5 april 1979)

Ledamöter:
Höglund, Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 5 april 1979) Persson, Jan,
kanslichef (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31 augusti 1979) VirdebranL
Cari-Erik, kanslichef (fno.m. den 5 april 1979) Öhman, Ulf,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979)

Experter:
Ahlborg, Staffan, förste arkivassistent (fr.o.m. den 5 april 1979) Bergstrand,
Arne, förste bibliotekarie (fno.m. den 1 september 1979) Helmer, Axel,
arkivchef (fno.m. den 5 april 1979) Larsson, Gunnar, museichef (fr.o.m. den 5
april 1979) Lilliestam, Åke, förste bibliotekarie (fr.o.m. den 5 april 1979)
Lundgren, Bo, överbibliotekarie (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31 augusti
1979)

Nordmark,
Hans, direktör (fr.o.m. den 5 april 1979) Olsson, Anthe, assistent (fr.o.m. den
5 Juni 1979) Olsson, Per Sören, hovrättsassessor (fno.m. den 5 april 1979)
Åstrand, Hans, sekreterare (fr.o.m. den 5 april 1979)

Sekreterare:
Erikson, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 5 april 1979)

Bitr.
sekreterare: Häggroth, Maud, kanslist (fr.o.m. den 5 april t.o.m. den 31
augusti 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II U 8.

Kommittén
har under tiden april - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Kommittén
avser att i december 1979 avge sitt betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

s. 246 Kontrollera mot PDF

U:44 Skr 1979/80:103 246

44.
Utredningen (U 1979:05) om översyn av vissa radiorättsliga frågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 maj 1979;

Särskild
utredare:

Pennlöv,
Jan L, kansliråd (fr.o.m. den 10 maj 1979)

Experter:
Fahlberg, Håkan, Jur. kand. (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Göransson, Lars, tL
kansliråd (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Lannegren, Göran, departementssekreterare
(fr.o.m. den I Juli 1979) Mossler, Åke, chefsjurist (fr.o.m. den 1 Juli 1979)
Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Olsson, Per
Sören, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Regner, Göran,
hovrättsassessor (fr.o.m. den I Juli 1979)

Sekreterare:

Hellner
Carin, kammarrättsassessor (fr.o.m. den 18 Juni 1979)

Lokal:
Utbildningsdepartementet Mynttorget 1,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 17 36 (Pennlöv), 763 18 84 (Hellner)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

45.
Filmpolitiska beredningen (U 1979:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 med uppgift att delta i
beredningen av vissa filmpoliliska frägor.

Ordförande:
Levin, BerL statssekreterare (fno.m. den 21 Juni 1979)

Ledamöter:
Ahlmark, Lars, avdelningschef (fno.m. den 21 Juni 1979) Göransson, Bengt,
direktör (fr.o.m. den 21 juni 1979) Sundström, Gudrun, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 21 Juni 1979) Zetterberg, Leif R., sekreterare (fno.m. den 21 juni
1979)

Sakkunniga:
Lindsten, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 juni 1979)

s. 247 Kontrollera mot PDF

247 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U:46

Svensson,
Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Wetterberg, Ulf, t.L
departementsråd (fno.m. den 21 Juni 1979)

Experter:
Ahlmark, Per, förulv. statsråd, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 Juni
1979)

Clason,
Anders, chefredaktör (fr.o.m. den 21 Juni 1979) Donner, Jörn, författare
(fr.o.m. den 21 Juni 1979) Elmhorn, Kerstin, avdelningsdirektör (fno.m. den 21
Juni 1979) Hald, Peter, produktionsledare (fno.m. den 21 Juni 1979) Larson,
Leif, direktör (fno.m. den 21 Juni 1979) Lindenbaum, Gustaf, direktör (fr.o.m.
den 21 Juni 1979)

Sekreterare:
Marén, Lars, departementssekreterare (fno.m. den 21 Juni 1979)

Bitr.
sekreterare: Söderström, Karin, kanslist (fr.o.m. den 21 juni 1979)

Lokal:
Storkyrkobrinken 2-4, Postadress: Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm,
tel. 763 19 37 (Marun), 763 19 31 (Söderström)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Beredningen
har avgett betänkandet (Ds U 1979:5) Den svenska filmpolitiken. Lägesbeskrivning
och probleminventering. Beredningens arbete beräknas avslutas under är 1980.

46.
Utredningen (U 1979:07) om den civila flyghistoriska museiverksamheten

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild
utredarei Dyring, Eric, museidirektör (fno.m. den 19 juli 1979)

Experter:
Nordström, Lars-Erik, flygsäkerhetsdirektör (fno.m. den 19 Juli 1979)
Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie (fno.m. den 19 juli 1979)

Sekreterare:
Sahlholm, Bo, civilingenjör (fno.m. den 19 Juli 1979)

Lokal:
Tekniska museet, 115 27 Stockholm, tel. växel 63 10 85

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II U 13.

s. 248 Kontrollera mot PDF

U:46 Skr 1979/80:103 248

Utredningen
har under tiden augusti - oktober 1979 hällit sex sammanträden med olika
intressenter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

47.
Utredningen (U 1979:08) om utbildning av konservatorer m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 Juni 1979 för att utreda frågan om
utbildning av konservatorer m.m.

Särskild
utredare: Berg, Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Experter:
Möller, Eva, konservator (fr.o.m. den I oktober 1979) Zetterström, Kjell,
museichef (fr.o.m. den I oktober 1979)

Sekreterare:
Rådström, Dag T., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal:
Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm, tel. 11 80 01 (Rådström)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs riksdagsberättelse U 12.

48.
Utredningen (U 1979:09) om behov av radiobiologisk forskning m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild
utredare:

Berg,
Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sekreterare;
Samuelsson, Bengt, byråchef (fno.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:
Naturvetenskapliga forskningsrådet, Box 23136, 104 35 Stockholm, tel.
15 15 80 (växel)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 16.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249 Kommittéer; Utbildningsdepartementet U:50

49.
Kommittén (U 1979:10) om forskningens och forskarutbildningens situation i den
nya högskolan

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979:

Ordförande:
Andrén, Cari-Gustaf, professor (fno.m. den 19 Juli 1979)

Ledamöter:
André, Gunnel, teol. kand. (fno.m. den 19 Juli 1979) Jacobsson, Ulla, professor
(fr.o.m. den 19 Juli 1979) Jönsson, Hans-Åke, teknolog (fr.o.m. den 19 Juli
1979) Klein, Eva, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Lagerroth, Ulla-Britta,
docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Magnusson, Robert, professor (fr.o.m. den 19
Juli 1979) Ruin, Olof, professor (fno.m. den 19 Juli 1979) Ryd, Harriet,
professor (fr.o.m. den 19 juli 1979) Stephansson, Ove, professor (fr.o.m. den
19 juli 1979) Sträby, Kerstin, docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Terenius, Lars,
professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Åkeriind, Ulla, docent (fno.m. den 19 Juli
1979)

Sekreterare:
Myhrberg, Harry, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitr.
sekreterare: Ottosson, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Postadress:
Regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion. Box 1066, 221 04 Lund,
tel. 046/ 12 41 00 (växel) tet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 15.

50.
Delegationen (U 1979:11) för bättre skolmiljö och uppföljning av reformbesluten
rörande grundskolan

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Ordförande:
Arfwedson, Anders, statssekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Lundin, Ulf
W., statssekreterare (fno.m. den 19 juli Lo.m. den 31 oktober 1979)

Ledamöter:
Göthberg, Kerstin, led. av riksdagen (fno.m. den 19 juli 1979) Haglund,
Ann-Cathrin, led. av riksdagen/ (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

s. 250 Kontrollera mot PDF

U:50 Skr 1979/80:103 250

Hjelm-Wallén,
Lena, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Hörlén,
Linnea, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 Juli 1979)

Kallos,
Daniel, docent (fno.m. den 19 juli 1979)

Mogärd,
Britt, statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den 19Juli t.o.m. den

14
oktober 1979)

Persson,
Göran, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sakkunniga:
Börjesson, Bengt, docent (fno.m. den 19 Juli 1979) Elvander, Nils, professor
(fr.o.m. den 19 Juli 1979) Lundgren, Ulf, professor (fr.o.m. den 19 Juli 1979)

Sekretariat:
Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763
17 80 (rektor Sven-Åke Johansson, sakkunnig i utbildningsdepartementet)

Direktiven
för delegationen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 17.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

51.
Skolförfattningsutredningen (U 1979:12)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Särskild
utredare: Sanmark, P. Arvid L., rättschef (fr.o.m. den 6 september 1979)

Experter:
Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Johansson,
Lillemor U., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1979)

Johnson,
Olle P., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1979)

Larsson,
B. Kenneth, spräkexpert (fr.o.m. den 16 oktober 1979) Persson, P. Östen, Ld.
länsskolinspektör (fr.o.m. den 16 oktober 1979)

Sekreterare:
Håkansson, Lars Eric, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Lokal:
Departementens utredningsavdelning. Västergatan 47, Box 187, 201 21 Malmö, tel.
växel 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 20.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:53

52.
Kommittén (U 1979:13) angående skolor med annan huvudman än stat och kommun

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979;

Ordförande:
Edmar, Staffan, kanslichef (fr.o.m. den 6 september 1979)

Ledamöter:
Ekelund, Ulla, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 september 1979) Karlsson,
Ingemar, kommunalråd (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Sakkunniga:
Carlgren, Frantz, fil. lic. (fr.o.m. den 6 september 1979) Malmeström, Göran, rektor,
teol.lic. (fno.m. den 15 oktober 1979)

Experter:
Marcusson, Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Rodhe,
Birgit, rektor (fno.m. den 15 oktober 1979)

Sekreterare:
Sjöberg, Lars-Olof, skolinspektör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lokal:
St. Nygatan 33, 1 tr., 111 27 Stockholm, tel. 20 69 75 (Sjöberg)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II U 21.
Kommitténs arbete beräknas pägä under hela är 1980.

53.
Dansteaterutredningen (U 1979:14)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frågan om
en dansteaterscen i Stockholm:

Särskild
utredare: Lindenbaum, Gustaf, direktör (fno.m. den 6 september 1979)

Experter:
Lidemark, Ebbe, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1979) Thorell, Bernt,
teknisk chef (fr.o.m. den 1 november 1979)

Lokal:
Statens biografbyrå, Oxlorgsgatan 5, plan 5,111 57 Stockholm, tel. 24 34 25
(växel)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II U 18.

s. 252 Kontrollera mot PDF

U;53 Skr 1979/80:103 252

Utredningen
har hållit ett sammanträde samt haft föreberedande kontakter med vissa
myndigheter och organisationer.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

54.
Särskild utredare (U 1979:15) med uppdrag att utreda frågan rörande den
framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Särskild
utredare: VirdebrandL Carl-Erik, kanslichef (fno.m. den 6 september 1979)

Sekreterare:
Bogefeldt, Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 6 september 1979)

Postadress:
Utbildningsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del II U
19.

55.
Sista Serafenutredningen (U 1979:16)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979 med uppdrag att inkomma
med förslag om vilka åtgärder som vid Serafimerlasarettets nedläggning bör
vidtas med avseende pä dels vissa icke landstingsägda fasta och lösa konst- och
kulturföremål, deponerade inventarier, arkiv m.m., dels till lasarettet knutna
fonder:

Särskild
utredare: Biörck, C. Gunnar W., professor (fr.o.m. den 13 september 1979)

Expert:
Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 september 1979)

Sekreterare:
Rylander, Kristina, soc. stud. (fr.o.m. den 13 september 1979)

Lokal:
SerafimerlasaretteL Hantverkargatan 2, tel. växel 54 06 00 (Biörck och
Rylander) samt växel 763 10 00, direktval 763 17 47 (Anneli). Postadress: 112
83 Stockholm

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 haft

s. 253 Kontrollera mot PDF

253 Kommittéer: Utbildningsdepartementet U:55

överläggningar,
samråd och andra kontakter med myndigheter och övriga som berörs av eller som
kunnat lämna uppgifter av betydelse för utredningens arbete.

Utredningen
har den 30 november 1979 avgeU delbelänkandei (Ds U 1979:18) Sista
Serafenutredningen. Del 1.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under februari 1980.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Jo;l Skr 1979/80:103 254

Jordbruksdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 1,
2, 3, 6, 8,9, 12,14, 16 och 21

Följande
kommitté inom avsnittet har inte fullgjort något egentligt utredningsuppdrag:
1

1.
Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets högskolor

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 15 Juni 1965 för att utarbeta
lokalprogram och utrustningsprogram för lantbrukshögskolan, skogshögskolan och
veterinärhögskolan (fr.o.m. den 1 januari 1977 Sveriges lantbruksuniversitet)
(se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965):

Ordförande:
Törnquist, Harry E., förvaltningsdirektör

Ledamöter:
Hagman, Bengt, agr. stud. (fr.o.m. den 3 oktober 1978) Hansen, Hans-Jörgen,
professor, föreståndare (fno.m. den I januari 1975)

Hjelm,
K. G. Lennart, professor, rektor Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den I
juli 1976) Oscarsson, Görel B. A., tL universitetsdirektör (fr.o.m.
den 1 november 1976) Rydén, Jan E., överdirektör Schmiterlöw, Carl G.,
professor, prorektor

von
Segebaden, Gustaf, professor, dekanus (fr.o.m. den 7 december 1976) Söderman,
S. Olof, ingenjör

Expert:
Eriksson, Harald, avdelningsföresländare

Sekreterare:
Ehrengren, K. Lennart, tL avdelningsdirektör (fno.m. den I november 1976)

Bitr.
sekreterare: Forssman, Åke V., avdelningsdirektör Olsson, J. Malte, kansliråd

s. 255 Kontrollera mot PDF

255 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:2

Direktiven
för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31. Tilläggsdirektiv, se
kungl. brev den 30 juni 1967.

Kommittén
har under tiden november 1978 - juni 1979 hällit fem sammanträden. Därutöver
har överläggningar hållits med företrädare för institutioner och andra som
berörs av kommitténs arbete.

Kommittén
har bl.a. framlagt lokalprogram för centrala förvaltningen, U-landsavdelningen
och institutionen för mikrobiologi pä Ultuna, maskinförvaringsutrymmen för
växtskyddet och södra husdjursförsöksdistriktet pä Alnarp samt
maskinförvaringsutrymmen i Röbäcksdalen resp. Öjebyn. Utrustningsprogram har
framlagts för bl.a. central service på Ultuna samt fytotron och
husdjurförsöksstation pä Alnarp.

Kommitténs
arbete upphörde den 30 juni 1979.

2.
Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 februari 1970 för översyn av
naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970):

Ordförande:
Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter:
Grebäck, Erik H., agronom, Ld. led. av riksdagen Hjorth, Nils T,
förrädsförvaltare, led. av riksdagen Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, Ld.
led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fru, Ld. led. av riksdagen Lönnqvist,
Ulf R., utredningssekreterare Rosén, Bo G. F., redaktör (fno.m. den 19 mars
1978)

Experter:
Damgren, H. G. Fredrik, departementsräd (fno.m. den 14 januari 1976)

Frisen,
Rune E., byråchef (fr.o.m. den I april 1977) Holm, J. Lennart, generaldirektör

Knutsson,
Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lindskog, J.
Lennart, länsräd Öster, Karl Olov, departementsräd (fr.o.m. den 14 januari
1976)

Sekreterare:
Kardell, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Bitn
sekreterare: Linden, Anders G. B., statsgeolog (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

s. 256 Kontrollera mot PDF

Jo:2 Skr 1979/80:103 256

Direktiven
för kommiuén, se 1971 års riksdagsberättelse Jo 21. Tilläggsdirektiv, se
riksdagsberättelse 1973 Jo 12 samt 1974 Jo 10.

Kommiuén
har den 22 mars 1979 avgeU betänkandena (SOU 1979:14) Naturvärd och
läklverksamhel samt (SOU 1979:15) Naturvärd och täktverksamhet. Bilagor.

Uppdraget
är därmed slutfört.

3.
Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar (FFR)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1973 för att förhandla med
samebyarna om renskötselanläggningar m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9
mars 1973):

Ordförande:
Persson, Sven G. F., lantarbetare, Ld. led. av riksdagen

Sakkunniga:
Bäärnhielm, G. Mauritz, hovrättsråd Landahl, O. Sixten H., Ld.
lantbruksdirektör

Experter:
Bohman, Bengt A. H., länsräd

Ekblad,
Cari E. A., byrådirektör (fno.m. den I juli 1976) Lundberg, J. Iwan,
avdelningsdirektör Lundvall, A. Göran, avdelningsdirektör Lithander, Per H.,
avdelningsdirektör Stenberg, Bruno, renägare Stenberg, Nikolaus, renägare
Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare:
Ekendahl, Bengt G. M., tL avdelningsdirektör

Lokal:
Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20
(sekreteraren)

Direktiven
för förhandlingsgruppen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 22.

Förhandlingsgruppen
har den 19 december 1978 avgett slutredovisning (Ds Jo 1978:11) Delrapport 5.
Samebyar i Norrbottens län, södra delen m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo;5

4.
Genbankutredningen (Jo 1973:04)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1973 för att utreda frågan om
bevarande av genetiskt material (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973);

Sakkunnig;
Ehrenberg, Carin M. S. H., docent (fr.o.m. den 5 september 1975)

Experter:
Gullberg, H. Urban, fil. lic. (fno.m. den 28 februari 1975 t.o.m. 23 oktober
1979)

Halländer,
K. I. Hakan, fil. dr (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Johansson, Göran, depå- och
stuterichef (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Junback, Carl Gunnar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 28 februari 1975)

Krutzsch,
A. Peter M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1976 l.o.m. 23 oklober 1979)

Lindhé,
N. Bengt H., docent (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Matzon, Curt L., agronom
(fr.o.m. den 10 oktober 1979) Nilsson, Kari-Erik, skogschef (fno.m. den I Juli
1976 Lo.m. 23 oktober 1979)

Palm,
Per-Olof, intendent (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Wilhelmson, S. Martin,
försöksledare (fr.o.m. den 6 oktober 1978) Zachrisson, K. Sune R., styresman
(fr.o.m. den 10 oklober 1979)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (experten
Junback). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för utredningen, se 1974 ärs riksdagsberättelse Jo 23. Tilläggsdirektiv, se
1979 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika organisationer och andra som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
har den 18 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1978:12) Skogliga
genresurser - bevarande, skötsel och utnyttjande.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

5.
Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1974 för att utreda den statliga
administrationen på skogsbrukets omräde (se Post- och Inrikes tidn. den 25 maj
1974):

17 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

Jo:5 Skr 1979/80:103 258

Ordförande:

Hedström,
Bo S., generaldirektör

Ledamot:
Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 7 april
1978)

Sakkunnig:
Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter:
Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fno.m. den 8 april 1976) Andersson,
Gösta R., skogsvärdskonsulent (fr.o.m. den 7 september 1974)

Falk,
Eric G. R., avdelningschef (fr.o.m. den 7 september 1974) Hammarlund, F. Gösta
E., länsjägmästare (fno.m. den 8 april 1976) Lindgren, K. Erik,
organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 april 1975) Nilsson, Nils-Erik, professor,
avdelningschef (fr.o.m. den 2 april 1975) Segergren, N. E. Ingemar,
revisionsdirektör (fr.o.m. den 17 januari 1978)

Sekreterare:
Holmgren, Anders F., Jägmästare

Bitr.
sekreterare: Dahlström, Bo S., förste revisor (fr.o.m. den I september 1978)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 25.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

6.
Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att se över
jordförvärvslagstiftningen, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 Juli 1974):

Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör

Sakkunniga:
Johansson, Gunnar A., häradsdomare, Ld. led. av riksdagen

s. 259 Kontrollera mot PDF

259 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:7

Johansson,
N. Filip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11

februari
1977)

Johnsson,
John E., ombudsman, led. av riksdagen

Larsson,
K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen

Lindberg,
Sven J., ombudsman, led. av riksdagen

Ludvigsson,
Ingrid M., fru, Ld. led. av riksdagen

Stjerna,
G. Henry, lantbrukare

Experter:
Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974)
Andreasson, A. Osvald, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7
september 1974)

Gunsell,
Tor A., överingenjör (fr.o.m. den 7 september 1974) Henriksson, Rune I.,
departementsräd (fr.o.m. den 4 april 1975) Jansson, Harald, fastighetsdirektör
(fr.o.m. den 7 september 1974) Johansson, S. Arne H., länsjägmästare (fr.o.m.
den 7 september 1974) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den I februari 1976)
Lindh, Birger V., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1976) Lindström, Ingvar A.,
generaldirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Millgärd, E. Olof (Olle),
teknisk direktör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Nilsson,
N. Thorsten G., lantbrukare (fno.m. den 7 september 1974) Romson, Rolf,
direktör (fno.m. den 7 september 1974) Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 7
september 1974) Åkerman, N. Hakan, Ld. överdirektör (fr.o.m. den 7 september
1974)

Sekreterare:
Warensjö, J. A. Folke, byråchef (fno.m. den I februari 1976)

Bitn
sekreterare: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 29. Tilläggsdirektiv, se
1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 10.

Utredningen
har den 29 mars 1979 avgett slutbetänkandet (Ds Jo 1979:5) Tillskottsarrenden.
Uppdraget är därmed slutfört.

7.
1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda
trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974):

s. 260 Kontrollera mot PDF

Jo: 7 Skr 1979/80:103 260

Ordförande:
Henriksson, Rune 1., departementsråd

Sakkunniga;
Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen (t.o.m. den 19 Juni 1979)
Björk, Villiam E., kommunalråd, Ld. led. av riksdagen Carlström, A. Valdo,
direktör, Ld. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare,
Ld. led. av riksdagen Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 20 Juni 1979)

Experter:
Carlsson, C. Mårten, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1977) Gustafsson, N. Henry,
avdelningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Lööw, Herbert P. D., agronom
(fr.o.m. den 1 februari 1978) Moberg, C. E. Ragnar, direktör (fr.o.m. den 19
oktober 1974) Nyström, Holger R. B., direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974)
Svensson, S. Börje F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 oktober 1974)

Sekreterare:
Gradin, Lars-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 januari 1976)

Bitr.
sekreterare: de Maré, Stefan S., departementssekreterare (fr.o.m. den 14
september 1976)

Liden,
B. Carl Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 maj 1976) von
Schantz, Dag I. H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1979)

Lokal:
Lantbruksnämnden i Malmöhus län, Celsiusgatan 38 C, 212 14 Malmö, tel. växel
040/93 45 80 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse Jo 31.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 18 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågor om tullar under kapitel 20 i tulltaxan.

Utredningen
har den 8 december 1978 avgett ett delbetänkande (Ds Jo 1978:13) om rådgivning
och den 18 september 1979 avgett en promemoria om provning av trädgärdsmaskinen

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261 Kommittéer; Jordbruksdepartementet Jo; 9

8.
Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 december 1975 för att utreda frågan om
den regionala laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien,
veterinärmedicinsk diagnostik, miljövård och närbelägna områden (se Post- och
Inrikes tidn. den 20 februari 1976):

Särskild
utredare: Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter:
Ehn, Bengt, länsveterinär Ekedahl, N. A. Gunnar, laborator Junback, Carl
Gunnar, departementssekreterare Skjönberg, P. Guldbrand, byrådirektör Tammelin,
Lars-Erik, avdelningschef Ågren, Lars O. T, direktör

Sekreterare:
Hoel, Christer O., departementssekreterare

Bitn
sekreterare: Brunsberg, Karin D. M., naturvärdsdirektör Ekström, Georg G.,
assistent (fr.o.m. den I februari 1978)

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommitléberättelse del II Jo 2.

Utredningen
har under tiden november 1978 - februari 1979 hällit tre sammanträden.

Utredningen
har den 7 mars 1979 avgeU betänkandet (SOU 1979:3) Regional
laboratorieverksamhet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9.
Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddei

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att se över
skördeskadeskyddei inom Jordbruket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj
1976):

Ordförande:
Jansson, N. Ewald, Ld. förbundsordförande

Sakkunniga:
Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Bladh, Lennart W.,
yrkesvalslärare, led. av riksdagen

s. 262 Kontrollera mot PDF

Jo; 9 Skr 1979/80:103 262

Hallenius,
G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Strömberg, K. Hakan, metallarbetare,
led. av riksdagen

Experter:
Friberg, B. Torsten, avdelningschef

Johnsson,
Bertil Å. H., statsagronom (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Larsson, Folke K. E.,
lantbrukare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Medin, Knut H.,
avdelningschef

Nilsson,
N. Folke, direktör (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Sandqvist, B. Eje G., byråchef
Swedborg, Erik H., direktör (fno.m. den 3 februari 1978)

Sekreterare:
Jeppsson, O. Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr.
sekreterare: Hagströmer, Erik J. J. A., statskonsulent

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit elva sammanträden.

Utredningen
har den 21 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:53) NyU skördeskadeskydd.

Uppdraget
är därmed slutfört.

10.
Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av
miljöskyddslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande:
Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 december 1976 t.o.m.
den 14 november 1979)

Sakkunniga:
Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen Håkansson, Per Olof,
byggnadsingenjör, led. av riksdagen Larsson, Lars-Åke G., ombudsman, led. av
riksdagen Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I
november 1976)

Mattsson,
Kjell A., led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av
riksdagen

s. 263 Kontrollera mot PDF

263 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 11

Experter:
Beckman, Lars K. A. G., departementsråd Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd
Helmerson, Bo I. H., direktör

Johansson,
Caj-Aage, trafikdirektör (fr.o.m. den 6 mars 1979) Olerud, Eric Hj.,
sekreterare Persson, Göran A., avdelningschef Svärd, Stig Olof,
vattenräUsdomare

Sekreterare:
Änder, C. Peter E., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 december 1979)

Bitr.
sekreterare: Dahllöf, Lars A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1977)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden.

Utredningen
har i december 1978 avgett delbetänkandet (SOU 1978:80) BäUre miljöskydd I.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

11.
Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 Juni 1976 för att utreda frågan efter
vilka riktlinjer användningen och förvaltningen skall ske av staten tillhöriga
lägenheter, som är belägna ovanför odlingsgränsen eller pä renbetesfjällen i
Jämtlands län (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Ordförande:
Stridsman, Torsten U., affärsledare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 mars
1978)

Ledamöter:
Landahl, O. Sixten H., Ld. lantbruksdirektör Nisser, Carl Wilhelm B. G.,
chefsjurist

Sakkunniga:
Bohlin, E. Jörgen, förbundsjurist (fr.o.m. den 13 januari 1977) Lövgren, Lars
Göran, direktör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Expert:
Agerberg, Nils, Ld. lantbruksdirektör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

s. 264 Kontrollera mot PDF

Jo; II Skr 1979/80:10? 264

Sekreterare:
Wikman, L. Äke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1977)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren).
Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 34 sammanträden.

Utredningen
har den 3 april 1979 avgeU delbetänkandet (Ds Jo 1979.1;- Förvakiiingen av
fjällägenheter m.m. inom renskötseiområdet.

Utredningen
beräknas slutföra siU arbete under år 1980.

12.
Hjälmarutredningen (Jo 1976:10)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad
reglering av Hjälmaren: digande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad
reglering av Hjälmaren:

Särskild
utredare: Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen

Sakkunnig:
Wetterhall, Sven C. E., byråchef

Experter:
Andersson, Ingvar H. D., lantbruksingenjör Axelsson, K. A. Thorsten,
civilingenjör Beckman, Lars K. A. G., departementsräd

Petersson,
Bengt-Eve A., byrådirektör (fno.m. den 17 oktober 1977) Sprinchorn, K. Göran,
avdelningsdirektör

Sekreterare:
Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 januari 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - september 1979 hällit 14 sammanträden.

Utredningen
har den 27 september 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:10) Ändrad
vattenhushållning i Hjälmaren.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 14

13.
Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att se över finansieringen
av djursjukhusen m.m.:

Ordförande:
Björkman, K. Gösta, Ld. generaldirektör

Sakkunniga:
Björk, Jimmy, sektionschef Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare
Wohlmer, H. Lennart, avdelningsdirektör

Experter:
Fredricson, Karl Gustav, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Ganting,
Gösta E., Ld. överveterinär (fr.o.m. den 20 september 1977) Persson, Folke,
docent

Sekreterare:
Kolk, Raimond, avdelningsdirektör

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen
har den 7 juni 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:7) Hundavel och hundhandel.
Uppdraget är därmed slutfört.

14.
Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens
område (VU 77)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 med uppdrag att se över vissa
utbildningsfrågor pä veterinärmedicinens område:

Särskild
utredare: Nordblom, Bengt S. J., veterinärräd (fr.o.m. den 11 maj 1978)

Experter:
Adler, Hans V., byråchef Berenvik, Ove, vet.med. kand. Gozzi, A. Sören, ombudsman
Kuylenstjerna, C. Göran J., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare

Lundström,
C. V. Herbert, länsveterinär (fr.o.m. den I juli 1978) Månsson, Ingmar M.,
professor Nilsson, N. A. Sigvard, avdelningsdirektör Sefastsson, Sigurd T.-B.,
byråchef

s. 266 Kontrollera mot PDF

Jo: 14 Skr 1979/80:103 266

Sekreterare:
Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör Oskarsson, Sven E., byrådirektör
(fr.o.m. den 1 Juni 1978)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - april 1979 hållit fyra sammanträden.

Utredningen
har den 5 april 1979 avgeU betänkandet (Ds Jo 1979:6) Veterinärmedicinsk
utbildning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15.
Jakt- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av
vissa jakt- och viltvårdsfrågor:

Ordförande:
Ekström, E. Sören, departementsräd

Ledamöter:
Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti
1979)

Andersson,
J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Flodström,
Karin A.-M., lågsladielärare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 16
augusti 1979)

Jönsson,
Elias I., lantbrukare (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Lindberg, Sven J.,
ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 augusti 1979)

Pettersson,
Jan-Olof, byråchef (t.o.m. den 15 augusti 1979) Thelander, Bo R.,
riksjaktvärdskonsulent (fr.o.m. den 1 augusti 1978 Lo.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter
i referensgrupp: Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen
(t.o.m. den 15 augusti 1979)

Dahlén,
Bertil V., avdelningschef, led. av riksdagen (Lo.m. den 15 augusti 1979)

Lindberg,
Sven J., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 15 augusti 1979)

Lindqvist,
Bernt O. S., förbundsjurist (t.o.m. den 15 augusti 1979) Sundberg, Hans F.,
byggnadsinspektör (t.o.m. den 15 augusti 1979)

s. 267 Kontrollera mot PDF

267 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 16

Sakkunniga:
Johansson, Stig E., överdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Karlsson, Thure
W., lantbrukare (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Lindqvist, Bernt O. S.,
förbundsjurist (fr.o.m. den 16 augusti 1979) Pettersson, Jan-Olof A., byråchef
(fr.o.m. den 16 augusti 1979) Sköld, Per I., verkst. direktör (fno.m. den 16
augusti 1979)

Experter:
Dahl, A. Erik, professor (fno.m. den 1 september 1979) Hermansson, Nils T,
kanslichef (fno.m. den I augusti 1978) Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor

Sjöberg,
Tommie W., kanslisekreterare (fr.o.m. den I september 1979) Weinberg, Ulf C,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 Januari 1978)

Sekreterare:
Petterson, Hans H. J. A., hovrättsassessor

Bitn
sekreterare: Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1979)
Anefall, Bengt, arkitekt (fno.m. den 1 september 1979)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet).
Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för beredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 4.

Beredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden varav sex
med referensgruppen samt haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och andra som berörs av beredningens arbete. Därutöver har en
inom beredningen tillsatt expertgrupp för översyn av jaktlagstiftningen hällit
ett sammanträde.

Beredningen
har den 20 mars 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:19) Jaktvårdsomräden och
den 29 augusti 1979 delbetänkandet (SOU 1979:52) Viltskador och den 11 oktober
1979 delbetänkandet (Ds Jo 1979:12) Ändringar i jaktlag och jaktstadga.

Beredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

16.
Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och
utvecklingsverksamhet pä de jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt
rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att för statens räkning
förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa nya avtal
med Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk forskning om den fortsatta gemensamma
finansieringen av forsknings-

s. 268 Kontrollera mot PDF

Jo; 16 Skr 1979/80:103 268

och
utvecklingsverksamheten på det Jordbrukstekniska området, med Stiftelsen
Skogsteknisk FoU om den fortsatta gemensamma finansieringen av forskning och
utvecklingsverksamhet pä det skogstekniska området och med Stiftelsen
Skogsförbättring om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och
utvecklingsverksamheten rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m.:

Ordförande:

Kronvall,
R. G. Stellan, tL departementsråd

Ledamöter:
Boberg, L. Håkan, departementssekreterare Erngren, Birgit, avdelningsdirektör

Sakkunniga:
Holmgren, Anders F., Jägmästare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare

Sekreterare:
Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
har den 21 februari 1979 avgett promemorian (Ds Jo 1979:3) Stöd till kollektiv
forskning rörande Skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m. och promemorian
(Ds Jo 1979:4) Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

17.
Vattenplaneringskommittén (Jo 1977:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågan om
vattenplanering:

Ordförande:
Gustafsson, G. Einar, landshövding

Ledamöter:
Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen Rosén, Bo G. F.,
redaktör

Sakkunniga:
Céwe, Tord G., naturvärdsdirektör Ericsson, Gunnar, sekreterare Wetterhall,
Sven C. E., byråchef

s. 269 Kontrollera mot PDF

269 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 18

Experter:
Ahlgren, Nils U., planeringschef

Berggren,
Erik J. R., länsråd (fr.o.m. den 1 december 1977) Berggren, K. Roy, byråchef
(fr.o.m. den 9 september 1977) Högberg, Lars L, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den
5 december 1978) Hörberg, Ingvar K. P., civilingenjör (fr.o.m. den 5 december
1978) Knutsson, Gert O. I., professor (fr.o.m. den 9 september 1977)
Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., docent (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wallin,
Sten-Erik J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

WendL
Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977) Wiberg, N. Lennart, iL
byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare:
Lettevail, Ulf G. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr.
sekreterare; Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare

Lokal:
Länsstyrelsen i Kronobergs län, Kungsgaiaii 8, 351 86 Växjö, tel. växel 0470/86
000 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har sammanlagt 17 sammanträden hållits med
särskilda arbetsgrupper för frågan om former och underlag för vattenplanering
på olika nivåer (regionalt, kommunalt och lokalt).

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

18.
Bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frägor om
luftvärdsproblem på grund av bilavgaser:

Ordförande:
Svenson, S. Göte, ambassadör

Ledamöter:
Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson,
N. Bertil M., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen Lorentzon, Sven Eric,
lantbrukare, led. av riksdagen

s. 270 Kontrollera mot PDF

Jo: 18 Skr 1979/80:103 270

Marcusson,
Eric R., ombudsman, Ld. led. av riksdagen Niblaeus, Kerstin S. E., tekn. dr

Sakkunniga:
Friberg, Lars T, professor (fno.m. den 16 februari 1978) Gawell, Jonas,
direktör (fr.o.m. den 16 februari 1978) Kardell, J. Arne, hovrättsassessor
(fr.o.m. den I november 1977) Magnusson, Egon S. 1., ingenjör (fr.o.m. den 16
februari 1978) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den I
november 1977)

Åslander,
A. Nils-Olof (Olle), avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1977)

Experter:
Egebäck, Karl-Erik, laborator (fr.o.m. den 2 november 1978) Holmberg, Bo E. G.,
laborator (fno.m. den 2 november 1978) Killingmo, Odd-Hroar, laborator (fr.o.m.
den 2 november 1978)

Sekreterare:
Högberg, Lars G., överingenjör

Bitr.
sekreterare: Berggren, P. Anders E., trafikingenjör (fr.o.m. den 16 februari
1978)

Lokal:
Statens naturvårdsverk, Smidesvägen 5, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 18 00
(bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Jo 7. Tilläggsdirektiv,
se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 28 juni 1979 avgett lägesrapporten (SOU 1979:34) Bilarna och
luftföroreningarna.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

19.
Naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 januari 1978 med uppdrag att utforma
riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken:

Ordförande:
Gustafsson, G. Einar, landshövding (fno.m. den 21 mars 1978)

s. 271 Kontrollera mot PDF

271 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo; 19

Ledamöter:
Lönnqvist, Ulf R., utredningssekreterare (fno.m. den 21 mars 1978) Olsson, Karl
Erik T., lantbrukare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Radesjö,
G. Wivi-Anne, företagare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Redbrandt,
Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 21 mars 1978) Unckel, Per C. G., Jun stud.,
led. av riksdagen (fno.m. den 21 mars 1978)

Sakkunniga:
Herlitz, Agneta, fil. kand. (fr.o.m. den 27 juni 1978) Ivarsson, S. Tore,
sekreterare (fno.m. den 27 juni 1978) Lund, D. Gunnar M., direktör (fno.m. den
27 Juni 1978) MannerfeU, Cari O. G. M:son, fil. dr (fno.m. den 27 juni 1978)
Nilsson, Olof, överdirektör (fno.m. den 27 juni 1978 t.o.m. den 2 februari
1979)

Sandberg,
F. Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 27 juni 1978 t.o.m. den 2
februari 1979)

Tengberg,
Bo E., ombudsman (fno.m. den 27 juni 1978) Wramner, Per 1., Ld.
statssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1978)

Experter:
Damgren, H. G. Fredrik, departementsräd (fr.o.m. den 27 juni 1978) Delin, P.
Staffan, fil. lic. (fno.m. den 27 Juni 1978) Egneus, Hans, docent (fno.m. den
27 Juni 1978) Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 27 Juni 1978)
Emmelin, Lars, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 27 juni 1978) Esping, F.
Lars-Erik, avdelningschef (fno.m. den 1 september 1978) Falk, Bo V. P., fil.
kand. (fno.m. den 27 juni 1978) Jansson, Ann-Mari, docent (fr.o.m. den 27 juni
1978) Johansson, Thomas H. B., docent (fno.m. den 27 Juni 1978) Kumm,
Karl-Ivar, agronom (fr.o.m. den 24 april 1979) Kägeson, Per O. R., författare
(fno.m. den 27 Juni 1978 t.o.m. den 15 september 1979)

Lindell,
Rolf G., departementssekreterare (fno.m. den 9 november 1979)

Lindgren,
1. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 27 Juni 1978) Löfgren, Torsten Hj.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 27 juni 1978)

Malmer,
Nils, professor (fno.m. den 27 juni 1978) Meyerson, Per-Martin, fil. dr
(fr.o.m. den 24 april 1979) Ohlson, J. S. Ragnar, forskningschef (fr.o.m. den 9
januari 1979) Sundberg-Falkenmark, Malin F. S., docent (fr.o.m. den 27 juni
1978) Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 27 Juni 1978 t.o.m.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Jo: 19 Skr 1979/80:103 272

den
5 november 1979)

Tengström,
Emin, docent (fr.o.m. den 27 Juni 1978)

Huvudsekreterare:
Arrhenius, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Sekreterare:
Nordström, K. Sivar V., jägmästare (fr.o.m. den 21 mars 1978)

Bitr.
sekreterare: Daléus, C. E. Lennart, informationssekreterare
(fr.o.m. den 1 september 1978 Lo.m. den 14 oktober 1979)

Gustafsson,
Thomas B., kanslisekreterare (fr.o.m. den I april 1979) Hjelm, Klas B., bitn
sekreterare (fr.o.m. den 8 Januari Lo.m. den 31 december 1979)

LindqvisL
Hans Chn, jun kand. (fr.o.m. den I maj 1979) Nilsson, H. Anders,
departementssekreterare (fr.o.m. den 21 mars 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Lokal:
Nybrogatan 6, 114 34 Stockholm (sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete. Därutöver har ett tiotal sammanträden hållits med särskilda
arbetsgrupper för olika projekt.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

20.
Kommittén (Jo 1978:03) om långväga transport av -luftföroreningar

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 januari 1978 med uppdrag att samordna
det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av frågor rörande långväga
transport av luftföroreningar i olika internationella organisationer:

Ordförande:
Svenson, S. Göte, ambassadör (fno.m. den 29 mars 1978)

Ledamöter:
FoTslund, Bo E., led. av riksdagen (fno.m. den 29 mars 1978) Johansson, J.
Erik, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Lindahl,
Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1979)

s. 273 Kontrollera mot PDF

273 Kommittéer; Jordbruksdepartementet Jo; 21

Experter:
Assarsson, Bo S. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Johnson,
Bo F., folkrättssakkunnig (fno.m. den 29 mars 1978) Lindau, Lars H., byråchef
(fno.m. den 29 mars 1978) Olding, Per E. M., hovrättsassessor (fno.m. den 29
mars 1978) Palme, Thomas O. V., departementssekreterare (fr.o.m.
den 13 februari 1979)

Persson,
Göran A., avdelningschef (fno.m. den 1 september 1978) Svensson, S. Ulf,
departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Sekreterare:
Hägerhäll, Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1978)

Bitr.
sekreterare: Mannheimer, Kaj E., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 mars
1978)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 2.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

21.
Kommittén (Jo 1978:04) för förhandling om den framtida växtförädlingen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 juni 1978 med uppdrag att för statens
räkning förhandla och - under förbehåll av regeringens godkännande - träffa
avtal rörande växtförädlingens framtida organisation och därmed sammanhängande
frägor:

Ordförande:
Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Ledamöter:
Kronvall, R. G. Stellan, tL departementsräd (fr.o.m. den 9 juni 1978) Strand,
Karl-Erik, departementsräd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Experter:
Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

18 R iksdagen 19 79/80. I samf Nr 103

s. 274 Kontrollera mot PDF

Jo: 21 Skr 1979/80; 103 274

Ekström,
E. Sören, departementsråd (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Junback,
Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 Juni

1978)

Lindholm,
E. E. Kari-Axel, lönesekreterare (fno.m. den 9 Juni 1978)

Sekreterare:
Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juni 1978)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén
har den 21 februari 1979 av gett promemorian (Ds Jo 1979:2) Samarbete mellan
staten och Jordbrukets föreningsrörelse pä växtförädlingsområdet.

Uppdraget
är därmed slutfört.

22.
Kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransporter

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om åtgärder mot oljeskador m. m. till sjöss:

Särskild
utredare: Norrby, J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
juli 1978)

Experter:
Engdahl, O. Roland, gränschef (fno.m. den 8 september 1978) Eriksson, Per A.,
sjösäkerhetsdirektör (fno.m. den 8 september 1978) Fahlin, Per G.,
avdelningsdirektör (fno.m. den 9 oktober 1978) Grenander, Nils, direktör
(fno.m. den 9 oktober 1978 t.o.m. den 23 Januari 1979)

Hägerhäll,
Bertil G., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 september 1978)

Källsson,
Jan K.-Å., direktör (fno.m. den 24 Januari 1979) Lasson, Knut-Inge L, Ld.
överdirektör (fno.m. den 9 oktober 1978) Lidgren, Kari, fil. kand. (fr.o.m. den
9 oktober 1978) Lindencrona, Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fr.o.m. den 22 december
1978) Thorell, Lars G., byråchef (fr.o.m. den 8 september 1978) Treiberg,
Alexander, sjökapten (fno.m. den 9 oktober 1978) Trotzig, C. Fredrik J.,
avdelningschef (fno.m. den 9 oktober 1978) Wernhult, Sven-Åke, sjökapten
(fr.o.m. den 19 oktober 1978)

Sekreterare:
Gustavsson, Tore K.-E., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

Henriksson,
Gilbert K. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 23 augusti 1978)

s. 275 Kontrollera mot PDF

275 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 23

Bitr.
sekreterare: Irberger, Sture A., byrådirektör (fr.o.m. den 15 Januari 1979
t.o.m. den 31 maj 1979)

Malmberg,
M. D. Elizabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 6 november 1978 l.o.m. den 30 maj
1979)

Sörman,
C. Håkan, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 20 november l978t.o.m. den31 Juli
1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberättelse del II Jo 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden samt haft
överläggningar med kommitténs arbetsgrupper, olika myndigheter, organisationer
och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén
har den 29 Juni 1979 avgeU betänkandena (SOU 1979:43) Ren Tur - program för
miljösäkra sjötransporter, (SOU 1979:44) Ren Tur - program för miljösäkra
sjötransporter. Bilagor 1-8, (SOU 1979:45) Ren Tur - program för miljösäkra
sjötransporter. Bilagor 9-13.

Arbete
pågår med en engelsk version av betänkandet.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under december 1979.

23.
Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens organisation

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 29 Juni 1978 för översyn av produktkontrollens
organisation:

Ordförande:
af Klintberg, Lennart, vattenrättsdomare (fr.o.m. den 8 september 1978)

Ledamöter:
Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen (fno.m. den 8 september
1978)

Nilsson,
Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978)

Orring,
Ulla B., nämndeman (fno.m. den 8 september 1978) Petersson, S. Åke E.,
landstingsråd (fr.o.m. den 8 september 1978) Theorin, K. Maj Britt M.,
sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 september 1978)

Sakkunniga:
Gerhardsson, Gideon, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1978) Hjalmarsson, H.
Yngve J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1978)

s. 276 Kontrollera mot PDF

Jo: 23 Skr 1979/80:103 276

Hoppe,
Hans W., direkiör (fr.o.m. den 13 oklober 1978) Tengberg, Bo E., ombudsman
(fr.o.m. den 13 oklober 1978)

Experter;
Kökeritz, Ingrid B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1979) Lindeberg, K.
Göran, tL organisationsdirektör (fr.o.m. den 9 februari 1979)

Sekreterare;
Hermelin, B. Samuel M., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Kökeritz,
Ingrid B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 oktober 1978 t.o.m. den 30 april
1979)

Bitr.
sekreterare: Fougelberg, Björn H., departementssekreterare (fr.o.m.
den 13 oktober 1978)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitr.
sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Kommittén
har under tiden september 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden och en
tvädagarsöverläggning. Därutöver har kommittén haft 13 hearings med myndigheter
och organisationer som berörs eller är intressenter av kommitténs arbete.

Statskontoret
har pä uppdrag av kommittén kartlagt produktkontrollens nuvarande resurser.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under våren 1980.

24.
Kommittén (Jo 1978:07) för industrins råvarukostnadsutjämning m.m. (RÅK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 med uppdrag att se över de
olika systemen för industrins rävarukostnadsutjämning m.m.:

Ordförande:
Lindström, Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Ledamöter:
Becker, Gunnela, byrådirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Brandt, Erik,
direktör (fr.o.m. den 20 november 1978) Cederberg, Thomas, direktör (fno.m. den
20 november 1978) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 20 november 1978)
Kristensson, Bengt, direktör (fno.m. den 20 november 1978)

s. 277 Kontrollera mot PDF

277 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo; 25

Leuf,
N. Börje, departementsråd (fr.o.m. den 20 november 1978)

Lindqvist,
Gunnar, förste byråinspeklör (fr.o.m. den 20 november

1978)

Näslund,
Nils Erik, direktör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Rydberg,
Karl-Evert, tullräd (fno.m. den 20 november 1978)

Udd,
S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Experter:
Olsson, O. Bertil, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 maj 1979) SandqvisL B. Eje
G., byråchef (fno.m. den I maj 1979) Sjöberg, O. Torgny,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978) Witt, Nils, Ld.
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Sekreterare:
Udd, S. Robert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)

Bitr.
sekreterare: Granlund, U. Kristina, departementssekreterare (fr.o.m. den
20 november 1978)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 036/16 94 80 (sekreteraren),
tel. växel 763 10 00 (bitn sekreteraren). Besöksadress Jakobsgatan 26

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Jo 9.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har åtta sammanträden hållits med särskilda
arbetsgrupper för vissa tullfrågor resp. stärkelsefrägor.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

25.
Utredningen (Jo 1979:01) om åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979:

Särskild
utredare: von Sydow, Gunnar, Ld. landshövding (fno.m. den 28 februari 1979)

Experter:
Aldrin, Lars B., direktör (fno.m. den 19 Juli 1979) Erikson, Bengt E., ingenjör
(fr.o.m. den 11 Juni 1979) Ivarsson, Tore S., sekreterare (fr.o.m. den 19 juli
1979)

s. 278 Kontrollera mot PDF

Jo;25 Skr 1979/80:103 278

Johansson,
Bengt H., byrådirektör (fr.o.m. den 19 Juli 1979) Stahre, N. Gunnar, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 21 augusli 1979) Svedjemark, Gun Astri, laborator (fr.o.m. den 11
juni 1979) Tell, Wilhelm, byråchef (fno.m. den 11 Juni 1979) Wahren, Håkan G.
H., fil. lic. (fno.m. den 11 Juni 1979) Åkerblom, Gustav V., förste statsgeolog
(fr.o.m. den 11 Juni 1979)

Sekreterare:
Lindeberg, K. Göran, iL organisationsdirektör (fr.o.m. den 11 Juni 1979)

Bitn
sekreterare: Eklund, B. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 juni 1979)

Lokal:
Statskontoret, Primusgatan 18, Lilla Essingen, Box 34107, 100 26 Stockholm,
tel. växel 738 40 00, direktval 738 45 31

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 14 sammanträden varav tio
med företrädare för berörda myndigheter.

Utredningen
har den 30 maj 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:9) Preliminärt förslag till
åtgärder mot sirålrisker i byggnader och den 19 oktober 1979 ett förslag till
program för forsknings- och utredningsarbete om strålning i byggnader.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

26.
Utredningen (Jo 1979:02) om lokalisering av en central anläggning för
behandling av miljöfarligt avfall

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 maj 1979:

Särskild
utredare: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare:
Svanström, Inger K., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 maj
1979)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1979 hällit ett tiotal sammanträden med
konsulter, myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Utredningen
har den 5 december 1979 avgett betänkandet (Ds Jo 1979:13) Lokaliseringen av
SAKAB:s centrala anläggning för behandling av miljöfarligt avfall.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo: 27

27.
Kommittén (Jo 1979:03) om organisation och finansiering av djurens hälso- och
sjukvård

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 maj 1979:

Ordförande:
Wallin, Alf G., överdirektör (fno.m. den 1 Juni 1979)

Ledamöter:
Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Hallenius,
G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 18
Juni 1979)

Lindberg,
Gunvor, lantbrukare (fr.o.m. den I Juni 1979) Nilsson, Olof, statssekreterare
(fno.m. den 19 Juni 1979) Rhodin, Barbro, lantbrukare (fr.o.m. den I Juni 1979)
Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juni
1979)

Sakkunniga:
Anderholm, T. Lennart, distriktsveterinär (fr.o.m. den I Juni 1979) Boberg, L.
Hakan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Ehn, Bengt E. A.,
länsveterinär (fno.m. den 1 Juni 1979) Roos, Arne K., direktör (fr.o.m. den 1
Juni 1979)

Experter:
Gozzi, A. Sören, ombudsman (fr.o.m. den 21 augusti 1979) Junback, Carl Gunnar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Petrelius,
Torsten, avdelningschef (fno.m. den 1 juni 1979) Skoglund, Eric, veterinärråd
(fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sekreterare:
Adler, Hans V. H., byråchef (fr.o.m. den 1 juni 1979) Svensson, Bengt Olof,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet). Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén
har under tiden Juni - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 280 Kontrollera mot PDF

Jo:28 Skr 1979/80:103 280

28.
Utredningen (Jo 1979:04) om översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 Juni 1979:

Särskild
utredare: Thorselius, Ulf T., kansliråd (fr.o.m. den 4 maj 1979)

Experter:
Eliason, Bo C. O., lantmätare (fno.m. den 4 maj 1979) Ericsson, Mats Y.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 maj 1979) Nilsson, Lars-Evald,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1979) Olausson, B. Göran,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 maj 1979) Svanberg, Gösta, skogsförvaltare
(fr.o.m. den 4 maj 1979)

Lokal:
Jordbruksdepartementets kommittélokaler. Östra Storgatan 29, 552 40 Jönköping,
tel. 036/11 24 90

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

29.
Utredningen (Jo 1979:05) om förutsättningarna för tillverkning av etanol ur
sockerbetor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 5 Juli 1979:

Särskild
utredare: Wramner, Per 1., f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 6 juli 1979)

Experter;
Assarsson, Bo S. G., departementssekreterare (fno.m. den 15
september 1979)

Augustsson,
Bo S. E., ritare (fr.o.m. den 15 september 1979) Johanson, Bo C,
departementssekreterare (fno.m. den 15 september 1979)

Kristiansson,
Axel N., lantbrukare (fr.o.m. den 15 september 1979) Larsson, Egon A. E., fil.
lic. (fr.o.m. den 15 september 1979) Nilsson, Nils-Arne, agronom (fno.m. den 15
september 1979) Persson, E. O. Werner, fabriksarbetare (fno.m. den 15 september
1979) Rantzow, Lennart F., direktör (fr.o.m. den 15 september 1979) Sjöberg,
O. Torgny, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

s. 281 Kontrollera mot PDF

281 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo:30

Sekreterare:
Nilsson, H. Anders, agronom (fr.o.m. den 15 september 1979)

Bitr.
sekreterare: von Schantz, Dag I. H., kanslisekreterare (fr.o.m. den 15
september 1979)

Lokal:
Jordbruksdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00.
Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberäUelse del II Jo 8.

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

30.
Kommittén (Jo 1979:06) om statens stöd till hästaveln

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 Juni 1979:

Ordförande:
Pettersson, Harald, landshövding (fno.m. den 6 juli 1979)

Ledamöter:
Dahlén, Bertil V., avdelningschef, led. av riksdagen (fno.m. den 6 Juli 1979)

Hallenius,
Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 Juli 1979)

Hugosson,
Kurt, byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 juli 1979) Johansson, Gunnar,
häradsdomare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 juli 1979)

Nilsson,
Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 Juli 1979)

Sakkunniga:
Berg, Måns H., agronom (fr.o.m. den 4 september 1979) Ehn, Bengt E. A.,
länsveterinär (fr.o.m. den 4 september 1979) Ernmark, Hans E. G.,
generalsekreterare (fr.o.m. den 4 september 1979)

Lindberg,
Gert G. P., verkst. direktör (fno.m. den 4 september 1979) Löfvenberg, Sten,
byråchef (fr.o.m. den 4 september 1979)

Sekreterare:
BJäresten, Inger M., lantbrukskonsulent (fr.o.m. den 4 september 1979)

s. 282 Kontrollera mot PDF

Jo: 30 Skr 1979/80:103 282

Bitr.
sekreterare: Lundin, Björn E., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 september
1979)

Lokal:
Jaktstigen 29, 83143 Östersund, tel. 063/12 37 62 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Jo 9.

Kommittén
har nyligen påbörjai sitt arbete och inga sammanträden har hållits. Arbetet har
bestätt i planering och insamling av material. Kommitténs arbete beräknas pägä
under hela är 1980.

31.
Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations-och turistpolitiken

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 juni 1979: Ledamöter m.fl. ej utsedda.

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 7.

32.
Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska förhållanden

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979:

Särskild
utredare: Lindström, Ingvar A., generaldirektör (fr.o.m. den 21 augusti 1979)

Lokal:
Statens jordbruksnämnd, 551 82 Jönköping, tel. 036/16 94 80

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 10

33.
Kommittén (Jo 1979:09) om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Ordförande:
Engström, Arne V., generaldirektör (fr.o.m. den 14 september 1979)

Ledamöter:
Andersson, L. Arne, led av riksdagen (fno.m. den 23 oktober 1979) Andersson,
John O., led av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober 1979)

s. 283 Kontrollera mot PDF

283 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Jo; 33

Eriksson,
Bo, jägmästare (fr.o.m. den l4 september 1979 t.o.m. den 12

oktober
1979)

Eriksson,
Karl Erik, lantbrukare led. av riksdagen (fr.o.m. den 14

september
1979)

Krönmark,
Eric A., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14

september
1979 t.o.m. den 12 oktober 1979)

Larsson,
K. Einar A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14

september
1979)

Lundblad,
Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fno.m. den 14

september
1979)

Wictorsson,
Åke V., led. av riksdagen (fno.m. den 14 september

1979)

Sakkunniga:
BrandL C. Erik, direktör (fno.m. den 23 oktober 1979) Falk, Eric,
avdelningschef (fno.m. den 23 oktober 1979) Gustafsson, N. Henry,
avdelningschef (fno.m. den 23 oktober 1979) Hagner, Stig O. A., direktör
(fno.m. den 23 oktober 1979) Holm, Lennart W,, överingenjör (fr.o.m. den 23
oktober 1979) Lundstedt, H. Håkan Å., ombudsman (fr.o.m. den 23 oktober 1979)
Lönngren, Rune D., farm. dr (fno.m. den 23 oktober 1979) Nilsson, B. Ingemar,
andre förbundssekreterare (fr.o.m. den 23 oktober 1979)

Olsson,
Bengt M., avdelningschef (fr.o.m. 23 oktober 1979) Tågmark, Sven G.,
lantbrukare (fr.o.m. den 23 oktober 1979) Wohlström, H. Christer, hortonom
(fno.m. den 23 oktober 1979)

Lokal:
JordbruksdepartementeL 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00.
Besöksadress Jakobsgatan 26.

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Jo 11.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 påbörjat planläggningen av sitt arbete,
vilket beräknas pågå under hela är 1980.

s. 284 Kontrollera mot PDF

H:l Skr 1979/80:103 284

Handelsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 2,
3, 6, 9, 10 och 11

1.
Patentpolicykommittén (H 1969:10)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 december 1967 för utredning om vissa
spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 Januari 1968):

Ordförande:
Borggård, Göran R., generaldirektör

Ledamöter:
Bergling, Nils B. V., direktör Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Körner, F.
Lennart, direktör Larfeldt, Nils J., ingenjör Wallerius, Olof, ingenjör

Experter:
Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Lewin, Saul, avdelningschef (t.o.m. den
30 september 1979) Persson, R. Eskil, patenträttsråd Uggla, Claes A.,
patenträttsråd

Sekreterare:
Törnroth, N. Lennarth, patenträttsråd

Bitn
sekreterare: Jacobsson, Mäns, hovrättsassessor Tersmeden, L. G. Erik,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 Januari 1974)

Lokal:
Patent- och registreringsverket. Valhallavägen 136, Box 5055, 102 42 Stockholm,
tel. växel 22 55 40

Direktiven
för utredningen, se 1969 ärs riksdagsberättelse H 10. Tilläggsdirektiv I-IIl,
se 1975 års kommittéberättelse H 1. Tilläggsdirektiv IV, se
1978 ärs kommittéberäUelse del II
H 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tvä sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare för näringslivet.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285 Kommittéer: Handelsdepartementet H:2

Kommittén
har följt arbetet inom den europeiska patentorganisationen såvitt gäller frågor
motsvarande dem kommittén har att utreda.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

2.
Lotteriutredningen (H 1972:03)

Tillkallad
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med uppdrag att utreda
regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 9 Juni
1972):

Ordförande:
Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Ledamöter:
Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Bergérus, K. Holger E.,
direktör

Nilsson,
K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman,
led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Rosén, S.
Åke, förste länsassessor

Sakkunniga:
Palm, Jan, kanslichef (fr.o.m. den I Juni 1977) Regardt, Bertil,
organisationschef (fr.o.m. den 28 november 1977)

Experter:
Ankers, Mikael, departementsräd

Bergqvist,
Hans A., hovrättsråd (avliden den 5 december 1978) Ekström, UlL civilekonom
(fr.o.m. den 21 mars 1977) Lindström, Stig, hovrättsråd (fr.o.m. den 1
september 1978) Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor (fno.m. den 15 augusti
1978) Stenström, Sture B., rådman (fno.m. den 1 april 1978)

Sekreterare:
Andersson-Tronbacke, Bror, pol. mag. (fr.o.m. den I december 1978) Plym
Forshell, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 december
1978)

Direktiven
för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse H 10.

Utredningen
har under tiden november 1978 - Juli 1979 hållit fem sammanträden.

Utredningen
har den 5 Juli 1979 avgett betänkandena (SOU 1979:29) Lotterier och spel.
Huvudbetänkande samt (SOU 1979:30) Lotterier och spel. Bilagedel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 286 Kontrollera mot PDF

H;3 Skr 1979/80:103 286

3.
Städbranschutredningen (H 1975:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för utredning av
städbranschen:

Ordförande:

Björnström,
Björn S., direktör

Ledamöter:
Brodin, Sven, ombudsman (fr.o.m. den I Juli 1978) Ingvar-Svensson, Inger,
landstingsledamot, Ld. led. av riksdagen Jerhammar, Gunnar, direktör (fr.o.m.
den 1 Juli 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Lundgren, Rakel,
utbildningsassistent (fr.o.m. den 1 Januari 1977) Lundqvist, Åke,
kommundirektör Nilsson, Karl-Henry, ombudsman Näslund, Bengt Erik, direktör
(fr.o.m. den 1 Januari 1977)

Sakkunniga:
Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 7
februari 1977) Trogen, Göran, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Sekreterare:
Stähiberg, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1976)

Bitr.
sekreterare: Heide, Agneta, assistent (fno.m. den 8 oktober 1976)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse H 14.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Utredningen
avser att i december 1979 avge betänkandet (SOU 1979:88) Städbranschen.

Uppdraget
är slutfört.

4.
Prisregleringskommittén (H 1975:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 24 Juli 1975, ändrat genom regeringens
bemyndigande den 15 december 1976, för utvärdering av prispolitiken:

Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding (fno.m. den 20 Januari 1977)

s. 287 Kontrollera mot PDF

287 Kommittéer: Handelsdepartementet H:5

Ledamöter:
Dahmén, Erik V. H., professor (fno.m. den 20 Januari 1977) Johansson, Bengt A.
W., budgetchef (fno.m. den 20 Januari 1977) Lundgren, Nils, fil. dr (fno.m. den
20 Januari 1977)

Sakkunniga:
Andrée, Stig, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1978) Ankers, Mikael,
departementsråd (fno.m. den I Juli 1978) Jonung, Lars Ph. D., (fno.m. den 20
april 1977) Lindström, Bertil, ekon. lic. (fno.m. den 31 Januari 1977) Nilsson,
Allan, revisor (fno.m. den 20 Januari 1977)

Experter:
Dahlsten, Ulf L., stadsdirektör (fno.m. den 23 december 1975) Hallman, L. Åke
G., avdelningschef Herin, Jan, departementsräd (fr.o.m. den 24 Januari 1977)
Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1976)

Sekreterare:
Göranson, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977)

Bitr.
sekreterare: Thomaeus, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den I oktober 1976)

Lokal:
Vasagatan 7,6 tn, tel. 2117 37,14 20 80 Postadress: Handelsdepartementet,
Prisregleringskommittén, Box 1115, 11181 Stockholm

Direktiven
för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse H 18. Direktiven för
kommittén, med ändring av tidigare direktiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del
II H 9.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden. Därutöver
har ätta sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för inventering av
vissa frägor i samband med tillämpning av allmänna prisregleringslagen m.m.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

5.
Insynsutredningen (H 1976:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 april 1976 och den 13 Januari 1977 för
att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m.m.:

Ordförande:
Englund, Åke, generaldirektör

s. 288 Kontrollera mot PDF

H:5 Skr 1979/80:103 288

Ledamöter:
Ahlström, Iwan, direktör

Andersson,
Stina S., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Januari 1977)

Bohman,
Clas, direktör Landberg, MaJ-Lis H. A., led. av riksdagen Malmström, Stig,
sekreterare (fr.o.m. den I februari 1977) Ringstedi, Nils A. E., byråchef

Wennerfors,
Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 Januari 1977)
Wästberg, Olle, utredningssekreterare, led. av riksdagen

Experter:
Borg, Per, avdelningschef

Klemming,
Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 april 1978) Odelgard, Bengt K. G.,
avdelningschef

Sekreterare:
Sköldefors, Walter G., tL avdelningschef

Bitr.
sekreterare: Andersson, Sven-Gunnar, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juni
1977)

Lokal:
Statens pris- och kartellnämnd. Vasagatan 7, tel. växel 14 20 80 Postadress:
Box 1115, 111 81 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 1.
Tilläggsdirektiv, se 1978 ärs kommittéberättelse del II H 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Utredningen
har i december 1978 avgett rapporten (SOU 1979:5) Konsumentinflytande genom
insyn.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

6. Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och
lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan
om utjämning av de prisskillnader pä eldningsolja och bensin som följer av det
nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg:

Särskild
utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (t.o.m. den 31 juli 1979)

s. 289 Kontrollera mot PDF

289 Kommittéer: Handelsdepartementet H:7

Sakkunniga:
Carnhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 19 september l977t.o.m.
den31 juH 1979)

Hallsten,
Lars T, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den31 Juli
1979)

Jönestedt,
Bo, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Norrbom,
N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den31 Juli
1979)

Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977
t.o.m. den 31 juli 1979)

Seger,
E. Walter, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977 t.o.m. den 31 Juli 1979)

Sköldefors,
Walter G., tL avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977t.o.m. den3l Juli
1979)

Expert:
Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör (fno.m. den 7 november 1977 t.o.m.
den 31 Juli 1979)

Sekreterare:
Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31 Juli 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II H 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden.

Utredningen
har den 31 Juli 1979 avgeU betänkandet (Ds H 1979:3) Utjämning av ortstillägg.

Uppdraget
är därmed slutfört.

7.
Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) (SÖK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 Juli 1977 med uppdrag att utreda frägor
rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten
till sjöss:

Ordförande:
Nilsson, Per-Erik, justitieombudsman

Ledamöter:
Aulin, Olle M., överstelöjtnant, led. av riksdagen Johnsson, Rune S. G.,
ombudsman, Ld. led. av riksdagen Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av
riksdagen Wikström, Margot, socionom Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led.
av riksdagen

s. 290 Kontrollera mot PDF

H:7 Skr 1979/80:103 290

Sakkunniga:
Blom, E. Göte, kommendör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Bäcklin, Lars R.,
ombudsman (fr.o.m. den 17 oklober 1977) Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m.
den 17 oktober 1977) Jäderholm, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 17
oklober 1977)

Leuf,
Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Reslow, Kjell,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sondén, Jan A., kansliråd
(fr.o.m. den 17 oktober 1977) Waldau, Ulf, avdelningschef (fr.o.m. den 17
oktober 1977)

Experter:
Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 1 december 1977)

Sekreterare:
Lundin, Anna-Karin, hovrättsfiskal (fno.m. den 1 maj 1978)

Lokal:
Munkbron 17, tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 49 (sekreteraren).
Postadress: Departementens organisationsavdelning, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II H 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

8.
Resegarantilagutredningen (H 1977:07)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 med uppdrag att se över
resegarantilagen:

Särskild
utredare: Odelgard, BengtK. G., avdelningschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga:
Almström, Bjarne A., byråchef (fno.m. den 16 Januari 1978) Bagner, Hans,
advokat (fno.m. den 16 Januari 1978) Larsson, Karl-Anders, byrådirektör (fno.m.
den 16 Januari 1978) Lefrell, Christer, kommerseråd (fr.o.m. den 16 Januari
1978) Molin, Folke P. O., direktör (fr.o.m. den 16 Januari 1978) Nykvist,
Ann-Christin, departementssekreterare (fno.m. den 16 januari 1978)

s. 291 Kontrollera mot PDF

291 Kommittéer: Handelsdepartementet H;9

Paulander,
Hans, byråchef (fr.o.m. den 17 mars 1978) Sandström, Staffan, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 17 april 1978)

Sekreterare;
Klemming, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 april 1978)

Lokal:
Handelsdepartementet, Tegelbacken 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763 38 40
(sekreteraren). Postadress: Handelsdepartemenlet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 H 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

9.
Serviceföretagsutredningen (H 1977:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 för att utreda
verksamhetsförhållandena och finansieringssituationen för mindre företag inom
servicenäringarna:

Särskild
utredare: Karleby, Olle, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sakkunniga:
Andersson, Börje, utredningschef (fno.m. den 6 februari 1978) Ahlström, Iwan,
direktör (fno.m. den 6 februari 1978) Bergström, Knut-Elis, direktör (fno.m.
den 6 februari 1978) Persson, Gustav, direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)
Pettersson. Lars-Olof, utredningssekreterare (fr.o.m. den 6 februari 1978)
Thuresson, Sture, förbundsordförande (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Experter:
Almqvist, Gunilla, byrådirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978) Sahlström, Sven
C, avdelningsdirektör (fno.m. den 6 februari 1978) Söderberg, Bo K. G.,
direktör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Sekreterare:
Sjögren, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 februari 1978)

Bitr.
sekreterare: Tetzell, Tomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti
1978)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II H 1.

s. 292 Kontrollera mot PDF

H;9 Skr 1979/80:103 292

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hällit 13 sammanträden.

Utredningen
har den 27 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen -
vägar lill utveckling.

Uppdragel
är därmed slutfört.

10.
1978 års tullagsutredare (H 1978:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978 med uppdrag att se över
tullagstiftningen:

Särskild
utredare: Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef-rättschef (fno.m. den 27 april
1978)

Sakkunniga:
Leuf, Nils Börje, departementsräd (fr.o.m. den 1 JuU 1978) Rundlöf, Arne,
byråchef (fno.m. den I Juli 1978) Rydberg, Kari-Evert, tullräd (fr.o.m. den I
Juli 1978) Sandström, Staffan, hovräUsassessor (fr.o.m. den I Juli 1978)

Sekreterare:
Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 11
september 1979)

Direktiven
för utredaren, se 1979 års kommittéberättelse del II H 3.

Utredaren
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden med de
sakkunniga.

Utredaren
avser att vid årsskiftet 1979-1980 avge betänkandet (Ds H 1979:5) Grundlag och
tullag.

Uppdraget
är därmed slutfört.

11.
Utredningen (H 1978:02) om öst Ekonomiska Byrån

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 april 1978:

Särskild
utredare: Swärd, Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Sekreterare:
Leijonhielm, Thorsten, hovrättsfiskal (fno.m. den 14 Juni 1978)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II H 2.

s. 293 Kontrollera mot PDF

29? Kommittéer; Handelsdepartementet H:I3

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tio sammanträden.

Utredningen
har den 13 augusti 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:51) Öst Ekonomiska Byrän.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Utredare (H 1978:03) för översyn av import- och exportförfattningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att göra
översyn av import- och exportförfattningar:

Särskild
utredare: Öhman, Frank, f.d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Sekreterare:
Sundström, Kerstin, hovrättsassessor (fr.o.m. den I december 1978)

Lokal:
Birger Jarls torg 7, tel. 20 26 31 (sekreteraren). Postadress:
Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredaren, se 1979 års kommittéberätttelse del II H 4.

Utredaren
har under tiden december 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden med
representanter för departement och myndigheter. Utredarens arbete beräknas pägå
under hela är 1980.

13.
Kommittén (H 1979:01) för översyn av svensk krigsmaterielexport

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Ordförande:
Andersson, Sven, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 15 augusti 1979)

Ledamöter:
Hernelius, Allan, led. av riksdagen (fno.m. den 15 augusti 1979) Hjerne,
Gunnar, L landstingsråd (fno.m. den 15 augusti 1979) Nordin, Sven-Erik, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1979) Sundström, Gudrun, led. av riksdagen
(fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Sakkunniga:
Beckius, Sven Erik, kansliråd (fno.m. den I september 1979) Lagerblad, Peter,
departementsråd (fno.m. den 1 september 1979) Norberg, Sven, departementsråd
(fr.o.m. den 1 september 1979)

s. 294 Kontrollera mot PDF

H:13 Skr 1979/80:103 294

Sekreterare:
Dromberg, Ragnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal:
Munkbron 17, 2 tn tel. växel 763 10 00, direktval 763 19 66 (sekreteraren).
Postadress: Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II H 3.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

14.
Utredningen (H 1979:02) om Sverigehusets framtida användning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild
utredare: Swarting, Sven, verkst. direktör (fr.o.m. den 20 augusti 1979)

Sekreterare:
Jargenius, Carl Johan, direktörsassistent (fno.m. den 3 september 1979)

Postadress:
Stockholms handelskammare. Box 16050, 103 22 Stockholm, tel. växel
23 12 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 1.

Utredningen
har under tiden augusti - oktober 1979 hällit 13 sammanträden med
representanter för berörda institutioner.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

15.
Utredningen (H 1979:03) om handel med teknik

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979:

Särskild
utredare: Mileikowsky, Curt, tekn. dr (fno.m. den 14 september 1979)

Sakkunniga:
Borggård, Göran, generaldirektör (fno.m. den 14 september 1979) Hornmark, Nils,
civilingenjör (fno.m. den 14 september 1979)

Experter:
Hedberg, Bertil, direktör (fno.m. den 14 september 1979) Hjorth, Jan, direktör
(fno.m. den 14 september 1979) Lunell, Kari-Axel, direktör (fr.o.m. den 14
september 1979) Odhner, Glas-Erik, agronom (fr.o.m. den 14 september 1979)

s. 295 Kontrollera mot PDF

295 Kommittéer; Handelsdepartementet H:I6

Sekreterare:
Karlsson, Leif, civilingenjör (fr.o.m. den 14 seplember. 1979)

Bitn
sekreterare: Ros, Mikael, civilingenjör (fr.o.m. den 14 seplember 1979)

Lokal:
Patent- och registreringsverkel, Vallhallavägen 136, Stockholm, tel. växel 22
55 40 Postadress: Box 5055, 102 42 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 2.

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 hällit etl sammanträde.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

16.
Kommittén (H 1979:04) för översyn av vissa konsumentpoliliska medel för
producentpåverkan m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 september 1979:

Ordförande:
Wikström, Solveig, professor (fr.o.m. den 14 september 1979)

Ledamöter:
Bernitz, Ulf, professor (fr.o.m. den 14 september 1979) Heurgren, Sven,
generaldirektör (fr.o.m. den 14 september 1979) Josephsson, Leif, chefsjurist
(fr.o.m. den 14 september 1979) Persson, Inger, hemkonsulent (fr.o.m. den 14
september 1979) Tengelin, Sten, jur. dr (fr.o.m. den 14 september 1979)

Sakkunniga:
Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 september 1979) Sköllerholm,
S. Ove J., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1979)

Sundberg,
Anita, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1979) Vinell, Lars,
direktör (fr.o.m. den 14 september 1979) Westlund, Göran, chefsjurist (fr.o.m.
den 28 november 1979)

Sekreterare:
Andersson, Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1979)

Postadress:
Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II H 4.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 296 Kontrollera mot PDF

H:17 Skr 1979/80:103 296

17.
Kommittén (H 1979:05) om marknadsöversikter, varuprovningar och andra
produktundersökningar

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågan om
Jämförande varuprovningar och marknadsöversikter:

Ledamöter
m.fl. ej utsedda.

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 6.

18.
Kommittén (H 1979:06) om Sveriges medlemskap i den Interamerikanska
utvecklingsbanken

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 augusti 1979:

Ordförande:
Lagerfelt, Karl Gustav, Ld. ambassadör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Ledamöter:
Bildt, Carl, statssekreterare led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979)

Franzén,
Ivar, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979) Hegardt, Margareta,
statssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979) Hellström, Mats J., led. av
riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1979) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen
(fr.o.m. den 19 november 1979)

Sakkunniga:
Cavalli-BJörkman, departementsräd (fr.o.m. den 19 november 1979) Kjellén, Bo,
departementsräd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Experter:
Fockstedt, Sven, internationell sekreterare (fr.o.m. den 19 november 1979)

Höglund,
Rune, direktör (fno.m. den 19 november 1979) Karlsson, Erik, internationell
sekreterare (fno.m. den 19 november 1979) Lindgren, Hugo, bankdirektör (fno.m.
den 19 november 1979)

Sekreterare:
Hjertonsson, Ulf, ambassadråd (fr.o.m. den 19 november 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 5.

Postadress:
Handelsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval
763 19 64 (hänvisning till sekreteraren)

s. 297 Kontrollera mot PDF

297 Kommittéer: Handelsdepartementet H:I9

19.
Utredningen (H 1979:07) om kommersiell information till utlandet

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Särskild
utredare: Cars, Hädar, förutv. statsråd (fno.m. den 1 november 1979)

Sekreterare:
Odevall, Michael, departementssekreterare (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal:
Regeringsgatan 1-3, 111 53 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 28 72
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II H 7.

s. 298 Kontrollera mot PDF

A:l Skr 1979/80:103 298

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 2,
11, 13 och 15

Följande
kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentliga utredningsuppdrag: 1 och 5

1.
Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor
(EFA)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 Januari 1967 för att i anslutning till
sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ till och biträda
beredningen vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor rörande
arbetsmarknadspolitikens verkningar:

Ordförande:
Canarp, Curt S. T, byråchef (fr.o.m. den I Juni 1975)

Ledamöter:
Bäckström, O. Anders, sekreterare (fr.o.m. den 26 april 1977) Carlsson, G. Arne
V., departementsräd (fr.o.m. den 1 Juni 1975) Erixon, Lennart,
forskningsassistent (fr.o.m. den I januari 1979) Marcusson, Sten G.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Niklasson,
Ö. O. Harald, universitetslektor

Rehn,
L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 augusti 1974 t.o.m. den 31 december 1978)
Rydén, Jan E., överdirektör

Westermark,
J. Gunnar, direktör (fno.m. den I januari 1975) Wretborn, Christer, ombudsman (fr.o.m.
den 1 augusti 1977)

Experter:
Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör Wadensjö, Eskil W., fil. dr

Sekreterare:
Johannesson, Jan G., byrådirektör (fno.m. den I september 1976)
Persson-Tanimura, Inga, forskarassistent (fr.o.m. den 1 september 1976)

s. 299 Kontrollera mot PDF

299 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A: 2

Bitr.
sekreterare: Björklund, Anders C. T, forskningsassistent (fr.o.m. den 1
november 1977)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,2 tn, 11151 Stockholm, tel. 2116 56 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit åtta sammanträden.
Expertgruppen har under vären 1979 arrangerat ett seminarium kring
arbelsmarknadspolitisk forskning.

Expertgruppen
försätter sitt arbete som initiativtagare och samordnande organ för forskningen
kring arbetsmarknadspolitikens verkningar och följer Ln. ett tiotal
forskningsprojekt, bl.a. forskningsprojekten Studier kring arbetslöshet och
arbetssökande. En studie av inkomstoch fördelningseffekter av arbetslöshet och
arbetslöshetspolitik och Ekonomisk analys av sysselsättningsstöd.

Expertgruppens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

2.
Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att utreda frågan om den
långsiktiga sysselsättningspolitiken (se Post-och Inrikes tidn. den 26 mars
1974):

Ordförande:
Sandberg, Lars G., Ld. förbundsordförande

Ledamöter:
Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den 5 oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Beckius,
Carin E., kanslichef Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Edin, Per-Olof,
utredningschef Eriksson, B. Sune, direktör

Fransson,
Arne A. E., personalchef, led. av riksdagen (fno.m. den 4 maj 1977 t.o.m. den
30 juni 1979) Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Hörnlund, O.
Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976 t.o.m. den
30 juni 1979) Meidner, Rudolf A., fil. dr

Pettersson,
Göte J., adjunkt, f.d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 november 1978
Lo.m. den 30 juni 1979) Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen

s. 300 Kontrollera mot PDF

A:2 Skr 1979/80:103 300

Ransemar,
Erik, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978 t.o.m. den 30 juni

1979)

Rehn,
L. Gösta, professor

Rehnberg,
K. Bertil, generaldirektör

Sandebring,
Hans E., direktör

Svensson,
Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj
1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

af
Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den

18
maj 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Wretborn,
Christer, ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den

30
Juni 1979)

Experter:
Broms, Jan T. R., bitr. direktör (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m den 30
Juni 1979)

Dahl,
Gerd B., ombudsman (fno.m. den 24 september 1974 Lo.m. den 30 juni 1979)

Dahlberg,
Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Daimar,
Margot, fru (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Engelbrecht,
Per-Ove, departementssekreterare (fno.m. den 2 januari 1978 t.o.m. den 30 Juni
1979)

Eriksson,
K. Arne, byrådirektör (fr.o.m. den 6 december 1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Faxén,
Karl-Olof, direktör (fno.m. den 5 oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Hansson,
Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ljung,
Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.ni. den30juni
1979)

Nilsson,
Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni
1979)

Nilsson,
J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Nyberg,
F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 november 1976
Lo.m. den 30 Juni 1979)

Ohlsson,
Lennart Å., docent (fr.o.m. den 26 april 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Persson,
Lena A-M., laboratoriebiträde (fno.m. den 15 oktober 1974 t.o.m. den 30 juni
1979)

Pettersson,
Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 Juni
1979) Platin, Ulla-Britta, utredningssekreterare (fno.m. den 24 september

s. 301 Kontrollera mot PDF

301 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A: 2

1974 t.o.m.
den 30 Juni 1979)

Ringholm,
Bosse I. K., kansliråd (fno.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Slunge,
G. Walter R., avdelningschef (fno.m. den 24 september 1974) Söderberg, Bo K.
G., direktör (fno.m. den 24 februari 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Sekreterare:
Persson, Gustav B., sekreterare (fno.m. den 1 juli 1974)

Bitr.
sekreterare: Andersson, Kerstin G. M., fil. kand. (fr.o.m. den 17 januari 1977
t.o.m. den 31 maj 1979)

Askestig,
H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1978 t.o.m. den 9
maj 1979)

Bernhardsson,
K. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bystedt,
Ulla K., soc. stud. (fr.o.m. den I Juli 1976 t.o.m. den 31 mars 1979)

Carling,
Jan L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 31 mars
1979)

Guteland,
Gösta A., fil. lic. (fr.o.m. den I Juli 1974 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Johansson,
D. Marianne, byrådirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1976 Lo.m. den 30 april 1979)

Qvarfort,
Anne-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 maj 1977 t.o.m. den 30 april
1979) Stängberg, Olle H., departementssekreterare (fno.m. den 11 februari

1975 t.o.m.
den 30 Juni 1979)

Svensson,
Leif Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974 Lo.m. den 30 juni
1979)

Tånneryd,
S. Allan S., civilingenjör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1975 ärs kommitléberättelse A 17. Tilläggsdirektiv, se 1977
ärs kommitléberättelse del II
A 4 och 1978 ärs kommittéberättelse
del II A 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit 23 sammanträden.

Utredningen
har den 28 mars 1979 avgeU rapporten (SOU 1979:16) Ökad sysselsättning.
Finansiella effekter i offentliga sektorn, och den 3 maj 1979 betänkandet (SOU
1979:24) Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Slutbetänkande samt (SOU
1979:27) Sysselsättningspolitik för arbete för alla. Bilagedel.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 302 Kontrollera mot PDF

A;3 Skr 1979/80:103 302

3.
Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ;ts bemyndigande den 20 Juni 1974 för vissa uppgifter inom
arbetstidsomrädet:

Ordförande:
Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976 t.o.m. den
31 oktober 1979) Skillner, Rolf G., statssekreterare (fno.m. den 1 november
1979)

Sakkunniga:
Hagman, B. Anders, bitn avdelningschef (fno.m. den 10 november 1977)

Håkansson,
P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 26 oktober 1976 t.o.m. den 31 oktober 1979)
Högberg, K. Gunnar, direktör Karlsson, H. K. Göran, ombudsman

Nelander,
Sven, utredningssekreterare (fno.m. den 1 december 1976) Nilsson, A. Erik,
förhandlingsdirektör (fr.o.m. den 2 februari 1978) Ulfhielm, Monica H.
V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1979) Suppleanter:

Bengtsson,
C. Ola, sektionschef (för Hagman) (fno.m. den 10 november 1977)

Forell,
Carl-Axel, direktör (för Högberg) (fr.o.m. den 17 november 1978)

Larsson,
Claes A., förhandlingsdirektör (för Nilsson) (fr.o.m. den 2 februari 1978)

Nörby,
Bengt D., ombudsman (för Ulfhielm) (fr.o.m. den 10 september
1979)

Sandberg,
K. Bertil, ombudsman (för Nelander) Ulfhielm, Monica H. V., sekreterare (för
Håkansson) (fr.o.m. den 17 november 1978 t.o.m. den 9 september 1979) Westin,
Aina V. H., ombudsman (för Karlsson)

Experter:
Edlund, C. Bertil, departementsråd (fno.m. den I januari 1978) Lidbeck, Åse,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sekreterare:
Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den I april 1977)

Bitr.
sekreterare: Weigelt, Ulla, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 5 Juni 1978)

s. 303 Kontrollera mot PDF

303 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A:4

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Myntlorget 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1975 ärs kommittéberättelse A 24.

Delegationen
har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit tolv sammanträden.

Delegationen
har den 29 Juni 1979 avgett rapporten (SOU 1979:48) Arbetstiderna inför
80-talet.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

4.
Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 för att företa en översyn
av utlänningslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande;
Bouvin, J. Åke, hovrättslagman (fr.o.m den 6 november 1979) Petri, Carl Axel
H., statsråd (fr.o.m. den 21 maj 1976 t.o.m. den 5 november 1979)

Ledamöter:
Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den I Juli 1977) Gustafsson, Kerstin M.,
förbundsjurist (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Göransson, J. Olle, verkmästare, led.
av riksdagen (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Werenfels-Röttorp, Monica S.,
sekreterare (fr.o.m. den 22 Juni 1976)

Sakkunniga:
Esbjörnson, Esbjörn, byråchef (fno.m. den 22 Juni 1976) Wahlström, Stina M.,
expeditiohschef (fno.m. den 22 Juni 1976) Wikrén, R. O. Gerhard,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 Juni 1976) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör
(fno.m. den 22 juni 1976)

Sekreterare:
Isacsson, Karin, byråchef (fno.m. den 21 maj 1976)

Bitr.
sekreterare: Cronstedt, Nane M., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september
1976)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,3 tn, tel. 1125 74 (sekreteraren). Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet,
103 33 Stockholm eller Malmtorgsgatan 5, 3 tn, 11151 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 ärs kommittéberättelse del II A 3.

s. 304 Kontrollera mot PDF

A:4 Skr 1979/80:103 304

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 15 sammanträden.

Kommittén
har den 15 augusti 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:64) Ny utlänningslag.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

5.
Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att fastställa
forskningsbehov i frägor rörande in- och utvandring m.m.:

Ordförande:
Rehn, L. Gösta, professor (Lo.m. den 31 december 1978) Öberg, N. P. Kjell,
generaldirektör (fno.m. den 1 Januari 1979)

Ledamöter:
Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1977) Dahlberg, L. Åke,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Haavio-Mannila, Elina,
professor Himmelstrand, J. Ulf L, professor

Karlsson,
N. Gösta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Lövgren,
Esse T. C, undervisningsråd Myrdal, Hans Göran, direktör Ruke-Dravina, Velta T,
professor

Stenberg,
Tage U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 mars 1977) Wallberg, Klas H. S.,
avdelningschef

Wahlström,
Stina M., expeditionschef (Lo.m. den 31 mars 1979) Widgren, Jonas kansliråd
(fr.o.m. den I april 1979) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (t.o.m. den 31
december 1979)

Experter:
Hannerz, Ulf, docent (fno.m. den 11 maj 1978) Liljeström, Rita,
universitetslektor (fr.o.m. den 18 september 1978) Reinans, Sven, avdelningsdirektör
(fno.m. den 1 juli 1978) Skutnabb-Kangas, Tove, fil. lic. (fno.m. den 11 maj
1978) Wadensjö, Eskil W., fil. dr (fno.m. den 11 maj 1978) Widgren, Jonas O.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1978 t.o.m. den 31 mars 1979)

Sekreterare:
Hammar, K. Tomas G., docent (fno.m. den 1 Juli 1978)

s. 305 Kontrollera mot PDF

305 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 6

Bitr.
sekreterare: Hamberg, Eva M., fil. dr (fr.o.m. den 1 december 1977) Landén, C.
G. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I mars 1976) Lithman, Yngve, fil.dr
(fno.m. den 4 oktober 1979)

Lokal:
Munkbron 11, 3 tn, 11128 Stockholm, tel. 116651 (sekreteraren) eller tel. 11 66
28 (bitr. sekreteraren)

Direktiv
enligt arbetsplan som fastställts i september 1979.

Expertgruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden.
Expertgruppen har under 1979 redovisat resultat frän undersökningar av den
utomnordiska invandringens struktur och av utländska medborgares remitteringar
från Sverige samt utgivit en bibliografisk översikt över svensk
invandringsforskning. Expertgruppens arbete beräknas pägä under hela är 1980.

6.
Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att utreda vissa
frägor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post-och Inrikes tidn. den 6
mars 1976):

Ordförande:
Danielson, Gunnar H., generaldirektör

Ledamöter:
Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen Breidensjö, Monica,
ombudsman

Hessleborn,
Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1977) Kjellstrand, Leif I.,
ombudsman Lindström, Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist,
Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Rydén, H. Rune O., fil. lic,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 april 1977) Wilander, Sven E., landstingsman
Östrand, P. Olov (Olle), mätningsföreständare, led. av riksdagen

Experter:
Bolinder, S. Erik G., med. lic. Bratthall, L Birgitta, departementssekreterare
Claeson, Bo, departementssekreterare (fr.o.m. den I mars 1979) Gerhardsson,
Gideon, professor

Glaas,
Sten-Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1976 t.o.m. den 28 februari
1979)

Gullberg,
Hans E., hovrättsråd (fno.m. den 3 maj 1976) Jonsson, Åke G., sekreterare
(fr.o.m. den 1 november 1978)

20 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

A;6 Skr 1979/80:103 306

Kvarfordl,
Eva B., kanslisekreterare (fno.m. den 15 februari 1979)

Kvarnström,
Sven K., leg. läkare (fr.o.m. den 26 april 1977)

Lindström,
Jöns A., departementssekreterare (t.o.m. den 28 februari

1979)

Lundgren,
Nils, professor

Magnusson,
Egon S. I., ingenjör

Masreliez,
Nils G., med. lic.

Nerell,
Gunnar H. T, leg. läkare (fno.m. den 3 maj 1976)

Näslund,
Per Olof A., sektionschef

TelJstedL
Håkan, skyddschef (fno.m. den 26 april 1977)

Wennström,
K. Gunnar, avdelningschef

Ydreborg-Westberg,
Berit, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 26 april

1977)

Sekreterare:
Wessman, Yvonne B.-M., avdelningsdirektör (fno.m. den I maj 1977)

Bitr.
sekreterare: Bäsk, Inga-Lill, forskningsassistent (fno.m. den 1 Juni 1976)
Hildeland, Erling K. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1976 Lo.m. den
31 mars 1979) Nilsson, Bernt, civilingenjör (fr.o.m. den 9 april 1979)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,3 tn, 11151 Stockholm, tel. 1109 83 (sekreteraren), 11 07 56
(kansli)

Direktiven
för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågan om utbyggnad m.m. av yrkesmedicinen. En arbetsgrupp för
mät- och analysteknik har haft sex sammanträden. Tre sammanträden har hållits
med en arbetsgrupp som förberett kartläggning av företagshälsovården via
yrkesinspektionen.

Utredningen
har den 30 april 1979 avgett rapporten (Ds A 1979:3) Företagsläkarna och
företagshälsovården. En enkätundersökning.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

7.
Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den IO Juni 1976 för att utreda vissa frägor pä
det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes tidn. den 17 Juni 1976):

s. 307 Kontrollera mot PDF

307 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 7

Ordförande:
Nilsson, Åke, Ld. förbundsordförande

Ledamöter:
Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen (t.o.m. den 14 november 1979)

Ekeberg,
Per Olof, förbundsjurist Elmstedt, K. Erik, direkiör (fr.o.m. den 8 mars 1978)
Fagerlund, Bengt O. H., försäkringsassistenl, Ld. led. av riksdagen Gustafsson,
Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen Johansson, S. Anita,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 november 1979) Jonsson, Elver A. D.,
postiljon, led. av riksdagen Larsson, P. Stig L, statssekreterare (fr.o.m. den
9 november 1979) Nilsson, Jan-Ivan N., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
december 1976)

Skillner,
Rolf G., statssekreterare (fr.o.m. den 13 december 1977 t.o.m. den 31 oktober
1979)

Wennerfors,
Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 april 1978)
Westerberg, Lars G. I., andre ordförande i LO

Sakkunniga:
Ahlvarsson, Lars I., direktör Bäckström, N. Birger, direktör von Feilitzen,
Styrbjörn O. R., direktör Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 15
september 1976)

Experter:
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den
15 februari 1977)

Sekreterare:
Eriksson, Lars G., hovrättsassessor

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,3 tn, 11151 Stockholm, tel. 10 62 78, 11 10 93

Direktiven
för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II A 5.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit nio sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

s. 308 Kontrollera mot PDF

A:8 Skr 1979/80:103 308

8.
Jämställdhetskommittén (Ju 1976:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för att utreda frågor om
Jämställdhet mellan män och kvinnor, m.m.:

Ordförande:
Andersson, Karin E., statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den 17 november 1976
t.o.m. den 11 oktober 1979)

Ahrland,
Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Vice
ordförande: Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 17 november 1976 t.o.m. den 11 oktober 1979) Andreé, Gunilla K., led. av
riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Ledamöter:
Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 30
november 1976 t.o.m. den 31 mars 1979) Marklund, Eivor I., fru, led. av
riksdagen (fno.m. den 12 augusti 1976) Möller, S. A. Birger, universitetslektor
(fr.o.m. den 1 augusti 1978 t.o.m. den 11 oktober 1979)

Stälberg,
Marianne G. E., led. av riksdagen (fno.m. den I april 1979) Sundgren, E.
Roland, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 augusti 1976)

af
Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november
1976) Wiklander, Torsten P., rektor (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Sakkunniga:
Beckérus, I. Margareta, informationssekreterare (fno.m. den 2
november 1979)

Werenfels-Röttorp,
Monica S., sekreterare (fno.m. den 25 oktober 1978 t.o.m. den 1 november 1979)

Experter:
Börestam, R. Eva L. A., ombudsman (fno.m. den 1 oktober t.o.m. den 31 december
1979)

Edsta,
Björn, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 7 februari 1979) van der Capeilen,
Constance (Connie) E., departementssekreterare (för Edsta) (fr.o.m. den 7
februari 1979)

Josefsson,
G. Birgitta M., studierektor (fr.o.m. den 1 januari 1979) Larsson, Gösta E.,
personaldirektör (fno.m. den 9 september 1977 t.o.m. den 6 februari 1979)

s. 309 Kontrollera mot PDF

309 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 8

Experter
i referensgrupp (s.k. stora delegationen):

Ordförande:
Andersson, Karin E., statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den 12 oktober 1979)

Winther,
S. I. Eva, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 oktober 1978
t.o.m. den 11 oktober 1979)

Förste
vice ordförande: Mogård, Britt E. T, statsråd, led. av riksdagen (fno.m. den
17 november 1976)

Andre
vice ordförande: Olsson, Elvy E., förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m.
den 17 november 1976)

Övriga
experter: Bartley, A. Osborne, professor (fno.m. den 12 mars 1973) Bodström, T.
Lennart, förbundsordförande

Branting,
M. Charlotte K., förbundsordförande (fr.o.m.den 1 september 1977)

Brännström,
Gurli (Gullan), riksförbundsordförande (fr.o.m. den \2 mars 1973 Lo.m.den 4
mars 1979)

Carlsson,
G. Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 3 maj 1974) Edner, T. Margareta, andre
vice ordförande (fr.o.m. den I november 1977)

Floren-Winther,
Ethel H. D., förbundsordförande (fno.m. den 5 mars 1979)

Fredgardh,
K. Sonja I redaktör (fr.o.m. den 12 mars 1973) Järdler, Sven A., direktör
(fno.m. den 12 mars 1973) Kakossaios, Mira, forskningsassistent (fno.m. den 24
februari 1977) Löwbeer, Hans, universitetskansler (fno.m. den 12 mars 1973)
Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1973)

Nilsson,
Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1973)

Palmaer-Johansson,
S. G. Eva, förbundsordförande (fr.o.m. den 18 oktober 1973)

Rehnberg,
K. Bertil, generaldirektör (fr.o.m. den 12 mars 1973) Rosenblad, Urban S.,
generaldirektör (fr.o.m. den 22 Januari 1977) Rugfelt, K. E. Lennart, direktör
(fr.o.m. den 1 april 1978) Ulvhammar, Birgitta, generaldirektör (fr.o.m. den 3
maj 1978) Wernstedt, Monica, advokat (fr.o.m. den 1 Juli 1978) Wistrand,
Birgitta, M., förbundsordförande (fr.o.m den 25 oktober 1975)

opaginerad Kontrollera mot PDF

A;8 Skr 1979/80:103 3)0

Ersättare
för expert: Baude, Annika M. C, avdelningschef (för Rexed) (fr.o.m. den 12 mars
1973 t.o.m. den 14 mars 1979)

Edner,
T. Margareta, andre vice ordförande (för Mogärd) (fr.o.m. den 28 augusti 1975)

Forselius,
Hans F., direktör (för Järdler) (fr.o.m. den 23 februari 1977) Gradin, Anita L,
departementssekreterare, led. av riksdagen (för Mattson) (fr.o.m. den 25
oktober 1975)

Grimlund,
G. Elisabeth, förste vice förbundsordförande (för Floren-Winther) (fr.o.m. den
5 mars 1979)

Hedvall,
Yvonne M., fil. kand., Ld. ers. för led. av riksdagen (för Edner) (fr.o.m. den
1 november 1977)

Johansson,
K. Eivor, byrådirektör (för Löwbeer) (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Jonasson,
Sven G. J., utredningschef (för Bodström) (fno.m. den 14 mars 1979)

Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen/c (för Fredgardh) Landerud, Brita, civilekonom
(fno.m. den I Juli 1978) (för Wernstedt) Lindahl-Kiessling, Kerstin M.,
professor (för Löwbeer) (fr.o.m. den 12 mars 1973 t.o.m. den 14 februari 1979)

Linde,
I. Gertie, farm. kand. (för Brännström) (fr.o.m. den 12 mars

1973
t.o.m. den 4 mars 1979)

Lönnerblad,
Sara, sekreterare (för Bartley) (fr.o.m. den 20 oktober

1978)

Nilsson,
Karl Erik, bitn direktör (för Bodström) (fr.o.m. den 15 mars

1979)

Orring,
Ulla B., nämndeman (för Branting) (fr.o.m. den I september

1977)

Raicevic,
Erica, hemspråkslärare (för Kakossaios) (fno.m. den 24

februari
1977)

Rollen,
Berit M., avdelningschef (för Rehnberg) (fr.o.m. den 20

oktober
1978)

Royen,
Sverre N. H., direktör (för Carlsson) (fno.m. den 12 mars 1973)

Waldén,
G. Louise, redaktör (för Palmaer-Johansson) (fno.m. den 18

oktober
1973)

Westin,
Aina V. H., ombudsman (för Nilsson) (fr.o.m. den 18

maj
1975)

Wibell,
Ingrid S., konsulent (för Rugfelt) (fno.m. den 1 april 1978)

Wilson-Lohse,
Britt, skolkonsulenl (för Ulvhammar) (fno.m. den 3

maj
1978)

Voss-Schrader,
Ulla A., fru (för Wistrand)

Sekreterare:
Beckérus, I. Margareta, informationssekreterare (fr.o.m. den 18

s. 311 Kontrollera mot PDF

311 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A:8

september
1978 t.o.m. den 1 november 1979)

Dreber,
I. Agneta, förste revisor (fno.m. den 18 september 1978)

Bitr.
sekreterare; Börestam, R. Eva L. A., ombudsman (fr.o.m. den 23 Januari 1978
t.o.m. den 30 september 1979)

Carpelan,
Lars V., Journalist (fr.o.m. den 6 december 1979) Hagman, Inger (Ninni), fil.
kand. (fr.o.m. den 12 Juni 1978) Lenander, Anders, hovrättsfiskal (fr.o.m. den
1 november 1979) Lundberg, D. Bergliot, ombudsman (fno.m. den 1 Januari 1976)
Smitt, Myrna E. D., fil. kand. (fno.m. den 1 februari 1978) Sterner, Gunilla
B., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 8 maj 1978)

Övriga
referensgrupper:

Experter:
Andersson, Ingrid G. M., lantbrukare (fno.m. den 12 mars 1973) Budd, S. M.
Birgitta, metallarbetare (fno.m. den 12 mars 1973) Börjeson, Peter,
metallarbetare (fr.o.m. den 15 september 1977) Dimos-Asplund, Antigone, Jun
kand. (fno.m. den 15 september 1977) Elmberg, Henrik B. C, leg. sjukskötare
(fr.o.m. den 15 september 1977)

Ericsson,
Ulf E., förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Folestad, Ruth E.,
sjuksköterska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Frendahl, E. Maj-Britt, telefonist
(fr.o.m. den 12 mars 1973) Fromm, H. Irene, informationschef (fr.o.m. den 12
mars 1973) Gunnarsson, A. Gunvor, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977)
Jönsson, Ruth V., fabriksarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Kuyumcu, Eija H.
T, fil. kand. (fno.m. den 15 september 1977) Larsson, Anna M., docent (fr.o.m.
den 12 mars 1973) Lindgren, Aina G., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973)
Melin, K. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Platin,
Ulla Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Samuelsson, Elvy
L., sömmerska (fr.o.m. den 12 mars 1973) LJubica, Stefan, montör (fr.o.m. den
15 september 1977) Törngren, Mats W., redaktör (fr.o.m. den 15 september 1977)
Apelqvist-Öberg, Edith C, studiesekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Lokal:
Drottninggatan 6, 2 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekretariatet)

Direktiven
för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Ju 10.
Tilläggsdirektiv, se 1977 ärs kommittéberättelse del II A 7.

s. 312 Kontrollera mot PDF

A:8 Skr 1979/80:103 312

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit 17 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med stora delegationen
och två sammanträden med referensgruppen.

Kommittén
har den 12 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:56) Steg pä väg...

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

9.
Anställningsskyddskommittén (A 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 oktober 1977 för att göra en översyn av
anställningsskyddslagstiftningen m.m.

Ordförande:
Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef (fno.m. den 19 december 1977)

Ledamöter:
Ahlvarsson, Lars I., direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Bergström, Olof
W., Ld. avdelningschef (fr.o.m. den 19 december 1977 Lo.m. den 15 februari
1979)

Elmstedt,
K. Erik, direktör (fno.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Kerstin M.,
förbundsjurisl (fr.o.m. den 19 december 1977) Karlsson, H. K. Göran, ombudsman
(fr.o.m. den 19 december 1977) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen (fr.o.m. den
19 december 1977) Olsson, H. Å. Lennart, utredningsledare (fr.o.m. den 19
december 1977)

Rindborg,
Stig A. J., landstingsråd (fr.o.m. den 19 december 1977) Stridsman, Torsten U.,
ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 19 december 1977)

Ulander,
Lars G., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977)

Zethraeus,
Sten A., advokat (fno.m. den 19 december 1977) Åberg, C. Anders, civilingenjör
(fno.m. den 19 december 1977)

Sakkunniga:
Bäckström, N. Birger, direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmer, Anders B.,
förbundsjurist (fno.m. den 19 december 1977) Nordin, Jan, Jun kand. (fno.m. den
19 december 1977) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december
1977) Wistrand, Anders W. H., lönedirektör (fno.m. den 19 december 1977)

s. 313 Kontrollera mot PDF

313 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A; 10

Experter:
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Carlson, S.
Svante, rådman (fr.o.m den 19 december 1977) Holmstrand, N. G. Anders,
hovrättsassessor (fno.m. den 30 mars 1978) Lagerlöf, M. E. Inga-Britt,
byrådirektör (fno.m. den 3 Juli 1978)

Sekreterare:
Lempert, Erik M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Tocklin, Hans
E., t.L hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977)

Lokal:
Stora Nygatan 2 A, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14 50
och 763 14 53 (sekreterarna)

Direktiven
för kommittén se 1978 ärs kommittéberättelse, del II A 2.
Tilläggsdirektiv, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 7.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden samt haft
överläggninar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har en särskild referensgrupp arbetat med
genomförandet av en statistisk undersökning avseende vissa
anställningsskyddsreglers praktiska tillämpning och verkningar.

Kommittén
har den 30 Januari 1979 avgett promemorian (Ds A 1979:2) Uppsägningsskydd för
vissa långtidssjuka.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10.
1978 års semesterkommitté (A 1977:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977:

Ordförande:
Nilsson, Jan-Ivan N., Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 1 februari 1978)

Ledamöter:
Förstadins, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Fransson, Arne
A. E., personalchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Gustafsson,
Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari
1978)

Hultgren,
Christina A., utredningssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978)

Håkansson,
P. Harald, ombudsman (fno.m. den I februari 1978 t.o.m. 9 oktober 1979)
Hårdefelt, S. Börje, generaldirektör (fr.o.m. den I februari 1978)

s. 314 Kontrollera mot PDF

A: 10 Skr 1979/80:103 314

Johnsson,
John E., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

februari
1978)

Karlsson,
H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Mårtensson,
A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den

1
februari 1978)

Svensson,
Sten L., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

februari
1978)

Åkerblom,
Leif G., förhandlingschef (fr.o.m. den 10 oktober 1979)

Sakkunniga:
Bergström, K. Olof L., sektionschef (fr.o.m. den 1 februari 1978) Elmer, Anders
B., förbundsjurist (fno.m. den I februari 1978) Hartzell, Lars, förbundsjurist
(fr.o.m. den I februari 1978) Sträth, Claes T, sekreterare (fr.o.m. den I
februari 1978) Sundén, S. Bo H., civilekonom (fno.m. den I februari 1978)

Experter:
Grönwall, Lars O., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Wikrén, R. O.
Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1978) Öström, Klasgöran,
byrådirektör (fr.o.m. den 3 Juli 1978)

Sekreterare:
Bergendal, Harald H., hovrättsassessor (fr.o.m. den I februari 1978 Lo.m. den
31 Januari 1979)

Gustafsson,
A. Gunilla C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Bitr.
sekreterare: Befve, Sven G. E., sektionschef (fr.o.m. den 18 september 1978)

Lokal:
Stora Nygatan 2A, 4tn, 111 27 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval 763 14
49 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden samt
besökt Riksförsäkringsverkets tekniska byrä i Sundsvall.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

11.
Utredningen (A 1977:03) med uppdrag att göra en översyn av yrkesinspektionens
distriktsindelning

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 8 december 1977 för att göra en översyn av
yrkesinspektionens distriktsindelning:

s. 315 Kontrollera mot PDF

315 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 12

Särskild
utredare: Palmlund, K. Ingår, tL överdirektör (fno.m. den 6 april 1978

Sakkunniga:
t.o.m. den 31 oktober 1979) Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 6
april 1978 Hammarström, Ruth A. E., sekret.o.m. den 31 oktober 1979) terare
(fno.m. den 6 april 1978 Lo.m. den 3! januari 1979) Hessleborn, Olle K. A.,
ombudsman (fno.m. den 6 april 1978 Lindström, Jöns A.,
departementst.o.m. den 31 oktober 1979) sekreterare (fno.m. den 6 april
1978 t.o.m. den 28 februari 1979) Nissen, L. Veronika S., byråchef (fno.m. den
6 april 1978 Orefors, Märta I., sekreterare Lo.m. den 31 oktober 1979) (fno.m.
den 1 februari 1979

Persson,
Sven-Erik, lackerarmästare t.o.m. den 31 oktober 1979) (fno.m. den 6 april 1978

Westermark,
J. Gunnar, direktör Lo.m. den 31 oktober 1979) (fr.o.m. den 6 april 1978

Åslund,
Ove R., ombudsman Lo.m. den 31 oktober 1979) (fno.m. den 6 april 1978 Lo.m. den
31 oktober 1979)

Sekreterare:
Lindström, Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april t.o.m. den 15
augusti 1978)

Sverne,
Jan E., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 augusti 1978 t.o.m. den 31 oktober
1979)

Lokal:
Arbetarskyddsstyrelsen, Wennerbergsgatan 10, Fack, 100 26 Stockholm, tel. växel
54 02 60 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II A 2.

12.
Delegationen (A 1978:01) för ungdomens sysselsättningsfrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 Januari 1978 för ungdomens
sysselsättningsfrågor:

Ordförande:
Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den I februari 1978 Lo.m. den
31 oktober 1979) Skillner, Rolf, G., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november
1979)

Ledamöter:
Artin, Stellan, direktör (fr.o.m. den I februari 1978) Arrbäck-Falk, Gunnel,
kommunalråd (fr.o.m. den 1 februari 1978) Borg, Göran K. G., ombudsman (fr.o.m.
den 1 februari 1978)

s. 316 Kontrollera mot PDF

A; 12 Skr 1979/80:103 316

Eriksson,
B. Sune, direkiör (fno.m. den 1 ifebruari 1978)

Gustafsson,
K. G. Allan, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den I februari

1978)

Gårdstedt,
H. Birger, skolråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hagman,
B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hansson,
Kjell, studerande (fr.o.m. den 24 augusti 1978)

Häll,
Karl-Erik, led. av riksdagen (fno.m. den 18 april 1978)

Högberg,
Eva E., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Hökmark,
A. Gunnar, civilekonom (fr.o.m. den I februari 1978 t.o.m.

den
31 Januari 1979)

Ingvardsson,
Margo, sjukgymnast (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Karlsdotter-Jonshagen,
Ingrid C, byråchef (fr.o.m. den 1 februari

1978)

Leijon,
Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen (fr.o.m.

den
I februari 1978)

Möller,
I. Cecilia, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Nyberg,
F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari

1978)

Odenberg,
Mikael 1., ekon. stud. (fr.o.m. den I februari 1979)

Svensson,
S. Raymond, facklig sekreterare (fno.m. den 1 februari

1978)

af
Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den

1
februari 1978)

Walldin,
Carin M., sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Östberg,
Bertil M., förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Östlund,
Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Ersättare
för ledamot: Ahlkvist, Birgitta, fil. lic. (för Artin) (fr.o.m. den 1 februari
1978) Andersson, Elis G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen
(för Gustafsson) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Backgård,
Margareta E., sömmerska (för Ingvardsson) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Carlsson,
Anna Ch., fil. kand. (för Östberg) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Erneman,
Ingrid M., fil. stud. (för Odenberg) (fno.m. den 1 februari 1979)

Gustafsson,
Birgitta, sjuksköterska (för Svensson) (fr.o.m. den 1 september 1978)

Göransson,
Bo F. O., ombudsman (för Möller) (fno.m. den 1 februari 1978)

Hansson,
Sven Ove (för Leijon) (fr.o.m. den I februari 1978) Helin, Etel M., ombudsman
(för Borg) (fr.o.m. den 1 februari 1978) Henriksson, Runa M., kontorist (för
Häll) (fr.o.m. den 18 april 1978)

s. 317 Kontrollera mot PDF

317 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 12

Larsson,
K. L. Ingemar, sekreterare (fpr Eriksson) (fno.m. den 1 februari 1978)

Lindblad,
M. Ulla E., folkskollärare (för Arrbäck-Falk) (fno.m. den 1 februari 1978)

Lindqvist,
Alf, ombudsman (för Walldin) (fno.m. den 14 september 1978)

Magnusson,
Göran, departementssekreterare (för Östlund) (fr.o.m. den 25 augusti 1978)

Nilsson,
Matts G., avdelningschef (för Hagman) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Norlander,
Torsten, förbundssekreterare (för Hansson) (fr.o.m. den 24 augusti 1978)

Odenberg,
Mikael L, ekon. stud. (för Hökmark) (fno.m. den 1 februari 1978 Lo.m. den 31
Januari 1979)

Raattamaa,
Bo W., sekreterare (för Högberg) (fr.o.m. den I februari 1978)

Reuterswärd,
Anders P. E., departementssekreterare (för Nyberg) (fr.o.m. den 1 februari
1978)

Stigare,
Jan A., undervisningsråd (för Gårdstedt) (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Svensson,
Sten I., informationschef, led. av riksdagen (för af Ugglas) (fno.m. den 1
februari 1978)

Waern,
Karl-Gustav, tL avdelningsdirektör (för Karlsdotter-Jonshagen) (fr.o.m. den 1
februari 1978)

Sekreterare:
Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare (fno.m. den 1 februari 1978)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763
12 05 (sekreteraren). Postadress: 103 33 Stockholm

Direktiven
för delegationen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 3.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden och därvid
haft överläggningar med organisationer m.fi. som berörs av delegationens
arbete.

Delegationens
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

s. 318 Kontrollera mot PDF

A: 13 Skr 1979/80:103 318

13.
Nya organisationskommittén (A 1978:02) för skyddat arbete (NOSA)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utarbeta
förslag till och förbereda en ny organisation för skyddat arbete;

Ordförande:
Olsson, S. O. Bertil Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.
den 30 juni 1979)

Ledamöter:
Eriksson, Lars A. I., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 Juni
1979)

Ettarp,
Lars G., departementsräd (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Fagerlund,
Bengt O. H., försäkringsassistent, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 3 februari
1978 Lo.m. den 30 juni 1979) Hemb, Harald V., byråchef (fr.o.m. den 3 februari
1978 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Holmgren,
1. Margaretha, ombudsman (fr.o.m. den 13 november 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Jonsson,
Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m.
den 30 Juni 1979)

Lindström,
Harry I., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Nordin,
B. Willard, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Petersson,
Karl-Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 3 februari 1978
t.o.m. den 30 juni 1979)

Slunge,
G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 juni
1979)

Sylvander,
Inga M., psykolog (fr.o.m. den 3 februari t.o.m. den 12 november 1978)

Thurhagen,
E. Ruben, direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Experter:
Almqvist, Håkan, föreståndare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni
1979)

Andersson,
Carl-Erik, överingenjör (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Andersson,
Robert, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)
Axelsson, Tord E., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

s. 319 Kontrollera mot PDF

319 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 13

30
juni 1979)

Berglund,
Tage, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Blomqvist,
Siv, personalchef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni
1979)

Bonnevier,
Gösta, arbetsvärdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m.
den 30 juni 1979)

Borgström,
Roland, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Bökmark,
Jan S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 Juni 1979)

Carlsson,
Ragnar, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
juni 1979)

Corneliusson,
Einar, förste förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m.
den 30 juni 1979)

Ekeberg,
Per Olof, förbundsjurist (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Egelstedt,
Ingemar T. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

t.o.m.
den 30 Juni 1979)

Eggert,
Arthur, överläkare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni
1979)

Eriksson,
Seved, byråchef (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni
1979)

Hedberg,
Anders, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni
1979)

Hägglund,
Rolf, arbetsvärdsdirektör (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Johansson,
Alf, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni
1979)

Johansson,
Karl-Gustav, ingenjör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Jonsson,
Kenny, departementssekreterare (fr.o.m. den 21 december

1978
t.o.m. den 30 juni 1979)

Karlsson,
Johannes, kanslichef (fno.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
juni 1979)

Kellquist,
Tore B., direktör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni
1979)

Laurén,
Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 3

februari
1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Lindbergh,
Olle, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

Juni
1979)

Lindström,
Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari

1978
t.o.m. den 28 februari 1979)

s. 320 Kontrollera mot PDF

A:13 Skr 1979/80:103 320

Morath,
Rune, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
Juni 1979)

Mårtensson,
Tore, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
juni 1979)

Nilsson,
Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m.
den 30 Juni 1979)

Nilsson,
Bertil, arbetsvärdschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
juni 1979)

Nilsson,
Sten, personaldirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
Juni 1979)

Norlander,
Gunnar, arbetsvårdsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978

t.o.m.
den 30 Juni 1979)

Nyberg,
Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
Juni 1979)

Nyqvist,
Nils, ombudsman (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30

juni
1979)

Pesula,
Jan, byrådirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30 Juni

1979)

Petersson,
Olof H. E., L d. kansliråd (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 Juni 1979)

Sahlin,
Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

SJöstedt,
Björn, byråsekrelerare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
juni 1979)

Söderlund,
Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 juni 1979)

Torsteinsrud,
Inger, sekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den

30
Juni 1979)

Åström,
Rolf V., projektledare (fno.m. den I oktober 1978 t.o.m. den

22
april 1979)

Sekreterare:
Alm, Leif T., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m. den 30
september 1979)

Sannegård,
A. Wilhelm (Willie), byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979 Lo.m. den 30 juni
1979)

Bitr.
sekreterare: Edlund, Leif E., byråsekrelerare (fr.o.m. den 15 februari 1979
t.o.m. den 30 juni 1979)

Fredriksson,
Bernt A., avdelningschef (fr.o.m. den 3 februari 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Kristiansson,
K. Martin, intendent (fr.o.m. den 1 augusti 1978 l.o.m. den 30 april 1979)

s. 321 Kontrollera mot PDF

321 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 14

Kvarfordl,
Eva B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978 t.o.m.

den
30 Juni 1979)

Månsson,
C. Anders, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1979

Lo.m.
den 30 juni 1979)

Westman,
Kurt G. D., tL förste byråingenjör (fr.o.m. den 15 februari

1979
t.o.m. den 30 Juni 1979)

Åström,
Rolf V., projektledare (fr.o.m. den 1 oktober 1978 t.o.m. den

22
april 1979)

Öberg,
H. Sören, planeringssekreterare (fr.o.m. den 3 februari 1978

Lo.m.
den 30 Juni 1979)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, uppgång 2, 1 tn ö.g., 11151 Stockholm tel. 21 27 83
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II A 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver
har kommitténs arbete bedrivits i sju olika centrala arbetsgrupper och i
tjugofyra länsvisa regionala organisationskommittéer. Kommittén har haft
överläggningar med en rad olika myndigheter, organisationer och andra som
berörts av kommitténs arbete.

Kommittén
har den 15 november 1978 avgett rapporten (Ds A 1978:4) Ny organisation för
skyddat arbete och den 11 Januari 1979 rapporten (Ds A 1979:1) De regionala
stiftelsernas organisation.

Under
är 1979 har kommitténs och de regionala organisationskommittéernas ansvar för
förberedelsen av den nya organiationen för skyddat arbete övertagits av den
nybildade Stiftelsen Samhällsföretag och länsvisa regionala stiftelser för
skyddat arbete.

Den
1 Januari 1980 träder den nya samordnande organisationen för verkstäder för
skyddat arbete, kontorsarbetscentraler, idustriella beredskapsarbeten och vissa
former av hemarbete i kraft.

Uppdraget
är därmed slutfört.

14.
Utredningen (A 1978:03) av vissa arbetstidsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978 för att utreda vissa
frägor på arbetstidsområdet:

Särskild
utredare: Gullberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 6 april 1978)

Sakkunniga:
Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978 t.o.m. den 9
september 1979)

21 Riksdagen 1979/80. I saml Nr 103

s. 322 Kontrollera mot PDF

A: 14 Skr 1979/80:103 322

Högberg,
K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Johansson,
Hans F. G., jur. kand. (fr.o.m. den 6 april 1978)

Karlsson,
H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Kjellstrand,
Leif L, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978)

Kraffl,
Sven, förste sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lagerström,
Thure, ombudsman (fr.o.m. den 6 april 1978 l.o.m. den 31

augusti
1979)

Lundqvist,
Marianne, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 september

1979)

Nilsson,
A. Erik, lönedirektör (fr.o.m. den 6 april 1978)

Nörby,
Bengt D., ombudsman (fr.o.m. den 10 september 1979)

Olofsson,
H. P. O. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Segerfalk,
I Bertil T, byråchef (fr.o.m. den 6 april 1978)

Experter:
Hagberg, Ann-Charlotte, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lindström,
Jöns A., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978) Laurén, Reidunn M.
B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Rundqvist,
Karl-Ingvar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 6 april 1978) Weigelt, Ulla, förste
byråsekreterare (fno.m. den 15 augusti 1979)

Sekreterare:
Laurén, Reidunn M. B., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 6 april 1978)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, tel. växel 763 10 00, direktval 763
13 08 (sekreteraren). Postadress: 103 33 Stockholm

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter som berörs av kommitténs arbete.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

15.
Nya utredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 med uppdrag att utarbeta
förslag till och förbereda en ny organisation för den yrkesinriktade
rehabiliteringen:

s. 323 Kontrollera mot PDF

323 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 15

Ordförande:
Bergström, Olof W., Ld. avdelningschef (fno.m. den 12 maj 1978; avliden)
Rollen, Berit M., avdelningschef (fno.m. den 7 april 1979)

Ledamöter:
Arvidsson, Lars-Eric, pol. mag. (fno.m. den 12 maj 1978) Borg, Göran K. G.,
ombudsman (fr.o.m. den 12 maj 1978) Egelstedt, Ingemar T. A., förste
sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den 14 seplember 1979)

Ettarp,
Lars G., departementsräd (fno.m. den 12 maj 1978) Gråberg, Bertil,
länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Hedberg, Anders M., sekreterare
(fr.o.m. den 15 september 1979) Håkansson, Margot I., skolsköterska, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Jonsson,
S. A. Rune, eleklriker, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)

Lindholm,
P. Charles, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Norriund, Horst A. E.,
byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978) Nyberg, Bengt L., ombudsman (fr.o.m. den
12 maj 1978) Pehrsson, Maj R., led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 maj 1978)
Rosén, Tommy B., sekreterare (fno.m. den 12 maj 1978) Waller, Calle,
institutschef (fno.m. den 12 maj 1978 t.o.m. den 31 maj 1979) Österberg, S.
Inger (Kim) A., ombudsman (fno.m. den 1 juni 1979)

Sakkunniga:
Axelsson, Tord E., ombudsman (fno.m. den 12 maj 1978) Jacobsson, Birger A.,
ingenjör (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Mattsson, Bengt Olof T,
departementssekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978) Sjöström, Birger,
avdelningsdirektör (fno.m. den 12 maj 1978)

Ersättare
för sakkunnig: Wallin, Nils G. M., kanslichef (för Axelsson) (fr.o.m. den 12maj
1978)

Experter:
Ahlström, Kari-Georg J., professor (fno.m. den 8 december 1978 t.o.m. den 30
Juni 1979)

Berglind,
Hans E., tL professor (fr.o.m. den 22 maj 1978 t.o.m. den 6 februari 1979)

Bratfisch,
Oswald I., docent (fr.o.m. den 22 maj 1978) Börjerud, Gertrud, byrådirektör
(fr.o.m. den 11 Juni 1979) Ericsson, Bo F., ingenjör (fr.o.m. den 11 juni 1979)
Frimark, Jan-Olof H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)
Hallsten, K. Lennart, psykolog (fr.o.m. den 22 maj 1978)

s. 324 Kontrollera mot PDF

A: 15 Skr 1979/80:103 324

Javette,
Bo Å., ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Jonzon,
Karin E., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Lundgren,
Karl-David, överläkare (fr.o.m. den 22 maj 1978)

Magnusson,
Barbro, förste byräingenjör (fr.o.m. den 8 oktober 1979)

Mann,
Kent V., sekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1978)

von
Meyeren, Ulla M., byrådirektör (fr.o.m. den 22 maj 1978 t.o.m.

den
den 31 Juli 1979)

Olsson,
Björn G., byråchef (fr.o.m. den 25 augusti 1978)

Sandström,
Sigurd P., institutionsföreståndare (fno.m. den 1 maj

t.o.m.
den 31 december 1979)

Starkenberg,
Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den I augusti 1979)

Stjernberg,
Karin, ergonom (fr.o.m. den 15 augusti 1979)

Waller,
Carl, institutschef (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Winther,
Kent R. V., byrådirektör (fno.m. den 7 maj 1979)

Ålund,
Lennart, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1979)

Experter
i utredningens regionala arbetsgrupper: Jonzon, Karin E., byrådirektör
(Stockholms län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Sallin,
Karin M., byrådirektör (Uppsala län) (fr.o.m. den I februari t.o.m. den 31
december 1979)

Nilsson,
Tor Gunnar, förste inspektör (Södermanlands län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m.
den 31 december 1979)

Westberg,
P. Gösta O., förste inspektör (Östergötlands län) (fr.o.m. den 1 februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Sjövall,
L. Gösta, förste inspektör (Jönköpings län) (fno.m. den 1 februari t.o.m. den
31 december 1979)

Johansson,
Hans G., förste inspektör (Kronobergs län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den
31 december 1979)

SJömo,
Göthe L., förste inspektör (Kalmar län) (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 31
december 1979)

Percival,
Ulf P. E., föreståndare (Gotlands län) (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31
december 1979)

Bergwall,
Majken 1., förste konsulent (Blekinge län) (fr.o.m. den 1 februari Lo.m. den 31
december 1979)

Esplund,
Kjell A., förste inspektör (Kristianstads län) (fr.o.m. den 1 februari Lo.m.
den 31 december 1979)

Björnberg,
Stellan G., tL förste inspektör (Malmöhus län) (fno.m. den 1 februari t.o.m.
den 31 december 1979)

Löfgren,
Brita I., förste inspektör (Hallands län) (fr.o.m. den I februari Lo.m. den 31
december 1979)

Huveröd,
Erik H., byrådirektör (Göteborgs- och Bohus län) (fr.o.m. den I februari Lo.m.
den 31 december 1979) Samuelsson, Kenneth B.-E., förste inspektör (Älvsborgs
län) (fr.o.m.

s. 325 Kontrollera mot PDF

325 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A; 15

den
1 februari t.o.m. den 31 december 1979)

Sjögren,
Thord E., förste inspektör (Skaraborgs län) (fr.o.m. den I

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Norsell,
Hans E., inspektör (Värmlands län) (fno.m. den 1 februari

t.o.m
den 31 december 1979)

Karlsson,
K. Arne G., förste inspektör (Örebro län) (fr.o.m. den 1

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Andersson,
L. Åke, förste inspektör (Västmanlands län) (fr.o.m. den 1

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Magnusson,
Birger F., förste konsulent (Kopparbergs län) (fno.m. den

1
februari t.o.m. den 31 december 1979)

Englund,
Ingvar E., förste inspektör (Gävleborgs län) (fno.m. den I

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Westling,
Stig-Erik, förste inspektör (Västernorrlands län) (fr.o.m. den

1
februari Lo.m. den 31 december 1979)

Hedmark,
P. Magnus, förste inspektör (Jämtlands län) (fr.o.m. den 1

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Nyberg,
J. Thorsten, byrådirektör (Västerbottens län) (fr.o.m. den 1

februari
t.o.m. den 31 december 1979)

Granström,
Karl Gustav, byrådirektör (Norrbottens län) (fr.o.m. den

1
februari t.o.m. den 31 december 1979)

Experter
i utredningens centrala arbetsgrupper:

Askling,
Margit E., ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Bergman, Bengt, inspektör
(fr.o.m. den 1 februari 1979) Jegenberg, Gun C, sekreterare (fr.o.m. den 1
februari 1979) Jonsson, K. Enar, ingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1979)
Lindberg, S., utredningssekreterare (fno.m. den I februari 1979) Rosenlund, H.
E., inspektör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Thorberg, Klas E., ombudsman
(fr.o.m. den 1 februari 1979) Wall-Johansen, Ulla-Gerd (Ulla), inspektör
(fr.o.m. den 1 februari 1979) Wilhelmsson, Hans W., överläkare (fr.o.m. den 1
februari 1979)

Sekreterare:
Nordin, P. Åke, avdelningsdirektör (fno.m. den 15 april 1978)

Bitr.
sekreterare: Lagerlöf, M. E. Inga-Britt, byrådirektör (fr.o.m. den 12 maj 1978
von Meyeren, Ulla M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Simonsson, Egon
B., byrådirektör (fr.o.m. den 8 maj 1978) Starkenberg, Kerstin, byrådirektör
(fr.o.m. den I december 1978 (Lo.m. den31 juli 1979)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5,1 tn, 11151 Stockholm, tel. 219124 (sekreteraren)

s. 326 Kontrollera mot PDF

A;15 Skr 1979/80; 103 326

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 6.
Tilläggsdirektiv, se 1980 kommittéberättelse del II A 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanlräden. Därutöver
har 13 sammanträden hållits med en arbetsgrupp för den inre organisationen av
arbetsmarknadsinstitut, ätta sammanträden med en arbetsgrupp för
samarbetsfrägoi" mellan arbetsmarknadsinstitut och arbetsförmedling samt
sju sammanträden med en arbetsgrupp för organisation av centralt organ för
forskning och metodutveckling. Sex sammanträden har hållits med en central
facklig referensgrupp.

Utredningen
har den 18 april 1979 avgett rapporten Utredning rörande lokalisering av
institutet för metodutveckling och forskning knutet till arbetsmarknadsverket.

Utredningen
har vidare utarbetat rapporterna Organisation av arbetsmarknadsinstitut (maj
1979), Regional organisation av arbetsmarknadsinstitut (juli 1979) och Förslag
till organisation av det centrala institutet för metodutveckling, forskning och
personalutbildning inom den nya organisationen för den yrkesinriktade
rehabiliteringen (Juli 1979).

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under december år 1979.

Uppdraget
är därmed slutfört.

16.
Dataeffektutredningen (A 1978:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli 1978 med uppdrag att utreda
datateknikens effekter pä produktion och arbetsliv:

Ordförande:
Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen (fno.m. den 1 december 1978)

Ledamöter:
Artin, Stellan, direktör (fno.m. den 1 december 1978 Lo.m. den 30 juni 1979)

Fagerberg,
Gösta, kommunalråd (fr.o.m. den 1 december 1978) Frejhagen E. Birgitta E.,
datasakkunnig (fno.m. den 1 december 1978) Gustafsson, G. Olof, direktör
(fr.o.m. den 1 juli 1979) Johansson, Larz A., kommunalråd (fno.m. den I
december 1978) Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m.
den I december 1978) Sandebring, Hans E., direktör (fno.m. den 1 december 1978)

s. 327 Kontrollera mot PDF

327 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A; 16

Unga,
Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978) Wennerfors, Alf,
informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1978)

Experter:
Bengtsson, B. Ivar, forskningspsykolog (fno.m. den 15 mars 1979) Brodén, Bertil
E., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979) Hedberg, Bo L. T,
professor (fno.m. den 15 mars 1979) Jönsson, Gert, byrådirektör (fno.m. den 3
september 1979) Magnusson, Björn H., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars
1979) Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Reuterswärd,
Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 29 Januari 1979) Rollen,
Berit M., avdelningschef (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare:
Stephansson, Jan E., civilekonom (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Bitr.
sekreterare: Erlander, Barbro, forskare (fr.o.m. den I mars 1979) Thorslund,
Bertil O., marknadschef (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Lokal:
Drottninggatan 20, 3 tn, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 8.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1979 hällit nio sammanträden.

Utredningen
har gjort företagsbesök och haft överläggningar med representanter för
arbetsmarknadens parter, myndigheter, organisationer, forskare och andra som
berörs av kommitténs arbete.

Utredningen
har etablerat samarbete med andra offentliga utredningar inom data- och
elektronikens område främst med Dafa- och Elektronikkommittén (DEK).

Under
1980 beräknas utredningen medverka i tvä delbetänkanden tillsammans med Data-
och Elektronikkommittén (I 1978:04) om datorstyrd tillverkningsutrustning inom
verkstadsindustrin samt styrsystem inom processindustrin. Utredningen kommer
bl.a. att starta och avsluta ett antal branschstudier inom tjänstesektorn.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 328 Kontrollera mot PDF

A: 17 Skr 1979/80:103 328

17.
Diskrimineringsutredningen (A 1978:06) (DU)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 3 augusti 1978 med uppgift att göra en
utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fi.:

Särskild
utredare: Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fno.m. den 4 augusti 1978)

Experter:
Bricca, Lamberto, typograf (fr.o.m. den 1 april 1979) Bromberg, Isaac,
studerande (fr.o.m. den 1 april 1979) Cronstedt, Nane M., tL
kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1979 t.o.m. den 30 juni 1980) Ehn,
Billy G., fil. dr (fr.o.m. den 1 april 1979) Gottfarb, Ragnar, advokat (fr.o.m.
den 1 april 1979) Hammar, K. Tomas G., docent (fr.o.m. den 1 april 1979)
Hannerz, Ulf, tL professor (fr.o.m. den 1 april 1979) Hanson, K. Göte,
professor (fr.o.m. den 1 april 1979) Korén-Holm, Vida, fil. kand. (fr.o.m. den
1 april 1979) Kristal-Andersson, Binnie, leg. psykolog (fr.o.m. den 1 april
1979) Lange, Anders L., tL universitetslektor (fr.o.m. den I mars 1979 t.o.m.
den 29 februari 1980)

Löwander,
Birgitta E., fil. kand. (fr.o.m. den I april 1979) Ofstad, Harald, professor
(fr.o.m. den 1 april 1979) Soysal, Besim, föreningskonsulent (fno.m. den 1
april 1979) Terrefe, Almaz, institutionssekreterare (fr.o.m. den I april 1979)
Tirkkonen, Tuomo, generalsekreterare (fr.o.m. den 1 april 1979) Trankell, Arne,
professor (fno.m. den 1 april 1979) Tsokanis, Georgios, bilmekaniker (fr.o.m.
den 1 april 1979) Utkutug, Hésamettin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1979)
Westin, Charles M. H., tL universitetslektor (fr.o.m. den 1 april 1979 t.o.m.
den 29 februari 1980) Öhman, Sven E. G., professor (fr.o.m. den 1 april 1979)

Sekreterare:
Bergman, Erland C. A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december 1978)
Swedin, Bo W. B:son, fil. kand. (fno.m. den 1 oktober 1978)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, 1 tn ö.g. (uppg. 2), 111 51 Stockholm, tel. 10 62 45
(Bergman) och 11 25 79 (Swedin)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II A 9.

Under
tiden november 1978 - oktober 1979 har hållits tre samman-

s. 329 Kontrollera mot PDF

329 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet A: 18

träden
med utredningens referensgrupp av forskare och fyra med dess referensgrupp
av invandrare. Överläggningar har ägt rum med myndigheter och andra
som berörs av utredningens arbete. Utredningens arbete beräknas pägä under hela
är 1980.

18.
SFI-kommittén (A 1978:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 28 december 1978 med uppdrag att göra en
översyn av svenskundervisningen m.m. för invandrare:

Ordförande:
Bouvin, J. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Ledamöter:
Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt (fno.m. den 1 januari 1979) Johansson, Birgitta
K., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Karlsson,
Marianne E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Liljegren, Gunnel,
adjunkt led. av riksdagen (fr.o.m. den I Januari 1979)

Marcusson,
Eric R., Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Sakkunniga:
Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den I Januari 1979) Fjällström, Thord G.,
studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Hultqvist, Nils A. L., direktör
(fr.o.m. den 1 januari 1979) Hultqvist, H. Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1
januari 1979) Jonsson, A. Henry, sektionschef (fno.m. den 1 Januari 1979)
Kirudd, B. Jan G., konsulent (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Myrdal, Hans Göran,
direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Ringholm, Bosse I. K., departementsräd
(fno.m. den 1 Januari 1979) Schramm, Ingrid A. T, studieombudsman (fr.o.m. den
I januari t.o.m. den 30 september 1979)

Tirkkonen,
Tuomo J., generalsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1979) Wikrén, R. O. Gerhard,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Experter:
Albinsson, Folke, undervisningsråd (fr.o.m. den I januari 1979) Alm, Görel G.
M., förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 januari 1979) Ekman, Dag,
hovrättsfiskal (fno.m. den 1 september 1979) Koch, Michael, hovrättsfiskal
(fno.m. den 1 september 1979) von Mentzer, Louise, byrådirektör

s. 330 Kontrollera mot PDF

A:18 Skr 1979/80:103 330

Nordell,
Siv, rektor (fr.o.m. den I september 1979 t.o.m. den 30 juni

1980)

Redemo,
Arne A., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Söderström,
Nils, studierektor (fr.o.m. den 1 Juli 1979 t.o.m. den 30

juni
1980)

Topalov,
Anna-Kristina, fil.mag. (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31

december
1979)

Sekreterare:
Boye-Moller, Monica, fil. mag. (fno.m. den 15 mars 1979) Qvarfort, Anne-Marie, förste
byråsekrelerare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Lokal:
Malmtorgsgatan 5, Itn, ö.g. 11151 Stockholm, tel. 21 82 74

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommitléberättelse del II A 1.

Kommittén
har under tiden april 1979 - oktober 1979 hållit fem sammanträden samt
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med en särskild
referensgrupp från invandrarorganisationerna och ett sammanträde med
kommitténs projektgrupp i Södertälje.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19.
Utredare (A 1979:01) om information rörande arbetsmiljörisker

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1979:

Särskild
utredare: Palmlund, K. Ingår, tL överdirektör (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sakkunniga:
Granqvist, Hans G., sekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Hjälm, N. Ingemar,
överingenjör (fr.o.m. den I november 1979) Keisu-Lennerlöf, Lisa, ombudsman
(fr.o.m. den 1 november 1979) Lindström, Bertil F., ombudsman (fr.o.m. den 1
november 1979) Oscarsson, Bo S.I., kanslichef (fno.m. den 1 november 1979)
Schön, G. Åke, förste sekreterare (fno.m. den 1 november 1979) Swarén, Ulla M.,
kanslichef (fr.o.m. den I november 1979) Westerholm, J.M.,
utredningssekreterare (fno.m. den 1 november 1979)

Experter:
Bucht, Bengt O., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 november 1979)

s. 331 Kontrollera mot PDF

331 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet A; 21

Nilsson,
Carina, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979) Olivercrona,
Christina, byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1979)

Sekreterare:
Åhs, Ulla M., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979) Tivéus, Ylva,
informationssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1979)

Lokal:
Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorgel 2, tel. växel 763 10 00
(sekreleraren). Postadress: 103 33 Stockholm.

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A
4.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

20.
Särskild utredare (A 1979:02) för att kartlägga pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild
utredare: Stark, Hans O., Ld. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen
(fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare:
Nyberg, F. Jan-Erik, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Postadress:
ArbetsmarknadsdepartementeL 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för den särskilde utredaren, se 1980 ärs kommitté berättelse del II A
2.

Utredarens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

21.
Särskild utredare (A 1979:03) om lokalisering av institutet för
metodutveckling, forskning och personalutbildning till den yrkesinriktade
rehabiliteringen

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 augusti 1979:

Särskild
utredare: Svensson, L. G. Roland, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1979)

Postadress:
Arbetsmarknadsdepartementet, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

s. 332 Kontrollera mot PDF

A:21 Skr 1979/80:103 332

Direktiven
förden särskilde utredaren, se 1980 års kommittéberättelse del 11 A 5.

Den
särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1980.

22.
Utredningen (A 1979:04) om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och medelstora
företag m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Särskild
utredare m.fi. ej utsedda.

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A 6.

23.
Utredningen (A 1979:05) om översyn av administrationen och organisationen av
vapenfriverksamheten

Särskild
utredare: Skilje, Tord G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II A 7.

s. 333 Kontrollera mot PDF

333 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:l

Bostadsdepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 4,
7 och 11

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller fullgör inte egentliga
utredningsuppdrag: 1, 2, 3 och 4

1.
Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering

Tillkallade
enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda
och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med
bostadsbyggandets finansiering:

Ordförande:
Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Scherman,
Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976 Lo.m. den 30
november 1978)

Ledamöter:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör Elison, Magnus L., byråchef

Karlsson,
Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 11 februari 1976 Westerberg, Sten
B., statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1979) Westerberg, Bengt C.G.,
statssekreterare (fr.o.m. den 8 november 1979)

Wohlin,
Lars M., riksbankschef (fno.m. den 3 december 1976 Lo.m. den 7 november 1979)

Sekreterare:
Jussil, Sune K., departementsräd

Bitr.
sekreterare: Grundwall, K. Ricard, departementssekreterare Karayel, Eva,
kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1967 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft
överläggningar med kreditinstituten i olika frägor om kreditförsörjningen till
bostadsbyggandet.

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 334 Kontrollera mot PDF

Bo;2 Skr 1979/80:103 334

2.
Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering

Tillkallad
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndiganden den 9 oktober 1969 och den 26 oktober 1973
för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning departementschefen
bestämmer biträda vid den pågående utrednings- och försöksverksamheten
beträffande fysisk riksplanering:

Ordförande:
Holm, J. Lennart, generaldirektör

Sakkunniga:
Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor Biörnstad, Margareta, överantikvarie Björk,
Sven E. J., professor

Bräsch,
Erik O., byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975) Esping, F. Lars-Erik,
avdelningschef Falk, Erik G. R., byråchef (fno.m. den I september 1975)
Fladvad, J. Arne, direktör

Helmfrid,
Staffan, professor (fr.o.m. den 1 september 1975) Johansson, Östen B., byråchef
Kragh, Börje R. V., professor

Matsson,
Sven-Arne, överlantmätare (t.o.m. den 11 Januari 1979) Olsson, Rune 1., teknisk
direktör (fno.m. den 12 Januari 1979) Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den
8 december 1976) Ågren, Lars O. T, direktör

Sekretariat:
Bostadsdepartementets enhet för fysisk riksplanering, Rolf Lindell,
Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden i
anslutning till bostadsdepartementets arbete med rapporten (SOU 1979:54,55)
Hushållning med mark och vatten 2. Expertgruppen beräknas återuppta sina
överläggningar hösten 1980 då remissinstansernas utlåtande sammanställts.

3.
Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och bebyggelse

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk
planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

s. 335 Kontrollera mot PDF

335 Kommittéer; Bostadsdepartementet Bo;4

Ordförande;
Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare (fno.m. den 18 april 1979)
Olsson, Rune L, teknisk direktör (t.o.m. den 28 februari 1979)

Ledamöter:
Agius, Roland H., kommunalråd (t.o.m. den 17 april 1979) Antoni, Nils A. T,
professor BoaU, Carin M., professor (t.o.m. den 17 april 1979) Borelius, M.
Anna B., överingenjör (t.o.m. den 17 april 1979) Eriksson, E. Olof, professor
(Lo.m. den 17 april 1979) Heimbérger, H. Peter, teknisk direktör (t.o.m. den 17
april 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 18 april 1979)
Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 18 april 1979) Jussil, Sune
K., departementsräd (fr.o.m. den 18 april 1979) Karlsson, Bengt Olof,
departementsråd (t.o.m. den 17 april 1979) Landberg, Hans W., docent (fr.o.m.
den 18 april 1979) Lindgren, I. Lennart, departementsräd (fr.o.m. den 1
november 1977 t.o.m. den 17 april 1979)

Lundin,
S. Anders G. departementsräd (fno.m. den 18 april 1979) Svensson, Kjell R.,
departementsråd (fr.o.m. den 18 april 1979) Svensson, Nils-Eric, direktör

Thufvesson,
Bengt E., departementsräd (t.o.m. den 17 april 1979) Törnqvist, Gunnar E.,
professor (t.o.m. den 17 april 1979) Welin, E. Gösta, direktör (t.o.m. den 17
april 1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fno.m. den 18 april 1979) Årlin,
Ingrid S., föreståndare (fno.m. den 18 april 1979) Åström, C. G. Birger,
departementsråd (fr.o.m. den 18 april 1979)

Sekreterare:
Häggroth, R. Sören, departementssekreterare

Lokal:
Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för expertgruppen, se 1976 ärs kommittéberättelse B 13. Expertgruppen har under
tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden. Gruppens arbete
beräknas pågå under hela år 1980.

4.
Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 3 april 1975 för beredning av frågor
angående särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter
(se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

s. 336 Kontrollera mot PDF

Bo:4 Skr 1979/80:103 336

Ordförande:
Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 december 1976 l.o.m.
den 18 Juni 1979)

Ledamöier:
Billing, Knut, sekrelerare (fno.m. den 20 maj 1977 t.o.m. den 18 Juni 1979)

Dalen,
Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m.den 18Juni
1979)

Eliasson,
Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 Januari 1977 t.o.m. den
18 Juni 1979)

Gälmark,
Gunnel, kurator (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m. den ISjuni 1979)

Jinnergärd,
O. Eskil A., kommunalråd (t.o.m. den ISjuni 1979) Knutson, Göthe K. L.,
redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 maj 1977 t.o.m. den ISjuni 1979)

Magnusson,
K. E. Göran, kommunalråd (t.o.m. den ISjuni 1979) Persson, John-Olof, borgarråd
(t.o.m. den ISjuni 1979) Samuelsson, Ingvar A. V., kommunalråd, led. av riksdagen
(fno.m. den 18 Januari 1977 t.o.m. den ISjuni 1979)

Experter:
Boberg, Leif E., organisationschef (fno.m. den 20 februari 1976 t.o.m. den
ISjuni 1979)

Daun,
Åke, docent (fno.m. den I Juni 1977 t.o.m. den ISjuni 1979) Eckerdal, A.
Ingmar, skolinspektör (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Hallberg,
Bengt O. L., ombudsman (fno.m. den 22 maj 1975 Lo.m. den ISjuni 1979)

Hollmann,
Sture L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Jansson,
Sven L, direktör (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den ISjuni 1979)

Pettersson,
Bert-Ove G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 22 maj 1975 t.o.m. den
ISjuni 1979)

Bitr.
sekreterare: Örn, Peter, sekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1978 t.o.m. den 9 juni
1979)

Direktiven
för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse B 14.

Delegationen
har under tiden november - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Delegationen
har den ISjuni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:37) Aktivt boende.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 337 Kontrollera mot PDF

337 Kommittéer; Bostadsdepartementet Bo;6

5. Kartutredning
78 (Bo 1977:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 december 1977 för att utreda vissa
frägor angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor:

Särskild
utredare: Lindskog, J. Lennart, länsråd (fno.m. den 23 december 1977)

Experter:
Gustavsson, Claes-Göran, departementssekreterare (fno.m. den 23 Januari 1978)
Rodin, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 25 april 1978)

Sekreterare:
Sandler, Hans E., länslantmätare (fr.o.m. den 23 Januari 1978)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 1.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 6.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit 13 sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 15 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds Bo 1978:4) Liber - LantmäterieL

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

6. Fritidsboendekommittén
(Bo 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 februari 1978 med uppdrag att utreda
frågan om fritidsboendets framtida utveckling:

Ordförande:
Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Ledamöter:
Andersson, J. Arne L., inspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Ingvar-Svensson,
Inger, landstingsledamot, Ld. led. av riksdagen/c (fno.m. den I maj 1978)

Knutson,
Göthe K. L., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Nilsson,
E. Birger, bankofullmäktig, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 1 maj 1978)

22 Riksdagen 1979/80. 1 sami Nr 103

s. 338 Kontrollera mot PDF

Bo: 6 Skr 1979/80:103 338

Nilsson,
K. Lennart, byggnadssnickare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Norrby,
J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Sakkunniga:
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978 t.o.m. den 18
november 1979)

Hörngren,
Sten, sekreterare (fno.m. den I maj 1978) Karison, Rolf A., tL kansliråd
(fno.m. den 19 Januari 1979) Kronvall, R. G. Stellan, tL departementsräd
(fno.m. den 1 maj 1978) Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fno.m. den 1
maj 1978 t.o.m. den 18 november 1979)

Experter:
Bondesson, Rolf, turistchef (fno.m. den I november 1978 t.o.m. den 30 april
1979)

Ericsson,
Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1978) Fridell, Ingvar G., direktör
(fno.m. den I februari 1979) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 1 maj
1978) Karlsson, Rolf A., tL kansliråd (fno.m. den 1 maj 1978 Lo.m. den 18
januari 1979)

Käck,
Bengt-Olof, länslantmätare (fr.o.m. den 1 maj 1978) Mehr, Katrin G., tL
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Rosander,
Tom, arkitekt (fno.m. den 1 maj 1978) Sehlin, Halvar, verksL direktör (fr.o.m.
den 1 maj 1978) Svegrell, Tomas, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978) Wästlund,
1. Gunilla, byrådirektör (fr.o.m. den 19 november 1979)

Sekreterare:
Schelander, Pär, kanslichef (fno.m. den 1 juli 1978)

Bitn
sekreterare: Malmgren, Bo, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1978)
Nilsson, Lennart, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 december 1978) Thorin,
Leif, arkitekt (fno.m. den 1 december 1978)

Lokal:
Linnégatan 7 n.b., 114 47 Stockholm, tel. 67 53 36 (Schelander), 67 28 94 (Malmgren),
67 57 42 (Thorin) och 67 57 53 (Nilsson)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 2.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt genom
sekretariatet haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och
andra som berörs av kommitténs

s. 339 Kontrollera mot PDF

339 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:7

arbete.
Därutöver har sekretariatet hällit sammanträden med särskilda arbetsgrupper
rörande markresurser, permanentning av fritidshus samt prognosarbete.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

7.
Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 februari 1978:

Särskild
utredare: Ekström, E. Sören, departementsräd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m.
den ISjuni 1979)

Sakkunniga:
Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den
ISjuni 1979)

Sundborg,
Åke O. F., professor (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 Juni 1979)

Söderström,
Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Wetterhall,
Sven C. E., byråchef (fno.m. den 15 mars 1978 Lo.m. den ISjuni 1979)

Experter:
Angelin, Stig V., överingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 juni
1979)

Boström,
Hans, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 18 juni 1979)

Jönsson,
Per Ivan, vattenrättsräd (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Pettersson,
Åke L, fiskeriintendent (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Rasmusson,
K. Gunnar F., avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni
1979)

Sand,
Hans E. N., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1978 Lo.m.den ISjuni
1979)

Sprinchorn,
K. Göran, avdelningsdirektör (fno.m. den 15 mars 1978 Lo.m.den ISjuni 1979)

Strömberg,
Rolf E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den ISjuni 1979)

Sekreterare:
Anefall, Bengt G., arkitekt (fno.m. den 15 mars 1978 t.o.m. den 31 augusti
1979)

s. 340 Kontrollera mot PDF

Bo; 7 Skr 1979/80:103 340

Direktiven
för ulredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Bo 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit lolv sammanträden.

Utredningen
har den ISjuni 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:39) Vattenkraft och miljö 4.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig
bebyggelse

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978 för att bereda frågor om
energihushållning i befintlig bebyggelse:

Ordförande:
Nyquist, Per-Olof (Ola) G. B., statssekreterare (fr.o.m. den 13
november 1978)

Ledamöter:
Andersson, KJerstin G., folkskollärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I maj
1979)

Dahl,
R. Birgitta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1979) Dahlberg, Rolf I.,
yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fno.m. den I maj 1979)

Eliasson,
E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april
1979)

Lundin,
Ulf W., statssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1978 t.o.m. den 30 april
1979)

Nilsson,
Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sterzel,
Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april
1979)

Westerberg,
Bengt C. G., statssekreterare (fno.m. den 24 november 197S t.o.m. den 30 april
1979)

Westerberg,
Sten B., statssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Wohlin,
Lars M., riksbankschef (fno.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Sakkunniga:
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Johansson, Bengt
H., generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978) Pettersson, Eric B.,
generaldirektör (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

s. 341 Kontrollera mot PDF

341 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo:8

Rehnberg,
K. Bertil, generaldirektör (fno.m. den 14 april 1978 t.o.m.

den
30 april 1979)

Ågren,
Lars O. T, direktör (fr.o.m. den 14 april 1978)

Årlin,
Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30

april
1979)

Experter:
Alexandersson, Kerstin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m.
den 30 april 1979)

Carnhagen,
Göran E. T, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Dangärden,
Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 197S t.o.m. den 30
april 1979)

Hjelmqvist,
Ingvar K. R., departementsräd (fr.o.m. den 14 april 1978) Hjorth, Lars E. A.,
departementsräd (fr.o.m. den 14 april 1978) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 14 april 1978) Jussil, Sune K., departementsräd (fr.o.m. den 6
september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Karlsson,
Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1978 t.o.m. den 30
april 1979; fno.m. den 1 juli 1979) Krantz, Hans A., byrådirektör (fr.o.m. den
6 september 1978 t.o.m. den 30 april 1979)

Persson,
Gunnar, socionom (fno.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Reuterswärd,
Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30
april 1979)

Sjöström-Hedge,
Ingela, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1979) Stahre, N. Gunnar,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Tallroth,
N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 Lo.m. den 30 april
1979)

Thunberg,
Ulf Erik, avdelningsdirektör (fno.m. den 6 september 1978 t.o.m. den 30 april
1978)

Winther,
Otto W., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1978 Lo.m. den 30
april 1979)

Zetterquist,
Urban G., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1978 t.o.m. den 30
april 1979) Årlin, Ingrid S., föreståndare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

Sekreterare:
Lundin, S. Anders G., departementsråd (fr.o.m. den 10 juli 1978)

Bitr.
sekreterare: Lagerström, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1979)

s. 342 Kontrollera mot PDF

Bo:8 Skr 1979/80:103 342

Lokal:
Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1979 års kommittéberättelse del II Tilläggsdirektiv, se
1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 2.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden. Därutöver
har delegationen företagit en studieresa till bl.a. Tranemo, Boras och
Ulricehamns kommuner.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

9.
Underhållsfondsutredningen (Bo 1978:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för att se över
förutsättningarna för underhåll av hyres- och bostadsrättsfastigheter

Särskild
utredare: Könberg, Bo G., landstingsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

Sakkunniga:
Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Janvid, B.
Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Jonsson, Björn T,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Jussil, Sune K., departementsräd
(fr.o.m. den 1 oktober 1978)

Experter:
Fagander, Arne, vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Karlsson,
Bo-Arne, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979)

Karlsson,
Milton, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1978) Lindström, S. Olle, direktör
(fno.m. den 1 oktober 1978) Ohlson, Björn I., verksL direktör (fr.o.m. den 1
oktober 1978) Olsson, K. E. Esbjörn, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1978)
Stahl, Ivar, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1979) Svensson, S. I. R.
Erik, förbundsordförande (fno.m. den 1 oktober 1978)

Sekreterare:
Myhlback, Lennart J., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september
1978)

Bitn
sekreterare: Bergkvist, Karl, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1978)
Rönnmark, Christer, byrådirektör (fno.m. den 15 oktober 1978)

s. 343 Kontrollera mot PDF

343 Kommittéer; Bostadsdepartementet Bo: 10

Lokal:
Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. 21 58 63
(Myhlback), 21 58 88 (Bergkvist) och 21 58 04 (Rönnmark)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommiuéberättelse del II Bo 5.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 3.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

10.
1978 års bostadsrättskommitté (Bo 1978:06) (BRK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 november 1978 för att utreda frågan om
ökad användning av bostadsrätt inom bostadsbeståndet:

Ordförande:
Dalgren, Gunnar E. S., direktör (fr.o.m. den 28 december 1978)

Ledamöter:
Dahlberg, Rolf I., yrkesvalslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november
1979)

Danell,
C. Georg V., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 31 oktober 1979)

Yngvesson,
Nils H., kommunalråd (fno.m. den 1 mars 1979) Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Experter:
Forsström, Jan E. C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1979) Hulgaard, Bodil
C, hovrättsassessor (fno.m. den I mars 1979) Hultberg, Ralf E., verkst.
direktör (fr.o.m. den I mars 1979) Jirlow, Ulf, administrativ direktör (fr.o.m.
den 11 november 1978) Minnbergh, J. Håkan K., direktör (fr.o.m. den 1 mars
1979) Olsson, K. E. Esbjörn, direktör (fr.o.m. den I mars 1979) Ramnek, J.
Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Rudholm, Gösta H., verkst. direktör
(fr.o.m. den 1 mars 1979) Svensson, S. Erik, förbundsordförande (fr.o.m. den 1
mars 1979) Tornée, Per H. G., direktör (fno.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare:
Nyman, Bengt, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Bitr.
sekreterare: Julius, Håkan G., sekreterare (fno.m. den I april 1979)

s. 344 Kontrollera mot PDF

Bo: 10 Skr 1979/80:103 344

Lokal:
Tegeluddsvägen 90, 4 tn 115 28 Stockholm, tel. 60 87 78 (Nyman), 60 11 83
(Julius)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II Bo 6.

Kommittén
har under tiden mars - oktober 1979 hållit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbele. Därutöver har två sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågan om prisutveckling vid försäljning av
bostadsrättslägenheter.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

11.
Utredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiftning (PBL-utredningen)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 16 november 1978 för arbete med ny
byggnadslagstiftning

Särskild
utredare: Scherman, Karl-Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 17 november 1978
t.o.m. den 10 september 1979)

Experter:
Bargholtz, Helena, sekreterare (fr.o.m. den 22 Januari t.o.m. den 10 september
1979)

Sandberg,
Torsten, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 17 november 1978 t.o.m. den 10
september 1979)

Österberg,
Tommy B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 februari Lo.m. den 10 september
1979)

Utredningen
har den 10 september 1979 avgett betänkandena (SOU 1979:65) Ny plan- och
bygglag Del 1 samt (SOU 1979:66) Ny plan- och bygglag Del II.

Uppdraget
är därmed slutfört.

12.
Landskapsinformationsutredningen (Bo 1978:08)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 23 november 1978 med uppgift att bl.a.
utreda lanimäteriets uppgifter att tillhandahälla information om landskapet:

Särskild
utredare: Johansson, Sven, landshövding (fr.o.m. den 11 december 1978)

s. 345 Kontrollera mot PDF

345 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo: 13

Experter:
Lif, Göran, stadsingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1979) Mellander, Nils,
avdelningsdirektör (fno.m. den 1 februari t.o.m. den 14 oktober 1979)

Olsson,
Rune L, tekn. direktör (fno.m. den 11 december 1978) Pellbäck, Gösta,
stadsingenjör (fno.m. den I februari 1979) Söderström, Bengt H. T:son,
kansliråd (fno.m. den I februari 1979) Wijkmark, Bo, regionplanedirektör
(fno.m. den 1 februari 1979)

Sekreterare:
Hammar, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I februari 1979) Johansson, Lars,
departementssekreterare (fno.m. den 1 februari 1979)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommitléberättelse del II Bo 7.

Utredningen
har under tiden februari - oktober 1979 hållit 14 sammanträden. 1 anslutning
till sammanträdena har överläggningar hållits med vissa myndigheter och
organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

13.
Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 15 mars 1979 för att utreda bostadsbidragen
till barnfamiljer m.fl.:

Ordförande:
Nilsson, Lennart K. F., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Ledamöter:
Claeson, Tore M., hyresgästombudsman led. av riksdagen (fno.m. den 1 juni 1979)

Ekman,
Kerstin, ingenjör led. av riksdagen (fr.o.m. den I juni 1979) Jonsson, Arne,
pol. mag. (fr.o.m. den 1 juni 1979) Nilsson, Lennart K., byggnadssnickare led.
av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Troedsson,
Ingegerd, förutv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1979)

Sakkunniga:
Dahlberg, Helge, sekreterare (fno.m. den 1 juni 1979)

s. 346 Kontrollera mot PDF

Bo: 13 Skr 1979/80:103 346

Kindlund,
A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den I Juni 1979)

Orrell,
P. Krister, byråchef (fno.m. den 1 juni 1979)

Strand,
Lars B., departementssekreterare (fno.m. den 1 juni 1979)

Experter:
Linde, Per Gunnar A. G.,avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Juni 1979) Westman,
Gustaf-Adolf, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 juni 1979) Öjelind, B. Lennart,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni 1979)

Sekreterare:
Zetterquist, Urban, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Bitn
sekreterare: Hellstrand, Johan, förste sekreterare (fno.m. den 17 september
1979)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberäUelse del 11 Bo 1.

Kommittén
har under tiden augusti - oktober 1979 hållit tvä sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

14.
Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efter industrinediäggningar

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979:

Särskild
utredare: Ekström, Sven E. A., Ld. förvaltningschef (fno.m. den I september
1979)

Expert:
Gunnarson, Jan G., departementssekreterare (fr.o.m. den 17
september 1979)

Sekreterare:
Stenberg, Leif E., byrådirektör (fno.m. den 17 september 1979)

Bitn
sekreterare: Envall, E. Hakan, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Regeringsgatan 65, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00
(sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 4.

s. 347 Kontrollera mot PDF

347 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo: 15

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 hållit ett sammanträde.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

15.
Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utreda frågor om
individuell mätning och debitering av kostnader för uppvärmning och
tappvarmvattenberedning:

Särskild
utredare: Scherman, Karl-Gustaf, sjukhusdirektör (fr.o.m. den I september
1979)

Sakkunniga:
Blom, Folke B., ingenjör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Jonsson, Bengt H. F.,
tekn. lic. (fno.m. den 22 oktober 1979) Lundin, S. Anders G., departementsråd
(fr.o.m. den 22 oktober 1979) Nilsson, Stig R., ingenjör (fr.o.m. den 22
oktober 1979) Palm, Sven-Olof B., ombudsman (fr.o.m. den 22 oktober 1979)
Redegren, Nils B., byrådirektör (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Sundelin, Leif C,
kamrer (fno.m. den 22 oktober 1979) Wancke, N. Folke, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Experter:
Bohm, J. Peter G., professor (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Bohman, Mats A.,
forskningsassistent (fno.m. den 22 oktober 1979) Bornstein, Jozef, ingenjör
(fr.o.m. den 22 oktober 1979) Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den
22 oktober 1979) Lagerström, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 22
oktober 1979)

Lundgren,
Thomas F., arkitekt (fr.o.m. den 22 oktober 1979) Stadier, Claes-Göran
Knutsson, forskningssekreterare (fno.m. den 22 oktober 1979) Swegen, Joel A.,
byrådirektör (fr.o.m. den 22 oktober 1979)

Sekreterare:
Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fno.m. den 12 november 1979)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Bo 5.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Bo; 16 Skr 1979/80:103 348

16.
Stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda frägor om
förnyelse av bebyggelsemiljön:

Ordförande:

Hjerne,
K. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Ledamöter:
Andréasson, A. Owe I., verktygsmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10
september)

Bengtsson,
Bengt, ombudsman (fr.o.m. den 10 september 1979) Jonsson, Göte E. V.,
kommunalråd led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 september 1979)

Palmqvist,
Margareta, barnmorska, led. av riksdagen (fno.m. den 10 september 1979)

Sakkunniga:
Blomgren, Sture H., sakkunnig (fr.o.m. den 10 september 1979) Didon, Lars Uno,
rättschef (fr.o.m. den 10 september 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör
(fr.o.m. den 10 september 1979) Ivestedt, P. O. Ragnar, konsult (fr.o.m. den 26
oktober 1979) Johansson, Bengt H., generaldirektör (fr.o.m. den 10 september
1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fr.o.m. den 10 september 1979) Ågren,
Lars O. T, direktör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Experter:
Biörnstad, Margareta, överantikvarie (fno.m. den 10 september 1979) Dahlgren,
Göran E., byråchef (fno.m. den 29 oktober 1979) Johansson, Ralph I.,
avdelningsdirektör (fno.m. den 10 september 1979)

Lindencrona,
Thomas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lindvall,
Jöran, E. G., forskningssekreterare (fr.o.m. den 10 september 1979)

Åström,
Birger C. G., departementsräd (fr.o.m. den 10 september 1979)

Österberg,
Tommy B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 september 1979)

Sekreterare:
Söderström, Bengt, H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 10 september 1979)

Lokal:
Stadsförnyelsekommittéerna, Mäster Samuelsgatan 6,3 tr.. Box 7738, 103 95
Stockholm, tel. 20 74 82 (sekreteraren)

s. 349 Kontrollera mot PDF

349 Kommittéer: Bostadsdepartementet Bo: 18

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 7.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 hällit ett sammanträde.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

17.
Utredningen (Bo 1979:05) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda principerna
för det statliga stödet till allmänna samlingslokaler:

Ordförande:
Olsson, Elvy E., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1979)

Ledamot:
Forslund, Bo E., ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1979)

Postadress:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II Bo 8.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

18.
Nationalkommittén (Bo 1979:06) för de svenska förberedelserna inför
Europarådets stadsförnyelsekampanj

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 seplember 1979:

Ordförande:
Friggebo, Birgit I. G., statsråd (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Ledamöter:
Claesson, Anders E. W., chefredaktör (fno.m. den 26 oktober 1979) Gustavsson,
Hans I., led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Holm, J. Lennart,
generaldirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Johansson, Bengt H.,
generaldirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Lidgard, H. Bertil I., led. av
riksdagen (fno.m. den 26 oktober 1979) Olsson, Elvy E., led. av riksdagen
(fr.o.m. den 26 oktober 1979) Palmqvist, Margareta, barnmorska, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

s. 350 Kontrollera mot PDF

Bo: 18 Skr 1979/80:103 350

Pälsson,
E. Roland, riksantikvarie (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Svenson, S. Göte, landshövding
(fr.o.m. den 26 oktober 1979) Westerholm, Barbro, generaldirektör (fr.o.m. den
26 oktober 1979) Wickbom, Sten G., generaldirektör (fno.m. den 26 oktober 1979)
Ågren, Lars O. T, direktör (fno.m. den 26 oktober 1979)

Experter:
Dahlgren, Göran E., byråchef (fr.o.m. den 26 oklober 1979) Edsjö, Elisabeth M.,
byrådirektör (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Kalles, Lars-Erik,
departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976) Myhlback, J. Lennart,
departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976)

Nilsson-Nobis,
E. Paula A., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Noord,
Laila M., sekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979) Thunwall, M., Christina,
sekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1979)

Sekreterare:
Söderström, Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitr.
sekreterare: Viklund, B. M. Elisabet, departementssekreterare (fr.o.m. den
1 oktober 1979)

Lokal:
Stadsförnyelsekommittéerna, Mäster Samuelsgatan 6,3 tn. Box 7738, 103 95
Stockholm, tel. 20 74 82 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

s. 351 Kontrollera mot PDF

351 Kommittéer: Industridepartementet 1:1

Industridepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 1,
12, 14, 17, 18, 19, 28, 29, 32 och 33

Följande
kommittéer inom avsnittet har inte fullgjort eller fullgör inte egentliga
utredningsuppdrag: 1, 2, 4, 5, 6, 8, 10 och 11

1.
Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet (ERU)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 30 Juni 1965 och den 18 januari 1974
samt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 och den 20 oktober 1978 för att i
anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid
uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser
uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels biträda
forskningsberedningen med att samla informationer om och föreslå koordinering
av forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i lokaliseringsfrägor:

Ordförande:
Ohlsson, P. T. Ingvar, Ld. generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1979)

Ledamöter:
Aldskogius, Göran, departementsräd (fr.o.m. den 1 februari 1978 t.o.m. den 30
juni 1979)

Back,
Pär-Erik, professor (fno.m. den 5 juli 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Canarp,
Curt S. T, byråchef (t.o.m. den 30 juni 1979) Holm, J. Lennart, generaldirektör
(Lo.m. den 30 juni 1979) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26
april 1977 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Lennartsson,
Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 maj 1977 t.o.m. den 30 juni
1979)

Ljung,
Lars U., utredningssekreterare (t.o.m. den 30 Juni 1979) Rehn, L. Gösta,
professor (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 28 februari 1979)

Törnqvist,
Gunnar E., professor (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

s. 352 Kontrollera mot PDF

1:1 Skr 1979/80:103 352

Experter:
Andersson, Åke E., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Asplund, Ture E. G.,
disponent (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Bentzel,
Ragnar H., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bylund,
B. Erik M., professor (t.o.m. den 30 juni 1979) Bäck, Lars E. I., tL planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni
1979)

Edström,
N. Anders T, tL professor (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Elsässer,
Björn A., universitetslektor (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Godlund,
Sven A. I., professor (t.o.m. den 30 Juni 1979) Hedberg, K. Anders,
planeringsdirektör (fno.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Helmfrid,
Staffan, professor (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Isaksson,
Nils-Ivar, bitr. professor (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni
1979)

Johansson,
B. Östen, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Landin,
Palle J., byråchef (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Larsson,
B. Gunnar, samhällsplanerare (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m. den 30 juni 1979)

von
Malmborg, C. Göran A. F., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 juni
1979)

Olsson,
Rune I., teknisk direktör (t.o.m. den 28 februari 1979) Oscarsson, Gösta H.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1975 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Petrini,
Frank S. D., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Puu,
Tönu, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 Juni 1979) Ramström,
Dick O., verkst. direktör (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m.den 30 juni 1979)

Rubenowitz,
Sigvard, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979

Rubin,
Nils A., direktör (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30 juni 1979)

Rundblad,
Bengt G., docent (t.o.m. den 30 juni 1979) Rydberg, Lars O., länsräd (fr.o.m.
den 16 maj 1978 Lo.m. den 30 juni 1979) TörnqvisL Gunnar E., professor (Lo.m.
den 30 juni 1979)

s. 353 Kontrollera mot PDF

353 Kommittéer: Industridepartementet 1:1

Wirén,
Erik T, bitn professor (fno.m. den 3 mars 1975 t.o.m. den 30

juni
1979)

Wohlin,
Lars M., riksbankschef (fr.o.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30

Juni
1979)

Åkerman,
Sune M. R., docent (fno.m. den 11 maj 1976 t.o.m. den 30

Juni
1979)

Öberg,
N. Sture, fil. dr (fno.m. den 4 mars 1975 t.o.m. den 30 Juni 1979)

Öström,
Kjell V., planeringsdirektör (fno.m. den 11 maj 1976 Lo.m.

den
30 juni 1979)

Sekrelerare:
Guteland, Gösta A., fil. lic. (t.o.m. den 30 Juni 1979)

Bitr.
sekreterare: Felländer, Ingela K., fil. kand. (Lo.m. den 30 juni 1979) Grahm,
Leif, fil. kand. (fr.o.m. den I oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1979)

Lidström,
P. Ivar, pol. mag. (fno.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Ohlsson,
Lennart Å., docent (fr.o.m. den I november 1974 t.o.m. den 30 juni 1979)

Persson,
Annie V., pol. mag. (fno.m. den I juli 1974 Lo.m. den 30 Juni 1979)

Bitr.
.sekreterare vad avser projektet Stålverk 80: Erixon, Bo, fil. kand. (fr.o.m.
den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bitr.
sekreterare vad avser projektet offentliga sektorns omfattning och utveckling:
Heriitz, Ulla, fil. kand. (fno.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30 juni 1979)

Bitr.
sekreterare vad avser projektet regionernas specialisering och
internationella beroende:

Lindberg,
Bertil, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977 Lo.m. den 30 Juni

1979)

Direktiv
för expertgruppen, se 1979 ärs kommittéberättelse del III 10.

Expertgruppen
har under tiden november 1978 - Juni 1979 hällit ätta sammanträden.

Expertgruppen
har den 20 december 1978 avgett delbetänkandet (Ds I 1978:40) Förslag till ERU:s
framtida organisation och den 24 januari 1979 delbetänkandet (Ds 1 1979:3)
Regionalpolilisk forskning på 1980-talet - ett förslag till forskningsprogram
för ERU:s fortsatta verksamhet. Regeringen beslöt den 28 juni 1979 att
expertgruppens verksamhet skulle

23 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 354 Kontrollera mot PDF

1:1 Skr 1979/80:103 354

upphöra
med utgången av juni 1979. Samtidigt beslöts att inrätta en expertgrupp (I
1979:E) för forskning om regional utveckling som ersätter expertgruppen (In
1967:24) i dess dittillsvarande form.

2.
Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970:34) (SIBCO)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 29 Juni 1970 och

regeringens bemyndigande den 28 Juni 1974 med huvudsaklig uppgift att

främja internationellt ekonomiskt, industriellt och

tekniskt-vetenskapligt
samarbete inom områdena för byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri,
främst då det gäller bostadsbyggande:

Ordförande:

Cederwall,
Gustav F. E., landshövding Ledamöter:

Antoni,
Nils A. T, professor

Bergvall,
K. Lennart, arkitekt

Bernhard,
Harry B., överingenjör

Brink,
Stig H. E., expeditionschef (fr.o.m. den I maj 1976)

Ek,
C. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Eriksson,
Olof E., professor (t.o.m. den 31 december 1978)

Essunger,
N. Gunnar P., överingenjör

Johnson,
Arne I., professor

Karién,
F. Ingvar G. D., direktör

Liljefors,
B. Anders, byggnadsräd

Lindström,
S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1 april 1974)

Lund,
Cari-Eddie, arkitekt (fr.o.m. den 30 oktober 1979)

Myrlöv,
Åke E., direktör

Näverfelt,
Arne S., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Olsson,
K. E. Esbjörn, direktör

Oriando,
A. N. Henning, arkitekt (t.o.m. den 29 oktober 1979)

Persson,
Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 december 1976)

Roos,
P. Åke, bitr. föreståndare (fr.o.m. den 1 januari 1979)

Sekreterare:
Bouveng, Richard E. F., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 februari 1975)

Lokal:
Statens industriverk. Gamla riksdagshuseL Box 16315, 103 26 Stockholm, tel.
växel 14 10 00 (sekreteraren)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Inom
ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta staterna. Japan,
Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter

s. 355 Kontrollera mot PDF

355 Kommittéer: Industridepartementet 1:3

för
kommittén deltagit i överläggningar i Sverige och utomlands med företrädare för
vederbörande lands bostads- och byggnadsmyndigheter m.fl. organ.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

3.
Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) (MPU)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1974 för att utreda den
långsiktiga hushållningen med mineralresurser (se Post-och Inrikes tidn. den 26
april 1974) samt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 och den 9 mars 1978:

Ordförande:
Frithiofson, Karl A., landshövding (fr.o.m. den 17 april 1974)

Ledamöter:
Ekevärn, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1974) Glimnér, J. Erik,
hemmansägare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Johansson,
Sven, verkst. direktör (fno.m. den 10 mars 1977) Lorentzon, B. Gustav L.,
ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Neyman,
Thorsten L., bergsingenjör (fr.o.m. den 17 april 1974) Nilsson, Tore U.,
predikant, led. av riksdagen (fno.m. den 17 april 1974)

Nygren,
Arne J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Näslund, John,
f.d. förbundsordförande (fr.o.m. den 10 mars 1977) Palm, Äke, direktör (fno.m.
den 10 mars 1977 t.o.m. den 7 oktober 1979)

Ribrant,
Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 17 april 1974) Strömberg, Karl-Erik
J., skoldirektör, Ld. led. av riksdagen (fno.m. den 17 april 1974)

Sundström,
M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Experter:
Almgren, E. E. Gunnar, professor (fno.m. den 1 december 1974) Anell, Kerstin,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

Arvidsson,
Sven, byrådirektör (fno.m. den 1 september 1974) Back, Östen, bergsingenjör
(fr.o.m. den 1 maj 1978) Backman, John Erik, departementssekreterare (fr.o.m.
den 16 februari 1979) Bergdahl, Tommy K., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

s. 356 Kontrollera mot PDF

1:3 Skr 1979/80:103 356

Björling,
K. Gotthard E., professor (fr.o.m. den 1 april 1975)

Blomkvist,
N. Magnus, direkiör (fr.o.m. den I oktober 1974)

Bolding,
Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978)

Boman,
Jan E., direktör (fr.o.m. den 15 Juni 1974)

Börresen,
Tom B., direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Fagerberg,
Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Fernheden,
Göthe A. S., direktör (fr.o.m. den I oktober 1974)

Forssberg,
K. S. Eric, professor (fr.o.m. den I december 1974)

Hall,
Bo A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1975)

Hallgren,
Ulf, förste statsgeolog (fr.o.m. den 1 november 1977)

Hollander,
Ernst E., civilekonom (fno.m. den 15 oktober 1976)

HiJbner,
Helmuth, chefsgeolog (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Kautsky,
Gunnar F. H., fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Lidström,
Lars J., tekn. dr (fr.o.m. den 1 december 1975)

Ljung,
Sigvard, fil. dr (fr.o.m. den 1 november 1977)

Norén,
Nils-Erik, fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Nyström,
Lennart, sekreterare (fr.o.m. den I maj 1978)

Parak,
Tibor, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Parasnis,
Dattratray S., professor (fr.o.m. den 1 december 1974)

Petersson,
Stig A., direktör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Roigart,
Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den I november

1977)

Rydh,
Olof G. G., utredningssekreterare (fno.m. den 18 april 1978)

Shaikh,
Naz Ahmed, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Skantze,
Hugo, direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Vinell,
Lars G., docent (fno.m. den 23 oktober 1974)

Wallman,
Folke V., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974 Lo.m.

den
31 augusti 1979)

Werner,
Sture, professor (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Wikander,
Alf B., bergsingenjör (fno.m. den 16 februari 1979)

Wredenfors,
H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Zweifel,
Hans, chefsgeolog (fno.m. den 19 Januari 1979)

Sekreterare:
Östensson, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 december 1977)

Bitr.
sekreterare: Engvall, Bertil, civilekonom (fno.m. den 20 september 1978 t.o.m.
den 18 februari 1979)

Jergelin,
Lars H., bergsingenjör (fno.m. den I april 1978 Lo.m. den 31 mars 1979)

Nordqvist,
Ivar, fil. kand. (fr.o.m. den 5 februari 1979) Rubin, Karin, fil. kand. (fno.m.
den I april 1979)

s. 357 Kontrollera mot PDF

357 Kommittéer: Industridepartementet 1:4

Thuresson,
M. Carin, personalintendent (fr.o.m. den I februari 1978) Wähiin, N. Anders,
byråsekrelerare (fno.m. den 1 oktober 1978)

Lokal:
Industridepartementet, Gamla Riksdagshuset, Box 16315 103 26 Stockholm, tel.
växel 14 10 00

Direktiven
för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse I 25. Tilläggsdirektiv, se 1979
ärs kommittéberättelse del II
I 9.

Utredningen
har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit tolv sammanträden. Dessutom
har 41 sammanträden hållits med utredningens expertgrupper.

Utredningen
har den 3 september 1979 avgett rapporten (Ds I 1979:7) Miljöpåverkan och
återställning vid mineralutvinning och den 4 oktober 1979 delbetänkandet (SOU
1979:40) Malmer och metall.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete i början av är 1980.

4.
Energisparkommittén (I 1974:05) (ESK)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 och regeringens
bemyndigande den 20 oktober 1978 för att samordna och stödja myndigheternas
informationsinsatser och vid behov planera och genomföra egna
informationsätgärder i energibesparande syfte (se Post-och Inrikes tidn. den 12
november 1974 och den 8 juli 1975):

Ordförande:
Petri, Bengt, Ld. landshövding (fr.o.m. den 1 april 1979) Örtendahl, Per
Anders, universitetslektor (fr.o.m. den 15 september 1978 t.o.m. den 31 mars
1979)

Vice
ordförande: Norell, Ove A., Ld. generaldirektör (fno.m. den 1 april 1978)

Ledamöter:
Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fno.m. den 1 november 1974)

Eliasson,
Björn E. A., bonde, Ld. ers. för led. av riksdagen (fno.m. den 15 september
1978)

Engerstam,
Claes M., utredningssekreterare (fr.o.m. den I november 1974)

Francke,
Per E. S., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Helmerson, Bo I. H., direktör
(fr.o.m. den 1 november 1974) Holmqvist, Leif G., ombudsman (fr.o.m. den 1 Juli
1976) Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november
1974)

s. 358 Kontrollera mot PDF

1:4 Skr 1979/80:103 358

Nilsson,
Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

november
1974)

Norrby,
J. Sören, byrådirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

november
1974)

Skantz,
Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I

november
1974)

Westerberg,
Per, civilekonom (fr.o.m. den 15 september 1978)

Westholm,
Carl-Johan, fil. dr (fno.m. den I januari 1977)

Wångby,
Erik, ombudsman (fno.m. den 29 oktober 1975)

Experter:
Ahlgren, Torsten V., stenhuggare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Albinsson,
Harry, docent (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31 oktober 1979)

BJarnemo,
Åke, byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 september 1977) Björck, Berndt H.,
kanslichef (fr.o.m. den 1 november 1974) Blom, Hugo, sekreterare (fr.o.m. den
14Juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Blomberg,
Karl-Erik G., byrådirektör (fno.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Carlsson,
Bengt E., byggnadsingenjör (fno.m. den 21 oktober 1977) Dangärden, Birgitta,
departementssekreterare (fno.m. den 1 maj 1978) Finney, F. Peter A.,
byrådirektör (fno.m. den 11 maj 1977) Frantzell, A. Magnus, direktör (fr.o.m.
den 1 september 1977) Frigren, Suzanne M., byråchef (fno.m. den 1 september
1975) Hagson, Carl A., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hemborg, Bo E. Y.,
kansliråd (fr.o.m. den I februari 1976) Henriksson, Sven Äke, elmontör (fno.m.
den 21 oktober 1977) Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fno.m. den 8
oktober 1976) Holm, A. Ernst Olaf, direktör (fno.m. den 15 september 1978)
Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974) Holmström,
Nina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Håkansson,
Stig J., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1977) Hallbom, Sven-Gösta,
direktör (fr.o.m. den 11 maj 1977) Johansson, Evert K., förrädsman (fno.m. den
21 oktober 1977) Kempe, Bengt H., avdelningsdirektör (fno.m. den 2 juni 1977
Lo.m. den 31 oktober 1979)

Lagrell,
Lars-Åke, idrottschef (fno.m. den 14 juni 1977 t.o.m. den 31 oktober 1979)

Leijon,
Lars, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Lindblad, A. Göran, tekn. lic.
(fno.m. den 15 januari 1978 t.o.m. den 31 oktober 1979) Lundin, Anders,
departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1978)

s. 359 Kontrollera mot PDF

359 Kommittéer: Industridepartementet 1:4

Magnusson,
Egon S. I., ingenjör (fno.m. den 2 juni 1977 t.o.m. den 31

oktober
1979)

Magnusson,
Torsten E., postiljon (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Nellevad,
Per, fil. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Norell,
Torsten B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 oktober 1977)

Norstedt,
Inger, bitr. laboratoriechef (fr.o.m. den 15 Januari 1978

Lo.m.
den 31 oktober 1979)

Olsson,
K. Åke, överingenjör (fno.m. den I september 1977)

Persson,
Alve S., ingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Persson,
Gunnar, socionom (fno.m. den 2 Juni 1977 t.o.m. den 31

oktober
1979)

Persson,
Nils Elis, verkmästare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Pettersson,
Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den I november 1974)

Pettersson,
K. Henry, ingenjör (fr.o.m. den 15 Januari 1978 t.o.m. den

31
oktober 1979)

Randers,
Jan E., civilingenjör (fr.o.m. den I september 1977)

Rengholt,
Ulf, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rosberg,
Klas R., civilingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sandström,
Björn, byrådirektör (fr.o.m. den I september 1977)

Seger,
E. Walter, direktör (fr.o.m. den I juli 1977)

Sterne,
Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Strömbäck,
Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 14 Juni 1977 t.o.m. den 31

oktober
1979)

Stälebrant,
Rolf, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Svenson,
Gösta E., ingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Svensson,
Sven-Erik, assistent (fno.m. den 21 oktober 1977)

Swärd,
Åke E., elverksföreståndare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Wahlgren,
Nils-Einar, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Waldenby,
Torbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den 15 september 1978)

Wiberg,
Ragne, kanslichef (fr.o.m. den I mars 1976)

Åkesson,
Karl-Gunnar, lantbruksbiträde (fno.m. den 21 oktober 1977)

Örnfelt,
Bengt W., sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Huvudsekreterare:
Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Bitr.
sekreterare: Byman, Disa K. G., redaktör (fno.m. den 1 november 1974) Carisson,
Stefan, fil. kand. (fr.o.m. den 1 november 1978) Eriksson, Arne, ingenjör
(fr.o.m. den 1 februari 1979) Furubo, Jan-Eric, fil. stud. (fno.m. den 17
januari 1977) Holmqvist, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 20 november 1978)
Leijon, Jan E., ingenjör (fr.o.m. den 1 april 1976)

s. 360 Kontrollera mot PDF

1:4 Skr 1979/80:103 360

Linder,
Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977) Petersson, B. I. Lennart,
kamrer (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal:
Kungsgatan 56, 2 tr, 111 22 Stockholm, tel. 24 07 20

Direktiven
för kommittén, se 1975 ärs kommittéberättelse 128. Tilläggsdirektiv, se 1976
ärs kommittéberättelse I 18.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Dessutom har kommittén haft projekt- och referensgrupper med
representanter för myndigheter och organisationer i samband med
utredningsprojekt och utarbetande av informationsmaterial.

Informationen
har spridits på många sätt. Gentemot stora målgrupper har det i stor
utsträckning skett genom annonsering, broschyrer, filmer och utställningar. För
mindre målgrupper, exempelvis ägare av flerfamiljshus, har anordnats
konferenser och utställningar. Möjligheter finns att rekvirera material frän
kommittén.

Kommittén
har - i anslutning till uppdraget att undersöka möjligheterna till
restriktioner och förbud för visst slag av energianvändning -avgett följande
rapporter:

Energianvändning
inom sport- och friluftsanläggningar (ESK 1978:01),

Energianvändning
inom förpackningssektorn (ESK 1979:01),

Temperaturnormer
för andra byggnader än bostäder (ESK 1979:02).

Vidare
har kommittén bedrivit en viss försöksverksamhet med intensifierad
informationsverksamhet i samarbete med kommunerna i Blekinge län. Verksamheten
har bedrivits t.o.m. Juni 1979.

Under
perioden har kommittén medverkat i ett antal försöksprojekt kring samäkning.
Projekten har genomförts i samarbete med Linköpings och Stockholms kommuner och
Chalmers tekniska högskola.

I
samråd med konsumentverket har kommittén genomfört tester av energisparande
produkter vid statens provningsanstalt.

Regeringen
har den 1 mars och den 7 Juni 1979 uppdragit åt kommittén att - med anledning
av det ansträngda försörjningsläget -bedriva intensifierad information om
energihushållning. Förutom informationsinsatser har kommittén slutit s.k.
energispar-överenskommelser med 27 organisationer. Rapport har den 1 september
1979 avlämnats till regeringen för insatserna under mars - maj 1979.

I
samband med beslut av styrelsen för International Energy Agency (lEA) om
oktober som internationell energisparmånad, har kommittén fungerat som
samordnande myndighet i Sverige.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 361 Kontrollera mot PDF

361 Kommittéer: Industridepartementet 1:6

5.
Företagsdemokratirådet (I 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa
företagsdemokratifrägorna inom de statliga aktiebolagen (se Post-och Inrikes
tidn. den 12 april 1975):

Ordförande:
Huss, Erik J., statsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1978 t.o.m. den 11 oktober
1979)

Åsling,
Nils G., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 oktober 1979)

Ledamöter:
Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen Seregard, B. Ingvar V.,
ordförande i PTK Thurhagen, E. Ruben, direktör (fno.m. den 31 maj 1977)

Experter:
Andersson, Alf Å. H., fil. kand. Bertenstam, Rita S., sekreterare (fr.o.m. den
15 oktober 1979)

Sekreterare:
Brodén, E. Bertil, departementssekreterare

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven
för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Rådet
har under tiden november 1978 - oktober 1979 haft överläggningar med
myndigheter, organisationer och andra som berörs av rådets arbete.

Rådets
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

6.
Delegationen (I 1975:02) för energiforskning (DFE)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 och den 20 oktober 1978 för
övergripande analys av FoU-insatser pä energiområdet och för uppföljning av dem
(se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande:
Hörmander, H. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter:
Granstedt, Pär E., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1977)

s. 362 Kontrollera mot PDF

1:6 Skr 1979/80:103 362

Kristoferson,
Lars A., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Pettersson,
N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen

Redbrandt,
Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Unckel,
Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars

1977)

Wäåg,
Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fno.m. den 23

april
1976)

Verkställande
ledamot: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör

Sakkunniga:
Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundqvist, Dick O. R.,
fil. lic. (fno.m. den 1 maj 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 maj
1977)

Experter:
Appelgren, L. Göran S., kanslidirektör (fno.m. den 15 augusti 1975) Bolin, Bert
R. J., professor (fno.m. den I oktober 1975 Lo.m. den 31 december 1978)

Boye,
Yngve, byråchef (fno.m. den 15 augusti 1978) Cariing, Alf G., docent (fno.m.
den 1 juli 1975) Edin, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)
Elfwing, H. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1977 Lo.m. den
19 oktober 1979)

Elmquist,
Eva C. E., fil. kand. (fno.m. den 1 mars 1977) Eriksson, Karl-Erik E.,
professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Faugert, Sven J. E., avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 oktober 1975) Frigren, Suzanne M., byråchef (fno.m. den 15
augusti 1975 t.o.m. den 31 december 1977; fno.m. den 12 juni
1978) Hagman, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1980) Hambraeus,
Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Höjeberg, Mats O.,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977 t.o.m. den 31 augusti 1979)

Johanson,
Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Johansson,
Thomas H. B., tekn. dr (fr.o.m. den 1 september 1978) Kariqvist, Anders, tekn.
lic. (fr.o.m. den 23 april 1976) Leman, E. Gunnar V., civilingenjör (fno.m. den
22 mars 1976) Luthman, Gösta F., direktör (fno.m. den 15 augusti 1975) Neuman,
N. Håkan, departementssekreterare (fno.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 31
augusti 1979)

Persson,
Göran A., avdelningschef (fno.m. den 15 augusti 1975) Rasmuson, Anders S. H.,
professor (fr.o.m. den I oktober 1975) Rey, Lars H., verkst. ledamot (fno.m.
den 15 augusti 1975)

s. 363 Kontrollera mot PDF

363 Kommittéer: Industridepartementet 1:6

Schutt,
Torgny S. R., laborator (fr.o.m. den I december 1975)

Steen,
F. Peter, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1978)

Strangert,
Per-Olof, överingenjör (fno.m. den 15 januari 1979)

Troedsson,
Tryggve, professor (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Ulvönäs,
E. R. Staffan, överingenjör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Wickman,
Frans E., professor (fno.m. den 1 april 1977)

Årlin,
Ingrid S., föreståndare (fno.m. den 1 mars 1978)

Öhman,
Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare:
Josefsson, J. Thomas, civilingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Bitr.
sekreterare: Ellwerth, Lena B., civilekonom (fr.o.m. den I januari 1977 t.o.m.
den 25 november 1979)

Hellström,
L. Göran, byråsekreterare (fr.o.m. den I mars 1979) Hiigard, P. Åke,
bibliotekarie (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal:
Sveavägen 9-11, 111 57 Stockholm, tel. växel 763 1000

Direktiven
för delegationen, se 1976 ärs kommittéberätlelse 121. Tilläggsdirektiv, se 1977
års kommittéberättelse del II
I 2, 1978 ärs kommittéberättelse del II I
1, 1979 års kommittéberättelse del II I 12 samt 1980 års
kommittéberättelse del II I 13.

Delegationen
för energiforskning (DFE) har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit
14 sammanträden.

DFE
har vidare haft samråd med de programansvariga organen i frågor rörande
Huvudprogrammet Energiforskning. DFE har för de programansvariga organen
utfärdat dels anvisningar för ekonomisk redovisning och projektredovisning inom
det statliga energiforskningsprogrammet, dels samrådsriktlinjer rörande energiforskningsfrågor
inom anslaget Energiforskning. Företrädare för DFE medverkar fortlöpande i
samarbetet inom International Energy Agency (lEA).

Regeringen
gav den 16 februari 1978 DFE i uppdrag att sammanställa och utvärdera de
hittillsvarande insatserna inom Huvudprogram Energiforskning. Detta uppdrag
slutfördes i juni 1979 och har redovisats i följande rapporter:

Energiforskningsprogrammet
1975/78 - verksamhetsrapport (Ds I 1979:02, DFE-rapport nr 14); överlämnad i
preliminär version den 28 november 1978 och i tryckt slutlig version den 22
januari 1979,

Energiforskningsprogrammet
1975/78 värderingsrapport (Ds I 1979:4, DFE-rapport nr 16) med bilagor
(DFE-rapport nr 17-19); överlämnad den 15 mars 1979,

Energiforskningsprogrammet
1975/78 - resultatrapport (DFE-

s. 364 Kontrollera mot PDF

1:6 Skr 1979/80:103 364

rapport
nr 15); överlämnad den 6 juni 1979.

Inom
ramen för DFE;s samordnande och informerande uppgift har DFE publicerat
projektkatalogen Directory of Government supported Energy R&D Projects
1975/76-1977/78 (DFE-rapport nr 20). Vidare har större delen av
informationsskriften DFE-rapport nr 10 översatts till engelska och publicerats
som Energy research and developmeni in Sweden 1978/81 - review of Government
engagements (DFE-rapport nr 13).

Regeringen
har den 23 maj 1979 uppdragit ät DFE att sammanställa och redovisa bedömningar
av förutsättningarna för att utnyttja fömybara energikällor. Detta uppdrag har
redovisats i rapporten Fömybara energikällor, en sammanställning av aktuella
bedömningar (DFE-rapport nr 21) med bilagor (DFE-rapport nr 22); överlämnad den
22 oktober 1979.

Genom
tilläggsdirektiv (Dir 1979:61) den 7 Juni 1979 har DFE fått i uppdrag att
utarbeta förslag till omfattning och inriktning av insatserna inom Huvudprogram
Energiforskning efter den 30 juni 1981. Förslaget skall föreligga senast den 15
augusti 1980.

DFE:s
verksamhet som programansvarigl organ för energiforskningens program Allmänna
energisystemstudier har redovisats i anslagsframställningen för detta program.

DFE:s
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

7.
Läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09) (LIND)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för samordning av svensk
läkemedelsindustri (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1975):

Ordförande:
Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 31 januari 1977)

Ledamöter:
Andrén, Bengt, verksL direktör (fr.o.m. den 13 augusti 1979) Eklund, Lennart S.
G., ombudsman (fr.o.m. den 24 november 1975) Gustavsson, S. A. Göran,
departementssekreterare (fr.o.m. den I juni 1978)

Ifvarsson,
Carl-Anders, statssekreterare (fno.m. den I december 1978) Larsson, Gerhard,
verkst. direktör (fr.o.m. den 25 januari 1977 t.o.m. den 31 oktober 1978)

Lennholm,
B. Gunnar O., förbundsdirektör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Persson,
Carl J. G., landshövding (fno.m. den 24 november 1975 t.o.m.. den 12 augusti
1979)

s. 365 Kontrollera mot PDF

365 Kommittéer; Industridepartementet 1:8

Ryné,
S. Olle, verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Schyberg,
Per-Eric J., verkst. direktör (fr.o.m. den I februari 1978)

Ström,
Sven, docent (fr.o.m. den 1 februari 1978)

Vegis,
Peter, fil. mag. (fr.o.m. den 24 november 1975)

Virding,
Gösta A., verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ward,
Kurt K. B., landstingsråd (fno.m. den 24 november 1975)

Werin,
Gun, ingenjör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Werkö,
Lars, professor (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Ålander,
Nils-Erik (fno.m. den 24 november 1975)

Experter:
Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1978) Agenäs,
Ingegärd E., medicinalråd (fr.o.m. den I oktober 1978 t.o.m. den 30 juni 1979)

Esping,
Hans, revisionsdirektör (fr.o.m. den I december 1978) Löfgren, Torsten Hj.,
departementssekreterare (fr.o.m. den I februari 1979) Wennström, K. Gunnar,
avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1978)

Sekreterare:
Grohman, Hans Å., revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 Juni 1978)

Bitn
sekreterare: Hörnell, Erik F., universitetslektor (fr.o.m. den I oktober 1978)
Sténson, Britt-Marie, jun kand. (fno.m. den 1 november 1976)

Lokal:
Munkbron 11, 111 28 Stockholm, tel. 11 67 24 (Grohman), 11 67 03 (Hörnell), 11
66 54 (Sténson) eller 11 67 23.

Direktiven
för delegationen, se 1976 ärs kommittéberättelse I 28. Tilläggsdirektiv, se
1979 ärs kommittéberättelse del II I 6.

Delegationen
har under tiden november 1978-oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Delegationens
sekreterare har under året företagit tvä studieresor till Storbritannien och
Österrike för intervjuer med företrädare för utländska läkemedelsföretag.

Delegationens
arbete beräknas vara slutfört i början av är 1980.

8.
Norrbottendelegationen (I 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 och den 20 oktober 1978 för
att lämna förslag till och initiera åtgärder för att öka sysselsättningen i
Norrbottens län (se Post- och Inrikes tidn. den 13 december 1976):

s. 366 Kontrollera mot PDF

1:8 Skr 1979/80:103 366

Ordförande:
Lassinantti, Ragnar L, landshövding

Ledamöter:
Andersson, Gösta, ombudsman Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen
Hammarstedt, H. Bertil, direktör (fr.o.m. den 31 december 1978) Pettersson,
Göte J., adjunkt

Petersson,
Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, f.d.
led. av riksdagen Wahlström, Björn M., verkst. direktör (t.o.m. den 30 december
1978)

Sakkunniga:
Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Backlund,
Lars P., länsräd (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Eriksson, Björn G.,
departementsråd (fr.o.m. den I mars 1977) Hjelmqvist, Ingvar K. R.,
departementsräd (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Larsson,
E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 18 april 1977) Luttropp, L. Thomas,
departementssekreterare (fno.m. den 1 januari 1979) Neergaard, Erik A.,
rättschef (fr.o.m. den lOjanuari 1977)

Experter:
Andersson, Folke W. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober
1978)

Bengtsson,
Staffan, verkst. direktör (fno.m. den 1 januari 1979) Björkman, Magnus, kamrer
(fno.m. den 1 oktober 1978) Brändström, Bengt H., överlantmätare (fr.o.m. den
lOjanuari 1977) Eriksson, A. E. Ingeman länsjägmästare (fno.m. den lOjanuari
1977) Hallsten, Lars T, departementssekreterare (fno.m. den 10 januari 1977)

HammarstedL
H. Bertil, direktör (fno.m. den lOjanuari 1977 Lo.m. den 30 december 1978)

Hansén,
Bengt-Olof D. V., lantbruksdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Henriksson,
Rune I., departementsråd (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Johansson, N. Mårten,
planeringschef (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Kahlin, Tage H. G., direktör
(fno.m. den lOjanuari 1977) Lampinen, Per A., chefskonsulent (fr.o.m. den 1
oktober 1978) Levin, P.Tage, departementsråd (fr.o.m. den lOjanuari 1977)
Modig, Stig, bitr. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 25 Januari 1977) Nordström,
Lars V., föreståndare (fr.o.m. den lOjanuari 1977 t.o.m. den 31 januari 1979)
Rubin, Nils A., direktör (fr.o.m. den I januari 1979)

s. 367 Kontrollera mot PDF

367 Kommittéer: Industridepartementet 1:9

Sundström,
Gustaf, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1979) Sääf, K. Å. Henry,
länsarbetsdirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1977) Öström, Kjell V.,
planeringsdirektör (fno.m. den lOjanuari 1977)

Sekreterare:
Edström, Sven-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 september
1979) Medin-Levén, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Bitn
sekreterare: Hedström, A. Jan-Olof, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 10
januari 1977) Johansson, Hans A., civilingenjör (fno.m. den 1 oktober 1978)

Bitr.
sekreterare vad avser näringslivsservice: Medin-Levén, Barbro, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 juli 1978 t.o.m. den 30 september 1979) Rörling, Ola, förste
byråsekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:
Länsstyrelsen i Norrbottens län, Stationsgatan 5, 951 86 Luleå, tel. växel
0920/960 00

Direktiven
för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II I 5.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
delegationens arbete. Därutöver har arbetsgruppen för industrifrägor hållit
elva sammanträden, arbetsgruppen för jordoch skogsbruksfrägor tvä sammanträden
samt arbetsgruppen för näringslivsservice tre sammanträden.

Delegationen
har successivt avgett förslag till myndigheter och departement om åtgärder för
att främja sysselsättningen i Norrbottens län.

Delegationens
fortsatta arbete är beroende av regeringens ställningstagande.

9.
Kooperationsutredningen (I 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 10 februari 1977 för att utreda frågan om
kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande:
Eliasson, Lars M., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter:
Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer,
f.d. led. av riksdagen

s. 368 Kontrollera mot PDF

1:9 Skr 1979/80:103 368

Nilsson,
Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, Ld. led. av riksdagen

af
Ugglas, Margaretha M., civilekonom, led. av riksdagen

Kuylenstjerna,
C. Göran J., direktör

Lundevall,
Owe N. A., direktör

Marcus,
Lars E. P., direktör

Tägmark,
Sven G., lantbrukare, f.d. led. av riksdagen

Experter:
Brodén, E. Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1978)

Forsström,
Jan E., hovrättsassessor (fr.o.m. den I november 1977) Ljunggren, Sten,
civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1979) Petersson, S. G. Roland, sekreterare
(fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 31 december 1978)

Reinius,
Ulla B., civilekonom (fr.o.m. den 16 maj 1977) Sandström, B. Gustaf,
kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I mars 1979)

Sekreterare:
Öh, E. Tage, departementssekreterare

Bitr.
sekreterare: Häggblom, Mats, fil. kand. (fno.m. den 1 april 1978 t.o.m. den 4
november 1979)

Westerberg,
Pia-Margherite, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Lokal:
Drottninggatan 6,2 tn, 11151 Stockholm, tel. 216631 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 2.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II I 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden.

Utredningen
har den 19 september 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:62) Kooperationen i
Sverige.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10.
Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att bereda, samordna
och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande:
Petersson, Olof H. E., Ld. kansliråd

s. 369 Kontrollera mot PDF

369 Kommittéer: Industridepartementet 1:11

Ledamöter:
Berglund, Frida J-, skolsköterska, led. av riksdagen Brännström, Inger A.,
organisationsassistent Dahlberg, Rolf L, yrkesvalslärare, led. av riksdagen
Jansson, Lars, byråchef

Jonasson,
J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen Lindberg, Jan-Erik, kanslichef
Westberg, Olof (Olle), rektor

Experter:
Carison, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den I mars 1978) Ettarp, Lars G.,
departementsråd (fr.o.m. den I september 1977) Hansson, Stig G. E., agronom
(fr.o.m. den 1 september 1977) Stälberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m.
den 1 oktober 1977) Östring, Lars A., departementssekreterare (fno.m. den 8 juni
t.o.m. den 31 december 1978)

Sekreterare:
Hammarberg, Margareta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 23 11

Direktiven
för delegationen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 3.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver
har delegationen företagit en studieresa till Västernorrlands län.

Delegationens
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

11.
Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i
Göteborgsregionen

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att behandla
sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt att till delegationen knyta
en arbetsgrupp (med högst nio ledamöter) med uppgift att behandla de akuta
sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen:

Ordförande
i delegation och arbetsgrupp: Persson, Carl G., landshövdning (fr.o.m. den 1
februari 1979)

Ledamöter
i delegationen: Adiels, Arne, kommunalråd Antonsson, Johannes, landshövding
(fr.o.m. den 1 februari 1979)

24 Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

s. 370 Kontrollera mot PDF

1:11 Skr 1979/80:103 370

Franzén,
Ivar, kommunstyrelseordförande

Fridh,
K. Göte, landshövding (fr.o.m. den 1 seplember 1978)

Hulterström,
Sven Å., kommunalråd

Persson,
Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den I april 1978 t.o.m. den

31
Januari 1979)

Ström,
Lennart, kommunalråd

Ledamot
i delegation och arbelsgrupp: Thorén, Rune, socionom

Ledamöter
i arbetsgrupp: Axell, Göran, ombudsman Blomqvist, Egon, länsarbetsdirektör
Hansen, Åge, ombudsman

Hultin,
S. Eriand V., tekn. lic. (fno.m. den 1 oktober 1977) Mannheimer, Sören,
förbundsjurist Norling, S. Åke, kommunalråd Sillen, Bo S. A., direkiör
Tengroth, Bengt T., direktör

Experter
i arbetsgrupp: Gunnarson, Arne V., direktör (fr.o.m. den I augusli 1977)
Gustavsson, Ulf H., civilingenjör (fno.m. den 1 augusli 1977) Wictor,
Kari-Erik, byrådirektör (fno.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare
i delegation: Sigfridson, C. A. Richard, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 Juni
1977)

Bitn
sekreterare i delegation: Björneld, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 Juni
1977) Carlsson, Carl-Gustaf E., planeringsdirektör (fno.m. den 1 Juni 1977)
Jonsson, Kari-Erik, kanslichef (fno.m. den 1 oktober 1977) Larsson, Claes,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare
i arbetsgrupp: Wennerberg, Bengt, företagskonsult (fno.m. den I mars 1979)
Wictor, Karl-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977 t.o.m. den 28 februari
1979)

Lokal:
Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. växel 031/60 50 00, direktval 031/60
58 04 (sekreteraren, delegationen), direktval 031/61 24 11 (sekreteraren,
arbetsgruppen)

Direktiven
för delegationen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 4.

Delegationen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 inte hållit nägot sammanträde.
Arbetet har bedrivits inom sekretariatet, som genomfört ett antal
undersökningar. Därutöver har sju sammanträden

s. 371 Kontrollera mot PDF

371 Kommittéer; Industridepartementet 1:12

hållits
inom en särskild arbelsgrupp inom delegalionen.

Arbetsgruppen
har avgett förslag i syfte att öka sysselsättningen i regionen. Gruppen har
bl.a. hemställt om inrättandet av ett Havstekniskt Institut och ett Dykcentrum
i Göteborg.

Arbetsgruppen
beräknas fortsätta sitt arbele till den 30 Juni 1980.

Delegationens
arbete som är knutet till arbetet med Länsplanering 1980 beräknas pägä under
hela år 1980.

12.
1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977 med uppdrag att göra en
översyn av gällande riktlinjer för del statliga stödet till hemslöjden:

Särskild
utredare: Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1
oktober 1977 t.o.m. den 2S december 1979)

Experter:
Hansson, Erik, spinnrocksmakare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 19
november 1979)

Johansson,
Greta K., rektor (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 19 november 1979)

Strömgren,
Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den I oktober 1977 t.o.m. den 28
december 1979)

Sundblad,
Brita A., förste hemslöjdskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 28
december 1979)

Sekreterare:
Åhlén, Catharina M. I., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m.
den 28 december 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tre sammanträden samt haft
överläggningar med olika organisationer, myndigheter och andra som berörts av
utredningens arbete.

Utredningen
har den 19 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:77) Hemslöjd - kulturarbete,
produktion, sysselsättning.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 372 Kontrollera mot PDF

1:13 Skr 1979/80:103 372

13.
Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag atl uireda frågan
om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter:

Ordförande:
Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Ledamöter:
Björkegren, Carl-Erik, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Engman, Hans O.
R., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1979)

Hjalmarsson,
Lennart, direktör (fno.m. den 7 november 1977 t.o.m. den 30 november 1978)

Holm,
Torsten, kanslichef (fr.o.m. den 7 november 1977 t.o.m. den 31 december 1978)

Kariander,
Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 7 november 1977) Ljung, Lars U.,
utredningssekreterare (fno.m. den 7 november 1977) Palmer, S. A. Anders,
utredningssekreterare (fr.o.m. den I december 1978) Rydin, Bo Göran, direktör
(fr.o.m. den 7 november 1977)

Experter:
Boheman, Christina, fil. kand. (fr.o.m. den 19 mars t.o.m. den 30 september
1979)

Carling,
Alf G., docent (fr.o.m. den 7 november 1977) Jonsson, Björn T,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1978) Sanden, Peter, fil.
kand. (fr.o.m. den 7 november 1977)

Huvudsekreterare:
Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr (fno.m. den 1 december 1977)

tf
itn sekreterare:

von
Heland, Karl-Johan, ekon. stud. (fno.m. den 1 juli 1978)

Lokal:
Regeringsgatan 65, Box 7785, 103 96 Stockholm, tel. växel 22 85 40

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II I 6.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit ätta sammanträden.

Därutöver
har kommittén företagit studieresor till Förenta Staterna, Kanada, Frankrike,
Belgien och Nederländerna.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

s. 373 Kontrollera mot PDF

373 Kommittéer: Industridepartementet 1:14

14.
Utredningen (I 1977:07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mål
(Statsföretagsutredningen)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I december 1977 med uppdrag att utreda
frågan om statsföretags verksamhetsinriktning och mål m.m.:

Särskild
utredare: Söder, K. Gunnar, Ld. statssekreterare (fr.o.m. den I januari t.o.m.
den 30 december 1978)

Experter:
Orrenius, Jan E. A., direktör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 december
1978)

Pettersson,
Gunnel, fil. kand. (fr.o.m. den 16 oktober 1978 t.o.m. den 30 december 1978)

Petersson,
S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Sundberg,
L. Nore, civilekonom (fr.o.m. den I Januari t.o.m. den 30 december 1978)

Experter
i facklig samrådsgrupp: Andersson, Kjell G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars
t.o.m. den 30 december 1978)

Carlsson,
Jan-Olof, planeringschef (fno.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Juhlin,
Kjell, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Lindgärde,
Jan-Erik B., ombudsman (fno.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Stendalen,
N. Anders, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december
1978)

Unga,
Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 mars t.o.m. den 30 december 1978)

Experter
i parlamentarisk referensgrupp: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december 1978)

Berg,
Bengt Åke, utredningssekreterare (fno.m. den 17 maj t.o.m. den 30 december
1978)

Högström,
Ivar, bostadsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30
december 1978)

Olsson,
Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj t.o.m. den 30
december 1978)

s. 374 Kontrollera mot PDF

1:14 Skr 1979/80:103 374

Siegbahn,
Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 30
december 1978)

Sekreterare:
Wästlund, Jan, ekon. dr (fno.m. den I Januari 1978 Lo.m. den 31 mars 1979)

Bitr.
sekreterare: Boman, Helve, byrådirektör (fno.m. den 1 Januari t.o.m. den 30
december 1978)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II 1 2.

Utredningen
har den 21 december 1978 avgett betänkandet (SOU 1978:85) Statligt företagande
i samhällets tjänst samt den 27 februari 1979 bilagan (Ds I 1979:1) State
Business. Public Enterprice Experience in the EEC.

Uppdraget
är därmed slutfört.

15.
1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande standardisering:

Särskild
utredare: Norell, Ove A., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sakkunnig:
Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Expert:
Carlsson, Per-Olof, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1978)

Sekreterare:
Berg, Nils G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Lokal:
Lilla Nygatan 4,1 tn, 11128 Stockholm, teL 20 34 28 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1979 års kommittéberättelse del II I 4.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ca 20 sammanträden.
Överläggningar med myndigheter, standardiseringsorgan och
näringslivsorganisationer har förekommit i nordiska länder, Belgien,
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. I febmari 1979 besökte
utredningen EG-kommissionen, International Organisation for Standardization
(ISO), International Elektrotechnical Commission (lEC) m.fl. internationella
organisationer

s. 375 Kontrollera mot PDF

375 Kommittéer: Industridepartementet 1:16

i
Bryssel och Geneve. Statskonsult Administrationsutveckling AB har utarbetat
rapporten Hänvisning lill standard i myndighetsregler. Rapporten har
remissbehandlais.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

16.
Utredningen (11977:11) om omställbara eldningsanläggningar, m.m.

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1977 och den 20 oklober 1978
med uppdrag att utreda frågan om omställbara eldningsanläggningar m.m.:

Ordförande:
Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1978)

Ledamöter:
Agius, Roland H., kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978 t.o.m. den 25 februari
1979)

Förstberg,
Kari-Axel, direktör (fno.m. den 17 april 1978) Lindberg, Sverker, kommunalråd
(fr.o.m. den 26 februari 1979) Lundh, Erik, direktör (fno.m. den 17 april 1978)
Malmros, Rune, kommunalråd (fr.o.m. den 17 april 1978)

Experter:
BrandL Rolf, byrådirektör (fno.m. den 12 juni 1978) Davidsson, David,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 4 december 1978)

Fredriksson,
Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 5 december 1978) Haag, Allan, direktör (fno.m.
den 1 maj 1978) Larsson, Folke, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Larsson,
Yngve, direktör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Lundmark, Rolf, hovrättsassessor
(fr.o.m. den 28 maj 1979) Malmström, Karl G., byråchef (fr.o.m. den 1 maj 1978)
Persson, Arvid, direktör (fr.o.m. den I maj 1978) Sandberg, Sven-Olof,
överingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1978) Stälebrant, Rolf, överingenjör (fr.o.m.
den 1 maj 1978) Svenningsson, Per Johan, civilingenjör (fno.m. den 1 maj 1978)
Norell, Torsten B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I maj 1978)

Sekreterare:
Molin, Olof E. O., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 april 1978)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 22 33 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 5.

s. 376 Kontrollera mot PDF

1:16 Skr 1979/80:103 376

Utredningen
har under liden november 1978 - oktober 1979 hållit elva sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17.
1978 års mät- och kalibreringsutredning (I 1978:01)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 23 februari 1978:

Särskild
utredare: Brodin, Gunnar, professor (fr.o.m. den 23 februari 1978 t.o.m. den 11
Juni 1979)

Experter:
Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fno.m. den 23 februari 1978
Lo.m. den 11 Juni 1979)

Sjöberg,
Svante C, departementssekreterare (fr.o.m. den 23 februari 1978 Lo.m. den 11
Juni 1979)

Sekreterare:
Noreland, Lena M., byrådirektör (fr.o.m. den 23 februari 1978 t.o.m. den 11
Juni 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberättelse del II I 8.

Utredningen
har under tiden november 1978 - maj 1979 hällit tio sammanträden samt haft
överläggningar med myndigheter, företag och andra som berörs av utredningens
arbete.

Utredningen
har den 11 juni 1979 avgett betänkandet (Ds I 1979:6) Svensk mätplatsorganisation.

Uppdraget
är därmed slutfört.

18.
Skogsägareföretagskommittén (1 1978:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 april 1978:

Ordförande:
Lemne, Mats H., landshövding (fno.m. den 19 april 1978 Lo.m. den 8 mars 1979)

Ledamöter:
Andersson, J. Thorsten, verkst. direktör (fr.o.m. den 19 april 1978 Lo.m. den 8
mars 1979)

Carlsson,
T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars
1979)

s. 377 Kontrollera mot PDF

377 Kommittéer: Industridepartementet 1:19

Martin-Löf,
Rutger T, direktör (fr.o.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Olson,
Gösta E., bankdirektör (fr.o.m. den 19 april 1978 l.o.m. den 8 mars 1979)

Sekreterare:
Delden, Henrik, fil. kand. (fno.m. den 19 april 1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Bitn
sekreterare: Franson,Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti
1978 t.o.m. den 8 mars 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommitléberättelse del II I 1 1.

Kommittén
har under tiden november 197S - mars 1979 hållit fem sammanträden.

Kommittén
har genomfört omfattande ekonomiska analyser av skogsägareföretagen, vilka
genom successiva avrapporteringar kunnat ligga till grund för regeringens
ställningstaganden i olika konkreta frägor. Mot bakgrund av bl.a. kommitténs
överväganden har chefen för industridepartementeL statsrådet Huss, den IS
december 1978 uppdragit åt direktören Rutger Martin-Löf och bankdirektören
Gösta Olson atl biträda industridepartementet i fortsatta överläggningar med
skogsindustrin, i första hand skogsägareföretagen.

Regeringen
har den 8 mars 1979 beslutat att kommitténs arbete skall vara avslutat.

19.
SIFU-kommittén (I 1978:03)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om framtida organisationsform för verksamheten inom statens industriverks
enhet för företagsutveckling:

Särskild
utredare: Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fno.m. den 5 Juli 1978
Lo.m. den 14 mars 1979)

Experter:
Högmark, Anders G., civilekonom (fno.m. den 19 seplember 1978 Lo.m. den 14 mars
1979)

Janlinder,
Hans, byråchef (fno.m. den 7 augusti 1978 Lo.m. den 14 mars 1979)

Lindeberg,
Per Erik, hovrättsassessor (fno.m. den 5 Juli 1978 t.o.m. den 14 mars 1979)

s. 378 Kontrollera mot PDF

1:19 Skr 1979/80:103 378

Lindström,
J. Christian, verkst. direktör (fr.o.m. den 7 augusti 1978

t.o.m.
den 14 mars 1979)

Nick-Huttunen,
Elise, assistent (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den

14
mars 1979)

Pantzerhielm,
Sigge-Wilhelm, direkiör (fr.o.m. den 7 augusli 1978

t.o.m.
den 14 mars 1979)

Sellberg,
Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den 14

mars
1979)

Wärnberg,
Gustav, maskinist (fr.o.m. den 7 augusti 1978 t.o.m. den 14

mars
1979)

Sekreterare:
Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1978 t.o.m. den
14 mars 1979)

Bitn
sekreterare: Carlstedt, J. Bertil, jun kand. (fno.m. den I september 1978 Lo.m.
den 30 mars 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II 1 14.

Kommittén
har under tiden november - december 1978 hållit tvä sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av
kommitténs arbete.

Kommittén
har den 20 december 1978 avgett betänkandet (Ds I 1978:38) SIFU:s
organisationsform.

Uppdraget
är avslutat.

20.
Data- och elektronikkommittén (I 1978:04) (DEK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 juli och den 10 november 1978 med
uppdrag att utreda datateki\ikei\s och elektronikens effekter pä näringslivets
utveckling:

Ordförande:
Mårtensson, Nils L., tL professor (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Ledamöter:
Andersson, Stina S., Ld. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti
Lo.m. den 31 oktober 1978) Berglund, Thomas, sakkunnig (fr.o.m. den 13 mars
1979) Du Rietz, Gunnar, ekon. lic. (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Eliasson, C.
Gunnar, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Frejhagen, Birgitta, sekreterare
(fr.o.m. den 15 augusti 1978) Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av
riksdagen (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

s. 379 Kontrollera mot PDF

379 Kommittéer: Industridepartementet 1:20

Hansson,
Bengt Å, ingenjör (fno.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

oktober
1978)

Ingberg,
William, departementssekreterare (fno.m. den 27 Januari

1979)

Lindebro,
K. Sören S., ingenjör (fr.o.m. den 1 november 1978)

Petersson,
S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den I november 1978)

Ribram,
Gunnar C. H., departementsräd (fno.m. den 15 augusti 1978)

Thörngren,
S. Bertil, docent (fr.o.m. den 15 augusti 1978)

Tjernström,
K. Sune, ekon.lic. (fr.o.m. den 10 november 1978 t.o.m.

den
26 januari 1979)

Experter:
Andersson, Emil, överingenjör (fr.o.m. den 1 december 1978) Andersson, Ture,
instmktör (fr.o.m. den 1 december 1978) Brodén, E. Bertil,
departementssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1978)

Edling,
Sven, systemchef (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Eriksson, Lennart, docent
(fr.o.m. den 15 oktober 1979) Hegelund, Sven, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1
december 1978 Lo.m. den 30 april 1979)

Johansson,
John, ingenjör (fr.o.m. den I december 1978) Karlsson, Kenth, ombudsman (fno.m.
den 1 december 1978) Lundberg, Bengt T., avdelningsdirektör (fno.m. den 1
december 1978) Nilsson, Owe, direktör (fr.o.m. den I december 1978) Rann, Stig,
ombudsman (fr.o.m. den 15 oktober 1979) Reuterswärd, Anders,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1979)

Sohlenius,
Gunnar H., professor (fr.o.m. den I december 1978) Stark, Börje, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den I december 1978) Weichbrodt, Björn, civilingenjör (fr.o.m. den 1
december 1978) Ödmansson, Erik, civilingenjör (fr.o.m. den 15 oktober 1979)
Örn, Torsten, verkstadschef (fr.o.m. den I december 1978)

Sekreterare:
Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fno.m. den I augusti 1978)

Bitr,
sekreterare: Brodén, Kerstin, byråassistent (fr.o.m. den 15 augusti 1978) Oden,
Nils A. G., förste aktuarie (fr.o.m. den 1 oktober 1979) Persson, Lars G.,
byrådirektör (fr.o.m. den 25 september 1978) Selg, Håkan, kanslisekreterare
(fr.o.m. den 15 september 1978)

Lokal:
Industridepartementet, Drottninggatan 20, 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 29 08 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 13.

s. 380 Kontrollera mot PDF

1:20 Skr 1979/80:103 380

Kommittén
har under tiden augusti 1978 - oktober 1979 hållit nio sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheler, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har fyra sammanträden hållits med en särskild
referensgrupp i frågor rörande datorstödd produktionsutrustning.

Kommittén
har under samma lid gjort fyra sludieresor till Förenta staterna, Finland,
Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

21. Kommittén (I 1978:05) för alternativ produktion vid
varven

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 29 juni 1978 med uppdrag att utreda frågan
om alternativ produktion vid varven och annan ny produktion inom
varvsregionerna:

Särskild
utredare: Ögren, K. Olof, direktör (fno.m. den I september 1978)

Sekreterare:
Holmström, Nina E., Jur. kand. (fr.o.m. den 15 Januari 1979) Sundström,
Lennart, direktör (fr.o.m. den 1 april 1979)

Lokal:
Kungsgatan 35, 2 tr., 11156 Stockholm, tel. 214344 (ordföranden), 2144 44
(Holmström), 2144 24 (Sundström) eller 21 44 55.

Direktiven
för kommittén, se 1979 års kommittéberättelse del II I 15.

Kommittén
har under tiden januari - september 1979 studerat ca 200 projektidéer och mera
ingående behandlat ca 70 projekt.

Kommittén
har under år 1979 avgett följande rapporter:

1979:1
Kockums Agrar - Utvärdering och rekommendation (Ds 1 1979:1)

1979:2
Livräddningssystem på fartyg

1979:3
Walosep - oljeupptagare

1979:4
Hamstern - mobilt reningsverk

Regeringen
har den 13 december 1979 beslutat att kommitténs verksamhet skall avslutas.

22.
Energiprovningsutredningen (I 1978:06)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 november 1978 med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande provning inom energiområdet:

s. 381 Kontrollera mot PDF

381 Kommittéer; Industridepartementet 1:22

Särskild
utredare: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör (fr.o.m. den 3 november 1978)

Sakkunniga:
Essunger, N. Gunnar P., överingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Faugert,
Sven J. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 november 1978) Horowitz, Artur,
laboratoriechef (fr.o.m. den 20 november 1978) Karlsson, Ulf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1978)

Södergren,
Lars-Olof, avdelningsdirektör (fno.m. den 20 november 1978) Årlin, Ingrid S.,
föreståndare (fr.o.m. den 20 november 1978)

Experter:
Boström, Torbjörn, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979) Finney,
Peter, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Håkansson, Stig,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Kinbom, Gunnar, avdelningsdirektör
(fr.o.m. den 1 mars 1979) Leijon, Jan, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1979)
Nilsson, Tomas, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1979) Odsell,
Olle, forskare (fr.o.m. den I mars 1979) Roseen, Rutger, tekn. lic. (fr.o.m.
den 20 november 1978) Samuelson, Ingemar, förste avdelningsingenjör
(fr.o.m. den 20 november 1978)

Stadier,
Claes-Göran, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1979) Svenson, Gösta E.,
ingenjör (fr.o.m. den 20 november 1978) Svensson, Torsten, civilingenjör
(fr.o.m. den 20 november 1978) Swedjemark, Åke, ingenjör (fr.o.m. den 20
november 1978) Wallin, Allan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1979)

Sekreterare:
Lundahl, Harald, byrådirektör (fno.m. den 3 november 1978)

Bitr.
sekreterare: Hallerström, Nils, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november
1978)

Lokal:
Tegeluddsvägen 90, 4 tn, 115 28 Stockholm, tel. 67 32 73

Direktiven
för utredningen, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II I 16.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oklober 1979 hållit två sammanträden.

Sekretariatet
har under samma tid hällit 22 arbelsgruppsmöten med experterna.

Sekretariatet
har den 24 september 1979 avgett arbetsrapport 1 (preli-

s. 382 Kontrollera mot PDF

1:22 Skr 1979/80:103 382

minär
version) Provning inom energiområdet - en karlläggning och den 4 december 1979
arbetsrapport 2 Energiprovning i USA.

Utredningens
sekretariat har genomfört en studieresa lill Förenta staterna under september
1979.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

23.
Utredningen (I 1978:07) om kärnkraftens radioaktiva avfall - organisations- och
finansieringsfrågor

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 november 1978:

Särskild
utredare: Löfberg, Bertil, landshövding (fno.m. den 12 mars 1979)

Experter:
Bergström, Stig, direktör (fno.m. den 12 mars 1979) Edman, Rune, civilingenjör
(fno.m. den 12 mars 1979) Haegermark, Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 12
mars 1979) Hagman, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Johanson, Bo
C, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1979) Larsson, Alf, civilingenjör
(fr.o.m. den 12 mars 1979) Lindh, Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den
12 mars 1979) Norrby, Sören, förste slrålskyddsinspektör (fr.o.m. den 12 mars
1979) Rydell, Nils, överingenjör (fr.o.m. den 12 mars 1979) Sjölin, Nils,
länsräd (fno.m. den 12 mars 1979) Svenke, Erik, direktör (fr.o.m. den 12 mars
1979) Wallestam, Leif, kammarrättsfiskal (fno.m. den 12 mars 1979)

Sekreterare:
Jensen, Birger H. L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Bitr.
sekreterare: Caristedt, J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 37 71 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II I 2.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1979 hällit 9 sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

s. 383 Kontrollera mot PDF

383 Kommittéer; Industridepartementet 1:25

24.
R2-utredningen (I 1978:08)

Tillkallad
enligi regeringens bemyndigande den 21 december 1978 för att utreda den
fortsatta verksamheten vid R2-reaktorn i Studsvik:

Särskild
utredare: Berndt, Sune, professor (fno.m. den 15 februari 1979)

Sakkunniga:
Ahlström, Per-Eric, överingenjör (fr.o.m. den 26 mars 1979) Haegermark, Harald,
överingenjör (fno.m. den 15 februari 1979) Jansson, Erik, reaktorinspektör
(fno.m. den 15 februari 1979) Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m.
den 15 februari 1979)

Lindqvist,
Ingvar, professor (fr.o.m. den 15 februari 1979) Nilson, Ragnan direktör (fno.m.
den 15 februari 1979)

Experter:
Nicander, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den I maj 1979) Tenerz,
Erland, överingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1979) Vallin, Ivar,
departementssekreterare (fr.o.m. den 26 mars 1979) Österlundh, Carl Gustaf,
civilingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1979)

Bitr.
sekreterare: CaristedL J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 1 april 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel
763 10 00, direktval 763 37 76 (bitr. sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 1.

Utredningen
har under tiden februari - oktober 1979 hållit sex sammanträden.

Studiebesök
har gjorts vid reaktorerna i Kjeller och Halden i Norge, Esbo i Finland, Risö i
Danmark samt Petten i Holland.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under vären 1980.

25.
Flygindustridelegationen (I 1978:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 december 1978 med uppdrag att bereda
frägor om civilt utnyttjande av fiygindustriella resurser:

Ordförande:
Hagström, Tony, generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979)

s. 384 Kontrollera mot PDF

1:25
Skr 1979/80:103 384

Ledamöter:
Abrahamsson, Morgan B., bankdirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979) Angelöf,
Arne, ombudsman (fr.o.m. den 5 februari 1979) Bystedt, P. Gösta, verkst.
direktör (fr.o.m. den 5 februari 1979) Fehrm, E. Martin, tekn. dr (fr.o.m. den
5 februari 1979) Ottoson, Benn E., ingenjör (fr.o.m. den 5 februari 1979)
Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 5 februari 1979)

Sakkunniga:
Gustafsson, G. Yvonne, kanslisekrelerare (fr.o.m. den 15 mars 1979) Holgersson,
Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Martin-Löf,
C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1979) Sidenbladh, Thomas P.,
departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Lokal:
Svenska Rymdaktiebolagel, Tritonvägen 27, 171 54 Solna, tel. växel 98 02 00
(sekretariatet)

Direktiven
för delegationen, se 1980 års kommittéberätlelse del II 1 3.

Delegationen
beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1980.

26.
Oljeersättningsdelegalionen (I 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 11 Januari 1979 med uppdrag att mot
bakgrund av förutsättningarna för ett ökal utnyttjande av solvärme och bränslen
som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna och föreslä
erforderliga åtgärder för atl dessa snarast införs i det svenska
energiförsörjningssystemet;

Ordförande:

Pettersson,
Eric, generaldirektör (fr.o.m. den 8 mars 1979)

Ledamöter:
Hjorth, Lars, departementsräd (fr.o.m. den 8 mars 1979) Karlsson, Björn, professor
(fr.o.m. den 8 mars 1979) Liljegren, Lars, sekrelerare (fr.o.m. den 8 mars
1979) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 8 mars 1979) Luthman, Gösta, direktör
(fr.o.m. den S mars 1979) Netzler, Lars, direktör (fr.o.m. den 8 mars 1979)
Sohlman, Åsa, pol. mag. (fno.m. den 8 mars 1979) Tyrstmp, Kerstin, adjunkt
(fr.o.m. den 8 mars 1979) Wahlström, Björn, verkst. direktör (fr.o.m. den 8
mars 1979) Westlin, Arne, avdelningschef (fr.o.m. den 8 mars 1979)

s. 385 Kontrollera mot PDF

385 Kommittéer: Industridepartementet 1:27

Experter:
Holgersson, Svante, departementssekreterare (fno.m. den 15
september 1979)

Magnusson,
Jan O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1979)

Sekreterare:
Haegermark, C. Harald, civilingenjör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bitr.
sekreterare: Bäckstrand, Magnus H., civilekonom (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Lokal:
IndustridepartementeL Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00, direktval 763 22 51 (sekreteraren)

Direktiven
för delegationen, se 1980 ärs kommitléberättelse del II I 4.

Delegationen
har under tiden Januari - oktober 1979 hållit fem sammanträden.

Delegationen
har den S oktober 1979 avgett rapporten (Ds I 1979:9) Förutsättningar för ökad
kolanvändning i Sverige, den 31 oktober 1979 promemorian Solmätningsresurser
vid SMHI och den 15 november 1979 rapporten (Ds I 1979:17) Finansiering av
energiteknik för oljeersättning. Förslag till komplettering av nuvarande
statliga stödformen

Delegationens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

27.
Utredningen (I 1979:02) om planering av alternativ produktion och
sysselsättning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som inte omfattas av
den militära flygindustrin

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 februari 1979:

Särskild
utredare: Frithiofson, Karl A. F., landshövding (fr.o.m. den 15 maj 1979)

Experter:
Angelöf, Arne, ombudsman (fr.o.m. den 3 september 1979) Böhlin, Birgitta,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1979) Carlsson, Jan Olof,
planeringschef (fr.o.m. den I Juni 1979) Gustafsson, G. Yvonne, kanslisekreterare
(fr.o.m. den 1 Juni 1979) Ingberg, William, departementssekreterare (fr.o.m.
den I juni 1979) Nygårds, Peter, sekreterare (fr.o.m. den 3 september 1979)
Odelberg, Axel, överingenjör (fr.o.m. den 19 september 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 22 32 (Ingberg)

25 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 386 Kontrollera mot PDF

1:27 Skr 1979/80:103 386

Direktiven
för ulredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 5.

Ulredningen
har under tiden maj - oktober 1979 hållit två sammanträden.

Ulredningens
arbele beräknas pågå under hela är 1980.

28.
Utredningen (I 1979:03) om översyn av handläggningen av ärenden om
fartygskreditgarantier, m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979:

Särskild
utredare: Svahn, Hans L., lagman (fr.o.m. den 8 februari t.o.m. den 31 oktober
1979)

Experter:
Arnerup, Tord, byrådirektör (fr.o.m. den 15 april t.o.m. den 31 oktober 1979)

Rekke,
S. F. Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juni t.o.m. den 31 oktober 1979)

Sekreterare:
Brenner, Rune, avdelningsdirektör (fr.o.m. den S februari t.o.m. den 31 oktober
1979)

Bitr.
sekreterare: Bengtsson, Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 8 februari
t.o.m. den 31 oktober 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommiuéberättelse del II 1 6.

Utredningen
har under tiden mars - september 1979 hållit fyra sammanlräden samt haft
överläggningar med myndigheter och andra som berörs av utredningens arbele.

Utredningen
har den 11 oktober 1979 avgett betänkandet (Ds I 1979:8) Handläggning av
varvsstöd m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

29.
Kommissionen (1 1979:04) för de mindre och medelstora varven

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 8 februari 1979 med uppdrag att utreda
frågor om de mindre och medelstora varvens strukturanpassning och behov av
stöd:

s. 387 Kontrollera mot PDF

387 Kommittéer; Industridepartementet 1:29

Ordförande:
Rydbo, Folke, generaldirektör (fr.o.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november
1979)

Ledamöter:
Eriksson, Jan, direktör (fno.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november 1979)

Åberg,
Lars-Gunnar, bankdirektör (fno.m. den 26 februari t.o.m. den 30 november 1979)

Experter:
Efraimsson, Göran, civilingenjör (fno.m. den 1 april Lo.m. den 30 november
1979)

Lindgärde,
Jan-Erik, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 november 1979)

Luttropp,
Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Mårtensson,
Inge, ombudsman (fno.m. den 1 april Lo.m. den 30 november 1979)

Olsson,
Holger, Ld. bitr. förbundsordförande (fr.o.m. den I april t.o.m. den 30
november 1979)

Rekke,
Lars, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 september 1979 t.o.m. den 31 januari
1980)

Thornström,
Torgny, direktör (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare:

Holmqvist,
Torgny, administrativ direktör (fr.o.m. den 1 april t.o.m.

den
16 augusti 1979)

Påvall,
Bertil M., byrådirektör (fno.m. den 1 maj t.o.m. den 14 juni

1979)
Bitr. sekreterare:

Bengtsson,
Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 20 mars 1979 t.o.m.

den
31 januari 1980)

Leithoff-Gunvén,
Siri K., tingsnotarie (fr.o.m. den 1 augusti t.o.m. den

30
november 1979)

Direktiven
för kommissionen, se 1980 års kommittéberättelse del II 1 9.

Kommissionen
har under tiden mars - oktober 1979 hållit 22 sammanträden.

Överläggningar
har ägt rum såväl med myndigheter, berörda varvsföretag och andra som berörs av
kommissionens arbete.

Kommissionen
har den 25 juni 1979 avgett en till regeringen ställd skrivelse avseende
varvens borgensåtagande.

s. 388 Kontrollera mot PDF

1:29 Skr 1979/80; 103 388

Kommissionen
har den 14 november 1979 avgett betänkandet (Ds 1 1979:16) Mindre och
medelstora varv. Uppdraget är därmed slutfört.

30.
Atomlagstiftningskommittén (I 1979:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 februari 1979 med uppdrag alt utreda
frågan om översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet:

Ordförande:
Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör (fno.m. den 12 mars 1979)

Ledamöter:
Blom, Lennart, led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1979) Johansson, S. Olof
H., led. av riksdagen (fno.m. den 12 mars t.o.m. den 11 oktober 1979)

Klingvall,
Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 12 mars 1979) Lidbom, Cari G., led.
av riksdagen (fno.m. den 12 mars 1979) Söderqvist, Oswald E. J.,
byråsekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 mars 1979) Ångström, Rune T,
led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 mars 1979)

Experter:
Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979) Laurén,
Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekreterare:
Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1979)

Lokal:
Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 35 67 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 8.

Kommittén
har under tiden mars - oktober hällit tvä sammanträden. Kommitténs arbete
beräknas pägä under hela år 1980.

31.
Utredningen (I 1979:06) om informationssystemet företag-samhälle, m.m.
(DlS-utredningen)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars 1979:

Särskild
utredare: Ohlsson, Ingvar, Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 15 mars 1979)

s. 389 Kontrollera mot PDF

389 Kommittéer: Industridepartementet 1:32

Experter:
Aspén, B. Urban, statistikchef (fno.m. den 15 april 1979) Engelbrecht, Per-Ove,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1979)

Herlitz,Claes
A., planeringsdirektör (fno.m. den 15 april 1979) Kahlin, Tage, direktör
(fno.m. den 15 april 1979) Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare
(fr.o.m. den 15 april 1979)

Lindström,
Bengt K., kanslichef (fr.o.m. den 15 april 1979) Moreau, Jan-Erik,
utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 maj 1979) Pedersen, Zaid O. B.,
byrådirektör (fr.o.m. den 15 april 1979)

Sekreterare:
Eriksson, Arne, byrådirektör (fno.m. den 15 mars 1979)

Lokal:
Kungsgatan 35, 2 tn, 11156 Stockholm, tel. 2135 78 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II 1 10.

Utredningen
har under tiden mars - oktober 1979 hållit tvä sammanträden. Dämtöver har
sammanträden hållits med särskilda arbetsgmpper.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

32.
Reaktorsäkerhetsutredningen (I 1979:07)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 26 april 1979 för att mot bakgmnd av bl.a.
haveriet vid kärnkraftverket Three Mile Island, block 2, dels överväga om det
finns anledning att väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka
åtgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska
kärnkraftverken:

Ordförande:
Löwbeer, Hans, universitetskansler (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november
1979)

Ledamöter:
Friberg, Lars T, professor (fno.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Hedgran,
Arne G.,professor (fno.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

Johansson,
Sven A. E., professor (fr.o.m. den 9 maj Lo.m. den 30 november 1979)

Lindahl-Kiessling,
Kerstin M., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november 1979)

s. 390 Kontrollera mot PDF

1:32 Skr 1979/80:103 390

Lindell,
Bo G., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november

1979)

Nordström,
Lars V., föreståndare (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november
1979)

Sjöberg,
Lennart H., professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november
1979)

Sokolowski,
Ewelyn, docent (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30 november

1979)

Steen,
Göran A., generaldirektör (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november
1979)

Sundström-Frisk,
Carin, forskningspsykolog (fr.o.m. den 9 maj t.o.m.

den
30 november 1979)

Westermark,
E. G. Torbjörn, professor (fr.o.m. den 9 maj t.o.m. den 30

november
1979)

Sakkunnig:
Lindh, Gösta E., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 maj t.o.m. den 30
november 1979)

Experter:
Bergquist, Ingvar L., docent (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 30 november 1979)

Bergström,
Gunilla, fil. lic. (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31 december 1979)

Lindskog,
Ambjörn, byräingenjör (fno.m. den 1 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Strangert,
Per-Olof, överingenjör (fno.m. den 25 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Sekreterare:
Gyldén, Nils, överingenjör (fr.o.m. den 25 Juni t.o.m. den 31 december 1979)

Högberg,
Lars G., överingenjör (fr.o.m. den 28 maj t.o.m. den 31 december 1979)

Lindencrona,
Gustaf, Ld. sjöfartsråd (fr.o.m. den 11 Juni t.o.m. den 30 november 1979)

Bitr.
sekreterare: CaristedL J. Bertil, jun kand. (fno.m. den 22 oktober Lo.m. den 31
december 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Birger Jarls torg 7, 103 33 Stockholm, tel. 20 43 53
(Gyldén), 20 43 24 (Högberg), 20 63 66 (Lindencrona)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II 1 11.

Utredningen
har under tiden maj - oktober 1979 hällit nio

s. 391 Kontrollera mot PDF

391 Kommittéer; Industridepartementet 1:33

sammanträden.
Studieresor har företagits till Ringhals kärnkraftverk, AB Kärnkraftutbildning
saml lill Förenta staterna. Vid den sistnämnda resan besöktes bl.a. den
amerikanska kärnkraflsinspeklionen (NRC) i Washington, kärnkraftanläggningen
Three Mile Island och delstaten Pennsylvanias beredskapsadministration.

tredningen
har den 30 november 1979 avgett betänkandet (SOU 1979:86) Säker kärnkraft?

Uppdraget
är därmed slutfört.

33.
Konsekvensutredningen (I 1979:08)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 för att utreda konsekvenser av
en kärnkraftavveckling:

Ordförande:
Sandgren, C. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 8 Juni 1979)

Ledamöter:
Boman, Per-Olof, direktör (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Carling, Alf G., docent
(fno.m. den 8 Juni 1979) Dahlström, Gösta E., sekreterare (fr.o.m. den 8 Juni
1979) Frigren, Suzanne M., byråchef (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Lalander, N. Sven
O., driftdirektör (fr.o.m. den 20 Juni 1979) Larsson, Peter V.,
förbundsordförande (fr.o.m. den 8 Juni t.o.m. den 9 oktober 1979)

Lind,
Carl-Erik, tekn. lic. (fr.o.m. den 8 juni 1979) Lundgren, Nils G. H., docent
(fr.o.m. den 8 juni 1979) Nilsson, N. Robert, statssekreterare (fr.o.m. den 8
juni t.o.m. den 15 oktober 1979)

Persson,
Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 8 Juni 1979) Steen, F. Peter, avdelningsdirektör
(fno.m. den 8 juni 1979) Söderberg, Stig, förhandlingschef (fr.o.m. den 8 juni
1979)

Sakkunniga:
Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Jakobsson,
Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter:
Agfors, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Albinsson, Harry, docent
(fr.o.m. den 1 juli 1979) Anefall, Bengt G., arkitekt (fr.o.m. den 1 juli 1979)
Bergendorff, Hans, sakkunnig (fr.o.m. den 3 september t.o.m. den 31 oktober
1979) Bergsten, E., Rune, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

s. 392 Kontrollera mot PDF

1:33 Skr 1979/80:103 392

Bern,
Lars, tekn. dr (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bildt,
Carl, sekreterare (fr.o.m. den 28 Juni 1979)

Blomqvist,
Bo G., länsråd (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bond,
Staffan, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 25 september t.o.m.

den
2 november 1979)

Borgman,
L. Erik F., direktör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Bryntse,
Göran E., herr (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 10 oktober 1979)

Bäckström,
O. Anders, utredare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Canarp,
Curt S. T, byråchef (fr.o.m. den I Juli 1979)

Christersson,
N. E. Bengt, kommunalråd (fr.o.m. den I Juli 1979)

Dahlberg,
L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Edin,
Kari-Axel, fil. dr (fno.m. den 1 juli 1979)

Englund,
K. Svante, överdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Grahm,
N. O. Leif, forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Granstedt,
Pär, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 Juni t.o.m. den 7

oktober
1979)

Hansson,
Stig G., agronom (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Helzén,
Berndt-Olof, civilingenjör (fno.m. den 1 juli 1979)

Hilding,
Sten, driftchef (fno.m. den 1 juli 1979)

Hinnfors,
S. Ivar, länsräd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Hjalmarsson,
Lennart, professor (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Hvalgren,
G. A. Filibert, kommunstyrelseordförande (fr.o.m. den 1

juli
1979)

Häål,
C. E. Sture, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Höjeberg,
Mats, utredningssekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979)

Hörmander,
Olof, civilingenjör (fno.m. den I juli 1979)

Johansson,
Knut, Ld. led. av riksdagen/s (fr.o.m. den 28 juni 1979)

Kaijser,
R. Arne, civilingenjör (fr.o.m. den I juli t.o.m. den 9 oktober

1979)

Kalldin,
Brita, konsulent (fr.o.m. den I juli 1979)

Kjellegård,
N. Peder, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Kjellström,
Björn O. J., docent (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Kågeson,
Per, författare (fr.o.m. den 28 juni t.o.m. den 10 oktober

1979)

Larsson,
Yngve, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Lidström,
Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den I juli 1979)

Lindblad,
Hans, led. av riksdagen (fno.m. den 28 juni 1979)

Linder-Aronsson,
N. Lennart, tL länsråd (fno.m. den 1 juli 1979)

Myhrman,
Johan C. D., fil. dr (fno.m. den 1 juli 1979)

Norhammar,
S. Ulf, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Nytén,
Tage, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Näslund,
Hans, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Olsson,
E. Birgitta, ekonom (fr.o.m. den I Juli 1979)

Olsson,
Gösta, kommunalråd (fr.o.m. den 1 juli 1979)

s. 393 Kontrollera mot PDF

393 Kommittéer; Industridepartementet 1:33

Persson,
Arvid, verkst. direktör (fno.m. den I juli 1979) Restad, Tomas, ekon. dr
(fno.m. den 1 juli 1979) Sandlund, Maj-Britt L., länsräd (fi.o.m. den 1 juli
1979) Silenstam, N. Per, länsarbetsdirektör (fno.m. den 1 juli 1979) Sjöström,
Ove B., bitr. direktör (fno.m. den 1 Juli 1979) Snickars. Folke, tekn. dr
(fno.m. den 1 Juli 1979) Ström, Turid, avdelningschef (fno.m. den 1 juli 1979)
Sundström, Monica, civilekonom (fno.m. den 28 Juni 1979) Svensson, S. Torsten
A., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 juli 1979) Söderström, Bengt J.,
marknadschef (fr.o.m. den 1 Juli 1979) Tallberg, Edvin, kommunalråd (fno.m. den
1 juli 1979) Waldenby, Torbjörn, direktör (fr.o.m. den I juli 1979) Westerberg,
Ulf L., ombudsman (fr.o.m. den I juli 1979) Wångby, Erik, ombudsman (fno.m. den
I juli 1979) Öhman, Christer L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1979)

Sekreterare:
Guteland, Gösta, fil. lic. (fno.m. den 8 Juni 1979)

Bitr.
sekrelerarei Anebäck, Kristina, förste kanslist (fr.o.m. den 7 september 1979)
Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Dargay,
Joyce, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 juli 1979) DJerf, Olof,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Jelf, Hans R.,
byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Nilsson, Per-Olof, förste
avdelningsingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1979) Sjöblom. Åke, byrådirektör
(fr.o.m. den 1 juli 1979) Svensson, Lars B., planeringschef (fr.o.m. den 1 Juli
1979)

Lokal:
Birger Jaris torg 2, 111 28 Stockholm, tel. 20 64 33 (Guteland), 20 60 43
(Anebäck), 20 21 74 (sekretariatet)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II I 12.

Utredningen
har under tiden juni - oktober 1979 hållit tolv sammanträden. Dämtöver har åtta
sammanträden hållits med en pariamentarikergmpp, sju med arbetsgruppen för
studier av energisystemets uppbyggnad, nio med arbetsgmppen för studier av elanvändningens
utveckling, sju med arbetsgruppen för studier av effekterna pä
samhällsekonomin, sju med arbetsgmppen för studier av de regional- och
sysselsättningspolitiska konsekvenserna, åtta med arbetsgmppen för studier av
följderna för de kommuner som har kärnkraftverk och åtta med arbetsgmppen för
studier av effekter på enskilda hushåll. Dessutom har utredningen och gmpperna
haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer, utredningar och
andra som berörs av utredningens arbete.

s. 394 Kontrollera mot PDF

1:33 Skr 1979/80:103 394

Utredningen
har den 23 november 1979 överlämnat betänkandet (SOU 1979:83) Om vi
avvecklar kärnkraften. Konsekvenser för ekonomi, sysselsättning och miljö
samt följande bilagor. Bilaga 1 - Energisystemets uppbyggnad (Ds 1 1979:10)
Bilaga 2 - Elanvändningens utveckling (Ds I 1979:11) Bilaga 3 -
Samhällsekonomiska effekter av en kärnkraftsavveckling (Dsl 1979:12)

Bilaga
4 - Regionala effekter av en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979:13)

Bilaga
5 - Konsekvenser för berörda kommuner, kraftföretag och anställda vid en
kärnkraftsavveckling (Ds I 1979:14) Bilaga 6 - Konsekvenser för hushällen (Ds I
1979:15) Bilaga 7 - PM om naturgas och dess möjliga användning i Sverige (Ds I
1979:18) Bilaga 8 - Utredning om oljemarknaden (Ds I 1979:19) Bilaga 9 -
Fortsatt vattenkraftutbyggnad (Ds 1 1979:20) Bilaga 10 - Särskilda utredningar
(Ds I 1979:21) Uppdraget är därmed slutfört.

34.
Kommittén (1 1979:09) för industripolitikens informationsunderlag

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 14 juni 1979:

Särskild
utredare: Rydén, Bengt G., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter:
Bergström, Villy, fil. lic. (fr.o.m. den 19 september 1979) Edin, Per-Olof,
ekonom (fr.o.m. den 1 december 1979) Ekman, Bo, direktör (fno.m. den 19
september 1979) Hedlund, Gunnar, ekon. dr (fr.o.m. den 19 september 1979)
Lindström, Christian, direktör (fno.m. den 19 september 1979) Löfgren, Torsten,
departementssekreterare (fno.m. den 19 september 1979)

Pettersson,
Kari-Henrik, direktör (fr.o.m. den 19 september 1979) Ramström, Dick O.,
verkst. direktör (fno.m. den 19 september 1979) Tjernström, Sune, ekon. lic.
(fr.o.m. den 19 september 1979) Åkerman, Johan, direktör (fno.m. den 19
september 1979)

Sekreterare:
Hägg, Ingemund, docent (fno.m. den 1 juli 1979)

Bitr.
sekreterare: Edberg, Jan-Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1979)

s. 395 Kontrollera mot PDF

395 Kommittéer: Industridepartementet 1:35

Lokal:
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Sköldungagatan 2, 114 27 Stockholm,
lel. växel 23 25 20

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberätlelse del II I 15.

Kommittén
har under tiden Juli - oktober 1979 hällit ett sammanträde. Kommittén beräknas
slutföra sitt arbete under är 1980.

35.
Utredningen (I 1979:10) om myndighetsorganisationen inom energiområdet m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den I4juni 1979 för att se över vissa frägor
rörande organisationen av myndigheter m.m. inom energiområdet samt vissa frågor
rörande statens vattenfallsverks framtida uppgifler och organisation:

Särskild
utredare: Moberg, Sven T., generaldirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Sakkunniga:
Andersson, Sten O., ombudsman (fr.o.m. den I augusti 1979) Danielsson, Eugen P.
O. ombudsman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Elfving, Jack O. H., ombudsman
(fno.m. den 1 augusti 1979) Janlinder, Hans G. O., byråchef (fr.o.m. den 1
augusti 1979) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti
1979) Nordlund, E. Assar, ombudsman (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Wennerberg,
Sigfrid B., verkst. ledamot (fno.m. den 1 augusti 1979) Ågren, Lars O. T,
direktör (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Åström, Kjell G., överingenjör (fr.o.m.
den I augusti 1979)

Experter:
Dangärden, Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Faugert,
Sven J. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Holgersson,
Svante O., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lindencrona,
Tomas, avdelningsdirektör (fno.m. den 1 augusti 1979) LJungqvist, Lennart A.
B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Roos,
P. Åke, bitr. föreståndare (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Stahre, Gunnar N.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Sekreterare:
Lindgren, K. Erik., organisationsdirektör (fr.o.m. den I augusti 1979) Öländer,
Hans W., byrådirektör (fr.o.m. den 13 augusti 1979)

s. 396 Kontrollera mot PDF

1:35 Skr 1979/80:103 396

Bitr.
sekreterare: Larsson, Torbjörn, amanuens (fr.o.m. den 1 november 1979)
Runnström, Cecilia, amanuens (fr.o.m. den I oktober 1979)

Lokal:
Statskontoret, Primusgatan 18, Lilla Essingen, Box 34101, 100 26 Stockholm,
tel. växel 738 40 00

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 14.

Utredningen
har under liden augusti - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

36.
Utredningen (I 1979:11) om Norrlandsfonden

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979 för att utreda
Norrlandsfondens uppgifter inom samhällets industri- och regionalpolitiska
organisation:

Särskild
utredare: Pettersson, Göte J., adjunkt (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Experter:
Levin, Tage, departementsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1979) Stångberg, Olle H.,
kansliråd (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Sekreterare:
Brodén, Bertil, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växeln 763 10
00, direktval 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II I 16.

Utredningen
har under tiden augusti - oktober 1979 hållit tre sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

37.
Organisationskommittén (I 1979:12) med uppdrag att utreda vissa frägor om en
träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 21 juni 1979:

Ordförande:
Erngren, Birgit, tL överingenjör (fr.o.m. den 6 september 1979)

s. 397 Kontrollera mot PDF

397 Kommittéer: Industridepartementet 1:38

Ledamöter:
Karlsson, Gunnar A., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 6 september
1979)

Persson,
Börje S., fabrikör (fr.o.m. den 6 september 1979) Ringsand, Lilian,
forskningsingenjör (fr.o.m. den 6 september 1979) Wiklund, Torsten P., direktör
(fno.m. den 6 september 1979)

Experter:
Henkow, Sten R., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1979)

Hånell,
Per Gustaf, direktör (fr.o.m. den 6 september 1979) Häggmark, Lars A.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lonaeus,
G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1979)
Sahlin, Svenerik, direktör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Sekreterare:
Qviberg, Stefan A., byrådirektör (fr.o.m. den 6 september 1979)

Lokal:
Styrelsen för teknisk utveckling, Liljeholmsvägen 32, Fack, 100 72 Stockholm,
tel. växel 744 51 00

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 17.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 hållit tvä sammanträden.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete till utgången av är 1979.

38.
Utredningen (I 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 19 juli 1979:

Särskild
utredare: Grafström, Erik O. H., Ld. generaldirektör (fr.o.m. den 19 juli 1979)

Sakkunniga:
Dahlström, Gösta E., ombudsman (fno.m. den 15 september 1979) Ericsson, K.
Gunnar T, sekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Höjeberg, Mats O.,
ombudsman (fr.o.m. den 15 september 1979) Karlsson, Ulf G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Timm,
Dietrich H. E., fil. lic. (fno.m. den 15 september 1979) Wallenberg, Bengt E.,
byråchef (fr.o.m. den 15 september 1979)

s. 398 Kontrollera mot PDF

1:38 Skr 1979/80:103 398

Experter:
Ahlgren, Nils U., planeringschef (fno.m. den 15 september 1979) Annerberg,
Rolf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Eng,
Willy, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979) Lönnroth, Mäns,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1979) Magnusson, Jan O.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1979)

Sekreterare:
Hernmarck, Charlotte F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15
september 1979)

Bitr.
sekreterare: Nordqvist, Ivar, fil. kand. (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel.
växeln 763 10 00, direktval 763 37 77 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 18.

Utredningen
har under tiden juli - oktober 1979 hållit ett sammanträde.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

39.
Teknikimportkommittén (I 1979:14)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 19 Juli 1979 för att bedriva och utvärdera
försöksverksamhet med produktsökning och teknikimport samt studera vissa frägor
i anslutning till försöksverksamheten:

Ordförande:
Ådahl, S. Y. P. Andreas, professor (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Ledamöter:
Andersson, Dan E. utredningssekreterare (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Ekenberg,
H. Lennart, direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Flodin, Sten L.,-direktör
(fr.o.m. den 29 augusti 1979) Heuman, Ulf L., direktör (fr.o.m. den 29 augusti
1979) Wiking, Gösta E., direktör (fr.o.m. den 29 augusti 1979)

Sakkunniga:
Broberg, Björn E., byråchef (fr.o.m. den 29 augusti 1979) Henkow, Sten,
departementssekreterare (fno.m. den 1 november 1979)

s. 399 Kontrollera mot PDF

399 Kommittéer: Industridepartementet 1:41

Jörgensen,
Peter A., överingenjör (fno.m. den 29 augusti 1979) Sidenbladh, Thomas P.,
departementsräd (fr.o.m. den 29 augusti t.o.m. den 31 oktober 1979) Thufvesson,
Bengt E., departementsräd (fno.m. den 29 augusti 1979)

Sekreterare:
Näswall, Björn G., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 augusti 1979)

Bitr.
sekreterare; Jensman, Kjell R.G., byrådirektör (fr.o.m. den I november 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10
00, direktval 763 37 60 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 års kommittéberättelse del II I 19.

Kommittén
har under tiden september - oktober 1979 hällit tre sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

40.
Utredningen (I 1979:15) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag m.m.

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 augusti 1979 för att utvärdera
försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation och föreslä åtgärder
vad gäller sådan representation i aktiebolag och stiftelser:

Särskild
utredare: Goldman, Kjell Ph., bitr. professor (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare:
Elfverson, Jan, civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10
00

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II 121.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

41.
Larmutredningen (I 1979:16)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 2 augusti 1979 för utredning om behovet av
officiell kontroll m.m. av vissa larmanordningar:

s. 400 Kontrollera mot PDF

1:41 Skr 1979/80:103 400

Särskild
utredare: Kristensson, Astrid M., landshövding (fr.o.m. den I september 1979)

Sakkunniga:
Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den I september 1979)
Vilgeus, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den I september 1979)

Experter:
Engersledl, Urban, iL avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1979)
Wickström, Arne, byrådirektör (fno.m. den 15 oktober 1979)

Sekreterare:
Engerstedt, Urban, tL avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september t.o.m. den 11
november 1979)

Sterfelt,
Ove P. E., förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 12 november 1979)

Lokal:
Brottsförebyggande rådeL S:t Eriksgatan 20, Box 120 70, 102 22 Stockholm, tel.
22 97 80

Direktiven
för utredningen, se 1980 års kommittéberättelse del II I 20.

Utredningen
har under tiden september - oktober 1979 hållit ett sammanträde.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

42.
Industristödsutredningen (I 1979:17)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för att utreda effekterna
av industripolitisk stödverksamhet:

Ordförande:
Tjernström, K. Sune, ekon. lic. (fno.m. den 12 september 1979)

Ledamöter:
Sundberg, L. Ove, direktör (fr.o.m. den 12 september 1979) Wibble, Anne M.,
ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1979) Österberg, Gunnar R., fil. lic.
(fr.o.m. den 12 september 1979)

Experter:
Davidson, Anders, informationssekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1979)

Rundquist,
Gerhard I. A., departementsräd (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

s. 401 Kontrollera mot PDF

401 Kommittéer: Industridepartementet 1:43

Sekreterare:
Renck, Per Olof, ekon. lic. (fr.o.m. den I oktober 1979)

Bitr.
sekreterare: Ljunggren, Sten, civilekonom (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm tel. växel 763 10
00, direktval 763 23 89 (sekreteraren)

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II I 22.

Utredningen
har under tiden oktober 1979 hällit ett sammanträde. Utredningen beräknas
slutföra sitt arbete under år 1980.

43.
Utredningen (I 1979:18) om skogsindustrins virkesförsörjning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979:

Ordförande:
Hedström, Bo S., generaldirektör (fno.m. den 6 september 1979)

Lokal:
Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II I 23.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

26 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 402 Kontrollera mot PDF

Kn;l Skr 1979/80:103 402

Kommundepartementet

Inom
detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1979: 4,
6, 7, 8 och 10

Följande
kommitté inom avsnittet fullgör inte något egentligt utredningsuppdrag: 1

1.
Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 Juni 1967 för att handlägga vissa centrala
samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen:

Ordförande:
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den
Ijuli 1975 Lo.m. den 30 juni 1979; fno.m. den Ijuli 1979 t.o.m. den 30 Juni
1980)

Vice
ordförande: Lundberg, Sten G. J., generaldirektör (t.o.m. den 30 Juni 1979)
Nordbeck, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 1 Juli 1979 t.o.m. den 30 juni
1980)

Ledamöter:
Krona, Kurt, sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 Juli 1979
Lo.m. den 30 juni 1980)

Nyqvist,
N. Tore, länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1979; fr.o.m. den 1 juli 1979
Lo.m. den 30 juni 1980)

Wiktorin,
Bengt, sektionschef (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 30 juni 1979; fno.m.
den 1 juli 1979 Lo.m. den 30 juni 1980)

Experter:
Bengtsson, Gunnar G., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Falkehed,
Sven A. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1978)

Gustafsson,
Ulf C, sekreterare (fno.m. den 6 oktober 1976) Lindencrona, Fredrik W. K.,
verkst. direktör (fr.o.m. den 1 december 1978)

Lindquisl,
Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 7 september 1974) Norderheim, Paul A. M.,
försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Sekreterare:
Cedmark, Jan R. H., avdelningsdirektör

s. 403 Kontrollera mot PDF

403 Kommittéer: Kommundepartementet Kn;2

Kansli;
Civilförsvarsstyrelsen, Karolinen, 651 80 Karislad, tel. växel 054/10 41 09

Direktiven
för nämnden, se 1968 ärs riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden
för kommunal beredskap har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju
sammanträden samt haft överiäggningar med olika centrala fackmyndigheter,
kommunförbunden och andra som berörs av den kommunala och landstingskommunala
beredskapsplanläggningen.

Sammanträden
har hållits med särskilda arbetsgrupper för slutförande av anvisningsverket
beträffande kommunal information, omhändertagande av döda civilpersoner i krig
och reservanordningar.

Nämnden
har under året anordnat tvä kurser i kommunal resp. landstingskommunal
beredskapsplanläggning samt i viss utsträckning följt upp de lokala
ledningsövningar, som hållits under året mot bakgrund av de Anvisningar om
gemensamma ledningsövningar för totalförsvaret pä lokal nivå, som nämnden
meddelade tillsammans med överbefälhavaren hösten 1976. Arbetsgruppen för att
ta fram anvisningar för landstingskommunala ledningsövningar har fortsatt sitt
arbete.

En
tvådagarskonferens med representanter för landets länsstyrelser har hållits.

Nämndens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

2.
1968 års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom utbildningsdepartementet
biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker
i den mån de kan beröras av en handboksrevision:

Ordförande:
Askmark, K. F. Ragnar, biskop

Ledamöter:
Andrén, Åke, professor Edwall, Pehr A. R., kontraktsprost Göransson, Harald O.,
musikdirektör Hallqvist, Britt G., författare

Lundell,
Ragnar N. O., kontraktsprost (fno.m. den I Juli 1979) Stripple, S. Lennart,
musikdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter:
Ahrén, Per-Olov A., domprost (fno.m. den 1 januari 1975)

s. 404 Kontrollera mot PDF

Kn:2 Skr 1979/80:103 404

Alm,
Kerstin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Andersson,
Torsten N., prost

Bohlin,
Folke, docent

Eckerdal,
Lars H., docent

Erneholm,
Berndt L, expeditionschef

Gerhardsson,
Birger, professor

Godvik,
Hans, kyrkoherde (fr.o.m. den I mars 1977)

Göransson,
C. Göran N., iL departementsräd

Helander,
Sven A. B., lektor (fno.m. den 3 januari 1977)

Holte,
K. Ragnar, professor

Ingebrand,
Sven G., biskop (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Larsson,
Edvin, professor (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Ljungdahl,
Olle, domkyrkoorganist

Molde,
F. Bertil, professor

Nilsson,
Torsten, musikdirektör

Persson,
Per Erik, professor (fr.o.m. den I oktober 1976)

Setterlind,
Bo A. L, poet (fno.m. den 3 januari 1977)

Simonsson,
Tord L. W., domprost

Stensson,
S. Lars-GÖsta, prost (fno.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare:
Eckerdal, Lars H., docent (fno.m. den 1 januari 1975) Gärdar, Håkan, teol. dr
(fr.o.m. den 8 oktober) Wikmark, Örjan G., teol. dr (fr.o.m. den 21 december
1978 t.o.m. den 31 december 1979)

Bitr.
sekreterare: Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt

Lokal:
Lantmannavägen I, 222 38 Lund, tel. 046/14 85 11, 13 82 94

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fem sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Fyra sammanträden har hållits med en särskild arbetsgrupp
för frågan om förslag till ny evangeliebok.

Kommittén
har den 16 mars 1979 avgett delbetänkandet (SOU 1979:12) Svenska kyrkans
gudstjänst. Band 4, Evangelieboken. Dessutom har kommittén för liturgisk
försöksverksamhet avgett Material för försöksverksamheten nr 8-11.

Arbetsgruppen
för evangelieboken avser att under är 1980 avsluta sitt arbete genom att avge
förslag om evangeliebönerna.

Kommittén
beräknas avge ett betänkande rörande ordningarna för dop, konfirmation, vigsel
och Jordfästning under är 1980.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 405 Kontrollera mot PDF

405 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:3

3.
1969 års psalmkommitté (U 1970:47)

Tillkallade
enligt Kungl. MaJ:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom
utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tillägg till Den
svenska psalmboken, avseende bäde psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och
brukas i svenska kyrkan intill dess en allmän revision av Den svenska
psalmboken företagits.

Kommittén
har den 12 febmari 1976 fått regeringens uppdrag att lägga fram förslag till
revision av 1937 års psalmbok och 1939 ärs koralbok. Vidare fick kommittén
uppdrag att, under beaktande av vad 1975 ärs kyrkomöte anfört, dels under är
1976 färdigställa och till regeringen inkomma med förslag till en första del av
tillägg till psalmboken, dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg
till psalmboken. Båda delarna av tillägget skulle avse såväl psalmtexier som
psalmmelodien

Kommittén
har den 13 seplember 1979 bemyndigats att inom ramen för sitt uppdrag arbeta
tillsammans med en ekumenisk arbelsgmpp (SAMSPALM) för att lägga fram förslag
om en ekumenisk psalmbok.

Ordförande:
Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter:
Belfrage, H. Esbjörn G., docent

Bexell,
Göran, docent (fr.o.m. den 21 september 1977) Frostenson, Anders, Ld.
kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fil. mag. (fr.o.m. den 12 februari 1976)
Göransson, Harald O., professor

Åberg,
Jan Håkan, Ld. domkyrkoorganist (fr.o.m. den 12 februari 1976)

Experter:
Boden, Anna-Brita, sekreterare

Ekenberg,
Anders, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1976) Erneholm, Berndt I.,
expeditionschef Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör

Forsberg,
P. Roland, musikdirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976) Gellerstam, Martin, docent
(fr.o.m. den 8 januari 1979) Hartman, Olov, teol. dr

Haskå,
Inger, docent (fr.o.m. den 8 januari 1979) Hellström, Jan-Arvid, docent (fno.m.
den 1 maj 1979) Nisser, Per-Olof, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 21
september 1977) Sörenson, Torsten N., tonsättare

s. 406 Kontrollera mot PDF

Kn:3 Skr 1979/80; 103 406

Sekreterare;

Erneholm,
Berndt L, expeditionschef

Bitr.
sekreterare; Boden, Anna-Brita, sekreterare

Lokal:
Jordbruksdepartementet, Jakobsgalan 26, 103 33 Stockholm, tel. 10 19 46, växel
763 10 00, direktval 763 34 80 (Erneholm)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanträden.
Däruiöver har tre särskilda arbetsgrupper inom kommittén hållit elva
sammanträden.

Kommittén
har genomfört en brett upplagd enkät. Ett häfte med exempel pä bearbetade
texter och melodier, en redogörelse för principerna vid revisionsarbetet samt
etl särskilt frågeformulär, har sänts ut till samtliga församlingar, särskilda
referensgrupper i varje stift och i övrigt till alla som varil intresserade av
revisionsarbetet.

Kommitténs
arbete beräknas pägå under hela är 1980.

4.
Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsuthildningen m.m.

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för översyn av
brandförsvarsutbildningen m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november
1973):

Ordförande:
Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Ledamöter:
Gustafsson, K. G. Allan, led. av riksdagen Nilsson, E. Arne, brandmästare

Sakkunniga:
Anderberg, Cari-Gustav B., direktör (fno.m. den 14 mars 1974) Bucht, Sven F.
V., departementsråd (fno.m. den 14 mars 1974 t.o.m. den 19 april 1979)

Domvall,
E. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1974) Hultqvist, Swen E. H.,
överdirektör (fno.m. den 14 mars 1974) Knutsson, A. Ingemar, brandchef (fr.o.m.
den 14 mars 1974) Lundin, Hans-Erik V., ombudsman (fno.m. den 14 mars 1974)
Renning, Torsten, utbildningschef (fno.m. den 8 november 1974) Stavréus, Sven
O. A., sektionschef (fno.m. den 14 mars 1974)

s. 407 Kontrollera mot PDF

407 Kommittéer; Kommundepartementet Kn;5

Sekreterare:
Bergkvist, Ulf G. V., vice brandchef (fno.m. den I Januari 1977)

Bitr.
sekreterare: EdUng, Ulf P. R., byrådirektör (fno.m. den 23 november 1978)

Direktiven
för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse C 19.

De
sakkunniga har under liden november 1978 - Juni 1979 hållit sex sammanträden.

De
sakkunniga har den 21 juni 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:5)
Brandförsvarsutbildningen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

5.
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frägor om
utveckling och utnyttjande av automatisk databehandling (ADB) med anknytning
till samhällsplaneringen inom länsstyrelserna m.m.:

Ordförande:
Åkerlund, Hans E., länsräd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Ledamöter:
Bolin, Åke E. J., avdelningsdirektör Henricsson, Ulf I. R., kanslichef (fr.o.m.
den 4 april 1977) Hallman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 4
april 1977 t.o.m. den 7 augusti 1979)

Lindskog,
J. Lennart, länsräd (t.o.m. den 27 Juli 1979) Lonaeus, G. Håkan N.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Lundmark,
E. Gunnar, kanslichef Ridal, Håkan, länsarkitekt

Söderström,
Bengt H. T:son, kansliråd (fr.o.m. den 8 september 1977 (t.o.m. den 12
september 1979)

Sakkunniga:
Björk, Jimmy, sektionschef (fno.m. den 4 april 1977) Hallen, Sten-Åke,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den I januari 1979) Rönnblom, Kurt R.,
avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 april 1977 Lo.m. den 31 december 1978)

Experter:
Chambert, Henrik B., arkitekt (fr.o.m. den 25 september 1974) Kjellin, G. Taro,
byrådirektör (fno.m. den 1 oktober 1977)

s. 408 Kontrollera mot PDF

Kn:5 Skr 1979/80:103 408

Rosborg,
Charlotte, arkitekt (fr.o.m. den 20 januari 1975 l.o.m. den 30

juni
1977; fno.m. den 1 juli 1977)

Stålberg,
P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Sekreterare:
Hansson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1976 t.o.m. den 30
Juni 1979) Lundgren, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I Juli 1979)

Lokal:
Munkbron 11, tel. 112361. Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10
Stockholm

Direktiven
för beredningsgruppen, se 1975 ärs kommittéberättelse Kn 13. Tilläggsdirektiv,
se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 9.

Beredningsgruppen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tvä sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och organisationer.

Beredningsgruppens
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

6.
Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

Tillkallade
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1974 för utredning rörande den
andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvärdens anstalter (se Post- och
Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande:
Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, Ld. led. av riksdagen

Ledamöter:
Aglert, Per Arne, pastor Danielson, Åke, kriminalvärdsdirektör Grape, Karl
Gunnar, domprost Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Jacobsson, Ulla, bitr.
professor

Experter:
Croné, Ulrica, vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 19
febmari 1976)

Holmgren,
Majvor, undersköterska (fr.o.m. den 19 febmari 1976) Wistedt, Börje, överläkare
(fr.o.m. den 19 februari 1976)

Sekreterare:
Göransson, C. Göran N., tL departementsräd (fno.m. den 12 december
1974)

s. 409 Kontrollera mot PDF

409 Kommittéer; Kommundepartementet Kn:7

Bitr.
sekreterare: Lindegård, Karin A. M., teol. kand. (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1975 ärs kommittéberättelse U 57.

Utredningen
har den 24 Januari 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:2) Andlig vård
vid sjukhus, kriminalvårdsanstalter m.m. Uppdraget är därmed slutfört.

7.
Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1975 för att utreda frågan om ökad
decentralisering inom förvaltningen:

Ordförande:
Eliasson, Lars M., Ld. landshövding, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20
januari 1977)

Ledamöter:
Henricsson, Sven R., förste Järnvägsexpeditör Nordin, Sven-Erik, led. av
riksdagen (fr.o.m. den I Januari 1977) Persson, John-Olof, borgarråd Ringaby,
Per-Eric, godsägare, f.d. led. av riksdagen Ullenhag, Jörgen U., fil. dr, led.
av riksdagen Westman, Helny I., landstingsråd Wictorsson, Äke V.,
planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga:
Berggren, Erik G. C, kansliråd (fr.o.m. den 12 november 1977) BJering, Per A.,
länsråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fno.m.
den 12 november 1977) Fröjd, S. Arne, länsråd (fr.o.m. den I april 1975)
Granholm, Arne B., avdelningsdirektör (fno.m. den 1 Januari 1976) Lundgren, H.
Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1977 l.o.m. den 30 Juni
1979)

Lundmark,
E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1975) Sjölin, Nils A., länsråd
(fno.m. den 20 november 1975)

Experter
i miljövårdsgruppen: Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fno.m. den 1
februari 1976) Hallbäck, N. Thore, direktör (fr.o.m. den 1 febmari 1976)
Johansson, E. Allan, länsräd (fr.o.m. den I februari 1976) Karlsson, H.
Karl-Göran, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Persson, Göran A.,
avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

s. 410 Kontrollera mot PDF

Kn:7 Skr 1979/80:103 410

Experter
i sociala gruppen: Aldoson, Lars O., socialchef (fr.o.m. den 12 november 1977)
Axelsson, A. Åke, sektionschef (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Hörnqvist, Sten-Åke
S., borgarrådssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1976) Jonsson, Åke G.,
sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1977) Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m.
den 7 september 1977)

Övrig
expert: Granström, Folke I. G., stadsombudsman (fr.o.m. den 18 augusti 1976)

Sekreterare:
Frid, Sven Rune, byråchef (fno.m. den 11 april 1975 t.o.m. den 15 Juli 1979)

Direktiven
för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Kn 12.

Utredningen
har under tiden november 1978 - maj 1979 hällit fyra sammanträden.

Utredningen
har den 28 maj 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:6) Decentralisering av
beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige m.m.

Uppdraget
är därmed slutfört.

8.
Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om
lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen:

Ordförande:
Tornborg, Curt G. F., departementsräd (fr.o.m. den 10 maj 1977)

Ledamöter:
Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Olsson, Mats,
sparbankskonsulent, Ld. led. av riksdagen

Sakkunniga:
Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976) Knape, J. Olof
B., länsräd (fno.m. den 21 juni 1977) Ljungholm, Kurt A., avdelningschef
(fno.m. den 2 februari 1976) Nilsson, Kari-Johan, skattedireklör (fno.m. den 2
februari 1976) Norén, Bill S., förste fögderisekreterare (fno.m. den 10 febmari
1976) Vester, G. Torbjörn, fögderidirektör (fr.o.m. den 2 febmari 1976)

Expert:
Johansson, Hans I., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1977)

s. 411 Kontrollera mot PDF

411 Kommittéer: Kommundepartementet Kn;9

Sekrelerare;
Backrot, Hans E. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Direktiven
för ulredningen, se 1977 ärs kommittéberätlelse del II Kn 1.

Utredningen
har under tiden november 1978 - mars 1979 hållit sex sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörts av
utredningens arbete.

Utredningen
har den I Juni 1979 avgett betänkandet (Ds Kn 1979:4) Lokal skattemyndighets
organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen.

Uppdraget
är därmed slutfört.

9.
Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om
vidgad länsdemokrati:

Ordförande:
Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Ledamöter:
Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör Johansson, K. Hilding, fil. dr, led.
av riksdagen Lundberg, Arne H. R., kommunfullmäktiges ordförande (fr.o.m. den 1
augusti 1977)

Mattsson,
Kjell A., led. av riksdagen Eriksson, Gunnel, kommunalråd

Strindberg,
Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 maj 1979)

Stälberg,
Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen Ågren, N. Gunnar S., leg. läkare

Sakkunniga:
Hultquist, P. Ove I., sekreterare Hägglund, John E., länsräd

Klason,
Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den I februari 1977) Lundberg,
Lars-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Norling, E. Gunnar E.,
länsräd (fr.o.m. den I februari 1977) Tornborg, Curt G. F., departementsråd

Experter:
Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den 14 december 1977) Damgren, H. G.
Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977)

s. 412 Kontrollera mot PDF

Kn:9 Skr 1979/80; 103 412

Finnveden,
Bengt A., förste bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 14

december
1977)

Lindskog,
J. Lennart, länsräd (fr.o.m. den I augusti 1977)

Norrbom,
N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari

1977)

Olsson,
Rune I., teknisk direkiör (fr.o.m. den I februari 1977 t.o.m. den

28
februari 1979)

Sillen,
Bo S. A., direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Huvudsekreterare:
Waldenström, Hans G. W., föredragande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Sekreterare:
Hallman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lokal:
Kommundepartementet 103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven
för kommittén, se 1977 ärs kommittéberättelse del II Kn 5.
Tilläggsdirektiv, se 1980 års kommittéberättelse del II Kn 7.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fem sammanträden, varav ett
i samband med studiebesök i Finland, samt haft överläggningar med olika
myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

10.
Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att göra en översyn av
kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan:

Ordförande:
Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter:
Andersson, E. Axel, ombudsman, led. av riksdagen Hammarbacken, Britta K. M.,
leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Henstrand, Kjell-Åke, landstingsråd Nilsson,
R. Kerstin, folkhögskollärare, led. av riksdagen Palm, R. Elisabeth,
expeditionschef Rindborg, Stig A. J., landstingsråd Öhrsvik, Lena M., kurator,
led. av riksdagen

s. 413 Kontrollera mot PDF

413 Kommittéer: Kommundepartementet Kn;10

Sakkunniga:
Falkenberg, Eva, förbundsjurist Groll, Lennart E. O., allmänhelens
pressombudsman Lindgren, Göte A. L, sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1978)
Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsräd
Sahlin, Jan E. A., förste sekreterare

Sandell,
Anita I. M., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 Juni 1978) Sjöström, Ove,
direkiör (fr.o.m. den 1 januari 1978) Stjernberg, E. Gustaf T,
avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 mars 1979)

Experter:
Fribergh, B. Erik R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12Juni 1978 t.o.m. den 27
maj 1979)

Grufberg,
A. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 november
1978)

Hedén,
Kerstin E., kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978) Lindgren, A.
Birgitta, tL forskningsassistent (fno.m. den 21 november 1977)

Lundahl,
Per C. I., fil. mag. Molde, F. Bertil, professor Sterzel, Fredrik A. C,
statssekreterare (t.o.m. den 30 november 1978)

Huvudsekreterare:
Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fno.m. den I maj 1977)

Bitn
sekreterare: Johansson, V. Ann-Kajsa, förste byråsekrelerare (fr.o.m. den 21
augusti 1978 t.o.m. den 31 maj 1979)

Paulsson,
E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 maj 1977) Qvarlander, Eva, förste
byråsekrelerare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn7.

Utredningen
har under tiden november 1978 - maj 1979 hållit sju sammanträden. Därutöver har
hållits fem sammanträden i särskila arbetsgrupper.

Utredningen
har den 22 november 1978 avgett rapporten (Ds Kn 1978:6) Service och
information, den 23 Januari 1979 (DsKn 1979:1) Språkarbetet och den 16 maj 1979
betänkandet (SOU 1979:31) Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter.

Uppdraget
är därmed slutfört.

s. 414 Kontrollera mot PDF

Kn;ll Skr
1979/80:103 414

11.
Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda frågan om
minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna:

Ordförande:
Norling, S. Åke, kommunalråd

Ledamöter:
Agius, Roland H., kommunalråd

Branting,
M. Charlotte K., förbundsordförande (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Lekberg,
E. E. Olov, landstingsman Neergaard, Erik A., rättschef

Thyreen,
Nils F. G., länsråd (fno.m. den 8 mars 1977) Ånstrand, Claes F., kommunalråd

Sakkunniga:
Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Fröjd, S. Arne, länsräd Jonsson, Göte
K., direktör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Experter:
Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den I Januari 1978) Jonsson, Bo A.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1977) Lewensjö, Åke R.,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Nordbeck,
Lennart V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 april 1977) Zaar, Leif G. G.,
sekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1978)

Sekreterare:
Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1978)

Bitr.
sekreterare: Granborg, K. Margaretha, förbundsjurist (fr.o.m. den 9 Juli t.o.m.
den 31 december 1979)

Lokal:
Kommundepartementet, Tysta Marigängen 2,103 33 Stockholm, tel. 24 85 00
(Persson), växel 763 10 00, direktval 763 40 22 (kansliet)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 8.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit åtta sammanträden.

Kommittén
har den 21 februari 1979 avgett betänkandet (Ds

s. 415 Kontrollera mot PDF

415 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:12

Kn
1979:3) Ökat kommunalt väghållningsansvar - delbetänkande IV samt
den 2 november 1979 rapporten (Ds Kn 1979:9) Statsbidragen till kommuner och
landstingskommuner. Kommittén avser vidare att under februari månad 1980 avge
ett slutbetänkande.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

12.
Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa
fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga
beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes tidn. den 31
juli 1976):

Ordförande:
Svensson, Torsten V., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977)

Ledamöter:
Carlzon, Lars, biskop Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Kollind, Hans O.,
krigsråd (fno.m. den 1 Januari 1978) Nilsson, Per-Olof, förbundsdirektör
Olsson, Sten G., stiftssekreterare Smith, Jan, kyrkoherde

Experter:
Arfvidson, Agnar, Ld. kammarråd (fr.o.m. den I Januari 1978) Lundqvist,
Lennart, landskapsarkitekt (fr.o.m. den I januari 1978)

Sekreterare:
Lenhammar, Harry K. W., docent (fr.o.m. den 19 augusti 1977)

Särskilt
biträde för att utarbeta förslag till anvisningar för omhändertagande av döda
civilpersoner i krig: Cronebäck, Ove, byrådirektör (fr.o.m. den I november
1979)

Lokal:
Munkbron 11, tel. 20 44 41 (ordföranden), 20 62 72 (sekreteraren). Postadress:
Kommundepartementet, Fack, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 10.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Dämtöver har tvä sammanträden hållits med en särskild
arbetsgrupp för området

s. 416 Kontrollera mot PDF

Kn:12 Skr 1979/80:103 416

omhändertagande
av döda civilpersoner i krig. Kommittén har anordnat en konferens om
krigsorganisation av de fria samfundens ledning och deltagit i lokala
ledningsövningar inom totalförsvaret i Södertälje och Ängelholms kommuner samt
i andra övningar.

Kommittén
har lämnal förslag till lag om kyrklig beredskap.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

13.
Länsdomstoiskommittén (Kn 1977:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utreda frågan om
länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.:

Ordförande:
Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 december 1978)

Ledamöter:
Sandlund, Maj-Britt L., länsräd Styrud, S. Josef, lagman (fr.o.m. den I
december 1978)

Sakkunniga:
Eriksson, Kjell E., direktör

Gustafsson,
Stig G., förbundsjurist, Ld. ers. för led. av riksdagen Lundborg, L. Åke,
departementsråd Palm, R. Elisabeth, statssekreterare

Sekreterare:
Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I december 1978)

Lokal:
KommundepartementeL Tysta Marigången 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00, direktval
763 38 84 (Paulsson)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit fyra sammanträden.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

14.
Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av
allmänna ordningsstadgan:

Särskild
utredare: Neergaard, Erik A., rättschef

s. 417 Kontrollera mot PDF

417 Kommilléer: Kommundepartementet Kn;15

Sakkunniga;
Andersson, P. Gustaf, polisöveriniendenl Ericson, E. Gerhard H., kanslichef
Palmcrantz, Hans U., revisionssekreterare Romson, Rolf, direktör

Svensson,
Bo E., departementsråd (t.o.m. den 30 Juni 1979) Vilgeus, C. Jan L,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1979)

Experter:
Paulsson,B. Staffan J., polissekreterare (fr.o.m. den I oktober 1979)
Thollander, K. Gunnar H;son, förbundsjurisl (fr.o.m. den I oklober 1979)

Sekreterare;
BJurman, C. G. Ulf, hovräUsassessor

Lokal:
Kommundepartementet, Tysta Marigången 2, 103 33 Stockholm, tel.
växel 763 10 00, direktval 763 40 04 (BJurman)

Direktiven
för utredningen, se 1978 ärs kommittéberättelse del II Kn2.

Utredningen
hai undertiden november 1978 - oktober 1979 hällit sex sammanträden.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

15.
1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att undersöka i vad mån
oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeulflödel i
april 1977 vid borrplattformen Bravo pä Ekoflskfältet bör föranleda ändring av
de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av
miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren.
Regeringen har den 3 maj 1979 uppdragit ät kommittén att utvärdera
erfarenheterna av bekämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som har
drabbat Bohusläns kust under hösten 1978 och Stockholms skärgärd under vären
1979 samt att hos regeringen föreslå de åtgärder som utvärderingen kan föranleda:

Ordförande:
Luthman, Gösta F., direktör (fr.o.m. den 6 december 1978)

Ledamöter:
Bergander, Lilly K., led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör,
led. av riksdagen

27 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 418 Kontrollera mot PDF

Kn;15 Skr 1979/80:103 418

Schött,
Lars E., fögderidirektör, Ld. led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune,
utredningssekreterare, led. av riksdagen Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman,
led. av riksdagen

Sakkunniga;
Bucht, Sven F. V., departementsråd Engdahl, O. Roland, gränschef

Fahlin,
Per G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 april 1978) Stjernberg, E. Gustaf
T., avdelningsdirektör (t.o.m. den 5 mars 1979)

Experter:
Collvik, Torsten, iL länsassessor (fr.o.m. den 3 oklober 1979) Kaudern, A.
Gösta, civilingenjör (fr.o.m. den 16 februari 1978) . Söderbaum, Erik G.,
civilingenjör (fr.o.m. den 29 maj 1979)

Sekreterare:
Måre, Mals O., länsassessor

Bitr.
sekreterare: Irbergen Sture A., byrådirektör (fno.m. den 1 oktober 1979)

Lokal;
Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. direktval 031 /60 58 73 eller 60 57
83 (Måre)

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit elva sammanträden samt haft
överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av
kommitténs arbete. Därutöver har etl sammanträde hållits med en särskild
arbetsgrupp för frågor om förstärkning med militära resurser vid
oljebekämpning.

Kommittén
beräknas slutföra sitt arbete omkring årsskiftet 1979-1980.

16.
Utredningen (Kn 1977:04) för översyn av lagen om församlingsstyrelse

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att göra en översyn
av lagen om församlingsstyrelse:

Särskild
utredare: Stolt, LennarL direktör

Sakkunnig;
Johansson, B. Sture, förbundsdirektör

Expert:
Rydén, Sven G., departementssekreterare (fno.m. den 20 mars 1979)

s. 419 Kontrollera mot PDF

419 Kommittéer; Kommundepartementet Kn;17

Sekreterare:
Johansson, B. Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 1 seplember 1977 Svensson,
Per Ove, kammarrättsassessor

Lokal:
Kammarrätten i Göteborg, Fack, 401 10 Göteborg, tel. växeln 031/17 38 00
(Svensson)

Direktiven
för utredningen, se 1978 års kommittéberätlelse del II Kn5.

Utredningen
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit ätta sammanträden samt haft
överiäggningar med organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

17.
Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 2 Juni 1977 med uppdrag att göra en översyn
av kommunalbesvärsprocessen m.m.:

Ordförande:
Hamdahl, BengL regeringsråd (fno.m. den 18 november 1977)

Ledamöter:
Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fno.m. den 18 november 1977) Törnvall,
Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga:
Riberdahl, Curt S., sektionschef (fno.m. den 18 november 1977) Sahlin, Jan E.
A., förste sekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Expert:
Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fno.m. den 26 oktober 1979)

Sekreterare:
Börjeson, Sven, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 24 november 1977)

Lokal:
Regeringsrätten, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 23 86 40 ankn. 378 (sekreteraren)

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 3.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit sju sammanträden.

Kommittén
har den 10 januari 1979 avgett betänkandet (SOU 1978:84) Instansordningen i
kommunalbesvärsmål.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 420 Kontrollera mot PDF

Kn:18
Skr 1979/80; 103 420

18.
Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06) för Stockholm

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 30 Juni 1977;

Särskild
utredare; Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den I oklober 1977)

Sakkunniga:
Calmfors, S. Hans, siadssekrelerare (fr.o.m. den I oktober 1977)
Ridderstrand-Linderolh, E. Inger A., stadsjurist (fr.o.m. den I oklober

1977)

Experter:
Roos, A. G. Thorbjörn, kanslichef (fr.o.m. den I mars 1979) Sundberg, Erik D.,
Ld. drätseldirektör (fr.o.m. den I juni 1978) Waldenström, Hans G. W.,
kulturchef (fno.m. den 23 oktober 1978)

Sekreterare:
Hilborn-Arnell, M. Ingegärd, kammarrättsassessor (fr.o.m. den I mars 1979)

Roos,
A. G. Thorbjörn, kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1978 l.o.m. den 28 februari
1979)

Bitr.
sekreterare: Hilborn-Arnell, M. Ingegärd, kammarrättsfiskal (fr.o.m.
den I december 1978 t.o.m. den 28 februari 1979)

Lokal:
Munkbron 11, lel. 1124 69. Postadress: Kommundepartementet, 103 33 Stockholm

Direkliven
för ulredningen, se 1978 ärs kommitléberättelse del II Kn4.

Utredningen
har under liden november 1978-oktober 1979 hållit fyra sammanträden. Utredaren
har därutöver haft överläggningar med förelrädare för Stockholms kommun.

Utredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

19.
Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för fortsatt utredning av
vissa kommunaldemokratiska frägor:

Ordförande:
Lindencrona, Fredrik W. K., direktör (fno.m. den 18 november 1977)

s. 421 Kontrollera mot PDF

421 Kommittéer; Kommundepartementet Kn;19

Ledamöter:
Andersson, Leif, överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Ericsson, Lars
Eric, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Jonnergärd, Gustaf, Ld.
partisekreterare, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonsson,
S. D. Anita, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Zachrisson, Rune E., kommunalråd
(fno.m. den 18 november 1977) Åstrand, Göran, konsulent (fr.o.m. den 18
november 1977)

Sakkunniga:
Anderson, Hans A. T., direktionssekreierare (fr.o.m. den 1 december 1977)

Domargård,
Tord V., driftchef (fno.m. den 1 december 1977) Högdahl, Lars A., iL
departementsräd (fr.o.m. den 16 november 1978) Jonsson, Olof E., sekreterare
(fr.o.m. den 1 december 1977) Karlsson, H. Urban, förste sekreterare (fr.o.m.
den 1 december 1977) Lindquisl, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den I december
1977) Peterson, Carl-Gunnar P., departementsräd (fr.o.m. den 16 november 1978)

Experter:
Birgersson, Bengt Owe, docent, föredragande i riksdagens
konstitutionsutskott (fr.o.m. den lOjanuari 1978) Holmquist, Gertrud M. M.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1979)

Hult,
Jan P., försie byråsekreterare (fr.o.m. den 1 Januari 1979) Lindau, F. Christer
G., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den I augusli 1979) Ling, Hans G.,
departementssekreterare (fr.o.m. den I augusti 1979) Olsson, Ingrid M.,
hovrättsassessor (fr.o.m. den I augusti 1979) Sigfridsson, Sven-Erik L,
hovrättsassessor (fno.m. den I augusti 1979)

Sekreterare:
Geijer, Carl-Wedig G. O., kanslidirektör (fr.o.m. den lOjanuari 1978)

Bitr.
sekreterare: Nilsson, N. Jörgen, planeringssekreterare (fr.o.m. den 1 december
1978)

Lokall
Munkbron 11,2 tr., tel. 11 27 38 (Geijer), 20 76 39 (Nilsson). Postadressi
Kommundepartementet, 103 33 Stockholm

Direktiven
för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 6. Tilläggsdirektiv, se
1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 4.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit tolv sammanträden samt haft
överläggningar med företrädare för ett tiotal kommuner.

s. 422 Kontrollera mot PDF

Km 19 Skr 1979/801103 422

Kommillén
har den 2 oklober 1979 avgett betänkandena (Ds Kn 1979il0) Lokala organ i
kommuner - Modeller för försöksverksamhet och (Ds Kn 1979il I) Specialreglerade
uppgifler för lokala organ i kommunerna.

Kommittén
är adminislralivi ansvarig för genomförandel av det forskningsprogram om
ulvärdering av kommunindelningsreformen som riksdagen anvisal medel till.
Forskningarna bedrivs inom den kommunaldemokraliska forskningsgruppen, som i
seplember 1979 avgett rapporl 1 (Ds Kn 1979il2) Den kommunala självstyrelsen -
En utvärdering av kommunindelningsreformen.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

20.
Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 20 april 1978 med uppdrag atl utreda frågor
om kommunala företag m.m.i

Ordförande:
Petrén, Gustaf, regeringsråd (fr.o.m. den 21 Juni 1978)

Ledamöter:
Gisslen, Axel, kommunalråd (fr.o.m. den 21 juni 1978) Josefson, Stig A.,
lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 Juni 1978)

Sakkunniga:
Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 september 1978) Meyer,
Lars, förbundsjurist (fr.o.m. den 21 Juni 1978) Nyström, Lennart,
kanslidirektör (fr.o.m. den 21 Juni 1978) Regner, Göran I. F., hovrättsassessor
(fr.o.m. den 20 september 1978) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare
(fr.o.m. den 21 juni 1978)

Sekreterare:
Graffman, Agneta C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 november 1978)

Lokall
Munkbron 11, tel. 1124 69. Postadress: KommundepartementeL 103 33 Stockholm

Direkliven
för kommillén, se 1979 års kommittéberättelse del II Kn 2.

Kommiuén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hållit fyra sammanlräden samt haft
överläggningar med representanter för olika kommuner och kommunala företag.

KommiUéns
arbete beräknas pägä under hela är 1980.

s. 423 Kontrollera mot PDF

423 Kommittéer: Kommundepartementet Kn:21

21.
Kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978 för fortsalt ulredning av
frågan om medbeslämmande för de anslällda i kommuner och landslingskommuner
m.m.:

Ordförande:
Hegrelius, Olov, Ld. regeringsråd (fr.o.m. den 5 oklober 1978)

Ledamöter:
Ahlvarsson, Lars L, direkiör (fr.o.m. den 12 Juli 1979) Arnström, Sven G.,
avdelningschef (fr.o.m. den 31 augusti 1979) Aspegren, Lennart, rättschef
(fr.o.m. den 5 oktober 1978) Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 5
oktober 1978) Boman, Svante, chefsrädman (fno.m. den 5 oktober 1978) Borglund,
Erik, lagman (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Bäckström, N. Birger,direktör
(fr.o.m. den 12 Juli 1979) Gustafsson, Agne, universitetslektor (fno.m. den 5
oktober 1978) Lindh, K. Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 12 juli 1979) Neergaard,
Erik A., rättschef (fr.o.m. den 5 oktober 1978) Rosengren, Judith, ombudsman
(fno.m. den 12 juli 1979) Starlander, Lillemor, ombudsman (fr.o.m. den 12 Juli
1979)

Experter:
Högdahl, Lars A., tL departementsräd (fno.m. den 12 september 1979) Lewensjö,
Åke, R., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1979)

Sekreterare:
Boman, Svante, chefsrådman (fr.o.m. den 5 oktober 1978)

Lokal:
Departementens kommittéer. Lilla Kungsgalan 3, Box 347, 401 25 Göteborg, tel.
växel 031/17 38 00

Direktiven
för kommittén, se 1979 ärs kommittéberätlelse del II Kn 3 och Kn 4.
Tilläggsdirektiv, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 2.

Kommittén
har under tiden november 1978 - oktober 1979 hällit tre sammanträden. Därutöver
har ett sammanträde hållits med nytillkomna ledamöter.

Kommitténs
arbete beräknas pågå under hela är 1980.

s. 424 Kontrollera mot PDF

Kn;22
Skr 1979/80; 103 424

22.
Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01)

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 1 mars och den 7 juni 1979 för all uireda
frågor om ersällning på grund av naturkatastrofer:

Ordförande:
Pers.son, Carl J. G., landshövding (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Ledamöier:
Aulin, Olle M., bitr. försvarsdireklör, led. av riksdagen Bergander, Lilly K.,
kontorist, led. av riksdagen Bergdahl, Hugo A., flottiljpolis, Ld. led. av
riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Johnsson,
Rune S. G., ombudsman, Ld. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Karlsson,
Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juli 1979)
Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sakkunniga;
Lindberg, Carl-Otto A., förste länsassessor (fr.o.m. den 16 Juli 1979) RangnitL
F. Harald O., departementsräd (fno.m. den I Juli 1979)

Experler:
BJurman, CG. Ulf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1979) Ekström, O. Göran,
departementssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekrelerare;
Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 16 juli 1979)

Bitr.
sekreterare: Kihigren, C. Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1979)

Lokal:
Munkbron 11, I tn, 111 28 Stockholm, tel. 11 21 74 (Frid), 031/17 38 00
(Kihigren)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 1
och 3.

Kommittén
har under tiden augusti - oktober 1979 hållit ett sammanträde.

Kommitténs
arbete beräknas pägä under hela år 1980.

s. 425 Kontrollera mot PDF

425 Kommittéer; Kommundepartementet Kn;24

23.
Kvinnoprästutredningen (Kn 1979:02)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979 för alt utreda Jämställdhet
mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan m.m.:

Särskild
uiredare: Palm, R. Elisabeth, statssekreterare (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sakkunniga:
Johansson, B. Sture, förbundsdirektör (fr.o.m. den 7 augusti 1979) Stolt,
Lennart, direkiör (fr.o.m. den 7 augusti 1979)

Experter:
Boo, Karl G. H., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli l.o.m. den 12
oktober 1979)

Engman,
Gerd B., studiesekreterare (fr.o.m. den I Juli 1979) Hammarbacken, BriUa K. M.,
leg. sjuksköterska (fno.m. den 16 november 1979)

Johansson,
K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1979) Malmgren, Lena
M., iL komminister (fr.o.m. den 1 juli 1979) Troedsson, Ingegerd, förulv.
statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 Juli 1979)

Sekreterare:
Löven, Bo C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 augusti 1979)

Lokal;
Kommundepartementet, Tysta Marigången 2,103 33 Stockholm, tel. växel 763 10 00,
direktval 763 40 03

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn6.

Ulredningen
har under tiden Juli - oktober 1979 hällit fyra sammanträden samt hafl överläggningar
i några av stiften med biskopen och olika kyrkliga grupper.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under år 1980.

24.
Utredningen (Kn 1979:03) om översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län
(ÖSAB)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 28 Juni 1979

Särskild
utredare; Bruno, Gösta F., Ld. överdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1979)

s. 426 Kontrollera mot PDF

Kn;24 Skr 1979/80; 103 426

Sakkunniga:
Baekkevold, Arne E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den I december 1979)

Jakobsson,
Kjell G. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den I december 1979)

Johnsson,
Bengt Å. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1979) Tegnhed, Lars A., bitr.
skattedirektör (fr.o.m. den 1 december 1979)

Sekreterare:
Hillman, Bo 1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oklober 1979) Ihrmark, Astrid
K. M., länsrevisor (fr.o.m. den 1 Januari 1980)

Lokal;
Munkbron 11,2 tn, tel. 20 87 56 (Bruno), IO 93 47 (Hillman). Postadress;
Kommundepartementet, 103 33 Siockholm

Direkliven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberäUelse del II Kn5.

Utredningen
har under oktober 1979 haft överläggningar med representanter för berörda
myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer.

Ulredningens
arbete beräknas pågå under hela år 1980.

25.
Utredningen (Kn 1979:04) om begravningsverksamheten

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979:

Särskild
utredare: Sterzel, Fredrik A. C, justitieråd (fr.o.m. den 1 september 1979)

Sekrelerare;
Nordling, Lotty A., hovräUsassessor (fr.o.m. den 1 september 1979)

Lokal:
Munkbron 11,1 tn, 111 28 Stockholm, tel. 10 87 72

Särskilda
direktiv har ej meddelats.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under är 1980.

26.
Utredningen (Kn 1979:05) om tillsyn av kusterna (TAK)

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 6 september 1979 för atl utreda frågan om bemanning
längs våra kuster:

Särskild
utredare: Sandlund, Maj-Britt L., länsräd (fno.m. den 7 september 1979)

s. 427 Kontrollera mot PDF

427 Kommittéer; Kommundepartementet Kn;28

Sekreterare:
Österberg, Erik K.-A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oklober 1979)

Lokal:
Länsstyrelsen i Hallands län, 301 86 Halmslad, tel. växel 035/11 83 20

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommitléberättelse del II Kn 10.

Utredningen
har under oktober 1979 haft överläggningar med olika myndigheter,
organisationer och övriga som berörs av utredningens arbete.

Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1980.

27.
Kommittén (Kn 1979:06) för utredning av kyrkomötets ställning, befogenheter och
sammansättning

Tillkallade
enligt regeringens bemyndigande den 13 september 1979:

Ordförande:
Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september
1979)

Ledamöter:
Gibson, Urban H., chefskonsult (fr.o.m. den 28 september 1979) Grape-Lantz,
Margareta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 28 september 1979)

Johansson
Gunnar A., häradsdomare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september 1979)

Jonäng,
Gunnel M., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 september 1979) Lundgren,
Carl-Eric, förbundssekretrare (fr.o.m. den 28 september 1979)

Direktiven
för kommittén, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 8.

28.
Utredare om statsbidrag till kvinnoorganisationer

Tillkallad
enligt regeringens bemyndigande den 15 november 1979:

Särskild
utredare m.fl. ej utsedda.

Direktiven
för utredningen, se 1980 ärs kommittéberättelse del II Kn 11.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underbilaga

KOMMITTEKOSTNADER

JUSTITIEDEPARTEMENTET

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Kom-mitlén.s nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30-----------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitléer
som avslutat sin verksamhet under 1979

Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)
Konsumentljänstutredningen (Ju 1972:07) Produktansvarskommitlén (Ju 1973:08)
Hemförsäljningskommillén (Ju 1973:10)

1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

1975 ärs polisutredning (Ju 1975.08) Utredningen (Ju 1976:06) om
kriminalvårdsstyrelsens

organisation, m.m.

Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvärden

Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

Allmänna advokatbyråkomminén (Ju 1977:11) (ABK)

Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frägor

Utredningen (Ju 1977:17) om förfarandel i vissa disciplinärenden
m.m.

Ulredningen (Ju 1978:02) om vidgad ortspressannonsering
m.m.

Särskild näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)'

Summa

1980:

6

616.0

87.9

51.5

7

1 525.7

370.0

79.8

9

557.9

101.7

43.8

10

1 404.6

346.2

54.7

16

658.5

164.4

40.4

21

456.9

12.3

131.6

25

590.0

340.3

22.0

26

296.1

138.6

50.7

28

277.8

191.6

40.7

35

190.1

145.3

55.0

38

203.6

166.5

33.3

41

68.7

166.5

45.3

43

114.4

98.2

18.2

45

667.0

2 329.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

KommUtéer som fortsäcter sin verksamhet vid ingången av
1980

Integriietsskyddskommittén
(Ju 1967:62) 1980:1 1945.0 292.9 37.0

2

9 179.5

70.1

32.1

3

3 625.7

569.1

57.2

4

2 079.8

347.2

59.0

5

936.6

227.2

_____

8

749.8

168.7

9.0

11

_

12

863.6

259.9

40.9

13

306.8

_

35.4

14

610.7

248.6

17.7

15

590.3

_

25.4

17

1 340.2

307.8

76.3

18

499.2

308.8

45.1

19

872.6

320.3

82.7

20

502.4

151.6

46.9

22

477.2

219.6

83.2

23

269.0

159.0

32.5

24

1 198.6

372.2

93.0

27

437.9

250.5

85.2

29

257.1

172.5

11.7

30

470.3

480.9

143.0

Samarbetsorganet (Ju 1968 ;59) för rättsväsendels informationssystem
(SARI)

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Utredningen (Ju 1972:04) ang. ny lagstiftning om befordran
med järnväg

Utredningen (Ju 1972:12) om företagsinteckning

Energirådet (Ju 1974:03)

Försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09)

Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Småhusköpkommiltén (Ju 1975:02)

Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Hyresrältsutredningen (Ju 1975:06)

Upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02)

Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Daialagstiftningskommiiién (Ju 1976:05) (DALK)

1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

13.3

Kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i

vissa fall m.m. 31 152.4 151.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

429 Kommiltékoslnader; Justitiedepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Suniina-

administraliva myndighel.

kostnader insliiulion

m.m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70.4 - - - 209.8

11.2

0.7

7.9

12.6

16.0

85.3 100.0

46.6

-

9.8 18.0 41.9

67.5

39.2

-

14.5

-

218.4

323.2

-
- - 461.0

-
- - 146.2

-
- - 408.8
0,8 - .303.5

-
- - 259.9

76.5 6.0 - 491.4

- - - 266.6

- - - 250.3

7.0 0.7 - 249.9

- - - 199.8

- - - 251.0

0.9 20.6 - 152.4

84.4 28.1 - 3 650.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.6 - 0.9 - 341.4

2.9

1.6

683.2

61.8

61.3

22.0

36.5

6.2

_

_____

7.6

-

37.8

_

_____

5.0

_

2.8

_

_

3.0

_

28.9

35.2

14.5

_

_

42.3

8.4

3.0

10.1

11.2

36.5

16.9

47.1

96.4

25.2

10.5

_

17.2

9.3

_

_

181.5

-

22.4

5.0

0.6

0.5

- - 789.9

0.1 - 749.5

- - 464.7

0.1 - 233.5

0.4 - 185.7

338.6

40.4

0.1 - 269.2

28.4

0.6 - 448.8

1.7 - 370.1

456.7

0.3 - 208.9

1.4 - 351.9

208.4

70.1 - 704.0

0.6 278.0 642.0

0.4 - 193.9

1.2 - 829.0

0.2 - 171.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

Militäransvarskommitlén
(Ju 1977:09)

Yttrandefrihetsutredningen
(Ju 1977:10)

Tomträttskommittén
(Ju 1977:12)

Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

Utredningen (Ju 1977:15) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Sjölagsutredningen
(Ju 1977:16)

1978 ärs vallagskommitté (Ju 1978:01)

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03)

Fyndlagstiftningsutredningen (Ju 1978:05)

Tvångsmedelskommitlén
(Ju 1978.06)

BRÅ-utredningen (Ju 1978:07)

Miljöskadeulredningen (Ju 1978:08)

Förvaltningsrätlsutredningen (Ju 1978:09)

Kommissionslagskommittén (Ju 1978:10)

ViiesWommitlén (Ju 1979.01)

Pantbrevsutredningen (Ju 1979:02)

Patentprocessutredningen (Ju 1979:03)

Fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04)

Frivårdskommittén (Ju 1979:05)

Delegationen (Ju 1979:06) för kontraktsvård

Kommittén (Ju 1979:07) för utredning av den fortsatta
fastighetsdataverksamheten

Kommittén (Ju 1979:08) om marknadsanpassad arbetsersättning
till intagna i kriminalvårdsanstalter m.m.

Utredningen (Ju 1979:09) om skydd för företagshemligheter

Summa

1980:32

232.1

305.4

33

328.5

209.7

34

305.9

451.9

36

171.9

180.7

37

143.5

170.7

39

141.3

157.7

40

89.1

151.7

42

56.4

170.4

44

19.0

152.2

46

_

_

47

_

105.8

48

_

73.7

49

51.2

50

_

33.8

51

57.4

52

38.5

53

_

25.2

54

_

38.2

55

14.4

56

_

15.2

57

_

58

59

60

7 482.4

58.4

43.6

54.8

79.4

50.8

68.3

17.8

25.2

31.8

36.5

18.9

12.5

9.1

I 533.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Utredningen (Ju 1973:1 1) om ev reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten

Utredningen (Ju 1973:17) om ulländska övertaganden av svenska
företag

Ordningsvaktsutredningen
(Ju 1974:15)

Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)

JK-utredningen
(Ju 1974:20)

Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)

Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor ang mathållningen
vid kriminalvärdens anstalter

Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Summa

95.7

851.1

1979:11

12

1 324.3

69.3

18

621.7

0.7

19

891.0

_

20

519.5

0.1

21

744.8

85.1

26

356.6

0.4

29

158.7

____

35

899.3

14.1 265.4

51.3

16.3 15.5

5.2 88.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom
departementet m.m.

Nämnden (Ju 1968:67) för Europarådets kriminologiska
forskningsstipendier

Nordiska ämbetsmannakommittén (Ju 1974:07) för lagstiftningsfrågor

Arbetsgrupp (Ju 1978:A) för översyn av anstaltsbeständet
inom kriminalvården

1979 ärs särskilda juristkommission (Ju I979:A)

Diverse
myndigheter m.m.

Diverse
personer

Gemensamma
kostnader

Uteslående
reseförskott

Summa

7.2 8.5

86.5 31.3

342.2 460.0

4.9

4.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa
totalt

10
537.3

2 293.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg.

* Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

' Kostnaderna har betalats från
industridepartementets kommittéanslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittékostnader:
Justitiedepartementet

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

68.5

22.6

47.6

5.5

4.0

22.1

20.5

8.3

18.9

3.2

4.3 2.9

0.8

0.1 1.0

13.6

32.4

40.0

5.6

0.3 0.2 1.8

0.5

0.4 0.2

446.2 276.1 556.1 305.6

225.5

248.1

190.0

241.9

203.4

36.5

109.0

92.6

63.7

38.1

60.3

47.6

27.2

39.2

14.5

16.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

767.3

288.9

832.3

81.5

278.0

11
264.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.8 0.2 0.1

3.5 2.0

170.6 67.6

59.3

95.7

293.0

68.5

0.1

0.1

164.2

17.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

7.6

297.5

5.2

14.1

658.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

12.8

_

_

4.7

-

-

-

0.1

_

_

_

9.9

2.7

17.2

409.3

11.3

-

-

41.9

2.7

17.2

409.3

135.2

912.3

933.9

518.9

20.0

20.0 298.0

99.3

36.0

20.0

0.1

781.3 11.3

956.0

16 529.5

s. 432 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 432

UTRIKESDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning Kom- Utgifter (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- l.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30-----------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Kommillén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna

inför FN:s konferens om vetenskap och teknik för

utveckling' 1980:3 17.4 3.3 8.9

Utredningen
(UD 1978:01) om formerna för stiftelsen

Stockholms inlernalionella fredsforskningsinstiluts

(SIPRI) framtida verksamhel 4 - 26.8

Summa 17.4 3.3 35.7

KommUtéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Delegalionen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens

498.4

93.4

7.1

24.9

_

24.0

312.3

20.3

regler om humanitet i krig 1980:1

Nedrusiningsdelegationen (UD 1976:01) 2

Lllredningen (UD 1978:02) om utrikesrepresentalionen 5

Kommittén (UD 1979:01) för atl förbereda 1981 ärs

FN-konferens om nya och fömybara energikällor 6

Utredningen (UD 1979:02) om uibildningsbehovel för del

svenska framlida utvecklingssamarbetet' 7

Summa 523.3 405.7 51.4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Bislåndspolitiska utredningen (UD 1972:03)' 1979:2 1761.7 62.5 38.7

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och

informationsutbytet med utlandet 4 545.8 179.5 9.3

Summa 2 307.5 242.0 48.0

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79
för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till

afrikanska fivklingar och nationella befrielserörelser 35.2

Svenska UNICEF-kommittén - 10.0

Summa 45.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

' Kostnaderna beslrids av andra medel än kommitléanslagel

opaginerad Kontrollera mot PDF

433 Kommiltékostnader; Utrikesdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kostnader institution

m.m.

4.0 - - - 12.0 2S.2

0.2 - - - - 27.0

4.2 - - - 12.0 55.2

5.3 - - - - 105.K

40.6 - - - - 64.6

24.9 - - 0.1 - 357.6

70.8 - - 0.1 - 528.0

20.1 97.0 - 1.2 - 219.5

2.0 155.9 - - - 346.7

22.1 252.9 - 1.2 - 566.2

2.1 - - - - 17.1

1.3
- - - - 11.3

3.3
- _ _ 48.6

28 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 434 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 434

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléns benämning

Kom-

Utgifler (i tusentals kronor)

milléns nr i be-

l.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen

1978-06-30

Lön Dag-ni.m.'
arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhel under 1979

Mililära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04)
(MPD) 1980:1 587,7 72.1 7.5

Försvarsmaklens
ledningsulredning (Fö 1974:03)

-)

2 1X1.1

378.9

174.4

3

460.7

138.6

82.1

8

215.8

193.0

56.9

9

301.2

123.2

1 083.8

444.1

(FLU-74) Tjänstcreglementsuiredningen (Fö 1974:05) (TjRU)
Fredstandvård -80 (Fö 1977:03) Flyginduslrikommilién (Fö 1978:01) (FLIK)

SumiTia

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Beredningen (Fö 1975:01) för del fortsatta arbelel om

1980:4

624.6

150.3

32.1

5

153.3

90.2

6

186.0

83.0

146.3

7

311.9

240.2

85.5

10

29.2

472.2

228.3

11

0.1

12.5

12

_

123.1

29.6

13

_

3.6

66.3

14

56.7

48,8

kvinnan i försvaret (BKF) 1975 års skyddsrumsuiredning (Fö
1975:03) (SKrU-75) Värnpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01) (VIK)
Sarbarhelskommittén (Fö 1977:02) (SÅRK)

1978 ärs försvarskommilté (Fö 1978:02) (FK-78)

Delegationen (Fö 1978:03) för samordning av ny befäls-

ordning (SamD NBO)

Civilmilitärutredningen (Fö 1978:04) (CMU)

Hälso- och sjukvård i försvarei (Fö 1978:05) (HSF)

Folkrällskommillén (Fö 1978:06)

Kommillén (Fö 1979:01) om vissa frägor rörande den

militära underrällelsetjänslen 15

1979 års militära flygindustrikommitté (Fö
1979:02)

(MFK-79) 16 - - -

FMV-kommittén (Fö 1979:03) 17 - - -

Summa 1 129.2 739.6

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Försvarets fredsorganisalionsuiredning (Fö 1968:20) 1979:1 3 695.4 31.7 19.8

Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02) (FGU) 6 691.6 30.9 35.8

Ulredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets

ordnings- och bevakningsuppgifler lill andra myndig

heler 11 60.7 11.8 46.3

Summa 74.4 101.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

435 Kommittékostnader; Försvarsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet.

kostnader institution

m.m.

38.1 - 117.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

54.2

117.4

_

56.4

2.4

_

_

0.9

10.9

8.5

3.7

33.9

32.8

43.3

15.5

01.4

150.2

51.8

114.6

781.3 224.0 273.0 549.9 I 945.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

23,3

_

80.0

0,9

_

_

41,2

_

_

39.4

36,2

7.1

99.3

14,1

62.8

5.6

_

0.7

__

_

18.7

_

_____

11.4

_

3.1 - 288.8

0.2 - 91.3

21.3 - 291.8

21.5 - 429.9

87.1 - 963.8

1.0 - 19.2

8.2 - 161.6

8.6 - 97.2

0,5 - 117.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

240.5 50.3 149.9 151.5 - 2 461.0

3.5 - - 1.1 - 56.1

2.4 24.5 - 0.5 - 94.1

8.3 - - 0.2 - 66.6

14.2 24.5 - 1.8 - 216.8

s. 436 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 436

1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79
för sakkunniga biträden inom försvarsdepartementet m.m.

Ulredningen (Fö 1977:A) om samordning av allmänna

landmobila radiokommunikationer, m.m. 3) 287.8

Pilolutbildningsulredningen (K 1978:081" - 127.1 64.2

Översvn av iransporllrägor inom lolalförsvarel
(Fö

1978:B) - -

Diverse personer 81.0 16.7

Gemensamma kosinader

Uteslående reseförskotl

Summa 208.1 80.9 46.1 - 583.5

' I beloppel ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon, m.m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för sanuliga departemenl) belastar anslaget
Gemensamma kosinader för departementen.

' Kosinaderna beslrids av kommunikalionsdepartementel med
184.3 tkr 1978/79.

-' Kosinaderna beslrids av kommunikalionsdepartementel med
I 16.9 tkr 1978/79.

opaginerad Kontrollera mot PDF

437 Kommittékostnader; Försvarsdepartementet

10

- - 368.6 - - 368.6

35,9 - - 3.2 - 230.4

-
- 107.9 - - 107.9
6.7 - - - - 104.4

-
- 107.0 - - 107.0 3.5 - - - - 3.5

3.2 - 921.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

SOCIALDEPARTEMENTET

I

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Ulgifter (i tusentals kronor)

Kommitténs

nr i
be- t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30----------------------

Lön m.m.

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1979

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) Planeringsgruppen (S
1976:03) för barnomsorg Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre
organisation Ulredningen (S 1977:07) om barnolycksfall KS-utredningen
THX-utredningen (S 1977:17)

Ulredningen (S 1979:01) av vissa frågor om regionsjukhuset
i Örebro m.m.

Summa

1980:5

1 544.4

11

722.4

14

230.5

17

231.0

21

7.8

24

151.9

33

172.5 394.0 178.2 299.1 70.0 130.1

I 243.9

98.6 41.6 106.3 40.3 36.1 55.4

10.8 389.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Socialdepartemenlels sjukvårdsdelegaiion (S
1966:39) 1980:1 2
748.2

Pensionskommittén
(S 1970:40) 2 2 638.8

Barnomsorgsgruppen (BOG) (S 1973:07) 3 2 048.0

Familjeslödsutredningen (S 1974:01) 4 2 395.3

Nykierhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters

personalorganisationsuiredning (S 1974:04) NEPO 6 563.9

Delegalionen (S 1974:05) för social forskning 7 I 119.0

Utredningen (S 1974:09) betr. sjukvärd i livels slutskede

(SLS) 1 160:8

Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) 9 I 178.0

Hälso-och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) 10 832.6

Utredningen (S 1976:05) om sjukvärden i krig 12 355.8

Prostitutionsulredningen (S 1977:01) 13 258.8

Tobakskommillén (S 1977:03) 15 71.9

Ulredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets om

fattning 16 361.1

Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna

försäkringen m.m. (ALLFA) 18 677.5

Omsorgskommittén (S 1977:12) 19 810.6

Fluorberedningen (S 1977:13) 20 50.8

Texttelefongruppen (S 1977:15) 22 22.9

Ensamförälderkommittén (S 1977:16) 23 6.2

Beredningsgruppen fördel internationella barnaåret 1979

(S 1977:19) 25 128.4

Utredningen (S 1977:21) om de homosexuellas situation i

samhället 26 30.6

1978 ärs tandvårdsförsäkring (S 1978.01) 27 108.3

Organisationskommittén (S 1978:02) för försäkrings

rätterna 28 133.7

Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete

(S 1978:03) 29 -

Sjukpenningkommitién (S 1978:04) 30

2.3
283.8 616.4

533.2

98.9 361.3

309.8
475.4 651.8 143.0 324.7 66.9

814.8

351.7

965.7

8.1

257.2

132.6

167.2
378.6

645.3

94.2 142.7

92.6

107.8

40.7

25.3

63.5

112.6

52.2

88.9

105.7

111.4

42.9

25.5

57.5

80.3

129.4

70.8

30.1

38.6

56.2

34.3 92.2

92.9

35.1 53.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

439 Kommiltékoslnader:
Soeialdepartementet

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.3 40.5
97.1

31.7

169.6

Resersättning Tryckning

30.1

27.1

?3 ?

40.8

6.6

10.2

21.5

159.5

Konsultationer

Övriga

Bidrag lill

Summa-

administrativa

myndighel.

kostnader

mstituiion

m.m.

0.1

301.3

31.4

3.2

_

497.6

108.8

0.1

_

457.1

45.0

0.6

_

522.9

112.7

-

227.4

98.9

131.2

284.1

4.0

2 250.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.7 - - - - 101.6

69.5 - 1.0 3.6 - 465.7

53.0 - - 2.6 - 712.7

26.5 158.6 77.7 29.8 - 851.1

6.9 - - 0.4 - 169.7

27.0 17.4 - - - 518.3

33.9 214.0 11.7 4.5 - 626.1

36.3 24.2 6.9 4.0 - 65.7

75.2 - - 4.5 - 837.2

83.1 42.0 17.0 2.0 - 398.5

73.2 - 10.0 2.7
175.0 628.5

18.7 _ _ 1.5 _ 112.6

131.7 18.3 155.7 79.4 - I 257.4

141.9 - 137.2 0.6 - 711.7

208.0 127.4 16.9 7.3 40.0 1494
7

33.2 _ _ 1.0 - 113.1

- - - - 30.1

6.5 - - 0.1 - 302.4

15.2 78.9 928.6 0.5 18.7 I
230.7

16.5 - - 1.0 - 219.0

67.3 52.9 445.3 5.2 - 1041.5

171.6 - - 82.2 - 992.0

12.3 0.8 - 2.4 - 144.8

14.5 - - 0.6 - 211.0

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen (S 1978:05) om familjevård för missbrukare

m.m. 1980:31 - 135.4 31.1

Konvågsulredningen
(S 1978:06) 32 - -

Kontraklsvårdsulredningen
(S 1979:02) 34 25.5 -

Kommittén (S 1979:03) om hemspråksiräning för för

skolebarn 35

Bilsiödskommittén
(S 1979:04) 36 - - -

Ulredningen
(S 1979:05) om alkoholfri molellverksamhel 37

Kommillén (S 1979:06) för översyn av det ekonomiska

slödel till barnfamiljerna med särskild inrikining på

nerbarnsfaniiljerna 38

Kommiuén (S 1979:07) för cancerförebyggande ålgärder 39

Kommillén (S 1979:08) för översyn av riksförsäkrings

verkets organisation m.m. (RFV-översynen) 40

Kommillén (S 1979:09) för översyn av sjukförsäkringens

ersältningssyslem vid sjukresor 41

Summa 7 887.6 1607.3

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1978:4

1 243.9

67.2

_

17

5 598.7

22.3

-

28

266.0

38.8

5.6

1979:4

1 231.0

0.2

_

9

3 172.6

179.3

24.6

10

1 475.6

170.8

95.7

11

2 437.9

51.2

67.5

13

860.3

9.8

28.4

22

371.9

./. 8.0

38.5

Sjukvårdskostnadsulredningen (S 1970:32)

Arbelsgrupp (S 1975:01) för social information

Utredningen (S 1977:05) avseende vissa frågor om hälso-och
sjukvärd för äldre

Barnmiljöulredningen (S 1973:08)

Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

Hälsovårdsstadgeulredningen (S 1974:08)

Ledningsgruppen (S 1974:1 1) för försöksverksamhel inom
socialvärden

Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkolikafrågor

Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i kon

takterna mellan patient och läkare i den öppna

vården m.m. 24 260.1 125.2 33.4

Ulredningen (S 1977:09) om verksamhelen vid Statens

bakteriologiska laboratorium (SBL) 25 112.3 42.5 21.6

Utredningen (S 1977:1 Dom läkemedelsinformation 27 120.1 85.8 50.7

Läkemedelskontrollulredningen (S 1977:18) 34 - 134.1 15.6

Ulredningen (S 1977:20) med uppdrag att se över priskon-

trollen av läkemedel 36 87.9 24.2 18.0

Summa 943.4 399.6

Kostnader från kommittéanslaget under budgetårel 1978/79
för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

905.9

873.3

41.8

385.6

796.6

99.7

5.6

3.6

Slalens Handikappråd (S 1966:37)

Nämnden (S 1960:A) för undervisningssjukhusens utbyggande
(NUU) Familjepolitiska arbetsgruppen (S I977:A) Delegationen (S 1978:A) för
internationella hälso- och

socialvärdsfrågor 5.3

Information för föräldraledighet (S I978:B) 0.4

Diverse myndigheter

Diverse firmor

Diverse personer 85.3 18.7

Gemensamma kostnader 30.9 3.5

Uteslående reseförskott

Summa 1 786.5 172.6

Summa tolall H 960.3 2 632.1

' I beloppel ingär lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal-och expenskostnader
(städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

441

Kommittékostnader:
Socialdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

32.2 2.0

0.6 0.1

191.3 27.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 356.0

734.5

1 808.0

236.2

233.7

13
86.3.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.7

0.8

_

39.0

15.0

78.6

310.7

2.3

93.4

28.6

3.4

10.5

_

195.0

1.3

0.3

67.2 23.0

44.4

4.3

452.4

657.1

214.4

70.5 41.0

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.4

46.4

0.3

91.3

0.9 6.5 1.8

0.8 68.3 28.8

39.2

0.8

17.1

7.8

_

_

233.2

622.8

239,6

2.7

53.2

54.9

./. 1.3

98.4

100.0 0.2

1.0

1.8

45.0

0.1

0.8

36.1

3.5

7.8

260.9

718.7

3.6

333.0

190.4

67.2

261.4

1
198.7

1
946.0

194.1

2 593.1

1
442.0

302.0

65.8 251.3 180.3

67.1 2 441.3

I 120.3

1 044.1

3.8

_

5.3

980.0

2 666.7

2 670.2

3.6

104.1

376.0

36.1

2
666.7

6
343.5

2
900.4

25
068.0

s. 442 Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80: 103 442

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs benämning

-)

3 4 5

Kom-

Ulgifter (i tusentals kronor)

mitt é ns nr i
be-

t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

r ä ttelsen

1978-06-30

L ö n
Dag-m.m.' arvoden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléer som avslutat sin verksamhet under 1979

1980:1

294.0

_

9

174.5

58.7

54.6

10

506.1

630.1

45.9

12

0.4

_

48.4

16

-

117.7

36.8

806.5

185.7

Trankpoliiiska delegationen (K 1965:38)

Utredningen
(K 1977:04) om vissa containerfrågor

Sjöfarlspolitiska
ulredningen (K 1977:05)

Särskild
uiredare (K 1978:03) med uppdrag atl se över

lagstiftningen pä försvarsmaktens fartyg Utredningen I K
1978:09) om taxi näringen

Summa

Kommittéer som fortsäller sin verksamhet vid ingången av
1980

1980:2 3 4

666.1 2 319.4

177.8 611.3

28.8 127.8

5

22.1

-

5.6

6

7 8

677.1 113.5 256.3

155.4

6.5

183.8

33.8 94.7 78.8

Sakkunniga I K 1972:01) för att leda visst utrednings- och
utvecklingsarbete i fråga om meloder för märkning av olja i fanyg (UMOF) 3)

Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Trafiksäkerhetsulredningen (K 1973:07)

Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag atl uireda vissa
säkerhetsfrågor vid användning av iruckar

Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos
vissa affärsverks och myndigheters verkstads-rörelser m.m.

SMHI-utredningen (K 1977:01)

Typbesiktningsulredningen (K 1977:02)

Särskild uiredare (K 1978:02) med uppdrag all ta upp

överläggningar med Stockholms läns landsling om

flygplalsfrågan pä läng sikt i Slockholmsregionen 11 12.8

Utredningen (K 1978:06) med uppdrag all uireda det fort

satta genomförandet av reformen med differentierade

körkort 13 - - 16.7

Luftlransportutredningen (K 1978:07) 14 - 28.2 51.9

Parkeringsöverlrädelser pä tomtmark m.m. (K 1978:10) 17 74.2

Ulredningen (K 1979:01) av vissa frägor om transport av

farligl gods 18 - 77.2

Särskild Ulredning (K 1979:02) om mönstring av sjömän 19

Särskild utredare (K 1979:03) av Göleborgs hamns inler

nalionella konkurrensförhållande 20 80.4

Sialsbidragssyslemei för kommunal väghållning

(K 1979:04) 2! - -

Summa 1 394.8 450.9

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1979: 2

1 200.9

_

5.8

4

3 103.7

1.4

19.2

1978:10

701.2

1979: 7

5 227.5

2.1

17.2

9

414.1

25.9

36.3

11

472.6

1.4

39.1

1978:17

1 245.6

Befälsbemanningsulredningen IK 1970:29)

Trafikpolitiska ulredningen (K 1972:07)

Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag atl behandla frågan

om huvudmannaskaps- och ägareförhållanden vad

avser färjetraFiken mellan Golland och fastlandet 1975 års
Öresundsdelegalion (K 1975:06) Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09)
körkortsutredningen (K 1976:02) Brommaulredningen (K 1976:031 Utredningen (K
1976:04) om vissa bidrags- och förfall-

ningsfrågor avseende cykellrafiken 1979:12 55.8 7.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

443

Kommittékostnader:
Kommunikationsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Resersättning

Tryckning

Konsultationer

Övriga

administrativa

kostnader

Bidrag
lill myndighel, insliiulion m.m.

S Limma "

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2 37.9 .53,5

7.9

6.3

106.8

1.6

1.6

318.5

318.5

8.4

0.9

1.0

10.3

1.2

151.2 1
058.0

57.2

161.8

I 429.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

40.7 30.8

33.4

7.8 180.0

4.4 7.9

7.8 251.7 991.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.0

27.5 79.9

0.3 43.9 32.8

0.2 0.8

195.7 173.4 375.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

8.9 41.6

2.7

1.3

0.4

26.9

121.7 77.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

263.8

33.4

266.1

17.9

2 426.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.7

67.7

0.5

0.1

73.5 21.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

16.7 2.0 1.2 5.3

23.4

160.5 10.3

6.7 -

65.5

0.4 0.4

50.0

23.4 257.2

71.3

107.2

5.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen
( K 1977 :()3) om huvudmannaskap för drillen

av Göta
kanal Särskild uiredare (K 1978:01) med uppdrag all överväga

frågan om huvudmannskap för viss drift av Nora

Bergslags
järnväg VTI-ulredningen (K 1978:04). Översyn av slalens väg- och

trarikinstiluls
verksamhet och finansiering Särskild uiredare (K 1978:05) med uppdrag alt
göra en

översyn av sjöfarisverkels sjökortsframslällning

Summa

1979:15

18

21 20

37.2

31.2

56.0

15.7

-

6.2

-

22.7

28.3

18.2

74.8

172.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommitléanslaget under budgetårel 1978/79 för sakkunniga biträden inom
departementet m.m.

Kommission (K 1978:A) för vissa rederifrägor

Arbelsgruppen (K 1978:B) för översyn av irafikbullerut-redningens
förslag i fråga om vägtrafikbuller

Sakkunnig (K 1979:A) med uppdrag att undersöka förutsättningarna
lör färjetrafik i södra Öresund

Diverse myndigheler m.m.

Diverse personer

Gemensamma
kosinader

Uteslående reseförskotl

Summa

112.6

7.1

3.5

3.5

1.0

-

188.1

_

95.5

10.6

400.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sakkunniga
i nordiskt lagstiftningsarbete m.m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordisk kommitté för
iranksäkerhetsforskning (NKT)

Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportekonomisk
forskning (NKTF)

Nordiskt tranksäkerhetsråd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbeismannakommillé (K 1971:04) för Iransportfrågor
(NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971:05) inom Nordisk kommitté för
vägtrafiklagstiftning (NKV)

Nordisk billeknisk kommitté IK 1975:03) (NBK)

Summa

Summa totall

275.9

590.0 383.7

426.3

125.4 27.5

0.2

24.5 l.l

25.8 2 702.6

32.1

39.8 29.2

82.4

7.3

6.3

197.1

I 016.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

I
beloppet ingår lönekostnadspålägg. - Hyreskostnader och vissa andra lokal-
och expenskostnader (städnin

itliii'i Hp>r » 'j rt .im*>nl 1 h..|QC|.jr -inchiot r. » m * » n c a m m t.-i

.. ,,juj... «». v... ..j... ,.... iuiv>.i- U..11
.--,,.,.ioivuaii.u.jt. oiuu.i.iig, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

S.2 mkr
för samtliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kostnader för departementen.

>.z mkr lor samtliga departemenl) belastar anslaget
Oemensamma kosinader lor departen

Kostnaderna
bestrids av jordbruksdepartemenlel och kommundepartementet med vardera 7.8 tkr
1978/79. Ang. Utredningen om samordning av allmänna landmobila radiokommunikationer
m.m. (SAMORA) är kommunikationsdepariemenlels andel 184.3 tkr 1978/79, se
redogörelsen lill försvarsdepartementet.

Ang.
Pilotutbildningsutredningen (K 1978:08) är kommunikationsdepartementels andel
116.9 tkr 1978/79, se redogörelsen lill försvarsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

445

Kommittékostnader:
Kommunikationsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2

18.3

0.6 47.8

300.4

3.0

37.2

0.9

50.0

7.4

44.0

47.1 683.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2 0.6 4.9

0.1

8.0

14.8

122.1

90.6

45.0

257.7

9.2 9.2

1 500.0

1 500.0

243.0 7.6

5.9

1 590.6

188.1

149.8

8.0

2 193.0

opaginerad Kontrollera mot PDF

25.0

22.9

_

_

19.2

13.3

-

29.4

-

0.8

8.1

_

_

9.6

-

-

114.2

13.3

0.8

547.4

348.7

880.3

0.9 0.4

0.5

0.4 2.2

40.5

I 550.0

57.3

88.1 63.2

1 13.1

15.4

16.3

353.4

7 086.3

s. 446 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 446

EKONOMIDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning Kom- Utgifler (i tusentals kronor)

mittens

nr i be- l.o.m. 1978 07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30-----------------------

Lön Dag-

ni.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

Ulredningen (Fi 1970:70) om förhållandel mellan bank

giro och postgiro 1980:1 75.7 - 161.6

1978 års långtidsutredning (E
1978:LU)
- 93.9

Summa 161.6

Kommitléer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Belalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02 1980:2 9.5 -

1 986.2

1 033.1

73.0

5

82.2

263.9

1 15.0

6

143.8

1 53.6

72.7

7

17.2

324.5

83.7

8

69.2

145.6

53.8

9

_____

____

10

_

_

Ulredningen (Fi 1975:03) om lönlagarna och kapitaltillväxten

Banklagutredningen (Fi 1976:04)

Ulredningen (E 1977:01) om statistiska centralbyråns
upp-giflssamling

Översyn av
valutaregleringen (E 1977:03)

Försäkringsrörelseulredningen (E 1977:05)

Delegalionen (E 1978:01) med uppdrag atl följa de nya
formerna för lönsparande m.m.

Försäkringsvcrksamhetskommittén (E 1979:01)

Ulredningen (E 1979:02) om tillsynen över värdepappers

marknaden m.m. 11

Utredningen (E 1979:03) angående översyn av den statliga

fondförvaltningen m.m. 12

1980 års långtidsutredning (E 1980:LU) - - -

Summa 1 920.7 398.2

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1975 ärs långlidsutredning (Fi 1975:A) - 1464.3 7.0 -

Kommiuén (E 1976:02) med uppdrag att uireda frågan om

behovet av framlida folk- och bosladsräkningar

FOB-ulr. 1979:6 245.2 70.1

Statistiska centralbyråns framlida behov av ulrustning för

aulomalisk databehandling (E 1977:04) II 93.2 9.5

Summa 439.3 79.6

Kostnader från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79
för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

Diverse myndigheter

Utestående reseförskotl

Summa

Summa totalt 2 360.0 639.4

' I beloppel ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget gemensamma
kostnader för departementen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

447 Kommittékostnader; Ekonomidepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag lill Summa-

administrativa myndighel.

kosinader institution

m.m.

- - - 161.6

209.9 212.5 0.1 - 516.4

- - - 161.6

750.0 - - 750.0

33.6 - 479.5 31.1 - 1650.3

33.2 - - 4.7 - 416.8

5.9 17.1 - 0.7 - 250.0

36.8 0.5 - 14.7 - 460.2

- - - 0.5 - 199.9

0.6 - - - - 0.6

110.1 17.6 1229.5 51.7 - 3 727.8

30.3 - - 37.3

13.4
40.0 - 4.6 - 373.3

1.2
- - 1.2 - 105.1

14.6
249.9 242.8 5.9 - 1032.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.8 - -

5.8 - - -

130.5 267.5 I 472.3 57.6

400.0

400.0

-

5.8

400.0

405.8

400.0

5
327.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléns
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Ulgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30 --------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

s. 1 Kontrollera mot PDF

1980:13 21 22

23 28

203.7

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1979

Monopolutredningen (B 1977:08)

Utredningen (B 1979:01) om central rationalisering och ADB

Organisationskommittén (B 1979:02) för statens arbetsmarknadsnämnd

Arbetsgruppen (B 1979:03) med uppgift att förbereda regeringens
beslut om inrättande av en myndighel för personalutbildning och
personaladministration

Organisationskommittén (B 1979:08) för statens institut
för personaladministration och personalutbildning

Summa

Kommitléer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

1969 års punktskatieulredning (Fi 1970:57)

Mervärdeskatteulredningen (Fi 1971:05)

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i
skalleprocessen (USS)

Skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06)

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av
ijänste-ensioner

Förelagsbeståndskommittén (Fi 1976:03)

1976 års faslighetslaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Förvaltningsutredningen (B 1977:01

Väglrankskatteutredningen (B 1977:05)

Stämpelskalteulredningen (B 1977:06)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan

om lokalisering av ny verksamhel till Västerbottens län

Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande
m.m.

Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02)

Konsultexportutredningen (B 1978:03)

Utredningen (B 1978:05) om åtgärder vid beskattningen för
att främja forsknings- och utvecklingsinsatser

Solnautredningen (B 1978:06)

Realbeskattningsutredningen (B 1978:07)

Utredningen (B 1978:08) om de s.k. kronoholmarnas framlida
disposiiion

Bruttoskaltekommitlén (B 1979:04)

Kapilalvinstkommitién (B 1979:05)

Energiskattekommittén (B 1979:06)

Utredningen (B 1979:07) om minskning av statens bestånd av
uthyrningsbostäder

Utredningen (B 1979:09) av frägor om samordnad anskaffning
av utrustning för ADB inom statsförvaltningen

116.8

37.7

81.4

-

-

19.3

16.2

73.2

198.2

1980:1

718.8

156.7

59.2

2

3

566.5

198.1

44.4

4

1 663.8

244.4

102.4

5

870.9

341.7

82.4

6

132.8

_

112.5

7

1 008.8

386.2

83.6

8

405.1

291.6

228.4

9

1 140.5

1 005.3

163.6

10

94.2

111.5

54.3

11

170.9

171.7

60.2

12

164.6

138.0

18.9

14

893.6

1 260.5

57.8

15

26.2

335.4

80.3

16

23.9

228.2

41.0

17

_

99.3

_____

18

8.4

19

11.6

1.7

20.5

20 24 25 26

27

opaginerad Kontrollera mot PDF

449 Kommiltékostnader; Budgetdeparlementet

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga

adminisiraliva

kostnader

38.9 -

2.9 - - 12.4

Bidrag
lill

Summa-

myndighel.

insliiulion

m.m.

193.4

-

96.7

_

19.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

- - - - - 16.2

2.9 38.9 - 12.4 - 325.6

29.0 _ _ _ _ 244.9

17.7 _ _ _ _ 260.2

0.8 - - - - 0.8

54.4 19.0 - 0.2 - 420.4

69.9 - 25.0 l.l - 520.1

2.1 - - - - 114.6

131.4 _ _ 0.3 - 601.5

29.7 - - 1.5 _ 551.2

29.6 39.7 55.0 36.2 - 1 329.4

19.6 - - 0.2 - 185.6

16.3 - 0.7 0.2 - 249.1

11.2 -- - - - 168.1

76.0 1.0 212.7 91.7 - 1699.7

8.0 -- - 1.4 - 425.1

18.4 - 157.2 1.6 - 446.4

-
- - 0.3 - 99.6

-
- - - - 8.4 ----- - 13.3

0.2 -. _ _ _ 0.2

1.0 - - - - 1.0

- - - 0.3 - 20.8

29 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr 103

s. 450 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 450

Husebyuiredningen (B 1979:10) 30
- - -

Kommittén (B 1979:1 1) för utbildning av högre chefer

inom statsförvaltningen 31

Summa 5 000.7 1 199.1

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Förelagsskatleberedningen(Fi 1970:77) 1978:3 3 953.0 1.0

1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) 1979:3 3 732.9 1.7 -

Sakkunniga (Fi 1974:02) med uppdrag att uireda frågan

om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och

ralionaliseringsverksamhet inom statsförvalt

ningen m.m. 1978:12 275.6 74.5 40.2

Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personal

utbildningens fortsatta inrikining och organisation 1979:8 657.6 1.4

Utredningen (Fi 1976:01) om stöd till distributionen av

vissa tidskrifter 1977:28 __ _

Ulredningen (Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi 1978:21 1688.9 54.6 -

Ulredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frägor

med anledning av olika reformer inom arbetsrättens

omräde 1978:25 365.1

Organisationskommittén (B 1978:04) för slalens arbets

givarverk 1979:22 - - 94.0

Summa 133.2 134.2

Kostnader från kommittéanslaget under bugetåret 1978/79
för sakkunniga inom departementet m.m.

Diverse myndigheter m.m.

Diverse firmor

Gemensamma kosinader 246.4

Utestående reseförskott

Summa 246.4

Summa lolalt 5 578.5 1 406.5

'I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belasiar anslaget
Gemensamma kosinader för deparlemenlen.

Ang. Dagspresskommittén (B 1978:01) har 290.4 tkr belastat
budgeldepartementets kommittéanslag 1978/79, se

redogörelsen lill utbildningsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

451

Kommittékostnader:
Budgetdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

515.3

59.7

450.6

135.0

7 360.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.0

1.0 0.7

5.2 8.9

1.2

5.3

59.7

66.2

593.3

32.0

32.0

130.6

1.0

117.7 33.4

1.0

55.3

94.0

"

1.0

~"

309.3

20.2

./. 400.0

./.
378:6

108.1

_

108.1

73.6

16.3

341.6

59.7

201.9

16.3

./, 400.0

130.8

652.5

164.7

./. 400.0

8
126.10

opaginerad Kontrollera mot PDF

U tBlLDNlNCSDEPAUTEMENTET

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléns
hcn.imiiiiig

Kom- Uigifier (i lusenlals kronor)

mittens

nribc- l.o.m. 1978.07-01 - 1979-06-30

rällelseii 1978-06-30 --------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléer
som avslutat sin verksamhet under 1979

Lokal- och utruslningsprogiunikommitléerna (E 1965:54) föl
universilei och högskolor ( Lup-kommilléerna) Univoisitclsreslaiirangkommiticn
(U 1970:46) 1974 års lärarulbildningsutredning (U 1974:04) Beredningen lU
1975:05) lör inlemalionelll ulhildnings-

samarbele
Ulredningen (U 1975:14) för sludiedokumenlalion och

slalisiik
föl högskolan l!yggnads\ärdsulredniiigeii (U 1976:02) Arbelsgrupp (L' 1976:12)
för vissa frågor om De Blindas

Fii ren i
ngs biblioieksverksamhel Lllredningen (LI 1977:07) om museijämvägsföreningar
(Irganisaiionskommilién för arkivcl för ljud och bild (Ll 1978:05)
Oiganisalioiiskommillén U.J 1978:10) om vissa älgärder på

infomidlionsförsöriningsområdcl

Summa

27

1980:

1

12 531.1

1 288.5

232.6

3

3 137.1

66.3

42.3

5 029.8

587.0

101.9

1 409.:

18.8

77.5 35.4

20.5 25.3

83.4

22.5 660.2

536.7

963.6

378.8

418 3 195.1

6.8 94.7

76.3 63.3

74.4

23 551.1

238.0 3 543.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Sakkunniga (U I96K;49) för förhandling om avlalsregle-ring
av upphovsrällsliga frågor pä undervisningsområden A A U-sakkunniga)

Bibelkommissionen (U 1972:07)

Suidieslödsulrediiingen
(IJ 1975:16)

Slyrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier'

Folkbildningsuiredningeii (U 1975:19)

Ulredningen (Ll 1976:04) om läromedelsmarknaden

Gymnasieulredningen
(U 1976:10)

Svenska delegationen av finsk-svenska ulbildningsrädel (U
1976:11)

Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare

Lärartjänstulredningen (ll 1977:04)

Videogramutredningen (ll 1977:05)

Ulredning (Ll 1977:08) om visniugsersällning

Uppslagsverkskommillén (U 1977:09)

Arbelsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

Forskningssamverkanskommiltén (Ll 1978:01)

Utredningen (U 1978:03) om gäslstuderande m.m.

Kommillén (Ll 1978:04) om kommunal vuxenulbildning

Elevvärdskommiltén (U 1978:06)

Inlegralionsutredningen (Ll 1978:07)

NÄAS-ulredningen (Ll 1978:08)

Dagspresskommitlén (B 1978:01)-'

Skolforskningskommittén (U 1978.09)

Närradiokommittén (Ll 1978:11)

Informationsteknologi ulredningen (U 1978:1 2)

Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna organisalionen
för livrusikammaren, Skokloslers slott och Hallwvlska museel

2

0.2

_

26.1

4

3 510.1

1 880.8

72.1

8

2 072.2

718.5

77.2

9

4 305.5

7.8

_

10

2 556.0

844.7

59.3

12

1 830.0

675.8

59.9

13

1 621.2

1 153.5

90.6

14

77.6

_

19.6

16

212.8

252.8

10.6

17

967.2

823.0

98.8

18

430.2

515.1

40.1

20

13.5

1.6

74.5

21

119.5

183.8

28.6

T>

74.7

103.6

6.7

24

101.1

520.2

70.7

25

_

320.0

23.5

26

_

457.3

36.8

28

267.8

16.4

29

431.7

20.5

30

_

178.7

23

_

363.8

40.9

31

_

343.6

25.9

33

_

482.3

28.6

34

-

447.9

47.6

35

58.5

29.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

453 Kommittékostnader; Utbildningsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag lill Siimm.i-

adniinisirativa myndighet.

kosinader insliiulion

m.m.

177.7 ./. 0.8 - 50.4 - I 748.4

5.5 - 16.7 0.5 - 131.3

53.1 173.2 - 39.4 - 954.6

92.1 0.6 - 21.5 - 669.7

32.1 - - 6.6 - 534.5

22.9 63.6 30.0 4.7 20.0 371.7

- 21.0 - - - 117.S

14.0 28.8 - - - 131.4

15.3 - - 31.4 - 204.5

10.9 - 20.0 5.8 - 297.2

423.6 286.4 66.7 160.3 20.0 5 161.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.1 - - 0.1 - 26.3

60.5 0.7 - 104.3 - 2 1 18.4

97.6 - 0.2 14.7 - 908.2

0.2 - - - - S.O

195.0 - 6.4 34.1 - 1 139.S

29.8 0.3 93.0 17.0 - 875.8

67.9 - 147.2 26.6 89.4 1 575.2

37.1 - 97.0 1.1 - 154.8

16.2 - 6.1 3.4 - 289.1

117.7 0.6 - 22.2 - 1062.3

67.9 - 1.4 32.7 - 657.2

6.5 - - - - 82.6

18.7 _ _ 1.0 - -'3-' 1

12.7

6.3

16.3

9.9

8.1

1.3

4.6

166.1

37.1

0.2

4.3

_

-

4.6

_

17.7

_

46.9

17.5

25.4

0.3

9.0

20.4 - - - - 130.7

55.7 - - 12.7 - 659.3

41.7 - - 6.3 - 391.5

84.6 0.2 - 16.3 - 595.2

95.5 4.3 - 9.9 40.0 433.9

38.5 - 4.6 8.1 - 503.4

4.2 - - - - 182.9

37.2 - 17.7 1.3 - 461.0

94.6 - 46.9 4.6 - 515.6

48.7 17.5 25.4 166.1 - 768.6

25.8 0.3 9.0 37.1 - 567.7

0.3 - 19.5 - - 107.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen (U 1978:14) om förulsällningarna för en när

mare samverkan mellan livrusikammaren och övrig

musciverksamhel inom Kungl. Slottet 1980:36

TV-avgiftsutredningen
(U 1978:15) 37

Huvudmannaskapskommillén (U 1978:16) 38

Skoladministrativa kommittén (U 1978:17) 39

Kommittén (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan

hem och skola 40

Talbokskommillen
(U 1979:02) 41

Kommiitén (U 1979:03) för uppföljning av högskolere

formen 42

Kommiitén (U 1979:04) om verksamhelen vid Musikaliska

akademiens bibliolek. Musikhisloriska museet

och Svenskl musikhisloriskl arkiv 43

Utredningen (U 1979:05) om översyn av vissa radiorätts-

liga fr å gor 44

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musik

utbildning 1978: 5

Ulredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommu

nerna 1979:4

Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06) 1978:17

Radioutredningen (U 1974:08) 1978:19

Skeppsholinsgruppen (U 1975:03) 1979:7

Biblioleks- och dokumenlalionssamverkanskommitlén

(U 1975:06) 1978:25

Kulturtidskriflsutredningen (U 1976:03) 1977:54

Litteralurstödsulredningen (U 1977:02) 1978:54

Ulredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar inom

högskolan 1979:22

Obligalorieberedningen (U 1977:11) 1979:27

Ulredningen (U 1978:02) om skyddslagstiftning rörande

forskning om hybrid-DNA 1979:29

Summa

6 643.2

6 794.4

2 342.7

2 617.4

83.4

770.3 216.4 244.8

935.2 136.9

2 852.6

58.5 248.8 164.8 181.4

51.6 94.3

3.3 11 8.15.5

57.3

290.4 1.3 0.7 5.8

0.2

18.4

5.0

81.8 85.6

154.4 700.9

6.4 13.3

71.4

5.6

1 101.1

51.9 4.5

3.3

30.9 23.9

27.8 142.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommiftéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga inom
departementet m.m.

Svenska Unescorådels arbetsutskott

Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för nordiskt kulturellt
samarbete

Barnfilmrådel

Ulredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och
informationsutbytet med ullandel

Arbelsgruppen för beredning av frågor om naturvetenskaplig
och teknisk utbildning

Forskningsrådsnämnden

Arbelsgruppen kring normbildning och normöverföring i
skolan

Diverse myndigheler m.m.

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott

Summa

145.2

3.9

345.1

307.4 115.7

1.9

16.2 12.5

37.7

0.4

-

65.3 60.7

65.0

-

8.4

56.2

29.4

317.2 ./. 7.7

8.5

211.8

436.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa
totalt

165)7.2

2 115.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m.m) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

'Kostnaderna beslrids numera frän anslaget Framtidsstudier
(D 46)

'Kostnaderna har belastat budgeldepartementets
kommittéanslag med 290.4 tkr 1978/79.

opaginerad Kontrollera mot PDF

455

Kommittékostnader:
Utbildningsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

3.3

2.9

50.7

5.4 3.2

;l.8

129.2

0.7

53.7

0.5

_____

0.3

5.1 3.8

0.5 1.8

64.9 416.4

172.8 361.7

58.0 99.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

0.6 1
329.4

48.0

657.3

530.9

129.4

3.9 15
631.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

15.2

63.6

360.0

1 1.5 0.2

792.6 6.0 0.7 9.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.1 21.2

112.3

10.6 3.5

Ext.int.
./. 7.5

233.2 134.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2 42.7

192.7

1.4 361.4

0.4 26.2

./. 7.5

185.2 I
458.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

40.6 33.0

-

-

4.1 1.3

3.1

-

30.1 3.3

0.2

38.0

3.5

29.0

.59.5

328.8 193.9

21.3 590.6

2.6 568.2

239.2

522.7

645.3

582.7

034.9

1 049.8

1 730.7

1
300.1

-

48.7

-

0.4

_

98.4

-

3.3

13.7

490.0

438.5

1 032.6

200.0

554.7

83.0

837.4

-

59.5

735.2

3
373.8

877.1

25
625.2

s. 456 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 456

.lORDBRUKSDEPARTEMENTET

1 2 3

Kommitténs benämning Kom- Utgifler (i lusentals kronor)

minens

nr i be- l.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rällelsen 1978-06-30-----------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kommitléer som avslutat sin verksamhet under 1979

1980:1

667.5

49.3

T

1 487.6

38.3

50.3

renskölsel-

1979:4

631.2

69.7

1980:6

589.3

1.2

109.2

aboralorie-

8

241.4

94.6

53.2

leskade-

9

383.1

119.1

140.1

12

293.4

50.9

79.2

13

86.4

4.2

70.9

Lokal- och ulruslningsprogramkommillén (Jo 1966:3 1) för
jordbrukets högskolor

Naiurvårdskommiiién
(Jo 1970:28)

Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för
anläggingar

Jordförvärvsutredningen
(Jo 1974:07)

Ulredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

Ulredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddei

Hjälmarulredningen (Jo 1976:10)

Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på

velerinärmedicinens område 14 240.9 312.1 81.2

Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal

rörande forskning och utvecklingsverksamhet på de

jordbrukstekniska och skogslekniska områdena saml

om skogslrädsförädling och skogsgödsling m.m. 16 17.5 36.1

Fjällsäkerhelsulredningen (Jo 1978:02) 1979:29 92.1 13.9 39.7

Kommittén (Jo 1978:04) för förhandling om den framtida

växtförädlingen (Svalövsgruppen) 1980:21 43.4

Kommittén (Jo 1978:05) om miljörisker vid sjötransport 22 452.6 57.1

Summa 1 086.8 879.4

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

980:4

393.6

0.1

101.4

5

503.8

16.0

79.0

7

221.0

178.1

10

447.1

291.5

109.1

11

208.8

322.3

101.5

15

96.4

86.6

108.2

17

245.3

155.5

67.6

18

300.2

199.9

39.9

19

40.7

499.3

75.8

20

l.l

-

49.0

23

-

166.0

34.3

24

_

_

33.9

Genbankulredningen (Jo 1973:04)

Skogsadminislraiiva utredningen (Jo 1974:03)

1974 ärs irädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09)

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av
miljöskyddslag-siiflningen

Utredningen (Jo 1976:09) om fjällägenheter

Jakl- och vilivårdsberedningen (Jo 1977:04)

Kommittén (Jo 1977:06) för vattenplanering

Bilavgaskommiitén (Jo 1977:08)

Naturresurs- och iniljökomniiltén (Jo 1978:01)

Kommillén (Jo 1978:03) om långväga transport av luftföroreningar

Kommittén (Jo 1978:06) för översyn av produktkontrollens
organisation

Kommittén (Jo 1978:07) med uppdrag att se över de olika
systemen för indusirins råvarukostnadsutjämning m.m.

Radonutredningen (Jo 1979:01) 25 - 1.6

Utredningen (Jo 1979:02) om lokaliseringen av en cenlral

anläggning för behandling av miljöfarligt avfall 26 -

Djurhälsoutredningen (Jo 1979:03) 27 - -

Utredning (Jo 1979:04) om översyn av lagstiftningen om

häradsallmänningar och allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

457 Kommittékostnader; Jordbruksdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag lill Summa'

adminisiraliva myndighet,

kosinader institution

m.m.

3.8 - - - - 53.1

1.0 61.9 8.1 - - 159.6

32.3
1.7 - - - 103.7

15.3
1.3 - - - 127.1

22.3 68.9 0.6 - - 239.6

28.6 - 0.7 1.3 - 289.7

20.7 9.7 141.8 0.5 ~ 302.8

8.3 1.4 1.8 - - 86.6

36.3 23.6 - - - 45.3.2

s. 2 Kontrollera mot PDF

0.9

2.5

_

35.5

2.5

3.4

13.1

1.2

66.0

58.0

0.1

351.1

276.2

174.7

573.6

10.0

1.3

18.5

_

_

102.8

85.3

29.5

19.8

93.7

40.0

64.3

7.7

30.0

14.3

28.9

_

91.3

_

85.6

26.3

_

107.0

69.8

12.1

70.0

39.5 95.0

- 123.7

13.4 - 932.3

15.2 - 3 005.9

112.8

113.5

0.1 - 616.8

3.9 - 558.0

0.6 - 526.4

0,5 - 238.5

.';.7 - 405.7

5.6 I 800.0 2 178.7

14.9 - 741.9

2.8
- 504.1 0.1 . - 556.0

1.7 -
- - - 202.0

7.0
- - - - 40.9

1.8 -
24.1 - - 27.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredningen (Jo 1979:05) om förutsättningar för tillverk

ning av etanol ur sockerbetor m.m. 1980:29

Kommittén (Jo 1979:06) om siaiens slöd till häst

aveln m.m. 30

Utredningen
(Jo 1979:07) om den slalliga rekreations- och

luristpolitiken 31 _ _

Utredningen (Jo 1979:08) om rennäringens ekonomiska

f ö rh å llanden 32 - - -

Ulredningen (Jo 1979:09) om användningen av kemiska

medel i jord-och skogsbruket m.m. 33

Summa 1 959.8 977.8

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1979:3

18 529.0

29.5

17.2

1978:4

2 949.6

./. 7.2

7.5

1979:6

3 448.8

13.1

_

7

2 081.2

142.2

81.8

1977:12

272.5

-

-

1979:11

543.3

./. 16.6

6.3

755.1

64.4

1979:12

449.5

63.7

12.7

1979:19

168.1

_

_

20

141.8

20.9

-

26

225.2

0.9

11.2

246.5

201.1

Ulredningen (Jo 1971:08)om kostnaderna för miljövården

1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04)

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06)
1973 års riskevaltensulredning (Jo 1973:07) Organisationskommittén (Jo 1974:06)
för beredning av

vissa frägor om den framtida organisationen av vä
xlskyddsverksam heten

Västerdalsälvsulredningen (Jo 1975:01)

1975 års växlförädlingsutredning (Jo 1975:06)

Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förberedelserna
inför FN:s vattenkonferens

Utredningen (Jo 1976:1 1) om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Renhållningskommiltén (Jo 1977:01)

Utredningen (Jo 1977:07) om förulsällningarna för olympiska
vinterspel i Sverige år 1984

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79
för sakkunniga bitriiden inom departementet m.m.

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) 1251.3 174.5 47.3

Miljödatanämnden (Jo 1974:A) 19 749.9 2 041.9 37.5

71.3

_

4.4

_

225.0

9.5

183.3

0.2

2
699.5

124.2

5
992.6

2
182.5

Arbelsgrupp (Jo 1977:A) för vissa frägor om damm

byggnader 72.1

Beredningen(Jo 1978:A) för livsmedels-och
näringsfrågor
29.7

Arbetsgruppen (Jo I979:A) för blyfri bensin

Diverse myndigheter

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott

Summa

Summa totalt

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (ca

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings-
och utvecklingsarbete i fråga om meloder för märkning

av olja i fartyg är kommundepartemenieis andel 7.8 tkr
1978/79, se redogörelsen till kommunikationsdepartementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

459

Kommittékostnader;
Jordbruksdepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

430.4

229.0

890.3

31.4

/ 800.0

6 3/8.7

s. 7 Kontrollera mot PDF

87.6

41.5

1.0

0.6 56.7

59.6

134.6

0.7

-

0.1

-

-

0.2

_

_

0.7

-

-

31.3

288.4

66.2

91.3

510.6

167.3

0.2 0.2

0.7 0.6

1.6

_

177.0

_

0.3

13.7

475.1

80.0

80.0

152.1

152.1

./. 9.6

-

65.1

-

77.1

_

0.2

-

21.6

398.0

232.1

1
450.5

s. 8 Kontrollera mot PDF

18.7 137.9

303.4

4 669.1

2.4 257.3

5.4 2.4 0.8

1.5

49.6

0.4

0.5 25.2

7.3 32.8

9.1

52.4

22.5

231.0

314.0

4771.1

282.6

028.9

1 228.3

6 402.3

330.8

721.0

67.4

788.4 2 820.5

242.9

8 167.2

56.5

32.5

0.8

138.7

57.3

259.7

222.4

32.8

9 210.8

19 985.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Utgifter (i lusentals kronor)

Kommitténs

nr i
be- t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30----------------------

L ö n m.m.

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléer
som avslutat sin verksamhet under 1979

1972 års lotleriutredning (H 1972:03)

Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och

lokala prisskillnader pä eldningsolja och bensin
Ulredningen (H 1978:02) om Öst Ekonomiska Byrän Städbranschutredningen (H
1975:02) Serviceföretagsutredningen (H 1977:08) 1978 års tullagsutredare (H
1978:01)

Summa

1:2

2 053.6

504.9

80.0

6

475.0

371.7

_

11

_

13.2

3

935.3

224.1

30.5

9

4.5

3.9

109.4

10

331.3

4.4

1 435.9

237.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 13

14

15

Kommittéer
som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1980

Paientpolicykommittén (H 1969:10) Utvärderingav
prispolitiken (H 1975:06) Insynsutredningen (H 1976:03)
Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) Resegarantilagutredningen (H 1977:07)
Utredningen (H 1978:03) för översyn av import- och

exportförfauningar Kommittén (H 1979:01) för översyn av
riktlinjerna för

svensk krigsmaterielexport Utredningen (H 1979:02) om
Sverigehusets framtida

användning Utredningen (H 1979:03) om handel med teknik

Summa

1980:1

1 055.1

10.6

4

597.5

88.8

40.7

5

511.6

32.9

122.5

7

200.0

147.5

38.6

8

40.0

275.5

10.8

3.6

102.9

226.8

647.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Hotell- och reslaurangutredningen (H 1974:01)

Skrothandelsutredningen
(H 1974:04)

Ulredningen (H 1976:01) om insamlingar

Reklamaiionsutredningen (H 1976:02)

Utredningen (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk

verksamhel
Exportfinasieringsutredningen (H 1977:01) Skodelegationen (H 1977:02)
Sydafrikaulredningen (H 1977:04) Utredningen (H 1977:06) för begränsning av
förelagens

verksamhet i Sydafrika

Summa

1979:3

931.0

2.0

9.9

4

1.234.1

217.4

1978:9

461.2

15.0

1979:8

398.7

4.9

17.8

10

295.9

_

_

11

484.6

11.8

8.7

12

631.7

273.1

32.7

14

427.9

113.4

58.0

16

95.2

0.7

2.6

638.3

129.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

461 Kommittékostnader; Handelsdepartemenlet

10

Resersälining Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag lill Summa-

administrativa myndighel.

kosinader institution

m.m.

31.0 - - 32.4 - 648.3

1.5 - - - - 373.2

0.1 0.2 - - - 13.5

8.4 - 103.6 20.2 - 386.8

9.9 - 200.0 - - 323.2

0.3 - 0.6 - 336.6

50.9 0.5 303.6 53.2 - 2 081.6

1.1 - - - - 11.7

7.7 - 32.0 3.7 - 172.9

10.3 39.9 - 0.3 - 205.9

76.7 - - - - 262.8

-
- - 0.7 - 287.0

-
- - 0.4 - 106.9

95.8 39.9 32.0 5.1 - 1 047.2

149.4 - - - 161.3

0.9 10.6 - 1.9 - 230.8

- - - - - 15.0

53.0 - 0.5 - 76.2

- - - 0.2 - 0.2

13.5 - - - - 34.0

95.5 2.9 344.6 32.4 - 7812

61.1 74.5 - 11.7 - 318.7

1.7 - - - - 5.0

172.7 279.8 355.2 46.7 - 1 622.4

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kostnader från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79
för sakkunniga biträden inom departementet m.m.

3.2

7.5

141.1

21.0

23.1

-

230.4

____

39.7

Delegalionen (H I978:A) för överläggningar m.m. i sydafrikafrågan

Tekodelegationen
(I 1978:B)'

Översyn av vissa besvärsfrågor inom transportnämndens
ansvarsområde (H 1979:A)

Delegationen (H I972:B) för oljeförsörjningsberedskap

Diverse personer

Gemensamma kosinader

Utestående reseförskotl

Summa 437.5 28.5

Summa totalt 3 018.2 601.5

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m.m.) saml sjukvårdskostnader (c;a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

Kosinaderna har belastat industridepartementets
kommilléanslag t.o.m. utgången av budgetåret 1978/79.

s. 3 Kontrollera mot PDF

463

Kommiltékostnader:
Handelsdepartementet

s. 4 Kontrollera mot PDF

18.3

1.3

136.5

13.9

0.5

_

_

0.3

0.7

_

_

_

_

0.1

27.4

_

31.0

5.9

-

25.4

28.7

136.5

45.3

126.5

358.2

680.2

136.4

10.7

332.1

23.9

0.7

230.5

98.1

5.9

701.9

5 121.0

opaginerad Kontrollera mot PDF

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs
benämning

Utgifter (i tusentals kronor)

Kommilléns

nr i
be- l.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30 -----------------

Lön m.m.

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhel under 1979

Sysselsättningsulredningen (A
1974:02) 1980:2 7 603.6 1776.1 264.7

Lagerslödsutredningen (A 1974:07) 407.1 3.5 55.9

Översyn av yrkesinspektionens dislriklsindelning

(A 1977:03) 11 34.9 156.6 25.0

Kommitté (A 1978:02) om organisalion för skvddai arbete

m.m. (NOSA)
' 13 1583.6 844.4 1279.6

Summa 9 629.2 2 780.6 1625.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som forisätter sin verksamhel vid ingången av 1980

Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i
arbetsmarknadsfrågor (EFA)

Delegationen
(A 1974:09) för arbelslidsfrågor (DELFA)

Utlänningslagkommittén
(A 1975:04) (ULK)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Företagshälsovårdsuiredningen (A 1976:01)

Nya arbelsrättskommitlén (A 1976:02)

Kommiitén (Ju 1976:08) för all uireda frågor om jämställdhet
mellan män och kvinnor

Anslällningsskyddskommittén (A 1977:01)

Ulredningen (A 1977:02) av vissa frågor på
semester-rättens område

Delegation (A 1978:01) för ungdomens sysselsättningsfrågor
(DELFUS)

Utredningen (A 1978:03) av vissa arbelslidsfrågor

Utredningen (A 1978:04) om organisalion för yrkesinriktad
rehabilitering (NYR)

Dataeffeklulredningen (A 1978:05)

Diskrimineringsutredningen (A 1978:06)

Kommitlé(A 1978:07) med uppdrag att göra en översyn av
svenskundervisningen m.m. för invandrare (SFI-kommittén)

Summa

1980:1

1 577.0

396.2

59.0

3

768.2

341.9

41.2

4

838.8

355.0

81.3

5

516.7

418.9

32.4

6

778.4

433.4

118.6

481.1

172.3

13.6

8

2 725.4

1 237.0

101.9

9

82.4

281.3

37.4

10

60.4

260.8

56.4

12

76.1

135.4

20.9

14

-

-

29.7

15

20.5

366.7

102.0

16

_

67.2

17

242.3

25.4

18

_

21.7

_____

7 925.0

4 730.1

719.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1974 ärs ulredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(ALF)

Utredningen (A 1974:10) om arbetskraftsförhällanden
inom jordbruks- och trädgårdsnäringen (JOTA)

Ulredningen (A 1975:01) om förelagsutbildningen

Summa

1978:4

6 1977:13

2 041.8

367.0 I 441.7

3 850.5

102.7

11.1

113.8

77.1

7.1

84.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

465 Kommittékostnader:
Arbetsmarknadsdepartementet

10

Resersätini

ing

Tryckning

Konsultationer

Övriga

administrativa

kostnader

Bidrag till myndighel, institution m.m.

Summa-

121.7

510.4

25.4

IIO.O

./. 0.1

2 808.2

-

62.0

-

121.4

34.8

-

-

-

-

216.4

588.2

35.3

5 349.8

24.9

./.I368,0

6 754.2

744.7

545.7

5 437.2

134.9

./.1368.1

9 900.2

33.5 160.9 - 8.3 - 657.9

45.3 - 18.0 2.6 - 449.0

36.3 - - 1.0 - 473.6

39.2 2.4 51.4 4.6 - .548.9

49.5 12.2 58.2 21.9 - 693.8

- - - 1.3 - 187.2

106.4 129.5 92.9 .54.8 424.6 2
147.1

19.1 - 688.3 2.9 - I 029.0

38.6 - - 0.8 - 356.6

9.7 - - - - 166.0

2.5 - - 0.4 - 32.6

140.9 42.6 11.5 0.6 600.0 1264.3

8.2 - 0.1 14.7 - 90.2

19.3 - 4.5 1.8 - 293.3

3.1 - - 0.2 - 25.0

551.6 347.6 924.9 115.9 1024.6 8 414.5

1.9 99,8 - 0,3 - 281,8

67.3 - - - 85,5

0.2 - - - - 0,2

2.1 167.1 - 0.3 - 367.5

30 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommitléanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom
departementet m.m.

Arbelsmarknadsrådel (A 1975:A)

Invandrarrådei (A 1975:1)

ILO (A 1976:1 A)

Nämnden (1976:C) för slyrelserepresentation (NFS)

Diverse personer

Gemensamma kosinader

Ulestående reseförskotl

Summa Summa lolalt

21 404.7

28.3

12.1

15.3

_

6.0

14.4

367.1

106.0

18.9

485.2

82.9

8 109.7

2512.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

' I beloppet ingär lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m.m.) sami sjukvårdskostnader (c:a 8.2 mkr
för samtliga departemenl) belastar anslaget Gemensamma kostnader för
deparlemenlen. 'Sluiredovisad i 1979 års kommittéberättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

467

Kommittékostnader;
Arbelsmarknadsdepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.2 60.1

1.6

22.7

-

84.0

1.6

1
382.4

1
062.0

6 362.1

3.1

518.3

521.4

772.5

./. 343.5

29.5

90.6

6.0

14.4

367.1

644.8

22.7

1 175.1

19 857.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

t.o.m. 1978-06-30

Kommilléns
benämning

Kommitténs
nr i berättelsen

Utgifter
(i lusenlals kronor)

1978-07-01-l979-06-,30

L ö n

m.m.'

Dagarvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

67.6

./. 0.3

13.8 22.0 26.9

57.0 25.3

8.9

221.2

15.9

15.9

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1979

4

2 134.4

253.9

37.0

7

35.7

187.6

52.0

11

-

281.0

722.5

89.0

Bosiadssociala delegationen (B 1975:01) 1980:

Vattenöverledningsutredningen (Bo 1978:02) Ulredningen (Bo
1978:07) om ny byggnadslagstiflning

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Delegalionen (In 1967:30) för bostadsnnansiering 1980: 1 830.1 -

Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riks

planering 2 I 102.8 17.8

926.5

70.0

72.8

171.4

0.8

491.2

_

45.5

_

436.4

_

99.6

129.5

Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk plane

ring och bebyggelse 3

Kartutredning 78 (Bo 1977:01) 5

Fritidsboendekommitlén (Bo 1978:01) 6

Delegationen för frågor om energihushållning i befinllig

bebyggelse (Bo 1978:03) 8

Underhållsfondsuiredningen (Bo 1978:05) 9

Bostadsrättsutredningen (Bo 1978:06) 10

Landskapsinformationsutredningen (Bo 1978:08) 12

Bostadsbidragskommittén (Bo 1979:01) 13 - -

Utredningen (Bo 1979:02) om planmässig sanering efler

industrinedläggningar 14

Utredningen (Bo 1979:03) om individuell mätning och

debitering av kostnader för uppvärmning och tapp

varmvattenberedning 15

Summa 1 461.4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Låneunderlagsgruppen (In 1966:27) 1978:1 2 099.5 -

Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m.m.

i vissa industriområden 4 2 681.6 3.1

Referensgruppen (Bo 1978:04) för bebyggelsefrågor 1979:11 - 42.1

Summa 45.2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommiltéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom
departementet m.m.

Diverse myndigheler m.m. Gemensamma kostnader Utestående
reseförskotl

Summa Summa totall

./. 0.5

./. 0.5 2 228.6

326.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departement) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

469 Kommittékostnader: Bostadsdepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kostnader institution

m.m.

42.1 29.0 - 10.4
- 372.4

50.5 0.3 10.0 12.0 686.0 998.4

29.8 25.0 1.9 2.8
- 340.5

122.4 54.3 11.9 25.2 686.0 1711.3

opaginerad Kontrollera mot PDF

- - - - -
67.6

3.2 - - -
- 20.7

106.3

207.3

1 017.4

105.5

567.4

113.0

161.1

- - - 6.1 16.4

12.1 _ _ 1.8

95.3 - 353.7 50.3

2.1 0.8 - 0.1

92.9 0.6 1.4 10.8 -

2.4 0.7 - 10.3

21.3 0.9 - 0.5

229.3 3.0 355.1 79.9 16.4 2 366.3

- - - - - 15.9

.0.4 - - _ _ 2.7

3.6 _ _ 0.1 - 45.8

3.2 _ _ 0.1 - 64.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

276.2

0.1

27.4

_

7.8

13.7

13.8

27.4

276.2

7.8

68.7

84.7

643.2

113.0

211.0

487.2

34.8

13.7

211.0

535.7

913.4

4
677.7

s. 470 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 470

INDUSTRIDEPARTEMENTET

I

Kommitténs benämning Kom- Utgifler (i lusenlals kronor)

mittens

nr i be- t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

rättelsen 1978-06-30-----------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1979

1980:1

14 876.2

1 II 1.9

177.3

12

73.5

113.5

48.6

17

17.7

78.3

38.4

18

_

37.1

19

_

143.3

39.1

_

65.1

842.9

25.9

Expertgruppen (ln 1967:24) för regional utredningsverksamhet
ERU

1977 års Hemslöjdsutredning (1 1977:05)

1978 års mät- och kalibreringsutredning (1 1978.01)
Skogsägareföretagskommittén (I 1978:02) SIFU-kommittén (I 1978:03) Särskild
näringspolitisk delegation (Ju 1978:04)' Utredningen (I 1979:03) om översyn av
handläggningen

av ärenden om fartygskreditgarantier, m.m. 28 20.2

Kommissionen (I 1979:04) för de mindre och medelstora

varven 29 - 18.7 6.7

Reaklorsäkerhelsutredningen (1 1979:07) 32 16.0

Konsekvensulredningen (I 1979:08) 33

Summa 2 424.6 393.3

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

1980:2

230.7

13.2

6.1

3

2 706.0

1 123.9

147.0

4

1 214.9

140.0

5

617.5

25.1

34.9

6

5 850.9

1 900.6

71.2

7

802.0

585.2

59.8

8

2 150.6

130.8

159.5

9

840.8

63.1

10

325.4

163.4

65.1

11

400.1

106.4

124.0

13

90.8

337.7

47.8

15

50.1

402.8

9.9

16

10.1

233.4

11.7

20

-

475.1

43.2

21

_

393.3

_____

22

-

21.7

19.9

23

67.3

3.2

24

_

1.6

25

26

Sveriges internationella byggnadskommitté (SIBCO) (In
1970:34)

Mineralpolitiska ulredningen (1 1974:02)

Energisparkommittén (I 1974:05)

Föreiagsdemokratirådet (I 1975:01)

Delegalionen (I 1975:02) för energiforskning

Läkemedelsindustridelegalionen (LIND) (I 1975:09)

Norrbotlendelegalionen (I 1976:04)

Kooperationsulredningen (1 1977:01)

Delegalionen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor

Delegationen (I 1977:03) med uppgifl att behandla sysselsättningsproblemen
i Göteborgsregionen

Direktinvesteringskommittén (I 1977:06)

1978 års standardiseringsutredning (I 1977:10)

Utredningen (1 1977:11) om omsiällningsbara eldningsanläggningar,
m.m.

Dala- och eleklronikkommittén (DEK) (1 1978:04)

Kommittén (I 1978:05) för alternativ produktion vid varven

Energiprovningsutredningen (1 1978:06)

Utredningen (1 1978:07) om kärnkraftens radioakliva avfall,
organisations- och finansieringsfrågor

R 2-utredningen (I 1978:08)

Flyginduslridelegationen (1 1978:09)

Oljeersättningsdelegalionen (1 1979:01)

Ulredningen (I 1979:02) om planering av alternativ pro

duktion och sysselsättning inom de delar av försvars-

maierielindusirin som inte omfallas av den militära fiyg-

industrin 27

opaginerad Kontrollera mot PDF

471 Kommittékostnader; Industridepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag till Summa-

administrativa myndighet,

kosinader institution

m.m.

s. 1 Kontrollera mot PDF

214.5

134.6

289.1

73.6

9.6

_

_

9.5

10.6

_

39.2

6.3

4.4

_

428.9

4.3

_

2.6

0.4

33.3

112.5

867.0

48.0

7.5

16.3

1.0

3.1

12.0

-

-

7.8

287.3

247.1

1643.1

158.6

505.5 2 506.5

181.2 172.8 470.4 189.7 1 929.6

- 20.2

50.2

31.1

7.8

580.5 5 559.5

s. 2 Kontrollera mot PDF

102.5

_

_

76.1

_

71.7

14.7

118.8

254.4

2 929.8

12 283.8

_

35.7

35.5

0.1

110.7

142.4

386.7

151.7

26.4

123.6

11.3

109.1

2.1

2 140.9

270.1

43.0

374.9

13.9

31.0

-

5.5

4.1

_

1 254.5

101.1

29.0

_

281.0

107.6

18.3

-

139.6

1.8

65.0

_

. 106.2

1.6

72.2

18.6

71.4

30.6

48.9

7.9

46.3

51.8

4.1

-

-

13.3

l.l

_

_

4.6

0.7

_

4.6

1.6

_

0.1

5.3

_

_

_______

121.8

1 433.4

245.7

17 187.4

131.3

7.293.3

2 470.0

806.3

261.6

3 074.1

143.0

1 478.7

-

265.0

75.0

1 665.1

803.1

572.4

_

417.9

711.1

_

.548.2

-

59.0

_

76.2

6.9

1.7

_

5.3

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103 472

\__________ ___________________________ 2 3 4 5

Alomlagsliflningskommittén (I 1979.05) 1980:30 - - -

.Utredningen (1 1979:06) om informationssystemet förelag

samhälle, m.m. (DlS-ulredningen) 31 42,3

Kommittén (I 1979:09) för industripolitikens informa

tionsunderlag (KIPI) 34 - - -

Ulredningen om (I 1979:10) Myndighetsorganisation

inom energiområdet 35

Utredningen (I 1979:1 1) om Norrlandsfonden 36

Organisationskommittén (1 1979:12) med uppdrag alt ut

reda vissa frägor om en träteknisk utvecklingsenhet i

Skellefteå 37 - -

Ulredningen (1 1979:13) om styrmedel för näringslivets

energihushållning m.m. 38

Teknikimportkommittén (1 1979:14) 39 - - -

Utredningen (1 1979:15) om offentliga styrelseledamöter i

vissa aktiebolag m.m. 40

Larmulredningen (I 1979:16) 41

Industristödsutredningen (I 1979:17) 42

Ulredningen (I 1979:18)om Skogsindustrins virkesförsörj

ning 43

Summa 8 077.5 5 060.2

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

1978:8

1 060.9

./.8I.4

_

II

481.5

./.67.0

_

1979:9

197.7

13.5

11.5

11

19 707.0

654.8

192.1

1978:23

178.8

./.28.2

-

1979:17

303.1

500.4

40.0

18

251.2

28.5

37.9

19

35.7

29.2

SINFDOK-utredningen(l 1975:04)

Byggkoncentralionsulredningen (1 1975.07)

Redovisningsutredningen (I 1976:02)

Energikommissionen (1 1976:05)

Elvärmeutredningen (1 1977:04)

Utredningen (1 1977:07) om statsföretags verksamhetsinriktning
och mäl

Organisationskommittén (1 1977:08) för bildandel av regionala
utvecklingsfonder (OKRU)

Bryggeriutredningen (I 1977:09)

Summa 1 020.6 310.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

473 Kommittékostnader; Industridepartementet

10

18.0 - 60.3

857.9 461.1 7962.1 13086.2 432.0 31895.2

s. 1 Kontrollera mot PDF

16.8 - - - ./.64.6

- - - - ./.67.0

3.8

28.1

0.9

101.6

419.1

1 057.0

281.4

54.2

48.5

473.4

2.7

6.3

1.2

67.6

./.62.2

7.3

0.2

173.2

513.7

1 598.0

223.0

57.8 2 706.0 ./.28.2

1 119.2

79.3 36.7

- 3 839.2

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga inom
departementet m.m.

Näringspolitiska rådet (1 1969:A)

Byggbranschrådel (I 1973;B)

Skogsbranschrådel (I 1973:C)

Svensk delegation (I 1974:A) all ingå i svensk-finsk
arbetsgrupp för främjande av ekonomiskl samarbele mellan Sverige och Finland

Stålbranschrådel (I 1974:B)

Svensk delegaiion (1 1976:A) all ingå i svensk-norsk
kommitté för energi- och induslrisamarbete

Delegalionen (I 1976:B) för informationssystemet företag-samhälle

Regionalpoliliska rådet (I 1977:A)

Teko-branschrådel(I 1977:B)

Bilinduslriutredningen (I I977:C)

Småförelagsdelegationen (I 1977:D)

Delegationen (I 1977:E) för strukturfrågor

KBS-projektel Kärnbränslesäkerhel (I 1978:A)

Gruvdelegalionen (I I978:C)

Varvsrådet (I 1975:C)

Ulredningen (1 I978:D) om viss sysselsättning inom SSAB
Svenskt Stål

Ulvecklingsfondernas samarbelsråd (I 1978:E)

Delegalionen (I I979:A) för samordning av havsresursverksamheten

Varvsrådet (1 I979:B)

Bilbranschrådel (I 1979:C)

Barsebäcksdelegalionen (I 1979:D)

Expertgruppen (1 I979:E) för forskning om regional utveckling
(ERU)

Diverse myndigheler

Diverse firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskotl

Summa Summa totalt

58.7
321.5 311.1

22.2
32.6 13.9

90.7

899.5

2 811.6

7.6 26.7

51.3

274.7

53.2 2 429.7

107.5

2 869.7

6.0

18.2

2.0

138.8

16.6

11.7

5.7

34.2

196.2

107.1

_

_

_

25.4

_

209.3

90.7

600.6

_

_

_

17.8

-

117.0

-

____

40.6

_____

10.6

56.0

18.1 l.l

35.8

522.2 2 232.6

336.4 37.4

2 430.8 13 855.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

'I beloppel ingår lönekostnadspålägg.

- Hyreskostnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m.m,) samt sjukvårdskostnader (c:a 8,2 mkr
för samtliga departement) belastar anslaget Gemensamma kostnader för
departementen. Ang. Tekodelegationen (1 1978:B) har 332.1 tkr belastat
induslrtdepartementets kommilléanslag 1978/79, se redogörelsen lill
handelsdepartementet. ' Delegaiionens uppdrag slulredovisas under justitiedepartementet
Ju 45.

opaginerad Kontrollera mot PDF

475

Kommittékostnader:
Industridepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.0 3.4 10.4

626.2

1.3

4.4

2.9

380.0

30.5

709.4 364.8 745.9

opaginerad Kontrollera mot PDF

21.8 13.4

4.5

7.4 2.7

24.6 1.9

80.9 11.9

2.5

1.3 2.0

1.3 0.9

3.5

83.0

1.4

3.0

524.9

791.6

38.0

2.5

27.5

0.2

-

3.5

506.7

______

907.8

6.2

-

2.7

-

1.5

31.0

_

1.2

29,4

842.7

55.8

864.7 160.6

67.6 135.2

27.3

716.0

I 678.5

29.7 122.2

44.8 12.6

88.3 2.1

s. 7 Kontrollera mot PDF

2.6

1 670.3

0.2

./A 000.0

./.2 308.8

3.7

1 902.2

8.8

_

1 915.8

8.5

0.1

_

380.8

1.2

6.6

151.2

260.8

457.2

44.9

-

-

-

44.9

249,1

98.2

1492.8

394.4

.1.4 000.0

7 187.5

1
577.5

1 320.1

18 696.0

13 862.2

.1.1 062.5

48 481.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommilléns
benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter
(i tusentals kronor)

t.o.m. 1978-07-01-1979-06-30

1978-06-30------------------------

Lön Dag-

m.m.' arvoden'

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer
som avslutat sin verksamhet under 1979

Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen
m.m. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård' Decentraliseringsutredningen (Kn
1975:01) Fögderiutredningen (Kn 1975:02) Byråkratiutredningen (Kn 1976.05)
Kyrkoministerns slat-kyrka-grupp (U 1976:15)'

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av
1980

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968 års kyrkohandbokskommitté (U
1969:44)

1969 års psalmkommitlé (U 1970.47)
ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)
Statskontrollkommittén (Kn 1976:06) Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)'
Länsdomstoiskommittén (Kn 1977:01) Ordningsstadgeulredningen (Kn 1977:02) 1977
ärs oljeskyddskommitté (Kn 1977:03) Utredningen (Kn 1977:04) för översyn av
lagen om

för.samlingsstyrelse Kommunalbesvärskommittén (Kn 1977:05)
Kommunalrättsutredningen (Kn 1977:06) för Stockholm Kommunaldemokratiska
kommillén (Kn 1977.07) Kommunalföretagskommittén (Kn 1978:01) Kommittén (Kn
1978:02) för medbeslämmandefräor Räddningstjänstkommittén (Kn 1979:01)
Kvinnoprästuiredningen (Kn 1979:02) Utredningen (Kn 1979:03) om översyn av
skatteförvaltningen i Stockholms län Utredningen (Kn 1979:04) om
begravningsverksamheten Utredningen (Kn 1979:05) om tillsyn av kusterna
Kommittén (Kn 1978:06) för ulredning av kyrkomötels ställning, befogenheter och
sammansättning

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av
1979

Indelningslagskommiltén (Kn 1974:04)

Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsslyrelsernas
planeringsavdelningar och administrativa enheter

Summa

1980: 4

310.7

33.9

61.1

6

111.2

4.5

28.0

7

1 887.0

699.6

53.1

8

381.9

136.0

58.8

10

819.0

709.7

85.2

1979:15

2 646.4

42.5

1.3

1 626.2

287.5

1980:1

550.5

15.0

108.6

2

1 797.4

178.3

86.0

3

1 172.5

294.6

77.3

5

905.1

4.1

34.6

9

262.2

12.1

29.0

II

190.0

123.1

45.2

12

288.1

387.6

11.4

13

211.3

_

19.6

14

209.0

166.4

7.8

15

126.8

136.0

55.7

16

22.2

_

25.3

17

82.1

181.7

39.5

18

1.8

132.7

49.2

19

155.8

514.3

119.5

20

_

104.4

13.9

21

_

232.9

22

_

_

_

23

-

-

24

_

_

_

25

_

_

26

_

_

27

722.6

2 483.2

1978: 8

3.9

41.2 45.1

0.2

47.3 47.5

469.3

13

235.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

477 Kommittékostnader; Kommundepartementet

10

Resersättning Tryckning Konsultationer Övriga Bidrag lill Summa-

administrativa myndighet,

kostnader institution

mm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18.0

11.0

22.7

_

_

47.1

85.0

30.2

_

_

77.8

_

_

31.9

59.8

2.4

;27.7

155.8

2.4

1.8 - 125.8

0.2 - 55.4

34.9 - 919.7

- - 225.0

18.4 - 891.1

3.8 - 141.7

59.1 2 358.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

5.5 - - - - 129.1

-34.6 - - 16.8 - 315.7

95.5 - - 97.0 - 564.4

25.2 - 25.9 2.0 - 91.8

49.5 38.0 - LO - 129 6

59.5 - 240.2 12.3 - 480 3

27.7 _ _ 5.9 _ 432.6

2.7 - - - - 22.3

7.7 _ _ 0.7 - 182.6

73.5 - 41.5 3.1 - 309.8

0.6 - - - - 25 9

14.5 29.3 - 0.6 - 265.6

13.1 - - 0.7 - 195.7

216.8 _ _ 9.2 _ 8,59.8

1-9 - - l.l - 121.3

6.4 _ - 0.4
239.7

634.7 67.3 307.6 150.8 4 366.2

0.2 - - - - 4.3

88.9 32.1 - 18.3 - 227.8

89.1 32.1 - 18.3 - 232.1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kostnader
från kommittéanslaget under budgetåret 1978/79 för sakkunniga biträden inom
departementet m.m.

Svenska kyrkans representant vid
Sial-kyrka-överlägg-ningarna(U I975:B)'

Referensgruppen
(Kn 1976:A) för folkrörelsefrågor

Arbelsgruppen (Kn 1978:A) för framslällning av publikation
för samhällsinformation

Ersällning till utredningsmän i indelningsfrågor (Kn
1975:A)

Utestående reseförskott

Summa

42.0

88.7

71.0

64.4

5.8

136.2

3.8

13.9

-

303.2

9.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Summa
totalt

4 460.1

1064.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

' 1 beloppet ingår lönekosinadspålägg.

- Hyreskoslnader och vissa andra lokal- och
expenskostnader (städning, lelefon m,m.) saml sjukvårdskostnader (c:a

8.2 mkr för samtliga departemenl) belastar anslaget
Gemensamma kostnader för departementen.

' Kostnaderna har belastat utbildningsdepartementets
kommilléanslag med 139.1 tkr 1978/79.

" Kostnaderna har bestridils med förskott ur
kyrkofonden.

" Slutredovisad i 1979 ärs kommiuéberättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

479 Kommittékostnader; Kommundepartementet

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

4.1

-

75.0

0.7

26.5

210.0

-

13.5

_

_

43.3

_

8.7

-

-

-

39.3

210.0-

118.3

14.2

90.8

465.2

428.3

242.4

50.0

88.7 200.0

-

390.0

-

57.2 8.7

50.0

744.6

50.0

7
701.6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens
offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

s. 1 Kontrollera mot PDF

1. Utbyggt skydd mot höga värd-och
lake- 36. medelskostnader. S. 37.

2. Naturmedel för injektion, S. 38.

3. Regional laboratorieverksamhet. Jo. 39.

4. Avskildhet och gemenskap inom
krimi- 40. nalvärden Ju. 41.

5. Konsumentinflytande genom insyn? H. 42.

6. Polisen. Ju. 43.

7. Tandvården i början av 80-talet. S.

8. Löntagarna och
kapitaltillväxten I. 44. Löntagarfonder bakgrund och
problemanalys. E. 45.

9. Löntagarna och kapitaltillväxten 2.
Den svenska förmögenhetsfördelningens ut- 46. veckling. Löntagarfonder och aktie- 47. marknaden en introduktion. Internationella
koncerner och löntagarfonder. 48. E. 49.

10. Löntagarna och kapitaltillväxten 3.
Lö- 50. ner, lönsmhet och soliditet i
svenska industriföretag. Vinstbegreppet, Den loka- 51, la lönebildningen och företagets vinster 52. en preliminär analys. E. 53.

11. Löntagarna och
kapitaltillväxten 4. 54. Lantbrukskooperationen
ideologi

och verklighet- E. 55.

12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band
4. Evangelieboken. Kn. 56.

13. Konkurs och rätten att idka näring.
Ju. 57.

14. Naturvärd och täktverksamhet. Jo.

15. Naturvärd och täktverksamhet.
Bilagor. 58.

16. Ökad sysselsättning. Finansiella
effekter 59. i offentliga sektorn. A. 60.

17. Kullurhistorisk bebyggelse värd
att 61. vårda. U. 62.

18. Museijärnvägar. U. 63.

19. Jaktvårdsomräden. Jo.

20. Anhöriga. S. 64.

21. Plötslig och oväntad död
anhörigas 65. sjuklighet och psykiska
reaktioner. S. 66.

22. Barn och döden. S. 67.

23. Avgifter i staten nuläge och
utveck- 68. lingsmöjligheter. B. 69.

24. Sysselsättningspolitik för arbete
åt alla.

A. 70.

25. Nya namnregler. Ju. 71.

26. Sjukvärdens inre organisation en
idépromemoria. S. 72.

27. Sysselsättningspolitik för arbete
ät alla. Bilagedel. A. 73.

28. Barnolycksfall. S. 74.

29. Lotterier och spel. H.

30. Lotterier och spel. Bilagor. H. 75.

31. Bättre kontakter mellan enskilda
och 76. myndigheter, Kn. 77.

32. Fastighetstaxering 81. B.

33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. 78.

34. Bilarna och luftföroreningarna. Jo.

35. Rationellare girohantering. E. 79.

Konsumenttjänsllag. Ju. Aklivt boende. Bo. Lagerstöd. A.

Vattenkraft
och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. I. Barnen i framtiden. S. Vär säkerhetspolitik. Fö. Ren tur. Program för
miljösäkra sjötransporter. Jo.

Ren tur.
Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 18. Jo. Ren tur. Program för
miljösäkra sjötransporter. Bilagor 913. Jo. Koncernbegreppet m.m. Ju.
Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. Arbetstiderna inför
80-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. Huvudmannaskapet för
specialskolan.

y.

Öst Ekonomiska Byrän. H. Viltskador. Jo. Nytt
skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del

I. Överväganden. Bo.

Hushållning med mark och vatten 2. Del

II. Bakgrundsbeskrivning. Bo.

Steg pä väg ... A.

Barnomsorg behov, efterfrågan, planeringsunderlag. S.

Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. S. I
livets slutskede. S. Bidrag till folkrörelser. Kn. Förnyelse genom omprövning.
B. Kooperationen i Sverige. I. Barnets
rätt 2. Om föräldraansvar m.m. Ju.

Ny utlänningslag A. Ny plan- och bygglag. Del I. Bo. Ny
plan- och bygglag. Del 11. Bo. Svensk sjöfartspolitik. K. De allmänna
advokatbyråerna. Ju. Nya vyer. Datorer och nya massmedier hot eller löften.
U. Tandvård i fred för värnpliktiga. Fö. Handläggningen av anmälningar mot
polispersonal. Ju.

Rationalisering och ADB i statsförvaltningen. B. Krigets
lagar. Fö.

Serviceföretagen vägar till utveckling. H.

Polisen i totalförsvaret. Ju. Ny hemförsäljningslag. Ju.
Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning. 1.

Mål och medel för hälso- och sjukvärden. S. Produktansvar
2. Produktansvarslag. Ju.

opaginerad Kontrollera mot PDF

481 Skr 1979/80:103

80.
Prognoser och
arbetsmarknadsstatistik för högskolan. U.

81.
Fastighetstaxering
-81. Industribyggnader. B.

82.
Personell
assistans för handikappade. U.

83.
Om vi avvecklar
kärnkraften. 1.

84.
Lekmän i
försvarei. Fö.

85.
Folkbildning
för 80-talet. U.

86.
Säker
kärnkraft-t- I.

87.
Chanser till
uiveckling. .A.

88.
Städbranschen.
H.

89.
Kvinnors
arbete. A.

90.
Regional
arbetsfördelning inom industrin. I.

91.
Företags
obestånd. B.

92.
Komvux och
siudieförbund. U.

93.
ADB och
samhällets sårbarhet. Fö.

94.
En allmän
socialförsäkring. S.

31 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk
förleckning

Anm.
Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska
förteckningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. |4]

1975 ärs polisutredning. 1. Polisen. [6] 2. Polisen i
lolalförsvarel. [75] konkurs och rätlen atl idka näring. [13] Nya namnregler.
[25] konsumenttjänsllag. [36] Koncernbegreppet m. m.[46] Grundlagsskyddad
yttrandefrihet. [49] Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m. [63] De allmänna
advokatbyråerna. [681 Handläggningen av anmälningar mol polispersonal. [71]

Ny hemförsäljningslag. [76] Produktansvar 2.
Produklansvarslag. [79]

Försvarsdepartementet

Vår säkerhetspolitik. [421

Tandvård i fred för värnpliktiga. [70]

Krigets lagar. [73]

Lekmän i försvarei. 184)

ADB och samhällets sårbarhet. [93]

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [1]
Naturmedel för injektion. [2] Tandvärden i början av 80-talet. [7] Ulredningen
rörande vissa frägor beträffande sjukvärd i livels slutskede. 1. Anhöriga.
[20] 2. Plötslig och oväntad död anhörigas sjuklighet och psykiska
reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] 4. I livels slutskede. [59]

Sjukvärdens inre organisation en idépromemoria. [26]
Barnolycksfall, [28| Barnen i framtiden. [41] Planeringsgruppen för barnomsorg.
1. Barnomsorg behov, efterfrågan, planeringsunderlag, (57) 2. Barnomsorg.
Redovisning av särskilda undersökningar [58] Mäl och medel för hälso- och
sjukvärden. |78] En allmän socialförsäkring. [94]

Kommunikationsdepartementet

Svensk sjöfartspolitik. [67]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1.
Löntagarna och kapilaltillväxlen I. Löntagarfonder-bakgrund
och problemanalys. [8] 2. Lönlagarna och kapilaltillväxlen 2. Den svenska
förmögenhetsfördelning-

ens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden en
introduktion. Inlernalionella koncerner och löntagarfonder. (9 3. Löntagarna
och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag.
Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster en preliminär
analys. [10] 4. Lönlagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen
ideologi och verklighet. [11] Rationellare girohantering. ]35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten nuläge och utvecklingsmöjligheter.
[23]

1976 ärs faslighetslaxeringskommitté. 1.
Fastighetstaxering 81. [32]] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]] 3.
Fastighetstaxering 81. Industribyggnader. (81) Förnyelse genom omprövning. [61]
Rationaliseringar och ADB i statsförvaltningen. [72] Förelags obestånd. [91]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse värd alt vårda. [17]

Museijärnvägar. [18]

Utredningen om sludiedokumenlalion och statistik för
högskolan.

1. Dokumentation och statistik om högsko

leutbildning. [47]

2. Prognoser och arbetsmarknadsstatistik

för högskolan. [80]

Integrationsutredningen. I. Huvudmannaskapet för
specialskolan. [50] 2. Personell assistans för handikappade. |82]

Nya vyer. Daiorer och nya massmedier hol eller löfte.
[69] Folkbildning för SO.talei. [85] Komvux och studieförbund. [92]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommiltén.
1. Naturvärd och täktverksamhet. [14) 2. Naturvård och täktverksamhet.
Bilagor [15] Jakt- och viltvårdsberedningen. 1. Jaktvårdsomräden. [19]
2. Viltskador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid
sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Ren
lur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1 8. [44) 3. Ren lur.
Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9 13. [45] Nytt
skördeskadeskydd. [53]

opaginerad Kontrollera mot PDF

483 Skr 1979/80:103

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? |5] Lotteriutredningen. I. Lotterier och spel. [29] 2.
Lotterier och spel. Bilagor. [30] Öst Ekonomiska Byrån. ]5I] Serviceföretagen
~ vägar till utveckling. [74J Städbranschen. [88]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsulredningen. 1. Ökad sysselsättning.
Finansiella effekter i offenlliga sektorn. [16] 2. Sysselsättningspolitik för
arbele ät alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete ät alla. Bilagedel.
[27] Lagersiöd. [38]

Arbetstiderna inför 80-talet. ]48] Jämställdhetskommitlén.
1. Steg pä väg ... [56] 2. Chanser till utveckling. |87] 3. Kvinnors arbete.
[89] Ny ullänningslag. [64]

Bostadsdepartementet

Aktivt boende. [3ö7]

Vattenkraft och miljö 4. [39]

Hushållning med mark och vatten 2. Del 1.

Överväganden. [54]

Hushållning med mark och vallen 2. Del II.

Bakgrundsbeskrivning. [5]

PBL-uiredningen. 1. Ny plan- och bygglag.

Del I. [65]
2. Ny plan- och bygglag. Del II.

[661

Industridepartementet

Malmer och metaller. [40] Kooperationen i Sverige. [62]
Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning. [77)

Om vi avvecklar kärnkraften. [83] Säker kärnkraft? (86)

Regional arbetsfördelning inom industrin. 190]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12]

Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]
Bidrag till folkrörelser. [60]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Betånkanden
avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade
inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redovisningen i 1979 års
kommittéberättelse

(Inom
parentes anges kommitlébeleckning och inom klämmer anges det nummer i berättelsen,
under vilket vederbörande kommitté redovisas)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Justitiedepartementet 1979

1.
Vägar till ökad
välfärd. Särskild näringspolitisk delegaiion (Ju 1978.04) ]45]. Slutbetänkande

2.
Vägar lill ökad
välfärd. Särskild näringspolitisk delegaiion (Ju 1978:04) [45]. Expertbilaga 1
till Ds Ju 1979:1

3.
Nordiska
faderskapsavgöranden. Justitiedepartementet

4.
Stiftelser.
Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)[I7]

5.
PM om
internering

6.
Översvn av
spioneribrollet m.m. Spion-brottsiitredningen (Ju 1977:04) [28]. Slutbetänkande

7.
Betänkande
Kriminalvårdsstyrelsens organisation. Utredningen (Ju 1976:06) om
kriminalvårdsstyrelsens organisation, m.m. [25]

8.
Kreditupplysning
och inkasso. Justitiedepartementet

9.
PM Platstillgäng
och platsbehov vid kriminalvärdens anstalter. Justitiedepartementet

10. Företagsböter. Förslag till
lagtexter. Justitiedepartementet

11. Dödsbodelägares ansvar för avlidens
skulder m.m. Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsUga frägor [38]

12. Utkast till konvention om
internationella multimodala transporter. Justitiedepartementet

13. Revision av 1883 ärs
Pariskonvention för industriellt rättsskydd. Justitiedepartementet

14. Nya redovisningsregler för
ekonomiska föreningar m.m. Justitiedepartementet

15. PM Översyn av utredningsförfarandet
i brottmål. Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet 1979

1 Stockholms Inlernationella Fredsforskningsinsiilut
(SIPRI): Organisalion och verksamhetsformer. Utredningen (UD 1978:01) om
formerna för stiftelsen Stockholms inlernationella fredsforskningsinstiluts
(SIPRI) framtida verksamhet [4]

Försvarsdepartementet 1979

1.
Flygindustrikommitténs
betänkande. Del 11. Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) (FLIK) [9]

2.
Värnpliktigas
medinflytande under grundutbildning. Värnpliktsinflytande-

kommittén (Fö 1977:01) (VIK) (61

3.
Swedens'
security policy and total defence. Försvarsdepartementet

4.
Nytt
ijänstereglemente för försvarsmakten. Tjänstereglementsutredningen (Fö
1974:05) (TjRU) [3]

Socialdepartementet 1979

1.
Försöksverksamheten
inom socialvärden och den framtida socialtjänsten. Ledningsgruppen (S 1974:11)
för försöksverksamhet inom socialvärden. Slutbetänkande. (Ledningsgruppens arbete
slutredovisades i 1979 ärs kommitléberättelse. [13])

2.
Kiropraktorer
m.fl. Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) [5]

3.
Vissa
kvalitetsfrågor i daghem och fritidshem samt principerna för slalsbidragsgivningen.
Socialdepartementet

4.
ADB inom den
allmänna försäkringen pä 1980-talet och därefter. Lägesrapport. Utredningen
(S 1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen (ALLFA). [18J

5.
Pensionärsundersökningens
rapporter om social hemhjälp, färdtjänst, ålderdomshem, hemsjukvård.
Pensionärsundersökningens (S 1974:06) arbete slut-redovisades i 1979 ärs
kommittéberättelse [91

6.
Betingelser för
överförande av huvudmannaskapet för Karolinska sjukhusel till Stockholms läns
landstingskommun. Ulredningen (S 1977:14) om huvudmannaskapet för karolinska
sjukhuset (KS-utredningen) 121)

7.
Ersättning lill
kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar pä uppehållstillstånd

8.
RSÖ 79 En
konsekvensutredning lill regionsjukvårdsutredningen

9. Den framtida efterfrågan på tandvärds-

personal. Rapport nr III

10. Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda.
Omsorgskommiilén (S 1977:12) [19]

Kommunikationsdepartementet 1979

1.
Coniainerfrågor.
Utredningen (K 1977:04) om vissa containerfrägor (Con-lainerutredningen) 19]

2.
Sjöfartspolitiska
utredningen. Promemoria med vissa förslag. Sjöfartspolitiska ulredningen (K
1977:05) [lO]

s. 3 Kontrollera mot PDF

). Säkrare mopedtrafik. Trafiksäkerhetsulredningen
(K 1973:07)14)

4. Taxi. Krav och
utvecklingsmöjligheter. Särskild utredare (K 1978:09) med uppdrag att företa
en översyn av taxinäringen [16]

5. Rekrytering och utbildning av
flygförare till den civila luftfarten. Pilolulbild-ningsutredningen(K 1978:08)
[15]

6. Barns trafiksäkerhet.
Trafiksäkerhetsut-redningen(K 1973:07) [4]

7. Fordon i föreskrivet skick. Delbetän

kande. Tvpbesiklningsuiredningen (K

1977:02) ['8]

8. Åtgärder mot vattenförorening frän far

tyg

9. Säkerheten på örlogsfartyg. Särskild ut

redare (K 1978:03) med uppdrag att se

över lagstiftningen rörande säkerhelen

på försvarsmaktens fartyg. [12]

10. Promemoria angående frågan om svenska rederiers utlandsinvesteringar
samt fiaggöverföringar. Sjöfartspoliliska utredningen (K 1977:05)[10]

11. Trafikant- och föraruibildning. Trafiksäkerhetsutredningen (K
1973:07) [4]

Ekonomidepartementet 1979

1. Transfereringar till hushällen frän
offentlig sektor. Underlagsmaterial till långtidsutredningen

2. Induslrislatistiken uppgiflskrav
och användbarhet. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns
uppgiftsinsamling [6]

3. Sveriges varuexport 19771983. Underlagsmalerial
lill långtidsutredningen.

4. Den svenska inkomstfördelningens utveckling
1920-1976. Undertagsmaterial till långtidsutredningen 1978

Budgetdeparlementet 1979

I. Datakonkurrens. Monopolutredningen (B 1977:08)(13)

Utbildningsdepartementet 1979

I. En decentraliserad högskola

2 Läromedlen i konsumentperspektiv. Kommittén (U 1976:04)
om läromedelsmarknaden (ULÄ) [12]

3. Lekmateriel i förskolan. Kommittén
(U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ) [121

4. Ett institut för social- och
arbelsmarknadspolitisk forskning. Forskningssamverkanskommittén (U 1978:01)
(FOSAM) (24]

5. Den svenska filmpolitiken. Filmpolitiska
beredningen (U 1979:06) [45]

6. Specialbilaga: Redovisning av
behovsanalys. Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik
för högskolan [7]

7. Livrustkammaren, Skoklosters slott,
Haliwylska museet. Utredningen (U 1978:13) för översyn av den interna organisationen
för livrustkammaren, Skoklosters slott och Haliwylska museet [35]

8. Huvudmannaskapet för specialskolan.
Lättläst vers.

Jordbruksdepartementet 1979

1. Förvaltningen av fjällägenheter m.m.

inom renskötselområdel. Ulredningen

(Jo 1976:09) om fjällägenheter [11]

2. Samarbele mellan staten och jordbru

kets föreningsrörelse på växtförädlings-

området. Promemoria av Svalövsgrup

pen

3. Slöd lill kollektiv forskning
rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m.m. Promemoria avgiven av särskild
tillkallad förhandlingsgrupp

4. Slöd lill kollekliv skogsleknisk
forskning. Promemoria avgiven av särskilt tillkallad förhandlingsgrupp

5. Tillskottsarrenden m.m.
Jordförvärvsul-redningen(Jo 1974:07) [6]

6. Veterinärmedicinsk utbildning.
Utredningen (Jo 1977.03) om vissa utbildningsfrågor pä veterinärmedicinens område
(VU 77) [14]

7. Hundavel och hundhandel. Djursjukhusutredningen
(Jo 1977:02)113]

Handelsdepartementet 1979

1. Exportfrämjandets organisation en
översyn. Promemoria utarbetad inom ulrikes- och handelsdepartementen

2. Prisövervakning pä boendeområdel

3. Utjämning av ortslillägg.
Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och lokala prisskillnader pä
eldningsolja och bensin (61

4. Besvär över vissa frägor inom
transportnämndens ansvarsområde

5. Grundlag och tullag. 1978 års
tullagsutredare (H 1978:01) [10]

Bostadsdepartementet 1978

4. Liber-Lantmäteriet. Kartutredning 78 (Bo 1977:01)15]

1979

1. Förslag lill finansiering och organisation av
principprogram för undersökning av malmförhällanden vid vissa in-duslrilägen
(PNl)

Industridepartementet

1978

38. SlFU.s organisationsform. SIFU-kommittén (1 1978:03)
[19]

40. Förslag till ERU:s framtida organisation
Expertgruppen (ln 1967) för regional utredningsverksamhet (ERU) [I]

1979

1. State Business. Public Enterprice
in the EEC. Bilaga till statsföretagsutredningens betänkande SOU 1978:85.
Utredningen (1 1977.07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mäl. [14]

2. Energiforskningsprogrammet
1975/78

verksamhetsrapport. Delegationen (1

1975:02) för energiforskning (DFE) [6]

3. Regionalpolitjsk forskning pä 1980-talet

ett förslag till forskningsprogram för

ERU.s fortsatta verksamhet. Expert-

s. 4 Kontrollera mot PDF

gruppen (ln 1967:24) for regional utredningsverksamhet
(ERU) [1]

4.
Energiforskningsprogrammel
1975 79 värderingsrapport. En översikllig analys av forskningsprogrammet.
Sammanfattning av särskilda utvärderingar som DFE lälit göra och DFE.s egna
slutsatser. Delegationen (I 1975:02) för energiforskning (DFE) [6]

5.
Skogsindustrin
nuläge och utvecklingsmöjligheter

6.
Svensk
mätplatsorganisation. 1978 års mäl- och kalibreringsutredning (1 1978:01) [17]

7.
Miljöpåverkan
och återställning vid mineralutvinning. Mineralpolitiska utredningen (I
1974:02) (MPU) [3]

8.
Handläggning av
varvsstöd m.m. Utredningen (1 1979.03) om översyn och handläggningen av
ärenden om fartygskreditgarantier, m.m. [28]

9.
Förutsättningar
för ökad kolanvändning i Sverige. Oljeersättningsdelegalionen (I 1979:01)
[26]

10. Energisystemets uppbyggnad. Bilaga
1 lill SOU 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08) [33]

11. Elanvändningens utveckling. Bilaga
2 lill SOU 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08) [33]

12. Samhällsekonomiska effekter av en
kärnkraftsavveckling. Bilaga 3 till SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I
1979:08) [33]

13. Regionala effekler av en
kärnkraftsavveckling. Bilaga 4 till SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I
1979:08) [33]

14. Konsekvenser för berörda kommuner,
kraflförelag och anställda vid en kärnkraftsavveckling. Bilaga 5 till Sou
1979:83. Konsekvensutredningen (1 1979:08)[33]

15. Konsekvenser för hushällen. Bilaga
6 till SOU 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08)133]

16. Kommissionen (I 1979:04) för de
mindre och medelstora varven (29]

17.
Dsl 1979:17
Finansiering av energiteknik för oljeersättning. Förslag till komplettering
av nuvarande statliga stödformer

18.
PM om naturgas
och dess möjliga användning i Sverige. Bilaga 7 till SOU 1979:83.
Konsekvensutredningen (I 1979:08) (33]

19.
Utredning om
oljemarknaden. Bilaga 8 till Sou 1979:83. Konsekvensutredningen (I 1979:08)
[33]

20.
Fortsalt
vattenkraftutbyggnad. Bilaga 9 lill Sou 1979:83. Konsekvensutredningen (I
1979:08) [33]

21.
Särskilda
utredningar. Bilaga 10 tillk SOU 1979:83. Konsekvensulredningen (I 1979:08)133]

1979

1.
Spräkarbetre.
Byråkratiulredningen (Kn 1976:05) [10]

2.
Andlig värd vid
sjukhus, kriminalvårdsanstalter m.m. Utredningen (U 1974:10) om andlig värd.
[6]

3.
Ökal kommunalt
väghällningsansvar. Delbetänkande 4. Statskontrollkommittén (Kn 1976:06) [11]

4.
Lokal
skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen. Fögderiuiredningen
(Kn 1975:02) [8]

5.
Brandförsvarsuthildningen.
Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m.m. [4]

6.
Decentralisering
av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige m.m.
Decenlraliseringsutredningen (Kn 1975:01) [7]

7.
Folkrörelsernas
internationella arbete. Förslag lill ålgärder

8.
Samerna och
kommunerna

9.
Slalsbidragen
till kommuner och landstingskommuner. Statskonlrollkommittén (Kn 1976:06)
[11]

10. Lokala organ i kommuner Modeller

för försöksverksamhel. Kommunal

demokratiska kommittén (Kn 1977:07)

119]

11. Specialreglerade uppgifter för lokala or

gan i kommunerna. Kommunaldemo

kratiska kommillén (Kn 1977:07) [19]

12. Den kommunala självstyrelsen En ut

värdering av kommuniondelningsrefor-

men. Kommunaldemokratiska kommit

tén, forskningsgruppen, (Kn 1977.07)

(19]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommundepartementet 1978

6. Service och information. Redovisning av tvä rapporter.
Byråkratiulredningen (Kn 1976:05) [10]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nordisk utredningsserie (Nu) 1979

Kronologisk
förleckning

s. 11 Kontrollera mot PDF

A 1979

1. Forebyggende liltak mot
ungdomsar-beidsloshel

2. Tillak for likeslilling mellom
kvinner og menn pä arbeidsmarkedet

2E. Measures for equality beiween women and men in the
labour märket in the Nordic counlries

3. Malin - mätning av axellaster hos
lastbilar i Norden

4. Nordisk radio och television via
satellit

Huvudrapport

4F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien
satelliittilähetykset

5. Nordisk radio och television via satellit

Teknisk och teknisk-ekonomisk del

rapport

5F. Pohjoismaislen radio- ja televisio-ohjelmien
salelliittilähelykset Tekniken ja leknistaloudellinen osaraportti

6. Nordisk radio och television via satellit

Band I Kultur- och programpolilisk del

rapport

Band 2 Bilaga: Vad skulle Nordsat medföra? Masskommunikationsforskningens
syn pä konsekvenserna Band 3 Bilaga: Nordisk språkförståelse

igår, idag, imorgon

6F. Pohjoismaislen radio- ja televisio-ohjelmien
salelliittilähelykset Nide I Kulttuuri- ja ohjelmapoliiltinen osaraportti

Nide 2 Lille: Mitä Nordsal toisi tulles-saan?
Tiedoluslutkimuksen näkökulma Nide 3 Liite: Pohjoismaalaisten keski-näinen
kielten ymmärtäminen eilen, tänään, huomenna

7. Nordisk radio och television via satellit

Rättslig delrapport

7F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien
satelliittilähetykset Talou-dellinen osaraportti

8. Nordisk radio och television via satellit

Finansiell delrapport

8F. Pohjoismaislen radio- ja lelevisio-ohjelmien
satelliittilähetykset Talou-dellinen osaraportti

9. Vuxenutbildning i arbetslivet

10. Foranstaltninger mod ungdomsarbeids-

losheden i fire nordiska lokalområder

11. Norden i världen. Samarbele rörande de

nordiska utlandslektorernas verksamhet

12. Bornelitteratur i Norden

13. Kapacitetsutnyttjande vid
turistanläggningar i Norden

14. Nordisk vejlederuddannelse

15. Bern og museer i Norden

16. Bornefilm i Norden

17. Arbetshygienisk
specialistutbildning

18. 1954 ärs överenskommelse om en nordisk
arbetsmarknad

19. Multinationella förelags ställning
i Norden

20. Framtida nordiskt samarbete
rörande uivecklingsbiständei

21. Kapitalets och arbetskraftens
rörlighet i Norden

B 1979

1. Reklam i skolan

2. Normer for produktiilvirkning

Instruments and

en
läges-

3. Nordic Council achievements

4. Könsroller och utbildning rapport

5. Konsumentrel i Norden

6. Klinisk läkemedelsprövning samhällets
krav och kontroll i Norden

7. Fuglenes arts- og antalsmasssige
forde-ling som redskab i landskabsanalyser og planlaegningen

8. Barnet i konsumtionssamhället

9. Produktrelalerl informasjon hos
myn-dighetene

10. Barselsorlov foraeldreog barns
behov i perioden omkring graviditet, födsel og barnels förste leveär, speciell
med henb-lik pä barselsorlov

11. Nordens ekonomi inför 1980-talet

12. Primärvård i glesbygden

s. 12 Kontrollera mot PDF

A

UD
2

Aldén,
Lars 0. T.

Kn2

Abel, Enno

U
1

Alderin,
Robert B.

E3

Abelin, Hans Henrik

E
12

Aldoson,
Lars O.

Kn7

Abelson, Lars Göran

S2

Aldrin,
Lars B.

Jo 25

Abrahamsson, Morgan

B.
125

Aldskogius,
Göran

1 1

Abramowicz, Isak

S
29, 1 7

Alemyr,
Stig R.

U 13 26 42

Ackermark,
Sixten Ju 53

Adebäck,
Sten I. Ju 31

Adiels,
Arne 1 11

Adler,
Hans V. Jo 14 27

Adolfsson,
Erik J. Fö 8

Adolfsson, Marianne Ju 37

Adolfsson, Tage V. A. Jo
10 23

Ag, Lars E. Ju 10

Agebro, Albin S. Jo 5 6

Agenäs, Ingegärd E. I 7

Agerberg, Nils Jo 11

Agfors, Gunnar I 33

Aggebo, Claes-Göran U 38

Agius, Roland H.

Bo 3,1 16, Kn 11

Aglert, Per Arne Kn 6

Agnedal, RO. K 2

Ahlberg, Carl-Fredrik J.
Bo 2

Ahlborg, Staffan U 27 43

Åhlén, Catharina M. I. I 12

Ahlenius, Inga-Britt S
36, K 21

Ahlgren, Nils U. Jo 17, I 38

Ahlgren, Torsten V. I 4

Ahlin, Per A. G. Fö 11

Ahlkvist, Birgitta A 12

Ahlkvist, Ture W. K 3

Ahlmark, Lars U 45, S 26,
U 10 38

Ahlmark, Per U 45

Ahlström, Bengt U 2

Ahlström, Iwan Ju 9, H 5 9

Ahlström, Karl-Georg J.
AIS

Ahlström, Per-Eric I 24

Ahlvarsson, Lars I. A7 9, Kn2l

Ahnmé, Eva U 12

Ahrén, Per-Olov A. Kn 2

Ahrenstedt, Bengt A. Fö 12

Ahrfelt, Bengt B 14

Ahrland, Karin M. Ju 17, A 8

Alarik, K. Lennart O. K
3 12 19

Albinsson, Folke A 18

Albinsson, Harry I 4 33

Albinsson, N. Gillis Kn 9

Albrektson, Bertil U 4

Albreklson, Hans B. Fö 11

Alexandersson, Kerstin Bo
8

Alexandersson, Olle U 10

Alexandersson,
Stefan SIS

Alkman,
Leif A. S 2

Allander,
Claes CG. U 1

Allmér, Göran U 12

Allmér, Jan Ju 33

Alm, Görel G. M. A 18

Alm, Kerstin Kn 2

Alm, Leif T. A 13

Almbladh, Ingrid A. M. Ju 27 28

Almefelt, Paul V. U 1 3

Almgren, E. E. Gunnar I 3

Almqvist, Gunilla H 9

Almqvist, Håkan A 13

Almström, Bjarne A. H 8

Alpsten, A. Börje Ju 2 21

Alsén, Hans O. I 9

Alsén, Sven S 1 14

Altan, Birgitta U 12

Alton, Finn U 6

Alva, Jan A. Ju 41 62

Amnéus, Henrik UD 5

Anclow, Per R. Ju 3 12, B 15, Bo 9

Änder, C. Peter E. Jo 10

Anderberg, Bengt G. UD 1, Fö 10

Anderberg, Carl-Gustav B. Kn 4

Anderberg, K. Ingvar E 1

Anderholm, T. Lennart Jo
27

Anderson, Hans A. T. Kn 19

Anderson, K. G. Göthe S 7 19

Anderson, Nils Erik U 10

Andersson, A. Gösta J. Ju 15, U 23

Andersson, A. Owen U 1

Andersson, Alf Å. H. I 5

Andersson, Andy Ju 54

Andersson, B. E. Christer U 24 Andersson, B. Göran

B 9 22 23 28

Andersson, B. Sivert U 10

Andersson, Bengt I. B 14

Andersson, Bernt S. G. U 39, Jo 14

Andersson, Bertil U41

Andersson, Björn U 23

s. 13 Kontrollera mot PDF

489

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Andersson,

Andersson,

sekre-

Andersson,

Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,
Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,
Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,
Andersson, Andersson,

Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,
Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,
Andersson, Andersson, Andersson, Andersson,

Börje H 9

C. Staffan B 25

Carl-Erik A
13

Christer

S2236, K6 II 14

Curt UD 3, U 24

Dan E. ulrednings-

139

E.Axel Kn 10

Elis G.

Ju 59, S9, Jo 15, A 12

Emil 1 20

Folke W. L. 18

Fritz A. R. Bl

Georg L. UD 2, U 33

Gunnar U 10

Gösta U 22

Gösta I 8

Gösta R. Jo
5

Ingemar U
39

Ingrid G. M. A 8

Ingvar H. D. Jo 12 J. Arne L.

Ju 41, Jo 15, Bo 6 J. Gunnar D. Bo 1,1 8 J. Sven G.

Ju 14 56, U23

J. Thorsten I 18

Jan-Åke L. Fö 3

John O. Jo
33

Johnny UD3, U8 Karin E. S 25 35, A 8

UD 5

B 24

Ju 47, B
4

M. A 2

Ju 20, A 7

I 14

Bo 8

Karl-Erik Karl Olov Kerstin G. Kerstin G. Kerstin V. Kjell
G. KJerstin G.

L. Arne Jo 9 27 33 L. Ingemar

B 23 28

A 15

U4

Ju 33

U34

Kn 19

U5

S2

U 12

Kn 14

A 13

Ju 28

U9

135

5, 120

H 13

2, I 14

8 23 L.Åke

Lars

Lars G.

Leif

Leif

Lennart

M. Alvar

N. G. Bertil

R Gustaf

Robert

S.-Å. Lennart

Simon

Sten O.

H

Stina S.

Sven

H

Sven G.

Personregister

Andersson,
Sven-Gunnar H 5

Andersson,
Sven-Gusla

v
U 10

Andersson,
Sven 0. M.

UD4

Andersson,
Tore

U 8 10
26

Andersson,
Torslen Ch.

Ju II

Andersson,
Torslen N.

Kn2

Andersson,
Ture

120

Andersson,
U. Gunnar

U 10

Andersson,
Ulf

H 16

Andersson,
Åke E.

I 1

Andersson,
Örjan

S25

Andersson-Tronbacke,

Bror
H 2

Andrae,
Lars

U28

André,
Gunilla K. Ju :

27 41, S
23

André,
Gunnel

U4 49

Andreasson,
A. Osvald

Jo 6

Andréasson,
A. Owe I.

Bo 16

Andréasson,
Rune

K 22

Andreasson,
Sture

U33

Andreé,
Gunilla K.

A8

Andrée,
Stig

H4

Andrén,
Bengt

1 7

Andrén,
Carl-Gustaf

U49

Andrén,
Margareta

Ju47, S
15

Andrén,
Åke

Kn2

Anebäck,
Kristina

133

Anefall,
Bengt Jo 15,

Bo 7,
133

Anell,
Kerstin

U 22, 1
3

Anell,
Lars E. R.

UD 3

Anér,
Kerstin

Ju 11
24, UD 3

, S25,
U9

Angelin,
Stig V.

Bo 7

Angelöf,
Arne Fö 9 16, 125 27

Angvik,
Lennart

U 1

Ankers,
Mikael

H24

Anneling,
Ingvar

U 13

Anneli,
Johan G.

U8 55

Annerberg,
Rolf G.

B 9, I
38

Annerstedt,
Ylva S. V.

K 4,

U40, A
18

Annevall,
Sture

Ju3l

Ansiger,
Arne

U28

Antoni,
Nils A. T.

Bo 3, 12

Antonsson,
Johannes

I 11

Apelqvist-Öberg,
Edith C. A 8

Appelgren,
L. Göran S.

16

Arell,
Nils

U22

Arfvidson,
Agnar

Kn 12

Arfwedson,
Anders

U39 50

Arkéus,
L. 0. Sune

Ju 2

Ariinger,
Stig

U 18

Armholt,
Roland H.

B 14

Arnalid,
Bengt L.

K4

Arndt,
Nils

U 13

Arnerup,
Tord

128

Arneving,
Ulla

S4

Arnström,
Sven G.

Kn21

Arrbäck
Falk, Gunnel

S30, A
12

s. 14 Kontrollera mot PDF

Arrhenius,
N. Erik A. Ul,Jol9

Artin,
Stellan A 2 12 16

Ärvas, Dag
G. C. Fö 12

Arve-Parés,
Birgit E. S 4

Arvidsson,
Lars-Eric A 15

Arvidsson,
Solveig M. Ju 54

Arvidsson, Sven 1 3

Ask, Sten UD 7

Askestig, H. Bertil S. A
2, I 33

Askling, Berit U 5

Askling, Margit E. A 15

Askmark, K. F. Ragnar Kn 2

Asp, K. Åke Ju 33

Asp, Ulf UD 7

Aspegren, Lennart Kn 21

Aspelin. L. B. Erland Ju 55

Aspén, B. Urban B 26, 131

Asplund, C. Christer A 11

Asplund, Ture E. G. II

Assarsson, Bo UD 6,
Jo 20 29

Atterfors, Kerstin U 5

Atterwall, Göran L. B 25

Augustsson, Arne U I

Auguslsson, Bo S. E. Jo 29

Aulin, Olle M. Fö 4 16, H
7, Kn 22

Axell, Göran I 11

Axelsson, A. Åke Kn 7

Axelsson, K. A. Thorsten Jo 12

Axelsson, Tord E. A 13 15

B

Fö 11

I 1

13

A 12

18

U26

K4

13

S30

U28

Kn8

K3

Back, K. Gunnar Back, Pär-Erik Back, Östen

Backgård, Margareta E. Backlund, Lars P. Backman, Bernt
Backman, Gösta B. Backman, John Erik Backman, Ulla-Britt Backmann, Sven
Backrot, Hans E. G. Baecklund, Lars I. Baekkevold, Arne E.

Ju 47, B 5, Kn 24

Bagg, Aron U 4

Bagner, Hans H 8

von Bahr, Erik UD 3

von Bahr, Stig V. Ju 17, B 17 19 24

Balk-Möller, Stig Ju 53

Balsvik, Karin U I 24

Bandholz, Tommy C.-G. K 15

Barenthin, Willi U 21 38, S 1

Bargholtz, Helena Bo 11

Bargholtz, Percy B. B 19 24 25

Barke, Christine Fö 4

Barr, Mats S 17

Barringer, Hans O. Fö 4

Bartley, A. Osborne E 3, A 8

Baude, Annika M. C.

S3 7 25, U 14, A8

Bauer, D.
E. Marianne U 42

Beck-Friis,
Jörgen Å. E. Ju 37

Becker, Gunnela Jo 24

Beckérus, I. Margareta A 8

Beckius, Carin E. A 2

Beckius, Sven Erik H 13

Beckman, Anita U 13

Beckman, Lars E. A. B 12, U 1

Beckman, Lars K. A.

Ju 49, Jo 10 12

Beckne, Rolf A. R U 13

Befve, Sven G. E. A 10

Behrman, Carl Ju 34

Beijer, Bruno UD 6

Beiming, Ragne A4 5 18

Belfrage, Göran U 13

Belfrage, H. Esbjörn G. Kn 3

Bengtsson, Albert S 28

Bengtsson, B. Ivar A 16

Bengtsson, Bengt Bo 16

Bengtsson, Bernt-Olof U 1

Bengtsson, C. Ola A 3

Bengtsson, Folke L. Ju 11

Bengtsson, Gunnar G. Kn 1

Bengtsson, Hans K 13 22

Bengtsson, Hertha I 28 29

Bengtsson, Jörgen Ju 17

Benglsson, K.-E. Bengt

Ju 20, S 20, A 6

Benglsson, K. Lennart A. U 10

Bengtsson, Karl F. K 14

Bengtsson, Per-Olof S 35

Benglsson, Staffan I 8

Bengtsson, T. Bertil Ju 9 49

Bentzel, Ragnar H. I 1

Berenvik, Ove Jo 14

Berfvenstam, Ragnar A. G.
S 17

Berg, Bengt R. E 7

Berg, Bengt Åke E7, I 14

Berg, C. G. Håkan U 7

Berg, Hans E. U 19

Berg, Håkan U
47 48

Berg, L. Christer Ju 22

Berg, Måns H. Jo 30

Berg, Nils G. I 15

Berg, Ulf G. Ju 43

Bergander, Lilly K.

Ju 23, Kn 15 22

Bergdahl, Hugo A. Kn 22

Bergdahl, Tommy K. 1 3

Berge, Lars Magnus B 7

Bergendal, Gunnar S. U 7

Bergendal, Harald H. A 10

Bergendorff, Hans 1 33

Bergenstjerna, Johan P. B
8

s. 15 Kontrollera mot PDF

Berger,
Anita U 26

Bergérus,
K. Holger E, H 2

Bergfell,
K. Lennart Ju 40

Berggren,
Alf Fö 2

Berggren,
Ann-Marie U 16

Berggren,
Erik G. C, Kn 7

Berggren,
Erik J, R, Jo 17

Berggren,
K. Roy K7, Jol7

Berggren,
P. Anders E. Jo 18

Berggren,
Sören V. U 13

Berggren,
Ulf S 30

Bergh,
Sten B 4

Bergkvist,
Arne B. S. B 13

Bergkvist, Kari Bo 9

Bergkvist, Nils L. S2I

Bergkvist, Ulf G. V. Kn 4

Berglind, Hans E. A 15

Bergling, Nils B. V. Hl

Berglund, Fredrik S 20

Berglund, Frida J. I 10

Berglund, Tage A 13

Berglund, Thomas I 20

Berglöf, J. Sigvard C. B
6 25

Bergman, Agneta UD 5

Bergman, Bengt A 15

Bergman, Erland C. A. A 17

Bergman, Knut Gunnar K 9

Bergman, Lars Ju 22, U 20

Bergman, Olov UD 7

Bergman, Sven-Eric S
1 7 10

Bergold, Jan Olov U 18

Bergquist, Ingvar L. I 32

Bergqvist, Bo Y. Fö 8

Bergqvist, Hans A. H 2

Bergqvist, Jan G. B 4, Jo 7

Bergqvist, Lars G. B
22 23 28

Bergqvist, Olof A7 9, Knl7 2l

Bergstedt, Tord L. H. S
1 21

Bergsten, E. 1 33

Bergsten, Torsten U 4

Bergslig, Lars H. B 14

Bergstrand, Arne U 43

Bergstrand, Sten-Erik H 10

Bergstrand-Wilson, Kerstin U 13

Bergström, Britta J". Ju 27, S 2

Bergström, Gunilla I 32

Bergström, K. Olof L. A 10

Bergström, Knut-Elis Ju
37, H 9

Bergström, N. Hans 1. E 3

Bergström, Olof W. A 9 15

Bergström, Stig I 23

Bergström, Sune S 39

Bergström, Svante B. U 2

Bergström, Villy I 34

Bergvall, K. Lennart I 2

Bergvall, Olof SIS

Bergwall, Majken I. A 15

Bern, Lars I 33

Berndt, Sune I 24

Bernhard, Harry B. ; 12

Bernhardsson, Göte U 29, A 2

Bernilz, Ulf Ju 7 10 18, H 16

Ju

Bernslröm, Bonnie L. I.

Berntson, Eskil Ju 56

Berntsson, Gert U 28 40

Bertenstam, Rita S. I 5

Bexell, Göran Kn 3

Bildt, Carl UD6,H
18,133

Billing,
Knut Bo 4

Birgersson, Bengl Owe B9, Knl9

Bishop, Norman Ju 56, S 16

Biörck, C. Gunnar W.

S8, U9 55 42

Biörnsiad, Margareta Bo 2 16

BJarnehäll, Karl-Gustav U 28

Bjarnemo, Åke I 4

Bjelle,
Britta M. Ju 3

Bjering,
Per A. Kn 7

Bjerkén,
Torsten U 1

Bjerndell,
Jörgen H. Ju 33, Fö 6

Bjernstad, S. L. Börje B 4

Bjurel, A.
Bertil E. Ju 45, U 24

Bjurman, C. G. Ulf Knl4 22

Bjurulf,
Per S 7

Bjäresten,
Inger M. Jo 30

Björck,
Anders P.-A. U 18 34

Björck,
Berndt H. Fö 10, I 4

Björck,
Staffan U 4

Björeman,
Carl E. UD 2, Fö 14

Björhn, Arne E 9

Björinder,
Henry U 12 38 51

Björk, Gunnar E. Fö 9 10

Björk,
Jimmy K 14, Jo 13, Kn 5

Björk, Sven E. J. Bo 2

Björk,
Villiam E. Jo 7

Björkegren,
Carl-Erik 113

Björklund,
Anders C. T. Al

Björklund,
Bengl T. K 8

Björklund,
Jan O. B 7

Björklund, Rolf S 23

Björkman,
Fredrik A. M. K 18

Björkman, Jan U 10

Björkman,
Jerker U 5 12 13

Björkman,
K. Gösta Jo 13

Björkman,
Magnus I 8

Björkman,
Marie-Louise

(Malou) K. S 8

Björkman,
N. G. Folke K 1

Björkman,
Rune UD 5

Björkman,
Ulf L. Kn 3

Björling,
Bam S 16

Björling,
K. Gotthard E. I 3

Björnberg,
Kjell E. Ju 50, Kn 10

Björnberg, Stellan G. A 15

Björndalen,
Anders J. U 4

s. 16 Kontrollera mot PDF

Björne, B.
Gunnar

Ju 47, S 9
23, B8, Kn8

Björneld, Lars G. Ill

Björnesjö,
Sven G. B 4

Björnström, Björn S. Ju 11, H 3

Bladh, Lennart W. U 18, Jo 9

Blennow,
Ingemar K 10

Blinke,
Maj-Britt U 10

Blix, Hans M. UD I 3

Blixt, Olov S6

Block, Per H. L. U 4

Blom, E. Göte H 7

Blom, Folke B. Bo 15

Blom, Hugo I 4

Blom, K.A. Birgitta Ju 40

Blom, Lennart 1 30, Ju 21 59, B 26

Blom, Åke M. S 28

Blom-Nyman, K. Margot S 3

Blomberg, Carl-Gunnar V. Fö 8

Blomberg, E. Gunnar Ju 33

Blomberg, Karl-Erik G. I 4

Blomgren, Lars A. S 28

Blomgren, Sture Ju
20, Bo 16

Blomkvist, Claes Göran V. Fö 4

Blomkvist, Curt B. Ju 30

Blomkvist, N. Magnus I 3

Blomquist, Clarence Ju 26

Blomqvist, Bo G. I 33

Blomqvist, Egon I 11

Blomqvist, Gunnar UD I

Blomqvist, Jerker U 4

Blomqvist, Karen S 4

Blomqvist, Siv A 13

Boalt, Carin M. Ju 11, Bo 3

Boberg, L. Håkan Jo 16 21 27

Boberg, Leif E. Bo 4

Boden, Anna-Brita Kn 3

Bodin, K. Berndt Fö I

Bodström, T. Lennart Ju 11, A 8

Bogefeldt, Christer U 54

Boheman, Christina I 13

Bohlin, E. Jörgen Jo 11

Bohlin, Eva S 26

Bohlin, Folke Kn 2

Bohm, J. Peter G. Bo 15

Bohman, Bengt A. H. Jo 3

Bohman, Clas H 5

Bohman, Mats A. Bo 15

Bohman, Michael Ju 32

Bohman, Sven S 18

Boivie, Marianne S 14

Bolander, Lars S 19, U 18

Bolang, Carl Olof Juli

Bolding, Lars Erik I 3

Boldt, Göran B. L. U 13

Bolin, Bert R. J. K 7, 1 6

Bolin, Åke E. J. Kn 5

Bolinder, S. Erik G. A 6

Bolme, Per

U28

Boman, Helve

I 14

Boman, Jan E.

13

Boman, Per-Olof

133

Boman, Ragnar Å.

E3

Boman, Svante

Kn21

Bond, Staffan

133

Bondesson, Rolf

Bo 6

Bonnevier, Gösta

A 13

Boo, Karl G. H.

Kn23

Book, Hans

U 10

Borelius,
M. Anna B.

Bo 3

Borg, Arne

S 13

Borg, Astrid

U9

Borg, Göran K. G.

A 12 15

Borg, L. Göran

Ju 45

Borg, Per

H5

Borgeke, C. Martin

Ju 55

Borggård, Göran

H 15 1

Borglund, Erik

Kn2l

Borgman, L. Erik F.

133

Borgquisl, Frithiof

Fö 12

Borgstrand, Björn J.

B 10

Borgström, Lena

U26

Borgström, Roland

A 13

Bornhager, Sven-Åke (Sven) I.

B 10

Bornstein, Jozef Bo 15

Bosson-Nordbo, Maj U 5

Boström, Curt B. B 7 15, I 8

Boström, Hans Bo 7

Boström, Torbjörn 1 22

Bothén, Anders U 30

Bothén, Kerstin UD 5

Bouveng, Richard E. F. 12

Bouvin, J. Åke A 18

Bovidson, Thure B 7

Boye, Yngve I 6

Boye-Moller, Monica A 18

Bräde, James Ju 43

Brandberg, Arvid U 34

Brandel, Erik J. M. Fö 14

Brandelius, Gunnel Ju 35

Brandt, C. Erik Jo 33 24

Brandt, Krister U 4

Brandt, Rolf I 16

Branting, M. Charlotte K.

A8, Kn 11

Bräsch, Erik O. Bo 2

Bratfisch, Oswald I. A 15

Bratthall, I. Birgitta SI 10 14, A 6

Bratthall, Kenneth S 2

Bredin, Lars A. G. E 5, B 11

Brege, J. Lennart O. E 10

Breidensjö, Monica A 6

Brenner, Rune I 28

Breski, Lillemor U 16

Bretschneider, Alfred UD 7

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bricca,
Lamberto A 17

Bring, Ove UD I

Brink,
Stig H. E. 12

Broberg,
Björn U 24, 1 39

Broberg,
K. Bertram U I

Brodén,
Bertil I 36

Brodén,
Bertil E. A 16

Brodén, E.
Bertil I 5 9 20

Brodén,
Kerstin I 20

Brodin,
Gunnar 1 17

Brodin,
Katarina Fö 10

Brodin,
Sven H 3

Brohult,
Sven F. A. Ju 45

Bromberg,
Isaac A 17

Broomé, N.
G. Bo Ju 37

Brorsson, Kent Ju 55

Broström, Ulf T. F. Fö 10 14

Bruce, Åke S 20

Bruhn, Sigleif(LeiOE. B 4

Brundeli, Nils-Erik U 3

Brunfelter, Ulf Ju 36

Brunnberg, Jan-Erik U 25

Bruno, Gösta F. K 7, Kn 24

Brunsberg, Karin D. M. Jo 8

Brunsson, Karin M. K 6

Bruzelius, Krister Ju 53

Brynielsson, Harry A. B. U 32

Brynolfsson, Gustaf V. S 10

Bryntesson, Lars U 12

Bryntse, Göran E. I 33

Brändslröm, Bengt H. I 8

Brändslröm, Dan A. U 13

Brännström, Gurli (Gullan) A 8

Brännström, Inger A. I 10

Brännström, Roland J. Fö 10, Jo 5

Broms, Jan T. R. A 2

Bucht, Bengt O. A 19

Bucht, Sven F. V. Kn4 15

Budd, S. M. Birgitta A 8

Buregren, Torsten Ju 63

Burenstam Linder, H. M. E
3

Burman, Bengt B. Ju 31

Burman, Egon Ju 57

Burström, Brita A. B 5

Bylund, B. Erik M. I 1

Byman, Disa K. G. 14

Bystedt, P. Gösta Fö
9, I 25

Bystedt, Ulla K. A 2

Båfält, B. Evert B 9

Båge, Lennart UD 3

Båhlerud, Hilligert U 8

Båsk, Inga-Lill A 6

Bäck, Lars E. I. II

Bäcklin, Lars R. Fö 1, H 7

Bäckstrand, K. Göran M. U
9

Bäckstrand, Magnus H. I
26

Bäckström, Jan-Åke Ju 35

Bäckström, Kerstin R. A. S 17

Bäckström,
Maja U 5

Bäckström, N. Birger A 7 9, Kn 21

Bäckström, O. Anders A I, 1 33

Bäärnhielm, G. Maurilz Jo 3

Böhlin,
Birgitta U 15, 1 27

Böhlin,
Erling S 27

Bökmark,
Jan S. E 5 8, A 13

Börestam, Eva S 23, A 8

Börjerud, Gertrud A 15

Börjeson, Börje S 12

Börjeson, C. Olof A. Ju
56 57

Börjeson, Peter A 8

Börjeson, Sven Kn 17

Börjesson,
Bengt U 50

Börjesson, Mats R. Ju 2, B 31

Börresen, Tom B. I 3

Bottiger, E. Marie A. Ju 22, U 18

Böök,Sven Åke E 3

C Cahling, Ulla U4I

Calmfors, S. Hans Kn 18

Canarp, Curt S. T. A 1, 1 I 33 van der Capellen,
Constance

B 12, A 8

Carbell, Leif E. Ju 12 37

Carlbom, Lars E. K 2

Carlegrim, N. Erik A. B 8

Carlestam, Margareta S 4

Carlgren, Frantz U 52

Carlhammar, Åke Ju 39 51

Carlheim-Gyllensköld, Karin

S8 39

Carling, Alf G. 16 13 33

Carling, Jan L. A 2

Carlman, J. Holger Ju 13

Carlman, Synnöve S 18

Carlshamre, Nils O. G. S 10 27

Carlson, Lars O. Fö 11

Carlson, N. Gunnar Ju 2

Carlson, S. Svante UD
4, A 9

Carlson, T. Eilert I 10

Carlson, Å. Lennart B 10, H 6

Carlsson, Anna Ch. A 12

Carlsson, Arne U 24

Carlsson, Bengt E. I 4

Carlsson, Birgitta S 27

Carlsson, Bo S 9

Carlsson, C. Mårten Jo 7

Carlsson, Carl-Gustaf E. Ill

Carlsson, G. Arne V. A I

Carlsson, G. Rune S1,A28

Carlsson, Gösta S 16

Carlsson, Håkan A. Ju 33

Carlsson, Jan M. K 6, I 20

Carlsson, Jan-Olof B 9, I 14 27

Carlsson, Lennart U 16

s. 18 Kontrollera mot PDF

Carlsson,
P. Bertil B 12

Carlsson,
Per-Olof I 15

Carlsson,
Ragnar A 13

Carlsson,
Rolf S 36

Carlsson,
Stefan 1 4

Carlsson,
Sture E. B 9

Carlsson,
T. E. Roine 14 18

Carlsson,
Ulf V. Ju 2, Fö 7

Carlstedt, J. Bertil I 19 23 24 32

Carlstein, Rune A. B 26

Carlslröm, A. Valdo Jo 7

Carlsund, H. Bo H. Kl

Carlzon, Lars Kn 12

Carnhagen, Göran E. T.

Ju 2, B9, H6, Bo8

Carpelan, Lars V. A 8

Cars, Hädar H 19

Cars, Hans Christian UD 2, Fö 9

Cavalli-Björkman H 18

Cavallin, Jens UD 3

Cederberg, Thomas Jo 24

Cederlund, Lars Johan O. Ju 17

Cederqvist, S. Wivi-Anne Ju 31 47

Cederschiöld, Carl K 16

Cederwall, Gustav F. E. 12

Cederwall, Ulf C. K 15

Cedmark, Jan R. H. Kn I

von Celsing, Elof F. H. Fö
14

Céwe, Tord G. Jo 17

Chambert, Henrik B. Kn 5

Christensen-Sköld, Beatrice U 24

Christersson, N. E. Bengt I 33

Christofferson, Birger U 5

Claeson, Bo A 6

Claeson, Tore M. Ju 11, Bo 13

Claesson, Anders E. W. Bo 18

Claesson, Halvard S 27

Claesson-Heljeberg, Margareta

U 16

Clarkson, Rolf A. K 14

Clason, Anders U 45

Cleve, Lars U 25

Collvik, Torsten Kn 15

Colnerud, Gunnel U 28

Conradi, Erland G. F. Ju 9 53

Corell, Hans A. V. Ju 29

Cornelius, Claes U 17

Corneliusson, Einar A 13

Cosmo, Carl-Johan Ju 55

Crabo, Sven B 2

Crafoord, Carl-George UD
6

Crona, Ulf U 29

Cronberg, Kerstin K 10 20

Croné, Ulrica SIO, Kn6

Cronebäck, Ove Kn 12

Cronier, Sven S. K 4

Cronstedt, Nane M. A 4 17

Cronström, J. N. Runo Fö 8, S 20

D

Dagrup-Strand,
Marie-Louise

UD 7

Dahl, A. Erik Jo 15

Dahl,
Christer S 7

Dahl, Gerd
B. S 27, A 2

Dahl, R.
Birgitta U 5 9, Bo 8

Dahl,
Sonja U17 24

Dahlander,
Gunnar U 13

Dahlberg, Helge

Bo 13, K2I, Kn9 II

Dahlberg, K. Thure Ju 1

Dahlberg, L. Åke A I 5, I 33

Dahlberg, Lars B. L. B 9

Dahlberg, Lars C. Fö 10, B 9, A 2

Dahlberg, Lill S 40

Dahlberg, Rolf I.

K 13, Bo 8 10, I 10

Dahlbom, Bengt S. U 2

Dahlén, Bertil V. Jo 15 30

Dahlén, Per Olof (Olle) UD 2

Dahlgren, Göran E. Bo 16 18

Dahlgren, Lars M. T. Ju 45, K 20

Dahlgren, Rolf O. Ju 8

Dahlheim, Bo I. G. E 5

Dahlin, Gunilla S 19

Dahlin, N. Åke S. K 6

Dahllöf, Lars Ju 11, Jo 10

Dahllöf, Urban S. UI3 3I

Dahlman, S. Ola UD 2

Dahlquist, Lars-Ola U 8

Dahlsten, Gösta O. L. Ju 6

Dahlsten, Ulf L. E 3, H 4

Dahlström, Bo S. Jo 5

Dahlström, Gösta E.

B 26, I 6 33 38

Dahmén, Erik V. H. H 4

Dahnell, Karin A. B. B 20

Daimar, Margot A 2

Dalen, Ingrid K. U 8, Bo 4

Daléus, C. E. Lennart Jo 19

Dalgren, Gunnar E. S. Bo
10

Damgren, H. G. Fredrik

Jo 2 10 19, Kn9 Danell, C. Georg V.

Fö 9 16, K 18, Bo 10

Dangården, Birgitta Bo 8, I 4 35

Danielson, Gunnar H. A 6

Danielson, Åke Kn 6

Danielsson, Birger S 6

Danielsson, C. Bertil E 5

Danielsson, Eugen P. O. I
35

Danielsson, Lars S31

Danielsson, Stig A. E 5

Dargay Joyce I 33

Daun, Åke Bo 4

Davidson, Anders I 42

Davidsson, David I 16

s. 19 Kontrollera mot PDF

Fö 2

1 1

Ju 33

18

S9 30

U 18

Kn2

Jo 16

S 17

129

U 17 42

K 8. Jo
18

13 15

A 13

Fö 5

Jo 19

K3

Jo 8 27 30

A 17

Ju 34

Jo 4

S39

Jo I

Fö 11

U 1

E3

S 8 24 39

U 13, Jo 19

S27

12

Ju II

K8

Ju 22

Ju 17, S 9

S 14

Jo 3

S26

UD 5

A7 13

Jo 8

U39

U52, Fö 4 10

Kn3

U24

139

Jo 3

13

U25

U 13

U 16

A 16

U 18 29

Jo 25

K8

B 26

U5

U 1

Delden,
Henrik 118

Delin, R
Staffan Jo 19

Dencik,
Lars Ju 32

Dennis,
Bengl B 16

Densjö, K.
A. Sören B 14

Dewailly,
Leon N. G. U4

Didön, Lars Uno Bo 16

Dimos-Asplund, Antigone A 8

Djerf, Olof I 33

Djurberg, Maj UD 5

Domargård, Tord V. Kn 19

Domvall, E. Göte Kn 4

Donner, Jörn U 45

Douglas, Jacob L. K 4

Drangel, Bo F. E. Ju 18

Dreber, 1. Agneta S II, A8

Dreber, Ulf P. K 7

Dreiwitz, Bo G. Fö 10

Dromberg, Ragnar H 13

Dryselius, Harald S. Ju 29

Du Rietz, Gunnar I 20

Du Rietz, Lars B. U 16

Dufwa, Bill W. Ju 9

Dyring, Eric U 46

E

U 14

UD 2

Bo 4

Kn2

U39

134

Ju 11

Ebbeson, Ulf

Eckerberg, C. Lennart

Eckerdal, A. Ingmar

Eckerdal, Lars H.

Edam, Carl Tomas

Edberg, Jan-Olof

Edberg, Rolf F.

Edelholm, Olof Gunnar (Olle)

E3

U 11

B 30

16 33

A 2, I 34, E 3

B6

Ju 7 9
37 40

120

Kn4

B 8 15
25, A 3

A 13

U8 10

Edenhammar, Hans

Edenman, Ragnar H. L.

Edenman,Gunnar H.

Edin, Karl-Axel

Edin, Per-Olof

Edling, A. Roland

Edling, N. Axel

Edling, Sven

Edling, Ulf P. R.

Edlund, C. Bertil

Edlund, Leif E.

Edman, Elov U 12

Edman, Rune I 23

Edman, Stefan U 4

Edmar, Desirée U 41

Edmar, Staffan U 52

Edmén, Lars H. Fö 2 5

Edner, T. Margareta A 8

Edqvist, Olle UD 6

Edsjö, Elisabeth M. Bo 18

Edsta, Björn A 8

Edstam, Lars Ju 49

Edstrand, Karl-Ingmar B 1, H 6

M

Edström,
Lennart N. Edström, N. Anders T Edström, Rune Edström, Sven-Olof Edvardsson, P.
Einar Edwall, Ingvar Edwall, Pehr A. R. Edwinson, Vanja A Eek, Karin
Efraimsson, Göran Egardt, Peter A. N. Egebäck, Karl-Erik Egelstedt, Ingemar T.
A.

S 1

Fö 8, A Eggert, Arthur Egnell, S. Jan-Erik Egneus, Hans
Egstedt, Hans B. Ehn, Bengt Ehn, Billy G. Ehnmark, Anders Ehrenberg, Carin M. S
Ehrenberg, Lars Ehrengren, K. Lennart Ehrling, G. O. Ingvar Ehrner-Samuel,
Harriet S. K. Eidem, Rolf I. Einhorn, Jerzy Ejerhed, Anders G Ek, Bengt Ek, C.
Olof Ekberg, J. Göran Ekberg, K. Gustav Ekberg, Karl-Henrik Ekberg, Leif
Ekberg, Sewon Ekblad, Carl E. A. Ekdahl, Bertil Ekdahl, Lennart Ekeberg, Per
Olof Ekedahl, N. A. Gunnar Ekelius, Våge Ekelund, Ulla Ekenberg, Anders
Ekenberg, Bengt Ekenberg, H. Lennart Ekendahl, Bengt G. M Ekevärn, Gunnar
Ekholm, Brittmari Ekholm, Lars V. Ekholm, Mats Ekinge, Bernt A. Eklindh,
Kenneth Eklund, B. Lennart Eklund, E. Sven-Olof Eklund, Erik G. Eklund, Harald
Eklund, K. Ronnie

s. 20 Kontrollera mot PDF

Eklund,
Lennart S. G. 17

Eklund,
Per A. B 20

Eklund,
Solveig U 5

Eklund,
Svea 1. U 13

Eklundh,
Claes G. B. Ju 34

Eklycke,
S. Lars G. Ju 30

Eklöf, Bo E. Ju 60

Eklöf, Kun G. A. E45 7

Eklöf, Olof U 39

Ekman, Bo I 34

Ekman, Dag A 18

Ekman, Jan E. H. E 7

Ekman, Kerstin Bo 13, Fö 4

Ekman, Lena B. Ju 3

Ekman, Rolf G. E. Ju 41

Ekman, Stig Rune U I

Ekslam, Gunnar E. Ju 2 25, H I

Eksledt, Olle U.-E. Ju 29

Ekström, Bert O. B 7

Ekström, E. Sören

U9, Jo 1521, Bo7

Ekström, Georg G. Jo 8

Ekström, John E. K 10

Ekström, O. Göran Kn 22

Ekström, Solweig U 10

Ekström, Sven E. A. Bo 14

Ekström, Ulf H 2

Ekwall, Thomas F. H. B 14

Elfverson, Jan 1 40

Elfving, Jack O. H. I
35, Kn 7

Elfwendahl, Bo S 29

Elfwing, H. Ingemar I 6

Elghuvud, Gösta E. Kil

Elgqvist-Saltzman, Inga U
7

Eliason, Bo Ju 31, Jo 28

Eliasson, Anna B.

UD 3, Bo 4, 1 12

Eliasson, Bengl E.

Ju 36, Bo
15, 130

Eliasson, Björn E. A. Fö
6, I 4

Eliasson, C. Gunnar I 20

Eliasson, E. Ingemar A 3
12, Bo 8

Eliasson, Jan K. Fö 10

Eliasson, Lars M. I 9, Kn 7

Eliasson, Lars-Mårten Fö
10

Eliasson, Olof U 39

Eliasson, Per-Erik U 2

Eliasson, Rolf E. K 3

Elison, Magnus L. Bo 1

Ellebring, Nils i U4I

Ellwerth, Lena B. I 6

Elmberg, Henrik B. C. A 8

Elmer, Anders B. A 9 10

Elmgren, Sören U 39

Elmhammer, Nils E. 1. S
7 11

Elmhorn, Kerstin U45 18

Elmquist, Eva C. E. 16

Elmqvist, Fred U 8

Elmstedt,
Claes Y.

U 17, U
39, U42

Elmstedt, K. Erik A 79

Elsässer,
Björn A. 1 1

Elvander,
Nils U 50

Elvin,
Stig U 24

Elwien, Folke S 13

Emanuelsson, Bernt U4I

Emmelin, Lars Jo 19

Enander, Gunnar M. B 30

Eng, Willy I 38

Engberg, Peter O. U 10

Engblom, Göran UD 5

Engdahl, K. Anders F.

B 22 23 28 Engdahl, O. Roland

K 2, Jo 22, H 7, Kn 15

Engelbrecht, Per-Ove A 2, I 31

Engellau, Patrik U 9

Engerstam, Claes M. 1 4

Engerstedt, Urban I 41

Englund, Anders S 39

Englund, David U 12

Englund, Ingvar E. A 15

Englund, K. Svante

133, S 27, B 18

Englund, Karin U 22

Englund, Åke H 5

Engman, Gerd B. Kn 23

Engman, Hans O. R. 113

Engman, Jan S 40
18, U 15

Engman, Ove U 12

Engqvist, Lars F. Juli

Engqvist, Olle U3I

Engstrand, Sten U 12

Engstrandh, P. Torgny B. K 15

Engström, Arne V. S 7, Jo 33

Engström, B. Gunnar Ju 55

Engström, Fritz Ju 54

Engström, Gunnar U4I

Engström, Johan Ju
43, U 23

Engström, Lars-Göran Ju 3

Engström, Odd E. L. B 9

Engström, Wilhelm S 40

Engström, Åke U 10

Engvall, Bertil I 3

Enocksson, Sten Arne U 25

Enquist, N. Daniel U I

Envall, E. Håkan Bo 14

Epstein, Viktor UD 7

Ericson, E. Gerhard H. Kn 14

Ericson, Hans E. K 1

Ericson, Sture T. Ju 14, UD 2

Ericsson, Bo F. A 15

Ericsson, Brit-Marie L. B. Ju 6

Ericsson, Gunnar Jo 17, Bo 6

Ericsson, Gösta UD 3

Ericsson, K. Georg V. Kn 13 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ericsson,
K. Gunnar T. I 38

Ericsson,
Kjell U. Kn 11

Ericsson,
L.E. Staffan B 29

Ericsson,
Lars Eric Kn 19

Ericsson,
Mals Y. Jo 12 28

Ericsson,
Per-Inge K 13

Ericsson,
Ulf A. UD 2

Ericsson,
Ulf E. A 8

Ericsson
Köhier, Ella Ju 30

Eriksen,
Kersti S 40

Eriksen,
Tor S 7

Erikson,
Bengt E. Jo 25

Erikson,
Birgitta U 43

Eriksson,
A. A. Tage E 8

Eriksson,
A. E. Ingemar I 8

Eriksson,
Ann-Charlotte U 28

Eriksson,
Arne I 4

Eriksson,
Arne I 31

Eriksson,
B. Allan Fö 7

Eriksson,
B. Sune A 2 12

Eriksson,
Björn G. 1 8

Eriksson,
Bo Jo 33

Eriksson,
Bo I. Ju 16

Eriksson,
C. Ingemar S 9

Eriksson,
E. M. Björn Fö 16

Eriksson,
E. Olof Bo 3

Eriksson,
Erik Ju 42

Eriksson,
Evert G. S 1

Eriksson,
Gunnel Kn 9

Eriksson,
Gösta B 6

Eriksson,
Hans G. K 18

Eriksson,
Harald Jo I

Eriksson,
Inge U 39

Eriksson,
Jan I 29

Eriksson,
Jens K 3

Eriksson,
K. Arne A 2

Eriksson,
K. Birger B 10

Eriksson,
Karl Erik Jo 33

Eriksson,
Karl-Erik E. I 6

Eriksson,
Kjell E. Kn 13

Eriksson,
Kurt Ju 60

Eriksson,
Lars A. I. A 13

Eriksson,
Lars G. A 7

Eriksson,
Lennart I 20

Eriksson,
Maria Kristina

(Maja-Stina) U 10

Eriksson,
Olle U 34

Eriksson,
Olof E. I 2

Eriksson,
Per A. K 2 3, Jo 22

Eriksson,
Per E. S 2

Eriksson,
Per-Erik U 31

Eriksson,
Seved A 13

Erixon,
Bo I I

Erixon,
Lennart A 1

Erlander, Barbro A
16

Erlander, Lillemor U
4

Erlandsson, Bengt H. Ju 21
41 44

Erling,
E. Harald Ju 21

Erling,
E. Martin H. B 4

Erneholm, Berndt I. Kn 2 3

Erneman, Ingrid M. A
12

Erngren, Birgit Jo
16, I 37

Ernmark, Hans E. G. Jo 30

Ernulf, T. Gudmund Ju 12

Erséus, L. G, Torgny Kn 3

Ershammar, Mals O. T. Fö 4

Erstam, Sven-Erik F. Ju 21

Esaieson, Erik R. A. E
2

Esbjörnson, Esbjörn S 16, A 4

Eskel, Arvid Ju 11

Eskilsson,
Per H. U I 3

Esping, F. Lars-Erik

Jo
19, Bo 2, Kn7

Esping, Hans 1
7, B 9

Esplund, Kjell A. A
15

Essen, Erik 1. U
34

Essen,
Ingemar Ju 11

Essunger, N. Gunnar P. I 2 22

Etiarp, Lars G.

Ju 25, U24, A7 13 15, I 10
von Euler, Rigmor Ju 32, S 17 35

Everitt, Allan S 19

Ewerlöf, K. Göran Ju
32

Exner, Lahja Ju
59

Extergren, E. Anders B 27

Fagander,
Arne Ju 20, Bo 9

Fagerberg,
Bengt G. I 3

Fagerberg,
Gösta A 16

Fagerlind,
Östen Ju 15

Fagerlund,
Bengt O. H. A 7 13

Fahlberg, Håkan U 44

Fahlgren,
Gunnar K 15

Fahlin,
Per G. K 2, Jo 22, Kn 15

Fahlström, Jan Magnus Ju 1

Falk,
Anders UD 7

Falk,
Bo V. R Jo 19

Falk,
Eric Jo 33 5, Bo 2

Falk,
Hans G. Juli

Falkehed,
Sven A. L. Kn I

Falkenberg,
Eva Kn 10

Fallenius,
Ånn Marie Ju 48, B 9

Fallenius, Lars E. G. Ju 43

Fant,
Maj S 16

Farholt,
Torborg K 7

Farm,
Ante T. U 24

Faugert,
Sven J. E. 16 22, I 35

Faxén, Karl-Olof A 2

Fehrm,
E. Martin Fö 9, I 25

Feigenberg,
Loma S 8

von
Feilitzen, Styrbjörn O. R. A 7

Feldt, Kjell-Olof E 3

Fellenius,
Olle S 19

Felländer,
Ingela K. 1 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

32
Riksdagen 1979/80 1 saml. Nr 103

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fenne, Gunilla U 17

Fernheden, Göthe A. S. 13

Fernkvist, Hans U 26

Fernlund, B. Dan E 10

Fernqvist, Dan E. I. Ju 33

Finney, F. Peter A. I 4 22

Finnveden, Bengt A. Kn 9

Fischier, Sven Ju 56 2 25

Fiskesjö, Bertil A. N. Ju 34

Fitger, Peter Ju 30

Fjaestad, Björn U 34

Fjällhed, Åke U 5

Fjällström, Thord G. AIS

Fladvad, J. Arne Bo 2

Flodin, Bertil E. Fö 10

Flodin, Sten L. 1 39

Flodström, Karin A.-M. Jo 15

Floren-Winther, Ethel H. D. AS

Flyborg, Berit Jo 18

Flygare, Karl-Gunnar S 37

Fockstedt, Sven H 18

Fogelmarck, Stig U 36

Fogelström, Hans U 5 13

Folestad, Ruth E. AS

Forell, Carl-Axel A 3

Forkman, Göran U 4

Fors, Sixten R. U I 3

Fors, Åke Hj. SI6 22

Forsberg, P. Roland Kn 3

Forselius, Hans F. A 8

Forsell, Harry A. B 12

Forslund, Bo E. S 23, Jo 20, Bo 17

Forslund, Britt-Marie U 33

Forslund, E. Birger S 7

Forssbeck, Bengt G. I;son Fö 14

Forssberg, E. Olof Ju 33, Fö 3

Forssberg, K. S. Eric I 3

Forsse, Anders P. U 6

Forssman, Åke V. Jo I

Forsström, Ingrid Ju 46, K 10

Forsström, Jan E. 19, B 25, Bo 10

Förstadins, Erik L. W.

Ju 60, A 7 10

Fougelberg, Björn H. Jo 23

Foyer, Lars O. B 3

Fraenkel, Ingegärd C. E.

Ju37, Ull

Francke, Jan UD4, KIO, Bil

Francke, Per E. S. 14

Frank, S. Torsten B 29

Franson, Thomas I 18

Fransson, Arne U 18

Fransson, Arne A. E. B 7, A 2 10

Fransson, Bo-Gunnar L. B 9

Frantzell, A. Magnus I 4

Franzén, Anders U 24

Franzén,Ivar H 18, I 11

Franzén, J. Thomas H. E 2

Fredelius,
Bo B. B 8

Freden,
Sven U 19

Fredgardh,
K. Sonja 1. A 8

Fredricson, Karl Gustav Jo 13

Fredricson, N. A. Bengt Fö 9

Fredrikson, Märta E. B. Ju 32

Fredriksson, Bernt A. A 13

Fredriksson,
Bert U 13

Fredriksson, Göran 1 16

Fredriksson, H. Einar Fö 8, S I

Fredriksson, Ingrid U 13

Fredriksson,
Ulla M. S17 25

Freese, Jan P. G. Ju 24 58, Fö 7

Freivalds, Laila Ju 10 20 49

Frejhagen,
Birgitta 1 20, A 16

Frendahl, E. Maj-Britl A 8

Frenning,
Lars W. Ju 2

Fresk,
Svante Ju 35

Friberg,
B. Torsten Jo 9

Friberg, Lars S39, Jol8, 132

Fribergh, B. Erik R. Ju 50, Kn 10

Frid, Sven Rune Kn 7 22

Fridell, G. Ingvar Ju 36, B 8, Bo 6

Fridh, K. Göte SIO, III

Fridolfsson, Filip W. B 7

Fridolin, Hans R. B 2 26

Friedner, Lars F. V. Bl

Fries, Ingmar F. B 5 6 8

Friggebo, Birgit I. G. Bo 18

Frigren, Suzanne M. 14 6 33

Frii, Lennart W. E 12

Frimark, Jan-Olof H. AIS

Frisen, Rune E. Jo 2

Frisk, K. Äke U 7

Frithiofson, Karl A. I 3 27

Frohm, B. Allan K 13

From, Gun-Britt U 28

From, Hans-Sören U 5

Fromm, H. Irene A 8

Frostell, Anders U 1

Frostenson, Anders Kn 3

Friihling Michael S 13

Frånstedt, Olof R. Ju 28

Frändås, S.G.Berit Fö4IO,UIO

Frödin, Sven-Erik R. Fö 10

Fröjd, S. Arne Kn 7 11

Furhammar, Brita U 21

Furubo, Jan-Eric I 4

Furumark, Ann-Marie U 13

Furumo, Gunnar Ju 22

Fyrberg, Lars Erik Ju 37

Fälldin, N. O. Thorbjörn Ju 11

Fälth, J. Harald B. Ju 2 35 43

Farm, Gunnel Ju 36, K 24

Farm, Håkan A.F. B 29

Farm, Ingemar Ju 56

Förstberg, Karl-Axel I 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gabrielsson,
A. Edmund B. E 10

Gadd, R E. Arne U 24, 1 20

Gahrton, Per Ju
26, Bo 4

Ganting, Gösta E. Jo
13

Gärdar, Håkan Kn
2

Gardell, Bertil G. T. S 14

Gardeström,
Linnea S 3 27

Gardmo,
Irma M. Ju 2

Garmo,
Sune U 10

Gavelin,
Wanja S 14

Gawell,
Jonas KS, Jo 18

Gehlin,
Jan H. M. Ju 22

Geijer,
Carl-Wedig G. O. Kn 19

Geijer, Lennart Ju 54

Gellerman,
Kerstin Ju 18

Gellerstam,
Martin U 4, Kn 3

Gellstedt, Björn P. T. S 22, K 6 14

Gemming, E. Anna-Lena K. S 3

Gerentz, Sven KIO, U 34

Gerhardsson,
Birger U 4, Kn 2

Gerhardsson, Birgit Kn 3

Gerhardsson,
Gideon Jo 23, A 6

Gerholm, Tor R. Ju 11

Gerleman,
Gillis H. U 4

Gibson,
Urban H. Kn 27

Giertz,
Gustav B. S 8

Gillenius,
Leif Ju 38

Gillström,
K. Åke U31

Gisslen,
Axel Kn 20

Glaas,
Sten-Ove A 6

Glimnér,
J. Erik Fö 2, I 3

Godlund,
Sven A. I. K 20, I 1

Godvik, Hans Kn 2

Goldman,
Kjell Ph. I 40

Gothefors,
Per L. B 22 23 28

Gottfarb,
Ragnar A 17

Gozzi,
A. Sören Jo 14 27, U 39

Grabe, A. Gerhard Ju 3 12

Grabö,
Paul S 35

Gradin,
Anita 1. U 24, A 8

Gradin,
Lars-Erik Jo 7

Graffman,
Agneta C. Kn 20

Grafström,
Erik O. H.

138,
Ju 11, K 1

Grahl-Madsen, Atle Fö 14

Grahm,
Leif I 1 33

Gran,
Bertil U 5

Granborg,
K. Margaretha Kn 11

Granér, Ånna-Lena U 28

Granholm,
Arne B. Kn 7

Granlund,
U. Kristina Jo 24

Granqvist,
Hans G. A 19

Granqvist,
Liss M. S 2 30

Granstedt,
Pär I 33 6

Granström,
Folke I. G. Kn 7

Granström,
Karl Gustav AIS

Granström,
L. A. Torbjörn

Bo 7, I 33

Grape, Karl Gunnar Kn 6

Grape-Lantz,
Margareta Kn 27

Grebäck, Erik H. K I, Jo 2

Green,
Åke U 11

Gregow, R J. Torkel
Ju 29 53

Gren, Arne U 13

Grenander, Nils

Ju
II, K 3 10, Jo 22 von Greyerz, Christina A. M.

Ju 48

Grimlund, G. Elisabeth A 8

Grinneröd-Nordahl,
Monica

L. M. B 4

Grobgeld,
Lennart M. Ju 7 60

Grohman, Hans Å. I 7

Groll,
Lennart E.O. Kn 10

Grop, Erik H. B 6

Grudevall, Lennart U
17

Grufberg, A. Lennart Kn 10

Grunden, Örjan Ju
54

Grundwall, K. Ricard Bo
1

Grunewald, Ingelise U 35
36

Grunewald, Karl R.

Ju32, S 19, U40

Griinewald, Björn M. U 13

Gruting, Britt M. U
2 20

Gråberg, Bertil A
15

Grönfors, Kurt G. W. Ju 40
51, E 7

Grönvall, S. Gunnar Ju 2

Grönwall, Lars O. S 13
19, A 10

Gullberg, H. Urban Jo 4

Gullberg, Hans E. K3 12,
A 6 14

Gullnäs, S. Ingvar Ju 30

Gummesson, G. Margit
K. K 4

Gunnarson, Arne V. Ill

Gunnarson, E. J. Ingvar K 4

Gunnarson, Jan G. Bo
14

Gunnarsson, A. Gunvor A 8

Gunsell, Tor A. Jo
6

Gunvall, Per U 39

Gurinder, Jan-Olof U
41

Gurner, Ulla S 4

Gustafson, Bernt J. K
8

Gustafson, Carl-Erik K 21

Gustafson, G. Arne B 5
17

Gustafson, Kalle U
33

Gustafson, Sven H. U 34, I
9

Gustafsson,
A. Gunilla C. Å 10

Gustafsson, Agne Kn21

Gustafsson, Bengt S
39

Gustafsson, Birgitta A
12

Gustafsson, C. E. Torsten

Ju 33 58, Kn 9

Gustafsson, Christina U 12

Gustafsson, G. Einar
Jo 17 19

Gustafsson, G. Olof A 16

s. 3 Kontrollera mot PDF

Gustafsson,
G. Yvonne I 25 27

Gustafsson, Hans 1. S 27

Gustafsson, Hans L. Fö 2

Gustafsson, Inga Ju
32

Gustafsson, K. G. Allan

A
12, Kn4

Gustafsson, K. G. Evald U 11

Gustafsson, K. G. Wilhelm B 4

Gustafsson, Karl Erik U 23

Gustafsson,
Kerstin M.

Ju
163951, A49

Gustafsson, Lars Ju 22

Gustafsson,
Lars I. U 5 10 38 42

Gustafsson, Lars-Olof Ju 46

Gustafsson,
M. Gunnar

Fö
5, Kn I 6 Gustafsson, N. Henry Jo 7 33 Gustafsson, N. Lennart

8
23, B 22 23 28 Gustafsson, Stig G.

Ju
12 24 50 55 56, A 7 10, Kn 13

Gustafsson, Thomas B. Jo 19

Gustafsson,
Ulf C. Kn 1

Gustavsson,
Bengt S 25

Gustavsson,
Bengt A. S 9

Gustavsson,
Bengt T. Ju2l,FölO

Gustavsson, Claes-Göran Bo 5

Gustavsson, G. Ingvar K 14

Gustavsson,
Hans I. Bo 18

Gustavsson,
K. Rune E 10

Gustavsson,
S. A. Göran I 7

Gustavsson,
Sture U 18

Gustavsson,
Tore K.-E. Jo 22

Gustavsson, Ulf H. Ill

Gustavsson,
Åke Fö 16 2 9, U 10

Guste, Göran L. BIO

Guteland,
Gösta I 33, A 2, I I

Gyldén, Nils I 32

Gyllö,
Sture Fö 10, S 12

Gålmark,
Gunnel Bo 4

Gårdstedt,
H. Birger A 12

Gåsste,
Carl-Henrik Fö 2

Göranson,
Lennart H 4

Göranson,
Ulf G. U 13

Göransson,
Bengl Ju 36

Göransson,
Bengt S 37, U 45

Göransson,
Bo UD 5

Göransson,
Bo F. O. A 12

Göransson,
C. Göran N. Kn 2 6

Göransson, E. Magnus K 9

Göransson,
G. Bertil

S7
8 10 14, Kn6

Göransson, Harald O. Kn 2 3

Göransson, J. Olle FÖ2I0, A4

Göransson, Lars U 23 44

Göransson,
Lars G. Ju 9 13

Göthberg,
Kerstin U 50

H

Haag, Allan I 16

Haavio-Mannila, Elina A 5

Hadrup, Knut E. H. K
3

Haegermark, C. Harald I 23 24
26

Hagander,
Sten I. K 13

Hagberg, Ann-Charlott

B 14, A 3
14

Hagberg,
Helge M. H. Ju 33

Hagberg,
Lennart Ju 40

Hagbergh,
Göran G. E. U 3

Haglund,
Ann-Cathrin U 50

Haglund,
Sune K. B 14

Hagman,
B. Anders A 3 12

Hagman,
Bengl Jo 1

Hagman,
Björn I 6 23, B 11

Hagman,
Inger (Ninni) A 8

Hagman,
Jan-Erik R. Ju 18

Hagnell,
Olle S 16

Hagner,
Stig O. A. Jo 33

Hagson,
Cari A. Ju 11, I 4

Hagstedt,
J. Anders B 25

Hagström,
Tony I 25

Hagströmer,
Erik J. J. Jo 9

Hahn,
R. A. Birgitta E 8

Haid,
Peter U 45

Halén,
E. Torsten Ju 39

Hall,
A. Bertil Ju 36, B 8

Hall,
Bo A. 13

Hall,
Kurt Arne E7

Halländer,
K. I. Håkan Jo 4

Hallberg,
Bengt O. L. Bo 4

Hallberg,
Dag R. E6, B14

Hallberg,
Kajsa S 4

Hallbäck,
N. Thore Kn 7

Hallen,
Håkan U 12

Hallen,
Sten-Åke Kn 5

Hallenberg,
Ingemar U 10 18

Hallenius, G. Ingemar

B
14, Jo 9 27, KnS

Hallenius,
Ingemar Jo 30

Hallerby,
Nils S 19

Hallerström,
Nils I 22

Hallgren,
E. Margaretha U I

Hallgren,
Sven Ju 12

Hallgren,
Ulf I 3

Hallman,
Eric R. E I

Hallman,
L. Åke G. H 4

Hallqvist,
Britt G. Kn 2

Hallsten,
K. Lennart A 15

Hallsten,
Lars T. H 6, I 8

Hallström,
Anita M. K 22

Hallström,
Maj UD S

Hallström, Marie-Louise U 23

Hamber,
Hans O. A. U 14

Hamberg,
Eva M. A 5

Hamberg,
Lennart T. C. BIO

Hamberger,
Cari-Axel S 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

Hambraeus, Gunnar A.

Ju
II, UD 3,16

Hambraeus, S. Birgitta Ju 11, U 9

Hamdahl, Bengl Kn 17

Hammar, Anna Karin U 4

Hammar,
Beate-Charlotte S 36

Hammar, K. Tomas G. A 5 17

Hammar, Lars Bo 12

Hammar, Stig H. U
I

Hammar, Åsa B. U
29

Hammarbacken,
Britta K. M.

S24,
Kn 10 23 Hammarberg, Margareta

S
11,1 10

Hammarberg, Sven O. Ju 16 17

Hammarlund, F. Gösta E. Jo 5

Hammarlund, Olof U 16

Hammarstedt,
H. Bertil I 8

Hammarström,
Olle U 24

Hammarström,
Ruth A. E. All

Hanner, Per V. A. Ju 16

Hannerz,
Ulf A 5 17

Hansén,
Bengt-Olof D. V. 18

Hansen,
Hans-Jörgen Jo 1

Hansen,
Åge I 11

Hanson,
H. Samuel (Sam) U 23

Hanson, K. Göte A 17

Hanson,
Per-Olof B 9 26, U 23

Hansson, Bengt Å I 20

Hansson,
Bertil U 5

Hansson,
Bo R. A. B 8

Hansson,
Erik 1 12

Hansson,
Göran Kn 5

Hansson,
Johan S 26

Hansson,
Kjell A 12

Hansson,
Kristina U 39

Hansson,
Lars R. E 2

Hansson,
Lilly E.

Ju3,
S 12 26, B 26 Hansson, Stig G.

133,
A 2, Bo 6, I 10

Hansson, Sven Ove A 12

Hanstorp,
Erling U 5

Hardeberg,
Gunilla I. S 25

Hartman,
Lars U 4

Hartman,
Olov U 4, Kn 3

Hartzell,
Lars A 10

Haskå,
Inger Kn 3

Hassler,
John U 39

Havik,
Folke K 3 10

Heckscher,
Sten Ju63, SI3

Hedberg,
Anders A 13 15

Hedberg,
Bertil H 15

Hedberg,
Bo L. T. A 16

Hedberg,
Gösta Kn 12

Hedberg,
K. Anders I 1

Hedberg,
Stig E. B 14

Hedborg,
Anna M. B 17

Hedborg, Gustaf T;son K 21

Hedborg, Per Erik Ju
40

Hedén, Kerstin E. U 23, Kn 10

Hedengren, Sven-Olof G. S 1

Hedenström, Bengt S
3

Hederström, C. Christer U 18

Hedfeldt, Erik U 20

Hedgran, Arne G. 1
32

Hedin, Anders K 22

Hedin, Benkt-Erik U
4

Hedlén, Bengt R. S
7

Hedlin, John W. A. S 20
27

Hedlund, Gunnar I
34

Hedlund, Maj-Britl S3I

Hedman, Bengt Ju
31

Hedman, Lars Owe (Lowe) U 33

Hedmark,
P. Magnus A 15

Hedström, A. Jan-Olof I 8

Hedström, Bo S. Jo 5, I 43

Hedström,
Hans Fö 6

Hedvall,
Jan U 8 28

Hedvall, Yvonne M.

Ju 32, S 25, A 8

Hegardt,
Margareta H 18

Hegardt,
Nils A. Ju 18

Hegelund,
Sven I 20

Hegrelius,
Olov Kn 21

Hegrelius Jonson,Barbro M. Ju 23

Heide,
Agneta H 3

Heideman,
Gunnar A. S I

Heijbel,
Claes S3I

Heimbiirger,
H. Peter Bo 3

Heinemann,
Kerstin S 23

Heister,
Per U 3

Hektor,
Cari-Magnus U 13

von
Heland, Kari-Johan I 13

Helander,
Sven A. B. Kn 2

Helin,
Etel M. A 12

Helin,
G. Sigvard Ju 47

Hellbacher,
Ulf H. Ju 40

Hellgren,
G. Bertil U 1

Hellgren,
Kristina U 13

Hellman,
Sven R. Fö 10

Hellner,
Jan E. Ju 7 12

Hellner
Carin U 44

Hellners,
E. Trygve Ju 4

Hellstadius,
Jan R. Ju 10

Hellstrand,
Johan Bo 13

Hellström,
E. Emil U 13

Hellström,
Erik K 11

Hellström, Jan Arvid U 4, Kn 3

Hellström,
L. Göran 1 6

Hellström, Mats J.

UD
1,S25, H 18, A 2

Helmer,
Axel U 43

Helmers,
Dag B 2

Helmerson, Bo I. H.

Ju 49, Jo 10,14

s. 5 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

Helmfrid, Staffan

Bo 2, I 1

Helzén, Berndt-Olof

133

Hemb, Harald V.

A 13

Hemborg, Bo E. Y.

Fö 10, 14

Hemrin, Sven

U4

Henkow,
Sten I 39, B 17, 1 37

Hennel,
Lennart U 27

Henningsson,
Anna Louise U 13

Henricson, Sven-Eric U 5

Henricsson,
Sven R. Kn 7

Henricsson,
Ulf I. R. Kn 5

Henriksson,
E. Sture F. S 3 11

Henriksson, Gilbert K. G. Jo 22

Henriksson, Kjell-Åke B 8

Henriksson,
Runa M. A 12

Henriksson,
Rune I. Jo 6 7, 1 8

Henriksson, Sven Åke I 4

Henriques,
Bertil Ju 38

Henriz,
Gunnar Ju 17

Henstrand,
Kjell-Åke Kn 10

Herin,
Jan H 4

Herin,
Jan C.G.E.F E9

Heriin,
Helena U 16

Heriitz,
Agneta Jo 19

Herlitz,
Ulla I 1

Herlitz,Claes
A. 131

Hermansson,
Nils T. Jo 15

Hermelin,
B. Samuel M. Jo 23

Hermelin, Johan U 25

Hernelius,
Allan

H
13, Ju 14 28, Fö 10

Herner, E. Eva M. Ju 2

Herner,
N. Birger E. SS

Hernlund,
Carl-Hugo H. Ju 22

Hernmarck, Chariotte F. I 38

Herriin,
Hans Ju 51

Herrlin,
Klas G. E. B 17

Herrstedt,
Henry T. O. B 7

Herslöf,
Rolf B. B 30

Hertz,
Olof A. Fö 7

Hertzman,
A. Olov Ju 7

Hesser,
S. C. E. Ju 22, U 2

Hessleborn,
Olle K. A. A 6 11

Heuman, Jan G. M. Ju 8

Heuman,
Ulf L. 139

Heurgren,
Sven

H
16,Ju9, H2, 14

Hibe, Erik G. K 8

Hidal,
Sten U 4

Hilborn-Arnell,
M. Ingegärd

Kn
18

Hildebrand, Kari-Gustaf U 4

Hildeland, Eriing K. I. A 6

Hildeman,
Nils Gustav U 25

Hilding,
Per Ju 28

Hilding,
Sten I 33

Hiljding,
Stig G. O. Ju 6

Hillbom,
Lars H. Ju 7 10 37

502

Hillerdal,
N. Olof SIS

Hillerudh,
G. Lars-Olov E. Ju 2 25

Hillman, Bo 1. B 9, Kn 24

Himmelsirand,
Gunnar G. F. Kl

Himmelslrand, J. Ulf 1. AS

Hinnfors, S. Ivar I
33

Hirdman, H. Sven UD
124

Hirschfeldt, Johan H. B 4 15

Hirschfeldt, S. Lennart Ju 14

Hjalmarsson, H. Yngve J.

Ju 18 37, Jo 23

Hjalmarsson, Lennart 1 13 33

Hjalmarsson, S. Åke

Fö
9, B 21 29, Fö 17, B 29

Hjelm, K. G. Lennart Jo 1

Hjelm, Klas B. Jo
19

Hjelm-Wallén, Lena U 50
13

Hjelmqvist, Ingvar K. R.
Bo 8,1 8

Hjelmqwist, Kari-Gustaf Ju 63

Hjelmström, 1. Eva K. Ju 27, S 20

Hjern, Bengt K. L. S 24

Hjern, Bo G. S 5 10

Hjerne, Gunnar S I 5, H
13, Bo 16

Hjertonsson, Ulf H 18

Hjorth, Jan H 15

Hjorth, Lars UD
6, I 26

Hjorth, Lars E. A. Bo
8

Hjorth, Nils T. Jo 2

Hjorth, Sonja U 39

Hjälm, N. Ingemar A
19

Hjälm, Nils G. O. Ju
21

Hoel, Christer U
42, Jo 8

Hogebrandt, S. Göran K 3

Holgersson,
K. Jörgen Ju 14 60 Holgersson, Svante

I
26, Fö 9, I 25 35

Hollander, Ernst E. 1 3

Hollmann, Sture L. Bo
4

Holm, A. Ernst Olaf Ju 7
37, I 4

Holm, Birgitta U 25

Holm, J. Lennart

Jo2,
Bo23 68 16 18 I I

Holm, Lennart W. Jo 33

Holm, Torsten I 13

Holmberg, Anders K
15

Holmberg, Bo E. G. Jo
18

Holmberg, Cari V. Ju
28

Holmberg, Erik G. Ju
34

Holmberg, Gunnar L. U 38

Holmberg, Gösta U
26

Holmberg, Olle U
13

Holmberg, Per H. U
13

Holmberg, Stig S
18

Holmborn, Börje U
32

Holmgren, Anders F. Jo 5 16

Holmgren, Gunnar Jo
6 15

Holmgren,
1. Margaretha A 13

Holmgren, Jacomien U 28

s. 6 Kontrollera mot PDF

Holmgren, Majvor Kn
6

Holming, Klas J. L. Ju
22

Holmkvist-Svensson, Ruth
1. U 13

Holmlöv, Per Gunnar U 34

Holmquist, Gertrud

Ju
32, S 34, Kn 19

Holmquist, K. O. Rolf Fö 3 6 15

Holmquist, Kersti U 36

Holmqvist, Hans B
31

Holmqvist, Lars J. H. Ju 13

Holmqvist, Leif G. I
4

Holmqvist, Sture L.
Jull,Kn4

Holmqvist, Torgny I 29

Holmqvist, Åke I 4

Holmstedi, Bo R. S
20

Holmstrand,
N. G. Anders

Ju 39, U 17, A9

Holmström, Ingemar K 7

Holmström, Leif Ju
17

Holmström,
Nina I 4 21

Holst,
Hans-Eric S 10

Holte, K. Ragnar Kn
2

Honeth, Peter U
8 28

Hoppe,
Hans V. K 18, Jo 23

Horn
af Rantzien, Hans S 30

Horneij,
Lennart S 28

Hornmark,
Nils H 15

Horowitz,
Artur I 22

Hugosson, Kurt Jo 30, Ju
24, I 4

Huldén, K. O. Tomas K 17

Huldén,
Lars U 4

Huldt,
C. Kristoffer Fö 12

Huldt,
Jan F. Ju 10

Hulgaard,
Bodil

S3S23,
B 24, Bo 10

Hult, Jan P. Kn 19

Hult,
Lennart A. F. SS

Hultan,
Ivan H. Fö 3 4

Hultberg,
Ralf E. Bo 10

Hulterström,
Sven Å. Ill

Hultgren,
Christina A. A 10

Hultin,
Mats UD 7

Hultin,
S. Eriand V. U 1, I 11

Hultner,
Gunnar U 6

Hultquist,
P. Ove I. Kn 9

Hultqvist,
H. Tore A 18

Hultqvist,
Nils A. L. A 18

Hultqvist,
Swen E. H. Kn 4

Hultqvist,
Tore U 26

Hultstrand,
Lars R. S 5 10 12 31

Huss, Erik J. I 5

Huveröd,
Erik H. AIS

Hiibinette,
Ewa L. E. B 8

Hiibner,
Helmuth 1 3

Hugard,
R Åke I 6

Hvalgren,
G. A. Filibert I 33

Hyllengren,
Jan K 10 23

Hyltenius,
Carl-Magnus UD 2

Hyttring,
Jan S 15

Håkansson,
Alfred L. K 4 14

Håkansson,
Hans E. V. U 32

Håkansson, I. Marianne Ju 25

Håkansson,
K. Ragnar K 4

Håkansson, L. Arne Fö
2

Håkansson, Lars Eric U 51

Håkansson, Margot I. AIS

Håkansson, R Harald A 3 10 14

Håkansson, Per Arne S 26

Håkansson, Per Olof

UD6,
Jo 10, Kn IS

Håkansson, Stig I
22 4

Håkansson, Sven-Olof H. Ju 41

Hållsten, E. Bertil S 30, B
17

Hånell, Per Gustaf 137

Hårdefelt, S. Börje

Fö 3, B 22, A 10

Hastad, Torgny Ju
35

Håvik, I. Doris H. S 9
30

Håål, C. E. Sture I
33

Hägelmark, S. Eric L. BIS

Hägerhäll, Bertil G. Jo 17 20
22

Hägermalm, Per U4I

Hägg,
Ingemund 1 34

Hägg, Monica S
23

Hägg, Y. O. Sture B
18

Häggblom, Mats 1
9

Häggfeldt, Göran K
7

Hägglund, Bengt K
14

Hägglund, John E. Kn
9

Hägglund,
Rolf A 13

Hägglund,
Sven-Olof BIS

Häggmark,
Lars A. I 37

Häggroth,
Maud U 43

Häggroth,
R. Sören Bo 3

Häggström,
Nils Jo 18

Häll,
Kari-Erik U 26, A 12

Hallbom,
Sven-Gösta I 4

Hälleberg,
Allan U 13

Hällgren,
Martin U 26

Hallman,
S. Håkan Kn S 9

Härnqvist,
Kjell U 13

Hög,
Alfhild U 10

Högberg,
Eva E. A 12

Högberg,
Gunnar S 27

Högberg, K. Gunnar B IS, A 3 14

Högberg, Lars G. Jo 18, I
32

Högberg,
Lars 1. Jo 17

Högberg,
Mats J. G. Kl

Högdahl,
Lars A. Knl9 21

Högemark,
Kari H. U 10

Höglund, E. Olov U 7 15 27 39

Höglund,
Hans U 12

Höglund,
Margareta U3l

Höglund,
Olof A. Ju 6

Höglund,
Olov U 41 43

Höglund,
Rune H 18

s. 7 Kontrollera mot PDF

1

19

I
14

,
Bo 8

16
38

U6

A
12

Jo
17

Ju
15

USO

16
33

I 7

Bo 6

E 10

O, A
2

Kn7

Ju
45

Högmark,
Anders G.

Högström, Ivar

Höjeberg, Mals 1 33

Höjeberg,
Mals O. Hökerberg, Annika S. O. Hökmark, A. Gunnar Hörberg, Ingvar K. P.
Hörjel, NilsJ. Hörlén, Linnea Hörmander, H. Olof Hörnell, Erik F. Hörngren,
Sten Hörnlund, Gördis K. Hörnlund, O. Börje S 1 I Hörnqvist, Sten-Åke S.
Höök, Erik S. V.

1

lacobaeus,
Anders G. Ju 5

Ifvarsson,
Carl-Anders

S
I 738, 17

Ihre, Thomas S 14

Ihrfors,
Carl-Johan S I

Ihrmark,
Astrid Kn 24, B 14

Illman,
Karl-Johan U 4

Ingberg,
William I 20 27

Ingebrand,
Sven G. Kn 2

Ingelstam,
Lars E. U 9

Ingelstam,
Margareta U 18

Ingvar-Svensson,
Inger H 3, Bo 6

Ingvardsson, Margo A 12

Irberger,
Sture A. Jo 22, Kn IS

Irnell, Lars K 22

Isacsson,
Bert U 22

Isacsson,
Karin A 4

Isaksson,
Britt D. S 3

Isaksson,
Nils-Ivar I 1

Isoz,
N. G. Henning Ju SS

Israelsson,
Per J. U 9

Ivarsson,
I. Holger U 11

Ivarsson,
S. Tore U 24, Jo 19 25 Ivestedt, P. O. Ragnar Bo 16, S 37

J

Jacobson,
Bengt A. U 25

Jacobson,
Brita A. U 18

Jacobson,
Hans P. W. Ju 12

Jacobson
Widding, Anita U 21

Jacobsson, Birger A. AIS

Jacobsson,
Måns Ju 39, H I 30

Jacobsson, Ulla U 49, Kn 6

Jahnke,
A. A. F. K 9

Jakobsson,
Kjell G. L. B 14, Kn 24

Jakobsson, Ulf G. E 2 9, I 1 33

Jalling, Hans G. T. US

Janebäck,
Tord UD 7

Janlinder,
Hans 119 35

Janson,
Björn C. Fö 2 5 10

anson,
Carl-Gunnar S 7

ansson, Ann-Mari Jo
19

ansson, C. G. Eric Fö
11

ansson, Erik 1 24

ansson, Harald Jo
6

ansson, Kurt S. B
22

ansson, Lars I 10

ansson, N. Ewald Jo
9

ansson, Paul G. E
4, B 8

ansson,
Sven U 5

ansson,
Sven I. Ju 20, Bo 4

an vid, B. Staffan Ju 19, Bo 9 15

anzon,
Bo UD 1

areborg,
Nils B. Ju 23

arenius,
J. Christer I. B 4

argenius,
Carl Johan H 14

armar,
L. Håkan Fö 2 16

avette,
Bo U 5 13, A 15

eding,
LarsG. 8 23, B 23 28 31

egenberg,
Gun C. A 15

elder,
Gunnel U 28

elf,
Hans R. I 33

ensen,
Birger H. L. I 23

ensman,
Kjell R.G. I 39

entzsch,
Gunnie V. Ju 32

eppsson,
O. Gunnar Jo 9

ergelin,
Lars H. I 3

erhammar,
Gunnar H 3

errstedt,
Lars-Göran Ju 4

idborg,
Leif L. Fö 12

innergård,
O. Eskil A. Bo 4

iriow,
Krister U 13

iriow,
Ulf Bo 10

obin,
Bengt Å. K 10

ohannesson,
Jan G. A 1

ohanson,
Bo U 27

ohanson, Bo C.

UD
6, Jo 29, I 6 23 24

ohanson, Lars R. Ju 16, B 4

ohansson,
Alf A 13

ohansson,
B. Sture Kn 16 23

ohansson,
B. Östen I 1

ohansson,
Bengt U 10

ohansson,
Bengt U 13

ohansson,
Bengt A. W. H 4

ohansson,
Bengt H. Jo 25

ohansson,
Bengt H. Bo 3 8 16 18

ohansson,
Bertil U 35

ohansson,
Bertil C. Å. U 1

ohansson,
Bertil E. K 3

ohansson, Birgitta U 17, A 18

ohansson,
Bo C U 24

ohansson,
Bo G. H. B 5

ohansson,
Börje S18 40

ohansson,
Caj-Aage Jo 10

ohansson,
D. Marianne A 2

ohansson,
E. Allan Kn 7

ohansson,
E. Gunnel L. S 11

s. 8 Kontrollera mot PDF

N.
Mårten 1 8

Ola
U9 Jonsson, Elver A. D. A 13

Olof
UD 6 Jonsson, Folke S 6

Ralph
1. Bo 16 Jonsson, Göte E. V. Bo 16

Rolf
B. K 21 Jonsson, Göte K. Kn 11

S.Anita
A 7 Jonsson, Ingela U 13

S. Arne H.
Jo 6 Jonsson, K. E. Johnny U 4

S. K. Lennart K 10
Jonsson, K. Enar A 15

S.
Olof H. I 30 Jonsson, Kari-Erik I 11

Sten
U24 Jonsson, Kenny A 13

Stig E.
Jo 15 Jonsson, Kerstin U 41

Stina
S 16 Jonsson, Lars O. UD 2

Sven Bo
12 Jonsson, Lars-Åke S 34

Sven
13 Jonsson, M. I. Anita U 33

Sven A. E. U 24, I
32 Jonsson, Nils Ingemar U 8

Jonsson,
Olof E. Kn 19

Jonsson,
S. A. Rune AIS

Jonsson,
S. D. Anita Kn 19

Jonsson,
Torsten J. Ju 23

S 16 Jonsson, Åke G. A 6, Kn 7

S
23 38 Jonung, Lars Ph. D. H 4

Kn
10 Jonzon, Karin E. A 15

U 23 Jonäng, Gunnel M.

Bo 2 UD2, S26, A8, Kn27

Kn27
Jorg, Johann M. U 13

Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson

Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson
Johansson Johansson

Johansson
Johansson Johansson Johansson Johansson Johansson

S
I

Ju 20

I 4

1 12

Jo 30

Jo 6

Fö 16

E7

Jo 4

U26

18

Ju 7, A 14

A15

KnS

U31

Jo 20

120

AS

Einar
Erik

Evert
K. Greta K. Gunnar Gunnar A. Göran Göran Göran Hans Hans A. Hans F. G. Hans G.
Hans I. Henning J. Erik John K. Eivor

K.Hilding
Kn 9 23 27

K.Inge UIO

Karl-Axel
S7 23,U 12

Karl-Gustav A 13

Knut 133

Lars S
17

Lars Bo
12

Lars
E. I. U 14

Larz U
12

Larz
A. A 16

Lillemor
U. U51

Martin U
13

N.
Bertil M.

Sven-Erik
N. E 3

Sven-Åke U
39

Thomas
H. B.

Jo
19,16 Torbjörn Ulla

V.
Ann-Kajsa Östen Östen B. Gunnar A.

Ju
35, Jo 18 N.Filip Ju 31, Jo 6

Birgitta U 9

U32

12

U4

Johansson-Hedberg
Johnsen, K. Gösta Johnson, Arne I. Johnson, Bo Johnson, Bo F.

Fö 14, Jo 20

U39S1

Kn24

Jo 9

UD
I 2, Johnson, Olle Johnsson, Bengt Å. S Johnsson, Bertil Å. H.

Johnsson, Ella I.
Ju 56 57, S 3

Johnsson, Inga U
13

KS

A 10

S24

U
1 3 I 3

H
7, Kn 22

K7

U4

Ju 33

] 10

K 12

AS

Kn 19

H
1

A
18

U22

Bo
13

Bo 15

Ju 46

Bo
9, 1 13

S
ll,Kn 11

U2S

Johnsson, Jan G.

Jo 6,

Johnsson, John E.

Johnsson, Lars-Åke

Johnsson, Roland

Johnsson, Rune S. G

Jonason, Arne

Jonason, Olov

Jonasson, Hans-Erik

Jonasson, J. E. Berlil

Jonasson, Rolf A. E.

Jonasson, Sven G. J.

Jonnergård, Gustaf

Jonson, Lars

Jonsson, A. Henry

Jonsson, Aina

Jonsson, Arne

Jonsson,
Bengt H. F.

Jonsson, Bengt Å.

Jonsson, Björn T.

Jonsson, Bo A.

Jonsson, Elisabeth

Jonsson, Elver A. D.

S36, U 19, A 7

s. 8 Kontrollera mot PDF

Jos, N.Olof U7 13

Josefson, S. Bertil Ju
51

Josefson, Stig A. B 8,
Kn 20

Josefsson, G. Birgitta M. AS

Josefsson, J. Thomas I 6

Josephsson,
Leif H 16, Ju 20 51

Juhlin, Kjell I 14

Julen,
Björn U 4

Julius,
Håkan G. Bo 10

Junback,
Carl Gunnar

Jo
4 8 13 21 27

Junestad, N. Tony Ju 30

Junzell,
Sven H. Ju 47

Jurén,
Ing-Britt U 16

Jussil,
Sune K. B 19, Bo 13 89

Juthagen, Leif R. U 1 3

Juås,
Birgitta Ju 45

Jäderholm,
Bengt H 7

Jäderqvist,
K. Bertil B 7

Järdler,
Sven A. AS

Järnbrink,
Hans G. S 28

Jödahl,
Ole Fö 15

Jönestedt,
Bo H 6

Jönsson,
Arne S 36

Jönsson,
E. Gustav S 1 2 23 28 30

Jönsson, Elias 1. Jo 15

Jönsson,
Gert A 16

Jönsson,
Hans-Åke U 49

Jönsson,
N. Paul U 28

Jönsson,
Per Ivan B 8, Bo 7

Jönsson,
Ruth V. A 8

Jörgensen,
Peter A. I 39

K

Kahlin, Tage

131 8

Kaijser, R. Arne

133

Kakossaios, Mira

AS

Kalin, Göran

U 13

Kalldin, Brita

133

Kalles, Lars-Erik

Bo 18

Kallos, Daniel

USO

Kamph, Bertil C. J.

Fö 2

Karayel, Eva

Bo 1

Kardell,
J. Arne Ju 49, K 8, Jo 2 18

Karlander, Olof Jo 24, I 13

Karieby,
Olle H 9

Karlehagen,
Sigvard S 30

Karién,
F. Ingvar G. I 2

Karién,
Ingvar S 29, U 6

Karierö,
Lars-Ingemar U 29

Kariqvist,
Anders I 6

Karisdotter-Jonshagen,
Ingrid C.

U 13, A 12

Karison, Matts E. B 15

Karlson,
Rolf A. U 22, Bo 6

Karisson,
Alf L. B 22

Karisson,
Bengt S 29

Karisson, Bengt Olof Bo 3

Karlsson,
Björn I 26

Karlsson,
Bo-Arne Bo 9

Karlsson, Christer S
16

Karlsson,
Erik H 18

Karlsson, Erik L. E 12, Bo I

Karlsson, F. Göran

S2 5 8, B9, Jo2

Karlsson,
Gunnar A. 1 37

Karlsson,
Gunnar B. S. K 10

Karisson,
H. K. Göran A 3 9 10 14

Karlsson,
H. Kari-Göran Kn 7

Karlsson,
H. Urban Kn 19

Karisson, Helge G. S 9, Kn 22

Karlsson,
Ingemar U 52

Karlsson,
Johannes A 13

Karlsson,
K. Arne G. AIS

Karisson,
K. Gösta Ju 22, U 10 26

Karlsson,
K. Harry Ju SS

Karlsson,
K. J. Urban U 23

Karisson,
K. Ove S 20

Karlsson,
Kari Gustav A. Ju 39

Karisson,
Kenth I 20

Karlsson,
Leif H 15

Karlsson,
M. Malene S 4

Karlsson,
Marianne E. AIS

Karlsson,
Milton Bo 9

Karlsson,
N. Gösta A 5

Karlsson,
Rolf A. Bo 6

Karlsson,
Ronny Ju 42

Karlsson,
Thure W. Jo 15

Karlsson,
Tore S3 11 19 23

Karlsson,
Torsten A. Ju 35

Karisson, Ulf G. Bo 8,1 4 22 35 38

Karlsson,
Vanja M. S 4

Karlström,
Vilhelm H. Ju 25

Karnell,
G. Gunnar W. Ju 22

Kastman,
B. H. Göran K 23

Kaudern,
A. Gösta Kn 15

Kautsky,
Gunnar F. H. 13

Keil,
Hans U 12

Keisu-Lennerlöf,
Lisa A 19

Kellquist,
Tore B. A 13

Kempe,
Bengt H. I 4

Kenttä,
V. Matti U 14

Kettis,
Pär UD 3 6

Kettner,
Bengt U 26

Kieffer,
René U 4

Kihl,
Kristina S2I

Kihigren,
C. Gunnar Kn 22

Kihlström,
Laila K. E. B 6

Kildén,
Anna-Lisa S 19

Kildén,
Gunnar Ju 35

Killingmo,
Odd-Hroar Jo 18

Kim,
Lillemor A. B. U 7

Kinberg,
Anders U. Ju 52

Kinbom,
Gunnar I 22

Kindbom,
Bengt M.L. Ju 24, S 18

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kindlund, A. Sören

S 4 23, US, Bo 13

Kindlund, Hannelolte S 27

Kindlund, Sören S
3 38

Kirsebom, Bjarne A. V
11 24

Kirudd, B. Jan G. AIS

Kjellegård, Bo C. K
9

Kjellegård, N. Peder I
33

Kjellén, Bengt I. U
1

Kjellén, Bo UD5
6, H18

Kjellgren, Eivor S 7

Kjellin,
Björn T. M. Ju 3

Kjellin, G. Taro Kn
5

KJellstenius,
Börje K 19

Kjellstrand,
Leif I. A 6 14

Kjellslröm,
Björn O. J. I 33

Klaar, Bengl J. I. K
12

Klangby, Lars-Erik E
4

Klason,
Lars-Erik U 39, Kn 9

Kleberg, Cari-Johan V. E. Ju 17

Klein, Alexander U 13

Klein,
Eva U 49

Kleist,
Åke O. Bil

Klemming,
Lars-Göran H 5 8

Klette, Tove U 25

Klingberg,
Kari Erik S 3

Klingvall,
Maj-Inger S 20, I 30

af Klintberg, Lennart Jo 23

Klässbo,
Maria U 38

Klöver,
A. Helge Ju 55 47

Knape,
Anders U 1

Knape,
J.Olof B. KnS

Knutson,
Göthe K. L. U 33, Bo 4 6

Knutsson, A. Ingemar Kn 4

Knutsson,
Gert O. I. Jo 2 17

Knutsson,
Karl Eric UD 3

Knutsson,
P. Anders Ju 13 15 37

Knös, A. Gustaf B 20

Koch,
Arne G. M. KIO

Koch,
Michael A 18

Kolare,
Gu.stav C. K. Kl

Kolk,
Raimond Jo 13

Kollind,
Hans O. Kn 12

Komstedt,
P. L. Wiggo K 4 24

Konnander, Benkt A. V. U 1

Korén-Holm,
Vida A 17

Korpi,
F. Walter S 7

Korpi,
Jane L. S 4

Kraffl,
Sven A 14

Kragh,
Börje R. V. Bo 2

Kransell,
Arne Ju 54

Krantz,
Hans U 30, Bo 8

Krantz,
P. Gunnar Ju 32

Krausz,
Elisabeth S 35

Kristal-Andersson,
Binnie A 17 Kristensson, Astrid M.

Ju
1, K 19, 141

Kristensson, Bengl Jo 24

Krislensson, Inge B. E. U 25

Kristiansson, Axel N. Jo 29

Kristiansson, Erling B. B 7

Kristiansson, K. Martin A 13

Kristiansson, N. Axel B 9

Kristoferson, Lars UD 6,
1 6

Kristoffersson, Anders
W. E 3

Krilz, Lars-Bruno K 4

Kritz, Lars O. K I

Kromnow, E. Åke U
27

Krona, Kurt FöS,
Knl,FölO

Kronholm, B. Tryggve U 4

Kronholm, Birgit S. B. B 4

Kronvall, R. G. Stellan

Jo 1621, Bo6

Krook, Inger S 28 40

Krutzsch, A. Peter M. Jo 4

Krönmark, Eric A. Jo
33

Kugelberg, Otto F. R. U 1

Kullberg, Gunni V. SS

Kumm,
Karl-Ivar Jo 19

Kuylenstierna, B.
Gunvor U 7 Kuylenstjerna, C. Göran J.

Jo 14, 19

Kuyumcu, Eija H. T. AS

Kiihlhorn, Eckart Ju
55

Kvarfordl,
Eva B. A 6 13

Kvarnström,
Sven K. A 6

Kvillner,
Bo E. M. Ju 54

Kvist,
Olof U 39

Kypengren,
Sven H. Ju 11

Kågeson, Per I
33, Jo 19

Kågström,
Olof U 5

Käck,
Bengt-Olof Bo 6

Källsson,
Jan K.-Å. K 10, Jo 22

Kärnek, Ruth I. C. S 1 8 10

Kärrberg,
Stig Ju 53

Kärrström,
Margit U 8, S 9 28

Köhl, Olof F. E. Jo 6

Köhier,
Kari Johan U 17

Köhier,
N. Christer Fö 13

Kökeritz,
Ingrid B. Jo 23

Könberg,
Bo G. Bo 9

Körlof,
Björn H. B. Ju 35 48, U 25

Körner, F. Lennart H I

Körner,
Klas-Håkan (Håkan) Bl

Körner, Sten G. U 27

L
Laestadius, Staffan U 9

Lagerblad,J.Peter
Fö 16 17, H 13

Lagercrantz, Richard C. H. U 29

Lagerfelt, Karl Gustav H 18

Lagergren,
Curt H. S21

Lagergren,
Mårten U 9

Lagerholm,
Göran E. Fö 13

Lagerlöf,
Inga-Britt

S36,
U22, A9 15

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

Lagerroth, Ulla-Britta

U49

Lagerstam, Kurt

K8

Lagerström, Jan

Bo 8 15

Lagerström, Martin

U 13

Lagerström, Thure

A 14

Lagrell, Lars-Åke

14

Lalander, N. Sven O.

133

Lalin, Per Olov

E 12

Lambe, Bengt R.

Ju 47

Lamnevik, Gunilla

S 14

Lampinen, Per A.

IS

Landahl, E. Tore

Ju 62

Landahl, 0. Sixten H.

Jo3 II

Landahl, Per-Axel V.

Fö 10 14

Landberg,
Hans W. UD 3, Bo 3

Landberg,
K. Erik E 6, B 14

Landberg, Maj-Lis H. A.

Ju 58, E3, H35

Landén,
C. G. Ragnar A 5

Landerud,
Brita A 8

Landin,
Palle J. I 1

Landquist,
Eddie L. Ju 22

Landslröm, Sten-Sture

U
39, S 25, U 2 26

Lange,
Anders L. A 17

Langton,
Börje SSS

Lannegren,
Göran U 44 21 34

Lantz,
A. Benne Ju 11

Lantz,
V. Inga B. S 17

Larby,
Karin M. U 42

Lareke,
Carl-Axel U 5

Larfeldt,
Nils J. H I

Larfors,
E. V. Tage Ju I

Larson,
Leif U 27 45

Larsson,
Alf 1 23

Larsson,
Anna M. AS

Larsson,
B. Gunnar I I

Larsson,
B. Kenneth U 51

Larsson,
B. Roland Ju 12

Larsson,
Carl-Otto Fö 4

Larsson,
Claes I 11

Larsson,
Claes A. A 3

Larsson,
E. Åke I 8

Larsson,
Edvin Kn 2

Larsson,
Egon A. E. Jo 29

Larsson,
Erik S 5, Jo 12

Larsson,
Folke 1 16

Larsson,
Folke K. E. Jo 9

Larsson, Gerhard SI 19 20, I 7

Larsson,
Gunnar U 43

Larsson,
Gunvi U 29

Larsson,
Gösta E. B 31, A 8

Larsson,
Gösta H. F. U 12

Larsson,
Hans K 7

Larsson,
Hans U 10

Larsson,
Hans U 13

Larsson,
Hans B. H. Fö 17

Larsson,
Ingemar Jo 14

508

Larsson,
K. Einar A. Jo 6 33

Larsson, K. L. Ingemar A 12

Larsson, Karl-Anders H 8

Larsson,
L. Thorsten Ju 19, E 7

Larsson, Lars-Gunnar S 39

Larsson, Lars-Åke G. Jo 10

Larsson, Leif U 26

Larsson, Lennart U
5

Larsson, Lennart U
39

Larsson,
Nils UD 4

Larsson,
P. Stig I. A 7

Larsson,
Peter V. I 33

Larsson,
Staffan U 1

Larsson,
Svante S 24

Larsson,
Torbjörn I 35

Larsson,
Tore U 5

Larsson,
Ulf O. Fö 10

Larsson,
Y. Allan G. E 3

Larsson,
Yngve 1 16 33

Lassinantti,
Ragnar I. I 8

Lasson,
Knut-IngeL. K10,Jo22

Laurén, Reidunn M. B. A 13 14

Laurén, Staffan I 30

Laurin,
Lars Ju 30

Lauritzen,
Sonja S 3

Lavin,
H. S. Rune Ju 52

Leander,
Sven A. Ju 18

Leche,
Johan H. Ju 25

Lefrell,
Christer H 8

Lefvert,
Helena B 14

Lehander,
Bengt A. Fö 17

Lehman,
Erik Ju 45

Leijon,
Anna Margareta (Anna-

Greta) Ju 28, A 8 12

Leijon, Jan I 22 4

Leijon, Lars I 4

Leijonborg, Lars U 33

Leijonhielm, Thorsten H 11

Leithoff-Gunvén, Siri K. I 29

Lejdström, Kristina S 3

Lekberg, E. E. Olov Kn 11

Leman, E. Gunnar V. I 6

Lemne, Marja U 12

Lemne, Mats H. H 4, I 18

Lempert, Erik M. A 9

Lenander, Anders A 8

Lenhammar, Harry K. W. Kn 12

Lennartsson, Folke V. 1131

Lennerlöf, N. O. Lennart B 31

Lennholm, B. Gunnar O. I 7

Lennmarker, Göran S 29

Lerner, Thomas Fö 6

Lettevall, Ulf G. S. Jo 17

Letzén, K. Sven-Roland K 15

Leuf, N. Börje Jo 24, H 7 10

Levén, P. Staffan Ju 26 56 57

Levenius, Gustav B. G. E 6

Levin, Bert U 45 42

s. 11 Kontrollera mot PDF

Levin, Jan
L. K 16

Levin, R
Tage I 8 36

Levinson,
K. Bo Fö 2

Lewén-Eliasson,
Anna Lisa

Ju 37, Fö
10, B 9

Lewenhaupt, Krister UD 7

Lewensjö,
Åke Kn 2111

Lewin,
Saul H I

Liberg,
Laila S 3

Lidbaum,
Marja U 14

Lidbeck, P. Ingmar Ju 54, S 5

Lidbeck, Åse A 3

Lidbjörk,
Gunnar K 11

Lidbom, Cari G. HIS, A9, 130

Lidemark, Ebbe U 53

Liden, B. Carl Johan Jo 7 9 16

Lidgard, Curt S. H. UD 2

Lidgard, H. Bertil I. Ju 31, Bo IS

Lidgren, Karl Jo 22

Lidström,
Ivar I 33

Lidström,
Lars J. 1 3

Lidström, P. Ivar I 1

Lidvall,
Johan E. Ju 18

Liedberg, Anders J. B. Fö I

Lif, Göran Bo 12

Liliewall, E. Birgitta K 22

Liljedahl, Svante R. K 15

Liljefors, B. Anders I 2

Liljegren, Gunnel S 35, A 18

Liljegren, Henrik UD 5

Liljegren, Lars 1 26

Liljeqvist, Rolf A. Ju 8

Liljeström, Rita Ju 27, S 4 13, A 5

Lilliestam, Åke U 43

Lind, Cari-Erik I 33

Lind, Johan A. L. Ju 39, E 8

Lind, Johan H. UD 2

Lind, Siv I. U 13

Lindahl, Cari-Fredrik H. Fö 1 12

Lindahl, Jan-Mats U 35 36 41

Lindahl, Lars E. U 7 40

Lindahl, Lars O. H. Ju 11 51

Lindahl, Torkel R. N. Jo 10 20 Lindahl-Kiessling, Kerstin
M.

UD 3, A 8, 132

Lindau, Christer S 15, Kn 19

Lindau, Lars S 39, 1 26, Jo 20

Lindbeck, C. Assar E. Ju 45

Lindberg, Bengt S. B 27

Lindberg, Bert H. Ju 2

Lindberg, Bertil I 1

Lindberg, Carl-Otto A. Kn 22

Lindberg, Dag-Henrik U 40

Lindberg, E. Jakob M. S 19

Lindberg, Gert G. P. Jo 30

Lindberg, Gunvor Jo 27

Lindberg, Göran B 6

Lindberg, Jakob S 34

Lindberg,
Jan-Erik 1 10

Lindberg,
P. Lennart E 12

Lindberg,
S. A 15

Lindberg,
Sven J.

Ju 19, K l,Jo6
15

Lindberg, Sverker 1 16

Lindbergh, Olle A 13

Lindblad,
A. Göran I 4

Lindblad,
Hans I 33

Lindblad, Hans B. UD I, Fö 2 10

Lindblad, M. Ulla E. A 12

Lindblom,
Per Henrik Ju 30

Lindborg, Carin U 17

Lindby-Ragsten, Barbro F. M.

B 29

Linde, Gunnel Ju 32

Linde, I.
Gertie A 8

Linde, Per
Gunnar A. Bo 13

Linde,
Torsten S 28

Lindeberg,
Hilla-Britta U 12

Lindeberg, K. Göran Jo 23 25

Lindeberg, Per Erik I 19, Kn 20

Lindeberg, Roy U 32

Lindeberg,
Sven A. E 1

Lindebro,
K. Sören S. I 20

Lindegård,
Jan Ju 30

Lindegård,
Karin A. M. Kn 6

Lindell, Bo G. Ju 11, I 32

Lindell,
Ebbe U 13

Lindell,
Mats G. U 1

Linden,
Anders G. B. Jo 2

Linden, Ingemar U 4

Lindenbaum, Gustaf U 45 53

Lindencrona, Birgitta U 18

Lindencrona, Fredrik W. K.

Kn 1 19 Lindencrona, Gustaf

K 12, Jo 22, 132

Lindencrona, Gustaf C. A. B 13 19

Lindencrona, Hanne S 17

Lindencrona, Thomas Bo 16,1 35

Linder, Bengt S 19

Linder, Hans O. I 4

Linder, Lars G. SS

Linder, Mats O. H. K 9

Linder, Sven G. Fö 10

Linder-Aronsson, B. Lennart

Fö 10

Linder-Aronsson, N. Lennart 1 33

Linderoth, Tore S3I

Lindfors, Leif W. UI,Jol

Lindgren, A. Birgitta Kn 10

Lindgren, Aina G. A 8

Lindgren, Anders S 20

Lindgren, Göte A. I. Kn 10

Lindgren, Hugo H 18

Lindgren, I. Lennart

K 7, Jo
19, Bo 3

s. 12 Kontrollera mot PDF

Lindgren,
J. Gunnar Ju 49

Lindgren,
K. Erik Jo 5, I 35

Lindgren, Per Anders B 1, H 6

Lindgren, S.ÅkeFöS, SI 12 33 32

Lindgren, Seved U 10

Lindgärde,
Jan-Erik I 29 14

Lindh, Birger V. Jo 6

Lindh, E. Gunnar K 7

Lindh, Gösta 1 23 32

Lindh, K. Rolf Kn2l

Lindh, N. H. Göran K 9

Lindh, Ove M. I. Ju 44

Lindh, Sören B. U 37

Lindhé, N. Bengt H. Jo 4

Lindholm, Bernt U 39

Lindholm, E. E. Karl-Axel Jo 21

Lindholm, P. Charies A 15

Lindkvist, Börje K. Fö 10

Lindkvist, Oskar W. Ju
18 36

Lindow, M.-V. Styrbjörn R. Fö 10

Lindquisl, B. Rune L. U 1

Lindquisl, Inger G.

Ju 22 50 56 57, S 13

Lindquisl, Ivonne S 17

Lindquisl, Sven B. E. E 5

Lindquisl, UlfW. E. Kn I 19

Lindqvist, Alf A 12

Lindqvist, Bengt U 15 41

Lindqvist, Bernt O. S. Jo 15

Lindqvist, Gunnar Jo 24

Lindqvist, Hans Chr. Jo 19

Lindqvist, Ingvar I 24, U 17 24

Lindskog, Ambjörn 1 32

Lindskog, Björn E. K 3

Lindskog, J. Lennart

Jo 2, Bo 5, Kn 5 9

Lindskough, Ingemar U 13

Lindstam, Leif E. B 2 10 26

Lindstedt, Gustaf Ju 22, U 11 33

Lindstedt, Hans G. Ju 9

Lindstedi, Lars U 16

Lindsten, Ingrid UIO 18 20 41 45

Lindstrand, H. Tomas E 5

Lindstrand, Leif U I

Lindström, Alice M. F. S 1, U 13

Lindström, Bengt K. 131

Lindström, Bertil H 4

Lindström, Bertil F. A 19

Lindström, Christian I 34

Lindström, Claes-Göran U
7

Lindström, Gunnar A 6

Lindström, Gunvor S 18

Lindström, Harry U 4

Lindström, Harry I. A 13

Lindström, Ingvar Jo 24

Lindström, Ingvar A. Jo
6 32

Lindström, J. Christian

Ju 4 16, I
19

Lindström, Jan-Ingvar S 22

Lindström, Jöns A. A 6 11 13 14

Lindström,
Ralf E. US

Lindström, S. Olle Bo 9, I 2

Lindström, Stig H 2

Lindståhl, Mårten UD 5

Lindvall, Jöran Bo 16

Lindvall, Kari-Erik S 1

Lindwall, Lars E. E 10

Ling, Hans G. Kn 19

Ling, Lars U I

Linnarsson, Håkan U 17

Lithander, Per H. Jo 3

Littmarck. Blenda M. V.

Ju 55, S
36 24

Litzén, Anders G. Ju I

Litzner, Ragnar S 12 15

Livijn, Claes-Olof E4

Ljubica, Stefan A 8

Ljung, Bengl Ju 39

Ljung, Lars U. A 2, I I 13

Ljung, Sigvard I 3

Ljungberg, Blenda M. U 4

Ljungberg, Göran L. D. Ju I

Ljungdahl, Olle Kn 2

Ljunggren, Anders Ju 34

Ljunggren, Nils G. Ju 2

Ljunggren, Sten I 9 42

Ljungh, Claes W. B 15 17 26

Ljungholm, Kurt S 18, Kn 8

LJungqvist, Björn U. T. U 13

LJungqvist, Claes K 19

LJungqvist, Lennart A. B. I 35

Ljungwall, N. E. Folke B 4

Lonaeus, G. Håkan N.

B 16, I 17 37, KnS

Lord, Jan A. T. Fö 1

Lorentzon, B. Gustav L. 13

Lorentzon, Sven Eric Jo 18

Lothigius, Carl-Wilhelm Jo 2

Loven, John T. S 7

Ludvigsson, Ingrid M. Jo
2 6

Ludvik, Klaus Fö 2

Lukkari, Bror U 39

Lund, Carl-Eddie I 2

Lund, D. Gunnar M. Jo 19

Lundahl, Harald 1 22

Lundahl, Per C. I. Ju 34, Kn 10

Lundberg, Arne H. R. Kn 9

Lundberg. Bengt I. Ju 13

Lundberg, Bengt T.

S 18, B
29, 120

Lundberg, D. Bergliot A 8

Lundberg, Henry L. B 12

Lundberg, J. Iwan Jo 3

Lundberg, Lars-Olof Kn 9

Lundberg, P. J. Thorsten U 5

Lundberg, Per-Ivan S. Ju 4

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lundberg, Sten G. J. Kn I

Lundbergh, Per C. KS

Lundblad, Grethe S 3, Jo 33

Lundbom, Per-Olof K
7

Lundborg, Hans S
34

Lundborg, L. Åke Kn
13

Lundbäck, Holger S
29

Lunde, Ingrid U
5 39

Lundeberg, Christer N. S. U 13

Lundeberg,
Magnus Ju 20

Lundell,
Ragnar N. O. Kn 2

Lundevall, Owe N. A. I 9

Lundgren,
Bo U 43

Lundgren,
Bo A. M. B 8

Lundgren,
Bo K. E 10

Lundgren,
Bo Richard U 8

Lundgren,
C. Bertil Ju 19

Lundgren,
Carl-Eric Kn 27

Lundgren,
Dan S 29

Lundgren,
Georg E. H. U 1

Lundgren,
H. Lennart Kn 7

Lundgren,
Karl-David A IS

Lundgren,
Lennart Kn 5

Lundgren,
Nils H 4

Lundgren,
Nils A 6

Lundgren,
Nils G. H. I 33

Lundgren,
Nils-Gunnar S 12

Lundgren,
Per U 40

Lundgren,
Rakel H 3

Lundgren,
Staffan U 14

Lundgren,
Thomas F. Bo 15

Lundgren, Ulf U 12 13 50

Lundgren,
Valborg Ju 32

Lundh,
Erik I 16

Lundh,
Lena U 9

Lundholm,
Eric L. O. B 5 11

Lundin,
Anders I 4

Lundin,
Anna-Karin H 7

Lundin,
Björn E. Jo 30

Lundin,
Hans-Erik V. Kn 4

Lundin,
N. Tore H. B 17

Lundin, S. Anders G. Bo 3 8 15

Lundin,
S. Johan UD 2

Lundin, UlfW.

Fö
9, U 39 50, Bo 8

Lundkvist,
Gunnel S 23

Lundmark, E. Gunnar

U 39, Kn 5 7

Lundmark,
Rolf I 16

Lundquist,
C. Lennart Ju 2

Lundquist,
David N. Fö 13

Lundquist,
Olof U 8

Lundqvist,
Axel G. B. Ju 55

Lundqvist,
Dick O. R. 16

Lundqvist,
Lars-Åke S 17 35

Lundqvist,
Lennart Kn 12

Lundqvist,
Lilly M. SS

Lundqvist, Marianne S 14, A 14

Lundqvist, Roland S. Fö 14

Lundqvist, Rolf W. G:son

8 23', B 23 28

Lundqvist, Sten T:son Fö 2

Lundqvist, Åke H
3

Lundstedt, H. Håkan
Å. Jo 33

Lundström, Beata U 18

Lundström, C. V.
Herbert Jo 14

Lundvall, Å. Göran Jo 3

Lunell, Kari-Axel HIS

Lustig, Gunnar U I

Luthander, Erik S
40

Luthman, Gösta I 26
6, Kn 15

Luttropp, L. Thomas I 8 29

Liibeck, S. A. Lennart
Fö 9, K 1

Lyberg, Bengl K 11

Lyrberg, Bengt U
10

Låflman, Lennart R. E
3

Lännergren, E. Bengt Ju I

Löfberg, Bertil I 23

Löfberg, Christer Ju
51

Löfberg, Karl Axel Ju 8,
B 7

Löfgren, Brita 1. AIS

Löfgren, N. Sigfrid J. Ju 16

Löfgren, Torsten 134,
Jo 19, 17

Löfmarck, Madeleine Ju 52

Löfqvist, Stig U 5

Löfström, J. Henric U
17

Löfvenberg, Sten Jo
30

Lönnberg,
C. Gunnar I. Ju 25

Lönnberg, C. Åke B. U 6

Lönnerblad,
Sara S 30, A 8

Lönngren, Rune D. Jo
33

Lönnquist,
J. Gunnar S 29 1 10

Lönnqvist, Olov K 7

Lönnqvist,
Ulf R. Jo 2 19

Lönnqvist,
Åke S. G. E 2

Lönnroth,
Måns U 9, I 38

Löven, Bo C. Kn
23

Lövgren, Esse T. C.
U 12, A 5

Lövgren, Lars Göran Jo 11

Löwander, Birgitta E. A 17

Löwbeer, Hans U1,A8,
132

Lööw, Herbert P. D. Jo
7

M

K7 B9 A 15 A 15 U29 A 16

Madsen,
Magnus E. Magnander, Ebbe E. A. Magnusson, Barbro Magnusson, Birger F.
Magnusson, Birgitta Magnusson, Björn H. Magnusson, Egon S. 1.

Jo
18, A 6, 14

Magnusson, Göran U 13, Å 12

Magnusson, Jan O. I 26 3S

Magnusson,
K. E. Göran Bo 4

Magnusson, Leif U 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

Magnusson, Nils Ju44,
S7,U24

Magnusson, Robert U 49

Magnusson, Staffan E. Ju 3

Magnusson, Torsten E. 1 4

Magnusson Sessler, Gun
I. Ju 22

Malmberg, C. Lars E. B 8

Malmberg,
M. D. Elizabeth Jo 22

Malmberg, Östen F. G. Fö 6

von
Malmborg, C. Göran A. I I

Malmborg, Curt U 12

Malmenstedt,
Curt O. U 13

Malmer,
Nils Jo 19

Malmesiröm,
Göran U 52

Malmgren,
Bo Bo 6

Malmgren,
Kurt K-G. E 5

Malmgren,
Lena S 26, Kn 23

Malmqvist,
Jan S.N. Fö 8, SS 27

Malmros, Rune 1 16

Malmsten,
Cecilia UD 5

Malmström,
Hugo S 3

Malmström,
Karl G. 116

Malmström,
Sten U 4

Malmström,
Stig H 5

Mandahl,
Håkan S 29

Mangård,
Nils Ju 38

Mann,
Kent V. S 17, A 15

MannerfeU,
Cari O. G. Jo 19

Mannheimer,
Kaj E. Jo 20

Mannheimer,
Solweig B. S 35

Mannheimer, Sören I 11

Marcus,
Lars E. P. 19

Marcusson,
Eric R. Jo 18, A 18

Marcusson, Olof U 52

Marcusson,
Sten G. U 5 17 38, A 1

de Maré, Stefan S. Jo 7

Marén,
Lars U 45

Marits,
Arvo A. S 27

Marjasin,
Sigvard S 10 14

Markborn-Sörås,
Catharina Ju 18

Marken, Karl-Erik S 27

Marklund,
Eivor I. AS

Marklund,
Inger U 13 24 31

Martin-Löf,
C. Johan E.

UD
3, Fö 7, U32, 125

Martin-Löf, Rutger T. 118

Martinson,
Monica U 41

Martinsson,
Bo N. O. Ju 25 26 55

Martinsson, Åke U 29

Martling,
Cari Henrik U 4

Martling,
Per-Roland M. K 4

Masreliez, Nils G. A 6

Mathsson,
Kari-Gustaf Ju 31

Matsson,
Sven-Arne Bo 2

Matsson,
Tommy B 5

Mattson,
Lisa Ju 3 34 55, A 8

Mattsson,
Bengt-Olof

5 36, U IS, S 19 22 27, U 29, A IS

Mattsson, Ingemar Fö 14

Mattsson, Kjell A.

Jo 10, Bob, Kn9

Maltsson, Lars G. U I

Mattsson, Morgan N. Ju 25

Mattsson, S. M. Lennart U 4

Mattsson, Stig U
8 25

Matzon,
Curt L. Jo 4

Medin, Knut H. Jo
9

Medin-Levén,
Barbro I 8

Meethz,
Lennart Ju 56

Mehr,
Hjalmar L. E 3

Mehr,
Katrin G. Bo 6

Meidner,
Rudolf A. E 3, A 2

Meijer,
Lisbeth U 16

Mejegård,
O. Sigvard W. Ju 46

Melander, Kent A. K 12

Melin,
K. Lennart A 8

Melin,
P. Torgil H. Ju 38 46

Mellander,
Nils Bo 12

Mellbin,
B. Lennart B 2

Melldén,
Anna-Lisa Ju 32, U 28

Mellqvist, Sven A. K 1

von
Mentzer, Louise A 18

Mettinger,
N. D. Tryggve U 4

Meyer, Lars Kn 20

von
Meyeren, Ulla M. AIS

Meyerson,
Anita Ju 27

Meyerson,
Per-Martin Jo 19

Michanek,
Ernst N. S 25

Mildner,
Erwin A. Ju 20

Mileikowsky,
Curt

S39,
B 17, H 15

Millgård, E.Olof (Olle) Jo 6

Minell,
Marita S 31

Minnbergh,
J. Håkan K. Bo 10

Moberg, C. E. Ragnar Jo 7

Moberg,
Sven T. I 35

Modig,
Jonas E. Ju 22

Modig,
Stig 1 8

Modigh,
Pontus Ju 38

Mogård,
Britt U 50, A 8

Mogård,
Sven U 39

Mohall,
Cari-Erik Fö 4 6

Mohlin,
Hans H. K 4

Molde,
F. Bertil U4, Kn2 10

Molin, Folke RO. H 8

Molin,
N. Rune Jull,E3

Molin,
Olof E.O. 116

Moll,
Olof G. Ul

Montelius,
Jan-Christian UD 5

Montgomery, J. Henry A. Ju 21

Morath, Rune A 13

Moreau,
Jan-Erik 131

Mossberg
K. Holger Ju 42

Mossler,
Åke U 44

Munck,
Johan Ju 21, Fö 14

Mundebo,
K. Lillemor

USS 10 13 39

s. 15 Kontrollera mot PDF

Ju II

I4,A2 13

Fö II 13

H4

U39

S 25, Jo
7,1 9

U 16

Jo 33

I, E7

U3I

Ju 42

A6

A 13

A 19

U8

Kn4

Bo 6

K4

Gunnar
E. Ju 59, A 8,1 5

S28

El

S12

Jo 19 21
29

S30

U4

A2

Ju 55

K4

A710

U 13

S 36, H
2

Ju 2, S
2

Bo 6

E3

Jo 4

AS

H3

KnS

Jo 30

U32

14

Jo 28

US 13

Ju 4

Bo 6

Bo 13

Bo 13

U 13 38

A 12

Jo 14

Jo 9

K 14

Kn 19

U23

133

Jo 6

Jo 29

Munkhammar,
Ann Chariotte Nilsson

U35 36 Nilsson

Murray,
Mac U9I3 Nilsson

Munlzing,
Lars Ju 2 Nilsson

Myhlback,
Lennart J. Bo 9 Nilsson

Myhrberg,
Harry U 49 Nilsson

Myhrman,
Johan C. D. I 33 Nilsson

Myrbeck,
Arne K. D. B 14 Nilsson

Myrberg,
Mats U 13 Nilsson

Myrdal,
Hans Göran A 5 18 Nilsson

Myrlöv,
Åke E. I 2 Nilsson

Månsson,
Bo S 36 Nilsson

Månsson, C. Anders A 13 Nilsson

Månsson,
E. O. Sigvard Fö 6 Nilsson

Månsson, Ingmar M. Jo 14 Nilsson

Månsson, Sven-Axel S 13 Nilsson

Måre, Mats O. KnIS Nilsson

Mårtensson, A. Iris S 15, A 10 Nilsson

Mårtensson, Bengl C. L. Ju 27 Nilsson

Mårtensson, Inge I 29 Nilsson

Mårtensson, Jean-Erik U 4 Nilsson

Mårtensson, Nils L. I 20 Nilsson

Mårtensson, Skotte U 1 Nilsson

Mårtensson, Tore A 13 Nilsson

Möller, Eva U 47 Nilsson

Möller, 1. Cecilia A 12 Nilsson

Möller, S. A. Birger UD 3, A 8 Nilsson

Möllstam, Bengl U 10 Nilsson

Nilsson

N Nilsson

Naeslund, Lars U31 Nilsson

Naeslund, Lars G. U 13 Nilsson

Narfström, Petter UD 6 Nilsson

Narrowe, Morton H. U 4 Nilsson

Nasenius, B. Jan V. S 9 Nilsson

de Neergaard, Claes D. E 7 Nilsson

Neergaard, Erik A. Nilsson

18, Kn 11 14 21 Nilsson

Nelander, Sven S 4 9, A 3 Nilsson

Nelin, Anders S 13 Nilsson

Nellevad, Per 14 Nilsson

Nensén, Astrid B. B 27

Nenzén, Sigrid S21 Nilsson

Nerdrum-Ullman, Wenche U 13 Nilsson

Nerell, Gunnar H. T. A 6 Nilsson

Netzler, Lars I 26 Nilsson

Neuman, Gun Ju 51 Nilsson

Neuman, N. Håkan I 6 Nilsson

Neyman, Thorsten L. 1 3 Nilsson

Niblaeus, Kerstin S. E. Jo 18 Nilsson

Nicander, Lars I 24 Nilsson

Nick-Huttunen, Elise 1 19 Nilsson

Nicklasson, Stina A. R. Nilsson

Fö 10, U 29 Nilsson

Niklasson, O. O. Harald A 1 Nilsson

Nilson, Lars-Erik B 6 Nilsson

Nilson, Ragnar 124 Nilsson

Nilsson, A. Erik A 3 14 Nilsson

Alde E.

Alf G.
S22, K

Alice H. C.

Allan

Ann-Marie

Anna-Lisa

Asta

B. Ingemar

UD

Bengl G.

Bengl L. J.

Bengt-Åke

Bernt

Bertil

Carina

Christer

E. Arne

E. Birger

Elvy I.

Gunnel

Gösta V.

Göte

H. Anders

H. Christer

Herbert

J. Ove G.

Jan

Jan-Erik
L.

Jan-Ivan
N.

Johnny

K. Börje

K. F. Lennart

K. Lennart

Kari-Erik

Kari-Erik

Kari Erik

Kari-Henry

Karl-Johan

Kerstin

Kjell G.

Kjell O.
H.

E3, Jo 23, Bo 8

Lars-Evald Lars G. Lars S. E. Lennart Lennart K. Lennart
K. F. Matts G. Matts G. N. A. Sigvard N. Folke N. Johnny

Jörgen

Per-Erik

Robert

Thorsten G.

Nils-Arne

s. 16 Kontrollera mot PDF

Nilsson,
Nils-Erik B S, Jo 5

Nilsson,
Olof Jo 19 27

Nilsson, Owe I 20 '

Nilsson, Per-Axel E. Ju 58, Jo 17

Nilsson, Per-Erik Ju 43, H 7

Nilsson,
Per-Olof I 33

Nilsson,
Per-Olof Kn 12

Nilsson,
R. Kerstin Kn 10

Nilsson, Ruth S7

Nilsson, Sam Ju 47

Nilsson, Sten A 13

Nilsson, Stig R. Bo 15

Nilsson, Sven U 17 38

Nilsson, Tomas I 22

Nilsson, Tor Gunnar A 15

Nilsson, Torbjörn M. E. Ju 24 58

Nilsson, Tore U. 1 3

Nilsson, Torsten U 4

Nilsson, Torsten Kn 2

Nilsson, Ulf Ju 39

Nilsson, Ulla A. U 12

Nilsson, Åke U 10

Nilsson, Åke A 7

Nilsson-Nobis, E.Paula A. Bo 18

Nipstad, Jan A. E 7

Nissen, L. Veronika S. All

Nisser, Cari Wilhelm B. Jo 11

Nisser, Per-Olof Kn 3

Nittzell, Gunnar O. Ju 13

Nitzelius, Tor UD 4, UIO

Nivenius, Olle U 4

Nohriander, Åke S 29

Nolle, Lennart R. J. S 19 22

Noltorp, Lars G. N. E 5

Noord, Laila M. Bo 18

Norberg, Bengt S21

Norberg, Dag L. U I

Norberg, Lars R. UD 2

Norberg, Randolph K 4, U 14

Norberg, Sven Ju 13, H 13, B 16

Nord, Karl-Erik Ju 47, B 4

Nordbeck, Gunnar Kn 1

Nordbeck, Lennart V. Kn 11

Nordbeck, S. E. Gunnar UD 1 Nordbeck, S. E. Gunnar

UD 2, Fö 10

Nordberg, S. Ivar S 2, H 2

Nordblom, Bengt S. J. Jo 14

Nordborg, Kjerstin M. S 30

Nordbäck, Magnus UD 6

Nordell, J.Olof C. KI4, E3

Nordell, Siv A 18

Norden, Joar Ju 8 29

Nordenadier, Anders B 4

Nordenskiöld, Otto Ju 22

Nordenson, Ulf K. Ju 27

Norderheim, Paul A. M. Kn 1

Nordgren, Paul S 15

Nordin, B.
Willard A 13

Nordin,
Eva U 39

Nordin,
Jan A 9

Nordin,
Karl-Anders U 5

Nordin, R
Åke A 15

Nordin,
Sven-Erik

Ju 14 42, U23, H 13, Kn 7

Nordin, Å. Ingvar S 9, Kn 10

Nordlander, N. Arne U 1

Nordlander,
Nils Brage S 25, U 38

Nordling, Cari-Einar E 12

Nordling,
Lotty A. Kn 25

Nordlund,
E. Assar I 35

Nordmark, Hans U 43, Ju 22

Nordqvist,
Ivar I 3 38

Nordqvist,
Rolf G. B 14

Nordstrandh, Ove H. U 5 26 31

Nordström, Gösta S 6

Nordström, K. Sivar V. Jo
19

Nordström, L. Anders E 5

Nordström, Lars E. KIO

Nordström, Lars-Erik U 46

Nordström, Lars V. I 8 32

Nordström, Marie U 26

Noreland, Lena M. 117

Norelius, Per E. Ju 5

Norell, Ove A. 14 15

Norell, Thomas P. BIS

Norell, Torsten B. 14 16

Norén, Agneta B 9

Norén, Alf-Erik Ju 16

Norén, Bill S. Kn 8

Norén, Nils-Erik I 3

Norén, Åke U 10

Norenlind, I. Märit U 12

Norhammar, S. Ulf I 33

Norin, Stig U 4

Norland, Sven-Anders Ju
11

Norlander, Gunnar A 13

Norlander, Torsten A 12

Noriing, Bengt O. Fö 16

Norling, E. Gunnar E. Kn 9

Noriing, S.Åke K 24,1 II, Kn 11

Normann, N. Göran B 24

Norrbom, Claes-Eric N.

K24 1, H6, Kn9

Norrby, J. Sören Jo 22, Bo 6, I 4

Norrby, Jonas V. Ju 11

Norrby, Kari-Eric U 33, Jo 5, H 2

Norrby, Sören 1 23

Norrlund, Horst A. E. A 15

Norrman, Bo U. S. B 2

Norsell, Hans E. AIS

Norstedt, Inger I 4

Norström, Göran K 14

Nyberg, Bengt L. A 13 15

Nyberg, F. Jan-Erik A 2 12 16 20

Nyberg, J. Thorsten A 15

s. 17 Kontrollera mot PDF

K
12

127

HS8

E
10

U8
29

120
A 12 H 19 H 15 S 4, Jo 8 UD 3 U29

122
K 10 A 17 U34 Bo 9 Jo 19 U 10

131
U24

Nygren, Arne J.

Ju 21 26 48 56 57, 13

Nygren, Birgitta U 9

Nygren, G. Ingemar S
I

Nygren, Jan U 1

Nygren, Åke U 4

Nygårds,
Peter I 27

Nyhage,
Hans B. U 10

Nykvist,
Ann-Christin

Ju
10, H 3 68

Nylund, Elisabeth U 25

Nyman,
Bengl Bo 10

Nyman,
Erik O. Ju 48

Nyquist,
Per-Olof (Ola) G.

U
24, Bo I 3 8

Nyquist, S. Yngve Ju 20 28, K 14

Nyqvist, N. Tore Ju 21, Kn I

Nyqvist,
Nils A 13

Nyrén, Einar Ju 39

Nystedt,
Stig H. Fö 12

Nyström,
Göran K. K 18

Nyström,
Holger R. B. Jo 7

Nyström,
Jan-Åke Ju 51

Nyström,
Lars A. E 7

Nyström,
Lennart I 3, Kn 20

Nytén,
Tage 1 33

Näslund,
Bengt Erik H 3

Näslund,
Hans I 33

Näslund,
John I 3

Näslund,
Nils Erik Jo 24

Näslund,
Per Olof A. A 6

Näswall,
Björn G. I 39

Näverfelt,
Arne S. I 2

Nörby,
Bengt D. A 3 14

Nöteberg,
Rolf M. Ju 9 17

O

H

0'Konor,
Bengt G. W. Odelberg, Axel Odelgard, Bengt K. G. Odelius, Bo G. Odelsparr,
Margit E. Oden, Nils A. G. Odenberg, Mikael I. Odevall, Michael Odhner,
Clas-Erik Odhnoff, Camilla Odhnoff, Jan E. Odre, Torsten Odsell, Olle von
Oelreich, Carl-Erik Ofstad, Harald Ohlin, Tomas Ohlson, Björn I. Ohlson, J. S.
Ragnar Ohlsson, Gunnar Ohlsson, Ingvar Ohlsson, J. S. Ragnar

Ohlsson, J. Staffan C. B 7

Ohlsson, K. Agneta Ju
19

Ohlsson, Lennart Å. A 2, I
1

Ohlsson, P. T. Ingvar 1 I

Ohlsson, Sven 1. B. K 17

Ohlsson-Leijon, S. H.
Lennart

U23

Öländer, Anders UD 5

Öländer, Hans W. I
35

Öländer, Håkan U
34

Öländers,
Anders O. E 10

Olausson, B. Göran Jo
28

Olby, A.Jan E. E
10

OIdertz,
Cari M. Ju 9

Olding, Per E. M. Jo
20

Olerud, Eric Hj. Jo
10

Olhede,
Torieif E. Fö 2

Olin,
Patrick S 4

Olingdahl, Göte U
4

Olivercrona,
Christina A 19

Ollen,
R.Joakim Ju 16 23 51, S IS

Olofsson, Gunnar S21

Olofsson, H. R O. A
14

Olofsson,
K. A. Lennart K 10

Olofsson, L. Göran B 2

Olofsson, Staffan U
4

Olson, Gösta E. 1
18

Olsson, Agne Henry

Ju 13 22, U 18 27 32 33 34
44

Olsson, Anthe U 43

Olsson, Arthur U
14 26

Olsson, Bengt S41,
I 7

Olsson, Bengt M. Jo
33

Olsson, Bertil O. B
I

Olsson, Birger S31,U4

Olsson, Birgitta U
24

Olsson, Björn E. U
I

Olsson, Björn G. AIS

Olsson,
Börje S 16

Olsson,
E. Billy Ju II,
Fö 6

Olsson,
E. Birgitta I 33

Olsson,
E. Olof B 9

Olsson,
E. Ragnar B 5

Olsson,
Elvy E. A 8, Bo 17 18

Olsson, Gösta I 33

Olsson,
H. Å. Lennart A 9

Olsson,
Hanna S 13

Olsson,
Hans Erik U 10

Olsson,
Holger I 29

Olsson,
Ingrid M. U 17, Kn 19

Olsson, J. Malte Jo I

Olsson,
Johan A. Ju 16, I 14 19

Olsson, K. E. Esbjörn Bo 9 10,12

Olsson, K. Åke 1 4

Olsson,
Kari-Erik T. Ju 36, Jo 19

Olsson, Lars E. K 7

Olsson,
Lennart K 14

Olsson,
M. Gunnar S 10

s. 18 Kontrollera mot PDF

Olsson,
Mats Kn 8

Olsson, N.
Martin Ju 3

Olsson, O.
Bertil Jo 24

Olsson,
Orvar Ju 57, S 16

Olsson, P. L. Göran Ju 9 37 49 Olsson, Per Sören U 27 33
43 44 Olsson, Rune I.

Bo 2 3 12,
I I, Kn9

Olsson, S. O. Bertil A 13

Olsson, Sten G. Ju
41, Kn 12

Olsson, Stig E. Ju 51

Olsson, Sven Robert U 39

Orava, Olavi A. (Olle) S I, U 38

Ording, Jan S 16

Orefors, Märta I. All

Orehag, Lennart U 29 39

Orkan, Inga-Britt U 9

Oriando, A. N. Henning I 2

Orrell, E. Margareta S 25 38

Orrell, P. Krister Bo 13

Orrenius, Jan E. A. I 14

Orring, Ulla B. Jo 23, A 8

Orrö, Sven-Erik O. Fö 2 10, S 12

Orton, Frank L. B. Ju 44

Oscarsson, Berit U 26

Oscarsson, Bo S.I. A 19

Oscarsson, Görel B. A. Jo 1

Oscarsson, Gösta H. I I

Oskarson, K. F. Gunnar Fö 2

Oskarsson, Ingegärd J. Ju 18

Oskarsson, K. O. Alf K 4

Oskarsson, Sven E. Jo 14

Osvald, Thomas S 18

Otterberg, L. Håkan Fö 1

Ottoson, Benn E. Fö 9, I 25

Ottoson, Ivan Ju 32

Ottoson, Ulf UIO

Ottosson, Hans U 49

Owens, Marie U 13

Ozolins, H. Berit U I

Paillard, Jean

U4

Palbring, Ove

Fö 12

Palm,

Böret

S16

Palm,

Hans G. G.

Föll

Palm,

Jan

H2

Palm,

Jonas

U4

Palm,

N. Sture

Ju 22

Palm,

Per-Olof

Jo 4

Palm,

R. Elisabeth

Ju 50,

Kn 10 13 23

Palm,

Sven-Olof B.

Bo 15

Palm,

Åke

13

Palmaer-Johansson, S. G.
Eva A 8

Palmborg, Olle

U33

Palmcrantz, Hans U.

Knl4

Palme, Sven C. G.

B 15

Palme,
Thomas O. V. Jo 20

Palmer, S.
A. Anders I 13

Palmgren, Nils A. Fö 2

Palmlund, K. Ingår Ju 25, A II 19

Palmlund,
Thord G. S 25, U 6

Palmqvist,
Bengl G. K 15

Palmqvist, Margareta Bo
16 18

Palmstierna, T. Carl Oswald S2I

Pantzerhielm, H. Henrik G. Fö 6

Pantzerhielm, Sigge-Wilhelm I 19

Parak, Tibor I 3

Parasnis, Dattratray S. I 3

Patriksson, Folke K 10

Paul, Lars U 13

Paulander, Hans H 8

Paulsson, E. Ingvar Kn
10 13

Paulsson, G. Valfrid V. Bo
6,1 30

Paulsson, Kurt-Inge Ju 11

Paulsson, Solveig U 28

Paulsson,B. Staffan J. Kn 14

Pedersen, Zaid O. B. B
14, 131

Pedersson, Ingemar Fö 14

Pehrsson, Maj R. S 36, AIS

Pekkari, Olle U 29

Pellborn, Lars Åke Fö 8

Pellbäck, Gösta Bo 12

Pennlöv, Jan U 34 44

Pentinsaari, Helena S 35

Percival, Ulf R E. AIS

Pernow, Bengt B. U I

Persson, Alve S. I 4

Persson, Ann U 13

Persson, Ann C. U 1

Persson, Annie V. I 1

Persson, Arvid Ju 30

Persson, Arvid I 16 33

Persson, Bengt Rudolf U 6

Persson, Börje K 19

Persson, Börje S. I 37

Persson, Carl G.

I 11,S21, 17 II, Kn22

Persson, E. O. Werner Jo
29

Persson, Folke Jo 13

Persson, Gert I. E. Ju 58

Persson, Gunnar Bo 8, I 4

Persson, Gustav S 40

Persson, Gustav H 9

Persson, Gustav B. S
2 4, A 2

Persson, Gustav E. Ju 37

Persson, Göran U 50

Persson, Göran A.

Jo 10 20,16 33, Kn7

Persson, H. Magnus W. Ju
36

Persson, Henry A. US

Persson, I. B.Gunilla K 17

Persson, Inger S 4

Persson, Inger H 16

Persson, Ingvar K 21

s. 19 Kontrollera mot PDF

Persson, Jan U
38 41 43

Persson,
John-Olof Bo 4, Kn T

Persson, Lars E. H. E 4 7

Persson, Lars G. I
20

Persson,
Leif G. W. Ju 27, S 13

Persson, Lena A-M. A 2

Persson, Mårten U
10

Persson, N. Arne K
I

Persson,
N. Ingvar Kn 11

Persson,
Nils Elis 1 4

Persson,
Nils Eric E 2

Persson,
P. Östen U 51

Persson,
Per-Ebbe U 12 28

Persson,
Per Erik Kn 2

Persson,
R. Eskil H I

Persson,
R. Kjell-Åke Ju 12, S 30

Persson, Ragnar Fö 17

Persson,
Rolf I 2

Persson,
S. Erik Ju 36

Persson,
Sten U 5

Persson,
Sven-Erik A 11

Persson,
Sven G. F. Jo 3

Persson,
Sven-Åke S 12

Persson,
Tore K 14

Persson,
Valdemar U 33

Persson-Tanimura,
Inga A I

Pesula,
Jan A 13

Peterson,
Carl-Gunnar P.

Kn
10 11 19

Peterson, Christer B. O. B 12

Peterson,
Kjell U 21

Peterson,
Staffan A. A. Ju 17

Petersson,
Ann-Marie U 28

Petersson,
B. I. Lennart I 4

Petersson,
Bengt-Eve A. Jo 12 Petersson, Hans E. Ju 21 44 56 57 Petersson, Karl-Anders P.

S
10, A 13

Petersson, Olof H. E. A 13, I 10

Petersson, Owe S 17

Petersson,
Per M. Fö 10, S 12,1 8

Petersson, S. G. Roland I 9 14 20

Petersson, S. Åke E. Jo 23

Petersson,
Stig A. I 3

Petersson,
Stig-Åke S 26

Petrelius,
Torsten Jo 27

Petrén,
Erik U 4

Petrén,
Gustaf Kn 20

Petri,
Bengt I 4

Petri,
Cari Axel H.

Ju
11 35, K 23, Jo 10, A 4 Petri, Gunnar G. B.

Ju
2, UD I 2, Fö 17

Petrini, Frank S. D. II

Petrusch,
Inger E. U 13

Petterson,
Hans H. J. Jo 15

Petterson,
Lars-Olov Fö 6

Pettersson,
Bengt G. K 4

Pettersson, Bert-Ove G. Bo 4

Pettersson, Eric

1
26, A 2, Bo 8, 14 13

Pettersson, Gunnel I
14

Pettersson, Göte J.
A 2, I 8 36

Pettersson, Hans A. Ju 52

Pettersson, Harald Jo
30

Pettersson, Ingvar U
26

Pettersson, Jan-Olof Jo 15

Pettersson, Jan-Olof A. Jo 15

Pettersson, K. Henry 1 4

Pettersson, Kari-Henrik I 34

Pettersson, Kenth J. L. U 13

Pettersson, Lars Ju
42

Pettersson, Lars-Olof H 9

Pettersson, Lars-Olov Fö 9

Pettersson,
Lennart U 29 39

Pettersson, N. Lennart

S
18, A 16, 16

Pettersson,
Per A. Ju 16

Pettersson,
Per-Arne Fö 11

Pettersson,
S. Arne B 9, A 2

Pettersson, S. Åke E, S 7 14, U 38

Pettersson,
Åke I. Bo 7

Petzäll,
Ingvar Fö 17

Peyron,
Gustaf F. C. Fö 3

Peyron,
Ulf C. C. Ju 22

Philipson,
Lars H. G. U I 3

Pihlgren,
L. Gunnar U 34

von
Plåten, Fredrik U 11

Platin,
Ulla-Britta A 2 S

Plym
Forshell, Kerstin H 2

Polstam, K. Åke S. Ju 21 23 28

Poluha,
Olov S 29

Pontén,
Erik J. Ju 49

Posen,
J. Axel B 29

Prawitz,
Jan UD I 2

Preisler,
Gunilla U 18

Printz,
Bengt-Åke L. E 6, B 9 14

Printz,
Å. Lennart K 4

Pripp, Nina M. E. Ju 32, S 23

Prom,
Peter F. G. SS

Präntare,
Bo L. O. U 23

Puu,
Tönu I I

Påhlman,
Anders T. Ju 34

Pålsson,
E. Roland Bo 18

Pålsson,
Kerstin L. Fö 4

Pålsson,
N. D. Lennart Ju 61

Pärud,
Nils G. S 9

Påvall,
Bertil M. 1 29

Pärson,
Hanns B. S. B 12

Qvarfort,
Anne-Marie A 2 18

Qvariander,
Eva U 10, Kn 10

Qviberg, Stefan A. I 37

Qviström,
N. Jörgen Ju 14

Qwist,
Lars S. E. Ju 53

s. 20 Kontrollera mot PDF

R

Raattamaa, Bo W. A
12

Rabenius, Lars-Erik Ju
47

radesjö, G. Wivi-Anne

B 14, Jo 19

Rahm, Håkan S 10

Raicevic,
Erica A 8

Rainer,
A. Ove B 31

Ramnek,
J. Lennart Bo 10

Ramstén,
Nils E. U 23

Ramström,
Dick O. Ju 45, 1 I 34

Ramström, Lars S 15

Randers,
Jan E. 1 4

Rangnitt,
F. Harald O.

Fö
10, Kn 22

Rangrosl, Johny A. P. A 12

Ranhem,
Lars H. K I

Rann,
Stig I 20

Ransemar,
Erik A 2

Rantzow,
Lennart F. Jo 29

Rasmuson,
Anders S. H. U I, I 6 Rasmusson, K. Gunnar F. Bo 7 Redbrandt, Lars-Göran

U22,
Jo 19, 16

Redegren, Nils B. Bo 15

Redemo,
Arne A. AIS

Regardt,
Bertil H 2

Regnéll,
Carl Göran S 2, E 4

Regner,
Göran U 44, Kn 20

Regårdh,
Carl Gustaf Fö 9

Rehn,
L. Gösta S 7, A I 2 5, I I

Rehnberg, K. Bertil A 2 8, Bo 8

Rehnman, Ann-Marie U 5

Rehnström,
K. Åke H.

B
II, H 2, U 23

Rein, Henrik K 8

Reinans,
Sven A 5

Reinhold,
Sune U 17

Reinius,
Ulla B. I 9

Rejdnell,
Eric H. K 4

Rekke,
Lars I 29 28

Rembe,
Rolf D. Ju 22

Remgård,
Arne U 9

Renck,
Olle K 10, I 42

Rengholt,
Ulf I 4

Renmyr,
Lars E. Ju 8

Renning,
Torsten Kn 4

Reslow,
Kjell H 7

Restad,
Tomas I 33

Reuterdahl,
Gad Fö 8

Reuterswärd,
Anders

120,
A 12 16, Bo 8 Reuterswärd, B. Edvard

B
30, U 20 36

Reuterswärd, Erik A. P. BIS

Revborn,
Lennart K 19

Rexed,
Bror A. SS

Rey,
Lars UD 6, I 6

Rhodin, Arne U 27

Rhodin, Barbro Jo
27

Ribbing, N. Peder G. B
21

Riberdahl, Curt S. Kn
17

Ribrant,
Gunnar C. H. 13 20

Richardson,
N. Gunnar E. U 24

Rickard, Bengt O. K 10

Ridal,
Håkan Kn 5

Ridderslad,
Gunnar C. A. Fö 11

Ridderstrand-Linderolh, E.

Inger A. Ju36, KnlS

Riesenfeld,
Harald U 4

Rigbäck,
Berndt S 34

Rimvall,
Per O. Ju 18

Rindborg,
Stig A. J. A 9, Kn 10

Rindlöw, Leif G. K 4

Ringaby,
Per-Eric S 9, Kn 7

Ringborg,
Bengt K 13

Ringborg,
Erland S I

Ringborg,
Mats UD 6

Ringborg,
S. Erland

U
1 7 13 17 24

Ringgren, K. V. Helmer U 4

Ringholm,
Bosse I. K. A 2 18

Ringmar, Torgil UD 7

Ringsand,
Lilian I 37

Ringstedt,
Nils A. E. S 17, H 5

Ringström, Björn M. Ju 2

Rinkmar-Bengtsson,
Gun U 4

Rispe, Curt B. KIO, B 8 15

Rittsél,
K. Ingvar Fö 12

Rodhe,
Birgit U 52

Rodhe,
Sten U 4

Rodin,
Göran Bo 5

Rodin,
J. Anders U 7

Rogestam,
A. Christina

US
13 42, Kn 10

Roigart, Lennart I 3

Rollen,
Berit M. SI, A 8 15 16

Roman, Rolf-Erik B 13 19

Romander,
Holger A. G. Ju 2 21

Romanus, Gabriel S 25

Romare,
Jan O. G. Fö 10

Romberg,
N. Wilhelm A. Fö 13

Romson, Rolf Ju 36, Jo 6, Kn 14

Ronne-Björkqvist, Ingrid A 6

Roos, A. G. Thorbjörn Kn 18

Roos, Arne K. Jo 27

Roos,
Cari Martin Ju 12 60

Roos,
J.Olle E9

Roos,
Kurt H. G. SS

Roos,
P. Åke I 2 35

Roosmark,
G. Per-Olov K 4

Ros,
Mikael HIS

Rosander,
Tom Bo 6

Rosberg,
Klas R. I 4

Rosborg,
Charlotte Kn 5

Roseen,
Rutger I 22

s. 21 Kontrollera mot PDF

Fö 17

Jo2 17

B 29

H2

U 13,A 15

B
23 28, AS

Ju 12

US

U40

Kn21

Ju 47

A
15

U33

K7

S6

K4,
H7

S 16

SS 10, AS

I
I

U53I

13

I
1 8

U4

K3 10

U 12

Bo 10

AS

U49, S 1, U 17 24

AS

I
I

H 10

142

A 14

Ju 8 29

135

U41
15

UD I, Fö 12

U49

Jo 24, H 10

I
I

129

123

134

U4

UD
3, A 6

B31,U
l,Jo 1,A 1

U7

U
17

Kn 16

13

Ju 4

I
13

Ul

K
4, U 11

U29

U37

E9

Rosell, E. Egon Rosén, Bo
G. F. Rosén, J. Axel Rosén, S. Åke Rosén, Tommy B. Rosenblad, Urban S. S23
Rosencrantz, Gunde Rosendahl, Gunnar Rosengren, Bodil C. Rosengren, Judith
Rosengren, Lars Rosenlund, H. E. Rosenlund, Stig U. Rosenqvist, Stig Roslönn,
Ulf Rosqvist, G. Birger Roth, Christer Royen, Sverre N. H. Rubenowitz, Sigvard
Rubenson, Kjell Rubin, Karin Rubin, Nils A. Rubinstein, Harry Rude, Kari R.
Rudhe, Catharina Rudholm, Gösta H. Rugfelt, K. E. Lennart Ruin, Olof

Ruke-Dravina, Velta T
Rundblad, Bengt G. Rundlöf, Arne Rundquist, Gerhard 1. A. Rundqvist,
Kari-Ingvar Rune, Christer L. Runnström, Cecilia Rudel, Wolfgang Rybeck, Bo
Ryd, Harriet Rydberg, Karl-Evert Rydberg, Lars O. Rydbo, Folke Rydell, Nils
Rydén, Bengt G. Rydén, Bo I. Rydén, H. Rune O Rydén, Jan E. Rydén, Nils Rydén,
Rune O. Rydén, Sven G. Rydh, Olof G. G. Rydin, Bengt C. K. Rydin, Bo Göran Rydin,
Roland Y. Ryding, Gunvor I. Rydle, M. Birgitta Rydiin, Jan E. Rylander, Gunnel
I

Rylander,
Krislina U 55

Rylander,
Nils B. Juli

Ryman,
Sven-Hugo G. A 9

Ryné,
S. Olle I 7

Rådmark, Johan U 13 39

Rådström,
Dag T. U 47

Rådström,
Roger Fö 8

Rådö,
Göran S 34

Rämgård,
Rolf I. E3

Rältö-Nilsson,
Lydia S 35

Rönmark,
John S 29

Rönnberg,
Mats Ju 53

Rönnblom,
Kurt R. Kn 5

Rönngren, Bo E. K
9

Rönnmark,
Christer Bo 9

Rönnung, Catarina E. M. U 34

Röriing, Ola I 8

Röst-Andréasson, E. Barbro Ju 32

E7

U46

3, Kn 10 17

U 17

UD 4

137

H9
U26

KS
A 15

B6

E3
S31

122
U4S

AS
Bo 4 A 15

V. B.-E.

U 27, Bo 7

U2 17

Jo 19

Ju 17

U 10

A3

Fö
1

S27

A2

Ju 30

U 12

S3I

I 16

Bo
II

Fö 6

E3,A2 16

S3S

Ju 32

Kn 10

Ju 12

Sahlén,
Anders F. Sahlholm, Bo Sahlin, Jan E. A. Al Sahlin, John-Erik Sahlin, Michael
Sahlin, Svenerik Sahlström, Sven C. Salin, Sven Salinger, Gerhard Sallin, Karin
M. Salsbäck, K. Johan Saläng, B. Stefan Sambergs, Åke Samuelson, Ingemar
Samuelsson, Bengt Samuelsson, Elvy L. Samuelsson, Ingvar A Samuelsson, Kenneth
Sand, Hans E. N. Sandberg, A. Birger Sandberg, F. Torsten Sandberg, Hans A. S.
Sandberg, Jan-Eric Sandberg, K. Bertil Sandberg, K. G. Ulf Sandberg, Lars
Sandberg, Lars G. Sandberg, Lennart Sandberg, N. Börje K. Sandberg, Ove
Sandberg, Sven-Olof Sandberg, Torsten Sandberg, Ulf K. Sandebring, Hans
Sandéhn, Margit Sandelius, Kerstin Sandell, Anita I. M. Sandell, Arne

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sandell,
Ulla U 38

Sanden,
Peter E7, 1 13

Sandgren,
C. Lennart I 33

Sandgren,
Gösta Fö 6

Sandler,
Hans E. Bo 5

Sandlund, Maj-Britl
L.

133, Kn 13 26

Sandqvist, B. Eje G. Jo 9 24

Sandqvist, Inga-Britta U 21 46

Sandqvist, Ingrid R. J. Ju 2

Sandström, Anders G. UD 1 2

Sandström, Annika Ju 56

Sandström, B. Gustaf I 9, K 10

Sandström, Björn I 4

Sandström, K. Rune E 6

Sandström, L. Annika U 7

Sandström, Sigurd P. AIS

Sandström, Staffan H 4 8 10 16

Sanfridsson, Arne U 27

Sånger, J. Stefan U 7

Sanmark, P. Arvid L. U 51

Sanne, Christer U 9

Sannegård, A. Wilhelm (Willie)

A I3,S31

Sanner, Leif H. U 7

Sannerstedt, Lars T. G. U 7

von Schantz, Dag I. H. Jo 7 29

Schelander, Pär Bo 6

Schelin, Leif Ericsson U 13

Schering, Per E. S 9

Scherman, Karl Gustaf

Ju 36, Bo 1 II 15

Schierbeck, Per W. Ju 10 11

Schirren, Nils Ju 60

Schmiterlöw, Carl G. Jo I

Schneider, Werner U 7

Schramm, Ingrid A. T. AIS

Schröder, Lena U 24

Schuback, Bengt J. Fö 10

Schultz, J. Allan S. B I

Schultz, Kerstin Ju 42

Schiick, Johan H. B 9

Schiitt, Torgny S. R. 16

Schyberg, Per-Eric J. I 7

Schyl-Bjurman, Gertrud S. U 12

Schöier, Hans E. Ju 34

Schöldström, Ulf C. W. U 13

Schön, G. Åke A 19

Schönberg, Astrid Ju 31

Schönmeyr, C. Richard A.

Ju 12, E 10

Schött, Lars E. Ju 26, KnlS

Secher, Jörgen U 4

Sefastsson, Sigurd T.-B. Jo 14

von Segebaden, Gustaf Jo 1

Seger, E. Walter H 6, I 4

Segerfalk, I Bertil T. A 14

Segergren, N. E. Ingemar Jo 5

Segerström,
Ingrid

S36, K 24, Ju 21

Sehlin,
Halvar Bo 6

Selen,
Jan-Olof K 16

Selg,
Håkan I 20

Selin,
Sven Ju 26

Sellberg, Björn 1 19

Sellergren, Ulf G. E. S
25, U 40

Sellers, Pia M. U 1

Sellgren, Rolf O. M. K
1 18 24

Sellvall, L. B 30

Selö, Christer Fö 6

Seregard, B. Ingvar V. I 5

Serner, Uncas S 5 10

Setleriind, Bo A. I. Kn 2

Sevéus, Vallentin S 15

Shaikh, Naz Ahmed I 3

Sibbe, Tora U 29

Sibe, Jan U 8

Sicking, Karl-Otto K 21

Sidenbladh, Karl J. E. K 3

Sidenbladh, Thomas P.

B 17, U24, 125 39

Siegbahn, Bo L. G. 114

Sigfridson, C. A. Richard 1 11

Sigfridsson, Sven-Erik I.

KS 17, Jo 18, Kn 19

Signell, E. Sven-Gösta S 19

Silenstam, N. Per I 33

Silfverstrand, Bengt H. B 26

Sillen, Bo S. A. lll,Kn9

af Sillen, Jan UD 5, U 6

Silwer, Jan S 22

Simma, Lars H:son U 22

Simonsson, Egon B. AIS

Simonsson, Tord L. W. Kn 2

Siversen, Bengt I. Fö 7

Sjunnebo, K. Ivan L. Juli

Sjöberg, E. Arne K 1

Sjöberg, Gunvor S 25

Sjöberg, Hilding S 7

Sjöberg, K. G. Magnus Ju
2 41

Sjöberg, Lars-Olof U 52

Sjöberg, Lennart H. 1 32

Sjöberg, Margit E. S 4

Sjöberg, N. Björn V. 5 9

Sjöberg, N. Björn V. S 28

Sjöberg, O. Torgny Jo
24 29

Sjöberg, Svante 141 17

Sjöberg, Tage B. S
13, U 28

Sjöberg, Tommie W. Jo 15

Sjöblom, Kerstin S 4

Sjöblom, Per Å. G. K 21

Sjöblom, Åke I 33

Sjögren, Bengt L. B. Ju 24

Sjögren, Boo UIO

Sjögren, Sven H 9

Sjögren, Thord E. AIS

s. 6 Kontrollera mot PDF

521

Personregister

Sjöholm,
Erik G. R.

Fö 6

Sondén,Jan A.

H7

Sjökvist,
Stig A. R.

K 1

Sondér, Ebbe

US 12

Sjölin,
Nils

1 23, Kn
7

Soysal, Besim

A 17

Sjömo,
Göthe L.

A 15

Sparring, Leena

U25

Sjönell,
I. Marianne

B3I

Sparrman, Carl-Axel

U 14

SJöqvist,
Brita

U29

Spendrup, K. Aksel

B7

SJöqvist,
Eric G.

U 10

Sprinchorn, K.Göran

Jo 12,
Bo 7

Sjösiedl,
Björn

A 13

Spångberg, Jan

Fö 6

Sjösiedl,
K. Lennart T.

K3 19

Spörndly, Barbro 1.

S3

Sjösiedl,
Stig

Fö 10

Slaaf, Ingemar G:son

Fö 10

Sjöstrand,
A. Mats T.

B 1 10

Stadier, Claes-Göran

122, Bo
IS

Sjöström,
Birger

A 15

Stahl, Ivar

U 17, Bo
9

Sjöström,
J. Folke

FÖS

Stahle, Gun

US

Sjöström,
Ove Kn 10, I 33

Sjöström-Hedge,
Ingela Bo 8

Sjöström-Rédei,
Ingeborg U 41

Sjövall, L. Gösta AIS

Sjöö, Curt
O. Fö 1 4

Skaar,
Nils Ju 12

Skagersjö, Bengt K 21

Skagert, Stig U 5

Skala, Björn UD 1 2 3

Skantz,
Anna-Greta Ju 12, I 4

Skantze, Hugo I 3

Skarell,
Gunnar E. A. B 2 10

Skarsledt,
Carl-Ivar S.

Ju 33, UD I, Fö 3 14

Skarvall, Kari-Erik Ju 2 23, Fö 15

Skilje, Ivar S2I

Skillner, Rolf B3I,A3 7 12

Skjönberg, P. Guldbrand Jo 8

Skog, Rolf R. E 3

Skoglund, Caj U. 5 12

Skoglund, Claes G. Fö 2

Skoglund, Eric Jo 27

Skogö, Ingemar B 16

Skutnabb-Kangas, Tove A
5

Sköld, B. Anders Ju 18

Sköld, LarsG. U13 38

Sköld, Perl. Jo 15

Sköldefors, Walter G. H 5 6

Sköldstedt, Agneta U 39

Sköllerholm, S. Ove J. B 6, H 16

Slunge, G. Walter R. A 2 13

Smedberg, Staffan U 27

Smedmark Göran G :son S 7 9 30

Smith, A. Åke BIS

Smith, Harald S. W. U 36

Smith, Jan Kn 12

Smitt, Myrna E. D. AS

Snellman, Karin M. U 32

Snickars, Folke I 33

Sohlberg, Lennart K 4

Sohlenius, Gunnar H. I 20

Sohlman, Staffan K 10

Sohlman, Åsa 1 26

Sokolowski, Ewelyn I 32

Sommar, Cari Olov U 34

Stahre,
Gunnar N.

1 35, Jo
25, Bo S

Slark,
Börje 1 20

Stark,
Hans O. Ju 16, A 20

Stark, K.
Birger S 7

Starkenberg,
Kerstin A 15

Starlander,
Lillemor Kn 21

Stavréus, Sven O. A. Kn 4

Steen, F. Peter U 9, I 6 33

Steen, Göran A. K
2 12, 132

Stéen, Manfred K 7

Slefanson, R. Stig 5. E 3

Stegö, Eskil U 16

Steiner, Peter U 17

Stellborn, Kurt U 10

Stenberg, Bruno Jo 3

Stenberg, Hans O. Ju 12

Stenberg, Leif E. Bo 14

Stenberg, Nikolaus Jo 3

Stenberg, Tage U. AS

Stendahl, Christina U 25

Stendalen, N. Anders I 14

Steneby, Jan Ju 7

Stenefeldt, Ulf I. Ju 15

Stenmark, Bengt-Erik K
3 12

Stenquist, Margareta S 36

Stenqvist, Gunnel M. U 20

Stenson, Bo S 29

Sténson, Britt-Marie I 7

Stensson, S. L. Börje B 8

Stensson, S. Lars-Gösta Kn
2

Stenstad, Barbro Ju 35

Stenström, Sture B. H 2

Stephansson, Jan S 18 40, A 16

Stephansson, Ove U 49

Sterfelt, Ove P. E. 141

Stern, Tommy U 5

Sternby, Björn UD 5

Sterne, Bengl G. I 4

Sterner, Anna-Lisa S 17 23

Sterner, Gunilla B. AS

Sterzel, Fredrik A. C.

Ju 50, BoS, Kn 10 17 25

Stetler, Emil U 30

Stiernstedt, K. Jan T. U 14

s. 7 Kontrollera mot PDF

A 12 U7 U 17 B 27 Jo 6

Stigare,
Jan A. Sligendal, Lars Stille, Leif Stime, Pär-Eric W. Stjerna, G. Henry

Stjernberg,
E. Gustaf T. Kn IO 15

Stjernberg, Karin A 15

Stolt,
Birgit U 4

Stolt,
Lennart Kn 16 23

Storm,
C. Olof Ju 22, U 12

Strand,
Birgit S 28

Strand,
Karl-Erik

Fö 9
16,5 1 27 30 38 40, Jo 21

Strand, Lars B. Ju 32, S 38, Bo 13

Strand, Åke P. E. Ju 16

Stranden,
Hans V. U 7

Strangert,
Per-Olof I 6 32

Striby,
I. Christina K 18

Stridh,
Arne U 13

Stridsman,
Torsten U.

Jo
11, A 9, 18

Strindberg, Per-Olof J. Ju 42, Kn 9

Stripple, S. Lennart Kn 2

Stroh,
Olof Fö 14

Stråby,
Kerstin U 49

Strålh,
Claes T. A 10

Ström,
Gunnar U 18

Ström,
Gunnar O. F. U 13

Ström,
Ivan 5. B 15

Ström,
Lennart I 11

Ström,
Sven I 7

Ström,
Turid Ju 13 14 15 27, I 33

Strömberg, Ingemar K 10

Strömberg,
K. Håkan Jo 7 9 27 Strömberg, Kari-Erik

5
35, Ju 20, 13

Strömberg, Rolf E. Ju 36, Bo 7

Strömberg, Silja K. U 14

Strömbäck,
Eriand H. D. Ju 9 49

Strömbäck, Stig UD 2

Strömbäck,
Åke I 4

Strömgren,
Bo E. K 18, I 12 19

Stukat, Kari-Gustaf U31

Sturkell,
Cari-Edvard Ju 9, S 26

Stymne, Anders 5 31

Styring,
Sten Ju 30

Styrud,
5. Josef Kn 13

Ståhlberg,
Karin H 3

Stålberg,
Marianne G. E.

S
24, A 8, Kn 9

Stälberg, P. Lennart I 10, Kn 5

Stälebrant, Rolf 14 16

Stålhammar,
Bert E. J. U 13

Stålhandske,
O. Lennart Fö 1

Stångberg, Olle H. A 2, 1 36

Sullivan,
Lars G. M. SS

Sundberg,
Anita H 16

Sundberg,
Erik D. Kn 18

Sundberg, Hans E. S
27

Sundberg, Hans F. Jo
15

Sundberg, Ingrid E.

Ju
3, UD 2, U 13

Sundberg, Kjell M. K 14

Sundberg,
L. Nore I 14

Sundberg,
L. Ove I 42

Sundberg-Falkenmark,

Malin F.S. K7, Jo 17 19

Sundberg-Weitman,
Brita F. Ju 7

Sundblad, Brita A. I 12

Sundblad,
K. Erik Ju 11

Sundblad,
Lars G. K 1

Sundblad,
Yngve Ju 24

Sundborg,
Åke O. F. Bo 7

Sundelin,
Leif C. Bo 15

Sundelius,
Claes-Göran S 22

Sundelius,
Ove R. S. Fö 14

Sundén,
S. Bo H. A 10

Sundén,
Åke U. Fö 9

Sundgren,
E. Roland UI7, A8

Sundkvist, K. R. Tage B 5

Sundkvist,
Leif G. U2I

Sundling,
Sylvia S 38

Sundman,
Per Olof U 18

Sundquist,
A. Åke Ju 37

Sundqvist,
Allan UIO

Sundström,
Gudrun U 45, H 13

Sundström, Gun-Britt U 4

Sundström,
Gustaf 1 8

Sundström,
Kerstin H 12 10

Sundström,
Lennart I 21

Sundström,
M. Gudrun I 3

Sundström,
Monica I 33

Sundström-Frisk,
Carin I 32

Svahn,
Bertil A. Ju 20

Svahn,
Hans L. I 28

Svanberg,
Gösta Jo 28

Svanberg,
Lars U 18

Svanfeldt,
Göran H. U78 10 13

Svanström, Inger K. Jo 26

Svanström,
K. Ivan H. Ull

Svantemark,
Lennart S. I. K 21 Svartberg, Karl-Erik

FÖ6,
U 11, Kn22

Svedberg, Sten-Olof (Olle) U 11

Svedjemark, Gun Astri Jo 25

Svegfors,
J. Mats A.

Ju36,
B9, U42

Svegland, Stina L. Ju 27

Svegrell,
Tomas Bo 6

Svenke,
Erik I 23

Svenningsson,
Per Johan 116

Svenson, Gösta E. K 5, I 4 22

Svenson,
S. Göte Jo 18 20, Bo 18

Svenson, Sven G. E 5

Svensson,
Alvar U 10

Svensson,
Astrid U 41

s. 8 Kontrollera mot PDF

Svensson, Bengt Olof

Jo 27

Svensson, Birgit M.

K21

Svensson, Bo E.

Kn 14

Svensson, Cari-Gustaf
Å. B 16

Svensson, Evert I.

Ju 3

Svensson, Gunnar U 15
22 43 45

Svensson, Hans 0.

E2

Svensson, Harry

U29

Svensson, Inge G.

S 2 49 30

Svensson, Jerry

5 25

Svensson, K. Sten H.

S 3 4, U 40

Svensson, Kjell R.

Bo 3

Svensson, L. G. Roland

1 A21

Svensson, Lars B.

133

Svensson, Leif Å.

A2

Svensson, M. Christina

E 10

Svensson, Margareta

S 1

Svensson, Nils-Eric

Bo 3

Svensson, Olle F. S.
J

lu 34, U 23

Svensson, Per Ove

Kn 16

Svensson, S. Börje F.

Jo 7

Svensson, S. Erik

Bo 10

Svensson, S. Göran

Ell

Svensson, S. I. R. Ju 11
20 36, Bo 9

Svensson, S. K. Tuve

K 18

Svensson, S. Raymond

Fö 6, A 12

Svensson, S. Torslen A.

133

Svensson, S. Ulf

Jo 20

Svensson, Sten

U28

Svensson, Sten I.

A2 12 10

Svensson, Sven-Erik

14

Svensson, Torsten

122

Svensson, Torsten V.

Kn 12

Svensson, Åke E. F.

E8

Svensson, Åke G.

B 12

Sveri, Knut 0.

Ju 26

Sverne, Jan E.

A II

Sverne, Tor E.

Ju 32

Svingby, Gunilla

US

Svonni, Mikael

U22

Svärd, Göran

S30

Svärd, Lars-Göran

K7

Svärd, Stig

U 18

Svärd, Stig Olof

Jo 10

Swahn, Jan-Olov

Ju 10

Swan, Brita

Ju 39

Swanstein, Stig N. 5.

K6

Swarén, Ulla S
39,

Ju 9, A 19

Swarting, Sven

K14, H 14

Swartling, Anders J. A.

B 25

Swartling, Fredrik

5 19

Swartz, Kersti V.

5 10

Swedberg, Bo G. R.

U1033

Swedborg, Erik H.

Jo 9

Swedin, Bo W. B:son

A 17

Swedjemark, Åke

122

Swegen, Joel A.

Bo 15

Swärd, Bertil

H 11

Swärd,
Åke E. I 4

von
Sydow, Gunnar K 14, Jo 25

Sylvander,
Inga M. A 13

Synnerholm,
Bo K 7

Säfbom,
Erland K 3

Sävborg-Lundgren, Görel U 7

Sävenslrand,
Ulf 5 32

Sävhagen,
Ruth U 31

Sääf,
K. Å. Henry 1 8

Söder,
K. Gunnar I 14

Söderbaum,
Erik G. Kn 15

Söderbaum,
Peter 5 39

Söderberg,
Bo K. G. H 9, A 2

Söderberg,
Elmer Ju 19

Söderberg,
Lennart UD 7

Söderberg,
Per-Olof S 3

Söderberg,
Stig I 33

Södergren,
Lars-Olof 1 22

Söderkvist,
Oswald UD 6

Söderiind,
Olof UIS

Söderiund,
A. Göran Ju 2

Söderiund,
Herbert Ju 51

Söderiund,
Åke A 13

Söderman,
Elis A. Ju 25, 5 6

Söderman,
S. Olof Jo 1

Söderqvist,
Bengl O. A. 5 1

Söderqvist,
Oswald E. J. I 30

Söderström, Bengt

Bo
16, U22, Jo 19, Bo 7 12 IS,

KnS

Söderström,
Bengt J. I 33

Söderström,
Göran U 13

Söderström,
Herbert U 4

Söderström,
Karin U 45

Söderström,
Kurt I. W. B 4

Söderström,
Nils A 18

Sönneriind,
Arne U 16

Sörenson,
Torsten N. Kn 3

Sörman,
C. Håkan Jo 22

Tallberg, Edvin

133

Tallrolh, N. Börje

KIO, BoS

Tallroth, Tore

UD 5

Tamfeldt, Bengt G.

FÖ6 11

Tammelin, Lars-Erik

Jo 8

Tandberg, Olle G.

UD 3

Tarschys, N. Daniel

B 9 14, U 9

Tegenfeldl, Hans G.

Fö 12

Tegnér, Per

Fö 16

Tegnhed, Lars

Kn24

Teikmans, André

UD 3

Tejle, Gunnar

KS

Telestam, Gösta L.

E14 12

Teljsiedt, Håkan

A6

Tell, Wilhelm

Jo 25

Tenerz, Eriand

124

Tengberg, Bo E.

Jo 19 23

s. 9 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

Tengelin, Sten

H 16

Tengelin, Ulf E. G.

Fö 7

Tengelin, Ulrika Ch.

Fö 7

Tengner, Onni

K 15

Tengroth, Bengl T.

1 11

Tengström, Emin

Jo 19

Tengström, Sven

U4

Tengvall,
Sven-Erik G. 5 18 27 28

Tengwall, Jan O. B 18

Terenius,
Lars U 49

Terne,
Eva S 11

Ternryd,
Cari-Olof K 4, B 29

Ternström,
Anders U 5

Terrefe,
Almaz A 17

Tersmeden,
L. G. Erik H 1

Terstad,
I. Gösta A. Fö 5 10

Tetzell,
Tomas H 9

Teveborg,
Lennart U 13 14 38

Tham, Cari G. W. Ju 11, UD 6

Thedin, Nils S 25

Thelander,
Bo R. Jo 15

Thelin,
Bengt A. U 13

Thelin,
Krister S 30

Themnér,
J. Christer K 3 19

Theorin,
K. Maj Britt Jo 10 23 Thollander, K. Gunnar H:son

Kn
14

Thomaeus, Barbro H 4

Thomasson,
Björn E. U 32

Thor,
Thorsten S 1 39

Thorberg,
Klas U 32, AIS

Thordin,
Bengt 5 22 36

Thorell,
Bernt U 53

Thorell,
K. Arne B. K I

Thorell,
Lars G. Jo 22

Thorell
Rittby, Elisabet U 41

Thorén,
Rune I 11

Thoresson,
Per Göran S 30

Thorin,
Leif Bo 6

Thornell,
Anders B. B 6 7

Thörngren,
5. Bertil I 20

Thornström,
J. H. Torgny

K
3 1 29

Thorselius, Ulf T. Jo 28

Thorsell,
Gunnar U 28

Thorsell,
Lars U 12

Thorslund,
Bertil O. A 16

Thorson,
G. Alvar K 4

Thorsson,
Inga M. UD2, U9 Thorstenson, Billy

5
35 11 25, U22

Thoursie, Kerstin A. UIO

Thufvesson,
Bengt E. Bo 3, I 39

Thulin, Einar E:son B I

Thun,
John-Erik U 17

Thun,
K. Ragnar U 1

Thunberg,
Ulf Erik Bo 8

Thunholm,
Lars-Erik E 5

524

Thunved, Anders E.

Ju 32

Thunwall, M.

Bo 18

Thuresson, M. Carin

13

Thuresson, Sture

H9

Thurhagen, E. Ruben

A 13, 1 5

Thyberg, O. Knut

UD 2,

Fö 10

Thyberg, P. Erik

Fö 10

Thyreen, Nils F. G.

Kn 11

Thyresson, Gunnar

Ju 33

Thörn, Lars-Olof

ES

Thörner, Brivio

Fö 16

Thörngren, John

Ju 30

Tilländer, Ulla

S38

;, Ju52

Timm,
Dietrich H. E. I 38

Tirkkonen,
Tuomo A 17 18

Tivéus,
Ylva A 19

Tjernberg,
K. V. Harry Ju 4

Tjernström, K. Sune 1 20 42 34

Tjäder,
Thomas H. Fö 16

Tjällgren,
Per Olov L. K 4

Tjärnberg,
Marianne 5 40

Tjörneryd,
John E. E. Fö 5

Tobisson, Lars F. Jull,E3,U23

Tocklin,
Hans E. A 9

Toll,
C. Christopher U 4

Tomner,
J. Sigvard A. I 16 25

Topalov,
Anna-Kristina A 18

Torbacke,
Jarl U 27

Torell,
Per 5 20

Torgils,
A. Gunnar Ju 5

Tornborg, Curt G. F. U 22, Kn 8 9

Tornée,
Per H. G. Bo 10

Torngren,
Håkan E. Bil

Torngren,
Jerker R. K 2

Torpefält,
Leif SIS

Torper,
Ulf U 12

Torring,
Lisbeth 5 11

Torsteinsrud,
Inger A 13

Torwald,
G. A. Rune Kn 15

Tottie,
Lars W. Ju 3

Tranell,
E. Olof B. Ju 18

Trankell,
Arne A 17

Treiberg,
Alexander Jo 22

Troedsson, Ingegerd

S3S, Bo 13, Kn23

Troedsson,
Tryggve I 6

Trogen,
Göran H 3

af
Trolle, Ulf Ju 45

Tröst,
Jan L. E. Ju 3

Trotzig, C. Fredrik J. Jo 22, H 7

Trowald,
Nils U 29

Trulsson,
RolfG. K. Ju 39

Träff,
Sven-Olov A. Fö 2, B 9

Tsokanis,
Georgios A 17

Tufvesson,
Jan O. I. B 29

Tunebro,
B. Torsten J. U 1

Tunving,
Kerstin 5 34

Turesson, Bo Ju 58, U 39

s. 10 Kontrollera mot PDF

K3 19

5 29

U2I 32

126

Jo 33,1 9

A2

U 1

U9

JuS

A8

U l,Jo 1

Bo3, I 1

U7 3S

B 17

u 54, H 1

Kn 17 20

Tygesen, Lars 5. Tyndal, Anders Tynell, Lars V. Tyrstrup,
Kerstin Tågmark, Sven G. Ju 11, Tånneryd, S. Allan 5. Täckholm, Fredrik Tägil,
Sven O. Törnell, Inga-Britt Törngren, Mats W. Törnquist, Harry E. B 27,
Törnqvist, Gunnar E. Törnqvist, Ingvar B. Törnros, E. A. Christer Törnroth,
Lennarth J Törnvall, Peder H.

U

Udd, 5. Robert Jo 24

Uggla, Claes A. Ju 6 13 54, H 1

Uggla, G. Inga-Lill S 7

Uggla, J. Magnus E 4

af Ugglas, Margaretha M.

A28 12, 19

Ulander, Lars G. A 9

Ulfhielm, Monica

A 3, B 15 17 26, A 3, E3

Ullander, Kerstin U 41

Ullenhag, Jörgen

UD 6, U 17 42, Kn7

Ullman, Harald C. G. Ju 49

Ullsten, 5. K. Ola Ju 11, UD 3

Ulmander, Jan Ju 14

Ulveson, H. N. Ingemar Ju 17 Ulvhammar, Birgitta

5 25, U 17, AS

Ulvönäs, E. R. Staffan I 6

Unckel, Per C. G.

Ju 34, Fö 6, Jo 19, 16

Unga, NilsJ. A 9 16, 1 14

Unge, Torkel S 30

Unsgaard, Håkan U 34

Utkutug, Hiisamettin A 17

Utsi, Per-Mikael U 22

Utterström, Thomas O.

Ju 12, E 5 10

Vahlne, Jan-Erik

I 13

Vallerö, Rolf A. T.

Ju 2

Vallin, Ivar

U 17,124

Vallinder, Torbjörn

Ju 34

Vallquist, Gunnel

U4

Vegis, Peter

17

Vennberg, Karl

U4

Vester, G. Torbjörn

KnS

Vestin, F. E. Margareta

U 13 16

Victor, Dag

Ju 55

Viklund,
B. M. Elisabet Bo 18

Viklund,
Margareta 5 3

Vikman,
Sven U 13

Vikström,
Björn S 31

Vilgeus, C. Jan I. Kn 14, I 41

Villner, Ina S7 31

Vinell,
Lars HI6, 13

Vinge,
Per-Gunnar Fö 7

Vinthagen, Rolf K 24

Virdebrandt,
Cari-Erik U 54 43

Virding,
Gösta A. I 7

Vitestam,
N. Gösta U 4

Voss,
Bertil G. R KIO

Voss-Schrader,
Ulla A. AS

Vrethammar,
Harald U 14

Vängby,
Staffan O. 5. Ju 20

W

Waahler,
Bengt UD 4

Waara,
Rolf K 16

Wachtmeister,
Hans W. A:son

U 11
Wachtmeister, Knut G. N.

S 20, E 7

Wadell, Ulla G. S. BIS

Wadensjö,
Eskil W. AIS

Waern, Kari-Gustav U 13, A 12

Wahlberg, Per V. Fö 4

Wahlbäck, M. Krister Fö 10

Wahlgren, E. Göran El I, B 6

Wahlgren, Nils-Einar 1 4

Wahlqvisi, Stig S 29

Wahlstedt, Bengl E 2

Wahlström, Björn 1 26 8

Wahlström, Bror A. Ju 3

Wahlström, Per E. K 3 10

Wahlström, Stina M. A 4 5

Wahlström, Tommy U 39

Wahlström, Ulf U 39

Wahlström, Victor U 18

Wahrby, Elsa M. 5 3

Wahren, Håkan G. H. Jo 25

Walander, Håkan I. Ju 55, 5 9 30

Walberg, Sten 5. El, B 24

Waldau, Ulf Ju
47, H 7

Waldén, G. Louise A 8

Waldenby, Torbjörn Ju 11,1 4 33

Waldenström, Erland E 3

Waldenström, Hans G. W.

Kn9 18

Waldenström, Sven U S

Walin, Gösta A. Ju 11

Wall, Nils Olof B 29

Wall-Johansen, Ulla-Gerd (Ulla)

A 15

Wallberg, Börje UD 7

Wallberg, C. G. Börje Fö 14

Wallberg, Klas H. S. AS

s. 11 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103

Walldin, Carin M.

A 12

Wallenberg, Bengt E.

138

Waller, Calle

A 15

Waller, Tage E.

U 1

Wallerius, Olof

Ju 39, H 1

Wallestam, Leif

123

Wallgren, Åke

US

Wallin, Alf G.

Ju 19, Jo 27

Wallin, Allan

122

Wallin, Björn A.

Fö 12

Wallin, Erik

US

Wallin, Kerstin

U24

Wallin, Mats A. T.

K8

Wallin, Nils G. M.

A 15

Wallin, PerJ.

Ju 7

Wallin, Sten-Erik J.

Jo 17

Wallman, Folke V.

13

Wallmark, Nils

U26

Wallroth, Bengt

Ju 33

Wancke, N. Folke

Bo 15

Ward, Kurt K. B.

17

Warensjö,
J. A. Folke Ju 31, Jo 6

Wasteson, Lennart Ju 30

Wedelin,
Kerstin B. U 25

Wegerman,
Åke 5 37

Weibo,
Björn S. Ju 2

Weichbrodt
Björn I 20

Weidstam,
Åke Ju 5

Weigelt,
Ulla A 3 14

Weinberg,
Ulf C. Jo 15

Weinehall,
Lars E. J. Ju 11

Welander,
Gösta Ju 21, B 4

Welin,
E. Gösta Fö 5, Bo 3

Wemminger,
Lars V. U 1

Wendel,
Maj-Britt 5 19

Wendin,
Sture E. W. Ju 21

Wendt,
Curt A. G. Jo 17, Bo 2

Wennerberg, Bengt I 11

Wennerberg,
Sigfrid

UD
6, 16 22 35

Wennerfors, Alf 5 30, H 5, A 7 16

Wennergren, C. Bertil O. Ju 47

Wennerström, E. Allan Ju 46

Wennström,
K. Gunnar

S
1 7 10 12, A 6, 17

Wentz, Nils O. Ju 30

Wentzel,
Ann-Kristin U 9

Werbell,
Bror I. B 14

Werdinius,
Claes A. B 5

Werenfels-Röttorp,
Monica 5.

A48

Werin, Gun I 7

Werkö,
Lars I 7

Werner,
Sture I 3

Wernhult,
Sven-Åke Jo 22

Wernstedt,
Monica A 8

Wessén,
Vilhelm Jo 6

Wessman,
Lennart 5 19, U 10

526

Wessman,
Yvonne B.-M. A 6

West, Maria Ju 32

Westberg, H-O. (Olle) B 4 5

Westberg, Olof (Olle) I 10

Westberg, R Gösta O. AIS

Westerberg,
Bengl C. G. Bo 8 1

Westerberg, K. Arne R. Ju 45

Westerberg,
Lars G. I. A 7

Westerberg,
Per I 4

Westerberg,
Pia-Margherite I 9

Westerberg, Sten B. Bo 1 8

Westerberg,
Ulf L. 1 33

Weslerborn,
Olle O. A. 5 1

Westergren,
Håkan W. U 23

Westerholm,
Barbro S I 7, Bo 18

Westerholm, J.M. A 19

Westerlind,
Erik A. ElO, B7

Westerlund,
Uno U 8 24 38

Westermark,
E. G. Torbjörn I 32

Westermark, J. Gunnar Alll

Westermark, Torbjörn S 39

Westholm,
Carl-Johan I 4

Westin,
Aina V. H. SI1,A3 8

Westin, Charles M. H. A 17

Westin-Lindgren,
Gunilla U 39 40

Westius, Stefan 5 17

Westlander,
Olle Ju 54

Westlin,
Arne I 26

Westling,
Stig-Erik AIS

Westlund,
Göran Ju 10, H 16

Westlund,
Jan UIO

Westman,
Anna-Christina U 13

Westman, Gustaf-Adolf Bo 13

Westman, Helny I. Kn 7

Westman,
Kurt G. D. A 13

Westman,
Margareta U 4

Wetterberg,
Gunnar Ju 11

Wetterberg,
Ulf U 39 45, B 9

Wetterblad,
R. Ingmar T. Fö I Wetterhall, Sven C. E.

Jo
12 17, Bo 7

Wettéus, Bo U 4

Wibble,
Anne M. E 7, I 42

Wibell,
Ingrid S. AS

Wiberg,
G. Lennart E:son Ju 8 37

Wiberg, N. Lennart Jo 17

Wiberg,
Ragne Ju 11,14

Wickberg,
Barbro I. U 26

Wickberg,
Nils 5 7

Wickberg,
Sven U 10

Wickbom,
Sten G. Bo 3 16 18

Wickholm, Jan U I

Wickman,
Frans E. I 6

Wickman,
H. Krister Ju 45, E 7

Wickström, Arne I 41

Wictor,
Kari-Erik I 11

Wictorson,
Kari-Eric A. 5 17 Wictorsson, Åke V. Jo 33, Kn 7

s. 12 Kontrollera mot PDF

Widebäck, Ulf M. Ju I,
B 9

Widén, K. A. Ingvar

Ju
19, B2I, Jo62l 26

Widén, Marie-Louise E
6

Widén, Åke UIO

Widestrand, Lars O. E
9

Widgren, Jonas S
35, A 5

Widmark, P. Sverker V. B 5

Wieslander, Bengt Fö 15,5 14

Wigart, Anne-Outram 5 35

Wigur, J. T. Rolf Fö
10 17

Wiig, Pål 5 31

Wiik,
Curt UD 5

Wijkman, Anders 1. 5. Ju 24, E
3

Wijkman,
E. Gunnar B. U I

Wijkmark,
Bo Bo 12

Wikander,
Alf B. I 3

Wiking,
Gösta E. I 39

Wiking-Johnsson, 1. H. Peter Ju 4

Wiklander,
Bertil U 4

Wiklander,
Torsten P. A 8

Wiklund,
Bengt O. U 8 29

Wiklund,
Jerry J. Fö 6

Wiklund, Svea 5. S.

Ju
I, Fös, 5 7 19

Wiklund,
Torsten P. 1 37

Wikman,
L. Åke Jo 11

Wikmark,
Stefan G. K 19

Wikmark,
Örjan G. Kn 2

Wikrén,
R. O. Gerhard A 4 10 18

Wikström,
Jan-Erik U 22

Wikström,
K. Arne Ju 2 47

Wikström,
Margot H 7

Wikström,
Solveig H 16

Wiktorin, Bengt 5 12, Kn l,Fö 10

Wilander,
Sven E. 5 5, A 6

Wilhelmson,
S. Martin Jo 4

Wilhelmsson,
A. Börje S 2

Wilhelmsson,
Arne E. Ju 4, B 7

Wilhelmsson, Börje A.

5 28, K 9 23

Wilhelmsson,
F. Uno BIS

Wilhelmsson,
Hans W. AIS

Willart,
N. Bo Bl

von Willebrand, Karin M. Ju 12

Williamson,
Morgan K 20

Williamsson,
Uno E. I. Fö 5

Willig,
Anna S 8

Wilson-Lohse,
Britt A 8

Winberg,
Henrik A. K 14

Winberg,
Jan 5 20

Winberg,
S. Håkan Ju 23 48

Winberg,
Ylva S 4 35

Winblad,
Ulf S 22

Winéus,
Bengt G. Fö 1

Wingborg,
Mats U 5 12

Winninge,
Carol UD 7

Winqvist,
Kay-Vilhelm Ju 55

Winther, Kent R. V. AIS

Winther, Otto W. Bo
8

Winther, 5. I. Eva A
8

Wintzer, P. U. Fö
S, 5 27

Wirén, Erik T. I I

Wirmark, B. David I. Fö 10

Wirsäll, Nils-Erik B
14

Wistedt, Börje Kn
6

Wistrand, Anders W. H. A 9

Wistrand, Birgitta A 8,
5 8

Witt, Nils Jo 24

Wittenmark, Lars T. N. B 9

Wittorp, I. Birgitta Ju 3, S
26

Wohlin,
Lars M. E 2, Bo 1 S, I I Wohlin-Andersson, Anna M.

K 24, U 29

Wohlmer, H. Lennart Jo 13

Wohlström, H.
Christer Jo 33

de Woul, Jan T. J. B 14

Wramner, Per I. Jo
19 29

Wranghult,
Hans O. Ju 2, Fö 7

Wredenfors, H. E. Walter I 3

Wretborn, Christer A
I 2

Wulff,
Torgil H:son UD 1, Fö 14

Wåhlin, N. Anders I 3

Wåhlin,
Sten Fö 9

Wahlström,
Ingemar U 34

Wållström,
Lennart G. K 13

Wångby,
Erik UD3, 14633

Wångdahl,
Agneta U 26

Wäåg,
Nils Erik I 6

Wärnberg,
Gustav 1 19

Wärnsund,
Sven-Olof E I

Wästberg,
Greta E. B 14

Wästberg,
Olle H 5

Wästlund,
I. Gunilla Bo 6

Wästlund,
Jan I 14

Ydreborg-Westberg,
Berit A 6

Yngvesson, Nils H. Bo 10

Ysander,
Bengt-Christer E 9

Zaar,
Leif G. G. Kn 11

Zachrisson,
Bertil J. UD 3

Zachrisson,
K. Sune R. Jo 4

Zachrisson,
Rune E. Kn 19

Zethraeus,
Sten Å. Ju 16, A 9

Zetterberg,
Eva 5 16

Zetterberg,
Leif U 22 33 45

Zetterlund,
Sven U 5

Zetterquist,
Urban Bo 13 8

Zetterström,
Björn E. Fö 12

Zetterström,
Kjell U 47

Zetterström-Lagervall,
Gerd M.

SS
1

Zweifel, Hans I 3

s. 13 Kontrollera mot PDF

Å

Åberg,
C. Anders U 24, A 9

Åberg,
Carl Johan B 24

Åberg.
Ch. Georg H 7, KnlS

Åberg, Hilding Ju 12

Åberg,
Jan Håkan Kn 3

Åberg,
Lars-Gunnar I 29

Ådahl, 5. Y. R I 39

Ågren, Lars O. T.

Jo 8, Bo 2 8 16 18, 135

Kn9

S 10

5 27

U38

B II

U 13

Ju 41

Jo 3

A 19

Ju 22

Jo 25

A 10

Ju 4

Bo 10

5 23

U49

KnS

134

Jo 6

I I

U 17

K7

Ju 2

Ju 3

14

U 10

Ju 6

17

A 15

Ju IS

2, B 7
12, 130

U39

Kn 11

UD 5

16 22

U4

Ju 20

K 14

U39

Bo 3 8

Ågren, N. Gunnar S

Ågren, Staffan

Ågren, Sture

Åhgren-Lange, Ulla

Åhlén, Lars

Åhman, A. Sune

Åhnberg, Lars

Åhrén, Anders

Åhs, Ulla M.

Åkerberg, Yngve

Åkerblom, Gustav V.

Åkerblom, Leif G.

Åkerdahl, Magnus F.

Åkerfeldt, Sven Eric

Åkerlind, Allan J. G.

Åkeriind, Ulla

Åkerlund, Hans E.

Åkerman, Johan

Åkerman, N. Håkan

Åkerman, Sune M. R.

Åkerstedt, Jonas

Åkesson, Bengt

Åkesson, Hans C.

Åkesson, Hans O.

Åkesson, Karl-Gunnar

Åkesson, Sigvard

Ålander, Birgit V.

Ålander, Nils-Erik

Ålund, Lennart

Ångström, Rune T

UD2, S

Ånséhn, Lars Olov

Ånstrand, Claes F.

Årefeldl, Ann

Årlin, Ingrid 5.

Åsberg, Christer

Åsbring, Lars-Göran G.

Åsbrink, Erik S 22

Åsen, Carl-Eric Åslander, A. Nils-Olof (Olle)

KS, Jo IS

Åsling, Nils G. IS

Åslund, Ove R. All

Åstedt, Inga-Britta S 35, U 14

Åstrand, Berit E. B 29

Åstrand, Göran Kn 19

Åstrand, Hans U 43

Åstrand, K. Gunnar Fö 14

Bo 16 3

1 35

5 40 7

A 13

A 13

U7

Ju 4

B7

Åström, Birger C. G. Åström, Kjell G. Åström, Lars-Åke
Åström, Rolf V. Åström, Rolf V. Åström, Urban Åvall, Sven K. Åvall, Sven K.

S29

Ängeby, Ragnar

ö

Öberg, Bernt

Kn7

Öberg, H. Sören

A 13

Öberg, N. P. Kjell

A45 17

Öberg, N. Sture

1 1

Öbrink, Karl Johan

U 1

Ödlund, Lars-Olof

E4

Ödman, Margot

52

Ödmansson, Erik

120

Ödner, E. P. Sture

K 10

Öfström, Sylve

5 27

Ögren, K. Olof

121

Öh, E. Tage

19

Öhman, Anders R.

Ju 4

Öhman, Arne J. P.

B6

Öhman, Bengt

Ju 39

Öhman, Berndt

E3

Öhman, Carl Ivar

U6

Öhman, Christer

16

Öhman, Christer L.

133

Öhman, Frank

H 12, Ju 14

Öhman, Per

U24

Öhman, Sven E. G.

A 17

Öhman, Toivo

Ju 60

Öhman, Ulf

U43

Öhrn, J. Bruno

K 1

Öhrström, Sven T. A.

U41

Öhrsvik, Lena M.

Ju 57, U 8 25, Kn 10

Öjeheim, Per-Göran

E7

Öjelind, B. Lennart

Bo 13

Öländer, Jan A.

U6

Ölundh, Eva M.

K2

Önnesjöi Karl Erik A.

E3

Örn, Peter

Bo 4

Örn, Torslen

120

Örnberg, Sune

U4

Örne, Ingegerd

U 13 39

Örnfelt, Bengt W.

14

Örtendahl, Per Anders

B 26, I 4

Östberg, Bertil M.

A 12

Östby, Nils

515

Östensson, Olle

13

Öster, Kari-Olov

U 22, Jo 2

Öster, Tjelvar

5 IS

Österberg, Erik K.-A.

Kn26

s. 5 Kontrollera mot PDF

529 Personregister

Österberg,
Gunnar R. I 42

Österberg, Rolf U
24

Österberg,
5. Inger (Kim) A IS

Österberg, Tommy B. Bo 11 16

Österdahl, Sven Otto Ju 58

Östergren,
Karin 5 20

Österiund,
Nils E. Fö 11

Österlund,
Tord H:son Ju 2

Österiundh,
Cari Gustaf I 24

Österman,
Elsa U I

Östlund,
Hans-Erik U 6, A 12

Östlund, Sverker S. H. Ju 43

Östman,
Bertil U 18

Östman,
Olle Ju 57

Östrand,
P. Olov (Olle) A 6

Östring,
Lars A. I 10

Öström,
Kjell V, 118

Öström,
Klasgöran S 18, A 10

34
Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sakregister
till kommittéer

(Sakregistret
omfattar både del 1 och del II.
Referenser till del 11 innehåller
alltid II följt av departementsbeleckning och nummer. Referenserna
till del I saknar molsvarande beteckning.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

ABK (Allmänna advokatbvråkommit-

tén) ' Ju 35

ADB, allmänna försäkringen SIS

A DB,
cenirala myndighetsuppgifter

B21;1I B2 ADB-beredningsgruppen Kn 5; 11 Kn9 A
DB-utrustning, statsförvaltningen

B 29; Il B 10 Administration, Hjälmarens reglering

Jo 12

Advokatbyråkommittén, (ABK). Ju 35

Affärsverks verkstadsrörelser K 6

Aktiebolag, offentliga styrelseledamöter

140; II 121

Aktiebolagsform Ju 16

Aktievinstbeskattning B
25; II B 5

Akustisk apparatur Ju 1

Alkoholfri motellverksamhet

S37;IIS4

ALLFA (Ulredningen om ADB inom

allmänna försäkringen) S 18

Allmän associationsrättslig lagstiftning

Ju 16 Allmän domstol, rättegångsförfarandet

Ju 30

Allmän rättshjälp Ju 35

Allmänna advokatbvråkommittén

(ABK) ' Ju 35

Allmänna försäkringens datasystem

S 18

Allmänna handlingar Ju 24

Allmänna kartor Bo 5

Allmänna ordningsstadgan Kn 14

Allmänna samlingslokaler

Bo 17; II Bo 8 Allmänna skolväsendel, integration av handikappade
elever

U 29; IIU 6, U 14

Allmänningsskogar Jo 28; II Jo 4

Alternativ produktion, försvarsmateriel

industrin, vissa delar 1 27; II I 5

Alternativ produktion, varven I 21

Andlig vård Kn 6

Anhörigas vård S 43; II
S 12

Anläggningsarrende Ju 19

Anstalt, kriminalvård Ju 55; II Ju 6

Anstaltspersonal S 6

Anställda,
kommuner och landstings

kommuner Kn 21; Il Kn 2

Anställds integritet Ju 1,24

Anställds
pensionering B 6

Anslällningsskyddskommittén A 9

Ansvar, funktionärer i offentlig verk

samhet Ju 64; II Ju 13

Ansvarsnämnder Ju 24, S 6

Ansvarssystem, militärt Ju
33

Apparatur, behandling med kortvåg

m.m. S 32; II SI

Arbete, skyddat A 13

A rbetsersätlning, kriminalvårdsanslalt

Ju 59; Il Ju 10

Arbetsförhållanden, försvaret Fö 3

A rbetsmarknadsfrågar. Exportgruppen

för utredningsverksamhet (EFA) A1

Arbetsnnarknadsnämnd, statens

(SAMN) B 22

A rbetsmarknadspolitikens verkningar

A 1,2 Arbetsmarknadsutbildning A 24; II Ä 8 Arbetsmiljö, datateknikens effekter

A 16

Arbetsmiljöinvesteringar A 22; II A
6

Arbetsmiljörisker A 19; Il A 4

Arbetsplatsers integritetsskydd Ju I

Arbetsrättskommittén, Nya A 7'

Arbetstagares uppfinningar Ju 39

Arbelslidsfrågor, Delegationen för A 3 Arbetstidsfrågor,
Utredningen av vissa

A 14

Arkiv, musikhistoriskt U 43; II U
8

Arkivet för ljud och bild U 27

Arrendelagskommittén Ju 19; II Ju 5

Arvsrättsliga frågor Ju 38

Atomlagstiftningskommittén
I 30; II 18

A UU-sakkunniga (Sakkunniga för för

handling om avtalsreglering av upp

hovsrättsliga frågor på undervisnings

området) U 2

Avfall, miljöfarligt Jo 26; II Jo 6

Avfall, radioaktivt 1 23; II I 2

Avgift, polisbevakning Kn 14

A vgifter, kulturarbetare och uppfinnare

B 34; Il B 14

A vgiftsfordringar B 7

Avgiftssystem Ju 4, B 11

Avlidens skulder Ju 38

A vståndsverkande mikrofoner Ju 1

Avtal, underställning av B 3

Avtalslicens Ju 22

Avtalsreglering, upphovsrättsliga frå

gor, undervisningsområdet U 2

s. 8 Kontrollera mot PDF

B

Balansbegrepp E 2

Bandinspelning Ju 1,22

Bankgiro
Postgiro E 1

Banklagsutredningen E 5

Barnens
rätt Ju 32

Barnfamiljers
ekonomiska slöd

S38;1IS6

Barnolycksfallsuiredningen S 17

Barnomsorg, planeringsgruppen S 11

Barnomsorgsgruppen S 3

Barnåret 1979 S 25

Bebyggelse, energihushållning

Bo 8; II Bo
2

Bebyggelseplanering, skyddsrum Fö 5

Bebyggelseplanering, fysisk Bo 3

Befattning, skolledande U 7

Befordran med järnväg Ju 5

Befälsbemanningsutredningen K 2

Befälsordning, ny Fö 11

Begagnade föremål Ju 10

Begravningsväsendet Kn
14, 25

BehandUng av miljöfarligt avfall

Jo 26; 11 Jo 6 Bemanning längs våra kuster

Kn26;II Kn 10

fle«5/>i H 6

Beredskap, kommunal Kn 1

Bernkonventionen Ju 22

Berusade personer, omhändertagande

Ju 44

Besittningsskydd Ju 19, 20

Beskattning, energi B
26; II B 4

Beskattning, forsknings- och utveck

lingsinsatser B 17

Beskattning, räntor och kapitalvinster

B 19

Beskattning, säkerhetsåtgärder B 4

Beskattning, tjänstepensioner B 6

Beskattning, traktamenten B 15

Beskattningsregler, familjeföretag

B 33; 11 B 13

Bwtog Ju 1

Beslutsfattande, decentraliseringsfrå

gor Kn 7

Besvärsprocess, kommunal Kn 17

Belalningsbalansdelegationen E 2

Betalningssystem E 1

Bevarandet av genetiskt material Jo 4

Bibelkommisionen U 4

Biblioteksverksamhet, De Mindas fören

ing U 15

Biblioteksverksamhet, kungl. biblioteket

U32

Biblioteksverksamhet, Musikaliska

akademien U 43; IIU 8

Biblioteksverksamhet, talböcker

U41;IIU5

Bidragssystem, socialpolitiskt S 9

Bilavgaskommittén Jo
18; II Jo 3

fiiW oc/i L/«d, Arkivet för U 27

Bildskivor Ju 15,22

Bildomvandlare, integriletsfarlig an

vändning Ju 1

Bilförsäkring Ju 12

Bilstödskommittén S 36; Il S 5

Biståndspolitiska utredningen UD 2

BKF (Beredningen för det fortsatta ar

betet om kvinnan iförsvaret) Fö 4

Blindskriftsbibliotek U 15

Bolagskommitlé.
1974 ärs Ju 16

Bostadsarrende Ju 19

Bostadsbidragskommittén

Bo 13; Il Bo 1 Bostadsfinansiering. Delegalionen för

Bo I

Bostadsrättsfastigheter, underhåll Bo 9

Bostadsrättskommitté, 1978 Bo 10

Bostadssociala delegalionen Bo 4

Bostäders integritetsskydd Ju 1

Bosättning, utomlands S 2

Brandförsvarsutbildning Kn 4

BroH, narkotikamissbrukare

Ju 57; 11 Ju 8

Bro//, personlig frid Ju 1

Brottmål, Ivångsmedelsreglering vid

förundersökning Ju 47

Bruttoskatter B 24; Il B 6

Brottsbekämpning, integritetsfarlig

apparatur Ju 1

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Ju 48 Bruttoskattekommittén
B 24; II
B 6 Brytande av
post- eller telehemligheter

Ju 1

BRA-utredningen Ju 48

Bränslen, ersättning för olja I 26; 1114

Budapestöverenskommelsen H 1

Bii/fer K 3, Jo 10

Byggnad, strålrisk Jo
25; II Jo 2

Byggnad, överlåtelse och pantsättning

Ju 29

Byggnadskommitté.Sveriges internatio

nella I 2

Byggnadslagstiftning, ny Bo 11

Byggnadspantutredningen Ju 29

Byggnadsvårdsutredningen U 11

Byggsysselsätlning, kulturbyggnader

U 11

Byråkratiutredningen Kn 10

Båsport, Hjälmaren Jo 12

Bärgning, lagstiftning Ju 46

Bötesförvandling Ju 52

Cancerkommittén S39;IIS7

Centrala myndighetsuppgifter, ADB

och rationalisering B 21; II B 2

Centralanläggning, miljöfarligt avfall

Jo 26; II Jo 6 Chefsutbildning, statsförvaltningen

B 31; II B
11

Citaträtt Ju 22

Civi/a
flyghistoriska museiverksamhe

ten U 46; IIU 13

Civilförsvar Fö 5

Civilmilitärutredningen (CMU) Fö 12

s. 9 Kontrollera mot PDF

Civdt
utnyttjande av flygindustriella

resurser 1 25; 11 1 3

CMU
(Civilmilitärutredningen) Fö 12

Containerutredningen K 9

D

Daghemsplats S 11

Dagspresskommittén U 23; 11 U 22

Dalarnas häradsallmänningar och all

männingsskogar Jo 28; 11 Jo 4

DA LK (datalagstiftningskommittén)

Ju 24

Dansteaterutredningen U 53; Il U 18

Dataeffektutredningen A 16

Datalagstiftningskommittén (DA LK)

Ju 24

Datasystems sårbarhet (SÅRK) Fö 7

Datateknikens effekter på näringslivets

utveckling I 20

Datateknikens effekter på sysselsätt

nings- och arbetsmiljö A
16

Data-TV U 34

Datorisering, anställds integritet Ju 24

De blindas förening, biblioteksverksam

het U 15

Decentraliseringsutredningen Kn 7

DEFU (Delegationen för företagens

uppgiftslämnande) B 14

DEK (Data- och elektronikkommittén

120

DFE (Delegationen för energiforskning)

I 6; Il I 13

Differentierade körkort K 13

Direktinvesteringskommittén 1 13

DIS-utredningen (Utreddningen om in

formationssystemet företag sam

hälle) I 31; II I 10

Disciplinärenden Ju 26, 41, S 5

Diskriminering, invandrare A 17

Distriktsindelning, yrkesinspektionen

A 11 Djurens hälso- och sjukvård

Ju 27; II Jo
5

Djursjukhusutredningen Jo 13

Domstolar Ju 30, Kn 13

Drottningholms teatermuseum

U54; 11 U 19 Drunkningsolyckor, förhindrande av

Kn 14

Dynamisk mikrofon Ju I

Dämningsgräns, Hjälmaren Jo 12

Dödsbegreppet S 8

Dödsbo, ställföreträdare för

Ju 31; II Ju 4

EFA (Expertgruppen för utrednings

verksamhet i arbetsmarknadsfrågor) Al

Egnahemsfastigheter Ju 18, B 3

EIFO
(Expertgruppen för invandrings

forskning) A 5

Ekonomiska brott Ju 23

Ekonomiska
föreningar Ju 16

Ekonomiska förhållanden, rennäringen

Jo 32; Il Jo 10

Ekonomiskt försvar 1 3

Ekonomiskt stöd, barnfamiljer

S38; Il S6

Eldningsanläggningar 1 16

Eldningsolja H 6

Elektronik, effekter på näringslivets ut-

vecUing I 20

Elever, handikappade U 29; 11 U 6, 14

Elevvårdskommittén L) 28; 11 U 6

Energibeskattning B 26; 11 B 4

Energiforskning, Delegationen för

(DFE) 16; 11 1 13

Energihushållning, befintlig bebyggelse

Bo 8; 11 Bo 2

Energihushållning, styrmedel för nä

ringslivet I 38; Il I 18

Energikällor, FN-konferens UD 6

Energiområdet, myndighetsorganisa

tion 135; Il I 14

Energiområdet, provning I
22

Energirådet Ju 11

Energiskattekommittén B 26; II B 4

Energisparkommittén (ESK) I 4

Enkla bolag Ju 16

Ensamförälderkommittén S 23

Ensamrättssystem Ju 22

Enskilds integritet, användning av tek

nisk apparatur Ju 1

En vägsspeglar, integritetsfarligan vänd

ning Ju 1

Ersättning, naturkatastrofer

Kn22; II Kn 1 Ersättningsbränslen för olja I 26; II 14 Ersättningssystem vid sjukresor

S41;11S9

ER U (Expertgruppen för regional utred

ningsverksamhet) I 1

ESK (Energisparkommittén) 1
4

Etableringsregler Ju 14

Etanol, ur sockerbelor Jo 29; Il Jo 8

Europarådets stadsförnyelsekampanj

Bo 18

Europeiska patentkonventioner H 1

Expeditionsavgift B 11

Exportförfauningar, översyn H 12

Fackling vetorätt A 7

Facloring Ju 8

Faderskapsfrågor, internationelle

Ju 61; II Ju 12 Familjeekonomiska kommittén

S38;IIS6 Familjeföretag, beskattningsregler

B 33; II B
13

Familjelagssakkunniga Ju 3

Familjestödsutredningen S 4

Familjevård för missbrukare S 31

Farligt gods, transporter K 18; II K I Fartyg, säkerheten
påförsvarsmaktens

K 12

s. 10 Kontrollera mot PDF

Fartygskredilgarantier 128:1116

Fartygsmiljöutredningen K 3

Fartygsolja,
märkning K 2

Fast
egendom Ju 18

Fastighetsbildningslagstiftningen

Ju
62; II Ju
15 Fastighetsdataverksamheten

.Ju 58; Il Ju9

Fastighetsmäklare Ju 18

Fastighetsrättens pantregler

Ju 53; II Ju 2 Fastighetstaxeringskommitté,
1976 års

B8

FFR (Förhandlingsgruppen för rensköt

selanläggningar) Jo 3

Film Ju 22

Filmpolitiska beredningen U 45

Finansiering av reformer, tilläggsdirek

tiv till samtliga kommittéer och sär

skilda utredare.'

Finansieringsbolagskommittén E 4

Finsk-svenska utbildningsområdet U 14

Fjällägenheter Jo 11

FK-78 (1978 års försvarskommitté)

Fö 10 Flerbarnsfamiljers ekonomiska stöd

S38;IIS6

FLIK (Flygindustrikommittén) Fö 9

FLU-74 (försvarsmaktens ledningsul

redning) Fö 2

Fluorberedningen S 20

Flygförare, civil luftfart K 15

Flyghistorisk museiverksamhet, civil

U46;II U 13

Flygindustri, militär Fö 16; II Fö 2

Flygindustriella resurser, civilt utnytt

jande I 25; II I 3

Flygindustrikommittén (FLIK) Fö 9

Flygplatsfråga, Stockholmsregionen

K 11

FN-konferens, energikällor UD 6

FN-konferens, folkrätt UD 1

FN-konferens, vetenskap och teknik

UD 3 Folkbildningsutredningen U 10; II U 6 Folkbokföring, byråkratifrågor
Kn 12 Folkbokföringens organisation

B 32; Il B 12 Folkpensionärernas skattelättnader,
översyn av reglerna B 36; II B 16 Folkrättens regler om
humanitet i krig

UD I

Folkrättskommittén Fö 14

Fondförvallning, statlig E 12; II E 4

Fondsystem, löntagarfonder E 3

Fondsystem, semesterlån A 10

Forskning, radiobiologisk U 48; II U 16

Forskning, social S 7

Forskning, yrkesinriktad rehabilitering A21;II A5
Forskningen och den nya högskolan

U49;II
U 15

Forsknings- och utvecklingsinsatser, be

skattning B 17

Forskningssamverkanskommittén U 24

Fotokopiering Ju 22

Frakträtt Ju 5

Framtidsstudier, sekretariateiför U 9
Fredsforskningsinstitut, Stockholms

internationella (SIPR I) U D 4

Fredstandvård-80 Fö 8

Fri-
och rälligheler, integritetsfrågor

Ju 1

Friluftsområde, Hjälmaren Jo
12

Fritidsboendekommittén Bo 6

Frivårdskommittén Ju 56: 11 Ju 7

Funktionärer, offentlig tjänst

Ju 64; II Ju 13

Fyndlagstiftningsutredningen Ju 46

Fyrverkeri, bestämmelser Kn
14

Fysisk planering och bebyggelse Bo 2,3

Fängelsestraffkommittén Ju 55; 11 Ju 6

Fögderiuiredningen Kn 8

Fördomar, invandrare A 17

Företag, arbetsmiljöin vesteringar

A 22; 11 A 6

Förelag, marknads- och produkt

planering H 5

Företag- samhälle, informationssystem

(DIS-utredningen) I 31; II I 10

Företag, servicenäringarna H 9

Företagens uppgiftslämnande (DEFU)

B 14

Företagsdemokrati Fö 4, I 5

Förelagsform Ju 16, H 3

Företagshemligheter, skydd

Ju 60; 11 Ju 11

Företagshälsovård S 15, A 6

Företagsinformation 1 5, 19

Företagsinteckning Ju 8

Företagskoncentration Ju 14, H 3

Företagsobeståndskommittén B 7

Företagsutbildning A 24, I 19; II A 8 Författningar, skolväsendet

U 51; IIU 20

Förmögenhetsbrottsutredningen Ju 23

Förmögenhetsfördelning E 3

Församlingsstyrelse Kn 16

Förskolebarn, hemspråksträning

S35; IIS3

Försvaret, kvinnan i Fö
4

Försvarets materielverk, uppgifter och

organisation Fö 17; II Fö 3

Försvarskommitté, 1978 års Fö 10

Försvarsmaktens fartyg, säkerhets

frågor K 12

Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i

fred (HSF) Fö 13

Försvarsmaktens ledningsutredning

(FLU-74) Fö 2

Försvarsmaterielindustrin, alternativ produktion och
sysselsättning

I 27; Il I 5 Försäkring, allmän, ADB-system S 18
Försäkringsbolagens verksamhet

E 10; Il E 1 Försäkringsinspektionens verksamhet

E 10; II E I

Försäkringsrätter, organisations

kommittén för S 28

s. 11 Kontrollera mot PDF

Försäkringsrättskommittén Ju 12

Försäkringsrörelseutredningen E 8

Försäkringsverksamhelskommittén

E 10; 11 E 1

Försörjningspolilik I 10

Föriroendemannalagen A 7

Förundersökning Ju 21

Förvaltning, mångfaldigandefrågor

Ju 22

Förvaltningsrättskipning B 4

Förvaltningsrättsutredningen Ju 50

Förvaltningsstraff, bortfall Ju 52

förva/rningsulredningen B 9; 11 B 7

Föräldraförsäkring S 4

Föräldrar, ensamstående S 23

Garantier, varv och rederier

128: II 16

Garantiförsäkring Ju 12

Caj 16

Gatumusicerande, tillståndstvångKn 14

Genbankutredningen Jo 4

Girosystem E 1

Gisslan Ju 21

Glesbygdsfrågor, Delegationen för I 10

Godstransporter K 18; II K 1

Grafiskt mångfaldigande Ju
22

Grundskolan, uppföljning av reformsbe

slut U 50; II U 17

Grustäkt Jo 2

Gymnasieutredningen U 13; II U 11

Gäststuderandekommittén U 25

Göteborgs hamns internationella kon

kurrensförhållanden K 20; II K 5

Göteborgsregionens sysselsättningspro

blem I 11

H

Hallwvlska museet U 35

WanrfW merf /eitn/fc H 15; 11 H 2

Handelsbolag, löntagarinflytande Ju 16

Handikappade, bilstöd S 36; Il S 5

Handikappade elever, allmänna skolvä

sendet U 29, Il U 6, U 14

Handikappåret, internationella

S42;IIS 11

Haveri, kärnkraftverk 1 32; Il 1 11

We/n och skola, kontakter U 40; 11 U 2

Hemförsäijningskommittén Ju 10

Hemmet, vård av anhörig S43;I1S12

Hemslöjd I 12

Hemspråksträning S 35; II
S 3

Hittegods, lagstiftning Ju 46

Hjälmarutredningen Jo 12

Homosexuellas situation S 26

HSF (Hälso- och sjukvård iförsvaret)

Fö 13

Humanitet i krig UD 1

Huvudmannaskapsfrågor,
annan än

stat och kommun U
52; II U 21

Huvudmannaskapskommittén V 38

Hyres- och bostadsrältsfastigheter, un

derhåll Bo 9

Hyresrättsutredningen Ju 20

Hälsoeffekter, energiutnyttjande Jo 10

Hälso- och sjukvård i försvaret (HSF)

Fö 13

Hälso- och sjukvårdsutredningen S 10

Häradsallmänningar Jo 28; II Jo 4

Hästaveln, statligt stöd Jo 30; 11 Jo 9

Högre chefsutbildning, statsförvalt

ningen B 31; Il B 11

Högskolan, forskning U 49; 11 U 15

Högskolans forskningssamverkan U 24

Högskolans huvudmannaskap U 38

Högskolan, studiedokumentation och

statistik U 7

Högskolan, tjänsteorganisationen

U 17; II U3 Högskolereform, uppföljning

U42; II U
4

Högskolornas lokal- och utrustnings

programkommittéer L UP-organisa-

tionen) U 1, Jo 1

I

Importförfattningar, översyn H 12

Individuell mätning, varmvattenbered

ning Bo 15;11 Bo 5

Industriell forskning Ju
22, I 10

Industriellt rättsskydd Ju
13, 22

Industriellt utvecklingsarbete iu 22,1 10

Industriföretag Ju 22; 1 10

Industrinedläggning, planmässig sane

ring Bo 14; II Bo
4

Industrins råvarukostnadsutjämning

(RÅK) Jo 24

Industripolitikens informationsunder

lag, långsiktigt 1 37; II I 15

Industristödsutredningen I 42; II I 22

Information, arbetsmiljörisker

A 19; II A4

Information, landskapet Bo 12

Information till utlandet, kommersiell

H 19; II H7 Informationsförsörjning, vissa åtgärder

U32 Informationssystem

A DB-beredningsgruppen

KnS; Il Kn9

Allmänna försäkringen (A LLFA)S 18

Bibliotek (LIBRIS) U 32

FöretagSamhälle (DIS-utred

ningen) 131; II I 10

Rättsväsendels informationssystem

(RI) Ju 2

Studiedokumentation och statistik för

högskolan (STUDOK) U 7

Informationsteknologiutredningen

U34

Inkomsttaxering B 8

Innetorg, ordningsfrågor Kn 14

Inrikesflyg K 14

s. 5 Kontrollera mot PDF

Insynsutredningen H 5

Inteckning JuS

Integrationskommittén U 29; 11 U 6, 14

Integritetsskyddskommittén Ju 1

Intellektuelli
arbete Ju 22

Interamerikanska
utvecklingsbanken

H 18; 11
H5

Internationell familjerätt Ju 3

Internationella barnåret 1979 S 25 Internationella
byggnadskommittén 1 2 Internationella faderskapsfrågor

Ju6l;ll Ju 12 Inlernalionella handikappåret

S42; IlS 11

Internationella investeringar I 13

Internationella konkurrensförhållan

den, Göteborgs hamn K 20; 11 K 5

Internationellt bistånd UD 2

Internationellt läkemedelssamarbele

S29 Internationellt utbildningssamarbete

U6

Invandrare, diskriminering A 17

Invandrare, svenskundervisning

(SF I-kommittén) A 18

Invandringsforskning A 5

Isolering, kriminalvården Ju 26

Jakt-och viltvårdsfrågor Jo 15

Jordabalkens panträttsregler

Ju 53; II Ju 2 Jordbruk, kemiska medel Jo 33; 11 Jo 11 Jordbrukarnas
trygghetsproblem Jo 9 Jordbrukets kapitalförsörjning

E 13; Il E2

Jordbrukshögskolor Jo 1

Jordbruksteknik Jo 16

Jordförvärvsutredningen Jo 6

Journaler S 5

Jämställdhet, manliga och kvinnliga

präster Kn 23; 11 Kn 6

Jämställdhet, män och kvinnor A 8

Järnvägsbefordran Ju 5

K

Ju 2

I 17

Kabel-TV

Kalibreringsutredning Kapitalförsörjning, jordbruket

E 1 B;1IE2

Kapitaltillväxten och löntagarna E 3

Kapitalvinster, beskattning B 19

Kapitalvinstkommittén B 25; II B 5

Karolinska sjukhuset S 21

Kartutredning 78 Bo 5; II
Bo 6

Kategoritillhörighet, civilmilitär

personal Fö 12

KDK(Kommunaldemokratiska

kommittén) Kn 19; Il Kn 4

Kemiska medel, jord- och skogsbruk

Jo 33; II Jo 11

KIPI (Kommittén för industripolitikens

informalionsunderlag) I 34; Il 1 15

Kollektiv persontrafik, samordnings

frågor K 25; 11 K 10

Kollektiv tätortstrafik K 24; 11 K 9

Kollekliva försäkringar Ju
12

Kollektivavtal, sjömanspension

K 23; Il K S

Kollektivmärkeslagen Ju 13

Kommanditbolag,
löntagarinflytande

Ju 16 Kommersiell information till utlandet

H 19; 11 H7

Kommissionslagkommittén Ju 51

Kommittéer,
tilläggsdirektiv till samtli

ga kommittéer.'-

Kommunal beredskap Kn 1

Kommunal
vuxenutbildning (Komvux)

U26

Kommunal väghållning, statsbidrags

systemet K 21; 11 K 6

Kommunala företag Kn 20

Kommunala förköpslagen Jo
6

Kommunalanställdas medbestämman

de Kn 21

Kommunalbesvärsprocessen Kn 17

Kommunaldemokratiska frågor Kn21

Kommunaldemokratiska kommittén

(KDK) Kn 19; II Kn
4

Kommunalföretagskommittén Kn 20

Kommunalförvaltning Ju 22, Kn 7

Kommunalrättsutredningen Kn 18

Kommunikationssatelliter Ju 22

Koncernföretag, vinstberäkning E 3

Konkurslagskommittén Ju
4

Konsekvensutredningen 1 33; 11 1 12

Konservatorsutbildning U 47; II U 12

Konstnärliga verk Ju 22

KonsuUexportutredningen B 16

Konsumentinflytande, insyn H 5

Konsumentköpsutredning Ju 37

Konsumentpolitiska medel, producent

påverkan H 16;Il H 4

Konsumenttjänstutredningen Ju 7

Kontraktsvård, missbrukare av alkohol

eller narkotika

Ju 57, S 34; II Ju 8, S 2

Kontraktsvårdsutredningen S 34; II S
2

Kontroll inom beskattningen B 4

Kooperationsutredningen I 9

Kortvågsutredningen S
32; Il S 1

Kreditförsäljning Ju 12

Kreditväsen E 5

/i:ng, sjukvärd S 12; II S 10

Krigslagar UD 1

Krigsmaktens tjänstereglemente Fö 3
Krigsmaterielexport, riktlinjer

H 13;II H3

Kriminalisering, dalamissbruk Ju 24

Kriminalvården, isolering Ju 26

Kriminalvårdsanstalter, arbetsersätt

ning Ju 59; II Ju 10

Kriminalvårdsstyrelsens organisation

Ju 25 Kronoholmsutredningen B 20; II B 1

s. 6 Kontrollera mot PDF

KS-utredningen S 21

Kulturarbetares
skaller och avgifter

B 34;
11 B 14

Kulturminnesvård U 1 1

Kulturväxter Jo 4

Kungliga biblioteket U 32

Kungliga slottets museiverksamhet U 36

Kungörelseannonsering Ju
43

Kuster, bemanning Kn 26; II Kn 10

Kvarstad B 4

Kvinnan i försvarei Fö 4

Kvinnliga präster, jämställdhetsfrågor

Kn23; 11 Kn 6

Kvinnliga skolledare U
16

Kvinnoorganisationer, statsbidrag

Kn28; II Kn 11

Kvinnor och män, jämställdhet A 8

Kyrklig beredskap Kn 12

Kyrkohandbok Kn 2

Kyrkomötets
ställning, befogenheter

och sammansättning Kn 27; II KnS

Könsdiskriminering A 8

*:öpra« Ju 10, 18

Körkort, differentierade K 13

Körkortsmedicinska utredningen

K 22; II K 7

Lufträttens
pantregler Ju 53; Il Ju 2

Luftlransportutredningen K
14

Luftvård Jo 18

LUP-organisalionen U l,Jo 1

LUT 7- ("/P/ års lärarutbildningsut-

bildningsutredning) U 5

Låneunderlagsgruppen Bo 1

Långsiktig sysselsättningspolitik A 2

Långsiklsmoliverad forskning U 9

Läkemedelsindustridelegationen

(LIND) 1 7

Läkemedelssamarbete, internationellt

S29 Länsdemokratikommittén

Kn9;Il Kn 7

Länsdomstoiskommittén Kn
13

Länsstyrelser Jo 12, Kn 5

Lärartfänstutredningen, 1974 års

U 17 Lärarulbildningsutredning, 1974 års

(LUT-74) U 17

Läromedelsmarknaden U 12

Lönsparande, nya former E 9

Löntagarinflytande, företag Ju 16, E 3 Löntagarna och
kapitaltillväxten E 3

s. 7 Kontrollera mot PDF

Laboratorieverksamhet Jo 8

Landskapsinformationsutredningen

Bo 12

Landskapsvård Jo 2

Landslingsanslällda, medbestämman

de Kn21;IIKn2

Lantarbetare Jo 12

Lantbrukshögskolan Jo 1

Larmutredningen I 41; II I 20

Ledningsutredning, försvarsmaktens

Fö 2

LIBRIS-systemet V 32

Liftanordningar, säkerhet Kn 14

LIND
(Läkemedelsindustridelega

tionen) I 7

Litterära verk Ju 22

L/ve/J slutskede, sjukvårdsfrågor S 8

Livrustkammaren U 35, 36

Livsmedelskontroll Jo 8

Z.yurf oc/i 6iW, Arkivet för U 27

Ljudupptagningar Ju 22

Lokal- och utrustningsprogramkommit

téerna för univerrsitel och högskolor

(LUP-kommittéerna) Ul,Jol

Lokalisering av centralanläggning för

behandling av miljöfarligt avfall

Jo 26; II Jo 6 Lokaliseringsfrågor,
Västerbottens län

B 12

Lotteriutredningen H 2

LTO/LOB-utredningen Ju 44

Luftfart, flygförare K 15

Luftföroreningar, långväga transport Jo 20; II Jo 1

Madridunionen Ju 13

MA K
(Medicinalansvarskommittén) S 5

Makeprövning U 8

Malmtillgångar I 3

Malmöhus
län. valkretsindelning

Ju
63; Il Ju 14 Manliga präster, jämställdhetsfrågan

Kn23;
Il Kn 6

Marklagstiftning Jo 6

Marknads-
och produktplanering H 5 Marknadsanpassad arbetsersättning, intagna i
kriminalvårdsanstalt

Ju 59; II Ju 10

Marknadsöversikter H 17; 11 H 6

Markområden,
överlåtelser B 18

Markägare Jo 2

Maskinförsäkring Ju 12

Massmediekomentrationsutredningen

Ju 14

Massmedier Ju 14, 15, 22

Materielverket, försvarets

Fö 17; II Fö 3

Medbestämmande för anställda i

kommun och landstingskommuner

Kn 16, 19, 21; II Kn 2

Medborgarvittnen Ju 21

Medelstora och mindre företag, arbets

miljöinvesteringar A 22; II A 6

Medelstora och mindre varv 129; II 19

Mediaföretag Ju 4

Medicinalansvarskommittén (MAK) S 5

Medicinsk forskning I 7

Medicinsk utredning, körkortsärenden

K 22; Il K 7

Mervärdeskatteutredning B 2

s. 8 Kontrollera mot PDF

Metallurgiskt
centrum 1 8

Metodutveckling, yrkesinriktad rehabi

litering A 21; II A 5

Metrologisk verksamhet 1 17

MFK- 79 (1979 års militära flygindustri

kommitté) Fö 16; 11 Fö 2

Mikrofilmning Ju 22

Mikrovåg, apparaten för behandling

S32;I1 S 1 Militär flygindustri, framtida struktur

Fö 16; II Fö 2 Militära försvaret, ny
befälsordning

Fö 11 Militära pensionsåldersdelegationen

(MPD) Fö 1

Militära underrättelsetjänsten

Fö 15; II Fö 1

Militäransvarskommitlén Ju
33

Miljö- och naturresurspolitik, riktlinjer

Jo 19 Miljöfarligt avfall, centralanläggning

Jo 26; 11 Jo 6

Miljörisker, sjötransport Jo
22

Miljöskadeutredningen Ju 49

Miljöskyddslagstiftningen,

översyn Jo 10

Mindreföretag. servicenäringarna H 9

Mindre och medelstora företag, arbets

miljöinvesteringar A
22; II A
6

Mindre och medelstora varv I 29; 1119

Mineralpolitiska utredningen (MPU) I 3

Miljöskadeutredningen Ju 49

Missbrukare, familjevård S 31

Monopol Ju 14, B 13

Monopolutredningen B 13

Motellverksamhet, alkoholfri

S37;II S4

Moiorredskap K 5

MPD (Militära pensionsåldersdelega

tionen) Fö I

MPU (Mineralpolitiska utredningen) 13

Museijämvägsföreningar U 19

Museiverksamhet U 35, 36

Museiverksamheten, civil flyghistorisk

U46;II U 13 Musiekaliska akademins bibliotek

U43;II U8

Musikaliska verk Ju 22

Musikhistoriska
museet U 43; II U 8

Myndigheters verkstadsrörelse K 6

Myndighetsorganisation, energiområ

det I 35; II I 14

Myndighetsuppgifter, rationalisering

och ADB B 21; II B 2

Mångfaldigande Ju 22

Mäklarverksamhet Ju 18

Män och kvinnor, jämställdhet A 8

Märkning av olja i fartyg K 2

Mätning, individuell varmvattenbered

ning Bo 15; II Bo 5

Mönstringsutredningen K 19; II K 3

N

Namnlagsutredningen Ju 6

Narkotikamissbrukare, kontraktsvård

Ju 57; Il JuS Narkotikamissbrukets omfattning S 16
Naturkatastrofer, ersättningsfrågor

Kn22; 11 Kn 1,3

Naturresurs- och miljöutredningenio 19

Naturtillgångar I 3, 8

Naturvårdskommittén Jo 2

Nedrustningsdelegationen UD 2

NEPO (Nykterhetsvårdens erkända och

enskilda vårdanstalts personalorga

nisationsutredning) S 6

Neutralitet, folkrättens lillämpning

Fö 14

NJA I 10

Norrbottensdelegationen 1 8

Norrland,
häradsallmänningar och all

männingsskogar Jo 28; II Jo 4

Norrlandsfonden 1 36; II 1 16

NOSA (Nya organisationskommittén

för skyddal arbete) A 13

Nya testamentet, nyöversättning U 4

Nykterhetsvårdens erkända och enskil

da vårdanstaleters personalorganisa

tionsutredning (NEPO) S 6

NYR (Nya utredningen om yrkesinrik

tad rehabilitering) A 15; II A 3

Nyttjanderätt Ju 19

Näringsliv, datateknikens och elektro

teknikens effekter I 20

Näringslivets energihushållning

I 38; II 1 18

Näringspolitiska delegationen Ju 45

Närradiokommittén U 33

Nääsutredningen U 30

O

Ockupation, folkrättens tillämpning

Fö 4

Offentlig administration Kn 7

Offentlig verksamhet, mångfaldigande-

frågor Ju 22

Offentliga funktionärer Ju 64; II Ju 13

offentliga styrelseledamöter, vissa ak

tiebolag Jo 40; IIJ 21

Officiell kontroll, vissa larmanordning

ar I 41; II I
20

Olaga intrång Ju 1

Olja, ersättningsbränsle 1 26; II 14

Olja, märkning i fartyg K 2

Oljeskador, sjötransporter Jo 22

Oljeskyddskommitté, 1977 års Kn 15

Ombordanställda K 3

Omhändertagande, tillfälligt. Ju 44

Omsorgskommittén S 19

Opionsbildning Ju 14

Optionsrätt Ju 19

Ordningsstadgeulredningen Kn 14

Ortspressannonsering, vidgad Ju 43

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pantbrevsutredningen Ju 53; II Ju 2

Parkeringsöverträdelser, lomtmarkK 17

Patentpolicykommittén H 1

Patentprocessutredningen Ju 54; II Ju 3

Patienier S 5

PBL-utredningen (Utredningen om ny

byggnadslagstiftning) Bo 11

Pedagogiskt forsknings- och utveck

lingsarbete inom skolväsendet U 31

Pensionskommittén S 2

Pensionsålder Fö 1, S 2

Pensionsåldersdelegalionen, mihtära

(MPD) Fö 1

Pensionsåtaganden B 6

Pensionärernas svsselsättningsförhål-

landen ' A 20; Il A 2

Permutation Ju 17

Personaladministration och personalutbildning, myndighet
för (SIPU)

B 23, 28 Personalutbildning, kvinnor iförsvaret

Fö 4 Personalutbildningsmyndighet (SIPU)

B 23, 28

Personalutbildning, poliser Ju 21

Personalutbildning, yrkesinriktad rehabilitering,
lokalisering av institut för A21; II A5 Personorienierad A
DB-information

Ju 24 Persontrafik, samordning av taxor

K 25; 11 K 10

Persontransport Ju 5

Pilotutbildningsutredningen K 15

Piteälven, vattenkrafländamäl Bo 7

Planeringsgruppen för barnomsorg S 11

Planmässig sanering efter industrined

läggningar Bo 14; II Bo 4

Platsbehov, barnomsorgen S
11

Polisbevakning, ideella tillställningar

Kn 14

Polisutredning, 1975 års Ju 21

Postgiro bankgiro E 1

Prisregleringskommittén H 4

Prisskillnader, eldningsolja och bensin

H6

Producenlpåverkan H 5, 16; II H 4

Produktansvarskommittén Ju
9

Produktion,
alternativ inom vissa delar

a v försvarsmaterielindustrin

127; II 15

Produktion, varven I 21

Produktkontrollens organisation Jo 23

Produktplanering H 5

Produktsökning, främjande av

139; II I
19

Produktundersökning H 17; II H
6

Prostitutionsutredningen S 13

Provning, energiområdet 1 22

Psalmkommittén Kn 3

Publicering Ju 22

Punktskatteutredning, 1969 års B 1 Punktskriftsbibliotek
U 15, 41; Il U 5

R2-utredningen 1 24; II 1 1

Radioaktivt
avfall, kärnkraft

' I 23; Il 1 2

Radiobiologisk forskning U48; Il U 16

Radiologiskt arbele, semesterfrågor A 8

Radiorättsliga frågor U 44; Il U 10

Rationalisering, centrala myndighets

uppgifter B'21; 1182

Reaktorsäkerhetsutredningen

132; Il I 11

Realbeskallningsulredningen B 19

Redovisningssystem, mångafaldigande

frågor Ju 22

Reform, differentrierade här kart K 13

Reformbeslut, grundskolans uppföljning

USO; Il U 17

Reformer, finansiering, tilläggsdirektiv

till samtliga kommittéer och särskilda

utredare,'

Regeringsformen, normgivningsmakten

Kn 14

Regionsjukvård, Örebro S 33

Regler om humanitet i krig UD 1

Rehabilitering, yrkesinriktad (NYR)

A15,21;nA3,5

Reklam, videogram Ju 15

Rekreations- och turistpolitik, stadig

Jo 31; II Jo
7

Rennäringen, ekonomiska förhållanden

Jo 32; II Jo 10

Renskötselanläggningar Jo 3

Renskötselområdet Jo 11

Resegarantiutredningen H 8

Restauranger U 3

Revisor, handelsbolag Ju 16

RFV-översynen S 40; II
S 8

RI (Rättsväsendets informations

system) Ju 2

Riksförsäkringsverkets datasystem S 18

Riksförsäkringsverkets organisation

S 40; Il S 8

Riksplanering B 2

Riktlinjer, svensk krigsmaterielexport

H 13; II H3

Ä7K (Ulredningen om reklam i video

gram) Ju 15

Råvarukostnadsutjämning (RÅK) Jo 24

Räddningstjänst, tdl sjöss H 7

Räddningstjänstkommittén

Kn22; II Kn
1,3

.Rä//, barnens Ju 32

Rättegångsutredningen Ju 30

Rättsskyddsförsäkring Ju 12

Rättsväsendets informationssystem

(Rl) Ju 2

Rörelseidkare Ju 16

Samarbetsorganet för rättsväsendets in

formationssystem (SARI) Ju 2

SamD NBO (Delegationen för samord

ning av ny befälsordning) Fö 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Samebyar Jo 4

Samefrågor,
arbetsgrupp U 22

Samhälle förelag, informationssy

stem 131:11110

Samlingslokaler, allmänna principer för

statligt stöd Bo 17; II Bo 8

SA MN (Statens arbelsmarknads

nämnd) B 22

Samordnad trafikpolitik K 14

Samordning av ny befälsordning för del

militära försvaret (SamD NBO)Fö 11

Samordning, kollektivtrafiken

K 25; II K
10

SA RI (Samarbeisorganet för rättsvä

sendets informationssystem) Ju 2

SCB.s uppgiftsinsamling E 6

Sekretariatet för framtidsstudier U 9

Semesterkommitté, 1978 års A 10

Serafenutredningen, Sista U 55

Serviceföretagsutredning H 9

Sexualbrottskommittén. 1977års Ju 27

SFI-kommittén A 18

SIBCO (Sveriges internationella bygg

nadskommitté) I 2

SIFU-kommittén 1 19

S/PR/ (Stockholms internationella

fredsforskningsinstitut) UD 4

S/Pt/ (Statens institut för personalad

ministration och personalutbildning)

B 28

Sjuk- och hälsovård, försvaret Fö 13

Sjuk-och hälsovårdsutredningen S 10

Sjukförsäkring, ersättningssystem vid

sjukresor S 41; II S 9

Sjukpenningkommittén S 30

Sjukvård i krig S 12; II
S 10

Sjukvård i livels slutskede (SLS) S 8

Sjukvårdens inre organisation S 14

Sjukvårdsdelegation, socialdeparte

mentets S 1

Själavårdande verksamhet Kn 6, 12

Sjöfartspolitiska utredningar K 10

Sjöfynd Ju 46

Sjölagsutredning Ju 40

Sjömanspension,kollektivavtal

K 23; II KS

Sjömän, mönstring K 19; II K 3

Sjörättens panträttsregler Ju 53; II Ju 2

Sjösänkning, Hjälmaren Jo 12

Sjötransport, miljörisker _ Jo 22

Sjöövervakningskommittén (SÖK) H 7 Skadeersättning,
naturkatastrofer

Kn22;IIKn 1,2

Skatteadministration Kn 8

Skatteförvaltning, Stockholms län,

översyn Kn 24; II Kn 5

Skattelättnader,
folkpensionärer, över

syn av regler B 36; II B 16

Skatteprocessen, säkerhetsåtgärder B 4

Skatter, kulturarbetare och upp

finningar B 34; II B 14

Skattetilläggsutredningen B 5

Skatteutredning. 1972 års B 3

Skellefteå, träteknisk utvecklingsenhet

137; II I 17

Kn 14

Skidbackar, säkerhet

Skingringsförbud B 4

Skogsadministrativa utredningen Jo 5 Skogsbruk, kemiska
medel

Jo 33; II
Jo II

Skogsbruk, nya avtal Jo 16

Skogshögskolan Jo 1

Skogsindustrins virkesförsörjning

J 43;
IIJ 23 Skogsteknisk forskning och utveckling

Jo 16

Skogsägareföretagskommittén 1 18

Skoklosters slott U 35

Sfco/a,
kontakter hem U 40; 11 U 2

Skoladministration U 39; II U 1

Skolforskningskommittén U 31

Skolförfattningsutredningen

U5I; II U20

Skolledare, kvinnlig U 16

Skolmiljö,
bättre U 50; II U 17

Skolväsendet, huvudmannaskapsfrågor

U52;II U21

Skolväsendet, integration av handikap

pade elever U 29; IIU 6, 14

Skolväsendet, tilläggsdirektiv till vissa

uiredningar

S 19, U
10,28,29,31; Il U 6

SkrU-75 (1975 års skyddsrumsutred

ning) Fö 5

Skydd för företagsh emligh eter

Ju 60; Il Ju 11

Skyddade verk Ju 22

Skyddat arbete A 13

Skyddsrumsutredning, 1975 års

(SkrU-75) Fö 5

Skördeskadeskydd Jo 9

Slottet, kungl., museiverksamhet U 36

SLS (Utredningen om sjukvård i livets

slutskede) S 8

SMHI-utredningen K 7; 11 K 2

Småbarnsföräldrar S 4

Småhusköpskommittén Ju 18

Social forskning S 7

Socialdepartementets
sjukvårdsdelega

tion S 1

Socialpolitiska samordningsutredning

en (SSU) S 9

Sockerbetor, etanol ur Jo 29; II Jo 8

Solnautredningen B 18

Solvärme, ersättningför olja 126; I II 4

Sparavdrag B 3

Spel H 2

Spionbrottsutredningen Ju 28

SSI/ (Socialpolitiska samordningsut

redningen) S 9

Stadsförnyelse Bo 16, 18; II Bo 7

Standardisering I 15

Staten som förmånstagare, testamenta

riskt förordnande B 30; II B 9

Statens arbetsmarknadsnämnd

(SAMN) B 22

Statens
industriverks enhet för företags

utveckling (SIFU) 119

Statens institut för personaladministra-

opaginerad Kontrollera mot PDF

tion och personalutbildning (SIPU)

B 28

Statens uthyrningsbostäder B 27; 11 B 8

Statens stöd till hästaveln Jo 30; 11 Jo9

Slalisiik, högskolan V 1

Statistik,
statlig E 14; II E 5

Statistiska centralbyråns (SCB) uppgift

sinsamling E 2, 6

Sta t lig fondförvaltn ing, översyn

E 13;11 E4 Statlig konsultverksamhet i utlandet

B 16

Statlig kredilgivning B 7

Stathg rekreations- och turistpolitik

Jo31;Il Jo7

Statlig skoladministrationU 39: HUI

Statlig statistik E 14; II E 5

Statligt stöd tdl allmänna samlingsloka

ler, principer Bo 17; Il Bo 8

Statsbidrag, kvinnoorganisationer

Kn28; II Kn 11 Statsbidrag, regler för beskattning

B 35; II B 15

Statsbidragssystem, kommunal väg

hållning K 21; Il K 6

Statsföretagskoncernen 1
5, 14

Statsförvaltningen, A DB-utrustnings-

frågor B 29; II B 10

Statsförvaltningen, högre chefsutbild

ning B 31: II B 11

Statskontrollkommittén Kn
11

Stiflelseutredningen Ju
17

Stockholms internationella fredsforsk

ningsinstitut (SIPRI) UD 4

Stockholms läns skatteförvaltning, över

syn Kn 24; II KnS

Stockholmsregionens flygplatsfrågor

K 11

Sirålrisker. byggnader Jo 25; Il Jo 2

Studiedokumentation (STUDOK) U 7

Studiestödsutredningen U 8

Studsvik, R2-reaktorn 1
24; II 1 1

Styrelseledamöter, offentliga, i vissa ak

tiebolag I 40; II I 21

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

U34

Stålverk 80-projektet I S

Städbranschen H 3

Ställföreträdare för dödsbo

Ju31;II Ju4

Stämpelskatteutredningen B 11

Stöd till allmänna samlingslokaler,

principer Bo 17; II Bo 8

Stöd till barnfamiljer S
38; 11 S 6

Stöd tdl dagspressen U 23

Stöd till hästaveln Jo
30; II Jo 9

Stödverksamhet, industripolitisk

143; II 122

Stöldförsäkring Ju 12

Svenskfinska utbildningsområdet

U 14 Svenskt framtida utvecklingssamarbete UD 7; II UD I Svenskt musikhistoriskt arkiv

U43, II U 8

Sverigehusets
framtida användning

H 14;Il H 1

Sveriges internationella byggnadskom

mitté (SIBCO) 12

Sveriges medlemskap i Interamerikans

ka utvecklingsbanken H 18; 11 H 5

Sveriges radio U 34

Synskadade, biblioteksverksamhet U 15

Sysselsättning, ahernaliv, försvarsma

terielindustrin 1 27;11 I 5

Sysselsättningseffekter, vissa A 16,1 11

Sysselsättningsfrågor, ungdom A 12

Svsselsättningsförhållanden, pensionä

rer A 20; 11 A 2

Sysselsättningsproblem, Göteborgs

regionen 1 11

Sysselsättningsutredningen A 2

Sårbarhetskommittén (SÅRK) Fö 7

Säkerheten, försvarsmaktens fartyg

K 12

Säkerhetsfrågor, truckar K 5

Säkerhetsåtgärder, skatteprocessen B 4 Säi;skild
näringspolitisk delegalioniu 45 SÖK (Sjöövervakningskommittén) H 7

TAK (Utredningen om tillsyn av kuster

na) Kn26;II Kn 10

Talboksbiblioleket U 15

Talbokskommittén U 41; II U 5

Tandvård Fö 8, 20, 27

Tandvårdsutredning, 1978 års S 27

Taxering B 4

Taxinäringen, översyn K 16

Taxor, viss persontrafik, samordnings

frågor K 25; II K
10

Teknik för utveckling, FN-konferens

UD 3

Teknik, handel med H 15; II H 2

Teknikimport, främjande av I 39; II I 19

Telefon för handikappade S 22

Telefonförsäljning Ju 10

Terroristhandlingar Ju 21

Terroristlagstifning A 4

Testamentariskt förordnande till för

mån för staten B 30; II B 9

Textelefongruppen S 22

Text-TV U 34

THX-utredningen S 24

Tillsynslagen Ju 11

Tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare' Tilläggsdirektiv till vissa
utredare inom skolväsendet

S 19, U 10, 28, 29, 31; II U6

Tilläggspension S 2

Tillämpningen av lagen om tillfälligt

omhänderlagande och lagen om om

händertagande av berusade personer

(LTO/LOB-utredningen) Ju 44

Tjänsteorganisation, högskolor

U 17; II U3

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tjänstepensioner,
beskattning B 6

Tjänstereglementsutredningen
(TjRU)

Fö 3

Three Mile Island, haveriet vid kärn

kraftverket 132; II I 11

Tobakskommittén S 15

Tomtebodaskolan U 15

Tomtparkeringsutredningen K 17

Tomträttskommittén Ju 36

Totalförsvarels utveckling Fö 10

Trafikpolitik, luftfartens roll K 14

Trafikpolitiska delegationen K 1

Trafiksäkerhetsutredningen K 4

Traktamentsbeskattningssakkunniga

B 15 Transport av farligt gods K 18; II K 1 Transport av luftföroreningar

Jo 20; II Jol

Truckar, säkerhetsfrågor K 5

Trädgårdsnäringen Jo 7

Träteknisk
utvecklingsenhet, Skellefteå

137; II I 17

Tullagstiftning, översyn H 10

Tullagsutredare, 1978 års H 10

Turistpolitik, statlig Jo
31; II Jo 7

TV-avgiftsutredningen U 37

TV-program, upphovsrätt Ju
22

7"K-i>'j/em, «>» teknik U 34

Tvångslicens Ju 22

Tvångsmedelskommitté Ju 47

Typbesiktningsulredningen K 8; 11 K 4

Täktsamfällighet Jo 2

Tätortstrafik, kollektiv K 24; II K 9

Uppslagsverkskommittén U
21

ty/j (Universitetsrestaurangskommit-

tén) U 3

Utbildning,
gymnasial U 13; Il U 11

Utbildning, högre chefer i statsförval-

ningen Bo 31; 11 B 11

Utbildning i företag A
24; II A 8

Utbildning, konservatorer U47; 11 U 12

Utbildning, yrkesinriktad rehabilitering

A 15; Il A3

Utbildningsbehov, svenskt utvecklings

samarbete UD 7; Il UD 1

Uthyrningsbostäder, statliga

B 27; 11 B 8 Uthyrningssvårigheter, bostäder Bo 5
Utlandet, kommersiell information

H 19; II H6

Utlänningslagstiftning A 4

Utredningsverksamhet,
regional I 1

Utrikesrepresentationen UD 5

Utrustningsfrågor,
ADB, statsförvalt

ningen B 29; II B 10

Utvecklingsbanken, Interamerikanska

H 18; II
H 5

Utvecklingsenhet, träteknisk, i Skellef

teå 137; II 1 17

Utvecklingsinsatser, beskattningsfrågor

B 17

Utvecklingssamarbete, utbildnings

behov UD 7; II U 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

U

U-länder UD 2

Ultraljud, apparatur för behandling

S 32; II SI

(/Z,y4 (Kommittén om läromedelsmark

naden) U 12; IIU 7

UMOF (Utrednings- och utvecklingsar

bete ifråga om metoder för märkning

av olja i fartyg) K 2

Underhållsfondsutredningen

Bo 9; II Bo 3 Underjordsarbete, semesterfrågor A 10
Underrättelsetjänsten, militära

Fö 15; II Fö
1

Underställning av avtal B 3

Ungdomens sysselsättningsfrågor A 12 Universitet och
högskolor

U 1,2, 3, 7 Jo 1 Universitetsrestaurangkommittén (UR)

U3 Uppfinnares skatter och avgifter

B 34; Il B 14

Uppfinningar Ju 39, H 1

Uppföljningskommittén U 42; il U 4

Uppgiftsinsamling, SCB E 6

Uppgiftslämnande,
företagen B 14

Upphovsrättsliga frågor, undervisnings

området (A UU-sakkunniga) U 2

Upphovsrättsutredningen Ju 22

Vagnskadeersättning Ju 12

Valkretsindelning,
Malmöhus län

Ju 63; II Ju 14

Vallagskommittén, 1978 års Ju 42

Valutareglering E 7

Vapenfrilagstiftning A 23; II A
7

Varumärkesutredningen Ju 13

Varuprovningar H 17; II H 6

Varv,
alternativ produktion 121

Varv,
garantier och lån I 28; II 1 6 Varv, mindre och medelstora

I 29; Il I
23

Vattenkraftändamål, överledning Bo 7

Vattenlag Jo 2, 12

Vattenledningskadeförsäkring
Ju 12

Vattenplanering Jo 17

Vattenöverledningsutredning Bo 7

Verkstadsrörelser,
sam verkansfrågor

K6
Vetenskap och teknologi. FN-konferens

UD 3

Veterinärhögskolan Jo 1

Veterinärmedicinsk
utbildning (VU 77)

Jo 14

Vetorätt, facklig A 7

Videogram Ju 15, 22

Videogramutredningen U 18

t/Ä /
Värnpliktsinflytandekommittén)

Fö 6

Villaschablonen B 3

Vilt-och jaktvård.sfrågor Jo 15

s. 3 Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103 542

Vindelälven, vattenkraftändamål Bo 7 Vinstberäkning,
koncernföretag E 3 Virkesförsörjning, skogsindustrin

143:11 123

Visningsersättning U 20

Viteskommittén Ju 52

Vuxenutbildning, kommunal

U26;II U9

Vård av anhörig S 43; II S 12

Vårdpersonal S 7

Väghållning, kommunal, statsbidrag

K21; Il K6

Vägtrafik, säkerhet K 4

Vägtrafikskatteutredningen B 10; Il B 3
Värdepappersmarknaden E 11; II E 3 Värmemätningsutredningen

Bo 15; Il BoS Värnpliktsinflytandekommittén ( VIK)

Fö 6

Västerbottens län, ny verksamhet B 12

Växtförädling, framtida Jo 21

Yrkesfiske Hjälmaren Jo 12

Yrkeshemligheter, skydd Ju
1

Yrkesinriktad gymnasieutbildning U 13 Yrkesinriktad
rehabilitering

A 15; II A3

Yrkesinriktad rehabilitering, lokalise

ring av institut A 21; II A 5

Yrkesinspektionens distriktsindelning

A 11

Yrkesmedicinsk verksamhet S 10

Yttrandefrihetsutredningen Ju 34

Ångerrätt Ju 10

Årsredovisning, offentlig Ju 16

Ö

Öppet köp Ju 10

Örebro regionsjukhusvård S 33

ÖS/4 B fOversjTi av Siockholms lans

skatteförvaltning) Kn 24; II KnS

Öj/ Ekonomiska Byrån H 11

s. 4 Kontrollera mot PDF

543 Skr 1979/80:103

Innehåll

Utdrag
ur regeringsprotokollet ............................. 2

Bilaga, kommittéberättelse
1980

Justitiedepartementet
(Ju) .............................. 9

Utrikesdepartementet
(UD)................................ 63

Försvarsdepartementet
(Fö) ........................... 71

Socialdepartementet
(5)................................... 89

Kommunikationsdepartementet
(K) ................... ... 128

Ekonomidepartementet
(E)................................ 150

Budgetdepartementet
(B)................................. 161

Utbildningsdepartementet
(U) ......................... ... 188

Jordbruksdepartementet
(Jo)............................. ... 254

Handelsdepartementet
(H) ............................. 284

Arbetsmarknadsdepartementet
(A) .................. 298

Bostadsdepartementet
(Bo) ............................. 333

Industridepartementet
(1)................................ ... 351

Kommundepartementet
(K.n) ............................ ... 402

Uppgift
på kostnader för kommittéer .................... 428

Betånkanden
utkomna från trycket under är 1979 . 480

Betånkanden
avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade
inom departement (Ds-serie) som

publicerats
sedan redovisningen i 1979 års kommittéberättelse 4g4

Nordisk
utredningsserie (Nu) 1979 ...................... 4g7

Personregister
till kommittéer............................... 4gg

Sakregister
till kommittéer................................... 53Q

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr. 1979/80:103

Bilaga
2

Kommittéberättelse 1980

Del II Kommittédirektiv

1 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Redaktionell
anm.

Kommilléberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas
sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den lid
berättelsen avser, kosinader samt regisler.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela
regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och
betånkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång
om året i del II . Där anges för varje direktiv omedelbart
under rubriken numret i direklivseri-en.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som
meddelats sedan redovisningen i 1979 års berättelse färdigställdes samt
register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I, Inom
departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. 1980 års
berättelse redovisar uppgifter inkomna till justitiedepartementet före den 1
december 1979.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Juil

Justitiedepartementet

1. Tilläggsdirektiv till konsumentköpsutredningen (Ju
1977:13)

Dir 1978:98

Beslul vid regeringssammanträde 1978-12-07

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

År 1977 tillkallade jag efter regeringens bemyndigande en
särskild uiredare för atl se över lagstiftningen om konsumenlköp. Uiredaren
arbelar under namnet konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13).

Som framgår av direktiven för utredningen har den till
uppgifl atl söka stärka konsumenternas rättsliga ställning vid köp. I centrum
har ställts frågor om de anspråk som konsumenterna bör kunna ställa på varor
som de har köpt och de befogenheier de bör kunna göra gällande, om varorna inte
motsvarar kraven (Dir 1977:83, återgivna i kommittéberättelsen år 1978 del II s. 86

ff).

I direktiven log jag också upp frågan om en samordning
mellan den allmänna lagstiftningen på köprätlens område och den
konsumenlrättsliga. Jag förklarade emellertid att jag för dagen inte var beredd
all ta ställning lill vilken lagteknik som värden lämpligaste och att jag
senare skulle återkomma lill spörsmålet om samordningen. Bl.a. borde den
pågående remissbehandlingen av ett förslag till ny allmän köplag avvakias.
Vidare skulle nordiska överläggningar om det köprätlsliga reformarbetet äga
rum.

Remissbehandlingen är numera avslutad och nordiska
överläggningar har ägt rum. Jag vill därför här först la upp samordningsfrågan
och spörsmål med anknytning till den.

Allmänna beslämmelser om köpares och säljares rättigheter
och skyldigheter finns i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom
(köplagen, ändrad senast 1975:637). Lagens beslämmelser är disposiliva, dvs. de
gäller endast om parterna inle har avtalat annat.

Köplagen har kommit till i nordiskt samarbele. Sålunda har
Danmark och Norge köplagar med samma uppbyggnad och med i allt väsentligt samma
innehåll som den svenska. Finland har viserligen inte någon särskild köplag. De
grundsatser som har kommii lill uttryck i de skandinaviska köplagarna tillämpas
dock även i Finland.

Köplagsutredningen (Ju 1963:51) lämnade i december 1976
sitt slutbetänkande (SOU 1976:66) med del förslag lill ny allmän köplag som
jag tidigare nämnde. Förslaget bygger på samma grundsatser och systematik som
1905 års lag. Det innehåller dock i sakligt hänseende flera principiella
nyheter och åtskilliga detaljändringar.

Också i Danmark, Finland och Norge har lagsliftning
förberetts i fråga om den allmänna köprätten. Jag kan här hänvisa lill den
redogörelse som lämnades i utredningens ursprungliga direktiv. Som framhölls i
direkliven

s. 4 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:l Skr 1979/80:103 4

överväger man både i Finland och i Norge all gå ifrån den
systematik på vilken de gällande skandinaviska köplagarna bygger och i stället
anknyta lill en planerad konvenlion rörande internationella köp som har
förberetts av Förenta nationernas kommission för internalionell handelsrätt
(UNCIT-RAL).

Vad gäller konsumenlköp har de nordiska länderna redan i
viss mån valt olika vägar. I Sverige finns sedan år 1974 särskilda beslämmelser
i ämnel i konsumeniköplagen (1973:877). Denna lag. som kompletterar den
allmänna köplagen, har karaktär av minimiskydd (se vidare de ursprungliga
direkliven). I Norge har år 1975 regler orn konsumentköp tagits in i den
allmänna köplagen i anslulning lill lagens olika paragrafer. Härvid har i
princip de allmänna bestämmelserna om säljarens dröjsmål och om felaktigt gods
gjorts tvingande till konsumentens förmån. I Danmark, som saknar särskild
reglering av konsumenlköp, finns nu ell kommiiiéförslag om atl föra in
konsumentregler i den allmänna köplagen varvid vissa av reglerna fär bilda ell
särskilt avsnill i lagen. I Finland har vissa regler om konsumenlköp tagits in
i en konsumentskyddslag som innehåller såväl civilrällsliga som näringsrältsliga
och processuella beslämmelser på konsumentområdel.

Del svenska köplagsförslagel har fåll etl blandat
mottagande. På flera punkter har under remissbehandlingen kritik riktats mot de
nyheter och ändringar som föreslås. Etl tiotal av näringslivels organisaiioner
anser atl förslaget bör vila i avvaktan dels på den planerade konvenlionen
rörande inlernationella köp, dels på resultatet av konsumentköpsutredningens
arbete. Organisationerna anser vidare att yllerligare anslrängningar bör göras
för alt behålla den nordiska rättslikheten på området. Betydelsen av bevarad
rättslikhet betonas också av övriga remissinstanser som har yttrat sig i
frågan. Inom justitiedepartemenlel har upprättats en promemoria den 4 april
1978 med en sammanställning av remissytlrandena. Jag får hänvisa lill denna
promemoria för en närmare redogörelse av remissutfallet.

Vid överläggningar mellan förelrädare för de danska,
finländska, norska och svenska justitiedepartementen har nåtts enighel om all
man i Danmark, Norge oeh Sverige inte nu bör göra några ändringar i den
allmänna köprätten. Jag ansluter mig till denna bedömning. Del får anses
lämpligt all avvakta den planerade konventionen om inlernationella köp och
utvecklingen på konsumenlköpsområdel innan frågan om reformer av de allmänna
reglerna las upp på nylt, Finland fullföljer dock sina planer på en allmän
köplag. Samråd äger härvid rum med de övriga nordiska länderna.

En metod för samordning av konsumentköprätten med
köprätten i övrigt är, som har framgått, atl föra in bestämmelser om
konsumenlköp i den allmänna köplagen och all därvid ange att vissa av lagens
bestämmelser är tvingande vid konsumentköp. Härigenom vinner man bl.a. den
fördelen all de köprätlsliga reglerna blir samlade på ett ställe. Denna teknik,
som alltså har begagnats i Norge och som övervägs även i Danmark, kan från
systematisk synpunkt te sig tilltalande också för svensk del. Den har fått stöd
av några av de instanser som har yttrat sig över förslaget till ny allmän
köplag.

Det finns dock skäl som lalar emot en sådan lösning och
som kan moiivera att konsumentköpen åtminstone t.v, behandlas i en särskild
lag. Om man, som jag nyss förordade, uppskjuter reformarbetet när det gäller
den allmänna köprätten, innebär det atl det för en tid framål förblir osäkert
hur den allmänna köplagen i ett längre perspektiv kommer atl vara uppbyggd och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5 Kommittéer: Justitiedepartementet
Del II
Ju:l

vilka sakliga förändringar som kommer atl göras i
normalregleringen. All under sådana förhållanden söka inarbeta
könsumenlköpsreglér i den allmänna köplagen får anses mindre lämpligt. Vidare
är all beakla all under remissbehandlingen av förslaget lill allmän köplag
åtskilliga remissinstanser har hävdat att bestämmelserna om kommersiella köp
och konsumenlköp bör hållas isär. De har härvid förordal en fullständig
lagteknisk åtskillnad med en disposiliv köplag för köp mellan näringsidkare oeh
en särskild, i princip uttömmande, reglering av konsumenlköpen.

Enligt min mening talar övervägande skäl för all man inle
nu frångår tekniken med en särskild konsumenlköplag. Skulle del i framtiden
visa sig ändamålsenligt all la in komsumenlköpsreglerna i en reviderad allmän
köplag, kan frågan tas upp på nyll. Konsumenlköpsutredningen bör emellerlid i
och för sig vara oförhindrad alt redan nu pröva en lösning som innebär atl
reglerna placeras i den allmänna köplagen.

Stannar utredningen för alternativet med en särskild
konsumenlköplag ligger det nära till hands att söka åstadkomma en mera
fullsländig reglering av förhållandet mellan konsument och säljare än som
innefattas i den nuvarande konsumeniköplagen, även om del skulle innebära att
en del av den allmänna köplagens bestämmelser upprepas i konsumeniköplagen.
Målet bör vara att parterna i allmänhet inte skall behöva söka ledning i annan
lag än konsumeniköplagen. Som exempel på spörsmål som inle nu regleras i
konsumeniköplagen men som utredningen bör överväga alt behandla där kan jag
nämna frågorna om prisets besiämmande, lid och plats för varans avlämnande till
konsumenten, vem som står risken för atl varan förstörs av våda eller liknande
och hur det går lill att häva köpet. Däremot bör inte mera speciella frågor som
endasl i undantagsfall aktualiseras vid konsumentköp las upp.

Erfarenheterna av nuvarande förhållanden visar att olika
nivåer på rättsskyddet i disposiliv resp. tvingande lagstiftning gör köprätten
svårtillgänglig och oklar. Sålunda uppfattas ofta rättsläget felaktigt så. att
konsumeniköplagen gäller även vid köp där konsumenten har möjlighel att
åberopa regler i 1905 års köplag som är fördelaktigare för honom. Vidare vill
jag peka på alt med nuvarande syslem säljarsidan i sina kontrakt frestas alt
hänvisa till minimireglerna. Detta kan innebära all man på konsumentområdet
allmänt sett får en sänkning av den nivå på köparens rättsskydd som den
dispositiva normalregleringen ger uttryck för.

När man skall skapa en ny och mera fullständig konsumenlköplag
är det därför viktigt atl man väljer en sådan teknik atl olägenheter av nu
berört slag undviks. Det kan vara lämpligt att gå till väga så att man först
fastställer vilka normalregler som bör gälla mellan parterna för att balans
skall råda i rättsförhållandet. Därefter får övervägas om och i vad mån man kan
tillåta avtalsvillkor som innebär avvikelse från normalbestämmelserna lill
nackdel för konsumenten, eller med andra ord i vilken utsträckning
bestämmelserna bör vara disposiliva. Arbetet bör även helt allmänt inriktas på
att få fram så klara och lättillgängliga regler som möjligt.

Jag skall härefter ta upp några frågor som rör
tillämpningsområdet för den konsumentpoliliska lagstiftningen.

Under senare år har betydande ansträngningar gjorts atl
genom civilrättslig och näringsrättslig lagsliftning siödja konsumenterna och
förbättra deras ställning på marknaden. Utgångspunkten för den civilrättsliga
lagstiftningen har varit att konsumenten typiskt selt är den svagare parten i
förhållande till näringsidkare och att konsumentens ställning

s. 6 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:l Skr 1979/80:103 6

därför måsle slärkas för all man skall få jämvikt i
förhållandel mellan parterna. Lagstiftningens lillämpningsområde har med denna
ulgångspunkl i princip begränsals lill avialsfcirhållanden mellan komsumenlcr
och näringsidkare. Även den niiringsrätlsliga lagslifiningen har denna
huvudinriktning.

Både på del civilrällsliga och på det näringsrältsliga
områdel har emellerlid lillkommil bestämmelser som inte enbari syflar lill all
skydda konsumenler. Jag länker bl.a. på 36 § lagen (1915:218) om avtal och
andra rällshandlingar på förmögenhelsrällens område (avtalslagen). Denna
beslämmelse har allmänl setl gett domstolarna ökade möjligheter att jämka
oskäliga avtalsvillkor till förmån för den som intar en underlägsen ställning i
ell avialsförhållande. Vidare vill jag peka på 2 § marknadsföringslagen
(1975:1418), som förbjuder olillböriig marknadsföringsåtgärd oavsell om
ålgärden riklar sig lill konsumenler eller näringsidkare, och på lagen
(1978:599) om avbelalningsköp mellan näringsidkare m.fl, som begränsar
avialsfrihelen till förmån för den näringsidkare som antas ha den svagare
ställningen vid avbelalningsköp.

Begränsningen av konsumeniköplagen och andra
konsumenlrättsliga lagar lill rättsförhållanden mellan konsument och
näringsidkare är nalurliglvis schablonarlad. Det har också alllsedan det
konsumentpoliliska arbelel påbörjades stått klarl atl åtskilliga situationer
där en part har en underlägsen ställning har lämnals ulanför skyddslagstiftningen.
På senare tid har särskilt småförelagarna uppmärksammals i det hänseendet.
Sålunda har i motionen 1977/78:1476 begärts ulredning om detaljisters och
servicegivares rättsliga ställning i förhållande lill andra näringsidkare.
Motionärerna framhåller bl.a. all en följd av konsumenlskyddslagsliftningen är
all en näringsidkare i delaljhandelsledet ofta genlemol konsumenten får svara
för kostnader som egentligen hade bort belasta leveranlören eller tillverkaren.
I den mån detaljister inte kan föra lillbaka "konsumentskyddskostnadernä'
lill leverantören kommer konsumentskyddet att urholkas. Motionärerna
ifrågasätter därför om det inte bör införas en laglig möjlighel för detaljister
till regressrätt i sådana situationer.

Motionen har behandlals i lagutskollets betänkande
1977/78:30. Där framhålls till en början atl detaljister och servicegivare inte
generelll setl kan anses vara den svagare parten i förhållande till grossister
och liknande. I flera branscher domineras sålunda marknaden av slarka inköpskedjor
med goda möjligheter att ta lillvara detaljisternas intressen. Utskottet
erinrar vidare om de möjligheter som finns all lillämpa 36 § avtalslagen på
avtal i affärsförhållanden av ifrågavarande slag oeh pekar på del arbete som
pågår inom näringslivel för att genom branschvisa avtal och liknande lösa
detaljisters och servicegivares problem.

När del gäller frågan om en uividgad lagstiftning
framhåller lagutskottet all del lorde bli svårt att närmare dra gränsen mellan
sådana näringsidkare som bör omfallas av särskilda skyddsregler och sådana som
inte bör ges etl sådanl skydd. Utskottet anför vidare atl införandel av ett
särskilt regelsystem vid sidan av konsumentområdel och det allmänna
förmögenhetsrältsliga områdel kan medföra all lagstiftningen blir svåröverskådlig
och svårtillämpad samt all en lagsliftning av det slag som föreslås i motionen
kan medföra stelhet i förhållandel mellan parterna. Della kan enligt utskotlel
vara lill nackdel inte bara för parterna själva ulan också för näringslivel i
ston.

Sammanfattningsvis anser lagutskottet emellertid atl
detaljisternas möjlig-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:l

heter lill regress mot leveranlörer inle generelll setl
har lösls på ell liilfredsslällande säll. Även andra frågor på del berörda
området behöver enligt ulskollels mening få en bäitre lösning än som hittills
har kunnat åstadkommas. Uiskoltet förordar därför atl ifrågavarande
lagstiftning i lämpligt sammanhang blir föremål för en översyn som syflar till
all förslärka de mindre förelagens rällsliga ställning. Riksdagen har ansluiil
sig lill utskottets uppfattning (rskr 1977/78:.372).

Enligi min mening ligger del nära till hands atl
konsumentköpsutredningen - vars arbete är inriklal på all stärka
konsumenternas rällsliga ställning mol näringsidkare - också tar upp frågan om
hur en uividgning av konsumenternas rättigheter påverkar förhållandet mellan
olika led på näringsidkarsidan. Även i övrigl får det anses lämpligl alt låla
ulredningen göra den översyn angående de mindre förelagens rällsliga ställning
som riksdagen har begäri.

I försia hand bör närmare undersökas i vilken utsträckning
del finns ell påtagligt behov av nya rättsregler näringsidkare emellan.
Ulredningen bör genom enkäler eller på annal lämpligl sätt söka bilda sig en
uppfattning om vilka problem som har uppkommil i praktiken.

Innan jag ullalar mig vidare om förhållandel mellan olika
led på näringsidkarsidan vill jag la upp en fråga om konsumenlköprältens
lillämpningsområde som har nära anknylning lill den som nu har diskuterats.
Den gäller konsumentens förhållande till en näringsidkare i ell bakre led,
exempelvis tillverkaren av en felaktig vara som konsumenten har köpt av en
detaljhandlare. Härvidlag utgår man i svensk rält från alt etl ingånget avial
ger upphov lill ett rättsförhållande endasl mellan de parler som har ingått
avtalel. Konsumenten har alltså i princip atl hålla sig lill den näringidkare
som är hans avtalspart, om han exempelvis vill göra gällande påföljder på grund
av fel i en köpt vara.

Konsumeniköplagen innehåller emellerlid ell par
beslämmelser som ålägger näringsidkare i bakre led ett direkt ansvar mot
konsumenten. Har varans tillverkare eller annan för säljarens räkning åtagit
sig atl avhjälpa ell fel i varan och visar han försummelse när han skall
fullgöra åtagandet, skall han sålunda ersätta konsumentens skada, om denna inte
är ringa (12 §), Vidare kan tillverkaren eller annan som i tidigare säljled har
lagit befallning med en vara bli skadeslåndsskyldig mol konsumenten, om han har
lämnal vilseledande uppgift om varan (14 §).

I norsk rält har man gåll längre på denna punkl. Enligt 49
a § norska köplagen kan sålunda konsumenten oberoende av garanti göra gällande
krav på grund av alt en vara är felaktig också mot producent, importör eller
annan i tidigare säljled, dock i princip endast under förutsättning all den som
har sålt varan till konsumenten kan göra gällande molsvarande krav.

Enligt min mening bör del övervägas om inle också enligt
svensk rätt tillverkare och andra näringsidkare i lidigare säljled bör ha ell
ansvar mot konsumenterna som är mera direkl och oberoende av garanlier än vad
som f.n. är fallel. För delta talar atl det är tillverkaren som har del
avgörande inflytandet på produktens utformning. Också importörer och grossister
torde i många fall ha väl så goda möjligheter att påverka och konlrollera
kvaliteten hos masstillverkade industrivaror som en enskild detaljist. Särskilt
när det gäller tekniskl mer komplicerade produkter torde resurserna all
avhjälpa fel ofta vara större i ett bakre led än i detaljislledet. Till della
kommer alt köparen får ökad trygghet för den händelse detaljisten - som
naturiiglvis köparen liksom nu alllid skall kunna vända sig mol - inle vill
eller kan

s. 8 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:l Skr 1979/80:103 8

fullgöra sill ansvar, exempelvis på grund av insolvens.

Del får anses ingå i konsumentköpsutredningens uppdrag atl
pröva frågan om vilkel ansvar mot konsumenterna som bör läggas på tidigare led
i distributionen.

En ordning enligt vilken konsumenterna får möjlighel all
rikla sina köprättsliga anspråk direkt mol tillverkare och andra i tidigare
säljled stärker inte bara konsumenternas ställning. I den mån konsumenterna
vänder sig direkt mol näringsidkare i bakre led med sina anspråk, lättas det
köprättsliga ansvar som nu vilar enbari på detaljislledet, Ulredningen bör
emellertid också pröva om man bör införa bestämmelser som tillförsäkrar
detaljisterna rätt all återföra sill ansvar mot konsumenterna på bakre led på
näringsidkarsidan. Del ligger därvid nära till hands att om konsumenten väljer
all vända sig mol sin motpart, detaljisten, denne får inträda i den rätt
gentemoi tillverkare och likställda som kan tillkomma konsumenten. En sådan
regressrätt kan emellertid övervägas även om den inle svarar mot en
direktbefogenhel för konsumenten i förhållande till tidigare säljled. Allmänt
sell är en regressrätt ägnad atl undanröja vissa betänkligheter som annars kan
föreligga mol att stärka konsumenternas ställning gentemot detaljisterna.

De mindre förelagens ställning kan behöva stärkas genom
särskild civilrältslig reglering även med tanke på andra situationer än dem då
företagen är föremål för anspråk från konsumenternas sida. En metod är all de
näringsidkare som lypiskl sell intar en underlägsen ställning i förhållande
till andra näringsidkare helt eller delvis jämställs med konsumenterna och
alltså får del av del skydd som konsumenlköpsbestämmelserna ger. En lösning av
detla slag har visserligen prövats och avvisats redan vid tillkomsten av
konsumeniköplagen (se prop. 1973:138 s. 119 ff) men bör kunna tas upp på nytt
och granskas i ljuset av de erfarenheter som numera finns.

Åtskilligt pekar emellertid på att en civilrältslig
reglering av förhållandet mellan näringsidkare kan bli ganska invecklad och
osmidig. Frågan är därför om inte en förstärkning av utsatta företagares
ställning i första hand bör ske i näringsrättslig ordning. Jag länker närmasl
på den metod som anges i lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.
Marknadsdomstolen kan enligt denna lag förbjuda näringsidkare atl använda
avtalsvillkor som är oskäliga mot konsumenterna. Bakom regleringen ligger
tanken att en förbättring av förhållandena i första hand skall åstadkommas
genom förhandlingar och frivilliga överenskommelser. Kommer man inle överens,
kan frågan om etl avtalsvillkors skälighet avgöras av marknadsdomstolen. De
allmänna erfarenheterna av denna metod är goda. Metoden har visat sig
ändamålsenlig när det gäller att utmönstra oskäliga villkor i förhållandet
mellan näringsidkare och konsumenler. En möjlighel som bör prövas är alt
avskaffa den begränsning lill konsumentförhållanden som nu gäller och lata
lagen bli tillämplig även på avtalsvillkor som är oskäliga mot andra
näringsidkare.

Förordar utredningen en näringsrättslig lösning enligt
avtalsvillkorslagens modell, får bl.a. övervägas vem som bör kunna föra talan
inför marknadsdomstolen om förbud.

Som framgår av de ursprungliga direktiven bör utredningen
med uppmärksamhel följa rättsutvecklingen i övriga nordiska länder beträffande
konsumentköp. Härvid bör utredningen sträva efler att så långt möjligt uppnå
rättslikhet.

Med anledning av all utredningsuppgifterna utvidgas bör
utredningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:2

som i dag består av en särskild uiredare, ombildas lill en
kommillé med

pariamenlarisk
sammansättning.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag all
regeringen beslutar om tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag har förordal,
bemyndigar chefen för justiliedeparlemenlel att dels tillkalla högsl två

ledamöier atl jämte den nuvarande särskilde utredaren ingå
i en kommitté

med uppgifl alt utreda de frågor som uppdragel nu
omfaltar, dels utse en av

ledamöterna atl vara ordförande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

2. Översyn av panträttsreglerna i jordabalken, sjölagen
(1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.

Dir 1979:5

Beslut vid regeringssammanträde 1979-01-25

Departementschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

Enligt tidigare fastighetsrätlsliga och sjörällsliga
regler uppkom panträtt i fastighet och fartyg redan genom inskrivningsdomarens
beslut om inteckning i egendomen. Beslutet fattades på grundval av ett
skuldebrev med inteekningsmedgivande och sedan inskrivningsdomaren kontrollerat
atl den som undertecknat medgivandel var inskriven såsom ägare till egendomen.
Skuldebrevet, den s.k. hypoteksreversen, försågs med bevis om
intecknings-beslutet. Hypoteksreversen användes sedan antingen direkl som lånerevers
eller som säkerhet för en fordran enligt en s.k. omslagsrevers. Sistnämnda
förfarande innebar således alt dubbla fordringshandlingar utfärdades. En sådan
ordning var vanligast, eftersom den medförde vissa hanteringsmässiga fördelar
bl.a. vid upprepad belåning eller vid överflyttning av del personliga
betalningsansvaret på ny ägare lill den pantsatta egendomen. Systemet innebar
emellerlid också risker för egendomens ägare, eflersom det kunde inträffa atl
hypoteksreversen skildes från omslagsreversen och sedan kunde göras gällande av
en godtroende innehavare till högre belopp än som svarade mot skulden enligt
omslagsreversen.

Inom luflrätten är panlrältskonslruktionen enligt lagen
(1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg fortfarande utformad på della
säll.

Enligt den nya jordabalken (JB), som trädde i kraft den 1
januari 1972, och efter 1973 års ändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), som
irädde i kraft den 1 januari 1976, uppkommer panträtt i fastighet och fartyg
först genom atl egendomens ägare överlämnar beviset om inskrivnings- resp.
registermyndighetens inteckningsbeslut, pantbrevet, såsom pant för en fordran.
Redan från och med inteckningsbeslutet och innan pantsättning har skett uppkommer
emellertid s.k. ägarhypolek eller ägarpant, som berättigar ägaren lill
utdelning på inteckningen vid bl.a. exekutiv försäljning av egendomen.
Pantbrevet är till skillnad mot hypoteksreversen inte en värdehandling ulan
endast ett bevis om inteckning. Härigenom har man undanröjt riskerna för att
den pantsatta egendomens ägare genom annans obehöriga förfarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:2 Skr 1979/80:103 10

kunde bli belalningsskyldig enligi dubbla
fordringshandlingar, ulan atl man därför gåll mislc om de hanteringsmässiga
fördelar som systemet med dubbla fordringshandlingar innebär.

I 6 kap. 2 § JB och i 262 § sjölagen (SjöL) föreskrivs atl
panlräll endasl kan upplålas av ägaren. Detla innebär all del ankommer pä den
som beviljar kredit mol säkerhel i faslighel. skepp eller skeppsbygge all själv
konlrollera pantsällarens behörighel genom atl hos inskrivningsdomaren resp.
regisier-myndighelen skaffa sig informalion om äganderätten. Bestämmelserna
innebär också i princip atl den kreditgivare/borgenär, som har erhållit
panlbrev som säkerhel för vissa framlida fordringar (främsl i form av s.k.
generellt hypolek) och därvid har kontrolleral panlsältarens behörighel. åler
behöver konlrollera behörighelen så snarl del blir akluelll all bevilja ny
kredit under den lidigare pantförskrivningen.

Genom ändringarna i panlrättskonslruklionen stärktes
sålunda fastighetsägarnas och skeppsägarnas ställning, vilket var ell
huvudsyfle med de nya reglerna. Reformen ansågs emellerlid också ge andra
fördelar. Genom att panlhandlingen standardiserades blev den lättare all
hantera praktiskt. Panträltsbestämmelserna blev också enklare och därigenom
mera lättförståeliga.

För faslighelsrällens del är del emellerlid i prakliken
knappasl möjligi all lillhandahålla den information som panträtiskonsiruktionen
i JB i dess ursprungliga form förutsatte så länge fastighetsböckerna förs
manuellt. Med hänsyn härtill infördes år 1971, strax före balkens
ikraftträdande, särskilda godtrosregler i 6 kap. 7 § JB som - enligt vad som
uttalas i förarbetena till lagändringen (prop. 1971:179 s. 36) -ger borgenären
rätt atl vid panträlls-upplätelse lila på ägaruppgifler i ell upp till sex
månader gammalt grava-lionsbevis. En annan konsekvens av godirosreglerna är atl
förnyad ägande-rällskonlroll som regel inte behöver göras vid ny kredilgivning
eller utbetalning som omfallas av en lidigare pantförskrivning.

Någon motsvarighet lill den faslighelsrätlsliga
godirosregleringen ansågs inte behövlig I sjörätten (prop. 1973:42 s. 278 f).

Varje inskränkning i kravel på borgenären alt kontrollera
pantsällarens behörighel motsvaras självfallet av en inskränkning i ägarens
skydd mot obehörig panlsällning av hans egendom. Genom 1971 års
fastighetsrätlsliga godlrosreglering har den grundläggande principen atl endast
ägaren skall kunna pantsätta egendomen rubbals i icke oväsentlig grad. En väl
fungerande fastighetspantsätlning skulle emellertid eljest ha varil omöjlig. I
proposilionen angående 1971 års ändringar framhölls dock alt del fanns
anledning alt se på dessa frägor på etl annat sätl, när
inskrivningsmyndigheterna i landet har fåll möjligheier all snabbt
tillhandahålla hell akluella faslighetsuppgifter, vilkel anlogs bli fallet i
varje fall efter en övergång lill ADB på inskrivningsområdei (se prop. 1971:179
s. 36).

Ulredningen angående inskrivning av rätt lill luftfartyg
m.m. (lufträttsutredningen) har i sill belänkande (SOU 1976:70) Rält lill
luftfartyg m.m. lagt fram förslag till nya regler om bl.a. luflfartygshypoiek.
Förslagel avviker i viss mån från den nuvarande regleringen beiräffande skepps-
och skepps-byggnadshypoiek. som enligt ulredningens direktiv skulle uigöra
rättslig förebild på området. Avvikelsen syftar lill all undvika de problem i
den prakliska hanteringen hos kreditgivarna, som enligi ulredningen f.n.
uppstår på grund av kravel på förnyad äganderätlskontroll efler pantförskrivning
av skepp och skeppsbyggen lill säkerhet för framlida fordringar. Enligi
förslagel

s. 11 Kontrollera mot PDF

11 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:2

skall luflfartygshypotekel kunna användas som säkerhel för
varje framtida fordran ulan förnyad kontroll. Denna ordning föreslås komma lill
stånd genom en regel enligt vilken panträtt upplåls "genom att
luftfartygets ägare, efler all ha sökl inskrivning för sitt förvärv, överlämnar
pantbrevel som panl för beslående eller framlida fordran". Av förslaget
följer vidare all en panlförskrivning lill säkerhel för framlida fordran skall
gälla mol ny ägare, såvida inte denne "innan panlfordran grundals"
gör anspråk på pantbrevel. Ulredningen har föreslagil all molsvarande regler
införs i sjörällen.

Beiänkandei har remissbehandlais. I remissytlrandena har
man från näringslivels sida i huvudsak ställt sig positiv till och i vissa fall
även ullryckl tillfredsställelse över den sålunda förordade lösningen. Det har
även framhållils alt motsvarande regler borde införas i JB. Därvid har anförts
atl en sådan reglering skulle underlätta äganderällskonlrollen vid
fastighetspantsätlning eller i vari fall undanröja den oklarhet om
nödvändighelen av sådan kontroll som nu råder. Dessulom har anförts all man på
så sätt skulle uppnå en gemensam reglering för faslighels-, sjöoch luflrätten.

1 vissa av näringslivets remissvar har även påpekats atl
lillämpningen av den nuvarande sjörättsliga regleringen över huvud laget
innebär problem när skepps- eller skeppsbyggnadshypoiek skall utgöra säkerhel
för krediler som tas upp utomlands. För finansieringen av skepp, skeppsbyggen
och luftfartyg gäller allmänt alt man i hög grad är beroende av krediter från
ullandel och att det därför är av betydelse att dessa hypolek till sin innebörd
och verkan inle alltför mycket skiljer sig frän utländska motsvarigheter. Den
unika utformningen av den svenska panträtten såvitt gäller skepp och
skeppsbyggen har enligt dessa remissyttranden skapat osäkerhel hos utländska
kreditgivare. Detta kan särskilt i lider med slark konkurrens på lånemarknaden
leda lill att de blir mindre benägna alt godla svenska skeppshypotek som
säkerhet. De svårigheter som uppstår atl förklara innebörden av de svenska
reglerna orsakar enligt vad som har sagts i remissvaren under alla förhållanden
krediltagarna extra kosinader för juridiska konsulter och deras utlåtanden. En
återgång till det panträttssystem som gällde lidigare i sjörätten och alltjämt
gäller i lufträtten, där panträtten konstitueras genom inskrivningsdomarens
beslul om inteckning, skulle enligt vissa remissyttranden undanröja problemen
med panlsättning för framtida fordringar oeh "skapa ett panträllsinstitut
av internationellt mer gångbart slag".

Å andra sidan har flera domstolar i sina remissyttranden
uttryckt tveksamhet huruvida olägenhelerna med den nuvarande sjörättsliga regleringen
i fråga om panlsättning för framlida fordringar lämpligen bör avhjälpas på det
sätt som utredningen har föreslagit. Enligt domstolarnas mening innebär detta
förslag vissa risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Från såväl näringslivets som domstolarnas sida har
förordats all en ulredning ges i uppdrag att ulforma ändamålsenliga och
enhetliga panlrälls-liga regler för alla tre rättsområdena, sjö-, luft- och
faslighelsräll.

I samband med beredningen i justitiedepartementet av
lufträitsulredning-ens förslag har departementet hållit överläggningar med
förelrädare för berörda delar av näringslivet rörande de åtgärder som lämpligen
kan vidtas för all lösa de nuvarande prakliska problemen med panlsättning av
främst skepp och skeppsbyggen till säkerhel för framtida fordringar. Vid dessa
överläggningar påpekades från näringslivshåll bl.a. atl det är nödvändigl fiir
ett praktiskt fungerande kredilliv alt upprepad äganderätlskontroll inte

s. 12 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:2
Skr 1979/80:103 12

krävs när fasligheter, skepp, skeppsbyggen eller
luftfartyg används som säkerhel lör framtida fordringar. Vidare framhölls all
de ullalanden som gjordes i samband med 1971 ;irs ändring i JB skapat oklarhet
om hur JB;s godlrosregel skall lolkas, när inskrivningsväsendel nu fortlöpande
förs över lill ADB och kreditgivaren snabbi kan få uppgifler om
faslighelsförhållanden via dalaterminal. Om god tro inle längre kan åberopas av
den som rent fakliskl har sådana möjligheter, kommer i prakliken andra
godtrosregler atl gälla för de krediigivare som har terminal än för dem som
inte har del, Dessulom kommer del, innan ADB är införd över hela landel, alt
gälla skilda regler i godlroshänseende för olika geografiska områden, ibland
i,o,m, inom samma län. Kravel på äganderällskontroll kommer också i vissa fall
atl bli myckel besvärande när del gäller gemensamma inteckningar i
avsiyckningar.

Vid överläggningarna restes ånyo krav från näringslivels
sida på en allmän översyn av panträltsreglerna inom fastighets-, sjö- och
luflrätten i syfle att så långt som möjligi nå en enheilig reglering. Sådana
krav har även härefter framförts i en av Svenska bankföreningen upprättad
promemoria daterad den 10 april 1978, som har överlämnats lill
justitiedepartementet. I promemorian framhålls bl.a. atl en ralionell och för
de tre rättsområdena enhetlig panlrällskonstruklion skulle spara myckel arbele
och eliminera åtskillig rättsosäkerhet. Som utgångspunkt för en ny
panlrällskonstruklion skulle man enligt promemorian kunna la jordabalksulredningens
reviderade förslag lill jordabalk m.m. (SOU 1963:55). Även i skrivelser till
regeringen den 26 april 1978 från Svenska sparbanksföreningen och Sveriges
föreningsbankers förbund saml den 27 april 1978 från Sveriges allmänna
hypoieksbank och Konungariket Sveriges sladshypolekskassa har hemställts om en
översyn av JB;s panlrättskonslruktion. Man har därvid bl.a. hänvisat till den
osäkerhel som råder hos kreditgivarna om hur 1971 års fastighetsrätlsliga
godlrosreglering skall lillämpas i samband med övergången till ADB på
inskrivningsområdet.

Frågan om JB:s panträtlskonstruktion i allmänhet och
innebörden av godirosregleringen i synnerhet har också varit föremål för en
omfattande diskussion i litteratur oeh fackpress (se bl.a. SvJT 1976, s. 308,
548, 552, 556 och 728 samt 1977 s, 630 och 653),

Även i ett annat avseende har framställning gjorts om
ändring i JB:s panlrällsregler. Del gäller bestämmelsen i 6 kap. 3 § om
lillägg. Enligt detta stadgande har borgenär rätt att för fordran som är förenad
med panträtt i fastighet vid fördelning av medel mellan rättsägare i
fastigheten få betalning genom ell särskilt tillägg, i den mån pantbrevets
belopp inte räcker. Detta lillägg får inle översliga 15 procent av pantbrevels
belopp jämle 6 procenl årlig ränta på della belopp från den dag fasligheten
utmättes, konkursansökan gjordes eller medlen nedsattes. En motsvarighet till
JB:s bestämmelse om tillägg finns i 264 § SjöL.

Ursprungligen skulle detta tillägg endast få utnyttjas för
betalning av ränta oeh andra biförpliktelser som vanligen föreskrivs i en
omslagsrevers. Samtidigt med alt de nyss berörda godirosreglerna infördes i JB
år 1971 ändrades emellertid även reglerna om tillägget så atl della kan
utnyttjas även för kapitalfordran, om denna är slörre än pantbrevets belopp.
Ränta och andra biförpliktelser kan också tas ul ur pantbrevels belopp.

I skrivelse den 25 augusli 1977 lill juslitiedepartementel
har Konungariket Sveriges sladshypolekskassa hemställt om att tillägget skall
höjas. Den större delen av lilläggel, del s.k. räntetilläggel, föreslås höjl
lill 20 procent och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:2

återstoden därav, den s.k. ulmälningsräntan, föreslås höjd
lill 10 procent. Som skäl för yrkandet har sladshypolekskassan åberopal
ränlcslegringen på kapitalmarknaden efler gällande bestämmelsers tillkomst.

Framställningen har remissbehandlais. De flesla
rcmissinsianserna är positiva till en höjning av lilläggel. På sina håll har
man emellerlid kriliseral den rällsliga konslruklionen med tillägg. Det har
bl.a. angells vara olillfredsslällande atl en borgenär som vinner utmätning i
pantbrev för en oprioriierad fordran på grund av lilläggel får visst företräde
framför innehavare av efterföljande panlbrev. Molsvarande olägenheter uppges
uppkomma när panträllsupplålelse med ulnylljande av tidigare ullagel pantbrev
sker under pågående utmätning av fastigheten. Varje höjning av lilläggel är
ägnad alt förslärka dessa nackdelar.

JB:s panlrällskonstruklion har lillkommil efler elt
omfattande utredningsarbete som har pågått under lång lid. Flera skäl lalar
för all man så långl möjligt undviker all låta panträltsreglerna bli föremål
för omfattande eller ofta förekommande ändringar. Det är fråga om grundläggande
civilriitlsliga regler, som varje dag lillämpas vid ell storl anlal
transaktioner och som berör många enskilda individer, företag och myndigheter i
deras verksamhet. Reglerna har belydelse för rättsförhållanden som sammanlagt
rör mycket stora värden. Det kan nämnas atl sammanlagda inteckningsbeloppet i
fast egendom här i landel f.n. beräknas översliga 300 miljarder kr. Därtill
kommer atl varje ändring i panträtiskonsiruktionen som föranleder särskilda
övergångsbestämmelser medför att dessa blir tillämpliga på ell myckel stort
antal fall och sedan vid sidan av andra särregleringar måsle beaklas under lång
tid efter ändringarnas ikraftträdande. Det är uppenbart alt en sådan ordning
skapar slora praktiska svårigheter och medför risker för rättsförluster. Alll
della talar enligt min mening för atl endasl mycket lungl vägande skäl bör
föranleda att man vidtar slörre ändringar i JB;s regler om inteckning och
panlräll.

Från näringslivets sida har anförts all den nya
panträllskonstruklionen är mer arbetskrävande än del gamla systemet. Det gäller
framför allt den kontroll som kreditgivaren måste göra i fråga om pantsällarens
behörighel. Enligt min mening har detta argument inte så slor bärkraft när det
gäller JB. Genom det ulvidgade godtrosskyddel i 6 kap, 7 § JB har de praktiska
olägenhelerna med panträllskonstruklionen lill stor del undanröjts, 1 vart fall
måste de fördelar som kan vinnas genom ändringar i de grundläggande principerna
i JB:s panträttskonstruktion noggrant vägas mot de starka skäl som enligt vad
jag nyss har anförl talar mol ändringar i denna lagstiftning.

I ett avseende är jag emellertid beredd alt mera
oreserverat instämma i vad som har anförts frän näringslivets sida. Mol
bakgrund av de uttalanden som gjordes i samband med 1971 års godlrosreglering i
JB kan del, som näringslivet har anfört, uppslå tveksamhet om hur godlrosregeln
skall tillämpas efter hand som inskrivningsväsendet förs över till ADB, Med
hänsyn till denna regels slora prakliska belydelse kan en tveksamhet i delta
hänseende leda till allvarliga svårigheter för kredillivel. ADB används redan
inom inskrivningsväsendet på vissa håll och skall fortlöpande införas i hela
landet (se prop, 1977/78:15 med förslag lill ändrade riktlinjer för faslighetsdataverksamheten).
Jag anser det därför angeläget atl den oklarhet som f,n. kan råda undanröjs så
snart som möjligt.

Vad som har anförts från näringslivets sida angående de
svårigheter som panträltsreglerna i SjöL redan har gelt upphov till eller kan
komma all

s. 14 Kontrollera mot PDF

Del 11
Ju:2 Skr 1979/80:103 14

föranleda förtjänar enligi min mening beaktande. Även
skrivelsen den 25 augusti 1977 frän Konungariket Sveriges sladshypolekskassa
angående höjning av tilläggen fordrar närmare överväganden.

Med hänsyn härtill anser jag att en uiredare bör
tillkallas för all se över reglerna om panlräll i JB och SjöL saml all uireda
de problem som hänger samman med sladshypolekskassans skrivelse angående
höjning av de lillägg som utgår enligi nuvarande regler.

En första uppgifl för uiredaren blir alt karllägga de
svårigheler som möter i den praktiska lillämpningen av panträltsreglerna i JB
och SjöL. När det gäller JB bör uiredaren främsl undersöka de problem rörande
godlrosregelns lillämpning som uppkommer i samband med övergång lill ADB och
föreslå ålgärder som undanröjer den tveksamhet som den nuvarande regleringen
kan ge upphov lill. Som jag lidigare har anförl finns det slarka skäl som talar
emot all göra genomgripande ändringar i JB;s panlrällskonslruktion. Utredaren
bör därför i försia hand undersöka lösningar som innebär alt den nuvarande
panträllskonstruklionen i JB kan behållas i huvudsak oförändrad.

Uiredaren bör också lägga fram förslag till de ändringar i
den sjörällsliga lagstiftningen som behövs för all undanröja de prakliska
svårigheler som SjöL;s nuvarande regler om panträtt kan ge upphov till. Vidare
bör uiredaren, med ulgångspunkl i del förslag som har lagls fram av ulredningen
om inskrivning av rätt till luftfartyg och de remissyttranden som har avgetts
över förslaget, överväga hur panlrätlssystemet på luflfarlsområdet bör vara
utformat.

Från näringslivets sida har framhållits atl man bör siräva
efler en för fastighets-, sjö- och lufirällen gemensam reglering. För egen del
kan jag instämma i att en sådan ordning skulle innebära både principiella oeh
praktiska fördelar. I varje fall lalar slarka skäl för all man har likformiga
beslämmelser på sjö- och luflrällsomrädena. Utredaren bör emellerlid i försia
hand pröva om samma lösningar kan användas inom alla tre områdena.

Del måsle dock beaklas alt de problem som de nuvarande
reglerna ger upphov lill på fastighetsrättens område skiljer sig från de
problem som finns inom sjörällen och som för luflrättens del har aktualiserats
genom luflrälts-ulredningens belänkande. Pä sjörättens område används redan ADB
vid inskrivningsförfarandel och SjöL saknar också molsvarighet lill JB:s
godlrosreglering. Praktiska svårigheter har emellertid uppkommil då del gäller
alt använda sjörällsliga hypolek lill säkerhet för framtida fordringar och jag
anser det iveksaml om detta problem bör lösas pä det sätt som utredningen om
inskrivning av rält lill luftfartyg föreslagit i sitt belänkande. Skepp,
skeppsbyggen och luftfartyg måste i stor utsträckning finansieras genom att lån
las upp i utlandet. Det är därför angeläget atl de svenska hypoteken inte
alltför mycket skiljer sig från vad som mestadels gäller utomlands, Molsvarande
behov av anpassning till internationella förhållanden finns inte beträffande
fastighetsrätten. Därtill kommer alt de skäl som lalar mol en ny ändring av de
grundläggande principerna i panlrättskonslruklionen inte gör sig gällande med
samma slyrka på sjörällsomrädet som beiräffande fastighetsrätten. Utredaren bör
därför om han finner det lämpligt vara oförhindrad att föreslå en mera
genomgripande ändring av SjöL;s panlrällskonstruklion och motsvarande regler på
luflrätlsområdet, även om detta skulle innebära att del skapas skillnader

s. 15 Kontrollera mot PDF

15 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del 11 Ju:2

mellan fastighetsrätten, på den ena. saml sjöoch
luflrätten på den andra sidan.

Utformningen av de nya reglerna måsle självfallel ske
efter en noggrann avvägning mellan intresset av atl egendomens ägare eller
annan rältsägare inle lider skada oeh kravel på prakiiskl väl fungerande
syslem. Det bör i det sammanhanget särskilt uppmärksammas atl, när del är fråga
om egendom av mindre värde och hypoteken inte används i kommersiella
sammanhang, ägaren ofta kan vara mindre väl insatt i de panlrälisliga reglerna.

Som jag redan har anförl måste uiredaren också särskilt
beakla de övergångsproblem som kan uppslå om panlräilskonslruklionen ändras.
Övergångsbestämmelserna får inle bli alltför invecklade. I så fall kan vinslen
med nya panlrällsregler bli så liten atl en reform inle kan anses moliverad.
Molsvarande gäller beiräffande frågan om höjning av lilläggel enligi 6 kap. 3 §
JB. I detta sammanhang vill jag, mot bakgrund av vad som har kommii fram vid
remissbehandlingen av den frågan, framhålla atl uiredaren bör vara oförhindrad
atl pröva om del över huvud laget är berättigal atl ha en konstruktion med
särskilt lillägg.

Jag vill sluiligen även någol beröra den s.k.
inskrivningsprincipen som introducerades i svensk sjörätt genom 1973 års
ändringar i SjöL. Den innebär atl förvärvare av skeppsegendom vinner
sakrällsligl skydd mol överlåiarens borgenärer försi när han söker inskrivning
av förvärvel i skepps- resp. skeppsbyggnadsregislrel. Inskrivningsprincipen
gäller inle bara frågan om hur länge egendomen kan tas i anspråk av
överlåtarens borgenärer, utan den har även betydelse för panträtten. Således
kan ägaren enligt SjöL inte upplåta panträtt förrän han har sökl inskrivning
för sill förvärv,

Lufträttsulredningen har föreslagil all
inskrivningsprincipen införs även beiräffande luftfartyg, Avsiklen är all nå
överensslämmelse med den sjörättsliga ordningen.

Jag anser inle all inskrivningsprincipen nu bör göras lill
föremål för ulredning, Emellerlid bör uiredaren vara oförhindrad all la upp
frågan huruvida den bör vara tillämplig inom sjö- och lufirällen, om del skulle
visa sig påkallat med hänsyn lill andra förslag som gäller ulformningen av
panträtten på dessa områden.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
atl regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartemenlel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl uireda
frågor angående panträltsreglerna i faslighels-, sjö- och luflrätten,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Justiliedeparlementet)

s. 16 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:3 Skr 1979/80:103 16

3. Patentprocessen

Dir 1979:6

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför,

Palenlväsendel har en viktig funktion när det gäller alt
främja den lekniska och industriella utvecklingen. Ett patent innebär alt
uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare får en av rättsordningen skyddad
ensamrätt all under viss lid ekonomiskl utnyttja en uppfinning i uibyle mol all
han medverkar till atl informalion om uppfinningen görs allmänt lillgänglig.
Den som gör intrång i ensamrätten kan drabbas av straff och förpliktas atl
betala skadestånd. Ensamrätten möjliggör för uppfinnaren att få skälig
ersäitning för sina prestationer och uppmuntrar samtidigt lill invesleringar
för alt utveckla nya idéer på del tekniska områdel. Om palenlväsendel utnyttjas
tillräckligt flitigt ger det dessutom som resultat en omfattande och aktuell
information om hur långl tekniken har hunnit. Denna information har visal sig
vara av väsenllig belydelse för den lekniska ulvecklingen.

De grundläggande bestämmelserna om palenl finns i
patentlagen (1967:837) som nyligen har varit föremål för omfattande ändringar
(se lagen 1978; 149 om ändring i patentlagen). Dessa ändringar, som irädde i
krafl den 1 juni 1978, gjorde del möjligt för Sverige atl tillträda bl.a, två
konveniioner om internationellt palentsamarbete. Båda dessa konventioner syflar
lill alt genom samarbete mellan konvenlionsslaterna göra det enklare och
billigare för den som vill skydda en uppfinning i flera länder.

De nya bestämmelserna grundar sig på förslag som
regeringen lade fram i prop. 1977/78:1 om ändringar i patentlagen, m.m. 1
samband med behandlingen av propositionen log lagutskottet också upp frågan om
sankiionssys-lemet inom patenträtten, etl spörsmål som inte berördes av de
ändringsförslag som lades fram i propositionen. Utskottets behandling av
sanktionssys-lemet föranleddes närmasl av tre moiioner som hade väckts i
riksdagen. I den första av dessa motioner (1977/78:30) hemställdes att
riksdagen hos regeringen begärde ulredning och förslag om att de nuvarande
straffbestämmelserna i patentlagen ersälts med beslämmelser om vite. I den
andra motionen (1977/78:524) begärdes att regeringen skulle se över
åtalsbeslämmelserna i patentlagen. I den iredje (1977/78:525) föreslogs atl
riksdagen hos regeringen skulle begära ulredning om skärpl skadeståndsplikt vid
patentintrång.

Utskottet uttalade i betänkandet över proposilionen (LU 1977/78:10)
för sin del att de nuvarande bestämmelserna om patenlprocessen och sanktionerna
inom palenlrällen inte var tillfredsställande och atl de därför borde ses över.
Utskotlel underströk att det var angelägel att patentlagens regler var så
utformade att palenlhavarens ensamrätt inle blev illusorisk. Palenlhavaren
skulle, förklarade utskottet, ha möjlighet att effektivt beivra intrång och
kompensera sig för liden skada. Vid en översyn av patenlprocessen kunde, enligt
utskottets mening, också prövas frågan om atl införa viiesförbud som en
sanktion inom patenträtten.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle ge regeringen
tillkänna vad utskottet sålunda hade anfört om översyn av patentprocessen och
sanktions-systemet inom palenlrällen. Riksdagen beslutade i enlighet med
utskottets hemställan (rskr 1977/78:126),

Lagutskottet har i elt senare belänkande (LU 1977/78:32)
behandlat en

s. 17 Kontrollera mot PDF

17 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:3

motion (1977/78:1001) om behovet av en särskild
presumlionsregel vid förfarandepatent, I den motionen anfördes all en
uppfinnare som har fått palenl pä en melod eller elt förfarande för
framställning av en viss produkt (s.k, förfarandepatent) ofta har svårt all
skydda den ensamrätt till framställningsförfarandet som patentet ger honom.
Dessa svårigheler skulle enligt motionen kunna undanröjas med en särskild
presumlionsregel vid Ivist om intrång i förfarandepatenl som avser
framslällning av visst nytt ämne. I presumtionsregeln skulle föreskrivas alt
sådant ämne skall anses ha framställts genom det patentskyddade förfarandet,
om annat inte visas. I motionen erinrades om atl en sådan regel lidigare
funnits i svensk palentlagstiftning men upphävts år 1967. Utskottet ansåg atl
frågan om alt återinföra en presumlionsregel av della slag borde prövas i
samband med en översyn av patenlprocessen som riksdagen lidigare hade begärt.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr 1977/78:373).

Mål om intrång i patent och om ogilligförklaring av patent
saml mal som avser talan om fastställelse av patents skyddsomfång handläggs av
allmän domstol. Särskilda beslämmelser om rättegången i sådana mål, s.k.
paleni-mål, finns i patentlagen. I den mån särskilda bestämmelser inte har
meddelals, gäller emellerlid de allmänna beslämmelsema i rällegångsbal-ken.

Talan i patentmål får väckas endasl vid Stockholms
tingsrätt. Därifrån kan målet i vanlig ordning föras vidare lill hovrätt och
högsia domstolen. Tingsrätten är med vissa undanlag domför med sex ledamöier i
patentmål. Tre av dem skall vara lagfarna och tre tekniskt sakkunniga. Har
lekniskl sakkunnig ledamoi deltagit i del avgörande som har överklagats till
hovrätten, skall tekniskl sakkunniga delta också i hovrättens prövning. Som
tekniskl sakkunniga ledamöter skall finnas att tillgå en krets av minst 25
personer som för ändamålet har förordnats av regeringen. Inom denna personkrets
skall rättens ordförande i tingsrätt resp. hovrätt för varje särskilt mål utse
dem som skall sitta i rätten.

För uppsåtligt patentintrång kan både straff och
skadestånd utdömas. Vid intrång som har skett av oaklsamhel kan skadestånd ulgå
och skadeslånds-ansvar kan komma i fråga l.o.m. utan att oaklsamhel har
förelegat. Allmänt åtal för patentintrång får väckas bara om målsäganden
angivit brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från
allmän synpunki. Särskilda regler finns om preskription av rält till skadestånd
för paientinirång.

Ogiltigförklaring av patent kan meddelas endast på vissa i
lagen angivna grunder. Patent kan sålunda förklaras ogiltigt om väsentliga
maleriella palenterbarhetsvillkor inte har varit uppfyllda när patentet
meddelades. Vidare kan patent förklaras ogiltigt om vissa väsenlliga formella
villkor har åsidosatts. Bara i ett fall behöver ogillighelslalan väckas inom
viss lid, nämligen dä patent har meddelals annan än den som varil berättigad
lill det.

Om del i intrångsmäl görs gällande all patentet är
ogiltigt, prövas inte ogiltighetsfrågan i samma mål. Särskild talan måste
väckas om ogillighelen. Inlrångsmålel skall då förklaras vilande i avbidan på
alt ogiliighetsmålei avgörs. Molsvarande gäller om palenlhavaren för talan om
fastställelse av patentskyddets omfattning och det i sådant mål görs gällande
atl patentet är ogiltigt.

Bland de särskilda processuella reglerna bör vidare nämnas
atl domstol som handlägger patentmål skall inhämta yllrande från
patentbesvärsrätlen.

2 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:3
Skr 1979/80:103 18

om den finner del erforderligt. Palenlbesvärsriillen är
den förvaltningsdomstol som prövar besvär över palenlverkels beslul i
palenlärenden. Patentbesvärsrätlen kan sålunda ha all bedöma samma frågor som
uppkommer i mal omogillighet, nämligen frågorom maleriella och formella
förulsältningar för meddelande av palenl. Talan mol patentbesvärsrällens
avgöranden förs hos regeringsrätten, i den män sådan talan är lillålen.

De fyra motioner som jag har nämnl går alla ut på alt
stärka palenlhavarens ställning genom all öka möjlighelema för honom all bevaka
sin rält. Även lagutskottet understryker i sill belänkande med anledning av
prop. 1977/78: Iviklen av atl palenlhavare har möjlighel atl effeklivl beivra
patentintrång och alt få ersättning för liden skada.

Utskotlel framhåller atl skadeståndsmålen oftast är
komplicerade och kräver omfattande teknisk bevisning. Till följd härav är
processen som regel tidsödande och rättegångskostnaderna stiger ofta lill
avsevärda belopp. Härtill kommer, anför utskottet, att ett skadeståndsanspråk
på grund av patentintrång kan bemötas med påståenden om palenlets ogillighel,
något som kan leda till atl målel om patentintrång förklaras vilande i avbidan
på all frågan om patentets gillighel prövas. Bevissvårigheler kan vidare leda
lill all utdömda skadestånd inle blir tillräckliga för all kompensera
palenlhavaren. Utskottet framhåller all bevissvårigheterna är särskilt
uppenbara när del gäller all styrka marknadsstörningar som l.ex. kan bero på
all köparna har förlorat förtroendet för en palenterad produkl därför all samma
produkt med sämre kvalilel har ulbjudiis lill lägre pris. Utskotlel ullalar
vidare alt det pä grund härav inte är förvånande atl patenthavarna drar sig för
alt väcka talan om skadestånd på grund av patentintrång. Risk föreligger enligt
utskottels mening också för all en palenlhavare, som har små ekonomiska
resurser, inför hotet om en långvarig och kostsam rättegång tvingas träffa ell
ofördelaktigt licensavtal med del företag som har gjort sig skyldigt lill
patentintrång, Utskotlel anför alt det från uppfinnarhåll har hävdats atl
sådana fall inte är ovanliga.

Både uppfinnare och förelrädare för industrin har också
under hand riktat kritik mot del säll på vilket patenlprocessen f,n. fungerar.
Kriliken har framför allt gälll den utdragna handläggningsliden. Del har därvid
framhållits all ett långvarigt lillslånd av ovisshel huruvida paienlel är
giltigt eller inte ofta leder till slor ekonomisk skada för palenlhavaren. Sä
länge frågan om patentels gillighel ännu inle är avgjord kan del exempelvis
vara vanskligt alt investera för produktion oeh marknadsföring. Det ekonomiska
avbräcket är ofta av en hell annan storlek än det skadestånd som kan erhållas.
För att patenten skall bibehålla sill ekonomiska värde måste frågor om intrång
och ogillighel kunna avgöras någorlunda snabbi.

För egen del kan jag instämma i vad utskottet har anfört
om de svårigheler som f.n. möter i synnerhet palenlhavare med små ekonomiska
resurser, när de skall bevaka sin räll. Förelrädare för både uppfinnare och
mindre induslri har vid underhandskontakter med departementet och i andra
sammanhang bekräftat, att risken för alt bli indragen i en långvarig och
kostsam rättegång ofta har gjort att palenlhavare har avstått från att beivra
patentintrång, Samma företrädare har också pekal på en sidoeffekt av alt
rällegången i patentmål är tids- och kostnadskrävande, nämligen svårigheten att
få kompetent juridiskt bilräde. Jag delar därför ulskollels mening all bestämmelserna
om patenlprocessen oeh sanktionerna inom palenlrällen bör ses över. En särskild
utredare bör tillkallas för denna uppgifl.

Patentmålen är f.n. en förhållandevis liten grupp av mål,
om man ser lill

s. 19 Kontrollera mot PDF

19 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:3

anlalel. Under åren 1970-1977 inkom lill Siockholms
lingsrätt sammanlagi 155 sådana mål, fördelade med mellan 13 oeh 25 mål om
årel. Del hell övervägande anlalel av dessa mål gällde intrång eller
ogillighel. En väl fungerande och effektiv patenlprocess är emellerlid ell
viktigt inslag i palenlväsendel och som jag tidigare har anförl är
palenlväsendel i sin lur betydelsefullt för den tekniska oeh ekonomiska
ulvecklingen. Uppgifterna från uppfinnar- och induslrikretsar lyder på alt det
ringa anlalet mål hänger samman med att varken rättegången i patentmål eller
sanktionssystemel i dessa kretsar anses fungera väl.

Utredningsarbelel bör dock inte begränsas till de frågor
som motionärerna har tagil upp. Mol bakgrund av den kritik som har riktats mot
den nuvarande ordningen är del enligt min mening befogat all göra en bred
översyn av patenlprocessen och sanktionssystemel inom patenträtten.

Målet för utredningsarbetet skall givetvis vara att lägga
fram förslag till en ordning som bättre än den nuvarande tillgodoser
berättigade krav på er. ändamålsenlig och effektiv process i patentmål. Härvid
bör särskild uppmärksamhet ägnas mål som rör intrång och ogillighel. Utredaren
bör inle låsas vid att arbeta efter fasta riktlinjer. Vad jag under hand har
inhämtat om de prakliska erfarenheterna från nu gällande ordning ger dock
anledning att ta upp några frågor som särskilt bör uppmärksammas i utredningsarbetet.
Utredaren bör lill en början kartlägga hur den nuvarande patentprocessen
fungerar och med utgångspunkt från denna kartläggning bedöma behovel av
reformer. Vid kartläggningen bör uiredaren i främsta rummel beakta
möjligheterna för enskilda uppfinnare och andra palenlhavare med begränsade
ekonomiska resurser all effektivt beivra patentintrång.

Redan det material som hitintills har kommit fram visar
att mycket av den kritik som riktas mol patenlprocessen har sin grund i all
rällegången i patentmål är alltför tidskrävande och dyrbar. En viklig uppgifl
för uiredaren blir därför atl överväga olika åtgärder i syfte att åsladkomma en
snabbare och billigare processordning.

1 del sammanhanget bör utredaren undersöka möjligheterna
atl åsladkomma en stramare processledning från rättens sida än vad som har
utbildats på grundval av de regler som nu gäller för handläggningen av
patentmål. Sålunda bör utredaren överväga om särskilda lidsfrister och
beslämmelser om begränsning av skriftväxlingen kan vara lämpliga medel all
uppnå en mer koncenlrerad rättegång. Beslämmelser av della slag får emellertid
inte leda till att patentprocessen blir omgärdad av allt för stela regler. Som
uiskoltet har anförl är patentmål oftast komplicerade och kräver omfallande
leknisk bevisning. Hänsyn måsle också tas lill alt parler i intrångs- och
ogiltighelsmål ofta är förelag med säte utomlands och all kontakterna mellan en
sådan part och dess juridiska ombud i målel kan ta förhållandevis lång lid i
anspråk. Om regler angående tidsfrister oeh begränsning av skriftväxlingen
införs, lorde del därför bli nödvändigt all kombinera dem med
undantagsbestämmelser som ger domstolarna räll att i särskilda fall avvika från
reglerna. När del gäller dessa frägor bör uiredaren samråda med rättegångsulredningen
(Ju 1977:06).

Bland omständigheter som väsentligt bidrar till alt
förlänga handläggningstiden för ogiltighelsmål har nämnls sökandet efter sådana
nyhetshinder mol patentet som kan åberopas subsidiärt, om del i försia hand
åberopade hindret underkänns. Det har därvid framhållils alt sökandet efler
nyhetshinder kan ta flera år i anspråk och leda till
mycket höga

s. 20 Kontrollera mot PDF

DellIJu:3
Skr 1979/80:103 20

rällegängskoslnader. 1 den mån del skulle visa sig atl
sökandel efler subsidiära nyhetshinder ofia orsakar avsevärd lidsuldräkl bör
uiredaren överväga ålgärder för atl komma lillräila med detla problem,
exempelvis genom beslämmelser enligt vilka riillen all anföra nya
ogiltighclsgrunder avskärs för tredje man viss lid efler del atl palenlhavaren
har åberopal paienlel emoi honom.

Till de processrällsliga spörsmålen hör också den av
riksdagen väckta frågan om atl återinföra en särskild presumlionsregel i mål om
intrång i palenl för framslällning av alster, s,k. förfarandepatent. Som
lagutskollel har påpekat kan del vara svårt för palenlhavaren all bevisa hur en
konkurrent som misstänks ha begått patentintrång har framställt etl vissi
alster. Del är därför möjligt all ell återinförande av en presumlionsregel av
nu nämnl slag skulle kunna förenkla rättegången i mål om intrång i
förfarandepatent och stärka palenlhavarens möjligheier alt hävda sin ensamrätt.
Jag vill dock påpeka atl den presumlionsregel som lidigare fanns i svensk räll
bara gällde vid Ivisl om intrång i förfarandepatenl som avsåg framslällning av
nytt ämne. Den regeln hade sålunda elt lämligen begränsat lillämpningsområde.
Motsvarande problem kan tänkas uppslå vid förfarandepatent som avser andra nya
alster än sådana som faller under begreppet ämne. Det är emellertid inte givet
alt tillämpningsområdel för en sådan presumlionsregel som den nämnda utan
vidare kan vidgas. Utredaren bör därför överväga olika möjligheter atl lösa
problemet.

I olika sammanhang har del från uppfinnar- och
induslrikretsar kommii fram önskemål om en ulredning av frågan huruvida del är
lämpligl atl inräita en särskild palenldomslol. Vad man i försia hand har haft
i länkarna är en domstol som handlägger både patentmål och besvär över
patenlverkets beslul i patentärenden. Som ell av skälen för en sådan domstol har
nämnls atl de lekniska ledamöterna i en palenldomslol skulle på ell annal säll
än molsvarande ledamöier i de allmänna domstolarna bli förtrogna med de
sakfrågor som vanligen kommer upp till bedömning i patentmål. Del har också
gjorts gällande att de lekniska ledamöierna i en palenldomslol skulle kunna på
ell effeklivare säll bidra lill processledningen.

Mot bakgrund av dessa önskemål bör utredaren överväga för-
och nackdelar med en särskild palenldomslol av det slag som har nämnls. Därvid
bör bl.a. uppmärksammas hur en sådan domstol skulle kunna infogas i del
allmänna domstolsväsendet. Elt annal problem som också måste belysas är de
jävsförhållanden som kan uppkomma när samma fråga kommer upp till prövning
först i besvär över palenlverkels beslut och sedan i ell patentmål. Av inlresse
i sammanhanget är också hur ledamöterna i en särskild palenldomslol skall kunna
rekryleras för all hög leknisk och patenträllslig kompetens alllid skall vara
säkrad. Vidare fordras överväganden angående möjlighelen till överprövning av
en sådan särskild domstols avgöranden.

Förulom patenlprocessen skall uiredaren som jag lidigare
har anförl också se över sanktionssystemel inom palenlrällen. Därvid bör
ledning hämias från vad lagulskotlel har anförl i belänkandet 1977/78:10 och vad
som har anförts i de tre motioner som behandlas i delta belänkande. För egen
del vill jag endasl erinra om all straffsanktionen sällan kommer lill
användning. Under 1970-talel har hitintills inte i något fall väckts talan om
straffansvar för patentintrång. Bedömningen av skadeståndets effektivitet som
sanktions-form försvåras av atl skadeslåndsfrågan oftast brukar göras upp utan
rättegång sedan domstolen väl har förklarat att ell visst förfarande ulgör

s. 21 Kontrollera mot PDF

21 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:3

patentintrång. Del kan emellerlid inle uieslulas all
skadeslåndssanklionens effektivitet i vissa fall förringas genom de svårigheler
som ofta föreligger när det gäller alt bevisa vilka skadeverkningar som cll
palenlinlrång förorsakar. I sådana fall kan en vilessanklion innebära ökade
möjligheter för palenlhavaren alt förhindra paientinirång.

De problem som är förbundna med atl bevisa ell inlrångs
skadeverkningar har emellerlid inlresse också på andra områden av
immalerialrällen, främsl inom varumärkesrälten. Uiredaren bör därför i delta
hänseende beakta utvecklingen inom andra immalerialrällsliga områden. Jag vill
i del sammanhanget påpeka alt varumärkesutredningen (Ju 1974:10) f.n. utreder
frågan om införande av vite som sanktion i varumärkesrätten och all
upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02) ser över upphovsrättslagsliltningen i
dess helhel. Uiredaren bör i dessa frågor också samråda med den kommillé som
nyligen har tillkallats för all bl.a. göra en allmän översyn av vitesinsiitulel
(Direkliv Ju 1978:89).

Slutligen vill jag också ta upp en annan fråga som
uiredaren bör överväga. Från berörda kretsar har framkommit önskemål alt man i
svensk patenträtt skulle införa elt inslitui som ger palenlhavaren möjlighel
atl frivilligl begränsa sill palenl. Det har anförts atl man därigenom Iroligen
skulle kunna undvika en hel del processer. Beslämmelser om förfarande genom
vilkel palenlhavaren kan få sill palenl begränsat finns i flera främmande
länders palentlagstiftning. Av särskili inlresse är all ett sådanl begränsningsinslilul
finns i 1975 års konvention om europeiskt patent för den gemensamma marknaden.

Det förefaller sannolikt att etl begränsningsinstitut av
del slag som jag har antytt nu skulle kunna bli ett värdefullt inslag i svensk
palentlagstiftning. Det torde vara oundvikligt att patent ibland meddelas med
en omfattning som sedermera visar sig inte vara hållbar, och domstolarna är med
rätta ytterligt återhållsamma med att ge sig in på omformuleringar av
patentkrav. Om del i en process uppstår tvekan huruvida en viss del av ett
patentkrav är hållbart, kan palenlhavaren därför, inför risken alt hela kravet
förklaras ogiltigt om det inte håller i alla delar, frestas att försvara kravel
lill det yttersta. Det synes rimligl att för sådana fall ha ell förfarande varigenom
kravet kan begränsas. Förfarandet måste emellertid tillgodose tredje mans
rättssäkerhet. Det torde ligga närmasl till hands alt ett sådant
begränsningsförfarande anförtros palentverket.

Det nordiska samarbetet har gamla traditioner på det
patenträltsliga området. De ändringar i patentlagen som trädde i krafl den 1
juni 1978 var utarbetade i nordiskt samarbete och präglades av en strävan efler
långl driven rättslikhet mellan de nordiska länderna. Jag anser del ytterst
angeläget atl denna strävan efter rättslikhet fortsälter. Efler vad jag har
erfarit kommer emellertid ell svenskl utredningsarbete rörande patentprocessen
och sanktionssystemel inom palenlrällen inle omedelbart att få några
motsvarigheter i de övriga nordiska länderna. Från dessa länders sida har man
emellerlid förklarat sig intresserade av all följa del svenska
utredningsarbelel genom observatörer. I fråga om ändringar i bestämmelser som
har lillkommil i nordiskt samråd och spörsmål av principiell nalur bör
uiredaren samråda med observatörerna.

I nu berörda frågor har jag samrått med chefen för handelsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för juslitiedepartementel

s. 22 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:4 Skr 1979/80:103 22

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda
frågor rörande patenlprocessen och sanklionssyslemel inom palenlrällen.

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
bilräde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justiliedeparlemenlel)

4. Tilläggsdirektiv för utredningen (Ju 1977:07) om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall

Dir 1979:11

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Enligt gällande rätt finns inle någol hinder mot att
dödsbon förblir oskifiade under längre tid, även om ulgångspunkten för
lagstiftningen kan sägas vara att elt dödsbo skall bestå endasl under en
övergångslid. Även efler ett skifte kan gemenskapen mellan delägarna i ell
dödsbo fortsätta, genom atl delägarna lillsammans blir ägare till egendom som
har ingåtl i boel.

Med hänsyn lill de olägenheter som kan uppkomma när
fasligheler ägs av dödsbon eller med samäganderätt lillkallade jag år 1977 en
särskild uiredare (Ju 1977:07) som fick i uppdrag atl uireda frågor om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall, m.m. (Dir. 1977:13). Upporaget går
främsl ul på att komplettera de nuvarande reglerna om boutredningsman med
regler om ställföreträdare i fall då elt dödsbo äger faslighel. Härvid skall
enligt direkliven övervägas om förelrädare alllid bör ulses i dessa fall eller
om begränsning bör ske lill sådana situationer då jordbruk eller skogsbruk
bedrivs på fastigheten. Sådan faslighet kallas här i det följande jordbruksfastighet.

Ganska belydande arealer mark ägs numera av dödsbon.
Andelen jordbruks- oeh skogsbruksmark som ägs av dödsbon lorde ha stigit under
senare lid. Jordförvärvsulredningen (Jo 1974:07) har i sill betänkande (SOU
1977:93) Ny jordförvärvslag pekal på att denna ägandeform kan leda till
olägenheter för rationaliseringsverksamheten och för fastighetens skötsel.
Utredningen har sammanfattningsvis föreslagit atl man går vidare, uiöver del
arbele som bedrivs av ulredningen om ställföreträdare för dödsbo, och prövar
möjligheten atl begränsa dödsbons innehav av jord- och skogsbruksmark. I
yllranden över utredningens belänkande har många remissinstanser instämt i
förslaget.

I etl beslul med anledning av elt motionsyrkande har
riksdagen anslutit sig till jordförvärvsulredningens ståndpunkt (mot.
1977/78:1000, LU 1978/79:2 rskr 1978/79:6). I del betänkande av lagutskollel
som ligger lill grund för beslulel framhålls atl flera av de olägenheler som
dödsboägandel medför visserligen kan antas försvinna som elt resultat av de
förslag som utredningen om ställföreträdare för dödsbon vänlas lägga fram.
Vissa nackdelar kan dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

23 Kommittéer: Justitiedepartementet
Del 11 Ju:3

enligt utskottet inte undanröjas genom atl
ställföreträdare förordnas. Bl.a. motverkar elt fortsall dödsboägande del
allmänna inlressel av atl jordbruksmark innehas av aktiva brukare. Utskotlel
framhåller all någon förbättring inte uppnås, om ell dödsbo upplöses och
ersälts av samägande mellan de tidigare dödsbodelägarna. Också möjligheterna
atl begränsa sådanl samägande bör därför utredas.

Jordförvärvsutredningen har också föreslagit
inskränkningar i rätlen all genom testamente fritt förvärva jordbruksfastighet,
Förslagel avstyrktes dock under remissbehandlingen från många håll. Del ansågs
bl.a. från rättslig synpunkt oklart på ålskilliga punkler. Förslaget har inle
heller tagils upp i den proposiiion om ny jordförvärvslagstiflning som för korl
tid sedan lämnades lill riksdagen (prop. 1978/79:85). Som grund för della
anfördes all förslaget innebar väsentliga ingrepp i testamentslagsliflningen
och inrymde en hel del rällsliga problem, som inle kunde lösas utan ytterligare
överväganden. Del förutskickades i propositionen att frågan om begränsning av
teslamenlariska förvärv skulle utredas i särskild ordning.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
föreslår jag atl den nyss berörda frågan saml problemen om avveckling av
dödsbons fastighets-innehav och upplösning av samägande nu blir föremål för
ulredning.

Frågorna om avveckling av dödsbos innehav av
jordbruksfastighet och upplösning av samägande av sådan faslighel har ell nära
samband med de frågor om ställföreträdare för dödsbo som redan övervägs av en
särskild utredare. Del är därför ändamålsenligt atl dessa utredningsuppgifter
förs samman. Utredningsuppdraget bör lämpligen också omfalta frågan om
begränsning av rätlen all genom testamente frill förvärva jordbruksfastighet.
Denna fråga har samband med de lidigare nämnda bl.a. pä del sället all en
begränsning av rätlen lill teslamenlariska förvärv skulle kunna öka benägenheten
all låta jordbruksfastigheter bli kvar i dödsbons ägo under en längre tid.

Såvitt gäller begränsningen av dödsbos innehav av
jordbruksfastighet bör utgångspunkten vara alt delägarna i boel skall ha en
inle alltför snävt utmätt frist lill silt förfogande för atl upplösa dödsboet
eller i varje fall avveckla faslighetsinnehavet. I vissa fall bör emellertid
ett dödsbo kunna beslå oskiflat och ha kvar fastigheten även under längre lid.
Som lagulskotlel har påpekat kan del sålunda vara nödvändigl alt behålla ett
dödsbo oskiflat för all ge minderåriga barn lill den avlidne möjlighel atl ta
över verksamhelen. Förhållandena i dödsboet kan enligt utskotlel också vara
sådana att dödsbogemenskapen är en förutsättning för atl en släktgård skall
kunna bevaras inom familjen. Även andra skäl kan åberopas för atl en jordbruksfastighet
behålls av ett dödsbo under en inte alltför begränsad lid. Bl.a. kan del ha
belydelse om fasligheten är utarrenderad när dödsfallet ägde rum.

Med hänsyn lill det sagda kan del vara lämpligl att ställa
upp en huvudregel om alt en jordbruksfastighet som innehas av elt dödsbo bör
skiftas eller överlåtas när en viss bestämd avvecklingsfrist har gåll ut, men
öppna möjlighet all låta innehavet beslå för en längre lid när särskilda skäl
föreligger. Det är emellertid länkbart atl man kan nöja sig med atl införa en
befogenhet för en förelrädare för del allmänna all påkalla alt faslighetsinnehavet
avvecklas i fall då det föreligger särskilda olägenheler. Det är angeläget all
regleringen utformas så atl den ger så god ledning som möjligt för
tillämpningen. De silualioner då dödsbon vid lagstiftningens ikraftlrädande
innehar jordbruksmark bör uppmärksammas särskilt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:4 Skr 1979/80:103 24

En överlåtelse eller etl skifte av fastigheten måsle
givetvis slå i överensslämmelse med jordförvärvslagstiflningen och annan
lagstiftning om fastighelsförvärv för att kunna godlas. Till frågan om hur man
lämpligen hindrar all dödsbogemenskapen i fråga om fastigheter ersätls av
samäganderält ålerkommer jag längre fram.

Kan inte dödsbodelägarna förmås all godvilligi avhända
dödsboet äganderätten lill fastigheten när en avveckling av
faslighetsinnehavet är påkallad, måsle en ivångsmässig avveckling kunna komma
till stånd. Olika möjligheter slår härvid lill buds. En lösning kan vara atl
vid vite ålägga dödsboet atl överföra fasiigheien på godlagbar ägare. I sisla
hand kan Ivångsförsäljning behöva lillgripas.

En lagstiftning som begränsar rätlen för dödsbo all inneha
jordbruksfastighet kan medföra ell behov från del allmännas sida av en samlad
överblick över de jordbruksfastigheter som ägs av dödsbon. Del bör undersökas
hur en sådan överblick kan erhållas på ell så enkell säll som möjligi. Också i
övrigt bör förslag lämnas om adminislralionen av den reglering som föreslås. De
kostnader som kan följa med förslaget bör uppskallas och redovisas.

Vad därefter gäller teslamenlariska förvärv av
jordbruksfastigheter innebar jordförvärvsulredningens förslag all
jordförvärvslagen skulle göras tillämplig också på sådana förvärv, utom när
teslamenlsiagaren är gift med testator eller är dennes avkomling eller
arvsberäiiigad efler leslator enligi lag. Enligt utredningen har nämligen den
nuvarande tillslåndsfriheten för teslamenlariska förvärv utnyttjats för att
kringgå lagen. Del förekommer sålunda enligt utredningen atl en person för alt
under sin livslid kunna genomföra en överlåtelse av en jordbruksfastighet
väljer alt upprätta etl testamente i vilket mottagaren är insatt som
lesiamentstagare till egendomen. Under leslators livstid innehar mottagaren
egendomen som "arrendalor". När leslator dör övergår så egendomen
lill teslamenlsiagaren utan atl förvärvel prövas enligt jordförvärvslagen.

Under utredningsarbelel bör det i denna del i första hand
prövas i vad mån leslamenisförvärv av jordbruksfasligheler i
jordförvärvslagstiflningen skall jämslällas med köp, byle och gåva. Mesl
angelägel är givelvis all hindra all reglerna i fråga om köp och gåva kringgås
genom alt en lillståndsfrihet för leslamenisförvärv ulnylljas på del säll som
jordförvärvsulredningen har pekat på. De jordbrukspoliliska skäl som bär upp
jordförvärvslagstiftningen talar emellertid för atl testanientsförvärv renl
allmänl får följa samma bestämmelser som köp och gåva. Å andra sidan skulle
della innebära en betydande begränsning i enskildas räll att genom teslamenie
frill förfoga översin egendom för dödsfalls skull. Dessa intressen får vägas
mol varandra. Som jordförvärvsutredningen har föreslagit bör dock make och
avkomling till lestator och den som är berättigad lill arv efler honom under
alla omslän-digheter vara undanlagna från lillståndsplikt.

Alt teslamenlariska förvärv underkastas tillståndsprövning
behöver inte innebära all förulsältningarna för atl lillslånd skall meddelas
bör vara desamma som för köp, byte och gåva. En möjlighel är atl lillslånd får
vägras endasl i de fall då det i realiteten är fråga om köp eller gåva. En
annan är all endast vissa av de grunder för atl vägra förvärvslillstånd som
jordförvärvslagen upptar görs tillämpliga på leslamenlsförvärven. Också andra
mellan-lösningar kan tänkas. Vilken lösning som skall väljas beror på hur den
avvägning mellan motstående intressen som förul har varit på lal faller ul.

Vid denna avvägning måsle hänsyn också las lill de
rättsliga konsekvenser

s. 25 Kontrollera mot PDF

25 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:4

som etl krav på lillslånd för med sig för avvecklingen av
elt dödsbo. Inle minst viktig är frågan hur etl avslag på en ansökan om
lillslånd inverkar på fördelningen av kvarlåtenskapen. Dessa konsekvenser får
karlläggas under utredningsarbetet. Förslag bör lämnas om hur uppkommande
problem skall lösas. Jag skall i del följande någol beröra dessa frågor.

Till en början vill jag då erinra om all en
tesiamenislagare kan förvärva egendom antingen som legalarie eller som
universell tesiamenislagare. Legatarie är den som får en särskilt angiven
förmån, t.ex. en bestämd faslighel. Universell lesiamentstagare är den som
leslator har sall i arvinges slälle genom all lillerkänna honom kvarlåtenskapen
i dess helhet, viss andel av kvarlåtenskapen eller överskott på den. Den
universelle lestamenlstaga-ren är, i motsats lill legalarien, delägare i
dödsboet efler testator. Skall den universelle teslamenlsiagaren ha en viss
andel av kvarlåtenskapen, bestäms hans räll lill den egendom som finns i boel
genom arvskifte. Annars kan han i flerlalel fall tillträda egendomen direkt på
grund av tesiamenlei. Legaiariens förvärv sker direkl på grund av tesiamenlei.

Liksom beträffande andra förvärv som kräver tillstånd
enligt jordförvärvslagstiflningen ligger del i fråga om teslamenlariska
förvärv närmast lill hands att göra tillstånd till en förutsättning för atl
förvärvel av fasligheten skall bli giltigt. Jag kan här erinra om atl en
fastighetsbildning i vissa fall måsle komma lill stånd för alt förvärv genom
legat av del av en fastighet skall bli gällande (12 kap. 12 § ärvdabalken: jfr
angående arvskifte 23 kap. 3 § iredje stycket ärvdabalken). Också andra
lösningar kan emellertid komma i fråga. Man kan sålunda länka sig del
alternativet all förvärvel i och för sig blir giltigt men atl förvärvaren blir
skyldig att avyttra fastigheten till annan som kan fä förvärvstillstånd, om han
inte själv erhåller sådanl tillstånd.

Om förvärvslillstånd görs lill ett villkor för att
teslamentsförvärvel skall bli giltigt, måste det anges när tillstånd senast
skall sökas eller evenluelll när del senasl skall föreligga. Situationen är
härvid inte helt densamma vid de olika fall av leslamenisförvärv som nyss har
angells. I sådana fall då del krävs arvskifte, kan man överväga möjligheten
till förhandsbesked av tillstånds-myndigheten. Sambandet med bestämmelserna om
krav på fastighetsbildning för att giltigt förvärv av del av fastighet skall
komma lill slånd måsle uppmärksammas.

Av särskilt intresse är frågan vilka verkningar i olika
hänseenden som det fär om ett förvärv genom teslamenie av en jordbruksfastighet
är ogiltigl därför att tillstånd inle söks eller lämnas. Också här finns
anledning all uppmärksamma de olika fallen av leslamenisförvärv. Ett siarkt
önskemål är all teslamenlsiagaren inte värdemässigt skall behöva gå miste om
den förmån som har bereits honom genom teslamenlsförordnandet. Såviit gäller
universalfång torde leslamenlslagaren oftast kunna tillgodoses med annan
egendom. Del kan därvid bli nödvändigl alt, hell eller delvis, göra om ell
arvskifte. En förutsättning kan ibland också vara atl dödsboet säljer
jordbruksfastigheten. Omständigheterna lorde emellertid i vissa fall göra del
svårl atl sälja fastigheten till etl godtagbart pris. I fråga om legat
tillkommer alt del endasl i begränsad omfattning kan anses följa av elt
teslamenie all legalel får verkställas genom all leslamenlslagaren i slället
för fastigheten tilldelas annan egendom eller konlanl vederlag (jfr ullalanden
i förarbetena lill 12 kap. 12§ä'rvdabalken,prop. 1968:127 s. 61 och 62 och
prop. 1970:145 s. 162). Det får övervägas om leslamenlstagarna behöver ell
siarkare skydd än som följer av gällande rält. Det kan inle uteslutas all
siaten för vissa fall då tillstånd vägras bör vara skyldig att lösa
fastigheten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:4
Skr 1979/80:103 26

1 anslutning till frågan om en begränsning i rätlen alt
genom teslamenie frill förvärva jordbruksfaslighel vill jag la upp ell problem
som bl.a. jordförvärvsulredningen har pekal på. För förvärv av en
jordbruksfastighet genom överlåtelse från ell dödsbo krävs i princip
förvärvslillstånd enligi jordförvärvslagstiflningen. Tillslåndspliklen kan
emellerlid f.n. ålminstone i vissa fall kringgås genom atl i stället en andel i
dödsboet överlåts lill den som avser all förvärva fastigheten. Denne kan
därefler tillskiftas fastigheten ulan alt förvärvstillstånd behövs. Det bör
övervägas hur man kan komma till rätta med sådana förfaranden. En lösning är
all kräva förvärvslillstånd för de ifrågavarande förvärven genom arvskifte,
bortsell frän fall då fastigheten övergår lill någon närslående lill den
avlidne.

Ulredningen bör vidare pröva om man bör införa ell krav på
tillstånd enligt jordförvärvslagstiflningen för atl förvärv genom arvskifte
skall bli giltigt lill den del två eller flera personer gemensamt tillskiftas
en jordbruksfaslighel. På så sätt kan man hindra atl dödsbogemenskapen i fråga
om en jordbruksfastighet ersätts av en samäganderält. Också andra förfaranden
varigenom man kringgår ell förbud för dödsbo all under längre lid inneha en
fastighet bör uppmärksammas, l.ex. försäljning av fastigheten från dödsboet
till flera delägare. All tillslåndskrav införs betyder givetvis inle all
samägande inle skulle fä förekomma.

Genom ett krav på tillstånd för vissa förvärv genom
arvskifte kan man inte komma till rätta med redan existerande fall där lidigare
dödsbodelägare tillsammans äger en jordbruksfastighet. För dessa fall får
därför övervägas andra åtgärder, i den mån det påkallas av uppkomna
olägenheler. Till undvikande av missförstånd vill jag tillägga atl samägande av
jordbruksfastigheter som inte har samband med den tidigare ägarens dödsfall
bör falla utanför del nu aktuella utredningsuppdraget.

Prövningen av de frågor som jag nu har tagil upp kräver
delvis känsliga avvägningar mellan skilda intressen. Jag anser därför atl
utredningsarbetet i fortsättningen bör bedrivas i en kommitté med
parlamentariskt inslag.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemställer jag

atl regeringen beslular om tilläggsdirektiv i enlighel med
vad jag har förordat,

alt regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet
att dels tillkalla högst fem ledamöier att jämte den nuvarande särskilde
uiredaren ingå i en kommitté med uppgifl att utreda de frågor som uppdraget nu
omfaltar, dels utse en av ledamöterna att vara ordförande.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och
bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartemenlel)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:5

5. Tilläggsdirektiv till arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

Dir. 1979:26

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-22

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Arrendelagskommittén (Ju 1975:04) tillsattes i juni 1975
med uppgift all se över vissa delar av arrendelagstiftningen. Kommillén har i
maj 1978 avlämnat delbelänkandei (SOU 1978:36) Arrenderätt 1
Jordbruksarrenda-torns besittningsskydd m.m. På grundval av betänkandet och de
remissyttranden som har avgells har inom juslitiedepartementel upprättats
förslag till ändring i arrendelagstiftningen. Regeringen har lidigare denna dag
beslulal alt inhämla lagrådets yllrande över förslagen. Avsikten är att en
proposition i ämnet skall avlämnas lill riksdagen under våren 1979.

Till de frågor som det enligt direkliven återstår för
kommittén all behandla hör frågan om arbetsavtal i samband med jordbruks- och
fiskearrende, laxeringsvärderegeln vid bostadsarrende, instans- och
fullföljdsordningen i arrendetvister samt ränta på retroaktiv arrendeavgift.
Till de återstående uppgifterna hör också en översyn av reglerna om sidoarrende
som kommittén på riksdagens inilialiv har fått i uppdrag alt göra (jfr LU 1977/78:26,
rskr 1977/78:248).

Jag vill vidare erinra om all yllerligare reformfrågor har
kommii under kommilléns prövning genom atl regeringen till kommillén har
överlämnat skrivelser från lantbruksstyrelsen och arrendatorernas
organisaiioner för alt dessa skall beaktas under utredningsarbetet (se SOU
1978:36 s. 38). Bland de önskemål om reformer som har tagits upp i dessa
skrivelser märks frågan om maximitiden för arrendeupplåtelser, avtalstidens
längd vid kommunala gårdsarrenden, investeringar på arrendestället, undantag
från förbudet mot överlåtelse av arrenderätten, införande av en förköps- eller
friköpsräll för arrendatorn samt underarrendalorers rättsliga ställning.

Som jag har förutskickat i lagrådsremissen avser jag atl
nu ta upp frågan om en ytterligare utvidgning av utredningsuppdraget.

Lanibrukarnas riksförbund (LRF) har i en framslällning
till justitiedepartementet den 14 februari 1979 pekat på vissa frägor som
kommillén enligt förbundets mening bör få i uppdrag att behandla i anslutning
till de återstående delarna av utredningsuppdraget. Det gäller i försia hand de
muntliga arrendeupplåtelserna, förverkandereglerna, dispensreglerna saml
fideikommissarrendatorernas rättsställning. Som framgår av lagrådsremissen har
också remissinstanserna i det ärendel fört fram synpunkter beiräffande de
muntliga arrendeupplåtelserna och uppsägningsförfarandet som enligt min mening
gör del befogal atl uividga utredningsuppdraget.

Jag skall nu gå in närmare på de frågor som del mot den
här angivna bakgrunden finns anledning att genom tilläggsdirektiv ge kommittén
i uppdrag all behandla. Jag kommer därvid alt i första hand inrikta mig på
förhållandena vid jordbruksarrende. Avslulningsvis ämnar jag beröra frågan om
en samordning med reglerna rörande bostadsarrende och fiskearrende. Jag har i
olika frågor särskilt samrätt med chefen för jordbruksdepartementet.

Enligt 8 kap. 3 § jordabalken (JB) skall etl avtal om
arrende upprällas skriftligen. Kravet på skriftlig form har föranlells av
önskemålel all i möjligaste mån förebygga osäkerhet och tvister om avtalets
innehåll. En

s. 28 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:5 Skr 1979/80:103 28

liknande föreskrift gällde även före JB;s lillkomsi.

Skrifllighetskravel gäller avlalet i dess helhel, dvs.
också en ändring eller ell tillägg som görs under arrendetiden. Lagens krav på
skriftlig form för samtliga avtalsvillkor har dock i rällspraxis ansells inte
kunna upprätthållas med sådan stränghet all varje munlligl avtalsvillkor under
alla omständigheter är utan verkan (se Nyll juridiskt arkiv, avdelning 1, 1971
s. 412).

Om skriftligt avtal inle har upprättats vid l.ex.
jordbruksarrende, har arrendatorn inle någon möjlighel all i efterhand tvinga
fram etl skriftligt avtal. Har arrendatorn tillträtt arrendestället utan alt
skriftligt avtal har upprättats, är han dock berättigad lill skadestånd av
jordägaren under förutsättning all del inte beror på arrendatorn atl elt
skriftligt avtal inte har kommii lill slånd. Talan om ersällning måste väckas
inom ett år från del atl den arrenderade jorden avträddes. Om svek föreligger,
kan skadeståndstalan dock väckas senare.

Frånsell rälien lill skadestånd är arrendatorns rällsskydd
myckel svagt, om skriftligt avtal inte har upprättats. I systematiskt avseende
är visserligen en rent muntlig upplålelse av jord till brukande mol vederlag
atl betrakta som etl avtal om jordbruksarrende (se Nylt juridiskt arkiv,
avdelning 1, 1973 s, 139). Ett sådanl avtal faller dock utanför
tillämpningsområdel för JB:s bestämmelser om jordbruksarrende. Detla medför
bl.a. att bestämmelserna om arrendatorns rält lill förlängning av avtalel och
till omprövning av arrendevillkoren inle är lillämpliga. Vill jordägaren bryla
överenskommelsen, har arrendalorn ingen räll all sitta kvar. Atl arrendatorns
ställning är otrygg märks också, om fastigheten byter ägare (se 7 kap. 11-15 §§
JB).

Den undersökning som kommillén har låtit utföra visar atl
muntliga avtal om jordbruksarrende förekommer i stor omfattning (se SOU 1978:36
s. 63-64). I allmänhet är det s.k. sidoarrenden som upplåls på delta sätl.
Avgiftsnivån för dessa arrenden är i undersökningsmaterialet genomgående högre
än för sidoarrenden som grundas pä skriftliga avtal.

Undersökningsresultatet tyder enligt LRF på all anlalet
muntliga avtal är oroväckande stort med hänsyn till de olägenheler som dessa avtal
medför. Förbundet anser därför alt kommittén bör få i uppdrag atl överväga
åtgärder för att minska antalet muntliga avtal eller förbättra de berörda
arrendatorernas rällsliga ställning. Krav på en begränsning av anlalel
muntliga avtal har också förls fram i en molion (mot. 1978/79:1208) under
innevarande riksmöte. Lantbruksstyrelsen har vid remissbehandlingen framhållit
atl del är av slor vikt alt antalet muntliga avtal nedbringas och att
motsvarande gäller beträffande sådana skriftliga avtal som löper på endasl elt
år i sänder.

Som jag har framhållit i lagrådsremissen anser också jag
att det är angelägel alt ålgärder vidlas för alt molverka all
arrendelagstiftningen kringgås genom muntliga upplåtelser. Att arrendalorn i
allmänhel har svärl att hävda sina intressen vid dessa upplåtelser framgår av
vad jag redan har anförl. Jag vill dessulom peka på att bruket av muntliga
avtal medför olägenheter också från allmän synpunki. Jag syflar här på den
vikliga roll sidoarrendena numera spelar i jordbrukels yttre rationalisering.
Enligt en av lanlbruksstyrelsen år 1976 gjord undersökning svarade
tillskottsarrendena för nära två tredjedelar av all arealökning på landels
brukningsenheler under perioden 1971-1974. Storleksökning genom
lillskoltsarrende skapar i sin tur ofta förutsättningar för andra
effektivitelsfrämjande invesleringar i de berörda lantbruksföretagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:5

Den osäkerhet i besittningen som kännetecknar de muntligt
upplåtna sidoarrendena försvårar emellerlid ofta arrendatorns möjligheter all
l.ex. bedriva ralionell växtodling med lillräckligl lång planeringsperiod. Den
otrygga rättsslällningen är också ägnad att minska hans intresse av att
genomföra mera långsiktiga invesleringar. l.ex. sådana invesleringar i
ekonomibyggnader eller maskiner som kan behövas för all möjliggöra en effekliv
produklion i etl genom lillskoltsarrende utvidgat företag. Della innebär all de
muntliga arrendeupplåtelserna i många fall kan vara cll hinder mol atl från
jordbrukspolilisk synpunki angelägna invesleringar kommer till stånd.

Enligt vad jag har framhållit i lagrådsremissen talar goda
skäl för all man också i fortsättningen bör hålla fast vid principen alt avtal
om jordbruksarrende skall upprättas skriftligen. All formkravet behålls
behöver emellerlid inle innebära alt en muntlig upplåtelse under alla
förhållanden skall falla ulanför tillämpningsområdet för JB;s beslämmelser om
jordbruksarrende. Med hänsyn till all de muntliga avtalen har så slor
utbredning på arrendemarknaden är del enligt min mening motiverat all
kommiitén överväger under vilka förutsättningar man med avsleg från
skrifllighetskravel kan föra in de muntliga avtalen under JB;s reglering och på
så säll förbällra de berörda arrendatorernas ställning. Elt förbällral
rällsskydd för arrendalorn skulle också bidra till att begränsa användandet av
muntlig avialsform i sådana fall där del huvudsakliga motivet är all kringgå de
regler i JB som är tvingande till arrendatorns förmån.

Ett uppslag som lanlbruksstyrelsen har förl fram är atl
någon form av lagstadgal besittningsskydd skulle gälla, sedan en muntlig
upplåtelse har bestått under en viss tid, Arrendatorn skulle efler utgången av
denna tid ha räll atl fä avtalsförhållandet rättsligt reglerat av
arrendenämnden. Om nämnden skulle finna förutsättningarna härför uppfyllda,
skulle nämnden faslställa avtalels innehåll. Härvid skulle nämnden i princip ha
alt tillämpa samma regler som f.n. gäller vid prövningen av en förlängnings-
eller villkorstvist mellan jordägaren och arrendalorn.

På delta sätl skulle åtminstone mera långvariga och
stabila upplåtelser komma alt omfattas av JB:s bestämmelser, även om
upplåtelsen skett muntligt. För atl en sådan reform skall bli effektiv torde
del emellerlid fordras all den kombineras med åtgärder som motverkar all
ularrenderingen i stället sker genom kortvariga muntliga upplåtelser lill olika
arrendatorer i följd. En åtgärd av detta slag kan vara alt skärpa de
skadeståndsregler som f.n. gäller, om arrendalorn tvingas avträda ell muntligt upplåtet
arrende. Man kan l.ex, tänka sig alt jordägaren i en sådan siluaiion inle skall
ha räll alt vägra fortsatt arrende på grundval av etl skriftligt avtal, om han
inte betalar arrendatorn ersällning molsvarande arrendatorns beräknade
nettointäkt av arrendestället under viss tid jämte del ytterligare belopp, som
eventuellt kan behövas för atl hålla arrendalorn skadelös.

Samma skäl som lalar för alt bruket av muntliga avtal bör
motverkas kan enligt min mening anföras för att man bör begränsa jordägarens möjligheter
all kringgå besitlningsskyddsreglerna genom all ulan sakligt skäl vägra alt
teckna skriftligt avtal med längre arrendetid än etl år. Enligt JB föreligger
besittningsskydd vid sidoarrende endasl om arrendetiden översiiger elt år.
Ettåriga avtal är emellertid i prakliken myckel vanliga. Så länge ell sådanl
avtal inte sägs upp, förlängs det automatiskt med etl år i sänder. Sker däremot
uppsägning, har den uppsagde parlen ingen möjlighel alt föra frågan vidare till
arrendenämnden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:5
Skr 1979/80:103 30

Som jag nämnde inledningsvis har kommiitén på riksdagens
inilialiv fåll i uppdrag atl göra en översyn av reglerna om sidoarrende.
Beträffande riktlinjerna för denna översyn hänvisar jag lill vad lagutskollel
har anförl i sitt av riksdagen godkända belänkande (LU 1977/78:26 s. 13-14).

Inom ramen för denna översyn bör kommillén enligt min
mening överväga huruvida en arrendalor, som forllöpande har innehaft skriflligl
ellårsavial under viss sammanlagd tid, bör ges rätt atl få en flerårig avtalstid
fastställd av arrendenämnden enligi samma principer som skulle gälla för rätten
att få ell munlligl avtal omvandlat lill ell skriflligl. Undanlag mäste dock
göras för del fall alt jordägaren har befogad anledning alt upplåla
arrendestället för endast ell år i sänder. Della gäller l.ex. normall
beträffande jord som arrenderas från lantbruksnämnds markreserv i avvaktan på
att mera långtgående strukturförändringar kan genomföras inom ell område.

Jag har nu pekal på några ålgärder som kan komma i fråga
när del gäller atl motverka all arrendelagstiftningen kringgås genom muntliga
avtal eller skriftliga avtal som gäller för etl år i sänder. Del står också
kommiitén fritt alt överväga andra lösningar på del problem som den slora
ulbredningen av de muntliga avtalen och de ettåriga skriflliga avtalen innebär.
Jag vill emellerlid siryka under atl en förutsättning för all ålgärder av detla
slag skall kunna godlas är all de inle vållar olägenheler från andra
synpunkter. Kommittén bör därför noga överväga vilka för- och nackdelar som kan
vara förenade med ålgärder i del syfle som jag har angell här.

Elt förslärkt rättsskydd för arrendatorn i sådana
situationer som här har nämnls synes i allmänhel inle böra påverkas av att
fastigheten byter ägare. Kommiitén bör därför undersöka i vilken utsträckning
de skyddsregler för arrendalorn som kommiitén föreslår också skall kunna göras
gällande mol en ny ägare av fastigheten.

Jag övergår härefter lill reglerna om arrenderättens
förverkande. Enligt 8 kap. 23 § 3 JB är arrenderätten förverkad om arrendatorn
vanvårdar arrendestället och inle efler tillsägelse vidlar rättelse.
Förverkandepåföljd inträder också, om arrendalorn eftersätter vad som åligger
honom enligt 9 kap. 35 § JB. Därmed avses fall då jordägaren har lämnat arrendatorn
kreatur eller redskap för att användas på arrendestället. Har visst värde
åsatts den överlämnade egendomen, åligger del arrendalorn all forllöpande under
arrendetiden hålla egendom av samma slag på arrendeslällel lill elt värde som
moisvarar vad han har mottagit. Denna egendom lillhör hela liden jordägaren
utan särskilt förbehåll. Underlåter arrendatorn all hålla tillräckligt med
sådan egendom som åliggandet avser, är arrenderätten förverkad om rättelse ej
sker efler tillsägelse.

Alt arrenderätten är förverkad innebär att jordägaren har
rätt all säga upp avtalel i förtid. Om jordägaren säger upp avlalet på grund av
att vanvård föreligger, är han berättigad till ersättning för den skada som han
lider genom atl arrenderätten upphör i förtid. Dessulom har jordägaren rätt
till ersättning för den ökning av brislbeloppel som vanvården ofta medför (se 9
kap. 15 och 23 §S JB).

I framställningen från LRF anförs alt vanvård av
arrendeslällel i prakliken kan åberopas som förverkandegrund först när
misskötseln har fortskridit sä långt att mycket grov vanvård föreligger. Skadan
kan då vara så omfattande alt del kan krävas lång lid och slora kostnader för
all sälla arrendestället i stånd igen. Arrendatorns ersällningsskyldighel för
ökal brislbelopp ger i praktiken inte tillräcklig kompensation för den skada
som har uppställ. Enligi LRF;s mening bör kommiitén få i uppdrag all se över
ifrågavarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:5

bestämmelser i syfle att närmare förtydliga och precisera
begreppel vanvård som förverkandegrund.

Jag delar LRF;s uppfallning all JB;s regler om vanvård av
arrendeslällel bör anpassas bättre lill de nya jordbrukspolitiska riktlinjerna.
Jag erinrarom alt regeringen den 1 februari i år lill lagrådet har remilleral
elt förslag lill lag om skötsel av jordbruksmark som skall ersätta 1969 års
jordhävdslag. Enligi det remitterade lagförslaget, som föreslås träda i krafl
den 1 juli 1979, skall brukningen av åkermark och kultiverad betesmark
(jordbruksmark) uppfylla viss minimistandard. Jordbruksmark, som med hänsyn
lill läge, omfång och övriga förulsältningar är lämplig för jordbruksproduktion
skall brukas så atl markens produktionsförmåga las lill vara på elt
ändamålsenligt säll. Lantbruksnämnden avses få befogenhet all ingripa om brukningen
inle uppfyller föreskrivna krav.

Kommittén bör mol denna bakgrund överväga i vilken
ulslräckning del är lämpligl all anknyta innebörden av termen vanhävd i JB till
de krav som enligt det remitterade lagförslaget skall gälla för atl brukningen
skall anses godtagbar eller inle. En sådan anknylning är dock bara möjlig
beträffande den arrenderade jordbruksmarken. När det gäller misskölsel av
byggnader på arrendeslällel måsle termen vanhävd avgränsas på annal sätl. En
möjlighel som LRF har pekal på kan vara att beslämma gränsen med ledning av det
inbördes storleksförhållandet mellan underhållsbrislbelopp och arrendeavgiften.

Enligt 8 kap. 2 § JB kan i ell arrendeavtal avtalas om
avvikelse från vissa tvingande bestämmelser i 8-11 kap. JB. För all elt sådanl
avtalsvillkor skall bli gällande mellan parterna fordras emellertid alt
arrendenämnden godkänner avvikelsen. En förutsättning för all nämnden skall
kunna meddela dispens är atl arrendeavtalet innehåller förbehåll om atl dispens
får sökas.

Om arrendenämnden avslår dispensansökningen, förfaller
arrendeavtalet. Ogiltigheten drabbar avlalet i dess helhel, om parterna inle
har avtalat om annal. Skälel till detta är atl den vägrade dispensen kan
medföra alt de förutsättningar under vilka avtalet har lillkommil blir
väsentligt rubbade.

LRF har pekat på att det inte har föreskrivits någon
tidsgräns inom vilken dispens skall sökas. Ansökan om dispens kan därför ges in
till arrendenämnden flera år efler del att avlalet har börjal lillämpas. Om
avlalet i ett sådanl fall blir ogiltigt på grund av atl dispens vägras, kan
arrendalorn försättas i en mycket besvärlig situation.

Kommittén bör med hänsyn lill del anförda överväga
huruvida del bör föreskrivas alt dispens måste sökas inom viss tid. Härvid
måsle särskili uppmärksammas vad som skall bli följden, om en dispensansökan
inle ges in inom den föreskrivna liden. Möjligen kan det finnas förulsältningar
för atl i ell sådanl läge låla avlalet vara bindande för parterna med undantag
av det avtalsvillkor som förbehållet om dispensansökan avser. 1 den delen
skulle då i stället de tvingande lagreglerna bli tillämpliga.

I framställningen från LRF berörs också frågan om
fideikommissarrendatorernas rättsställning. I fråga om arrende av
fideikommissjord gäller olika regler beroende på om upplåtelsen avser huvudgård
eller undergård. Som huvudgård räknas i försia hand själva sätesgården. Denna
brukar normalt bebos och brukas av fideikommissarien men kan undanlagsvis vara
utarrenderad. Undergård är sådan jordbruksfastighet som inle under flera
generationer har brukals av fideikommissarierna själva utan som har varit
ständigt utarrenderad.

s. 32 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:5
Skr 1979/80:103 32

Avser arrendeupplåtelsen huvudgård och sker ombyte av
fideikommissa-rie, är arrendeavtalet inte bindande för den nye
fideikommissarien, även om avlalet är träffat för bestämd tid, som ännu inte
har löpt ut. Delta gäller dock endast om annal inle har föreskrivits i
fideikommissurkunden eller i särskilt beslut. Regeln om all den nytilllrädande
fideikommissarien inte är bunden av arrendeavtalet är ett utiryck för den
allmänna principen atl en fideikom-missarie inte får förfoga över fasiigheien
på sådanl säll, att han inkräktar på efterträdarens räll all lilllräda
fastigheten och fa del av dess fulla avkastning. Motsvarande regel gäller när
fideikommissjord övergår till iigare vid avveckling enligt lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss.

Avser upplåtelsen undergård har arrendalorn en belydligl
säkrare ställning. Enligt 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt
lill fast egendom och 11 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken
gäller arrendeavtal beträffande undergård även för annan innehavare av
fideikommisset än upplåiareri. En nytilllrädande fideikommissarie har dock räll
all inom sex månader från tillträdesdagen säga upp arrendeavtalet.
Uppsägningsrätlen lar sikte på sådana fall, där en arrendeupplåtelse av en
eller annan orsak kan anses innefatta etl olillbörligt handlande mot
upplålarens eflerlrädare som fideikommissarie. Enligt 15 § lagen om avveckling
av fideikommiss gäller de beslämmelser som jag nu har redogjorl för ocksä när
undergärd övergår till den som med äganderätt förvärvar egendomen vid
avvecklingen.

LRF har anfört att nuvarande regler beträffande arrende av
fideikommissjord är olillfredsslällande mol bakgrund av alt
jordbruksarrendatorns besittningsskydd är en grundprincip i
arrendelagstiftningen i övrigt. Särskilt ogynnsam är huvudgårdsarrendalors
räUsslällning vid en jämförelse med arrenderätten i övrigt. Del kan visserligen
invändas all arrendalorn bör vara medvelen om under vilka förulsältningar han
har ingått avialel. 1 praktiken visar det sig emellertid all arrendatorn
yllersl sällan har kännedom om sin osäkra ställning. LRF anser all reglerna
rörande fideikommissarrendalorer bör ses över i syfte alt nä en bäitre
överensslämmelse med de grundprinciper som gäller för övriga
jordbruksarrendalorer.

Kommiitén bör förutsättningslöst pröva om del finns
tillräckliga skäl för alt nu frångå den bedömning av arrendefrågorna som
gjordes i samband med alt 1963 års avvecklingslag antogs (se prop. 1963:5 s.
155-156). En fråga som därvid särskilt bör uppmärksammas av kommittén är i vad
mår, ändrade regler på detta rättsområde kan ges retroaktiv verkan (jfr prop.
1970:145 s. 88). Om eventuella lagändringar inte skulle bli tillämpliga på
redan beslående arrendeavtal, finns del skäl alt kartlägga hur storl del
prakliska behovet av ändrade regler kan anses vara mot bakgrund av den
avveckling av fideikommissen som nu pågår.

I det betänkande som ligger lill grund för den i dag
beslutade lagrådsremissen lade kommittén också fram ell förslag lill ändrade
regler beiräffande uppsägningsförfarandet och besittningsskyddsproceduren i
arrendetvister. Vid remissbehandlingen var remissinstanserna i allmänhel ense
om all den föreslagna ordningen framslod som betydligt enklare atl lillämpa än
den nuvarande. Förslagel ansågs också innebära alt jordägaren och arrendalorn
blev mer jämställda i processuelll avseende. Flera av de remissinslanser som
hade en positiv grundinställning till förslagel ställde sig ändå tveksamma både
till en del av de principiella lösningarna och lill ulformningen av olika
detaljer i förslagel. Från flera håll framhölls dessulom all en reform av
uppsägningsförfarandel beiräffande arrende borde anstå till dess hyres-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:5

rättsutredningen (Ju 1975:06) har lagt fram sitt förslag
lill motsvarande reform inom hyresrätten. En sammanställning av
remissytlrandena finns i bilaga 3 till lagrådsremissen.

Som framgår av ktgrådsremissen har jag för min del funnil
alt slarka skäl lalar för alt en reform av uppsägningsförfarandel och
besittningsskyddspro-eeduren i arrendetvister bör genomföras först under näsla
etapp i reformarbetet. Jag har bl.a. pekat på alt det av arbelslekniska skäl
inle har varit möjligi för kommiitén och hyresrältsutredningen atl samordna
utredningsarbetet i denna del. Hyresrältsutredningen har emellertid nu hunnit
ganska långl i sill arbele på en molsvarande reform inom hyresrätlen. Med
hänsyn härtill och till remissulfallel i övrigl har jag i lagrådsremissen
framhållil alt det enligt min mening är lämpligt all kommillén gör en förnyad
genomgång av förslaget i denna del. Bland de remitterade lagförslagen har
därför inte lagits upp något förslag lill ändring av uppsägningsförfarandel och
besiltningsskyddsproceduren.

Arrendelagskommittén bör undersöka på vilka punkter del
förslag som lades fram i betänkandet kan behöva justeras med hänsyn lill de
synpunkter som har framförts av remissinstanserna. Vid ulformningen av
förslagel bör kommillén också beakla de principiella lösningar som kan komma
alt väljas för hyresrättens del. Enligt min mening är det av flera skäl
önskvärt all uppsägningsförfarandel och besillningsskyddsproceduren i sina huvuddrag
är så likformiga som möjligt på dessa båda rättsområden. Självfallel skall dock
inte önskemålet om enhetlighet drivas så långt att man bortser från de
skillnader som renl praktiskt föreligger mellan arrende och hyra. När del
gäller l.ex. uppsägningstidens längd och slutdagen för de olika processuella
fristerna måsle för arrenderättens del hänsyn las lill de nalurliga
växtodlings-perioderna inom jordbruket. Också på andra punkler saknas del
förutsättningar för att arrende- och hyresreglerna skall kunna vara lika i
alla enskildheter.

En central fråga som jag inför kommitténs förnyade
överväganden särskilt vill peka på är huruvida inte kravel pä uppsägning av
arrendeavtalet bör kunna slopas i alla de fall då parterna är ense om
förlängning och tvisten inle rör annat än villkoren för det fortsatla arrendet.
Skäl lalar enligt min mening för att part som endasl önskar få lill slånd en
villkorsändring skall få räll all ulan uppsägning av arrendeavtalet hänskjuta
tvisten lill arrendenämnden. Jag anser atl det då också ligger nära lill hands
alt föreskriva alt det redan i ansökningen skall anges vilken ändring som
önskas i de avtalade villkoren.

För del fall alt förlängningstvisl handläggs gemensaml med
villkorstvisl bör vidare arrendenämnd enligt min mening ges befogenhet alt
avgöra förlängningsfrågan för sig genom mellanbeslul. Jag erinrar om alt
hyresnämnd redan har denna möjlighel (se prop. 1974:151 s. 100-101 och
146-147).

Som framgår av vad jag inledningsvis anförde har kommiitén
uiöver sina ursprungliga direktiv redan lidigare fått i uppdrag all överväga
ålskilliga frågor, där önskemål om reformer har förls fram i skrivelser frän
bl.a. olika arrendatorsorganisationer. Vissa av dessa önskemål rör frågor som
tilldrar sig storl intresse bland jordägare och arrendatorer. Jag syflar här i
första hand på frågor rörande investeringar på arrendefasligheter, eventuella
undantag från förbudet mol överlålelse av arrenderätten saml elt eventuellt
införande av en förköps- eller friköpsrätt för arrendatorn när arrendefasligheten
försäljs.

3 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 34 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:6
Skr 1979/80:103 34

LRF har i sin framslällning framhållil all del är
angelägel all dessa frågor blir föremål för allsidig prövning och all såväl
jordägarnas som arrendalorer-nas berälligade intressen beaklas. Också jag vill
undersiryka viklen av all dessa frägor blir allsidigt belysta och att kommittén
eftersträvar lösningar som tillgodoser de skilda intressen som kan föreligga.

Del samband som f.n. finns mellan jordbruksarrende, bosladsarrende
och fiskearrende bör enligt min mening bevaras också i fortsättningen. Kommittén
bör därför överväga i vilken ulslräckning de förslag som kan komma alt läggas
fram beiräffande jordbruksarrende bör föranleda följdändringar i fråga om
bostadsarrende och fiskearrende.

Skulle under ulredningsarbelets gång andra frågor som har
samband med dem som nu har angells komma alt aklualiseras, bör del slå
kommillén frill att la upp också dem och lägga fram de förslag som därvid kan
te sig påkallade.

Jag hemställer att regeringen utvidgar
arrendelagskommilléns uppdrag i enlighet med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartemenlel)

6. Fängelse och kriminalvård i anstalt

Dir 1979:34

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-15

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Genom beslul av 1962 års riksdag ersattes 1864 års
strafflag av brottsbalken (BrB), som trädde i krafl den 1 januari 1965 (prop.
1962:10, ILU 1962:42 rskr 1962:390). Lagstiftningen föregicks av ell
omsorgsfulll förberedelsearbete, som hade delats upp på två kommittéer. Den ena
av dessa, 1937 års straffrättskommitté, hade som uppgifl all föreslå en
reformering av bestämmelserna om de särskilda brotten, medan den andra, 1938
års strafflagberedning, såg över det straffrättsliga påföljdssyslemet,

1864 års strafflag kom formelll att gälla under ett sekel
men hade självfallet inle förblivit oberörd av samhällsutvecklingen, Bl.a. på
grundval av delförslag från de båda kommitléer som har nämnls nyss hade
belydelsefulla partiella reformer vidlagils som innebar atl del närmast före
BrB:s tillkomst endast var rester av den ursprungliga lagstiftningen som
forlfarande bestod oförändrade. Mest ingripande hade delreformerna varit
beträffande reaktionsformerna. Den ursprungliga, lämligen stela och mekaniskt
verkande ordningen hade efler hand ersatts av elt system med differentierade
ålgärder som gav möjlighet för domstolar och verkställighelsmyndigheler all
anpassa påföljden till skilda omständigheter med avseende både på brottels
beskaffenhet och brottslingens person.

Även om det sålunda torde vara mesl rättvisande alt
beleckna BrB som en slulelapp på och en enhetlig kodifiering av etl
reformarbete som hade pågått sedan flera decennier, medförde också BrB
betydelsefulla nyheter. På påföljdssidan innebar balken bl.a. all fängelse och
straffarbete slogs samman

s. 35 Kontrollera mot PDF

35 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

till ell enheiligi frihetsstraff, kallat fängelse.
Förvaring och inlernering ersalies av en påföljd, benämnd inlernering. Å andra
sidan skapades också nya påföljder. Villkorlig dom delades upp på två
påföljder, dels villkorlig dom och dels skyddslillsyn, som i storl selt
molsvarade den tidigare villkorliga domen med övervakning. Nya var också de
olika formerna av överlämnande till särskild vård enligt barnavårds-,
nykterhetsvårds- och sinnessjuklagsliflningen.

Den k.inske mesl belydelsefulla konsekvensen av BrB:s
införande var emellerlid atl reformen lade grunden lill en alltjämt pågående
utbyggnad av resurserna för kriminalvård i frihei,
Skyddskonsulenlorganisationen fick ökade uppgifler och förslärkles väsenlligl i
personellt hänseende. Övervak-ningsnämndsorganisalionen byggdes ul och
nämnderna gjordes obligatoriska över hela landel. 1 syfle att effeklivisera
kriminalvården i frihei och undanröja den dualism som ansågs råda beiräffande
ansvarei för denna vård tillades nämnderna en del av de befogenheier som
lidigare hade ankommil på underrätterna i egenskap av övervakningsdomstolar.

De ställningstaganden som i denna del gjordes i anslutning
lill BrB;s tillkomst fär ses mol bakgrund av all en huvudlinje i lagslifiningen
och dess förarbeten var atl skapa underlag för en ordning som innebar att
kriminalvård i frihet skulle kunna lillämpas i slörsia möjliga utsträckning. 1
förarbetena lill brottsbalken underslröks frihetsstraffens nackdelar från
resocialiseringssynpunkl liksom de humanitära skälen för all användningen av
frihetsstraff borde såvitt möjligt begränsas. En föruisättning för en sådan
utveckling ansågs vara atl kriminalvården i frihet effektiviserades oeh
förenades med sådana reaklionsformer atl även de allmänprevenliva synpunkterna
kunde lillgodoses (prop. 1962:10 del C s. 58-62). Men del hävdades samiidigi i
BrB;s förarbeten all kriminalvård i anstalt i vissa fall kunde vara inle bara
påkallad från allmänna synpunkier ulan också innebära den lämpligaste påföljden
med hänsyn till lagöverträdarens egna behov (prop. del C s. 52). Tydligast har
denna uppfattning kommit lill uttryck i bestämmelserna om de tidsobestämda
påföljderna ungdomsfängelse och inlernering (29 och 30 kap. BrB), vilka lill
stor del byggde på den tidigare lagstiftningen. Även den genom BrB införda
möjligheten alt kombinera kriminalvård i frihei oeh i anstalt genom all förena
skyddslillsyn med anstaltsbehandling under en tid av mellan en och två månader
(18 kap. 3 § BrB) motiverades emellerlid lill betydande del av slrävanden all
finna en lämplig form för behandling av den dömde.

Efler BrB;s ikraftträdande har ålskilliga reformer på
straffrättens och kriminalvårdens område genomförls. Vad gäller bestämmelserna
om de särskilda brotten har reformerna lill en del hafl sin bakgrund i önskemål
om att begränsa del straffbara områdel och atl inom della område inskränka
användningen av frihetsstraff. Hit hör bl.a. den avkriminalisering som har
skett på vissa särskilda områden - l.ex. beiräffande fylleri, ringa fall av
uppvigling saml särande av tukt och sedlighet - liksom de ändringar som vid
1975/76 års riksmöie beslulades i fråga om brotten grov stöld och rån (prop.
1975/76:42, JuU 1975/76:16, rskr 1975/76:111). I andra hänseenden har
emellerlid samtidigt det kriminaliserade området vidgats eller straffen
skärpts. Olovlig avlyssning (4 9 a §), kapning av luftfartyg och
luftfarts-sabotage (13 kap. 5 a §), hels mol folkgrupp (16 kap. 8 §). olaga
diskriminering (16 kap. 9 §) och grovt dobbleri (16 kap. 14 a §) är exempel på
brottstyper som har tillförts BrB efter dess ikraftträdande. Ulanför BrB;s
område har en omfattande nykriminalisering ägl rum, varigenom man har

s. 36 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:6 Skr 1979/80:103 36

straffbelagt gärningar som i en del fall har fått myckel
högl straffvärde. Det räcker här alt erinra om 1968 års
narkolikastrafllagstiftning, vars bestämmelser efler hand har skärpts, samt
1971 års skaltebrottslagstiftning.

De mera generella reformer beiräffande påföljdssyslemet
som har beslutals efler BrB:s tillkomst har i stor utstriickning varil
inriklade på alt begränsa anviindningen av frihetsslraff och att avkorla
längden på de frihetsberövanden som ändå måsle göras. TiU de praktiskt sett
mest belydelsefulla av dessa reformer hör 1965 års revision av reglerna om
villkorlig frigivning (prop. 1965:159, ILU I965:.37, rskr 1965:378) saml 1973
års regler om räll för den dömde atl avräkna häktningstid vid verkställigheten
av frihetsstraff (prop. 1973:146, JuU 1973:3, rskr 1973:23),

Den vikligasle av de förändringar som efler BrB;s
ikraftlrädande har beslulals på kriminalpolitikens område är emellerlid ulan
tvekan 1974 års kriminalvårdsreform. Denna, som grundade sig på principbeslut
av 1973 års riksdag (prop. 1973:1 bil. 4 s. 76-164, JuU 1973:15, rskr
1973:152), innebär bl,a. atl kriminalvården i anstalt redan från början skall
inriktas på konkreia ålgärder, som förbereder den intagne för tillvaron utanför
anstalten, alll i den utsträckning del kan ske ulan all kravet pä samhällsskydd
blir eftersatt. Reformen syftar också lill en ökad integration mellan
ansialtsvård och frivård. Ell nyll ansialissysiem har införts med riksanslalter
och lokalanslalier av sluten eller öppen typ, någol som bl.a. har inneburil
all de lidigare ungdoms-, internerings- och skyddstillsynsanstallerna har
avskaffats som särskilda kaiegorier. För all den intagne i görligaste mån skall
kunna behålla sina kontakter ute i samhällel skall han förelrädesvis placeras
pä anstalt i närheten av sin hemort. Del bör slutligen nämnas all del i
anslulning lill reformen uttryckligen har slagils fast all de dömda har samma
rätt till samhällels stöd och service som övriga medborgare.

Med anledning av kriminalvårdsreformen har antagils en ny
lag (1974:202) om kriminalvård i anstalt (KvaL), som därefler har ändrats vid
tvä lillfällen, senasl genom beslul av riksdagen i slulel av förra ärel (prop.
1978/79:62, JuU 1978/79:15, rskr 1978/79:90), Som en följd av reformen har även
vissa av reglerna om kriminalvård i frihet ändrats (prop, 1973:131, JuU 1973:35
rskr 1973:306), En ny frivårdsförordning (1977:329) har utfärdats,

Trols atl sålunda många belydelsefulla reformer har genomförts
på det straffrättsliga och kriminalpoliliska fältet, torde det inte vara någon
överdrifl all påstå att BrB;s sanktionssystem består i alll väsenlligl orubbal.
De grundläggande reglerna om påföljder för broll har inte ändrats, och någon
mera belydande avvikelse från de principer som ligger lill grund för dessa
regler har inle heller beslutats av statsmakterna.

Som jag nyss nämnde var en av huvudlinjerna i BrB;s
förarbeten all söka i möjlig mån begränsa användningen av frihetsstraff, Mol
bakgrund av all balken nu har tillämpats under mer än fjorton år, kan del vara
av inlresse att redovisa hur denna målsättning har förverkligats i prakliken.

Korl före BrB:s ikraftträdande utarbetade
fångvårdsstyrelsen en långtidsprognos beiräffande del framlida behovet av
fängelseplatser (se prop. 1964; 1 bil. 4 s 71-72). Mol bakgrund bl.a. av del
dåvarande genomsniilliga anlalet intagna - mellan 5.000 och 6.000 - saml
förutsedda befolkningsförändringar beräknade slyrelsen alt medelbeläggningen är
1975 skulle molsvara ca 8.300 intagna och år 1980 ca 9.650 intagna. Denna
prognos lades också av slyrelsen lill grund för en utvecklingsplan för
anstaltsväsendel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

I verkligheten kom emellerlid den forllöpande ökningen av
antalet intagna att brytas fr.o.m. 1965, dvs. del försia år under vilkel BrB
lillämpades. Den genomsnitlliga beläggningen på kriminalvårdsanstaliema har
sedan dess siadigt sjunkit l.o.m. år 1976, då den utgjorde ca 3.370. Diirefter
har en viss ökning av medelbeläggningen skell lill omkring 3.500 år 1977 och
3.60(1 år 1978. Högsia beläggningen under är 1978 var 4.034 mol 3.915 under år
1977 och 3.821 under år 1976.

De siffror som jag har återgelt nu visar sålunda att det
nuvarande anlalet inlagna i kriminalvårdsanstaliema vida understiger vad man
räknade med omedelbart före BrB:s ikraftträdande. Detla kan inle förklaras av
all brollslighelen har minskal, ly antalet brott har tvärtom ökal krafligl
sedan år 1965 enligi den slalisiik som maler anmälningar till polisen. Anlalel
brottsbalksbrolt som kom lill polisens kännedom var är 1965 ca 393.600 och har
därefter, med någol avbrott, fortlöpande ökal l.o.m. år 1977, då del uppgick
lill drygl 716.300. Bl.a. lill följd av omläggningar i slalislikrulinerna och
ändringar i försäkringsbolagens praxis är dessa siffror visserligen inle direkt
jämförbara, men det lorde stå klarl alt den kraftiga ökningen inle kan vara
enbari en statistisk illusion. De preliminära siffror som har redovisals för år
1978 lyder på en viss nedgång av den sammanlagda brottsligheten under detla år,
men del är för lidigl för att bedöma om denna nedgång är av mer än lillfällig
natur.

Del finns mol den bakgrund som har angells nu goda skäl
alt ulgä från alt den åtminslone lill för ell par år sedan fortgående
minskningen av antalet inlagna i våra kriminalvårdsanslaller till väsentlig del
förklaras av BrB:s tillkomst och av den genomslagskraft som dess bakomliggande
principer efler hand har vunnit. En del av de lagändringar som senare har
beslutals har naturligtvis bidragit, liksom del förhållandel alt insikten om
frihetsstraffens effektivitetsmässiga och humanitära nackdelar efter hand har
blivit allmänt omfattad.

Som jag nyss har nämnl log emellertid BrB:s förarbeten
inle avstånd från tanken atl kriminalvård i anstalt kan vara den lämpligasle
påföljden med hänsyn lill lagöverträdaren själv och alltså påkallad av hans
egna behov. Denna uppfattning återspeglas också i den som en följdförfattning
till BrB antagna lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt, som lill en
del kan sägas ha byggt pä tanken atl den intagne skulle erhålla en sådan
behandling atl hans anpassning i samhällel främjades (23 §).

Det kan förtjäna påpekas att del förslag av
slrafflagberedningen som ligger till grund för BrB utsattes för kritik vid
remissbehandlingen av flera instanser därför alt några kriminologiska
undersökningar angående de straffrättsliga reaktionernas effektivitet inte hade
förebringats i lagstiftningsärendet. Departementschefen invände häremot atl den
kriminologiska forskningen hade börjat sälla in först under de senasle åren och
ännu inle hade avsatt några mera betydelsefulla resullal, som kunde vara
vägledande för del praktiska reformarbetet. Den omständigheten all säkra
vetenskapliga belägg för effektiviteten av de olika ålgärderna inom
reaktionssystemel saknades borde enligt hans mening inle få hindra reformen,
men den borde leda till viss försikiighei och lill undvikande av alltför slora
omkastningar i den beslående ordningen (prop, 1962:10 del C s. 34, 45 och 46).

Lägel är i delta hänseende numera hell förändrar. En
omfattande kriminologisk forskning har ägl rum såväl i vårl land som i
ullandel. Till stor del har denna koncentrerats på ulvärdering av olika
behandlingsinsatser. De resultat som föreligger är inle på alla punkler
entydiga. I ett avseende pekar

s. 38 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:6 Skr 1979/80:103 38

emellerlid alla kända svenska och ulländska undersökningar
i samma riklning, nämligen all ansialtsvård i olika former har övervägande
negativa effekter för de personer som undergår sådan vård, Klara belägg finns
sålunda för all kriminalvård i anstalt leder lill dålig rehabiliiering och hög
älerfalls-frekvens saml all den ofia har nedbrytande inverkan på
personligheten. Därvid synes det inte ha någon belydelse vilken form av
ansialtsvård man väljer eller vilka behandlingsmetoder som prövas inom
anstalterna. Frånsell den tillfälliga verkan som kan uppnås medan frihetsstraff
verkställs och den allmänprevenliva effekt användningen av sädana straff kan ge
finns del således belägg för all denna typ av straffpåföljder är övervägande
ineffektiva från allmänl brottsförebyggande synpunkt. En ökad användning av
frihetsstraff är därför generellt sell inget verksami medel när del gäller all
bekämpa en siigande kriminalitet ulan kan snarasl befaras leda lill ell motsatt
resullal.

Mol den bakgrund som har antytts här är det inle
förvånande att frågor med anknylning lill del straffrättsliga påföljdssyslemet
har varil föremål för storl intresse i den kriminalpoliliska deballen under
senare lid och alt det därvid i vissa hänseenden har skett en omvärdering av
ställningstaganden som gjordes i anslutning till BrB;s tillkomst. En rad olika
betånkanden och rapporter har också lagls fram på områdel. Jag vill redan här
särskilt nämna ungdomsfängelseulredningens belänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom
och den av kriminalpoliliska arbelsgruppen inom brottsförebyggande rådet (BRÅ)
utarbetade rapporten (1977:7) Nylt straffsystem - Idéer och förslag.
Betänkandet och rapporlen har förra året varil föremål för gemensam
remissbehandling. Samma inlresse för påföljdssyslemets utformning och liknande
lendenser till omvärdering av tidigare ställningstaganden har gjort sig
gällande även i våra nordiska grannländer.

Kriliken mot BrB;s påföljdssystem har i särskilt hög grad
gällt de lidsobeslämda påföljderna. I den delen har regeringen tidigare denna
dag på min föredragning beslulat alt inhämta lagrådels yttrande över förslag
till ändringar i BrB, vilka bl.a. innebär att påföljden ungdomsfängelse
avskaffas. Vidare ersätls den nuvarande möjligheten all förena skyddstillsyn
med behandling i anstalt av en ordning som innebär all skyddslillsyn skall
kunna kombineras med etl fängelsestraff på en tid av lägsl en och högsl tre
månader som skall bestämmas redan i domen. Lagrådsremissen grundar sig i
väsenlliga delar på del nyssnämnda beiänkandei Tillsynsdom, som dock enligt
förslaget inle nu genomförs i sin helhel. Inom korl kommer en inom
justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1979:5) om inlernering all
sändas ut på remiss, I promemorian föreslås bl.a, all även påföljden
inlernering skall avskaffas. Genomförs de förslag som jag har nämnl nu, kommer
det i det svenska påföljdssystemet inte längre alt finnas några
frihelsberövande brottspåföljder som innebär kriminalvård i anstalt under
obestämd tid utan endast del lidsbestämda frihetsstraffet fängelse.

Del är emellerlid av flera skäl angelägel att med de
kriminologiska forskningsresultaten och de akluella betänkandena och
rapporterna som ulgångspunkl företa en mera allsidig översyn även när det
gäller användningen av fängelsestraff. Enligi min uppfallning är del sålunda
väsentligt all fullfölja den linje i det kriminalpoliliska utvecklingsarbelel
som går ut på att minska användningen av frihelsberövande påföljder och avkorla
längden på de frihetsberövanden som ändå måsle göras av allmänprevenliva skäl.
Som framgår av de siffror jag nyss redovisade har numera den ända sedan BrB;s
tillkomst fortgående minskningen av antalet intagna i kriminalvårdens

s. 39 Kontrollera mot PDF

39 Kommittéer: Justitiedepartementet
Del II
Ju:6

anställer fr.o.m. år 1977 ersalls av en uppålgående
lendens i beläggnings-ulvecklingen. Denna lorde visserligen lill slor del
förklaras av all polisens insalser mol narkolikabrottslighel har
intensifierats, något som har lett lill en ökning av anlalet inlagna med
särskilt långa strafftider. Även med beaktande av denna förklaring till den
ändrade utvecklingen har jag emellerlid den uppfattningen atl vi har närmat oss
det läge. där några yllerligare minskningar av anstallsbeläggningen inle är
möjliga ulan generelll inriklade ålgärder.

Samiidigi måsle beaklas all brottslighetens utveckling
ulgör elt allvarligt samhällsproblem. Brottsligheten ligger nu pä en nivå som
enligt min mening inte kan godlas. Kampen mot kriminaliteten måste föras på
bred fronl med ålgärder som lill stor del faller utanför rättsväsendets
ansvarsområde. Strafflagstiftningens roll när det gäller all förebygga
brollslighelen bör ä andra sidan inle underskallas. För mig slår del klarl all
en fortsatt begränsning av frihetsstraffens användning och deras längd måsle
förenas inle bara med en forlsall salsning på förebyggande åtgärder utan också
med strävanden atl finna alternativ till frihetsslraff, som i möjlig män
innebär en effekiivisering i förhållande lill den nuvarande kriminalvården i
frihet.

Också kriminalvården i frihei har varit föremål för
uppmärksamhet inom ramen för den kriminologiska forskningen. Även om del på
detta område åtminstone för svensk del inle har redovisats forskningsresullal i
samma omfallning som när det gäller frihelsstraffen tyder de uppgifler som vi
f.n. har otvivelaktigt på atl denna kriminalvård i sina nuvarande former inle
är lika effekliv som man hoppades under förarbetena lill BrB.

Del är här nalurligl all erinra om 1970 års riksdagsbeslut
om försöksverksamhel med kraftigl förstärkta resurser för frivården inom ett
begränsai område - Sundsvalls skyddskonsulentdistrikt - i syfte all underiälla
en framtida bedömning av frivårdens dimensionering och utformning (prop.
1970:100bil. 4s. 73, SU 1970:2, rskr 1970:2). Den definitiva ulvärderingen av
det s.k. Sundsvallsprojektel kommer inom kort alt vara färdigställd. Redan av
de preliminära utvärderingar som har publicerats i olika sammanhang (se bl.a.
BRÄ;s rapport 1975:1) lorde man emellertid våga dra den slutsatsen, alt den
kraftiga förstärkningen av frivärdsresurserna knappasl har lell till några
behandlingsresultat i egentlig mening och inle heller har påverkat
återfallsbenägenhelen i nämnvärd mån. Denna slutsats, som stämmer överens med
vad man sedan länge har hävdat från kriminologiskl håll, gör del nalurligl alt
nu ta upp frågorna om ulformningen av kriminalvården i frihei och alternativ
lill frihetsstraff lill en översyn.

De spörsmål som har angetts nu torde inle kunna bedömas isolerade
från vissa frågor rörande kriminalvårdens organisalion som också är aktuella
f.n. Nuvarande organisation har kritiserats bl.a. med hänvisning lill all
strävandena atl öka medborgarnas insyn och inflylande inom den offenlliga
förvaltningen knappasl har avsatt några resultat för kriminalvårdens del. Detta
har sagts i sin lur medföra en risk för all verksamhelen inom kriminalvården
får svårigheler att anpassa sig lill ulvecklingen inom samhällel i slort.
Samtidigt gör sig intresset av medbeslämmande från personalens sida alltmer
gällande. Otvivelaktigt är del angeläget all den särskilda sakkunskap som
personalen besitter tas till vara på bäsla säll inom detla svåra område.
Förslag till ändringar av främsl organisatorisk nalur har lagls fram bl.a. i betänkandena
(SOU 1975:16) Kriminalvårdens nämnder, (Ds Ju 1976:9) Frivård i storstad och
(SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Förslagen har etl
starkt inbördes samband men är

s. 40 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:6 Skr 1979/80:103 40

samiidigi lill en del oförenliga med varandra. Det
framslår som angelägel all de frågor som här avses blir föremål för en samlad
bedömning.

Av vad som har anförts nu framgår alt behovet av en
samordnad översyn på straffrättens och kriminalvårdens område rör flera stora
och delvis komplicerade frågor. Dessa bör utredas under parlamentarisk
medverkan. Somjag konstaterade i årels budgetproposition (prop. 1978/79:100
bil. 5s. 9) blir utredningsarbetet alltför omfattande och tidskrävande, om
samtliga uppgifter anförtros ål en enda kommillé. Jaghar därför stannal för all
föreslå regeringen alt två kommitléer skall tillkallas för ändamålet. Den ena
avses behandla i huvudsak frågor som har direkl anknylning lill
fängelseslraffels utformning och användning saml de därmed sammanhängande organisatoriska
frågor som jag nyss har berört. Den andra kommillén bör få till uppgift all
utreda frågor om den framtida utformningen av kriminalvården i frihet och om
allernaliv lill frihelsslraff. Till del närmare innehållet i utredningsuppdraget
för den sistnämnda kommillén avser jag alt åierkomma senare denna dag.

Jag övergår nu lill atl behandla arbetsuppgifterna för den
kommillé som i enlighel med vad som har sagts nyss skall behandla huvudsakligen
frågor med anknytning lill fängelsestraffet.

Av vad jag redan har anförl framgår all en ulgångspunkl
för kommilléns arbete bör vara att fängelsestraffet inte är ägnat atl medföra
några positiva effekler för den intagne själv utan Ivärlom ofta har direkla
skadeverkningar. Med hänsyn lill viklen av alt bekämpa brottsligheten och alt
upprällhålla allmän laglydnad kan vi inle avvara fängelsestraffet, men det
lorde aldrig eller älminslone endast i mycket speciella undanlagsfall kunna ses
som ett verkningsfullt medel i sig att anpassa lagöverträdaren lill samhällel eller
ens all minska risken för återfall från dennes sida. Vad som har sagts nu får
självfallel inte hindra att strävandena all humanisera kriminalvård i anslali
och att erbjuda den dömde social service av olika slag fortsätter.

Med de angivna utgångspunklema ligger det nära lill hands
all först beröra frågan om minimitiden för fängelsestraff. Denna lid är nu en
månad (26 kap. 1 §BrB). Samma minimitid gäller f.n. i Danmark för ådömande av
"fängsel", men i dansk rätt finns dessutom en särskild form av
ovillkorligt frihelsslraff "hsfle" - som kan ådömas på lägst sju
dagar. Det danska straffelovrådel har i en promemoria från oktober 1978
förordat all hasfle skall avskaffas som särskild sanklionsform och att
minimitiden för fängsel i samband härmed skall sänkas till fem dagar. I Finland
är minimitiden för fängelse f.n. 14 dagar men den finska straffrättskommitlén
har i sitt principbetänkande (1976:72) föreslagil en sänkning lill sex dygn. I
Norge är minimitiden 21 dagar. 1 en principproposition angående den framtida
kriminalpolitiken som våren 1978 lades fram för det norska stortinget
(storlingsmelding 1977/78:104) har uttalats all en sänkning av minimitiden lill
sju dagar bör prövas.

Del kan sålunda konstateras atl den svenska minimitiden
för fängelse ligger högl vid en jämförelse med förhållandena i övriga nordiska
länder. Den förul nämnda BRÄ-gruppen har i sin rapporl förordal all liden för
svensk del sänks lill vad som av administrativa skäl bedöms vara möjligt atl
verkställa, dvs, ca en vecka. Förslaget har fåll etl förhållandevis gynnsamt
mottagande vid remissbehandlingen, även om några remissinstanser har avstyrkt
förslagel och andra - bl.a. justiliekanslern, riksåklagaren och Göta hovrätt -
ifrågasätter om minimitiden bör sättas så lågl som gruppen har förordat.
Kriminalvårdsstyrelsen har emellerlid uttalat alt det från praktiska oeh
adminisiraliva synpunkter inte möter något hinder mol all allmänna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

slraffminimum sätts till endast en eller annan vecka.

Särskilt mot bakgrund av vad som f.n. gäller och föreslås
i övriga nordiska länder anser jag för egen del alt kommillén bör ulgå från all
en sänkning av minimitiden för fängelse skall ske. Jag är däremoi inle f.n.
beredd att ta slullig ställning till hur långtgående en sådan sänkning bör vara
ulan anser alt denna fråga bör övervägas yllerligare av kommiitén. Därvid måste
vissa spörsmål belysas närmare, bl.a. förhållandet mellan ett mycket kort
frihetsstraff, på ena sidan, och höga böter eller långvarig koniroll i frihet
på den andra. Del är önskvärt alt en sänkning av minimitiden inte medför atl
anlalet utdömda frihetsstraff ökar. Del är bl.a. av dessa skäl värdefullt om
kommitténs förslag ålföljs av rekommendationer om i vilka typfall etl förkortat
minimistraff bör lillämpas i prakliken. Sådana rekommendalioner kan-i den mån
de anias av slalsmakterna- bli av betydelse förden prakliska
rältslillämpningen. Della gäller i försia hand sådana broll, där del nuvarande
minimistraffel särskilt ofta ådöms.

Del är nalurliglvis av inlresse atl nordisk rällslikhel
kommer till stånd i den mån del visar sig möjligt. Kommillén bör därför
uppmärksamt följa den fortsatta utvecklingen i de andra nordiska länderna och
även verka för att enhetlighel i möjlig mån uppnås.

Även om en sänkning av minimitiden för fängelse kan antas
få praklisk genomslagkrafl, lorde en sådan ändring endast i förhållandevis
begränsad mån påverka beläggningen på anslallerna. Av slörre belydelse
härvidlag är en allmän översyn av straffskalorna, en fråga som enligt min
mening också bör ingå i kommitténs uppdrag. Innan jag kommer in på denna, måsle
emellertid en redovisning göras av en annan huvuduppgift för kommittén,
nämligen en översyn av reglerna om villkorlig frigivning.

De grundläggande bestämmelserna om villkorlig frigivning
finns i 26 kap. 6-24 §§ BrB. Vissa regler finns också i 34 kap. BrB och lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken. Regleringen, som har lillkommil efler
nordiskt samarbele och som är likarlad i övriga nordiska länder, innebär i huvudsak
följande.

Den som undergår fängelse på viss lid får friges
villkorligt när tvä Iredjedelar eller, om särskilda skäl föreligger, halva
liden har avtjänats. Verkställigheten måste dock alltid ha pågått minsl fyra
månader innan villkorlig frigivning kan ske.

Vid prövning av frågan om villkorlig frigivning skall
särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihelsförlusl för den dömde och
förulsältningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn lill de
förhållanden i vilka han kommer all försältas vid frigivningen. Fråga om
villkorlig frigivning prövas av den lokala övervakningsnämnden, om del ådömda
fängelsestraffet inle överstiger ell år, oeh i annal fall av den cenirala
kriminalvårdsnämnden. Angående kriminalvårdsnämndens praxis i dessa ärenden kan
hänvisas till den förul nämnda departementspromemorian (DsJu 1979:5) om
inlernering, där del också förordas all nämndens praxis ändras i vissa
hänseenden.

Vid villkorlig frigivning skall fastställas en prövolid
för den frigivne om minst ell och högsl tre år eller - om slraffålersloden
översiiger ire år - högsl fem år. Under prövoliden skall den frigivne - om del
inte anses obehövligt -slå under övervakning. Den frigivne är skyldig alt under
denna lid iakttaga skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig och i övrigl
följa de särskilda föreskrifter eller anvisningar som meddelas av domstol eller
övervaknings nämnd.

Om den villkorligt frigivne inle följer de krav som slälls
på honom under

s. 42 Kontrollera mot PDF

Delllju:6
Skr 1979/80:103 42

prövoliden, har övervakningsnämnden möjlighet alt i sisla
hand förklara den villkoriigl medgivna friheten förverkad, vilkel innebär alt
den frigivne skall las in i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna
slraffålersloden. Detla sker dock sällan i prakliken. Däremoi är del
förhållandevis vanligt atl villkorligt medgiven frihet förverkas i fall då den
frigivne gör sig skyldig till nytt brott under prövoliden. Döms den frigivne
till fängelse för sådant broll gäller enligt 34 kap. 4 § första stycket BrB att
den villkorligt medgivna friheten skall förverkas, om inte särskilda skäl lalar
mot del.

1 den tidigare denna dag beslutade remissen till lagrädcl
med förslag till ändringar i BrB har förordals vissa begriinsadc ändringar i
reglerna om villkorlig frigivning. Förslaget innebär all den minimitid, som den
dömde skall ha avljänal i kriminalvårdsanstalt innan villkorlig frigivning fär
ske, sänks från fyra lill tre månader. Vidare ändras reglerna om förverkande av
villkoriigl medgiven frihei bl.a. på det sätlel all domsiolen får slörre
möjligheter än nu alt underiåla förverkande. Domstolen skall också kunna
begränsa förverkande till alt avse endast en del av den villkorligt medgivna
friheten. Som jag nyss har niimnt föreslås också vissa ändringar i departementspromemorian
om internering.

Det är emellerlid av flera skäl angeläget all hela frågan
om villkorlig frigivning görs lill föremål för en samlad översyn. Denna bör
lill slor del kunna ske med utgångspunkt i de olika förslag i ämnel vilka redan
har lagls fram från olika häll oeh för vilka jag skall ge en korl redogörelse i
det följande.

Del nordiska samarbeisorganet för straffrättsliga frågor,
nordiska straff-räitskommittén, har nyligen behandlat frågan om villkorlig
frigivning i elt särskili belänkande (NU A 1978:6). Kommiitén diskulerar
inledningsvis frågan om inslilutel villkorlig frigivning över huvud tagel
behöver behållas. Del är enligt kommiitén främsl tvä argument som talar för atl
avskaffa institutet, nämligen dels kraven på rättslig jämställdhet och
proporlionalitel mellan broll och straff, dels önskemålet all förbättra
förutsägbarheten och därmed även rättssäkerheten vid verkställigheten av
frihetsstraff. Enligt kommittén finns del dock molargument av avsevärd
belydelse. Det framgår av betänkandet alt man från dansk och isländsk sida har
ställt sig avvisande lill tanken alt avskaffa den villkorliga frigivningen
medan man frän finsk, norsk och svensk sida inte har bedömt del som uteslutet
all i en framlid föreslå sådana förändringar. Del råder dock enighet inom
kommillén om atl inle i detla skede föreslå all villkorlig frigivning skall
avskaffas.

Kommillén föreslår emellerlid flera ingripande ändringar i
utformningen av reglerna om villkorlig frigivning. Sålunda anser kommittén all
samtliga nordiska länder bör sträva efler atl införa en allmän huvudregel om
frigivning efler halva strafftiden. Minimitiden i anstalt före villkorlig
frigivning föreslås sänkl ålminstone till tvä månader. Förulsällningarna för
all senarelägga lidpunklen för villkorlig frigivning i förhållande lill vad som
följer av huvudregeln bör enligt kommittén göras ytterst slränga och tydligt
anges i lag. Prövoliden bör förkortas lill alt i princip molsvara den
återstående strafftiden. Reglerna om förverkande av villkorligt medgiven frihet
bör utformas så atl man får elt smidigt syslem men samtidigt uppnår en enhetlig
praxis. Kommillén är posiliv lill tanken att avskaffa de särskilda
skötsam-hetsvillkoren och övervakningen under prövoliden men lägger inte fram
något uttryckligt förslag i sådan riktning.

Även i BRÅ-rapporlen behandlas frågan om villkorlig
frigivning bör avskaffas. BRÅ-gruppen diskulerar utförligt de skäl som kan
anföras för och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

emot ell syslem med villkorlig frigivning och anser för
sin del alt nackdelarna överväger. Enligt gruppen ger systemet utrymme för en
ojänin och dåligt förutsägbar lillämpning som därigenom framslår som orättvis.
Gruppen föreslår atl villkorlig frigivning avskaffas. För del fall att
institutet ändå anses böra behållas lägger gruppen fram etl förslag lill ändrad
utformning uv reglerna som i sak ligger mycket nära nordiska
straffrällskommiilcns förslag. En av ledamöterna är skiljaktig och anser att
några ändringar av reglerna inte bör göras f.n.

Slutligen har också ungdomsfängelseutredningen i betänkandet
Tillsynsdom föreslagil ändringar av reglerna om villkorlig frigivning.
Utredningens förslag ligger till grund för de ändringar som jag lidigare denna
dag har förordal i lagrådsremissen om ändring i BrB. Dessutom har emellerlid
ulredningen föreslagil atl någon övervakning av den villkoriigl frigivne inle
skall äga rum under prövoliden. Denna lid skall motsvara den lid som vid
frigivningen återstår av straffet, dock lägst etl och högsl tre år. Förslagel
innebär vidare bl.a. all ell nyll inslilul-verkställighet ulom anstalt- införs.
Vid sådan verkställighet skall den dömde stå under övervakning.

Vid den gemensamma remissbehandlingen av BRÅ-gruppens
rapport och ungdomsfängelseulredningens belänkande har förslagen i denna del
fåll ell blandat mottagande. I många remissyttranden ges ullryck för
uppfatlningen atl de nuvarande reglerna om villkorlig frigivning och rådande
praxis på området inle är tillfredsställande. En majoritet av remissinstanserna
anser dock alt institutet bör behållas i någon form. De flesla inslanser som
går in på frågan ställer sig emellertid tveksamma lill BRÅ-gruppens förslag
till ändringar. Även ungdomsfängelseulredningens förslag i denna del har
mottagits med belydande Iveksamhel.

För egen del kan jag ansluta mig lill uppfattningen alt
del nuvarande sysiemel med villkorlig frigivning, sådanl det har ulvecklal sig
i praxis, inle går frill från kritik. Det kan hävdas att regelsystemet medför
att även fängelsepåföljden lill en del blir tidsobeslämd. I linje med
önskemålel all avskaffa de tidsobestämda påföljderna skulle då ligga all denna
olägenhet i möjlig män undanröjs, antingen genom ändringar i regelsystemet
eller också genom all hela institutet upphävs. Häremot måste emellertid vägas
en rad andra faktorer, bl.a. atl en viss flexibilitet i fråga om strafftidens
längd kan underlätta frivärdsarbetet. Vidare måste uppmärksammas del behov som
kan föreligga av att den som har avtjänat siraff i kriminalvärdsanstall under
den försia tiden efler frigivningen erbjuds slöd och hjälp från samhällets sida
och vid behov kan underkastas viss kontroll.

Med hänsyn till de skiftande meningar som har kommii lill
uttryck i de olika frågor rörande villkorlig frigivning som har aktualiserats
förordar jag att kommittén får till uppgift att göra en förutsättningslös
undersökning av verkningarna av de nuvarande bestämmelserna och av de effekler
som kan beräknas uppkomma vid olika länkbara ändringar i regelsystemet. På
grundval av en sådan undersökning bör kommiitén göra en avvägning mellan
fördelar och nackdelar i skilda alternativ samt föreslä ändamålsenliga
lösningar. I uppdragel bör sålunda även ingå att pröva frågan om den
villkoriiga frigivningen över huvud tagel bör behållas. Oavsell vilken
principlösning som väljs framstår del som angelägel all denna i all möjlig
utsträckning regleras i lag och alltså inte ger utrymme för en alltför
skiftande praxis i lillämpningen.

Det är självfallel angelägel att en reform på della område
inle leder till en genomsnittlig höjning av de faktiska strafftiderna. F.n. är
del myckel vanligt

s. 44 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:6 Skr 1979/80:103 44

all domstolarna dömer ut det lägsta fängelsestraff som är
medgivet enligt straffskalan för det akluella brottet. 1 synnerhet gäller della
när slraffminimum är högt. Till följd av reglerna om villkorlig frigivning
behöver den dömde inte avtjäna hela straffet i kriminalvårdsanstalt. Varje
lösning som innebär att villkorlig frigivning avskaffas eller kraftigt
begränsas kommer sålunda vid oförändrade slraffskalor att leda lill väsenlligl
ökade fakiiska slrafftider. Skulle kommittén slanna för en sådan lösning är det
därför nödvändigt att även förslag till ändring av slraffskalorna läggs fram.
Della kan ske antingen på grundval även allmän översyn av skalorna-en fråga som
jag återkommer lill - eller också genom provisoriska regler i avbidan på
resuhatel av en sådan översyn. För all en höjning av slraffliderna skall kunna
undvikas är del emellerlid även nödvändigt alt domslolarnas slraffmälning
anpassas lill ell ändral regelsyslem. särskili om della skulle innebära att
villkorlig frigivning inle längre blir möjlig. Kommillén bör i sä fall överväga
om direkliv lill domstolarna om ändrad straffmätning bör ges genom särskilda
lagbestämmelser.

Prövningen av frägor om villkorlig frigivning är f.n. en
huvuduppgift för övervakningsnämnderna och kriminalvårdsnämnden. Om man övergår
lill en ordning som innebär all institutet överges eller att villkorlig
frigivning sker enligt fasla bestämmelser som i regel inte medger någon
prövning i det särskilda fallet, får delta därför även organisaloriska
konsekvenser. Jag återkommer lill denna fråga.

Kommillén bör även i sitt arbete med frågorna om
villkorlig frigivning följa reformarbetet i de övriga nordiska länderna i syfle
alt nå fram lill nordisk rättslikhet i den mån det är möjligt. Det är dock
länkbart atl någon fullsländig rättslikhet mellan de nordiska länderna på della
område f.n. inle går all uppnå. Trols all reformplaner efler samma linjer som
dem jag nyss har angivit föreligger i våra grannländer, kan nämligen
förutsättningarna för all genomföra mer eller mindre långtgående förändringar
variera frän del ena landel lill det andra. Della bör i så fall inle ses som
elt avgörande hinder. Inom ramen för det fortlöpande nordiska samarbetet på
straffrättens område har alltid etl uirymme lämnals ål varje land alt besluta
om reformer vilkas utfall de andra länderna har kunnat avvakta innan man har
bestämt sig för all följa samma väg.

Förmögenhelsbrottsutredningen (Ju 1976:04) har enligi de
direkliv och tilläggsdirektiv som har meddelals lill uppgifl all
förutsäuningslösl pröva frågan om slraffvärdegränser och siraffbarhelsgrader
vad gäller förmögen-helsbrollen. I BRÅ-rapporlen förordas en mera allmän
översyn av straffskalorna i syfte all undersöka om frihetsstraffens nuvarande
tillämpningsområde är lämpligt avvägt. Jag kan liksom flera remissinslanser
ansluta mig till detla förslag och anser, som jag redan har antytt, att även
denna uppgift bör anförtros ål kommillén. De gällande reglerna om minimistraff
och maximistraff för skilda gärningargår i en del fall lillbaka på lidigare
bestämmelser av myckel gammalt datum. Regelsysiemel har emellerlid byggis pä
efter hand, varvid olika synpunkier kan ha varil vägledande vid skilda
lillfällen. Del finns redan mol den bakgrunden anledning atl se efler om
straffskalorna är anpassade lill de värderingar som råder i dagens samhälle.
Häriill kommer atl ändringar i straffskalorna enligt vad som nyss har sagts kan
bli nödvändiga beroende på vilken lösning som föreslås beträffande villkorlig
frigivning. Även en sänkning av allmänna straffminimum kan komma atl påverka
vissa straffskalor.

En genomgång av alla straffbestämmelser med fängelse i
skalan skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

45 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

emellerlid bli en alltför omfattande uppgifl. Kommitlcn
bör begränsa sin översyn lill all i första hand avse de slraflteslämmelser som
i prakliken leder lill de flesta frihetsstraffen. De bestämmelser som omfattas
av förmögen-helsbrollsulredningens uppdrag bör därvid inle tas upp i annal fall
än om kommitténs ställningslagande i fråga om villkorlig frigivning föranleder
generella ändringar som även berör dessa bestämmelser.

Den organiserade och den ekonomiska brollslighelen har
gelt upphov till mycket allvarliga problem och lillhör enligt en allmänl omfattad
mening den kriminalitet som bör ges hög prioritet i den brollsbekämpande
verksamhelen. Belydande insatser har under de senasle åren också gjorls när del
gäller all bekämpa sådan brottslighet. Dessa insalser kan behöva stödjas av
ändringar i de straffvärden som kommer till utiryck i BrB och i andra
förfallningar. Denna fråga bör uppmärksammas särskilt av kommillén. Bl.a. för
undvikande av dubbelarbete har kommillén i den delen anledning all söka samråd
med BRÅ;s slyrgrupp för översyn av lagstiftningen mot den aktuella
brottsligheten (se prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 24) och med
förmögenhelsbrottsutredningen.

Kommittén bör vara oförhindrad all. vid sidan av förslag
lill ändringar i gällande straffbestämmelser, lägga fram rekommendationer till
statsmakterna om efler vilka principer slraffskalor bör vara utformade i
framlida lagsliftning. Detta gäller inle minsl specialslraffrällen. Det är
l.ex. inie ulan vidare givet atl man även i forlsållningen bör använda fängelse
sex månader som lägsla slraffmaximum i fall då det bedöms som nödvändigt all
införa nya straffbestämmelser med fängelse i skalan.

En näraliggande fråga som har lagils upp bl.a. i
BRÄ-rapporten är om del vid sidan av straffskalorna för de särskilda brotten
kan vara av värde all införa allmänna regler för påföljdsval och slraffmälning
i BrB. F.n. finns i delta hänseende endasl en beslämmelse (1 kap. 7 § BrB) som
anger all domstolen vid val av påföljd skall, med iakttagande av vad som krävs
för all upprätthålla allmän laglydnad, fästa särskilt avseende vid att
påföljden skall vara ägnad all främja den dömdes anpassning i samhällel.
BRÅ-gruppen anser all denna föreskrift bör ersättas med mera preciserade
slraffmätningsregler. Enligt gruppen skulle detla bl.a. vara ägnat all främja
likformighet och förutsebarhet vid tillämpningen. Regler av sådanl innehåll
finns i vissa främmande länders lagstiftning, l.ex. i den finska strafflagen (6
kap. 1-4 §§).

BRÅ-gruppens förslag i denna del har i allmänhet lämnats
ulan kommentarer vid remissbehandlingen. Delta torde hänga samman med
svårigheterna all ulan underlag i form av ell utarbetat förslag bedöma behovel
och värdel av beslämmelser av del slag som nu åsyftas. Jag anser därför att
frågan bör studeras närmare av kommittén. Kommiitén bör pröva om det skulle innebära
fördelar all införa allmänna regler av nu akluelll slag om påföljdsval och
slraffmälning i BrB och i så fall föreslå lämplig lydelse. En särskild fråga
som kommillén därvid inte kan undgå all komma in på är om de principer för
bedömning av brottspåföljdernas inbördes stränghet som har kommit lill ullryck
i skilda beslämmelser i BrB och rättegångsbalken är ändamålsenliga.

En grundläggande förutsätlning för en framgångsrik
kriminalpolitik är atl strafflagstiftningen och dess tillämpning omfattas av
förtroende från medborgarnas sida. 1 linje härmed har intresset av atl öka
medborgarnas insyn och inflylande i rättsväsendets olika organ betonats alltmer
under senare lid. Elt uttryck härför är 1976 års lagstiftning om medverkan av
nämndemän i hovrätt

s. 46 Kontrollera mot PDF

DellIJu:6
Skr 1979/80:103 46

bl.a. vid handläggningen av vissa brottmål (prop.
1975/76:153, JuU 1975/76:44, rskr 1975/76:396). I betänkandet (SOU 1979:6)
Polisen har 1975 års polisutredning förordat etl väsenlligl förstärkt
förtroendemannainflytan-de över polisväsendel, särskilt på lokal och regional
nivå.

Inom kriminalvårdens område finns
förlroendemannainflytande representerat på central niv;°i genom de sex
ledamöier i kriminalvårdsstyrelsen som regeringen ulser särskilt enligt 6 §
instruktionen (1974:555) för kriminalvårdsverkel. Även i de cenirala niimnderna
finns elt lekmannainslag.

Den regionala organisationen av kriminalvården innebär all
lokalanslalier, allmänna häkten och skyddskonsulentdistrikl har fördelats på 13
geografiska regioner. Var och en av dem omfaltar i allmänhet elt eller flera
län. I varje kriminalvårdsregion haren kriminalvårdsdirektör ledningen och
ansvarei för verksamhelen under kriminalvårdsslyrelsen. Någon
föriroendemannastyrelse finns inle på denna nivå. Inle heller finns någon sådan
styrelse vid riksanstalterna, som inle ingår i den regionala organisalionen
ulan lyder direkt under kriminalvårdsstyrelsen,

Pä lokal nivå finns 48 övervakningsnämnder. Sådan nämnd
beslår i allmänhel av en domare som ordförande och fyra lekmän. Ordföranden
förordnas av regeringen. Övriga ledamöier ulses av länsstyrelsen. De bör ha
erfarenhet beiräffande ungdomsvård eller arbelsförmedling eller eljest i
allmänna värv. Nämndernas verksamhetsområden överensslämmer i regel med
skyddskonsulenidislriklens.

Övervakningsnämnd prövar vissa ärenden enligi BrB och
KvaL, l.ex, frågor om villkorlig frigivning, olika ingripanden mot
frivårdsklienlelel saml frigivningspermission. Vid sidan av sin befogenhet alt
besluta i enskilda fall skall övervakningsnämnd enligt 26 kap. 12 § BrB handha
övervakningen, dvs. leda frivårdsarbelel. 1 denna ledningsfunktion ligger dels
ell ansvar för att övervakningen sker på ell ändamålsenligt sätl, dels en
befogenhet alt ge skyddskonsulenlerna anvisningar och direkliv för frivärdsarbetet.
För anstallsbehandlingens ulformning har nämnden däremoi inget direkl ansvar.
Del åligger dock nämnd atl genom besök i kriminalvårdsanstalterna inom
verksamhetsområdet skaffa sig kännedom om förhållandena i anslallerna och
därvid bereda de inlagna lillfälle till samlal med nämnden eller med
nämndledamot. Det är särskilt föreskrivet att övervakningsnämnd äger göra
framställning lill kriminalvårdsstyrelsen om intagnas behandling eller
förhållanden i övrigt i anstalt.

Uiöver vad som följer av del anförda har inom
anslaltsseklorn vissa speciella områden öppnats för lekmannamedverkan genom all
särskilda nämnder har inräiials för l.ex. andlig vård och idrollsverksamhel.
Inom frivården kan ell lekmannainflytande sägas vara representerat genom
övervakarna. Dessas insalser rör dock endasl enskilda klienlärenden, inle
kriminalvårdsverksamheten i stort.

Undersenare år har frågan om medborgarinflylandet på lokal
och regional nivå inom kriminalvården fåll aklualilel i olika sammanhang.

I betänkandet (SOU 1975:16) Kriminalvårdens nämnder har
övervakningsnämndutredningen bl.a. föreslagit att de lokala nämnderna skall
tilläggas elt Ökat ansvar när del gäller prövningen av enskilda ärenden enligt
BrB och KvaL. Förslagel inhebär emellerlid samiidigi atl lokal nämnd inle längre
skall ha lill uppgift all leda frivården. Det direkla ansvarei för denna läggs
i stället på skyddskonsulenlerna. Anvisningar och direkliv skall kunna
meddelas av regioncheferna eller, i sista hand, av

s. 47 Kontrollera mot PDF

47 Kommittéer: Justitiedepartementet
Del II
Ju:6

kriminalvårdsstyrelsen. Vid remissbehandlingen av
betänkandet har förslaget fått ett blandat mottagande, och något beslul i
frågan har inte tagits. Från flera håll har pekats på atl ett genomförande av
förslaget skulle försvaga del redan nu otillräckliga medborgarinflylandet när
del gäller den allmänna inriktningen av frivårdens verksamhel.

Till de inslanser som starki har kritiserat
övervakningsnänmdulredningens förslag från denna synpunkt hör frivårdens
slorsladsutredning, som senare har behandlat frågan om medborgarinflytande i
betänkandet (SOU 1977:76) Frivård i storstad. I detta beliinkande framhålls alt
kriminalvårdens regionala och lokala organ i slort sell arbelar ulan medverkan
av politiskt valda och ansvariga lekmän. Övervakningsnäninderna är visserligen
sammansatta av kvalificerade experter från olika områden, men någon egentlig
förlroendemannarepresenlation finns inte. Ulredningen har ansett det ligga
utanför dess uppdrag atl lägga fram etl konkret förslag lill en ändrad ordning
men förordar för sin del atl man undersöker en lösning, som i huvudsak innebär
alt en lokal föriroendemannastyrelse inrätlas för varje
skyddskonsulentdistrikt.

Liknande frågeställningar har härefter behandlals av 1973
års ulredning om personalens uppgifler vid kriminalvärdens anstalter. 1 sitt
bctiinkande (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter förordar
ulredningen all en föriroendemannastyrelse inrätlas för varje
kriminalvårdsregion. Förslaget innebär dessulom all en styrelse i princip skall
inrätlas för varje riksansiall, lokalanslalt och häkte. Möjlighel bör dock
finnas för regeringen atl förordna all slyrelsen i vissa fall skall vara
gemensam för flera sådana myndigheter liksom alt i undanlagsfall avslå från alt
inrätta styrelse vid mindre lokalanslalt. Ulredningen framhåller att det skulle
främja integrationen mellan frivård och ansialtsvård, om häkte och lokalanslalt
kan sammanföras med skyddskonsulentdistrikt under en gemensam slyrelse. 1
beiänkandei förordas därför all denna fråga las upp till en samlad bedömning
under det fortsatta reformarbetet.

Vid remissbehandlingen har del övervägande anlalel
inslanser slälll sig bakom de principer som ligger lill grund för
utredningsförslaget. Från ålskilliga håll har emellerlid hävdals alt ell
genomförande av förslaget skulle leda lill en överorganisation.

För egen del ansluter jag mig lill uppfatlningen all del
är angeläget all vidga medborgarnas inflylande och insyn i fråga om
kriminalvården. Den bäsla vägen all nå delta mål är all inräita
förtroendemannastyrelser inom kriminalvården efler mönsier av vad som har skell
på andra samhällsområden. Därigenom skapas förutsållningar all förankra
kriminalvården i en bredare medborgaropinion. Möjligheterna till information
och konlakl mellan allmänheten oeh kriminalvårdens myndigheler ökas. Samarbelel
mellan myndigheterna inom kriminalvården samt andra myndigheler och organ
underlättas. Den risk för isolering som alltid föreligger vid institutioner av
kriminalvårdens nuvarande slutna karaklär molverkas.

Det är enligt min mening vidare av vikl alt en reform med
denna inriktning genomförs pä ell sådanl säll atl möjligheterna lill fördjupad
integration mellan anslaltsvården och frivården tas lill vara. Atl åsladkomma
en sådan integration var en av huvudpunkterna i 1974 års kriminalvårdsreform.

De önskemål som har angells nu tillgodoses genom en
lösning efler de linjer som har skisserats i beiänkandei Personalen vid
kriminalvårdens anstalter. Trots det är jag inte beredd att godta förslaget i
hela dess vidd. En utgångspunkt för en reform måste nämligen enligt min mening
också vara all

s. 48 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:6 Skr 1979/80:103 48

de nya förlroeiidemannaslyrelserna tillförsäkras ell
verkligt underlag för en löpande verksamhet. Det finns erfarenhelsmiissigl en
belydande risk för atl elt syslem fiir medborgerligt inflylande, där sådanl
underlag saknas eller är Olillräckligt, efter hand får en alllmer formell
karaklär. Inrättas särskilda styrelser inle bara för regionerna utan också för
de lokala kriminalvårdsmyndigheterna, kommer enligt min uppfattning
tillriickligt arbelsundcrlag för slyrelserna all saknas. Därmed kan också
svårigheler uppstå atl rekrytera liimpliga medborgarrepresenianler i
lillräckligl anlal.

Medborgarrepresenlationen får enligi min mening en mera
ändamålsenlig struktur, om en särskild förlroendemannaslyrelse inrälias för
varje kriminalvårdsregion. Regionsslyrelserna börda få ledningsansvarel såväl
för lokal-anslallerna och häklena som för skyddskonsulentdislrikten. Delta är
ägnat all befordra en fortsatt integration mellan anslaltsvården och frivården.
Med de ulgångspunkler som har sagts nyss torde tillräckligt underlag saknas för
särskilda förtroendemannastyrelser vid de mindre riksanslalterna. 1 enlighet
med vad statskontoret har föreslagit vid remissbehandlingen av beiänkandei bör
därför övervägas alt inordna även dessa i elt syslem med regionala slyrelser.
Av vikl är nalurliglvis också all sörja för etl förlroendemannainflytande vid
de slörsia riksanslalterna. En ulviig kan vara all åsladkomma en ordning som
innebär all inflylandel ulövas av kriminalvårdsslyrelsens slyrelse när del
gäller dessa anstalter.

Jag förordar all kommittén får lill uppdrag all lägga fram
förslag lill en organisalion med förtroendemannastyrelser inom kriminalvården
efter de linjer som har angells nu.

Huvuduppgiften för de nya förtroendemannaslyrelserna bör
givelvis vara atl inrikla och leda verksamhelen i stort inom ansvarsområdet.
Jag anser del emellerlid för min del inle uteslutet alt slyrelserna även
anförlros en del enskilda klienlärenden. Därvid kan del beroende på ärendets
natur komma i fråga antingen atl styrelsen fattar beslut i delta eller atl
beslutet i efterhand anmäls för slyrelsen. I sammanhanget kan erinras om atl
del i betänkandet (SOU 1979:4) Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården har
föreslagits atl beslut i avskildhelsärenden skall redovisas för etl
förlroendemanna-organ snarast möjligt efter del all beslutet har fallals.

Som jag redan har angivii är del av särskild vikt all den
sakkunskap som de anslällda inom kriminalvården besitter tas lillvara. En ulväg
kan vara alt kungörelsen (1974:224) om personalförelrädare i statlig myndighels
styrelse m.m. görs tillämplig för samtliga regionstyrelser. Förhållandel mellan
denna form av personalrepresenlalion och lagstiftningen om medbeslämmande i
arbetslivet måste emellertid härvid uppmärksammas särskilt.

Vid utarbelandel av förslag lill lagstiftning bör
kommittén i tillämpliga delar kunna utgå från de förslag som har lagts fram i
betånkandet Personalen vid kriminalvårdens anstalter och från remissyttrandena
över delta belänkande.

Såväl frivårdens slorsladsulredning som ulredningen om
personalens arbelsuppgifler vid kriminalvårdens anslaller har pekal på alt
risker för dualism och tveksamhet i fråga om ansvarsfördelningen uppstår, om
övervakningsnämnder med lekmannainslag skall finnas kvar vid sidan av de nya
förtroendemannaslyrelserna.

Jag vill för egen del framhålla atl en konsekvens av den
reform som jag har förordal måsle bli all de nya styrelserna övertar
övervakningsnämndernas nuvarande uppgift all leda frivärden och följa
verksamheten vid kriminalvårdsanstaliema. För frågan om nämnderna bör finnas
kvar med begränsade

s. 49 Kontrollera mot PDF

49 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:6

uppgifler torde närmasl kommitténs ställningstagande i
fråga om villkorlig frigivning bli avgörande.

Om l.ex. villkorlig frigivning avskaffas kommer nämnderna
knappasl all fä lillräckligl underlag för en fortsall verksamhel. Detsamma
torde gälla, om man övergår till en ordning med en i princip obligatorisk
villkorlig frigivning, som i regel inte förutsätter en diskretionär prövning i
del enskilda fallel, samt begränsar eller avskaffar möjlighelen att meddela den
frigivne särskilda föreskrifier under prövoliden. Kommillén bör - om en sådan
eller någon liknande lösning väljs - överväga en ordning som innebär alt
nämnderna avvecklas och all deras kvarstående uppgifter alll efler sin karaktär
fördelas mellan allmän domstol, skyddskonsuient och regionslyrelse.

Om däremoi nuvarande syslem för villkorlig frigivning i
del väsenlliga skall beslå, torde del ligga närmast lill hands alt nämnderna
behålls med i huvudsak de befogenheier som övervakningsnämndutredningen har
föreslagil. Mera rutinmässiga ärenden såsom förordnande eller byte av övervakare
och överflyttning av övervakning torde i så fall få ankomma på
skydds-konsulenten. Av betydelse för frågans bedömning är emellerlid även hur
kriminalvården i frihet i övrigt kommer atl ulformas. Kommiitén måste därför,
innan slutlig lösning väljs, samråda med den kommitté för prövning av frågor om
kriminalvård i frihei m.m. vars tillkallande jag senare denna dag kommer att
föreslå regeringen.

Inom justitiedepartementet undersöks f.n. de resursmässiga
förulsällningarna för all förverkliga de övriga förslag angående
kriminalvårdsanstalternas organisation och personalens arbele som har lagls
fram i belänkandet Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Dessa frägor bör
sålunda inle las upp av kommittén i annal fall än om de bedöms ha elt
omedelbart samband med de förslag lill lösningar som kommittén utarbetar.

Av de frågor som kommittén har atl behandla kan vissa
bedömas för sig medan andra torde få ses i etl slörre sammanhang. Kommittén bör
arbeta skyndsami och noggrant pröva möjligheterna atl med förtur lägga fram
förslag lill dellösningar. 1 fråga om minimitiden för fängelsestraff bör om
möjligt förslag läggas fram i sådan tid att ändrade regler kan träda i krafl
redan den 1 januari 1981.

Av vad jag redan har angell framgår all kommiitén bör
samråda med förmögenhetsbroltsutredningen, BRÄ;s styrgrupp för översyn av
lagslifiningen mol den organiserade och den ekonomiska brottsligheten saml
kommiitén för prövning av frågor om kriminalvård i frihet m.m. Med sisinämnda
kommitté torde elt nära oeh löpande samråd bli nödvändigl under hela arbelel.
Kommittén bör även i övrigt samråda med andra kommitlér som behandlar frågor
med anknylning lill dess uppdrag. Kommitténs arbele bör bedrivas under samråd
med personalorganisationerna för de anställda inom kriminalvården.

Som har framgått av det föregående bör kommillén också
följa utvecklingen på området i de övriga nordiska länderna och verka för
största möjliga rätlsenhel dem emellan.

Jag vill avslulningsvis erinra om vad som sägs i de på
föredragning av chefen för budgetdepartemenlet beslutade tilläggsdirektiven
(Dir. 1978:40) lill samtliga kommitléer och särskilda uiredare angående
finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartemenlel

atl tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter med
uppdrag all utreda

4 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 50 Kontrollera mot PDF

DelIIJu:7
Skr 1979/80:103 50

vissa frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt,

atl utse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål kommittén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all
kosinaderna för utredningen skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Juslitiedepartementel)

7. Kriminalvård i frihet m.m.

Dir 1979:35

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-15

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Jag har tidigare denna dag erhållit regeringens bemyndigande
atl tillkalla en kommitté med uppgift all uireda vissa frågor rörande fängelse
och kriminalvård i anstalt (Dir. 1979:34). I anslulning härtill uttalade jag
atl en annan kommitté samtidigt borde tillkallas för att pröva frågor om den
framtida utformningen av kriminalvård i frihet och om alternativ till
frihetsstraff. Angående de allmänna överväganden som har föranlett mig att
föranstalta om denna översyn på straffrättens oeh kriminalvårdens område får
jag hänvisa lill vad jag anförde i det sammanhanget.

Jag vill nu ta upp frågan om arbetsuppgifterna för den
kommillé som avses få till uppdrag att utreda frågorna om utformningen av
kriminalvården i frihet och om alternativ till frihetsslraff.

Inom ramen för det allmänna påföljdssystemet i
brottsbalken (BrB) finns f.n. två påföljdsformer som kan sägas uigöra
allernaliv lill frihetsstraff, nämligen villkorlig dom (27 kap.) och
skyddslillsyn (28 kap.). Jag bortser då från de olika formerna av överlämnande
till särskild värd (31 kap.) saml från böler (25 kap.).

Villkorlig dom kan sägas fungera som en villkorlig
påföljdseftergifl. Den kan meddelas för brott som har fängelse i straffskalan,
om brottels svårhet eller andra allmänpreventiva skäl inte hindrar det. En
förutsättning är atl prognosen är god, dvs. att den lilllalade kan antas
avhålla sig från brott utan atl övervakning eller annan ingripande åtgärd
behöver tillgripas. För den dömde gäller en prövolid av två år då han skall
visa skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig, men någon övervakning äger
inle rum. Villkorlig dom innebär sålunda ingen kriminalvård i frihei i egentlig
mening.

Den brottspåföljd som i BrB;s sanktionssystem innebär
kriminalvård i frihet som självständig påföljd är skyddstillsyn. Påföljden kan
användas vid brott som har fängelse i straffskalan, om övervakning anses
erforderlig och annan, mer ingripande påföljd inte är påkallad. Om det
lindrigaste siraff som stadgas för brottet är fängelse i ett år eller mer får
dock skyddstillsyn bara tillämpas om del finns synnerliga skäl därtill.
Skyddstillsyn kan förenas med böter. Dessutom kan domstolen förordna att i
skyddstillsynen skall ingå behandling i anstalt. Sådan behandling skall pågå
minsl en och högst två

s. 51 Kontrollera mot PDF

51 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju:7

månader. Inom dessa ramar besläms anslaltsliden under
behandlingens gång.

Skyddslillsyn pågår under en prövolid av tre år. Det
vikligasle inslaget i påföljden ulgörs av övervakningen. Denna skall vara
anordnad från påföljds-lidens början oeh fortgår i allmänhet under en tid av
två år. Kortare eller längre övervakningstider kan dock förekomma i det
enskilda fallet beroende på vilket övervakningsbehov som anses föreligga. När
övervakningen pågått i elt år skall övervakningsnämnden pröva om den behöver
fortsätta.

Del brukar sägas all skyddslillsynen är avsedd atl genom
inslaget av övervakning fylla tvä funktioner, en kontrollerande och en
hjälpande. Del ankommer således på skyddskonsulent oeh övervakare att göra sig
underrättade om den dömdes uppförande och se till alt han fullgör sina
åligganden under prövoliden. Kontrollen av den dömdes livsföring skall i första
hand syfta till att molverka att denne återfaller i broll. Dessutom skall
frivärdsor-ganen lämna den dömde den hjälp oeh del stöd som fordras för dennes
anpassning i samhället. Vid behov skall man således bl.a. söka skaffa den dömde
lämpligl arbete eller hjälpa denne lill yrkesutbildning.

Enligt BrB är den som har dömts lill skyddslillsyn skyldig
att hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbetsanställning, atl inställa
sig hos övervakaren på kallelse och att i övrigl enligt dennes anvisningar
upprätthålla förbindelse med honom. Även vissa andra generella krav ställs på
den som har dömts lill skyddstillsyn. Den dömde skall nämligen under prövoliden
iaklla sköisamhel, efter förmåga söka försörja sig samt göra vad han förmår för
atl fullgöra en evenluell skyldighet att ersätta skada som har uppkommit genom
brottet.

De generella krav som i enlighet härmed ställs på den som
har dömts lill skyddstillsyn kan i det enskilda fallet kompletteras med
särskild föreskrift. Sådan föreskrift kan avse vistelseort eller bostad,
utbildning eller arbetsanställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan
vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan sådan inrättning. Särskild
föreskrift kan också avse tid och sätt för fullgörande av
skadeslåndsskyldighel.

Om den dömde inle iakttar vad som åligger honom till följd
av domen på skyddstillsyn, kan övervakningsnämnden förordna om övervakning, om
denna har upphört, meddela ny eller ändrad föreskrift eller besluta om varning.
I sista hand kan nämnden hos åklagare göra framställning om att talan förs vid
domstol om att skyddstillsynen skall undanröjas och annan påföljd för brottet
bestämmas eller atl förordnande om anstaltsbehandling skall meddelas. Detla
förekommer dock endast sällan i prakliken. Uppkommer fråga om att vidta åtgärd
på grund av den dömdes misskötsamhet, kan denne efter beslut av
övervakningsnämnd eller domstol omhändertas under högst en vecka, eller, om
synnerliga skäl föreligger, två veckor. Ett sådant omhändertagande är inle
avsett som en påföljd för misskölsamheten utan som ett medel atl möjliggöra
eller underlätta lämpliga åtgärder.

Antalet personer som står under övervakning på grund av
dom på skyddstillsyn är f.n. drygt 13.200. Under år 1977, då antalet var
ungefär lika slort (13.358 den 1 januari), meddelade övervakningsnämnderna
beiräffande de skyddslillsynsdömda 77 beslut om varning och 589 beslul om
omhänderlagande, varav 392 verkställdes. I 31 fall gjorde nämnderna
framställning till åklagare om att denne skulle föra talan om
anslallsbehandling eller undanröjande av skyddstillsyn.

Som framgår redan av de siffror som jag har redovisat nu
tillämpas skyddstillsyn i praktiken i betydande utsträckning som alternativ
lill

s. 52 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:7 Skr 1979/80:103 52

frihetsstraff. Helt i enlighet med vad som har avsetls
enligt förarbetena lill BrB har skyddslillsyn i rättstillämpningen fått
särskilt slor belydelse som påföljd för yngre lagöverträdare. Del är ingen överdrift
all säga all skyddstillsyn har blivil den normala påföljden för unga
lagöverträdare, som inle anses böra komma i fråga för överlämnande lill
barnavårdsnämnd, även vid ganska allvarliga brott, särskilt grova
förmögenheisbroii. Men även för äldre lagöverträdare tillämpas skyddslillsyn
numera i slor omfallning. En orsak lill den nu beskrivna ulvecklingen är
säkerligen all insikten om frihetsstraffens humanilära och effektivitetsmässiga
nackdelar har blivil alllmer allmänl omfaltad.

När jag tidigare denna dag hemställde om regeringens
bemyndigande all lillkalla en kommillé för prövning av frågor om fängelse och
kriminalvård i anstalt, uttalade jag atl del enligt min mening är väsentligl
alt fullfölja den linje i det kriminalpoliliska utvecklingsarbetet som går ul
på alt minska användningen av frihelsberövande påföljder och avkorla längden pä
de frihetsberövanden som ändå måsle göras av allmänprevenliva skäl. Bl.a. mol
bakgrund av atl brollslighelsutvecklingen utgör ett allvariigl samhällsproblem
framhöll jag emellerlid all en fortsatt utveckling i sådan riklning måste
förenas med slrävanden all finna alternativ lill frihelsslraff, som i möjlig
mån innebär en effekiivisering i förhållande lill de nuvarande formerna av
kriminalvården i frihet.

Frivårdens effektivitet kan självfallet mätas på olika
sätl. Eflersom frivärden syftar lill alt molverka återfall, bör en metod vara
all undersöka ålerfallsfrekvensen bland frivårdsklienlelel. Brottsförebyggande
rådel (BRÅ) publicerade år 1976 en promemoria (1976:2) om återfall vid olika
reaktioner på brott. Av promemorian framgår all av dem som år 1966 dömdes lill
skyddslillsyn som försia lagföring återföll 31 % inom tre år och 37 % inom fem
år. Av de skyddslillsynsdömda, som hade dömts för brott eller erhållil åtalsunderlåtelse
redan före domen på skyddstillsyn, återföll 47 % inom tre år och 53 % inom fem
år. Undersökningen avser delvis förhållanden som ligger tämligen längt tillbaka
i tiden, men senare publicerade siffror ger en liknande bild. Även om det
naturligtvis kan diskuteras hur sådana siffror skall bedömas, torde en allmän
uppfattning dock vara all ålerfallsfrekvensen ligger på en alltför hög nivå.
Mot bakgrund av de resultat som behandlingsforskningen har getl under senare
tid förefaller del också Iveksaml, om skyddslillsynen i nuvarande utformning
över huvud tagel bidrar till atl minska återfallsbenägenhelen hos de dömda i
någon mera påtaglig utsträckning.

Vad som har anförts nu får inte uppfattas som någon kritik
mot det arbele som bedrivs inom frivården. Personalen inom frivården liksom de
till denna knutna lekmannaövervakarna har gjort myckel värdefulla insalser inom
de ramar som gällande författningar och de av statsmakterna antagna principerna
för kriminalvården i frihei ger. Vidare bör man hålla i minnet all de
förslärkningar av resurserna som 1974 års kriminalvårdsreform innebar för
frivårdens del först efter hand har genomförts i mera fullständig omfallning.
Det förhållandet att resurserna numera är utbyggda utgör emellerlid enligt min
mening ell särskilt skäl att i detta sammanhang genomföra en översyn i syfle
alt analysera och klarlägga frivårdens arbetsuppgifier.

Tidpunkten för en sådan översyn är även av andra skäl
lämplig. Kommiitén kommer sålunda i sitt arbete att kunna dra nytta av den
utvärdering som inom kort publiceras rörande del s.k. Sundsvallsprojektel, dvs.
den försöksverksamhet med kraftigt förstärkta resurser för frivården

s. 53 Kontrollera mot PDF

53 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:7

inom ell begränsai område som riksdagen besluiade om år
1970 i syfte all underiälla en framlida bedömning av frivårdens dimensionering
och utformning (se Dir. ]979:34), Jag vill erinra om alt även andra
utvärderingar av erfarenhelerna från svensk och ulländsk kriminalvård på senare
lid har publicerats bl.a. genom kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhets
försorg. Vidare kommer kommiitén att kunna hämta ledning av den diskussion som
har förls kring tvä nyligen framlagda förslag på området, nämligen ungdomsfängelseulredningens
betänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom och BRÄ;s kriminalpoliliska arbetsgrupps
rapporl (1977:7). Nyll slraffsyslem - Idéer och förslag. Jag skall i det
följande ge en kort redogörelse för huvudpunkterna av de båda förslagen i denna
del och för ulfallet av remissbehandlingen.

Ungdomsfängelseulredningen föreslår bl.a. alt en ny
påföljd med benämningen lillsynsdom införs. Tillsynsdom innebär enligt
förslagel all den dömde ställs under intensiv övervakning i frihet under en tid
av normalt sex månader. Den som är underkastad sådan iniensiv övervakning skall
vara skyldig att hålla tät och regelbunden konlakt med övervakaren eller med en
biirädande övervakare saml i övrigl följa skyddskonsulentens föreskrifier. I
början av påföljdsliden bör kontakten med övervakaren i allmänhel vara daglig.
Tillsynsdom kan efter beslut av domstol eller övervakningsnämnd förenas med
föreskrift om att den dömde skall vistas i ett s.k. frivårdshem. Domstolen kan
också förordna att den som döms till tillsynsdom skall las in i anstalt under
högsl tre månader. Om den dömde bryter mol de föreskrifter som gäller för
lillsynsdomen, kan varning meddelas honom. Om han ända inle låter sig rätta
eller om försummelsen är av svår beskaffenhel, kan han bli föremål för elt
kortvarigt omhänderlagande under minsl tvä och högst fjorton dagar. Ell sådant
omhänderlagande skall verkställas under ett eller flera veckoslut. Pä samma
sätl som f.n. gäller beträffande den som har dömts till skyddstillsyn skall
vidare provisoriskt omhändertagande kunna ske i avbidan på vidare förordnande.

Den nya påföljdsformen lillsynsdom kan enligt
ungdomsfängelseutredningens mening inte införas utan att det får konsekvenser
för påföljdssyslemet i övrigl. Förslaget innebär mot denna bakgrund bl.a. atl
den nuvarande skyddstillsynen ersätts av två nya påföljder. Den ena av dessa,
villkorlig dom med övervakning, moisvarar i allt väsenlligl skyddslillsyn i
dess nuvarande utformning, medan den andra, villkorlig dom med stödåtgärder,
skiljer sig från denna genom att påföljden saknar tvångsmässiga inslag. Den
dömde skall emellerlid lämnas personligt slöd och hjälp genom frivårdens
försorg och en förtroendeman kan förordnas för honom. Vid sidan av de nu nämnda
frivärdspåföljderna skall enligt förslaget villkorlig dom kunna förekomma även
i sin nuvarande ulformning såsom en påföljd i frihet av varningskaraktär ulan
särskilt verkslällighelsinnehåll.

Vad sedan gäller BRÅ-rapporlens förslag måste dessa ses
mot bakgrund av atl rapporten principiellt sett tar avstånd från den s.k.
behandlingstanken inom kriminalpolitiken. Enligt rapporten bör även
frivårdspäföljdernas viktigaste ändamål vara att manifestera samhällets
ogillande av etl brott genom att tillfoga lagöverträdaren ett obehag, ell
straff som främsl slår i proportion till del begångna brottets svårhet. Därvid
kan utnyttjas det moment av skydd mot ny brottslighet som kan ligga i en
iniensivi utövad kontroll. I rapporlen betonas emellertid mycket starkt att en
på detla sätt ändrad inrikining av kriminalvården i frihei inte får innebära
atl man överger ambitionen alt under straffverkställigheten vidta alla de
ålgärder som fordras

s. 54 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:7 Skr 1979/80:103 54

för alt tillgodose lagöverträdarens behov och göra del
möjligt för honom atl fungera i samhällel.

I rapporlen - som har karaklär av en idéskiss och inte
innehåller några utarbetade lagförslag - läggs fram principiella riktlinjer för
tre nya eller åtminstone i vissa delar ändrade frivårdspåföljder. Enligt
förslagel bör villkorlig dom i huvudsak behållas, dock eventuellt under den
ändrade benämningen slraffvarning. Del nuvarande kravet på god prognos bör tas
bort, och den tvååriga prövoliden bör ersättas av en ordning enligt vilken
återfall inom en tvåårstid kan leda till straffskärpning. Även skyddstillsyn
behålls med vissa förändringar. Dessa består huvudsakligen i att domstolen till
skillnad från nu skall kunna ange hur länge påföljden skall pågå och i atl det
redan i BrB skall läggas fast vilken kontaklfrekvens mellan övervakaren och den
dömde som skall vara den lägsta tillåtna. Gruppen diskulerar även i fråga om
skyddstillsyn möjligheten av en ändrad benämning, som i så fall bör innebära
att påföljden betecknas exempelvis lillsyn.

Som den strängaste påföljden i frihet bör enligt
BRÅ-gruppens förslag införas etl nytt straff, inlensivövervakning, som är
avsett att innebära en mer intensiv kontroll oeh därmed etl större obehag för
den dömde än den nuvarande skyddslillsynen. Det grundläggande innehållel i den
nya påföljden bör bestå i en skyldighet för den dömde alt flera gånger i
veckan anmäla sig hos skyddskonsulenten oeh polisen. Enligt rapporten skulle
l.ex. anmälningsskyldigheten kunna fullgöras en gång i veckan hos skyddskonsulenten
- för all tillgodose den dömdes behov av hjälp och stöd - saml vid övriga
lillfällen hos polisen. Strafftiden bör inom givna ramar bestämmas av domstolen
i del särskilda fallet på grundval av brottets art och övriga omständigheter.
Om den dömde underkastar sig vård eller behandling mol alkohol- eller
narkotikamissbruk eller på annat sätt vidtar någon särskild åtgärd som är ägnad
att underlätta hans anpassning i samhället, bör detta i vissa fall kunna
ersätta anmälningsskyldigheten.

Såväl vid skyddstillsyn som vid intensivövervakning bör
enligt BRÅ-rapporlen den dömde kunna åläggas sanktioner, om han inte uppfyller
de krav som påföljden innebär. Tvångsnivån bör dock ligga lägre vid skyddstillsyn
än vid intensivövervakning. Sanktionerna bör tillämpas snabbt och konsekvent
och bestå av successivt strängare ingripanden, om de mildare inte leder till
avsett resultat.

Ungdomsfängelseutredningens betänkande oeh BRÅ-gruppens
rapporl, som sålunda delvis rör näraliggande frågor, har remissbehandlais gemensaml.
Remissinstanserna har genomgående ställt sig negativa till ungdomsfängelseutredningens
förslag till utformning av frivärdspåföljderna. En huvudpunkt i kritiken har
varit att det föreslagna systemet med sex olika frivårdspåföljder, var och en
inrymmande en rad olika sanktionsformer, leder till att påföljdssystemet blir
svåröverskådligt och medför risker för en ojämn rättstillämpning. Vidare anförs
att det kommer atl ställa sig svårt att på verkställighetssladiel upprätthålla
de avsedda skillnaderna mellan påföljderna och alt dessa därför sannolikt i
praktiken kommer atl få samma eller likarlad innebörd för den dömde. Denna
kritik riktas också mol BRÅ-rapportens förslag om att intensivövervakning skall
införas som självständig påföljd vid sidan av skyddstillsyn. De remissinstanser
som företräder polisväsendet tar bestämt avstånd från tanken alt polisen skall
fungera som ett av verkställighetsorganen vid intensivövervakning under
hänvisning lill att det skulle innebära en uppgift som är främmande för
polisens verksamhet. Många remissinstanser vänder sig också mol

s. 55 Kontrollera mot PDF

55 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:7

rapportens kritik av behandlingstanken. Samiidigi ullalar
ålskilliga inslanser all vissa delar av ungdomsfängelseutredningens och
BRÅ-gruppens förslag är väl värda alt beaktas vid en kommande översyn av
påföljdssyslemet. Därvid nämns från många håll ålgärder för alt göra övervakningen
och kontrollen mera effektiv och förstärka sanktionshotet för dem som drar sig
undan övervakningen.

Fastän både ungdomsfängelseulredningens belänkande och
BRÅ-gruppens rapporl enligt min mening innehåller ålskilliga värdefulla
uppslag som bör tas tillvara under del fortsatla arbelel på en förbättring av
frivårdssyste-mel, lorde det mot bakgrund av remissbehandlingen stå klart att
ingetdera av förslagen som helhet kan läggas till grund för en omedelbar reform
på området. Ytterligare utredning i fråga om principerna och detaljerna i ett
ändrat frivårdssystem är ofrånkomlig. Till ledning för kommilléns arbete i
denna del vill jag anföra följande.

Frivården har som jag har nämnl förut, f.n. en dubbel
uppgifl nämligen som kontroll- och som hjälporgan. Det var särskilt frivårdens
hjälpande uppgifl som kom att betonas under den första tiden av BrB;s
lillämpning, någol som otvivelaktigt kom atl undanskymma kontrolluppgiften.
Numera har emellertid den uppfatlningen blivit alltmera allmän, att frivårdens roll
som etl organ för social service inte kan vara den huvudsakliga och inle heller
en grundval för dess organisation. Att frivården tilläggs uppgifler pä detta
område måste ses som en kompromiss mellan på ena sidan den principiella
uppfattningen att samhällets allmänna service skall tillgodose alla medborgare
utifrån deras enskilda behov och på den andra hänsynen lill de faktiska
förhållanden som ändå gör särskilda hjälpålgärder ofrånkomliga för kriminalvårdens
klientel. Frivårdens stödjande uppgifler måsle härvid främst inriktas på att
uireda vilka stödåtgärder som bör vidtas av samhällets allmänna organ, atl
genom rådgivning påverka den dömde i sådan riktning att det blir möjligt alt
genomföra åtgärderna samt att förmedla kontakten mellan den dömde och de organ
som skall svara för genomförandet.

Under senare tid har frivårdens kontrollfunktioner
efterhand kommii mera i blickpunkten. Redan i 1973 års principbeslut om
kriminalvårdsreformen slogs det fast att kontrollfunktionen borde ingå som en
oskiljaktig del i allt frivårdsarbete. När något kontrollbehov inte längre är
för handen, bör kriminalvårdens kontakt med den dömde upphöra. I den mån
sociala behov då fortfarande föreligger skall dessa tillgodoses genom de
sociala myndighelernas försorg (prop. 1973:1 bil. 4 s. 128). Kontrollfunktionen
betonas också mer än tidigare i den nya frivårdsförordningen (1977:327), där
regler om systematisk planering av övervakningen och om frivårdstjänstemännens
kontrolluppgifter har lagts fast.

Enligt min mening är tiden nu mogen att gå längre på denna
väg. I den tidigare denna dag beslutade lagrådsremissen om ändring i BrB har
lagts fram förslag i denna riktning. Bl.a. innebär förslagel all
verkställighetsinnehållet i skyddstillsynspåföljden bhr fastare genom all
övervakningsnämnden tilläggs befogenhet att meddela den dömde särskild
föreskrift om vad som skall gälla för övervakningen. I sådan föreskrift får
anges på vilkel sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla konlakt med
övervakaren. Vidare får föreskrivas skyldighet för den dömde atl omedelbart
lämna underrättelse om utevaro frän arbetsplats, skola eller annan i
föreskriften angiven verksamhet eller inrättning.

Etl genomförande av delta förslag kommer enligt min mening
alt i

s. 56 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:7 Skr 1979/80:103 56

förening med den redan gällande frivårdsförordningen
uigöra en god grund för etl forlsall arbele, som syflar lill att göra
kriminalvården i frihei mera effekliv än f.n. Kommiitén bör därvid arbela efler
två huvudlinjer. Den bör dels undersöka möjlighelema alt effeklivisera
frivården inom ramen för del nuvarande påföljdssyslemet, dels pröva
förulsällningarna för att med detla syslem införliva en eller ell par
brollspåföljder som kan uigöra nya alternativ till frihetsstraff.

Vad först gäller frågan om ändringar inom det nuvarande
påföljdssyslemets ram knyter sig intresset främst lill skyddstillsynspåföljden.
Inom ramen för den kritik som har riktats mol den allmänna ulformningen av
denna påföljd har till en början bl.a. pekats på atl skyddslillsynens innehåll
visserligen i betydande mån kan varieras på verkställighelsplanel men all
möjligheterna för domstolen att genomföra molsvarande nyansering i samband med
påföljdens ådömande är alltför små. I praktiken används emeWertid skyddslillsyn
för bioU av starkt varierande svårhetsgrad. Mot denna bakgrund bör kommillén
undersöka om det går alt skapa ökade möjligheter för domstolarna atl anpassa
skyddstillsynens innehåll lill vad som med hänsyn till brottets art och övriga
omständigheter bedöms som rättvist och ändamålsenligt i del särskilda fallel.
En utväg kan exempelvis vara att låla prövolidens eller övervakningstidens
längd inom vissa ramar fä bestämmas i domen.

Alt del grundläggande innehållel i skyddslillsynen även i
fortsättningen bör beslå i en skyldighet för den dömde all hålla kontakt med de
övervakande myndigheterna torde vara klart. Denna skyldighet bör i görligasle
mån ges ell fast innehåll redan i samband med domen. En sådan ordning kan
åstadkommas geuvjm direkl tillämpliga allmänna föreskrifier eller genom regler
som möjliggör all domstolen inom vissa ramar träffar etl avgörande i det
enskilda fallet. Även en kombinalion av dessa båda metoder är länkbar. Del bör
emellerlid inle vara uteslutet att skyldigheten till viss del också skall kunna
ges ell närmare innehåll vid behandlingsplanens utformning eller genom en i
efterhand meddelad formell föreskrift.

De generella skötsamhelskrav som lagen f.n. släller på den
som har dömts till skyddslillsyn har kritiserats i den kriminalpoliliska
deballen. Det har därvid gjorls gällande all de är alltför vagt utformade och
atl det såväl för den dömde som för verkställighetsmyndigheterna är av stor
belydelse att det inte kan uppslå någon tvekan om vilka krav de har rätt all
ställa på varandra. Kommittén bör undersöka om del är möjligt att precisera de
allmänna kraven. En annan utväg kan naturligtvis vara all de hell eller delvis
upphävs.

En viklig uppgift för kommittén i denna del är att se över
de sanktioner som skall gälla i fall dä den dömde bryler mot vad som åligger
honom i fråga om kontaktskyldighet e.d. De siffror som jag inledningsvis
återgav visar all de nuvarande sanktionerna används myckel sparsamt. Detla kan
hänga samman med en ovilja från verkställighelsmyndigheternas sida all begagna
dem men också med reglernas konstruktion. Jag delar liksom åtskilliga
remissinslanser BRÅ-gruppens uppfattning alt del bör finnas ell
sanktions-system som är möjligt att tillämpa snabbt och konsekvent.

För all bli effektivt måsle ett sådanl syslem sannolikl
innehålla en del ganska ingripande åtgärder, som i vissa fall kan innebära ell
omhändertagande av eller ett kortvarigt frihelsberövande för den dömde. Liksom
flera remissinstanser ställer jag mig emellerlid någol iveksam lill tanken alt
vid villkorsöverlrädelser använda frihetsberövanden som straff i egentlig
mening

s. 57 Kontrollera mot PDF

57 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:7

för personer som undergår kriminalvård i frihei.
Sanktioner av sådant slag bör enligt min mening helst fylla en funktion i
frivårdsarbelel. Vad som för mig framslår som väsentligt är att möjlighet finns
till snabbt ingripande för atl återföra den dömde lill en ordnad lillvaro. om
han undandrar sig övervakningen eller på annat sätt bryler de föreskrifier som
giiller för honom under prövoliden. Vid behov bör detta kunna ske exempelvis
genom hämtning eller eflerlysning. Kommiitén bör pröva förulsältningarna för
atl tillägga skydds-konsulenten en befogenhet atl föranstalta om älgärder av
sådant slag när del är nödvändigl för all möla en akut risksilualion. Givel är
all i den mån en eflerlysning skall kunna resultera i etl kortvarigt
frihelsberövande, beslämda tidsgränser för dess varaklighel måsle läggas fast
liksom möjlighel öppnas för den dömde all utan oskäligt uppehåll få åtgärden
överprövad av domstol eller nämnd.

Förslaget i BRÅ-rapporlen om en möjlighet att inom ramen
för kriminalvärden i frihei ålägga den dömde skyldighet atl anmäla sig hos
polisen har som nämnts mött motstånd vid remissbehandlingen. Jag är även för
egen del av den uppfattningen atl en sanktion av della slag inle lämpligen bör
kunna tillämpas som elt reguljärt led i påföljdssyslemet. Della behöver
emellerlid enligt min mening inle utesluta alt de övervakande myndigheterna får
befogenhet all tillfälligt förordna om anmälningsskyldighet hos lämpligl organ
när den i särskilda fall bedöms fylla en funktion i frivårdsarbelel, l.ex. när
överhängande risk föreligger för all den dömde annars drar sig undan
övervakningen och återfaller i brottslig verksamhel. Också denna fråga bör
prövas av kommittén. Kommillén bör vidare undersöka möjligheten av atl även
domstol tilläggs befogenhet alt förordna om en sådan eller liknande sanktion i
fall då den dömde lagfors för nyll broll och skyddstillsynen bedöms kunna
bestå. Om kommillén skulle finna all en särskild form av inlensivövervakning
bör införas i påföljdssyslemet - en fråga som jag återkommer lill - kan en
lösning vara atl reservera möjlighelen att förordna om anmälningsskyldighet av
nu aktuellt slag för dem som undergår inlensivövervakning.

Den mesl ingripande ålgärd som enligt gällande ordning kan
tillgripas mot den som inte fullgör sina åligganden enligt en dom på
skyddslillsyn är att skyddstillsynen undanröjs och ersätls av annan påföljd
eller atl förordnande om anslallsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB meddelas. En
följd av förslagen i den tidigare denna dag beslutade lagrådsremissen blir att
möjligheten alt under prövoliden förordna om anstaltsbehandling bortfaller. Del
bör emellerlid även i fortsättningen finnas bestämmelser som gör del möjligt
alt omvandla skyddslillsynen till en mera ingripande påföljd vid allvarlig och
upprepad försummelse från den dömdes sida all iaktta de regler som gäller för
honom enligt påföljden. Nuvarande beslämmelser härom (28 kap. 8 och 9 §§ BrB)
lillämpas ytterst sällan i prakliken. Della torde hänga samman med all den
procedur som f.n. är föreskriven är omständlig och tidskrävande. Iniliativ till
sanklionsålgärden kommer vanligen från skyddskonsulenien. Hans yrkande måste
dock i första hand prövas av övervakningsnämnden, som i sin tur skall uppdra ål
åklagare att efter egen sakprövning anhängiggöra talan vid domstol. Det
ankommer sålunda på fyra olika myndigheler atl i lur och ordning la ställning
till frågan om sanklionsålgärden.

Del är självfallet inte något önskemål i sig atl
skyddslillsyn oftare än f.n. skall kunna omvandlas till en mera ingripande
påföljd. Del är samtidigt uppenbart atl gällande ordning måste förenklas för
atl hotel om omvandling skall få realitet för den dömde.
Ungdomsfängelseulredningen har i sill belänkande (s. 145) diskuterat olika
möjligheter lill en smidigare lösning som

s. 58 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:7 Skr 1979/80:103 58

dock är kopplade till konslruklionen av den föreslagna
påföljden tillsynsdom. Kommittén bör pröva om del är möjligt alt införa elt
enklare system även inom ramen för skyddslillsyn. Jag ser för egen del inle
något avgörande hinder mot all skyddskonsuient tilläggs befogenhet all göra
anmälan direkl till domstol i de fall del här gäller.

Om i enlighel med vad jag nu har förordal skyddslillsynens
kontrollfunktion betonas och ell mera effeklivl sanklionssyslem införs, lorde
skyddstillsynen fä etl väsentligl slörre värde frän allmänprevenliv synpunki än
den nu har. Jag är emellertid i likhet med flerlalel remissinslanser Iveksam
till den i BRÅ-rapporlen framförda tanken atl uppgiften all tillfoga den dömde
etl obehag - etl slrafflidande - skulle ses som en självständig funktion för
frivården. Om reglerna utformas ulifrån delta belraktelsesätl, riskerar man atl
ytterligare försvåra frivårdens redan nu ofta besvärliga dubbelroll. Härtill
kommer att ett sådanl synsäll lorde vara svårt atl förena med de prakliska
realiteterna för frivärdsarbetet.

Enligt gällande ordning kan domstol och övervakningsnämnd
meddela den som döms till eller undergår skyddstillsyn vissa särskilda
föreskrifier som avser den dömdes sociala förhållanden. Sådan föreskrift kan
avse vistelseort eller bostad, utbildning eller arbetsanställning saml
läkarvård, nykterhets-vård eller annan behandling. Möjligheten atl meddela
sådana föreskrifter utnyttjas f.n. förhållandevis sparsamt och deras praktiska
värde är av allt alt döma ofta tvivelaktigt. Ungdomsfängelseutredningen har
föreslagit att föreskrifter av delta slag inte längre skall få meddelas.

Frågan om föreskrifter av den arl som avses nu skall kunna
meddelas inom ramen för kriminalvården i frihei ulgör ett sedan länge flitigt
diskuterat kriminalpolitiskt spörsmål. Det måste numera ses bl.a. mol bakgrund
av vad som föreslås i den på föredragning av chefen för soeialdepartementet
beslutade lagrådsremissen den 18 december 1978 om vård utan samtycke inom
socialvård och sjukvård. Förslagel innebär bl.a. atl del för personer över 20
års ålder inte längre skall finnas möjlighel alt besluta om vård utan samtycke
inom sociallagstiftningen. I stället föreslås all lagen (1966:293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall göras om till en lag om
psykiatrisk vård och vård av missbrukare i vissa fall. Enligt lagförslagets
bestämmelser skall den som missbrukar alkohol eller narkotika kunna beredas
vård oberoende av samtycke, om han till följd av missbruket är i trängande
behov av avgiftning och psykiatrisk vård i samband med denna och utebliven vård
skulle innebära allvarlig fara för hans hälsa eller liv eller för annans
personliga säkerhet eller hälsa. Vård med stöd av dessa bestämmelser skall
kunna pågå i högst fyra veckor.

Möjligheten atl inom ramen för kriminalvård i frihei
meddela föreskrifter om exempelvis nykterhetsvård kan naturiiglvis ses som en
avvikelse från den i den akluella lagrådsremissen antagna principen atl
tvångsåtgärder mol vuxna inom ramen för sociallagsliftningen inte längre skall
kunna förekomma. Pä samma sätt kan del hävdas att föreskrifier om läkarvård
begränsar den enskildes valfrihet enligt sjukvårdslagstiftningen och
föreskrifter om bostad eller vistelseort den rörelsefrihet som i princip
tillkommer medborgarna enligt regeringsformen. Samhällels ingripanden mot brott
måste å andra sidan alltid eller åtminstone oftast innehålla etl inslag av
tvång. Om man i enlighel med vad jag förul har förordal vill höja
effektiviteten av kriminalvården i frihet, är del inte utan vidare givet all
man bör avslå från möjligheten atl meddela föreskrifter av detla slag. Härtill
kommer att en föreskrift om vård eller behandling som har meddelats med den
dömdes

s. 59 Kontrollera mot PDF

59 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju:7

samtycke och som yllersl är sanklionerad genom möjlighelen
att omvandla skyddstillsynen lill en mera ingripande påföljd kan ses som en
molsvarighet till vad som brukar kallas kontraktsvård (civil commitmenl), en
fråga som jag senare kommer in på. Jag anser för egen del all spörsmålel i vad
mån föreskrifier om den dömdes sociala förhållanden skall kunna meddelas inte
är lillräckligt utrett för all ell ställningstagande nu skall kunna göras.
Kommiitén bör därför pröva frågan förutsäuningslösl. I samband härmed bör
kommittén belysa principema för samarbetet mellan kriminalvården i frihei och
andra samhällsorgan, särskilt när det gäller konsekvenserna av den reform på
sociallagstiftningens område som nu föreslår.

Enligt nuvarande ordning kan den övervakning som skall ske
på grund av en dom på skyddstillsyn ta sin början först när domen vinner laga
kraft och prövoliden sålunda börjar löpa. Tiden från del all domen har
meddelals till dess den vinner laga kraft är - om ingen av parterna överklagar
- tre veckor när domen har meddelals av tingsrätt och fyra veckor när den har
meddelats av hovrätt. Den lilllalade har emellerlid möjlighet all dessförinnan
förklara sig nöjd med domen, vilkel innebär all prövoliden omedelbart börjar
löpa. Justitieombudsmannen Anders Wigelius (JO) har i skrivelse den 29 juni
1976 hemställt om en undersökning huruvida del finns anledning dels alt ge
domstolarna befogenhet att i dom på skyddstillsyn förordna att prövoliden skall
räknas från dagen för domen och dels atl upphäva rätten för den dömde att
förklara sig nöjd med villkorlig dom och skyddstillsyn. Härigenom skulle enligt
JO åstadkommas en viss effekiivisering av övervakningsinstitutet samtidigt som
en del praktiska problem som är förenade med nöjdförklaringarna skulle
bortfalla. Skrivelsen bör överlämnas till kommittén för atl las i beaklande
under utredningsarbelel.

Del bör även ingå i kommitténs uppdrag att pröva de olika
uppslag beträffande villkorlig dom och skyddstillsyn som i övrigl har lagls
fram i BRÅ-rapporten.

Kommitténs ställningstaganden till frågorna om hur
frivården bör utformas inom ramen för påföljden skyddstillsyn får också
betydelse för spörsmålet om vilka regler som i detta hänseende skall gälla
under prövoliden efter villkorlig frigivning, om delta institut skall behållas.
Del är visserligen inle givet att reglerna för de båda akluella instituten på
samma sätt som f.n. bör vara i huvudsak likartal utformade, men sannolikt finns
del anledning att bevara åtminstone vissa gemensamma inslag. Den villkorliga
frigivningen faller inom ramen för uppdraget åt den kommitté för prövning av
frågor rörande fängelse och kriminalvård i anstalt, som regeringen tidigare i
dag har bemyndigal mig all tillkalla. Jag vill också erinra om atl del ankommer
på den kommittén att pröva om övervakningsnämnderna bör behållas i sin
nuvarande form och hur nämndernas och skyddskonsulentens befogenheter i så fall
bör avgränsas i förhållande till varandra. Bl.a, av de skäl som har angetts nu
blir ett nära och fortlöpande samarbete mellan de båda kommittéerna nödvändigt.

De frägor om utformningen av påföljden skyddslillsyn som
jag har omnämnt här är visserligen väsentliga från både principiella och
prakliska synpunkter. Det är emellerlid sannolikl att behovet av ändringar i
lagstiftningen i denna del blir förhållandevis begränsat, oeh ell omfattande
underlag för arbetet finns redan tillgängligt genom ungdomsfängelseutredningens
betänkande och BRÄ-gruppens rapporl saml remissytlrandena över dessa. Av dessa
skäl finner jag del lämpligl att kommittén överväger atl la upp de frågor som
del här gäller med förtur och redovisa resultatet av silt arbete i

s. 60 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:7 Skr 1979/80:103 60

denna del särskilt.

Jag övergår därmed lill den andra av de huvudfrågor som
jag nämnde inledningsvis, nämligen förulsällningarna för atl med BrB;s
sanklionssyslem införliva en eller flera brottspåföljder som kan uigöra nya
alternativ till frihetsslraff.

Mol bakgrund av att frihetsstraffens nackdelar numera är
allmänl erkända inom ramen för den kriminologiska forskningen världen över. är
del inle förvånande all man på mänga håll ivrigt har slräval efter att finna
olika former av alternativ till frihetsstraffen av ordinärt slag. Jag syftar då
på andra alternativ än de traditionella icke frihelsberövande påföljder som
redan omfattas av lagstiftningen i flertalet stater, dvs. böler samt villkorlig
dom och övervakning i olika former. Exempel på alternativa sanktioner av det
slag som avses nu och som förekommer eller har prövats i olika främmande länder
är nallfängelse. veckoslulsfängelse (periodic detention). samhällstjänst
(communily service) saml koniraktsvård (civil commitmenl). Som framgår redan av
sanktionernas beteckning går dessa inte genomgående ul på enbari kriminalvård i
frihet, utan en del av dem innefattar även ett visst mått av frihelsberövande.

Inlressel för nya alternativa sanktioner av denna typ har
under senare lid ökal såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.
Förberedande arbele och kartläggning har utförts och publicerats i olika
sammanhang. I Sverige har även dessa frågor studerats av BRÅ;s
kriminalpoliliska arbetsgrupp saml lill en del också av
ungdomsfängelseutredningen. De förslag till nya frivårdspåföljder som gruppen
och utredningen har lagt fram - inlensivövervakning resp. tillsynsdom - är båda
avsedda atl främst komma lill användning i fall där andra påföljder än
frihetsslraff i dag anses uteslutna och bör därför också ses som särskilda
former av alternativa sanktioner.

Justitieministrarna i de nordiska länderna har nyligen
getl nordiska slraffrätlskommiltén i uppdrag atl överväga frågan om alternativ
till frihetsslraff. Kommittén skall därvid utgå från de olika utredningar och
det faktamaterial som redan finns i de nordiska länderna. Dess arbete bör gå ul
på all söka länka in reformslrävandena i gemensamma banor och atl avge
rekommendalioner i sådanl syfte. Däremoi är nordiska slraffrätlskommit-téns
arbete inte inriktat på konkreia lagförslag. Del är mol denna bakgrund nödvändigl
atl frågan om de alternativa sanktionerna för svensk del övervägs även av en
parlamentarisk sammansatt kommitté. Givet är att kommittén i sill arbele
forllöpande bör följa arbetet inom det nordiska samarbeisorganet på områdel
liksom det arbele i övrigl som bedrivs på områdel inom de övriga nordiska
länderna.

Jag har i det föregående korifailat redogjort för
bakgrunden lill BRÄ-gruppens förslag om inlensivövervakning som en ny påföljd i
BrB;s sanklionssyslem. Motsvarande överväganden har lill en del även legal till
grund för ungdomsfängelseutredningens förslag beträffande utformningen av
påföljden tillsynsdom. Remisskritiken mol sisinämnda förslag har främsl gått ut
på att del skulle göra påföljdssyslemet mera svåröverskådligt, om man vid sidan
av skyddstillsyn inför en ny påföljd som också den i del väsenlliga beslår av
övervakning och kontroll. Vidare har anförts atl svårigheter sannolikl skulle
föreligga all på verkställningsplanet nå fram lill en reell skillnad mellan de
tvä päföljerna. Samtidigt har emellerlid flera inslanser vitsordat all del kan
finnas ell behov av en skärpl frivårdspäföljd, som skulle kunna lillämpas
exempelvis när domstolen, vid återfall av den som tidigare har dömts lill
skyddstillsyn, vill undvika den myckel drastiska skärpning som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:7

det innebär att undanröja skyddslillsynen och döma lill
fiingelse.

Med ledning av de synpunkter som har kommii fram vid
remissbehandlingen av BRÅ-rapporlen och ungdomslangelseutredningcns belänkande
bör kommittén undersöka om del finns förutsättningar för och behov av all
införa någon form av inlensivövervakning som ell led i påföljdssyslemet. Delta
kan i så fall länkas ske antingen genoin att inlensivövervakning görs till en
särskild påföljd eller också genom ull bestämmelserna om skyddstillsyn
komplelteras. Oavsett vilken lösning som väljs lorde den remisskrilik som har
förekommil mot ungdomsfängelseutredningens förslag visa all arbelel lill en del
inåste bedrivas med andra utgångspunkter än dem som har legat lill grund för
det förslagel. Bl.a. framslår det som angeläget alt nå fram lill tydliga
avgränsningar mellan inlensivövervakning och skyddslillsyn i ordinär form. En
ulväg kan vara all inlensivövervakning förenas med uttryckliga regler, antingen
i lag eller i domstolens dom. om i vilken omfallning den dömde skall vara
skyldig all hålla konlakl med kriminalvärdsmyndighelerna. En förutsättning för
atl avgränsningarna inle skall framstå som konstlade på verkslällighelsplanel
måste ä andra sidan vara alt skillnader mellan bestämmelserna om skyddstillsyn
och etl regelsyslem för en eventuell ny påföljd som innebär intensivövervakning
inte föreskrivs i andra fall än när förulsältningar finns för atl upprällhålla
dem i prakliken. Detla gäller särskilt mot bakgrund av atl del i enlighel med
vad jag förul har sagl bör vara en utgångspunkt för kommilléns arbete alt
sanktionssystemel inom ramen för påföljder som innebär övervakning skall göras
mera effeklivl än det nuvarande. Finner kommillén all inlensivövervakning bör
införas i påföljdssystemet, bör den också på sätl som jag tidigare har angett
pröva om påföljden i särskilda fall skall kunna förenas med en skyldighet för
den dömde atl anmäla sig hos lämpligl organ.

Vad härefter gäller de alternativa sanktioner som
förekommer i vissa främmande länders rättssystem skall jag i det följande korl
beskriva några huvudformer som kommillén under silt arbele bör uppmärksamma
särskilt.

Nattfängelse (semi-detention). Påföljden innebär i princip
att den dömde under normal arbelslid vistas ule i samhället men är skyldig all
tillbringa nallen på kriminalvårdsanslalt eller annan sådan institution.
Sanktionsformen tillämpas bl.a. i Belgien, där den ulformas av
verk-slällighetsmyndigheierna, och i Frankrike, där den bestäms redan i domen.
En ulföriig beskrivning av det belgiska systemet finns i del danska beiänkandei
(nr 806) Alternativer lill frihedsslraf - et debatoplaeg.

En viss motsvarighet lill nallfängelse kan del svenska
svslemel med s,k. frigäng sägas representera. Frigäng regleras i 11 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt, där del föreskrivs alt inlagen under
vissa förutsållningar kan medges alt under arbetstid utföra arbele eller della
i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utom anstalten.
Frigång beviljas dock vanligen först mol slutet av verkställigheten av längre
frihetsstraff, även om undantag förekommer.

Om kommiitén skulle finna all nallfängelse bör införlivas
med del svenska sanktionssystemel, bör kommillén också ta ställning till om en
sådan sanktion lämpligen bör utformas som en självständig påföljd och alltså
beslutas av domstol eller om den bör ulformas som en särskild form för
avtjänande av kortare fängelsestraff. I detta hänseende kan nämnas att tanken
på alt införa nallfängelse som en självständig påföljd avvisas i
BRÅ-rapporten. Det danska straffelovrådel har i en promemoria från

s. 62 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:7 Skr 1979/80:103 62

oklober 1978 förordal alt sanktionen - om den över huvud
taget skall införas - ulformas som en särskild form för avtjänande av kortare
frihetsstraff. Väljer man denna lösning, uppkommer en rad följdfrågor, bl,a.
hur lång fängelsetid som skall kunna avtjänas i form av nallfängelse. Vidare
måsle kommittén pröva spörsmålet om kriminalvårdsmyndigheterna alltid skall
vara skyldiga alt lillmölesgå en begäran frän den dömdes sida alt få avtjäna
straffet som nattfängelse eller om särskilda förutsättningar bör gälla, l.ex.
atl den dömde har fast arbele eller alt fråga är om elt visst slag av brott.
Man måsle med en sådan lösning också la ställning lill frågan om nallfängelse
under viss lid skall anses motsvara fängelse på samma tid eller om någon
omräkningsfaktor skall lillämpas. Slutligen måste givelvis, oavsett vilken
lösning man väljer, de praktiska och resursmässiga förulsällningarna för atl
införa nallfängelse i det svenska påföljdssyslemet belysas.

Veckoslutsfängelse (periodic detention, arr t de fin de
semaine). Även denna sanktion förekommer i Belgien och i Frankrike. Den innebär
i dessa länder i princip att den dömde är skyldig all vistas i anstalt under
veckoslut eller motsvarande fritid. Skulle veckoslutsfängelse i denna form
anses böra införas i Sverige, uppkommer följdfrågor av väsentligen samma
karaklär som de som nyss har angells i anslulning lill påföljden nallfängelse.

En särskild form av periodic detention förekommer i Nya
Zeeland, där den används som en sjävständig påföljd och är knuten lill vad som
pä svenska brukar kallas samhällstjänst. Påföljden används i två huvudformer.
Den ena, residenlial periodic detention, är avsedd för ungdomar och innebär
normall skyldighet för den dömde atl uppehålla sig i en institution under ca 40
timmar varje veckoslut samt 2-4 timmar en ytterligare dag under veckan. Den
andra formen, non-residential periodic detention, används förelrädesvis för
äldre lagöverträdare. Skyldigheten för den dömde all uppehålla sig i
institution är i detla fall begränsad till lördagen och en kväll i veckan vid
vissa tillfällen. I samband med instilutionsuppehållet deltar den dömde i olika
former av samhällsnyttigt arbete. Vidare förekommer viss undervisning samt
gruppsamtal. Erfarenheterna av denna påföljdsform uppges vara myckel goda.

Samhällstjänst förekommer i olika varianter även i flera
andra länder, bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland, England och Wales saml vissa
delstater i U.S.A. Mesl känt är det system som tillämpas i England, där
påföljden betecknas "communily service order". Den som i England har
dömts till "communily service' åläggs i domen att inom etl år på sin frilid
ulföra samhällsnyttigt arbete i en sammanlagd omfattning av minst 40 och högst
240 timmar. Påföljden kan ådömas den som gjort sig skyldig till broll på vilket
fängelse kan följa under förutsättning all han har fylll 17 år och att han har
förklarat sig villig atl underkasta sig påföljden. Sistnämnda förutsättning
skall ses bl.a. mot bakgrund av del principiella förbud mol tvångsarbete för
andra än intagna i kriminalvårdsanstalt och villkorligt frigivna som har tagits
in i den Europeiska konvenlionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (art, 4).

De arbetsuppgifter som kan komma i fråga inom ramen för
"communily service' utväljs enligt det engelska systemet av
frivårdsorganisalionen. Del kan därvid i vissa fall röra sig om för ändamålel
särskilt upprättade arbetsprojekt i frivårdens regi. I första hand anskaffas
emellerlid arbetsuppgifter i samarbete med ideella organisaiioner vilka
bedriver social eller kulturell verksamhet. Som exempel på arbetsuppgifter
vilka förekommil i prakliken kan nämnas upprusining av pensionärslägenheler,
bilräde vid arkeologiska utgrävningar eller naturvårdsprojekt, reparation av
leksaker ät

s. 63 Kontrollera mot PDF

63 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:7

barnhem och förskolor, uppförande av lekplatser, hjälp ål
handikappade barn i simhallar saml besöksverksamhet i ålderdomshem och på
sjukhus. I princip skall arbetsuppgifterna vara av sådant slag alt de normalt
inle kommer lill utförande med hjälp av betald arbelskrafl.

Frågan om samhällstjänst bör införas som en sanktion i del
svenska påföljdssystemet behandlas både i BRÅ-gruppens rapport och i ungdomsfängelseutredningens
betänkande. BRÄ-gruppen anför en rad principiella och prakliska skäl mol all
denna sanktion införs här. Ungdomsfängelseulredningen anser all samhällstjänst
i Sverige knappast skulle kunna användas som ell allernaliv till frihelsslraff
men alt en sådan sanklionsform i vissa fall skulle kunna tänkas uigöra elt
alternativ lill ekonomiska sanktioner eller andra påföljder i frihet.
Utredningen har ansett det ligga utanför dess uppdrag atl bedöma frågan närmare
men förulsalt alt den kommer att övervägas i annan ordning.

En annan sanktionsform som brukar nämnas i diskussionen
kring alternativ lill frihetsslraff är s.k. kontraklsvård (civil commiiment).
Denna sanklionsform förekommer i vissa delstater i USA och kan sägas innebära i
huvudsak följande. Narkotikamissbrukare som har övertygats om brott kan i vissa
fall erbjudas atl undergå vård enligt ett särskilt behandlingsprogram i slället
för vanlig straffrältslig påföljd. De som har begått grövre brott såsom mord,
rån, allvarligare misshandel eller kvalificerad inbrottsslöld är undanlagna
frän denna möjlighet. 1 regel inleds civil commilment-behandlingen med
institutionsvistelse under viss tid. Därefter sker överförande till öppen vård.
Under behandlingstiden krävs all patienten skall vara drogfri. Kontroll sker
regelbundet genom urinprovstester. Vidare krävs att han skall inställa sig till
öppenvårdsklinik pä bestämda lider och alt han skall ha ordnad sysselsättning.
Misskötsamhet kan medföra återinlagning till den slutna
behandlingsinstitutionen eller, särskilt vid ny brottslighet, att målel på nylt
tas upp av domstolen för utmätande av straff eller beslut om verskställighet av
siraff som ursprungligen ådömts honom. Behandlingsprogrammel varar i allmänhel
ca två år. De resultat som har uppnåtts med civil commitmenlsy-slemet i USA har
uppgetls vara förhållandevis goda, även om behandlingen långl ifrån alltid
lyckas.

Frågan om införande av kontraklsvård i Sverige som påföljd
för personer som har begått brott har behandlats av 1971 års utredning om
psykiskl avvikande i betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare.
I beiänkandei har föreslagils all en försöksverksamhel genomförs i syfte atl
underiälla ett slutligt ställningslagande lill frågan. En sådan försöksverksamhel
planeras nu vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Den lagtekniska regleringen av
förutsättningarna för en sådan försöksverksamhel prövas f.n. inom
justitiedepartementet. Ytterligare bör nämnas att chefen för
socialdepartementet nyligen har tillkallat en särskild utredare (S 1979:02) med
uppdrag att pröva frågan om kontraklsvård av missbrukare av alkohol och
narkotika.

Den redogörelse som jag nu har lämnal har syftat endast
till atl presentera de frågor som bör bli föremål för ell närmare studium av
kommittén. F.n. saknas tillräckligt underlag för att bedöma om någon eller
några av de alternativa sanktioner som förekommer i olika främmande rättssystem
över huvud tagel går att införliva med svensk lagstiftning. Kommiitén bör
inleda sill arbete i den nu aktuella delen med all pröva de allmänna och
principiella förutsättningarna för atl införliva en eller möjligen två av de
nya sanktions-formerna med svensk lagstiftning. Först därefter bör kommittén
belysa de

s. 64 Kontrollera mot PDF

l)elIIJu:8
Skr 1979/80:103 64

praktiska och organisaloriska frågor som i så fall blir
akluella.

Kommittén bör vara oförhindrad all la upp även andra
frågor som aklualiseras under ulredningsuppdragel.

Under arbetels gång bör även utvecklingen på områdel i
Norden i övrigt beaklas och tillfällen alt uppnå rättslikhet las lill vara.

Kommilléns uppdrag blir omfallande. Del är samiidigi
angelägel all Ulredningsarbelet bedrivs skyndsami. Som jag redan har angell bör
kommillén med förtur kunna la upp frågan om en effekiivisering av påföljden
skyddslillsyn och redovisa resulialel av sitt arbete i denna del särskilt.

Jag har redan påpekat viklen av alt kommillén arbelar
under nära samverkan med den kommillé för prövning av frågor om fängelse och
kriminalvård i anslali som regeringen förut denna dag har bemyndigal mig all
lillkalla. Vidare bör kommiitén samråda med den särskilda uiredare som av
chefen för socialdepartemeniei har tillkallats för all pröva frågan om
kontraklsvård. Kommillén bör även i övrigl samråda med andra kommittéer som
prövar frågor som har anknytning lill dess uppdrag. Kommilléns arbele bör
bedrivas under .samråd med personalorganisationerna för de anställda inom
kriminalvärden.

Jag vill avslulningsvis erinra om vad som sägs i de på
föredragning av chefen för budgeldepartemenlet beslutade tilläggsdirektiven
(Dir. 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för justiliedeparlementet

atl lillkalla en kommillé med högsl sex ledamöter med
uppdrag att pröva vissa frågor om kriminalvård i frihet m.m.

atl utse en av ledamöterna all vara ordförande

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde åt kommillén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver all
kosinaderna för ulredningen skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Justiliedeparlementet)

8. Delegation för planering och uppföljning av
försöksverksamhet med s.k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått
brott

Dir 1979

Departementschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

Riksdagen har nyligen anlagil en tidsbegränsad lag
(1979:661) med vissa bestämmelser om handläggningen av brottmål i anslutning
till försöksverksamhel på narkomanvårdens område (prop. 1978/79:182, JuU
1978/79:39, rskr 1978/79:412). Lagen avses ge slöd för en försöksverksamhet med
s.k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått broll. Den iräder i
krafl den 1 seplember 1979 och gäller lill ulgången av augusti 1982.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65 Komniittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:8

Den nva lagen ger domstol möjlighet att, när det i mål om
ansvar för brott är utrett atl den lilllalade vancmässigi missbrukar narkotika,
förklara målet vilande i avvaktan på resultatet av narkomanvård enligt
siirskild behandlingsplan som den tilltalade har förklarat sig villig att
undergå. Som yllerligare föruisäiiningar för ell sådanl beslul gäller all den
tilltalade vid huvudförhandling har erkänt gärningen eller övertygande
bevisning därvid har förcbragts om alt han har begått den samt atl resultatet
av vården kan antas få betydelse för valet av brottspåföljd. Målet skall ålerupplas
bl.a. om den lilllalade inte följer behandlingsplanen eller om han har begålt
nytt broll och rätten inte finner del olämpligt all återuppta målet. Har målet
inte återupptagits lidigare, skall det alltid las upp snarasl efter det att ett
år har förflutit från beslulel om vilandeförklaring.

Den planerade försöksverksamheien syflar sålunda lill alt
bereda vård ål en del av de narkotikamissbrukare som har överlygals om broll
och väljer vård i stället för den frihelsberövande påföljd som annars kunnat
påräknas. Behandlingen skall inledas med en vistelse på narkomanvårdskliniken
vid Ulleråkers sjukhus under sex-åtta veckor. Under denna vårdperiod sker
inledningsvis medicinsk hälsokontroll och behandling av missbrukaren. Vidare
planeras verksamhel med lerapeuliskl syfte som l.ex. gruppsamtal, fvsisk
träning och åtgärder för atl få med missbrukaren i olika sociala sammanhang.
Efter sjukhusvistelsen förs palienlen över lill öppen värd. Han får därvid bo i
silt hem men skall tvä gånger varje vecka infinna sig vid sjukhus i Stockholms
eller Uppsala län för rådgivning och för kontroll genom urinprov av all han är
drogfri. Försöksverksamheien avses omfalla ca 50 fall under en treårsperiod.

Med anledning av regeringens prop. 1978/79:182, vari
förslag lill den aktuella lagstiftningen förelades riksdagen, föreslogs i
molion 1978/79:2671 all försöksverksamheien skulle ledas av en särskild
ledningsgrupp med parlamentariskt inslag och med lillgång lill juridisk och
medicinsk experlis. I yttrande lill justitieulskoltet över proposilionen och
motionen underströk socialutskottet, med hänvisning lill förslagel i motionen,
vikten av atl frågan om planeringen och uppföljningen av försöksverksamheten
ägnas slor uppmärksamhel. Del planerade projektet är enligt socialutskoliel av
sådan art och berör så många olika myndighelers verksamhetsområden all slarka
skäl talar för alt en särskild delegaiion med polilisk förankring och med
lillgång lill juridisk, medicinsk och social sakkunskap lillsalts för att delta
i planeringen av verksamhelen. ha insyn i dess genomförande och följa upp
resultatet av projektet. Enligt socialulskollets mening är del vidare av
rättssäkerhets- och iniegriletsskäl viktigt med den insyn och koniroll som kan
erhållas genom en sådan delegation. Om verksamheten skulle utökas till andra
orter eller regioner framslår del enligi soeialulskollet som än mer angelägel
all en särskild delegaiion dellar i planeringen och samordnar verksamheten.
Delegationen bör enligt socialutskoliel lillsättas så snabbt som möjligt, sä
atl planeringsarbetet kan inledas i god tid före den tidpunkt, den 1 seplember
1979. då projektet är avsett all sällas i gång.

I sill betänkande med anledning av proposilionen och de
motioner som väckts i anslulning därtill instämde juslitieulskollel i alll väsentligl
i vad socialutskottet sålunda hade anförl. Den förordade delegalionen borde i
enlighel med vad som hade angetts av socialutskottet della i planeringen av
verksamheten, ha insyn i dess genomförande och följa upp resultatet.
Juslitieutskotlel framhöll dock all den direkla ledningen över verksamhelen i
sedvanlig ordning måsle åvila projektledaren. Vad juslitieulskollel sålunda

5 Riksdagen 1979180. 1 sami Nr 103

s. 66 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:8 Skr 1979/80:103 66

uttalat har som riksdagens mening givils regeringen till
känna.

En delegaiion av det slag som avses i riksdagens beslut
bör nu tillkallas. Den bör ha ställningen av kommitté.

Några särskilda direkliv utöver dem som framgår av det
akluella riksdagsbeslutet torde inte behöva meddelas. Jag vill dock fästa
uppmärksamheten pä vad som i prop. 1978/79:182 (s. 9) har uttalats om all
försöksverksamheien kan väntas bli av stort värde dels för den särskilda
uiredare (S 1979:02) som har till uppdrag att pröva den allmänna frågan om
kontraklsvård för missbrukare av alkohol och narkolika, dels för den kommitté
(Ju 1979:05) som har lill uppgift atl pröva frågor om kriminalvård i frihei och
alternativ lill frihetsstraff. Den förstnämnda av dessa utredningar torde
visserligen, såvitt nu kan bedömas, ha avslutat silt arbete redan innan ens
några preliminära resultat från den nu aktuella försöksverksamheten föreligger.
Del är emellertid önskvärt att delegationen under inledningsskedet av sill
arbele håller kontakt med båda de utredningar som har nämnts nu.

Jag vill slutligen peka på atl del i prop. 1978/79:182 (s.
10 och .54) har förutsatts alt den aktuella försöksverksamheien skall bedrivas
inle bara enligt den nya lagstiftningen utan också med slöd av 34 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt. Del föreskrivs där all inlagen, som genom
vistelse utanför anstalt kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas
underlätta hans anpassning i samhället, får medges att under lämplig tid vistas
utanför anstalten, om särskilda skäl föreligger. Till den del
försöksverksamheten bedrivs med tillämpning av delta lagrum har den dock
förutsatts undergå de modifieringar som föranleds av gällande regler och praxis
i fråga om s.k. 34 §-placeringar. Även denna del av försöksverksamheten bör
omfattas av delegationens uppdrag. Delta avses självfallel inte rubba del
ansvar och de beslutsfunktioner på områdel som åvilar kriminalvårdsstyrelsen
och kriminalvårdens nämnder.

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag atl della i planering och uppföljning av försöksverksamhet med s.k.
kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott,

alt utse en av ledamöierna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att
kostnaderna för utredningen skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

s. 67 Kontrollera mot PDF

67 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:9

9. Utredning av den fortsatta fastighetsdataverksamheten

Dir 1979:85

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, slalsrådel Wikslröm, anför.

Sedan flera år pågår arbele med alt införa automatisk
databehandling (ADB) inom fastighetsregislreringen och inskrivningsväsendet.
Arbetet går tillbaka på riksdagens principbeslut år 1968
(fastighetsregislreringen) och år 1970 (inskrivningsväsendel). Med stöd av
riksdagens beslut år 1973 togs den 1 januari 1976 ett system, driftsystem I, i
bruk i Uppsala län. Detta är ett terminalbaseral, centralt syslem, i vilket
fastighetsregistrel (FR) och inskriv-ningsregistrel (IR) är samordnade i
tekniskt hänseende.

Införandel av ADB inom fastighetsregislreringen och
inskrivningsväsendet har utretts i olika omgångar. Förutom de uiredningar som
låg till grund för 1968 och 1970 års principbeslul har sålunda verksamhelen
under åren 1974-76 utretts av faslighetsdatakommillén (FADAK), som hade i
uppdrag att pröva frågan om riksomfattande syslem för faslighelsregistreringen
och inskrivningsväsendet, FADAK lämnade i seplember 1976 belänkandet (SOU
1976:56 oeh 57) Fastighetsdata. På grundval av betänkandet och remissyttrandena
över detta lade regeringen höslen 1977 fram proposition (1977/78:15) med
förslag lill ändrade rikllinjer för faslighetsdataverksamheten. De av riksdagen
godkända (CU 1977/78:5, rskr 1977/78:134) riktlinjerna innebär all under en
försia elapp, som omfallar tiden t,o.m. budgetåret 1981/82, skilda syslem för
FR och IR skall skapas genom utbrytning ur driftsystem 1. Den hittillsvarande
verksamhelen med driftsystem 1 skall emellerlid under tiden fortsätta i Uppsala
län och utvidgas till delar av Gävleborgs och Stockholms län. När de skilda
syslemen slår klara att tas i bruk skall de uppgifter som har tagils in i
drifisyslem 1 föras över lill de skilda systemen. Under denna första etapp
beräknas drygl 600.000 fastigheter kunna överföras till de nya ADB-systemen.
Beträffande det närmare innehållet i övrigt i 1978 års riksdagsbeslut hänvisar
jag lill propositionen och ulskolisbelänkandel. Jag vill emellerlid särskilt
erinra om atl i den nyssnämnda proposilionen om ändrade rikllinjer för
faslighetsdataverksamheten förutsattes atl visst kompletterande
utredningsarbete skulle bedrivas under den försia elappen. Utredningsarbetet
borde enligt propositionen inledas med alt centralnämnden för fasdghetsdata
(CFD), domstolsverket och lantmäteriverket (LMV) fick i uppdrag atl skyndsamt
lämna syslemförslag för de nya skilda systemen. Under loppet av den första
elappen borde också mera långsiktigt utredningsarbete ulföras. Detla skulle
avse bl.a. lämplig omläggningstakt för senare etapper, frågor om
regionalisering och integritet samt organisaloriska frågor.

Efter regeringens uppdrag har CFD, domstolsverket och LMV
den 29 december 1978 lämnat rapporlen "Syslemförslag. Skilda system för
faslighets-och inskrivningsregister- ulbrytning ur driftsyslem 1".
Rapporlen har remissbehandlais. En utförlig redovisning av rapporten och
remissbehandlingen återfinns i proposilionen (1978/79; 114) med förslag lill
anslag för CFD för budgetåret 1979/80.

I den proposition som har sagts sist har jag förordat all
arbelel under den första etappen fullföljs med vissa närmare angivna
preciseringar. Jag har också uttalat atl utredningsarbetet borde sättas i gång
så snart som riksdagen

s. 68 Kontrollera mot PDF

Delllju:9
Skr 1979/80:103 68

lagil ställning till propositionen saml lill den
dalapoliiiska propositionen (1978/79:121) Användningen av ADB i
statsförvaltningen. Sedan riksdagen nu har tagil ställning lill
anslagsproposilionen (CU 1978/79:36, rskr 1978/79:358) och lill den
dalapolitiska propositionen (FiU I978/79:.M. rskr 1978/79:339) vill jag ta upp
frågan om det fortsatta utredningsarbete som enligt vad jag har förutskickat
bör ske genom en kommillé med parlamentarisk förankring.

Det utredningsarbete som förestår bör ske utifrån de
utgångspunkter som har angetls av slalsmakterna beträffande dalapolitiken i
slort samt faslighetsdataverksamheten.

Jag vill inledningsvis erinra om huvudpunkterna i
civilulskollels belänkande med anledning av anslagsproposilionen.

Civilulskollel framhöll all del för sin del inle hade hafl
anledning alt i del sammanhanget ingå i en omprövning av 1978 års
principbeslut. Enligt utskottets mening hade inte användarsynpunkter
tillräckligt belysts vid behandlingen av rapporten. En sådan belysning lorde
knappasl bli fullsländig om inle användarna gavs möjlighet att la del även av
de lösningar som den avsedda kommittén skulle lägga fram. Härtill kom atl
frågorna om hur de nya, skilda syslemen skulle lillgodose samhällsplaneringens
behov av dala inle behandlats i annan mån än vad den tekniska genomgången av
olika syslemavsnili föranledde. Effekterna av en syslemdelning enligt propositionsförslaget
hade enligt utskotlel inle belysls tillräckligt för atl delningsål-gärder
skulle fä börja vidlas. Della gällde bl.a. följderna av ell sådanl beslut i
fråga om förläggning av driften lill en eller tvä dalacenlraler eller en
faklisk regionalisering. Dil hörde också en konkretisering av de frågor som
hade samband med utbyggnad och ulnyttjande av etl allmiini dalanät. Utskottet
var inte heller övertygat om all samtliga anförda principiella dalapolitiska
överväganden hade tillräcklig tyngd när del gällde befintliga syslem och system
som i slora delar Ijänade syftet atl ge offentlighet och tillgång lill de
ingående uppgifterna. Denna tveksamhet förenades enligt utskotlel med den i sak
obestridda uppfatlningen all nuvarande syslem fungerade väl och atl en delning
var en i prakliken oåterkallelig bindning. Däremoi var en delning möjlig alt
genomföra även av ell avsevärt utvidgat driftsyslem I. Riksdagen borde därför
inte beräkna medel för några fakiiska delningsåtgärder förrän en mera
fullsländig redovisning getts av de handlingsalternativ som slod lill buds.
Detta förutsatte att den aviserade utredningen först borde göras sä atl därpå
grundade ställningstaganden till bl.a. konkreta regionaliseringsalier-naliv
kunde presenteras för riksdagen. Utskottet förutsatte att utredningsarbetet
skulle ske skyndsami och i konlakt även med användarintressena. - Vad utskottet
sålunda anfört om att ålgärder för all verkställa en delning nu inle borde
företas gav riksdagen regeringen lill känna.

Vad härefter gäller den dalapolitiska proposilionen har
däri angetls vissa allmänna ulgångspunkler för användningen av ADB inom statsförvaltningen.
De grundläggande utgångspunkterna har godlagils av riksdagen. De lankegångar
som låg bakom 1978 års principbeslul om faslighetsdataverksamheten ligger
enligt min mening väl i linje med vad som har anförts i den datapolitiska
propositionen. Som jag tidigare har nämnl bör utredningsarbelel ske utifrån
bl.a. de utgångspunkter som har angetls i den dalapoliiiska propositionen och
under riksdagsbehandlingen av densamma. Jag skall närmare peka på några av
dessa.

ADB är enligt den dalapoliiiska proposilionen elt viktigt
hjälpmedel i myndighelernas verksamhel. Ansvarei för användningen av ADB
bör

s. 69 Kontrollera mot PDF

69 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:9

normalt knytas lill den myndighet i vars verksamhet ADB
används. Detta gäller även systemutvecklingen och datordriflen.

Systenuilvecklingcn bör ske gemensaml för slalliga
verksamheter som förekommer i hela landet. Della innebär dock inte atl alla
regionala eller lokala enheter behöver ha samma datorstöd. Man kan l.ex. tänka
sig olika lösningar för stora och små enheler. Ansvarei för uiveckling av
ADB-syslem bör läggas på de myndigheler som ansvarar för resp. verksamhel.
Myndigheler med omfattande användning av ADB bör i regel ombesörja en stor del
av själva utveckling.sarbetet med egen personal. De kan och bör dock inle
siräva efter att klara all syslemulveckling på delta sätl. Det kan bli dyrt all
bygga upp hell individuelll utformade ADB-system. Där del går bör man därför
ulnyllja de delvis färdiga syslem och program av olika slag som
maskinleveranlörer. konsullföretag m.fl. lillhandahåller pä marknaden.

När det gäller utformningen av datordriflen bör två huvudprinciper
vara vägledande vid framtida ställningstaganden. Dalordrifi som är av slörre
omfattning bör i försia hand ske för varje verksamhel eller ADB-syslem för sig
(dedicerad eller myndighetsspecifik drifl). bl.a. med lanke pä kraven på
säkerhet, såväl i fråga om rimlig känslighet för störningar som i fråga om
integrilelsskydd. Det är vidare ofta enklare att förändra och utveckla
ADB-syslem som drivs på angivet säll. Personalen får också bäitre möjligheter
atl påverka syslemen än vid samordnad drifl för skilda myndighels-områden. Den
andra huvudprincipen är spridning av datordriflen. De lekniska och ekonomiska
förutsättningarna för atl sprida datordriften inom en verksamhet blir
fortlöpande bälire. Cenlraliserade drifllösningar har svagheier, inle minst i
fråga om säkerhet och sårbarhet. Härtill kommer atl spridningen har
regionalpoliliska fördelar. Hur myckel datordriflen bör spridas i varje enskill
fall är en avvägningsfråga där fördelarna får vägas mol bl.a. de
koslnadsmässiga konsekvenserna.

De båda nyss angivna huvudprinciperna bör enligt den
dalapoliiiska propositionen gälla för driften av nya ADB-system. Ändringar av
redan befiniliga ADB-syslem får ske med noggrann planering och i en väl avvägd
lakl. Av ekonomiska skäl är del angelägel atl gjorda invesleringar får ell
rimligl utnyttjande. Av hänsyn lill personalen bör inie heller slora förändringar
ske med alltför korta mellanrum. I många fall torde man realistiskt få räkna
med all använda sig av befintliga drifllösningar ytterligare etl antal år.

Kommillén bör ulgå från etl oförändrat huvudmannaskap för
fastighetsregistreringen och inskrivningsväsendet. En målsällning för arbetet
bör vara atl svar skall ges på de olika frågor som har lagils upp vid
riksdagsbehandlingen (jfr CU 1977/78:5 och CU 1978/79:36).

Kommillén skall utreda skilda system för FR och IR men
även undersöka andra lösningar, däribland naturligen även sådana som bygger på
driftsyslem 1, vilkel ju är i drifl i en del av landet. I samband härmed bör
kommillén pröva frågan om en regionalisering eller annan geografisk spridning
av datordriflen. Den bör, med beaklande bl.a. av sårbarhels- och
inlegritelssynpunkler, undersöka och bedöma olika alternativ i detla hänseende.
Kommillén bör vara oförhindrad atl föreslå de ålgärder och förändringar i
gällande regler som kan vara påkallade. Om kommiitén exempelvis skulle finna
atl del s.k. endagsinlervallel medför olämpliga bindningar mellan FR och IR bör
kommiitén kunna överväga även regeländringar som är ägnade all lösa upp sådana
bindningar. Ell alternativ .som har framförts vid
remissbehandlingen är alt inskränka

s. 70 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:9 Skr 1979/80:103 70

inskrivningsdagarna lill de fyra första arbclsdagarna i
veckan och reservera den femle för uppdatering av IR med uppgifter från FR.
Kommittén bör vinnlägga sig om all förslagen inle blir mer komplexa än som
verkligen är påkallat. Det är också väsentligt att kostnadsaspekterna beaklas.

I sitt arbele bör kommitlcn beakla och ulnyllja de
synpunkier som kom fram vid remissbehandlingen av syslemförslagen och även väga
in användarnas och olika berörda personalgruppers synpunkter.

FR och IR ulnylljas, förutom av de myndigheler som svarar
för fastighetsregislreringen och inskrivningsväsendel, av en bred och utspridd
krets av privala och offenlliga inslilulioner. Flera av avnämargrupperna
behöver uppgifter ur båda registren. Utgångspunkten för kommitténs överväganden
i denna del måste självfallel vara atl registren skall byggas upp och fås all
fungera för sina egenlliga ändamål. Inom denna ram bör kommillén emellerlid
även pröva i vad män och hur bl.a, samhällsplaneringens behov av
sammanställningar av uppgifter ur FR och IR kan lillgodoses.

I enlighet med gällande planering bör överföringsarbetet
vara indelat i etapper. En huvuduppgift för kommittén blir atl föreslå en klarl
avgränsad andra elapp, som efler mönsier av elapp I bör omfalta omkring fem år.
Kommittén bör ange en med hänsyn lill personella, lekniska och ekonomiska
resurser lämplig omläggningstakt för en sådan period. Kommittén bör vidare gå
in pä omläggningstaklen för och inriktningen av projektet under senare etapper
och åtminslone i princip ange hur dessa bör ulformas.

Man kan räkna med all. när elapp 2 inleds, en belydande
mängd fasligheler har överförts lill ADB, Behovel av datorkraft blir därmed
förhållandevis slort. En väsenllig fråga är därför om flera dalaanläggningar
skall användas redan under elapp 2 och i så fall hur dessa bör organiseras för
alt passa in i ell kommande mönsier för dalorkraften för FR och IR när syslemen
omfaltar hela landet. Erfarenhelerna av ADB-driften under elapp 1 kan beräknas
vara så slora att pionjärstadiet i sluiet av denna är passerat och arbelel har
kommii in i en lugnare vardagsrytm. För elapp 2 finns del därför skäl alt la
upp frågan om datordriflens framlida organisalion. I samband härmed bör
kommiitén även pröva ansvarsfrågorna för FR och IR såväl under uppbyggnadsliden
som vid fulll ulbyggda syslem från etl vidare perspekliv, som omfaltar även
systemutvecklingen. Kommillén bör i dessa sammanhang liksom över huvud laget i
sill arbele väga in de personalpolitiska aspekterna med avseende pä berörda
myndigheter, i första hand CFD saml fastighelsregisler- och
inskrivningsmyndigheterna.

Med ulgångspunkl i en skrivelse den 11 seplember 1975 från
datainspektionen lill regeringen bör kommiitén även behandla frägor om
koordinatregislreringen och olika databearbetningar som sker med hjälp av de
registrerade koordinalerna. I detta och andra sammanhang där beröringspunkter
finns med samhällsplaneringens behov bör kommittén samråda med den
ADB-beredningsgrupp som är knuten lill kommundepartemeniei (C 1973:06). Del kan
erinras om alt frågor som rör koordinatanvändning även behandlas av ulredningen
(Bo 1978:08) angående lanimäteriets uppgifler all tillhandahålla informalion om
landskapet.

Kommittén
bör-utifrån målsättningen atl kostnaderna för registreringen i högre grad bör
läckas genom avgifier - studera hur det nuvarande avgiftssystemet inom
inskrivningsväsendet skall anpassas lill ADB-driflen. Härvid bör samråd ske med
stämpelskalteulredningen (B 1977:06). Kommittén bör arbela skyndsami. Med
hänsyn bl.a. till att resultat måsle

s. 71 Kontrollera mot PDF

71 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju: 10

föreligga i sådan lid alt del kan bilda grundval för
beslul om verksamhelens inrikining under elapp 2, lill inlressel av att
reformarbetet inle försenas och lill personalpolitiska skäl bör kommillén
överväga alt redovisa sitt arbele i form av delbetänkanden. Arbelet bör
bedrivas under samråd med berörda personalorganisationer.

Kommitténs förslag skall åtföljas av kostnadsjämförelser
mellan olika tänkbara allernaliv.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet atl lillkalla en
kommitté med högst sex ledamöier med uppdrag att uireda den fortsatta
fastighetsdataverksamheten,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
biträde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Juslitiedepariemenlet)

10. Marknadsanpassad arbetsersättning till
intagna i kriminalvårdsanstalter m.m.

Dir 1979:104

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Sven Romanus, anför.

Genom lagen (1916:90) angående verkställighet av
straffarbete och fängelsestraff infördes för första gången bestämmelser i lag
om rätt för den som undergår frihetsstraff att få ersättning för arbete som
utförs under anstaltsvistelsen. Ersättningen, som kallades arbetspremie, kunde
utgå för "flit och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande'.
Rälien till arbetspremie utgjorde etl led i det s.k. progressiva
fångvårdssyslemel och hörde till de förmåner som var avsedda atl beredas den
intagne gradvis alll efter hans uppförande och avtjänade strafftid.

Lagen (1945:872) om verkställighet av frihetsstraff, som
ersatte 1916 års verkställighetslag, innebar inle någon principiell förändring
av systemet med arbetspremier. I anslutning till att lagstiftningen trädde i
kraft år 1946 höjdes emellertid premiebeloppen, som närmast dessförinnan hade
varit i princip maximerade till en krona om dagen. Vidare innebar 1945 års
lagstiftning att en möjlighet skapades alt på administrativ väg föreskriva atl
beträffande viss anstalt eller av vissa inlagna ulföri arbete skulle avlönas
efter andra grunder än dem som gällde i allmänhet.

Under 1950- och 60-talen utvecklades arbetsdriften inom
kriminalvården snabbt. Denna hade tidigare varit ensidigt inriktad på
handräckningsarbeten och mera hanlverksbelonade arbeten. Man övergick nu i
belydande utsträckning till industriellt arbete. Det skedde en snabb ulbyggnad
av verkstadsdriften. Under denna tid uppfördes de s.k. industrianstalterna i

s. 72 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:
10 Skr 1979/80:103 72

exempelvis Norrtälje och Tidaholm.

Trols all inrikiningen av arbelsdriflen sålunda
forllöpande förändrades, behölls i princip sysiemel med arbelspremier i den lag
(1964:54) om behandling i fångvärdsanslalt som anlogs i samband med
broilsbalken. Enligt 1964 ars behandlingslag skulle premien beslå av en del som
fick disponeras av den intagne för vissa ändamål, som särskilt angavs i lagen,
och en del som skulle sparas för all användas främst för kostnader i samband
med frigivningen. Inlagna som undergick fängelse i tre månader eller på kortare
tid eller sådan behandling i anstalt som avses i 28 kap. 3 S brottsbalken fick
dock frill förfoga över sina arbetsinkomster.

Den ändrade inrikiningen av arbelsdriflen ledde emellerlid
inom premie-systemets ram efter hand lill en del praktiskt belydelsefulla
ändringar i fråga om formerna för den ersättning som de inlagna fick för del
arbete som de hade ulfört. Som framgår av vad jag har anfört inledningsvis
ulgick arbetspremien ursprungligen som en ren uppmuntran för flit och goll
uppförande. Den hade sålunda endasl i mindre mån samband med kvalilet och
svårighetsgrad på del arbele som hade utförts. När verkstäder inrättades uppkom
krav på att lönesättningen skulle differentieras. Till en början löstes
problemet genom atl en del arbeten ackordsalles. Härigenom kom ell direkl
samband till stånd mellan den intagnes arbetskapacitet och den ersällning som
han fick. År 1966 logs ytterligare elt sleg i den riktning som har sagts nu
genom all s.k. preslalionslön infördes. Systemet med prestalionslön, som i
princip forlfarande gäller, innebär alt de intagnas arbetsresultat bedöms med
utgångspunki från en normalpreslation av en induslriarbelare inom del
yrkesområde som är akluelll. Inlagen som utför ell arbete som svarar mol
normalpreslalionen ersätls med maximal ersällning. Denna fastställs årligen av
regeringen. Intagen som inle når upp lill normal prestation får en lägre
ersättning, satt i relalion lill arbetsinsatsen. Den år 1966 genomförda
reformen innebar även en differentiering av arbetsersättningen på det sättet
all ersättningen sattes högre för industri- och jordbruksarbete än för
handräckningsarbete.

En särskild lösning har valls för intagna som sysselsätts
i skogsarbete. När denna arbetsgren under 1940-talel tillkom, utfördes de
flesta arbetena åt domänverket, som betalade ersäitning till de inlagna i
avialsenlig ordning. Då detta förfarande befanns strida mot gällande
lagstiftning, kom dåvarande fångvårdsstyrelsen överens med domänverket om all
verkel skulle beiala ul arbetsersättningarna till slyrelsen, som i sin tur
skulle beiala ul arbelspremier lill de intagna. Samtidigt bestämdes att det i
fortsättningen skulle råda en viss relalion mellan den ersäitning som
kriminalvården belalade lill de intagna i skogsarbete och den lön som enligi
avtal ulgår för sådanl arbete. Della har medförl alt de intagnas inkomster av
skogsarbete i allmänhel har legal högre än deras inkomsler av annan
sysselsällning inom kriminalvården. Numera erhåller de som är anslällda inom
skogsbruk månadslön, medan de inlagna som sysselsätts med skogsarbete får
timlön.

Genom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL)
har begreppet arbetspremie avskaffats. I stället föreskrivs i 44 § KvaL alt
inlagen enligt normer som faslslälls av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer skall få ersättning för arbete som han har utfört, om
detla inte har skettföregenräkningellerål arbelsgivare ulom ansiallen.
Ersättningen skall bestämmas med hänsyn lill den intagnes arbetsinsats, om inte
särskilda skäl föranleder lill annal. Vidare föreskrivs all ersäitning skall
ulgå även när intagen, enligt vad som har bestämls rörande honom, under arbetsiid
deltar i

s. 73 Kontrollera mot PDF

73 Kommittéer: Justitiedepartementet Delll Ju:10

undervisning, utbildning eller annan verksamhet eller
behandling, som har ordnats särskilt, eller bedriver enskilda studier.
Arbetsersältningen fär enligt 45 S KvaL inte utmålas för gäld sä liinge som den
står inne hos kriminal-vårdsmyndighet för den intagnes riikning.

Kriminalvårdsslyrelsen har meddelai siirskilda
föreskrifier beträffande dispositionen av arbelsersättningen till de intagna
(51-57 §§ kriminalvårdsstyrelsens cirkulär nr 1/1974). Enligt dessa
föreskrifier far numera den som är intagen i lokalanslalt och öppen riksansiall
fritt förfoga över arbetsersättningen, medan siirskilda restriktioner gäller
för dem som är intagna i sluten riksansiall.

Regleringen i 1974 års lagstiftning var inle avsedd som en
slutlig lösning. När lagstiftningen kom lill uttalade dåvarande chefen för
justiliedeparlemenlel, med hänvisning lill de försök med s.k. marknadsanpassad
ersällning som dä nyligen hade inlells, all hela del problemkomplex som rörde
arbelsersällning ål intagen borde las upp i senare sammanhang (prop. 1974:20 s.
230).

Försöksverksamhel med marknadsanpassad ersällning lill
inlagna har numera pågått dels sedan november 1972 vid den öppna riksanstallen
Tillberga, dels sedan februari 1975 vid den slulna riksanslalten Skogome.
Kriminalvårdsslyrelsen har redovisal försöksverksamheten vid
Tillbergaan-slallen i skrivelser till regeringen i oktober 1973 och i oktober
1974 samt i en särskild undersökning som har verkställts i seplember 1975.
Kriminalvårdsstyrelsen har vidare i seplember 1978 slulförl en ulvärdering av
försöksverksamheten vid Skogomeanslallen.

Inom ramen för försöksverksamheten på Tillbergaanslallen
ulgår marknadsmässig ersättning till inlagna, som sysslar med tillverkning av
prefabricerade trähus och med vissa arbelen i en mekanisk verkstad. Eflersom
arbetsersättningen anses vara skattefri, har den därvid faslslällls lill ell
belopp som motsvarar avlalsmässig lön efler skatl för träarbelare respeklive
industriarbetare vid fabriker med molsvarande tillverkning.

En individuell budgetplan upprättas för varje intagen. Den
intagne får förbinda sig all frivilligt använda en belydande del av sin inkomst
lill all beiala skulder av olika slag och i förekommande fall för all bidra lill
underhållet för sin familj. Medel skall också avsättas för omkostnader under
permissioner och under den första tiden efter frigivningen. De intagna belalar
ersällning för kost till anstalten. En särskild tjänsl finns inrättad vid
anstalten för all bilräda de inlagna vid planeringen av deras budgel.

Försökel vid Skogomeanslallen har i huvudsak utformats på
samma säll som Tillbergaförsökei. Vid Skogomeanslallen sysselsätts huvuddelen
av de inlagna i elt Ivätteri. Övriga arbetar i en grovkonfektionsverkslad.

I försöksverksamheien var genomsnillsförtjänslen under
vecka 41-48 år 1978 14 kr. 05 öre i limmen vid ackordslön och 11 kr. 89 öre i
limmen vid tidlön. För övriga inlagna i verkstadsdrift var under samma period
genomsnillsförtjänslen per timme 3 kr. 77 öre vid ackordslön och 3 kr. 30 öre
vid lidlön. Vid andra sludier än AMU-ulbildning ulgick under perioden
ersättning med 2 kr. 65 öre per timme. Intagen, som på grund av sjukdom eller
olycksfall var arbelsoförmögen, erhöll ersällning med 8 kr. 40 öre per arbetsdag.

Utvärderingarna av försöken med marknadsanpassad
arbetsersättning vid Tillberga och Skogome tyder på all sysiemel underlättar
för de inlagna atl anpassa sig i samhället. Det synes även verka individuellt
brottsförebyggande, åtminstone under den första liden efler frigivningen.
Många har lämnal

s. 74 Kontrollera mot PDF

Delll Ju:
10 Skr 1979/80:103 74

ansiallen hell skuldfria, andra med reducerade skulder.

När jag anmälde jusliliedepartementets huvudiitel lill
årels budgetproposition ulialade jag (prop. 1978/79:100 bil. 5 s. 89) all
liden nu är mogen all. mol bakgrund av erfarenhelerna av försöksverksamheten,
undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad
ersäitning. Jag angav vidare all en särskild kommitté borde tillkallas för
delta ändamål.

Den kommitté som jag sålunda har förulskickal bör nu
lillsättas. Till ledning för dess arbele vill jag anföra.

En viklig princip, som ligger till grund för den nuvarande
planeringen av kriminalvården i anstalt, är atl anslaltsvården redan från
början skall inriklas på konkreia ålgärder som förbereder den intagne för
tillvaron utanför anslalten, alll i den ulsiräckningdel kan ske utan all kravel
pä samhällsskydd blir olillbörligt eftersatt. I vad som har sagts nu ligger
bl.a. en sirävan att så långl som del är möjligt närma anslallslillvaron till
normala förhållanden, den s,k. normaliseringsprincipen. I den mån som
arbetsersättningen vid kriminalvårdsanstaliema på elt påtagligt sätt skiljer
sig från de lönesystem som tillämpas ute i samhällel kommer etl vikligl inslag
i normaliseringssträvandena atl saknas. Detla innebär atl del inte föreligger
förulsältningar för en verklighetsnära träning för de intagna att l.ex. planera
sin ekonomi och ta hänsyn till de normala utgifler som uppkommer för medborgare
i allmänhet.

Redan av de skäl som har angetts nu framslår del som
önskvärt atl möjligheterna till marknadsmässig ersättning ål de inlagna vidgas
efler hand som ekonomiska förutsättningar härför kan skapas. I samma riktning
talar de erfarenheter som har vunnits av försöken vid Tillberga och Skogome.
Det synes naluriigt atl marknadsanpassad ersättning endast utgår i de fall
arbelsförhållandena på anstalten är jämförbara med de som råder ute i
samhällel. Della innebär bl.a. all sådan ersäitning inte kommer i fråga för
intagna som går på arbeislräning eller bedriver sludier. Innan en sådan
utvidgning sker bör emellerlid ställning las till en rad olika frågor av delvis
komplicerad natur som bara har kunnat bli föremål för provisoriska lösningar
inom ramen för den försöksverksamhel av förhållandevis begränsad omfallning
som hittills har ägl rum.

De problem som åsyftas nu har främst sin grund i att det
inte råder någol arbetsrältsligl avtalsförhållande mellan kriminalvården och
den intagne. Arbelsersättningen anses vara skattefri. Inbetalning sker inte av
l.ex. sociala avgifier. De inlagna kommer därmed inte i åtnjutande av sjukförsäkringsförmåner
eller andra sociala förmåner.

Om systemet med marknadsmässig ersättning framdeles i
större eller mindre mån införlivas som ett permanent inslitui i samband med
kriminalvården i anstalt, torde dessa frågor komma i ett nyll läge.
Principiella skäl talar då för all de inlagna bör i så slor utsträckning som
möjligt jämställas med övriga samhällsmedborgare. För en sådan ordning lalar
även prakliska skäl. Den torde vidare vara till klar fördel för de inlagna.
Kommillén bör pröva om en lösning efter dessa linjer kan åstadkommas inom ramen
för den nuvarande principregleringen av rätten till arbelsersällning eller om
den förulsäller en ny rättslig konstruktion. Vidare bör kommittén belysa vilka
konsekvenserna skulle bli om inkomstanknutna försäkringsförmåner skulle kunna
förvärvas under anslaltsvistelsen saml om sociala avgifier skall las ul i
samband därmed.

Kommillén bör även la ställning lill frågan om
arbetsersältningen i ett

s. 75 Kontrollera mot PDF

75 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju: 10

system med marknadsmässig ersällning forlfarande bör vara
uimälningsfri. Detsamma gäller spörsmålet i vilken utsträckning och efter vilka
normer de intagna i elt sådanl syslem bör vara skyldiga all ersätta
kriminalvårdsverket för vissa naturaförmåner, l.ex. kost.

Vid utredningsarbetet måsle vidare beaklas all en
förhållandevis stor del av kriminalvårdens klientel befinner sig i sådanl
fysiskl eller psykiskl lillslånd att de inte kan ta del i en normal arbetsdrift
saml att ett inte obetydligt antal inlagna bedriver studier i anstalten.
Kommillén bör la ställning till de evenluella konsekvenser när det gäller
sludiebidrag, studielön, arbetsmarknadsstöd etc. som ett system med
marknadsanpassad ersättning kan fä för intagna som dellar i sludier,
arbeislräning eller arbelslerapi eller som av annan anledning inle kan erhålla
sådan ersällning.

Mot bakgrund av de lösningar som kommiitén väljer när det
gäller de frågor som har angetls nu bör kommittén föreslå en lämplig melod för
lönesättning i ell syslem med vidgade möjligheter lill marknadsmässig
ersättning. Därvid bör kommittén bl.a. sludera en beräkningsgrund som
kriminalvårdsstyrelsen har förordat i sina anslagsframställningar för budgetåret
1979/80, den s,k. baslönemeloden. Denna melod bygger på elt syslem där vid
lönesättningen avdrag görs för skatl och naturaförmåner som de intagna åtnjuter
under anslaltsvistelsen. Kommillén bör vidare pröva efler vilka principer
lönesättningen skall anpassas lill de förändringar som forllöpande sker genom
kollektivavtal på den reguljära arbeismarknaden. Kommittén bör också belysa om
och i så fall under vilka former förelrädare för de intagna bör få möjlighet
att lägga fram synpunkier beträffande lönesättningen. Frågan om vilka
konsekvenser i administrativt hänseende som elt förändrat lönesystem kan få för
kriminalvårdsslyrelsen och de lokala/regionala kriminalvårdsmyndigheterna bör
också behandlas.

Enligt 11 § KvaL kan den som är inlagen i lokalanslalt
och, om särskilda skäl föreligger, även den som är intagen i riksansiall medges
all ulföra arbele m.m. utanför anstalten, s.k. frigång. Vid lokalanslalt bör
enligt samma paragraf särskilda åtgärder vidtas för att främja sådan verksamhel.
De vidgade möjligheter till frigång som i enlighel härmed har införts genom
KvaL har medförl alt anlalel intagna som är yrkesverksamma utanför anslalten
under de senasle åren har ökal mycket krafligl. Anlalel s.k. frigångare uppgår
f.n. till ea 14 procent av de intagna vid landels lokalanslalier. Årligen
beviljas ca 1.500 personer frigång. 1 samtliga fall utgår avialsenlig lön till
frigångaren på samma sätl som till övriga arbelslagare på arbetsplatsen i
fråga. Detta innebär atl arbetsgivaren också verksläller skatteavdrag enligt
vanliga regler. Kriminalvården har i dessa fall inte något ansvar för den
intagnes arbelsersällning. I den mån ersällningen utbetalas lill anstalten är
den emellertid undantagen från utmätning så länge som den innestår hos
myndighelen för den intagnes räkning. Kommillén bör pröva om en vidgad
verksamhel med marknadsanpassad ersäitning påkallar ändringar i de principer
som f.n. gäller för arbetsersättning åt intagna som har medgetts frigång.
Delsamma gäller i fråga om annal arbele som inlagen utför åt arbetsgivare
ulanför anstalten.

Kommittén bör också ta ställning lill vilka krav som bör
slällas på de intagna när det gäller budgetplanering och därmed sammanhängande
frågor liksom spörsmålet om man från kriminalvårdens sida forlfarande skall ha
räll att ur arbetsersättning som lillkommer de inlagna la ut gollgörelse för
egendom som lillhör anstalten och som uppsålligen har förstörts. Kommillén bör
vidare pröva om en vidgad verksamhet med marknadsmässiga löner bör

s. 76 Kontrollera mot PDF

Delll Ju: 10
Skr 1979/80:103 76

föranleda några ändringar i fråga om den principiella
arbelsplikl som enligt 12 S KvaL under anstaltsvistelsen föreligger för de
inlagna.

Med ulgångspunkl i de liisningar som kommillén väljer bör
kommillén beräkna kostnaderna för ell utbyggt system med marknadsanpassade
löner. Kommiuén bör också, om den finner föruisäiiningar föreligga för en
vidgad verksamhel pä områdel. lägga fram en plan för hur verksamhelen
fortlöpande skall kunna byggas ut. En utbyggnad av sysiemel med marknadsanpassad
ersiittning far inle ske på sådant sätt att den motverkar möjligheterna till
frigång.

1 sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80
yrkade kriminalvårdsstyrelsen all den nuvarande försöksverksamheten på del
aktuella områdel skulle utvidgas. Siaismaklerna fann emellerlid att koslnaden
för en sådan uividgning översteg vad som under del rådande budgetläget kunde
inrymmas under anslaget till kriminalvården. 1 den mån ulredningen under sill
arbete finner atl en vidgad försöksverksamhel skulle vara erforderlig för atl
belysa de olika problem som gör sig gällande på området lorde frågan kunna tas
upp på nylt (jfr JuU 1978/79:32 sid. 11). Enligt kriminalvårdsstyrelsens
framslällning borde verksamheten vidgas lill alt omfalla yllerligare tre anslaller,
nämligen de slulna riksanslalterna Norrlälje och Tidaholm saml den öppna
lokalanstallen Ödevala. Riksrevisionsverkei har i sin rapport (Dnr 1975:26)
Kriminalvård i frihei - klienternas ekonomi behandlat försöksverksamheien med
marknadsanpassad lön vid anslallerna. Verkel har därvid ullalat atl sysiemel
bör prövas på lokalanslalier. Jag vill för egen del peka på möjligheten att i
så fall förlägga en evenluell försöksverksamhel lill någon av eller båda de nya
lokalanstaltema i Helsingborg oeh Luleå. Om kommillén under silt arbele finner
att yllerligare försöksverksamhel bör anordnas, bör den efler samråd med
kriminalvårdsslyrelsen göra framslällning härom lill regeringen och ange hur
verksamhelen bör läggas upp. Kommiitén bör ta del av och överväga de synpunkier
på frågan om en uividgad försöksverksamhet som riksrevisionsverket har anförl i
den rapporl som har nämnls nyss. Kommitténs arbete bör bedrivas under samråd
med personalorganisaiionerna för de anställda inom kriminalvården.

Jag vill avslutningsvis erinra om vad chefen för
budgetdepartementet har uttalat i tilläggsdirektiven (Dir. 1978:40) lill
samtliga kommitléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med
uppdrag all pröva frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i
kriminalvårdsanslaller m.m.

alt utse en av ledamöterna alt vara ordförande

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
biträde ål kommillén. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna för ulredningen skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

(Justiliedeparlementet)

s. 77 Kontrollera mot PDF

77 Kommittéer: Justitiedepartementet
Delll Ju:ll

11. Skyddet för företagshemligheter m.m.

Dir 1979:118

Beslul vid
regeringssanimanlriide 1979-08-30

Depariemenlschefen, slalsrådel Sven Romanus, anför.

En effekliv konkurrens inom näringslivel är i vari
samhälle av grundläggande betydelse för den lekniska och ekonomiska
utvecklingen. Det är angeläget att på olika sätl söka värna om den fria
konkurrensen, bedriven under samhällsansvar. Detla ligger lill grund bl.a. för
vär lagstiftning mot skadlig konkurrensbegränsning, som f.n. iir föremål för
översyn på grundval av konkurrensutredningens belänkande (SÖU 1978:9) Ny
konku-rrensbegriinsningslag.

Såväl i Sverige som i andra industriländer iir del
emellerlid en sedan länge omfaltad åsikt all konkurrensen inle får bedrivas med
meloder som är ohcderliga eller i övrigl från elisk synpunki olillbörliga mot
andra näringsidkare eller mol konsumenterna.

Redan vid sekelskiflel åtog sig medlemsslalerna i den s.k.
Parisunionen, däribland Sverige, en förpliklelse all ge unionsslalernas
medborgare elt verksami skydd mol illojal konkurrens (Pariskonventionen den 20
mars 1883 förindustriellt rättsskydd, reviderad åren 1900. 1911. 1925, 19.34,
1958 och 1967), I Sverige infördes år 1919 en siirskild lagstiftning mot
illojal konkurrens. Denna ersattes sedermera av lagen (1931:152) med vissa
bestämmelser mol illojal konkurrens (IKL. iindrad senasl 1977:102).

IKL omfatlade tidigare beslämmelser som syflade till alt
skydda såväl konsumenter som näringsidkare mol olillbörliga konkurrensätgärder.
Under 1960- och 1970-talen har emellerlid lagslifiningen mot illojal konkurrens
fått en ändrad uppbyggnad. Åtskilliga av de förutvarande reglerna i IKL. bl.a.
de som hade ell konsumenlskyddande syfte, har förts över lill annan lagstiftning.
Del gäller de tidigare bestämmelserna i 1 och 2 §§ IKL om illojal reklam m.m..
i 6-8 S§ IKL om bestickning och mulor i näringsverksamhet samt i 9 § IKL om
illojal användning av kännetecken. Dessa ämnen regleras numera genom
beslämmelser i resp. marknadsföringslagen (1975:1418. ändrad 1976:55), 17 och
20 kap. brottsbalken samt firma-, varumärkes- och upphovsrätlslagsliftningen.
Till följd av dessa lagändringar kvarstår numera i IKL endast vissa
bestämmelser som ger näringsidkare skydd mol illojal konkurrens genom missbruk
av yrkeshemligheter och tekniska förebilder. Dessa bestämmelser, som återfinns
i 3-5 S§ IKL, har gällt oförändrade sedan år 1919.

Enligt 3 § första stycket IKL gäller alt en person som är
anställd i näringsverksamhet kan straffas och åläggas skadeslåndsskyldighel. om
han obehörigen använder sig av eller röjer någol som han vei är en
yrkeshemlighel hos arbetsgivaren. Som exempel på vad som kan uigöra
yrkeshemligheler nämns fabrikationssäll. anordning och affärsförhållande.
Förulsältningar för straff och skadeslåndsskyldighel är dock all arbetstagaren
har fäll kännedom om yrkeshemligheten under anställningen, atl han använder
eller röjer hemligheten medan anställningen fortfarande beslår saml atl han gör
delta i avsikt atl bereda fördel ål sig själv eller annan eller i avsikt alt
göra skada.

Enligi 3 § andra slyckel IKL kan siraff och
skadeslåndsskyldighel åläggas arbetstagare eller annan som i annat fall än som
avses i försia stycket obehörigen använder sig av eller ger annan del av
ritning, mönster, modell.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Del II Ju: 11 Skr 1979/80:103 78

schablon eller liknande leknisk förebild som han har fåll
sig anförtrodd för uifiirande av arbete eller annars för affärsändamål. Även i
delta fall krävs all den det giiller handlar i avsikt att bereda sig själv
eller annan fördel eller i avsikt alt göra skada, Del fordras däremoi inle atl
den lekniska förebilden ulgör eller beskriver en yrkeshemlighel eller all del
obehöriga förfarandet äger rum under anslällningsliden eller molsvarande lid.

Straffet för broll mot 3 S första eller andra slyckel IKL
är böler eller fängelse i högsl ell är. Förfaranden som avses i paragrafen kan
emellerlid vara all bedöma som trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 S
broilsbalken. I sådanl fall skall enligt 4 S IKL bestämmelserna i 3 § inte
tillämpas.

Reglerna i 3 § IKL lar alltså sikle på förtroendemissbruk
och andra lojalitelsbroll. Till beslämmelsema i 3 § är emellerlid knulna
särskilda regler i 5 § IKL. vilka går ut på att hindra all en yrkeshemlighel
eller en leknisk förebild används eller vidarebefordras av en uiomslående som
har fåll del av hemligheten eller förebilden genom etl sådanl lojalitelsbroll
som avses i 3 S IKL. Den uiomslående kan i ett sådant fall dömas till siraff
och förpliktas atl ersälla skada. Förutsättningar är dock atl den uiomslående
använder eller vidarebefordrar hemligheten eller förebilden obehörigen och i
avsikl all bereda sig eller annan fördel eller atl göra skada och all han när
han mottog ell sådant meddelande som avses i 3 § kände lill samtliga de
förhållanden som gjorde meddelandet otillåtet.

Längre än så sträcker sig inle skyddel enligt IKL för
yrkeshemligheler och tekniska förebilder. Om en utomstående i slrid mol 5 § IKL
har vidarebefordrat hemligheten eller förebilden lill annan, kan denne andre
sålunda inte med stöd av lagen hindras all använda eller i sin lur
vidarebefordra hemligheten eller förebilden. Inte heller finns i lagen någon
allmän beslämmelse som riklar sig mot s.k. företagsspioneri
(industrispionage).

Till reglerna i 3-5 §§ IKL anknyter vissa allmänna bestämmelser
i lagens 10-14 §§. Mål rörande broll mol 3 eller 5 § IKL handläggs vid allmän
domstol, Sådanl brott hör under allmiint åtal men får åtalas av åklagare endasl
om målsäganden anger brottet lill åtal. Målsäganden får själv väcka åtal bara
om åklagaren har beslulat atl inle åtala (jfr 20 kap. 8 § rättegångsbalken).
Talan om skadestånd enligt IKL skall väckas vid domstol inom två år från den
dag då skadan iniräffade.

Regleringen i IKL och brottsbalkens bestämmelser om
trolöshet mot huvudman utgör inte del enda skyddel för yrkeshemligheler och
tekniska förebilder.

Såviit angår förhållandet mellan arbetsgivare och
arbelslagare anses arbetstagaren ha en på anslällningsavialel grundad
lojalilelsplikl mol arbetsgivaren. Detta torde bl.a. innebära alt arbelslagaren
inle obehörigt får använda eller avslöja arbetsgivarens yrkeshemligheler eller
tillverkningsunderlag o.d.. även om förfarandel inle skulle falla under
bestämmelserna i brottsbalken eller 3 § IKL. De påföljder för ell
lojalitelsbroll som här kan komma i fråga, evenluelll vid sidan av påföljder
enligi brottsbalken eller IKL. regleras inom arbetsrälien.

Sedan länge förekommer del all arbelsgivare genom en
särskild klausul i anslällningsavialel föreskriver all en arbelslagare under
viss lid efter del alt anställningen har upphört inle genom en ny anställning
eller på annal sätt får la befallning med en verksamhel som konkurrerar med
arbetsgivarens. En sådan konkurrensklausul är i princip bindande för
arbelslagaren. Påföljden för överträdelse av klausulen är i allmänhel etl på
förhand bestämt skadestånd (vite). Möjlighelen all begagna en
konkurrensklausul får

s. 79 Kontrollera mot PDF

79 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju: 11

belydelse särskilt med hänsyn till att skyddet enligt 3 §
försia slyckel IKL mol alt en arbetstagare använder eller röjer arbetsgivarens
yrkeshemligheter är begränsat till den tid då anställningen varar.

Även i förhållande lill uppdragslagare, samarbetande
förelag m.fl. kan elt förelag avlalsvägen skaffa sig etl skydd för sina
yrkeshemligheler m.m. En delägare i ett företag som förser företaget med
tillvcrkningshemligheter e.d. kan genom avtal försäkra sig om atl andra
delägare inte använder dessa för egen räkning eller vidarebefordrar dem lill
andra. I samband med överlåtelser av företag som innehar
tillverkningshemligheler e.d. uppställs ofta konkurrensklausuler som är riklade
mol säljaren. De påföljder som kan komma i fråga i sådana relalioner som nu har
berörts är främst skadestånd och vite.

Möjlighelen all på olika områden använda konkurrensklausuler
och liknande avtalsbindningar som etl skydd för yrkeshemligheter m.m. är inte
oinskränkt. Inom ramen för lagstiftningen mol konkurrensbegränsning övervakas
sålunda au avtalsvillkor av hithörande slag inte leder till en från allmän
synpunki skadlig konkurrensbegränsning (jfr SOU 1978:9 s. 281). Vidare finns i
38 § avtalslagen (1915:218, 38 § ändrad senast 1976:185) en beslämmelse enligt
vilken en konkurrensklausul inle är bindande i den mån klausulen sträcker sig
längre än vad som kan anses skäligl (se prop, 1975/76:81 s. 148 f).

Arbelsmarknadens parler har länge hafl uppmärksamheten
riklad på bruket av konkurrensklausuler i anställningsavtal. F.n. gäller mellan
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK) en
"Överenskommelse angående begränsning av användningsområdet för och
innehållet i s.k. konkurrensklausuler i tjänsteavtal". Överenskommelsen
iräffades ursprungligen år 1969 mellan SAF och vissa tjänslemannaförbund. Den
går i huvudsak ul på alt begränsa användningen av konkurrensklausuler till fall
där de verkligen är påkallade saml alt ge klausulerna ell innehåll som är
lämpligl oeh skäligl med hänsyn lill de särskilda förhållandena. Liknande
överenskommelser gäller inom andra avtalsområden.

Etl visst skydd för yrkeshemligheter och lekniska
förebilder följer också av annan lagstiftning än den som har nämnls förul. En
person som obehörigen söker bereda sig lillgång lill annans hemligheter eller
ritningar o.d. kan sålunda göra sig skyldig lill brott enligt brottsbalken. Här
kan nämnas sådana brott som olaga intrång, brytande av posl- eller
lelehemlighet, intrång i förvar oeh olovlig avlyssning. I vissa speciella fall
kan förfarandel innebära broll mol rikels säkerhel. Även olika
förmögenheisbroii kan bli aktuella. Eu visst skydd mot obehöriga förfaranden
med ritningar o.d. ger också upphovsrätlslagsliftningen.

Offenlliga funktionärer får i sin tjänsteutövning ofta
kännedom om yrkeshemligheter och liknande förhållanden. Regelmässigt gäller för
funktionärerna lystnadsplikl rörande sådana förhållanden, dvs. förbud enligt
olika förfallningar mol all obehörigen utnyttja eller röja dem. Brott mol
tystnadsplikten kan straffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Regeringen har
nyligen beslulat om en proposiiion lill riksdagen med förslag lill en ny
sekretesslag. Denna skall ersätta de regler om tystnadsplikt för offenlliga
funktionärer som nu förekommer i skilda förfallningar.

Som tidigare framgått har de i IKL upplagna bestämmelserna
om skydd för yrkeshemligheter och lekniska förebilder gälll oförändrade i 60
är. Under denna lid har induslri och handel utvecklats på ett genomgripande
sätl. Hell

s. 80 Kontrollera mot PDF

Delll
Juill Skr 1979/80:103 80

nalurligl har reglerna diirför i olika sammanhang varil
sälla under deball. Bl.a. har diskuterats behovet av etl bälire rätlsligt skydd
mot fiirctagsspio-ncri. I debatten har också mer allmänl tagils upp frågan om
del rättsliga skyddel för s.k. know-how, dvs, vad som här kan beskrivas som ell
speciellt kunnande hos ett företag, vilket är grundat pä försök och erfarenhet
och har sådan betydelse all del represenlerar cll särskilt ekonomiskl värde för
företagel./ni/

Den år 1949 lillsalla varumärkes- och firmaulrcdningen
fick i slulel av 1950-lalel i uppdrag all göra en allmän översyn av IKL. I
samband därmed delades ulredningen i två, av vilka den ena anlog namnel
utredningen om illojal konkurrens. Denna bedrev enligt sina direkliv
utredningsarbetet i samarbele med en dansk, en finsk och en norsk kommillé.
Samarbetet resulterade i förslag till nya lagar som i viisentliga avseenden var
enhelliga. Del svenska förslagel lades fram ar 1966 genoin beiänkandei (SOU
1966:71) Otillbörlig konkurrens. 1 huvudsak innehöll förslaget dels en
generalklausul mot otillbörlig konkurrens, dels några specialbeslämmelser rörande
vissa olillbörliga handlingar, bl.a. företagsspioneri och obehöriga förfaranden
med förelagshemligheler eller med tekniska förebilder eller föreskrifter.

Enligt den av ulredningen föreslagna generalklausulen
skulle i näringsverksamhet inle få vidtas konkurrensålgiird, genom vilken
hederlighet och god affärsmoral åsidosattes genlemol konsumenler eller
näringsidkare. Generalklausulen var emellertid i det svenska förslaget inte
avsedd att lillämpas på sådana lypfall av olillböriig konkurrens som behandlades
i de olika specialbeslämmelserna (SOU 1966:71 s, 254),

Skyddet för företagshemligheter - en term som var avsedd
att i alll väsentligl läcka samma föreleelser som termen yrkeshemligheler - var
i förslagel uppbyggt på i huvudsak följande sätt.

I en särskild beslämmelse mot förelagsspioneri föreskrevs
all ingen pä ell olillbiirligl sätt fick bereda sig lillgång lill en
förelagshemlighet. Hade någon likväl gjort detta, fick han inte använda eller
yppa föreiagshemlighelen. Bestämmelsen skulle gälla såväl anställda som andra
personer.

Vidare föreslogs en bestämmelse som tog sikte pä bl.a.
anställdas missbruk av förelagshemligheter som de hade fält lillgång till på
annat sätl. Enligt denna beslämmelse fick den som var anställd eller fullgjorde
uppdrag hos en näringsidkare inle obehörigen använda eller yppa en sådan
företagshem.lig-hel, I förhållande lill 3 § försia slyckel IKL föreslogs alltså
här den utvidgningen all förbudet skulle gälla även uppdragstagare. Den svenska
utredningens majoritet avvisade däremot den under utredningsarbelel diskulerade
länken på all utvidga förbudet lill alt gälla också under viss lid efter det
alt anställningen eller uppdragel hade upphört (se SOU 1966:71 s. 128-135, 143
och 144 samt särskilda yttranden s. 327).

Till de nu berörda reglerna anknöt en beslämmelse som gav
skydd mol all "tredje man" utnyttjade en företagshemlighel som hade
kommii ul på ell obehörigt säll. Den föreslagna bestämmelsen innebar alt den
som hade fåll lillgång till en företagshemlighel med vetskap om all della skell
genom all någon annan hade handlat i slrid mot någon av de förul berörda
reglerna inte obehörigen fick använda eller yppa hemligheten. Skyddet riktade
sig alltså mol varje ondlroende tredje man och gick längre än enligt 5 § IKL
(jfr SOU 1966:71 s. 136 och 145).

I fråga om skyddel lör lekniska förebilder föreslog
ulredningen en beslämmelse som innebar all den som hade anförtrolls en teknisk
förebild för ulförande av arbele eller för affärsändamål inle obehörigen fick
använda

s. 81 Kontrollera mot PDF

81 Kommittéer: Justitiedepartementet
Delll Ju: 11

eller ge annan del av förebilden. Här föreslogs emellerlid
bl.a. den utvidgningen i förhållande till 3 § andra slyckel IKL all samma regel
skulle gälla även beiräffande tekniska föreskrifter, såsom recept o.d., vilka
inle ansågs omfatlade av begreppel leknisk förebild. Också beträffande tekniska
förebilder och lekniska föreskrifier föreslogs ell skydd genlemol varje
ondlroende iredje man som utnyttjade eller vidarebefordrade en förebild eller
en föreskrift som hade kommii i orätta händer genom brott mol de nu redovisade
bestämmelserna.

påföljden för brott mot reglerna om företagshemligheter
m.m. skulle enligi förslaget vara böter eller fängelse i högsl etl år. Endast
uppsåtligt brott skulle föranleda straff. Om brottet var all bedöma som
trolöshet mol huvudman skulle i slället brottsbalkens beslämmelser om sådanl
brott tillämpas. Såvitt gällde förelagsspioneri skulle även försök vara
straffbart. Medverkan till brott mot lagen skulle vara straffbar enligt
reglerna i 23 kap. brottsbalken. Allmänt åtal för broll mol de föreslagna
bestämmelserna skulle få väckas endast efter angivelse av målsägande.

Brott mot den föreslagna lagen skulle vidare medföra
skadeståndsskyldighet för den brottslige. Talan om skadestånd för förfluten
tid skulle dock få avse skada endast under de senaste fem åren innan talan
väcktes.

De regler om företagsspioneri och missbruk av
förelagshemligheler m.m, som ulredningen om illojal konkurrens hade föreslagil
fick elt tämligen positivt mottagande av remissinstanserna. Som tidigare
framgått har ulredningens förslag i dessa delar emellertid inte letl till
lagstiftning.

I Danmark, Finland och Norge har däremot på grundval av
väsentligen molsvarande kommittéförslag införts nya regler om bl.a.
företagsspioneri och obehöriga förfaranden med företagshemligheter och tekniska
förebilder eller föreskrifter. Denna lagstiftning tillkom i Danmark och Norge
är 1972 samt i Finland i sluiet av år 1978,

Enligt min mening bör vi i Sverige nu på nytt ta upp
arbetet på en reform av vår lagsliftning om skydd för företagshemligheter m,m.
De nuvarande reglerna i IKL framslår som föråldrade i olika hänseenden, bl,a.
genom det bristfälliga skyddet mot industrispionage. Svenska föreningen för
industriellt rättsskydd har i skrivelser till justitiedepartementet, senasl den
2 december 1977, framhållil som angeläget all del reformarbete som påbörjades
under 1960-talet förs vidare.

Det utredningsarbete och de förslag som utredningen om
illojal konkurrens redovisade i del lidigare berörda betänkandet SOU 1966:71
synes alltjämt vara av värde när det gäller atl få fram en ny lagsliftning på
områdel. Detla gäller inte minsl med hänsyn lill atl förslagen tillkom i
nordiskt samarbete och lill alt de aktuella lagreglerna i Danmark, Finland och
Norge i stor utsträckning bygger på kommiiiéförslag som i huvudsak motsvarade
den svenska utredningens förslag. Den utveckling som har ägl rum sedan 1966 års
betänkande lades fram bör emellerlid beaktas. Det ökade utbytet mellan föregen
av tekniskt och kommersiellt kunnande, bl.a. pä det internationella planel,
kan sålunda ge anledning lill förnyade överväganden pä olika punkter. Vidare
kan vissa förskjulningar ha skett när det gäller
arbetsmarknadsorganisationernas inslällning till de problem som här blir
aktuella. Hänsyn bör tas lill internationell rättsutveckling på området och
till den inhemska utvecklingen på näraliggande rättsområden, såsom inom
marknadsrätten, arbetsrätten och upphovsrätten. Som jag senare skall återkomma
till finns del härutöver anledning atl i olika hänseenden överväga andra
lösningar än dem som föreslogs i 1966 års belänkande.

6 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 82 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:ll Skr 1979/80:103 82

På grund av del nu anförda förordar jag att frågorna om
etl skydd för förelagshemligheter m.m, uireds på nytt. Jag har i ärendel
samrått med cheferna för handels- och industridepartementen.
Utredningsuppdraget lorde lämpligen anförtros ål en särskild uiredare.

Utredaren bör lill en början på lämpligl sätt kartlägga
rådande fakiiska förhållanden och praktiska problem på området samt göra sig
underrättad om önskemål och synpunkter från olika berörda parters sida. Bl.a.
med hänsyn lill delta bör uiredaren erhålla bilräde av sakkunniga och experler.

De problem som aklualiseras inom ramen för ulredningsuppdragel
är till slor del gemensamma för alla länder med ell högl ulvecklal näringsliv.
Uiredaren bör därför bilda sig en uppfattning om hur hithörande frågor har
lösts både inom Norden och i andra jämförbara industriländer. Självfallet bör
även eventuellt arbete på området inom olika internationella organ
uppmärksammas.

Etl goll rättsligt skydd för företagshemligheter o.d. kan
otvivelaktigt vara av stor betydelse för företagen. Värdel av ell unikt s.k.
know-how lorde inle sällan vara slörre än värdel av palenterade uppfinningar.
Atl utveckla eller på annat sätl skaffa sig en speciell kunskap på etl område
är ofta förenat med betydande kosinader, som företaget självfallel önskar få
täckning för genom all behålla det försteg i konkurrensen som kunskapen kan ge.
Kan förelagen inle i rimlig mån få detta inlresse tillgodosett, finns del risk
för atl viljan att investera i lekniskl och ekonomiskl utvecklingsarbete
mattas. Utan elt tillräckligt utbyggt skydd för företagshemligheter o.d. kan
svenska företag också få svårl att förvärva betydelsefullt know-how från
ulländska förelag. Ytterst kan del uppstå negativa följder för
samhällsekonomin.

Å andra sidan måste beaktas att det för samhällel är av
stort inlresse all vikliga rön pä det tekniska och ekonomiska området inle
onödigtvis hemlighålls och all konkurrensen inom näringslivel inte hämmas på
ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt. 1 sammanhanget bör nämnas atl
del ingripande skydd som patentet skänker i viss mån balanseras av de
utvecklingsmöjligheter som ges genom atl palenterade uppfinningar offentliggörs
och efter patentlidens utgång står lill allmänl förfogande. Mot det enskilda
företagets intresse av all få behålla viktiga lekniska och ekonomiska framsteg
lill egen fördel står vidare arbetstagares oeh andra enskildas intresse av att
kunna utnyttja sitt fulla kunnande och alla tillgängliga lekniska hjälpmedel.

Den komplicerade avvägning mellan olika intressen som
sålunda måste göras på det aktuella områdel ledde i 1966 års belänkande fram
lill slulsalsen alt skyddet för förelagshemligheler o.d. borde gälla endast mot
sådana angrepp och förfoganden som framstod som klart förkastliga. Della synes
vara en rimlig utgångspunkt även för den nu förordade utredningen.

Mol bakgrund av del karlläggningsarbele som lidigare
berördes bör utredaren sålunda överväga och föreslå lagbestämmelser som ger
näringsidkare etl lillräckligt effektivt skydd mot atl företagshemligheter och
andra i konkurrenssammanhang skyddsvärda objekl, såsom lekniska förebilder och
föreskrifter, pä ett otillbörligt sätl kommer till annans kännedom eller
otillbörligt utnyttjas av annan. Det måste dock tillses alt man inte på denna
väg tillskapar någon ny ensamrätt lill produkler och förfaranden av den lyp som
patentet representerar. I försia hand bör lagstiftningen söka motverka sådan
illojal konkurrens som bygger på företagsspioneri eller på lojalitetsbrott
eller förtroendemissbruk. Det synes dock inle uteslulel atl

s. 83 Kontrollera mot PDF

83 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju: 11

även andra förfaranden här kan komma i fråga.

Det hittills sagda ligger i linje med 1966 års förslag.
Alt jag här använder termerna i del förslagel har emellerlid endasl prakliska
skäl. Avsiklen är inle atl binda uiredaren vare sig vid dessa lermer som sådana
eller vid del innehåll som de gavs i del tidigare förslagel. Inte minsl i dessa
hänseenden kan leknisk och annan utveckling ge anledning till nya överväganden.
Uiredaren bör sålunda ägna uppmärksamhel ål bl.a. defrågorsom kan uppkomma på
grund av modern teknologi, exempelvis den utbredda användningen av datorer och
annan avancerad leknik för lagring och överförande av information.

Regleringen i IKL lar i försia hand sikte på det
otillbörliga förfarande som ulgör en förulsältning för den illojala
konkurrensen, nämligen att en yrkeshemlighel avslöjas eller en teknisk förebild
lämnas ul, Ansvarei för en utomstående konkurrent som efter etl sådanl
lojalitelsbroll eller förtroende-missbruk obehörigen utnyttjar en
yrkeshemlighet eller en leknisk förebild är enligt IKL sekundärt och siarkt
begränsai. Även om 1966 års förslag ulvidgade kretsen av utomstående som skulle
kunna drabbas av ansvar i hithörande fall, präglades förslaget likväl av samma
betoning på röjandet av hemligheten.

Denna konstruktion av reglerna leder bl.a. lill atl de hänsyn
som man måste ta exempelvis till den anställdes situation verkar till förmån
även för den utomstående konkurrenten. Som exempel kan nämnas all man av hänsyn
lill arbetstagarens behov av frihei har begränsai hans siraff- och
skadeståndsansvar för att en yrkeshemlighet avslöjas till att gälla endast
handlingar som äger rum under anställningstiden. Delta medför emellertid atl
inle heller en utomstående konkurrent, som på ett klarl otillbörligt säll
lockar en person all avslöja sin förre arbetsgivares yrkeshemligheter, kan
Iräffas av någon påföljd enligi IKL utan fritt kan utnyttja vad han får veta,
Oeh detta gäller även om den som har avslöjat hemligheten eventuellt kan
drabbas av en konlraklsrätlslig påföljd. På motsvarande sätt räknas andra
begränsningar av ansvaret enligt 3 § IKL, som lar sikte på anställnings- och
andra förtroendeförhållanden, även den utomstående konkurrenten till godo.

Det kan enligt min mening ifrågasättas, om den beskrivna
ordningen är rimlig och ändamålsenlig med hänsyn lill intresset av atl kunna
molverka här ifrågavarande former av illojal konkurrens. Utredaren bör överväga
möjligheterna atl i stället ulforma skyddel mot missbruk av
företagshemligheter m.m. så, all man frikopplar den rättsliga bedömningen av
ett utnyttjande av annans företagshemlighel e.d. från den rättsliga bedömningen
av etl föregående förfarande. För all utnyttjandet skall bedömas som
otillbörligt bör sålunda inle, som enligt IKL, krävas att del föregående
förfarandel framstår som straffvärl. En sådan frikoppling synes medföra flera
fördelar. Förulsällningarna för alt ulnyltjandel skall anses otillbörligt bör
kunna anges självständigt och med ell mera renodlat beaktande av atl illojal
konkurrens bör motverkas. Om del anses erforderligt och lämpligt, kan fler föregående
förfaranden än f.n. få grunda hinder mot utnyttjande. Som exempel kan nämnas
icke straffbart förlroendemissbruk och avtalsbrott. Samtidigt kan också ell
föregående förfarande som har lett till etl otillbörligt ulnyttjande bedömas
för sig. Detla innebär bl.a. alt hänsyn kan tas till situalionen för anställda
m.fl., ulan all man för den skull påverkar möjligheten att ingripa mot del
otillbörliga ulnyltjandel. Del är uppenbart atl man härigenom kan få en mera
nyanserad bedömning av olika situationer än f.n.

Det synes i och för sig önskvärt atl på förevarande område
så långt som

s. 84 Kontrollera mot PDF

Delll Ju:
11 Skr 1979/80:103 84

möjligt inskränka användningen av särskilda
straffbestämmelser. Detla gäller specielll beträffande anställningsoch andra
avtalsförhållanden som bygger på förtroende parterna emellan och där del finns
andra möjligheter all ingripa mol obehöriga förfaranden. Om skyddel mol
olillbörligt utnyttjande av företagshemligheter m.m. kan göras tillräckligt
effektivt, synes det inle uteslutet atl man kan nöja sig med de möjligheter alt
ingripa mol föregående förfaranden av typ lojalitelsbroll och
förtroendemissbruk som finns enligt brottsbalken och enligt lillämpliga
civilrällsliga regler, l.ex, arbeisräliens. Utredaren bör överväga denna fråga.
Härvid måste dock särskilt beaktas atl man i regel inle med slöd av svensk lag
kan komma ål etl otillbörligt utnyttjande som sker ulomlands.

När del gäller företagsspioneri från utomståendes sida är
ell strängare synsätt befogat. Som tidigare har nämnts är del en påtaglig brist
all det f.n. saknas särskilda bestämmelser som riklar sig mol industrispionage.
Förfaranden av denna lyp torde i allmänhet framstå som slraffvärda i och för
sig, oavsell möjligheten all ingripa mol del ulnyttjande av annans
tillverkningshemligheler e,d. som kan bli följden. Såvitt gäller
förelagsspioneriel finns del vidare särskild anledning för uiredaren alt beakla
del skydd för allmänna svenska intressen som särskilda straffbestämmelser pä
områdel kan ge, jfr spionbrottsulredningens betänkande (Ds Ju 1979:6) Översyn
av spioneribrollet, m.m., särskilt s. 43-.57. Givelvis står det uiredaren fritt
all inom ramen för utredningsuppdraget föreslå de ändringar som kan behövas i
bl.a. brottsbalken.

Som framgår av del tidigare anförda slälls uiredaren i
sitt arbete inför flera frågor som gäller anställdas och f.d. anslälldas
situation. Han kan härvid inte begränsa sina överväganden lill alt avse
arbetstagare i prival ijänst. Hos ålskilliga myndigheter drivs affärsverksamhet
under förhållanden som är jämförliga med dem som förekommer inom den privala
seklorn. Utredaren bör därför ägna uppmärksamhet även åt de molsvarande problem
som uppkommer när del gäller de offentligt anställda.

De möjligheter att ingripa mol etl otillbörligt
utnyttjande av annans företagshemlighel e.d. som finns enligt IKL består av
siraff och skadestånd. Del framslår som tveksamt, om dessa sanktioner är helt
ändamålsenliga och tillräckligt effektiva. Enligt min mening bör uiredaren
överväga möjligheten all införa regler som går ut på all domstol kan förbjuda
elt otillbörligt ulnylljande av annans företagshemlighel e.d. Ett sådanl förbud
bör kunna förenas med en kraftigt verkande sanktion för den händelse förbudet
överträds. I anslutning härtill bör också prövas behovel av regler som tar
sikle pä atl renl praktiskt förebygga fortsatt missbruk, exempelvis genom
föreskrifter om skyldighet att lämna ut eller förstöra ritningar och andra
handlingar, modeller m.m.

Otvivelaktigt kan ett system med en förbudsmöjlighet vara
förenat med särskilda svårigheler. På grund av den lekniska utvecklingen eller
andra omständigheter kan sålunda vad som lidigare har utgjort en företagshemlighel
eller en unik leknisk förebild eller föreskrift snabbt förlora denna karaklär
och bli allmänl kända fakta. I ett sådanl fall bör givelvis något hinder mot
atl i fortsättningen utnyttja dessa fakta inle föreligga enligt den nu
diskuterade lagstiftningen. Utredningen får visa, om detla problem kan
bemästras på ett godtagbart sätl.

Del fär ankomma på utredaren alt bedöma hur eventuella
regler om etl förbud av antydd innebörd kan samordnas med andra sanktioner mot
olillbörligt utnyttjande av annans förelagshemlighet e.d. Del är sålunda

s. 85 Kontrollera mot PDF

85 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju: 11

möjligi alt etl förbud bör kunna meddelas endasl i
anslulning till handlingar som anses böra beläggas med straff. Emellertid vill
jag fästa uppmärksamheten på den reglering som finns i marknadsföringslagen.
Enligi denna, som ger möjligheier all ingripa mol vissa former av illojal konkurrens,
kan förbud av liknande slag som del här diskulerade meddelas mol otillbiirliga
handlingarvid marknadsföring. Förbud beslutas av marknadsdomstolen med slöd av
en allmänt avfattad generalklausul. Dessutom finns beslämmelser om siraff för
vissa närmare angivna handlingar av samma karaktär. Uiredaren bör överväga om
en liknande reglering kan vara lämplig i nu förevarande sammanhang.

Vad jag hillills har anfört har gälll skyddel mot illojal
konkurrens genom missbruk av företagshemligheter saml lekniska förebilder o.d.
Jag vill understryka alt detla skydd synes böra gälla endast mot sådana angrepp
och förfoganden som framstår som förkastliga med hänsyn främsl lill intresset
av atl molverka illojal konkurrens. Della torde bl.a. innebära atl de ifrågavarande
bestämmelserna inte bör hindra någon från atl på öppna marknaden inköpa en
produkt och sedan utnyttja de tillverkningshemligheter e.d. som han eventuellt
kan utforska genom att granska eller analysera produkten. Här får patenträtten
och annan immaterialrätlslig lagstiftning anses ge del önskvärda rättsskyddet.
Del är emellertid tänkbart all det kan finnas behov av ell skydd mot sådan s.k.
slavisk efterbildning av annans produkler e.d. som man inle kan komma åt med
slöd av den immalerialrällsliga lagstiftningen. Denna fråga behandlades
utföriigt av ulredningen om illojal konkurrens, till vars betänkande jag här
får hänvisa (SOU 1966:71 s. 222-242 och 255). Utredningen avvisade i huvudsak
tanken på ett sådanl skydd men ansåg likväl atl den föreslagna generalklausulen
mot otillbörlig konkurrens borde kunna lillämpas för atl hindra förfaranden vid
efterbildning som var särskilt klandervärda (SOU 1966:71 s. 242 oeh 255).
Utredningens förslag i denna del ledde inle lill lagstiftning. I begränsad
utsträckning torde dock otillbörlig efterbildning indirekt kunna angripas med
stöd av marknadsföringslagen. Detta framgår av förarbetena till den numera
upphävda lagen om otillbörlig marknadsföring, vars reglering i denna del
överfördes lill marknadsföringslagen (se prop. 1970:57 s. 74-77).

Del prakliska värdel av denna möjlighel är svårl alt
bedöma. Uiredaren bör därför på nytt undersöka behovet av ett förstärkt skydd
mol otillbörlig efterbildning, grundat på intresset av att molverka illojal
konkurrens, och eventuellt föreslå regler om detta. Det bör emellertid
framhållas atl del här är fråga om elt område där försiktighet är påkallad oeh
där endasl ett klart framträdande praktiskt behov torde kunna motivera
ingripanden frän lagstiftarens sida. Det bör inte komma i fråga atl skapa ett
objeklskydd mot efterbildning vid sidan av del skydd som ges genom den
immalerialrällsliga lagstiftningen (jfr prop. 1970:57 s. 75 och 76).

Uiredaren bör hålla sig underrättad om arbete inom andra
uiredningar som kan ha betydelse för uppdraget. 1 detta hänseende bör särskilt
nämnas upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02). Det torde vidare finnas anledning
för utredaren att hålla kontakt med bl.a. utredningen (Ju 1977:15) rörande
rätten till arbetstagares uppfinningar.

Med hänvisning till vad jag har anförl nu hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för juslitiedepartementel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda
frågor om skyddet för företagshemligheter m.m..

s. 86 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:12 Skr 1979/80:103 86

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde äl utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justiliedeparlemenlel)

Beiräffande den nordiska debatten på områdel kan här
hänvisas bl.a. lill Forhandlinger på del sekslende nordiske juristmöte. Oslo
1935, Förhandlingarna på det tjugofjärde nordiska juristmötet, Siockholm 1966,
Mogens Plesner i Nordiskt Immateriellt Rällsskydd (NIR) 1965, s. 6-41, Ulf
Bernilz i NIR 1971, s. 2.52-283. Se även del i del följande berörda betänkandet
SOU 1966:71.

12. Internationella faderskapsfrågor

Dir 1979:134

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-15

Departementschefen, statsrådet Winberg, anför,

I svensk räll regleras frågor om faderskap lill barn i
föräldrabalken. Faderskapet till etl barn fastställs antingen direkt på grund
av lag eller genom erkännande eller dom. Är modern gift vid barnels födelse,
skall mannen i äktenskapet anses vara far till barnet. Denna s. k.
faderskapspresumiion kan emellertid brytas genom alt en domstol förklarar alt
mannen inle är fär lill barnel. För alt en sådan förklaring skall kunna ges
måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Presumlionen kan också brytas ulan
domstols medverkan, om en annan man erkänner faderskapet saml mannen i
äktenskapet och modern godkänner detta erkännande. Om den nyss återgivna
presumtionsregeln inle är tillämplig, fastställs faderskapet genom erkännande
eller dom. Vissa formkrav måste vara uppfyllda för atl etl erkännande skall
vara giltigt. När faderskapet skall fastställas genom dom, skall rälien
förklara mannen vara far lill barnet, om han har hafl samlag med modern under
en lid dä barnel kan vara avlat och det med hänsyn lill samtliga omständigheter
är sannolikt all han är far till barnet. Om det skulle visa sig atl ell
faderskapserkännande är felaktigt, skall domstol pä talan förklara att
erkännandet saknar verkan mot mannen.

Om en faderskapsfråga som aklualiseras här i landel har
anknylning lill något annat land kan även utländsk rätt saml ulländska domar
oeh andra faderskapsfastställelser få betydelse, F. n. saknas i vårl land
lagregler som anger hur internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Den
domstols-praxis som förekommer är delvis oklar. Osäkerhet råder sålunda om
vilken behörighel svensk domstol har att la upp och avgöra inlernalionella
faderskapsmål och om vilket lands faderskapsregler som skall tillämpas.
Utländska faderskapsdomar gäller i allmänhel inle i Sverige, och del är inle
helt klarlagt vilken verkan ulländska faderskapserkännanden har i vårt land.
Del finns därför otvivelaktigt behov av lagregler pä områdel. Della behov

s. 87 Kontrollera mot PDF

87 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:12

har ökal i takt med den tilltagande rörligheten över
gränserna.

Etl sleg lill en lagreglering har nyligen lagils genom det
förslag till lag om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden som har lagls
fram i prop. 1979/80:5 och som f. n. prövas i riksdagen. I proposilionen
föreslås att en faderskapsdom som har meddelals i Danmark. Finland, Island
eller Norge skall gälla även i Sverige. Också en fastställelse av faderskap
genom erkännande skall gälla här i landel, om fastslällelsen har skelt i något
av de andra länderna.

Enligi min mening bör lagstiftningsarbetet på området gå
vidare med sikle på alt få lill stånd en mera allmän reglering av de
internationellt privat- och processrättsliga frågorna rörande faderskap till
barn. Riksdagen har också, främst med avseende pä lagvalsfrågan, begäri en
ulredning om lagsliftning i ämnet (LU 1978/79:4 rskr 28), och en sådan
utredning har föruiskickais i proposilionen om nordiska faderskapsavgöranden.
Denna ulredning bör nu komma lill stånd. Den bör omfalla både frågan om svensk
domstols behörighel i faderskapsmål, spörsmålel om vilkel lands lag som skall
tillämpas beträffande faderskap saml frågan om giltigheten här i landet av
ulländska faderskapsdomar och fastställelser av faderskap i annan form.
Utredningen bör lämpligen anförtros ät en särskild utredare.

Behörigheisfrågan

Del bör alltså ankomma på utredaren all föreslå regler om
svenska domstolars behörighel atl avgöra faderskapsmål som är av inlernalionell
nalur. Frågan är närmast vilkel krav på anknytning lill vårl land som bör
uppställas beträffande en eller fiera av de personer som berörs, främsl barnet.

Enligt min mening bör en fråga om faderskapet lill ell bam
som bor eller mera stadigvarande vistas här i landel i princip alllid kunna
prövas av svensk domstol, oavsett vilken anknylning de berörda personerna kan
ha lill andra länder. Denna ståndpunkt synes ligga i linje med nuvarande
domslolspraxis. När talan förs om förklaring alt mannen i äktenskapet inle är
far till barnet, har barnels hemvist dock inle alllid ansetts uigöra etl
tillräckligt anknyl-ningsfaklum.

I en del fall synes svensk domstol böra vara behörig även
om barnel inte har hemvist här i landel. Jag länker framför allt på fall dä
barnet är svensk medborgare. Också i andra situationer kan del tänkas vara
lämpligl alt svensk domstol prövar frågor om faderskap till etl barn som inle
har hemvist här, t. ex. om talan förs mol en man som stadigvarande bor i
Sverige.

Vid utformningen av behörighetsreglerna bör utredaren i
görligasle män beakla all svensk domstol inte annat än dä starka skäl talar för
della tillerkänns behörighet i fall där del inle finns utsikter alt
behörighelen blir erkänd i ell annal land till vilket parterna har starkare
anknylning.

Föräldrabalken innehåller i 2 kap. beslämmelser om barnavårdsnämndens
medverkan vid fastställelse av faderskap och i 3 kap. vissa beslämmelser om
rättegången i faderskapsmål. Dessa regler kan behöva samordnas med de
bestämmelser om svensk domstols behörighel som uiredaren föreslår. Utredaren
får särskilt överväga denna fråga.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:12 Skr 1979/80:103 88

Lagvalsfrågan

Vid en redogörelse för domslolarnas hillillsvarande praxis
i lagvalsfrågan kan del vara lämpligl all skilja på tvä olika lyper av
faderskapsmål, nämligen mål där talan väcks om all en man inle är far lill ell
barn med vars mor mannen är eller har varit gift (negativ faderskapslalan) och
mål där talan väcks för atl få fastställt all en viss man är far lill elt barn
(positiv faderskapslalan).

Är del fråga om en negaliv faderskapslalan och var modern
och mannen medborgare i samma ulländska slal vid barnels födelse, lillämpas den
slalens lag, även om barnet har klar anknylning lill Sverige. Della sker i
överensstämmelse med den inom svensk doktrin och praxis hävdvunna s. k.
nationalitetsprincipen. För de fall där modern och mannen vid barnels födelse
var medborgare i olika slaler är rättsläget oklart. Tidigare har antagits all
lagen i del land där mannen var medborgare skulle vara avgörande. I plenimälet
NJA 1964 s. 1 gjorde emellerlid högsia domstolen etl avsleg från denna linje
till förmån för svensk rätt.

I mål om posiliv faderskapslalan spelar
nationalitetsprincipen en mindre framträdande roll. Såvitt gäller barn som
stadigvarande vistas i Sverige torde i allmänhel svensk rätt lillämpas, oavsett
vilken nalionalitel de berörda parterna har.

I det belänkande som ligger till grund för riksdagens
begäran om ulredning framhåller lagutskollel att rättspraxis' ståndpunkt i
lagvalsfrågan har fåll elt olyckligt resullal för barnel i vissa fall.
Utskottet syflar främsl på sådana mål om hävande av faderskapspresumiion där
domstolen har avvisat barnels talan därför att barnet inte har lalerätl enligt
den ulländska lag som domstolen har lillämpal. Alt talan avvisas kan, anser
uiskoltet, fä allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för barnel. Enligt
ulskollels mening är del angelägel alt svenska rättsprinciper kan tillämpas i
ökad ulslräckning i faderskapsfrågor med inlernationell anknytning, när della
är lill gagn för barnet. Utskottet pekar dock samtidigt pä atl frågan om
tillämplig lag är komplicerad. En alltför "svensk" rättstillämpning
kan innebära en risk för att svenska domstolsavgöranden kommer att lämnas utan
avseende ulomlands, vilket i sin tur leder lill uppkomsten av hallande
rättsförhållanden. Enligt ulskotlets mening är del därför viktigt atl man från
svensk sida arbelar för alt söka få till slånd internationella överenskommelser
i hithörande frågor.

Del bör enligt min mening slå utredaren fritt all - ulan
bundenhet till någon viss allmän princip - föreslå de regler om tillämplig lag
som framslår som mesl ändamålsenliga. Delta gäller såväl frågor om negativ och
posiliv faderskapstalan som andra uppkommande faderskapsfrågor. Praktiska
överväganden bör vara vägledande, och barnels intresse måsle slällas i centrum.
Samtidigt bör såviil möjligt beaktas önskemålet om atl faderskapsför-hållandet
för ell barn skall bedömas på samma säll i skilda länder lill vilka barnet har
eller kan väntas få anknytning.

Det ligger nära lill hands all lillämpa svensk lag i fråga
om ell barn som stadigvarande vistas här i landet. Detta gäller inle bara i mäl
om fastställelse av faderskap utan också i mål om hävande av faderskap till
barn med gift mor. För denna ståndpunkt talar bl. a. den grundläggande strävan
atl behandla barn till gifla och ogifta föräldrar rättsligt lika. Mot en
ordning av detta slag kan knappasl finnas något atl invända, åtminslone inte i
de fall där del får antas atl del svenska avgörandet kommer all erkännas i del
eller de andra länder som faderskapsfrågan har anknytning lill.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89 Kommittéer: Justitiedepartementet Delll Ju:12

Beiräffande bam som stadigvarande vistas utomlands kan det
på molsvarande säll finnas anledning att låta den svenska domstolen lillämpa
lagen i vislelselandel. Har barnel svenskl medborgarskap kan della dock lala
för atl faderskapsfrågan prövas enligt svensk lag även i fall då barnet
stadigvarande vistas utomlands.

Om utredaren kommer fram till alt svensk domstol i vissa
fall skall tillämpa utländsk lag. får övervägas om det behövs särskilda regler
för alt hindra en rätlslillämpning som slår i slrid med våra grundläggande
värderingar pä området.

Giltigheisfrågan

Enligt lagen (1936:79) om erkännande och verkslällighel av
dom som meddelats i Schweiz gäller vissa schweiziska slalusdomar i Sverige. 1
övrigt är giltigheten av utländska faderskapsavgöranden inle reglerad i svensk
lag. Som har nämnts behandlar riksdagen dock f. n. ett förslag om erkännande av
nordiska faderskapsavgöranden.

I sin praxis har högsia domstolen intagit den principiella
ståndpunkten alt en Ulländsk faderskapsdom inte kan anses gälla här i landel
utan stöd av lag. 1 prakliken lorde dock utländska domar ofta godlas av
barnavårdsnämnder och andra myndigheler.

Uiredaren bör undersöka i vilken ulslräckning del är
lämpligl alt uttryckligen tillerkänna också ulomnordiska faderskapsdomar och
jämförliga administrativa avgöranden giltighet här i landel. Utgångspunkten
bör vara alt en dom eller ell annal avgörande som bygger på samma grundsatser
som vår egen rätt skall godlas. Undanlag kan dock behöva uppställas från denna
princip. Sålunda kan det i en del fall då den ulländska domen rör personer med
anknylning lill annan slal än domstolslandet finnas anledning all kräva att
domstolen har varil behörig enligt de kompelensnormer som i molsvarande fall
skall gälla för svensk domstol.

Att en utländsk dom får giltighet här i landet bör i
huvudsak förstås så, all den likställs med en dom som har meddelals av svensk
domstol. Domen bör alltså, liksom en inhemsk dom, kunna läggas till grund för
olika avgöranden här i landet som beror av faderskapsfrågan, exempelvis
avgöranden som gäller underhåll och arvsrätt. Principen bör vidare vara all en
ulländsk dom som godtas här i landel tillerkänns negaliv verkan på det sätlel
alt en svensk domstol inte på nyll kan pröva samma fråga.

Uiredaren bör också undersöka om del går all precisera
vilken verkan som här i landel kan förbindas med ell enligi ulländsk räll
lämnat faderskapserkännande. I varje fall om ett utländskt faderskap.serkännande
står i överensstämmelse med del lands lag enligt vilken faderskapsfrågan enligt
svenska lagvalsregler skall bedömas, bör erkännandet - i enlighet med vad som
får antas vara rådande rättsläge - kunna få rättsverkan i Sverige. Del bör
övervägas om myndighels medverkan vid fastslällelsen erfordras.

I den mån ulländska faderskapsavgöranden tillerkänns
giltighet här i landel behövs iroligen beslämmelser som motverkar alt talan om
samma faderskap förs samtidigt i flera länder, dvs. regler som hindrar alt motstridiga
faderskapsavgöranden Iräffas. Del kan också länkas vara behövligt med
bestämmelser som lar sikte på den situalionen all molslridiga avgöranden trols
alll kommer till slånd. Till ledning för uiredarens överväganden i dessa frågor
bör kunna tjäna molsvarande beslämmelser i förslaget lill lag om erkännande av
nordiska faderskapsavgöranden.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:12 Skr 1979/80:103 90

Internaiionelll siimmhcie

Sverige är f. n. inte bundet av några inlernalionella
överenskommelser såvitt gäller frågorna om svenska domstolars behörighet och om
tillämplig lag i faderskapsmål. Vi är således i princip oförhindrade all fritt
ulforma svenska iniernalionelllrältsliga regler på dessa områden. Som jag
lidigare har varit inne på kan del dock leda lill olägenheler för barn med
anknylning också lill andra länder, om våra regler utformas på ell sådanl siitt
all svenska faderskapsavgöranden inte godtas i vissa andra slaler. Del är
uppenbart atl risken för olägenheter av detta slag endast kan undanröjas genom
ell samarbele med andra länder. Erforderliga svenska lagregler hör därför i
görligasle mån grunda sig på inlernalionella överenskommelser.

Förutsättningarna för alt under den närmasle liden få lill
stånd konventioner pä del akluella området måsle emellerlid bedömas som små.
Jag kan nämna all ämnet aktualiserades vid trellonde sessionen med Haagkonferensen
för inlernationell privaträtt år 1976. Man kom vid det tillfället fram lill all
del åtminstone inte då var lämpligl alt la upp ämnel pä konferensens
arbetsprogram. Som skäl anfördes bl. a. alt synen på hithörande spörsmål skilde
sig ganska myckel mellan olika slaler, alt den maleriella lagstiftningen var
under revision i många länder och all olika delproblem inom komplexet var
föremål för konvenlionsreglering eller studier inom Commission Internationale
de Télal civil.

Även om det alliså inle är sannolikl all några
konvenlionslösningar är alt vänta inom den närmasle framliden, bör uiredaren
naturligtvis med uppmärksamhel följa del forlsaila arbelel inom olika
inlernalionella organ. Utredaren bör också studera de lösningar på de akluella
problemen som har valls i andra länder. Den omständigheten atl del
inlernationella arbelel på områdel fördröjs eller inle leder lill någol
resullal bör inle hindra uiredaren all fullfölja sitt uppdrag i vanlig ordning.

Del är vidare angelägel alt uiredaren samråder med
förelrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna eller de
motsvarande kommilléer som kan komma atl lillsäiias där. Härvid måsie bl. a.
uppmärksammas frågan hur de regler som uiredaren kommer all föreslå skall
samordnas med den redan föreslagna lagen om erkännande av nordiska
faderskapsavgöranden.

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för justiliedeparlementet

all lillkalla en särskild utredare med uppdrag all utreda
de inlernationella faderskapsfrågorna.

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
bilräde ät uiredaren.

Vidare hemsläller jag au regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasta andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Juslitiedepartementel)

s. 91 Kontrollera mot PDF

91 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju:13

13. Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Dir
1979:141

Beslut vid
regeringssammantriide 1979-12-06.

Departementschefen, statsrådet Winberg, anför.

Det är ett grundläggande samhällsintresse all offentliga
funktioner fullgörs på etl rikligt sätl. För att samhällel skall kunna
garantera nödvändig standard inom den allmänna verksamheten och upprällhålla
berörda ijänslemiins integritet finns sedan läng lid i svensk räll beslämmelser
som innebär atl offenlliga funktionärer underkastas ell särskilt straffansvar
som saknar motsvarighet för andra medborgare. Bestämmelserna har tid efler
annan reviderats, senast genom den s. k. ämbetsansvarsreformen år 1975 som
irädde i kraft den 1 januari 1976.

Enligt den ordning som gällde lill ulgången av är 1975
fanns i brottsbalken (BrB) fyra s. k. självständiga ämbetsbrott, dvs. gärningar
som var straffbara endast om de begicks av ämbetsmän. Dessa ämbetsbrott var
Ijänslemiss-bruk, tagande av mula eller av otillbörlig belöning, broll mol
tystnadsplikt och tjänstefel. Sistnämnda brott bestod enligt 20 kap. 4

För stalsjänslemännens del kompletterades bestämmelserna
om ämbelsansvar med vissa regler i den numera upphävda slalsljänslemannalagen
(1965:274). Enligt denna lag kunde sålunda en slalsljänsleman i administrativ
ordning ådömas disciplinstraff för ijänsieförseelser. vilka beskrevs i sak på
samma säll som tjänstefel i brottsbalken. Från della disciplinansvar undanlogs
vissa högre tjänstemän. Disciplinstraffen enligt slalsljänslemannalagen var
varning, löneavdrag oeh suspension samt vid svårare eller upprepad förseelse
avsällning. Även de ijänslemän som omfattades av den likaledes upphävda stadgan
(1965:602) om vissa Ijänslemän hos kommuner m. n. - t. ex. lärare - var
underkastade elt förfallningsreglerat disciplinansvar, vilket hade samma
inehåll som motsvarande ansvar enligt statstjänsle-mannalagen.

Den nu beskrivna ordningen kom med liden all framstå som
föråldrad och behäftad med åtskilliga brister. Särskilt anmärkningsvärt var all
så gott som varje förseelse i ijänslen av den som var underkastad ämbelsansvar
åtminstone principiellt setl var straffbelagd. Bestämningen i dåvarande 20 kap.
12 § BrB av de tjänstemannagrupper som var underkastade ämbelsansvar byggde
också på myckel vaga och oenhetliga kriterier. I stor ulslräckning var både
ämbels- och disciplinansvarsreglerna tillämpliga i fråga om samma förseelse
ulan atl några ralionella motiv för denna ordning slod att finna. Därtill kom
all uppsägning ofta kunde tillämpas jämsides med de rent offentligrättsliga
påföljderna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:13 Skr 1979/80:103 92

Mot denna bakgrund får 1975 års iimbelsansvarsreform ses.
Genom reformen ville man få till stånd en avseviird inskränkning av det
straffbara tjmrådel. en mera rationell beslämning av den personkrels som skulle
vara underkastad straffansvar saml ett närmande mellan den offentliga och den
privata arbetsmarknadens sanklionssyslem. 1 enlighet härmed avskaffades det
dittillsvarande ämbetsansvaret. Det straffbara området enligt 20 kap. BrB
inskränktes lill sådana brottstyper som framstod som särskili slraffvärda,
nämligen myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsulövning (1 S), mulbroll (2
§) och brott mot tystnadsplikt (3 §). Straffansvaret för tjänstefel föll borl
liksom de särskilda ämbetsslraffen avsätining och suspension. Som närmare
framgår av det följande ersattes dock avsätining av ett nyll inslilul,
avskedande.

Den cenirala siraffbcslämmelsen i gällande rält är 20 kap,
1 S BrB, som straffbelägger myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsulövning.
Ansvar för myndighetsmissbruk inträder för den som i myndighetsutövning
åsidosätter vad som lill följd av lag eller annan författning gäller för
myndighetsutövningen, under den ytterligare förutsättningen att gärningen för
det allmänna eller någon enskild medför förfång eller olillböriig förmån som
inle är ringa, Slraffel är böter eller fängelse i högsl två är. Är brottet
grovt, är straffet fängelse i högst sex är. För att i någon mån kompensera
avkriminaliseringen av tjänstefel har bestämmelsen om oriklig myndighetsutövning
också gjorls tillämplig på grovt oaklsamma gärningar. Brottet kallas dä
vårdslös myndighetsulövning. Slraffel är därvid böter eller fängelse i högsl
ett är. De angivna bestämmelserna gäller inle. om gärningen annars iir belagd
med siraff.

Som ersällning för det upphävda straffansvaret för
tjänstefel inföales -förulom den nyssnämnda bestämmelsen om vårdslös
myndighetsutövning -ell delvis nytt ulomslraffrättsligl sanklionssyslem som
dock i väsentliga hänseenden liknar disciplinansvaret enligt den tidigare
tjänslemannalagstifl-ningen. Bestämmelserna, som numera ålerfinns i lagen
(1976:600) om offenllig anslällning (LOA. omtryckt 1977:1074), ändrad senast
1979:384), innebär i slora drag följande.

Arbelslagare hos staten saml vissa arbetstagare - bl. a.
lärare - hos kommuner, försäkringskassor m. fl, allmänna inrättningar kan
åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, om de uppsålligen eller av
oaklsamhel sätter åsido vad som åligger dem i deras anställning. Är felet
ringa, får sådan påföljd dock inle åläggas (10 kap. 1 §). Disciplinpåföljd är
varning eller löneavdrag, om inte annat föreskrivs i kollektivavtal (10 kap. 2
och 3 SS). Någon sådan avialsföreskrifl finns dock inle f. n.

1 11 kap. LOA regleras avskedande, något som kan komma i
fråga vid brott eller grov eller upprepad Ijänsteförseelse (1 och 2 SS), och i
12 kap. föreskrivs skyldighel för myndighel all göra ålalsanmälan beiräffande
en arbelslagare som är skäligen misstänkt för brott i tjänsteutövningen. I 13
kap. finns regler om avstängning och om läkarundersökning. Handläggningen av
frågor som avses i 10-13 kap. regleras i 14 kap. I 16 kap. 7 S har nyligen
införts en föreskrift av den innebörden att skadestånd efler arbetsrältsligl
mönsier kan ulgå lill en arbelslagare och hans fackliga organisalion. om en
myndighel i ell ärende om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller
läkarundersökning gör sig skyldig lill vissa angivna brister i handläggningen.

Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt
11 kap. och ålalsanmälan enligt 12 kap. LOA prövas i princip av den myndighet
som

s. 93 Kontrollera mot PDF

93 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju: 13

arbetstagaren lyder under (15 kap. 3S). Vissa hcigre
ijänslemän får emellerlid I siiillei sin sak prövad av stålens ansvarsniimnd
(15 kap. 4 S). Är arbelslagaren missnöjd med utgången kan han söka iindring i
myndighetens eller ansvarsniiinndens avgörande genom att enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbelstvister väcka talan hos arbelsdomslolen eller
i vissa fall lingsrätlen. Denna möjlighet slår också öppen för riksdagens
ombudsmän (JO) oeh justitiekanslern (JK) (16 kap. 1-3 SS). Ell beslul om
ålalsanmälan är dock inte överklagbart.

1 fråga om bl. a. arbetstagare hos kommun,
landstingskommun och församling gäller de nu beskrivna besliimmelserna i LOA
endasl när anställningsförmånerna enligt en lag eller ell särskilt
riksdagsbeslut fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer (1 kap. 5 S och 2 kap. 1 § LOA). För arbetstagare inom
försvarsmakten har ämbetsansvarsreformen inneburit endast begränsade
förändringar i del särskilda ansvarssystem som gäller för denna sektor. Della
ansvarssyslem ses emellertid f. n. över av militäransvarskommitlén (Ju
1977:09). Även för präster, medicinalpersonal och veterinärer gäller lill en
del särskilda bestämmelser.

I detla sammanhang kan slutligen också nämnas reglerna om
uppsägning. Enligt 7 kap. 2 § LOA gäller de allmänna bestämmelserna i lagen
(1974:12) om anställningsskydd även i fråga om arbetstagare som omfattas av LOA.
om han är förordnad lills vidare. Dessa bestämmelser innebär b|. a. atl en
uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Saklig grund
för uppsägning föreligger inle, om del skäligen kan begäras all arbelsgivaren
bereder arbetstagaren annal arbete hos sig (7 S lagen om anslällningsskydd).

Ämbetsansvarsreformen är som har framgått av del
föregäende all se som ett led i en rättsutveckling enligt vilken regleringen av
de offentligt anslälldas förhållanden i alll högre grad har anpassais lill de
principer som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Allmän enighel torde också
råda om atl ansvarsregleringen för de offenlliga funktionärerna före 1975 års
reform var behäftad med åtskilliga brisier. En reform på områdel var sålunda
nödvändig. På senare lid har emellerlid salts i fråga om inle reformen har
visal sig medföra alt man i alltför hög grad har släppt ur sikle de skillnader
som föreligger mellan offenllig och enskild verksamhel.

Del torde sålunda nu liksom tidigare vara en allmänt
omfaltad mening all den offentliga verksamhelen, i synnerhet lill den del den
innefattar myndighetsutövning i förhållande lill enskilda, i ålskilliga
hänseenden har en annan karaklär än den verksamhel som bedrivs inom den privala
seklorn. Myndigheternas verksamhel är främsl av hänsyn lill de enskilda
medborgarna underkastad särskilda rältssäkerhetskrav och bedrivs i slor
utsträckning på grundval av andra regler än dem som tillämpas för t. ex. bolag,
föreningar eller sliftelser. Man har också alt beakla det befogade inlresse som
föreligger från allmänhelens sida av garanlier för all den offenlliga
verksamhelen håller en hög standard.

Mot den bakgrund som har angells nu lorde del slå klarl
att man inle kan vara utan elt ändamålsenligt utformat sanklionssyslem. Dess
främsta uppgift bör vara alt verka i förebyggande syfle. Men sysiemel måste
också erbjuda tillräckligt effektiva möjligheter alt komma lill rätta med de
missförhållanden av olika slag som trots allt kan uppkomma. En ordning som
innebiir en garanii för rättvisa och noggrannhet i utövandet av allmänna värv
är också i de anställdas intresse. Härtill kommer atl anvarssvsiemet måsle
tillgodose

s. 94 Kontrollera mot PDF

Delll Ju:13 Skr 1979/80:103 94

funktionärernas eget anspråk på rätlssäkcrhel.

Under de snarl fyra år som har förflulil sedan
ämbelsansvarsreformen genomfördes har den nya lagslifiningen och dess
konsekvenser i olika sammanhang varil föremål för en delvis ganska livlig
diskussion. I riksdagen har en rad moiioner väckts i ämiiel med yrkande bl. a.
om en utvärdering av vad ämbclsansvarskommittén har inneburil för svensk
offcnilig förvallning (se JuU 1976/77:9. 1977/78:9 och 1978/79:5). Vid 1978/79
års riksmöte uttalade riksdagen all en ulvärdering av ämbelsansvarsreformen
framstod som påkallad inom någon tid (JuU 1978/79:5, prot. 1978/79:27 s.
7.3-100). Därefter har ytterligare moiioner väckts i frågan (mot.
1978/79:311,688, 854, 1174 och 1176). Juslitieulskollel har hell nyligen i silt
beliinkande med anledning av motionerna uitalal att det enligt utskottets
mening nu finns skiil all se över de akluella reglerna (JuU 1979/80:5).

Även enligt min mening är tiden nu mogen alt se över
straff- och disciplinansvaret för funktionärer i offenllig verksamhel. Jag
förordar alt en pariameniariskt sammansau kommillé tillkallas för detla ändamål.
Kommilléns uppgift bör vara atl företa en i princip förulsätlningslös
granskning av ansvarssystemel. Jag vill emellertid i del följande peka på några
synpunkier som kommiitén enligt min mening bör beakla särskilt under sitt
arbete.

En utgångspunki för kommittén bör vara all särskilda
regler lorde behövas för att garantera alt offenllig verksamhet som i någon
form har karaktiir av myndighetsulövning uppfyller högl ställda krav. Vad soni
har sagts nu gäller också i fråga om annan offenllig verksamhel som berör en
myndighets förhållande lill allmänheten i vid mening. Å andra sidan bör en
utgångspunkt också vara all speciella regler för de offentliganslällda skall
förekomma endasl i den ulslräckning som är nödvändig med hänsyn lill den
offenlliga seklorns särart. Del är sålunda tydligt all åtskilliga fel och
förseelser som offentliganslällda kan göra sig skyldiga lill är av sådan arl
atl de lika viil kan begås inom den enskilda sektorn och i princip bör kunna
beivras på samma säll som där. Oavsell i vilken utsträckning man låter den ena
eller den andra av dessa båda principer bilda utgångspunki för regleringenstår
del enligt min mening klart att frågor om ingripande mol de anställda liksom nu
alllid i sisla hand bör kunna prövas av domstol under öppna former. En sådan
ordning är nödvändig för atl de intressen av rättssäkerhet och insyn som gör
sig gällande pä området skall kunna lillgodoses.

Från dessa allmänna utgångspunkter bör kommillén granska
nuvarande ansvarssyslem och bilda sig en uppfallning om i vad mån del uppfyller
de anspråk som av både allmänheten och de offentliganslällda kan slällas från
bl. a. rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkter. I detta syfte bör kommillén
lill en början undersöka hur det nuvarande sysiemel har ulfallii i prakliken.

Vad angår brottsbalkens straffbestämmelser om
myndighetsmissbruk m. m. framgår redan av den officiella rällsslatisliken att
ämbelsansvarsreformen har letl till en praktiskt betydelsefull
avkriminalisering. Medan i genomsnitt ca 90 personer om årel fälldes till
ansvar för brott enligt 20 kap. BrB under lioårsperioden närmasl före reformens
ikraftträdande den 1 januari 1976, har under de tre åren 1976-1978 sammanlagi
lio domar meddelals för brott mot bestämmelserna i samma kapitel. Av dessa
domar avser tre oriklig myndighetsulövning.

Med hansyn lill all ämbelsansvarsreformen har inneburil
all beivrandet av en förhållandevis stor grupp av fel och förseelser har
överförts lill del disciplinära eller arbelsrätlsliga ansvarssystemel. är del
för bedömningen av

s. 95 Kontrollera mot PDF

95 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju: 13

reformens praktiska konsekvenser självfallel av inlresse
alt fä veta i vilken omfattning de nya bestämmelserna om disciplinansvar och
avskedande har tillämpats. Vissa uppgifter av intresse i aktuellt hiinseende
har redan redovisals i betänkandet (SOU 1979:71) Handläggningen av anmälningar
mol polispersimal, som nyligen har avlämnats av ulredningen om förfarandet i
vissa disciplinärenden m. m. Ulredningen, som har hafl till uppgifl alt pröva
förfiirandel i disciplinärenden inom polisväsendel och hos myndigheter med
begränsade personaladministraliva resurser, har bl. a. redogjorl för utfallet
av en enkät, ställd lill elt ljugotal myndigheler med självständig
beskitan-derätt i disciplinärenden och med högsl 100 anslällda. Av
redovisningen framgår all inte något enda disciplinärende har handlagts vid
någon av myndigheterna efter ämbelsansvarsreformen och atl inle heller
förberedande ulredning i någon disciplinfråga har påbörjals. Av beiänkandei
framgår vidare alt det inte vid nägon liinsslyrelse sedan den I januari 1976
har förekommil att disciplinpåföljd har ålagts någon tjiinstemän iitanfiir
polisväsendet.

Även om de uppgifler som har återgetts nu avser endast en
liten del av den offenlliga seklorn, kan de tyda pä alt det särskilda
ansvarssystemet för arbelslagare inom denna sektor har endasl begränsad
praktisk belydelse. I den mån detla skulle visa sig vara förhållandel är flera
förklaringar tänkbara. När felaktiga eller olämpliga ruiiner skall rättas lill
torde sålunda de offenlliga arbetsgivarna i betydande utsträckning kunna nä
resultat genom alt tillgripa andra utvägar än ell disciplinärt förfarande. Del
kan t. ex. förhålla sig sä i del särskilda fallel alt myndighelens
tjänsteföreskrifter behöver ändras. Den omständigheten all pä många håll lokala
arbetstagarorganisationer numera på etl lidigl sladium kopplas in på de
enskilda ärendena kan medverka lill all uppkomna problem på en arbetsplats ofta
löses utan att något formelll disciplinförfarande behöver lillgripas.

En bidragande orsak kan emellerlid också vara au den nya
lagstiftningen har fått en sådan ulformning atl den brisier i effektivitet.
Huvuduppgiften för kommillén blir givetvis alt - bl. a. med ledning av den
förutsatta kartläggningen och ulifrån de förul angivna utgångspunkterna -
överväga i vad män ändringar i regleringen är påkallade.

Som jag tidigare har nämnt intar straffbestämmelserna mot
myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning i 20 kap. 1 S BrB en
central ställning i ansvarssystemet. Bestämmelserna är avfattade i allmänna
ordalag, och det har från olika håll påpekats all svårigheter kan föreligga all
i det enskilda fallet avgöra om etl fel omfattas av dem. Del förefaller också
som om utrymmet för lillämpning av del akluella lagrummet i praxis har ansetts
mycket begränsai. Nuvarande reglering har letl lill att laglighelen av
myndighetsingripanden pä t. ex. rällsväsendels område har kommii alt prövas i
disciplinär väg. Denna ordning är knappasl invändningsfri.

Om kommillén finner all ändringar i regelsystemet är
påkallade, skulle en ulväg kunna vara all utvidga eller åtminslone precisera
det straffbara området enligt 20 kap. 1 S BrB. Liksom f. n. börprincipen
visserligen vara att förseelser som begås av arbetstagare utan självständig
beslutanderätt eller särskild förtroendeställning i förhållande lill
allmänheten inle skall beivras i straffrältslig ordning. Del synes emellertid
kunna övervägas all ålminstone under vissa förutsäUningar fränfalla det
nuvarande kravel på alt oaklsamhel vid myndighetsutövning skall vara grov för
att kunna föranleda straffansvar. En annan lösning kan vara all låta även
oriklig myndighetsutövning som har lelt lill endast ringa förfång för den
enskilde falla under straffbestämmelsen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

DelUJu:13
Skr 1979/80:103 96

Del bör emellertid stå kommittén fritt att pröva även
andra lösningar. Kommittén bör vidare överväga i vad män den begränsning av det
straffbara området som ligger i atl en förseelse skall ha skell i
myndighetsutövning är ändamålsenligt avvägd.

Del får förutsättas atl de straffrättsliga beslämmelsema
även i forlsållningen skall komplelteras av etl lagregleral disciplinansvar
för alt en hög standard i den offentliga verksamheten skall kunna säkerställas.
Kommiitén hör pröva om områdel för det lagreglerade disciplinansvaret är
avgränsat på elt rimligl sätt. Det bör här särskilt uppmärksammas all frågan i
vad mån en arbetstagare i sådan kommunal eller annan allmän ijänsl som inte är
slatligt reglerad skall vara underkastad disciplinansvar f. n. inte är beslämd
genom lagstiftning utan regleras genom kollektivavtal. Kommittén bör undersöka
om några ölägenheter vållas av all ell enhetligt system inte gäller eller
eljest av all ansvarsfrågan inte har beslämts genom lagstiftning (jfr lagrådels
uttalande i prop. 1975:78 s. 244).

I den allmänna deballen har del ibland betecknats som en
nackdel atl frågor angående disciplinansvar enligt gällande ordning i princip
handläggs inom den myndighet under vilken den anställde lyder. Man har pekal pä
all myndighetens ledning kan bli misstänkt för alt underiåla ell befogal
ingripande. En uividgning av slraffansvaret enligt brottsbalken skulle i viss
utsträckning vara ägnad att undanröja risken för misstankar av sådanl slag.
Kommiitén bör undersöka i vad mån del kan finnas skäl alt i övrigt vidta
särskilda åtgärder för atl öka både medborgarnas och de anställdas tilltro till
disciplinansvarssystemel. Önskemålel alt frågan om ansvar för förseelser som
berör myndighetens förhållande till allmänheten skall prövas av ell från
anslällningsmyndighelen frislående organ skulle exempelvis kunna länkas bli
lillgodoseil genom alt statens ansvarsnämnds behörighet utvidgas till atl under
vissa förutsättningar avse prövning av frågor om disciplinansvar och avskedande
även för andra personalkategorier än dem som anges i 15 kap. 4 S LOA. En annan
fråga som bör undersökas närmare är hur anmälningar från enskilda bör behandlas
inom myndigheterna.

I sammanhanget bör kommillén också se efler om ytterligare
åtgärder är påkallade för all lillgodose de anslälldas inlresse av en
ändamålsenlig procedur i disciplinförfarandel. I della syfte bör kommillén bl.
a. undersöka lämpligheten av en ordning som innebär att företrädare för de
anslällda i slörre utsträckning än nu kan kopplas in på ell lidigl slrdium av
handläggningen. Myndighelen skulle exempelvis kunna åläggas all informera
berörda personalorganisationer om en påbörjad utredning i en fråga av akluelll
slag.

Kommittén bör även uppmärksamma frågan huruvida
förfarandel hos ansvarsnämnden har fått en lämplig reglering. Bl. a. bör
belysas förhållandet mellan den anmälande myndigheten å ena sidan och nämnden å
den andra liksom nämndens befogenheter och prakliska möjligheter alt verkställa
uiredningar i ärendena. Av vad jag har anförl inledningsvis framgår att
nämndens avgöranden enligt min mening även i fortsättningen bör kunna
överprövas av domstol .Med hänsyn till önskemålet om en enhetlig reglering pä
det akluella områdel bör man inle ulan vägande skäl överge den nuvarande
ordningen att talan mol ell beslul i elt disciplinärende skall föras enligi
reglerna i lagen om rällegången i arbelstvister. Detla gäller i synnerhet om en
del förseelser skulle föras över från området för disciplinansvar till det
straffbara områdel.

Såvitt gäller de frågor som berör statens ansvarsnämnds
ställning bör lill

s. 97 Kontrollera mot PDF

97 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju: 13

kommittén för kännedom överlämnas en promemoria som har
upprällals inom nämnden den 30 juni 1979 och som nämnden har gett in till
justitiedepartemenlel.

En särskild fråga som kommittén bör överväga är rätten för
en målsägande atl väcka åtal och skadesländslalan på grund av broll som har
bcgåtls i ulövningen av offenllig ijänsl. F. n. gäller all riksåklagaren är
ensam behörig som allmän åklagare vid tingsrätt och hovrätt i mål om ansvar och
enskilt anspråk på grund av elt sådant brott, om detta har begåtts av någon av
de i 7 kap. 4 S andra slyckel rättegångsbalken (RB) angivna högre
tjänstemännen. Även JO och JK har behörighel all viicka en sådan talan. Målsäganden
saknar däremoi i dessa fall enligi 20 kap. 10 S RB rätt all väcka ålal eller
alt överta eller i högre rält fullfölja etl redan väckt åtal. Enligt 22 kap. 8
S RB har han ime heller räll alt väcka skadeståndstalan mol tjänstemannen i
annal fall än om åtal för brottet äger rum eller hans talan biträds av någon
som har behörighel all besluta om ålal. De begränsningar i målsägandens
lalerätl som har angetls nu gäller också i fråga om tjänstemän mot vilka talan
om ansvar och enskill anspråk på grund av broll i utövningen av tjänsten enligt
3 kap. 3 S RB skall väckas omedelbart i högsia domstolen. 1 den mån målsäganden
har drabbats av skada på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning
i verksamhel för vilken siaten eller kommun svarar, har han emellerlid under
vissa förulsältningar möjlighel all få ersällning av slaien eller kommunen
enligt skadeståndslagen (1972:207),

De nyss beskrivna inskränkningarna i målsägandens rätt att
föra talan har brukat moiiveras med all de ifrågavarande ijänslemiinnen behöver
eu skydd mol obefogade ålal. Begränsningarna log tidigare sikte endast pä
ämbels-brou enligt 20 kap, 1-4 SS BrB. Genom lagändringar år 1974 (prop.
1974:35, KU 1974:21. rskr 1974:160) ändrades beskrivningen av de gämingar. som
omfattas av de aktuella begränsningarna, till all avse brott i utövning av
ijänsl eller uppdrag. Begränsningarna har härigenom fått en utformning som
innebär atl de har kommit alt omfatta andra straffbelagda gärningar än dem som
lidigare utgjorde ämbetsbrott. Del skall dock enligt motivutlalanden vara fråga
om gärningar som ingår som elt led i själva ulövningen av ijänslen eller
uppdraget.

I moiioner lill riksdagen och i den allmänna debatten har
riktals kritik mol reglerna om inskränkning i målsägandens rält. Del har ansells
principiellt felaktigt och stridande mol rättssäkerheten atl vissa ämbetsmän
fredas från enskilt åtal. Vidare har pekats på atl oklarhet om bestämmelsernas
lillämpningsområde har uppstått genom 1974 års lagändringar (jfr JuU 1978/79:5
samt mol. 1978/79:311, 688, 1174 och 1176).

Enligt min mening talar övervägande skäl för all de
akluella begränsningarna i målsägandens lalerätl bör avskaffas. Kommillén -
som bör behandla denna fråga med förtur - får överväga om förekommande behov av
skydd mol obefogade ålal eller krav kan lillgodoses på annat lämpligt sätt. t.
ex. genom regler som gör del möjligt för domstolen atl på handlingarna avgöra
mål där talan är uppenbart ogrundad. Regler av detla slag bör i så fall gälla
för alla offentliganslällda. Kommittén måste vid sin prövning av hithörande
frågor självfallet beakta bestämmelserna i 12 kap. 3 oeh 8 SS regeringsformen
om åtal för brott i tjänsten mol den som är eller har varil statsråd,
justitieråd eller regeringsråd.

En annan fråga som kräver särskild uppmärksamhel gäller
samordningen mellan straffrättslig påföljd och avskedande enligt lagen om
offenllig anställning. I 11 kap. LOA finns bestämmelser om hur
anställnings-

7 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:14 Skr 1979/80:103 9S

förhållandena för den berörde arbelslagaren kan påverkas
av avgörandet i brottmålet. Samtidigt föreskrivs i 33 kap. 9 S BrB att hiinsyn
i brottmålet får las till avskedande eller annan följd av brottet som iir
medgiven enligt arbetsavtalel eller enligt författning som gäller för
anställiiiiigsförhållandel. Vid riksdagens behandling av iimbetsansvarsreformen
angavs att den praktiska lillämpningen av dessa regler borde följas med
uppmärksamhet så all vid behov erforderliga åtgärder blir vidlagna (se JuU
1975:22 s. 114). Kommittén bör med hänsyn härtill undersöka hur den förutsatta
samordningen mellan brolimälsprocessen och prövningen hos myndighelen har
ulfallii i prakliken. Kommittén bör också belysa frågan i vad mån hänsyn i
brottmålsprocessen bör kunna tas till andra arbeisrättsliga åtgärder än direkta
sanktioner, t. ex. omplacering.

Även uppsägningsinstitutets ställning i regelsysiemel bör
belysas från dessa och andra synpunkier. Ulgångspunklen bör därvid självfallel
vara all frågan om uppsägning av offentliganslällda liksom nu skall regleras pä
samma sätt som för arbelslagare i allmänhel.

Del är angelägel all kommiitén under sitt arbele lägger
särskild vikl vid all belysa möjligheterna för JO och JK atl ingripa mot fel
eller försummelse i den offenlliga ijänsteulövningen och pekar på vilka
förändringar som kommilléns förslag kan medföra i detta hänseende.

En genomgående sirävan i kommilléns arbele bör vara all
åsladkomma en så enkel och överskådlig men samtidigt effektiv reglering som
möjligt.

Vid fullgörandel av sill uppdrag bör kommiitén samråda med
rättegångsulredningen (Ju 1977:06), anslällning&skyddskommillén (A
1977:01) och militäransvarskommitlén. Till kommillén bör knytas förelrädare för
de centrala arbetstagarorganisationerna och de offenlliga arbelsgivarna.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl tillkalla en kommillé med högsl sju ledamöier med
uppdrag all uireda siraff- och disciplinansvaret för funktionärer i offentlig
verksamhel.

alt ulse en av ledamöierna alt vara ordförande.

all besluta om sakkunniga, experler. sekreterare och annat
bilräde al kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

alt kosinaderna för ulredningen skall belasla andra
huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

14. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Dir 1979:142

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-29.

Statsrådet Petri anför.

För val till riksdagen är rikel indelat i 28 valkrelsar.
Indelningen, som i allt väsentligl har varil oförändrad sedan år
1921, följer i de flesla fall

s. 99 Kontrollera mot PDF

99 Kommittéer:
Justitiedepartementet Delll Ju: 14

länsindelningen men det finns några undanlag. Älvsborgs
liin är delal i en nordlig och en sydlig valkrels. Stockholms och Göteborgs
kommuner utgör egna valkretsar, skilda frän resp. län i övrigt. Malmöhus län,
slutligen, är indelal i ivä kretsar, nämligen den s. k. fyrstadskrelsen som
består av Malmö, Helsingborgs. Landskrona och Lunds kommuner, och Malmöhus läns
valkrets, som omfaUar resten av länel. Samtliga valkretsar i landel utom de Ivå
i Malmöhus län ulgörs av geografiskt sammanhängande områden.

Är 1974 tillsatte dåvarande chefen för justiliedeparlementet
en kommitté med uppdrag all uireda frågorna om ändrad valkretsindelning och om
ökal inslag av personval vid val till riksdagen. Kommittén slutförde sill
uppdrag genom att i december 1977 överlämna beiänkandei (SOU 1977:94) Personval
och valkretsindelning. 1 beiänkandei föreslog kommiuén (majoriteten) i fråga
om valkretsindelningen i Malmöhus län att fyrstadskrelsen och länsvalkrelsen
skulle ersältas av tre nya, geografiskt sammanhängande valkrelsar. Malmö kommun
borde därvid uigöra en valkrels och länel i övrigl delas i en nordlig och en
sydlig krets.

Beiänkandei har remissbehandlais. En majorilel av de
remissinslanser som har ytlral sig om valkretsindelningen i Malmöhus län anser
att denna bör ändras. Från en del håll ställs krav på en omedelbar förändring i
linje med utredningens förslag. Men det förekommer också ullalanden som går ul
på all yllerligare överväganden måsle föregå elt beslul i frågan.

Enligt min mening slår del klarl atl valkretsindelningen i
Malmöhus län inte är ändamålsenlig. Indelningen bör alltså ändras. Ett beslut i
den frågan kan fattas ulan att man avvaktar de slulliga ställningstagandena
lill de andra frågor som kommittén har behandlat. Som många remissinstanser har
uttalat är det angelägel all en ändrad valkretsindelning i Malmöhus län kan
tillämpas vid valel till riksdagen är 1982.

En möjlighel är atl genast genomföra kommitténs förslag,
som har godlagils av åtskilliga remissinslanser. Det är emellerlid önskvärt all
den lösning som väljs vinner sä bred anslulning som möjligt, särskilt inom
länet. Enligt min mening bör därför ell beslul om ändrad valkretsindelning i
Malmöhus län föregås av ytterligare ulredning, Arbelet behöver inle bli mer
tidskrävande än att riksdagen kan fatta beslul om den nya indelningen i så god
tid att denna kan tillämpas vid 1982 års riksdagsval. Med tanke på ulredningens
karaklär och omfattning föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för
ändamålel.

För egen del anser jag del nalurligl all uiredaren lar
personvals- och valkrelsulredningens överväganden och förslag oeh
remissytlrandena över della lill ulgångspunkl för sitt arbele. Den lösning som
ligger närmast till hands är alltså atl länel skall beslå av ire valkrelsar och
att Malmö kommun skall uigöra en av dessa. Utredarens centrala uppgift blir i
så fall all med hänsyn lill lokala förhållanden och opinioner dra en lämplig
gräns mellan två yllerligare valkrelsar i länel.

Uiredaren bör emellerlid även kunna överväga andra
lösningar. Arbetet bör dock under alla omständigheter bedrivas med ulgångspunkl
i all valkretsarna skall vara geografiskt sammanhängande och att de inle bör
skära kommungränser. Vidare bör nalurliga näringsgeografiska samband beaklas
vid gränsdragningen. Utredaren bör också försöka åstadkomma en indelning som
skapar bäsla möjliga förhållanden för partiernas lokala arbele. Ell annat
önskemål är all anlalel fasta riksdagsmandat fördelas relativt jämnt mellan
valkretsarna.

Hänsyn bör även las till valkretsindelningen vid val lill
kommunfullmäk-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:
15 Skr 1979/80:103 100

lige och landsting. Eftersom del finns ell samband mellan
denna indelning och valkretsindelningen vid riksdagsval, bör del slå utredaren
fritt alt diskutera lämpliga lösningar med de organ - kommuner,
landstingskommun och länsstyrelse - som avgör indelningen för de kommunala
valen.

Uiredaren bör bedriva sill arbete i nära samråd med
parliorganisalionerna i länel och med förelriidare för berörda kommuner. Det
får ankomma på uiredaren atl avgöra formerna för della samråd.

Om en ny valkretsindelning skall kunna tillämpas vid
riksdagsvalet är 1982, måsle riksdagen falla heslut om det under våren 1981.
Partierna måste nämligen kunna bedriva sill nomineringsarbele med kännedom om
den valkrelsindelning som skall gälla vid valet. Som jag nyss har antyll kan ell
beslul om ändrad valkrelsindelning för riksdagsvalen dessulom fä betydelse för
valkretsindelningen för de kommunala valen, närmasl landstingsvalen. Beslut om
indelning i kommunala valkrelsar skall enligt vallagen (1972:620, omlryckl
1979:456) meddelas före ulgången av oktober månad året före del år då val skall
äga rum.

Även om utredaren bedriver sill arbele i nära samråd med
dem som närmast berörs av ändringarna, bör lid beräknas för remissbehandling av
förslagel. Utredningsarbelel bör därför vara slutfört senasl vid halvårsskiftet
år 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt se över
valkretsindelningen vid riksdagsval i Malmöhus län,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver atl
kosinaderna skall belasla andra huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
oeh bifaller hans hemställan.

(Justitiedepartementet)

15. Översyn av fastighetsbildningslagstiftningen

Dir 1979:143

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-15.

Statsrådet Danell anför.

Fastighetsbildningslagen (1970:988, omlryckl 1971:1035),
FBL, irädde i kraft samiidigi med jordabalken den 1 januari 1972 (prop.
1969:128, 3LU 1970:35, rskr 1970:189), Ledningsråttslagen (1973; 1144) saml
anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvallning av
samfälligheler trädde i kraft den 1 juli 1974 (prop, 1973:157, CU 1973:34, rskr
1973:390 resp. prop. 1973:160, CU 1973:33, rskr 1973:389). De nu nämnda lagarna
brukar sammanfattningsvis kallas fastighetsbildningslagstiflningen.

Inom juslitiedepartementel har av överdirektören Helmer
Wallner upprättals en promemoria (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av
faslighetsbildningslagsliflningen. Till departementspromemorian har som

s. 101 Kontrollera mot PDF

101 Kommittéer: Justitiedepartementet Del II Ju:15

bilaga fogats en inom slalens lantmäteriverk sammanställd
promemoria (1977-04-26) Behov av ändringar i faslighetsbildningslagstiftningcn
i syfte alt förenkla förrältningshandläggningen. Departementspromemorian
innehåller etl stort anlal förslag lill lagändringar, som i huvudsak behandlas
i följande sex avsnitt: 1. Sanering av fastighetsinledning ni. m.,2. Räliighels-åtgärder,
3. Plangenomförande genom faslighelsreglering m. m.. 4. Ersättningsfrågor, 5.
Förrätlningsförfarande och överprövning samt 6. Särskilda frågor. Jag kommer
all senare närmare redogöra för innebörden av förslagen.

Departementspromemorian har remissbehandlais.
Remissinstanserna har i allmänhel redovisal en posiliv inslällning lill
förslagen. Det understryks särskilt atl förslagens syfle är mycket angeläget.
Åtskillig kritik mot bestämmelsernas utformning framförs dock. Några
remissinslanser anser all de i deparlementspromemorian behandlade frågorna
eller vissa av dem bör utredas ytterligare. Till dessa remissinstanser hör
hovrällen över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsräll och lantmäleriverkel.

Elt förslag som genomgående har mottagits positivt av
remissinstanserna gäller en ändring i lagen (1971:1037) om äganderällsulredning
och legalise-ring. Detta förslag, som innebär ökade möjligheter till
legalisering av vissa privata jorddelningar, har redan genomförts. Lagändringen
har iräll i krafl den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:191, CU 1978/79:34, rskr
1978/79:316, SFS 1979:254).

När del gäller övriga frågor som har behandlals i
promemorian anser jag atl del behövs ytterligare ulredningsarbele. Samiidigi
finns det behov av all uireda vissa andra frägor som berör
faslighelsbildningslagsliftningen. Jag föreslår därför att en kommitté med
parlamentariskt inslag tillkallas för atl se över
fastighelsbildningslagstiftningen.

Fastighelsbildningslagsliftningen har etl siarkt samband
med byggnadslagstiftningen. Det bör därför i sammanhanget nämnas att
byggnadslagstiftningen har setts över av den s. k. PBL-utredningen (Bo
1978:07) som i betänkandet (SOU 1979:65 och 66) Ny plan- och bygglag har
föreslagil ålskilliga ändringar i fastighetsbildningslagsliftningen bl. a. om
samordningen med byggnadslagsliflningen. Vid min genomgång av de olika promemorieförslagen
kommerjag all särskilt redovisa de förslag av PBL-utredningen som är av
intresse i sammanhanget.

1. Sanering av fastighetsindelning m. m.

Förrättningar enligt FBL, ledningsråttslagen och
anläggningslagen handläggs av fastighelsbildningsmyndighelerna. Som underlag
för fastighetsbildningsverksamheten förs ett fastighetsregister. Det är
länsstyrelsen samt enligt särskilt beslut vissa kommuner som är fastighelsregistermyndighet.

Fasiighelsregislrel bör inte belastas med onyttiga
samfälligheler och servitut eller med fastighetsenklaver som inte fyller något
ändamål. Fastighetsindelningen och beståndet av fastighetsanknutna rättigheter
bör också anpassas till nya förutsättningar i fråga om markens användning. I
departementspromemorian föreslås mol denna bakgrund dels alt vissa servitut
skall upphöra atl gälla automatiskt, om ändamålel med dem har tillgodosetls på
annal sätt (7 kap, 1 § FBL jämle övergångsbestämmelser), dels atl i FBL skall
införas ett särskilt förfarande, utställningsförrällning, för sanering av
fastighets- och rätlighelsförhållandena (4 kap. 43-52 §§ FBL), dels att
möjligheterna till fastighetsbestämning skall ökas (14 kap. 1 ij FBL

s. 102 Kontrollera mot PDF

Del II Ju:15 Skr 1979/80:103 102

och 17 S anläggningslagen).

Jag skall i huvudsak inskränka mig till alt kommentera
förslagel lill utställningsförrällning. En ftirulsiittning fiir en sådan
sunuiiarisk förrällning är enligt promemorieförslaget att del är angeläget från
allmän synpunkt alt fastighetsreglering eller sammanhiggning sker för all
sanera fastighelsindel-ningen eller rältighelsförhällandena. Vidare kriivs alt
en vanlig faslighets-bildningsförrältning skulle föranleda kosinader eller
arbele som inle slår i rimligt förhållande lill markens värde och lill nylian
för berörda fasiighelsägare. Del är enligi förslagel
faslighelsregislermyndighelen som förordnar atl vissa åtgärder får ske vid en
ulslällningsförräiining men förrättningen handläggs av fastighelsbildningsmyndighelen.
Sakägare fär inle debiteras några kostnader för förrättningen.

Remissinstanserna anser genomgående atl del finns behov av
sanering av fastighetsindelningen m. m. men del framförs kritik både mot tanken
på en särskild form av förrättning och framför allt mot den närmare
ulformningen av förslaget. Lantmäteriverket anser alt en ny utredning bör göras
av hela saneringsfrågan. Enligt verket talar gjorda kostnadsuppskattningar för
alt del föreslagna ulsiällningsförfarandel måste kompletteras med regler som
automatiskt upphäver vissa onyttiga samfälligheler m. m. Lantmäteriverket anser
också atl olika ambitionsnivåer bör diskuleras beträffande
register-komplettering och faslighelsregisirets innehåll av uppgifler om
samfälligheler och servitut.

För egen del anser jag del självklart all
fasiighelsregislrel inle bör belastas med onödiga anteckningar. Kommillén bör
med den ulgångspunklen överväga frågan om lämplig ambilionsnivå när del gäller
faslighelsregisirets innehåll av uppgifter om samfälligheler och servitut.
Denna fråga har samband med införandet av aulomalisk databehandling inom
faslighelsregistreringen. Kommittén bör därför samråda med kommiuén (Ju
1979:07) för utredning av den fortsatta fastighetsdalaverksamheten (dir.
1979:85). Samråd bör också ske med lantmäteriverket.

En önskvärd avveckling av onyttiga samfälligheler m.m. kan
i och för sig ske inom ramen för faslighelsregleringsinstilulel (se prop.
1969:128 s. B 537). Anledningen lill all en sådan avveckling ändå inle har
skelt i någon nämnvärd omfattning är atl berörda fastighetsägares nytta av
åtgärden ofta inte moisvarar deras kosinader för förrättningen.
Förrällningsersällningarna har under senare är sligil krafligl lill följd av
del krav på koslnadsläckning som lantmäleriei arbelar med. Viss möjlighel till
subvention vid förrättning med sanerande effekl finns dock numera enligt 10 S
lanlmälerilaxan (1971:1101) i dess lydelse enligt SFS 1978:834.

Enligt min mening är del elt allmänl inlresse atl
saneringen av fastighetsindelning m. m. stimuleras ytterligare. Kommittén bör i
försia hand överväga en lösning som innebär att del allmänna lar på sig
ansvarei för förrältningskostnadema för saneringar som bedöms vara särskilt
önskvärda ur allmän synpunki. En utgångspunki för övervägandena bör härvid vara
all sanering bör ske när en regisirering av gällande uppgifler och en fortsatt
hantering i olika offentliga verksamheier ålminstone på sikl kan bedömas
medföra större kostnader för det allmänna än en sanering. Del är angelägel atl
saneringen bedrivs planmässigt för hela landet och all den i möjligaste mun
anpassas lill övergången lill automatisk dalabehandling. Vad jag nu har anförl
ulesluler inle all saneringsåtgärder även bör göras lill etl nalurligl inslag i
faslighelsbildningsmyndigheternas normala förrällningsverksamhel.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:15

Gällande bestämmelser för faslighelsreglering och
sammanläggning torde i alll väsentligt vara väl lämpade även för en ökad
saneringsverksamhet. Handläggningen bör enligt min mening ske enligt de
gemensamma bestämmelser i 4 kap. FBL som gäller för alla
faslighctsbildningsförriittningar. Kommiuén bör alliså inle överväga någon
särskild förrällningsform molsvarande den i promemorian föreslagna
ulställningsförrättningen. Kommillén bör däremoi vara oförhindrad alt överväga
behovel av komplelleringar eller ändringar i gällande bestämmelser.

Uiöver vad jag nu har förordal bör kommillén överväga om
det iir möjligt atl beiräffande vissa lyper av samfälligheleroch servitul finna
en lösning som innebär atl dessa aulomaliskl upphör all gälla vid en viss
tidpunkt. Mot promemorieförslaget atl vissa servitut automatiskt skall upphöra
alt gälla (se 7 kap. 1 § FBL) har framförts åtskillig kritik. Förslaget får
därför övervägas ytterligare med beaklande bl. a. av alt rättssäkerheten blir
väl tillgodosedd. En lämplig ordning kan vara all rättigheten upphör all gälla
endasl om anmälan inle görs inom viss tid. En sådan ordning bör då kompletteras
med en möjlighel till prövning av om rättigheten skall beslå eller inte.

Enligt min mening bör denna del av uppdragel behandlas med
förtur. Kommittén bör alltså särskilt överväga möjligheten av atl i elt
delbetänkande la upp bl. a. saneringsfrågan.

2. Rättighetsåtgärder

1 promemorian läggs fram ålskilliga förslag som berör
olika lyper av rättigheter. Bland förslagen kan nämnas ulmönslring av de
särskilda villkoren för ändring och upphävande av servitut (7 kap. 4-9 SS FBL)
och förbud mol all lillskapa belesservilut (7 kap. 2 § FBL). Vidare föreslås
nya regler om avgränsning mellan FBL och annan lagstiftning i fråga om servitut
(7 kap. 2 S FBL och 53 § anläggningslagen), samordning mellan FBL och
ledningsråttslagen (7 kap. 2 och 11 SS FBL saml ålskilliga paragrafer i
ledningsrällslagen), disponering av servitul vid fastighetsreglering (7 kap. 6
§ FBL), ändring och upphävande av officialnylljanderäll genom faslighelsreglering
(7 kap. 10 § FBL), införande av en s. k. legalräll (2 kap. 5 a S oeh 10 kap. 5S
FBL), förbud mol att tillskapa villaservitul (14 kap. 4S jordabalken) samt
avskaffande av tidsgränsen för ulförande av ledning (22 och 31 §S
ledningsråttslagen).

Remissinstanserna har framfört ålskilliga synpunkier på
dessa förslag, delvis av myckel kritisk karaktär. För egen del anser jag all
del otvivelaktigt finns etl reformbehov pä rätlighelsområdet, uiöver det
saneringsbehov som jag har talat om i föregående avsnitt. De frågor som i denna
del har behandlats i promemorian bör därför las upp även av kommillén.
Promemorieförslagen får emellerlid övervägas yllerligare mol bakgrund bl. a. av
vad som har kommii fram vid remissbehandlingen. Kommillén bör vara oförhindrad
att lägga fram förslag även beträffande sådana detaljer på rätlighelsområdet
som inle har berörts i promemorian.

Kommitténs uppdrag bör emellertid inle omfalla frågan om
avgränsningen mellan FBL och vallenlagen. Den frågan får i stället las upp i
samband med den pågående deparlemenlsbehandlingen av vattenlagsutredningens
betänkande (SOU 1977:27) med förslag lill ny vallenlag.

När del gäller villaservitul vill jag erinra om all
PBL-utredningen har föreslagil en ny beslämmelse i 14 kap. 4 § jordabalken om
alt servitut inle får avse sådan reglering av byggnader som skall ske enligi
den nya plan- och

s. 104 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:15 Skr 1979/80:103 104

bygglagen (se SOU 1979:65 och 66, del 1 s. 97 och del 2 s.
625). PBL-utredningen har emellerlid förulsalt all frågan om upphävande av
befintliga villaservitul behandlas vid den forlsaila beredningen av promemorian
Ds Ju 1977:12. Kommittén bör alliså överväga om del är möjligt alt finna några
enkla former för all upphäva befintliga villaservitul.

3. Plangenomförande genom fastighetsreglering m. m.

1 promemorian föreslås dels all del införs nya
beslämmelser för all underlätta överföringen till kommun av mark för allmän
plats (5 kap. 8 b S FBL), dels atl bestämmelserna om genomförande av
lomlindelning fiyltas från 8 kap. lill 5 kap. FBL (5 kap. 8 a § FBL). dels alt
del lillskapas nya former för byggnadsnämndernas inflytande på
förrättningsfrägor (23 S anläggningslagen och 21 S ledningsrällslagen).

Rcmissinsianserna har i allmänhel redovisal en positiv
inställning lill förslagen. Viss kritik framförs dock mol ulformningen av
förslagen.

Jag vill först framhålla atl PBL-utredningen har särskilt
behandlat vissa frågor om plangenomförande (SOU 1979:65 och 66 del 2 s. 365).
Ulredningen föreslår bl. a. ell nytt inslitui, fastighetsplan, som bl. a.
skall ersälla nuvarande lomlindelning. Vidare föreslår utredningen nya
bestämmelser om exploateringssamverkan i 56-67 SS anläggningslagen.

PBL-utredningen föreslår också ändrade bestämmelser om
samordningen mellan den nya plan- och bygglagen och
fastighelsbildningslagsliflningen (SOU 1979:65 och 66 del 2 s. 619).
Utredningens överväganden leder bl. a. till alt 23 § anläggningslagen och 21 S
ledningsrällslagen föreslås upphävda. Kommiitén bör därför inle behandla dessa
paragrafer oeh inle heller de frågor om plangenomförande som redan har
behandlals av PBL-utredningen.

Fastighetsreglering enligt 5 kap. FBL kan ske för atl
åsladkomma en förbättring av fastighetsindelningen inom ett område. Ersällning
för mark som frångår en faslighet lämnas i princip genom atl annan mark
lillförs fastigheten. Skillnaden utjämnas genom ersällning i pengar. Vid s. k.
ensidig marköverföring ges enbart ersällning i pengar. Denna lyp av
faslighelsreglering används exempelvis för överföring av mark till
galufaslighel i enlighet med stadsplan. Del är en allmän uppfattning atl del är
myckel värdefullt atl kunna använda faslighelsreglering för sådanl ändamål,
trots atl kommunen som elt alternativ kan påkalla inlösen enligt byggnadslagen
(1947:385).

Även jag anser det myckel värdefullt alt
faslighelsreglering kan användas i plangenomförande syfle. Alt sådan
faslighelsreglering bör främjas underströks senasl år 1977 när möjligheier
till förlida lilllräde infördes (prop. 1976/77; 114, CU 1976/77:36, rskr
1976/77:321, SFS 1977:362). Som framhålls i promemorian har emellerlid en viss
iveksamhel uppkommil om möjlighelen att använda fastighetsreglering i
plangenomförande syfte. Högsta domstolen har i det s. k. Ängelholmsmålet (NJA
1976 s. 139) funnit all fastighetsreglering för överföring i enlighet med
stadsplan och lomlindelning av del av tomt till galumark inle har kunnal
lillålas i ell fall, där avsevärda buller- och andra miljöstörningar kunde
vänlas uppslå på reslfaslighelen lill följd av den överförda delens användning.

En av anledningarna lill all fastighetsreglering inle
kunde genomföras i Ängelholmsfallel var alt ersällningsbesiämmelserna i FBL
inte gör det möjligt atl ersätta s. k. förelagsskada, dvs. restfaslighelens
värdeminskning på grund av buller m. m. I näsla avsnill kommer jag att ta upp
frågan om en

s. 105 Kontrollera mot PDF

105 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:15

översyn av ersällningsbesiämmelserna i FBL för all
undanröja delta hinder.

Jag förordar atl kommillén får i uppdrag alt överväga
frågan om fastighetsreglering i plangenomförande syfte mot bakgrund av
promemorie-förslaget och vad som har framkommil vid remissbehandlingen. Jag
anser del även angelägel all kommillén överväger om de särskilda bestämmelserna
om inlösen i 8 kap. FBL kan arbetas in i 5 kap. Denna fråga hänger delvis
samman med den framtida ulformningen av ersällningsbesiämmelserna. vilkel jag
återkommer till i näsla avsnitt.

I promemorian föreslås all faslighelsreglering i
plangenomförande syfle skall få ske även om den överförda marken inle kan
lilläggas någon annan fastighet. Della förslag kriliseras av praktiskt laget
samtliga remissinstanser som har ytlral sig i frågan. Enligt min mening bör
förslaget inte genomföras, eflersom del i dessa fall är fråga om nybildning av
fastigheter och inle om fastighetsreglering. Kommillén bör dock vara
oförhindrad all söka andra lösningar på det problem som ligger bakom förslaget,
nämligen all kommunen i vissa fall inte har någon lämplig fastighet alt
överföra marken lill (jfr i fråga om lunnelbaneservilul NJA 1978 s. 57).

4. Ersättningsfrågor

Bestämmelserna om ersättning vid fastighetsreglering (5
kap. 9-12 SS FBL) bygger på den s. k. vinstfördelningsprincipen. Den innebär
alt neltonyitan av regleringen skall fördelas mellan de dellagande
fasligheierna. Sådan vinslfördelning kan ske även vid inlösen enligt 8 kap. FBL
(se prop. 1971:122 s. 213). 8 kap. 5 S FBL innehåller nämligen inte någon
molsvarighet lill reglerna i 4 kap. 2 S expropriationslagen (1972:719) om
hänsynslagande till värdeinfluenser av exproprialionsföretaget.

I promemorian föreslås ändringar i
ersällningsbesiämmelserna vid fastighetsreglering och inlösen. Ändringarna
innebär bl. a. all ersäitning vid inlösen och fastighetsreglering i
plangenomförande syfte skall beslämmas enligt 4 kap. expropriationslagen och
atl det generelll skall vara möjligt atl fastställa ersättning för personlig
skada.

Flera remissinstanser framför kritik mol de gällande
ersällningsbesiämmelserna och förordar en mera genomgripande översyn än vad
promemorieförslaget innebär.

Enligt min mening är del angelägel all en reform av
ersätlningssyslemei i FBL kommer till slånd. All annan fastighetsrättslig
lagstiftning bygger numera på ersättningsreglerna i 4 kap. expropriationslagen.
FBL har däremoi endast ofullständigt anpassais till expropriationslagen. Della
kan medföra egendomliga resultat, exempelvis när del är möjligt atl antingen
använda fastighetsreglering eller inlösen enligt byggnadslagen. En konsekvens
av ersättningsreglernas utformning har också belysls i del s. k.
Ängelholmsmålet (NJA 1976 s. 139), nämligen att del inle är möjligt atl
beslämma ersäitning för bullerskada på reslfaslighelen.

Jag förordar alltså att kommillén får i uppdrag all göra
en fullsländig översyn av ersättningsbestämmelserna i FBL. I första hand bör
kommillén överväga en ordning som innebär en anpassning lill
expropriationslagens ersättningsregler. Som närmare utvecklas i Stockholms lingsrälls
remissyttrande bör det i så fall övervägas om det är lämpligt atl göra
undanlag för exempelvis slörre fastighetsregleringar inom jord- och skogsbrukel
vid vilka det samtidigt vidlas värdehöjande åtgärder, exempelvis byggande av
vägar.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Delll
Ju:15 Skr 1979/80:103 106

Vid sådana förrättningar kan det framstå som
befogal alt avvika frän expropriationslagens ersäliningsregler för att fä en
skälig vinslfördelning. Jag vill avslutningsvis erinra om att PBL-utredningen
har föreslagit vissa ändringar i 4 kap. expropriationslagen (SOU 1979:65 och 66
del 1 s. 75 och del 2 s. 825). Kommittén bör beakla dessa ändringsförslag.

5. Förrättningsförfarande och övcrprövning

1 promemorian läggs fram ålskilliga förslag som syflar
till atl pä olika säll förenkla förrätlningshandläggningen. 1 den delen bygger
förslagen i stor utsträckning pä synpunkter som har förts fram av
lantmäleriverkel i den promemoria som fogats till departementspromemorian.

Promemorieförslagen avser följande frågor, nämligen
prolokollföring och aktbildning (4 kap. 16 § FBL), avskrifter av besvärsinlagor
(16 kap. 2S FBL), ingivande av ansöknings- och besvärshandlingar lill annan än
prövningsmyndighelen (4 kap. 8 S och 16 kap. 1 S FBL). delgivningsfrågor (4
kap. 15 S FBL), rätlelse i förrättningsakt (4 kap, 42 S FBL) saml kostnader i
fastighelsbildningsmål (16 kap. 14 S. 17 kap. 3 S och 18 kap. 2 S FBL).

Remissinstanserna har framfört ålskilliga synpunkier på
dessa förslag, delvis av kritisk karaklär.

Kommittén bör ytterligare överväga proniemorieförslagen
mot bakgrund av vad som har framkommit vid remissbehandlingen och lägga fram de
förslag som är motiverade i syfle atl sa långt möjligi förenkla förrältningshandläggningen
och det vidare förfarandet i fastighelsbildningsmål.

6. Särskilda frågor

1 promemorian föreslås vissa särskilda bestämmelser om
faslighelsreglering för järnvägsändamål (5 kap. 8b S iredje slyckel FBL).
Hithörande frågor övervägs f. n. inom kommunikaiiönsdepariemeniei i samråd med
slatens järnvägar oeh lantmäteriverket. Kommitténs uppdrag bör därför inte
omfatta dessa frågor.

Kommillén bör däremoi mol bakgrund av vad som har kommit
fram vid remissbehandlingen yllerligare överväga de förslag som läggs fram i
promemorian i fråga om samordningen mellan ledningsråttslagen och ellagstiftningen
(17 S ledningrätlslagen), redovisningen i fasiighelsregislrel (19 kap. 2S FBL)
och fasiigheisbildning och tomträtt (10 kap. 3S och 12 kap. 3 S FBL) saml de
förslag lill ändringar i fastighelsbildningslagslifl-ningen i övrigt som inte
redan har berörts.

Jag övergår nu lill all behandla vissa frågor som inle
hänger samman med förslagen i departementspromemorian.

Riksdagen har med anledning av motionen 1976/77:1288 getl
regeringen till känna vad civilulskollel anförl om en översyn av lagen om förvallning
av samfälligheler i vissi avseende (CU 1976/77:30, rskr 1976/77:229). I
motionen anförs atl röslberäkning enligt huvudtalsmetoden är acceptabel frän
rättvisesynpunkt för samfällighetsföreningar som omfallar i huvudsak
enbosladsfastigheter men atl meloden medför orättvisa i fall dä äganderätt och
bostadsrätt blandas i en förening. 1 sådana föreningar har varje boende i
enbostadshus en röst medan bosladsrätlshavarna endasl har en röst lillsammans.
Enligt civilulskollel finns det anledning all följa upp lagens

s. 107 Kontrollera mot PDF

107 Kommittéer:
Justitiedepartementet Del II Ju:15

lillämpning i della avseende. Enligi min mening bör denna
uppgift anförlros kommiuén, som härvid bör beakla all motsvarande problem kan
uppkomma i en samfällighelsförening som består av enfamiljshus och
flerfamiljshus med hyresräiler. Kommillén bör i denna fråga samråda med den
nyligen lillkallade kommillén (Bo 1979:04) med uppdrag all uireda frågor om
förnyelse av bebyggelsemiljön (dir. 1979:127).

I detla sammanhang bör kommittén också överväga vad som
har anförts av Sveriges villaägareförbund och Småhusägarnas cenlralorganisalion
i en skrivelse lill regeringen den 18 juli 1978. I skrivelsen behandlas bl. a.
problem som hänger samman med att samfällighetslagstiftningen ger kommunerna möjlighet
all ålägga faslighelsägarna uppgifter som inom andra områden handhas av
kommunerna själva. Organisationerna gör vidare gällande att fastighetsägarna
sällan har möjlighet att själva bevaka sina intressen i inledningsstadiet vid
en exploatering och all kommun och exploalör dä fållar beslut som får
långtgående konsekvenser för fastighetsägarna.

År 1975 förslärkles hyresgäslernas siällning enligt
anläggningslagen (se prop. 1974:150 s. 453 och 514). Ändringarna innebär all
hyresgästerna har räll all påkalla förrällning och atl de får föra talan vid
förrällningen saml all deras synpunkier vid lillämpning av det s. k.
opinionsvillkoret tillmäts samma belydelse som fastighetsägarnas. Hyresgästerna
företräds av sin organisation. Eftersom den nya ordningen hade karaktären av
försöksverksamhel gavs den lillämpning endast i vissa kommuner.

Kommillén bör undersöka hur hyresgäslinflytandel har
fungerat i praktiken och lägga fram de förslag till ändringar som kan anses
motiverade. I princip bör givetvis beslämmelser av denna karaklär gälla i hela
landet. Kommittén bör beakla all hyresgästinflylandet bör kunna ulövas även av
en sammanslutning av hyresgäster som slår utanför riksorganisation (se prop.
1976/77:151 s. 53 och prop. 1977/78:175 s. 110).

Skulle det under utredningsarbetets gång aklualiseras
andra frågor som har samband med dem som nu har angells, bör det stå kommittén
fritt atl la upp också dem och lägga fram de förslag som kan le sig påkallade.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
atl regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöier med
uppdrag alt se över fastighetsbildningslagsliflningen,

alt ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasla andra huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

s. 108 Kontrollera mot PDF

Delll
UD:1 Skr 1979/80:103 108

Utrikesdepartementet

1. Utredning om utbildningsbehovet för det
svenska framtida utvecklingssamarbetet

Dir 1979:53

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet BHx, anför.

Del svenska utvecklingsbiståndet ligger vid en
internationell jämförelse på en relativt setl högre nivå än i något annat
OECD-land. Även vid en inhemsk jämförelse har de svenska biståndsanslagen
uppnått en belydande storlek och beräknas budgetåret 1979/80 till 4,4 miljarder
kr. Detta motsvarar ca 2,5 % av statsbudgeten och ca 1 % av
bruttonationalprodukten lill marknadspris.

De länder som mottar svenskl bistånd begär nu liksom
lidigare svensk medverkan med insatser som avser all utveckla kunskaper inom
olika områden. Mottagarländerna önskar samarbeta med Sverige l.ex, för att
utveckla sin industri, sin sjukvård, sitt lantbruk, sin varudislribution och
sill utbildningsväsende. En viktig resurs som slälls till u-ländernas
förfogande inom det svenska utvecklingssamarbetet är hell naturligt personal.

Huvudmålen för det svenska personalbiståndet är desamma
som för hela utvecklingssamarbetet. Beroende på vilken anställningsform som
används kan den utsända personalen delas upp i följande kategorier

-
kontraktsanslällda
och kortlidsansiällda inom det direkla biståndet,

-
fredskårsdeltagare
inom del direkta biståndet,

-
experter,
biträdande experter och volonlärer för inlernalionella organisationer,

-
volonlärer för
frivilliga svenska organisationer,

-
konsuller inom
det direkla biståndet eller för internationella organisationer.

Budgetåret 1977/78 rekryterade slyrelsen för
internationell utveckling (SIDA) ca 230 personer för det direkta svenska
biståndet. För FN-organens biståndsverksamhet rekryterades samma år 150
personer.

Trols alt personalbiståndet infe anslagsmässigt motsvarar
mer än några procent av del bistånd som kanaliseras genom SIDA är dess
omfattning mätt i antalet personer betydande. I SIDA:s verksamhet är
rekryteringen av biståndspersonal och administrationen av personalbiståndet en
belydande och relativt arbetskräv-mde del. För budgetåret 1979/80 beräknas
SIDA:s anslag för rekryterin' och utbildning av fältpersonal till ca 18 milj.
kr.

5IDA:s utbildning av utresande fältpersonal syftar bl.a.
till aU utveckla och förstärka respekten för mottagarlandets värderingar. Stor
uppmärksamhel ägnas åt rollen som biståndsarbetare. Utbildningen

s. 109 Kontrollera mot PDF

109 Kommittéer: Utrikesdepartementet
Delll UD:1

försöker illustrera de krav på samarbele och
lyhördhet som slälls i u-landsarbelet. Språklräning ulgör också en
väsentlig del av utbildningen.

Utbildningen sker vid SIDA;s kursgårdar i Uppsala och
Västerås. Kapaciteten med nuvarande utbildningsformer, personalstyrka och
lokaler är 20 resp. 30 årsplatser. SIDA;s kursgårdar utnyttjas också för SIDA;s
inlernuibildning.

SIDA har uppdragil ål vissa inslilulioner, bl.a.
lantbruksuniversitetet och Swedish Co-operalive Centre, alt, på konsultbasis,
svara för kompletterande fackutbildning och annan utbildning i anslutning lill
ulresor samt rekryteringsfrämjande utbildning.

I utbildningen dellar 5IDA:s kontraktsanslällda,
kortlidsansiällda och fredskårsdeltagare samt svenskar i FN-ljänsl. Medresande
makar och barn erbjuds dessutom alt della. Utbildningen omfattar också
Ijänslemän inom SIDA inför tjänstgöring pä biståndskonior. Även personal
lillhörande utrikesförvaltningen har i några fall berells plats. I mån av plals
erbjuds däruiöver personer frän organisationer och företag, som har anknytning
till biståndsprojekt men är rekryterade av andra organ än SIDA, alt delta i
SIDA:s utbildning. Delta senare har hitlills hell eller delvis finansierais av
SIDA.

I sammanhanget bör också uppmärksammas den lio veckors
kurs i u-landshälsovärd som Uppsala universitet erbjuder läkare, sjukskölerskor
m.fl. som ålar sig biståndsuppdrag genom SIDA eller enskilda organisationer.

I prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt
utvecklingssamarbete m.m. förordas att SIDA tar ett större ansvar för att
konsuller får ändamålsenlig förberedelse för u-landstjänst. Delta bör också
gälla personal inom institutioner och organisaiioner med verksamhet pä
biståndsområdet.

Konsultföretag med intresse för u-landsuppdrag
uppmärksammar i växande utsträckning behovet av förberedelse oeh
språkutbildning för sin personal. Genom initiativ från båda parter har SIDA
börjal medverka i förelags och institutioners förberedelse för u-landsuppdrag
genom rådgivning, erbjudande om kursplatser i SIDA;s utbildning och förslag om
alternativa utbildningsvägar främsl vad gäller språkutbildning. SIDA är i färd
med atl komplettera sin kursverksamhet med ett resurseenter där i första hand
konsultföretagens personal på egen hand skall kunna inlensivsludera sådant
informationsmaterial som SIDA anser bör ingå i u-lands-förberedelsen.

Intressenter i sådan verksamhet kan även vara organ som
l.ex. den nyinrättade industrifonden (SWEDFUND), Swedtel, Swedforest och SWEDEC
INTERNATIONAL AB.

SIDA kommer också i konlakt med företag och institutioner
som bedriver u-landsverksamhet utanför ramen för det av SIDA administrerade
biståndet. De efterfrågar inte sällan såväl SIDA:s erfarenheler som kurser.
Dessa verksamheter kräver minst lika omfattande utbildningsinsatser för personalen
som i traditionellt biståndsarbete. I prop. 1979/80:100 (bil. 6) föreslås all
"... en avgiftsbeläggning av utbildningstjänster bör införas för
konsuller, företag och organisationer, som f.n. utan kostnad drar nytta av
SIDA:s utbildningsprogram". De inkomna medlen bör användas lill att
förstärka SIDA:s utbildningskapacitet. Del bör ge SIDA bättre möjligheter all
anpassa tillgången på utbildningsresurser till den fakiiska eflerfrågan.

Bland övriga personalkategorier som kan tänkas ha intresse
av en samordnad utbildningsverksamhet nämner den biståndspoliliska utredning-

s. 110 Kontrollera mot PDF

Delll
UD:1 Skr 1979/80:103 110

en (BPU) i silt betänkande (SOU 1977:13) bl.a. enskilda
organisaiioner.

Personer som lar direklansiällning i u-länders
förvaltningar kan också vara iniresserade av ulbildningen. När del gäller de
nordiska biståndsorganens samarbete är del pedagogiska utbytet livaktigt men
har inte lelt fram lill gemensamma kurser.

BPU berör också behovel av fackutbildning och av
utbildningsinsatser för all öka den svenska resursbasen. Dessa aktiviteter har,
enligt BPU;s uppfallning, hittills varit av otillräcklig omfallning. Även UD;s
och SIDA;s personalulbildning kommer all behöva utnyttja delar av en utbildning
för biståndsverksamhet oavsell hur den är organiserad. En väsentlig del av
denna personalulbildning måste dock som all inlernutbildning genomföras i nära
anslutning till myndighelernas egen verksamhet.

Sedan år 1972 bedrivs bistånds- och kataslrofulbildning
vid biståndsutbildningsnämndens (BUN;s) skola på Sandö i Kramfors kommun. För
budgetårel 1979/80 beräknas kosinaderna för biständsutbildningsnämndens
verksamhel uppgå till 10,8 milj. kr. Målen för utbildningen är

-
alt skapa en
"reservkår" för rekrytering av svensk personal för bilateralt och
multilateralt utvecklingssamarbete,

-
att skapa
möjligheter för alt komplettera den tekniska kontingenten i beredskapsslyrkan
för FN-ljänsl,

-
atl skapa
möjligheter för all upprätta särskilda kontingenter för katastrofhjälp, saml

-
all skapa
vidgade möjligheter för enskilda organisationer atl rekrytera personal för
biståndsinsatser och katastrofhjälp.

Utbildningen omfattar f.n. grundutbildning om minst 335
och högst 360 dagar. Mer teoretiskt inriktade sludier, som avser språk och
u-landskunskap,. bedrivs idag parallellt med praktiskt inriktad utbildning.
Undervisningens lyngdpunkl ligger enligt 1976 års utbildningsplan på att
förstärka och utveckla de attityder, kunskaper och färdigheter, som underlättar
genomförandet av en biståndsarbetares uppgifter. Stor vikt har lagts vid
samarbetslrä-ning.

Utbildningen är f.n. öppen för värnpliktiga, vapenfria
tjänslepliktiga och frivilliga personer inom åldersgränserna 19-26 år. De båda
förstnämnda kategorierna får i sådan utbildning fullgöra värnpliktstjänstgöring
resp. den vapenfria tjänsten. Antalet sökande har sedan utbildningens tillkomst
år 1972 fördubblats och uppgick år 1978 till ca 1.000 personer. Under
innevarande utbildningsår genomgår 101 elever utbildningen. Av dessa uppgår
gruppen "frivilliga' lill 56 medan grupperna "värnpliktiga' oeh
"vapenfria tjänslepliktiga' uppgår till 38 resp. 7. Av de "frivilliga'
är f.n. 38 kvinnor.

Hittills har ea 90 av 560 elever ur de sex försia
årskullarna, som omfattar utbildningsåren 1972/73-1977/78, erhållit
u-landsuppdrag. Flertalet av dessa 90 personer har engagerats av enskilda
organisationer. Ett mindre antal har rekryterats av SIDA. Endasl ett par elever
har fått tjänsl inom fredskåren.

Biståndsulbildningsnämnden har i en nyligen genomförd
översyn av sin verksamhel pekal på tre faktorer, som har medverkat till att ett
så begränsat anlal BUN-elever har erhållit u-landsuppdrag

-
åldersgränserna

-
kraven för att
erhålla uppdrag, saml

s. 111 Kontrollera mot PDF

Ill Kommittéer: Utrikesdepartementet
Delll UD:1

- bristfälligt samarbete med organisaiioner som
efterfrågar biståndsarbeta-

re.

En slor del av eleverna har vid intagningen lill
Sandöskolan inle hafl någon yrkesutbildning klar. De som har avslutat sina
studier har i många fall inte heller haft någon yrkeserfarenhet. Della
förhållande beror i huvudsak på den övre åldersgränsen - 26 är- som har
fastställts för intagning till ulbildningen. Medelåldern för av SIDA
rekryterade biträdande experter beräknas lill 32 år. BUN konstaterar därför i
sin översyn alt BUN-eleverna inte kan räkna med att komma ifråga för sådana
uppdrag förrän 5-6 år efler avslulad utbildning. Nämnden har dock idag
möjlighel all bevilja åldersdispens för 15 elever. Denna möjlighet har
utnyttjats i belydande omfallning.

Det totala anlalel elevplaiser i Väslerås, Uppsala och
Sandö uppgår lill 200. Personalen, exkl. tjänstemännen vid SIDA:s
personalbiståndsbyrås utbildningssektion, uppgår till ett 60-lal.

Enligt min uppfattning bör den sålunda gradvis och
pragmatiskt igångsatta verksamheten för utbildning med sikte på u-landstjänst
göras lill föremal för en samlad översyn mot bakgrund av en bedömning av del
lotala behovet av utbildning för Sveriges samarbete med u-länderna. Uppdragel
bör anförlros en särskild utredare.

Som riktlinjer till utredningsarbelel vill jag anföra
följande.

Ulredningen bör omfatta samtliga i det föregående angivna
personalkategorierna dvs. sådana som arbetar i biståndsfinansierad verksamhel
i u-land såväl inom som ulom ramen för det av SIDA administrerade bislåndel.

Utredningen bör ske mol bakgrund av en bedömning av
omfaltningen av del framtida svenska personalbiståndet. Utredningen bör vidare
ta hänsyn till det framtida behovet av utbildningsinsatser i förelag och organ
som arbetar i biståndsländer.

Utredningen bör framlägga förslag om huvudinriktningen och
omfaltningen av den utbildning som bör bedrivas. Behovet av ett varieral
ulbildningsulbud för olika personalkategorier bör undersökas. Förmånsvillkoren
för deltagarna under utbildningens gång bör närmare övervägas.

Ifråga om utbildningsverksamhetens organisation har den
bislåndspolitiska utredningen pekat på två alternativa lösningar. Den ena
innebär atl SIDA ges ansvar för all sådan utbildning i anslulning lill
utvecklingssamarbetet som inte står atl finna inom det reguljära
utbildningsväsendet eller annorstädes utanför biståndsmyndigheten. Även
missionen, fackföreningsrörelsen, kooperationen m.fl. som bedriver biståndsverksamhet
bör då beredas tillfälle att medverka i behovsbedömning och
utbildningsplanering. Detla skulle enligt bislåndspolitiska ulredningen kunna
uppnås genom alt BUN omvandlas till en beredning med rådgivande ställning i
förhållande lill SIDA. Olika intressen skulle kunna vara representerade i denna
beredning. BPU anser att om ansvaret för utbildningsverksamheten läggs pä SIDA
bör verket få viss ersäitning för utomstående som genomgår utbildningen.

Alternativet vore atl lägga ansvaret för utbildningen på
en fristående institution motsvarande BUN, i vilken SIDA, de enskilda
organisationerna m,fl. är företrädda och från vilken dessa mol ersäitning
erhåller utbildningstjänster.

Utredningen kan utöver dessa två även pröva andra
organisatoriska lösningar. Konsekvenserna av de organisatoriska lösningarna vad
avser lokalbehov och lokalisering av verksamheten bör bedömas.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Delll UD:
1 Skr 1979/80:103 112

Utredningen bör beakta de förslag och synpunkter som
redovisals i SIDA:s nyligen framlagda utredning om fredskårens framtid.

Utredningen bör också beakta de möjligheter som f.n. finns
för värnpliktiga och vapenfria tjänsteplikliga all fullgöra
bislåndsulbildning.

Förutsättningarna för nordiskt utbildningssamarbete bör
studeras. Vid bedömning av behovel av utbildningsplatser bör även hänsyn las
lill de behov som en ulbyggnad av SlDA:s inlernuibildning och utbildningen för
personal som skall tjänstgöra vid "bisländsambassadernä' för med sig.

I det föregående har jag pekal på problem utredningen i
första hand bör ta ställning till. Detla hindrar emellertid inle utredningen
atl inom ramen för angivna uigångspunkter behandla andra frågor som bedöms vara
angelägna.

Utredningens arbele bör bedrivas i nära samverkan med
SIDA, BUN och de berörda fackliga organisationerna. Samverkan bör även ske med
universitets- och högskoleämbetet och övriga berörda myndigheler inom utbildningsväsendet.
Utredaren bör också ha kontakter med konsultexpertulred-ningen (B 1978:3), med
enskilda organisationer med internationell anknytning samt övriga
intressenter.

Utredaren bör mot bakgrund av det slalsfinansiella lägel
beakla det tilläggsdirektiv (Dir 1978:40) till samtliga kommittéer och
särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om det totala utbildningsbehovet för det svenska framtida
utvecklingssamarbetet,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredare.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och
sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt förordning (1978:45) om
ersättning vid kommittéuppdrag.

att kostnaderna skall belasla tredje huvudtitelns anslag C
2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Särskilda program.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)

s. 113 Kontrollera mot PDF

113 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Delll Fö:l

Försvarsdepartementet

1. Vissa frågor rörande den militära underrättelsetjänsten
m.m.

Dir 1979:64

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

IB är benämningen på överbefälhavarens särskilda enhet för
inhämtning av underrättelser om andra länder. Tidigare hade enheten också till
uppgift att samla informalion om förhållanden av betydelse för vårt lands inre
säkerhet (säkerhetsunderrältelser). Omkring år 1970 bestämdes att IB;s
inhämtning av säkerhetsunderrättelser skulle upphöra. Denna verksamhet skulle i
fortsättningen bedrivas enbart av polisen (rikspolisstyrelsens
säkerhetsavdelning).

Mot bakgrund av den s.k. IB-affären tillkallade regeringen
i januari 1974 sex sakkunniga för alt föreslå riktlinjer för den militära
underrättelsetjänsten m.m. De sakkunniga, som antog namnet 1974 års
underrättelseutredning, lämnade i januari 1976 betänkandet (SOU 1976:19) Den
mililära underrättelsetjänsten. På grundval av betänkandet redovisade
regeringen i prop. 1975/76:189 med förslag om insyn i och kontroll av den
militära underrättelsetjänsten m.m. vissa riktlinjer för den militära
underrättelsetjänsten och föreslog grunder för insyn i och kontroll av
verksamheten. Förslag lämnades också beträffande den organisatoriska
placeringen av IB. Riksdagen (FöU 1975/76:40, rskr 1975/76:376) lämnade
redovisningen av de allmänna riktlinjerna utan erinran samt godkände förslagen.
På grundval av riksdagens beslut inrättades försvarets underrättelsenämnd.
Nämnden skall enligt sin instruktion (1976:498) följa underrättelsetjänsten
inom försvarsmakten på central och högre regional nivå. Den skall därvid ägna
särskild uppmärksamhet åt de enheter som inhämtar underrättelser med särskilda
metoder. Underrättelsenämnden, som har sex ledamöter, varav fem med
parlamentarisk bakgrund och en med särskild juridisk sakkunskap, har arbetat
sedan den 1 juli 1976.

Under hösten 1975 gav en artikel i en kvällstidning upphov
till en debatt i massmedia rörande den s.k. sjukhusspionaffären i Göteborg. Med
anledning härav gjordes framställningar till riksdagens ombudsmän (JO) med
begäran om utredning i skilda avseenden, bl.a. om s.k. åsiktsregistrering hade
förekommit. I april 1976 meddelade JO Gunnar Thyresson beslut med anledning av
dessa framställningar (se JO 1976/77 s. 49). Mot bakgrund av vissa
tidningsuppgifter uppdrog regeringen sedermera åt justitiekanslern (JK) att
komplettera JO:s utredning i ärendet. JK redovisade resultatet av sin utredning
i en promemoria den 17 maj 1979 och föreslog därvid fortsatt utredning, som
även borde omfatta lB:s verksamhet.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hänsyn till
den fid som har

8 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 114 Kontrollera mot PDF

Delll
Fö.2 Skr 1979/80:103 114

förflulil sedan IB:s verksamhel senasl sågs över bör en
särskild kommitté tillkallas för att utvärdera nuvarande former för bedrivande
av verksamhelen vid IB och lämna de förslag som kan föranledas av
utvärderingen. Kommittén bör härvid även undersöka hur den mililära
underrättelsetjänsten har tillämpat den gränsdragning mellan dess eget och den
polisiära säkerhetstjänstens område som har fastställts av riksdagen.
Kommittén bör vidare överväga om en skarpare gräns kan dras mellan den militära
underrättelsetjänsten och polisens säkerhetstjänst.

Som har framgått av det föregående har
underrätlelsenämnden med sin starka parlamentariska förankring till uppgift att
följa och kontrollera försvarets underrättelsetjänst. Med hänsyn till detta är
det naturligt att kommittén samråder med nämnden och håller denna underrättad
om sitt arbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

atl tillkalla en kommillé med högst tre ledamöter för att
utreda vissa frågor rörande den mililära underrättelsetjänsten m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

alt kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

2. Vissa frågor rörande den militära flygindustrins
framtida struktur m.m.

Dir 1979:66

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

Den nuvarande organisationen för utveckling, produktion,
drift oeh underhåll av militära flygplanssystem har i huvudsak anpassais till
de flygplan som f.n. ingår i försvarsmakten och till den metod för
flygplansanskaffning som har tillämpats hittills. Kompetens och kapacitet för
skilda delar av denna verksamhet finns såväl inom industrin, förenade
fabriksverken och förvaltningen som vid de mililära verkstäderna.

Den inriktning av framtida flygplansanskaffning som har
beslutats av riksdagen (prop. 1978/79:138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79:327)
innebär delvis förändrade förutsättningar för den fortsatta verksamheten. Arten
och omfattningen av dessa förändringar kommer att kunna klarläggas ytterligare
när den aktuella frågan om attackoch skolflygplanssystemens ersättning har fått
sin definitiva lösning.

Flygindustrikommittén (Fö 1978:01) som har haft till
uppgift att överväga hur de samlade resurserna för utveckling, produktion och
underhåll bör vara dimensionerade, fördelade och organiserade, om flygplan B3LA
inte utveck-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115 Kommittéer: Försvarsdepartementet Delll Fö:2

las, har i sitt första betänkande (Ds Fö 1978:8) bl.a.
anfört all en långtgående samordning bör eftersträvas för att de resurser som
för framtiden behövs skall kunna utnyttjas effektivt. Enligt kommitténs mening
skulle behovet av utvecklingspersonal komma alt minska. Även i fortsättningen
kommer del emellerlid enligt kommillén alt behövas lekniska resurser för stöd
till produklion, drift och underhåll av militära flygplan. Dessutom kommer man
också i framliden atl behöva produktionsresurser inom landet saml en
underhållsorganisation som på ell rimligt sätl kan garantera den normala
driften av flygplanssystemen i fred saml under avspärrningsoch krigsperioder.

Samordningen mellan utvecklings-, lillverkningsoch
underhållsresurserna bör enligt kommittén ske genom etl samordningsorgan med
erforderliga befogenheier.

Kommittén har emellerlid inte kunnat lämna något förslag
lill framtida organisation, eftersom den inte har haft bemyndigande atl bedriva
förhandlingar med berörda förelag och personalorganisationer.

En förutsättning för sådana förhandlingar är atl beslut
har fattats om flygplansanskaffningens framtida inriktning. I och med atl
riksdagen har beslutat att utvecklingsarbetet på flygplan B3LA/A 38 skall
avbrytas samt anvisat de vägar längs vilka en lösning av attack- och
skolflygplanssystemens ersäitning skall sökas är det enligt min mening
angeläget atl skyndsamt utreda vilka resurser som i framtiden erfordras för
utveckling, tillverkning, underhåll och drift av de militära flygplanssyslemen
samt hur dessa resurser lämpligen bör fördelas och organiseras. För detta bör
en särskild kommitté fillkallas. För utredningsarbetet bör följande rikllinjer
gälla.

Kommittén bör beträffande attack- och
skolflygplanssystemens ersättning utgå från den inriktning av framfida
flygplansanskaffning som har beslutats av riksdagen (prop. 1978/79:138, FöU
1978/79:23, rskr 1978/79:327), kompletterande anvisningar avseende det militära
försvaret för programplaner för perioden 1980/81-1984/85 och
anslagsframställningar för budgetåret 1980/81 som regeringen har beslutat den 5
april 1979 och de beslut som kan komma att fattas med anledning av dessa.

En central fråga är hur de nödvändiga tekniska
stödresurserna för produktionen och driften skall dimensioneras, fördelas och
organiseras. Sådana resurser behövs både för själva grundflygplanet och inom
molor- och eleklronikområdel. Generellt bör gälla att produktionsapparaten
utformas så alt den i möjlig mån medger alternativ civil produktion.

Förändringar av den nuvarande organisationen kan förutses
beträffande fördelningen av resurser inom industrin. För verksamheten med
grundflygplanet finns i dag personal och anläggningar för utveckling och
produktion vid Saab-Scania AB i Linköping och för underhåll vid förenade
fabriksverken samt vid flygvapnets flottiljverkstäder. Den samordning som kan
komma att behöva genomföras bör emellertid kunna underlättas av att huvuddelen
av verksamheten redan nu är geografiskt koncentrerad.

Tillverkning av flygplansmolorer och reservdelar till
dessa sker vid Volvo Flygmotor AB i Trollhättan, medan del centrala underhållet
av motorer äger rum vid förenade fabriksverkens anläggningar i Arboga. Tekniska
stödresurser finns såväl vid Volvo Flygmotor som vid förenade fabriksverken.
Visst underhåll utförs vid flygvapnets floltiljverkstäder.

Tillverkningen inom elektronikområdet sker i dag främst
vid LM Ericsons Ml-division i Mölndal och vid SRA Communications AB i
Stockholm.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Delll
Fö:2 Skr 1979/80:103 116

Förenade fabriksverken håller samman allt underhåll av
flygplansbunden eleklronik.

Av slor belydelse för den nya organisationens utformning
är ansvars- och arbetsfördelningen mellan myndigheterna och induslrin. Inför
perspeklivel av minskande utvecklingsresurser inom industrin kan denna
fördelning behöva omprövas. I en ny organisation kan resurser och uppgifter
behöva anpassas till varandra enligt delvis nya principer.

I samband med övervägandena rörande möjligheterna till
samordning av resurserna inom industrin, förenade fabriksverken och vid de
militära verksiäderna bör kommittén också undersöka molsvarande möjligheter
lill koslnadsbesparande ålgärder inom berörda myndigheter, främsl försvarets
materielverk, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanslalten.
Kommittén bör härvid utnyttja det utredningsmaterial som har tagits fram vid
myndigheterna med anledning av prop. 1977/78:63 om försvarsmaklens centrala
ledning m.m.

Myndigheternas resurser bör anpassas till de delvis
förändrade förutsättningar för utveckling och anskaffning av flygplanssystem
som beslutals av riksdagen. Det bör vara möjligt att uppnå erforderlig
kompetens vid försvarets materielverk lill lägre kostnader och med mindre
personal än vad som nu planeras. Möjligheterna att tillföra nya uppdrag till
försvarels forskningsanstalt oeh flygtekniska försöksanstalten bör studeras.

Kommittén bör överväga om induslrin bör ges ett ökat
ansvar som huvudleverantör. Samverkan mellan myndigheterna och industrin bör
grundas pä en strikt tillämpning av partsförhållandet kund-leverantör.

För alt säkerställa ett effekiivt och ekonomiskt
utnyttjande av de tekniska stödresurserna och en siörningsfri produktion oeh
drift bör utredningen och därav föranledda struktur- och
organisationsförändringar genomföras sä snarl som möjligt. Härigenom förbättras
möjligheterna att behålla personal med erforderlig kompetens inom olika
områden. Genom att tidigt klarlägga flygindusirins framtida resurser, siruktur
och organisation minskas också den berörda personalens ovisshet samtidigt som
förutsättningar skapas för att det i god tid skall bli möjligt att planera de
strukturella förändringar som därvid behöver genomföras. Enligt min uppfattning
bör man genom överläggningar med berörda myndigheter, företag och
personalorganisationer kunna få till stånd förslag om en organisation som är
lämpligt anpassad för framtida produklion, underhåll och drift av försvarets
flygplanssystem oeh som beaktar att flygsäkerhetens krav tillgodoses. Hänsyn
bör tas till flygindustrins civila verksamhet och de fördelar som kan uppnås
genom ett samutnyttjande av resurser.

Det bör understrykas att kravet på atl
underhållsorganisalionen skall ha en hög beredskap och en god förmåga att
fungera även i krig är grundläggande för organisationens utformning. Detta
påverkar inte bara behovet av centrala underhållsresurser utan även behovet av
flygvapnets egna underhållsresurser. Kommiitén bör därför lämna förslag om
vilka samlade resurser som erfordras för att nyss nämnda krav skall kunna
tillgodoses samt därvid överväga hur dessa resurser i framtiden bör
dimensioneras, vilka underhållsnivåer som bör finnas och hur resurserna bör
fördelas mellan dessa.

Kommiitén bör, i enlighet med flygindustrikommitténs
förslag, överväga behovet av ett samordningsorgan.

Kommitténs förslag bör föregås av överläggningar med
berörda företag, myndigheter och organisationer. Förslaget bör innehålla en
ungefärlig

s. 117 Kontrollera mot PDF

117 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Delll Fö:3

tidsplan för omställningen som beaktar att störningar i
produktion och förbandsdrifl så långt möjligt undviks. Kommittén bör hålla nära
konlakt med den delegation (I 1978:09) som regeringen har tillsatt med uppdrag
atl bl.a. undersöka möjligheterna att utnyttja flygindustriella resurser för
civil verksamhet.

Kommiitén bör även utnyttja underlag frän ulredningen om
framlida underhåll i fred som på uppdrag av chefen för flygvapnet genomförs av
försvarets materielverk.

Beslutsunderlaget skall innehålla en särskild redovisning
av konsekvenserna för personalen vid berörda förelag, verk och förvaltningar.

Utredningsarbetet bör bedrivas sä att överväganden och
förslag kan redovisas senast den 15 september 1980.

Jag avser att senare återkomma till regeringen rörande
frågan om bl.a. en översyn av relationerna mellan försvarets materielverk och
industrin i ett vidare perspektiv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter med
uppdrag att utreda vissa frågor rörande den militära flygindustrins framtida
struktur m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för kommiitén skall belasta fjärde
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

3. Vissa frågor rörande försvarets materielverks uppgifter
och organisation m.m.

Dir 1979:125

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet De Geer, anför.

1 den av riksdagen antagna propositionen angående försvarsmaktens
centrala ledning m.m. (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174)
anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet följande:

"När det gäller anskaffning av försvarsmateriel, som
i allt väsentligt ligger på försvarets materielverk, bör enligt min uppfattning
en bäitre samordning komma lill stånd i fråga om försvarets uppträdande
gentemot försvarsindustrin. De försvarsindustriella frågorna har kommit att få
en mycket slörre betydelse än tidigare. En ökad samordning av
anskaffningsverksamheten måste eftersträvas. Den förstärkning av
överbefälhavarens roll i den övergripande programplaneringen, som jag nyss
förordat, bör ge förutsättningar för en bättre samordning av försvarsgrenarnas
materielplanering och ge möjligheter fill en bättre

s. 118 Kontrollera mot PDF

Delll
Fö:3 Skr 1979/80:103 118

samverkan mellan materielverkets huvudavdelningar."

I den av riksdagen antagna proposilionen om vissa
anslagsfrågor m.m. rörande försvarei (prop. 1978/79:138, FöU 1978/79:23, rskr
1978/79:327) anförde jag att jag avsåg alt ta upp frågan om relationerna mellan
försvarets materielverk och induslrin i etl vidare perspektiv.

Mot denna bakgrund bör en särskild utredare fillkallas.
För utredningsarbetet bör följande riktlinjer gälla,

Ledningsprineiperna i försvarets planerings- och
ekonomisystem bör även i fortsättningen tillämpas när det gäller
materielanskaffning liksom för all annan fredstida verksamhet inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde. Försvarels materielverk är
produktionsmyndighet för materielanskaffning samt för forskning och utveekling
inom materielområdet. I denna egenskap skall materielverket utföra de uppdrag
som regeringen anger i regleringsbrev och som har preciserats av
försvarsgrenscheferna (programmyndigheterna). Enligt statsmakternas beslut har
överbefälhavaren ålagts etl övergripande ansvar för programplaneringen. I detta
ligger också ett ansvar för att möjlig tidsmässig och teknisk samordning av
såväl materielplaner som anskaffningsuppdrag kommer till stånd.
Överbefälhavaren har den 29 juni 1979 redovisat ett underlag beträffande den
närmare utformningen av försvarsmaktens centrala ledning. Härvid anger
överbefälhavaren att han avser att påbörja en studie som syftar till en
precisering av hur överbefälhavarens övergripande och samordnande roll skall
utövas i praktiken samt hur denna rollfördelning påverkar ansvarsförhållanden
och arbetssätt mellan överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och centrala
myndigheter med både produktions- och fackuppgifter. Utredaren bör ta del av
denna studie, samt mot bakgrund av överbefälhavarens förstärkta roll i den
övergripande programplaneringen pröva former för teknisk och tidsmässig
samordning av anskaffningsuppdrag till materielverket. En bättre tidssamordning
och teknisk samplanering av programmyndigheternas planer för materielomsättning
och -förnyelse bör kunna förenkla materielverkets uppgifter.

Det är vidare rimligt atl tekniska och ekonomiska anskaffningsförutsättningar
får inverka pä beslut och anskaffningsuppdrag i högre grad än f.n. En viktig
uppgift för utredaren bör vara att pröva vilken fördelning av uppgifter mellan
myndigheterna som bäst tillgodoser dessa krav. Det kan härvid vara lämpligt atl
värdera olika modeller.

Ett annat område som utredaren bör studera är förhållandel
mellan försvarets materielverk och industrin. Ett nära samarbete mellan
materielverket oeh industrin är självfallet viktigt. Samarbetet måste dock
grundas på en strikt tillämpning av partsförhållandet kund/leverantör så att
inte oklarheter i fråga om ansvarsfördelning och ömsesidiga åtaganden uppstår,
särskilt om ändringar av t.ex. tekniska specifikationer görs under konstruktions-
och produktionsprocessen. Ett utnyttjande av industrin i etl tidigt skede av
anskaffningsprocessen får inte leda till alt försvarsmakten åtar sig ansvaret
för industrins beläggning eller till att konkurrensen begränsas.

Materielverkets uppgifter som produktionsmyndighet för
materielanskaffning och för forskning och utveckling inom materielområdet
gentemot programmyndigheterna och induslrin bör prövas i syfte atl minska de
totala kostnaderna för att anskaffa och vidmakthålla materiel. Därvid är det
nödvändigt att utredaren studerar och överväger de olika funktioner som
materielverket i dag fullgör. Utredaren bör överväga om induslrin i koslnadsbesparande
syfte bör ges ökat ansvar som leverantör av fullständiga

s. 119 Kontrollera mot PDF

119 Kommittéer:
Försvarsdepartementet Delll F6:3

system. Materielverkets uppgifter bör därvid i ökad
utsträckning kunna inriktas mol systemvärdering, systémsammanhållning och
projektövervakning. Härvid torde arbelet med detaljerade tekniska
specifikationer i högre grad än f.n. kunna åvila industrin. Del är emellertid
av slor vikt atl materielverket besitter kompetens att utarbeta, granska och
värdera specifikationer så att entydiga avtal kan träffas och godkännande av
levererade produkter kan ske.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör prövas vilka av
materielverkets uppifter som skall lösas i nuvarande form och omfallning, samt
i vilka avseenden förändringar kan anses påkallade. Verkets främsta uppgift är
härvid att anskaffa och vidmakthålla försvarsmaktens materiel med avsedda
prestanda till lägsta möjliga totala kostnad. En annan väsentlig uppgift bör
vara att medverka till att förutsättningar skapas för en samordning och
långsiktig planering av verksamheten inom den svenska försvarsindustrin. Andra
viktiga uppgifter är att följa den allmänna tekniska utvecklingen inom
försvarsmaktens materielområde samt atl genom en väl utvecklad affärsmässig
kompetens skapa förutsättningar för tillfredsställande avtal med
leverantörerna.

Utredaren bör som en första huvuduppgift överväga
förutsättningarna för och konsekvenserna av den övergripande planering och
samordning som enligt vad jag nyss har anfört förutsätts ske i fråga om
försvarets materielanskaffning. Härvid bör utredaren även överväga på vad sätt
försvarets myndigheter kan medverka till att skapa förutsättningar för den
svenska försvarsmaterielindustrin att långsiktigt planera sin verksamhet efter
försvarsmaktens behov. Med utgångspunkt häri bör utredaren som en andra
huvuduppgift särskilt belysa materielverkets roll i sammanhanget, redovisa sina
överväganden beträffande verkets uppgifter, organisation och storlek samt
föreslå härav föranledda förändringar i effekfivitetsbefrämjande och koslnadsbesparande
syfte.

Vid övervägandena om materielverkets organisation måste
också verkets uppgifter beträffande vidmakthållande av materiel och
faekverksamheten prövas och beaktas. Andra utgångspunkter för översynen av
materielverkets organisation bör vara att ett effektivare utnyttjande av den
tekniska kompetensen samt en ökad decentralisering av beslutsbefogenheter till
regionala och lokala myndigheter bör eftersträvas. I sistnämnda fall bör
eventuellt tillkommande resursbehov anges.

Med anledning av regeringens uppdrag till överbefälhavaren
i april 1978 angående försvarsmaktens centrala ledning m.m. har försvarets
materielverk utrett konsekvenserna av en personalminskning med 700 personer
fram till år 1985. Beslut med anledning av denna utredning, som har redovisats
den 29 juni 1979, skall utgöra underlag för utredaren.

Utredarens förslag bör vidare utgå från att antalet
anställda inom materielverket på lång sikt skall minskas mera än vad som
föreslås i ovan nämnda utredning.

Regeringen har uppdragit åt en kommitté (Fö 1979:02) att
utreda vissa frågor rörande den militära flygindustrins framfida struktur m.m.
Arbetet i denna kommitté bör noga följas.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att överväganden och
förslag med anledning av den första huvuduppgiften kan redovisas senast i maj
1980 och uppdraget i sin helhet senast i augusti 1981.

Utredaren skall under arbetets gång informera SACO/SR, SF
och TCO-S och bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Delll
Fö:3 Skr 1979/80:103 120

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en
särskild uiredare med uppdrag atl utreda vissa frågor rörande försvarets
materielverks uppgifter och organisation m.m.,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde ät kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

s. 121 Kontrollera mot PDF

121 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:l

Socialdepartementet

1.
Utredning om vissa frågor rörande användningen av apparatur för behandling med
kortvåg, mikrovåg och ultraljud m.m.

Dir 1978:104

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-21

Slalsrådel Lindahl anför.

Riksdagen har i skrivelse 1977/78:22 - med anledning av
molion 1976/77:363- uttalat sig för en utredning om olika frågor som
sammanhänger med användningen av apparalur för behandling med kortvåg, mikrovåg
och ultraljud.

Socialutskottet anförde i silt betänkande (SoU 1977/78:5)
i anledning av motionen bl.a. att frågan om krav på särskild utbildning hos den
som använder apparaturen borde övervägas. Vidare borde enligt utskottet indikationerna
för att använda sådan apparatur anges och förslag läggas fram om sådana regler
eller rekommendalioner som med hänsyn lill den behandlade behövs för att handha
apparaturen. Under utredningsarbetet borde del också prövas om särskilda krav
pä apparaturens säkerhet, funktion oeh kvalilet bör gälla för att den skall få
saluhållas och om det behövs några begränsningar i rätten att få köpa eller
hyra sådan apparatur.

Den ulredning som riksdagen förordal bör komma lill stånd.
En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

Utredaren bör samråda med bl.a. socialstyrelsen, slatens
strålskydds-institut, konsumentverket, arbelarskyddsstyrelsen, slatens
induslriverk, statens provningsanslall, sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), handikappinstitutet och
Svenska Elekiriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
atl regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all utreda
vissa frågor rörande användningen av apparalur för behandling med kortvåg,
mikrovåg och ultraljud m,m.,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde äl utredaren.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla femle huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartemeniei)

s. 122 Kontrollera mot PDF

Delll
S:2 Skr 1979/80:103 122

2. Utredning om kontraktsvård

Dir 1979:16

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Enligt den proposition om socialtjänsten som avses bli
förelagd riksdagen senare i vår skall de nuvarande sociala vårdlagarna,
däribland lagen (1954:579) om nykterhetsvård (NvL), fr.o.m. den 1 januari 1981
ersättas av en lag - socialtjänstlagen. Den nya sociallagsliftningen kommer
inle all innehålla några regler som moisvarar NvL:s regler om Ivångsintagning
på allmän vårdanstalt av alkoholmissbrukare. Värd utan samtycke av vuxna
alkohol- och narkotikamissbrukare kommer i stället all kunna ges enligt en
föreslagen lag om psykiatrisk värd och vård av missbrukare i vissa fall (LPM),

Missbrukare skall enligi LPM kunna ges sjukvård oberoende
av samtycke under högst fyra veckor. Jag hänvisar lill den lagrådsremiss i
ämnel som har beslutats den 18 december 1978. Inte heller NvL:s regler om bl.a.
hjälpålgärder och övervakning avses få någon direkl molsvarighet i den nya
lagstiftningen. Alla åtgärder inom socialtjänsten till slöd och hjälp åt vuxna
missbrukare förutsätts i fortsättningen ske i samförstånd och tillsammans med
dessa. För bl.a. missbrukare som inte har fylll 20 år kommer det också att
finnas möjligheter till vård ulan samtycke inom sociallagsliftningen enligt en
annan lag, nämligen enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU).

Med NvL försvinner också den bestämmelse i 58 § som ger
möjlighet för den som är hemfallen åt alkoholmissbruk att gå in frivilligl på
allmän vårdanstalt och skriftligen förbinda sig atl stanna kvar där under högst
sex månader. Bestämmelsen ger vårdanstalten rätt atl bl.a. hålla missbrukaren
kvar med tvång under den överenskomna vårdtiden och att föra honom tillbaka
till anstalten om han lämnar den. Dessa möjligheter torde dock ha utnyttjats i
mycket begränsad omfattning under senare år. Del förslag med nya bestämmelser
om vård utan samtycke av alkohol- och narkotikamissbrukare, som alltså f.n. är
föremål för lagrådets granskning, innehåller inte någon motsvarighet till denna
eller annan typ av vad som ibland kallas kontraktsvård. Detla har från flera
håll ansetts som en brisl. I lagrådsremissen har också framhållits att frågan
om koniraktsvård bör beredas ytterligare av den parlamentariska kommitté som
skall få lill uppgift att fortsätta översynen av lagstiftningen om vård mot den
enskildes samtycke eller i annan ordning. Jag har kommit till uppfattningen alt
del är lämpligl alt nu tillsälta en särskild utredning för denna fråga.

Tillgänglig statistik visar slora förändringar i
intagningen vid de allmänna vårdanstalterna under åren 1968-1977. År 1968
gjordes sålunda 1.626 tvångsintagningar (58 %) och 1.177 frivilliga intagningar
enligt 58 S NvL (42 %). År 1977 var molsvarande siffror 645 ivångsinlagningar
(16.2 %) och 3.329 frivilliga (83.8 %). Totala antalet intagningar på de
allmänna anstalterna ökade alltså från 2.803 år 1968 till 3.974 år 1977.
Samiidigi höll sig under samma period antalet intagningar vid de enskilda
vårdanstalterna -vilka alltså enbari kan erbjuda värd i helt frivilliga former-
relativt fast: 3.028 år 1968 mot 3.777 år 1977. Sammanfattningsvis kan
konstateras alt omkring 92 % av den institutionella nykierheisvården ulanför
sjukhusen år 1977 meddelades efler frivillig intagning.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:2

Flera orsaker har angells lill den markanta ökningen av
andelen frivillig-intagningar vid allmän vårdanstalt. En är all del under den
senasle tioårsperioden har skelt en slark attitydförändring bland företrädarna
för de sociala myndigheterna så all man i allt mindre utsträckning anser det
lämpligt eller rikligt att använda tvångsintagning. Resultaten av den nuvarande
tvångsvården ger också anledning att överväga dess värde. Bara för en liten
andel av alla tvångsinlagna har man kunnal konstatera en förbättrad social
anpassning. En annan orsak till en ökad frivillig intagning vid de allmänna
vårdanstalterna kan också vara att sjukpenning sedan år 1974 kan ulgå även till
den som är intagen på en sådan anstalt och inte bara till den som vårdas på
enskild anstalt. En bidragande orsak lill atl anlalel tvångsintagningar har
minskat kan också vara atl myndigheterna som en föruisättning för all underiåla
ansökan om ivångsintagning har krävt av missbrukaren att han har ansökt om
intagning enligt 58 §.

Inom missbruksvården - och då kanske särskilt narkomanvården
för vuxna för vilken det inle gäller nägon annan lagstiftning om vård utan
samtycke än nuvarande lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall (LSPV) - har man alll mer börjat betona värdel av att ställa krav
på missbrukaren att han för atl erhålla vården skall förbinda sig alt följa
uppsatta regler, underkasta sig medicinska kontroller osv. Vid flera behandlingskollektiv
förekommer i dag också olika former av avtal om vården mellan vårdgivaren och
missbrukaren.

Även i förslag angående kriminalvårdens påföljdssysiem har
framförts liknande tankegångar. Sålunda har l.ex. 1971 års utredning om
behandling av psykiskl avvikande i belänkandet (SOU 1977:23) Psykiskl störda
lagöverträdare föreslagit bl.a. att viss försöksverksamhet skall påbörjas
efter en modell som i USA kallas civil commitmenl. Verksamheten skulle i
korlhel innebära följande. Den skulle avse personer med uppenbara narkotikaproblem,
som har dömts till fängelse i högst ett år och som har förklarat sig vilja
delta i ett narkomanvårdsprogram. Efler beslut av övervakningsnämnd skulle den
dömde föras över till sjukhus för avgiftning och planering av den fortsatta
behandlingen. Efter sjukhusvård skulle patienten skrivas ut lill öppen vård,
som skulle innefatta regelbundna kontroller av att patienten avhåller sig från
användning av narkolika och även i övrigt är skötsam. Vid misskölsel skulle
återinlagning till anstalt kunna ske. En försöksverksamhet efler liknande
riktlinjer avses inom kort bli påbörjad vid Ulleråkers sjukhus. Den lagtekniska
regleringen av förutsättningarna för denna verksamhel prövas f.n. inom
juslitiedepartementel. Frågan om möjlighelen alt på sikl införa någon
motsvarighet till systemet med civil commiiment inom det straffrättsliga
påföljdssyslemet avses vidare komma att ingå bland uppgifterna för en av de
kriminalpoliliska uiredningar som chefen för justitiedepartementet avser atl
begära regeringens bemyndigande alt tillkalla senare i vår.

Den tidigare nämnda lagrådsremissen utgår från den
principiella synen på missbruksvården atl all vård och behandling av
missbrukare såvitt möjligt bör ske i samarbele med denne. dvs. när han själv
önskar hjälp. Den nya möjligheten till vård utan samtycke som regleras i LPM
skall främsl syfta lill alt förhindra allvarlig fara för missbrukarens hälsa
eller liv. Den skall vidare sikta lill atl motivera missbrukaren att underkasta
sig fortsatt medicinsk och social vård och behandling i frivilliga former.

Den sålunda föreslagna vården utan samtycke skall få pågå
under högsl fyra veckor. Denna tid måste i de allra flesta fall anses för kort
för att uppnå

s. 124 Kontrollera mot PDF

Delll
S:2 Skr 1979/80:103 124

en varaklig social rehabilitering. Särskilda beslämmelser
föreslås därför i LPM som så långl möjligi skall säkra en medicinsk och social
eftervård.

Tanken är atl missbrukaren efler en inledande
sjukhusperiod skall vara motiverad alt underkasta sig fortsalt vård på sjukhus
eller annan särskild vårdinrättning, l.ex. behandlingshem. Hur länga vårdtider
som därvid behövs lorde variera och bero på olika faktorer. En uppgift som
återkommer från behandlare är emellertid att många missbrukare efter en tids
behandling går igenom en kris. Den försia motivationen har försvunnit,
behandlingen har blivit rutin, del fysiska och psykiska allmäntillståndet är väsenlligl
förbällral och missbrukets positiva inslag framslår åter alll siarkare för
patienten.

Här vill jag först undersiryka betydelsen av all
behandlingen ges lämpligt innehåll och tillförs goda resurser. Viktigt är också
den behandlande personalens engagemang för den enskilde vårdbehövande. En
lycklig samverkan av dessa faktorer bör kunna minska eller eliminera riskerna
för atl missbrukaren avbryler behandlingen i förlid. Jag anser dock all man
också bör överväga atl som stöd och hjälp ät den motiverade missbrukaren
erbjuda honom en vård som inrymmer möjligheter att vidta ålgärder som -om och
när motivationen sviktar - avhåller eller i sista hand hindrar honom från atl
lämna vårdinstitutionen eller på annat sätt komma i kontakt med de
berusningsmedel han eftertraktar. Den vård som erbjuds bör därför vara
meningsfull och de inslag i vården som eventuellt har karaktär av tvång bör i
görligasle mån ulformas som stödåtgärder och skall kringgärdas med tillräckliga
rältssäkerhelsgarantier.

Mänga frågor sammanhänger med en vård av nu antytt slag.
Begreppet kontraklsvård används i dag ulan entydigl innehåll. Ordet låter
förslå all två parler träffar en överenskommelse om att på ömse håll prestera
något. Att missbrukaren är ena parten förulsälts därvid. Hans prestation bör
bl.a. innebära avhållsamhel från missbruksmedlen och en vilja all aklivt della
i ett behandlingsarbete. Däremot kan det finnas delade meningar om vilka
prestationer i övrigt som kan anses vara lerapevtiskl värdefulla.

Vem missbrukarens avtalspart skall vara och vad denne
skall förbinda sig atl prestera är ä andra sidan inte ulan vidare klarl. I
regel torde avses förelrädare för en offenllig vårdinstitution eller i vart
fall för en av det allmänna godkänd sådan. Denna institution skall kunna erbjuda
missbrukaren en akliv vård och behandling. En närmare beslämning av
värdgivaren och vårdens innehåll måste dock göras. Vidare måste beslämmas bl.a.
vilka former överenskommelsen skall ha för alt bli bindande och vilka följder
ell brott mot den från någondera sidan skall medföra. Här bör den självklara
ulgångspunkten vara att missbrukaren så långt möjligt skall påverkas att
forisälla behandlingen ulan alt åtgärder tillgrips som har friheisinskränkande
nalur. I den mån systemet innehåller inslag av tvångskaraklär måste de givelvis
ha stöd i lag.

Jag föreslår atl en utredare tillkallas för alt gå igenom
de verksamheier med inslag av kontraklsvård som förekommer i dag inom såväl
nyklerhels-som narkomanvård. Med ledning av denna översyn bör utredaren dra upp
riktlinjerna för hur en missbruksvård med inslag av kontrakt skulle kunna
utformas. Uiredaren bör särskilt beakla rällssäkerhelsaspeklerna när del gäller
all ange vilka former och verkningar överenskommelsen bör ha saml vid vilka
inslilulioner vården bör kunna bedrivas. Skulle uiredaren finna all en
kontraklsvård bör innesluta möjligheter lill tvångsåtgärder, bör uiredaren
lämna förslag till behövlig lagreglering.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:3

Uppdraget bör redovisas i sådan tid all eventuella
ålgärder kan genomföras samtidigt som den nya socialtjänsllagsliftningen iräder
i kraft.

Samråd bör ske med uiredningar med angränsande uppdrag
inom justiliedeparlementet.

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag
atl regeringen bemyndigar mig

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda
frågan om kontraklsvård för missbrukare av alkohol eller narkolika,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver att
kosinaderna skall belasla femle huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

3. Översyn av hemspråksträning för förskolebarn

Dir 1979:30

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-15
Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Pä grundval av förslag i proposilionen (197,5/76:118) om
hemspråksundervisning för invandrarbarn (UBU 1975/76:33, rskr 1975/76:391)
beslutade riksdagen år 1976 om vissa riktlinjer för hemspråksundervisning och
hemspråksiräning i bl.a. förskolan samt om principerna för statsbidrag till
kommunerna för hemspråksträning i förskola. Beslulel innebar all rätt till
hemspråksträning infördes för alla sexåringar i den allmänna förskolan för
vilka ell annat språk än svenska utgör etl levande inslag i deras hemmiljö.
Regeringen har i propositionen (1978/79:100, bil, 8, p. D 3) föreslagil alt
statsbidraget till hemspråkstraningen skall utvidgas till atl omfalta även
femåringar.

Kommunerna är enligt riksdagens beslul skyldiga alt
erbjuda hemspråks-träning för sexåringar som omfallas av den allmänna förskolan
när föräldrar eller vårdnadshavare begär det. Skyldigheten kan emellertid
endast delvis sägas ha blivit reglerad genom 5 och 8 §S lagen (1976:381) om
barnomsorg, där det framgår atl alla sexåringar skall anvisas plats i förskolan
saml att kommunen skall svara för en planmässig ulbyggnad av förskolan i
övrigl. 16 S barnomsorgslagen föreskrivs vidare alt barn som av bl.a. språkliga
skäl behöver särskilt slöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola före
sex års ålder.

Kommunernas åtaganden har inskränkts genom atl kommunen
inte är skyldig all erbjuda hemspråksiräning där anlalel barn från samma språkgrupp
är färre än fyra om slora svårigheler föreligger alt ordna hemspråksträning
eller om lärare inte finns lillgängliga ulan stora extra kostnader, l.ex. på
grund av långa och tidsödande resor.

Även om barnomsorgslagen innebär elt ansvar för kommunerna
all främja

s. 126 Kontrollera mot PDF

Delll
S:3 Skr 1979/80:103 126

invandrarbarnens språkliga utveckling kan det konstaleras
alt oklarhet råder om och i vilken omfattning kommunen är skyldig all anordna
hemspråks-träning för invandrarbarn i förskoleåldern.

Statsbidrag utgår lill kommunerna för de sexåringar som
dellar i hemspråksiräning som anordnas av kommunen. Som lidigare nämnls har
regeringen nyligen föreslagil riksdagen alt bidrag fr.o.m. den I juli 1979 även
skall ulgå för femåringar som dellar i hemspråksiräning. Bidraget ulgår för
kalenderår i efterskott. För år 1977 var bidragel 2.100 kr. per dellagande barn
och år. Bidraget är anknutet lill löneulvecklingen för anslällda i offenllig
Ijänst och bidragsnivån för år 1978 kommer all faslslällas våren 1979 med
ledning av löneutvecklingen under år 1978.

Riksdagen har med hänvisning till hemspråksträningens
belydelse uttalat all del finns anledning atl snarast överväga vilka
ytterligare insalser som kan göras för atl förbättra möjligheterna all fä lill
stånd en uiökad hemspråksträning för invandrarbarn i förskoleåldern, i försia
hand för dem som är yngre än sex år. Socialutskottet anförde därvid (SOU
1977/78:25) bl.a. all en utvärdering av den försöksverksamhel med invandrarbarn
i förskolan som socialstyrelsen bedrivii har visat all del är av stor vikl all
barn i förskoleåldern får ell slöd i all utveckla del egna språkel.
Ulvärderingen visar bl.a. att invandrarbarn som erhållil sådant slöd vid en
jämförelse med barn som inle fått hemspråksträning har ett bättre ordförråd,
såväl aktivi som passivt, inte bara i sill eget språk ulan även i svenska
språkel, att invandrarbarn som placeras i daghem eller familjedaghem i hell
svenskspråkig miljö mycket snarl förlorar sitt hemspråk, alt risk för
språkblandning uppstår om barn från olika språkgrupper sammanförs, atl
invandrarbarn lätt blir frustrerade och bråkiga i situationer oeh aktiviteter
som fordrar kunskap i svenska språkel saml atl invandrarbarnen behöver stöd av
tvåspråkig personal för att socialt kunna fungera väl i barngrupperna. Det har
visat sig atl hemspråksträningen bör sättas in redan i ett tidigt skede av
barnens utveckling.

Socialstyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagil
alt slalsbidragel lill kommunerna för hemspråksträning i förskolan i en försia
etapp byggs ul lill alt omfatta även femåringar. Nästa etapp bör enligt
styrelsen omfalla fyraåringarna.

Staten invandrarverk har i sin anslagsframslällning för
budgeiårei 1979/80 förordat atl hemspråksträningen bör byggas ut, inle från sex
år och nedåt ulan från noll år och uppål.

Beträffande organisationen av hemspråksträningen råder det
i viss mån delade meningar. Man kan konstatera atl barnomsorgens organisalion i
familjedaghem, deltidsgrupper och daghem allmänt sell har slor betydelse för
hemspråksträningens genomförande .Bl.a. barnomsorgsgruppen har i silt
betänkande (SOU 1975:87) Samverkan i barnomsorgen förordat enspråkiga grupper i
daghem och deltidsgrupper. Många invandrarorganisalioner har uttalat sitt stöd
för att barnomsorgen organiseras i enspråkiga grupper. För att kunna genomföra della
har inte minsl tillgången till tvåspråkig personal en avgörande betydelse.

Av de skäl som jag nu har anfört är del enligt min mening
nödvändigt med en översyn av hela frågan om språksituationen för invandrarbarn
i förskoleåldern. Översynen bör - mol bakgrund av en karlläggning av
hemspråksiräningens nuvarande omfattning, organisation och personalresurser -
bl.a. skapa klarhet beträffande rätten lill hemspråksiräning och föreslå sådana
förändringar i övrigl som bättre än nu tillgodoser invandrarbarnens speciella

s. 127 Kontrollera mot PDF

127 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:4

behov. Kommiitén bör beakla sambandet mellan
språksituationen i förskoleåldern och de åtgärder som vidlas för barn i
skolåldern.

För alt öka tillgången på tvåspråkig personal har
särskilda utbildningsåtgärder vidlagils. Vidare har skolöverstyrelsen fåll i
uppdrag alt undersöka möjligheterna att tillfälligl rekrylera hemspråkslärare i
invandrarnas hemländer. Del föreligger dock i vissa kommuner svårigheter all
rekrylera lämplig personal framför alll när det gäller små språkgrupper.
Ulredningen bör undersöka möjligheterna all trygga tillgången pä tvåspråkig
personal. Jag har i denna fråga samråll med statsrådet Rodhe.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommittén bör
överväga möjligheterna atl lägga fram delförslag. Kommittén bör vidare hålla
konlakl med förelrädare för invandrarnas organisationer.

Med hänvisning till vad jag har anförl hemsläller jag alt
regeringen bemyndigar mig

atl lillkalla en kommillé med sex ledamöier med uppdrag
all karllägga språksituationen för invandrarbarn i föreskoleåldern och föreslå
erforderliga ålgärder,

all utse en av ledamöierna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt
kosinaderna för utredningen skall belalas frän femle huvudlilelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

4. Alkoholfri motellverksamhet

Dir 1979:40

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-04-05

Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Riksdagen beslutade år 1977 på förslag av regeringen
(prop. 1976/77:108 om alkoholpolitiken) alt avveckla möjligheterna att få
statliga lån för alkoholfria restauranger. I propositionen konstaterades all
lånemöjlighelerna hade utnyttjats i mycket begränsad omfallning. Dåvarande
socialministern tillade dock i proposilionen all det borde slå nämnden för
alkoholfrågor fritt att överväga del alkoholpolitiska behovel av stöd i andra
former åt sådan verksamhel och all nämnden borde lägga fram förslag för
socialslyrelsen, om den fann atl del med rimliga insalser kunde åstadkommas ett
verksamt stöd,

I samband med riksdagsbehandlingen aktualiserades frågan
om slöd ål alkoholfria restauranger i tre olika moiioner (1976/77; 1489,1528
och 1532), I skatteulskottets belänkande (SkU 1976/77:40), som sedermera
godkändes av riksdagen anfördes att frågan om stöd lill alkoholfria
restauranger borde prövas av alkoholpoliiiska nämnden och all denna prövning
borde ske med förtur. Utskottet framhöll att den i molion 1532 av herr Jonsson
i Alingsås m.fl, (fp, c, m) berörda frågan om alkoholfria motellens
konkurrenssituation

s. 128 Kontrollera mot PDF

Delll
S:5 Skr 1979/80:103 128

synies vara förtjänt av särskild uppmärksamhel,

Socialslyrelsens nämnd för alkoholfrågor har av olika
anledningar inle hafl möjlighet all verkställa den av riksdagen begärda
prövningen. Krav har därför ställts, bl.a, av Moiorförarnas
Helnyklerheisförbund, all regeringen skall lillkalla en särskild kommillé eller
uiredare för all utreda frågan om stöd lill de alkoholfria motellen i enlighel
med riksdagens beslul.

Enligt min mening kan del ha ell värde för
Irafiknyklerheten alt del finns motell som inte serverar alkoholdrycker. Jag
anser därför atl en särskild uiredare bör tillkallas för all undersöka de
alkoholfria motellens ekonomiska siluaiion saml bedöma konkurrenslägel för
dessa i förhållande lill molsvarande anläggningar med alkoholrätligheler.
Utredaren bör därvid pröva om ell statligt stöd lill alkoholfria motell är
meningsfullt och behövligt.

Vid uppdragets fullgörande bör uiredaren samråda med de
myndigheler som berörs av hans överväganden. Vidare bör samråd ske med de
ideella organisaiioner som är berörda. Samråd bör också ske med förelrädare för
holell- och reslaurangnäringen.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda
frågan om stöd lill alkoholfri molellverksamhel,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver atl
kosinaderna för ulredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

5. Bilstöd till handikappade

Dir 1979:44

Beslut vid regeringssammanträde 1979-04-26

Slalsrådel Lindahl anför efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Wirtén:

Goda möjligheter lill förflyttning har stor betydelse för
atl handikappade skall kunna delta i samhällslivet. Sådana möjligheter är en av
de vikliga förutsättningarna för atl vi skall uppnå de politiska målen inom
handikappområdet. Dessa mål brukar sammanfattas med begreppen integrering och
normalisering och innebär att handikappade skall ingå i samhällels gemenskap
på samma livsvillkor som andra. Det är därför naturligt, att frägor om resor
och förflyttning sedan länge har tilldragit sig storl intresse inom handikapporganisationerna
och eljest i den handikappoliiiska debatten.

Debatten har förts kring tre huvudfrågor, nämligen om del
allmänna färdväsendei, om färdljänslen och om stöd till enskilda för
anskaffning och drifl av motorfordon. För handikappade viktiga reformer har
genomförts på området under det senaste årtiondet.

Inom det allmänna färdväsendet har tillgängligheten
fortlöpande ökats

s. 129 Kontrollera mot PDF

129 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:5

genom bl.a. trafikföretagens insatser. Frågor om
färdväsendets yllerligare anpassning lill handikappades behov och om
riksfärdljänsl, vilka aklualise-rades av HAKO-utredningen (ulredningen för
vissa frågor rörande del allmänna kommunikationsväsendets anpassning till
handikappades behov) i betänkandet (SOU 1975:68) Handikappanpassad
kollektivtrafik, har behandlats i prop. (1978/79:99) om ny trafikpolitik,
vilken efter föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet nyligen har
lagts fram för riksdagen.

Den kommunala färdtjänsten har införts och utvecklats
under 1970-lalel. Den finns numera i alla kommuner och ulvecklingen är bl.a.
etl resullal av det statsbidrag som infördes år 1975. Den är emellertid till
sin kvalilet skiftande kommunerna emellan.

Jag vill i det här sammanhanget erinra om alt regeringen
den 21 december 1978 uppdragit ät socialslyrelsen alt i samråd med Svenska
kommunförbundet se över och förtydliga anvisningarna för statsbidraget till
färdtjänsten. Avsikten är att göra det lättare för kommunerna att urskilja den
grupp som den statsbidragsberätligade färdtjänsten är avsedd för.

Siödet till handikappade för anskaffning och drift av
motorfordon är av två slag. Dels är det ett arbetsmarknadspoliliskl slödsystem,
dels en bidragsform inom sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet.

Det arbetsmarknadspolitiska siödet infördes i slutet av
1940-lalet. Del är avseit för förvärvsarbetande och för personer som studerar
med yrkesinriktning. Stödel gäller både anskaffning, innefattande särskilda
anordningar för handikappanpassning, och drifl av molorfordon. För anskaffning
gäller bestämmelser om bidrag och lån i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368,
omtryckt 1977:141, ändrad senast 1978:612). Vid sidan av detta stöd, som utgår
genom arbetsmarknadsverket, finns tre kompletterande stödformer på driftsidan.
De avser befrielse från vägtrafikskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601,
ändrad senasl 1978:199). återbäring av omsättningsskatt på molorfordon enligt
lag (1956:545) om omsättningsskatt pä motorfordon (ändrad senast 1975:1405)
samt bensinskattebidrag enligt förordningen (1960:603) om bidrag till vissa
handikappade ägare av motorfordon (ändrad senast 1974:869, övergångsbest.
1978:76). Dessutom kan bidrag ulgå för körkortsutbildning enligt bestämmelserna
i arbetsmarknadskungörelsen om utbildningsbidrag.

För handikappades möjligheter till förvärvsarbete och
studier har stödsystemet för anskaffning och drift av motorfordon stor
betydelse. Bidragsvillkoren har setts över fortlöpande. Senast har riksdagen
den 15 mars 1979 beslutat om gynnsammare regler för anskaffningsbidragel (prop.
1978/79:73, AU 1978/79:20, rskr 1978/79:186).

Inom sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet gäller
atl handikappad som är berättigad att fä en moped i stället kan erhålla
kontantbelopp som bidrag för att köpa bil. Möjligheten är inte begränsad lill
förvärvsarbetande och vissa studerande. Anvisningar om kontantbelopp (f.n.
6.500 kr.) finns i handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning
(landstingsförbundets cirkulär AC 51/75, ändrat senast handikappinstitutet
1978-09-01).

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen den
27 april 1978 uppdragil åt riksförsäkringsverket att utreda frågan om skäliga
merulgifter inom ramen för handikappersättningen. Uppdraget omfattar bl.a.
frågan om hur kostnaderna skall beräknas för egen bil, varvid verket också
skall pröva frågan om beräkning av bilkostnaderna för sådana förvärvsarbetande
som

9 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

Delll
S:5 Skr 1979/80:103 130

har lillgång lill färdtjänst.

Debatten om samhällets bilstöd lill handikappade har gälll
både del slalliga arbelsmarknadspolitiska stödet och sjukvårdshuvudmännens
regler för bidrag inom hjälpmedelsverksamheten. De mesl långtgående anspråken
har syftat till all bilen skall förklaras uigöra etl hjälpmedel, som fär
ordineras enligt de bestämmelser som i övrigl gäller hjälpmedel för
handikappade inom sjukvårdshuvudmännens verksamhel.

I riksdagen har dessa frågor behandlals vid upprepade
lillfällen. Senasl har 1977/78 års riksmöte ställt sig bakom motionsyrkanden om
vidgade möjligheter för handikappade atl få lillgång lill egen bil. Begreppet
handikappade har inte närmare definierats. Riksdagen har understrukit
angelägenhelen av all regeringen så snarl som möjligt förelägger riksdagen
förslag i frågan (mot. 1977/78:882 och 1348, SfU 1977/78:25, rskr 1977/
78:249).

Frågan bör därför nu tas upp till allsidig utredning. Det
bör ske av en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Kommitténs överväganden i den huvudfråga som riksdagens
beslut avser, nämligen om vidgade möjligheter för handikappade alt få tillgång
lill egen bil, bör ske med utgångspunkt från en bestämning av den personkrels
som bör vara berättigad lill slöd. Kommiitén bör redovisa olika sätl atl göra
sådan beslämning. Som exempel på omständigheter som bör bedömas i detta
avseende kan nämnas frågan om den som vid en vidgning av bestämmelserna får
tillgång lill bil skall kunna köra den själv. Della skulle innebära en
begränsning i förhållande till reglerna för stöd till anskaffning av bil genom
arbetsmarknadsverket, men överensstämma med reglerna för sjukvårdshuvudmännens
hjälpmedelsverksamhet, vilka bygger på all del är den som ordineras ett
hjälpmedel som skall använda det. Bedömningen av denna fråga har betydelse
bl.a. för familjer med handikappade barn, för synskadade och andra som på grund
av handikapp inte kan få körkort och för ytterligare andra, l.ex. en del äldre,
som inle vill köra bil. Frågan om åldersgränser bör prövas närmare, och
kommittén bör också här redovisa olika alternativ.

Frågan om vidgade möjligheter för handikappade att
anskaffa bil innefaltar även bedömningar av slödels nivå. Också i detla
avseende bör kommittén redovisa de alternativ som den kommer att diskutera.
Härvid bör även frågor om inkomstprövning övervägas oeh en avvägning göras
mellan bidrag och lån.

Redovisningen bör ske i förhållande lill de olika
diskuterade bestämningarna av den för stöd berättigade personkretsen. De
ekonomiska anspråken på samhället vid olika alternativ bör belysas.

Både för det arbetsmarknadspoliliskl motiverade stödel
lill anskaffning av bil och för kontantbeloppet inom sjukvårdshuvudmännens
hjälpmedelsverksamhet finns bestämmelser om bl.a. minsta tid, enligt
huvudregeln fem år, som skall ha förflutit innan slöd kan medges för
ersättningsanskaffning. Regelsystemen i övrigt är inte överensstämmande. I
kommitténs uppdrag bör ingå att pröva frågan om villkor för slöd vid
ersättningsanskaffning.

På driftsidan bör kommittén överväga frågan om nuvarande
särskilda stöd i form av befrielse från vägtrafikskalt, återbäring av
omsättningsskatt och bensinskattebidrag. Till prövningen av frågan om driftstöd
hör även bedömning av frågor om kostnader för reparation och underhåll av bil.
I detta sammanhang bör kommiitén analysera möjligheterna för personer i olika
inkomstlägen all ha bil. De koslnadsmässiga effekterna för samhällel vid

s. 131 Kontrollera mot PDF

131 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:5

olika diskuterade möjligheter lill driftstöd bör
redovisas.

I prop. 1978/79:111 om åtgärder mol krångel och onödig
byråkrati m.m., varom regeringen nyligen har beslulal, tar arbetsmarknadsministern
i sitt avsnill upp bl.a. de olika stödformerna avseende molorfordon för
handikappade. Han anför därvid att man vid översyn av bilstödel till
handikappade bör beakta möjligheterna lill samordning och förenkling av de
olika stödåtgärderna. Handläggningsrulinerna bör också förenklas.

Kommittén bör eftersträva enkla lösningar för bilsiöd lill
handikappade. Den bör diskutera ekonomiska och praktiska möjligheter lill
enhelliga beslämmelser för hela den berälligade personkretsen. Kommittén bör således
söka en samordnad lösning för ansökan, bedömning och utbetalning av stöd.

Övervägandena om bilstödets konstruktion bör avse såväl
bidrag och lån till handikappade enligt gällande regler för det
arbetsmarknadspolitiska stödet som stöd i andra former. Härvid bör bl.a.
utredas möjligheten atl låna ut fordonet till den bilstödsberättigade. I
uppdraget bör även ingå att bedöma vilka fordonstyper - oeh vilken särskild
ulrustning - som bör tillhandahållas med samhällsstöd och hur genom upphandling
samhällets kosinader för bilstödet kan nedbringas.

Diskuterade alternativ till vidgning av den
stödberälligade personkretsen bör bedömas med hänsyn till effekten i kostnads-
och utbyggnadshänseende för färdtjänsten. Även förhållandet till nuvarande
arbetsmarknadspolitiska stöd bör klarläggas oeh frågan om återverkningar på
dess syfte analyseras. Kommittén bör även analysera hur handikappades behov av
bil påverkas av ökad anpassning av del allmänna färdväsendet.

Kommittén bör vidare kartlägga omfattningen av det landstingskommunala
och primärkommunala bilstöd till handikappade som förekommer utanför
hjälpmedelsverksamheten. Därvid bör även bedömas om och hur detta kan byggas in
i ett generellt stödsystem. De s.k. vanförestiflelserna och vissa andra
bidragsgivande organ stöder genom ekonomiska bidrag handikappades anskaffning
av bil. Kommittén bör med dessa organ diskutera inriktningen av deras
bidragsgivning och i övrigt inhämta deras synpunkter i dessa frågor.

I sitt arbete bör kommiitén vara oförhindrad att ta upp
frågor som har omedelbar anknytning till handikappmotorismen, även om de inle
direkt gäller samhällets ekonomiska stöd till denna. Om det sker, bör det avse
bedömning inte minst av möjligheten till förenklade beslämmelser på området.

Kommittén bör vid fullgörande av sitt uppdrag fortlöpande
samråda med arbetsmarknadsstyrelsen, handikappinstitutet och
handikapporganisationerna. Det är även min avsikt att till kommittén knyta
sakkunskap från dessa intressenter.

Jag erinrar om regeringens filläggsdirektiv till samtliga
kommitléer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir.
1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om bilstöd till handikappade,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ål kommittén.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Delll
S:6 Skr 1979/80:103 132

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna
för kommittén skall belalas från femle huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

6. Översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna
med särskild inriktning på flerbarnsfamiljerna

Dir
1979:48

Beslut vid
regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Barnfamiljernas - och dä i försia hand
flerbarnsfamiljernas - ekonomiska situation har aktualiserats i olika sammanhang
under senare tid. Frågan har behandlats i den allmänna socialpolitiska debatten
och den har också tagils upp i motioner från samtliga partier i riksdagen.

Flerbarnsfamiljernas situation har uppmärksammats av flera
lidigare utredningar. Det har bl.a. i familjepolitiska kommitténs betånkanden
konstaterats att flerbarnsfamiljerna oftare har större ekonomiska svårigheler
än andra barnfamiljer. Ju fler barn det finns i familjen desto fler personer
skall leva på samma inkomst. Samhällels tillskott täcker i regel bara en del av
familjens kostnader för barnen.

Barnfamiljernas ekonomiska siluaiion betingas givetvis
också av i vilken utsträckning föräldrarna förvärvsarbetar. Av
arbetskraftsstatistiken framgår att ju fler barn familjen har desto vanligare
är del att det finns en hemarbetande förälder i familjen. Det kan förklaras av
atl det är svårare för föräldrarna att båda förvärvsarbetar utanför hemmet om
familjen har många barn.

Det nuvarande stödsystemet till barnfamiljerna i form av
bidrag, skattelindringar och indirekt stöd innehåller komponenter som är
förmånliga för flerbarnsfamiljerna. Det finns emellertid också inslag i
stödsystemet som verkar mindre förmånligt för familjer med flera barn.

Barnbidraget utgår lika för varje barn och kan därmed sägas
ha en större ekonomisk effekt för flerbarnsfamiljerna än andra stödformer.

De inkomsiprövade bostadsbidragen utgör etl betydelsefullt
ekonomiskt stöd för flerbarnsfamiljer med låga inkomster. Det statliga
bostadsbidraget utgår liksom det allmänna barnbidraget med lika storl belopp
för varje barn. Vidare är den statskommunala delen anknuten till barnantalet
genom att bostadskostnadsgränserna höjs med antalet barn.

Av stor betydelse för flerbarnsfamiljerna liksom för
övriga barnfamiljer är givetvis att del finns tillgång till service i form av
barnomsorg m.m. Kommunernas barnomsorgsavgifter utgår vanligen per barn men med
ett lägre belopp för varje tillkommande barn utöver ett. Dessa avgifter har
belydelse för barnfamiljernas ekonomi.

Inom skattesystemet finns vissa familjepolitiska inslag
med förmåner som utgår till barnfamiljer oberoende av barnantal. Förvärvsavdrag
får göras av ensamstående förälder samt av familjer där båda föräldrarna har
arbetsin-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:6

komst och det finns barn under 18 år i familjen. I de fall
en av föräldrarna är hemarbetande kan den förvärvsarbetande föräldern göra elt
s.k. hemmama-keavdrag. Detta avdrag är helt oberoende av barnförekomsl i
familjen. Ensamstående förälder med barn under 18 år får göra etl motsvarande
avdrag vid sidan av förvärvsavdraget.

Matkostnaderna spelar en stor roll särskilt för
flerbarnsfamiljerna och därför har också de omfattande subventioner av
baslivsmedlen som finansieras över statsbudgeten betydelse för denna grupp.
Det kan emellerlid noteras att de statsmedel som f.n. används för att
subventionera vissa livsmedel skulle ge flerbarnsfamiljerna ett större stöd om
de i stället riktades direkl till barnfamiljerna.

Tröskeleffekten när en hemarbetande förälder övergår till
förvärvsarbete och de samlade marginaleffekterna vid inkomstökningar
accentueras ofta för flerbarnsfamiljer. Särskilt belydande verkningar uppstår
om marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen adderas till varandra. Så
sker om familjer vid en inkomstökning samtidigt drabbas av höjd skatl, sänkta
bostadsbidrag och höjda barnomsorgsavgifter. Kombinationen höjd skatl -sänkta
bostadsbidrag kan få avsevärd betydelse i vissa inkomstlägen.

De beskrivna förhållandena medför således att
möjligheterna för flerbarnsfamiljerna att höja sin standard genom ökade
arbetsinkomster i vissa fall begränsas kraftigl av tröskel- och
marginaleffekter. Delta förhållande är också negativt ur jämställdhelssynpunkt
eflersom det försvårar för hemarbetande makar - i regel kvinnor - atl börja
förvärvsarbeta.

Mot den här beskrivna bakgrunden finns det anledning att
göra en översyn av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna med särskild
inriktning på flerbarnsfamiljernas situation. En särskild kommitté bör
tillkallas för atl göra denna översyn.

Kommittén bör göra en kartläggning av barnfamiljernas
ekonomiska situation och därvid särskilt studera situationen för
flerbarnsfamiljerna. Det har i den allmänna debatten framhållits atl
flerbarnsfamiljernas situation motiverar att särskilda stödinsatser sätts in
för dem. Utredningen har atl pröva om denna bedömning är riktig.

Kommiitén bör undersöka vilken effekt de nuvarande direkla
och indirekta familjepolitiska stödformerna har för olika typer av familjer i
olika inkomstlägen. Kommittén bör vidare analysera de tröskel- och marginaleffekter
som de nuvarande stödformerna medför.

Kommittén bör i huvudsak kunna utnyttja befintligt
material och endast i begränsad omfattning göra egna grundläggande
undersökningar.

Med ledning av denna kartläggning och analys bör kommittén
överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att det familjepolitiska
stödet bättre skall tillgodose barnfamiljernas och då särskilt
flerbarnsfamiljernas behov.

Som nämnts i prop. 1978/79:168 om föräldrautbildning och
förbättringar av föräldraförsäkringen m.m. har jag för avsikt atl återkomma
till regeringen med förslag om att en utredning skall tillsättas för att se
över reglerna för vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn. Den nu
aktuella kommittén bör överväga om det därutöver finns behov av särskilda
åtgärder för familjer med handikappade barn.

Som framgått i det föregående har bostadsbidragen stor
betydelse för många flerbarnsfamiljer. Kommittén bör pröva om den nuvarande
utformningen av reglerna för avlrappning av dessa bidrag med hänsyn till
inkomsien

s. 134 Kontrollera mot PDF

Del II S:7 Skr 1979/80:103 134

är ändamålsenliga ur flerbarnsfamiljernas synpunkt.
Kommittén bör därvid samråda med den kommillé som chefen för
bostadsdepartementet den 15 mars 1979 har bemyndigals tillkalla för att göra en
översyn av bostadsbidragen till barnfamiljerna, bl.a. i administrativt
avseende.

Vidare bör kommittén överväga om de familjepolitiskt
motiverade avdragsreglerna i skattesystemet bör ersältas med åtgärder inom den
direkta familjepolitiken som bäitre än nuvarande regler tar hänsyn till barnfamiljernas,
oeh då i synnerhet flerbarnsfamiljernas situation.

Kommittén bör i sitt arbele vara oförhindrad atl i övrigt
ta upp de olika direkla eller indirekta stödformer som finns för barnfamiljerna
och föreslå de ändringar som den finner nödvändiga för att tillgodose
barnfamiljernas -särskilt flerbarnsfamiljernas - behov av stöd. Övervägandena
bör i första hand avse omfördelningar inom ramen för de nu befintliga
familjepolitiskt motiverade direkta och indirekta stöden.

Kommittén bör i sitt arbele la del av resultaten från
statistiska centralbyråns undersökning kring befolkningsutvecklingen och
beakta tillämpliga delar därav.

Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den
nära förestående riksdagsbehandlingen av hithörande frågor.

Kommittén bör samråda med ensamförälderkommittén (5
1977:16), socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) oeh
studiestödsutredningen (U 1975:16).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att Ullkalla en kommitté med högst sex ledamöter för att
göra en översyn av samhällets stöd till barnfamiljerna med särskild inriktning
på flerbarnsfamiljernas situation,

att utse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen förskriver att
kostnaderna för utredningen skall belasla femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

7. Cancerförebyggande åtgärder

Dir 1979:51

Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03 Statsministern
anför

Cancer är ett samlingsbegrepp för en rad olika sjukdomar
som kännetecknas av att celler i kroppen ändrar sitt normala tillväxtmönster.
Cancern har under senare år ökat markant. Enligt socialstyrelsens
cancerregister som inrättades 1958 diagnostiserades ca 19.000 nya cancerfall
detta år. År 1972 redovisades ca 31.000 nya fall. Detta är en mycket oroande
utveckling.

Cancer är vanligare hos äldre människor än hos yngre.
Omkring hälften av

s. 135 Kontrollera mot PDF

135 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:7

den under årens lopp jämnt fördelade ökningen av cancer pä
ca 4 procenl per år kan förklaras genom en ökad medellivslängd. För den
reslerande ökningen, dvs. ca 2 procenl per är, saknas ännu säkra och entydiga
förklaringar. Det är vidare okänt varför olika lyper av cancer ökar olika
mycket. Cancersjukdomarna uppvisar slora geografiska variationer. En cancerform
som är vanlig i ett land kan vara ovanlig i etl annat.

Cancersjukdomarna och deras fortgående ökning är etl
mycket allvarligt problem. Som nämnts är cancer vanligare hos äldre personer,
men den förekommer också hos yngre. Cancer är således den vanligasle
dödsorsaken hos människor mellan 40 och 55 års ålder. Man räknar också med alt
vart femte dödsfall idag förorsakas av cancer. Enligt den medicinska
vetenskapen torde en fortsatt ökning av cancer vara att vänta.

Intensiva forskningsansträngningar har gjorts och görs
världen över för alt få en bälire kunskap om hur cancer uppkommer. Men
fortfarande är dessa sjukdomars orsaker och uppkomstmekanismer i de flesla fall
okända. Myckel talar dock för alt det krävs flera samverkande orsaker eller
riskfaktorer för att en cancersjukdom skall uppkomma. Detta försvårar givetvis
identifieringen av dessa faktorer. Cancersjukdomarna har också en långs.k.
latenstid, dvs. det dröjer i regel ålskilliga år innan en konlakt med en
riskfaktor utlöser en cancersjukdom. Denna tidsfördröjning varierar, men 15-20
år är en vanlig lid i detta sammanhang.

Mot bakgrund av cancerns stora geografiska variationer har
såväl en expertgrupp från det internationella cancerinstitutel i Lyon
(International Agency for Research on Cancer) som andra gjort den bedömningen
att mer än 70 procent av alla cancerfall är framkallade av miljöfaktorer.

I begreppel miljöfaktorer ingår då inte enbari säkerställt
eller potentiellt cancerframkallande ämnen i sig utan även faktorer som arbetsmiljö,
social miljö och personlig livsföring innefattande tobaks- och alkoholvanor
m.m.

Som exempel på faktorer som kan verka utlösande på cancer
kan nämnas röntgen- och radiumstrålning och de ultravioletta strålarna i
solljuset. En rad ämnen, bl.a. vissa metaller, gifter och kemikalier, kan också
framkalla cancer om individen utsätts för dem under viss tid. Sådana ämnen
frigörs t.ex. vid förbränning av kol och olja. Ämnen i vår omgivning som kan
misstänkas medverka till uppkomst av cancer ökar fortlöpande i antal och
kvantitet. Med tanke på den tidigare nämnda s.k. latenstiden finns därför
farhågor för att cancersjukdomarna kan komma att öka ännu snabbare än hiftills.

Den kanske bäsl kända riskfaktorn är rökning. Sambandet
mellan framför allt cigarretlrökning och lungcancer har påvisats allt tydligare
under senare år. Den senasle rapporten på detta område (Smoking and Health, US
Department of Health, Education and Welfare, Jan. 1979) har företett
ytterligare belägg för ett sådant samband. Rapporten har även konstaterat
orsakssamband mellan rökning och cancer i andra kroppsorgan som t.ex. njurarna,
urinblåsan och bukspottskörteln. Kontakt med andra cancerframkallande faktorer
får dessutom en krafligl förstärkt effekt i samverkan med rökning. Rökningen
höjer sålunda sjukligheten och dödligheten i flera cancerformer långt över de
tal som följer av andra riskfaktorer ensamma. Som exempel kan nämnas
kombinalionen asbest och rökning.

Eftersom det är sannolikt alt en väsentlig del av
cancersjukdomarna är miljöbelingade borde det finnas förutsättningar att med
olika åtgärder

s. 136 Kontrollera mot PDF

Delll
S:7 Skr 1979/80:103 136

förebygga dem. Då krävs först och främsl all de olika
cancerframkallande faktorerna i vår inre och yttre miljö säkert identifieras.
Idag utnyttjas två metoder för att karllägga samband mellan olika miljöfaktorer
och uppkomsten av cancersjukdomar. Experimentell forskning baserad på
djurförsök och studier av celler och vävnader i provrör är en metod. Den andra
är epidemiologisk forskning baserad på observationer av människor genom
registerstudier, studier av yrkes- och boendegrupper, lillbakablickande studier
av cancersjuka personer och deras miljö m.m. Del är bl.a. genom epidemiologiska
studier som orsakssamband kunnat fastläggas mellan tobak och lungcancer och mellan
vinylklorid och en viss typ av levercancer.

Cancerforskningen är väl utvecklad i Sverige. Del bedrivs
en omfattande cancerforskning främst vid skilda institutioner inom universitet
och högskolor. Forskningen finansieras främsl genom Riksföreningen mol cancer,
som har ett samlat ekonomiskt ansvar för cancerforskningen. Vid statens
bakteriologiska laboratorium bedrivs forskning i virologi och immunologi, båda
områden av belydelse för cancerforskningen. Vid de yrkesmedicinska klinikerna
och vid institutionerna för hygien pågår forskning om bl.a. kemiska
hälsorisker.

Flera myndigheter ulövar idag kontroll eller bedriver
annan verksamhet som avser omgivningsfaktorers påverkan på hälsotillståndet.
Även cancerframkallande faktorer berörs av denna verksamhet. Socialstyrelsen
bevakar bl.a. läkemedlen och deras verkningar. I socialstyrelsens
cancerregister registreras alla tumörsjuka i landel. Statens livsmedelsverk
utför bl.a. analyskontroller av de ämnen i livsmedel som kan tänkas ha
cancerframkallande egenskaper. Slatens naturvårdsverk övervakar bl.a.
luftföroreningar. Den omgivningshygieniska avdelningen vid verket har bl.a.
studerat verkningarna av radon, tungmetaller och arsenik. Verkets
produktkontroll-byrå undersöker hälso- och miljöfarliga ämnen. Arbelarskyddsstyrelsen
har det övergripande ansvaret för tillsynen av arbetsmiljöområdet. Kartläggning
av yrkesskaderisker, utarbetande av normer och metoder för kontroll och analys
hör till styrelsens arbetsuppgifter. Yrkescancerforskning pågår. Styrelsen utfärdar
också anvisningar om hygieniska gränsvärden med bl.a. klassificering av
cancerframkallande ämnen. Myndighetsuppgifter på området har också statens
strålskyddsinslilul.

Av vad jag hittills har anfört framgår att det således
pågår ett omfattande arbete i landet som har anknytning lill sambandet mellan
miljöfaktorer och cancer. Det internationella samarbetet inom detta område är
väl utvecklat och har stor betydelse för bl.a. den inhemska forskningen.

Med hänsyn till den kraftiga påverkan på befolkningens
hälsotillstånd som riskfaktorerna för cancersjukdomar utövar, anser jag det
emellertid nödvändigt atl ytterligare åtgärder vidtas för att så långt möjligt
kunna förebygga de problem och det enskilda lidande som dessa sjukdomar för med
sig. För della ändamål bör en särskild kommitté tillkallas.

Kommitténs första uppgift bör vara att kartlägga, samla in
och ställa samman den kunskap som erhålls på skilda håll om faktorer som medför
risk för cancer. En sådan sammanslällning är nödvändig som grund för fortsatta
överväganden. Det är i detta sammanhang angeläget att kommittén beaktar
effekterna av att flera olika cancerframkallande faktorer samverkar. Kommittén
bör också uppmärksamma i vad mån skillnader i levnadssätt och arbetsmiljö
mellan män och kvinnor ger upphov till skilda sjukdomsmönster.

Mot bakgrund av den samlade information och kunskap på
området som

s. 137 Kontrollera mot PDF

137 Kommittéer: Socialdepartementet
Del II S:7

kommiitén därvid får bör den utarbeta förslag till en
realistisk strategi avseende åtgärder mot cancer. Kommittén bör därvid belysa i
vad mån mer omfattande förändringar beträffande levnadssätt, teknologi,
industriproduktion m.m. krävs för att väsentligt nedbringa cancerriskerna. Det
kan härvid bli nödvändigl alt väga önskemålel om god hälsa mot andra önskemål
såsom den mänskliga individuella friheten. Kommittén bör också undersöka vilka
verkningar sådana förändringar kan få på samhällsekonomin, sysselsättningen och
den maleriella välfärden. Kommittén bör bedöma och rangordna olika tänkbara
åtgärder och uppskatta de kosinader och uppoffringar de medför.

Utifrån den strategi som kommittén vill förorda för atl
intensifiera de cancerförebyggande ålgärderna bör kommiitén även överväga den
lämpliga resursfördelningen mellan olika åtgärdsområden. Möjligheterna att
samordna undersöknings- och forskningsverksamheten kring sambandet mellan
miljöfaktorer oeh cancersjukdomar bör prövas. Riksdagens socialutskott har i
sitt belänkande 1977/78:2 betonat angelägenheten av en sådan samordning.

Kommitténs huvuduppgift bör således vara att föreslå
åtgärder som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst. Den bör emellertid
uppmärksamma även problem kring sjukdomarnas diagnos och terapi.

När en cancersjukdom väl uppkommit, gäller att prognosen
för en god behandling är bättre ju tidigare sjukdomen upptäcks. Detta är skälel
lill de masshälsoundersökningar som syftar till en tidig upptäckt av
cancerfall. Värdel av sådana undersökningar är emellertid enligt vissa
medicinska bedömare inle helt klariagl.

Kommittén bör följa det pågående arbetet med att utvärdera
masshälsoundersökningar för att diagnostisera bl.a. livmodershals- och
bröstcancer. Den bör på så sätl kunna få fram underlag för ställningstaganden
lill en fortsatt användning i Sverige av sådana undersökningar.

Vården av cancersjuka patienter håller på att byggas upp
hos respeklive sjukvårdshuvudmän. Denna uppbyggnad sker i enlighet med de
riktlinjer som redovisats i socialstyrelsens Råd och Anvisningar; Planering av
onkologisk sjukvård (32/74). Det bör ingå i kommitténs uppgifler att också
följa utvecklingen på detta område.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen

dels bemyndigar statsministern

att tillkalla en kommitté med högst 14 ledamöier för
cancerförebyggande åtgärder

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

dels bemyndigar det statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om allmän hälsovård

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna
skall belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
oeh bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

s. 138 Kontrollera mot PDF

Delll
S:8 Skr 1979/80:103 138

8. Översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.

Dir 1979:60

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-14

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
svarar för administrationen av större delen av samhällels ekonomiska
trygghetssystem för medborgarna. Riksförsäkringsverket är således central
förvaltningsmyndighet främst för ärenden som rör den allmänna försäkringen -
dvs. sjukförsäkring med tandvårdsförsäkring och föräldraförsäkring, folkpensionering
och tilläggspensionering - delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring och
molsvarande försäkring enligt äldre lagstiftning, allmänna barnbidrag och
bidragsförskott samt för ärenden som rör utbetalning av studiestöd vid
vuxenutbildning, ulbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, stalskommunalt
bostadsbidrag lill pensionärer ulan barn och dagpenning lill vissa värnpliktiga
m.fl. I verkels uppgifler ingår all utöva lillsyn över de allmänna
försäkringskassorna, som är lokala organ för den allmänna försäkringen m.m.

Riksförsäkringsverket inrättades är 1961 genom en
sammanslagning av de två ämbetsverken riksförsäkringsanstallen och
pensionsslyrelsen. Verket organiserades i huvudsak efler en princip som innebar
fördelning av arbetsuppgifterna efler ärendenas art pä tre avdelningar, nämligen
en adminislrafiv avdelning, en försäkringsavdelning och en besvärsavdelning.
Sedan år 1961 har del skett en mycket omfallande utbyggnad av socialförsäkringssystemet,
vilken lelt till atl riksförsäkringsverket har fåll väsentligl utvidgade och
förändrade arbetsuppgifier. Nya arbelsuppgifler hell eller delvis utanför det
egentliga socialförsäkringsområdet har också anförtrotts riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna.

Verkets organisalion har successivi anpassats till de
förändrade oeh växande arbetsuppgifterna. Här kan nämnas att ärenden rörande
yrkesskadeförsäkringen år 1969 bröts ut och bildade underlag för en särskild
avdelning. Som en följd av tillsynsfrågornas ökade omfattning bildades en
särskild tillsynsavdelning år 1975. Den successiva övergången från manuell
behandling fill användning av ADB i försäkringsadministrationen har också
föranlett fortlöpande anpassning av personalorganisationen. Bl.a. omfattar
verkets tekniska byrå, som är förlagd till Sundsvall, numera närmare 300
tjänster, varav flerlalel för ADB-uppgifter.

Den 1 januari 1979 genomfördes den senasle förändringen av
riksförsäkringsverkets organisalion. som innebar att besvärsavdelningen
ersattes av tre självsländiga regionala försäkringsrätter för besvärsprövning
inom socialförsäkringsområdet. Samtidigt inrättades en särskild ombudsenhet
inom riksförsäkringsverket med uppgift all bevaka enhetligheten i
tillämpningen av socialförsäkringslagstiftningen och fullgöra verkets nya
uppgifl alt inträda som part i besvärsärenden vid försäkringsrätterna och
försäkringsöverdomstolen.

Riksförsäkringsverkets verksamhet är f.n. organiserad på
fem avdelningar, nämligen en administrativ avdelning, en lillsynsavdelning, en
planeringsavdelning (tidigare försäkringsavdelningen), en yrkesskadeavdelning
saml den nyinrältade ombudsenhelen. Personalorganisationen omfallar drygt 1.000
ijänsler, vilkel i stort sell överensstämmer med anlalet tjänster när verkel
inrättades år 1961. Personalslrukturen har däremot förändrats

s. 139 Kontrollera mot PDF

139 Kommittéer: Socialdepartementet
Del II
S:8

betydligt under årens lopp.

Vissa ytterligare förändringar i verkels uppgifler och
organisation kan förutses bl.a. som en följd av redan fattade beslul av
statsmakterna. Den 1 juli 1977 ersattes den lidigare yrkesskadeförsäkringen av
en ny arbelsskadeförsäkring vars ärenden handläggs i försia instans av
försäkringskassorna. Del innebär att arbetsuppgifterna för verkets
yrkesskadeavdelning, som är första beslutsinstans för ärenden enligt den äldre
lagstiftningen, kommer att successivt begränsas. Vidare har verket lagt fram
förslag om atl dess arbelsuppgifter med debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter skall decentraliseras till länsstyrelserna och de lokala
skattemyndighelerna i början av 1980-lalet. Dessa båda förändringar berör yrkesskadeavdelningen
och planeringsavdelningens avgiftsbyrå, där det f.n. finns sammanlagi ca 350
tjänster.

De förändringar som under årens lopp har gjorls i
riksförsäkringsverkets organisation har genomförts som nödvändiga dellösningar
i mer eller mindre direkl anslulning till förändringar i verkets
arbetsuppgifter. Någon samlad organisationsöversyn har inte gjorts sedan
verkets tillkomst år 1961. Riksförsäkringsverket har mot denna bakgrund i
skrivelse till regeringen hemställt att verkel skall ges i uppdrag att i
samarbele med statskontoret genomföra en översyn av verkels organisation.
Översynen bör enligt verket syfta Ull förslag till en sådan organisation och
sådana arbetsformer för verket som tillgodoser den ökade inriktningen av
verksamhel på cenlral ledning, rättstillämpningsfrågor och tillsyn över
försäkringskassornas verksamhet.

Jag delar verkets uppfattning atl del behövs en samlad
översyn av riksförsäkringsverkets organisation med hänsyn till de stora
förändringar som skett inom verkets ansvarsområde sedan det inrättades för 18
år sedan. I samband med en sådan översyn bör även behandlas vissa frågor
rörande de allmänna försäkringskassorna som jag återkommer till i det följande.
Enligt min mening bör därför uppdraget att genomföra den begärda översynen
lämnas till en särskild kommitté. Jag förordar således atl en kommitté
tillkallas för atl göra en översyn av riksförsäkringsverkets organisation saml
vissa frågor rörande de allmänna försäkringskassorna.

En huvuduppgift för kommillén bör vara atl analysera
vilken organisation och vilka arbetsformer som bäst svarar mot behovet av
insatser från riksförsäkringsverkets sida. Denna analys bör grundas pä en
samlad genomgång av arbetsuppgifterna inom riksförsäkringsverkets
ansvarsområde och möjligheterna att genom omprioriteringar m.m. lillgodose
dessa insalsbehov inom ramen för befintliga resurser. Utgångspunkten bör därvid
vara nuvarande lagstiftning på områdel med de ändringar som kan komma alt
beslutas under utredningsarbetets gång. I de fall statsmakterna ännu inte tagit
ställning lill utredningsförslag elc. som har betydelse för
riksförsäkringsverkets verksamhet, bör kommittén redovisa de administrativa och
organisatoriska konsekvenserna om ifrågavarande förslag skulle genomföras.
Kommittén bör också vara oförhindrad att föreslå sådana ändringar i
regelsystemet på socialförsäkringsområdet som kan innebära förenklingar i
administrationen och för allmänheten och därmed besparingar för samhället.

Överföringen av prövningen av besvärsärenden från
riksförsäkringsverket till en särskild besvärsorganisation innebär alt verkets
uppgifler i ökad grad inriktas på bevakning av all de ekonomiska
trygghetsåtgärder som faller inom verkets ansvarsområde fungerar effektivt och
ändamålsenligt. Denna bevakning fullgörs bl.a. genom verkets roll som central
tillsynsmyndighet för

s. 140 Kontrollera mot PDF

Del II S:8 Skr 1979/80:103 140

de allmänna försäkringskassorna. En översyn av
riksförsäkringsverkets uppgifler och organisation måste därför också avse
frågor som gäller försäkringskassornas verksamhet och verkets roll som central
tillsynsmyndighet.

Utvecklingen av samhällets ekonomiska trygghetsanordningar
har inneburit väsentligl utvidgade arbetsuppgifter för försäkringskassorna.
Detta har trols ökad användning av automatisk databehandling letl till en
krafiig ökning av försäkringskassornas personal. Sedan år 1963 har
försäkringskassornas personal uttryckt i årsarbetare ökal från ca 6.000 till
ca 16.000. För år 1979 har kassornas förvaltningsulgifler beräknals lill drygt
1.800 milj. kr., vilkel innebär en ökning med ca 1.000 milj. kr. sedan är 1975.

Riksrevisionsverkei har i en revisionsrapport om
riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna försäkringskassorna m.m. i juni
1978 redovisal vissa synpunkter och förslag till åtgärder. I rapporten förordas
bl.a. all ell nylt system införs för slyrning av försäkringskassornas
förvallningskoslnader. I anslutning härtill behandlas också frågan om uppgifts-
och ansvarsfördelningen mellan verket och kassorna. Riksrevisionsverket
framhåller alt försäkringskassornas formella ställning som frislående organ
inte begränsar möjligheterna all åstadkomma den mesl ändamålsenliga
arbetsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och kassorna. I rapporlen
framhålls också behovet av att riksförsäkringsverket som etl led i lillsynen i
ökad omfattning följer ulvecklingen av försäkringskassornas
förvaltningsulgifler.

Revisionsrapporten bör ingå i underlaget för kommilléns
arbete. Det faller sig naturligt att kommillén får lill uppgifl att pröva
frågan om formerna för styrning av försäkringskassornas organisation och
förvaltningskostnader mot bakgrund av vad som anförs i revisionsrapporten. En
utgångspunkt bör därvid vara alt försäkringskassornas formella särställning -
som inte skall ändras i detta sammanhang - inte ulgör något hinder för att
använda de ekonomiska och administrativa styrmedel som lillämpas inom den
statliga förvaltningen. Kommittén bör pröva hur dessa styrmedel på ett ändamålsenligt
sätt kan utnyttjas i fråga om försäkringskassorna. Därvid bör i tillämpliga delar
beaktas vad som i proposition 1978/79:111 bil. 14 anförts om decentralisering
av den offentliga förvaltningen.

När det gäller frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna vill jag erinra om att en
utredning i dessa frågor f.n. görs gemensaml av verkel och
försäkringskas-seförbundet, den s.k. RFV-FKF-utredningen. Den av mig förordade
kommittén bör samråda med RFV-FKF-utredningen i frågor som gäller
arbetsfördelningen mellan verkel och försäkringskassorna.

Utredningen (S 1977:10) om ADB inom den allmänna
försäkringen m.m, har lill uppgift all lägga fram förslag rörande datordriflen
inom riksförsäkringsverkets ansvarsområde för fiden efter år 1980.
Datordriflens omfattning och organisation har betydelse främst för verkets
ADB-enhels - tekniska byråns - arbetsuppgifier och organisation, men den
påverkar även andra delar av verkels arbetsuppgifter. Kommittén bör därför
hälla nära konlakl med nyssnämnda utredning och pröva konsekvenserna för
verks-organisationen av dess förslag.

Jag erinrar slufligen om regeringens tilläggsdirektiv lill
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer
(Dir. 1978:40).

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

s. 141 Kontrollera mot PDF

141 Kommittéer: Socialdepartementet
Del II
S:9

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöier för all
göra en översyn av riksförsäkringsverkets organisation m.m.,

atl utse en av ledamöterna aU vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annal
arbelsbilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver atl
kostnaderna för kommiuén skall belasta femte huvudfitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

9. Översyn av sjukförsäkringens ersättningssystem vid
sjukresor

Dir 1979:70

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-116-21

Departementschefen, slalsrådel Gabriel Romanus, anför.

Sjukförsäkringen lämnar ersäitning för resekoslnader i
samband med vård där vårdkostnaden eller del därav ersätts av försäkringen. De
grundläggande bestämmelserna om ersällning för försäkrads resekoslnader finns i
2 kap. 1, 5 och 6 S§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Regeringen har
meddelai mera delaljerade beslämmelser i sjukreseförordningen (1975:964).
Riksförsäkringsverket har vidare utfärdat vissa tillämpningsföreskrifter.
Ersättning för sjuktransporter med ambulans utges lill sjukvårdshuvudman enligi
förordningen (1975:963) om ersällning för sjuktransporter och handikapphjälpmedel.

Ersäitning lämnas för resor i samband med läkarvård,
sjukhusvård, konvalescenlvård, sjukvårdande behandlingar i offentlig regi
(t,ex. vård av sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut, logoped m.fl.) eller av
privatpraktiserande sjukgymnast m.fl., som är anslutna till den allmänna
försäkringen, ulprovning och anpassning av hjälpmedel för handikappade, värd
hos distriktssköterska eller dislriktsbarnmorska, preventivmedels-, abort-
eller steriliseringsrådgivning samt i samband med tandvård som ges i offentlig
regi eller av privatpraktiserande tandläkare som är ansluten till den allmänna
försäkringen. Ersättning lämnas med den del av kostnaden som översiiger etl
karensbelopp, f.n. 10 kr. (vid tandvård 18 kr.). Normall ersätls kosinader för
resa med billigaste färdsätt. Vid resa med egen bil lämnas ersättning med 40
öre per kilometer. Ersällning lämnas för resa lill närmasle vårdgivare som
kunnal ge den värd den försäkrade behövt.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för sjuktransporter med
ambulans och andra sjuklransporlfordon. För sådana resor får avgift las ul med
högst 10 kr. Från sjukförsäkringen ulgår en sjuklransporlersäiining direkt lill
sjukvårdshuvudmännen med f.n. 16 kr. per invånare och år enligt lidigare nämnd
förordning härom.

Försäkringenskostnader för sjukresor uppgick är 1978 lill
ca 410 milj. kr., varav ca275 milj. kr. för ersällningar till de försäkrade och
ca 135 milj. kr. för ersäuning till sjukvårdshuvudmännen.

Samtliga ersällningar för resor i samband med sjukvård
belalas ul av försäkringskassorna. Den försäkrade måste vända sig lill
försäkringskassan med sina ersättningsanspråk för resekoslnader. Under år
1978 gjorde

s. 142 Kontrollera mot PDF

Delll
S:9 Skr 1979/80:103 142

försäkrade hos försäkringskassorna anspråk på ersällning
för sammanlagi 4,4 milj, resor. Ersällningen per resekoslnadsverifikalion
uppgick till i genomsnitl ca 63 kr. Av försäkringskassornas arbelsredovisning
framgår all kassorna år 1978 använt mellan 400 och 500 årsarbetare till en
kostnad av ca 50 milj. kr. för utbetalning av tidigare nämnda 275 milj. kr. i
resekostnadsersällning lill de försäkrade. Administrationskostnaderna kan
alltså beräknas lill ca 20 % av utbetalt belopp.

Reseersättningarna
inom sjukförsäkringen är den sista förmån av belydelse där det lidigare
allmänl gällande återbäringssystemet forlfarande existerar. Som framgår av vad
jag lidigare nämnl innebär delta syslem en belungande adminislralion för
försäkringskassorna och en hög administrationskostnad i förhållande till
uibelalda ersällningar. Ersällningsbesiämmelserna är, trots atl vissa
förenklingar skell, myckel delaljerade samtidigt som del förekommer många svåra
skälighetsbedömningar. Försäkringskassorna måsle på grund härav ägna mycket
arbele ål dessa ärenden. Ålerbäringssy-stemet innebär vidare - förulom behovet
av kontakter med försäkringskassan - att de försäkrade ofta måste ligga ule
med relativt stora penningbelopp i avvakian på utbetalning av ersättningen från
försäkringskassan.

Inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) pågår f. n. en undersökning om resor till
vårdinstitutioner. Vissa preliminära resultat från undersökningen visar atl den
antalsmässigt största delen av sjukresorna sker med egen bil, därefler följer
taxiresor och slutligen resor med allmänna kommunikationsmedel. Taxiresor och
resor med egen bil svarar för huvuddelen av kostnaderna medan resor med de
allmänna kommunikationsmedlen svarar för en liten andel. Kostnaden per resa är
högst för taxiresorna. Därefter följer resor med allmänna kommunikationsmedel
och slutligen resor med egen bil.

Undersökningens resullal bestyrker riksförsäkringsverkets
och försäkringskassornas allmänna erfarenhet frän adminislralionen av
reseersättningarna. Dessa erfarenheler visar också att resorna ofta sker pä ett
irrationellt sätt. Del kan t. ex. göras flera långa taxiresor med vardera en
passagerare i stort sett samtidigt från samma orl till samma vårdgivare.
Detsamma är ofta fallet när det gäller resor med egen bil. Orsakerna lill detta
torde bl. a. vara all försäkringens ersättningsregler inte stimulerar lill
samåkning vid sjukresor. Ersätiningssystemet innehåller inte heller några
regler som tar sikte på alt uppnå rationellare förhållanden och därigenom
minska kostnaderna.

De ofta höga resekostnader som förekommer i samband med
långa taxiresor har givit upphov till elt relativt utbrett förfarande med s. k.
överlåtelsekvitton. Detla innebär att den resande till taxichauffören överlåter
sin rätt frän försäkringskassan.

Taxichauffören kräver sedan försäkringskassan på
ersällning med slöd av denna överlålelse. Detla förfarande, som inle finns
förfallningsreglerat, medför vissa olägenheter, bl. a. kontrollproblem för
försäkringskassan. Även i övrigt medför gällande ersättningsregler problem i
administrativt eller sakligt hänseende. Som exempel kan nämnas reglerna om
ersättning för återresa och ersättning för väntetid.

De här nämnda olägenhelerna med nuvarande
ersättningsregler för sjukresor visar på behovel av en översyn av bl. a. del
återbäringssystem som fortfarande finns kvar på delta område. En sådan översyn
bör göras av en särskild utredare och i första hand gälla ersätiningssystemet
ur organisatorisk och administrativ synpunkt saml åtgärder i syfte att nä en
förbättrad samordning av sjukresorna. Ersättningsreglernas materiella innehåll
ges

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

dock enligt min mening i huvudsak ett tillfredsställande
resultat för den resande. Utredaren bör dock överväga andra lösningar än det
nuvarande systemet som bygger på återbäringsprincipen. En utgångspunkt lorde
därvid vara att en förenkling av administrationen förutsätter ell ökal inslag
av schablonisering av resekostnadsersältningarna.

Landsiingskommunerna har f. n. ansvar för
ambulanslransporlerna. 1 enlighet med riksdagens beslul kommer de också all
lillsammans med primärkommunerna vara huvudmän för kollektivtrafiken inom
länen. Många av de förhållanden som päverkar sjukresorna och som har belydelse
för möjligheterna atl samordna sjukresor beror på faktorer som också styrs av
landstingen. Som exempel kan nämnas sjukvårdsenhelernas lokalisering,
motlagningslidernas förläggning m. m. Mot denna bakgrund finns det enligt min
mening anledning all i delta sammanhang närmare pröva förulsällningarna för alt
ge sjukvårdshuvudmännen etl ökal ekonomiskl och administrativt ansvar för resor
i samband med sjukdom. Uiredaren bör göra denna prövning och redovisa hur en
sådan omläggning skulle kunna genomföras. Därvid bör redovisas vilka
alternativa organisationsformer som kan bli aktuella och förulsältningarna ur
administrativ och organisatorisk synpunkt för en omläggning.

Inom Örebro läns landsting pågår f. n. en
försöksverksamhel med samordning av landstingens transporter och
sjuktransporter. Uiredaren bör följa denna verksamhet. Utredaren bör även hälla
kontakt med Spri och del lidigare nämnda projektet om resor lill
vårdinstitutioner.

Svenska kommunförbundei har i en skrivelse lill regeringen
aklualiserat frågan om reseersättning vid sjukresor för boende på ålderdomshem.
I många fall ersäller kommunen koslnaden för sjukresor för dem som bor på
ålderdomshem. Enligt etl avgörande av försäkringsdomslolen innebär delta alt
den sjuke i detta fall inle hafl några resekostnader, framför alll mol bakgrund
av alt kommunen lar ul en vårdavgift som även innefatlar kostnaderna för
läkarvård och sjukvårdande behandling m. m. saml resor i samband med sådan
vård. Någon reseersättning från försäkringskassan kan därför inte utgå. Denna
fråga har direkt samband med den avsedda översynen alt det bör ankomma på
utredaren all pröva hur kostnadsansvaret för de här aktuella sjukresorna skall
ulformas.

Utredaren bör arbeta skyndsamt och inrikta arbelet på att
kunna redovisa sina förslag snarast möjligt under år 1980.

Jag erinrar om regeringens lilläggsdirekliv lill samtliga
kommilléer och särskilda utredare ang. finansiering av förslag m. m. (Dir.
1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för all göra en översyn
av sjukförsäkringens ersättningssystem vid sjukresor

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt
kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

s. 144 Kontrollera mot PDF

Delll
S: 10 Skr 1979/80:103 144

10. Tilläggsdirektiv till utredningen (S 1976:05) om
sjukvården i krig

Dir 1979:100

Beslul vid
regeringssammanlräde 1979-08-23

Statsrådet Lindahl anför.

Genom beslut den 30 december 1976 bemyndigade regeringen
dåvarande slalsrådel Troedsson alt lillkalla en kommitté för alt uireda frågan
om sjukvården i krig. Kommittén har anlagit namnet utredningen om sjukvården i
krig (USIK). Den 12 december 1978 har kommiitén överlämnat betänkandet (SOU
1978:83) Sjukvården i krig.

Frågor rörande utbildning av medicinalpersonal för
uppgifler i krig har inle ingått i kommilléns uppdrag. Kommittén har mol denna
bakgrund i skrivelse den 14 november 1978 hemslälll om alt kommilléns uppdrag
utvidgas till atl omfalla även dessa frågor.

Kommillén har i belänkandet bl.a. framhållit atl
fredssjukvårdens personella och maleriella resurser utgör grunden för hälso-
och sjukvården i krig. Den kunskap och erfarenhet som hälso- och sjukvårdens
personal förvärvat genom yrkesutbildning och genom ordinarie fredsverksamhet är
därmed en myckel viktig lillgång för samhället vid kalastrofer och i krig. Jag
delar kommilléns uppfattning all en översyn bör göras av hur den fredslida
yrkesutbildningen för personalen inom hälso- och sjukvården bäsl skall komma
totalförsvaret lill godo. Till ledning för del vidare arbetet vill jag anföra
följande.

En utgångspunkt för ulbildningen för totalförsvarets
hälso- och sjukvård bör vara atl den i så slor ulslräckning som möjligt
förankras i och bedrivs som en del av den reguljära utbildningen för
fredssjukvården.

Som elt alternativ lill nuvarande förhållanden bör
kommillén överväga om försvars- och kalastrofmedicinska aspekler kan beaklas i
samband med lillämpliga undervisningsmomenl i den fredstida yrkesutbildningen i
stället för att bedrivas i form av särskilda kurser.

Flertalet anställda inom sjukvården får under sin
yrkesutbildning inle någon särskild utbildning om de svårigheler som sjukvården
utsälls för vid katastrof eller krig. Del bör ankomma pä kommillén all pröva
behovet av särskild utbildning för dessa grupper samt ange hur den i princip
bör organiseras. En ulgångspunkl bör därvid vara, atl utbildningen skall ha en
naturlig anknytning till fredssjukvården och i så slor utsträckning som möjligt
bedrivas regionall och lokalt.

Kommillén bör vidare ange hur sjukvårdshuvudmännens
medverkan i ulbildningen för totalförsvarets hälso- och sjukvård skall kunna
öka.

Kommillén skall samråda med 1978 års försvarskommilté (Fö
1978:02) saml hälla sig underrättad om det utredningsarbete som pågår i fråga
om försvarsmaktens sjukvårdsulbildning.

Kommilléns förslag bör redovisas i sådan lid alt det -
efter remissbehandling - kan ingå i underlaget inför 1982 års försvarsbeslut.

Jag erinrar om regeringens tilläggsdirektiv lill samtliga
kommittéer och särskilda uiredare angående finansiering av förslag m.m. (Dir.
1978.40).

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
alt regeringen

s. 145 Kontrollera mot PDF

145 Kommittéer: Socialdepartementet
Del II
S:ll

utvidgar del uppdrag som lidigare har lämnals kommittén i
enlighel med vad jag har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överviiganden
och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

11.
Förberedelser för internationella handikappåret 1981

Dir
1979:117

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Slalsrådel
Lindahl anför.

FN:s generalförsamling anlog hösten 1976 en resolution
(31/123) i vilken år 1981 proklameras som etl internationellt år för
handikappade. Syftet med handikappåret är enligt församlingens beslut atl
främja handikappades integrering i samhället. Åtgärderna skall avse
rehabilitering, förebyggande av handikapp, forskning inom handikappområdel och
informalion lill allmänheten om handikappade och deras rättigheter.

Generalförsamlingen uppmanar i resolutionen FN;s
medlemsländer alt öka sina anslrängningar all förbättra handikappades
livsvillkor.

FN:s generalförsamling har tillkallat en rådgivande
kommillé för handikappåret. Den rekommenderar alt temat för året blir full
delaktighet och jämlikhet. Kommittén framhåller alt krav på handikappades
jämlikhet med övriga medborgare måsle resas med samma krafl i alla länder
oavsett utvecklingsnivå. Kravel måste också gälla all handikappade skall fä
lika del i den förbällring av levnadsnivån som följer genom social och
ekonomisk utveckling.

Kommittén uttalar vidare, alt del måsle göras åtskillnad
mellan begreppen skada, funktionshinder och handikapp. Det måsle också
klarläggas all handikapp inte är en egenskap hos den enskilde ulan etl
förhållande mellan honom och miljön. Miljön avgör vilka följder en skada eller
ett funktionshinder får för hans dagliga liv. Handikappfrågorna blir därmed
frågor för alla. Samhället i sin helhet måsle enligt kommittén göras
lillgängligl för människor med funktionshinder. Handikappfrågorna kan inle ses
avgränsade. De måsle inlegreras i reformprogrammen och programmen för
internationellt utvecklingssamarbete.

Vidare undersiryker FN;s rådgivande kommitté sambandet
mellan ländernas utvecklingsnivå och siluationen för handikappade. Kommittén
förordar, all insatserna i samband med handikappåret i hög grad inriklas på atl
förbällra handikappades livsvillkor och deras möjligheter atl delta i
utvecklingsprocessen.

Ell viktigt syfte med årel är enligt kommillén alt stödja
ulvecklingen av handikappades egna organisationer. Därigenom ökar handikappades
möjlighet alt informera om sina behov och all påverka de politiska beslulen,

Inlernationella arbelsorganisationen (ILO) har vid sin
arbetskonferens år 1979 antagit en resolution rörande handikappade i
arbetslivet i anslutning lill förberedelsearbetet för FN:s handikappår,

Efler samråd med chefen för utrikesdepartemenlel förordar
jag, alt

10 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 146 Kontrollera mot PDF

Delll S:
12 Skr 1979/80:103 146

Sveriges insatser under del internationella handikappåret
1981 får en ivåfaldig inrikining. Dels bör belysas, hur handikappades
delaktighet i samhällets gemenskap kan främjas och klyftorna i jämlikhet mellan
handikappade och övriga medborgare utjämnas. Dels bör belysas hur vi inom värt
bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbete kan bidra lill atl förbällra
livsvillkoren för handikappade i u-länder och förebygga handikapp i dessa
länder. Sverige bör i dialogen med de länder som mollar svenskl bistånd och i
samarbelel med FN-organen verka för all ålgärder för handikappade så långl
möjligt inlegreras i ländernas utvecklingsprogram. Arbetet bör även syfta lill
all i vårl land öka förståelsen för handikappades situation i dessa länder.

Ell storl intresse finns i andra länder för de lösningar
som vi har vall på olika handikapp-problem. Sådana lösningar bör presenteras i
samband med handikappåret som etl led i en internalionell dialog.

Förberedelserna för handikappåret bör göras i en särskild
beredningsgrupp med förelrädare för berörda departement och myndigheler,
landslingsförbundel. Svenska kommunförbundet, de politiska partierna, de
fackliga organisationerna och handikapprörelsen.

Beredningsgruppen bör ha huvudansvaret för handikappårets
genomförande för Sveriges del. Del är angeläget all myndigheler och
organisaiioner av olika slag aktivi engagerar sig i förberedelserna för och
genomförandet av handikappåret. I beredningsgruppens uppgifler bör bl.a. ingå
alt samordna de svenska insatserna. Del gäller både dem som avser förhållanden
inom vårt land och dem som riktas lill andra länder.

Med hänvisning lill vacag nu har anfört hemsläller jag alt
regeringen bemyndigar mig alt tillkalla ledamöter i en beredningsgrupp med
uppdrag att förbereda det internationella handikappåret 1981 i Sverige,

atl utse en av ledamöierna atl vara ordförande i
beredningsgruppen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
arbelsbilräde åt beredningsgruppen.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt
kostnaderna för beredningsgruppen skall belalas frän femle huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredraganden och bifaller
hennes hemställan.

(Socialdepartemeniei)

12. Vård av anhörig i hemmet, m.m.

Dir. 1979:130

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-30
Departementschefen, statsrådet Gabriel Romanus, anför.

Befolkningsprognoserna för de närmaste decennierna visar
på en stagnerande befolkningsökning och en förskjutning mot högre åldrar i
Sverige liksom i många andra länder. Anlalel personer i åldrarna över 65 år
beräknas öka under åren fram till 1990, då antalet ålderspensionärer beräknas
uppgå till närmare 1,5 milj. och utgöra 17,5 % av hela befolkningen. Samtidigt
som andelen äldre ökar inträder en förskjutning mot högre åldrar inom gruppen.
Under perioden 1977-2000 beräknas anlalel personer över 85 år öka från ca
90.000 lill drygt 160.000 eller med drygl 80 %.

Olika utredningar har visat atl den äldsta delen av
befolkningen ställer de

s. 147 Kontrollera mot PDF

147 Kommittéer: Socialdepartementet
Delll S:12

slörsia kraven pä vård- och omvårdnadsinsalser. Del ökande
anlalel personer i hög ålder innebär därför ökade anspråk pä samhällels
sjukvård och äldrevård.

Den ekonomiska Irygghelen för den enskilde pensionären
garanteras genom socialförsäkringslagstiflningen. Ansvarei för de äldres vård-
och omvårdnadsbehov är delal mellan landstingskommunerna och kommunerna.
Landslingen har alt svara för hälso- och sjukvårdande insatser medan kommunerna
svarar för olika former av social omvårdnad bl.a. i form av social hemhjälp.

Del allmännas insalser för en god bostad, omvårdnad och
service är så långl möjligt anpassade efler den enskildes behov. Särskilt
betydelsefullt är alt ge de äldre möjligheter att bo kvar i sin invanda miljö
så länge de vill och kan. Kommunerna svarar för viktiga insatser inom
äldreomsorgen i form av bl.a. bostadsstöd, social hemhjälp, färdtjänst,
servicehus och ålderdomshem. Till kommunernas kosinader för social hemhjälp och
färdtjänst utgår statsbidrag. Fr.o.m. år 1980 införs också statsbidrag till
kommunala bostadstillägg för pensionärer.

Sjukvårdshuvudmännen har under senare år givit hög
prioritet åt en utbyggnad av långtidssjukvården för atl möla del ökade
vårdbehov som följer av befolkningsutvecklingen. Ulbyggnaden har under åren
1974-1977 omfattat i genomsnitl ca 1.400 platser per år. Huvudmännens
utbyggnadsplaner för åren 1980-1984 innefaltar i genomsnitt ca 2.000 platser
per år. För atl säkerslälla ulbyggnaden av långtidssjukvården under de närmaste
tvä åren kommer del enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:177, SfU
1978/79:22, rskr 1978/79:338) atl under åren 1980 och 1981 utgå eft särskilt
bidrag med 170 milj. kr. per är från sjukförsäkringen lill
sjukvårdshuvudmännen. Landstingsförbundet har därvid ålagil sig atl verka för
att huvudmännen under dessa är genomför en ulbyggnad av långtidssjukvården i
enlighel med sina planer, dvs. igångsättning av byggen för i genomsnitt minst
2.000 platser per år. Vidare sker en utbyggnad av den decentraliserade öppna
sjukvården bl.a. för att tillgodose de äldres efterfrågan på sjukvård i
närheten av bostadsområdena.

En fortsalt snabb ulbyggnad av långtidssjukvården är
angelägen. Det torde emellertid stå klart atl även med den planerade kraftiga
ulbyggnaden kommer knappheten på institutionella vårdresurser att beslå på
grund av det ökande vårdbehov som följer av befolkningsutvecklingen. Olika
former av öppen vård i hemmet kommer därvid att i växande utsträckning framstå
som elt alternativ eller komplemenl lill institutionsvården. För detla lalar
också atl de äldre i regel föredrar all bo kvar i sitt hem så länge del över
huvud tagel är möjligt framför att vårdas på en institution.

Hemsjukvård i mer organiserade former började växa fram i
slutet av 1940-lalel. Ursprungligen betraktades hemsjukvård som en lemporär
insals i avvaktan på en utbyggnad av den slutna somaliska långtidssjukvården.
Hemsjukvården har emellertid utvecklats och ses nu som etl alternativ eller
komplement fill andra vårdformer för främsl långvarigt sjuka patienter med
behov av begränsade medicinska insatser. Den allmänna försäkringen lämnar
numera ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukvårdande behandling i
samband med sjukvård i hemmet.

Sjukvården i hemmet bedrivs i varierande former och under
medverkan av personal med olika kompetens. Vanligen får den sjuke vård och
hjälp i silt hem av personal anställd hos sjukvårdshuvudmannen eller inom den
kommunala sociala hemhjälpsverksamhelen. I del senare fallel sker insatserna enligt
avtal med sjukvårdshuvudmannen. En annan hjälpform är all

s. 148 Kontrollera mot PDF

Delll
S:12 Skr 1979/80:103 148

sjukvårdshuvudmannen lämnar ekonomisk ersällning lill
anhörig som vårdar palienlen i hemmet. För dessa anhöriga vårdare Iräffade
Landslingsförbundel och Svenska kommunalarbelareförbundei är 1977 en
rekommen-dalionsöverenskommelse om anställningsvillkoren. Överenskommelsen
gäller för anhöriga vårdare som är anställda hos huvudmannen och reglerar
vårdarnas ersättning, semesterförmåner m,m. Del förekommer också all
sjukvårdshuvudmannen lämnar kontanlbidrag lill vårdlagaren, som sedan själv får
ordna med vårdare m. m.

Under är 1977 beräknas ca 39.000 personer ha fäll vård i
sina hem inom ramen för sjukvårdshuvudmännens hemsjukvårdsverksamhel. Av dessa
fick 57 % vård genom anhörig medan 43 % vårdades av hemsamaril eller
motsvarande vårdare. Sjukvårdshuvudmännens kosinader för hemsjuk-värdsbidrag
och köpta vårdarljänsler hos kommunerna uppgick lill 495 milj. kr. under samma
år. Enligt sjukvårdshuvudmännens planer beräknas anlalel vårdade komma all öka
med 2-3 % årligen under de närmasle åren för att år 1983 uppgå till drygl
44.000 personer.

Den kommunala sociala hemhjälpen lill äldre och
handikappade har också snabbi vuxit i omfattning. År 1960 fick 79.000 personer
social hemhjälp. År 1977 var molsvarande siffra 346.000. Kommunerna slöder
anhöriga vårdare genom att de i vissa fall kan få anställning som hemsamariier.

I moiioner lill 1977/78 års riksmöie föreslogs en
ulredning av frågan om ersättning frän den allmänna försäkringen för värd av
äldre eller sjuk anhörig i likhet med vad som gäller för vård av sjukt barn.
Ulredning föreslogs också om möjligheterna alt införa en lagfäsi rält lill
tjänstledighet för vård av anhörig. Motionernas utredningsyrkanden avstyrktes
av socialutskottet och socialförsäkringsutskollet (SoU 1977/78:25 resp.
1977/78:33) bl.a. med hänvisning lill del dä pågående utredningsprojektet om
hemsjukvård och äldreomsorger i samverkan vilket bl.a. hade till syfle all
belysa samhällels möjligheter att stimulera och siödja anhörigas insalser i
vårdarbetet. Utskotten ville avvakla resultatet av nämnda utredningsarbete och
närmare erfarenheler av bestämmelserna om ledighet för vård av barn.
Socialförsäk-ringsulskottel var inte berelt all dessförinnan medverka lill de
utredningar som begärts i motionerna och som syftade till principiellt mycket
belydande och kostnadskrävande utvidgningar av den nuvarande ersällningsrätten
inom sjukpenningförsäkringen.

Del av riksdagsulskollen omnämnda utredningsprojektet om
hemsjukvård och äldreomsorg har nu avslutats. Projektet har bedrivits inom
ramen för etl av socialslyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet
samt sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) inlett ulredningssamarbete om primärvård, äldreomsorger och samverkan
mellan landslingskommuner och kommuner. I skriften Sjukvård i hemmet - social
hemtjänst redovisas de ställningstaganden som gjorls beiräffande hemsjukvårdens
ställning i framtida vårdsammanhang. Arbelel har i huvudsak inriktats på
utformningen av de kommunala huvudmännens insalser vid sjukvård i hemmet och
ansvarsfördelningen mellan huvudmännen.

Utredningsprojektet har inte närmare berört de anhörigas
ekonomiska siluaiion. I rapporten framhålls dock betydelsen av atl ge de
anhöriga ett konkret stöd i vårdsituationen. Man nolerar att förvärvsarbetande
kan fä ersäitning från den allmänna försäkringen vid vård av sjukt barn och att
del i den allmänna deballen diskuterats införande av en motsvarande ersättning
ocksä vid vård av annan närstående. Det har särskilt gällt behovet av särskilt
stöd för vård av anhörig i hemmet under livets slutskede. I rapporlen

s. 149 Kontrollera mot PDF

149 Kommittéer: Socialdepartementet Del II S:12

framhålls all alla de insalser som kan ulföras av
närslående i hemmel är av storl värde för möjligheterna atl bedriva sjukvård i
hemmel oeh social hemhjälp. Förändringar av försäkringen av här antyll slag
skulle därför enligi rapporten utifrån dessa bedömningar vara av värde.

I rapporten pekas pä betydelsen av den år 1977 mellan

Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet träffade

rekommendationsöverenskommelsen om ersättnings- och

anställningsvillkoren för anhörig vårdare under 65 är.
Genomförandet av ell lönesystem i enlighet med överenskommelsen kan förväntas
underlättas av alt huvudmännen vid anslällning av närslående som vårdare kan få
behandlingsersältning frän den allmänna försäkringen. När del gäller anhörig
vårdare över 65 år anser ulredningen all de närslåendes insalser på sikl överlag
får en annan inrikining, varför ulredningen avslår från generella uttalanden
angående ekonomisk ersättning i dessa fall.

Enligt min mening är liden nu mogen att göra en samlad
översyn av de frågor som gäller vård av anhöriga. Socialförsäkringsutskollet
häri maj 1979 (Sfu 1978/79:24) med anledning av moiioner i dessa frågor också
understrukit angelägenheten av atl frågan om stöd till anhöriga som vårdar
gamla, sjuka eller handikappade i sitt hem uireds snarasl möjligt.

En särskild parlamentarisk kommillé bör tillkallas för all
uireda dessa frågor. Som underlag för sina överväganden bör kommittén kartlägga
erfarenhelerna av hemsjukvårdens ulbyggnad i fråga om omfallning och
organisation m.m. i olika delar av landel, vårdbehov och ulbyggnadsplaner.
Karlläggningen bör så långl möjligt göras på grundval av befintligl maierial
från olika utredningar m.m. En bedömning bör också göras om de ålgärder som
hittills vidtagits eller planeras är tillfyllest för au liilfredsslällande
tillgodose del lill följd av befolkningsutvecklingen växande vårdbehovet under
1980-lalet. Den sociala hemhjälpens roll bör också beaklas i sammanhanget.

Beträffande de personer under 65 år som vill och kan ta
ansvaret för vård av anhörig finns som jag lidigare har nämnt en
överenskommelse om lönesättning och andra förmåner vid vård av anhörig. Enligt
min mening är det lillfredsställande all frågan om anställningsvillkoren för
anhörig vårdare nu fått sin principlösning. Även om ersättningsfrågorna har
reglerats, har emellertid den som är förvärvsarbelande ingen ovillkorlig räll
till tjänstledighet från sitt förvärvsarbele för vård av anhörig. År 1976
infördes en lagstadgad rätt till föräldraledighet, vilken utvidgats i lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. Kommiitén bör överväga
frågan om införande av en molsvarande rätt lill hel eller partiell ledighel
från arbelet för vård av äldre, sjuk eller handikappad anhörig i hemmet. Därvid
bör övervägas om en sådan räll till ledighet skulle gälla all vård av anhöriga
eller knytas lill de personer som vårdar anhöriga inom ramen för de offenlliga
huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.

I utredningsarbelel bör även ingå all - bl.a. mol bakgrund
av karlläggningen av utbyggnadsmöjligheterna när det gäller samhällels direkla
vårdinsatser - förutsättningslöst bedöma behovel av och möjligheterna all
införa ett system med ersättning från den allmänna försäkringen för vård i
hemmel av äldre, handikappad eller sjuk anhörig. Övervägandena bör därvid avse
ett ersättningssystem som i första hand avser kortare tidsperioder, l.ex. vid
hastigt iniräffade vårdbehov hos äldre personer där en anhörigs närvaro är av
stor belydelse eller för att möjliggöra för en patient på ell långvårdssjukhus
att för en kortare tid få vistas i hemmiljö. Det kan också gälla insalser från
anhöriga under vård vid livels slutskede i hemmet eller på sjukhus. I andra

s. 150 Kontrollera mot PDF

Delll S:
12 Skr 1979/80:103 150

hand bör utredningen överväga ersällning från försäkringen
också till den som l.ex. på deltid under en längre period vårdar en anhörig som
väntar på plats vid långvårdssjukhus eller ålderdomshem. Kommillén bör bl.a.
behandla frågor om villkor, ersättningsnivåer och ekonomiska konsekvenser av
etl sådant ersättningssystem. Den ekonomiska analysen bör vidare innefatta en
belysning av de effekler pä behovel av institutionsvård som följer av ett
ersältningssyslem för värd i hemmel.

Ell eventuellt ersättningssystem av här skisserat slag får
självfallel inle leda lill en minskning av sjukvårdshuvudmännens planerade
insatser för långtidssjukvård, hemsjukvård och kommunernas sociala hemhjälp.
Della måste vara vägledande vid kommitténs bedömning av förutsättningarna för
införandet av en evenluell försäkringsersättning på delta område. Ulredningen
bör eftersträva en i princip oförändrad kostnadsfördelning mellan stat, kommun
och sjukvårdshuvudman. Kommiitén måste också klarlägga de samordningsproblem
som kan uppstå i förhållande lill andra försäkringsersättningar och sociala
förmåner. Ulredningen bör beakla de erfarenheler som vunnits vid lillämpningen
av föräldraförsäkringen och den lagfästa rätlen till ledighet och förkortad
arbetsiid för vård av barn.

Jag finner del lämpligt atl kommillén även tar upp en
annan fråga, nämligen reglerna för vårdbidrag lill föräldrar med svårl
handikappade barn under 16 års ålder. 1 prop. 1978/79:168 om föräldraulbildning
och förbällringar av föräldraförsäkringen m.m. anmälde jag min avsikt att
åierkomma till regeringen med förslag om en översyn av reglerna för vårdbidrag.
Jag anslöt mig därvid till familjeslödsulredningens förslag (SOU 1978:39) om en
övergripande översyn av vårdbidragsreglerna.

Enligi de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari 1980
utgår vårdbidrag för barn som på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning
eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn
och vård. Hell vårdbidrag utgår f.n. med 169 % av basbeloppet per år eller med
1.900 kr. per månad, vilket moisvarar folkpensionen inkl. pensionstillskott för
en förtidspensionär. Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall uiöver
vårdbehovet också beaktas de merulgifter som följer av sjukdomen eller
handikappet. Som familjestödsutredningen har påpekat är detla dubbla syfle att
beakla bäde vårdbehov och merkostnader förenal med vissa nackdelar. Den nu
föreslagna kommillén bör därför överväga om vårdbidragels syfte bättre kan
lillgodoses om stödet delas upp på etl bidrag som tar sikle pä det särskilda
vårdbehovet och etl bidrag lill särskilda merkoslnader lill följd av
handikappet. Förhållandel mellan vårdbidraget och de regler för
föräldrapenningsom gäller fr.o.m. år 1980 behöver också klarläggas. Vidare bör
övervägas hur vårdbidraget skall ulformas l.ex. vid delad vårdnad eller när en
annan person anställs av föräldrarna för atl vårda barnel. Här bör också beaklas
de insalser som del ankommer på kommunerna saml sjukvårdsoch omsorgshuvudmännen
alt göra i dessa fall.

Kommillén bör med förtur genomföra översynen av reglerna
för vårdbidrag för handikappade barn.

Kommittén måste självfallet kostnadsberäkna sina förslag.
Härvid bör noggrant belysas de olika kostnadskonsekvenser som förslagen kan
innebära för försäkring, sjukvårdshuvudmän och kommuner liksom för samhället i
övrigt bl.a. genom bortfall av produktionsresurser. Möjligheterna all genomföra
en ev. reform i etapper bör också belysas. Vidare bör redovisas de
administrativa konsekvenserna av kommilléns förslag.

I sitt arbete bör kommittén samråda med Svenska
kommunförbundei och Landslingsförbundel saml de ämbelsverk och organisaiioner
som berörs av

s. 151 Kontrollera mot PDF

151 Kommittéer: Socialdepartementet Delll S:12

kommilléns uppdrag.

Kommittén
bör vidare så långl möjligt beakta jämsiälldhetsaspekterna vid utformningen av
sina förslag.

Jag
erinrar slutligen om regeringens tilläggsdirektiv lill samtliga kommittéer och
särskilda uiredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978:40).

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar
chefen för socialdepartementet

att
tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter för atl göra en översyn av olika
frågor rörande värd av anhörig i hemmel, m.m.

atl ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde äl kommittén.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver all kosinaderna för kommittén skall
belasta femte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)

s. 152 Kontrollera mot PDF

Delll
K:l Skr 1979/80:103 152

Kommunikationsdepartementet

1. Transport av farligt gods

Dir 1979:1

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-11

Departementschefen, slalsrådel Bondestam, anför.

Frågor om transport av farligt gods har under senare år
tilldragit sig alll större inlresse i takt med atl kraven på en säkrare miljö,
större trafiksäkerhel oeh bättre arbelarskydd har ökal. Ett par slörre olyckor
som under senare år har inträffat i samband med landsvägstransport av farligt
gods har intensifierat diskussionerna om säkerheten kring framför alll
vägtransporterna. Också frågan om myndighetsansvaret har tagits upp.

Föreskrifter rörande transport av farligt gods grundas i
stor ulslräckning på inlernationella överenskommelser. Säkerhetsföreskrifter
för internationella transporter ingår som etl vikligl led i strävandena atl
minska riskerna vid transport av farligt gods. Man försöker all för olika
transportgrenar förteckna och klassificera ämnen och föremål som pä grund av
explosionsrisk, brandfara, radioaktivitet, giftiga eller frätande egenskaper
e.d. bör uteslutas från transport eller mottas lill transport endast på
särskilda villkor. Dessa villkor kan avse förpackning och märkning, samlastning
med annat gods saml konstruktion, utrustning och handhavande av transportmedel.

Det regelsystem som gäller på området är mycket
detaljerat. Jag skall i det följande lämna en översiktlig redovisning av vad
som f.n. gäller i fråga om transport av farligt gods.

För de internationella transporterna finns
säkerhetsföreskrifter om vägtransporter i den europeiska överenskommelsen om
internalionell transport av farligl gods på väg (ADR). Överenskommelsen
godkändes av riksdagen år 1973 (prop. 1973:143, TU 1973:24, rskr 1973:334). För
fillämp-ning av överenskommelsen finns för svensk del föreskrifter i
kungörelsen (1974:35) om internationell vägtransport av farligt gods (ändrad
senast 1978:335).

Internationell järnvägstransport av farligt gods behandlas
i bilaga I (Inlernalionellt reglemente om befordran av farligt gods med
järnväg, RID) till det internationella fördraget om godsbefordran med järnväg
(CIM). RID tillämpas inom hela Europa, Nordafrika och vissa stater i Främre
Orienten. I ADR och RID klassificeras godset på samma sätl.

För den internationella sjöfartens del har särskilda
bestämmelser om transport av farligl gods utarbetats i anslutning lill 1960 års
konvenfion om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS). På grundval av
dessa bestämmelser har den mellanslalliga rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) utarbetat den s.k. IMDG-koden (Inlernational Maritime

s. 153 Kontrollera mot PDF

153 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet
Delll K:l

Dangerous Goods Code). IMDG-koden gäller med något
undantag endasl gods söm transporteras i förpackat skick. 1 övrigl gäller andra
regler som också har utarbetats av IMCO. IMDG-kodens klassindelning av det
farliga godset överensstämmer inle hell med den som lillämpas i RID/ADR.
Praktiskt taget alla sjöfartsnationer tillämpar IMDG-koden.

Vid internationell lufttransport tillämpas särskilda av
Internationella luftfartsassociationen (lATA) utfärdade bestämmelser om
lufttransport av farligt gods (RAR). Dessa bestämmelser grundar sig numera
bl.a. pä Förenta Nationernas rekommendalioner om transport av farligt gods. 1
september 1978 hade den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO 143
medlemsstater. Av dessa har 56 stater formellt anlagil lATA RAR som en del av
sin lagstiftning.

När det gäller de nationella transporterna av fariigl gods
finns bestämmelser som lar sikle dels pä vissa transportslag, dels på vissa
varugrupper.

Såvitt avser järnvägstransport skall järnvägen enligt 3 S järnvägstrafikstadgan
(1966:202, ändrad senast 1976:409) fastställa normalvillkor, SJ;s normalvillkor
hänvisar till SJ;s föreskrifier för transport av farligt gods (SJF 621), Dessa
föreskrifier, som enligt 1 § järnvägstrafiksiadgan gäller även i fråga om vissa
vägtransporter som utförs av SJ, avser inrikes transport och bygger i princip
på RID,

I fråga om sjötransport har sjöfartsverket med stöd av
förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg (omtryckt 1978:.346) utfärdai
särskilda föreskrifier om transport till sjöss av farligl gods. Dessa
föreskrifier grundar sig i slor utsträckning pä de regler som gäller enligt
SOLAS och IMDG-koden.

För lufttransport av farligl gods gäller enligt
luflfartskungörelsen (1961:558, ändrad senasl 1978:553) bl.a. att luftfartsverket
får föreskriva särskilda villkor för befordran med luftfartyg av gods som
medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhel, påverkar
luftfartygets instrument eller radiouirustning, avger gas, radioakliv sirålning
eller annal som kan påverka fartyget, dess besättning eller passagerare, eller
av annan sådan grund måste anses vara farligt för säkerheten eller slörande för
allmän ordning ombord. Luftfarisverkel har med slöd av luftfartskungörelsen
meddelat beslämmelser om lufttransport av farligl gods. Dessa finns i
Bestämmelser för civil luftfart. Transport av farligt gods och magnetiskt
material (BCL-D 1.14), och har tagils in i Luftfartsverkets författningssamling
(LFS 1978:3).

Även i fråga om postbefordran finns särskilda bestämmelser
som lar sikle på farligt gods.

Nu redovisade transporiföreskrifter innehåller i allmänhet
krav pä officiell provning av transportmedel som används. Denna provning ulförs
vid sådan riksprovplals som anges i lagstiftningen om riksprovplalser m.m. (SFS
1974:896, 1974:898, 1976:139 och 1977:608).

Regelsamlingarna inom områdena järnvägstrafik, sjö- och
luftfart täcker i princip alla olika slag av farligt gods. Vad gäller
vägtransporter finns däremoi regler i flera olika författningar allt efter
berört produktslag.

1 samband med frågan om svensk anslutning lill
ADR-överenskommelsen behandlades (prop. 1973:143) bl.a. frågan om att införa en
särskild lagstiftning för nationella transporter av farligl gods och att
inräita ett särskilt transportsäkerhelsorgan. Övervägandena ledde fram lill atl
frågan om nationella vägtransporter av farligt gods borde lösas inom ramen för
gällande

s. 154 Kontrollera mot PDF

Delll
K:l Skr 1979/80:103 154

produktlagstiftning och i första hand handhas av de
myndigheler som enligt denna lagstiftning har ansvarei för olika
varukategorier. 1 proposilionen avvisades också tanken pä en
lillsynsorganisalion vid sidan av produktkontrollsystemet i övrigt. Dåvarande
chefen för kommunikalionsdepartementel framhöll emellertid atl det var
angelägel att fä till stånd en ökad samordning av transporisäkerhetsfrågorna.
Som lämplig samordnande myndighel föreslogs statens industriverk. Vidare
föreslogs att en rådgivande nämnd, knuten fill industriverket, skulle inrättas.
Nämnden skulle utgöra en förbindelselänk mellan de myndigheter och
organisationer som främst har att ta befattning med frågor rörande transport av
farligt gods. I övrigl föreslogs regleringen av de olika transportgrenarna
förbli oförändrad.

I propositionen påpekades att den organisatoriska lösning
som föreslogs fick anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på alt man
fick ytterligare underiagfören bedömning bl.a. genom arbetsmiljöutredningens (S
1970:35) arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det föreslagna
systemet hade varit i krafl under viss lid.

Riksdagen delade den uppfattning som kommit lill uttryck i
propositionen (TU 1973:24, rskr 1973:334).

Den principlösning som valdes har alltså fått till följd
alt beslämmelser om transport av farligt gods finns dels i särskilda
regelsamlingar för järnvägstrafik, sjöfart och luftfart, dels, vad gäller
vägtransporter, i ett flertal författningar som var och en omfattar viss
varugrupp. Som exempel på sådana författningar kan nämnas förordningen
(1949:341) om explosiva varor (omtryckt 1977:361), förordningen (1961:568) om
brandfarliga varor (omtryckt 1977:423, ändrad senasl 1978:332), lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1976:592),
kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senasl
1978:614) och läkemedelsförordningen (1962:701, ändrad senast 1977:570).

Med stöd av dessa författningar har vidare särskilda
tillämpningsföreskrifter utfärdats rörande bl.a. vägtransporter av de organ
som på myndighetsplanet är närmasl ansvariga för lillämpningen av resp. författning.
Sålunda har föreskrifter utfärdats av statens industriverk i fråga om explosiva
och brandfarliga varor och av produklkonlrollnämnden i fråga om hälso- och
miljöfarliga varor.

I regel ingår transportföreskrifterna som ett inslag i en
mera omfattande regelsamling. Under de senasle två åren har
produklkonlrollnämnden utfärdat särskilda föreskrifter för inrikes vägtransport
av farligt gods av visst slag. Föreskrifterna finns i nämndens kungörelse (PKFS
1976:4) om vägtransport av hälso- och miljöfarliga varor i tank eller som
bulklast och i kungörelsen (SNFS 1978;1/PK:3) om vägtransport av hälso- och
miljöfarliga varor såsom styckegods. Båda författningarna - som trädde i kraft
den 1 april 1977 resp. den 1 juli 1978 - innehåller säkerhetsföreskrifter vid
transport av giffiga och frätande ämnen. Reglerna överensstämmer i huvudsak med
vad som gäller för vissa varor enligt ADR.

När det gäller vägtransporter kan i sammanhanget erinras
om möjligheterna att genom lokala trafikföreskrifter förbjuda eller inskränka
transporter av farligt gods. Enligt 147 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) får
genom lokal trafikföreskrift meddelas förbud mot bl.a. trafik med fordon med
last av viss beskaffenhet. Är det fråga om transport av farligt gods meddelas
lokal trafikföreskrift av länsstyrelsen.

Tillsynen över transporter av farligt gods på väg utövas
av sprängämnesinspektionen i fråga om explosiva och brandfarliga varor, av
statens natur-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:l

vårdsverk, arbelarskyddsstyrelsen, yrkesinspekiionen,
länsslyrelserna och hälsovårdsnämnderna i fråga om hälso- och miljöfarliga
varor, av socialslyrelsen i fråga om läkemedel samt av statens
strålskyddsinslilul och slatens kärnkraftinspektion i fråga om radioaktiva
ämnen. Även polismyndigheterna har vissa tillsynsuppgifter.

Också när det gäller tillsynen över sådana transporler som
faller under ADR-beslämmelserna är ett flertal myndigheter inblandade.

Samordningen sker f.n. inom följande organisaloriska ram.

Det åligger statens industriverk att verka för säkerhel
vid vägtransport av farligl gods, alt följa det inlernalionella samarbetet i
fråga om sådana transporler, att verka för samordning av föreskrifier för
vägtransporter av olika slag av farligt gods och för samordning av sådana
föreskrifter med föreskrifterna för järnvägs-, sjö- och lufttransporter av
farligl gods saml att svara för informalion om föreskrifter om vägtransport av
farligl gods. Till indusiriverkel har knutits en rådgivande nämnd, som har lill
uppgift atl bistå verket vid behandlingen av frågor rörande transport av
farligt gods. Nämnden är sammansatt av representanter för myndigheter som
handlägger transportfrågor, naturvårdsverket, arbelarskyddsstyrelsen,
representanter för vägtrafikens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt
- med hänsyn till samhällets räddningstjänst - slalens brandnämnd och Svenska
kommunförbundet.

Frågan om transporter av farligt gods har härefter berörts
i bl.a. prop. 1976/77:49 om arbetsmiljölag m.m. Föredragande departementschefen
framhöll där bl.a. angelägenheten av samordnade insatser på området.

Under år 1977 aktualiserades frågan om en särskild
lagstiftning om transport av farligt gods och om organisationen av
tillsynsverksamheten på nytt. I motion 1976/77:521 hemställdes bl.a. att
riksdagen hos regeringen skulle begära att en ulredning tillsattes med uppgift
att samordna bestämmelserna om transport av farhgt gods och det därmed
sammanhängande myndighetsansvaret. Vidare hemställdes i motion 1976/77:813 atl
riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att utreda behovet av en
ramlagstiftning om transport av farligl gods och atl överväga frågan om
auklorisalion för företag som sysslar med gifttransporter.

Trafikutskottet (TU 1977/78:1) erinrade i anledning av
motionerna bl.a. om att den nuvarande organisatoriska ordningen på området hade
setts som en temporär lösning i avvaktan på ytterligare underlag för en
bedömning. Enligt utskottet hade någon effekfiv lösning av denna från miljö-
och trafiksäkerhetssynpunkt mycket viktiga fråga ännu inte kommit till stånd,
varför den borde prövas på nytt. Utskottet framhöll att del synies särskilt
angeläget atl frågan om en koncenlrafion av det samlade ansvaret för
transporler av farligt gods till en myndighet ingående övervägdes. Skäl talade
också för att möjligheterna aU samordna bestämmelserna beiräffande de
säkerhetsfrågor som var förknippade med transport av fariigt gods utan dröjsmål
borde tas upp lill förnyade överväganden. Utskottet anförde vidare alt det
torde fä ankomma på regeringen att ta de initiativ som behövdes för dessa
frågors allsidiga prövning och att lägga fram förslag i ämnet. Riksdagen biföll
vad utskottet hemställt (rskr 1977/78:8).

Som har framgålt av min redovisning är de föreskrifter som
har meddelals till skydd för människors hälsa och miljön vid transport av
farligt gods uppdelade på ett flertal regelkomplex. Också myndighetsansvaret är
uppdelat. Dessa förhållanden kan antas leda till atl tillämpningen av reglerna
försvåras för såväl enskilda som myndigheter. Vidare finns risk för att

s. 156 Kontrollera mot PDF

Del II K:l Skr 1979/80:103 156

tillsynsverksamheten inte kan bedrivas så effektivt och
rationellt som är önskvärt. Härigenom uppnås inle den säkerhet som
föreskrifterna är avsedda att ge. Ibland uppkommer problem l.ex. genom att
vissa produkter har egenskaper som gör att de kan klassificeras som farligl
gods enligt flera kriterier. Riskerna vid transport av produkterna kan i vissa
fall vara hänförliga till andra egenskaper än dem som har gjort all produkten
har hänförts lill viss myndighels ansvarsområde.

Den lösning av främsl frågorna om myndighetsansvaret som
valdes genom 1973 års beslul var ett provisorium. Avsikten var all senare
åierkomma lill dessa frågor. Del finns enligt min mening nu anledning alt - mol
bakgrund av de erfarenheler som har vunnits - utvärdera den hillillsvarande
ordningen. Med hänsyn härtill och till vad riksdagen uttalat i ämnet bör en
särskild utredare tillkallas för att företa en sådan ulvärdering och göra en
samlad översyn av frågorna om en effeklivare kontroll när det gäller transport
av farligt gods. Jag har i ärendet samråll med chefen för jordbruksdepartementet
och chefen för induslrideparlemenlet.

Flertalel av de problem som jag har pekal på i del
föregående är samordningsfrågor som bör lösas genom en ny eller förbättrad
reglering. Utredaren bör bl.a. överväga huruvida det är lämpligt atl regler för
nationella vägtransporter av alla slag av farligl gods samlas i en gemensam
lagstiftning, som i möjligaste mån är samordnad med de internationella
reglerna.

Uiredaren bör i sitt arbete uppmärksamma att vissa
produktslag f.n. faller ulanför del nationella regelsystemet vad gäller
transporter av farligt gods på väg. Vidare bör prövas om etl samordnai
regelsystem behöver tillskapas för andra transportsätl än sådana som har nämnts
i det föregående. Etl exempel härpå är transporter av farligl gods i
rörledningar, t,ex. naturgas och olja.

En annan fråga som bör uppmärksammas i sammanhanget är
förhållandet mellan regleringen av å ena sidan vägtransporter och å andra sidan
järnvägs-, sjö- resp. lufttransporter. Utvecklingen mot kombinerade transporter
- inte minsl när del gäller gränsöverskridande trafik - har under senare tid
gått snabbi. Sådana transporter, som innebär alt fler än ett av de angivna
transporlsätlen utnyttjas, gör det angeläget alt bl.a. pröva frågan om ett så
långt möjligt samordnat regelsyslem. Delsamma gäller ansvaret i fråga om sådana
fakiorer som inte är direkt beroende av de speciella förutsättningarna för ett
visst transporlslag.

Vidare bör utredaren uppmärksamma den ordning som gäller
för officiell provning och systemet med riksprovplalser. Bl.a. bör
möjligheterna till samordnade godkännandebeslul inom detla system undersökas.

Det är från såväl miljö- som trafiksäkerhets- och
arbelarskyddssynpunkl väsentligl alt den som sysslar med transport av farligl
gods har de kvalifikationer som behövs för all kunna ulföra transporterna på
etl säkert sätt. De krav som bör ställas på en transportör är bl.a. kunskaper
om de skadeverkningar som olika godsslag kan medföra, vilka åtgärder som skall
företas för atl förebygga skadeverkningar i fall av olyckshändelse samt
kunskaper om lagring och lastning av olika slag av farligt gods. Det är också
vikligl att transportören har tillräckliga kunskaper om vilka regler som gäller
för transport av olika slag av farligt gods och förutsättningar att hålla
fordonsmalerielen i fullgott skick. Mol bakgrund bl.a. härav bör uiredaren i
sitt arbete undersöka om det föreligger behov av auklorisalion av dem som utför
transporter av farligl gods. Del bör i sammanhanget nämnas atl det

s. 157 Kontrollera mot PDF

157 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:l

redan i dag krävs auklorisalion av den som yrkesmässigt
transporterar miljöfarligt avfall. Bestämmelserna härom finns i förordningen
(1975:346) om miljöfarligt avfall (ändrad senasl 1977:777).

Vid sin prövning av frågor rörande tillsynsverksamheten
bör uiredaren beakta inom lullverkets distrikts-, kust- och gränsbevakning
befintliga resurser för gränskontroll.

En viktig fråga när det gäller farligt gods och som berör
räddningstjänsten är vilka möjligheter som finns atl snabbt idenfifiera och få
informalion om olika slag av gods. Fyllig information om bl.a. de
skadeverkningar som visst godsslag kan medföra, l.ex. vid olyckshändelser,
underlättar i väsenllig mån saneringsarbetet och ijänar också som
kunskapsunderlag när del gäller atl vidta förebyggande åtgärder liksom vid
utbildning i frågor som rör transport av farligt gods. Utredaren bör se över
vilka informationsmöjligheter som f.n. finns och, om behov föreligger, föreslå
ålgärder för att ytterligare förbällra dessa möjligheter, l.ex. genom
samordning av informationen. Uiredaren bör i denna och andra frågor som har
betydelse för räddningstjänsten samråda med de myndigheter och organisaiioner
som är verksamma inom denna. Samråd bör också ske med miljödatanämnden.

Utredaren bör vara oförhindrad atl ta upp även andra
frågor som har samband med dem som jag har angell i det föregående.

När det gäller frågan om myndighetsansvaret vill jag
erinra om atl det tidigare har tillkallats en kommitté (Jo 1978:06) för översyn
av produktkontrollens organisation i vad avser hälso- och miljöfarliga varor.
Uiredaren bör i sitt arbete samråda med denna kommitté.

Utredaren bör vidare samråda med kommiuén (Jo 1978:05) om
miljörisker vid sjötransporter.

Utredaren bör vara oförhindrad att redovisa resultaten av
sill arbele i etapper. Med hänsyn till värdet av att vissa centrala
samordningsfrågor kan prövas i samband med behandlingen av förslagen från
utredningen rörande produktkontrollens organisation bör ett delbetänkande med
förslag lill huvudprinciper för lösning av samordningsproblemen vad gäller
transport av farligt gods på väg föreligga i sådan tid att en samtidig prövning
kan ske.

Utredaren bör i sitt arbete beakta vad som har anförts i
kommittédirektiven (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör utredaren i
sina förslag beakla att inte onödiga byräkratieffekter uppstår.

Utredaren bör hålla nära kontakt med berörda
personalorganisalioner i frågor som berör förhållandet mellan siaten som
arbetsgivare och de statsanställda.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att uireda
vissa frågor om transport av farligt gods,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver alt
kostnaderna för ulredningen skall belasta sjätte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

s. 158 Kontrollera mot PDF

Delll
K:2 Skr 1979/80:103 158

2. Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Dir 1979:3

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 januari 1977
lillkallades en särskild utredare med uppdrag alt se över Sveriges
meleorologiska och hydrologiska instituts (SMHI) verksamhet oeh organisalion.
SMHI är sedan år 1975 lokaliserat till Norrköping. Genom beslut den 1 september
1977 fick utredningen tilläggsdirektiv som innebär atl uiredaren skall behandla
frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHI. Genom beslut den 20 april 1978
fick ulredningen yllerligare filläggsdirektiv. Dessa innebar bl.a. atl
utredaren skall överväga hur evenluella kostnadskrävande förslag skall kunna
finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av
befintliga resurser inom del område utredarens förslag avser.

I direktiven av den 27 januari 1977 konstateras alt del
finns ett flertal områden där SMHI i olika avseenden samverkar med andra
myndigheter. Utredningen bör undersöka alla samordningsmöjligheter inle minsl
mot bakgrund av önskemålel om en effektiv statsförvaltning. En första utredningsuppgift
bör därför vara att utifrån en inventering av samverkansmöjligheterna mellan
SMHI och övriga myndigheter föreslå lämplig arbetsfördelning i syfte atl så
långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och dubblerad kompetens. I
inventeringen bör även ingå en gränsdragning mot universitet och högskolor vad
gäller forskning, utveckling och undervisning inom SMHLs område.

I fråga om gränsdragningen mot universitet och högskolor
har SMHI-utredningen i skrivelse den 11 oktober 1978 tagil upp frågan om
omlokalisering av universitetsinslilulionerna för meteorologi och hydrologi i
Uppsala lill Norrköping. Meteorologiska institutioner finns i Stockholm och
Uppsala medan institution för hydrologi finns endast i Uppsala. De
meteorologiska och hydrologiska institutionerna i Uppsala är förhållandevis
små. En omlokalisering skulle även från den synpunkten vara lämpligare från
Uppsala än från Stockholm. I skrivelsen konstateras att SMHI har etl stort
behov av kontakt med universitetsutbildningen. Delar av SMHLs verksamhet är av
forsknings- och utvecklingskaraktär och skulle vinna på geografiskt och
personellt nära förbindelser med institutioner som är fristående från SMHI.
Andra delar av SMHLs verksamhet torde innebära forskning av sådant slag atl de
kanske mer hör hemma på en forskningsinstitution än på SMHI. Vidare framhålls
atl den alldeles övervägande delen av de sluderande, som efler avlagda examina
fortsätter atl arbeta inom det meteorologiska fackomrädel, tar anställning vid
SMHI.

Regeringen har i direktiven för utredningen uttalat att
alla samordningsmöjligheter bör undersökas mol bakgrund av önskemålel om en
effektiv statsförvaltning. Utredningen skall föreslå en lämplig
arbetsfördelning i syfte atl så långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och
dubblerad kompetens. Mol denna bakgrund anser jag att även lämpligheten av och
förutsättningarna för en omlokaUsering av universitetsinstitutioner i
meteorologi och hydrologi till Norrköping bör närmare undersökas.

Utredaren bör därvid ulgå från alt ifrågavarande
institutioner vid en evenluell omlokalisering bör inordnas i universitetet i
Linköping. I detta

s. 159 Kontrollera mot PDF

159 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:3

sammanhang bör även beaklas vilka samverkans- och
samordningsmöjligheter som kan finnas med den planerade s.k. TEMA-forskningen
vid universitetet i Linköping.

Jag har i denna fråga samråti med chefen för
utbildningsdepartementet.

Utredaren bör mot bakgrund av sina överväganden rörande
SMHLs framtida resursbehov pröva om det är möjligt atl flytta institutionerna
utan investeringar i nybyggnader för laboratorier och teknisk ulrustning samt
ange i vilken mån resurser inom SMHI skulle kunna överföras till eller eljest
utnyttjas av berörda institutioner.

Jag förutsätter att uiredaren i ell evenluelll förslag
till omlokahsering lar hänsyn lill personal och studerande genom att bl.a.
fidsmässigl anpassa en omlokalisering lill de särskilda förhållanden som kan
råda.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen utvidgar uppdraget för den särskilde uiredaren på det sätt som
jag har angett.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

3. Mönstring av sjömän

Dir 1979:10

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Sedan länge finns det i vårt land en särskild lagsliftning
om mönstring av sjömän och sjömansregislrering. Med slöd av den ulövas uppsikt
över sjömännens tjänstgöringsförhållanden oeh fartygens bemanning.

Lagstiftningen på området finns i förordningen (1961:87)
om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) (omtryckt
1979:37).

En svensk sjöman, som är anställd på svenskt handelsfartyg
med en nellodräklighet av 20 registerton eller mera, skall vara inskriven i ett
särskilt register hos arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), benämnt sjömansregistret.
Registret förs hos sjömansförmedlingen i Göteborg. Inskrivningen sker i Sverige
hos mönstringsförrällare, som ulses av AMS och är knutna lill
sjömansförmedlingarna. Vissa svenska konsuler är mönstringsförrällare utomlands
(1 §). Etl generelll undantag från skyldigheten att vara inskriven i regislret
har meddelats av AMS. Undanlaget gäller de sjömän som är anställda på fartyg
som uteslutande nyttjas i svensk inre fart. Sjöman som av hälsoskäl är
förhindrad att ta anställning ombord får inte skrivas in i sjömansregistret.
Delsamma gäller en sjöman, som på grund av grov misskötsamhet under anställning
ombord har filldelats påmönstringsförbud (4 §). I samband med inskrivningen i
registret skall sjöfartsbok utfärdas för sjömannen (5 §).

En sjöman, som tillträder befattning på svenskt
handelsfartyg med en nellodräklighet av 20 registerton eller mera, skall
pämönstras fartyget om det går i utrikes fart. Påmönstring skall också - med
vissa inskränkningar -

s. 160 Kontrollera mot PDF

Delll
K:3 Skr 1979/80:103 160

ske pä svenskt passagerarfartyg som går i inrikes fart (12
S). Vissa villkor skall vara uppfyllda för all en sjöman skall få påmönslras
elt svenskl fartyg. Bland hindren mol påmönstring märks avsaknad av sjöfartsbok
eller pass, påmönstringsförbud, brislande behörighel eller alt hälsolillslåndel
gör sjömannen olämplig i avsedd befallning (14 S). Sjömannen skall förete intyg
av en sjömansläkare, som styrker all hälsotillståndet inte utgör hinder för
påmönstring. När påmönstrad sjöman frånträder sin befallning på svenskl fartyg
skall han avmönslras(20 S). Både påmönstring och avmönslring ulförs av
mönstringsförrällare. Om del inle finns mönslringsförrältare på orten får
befälhavaren vidta de ålgärder som behövs för avmönslring och därefter anmäla
avmönslringen för mönstringsförrällare i första hamn där sådan finns (23 §).
Mönstringsförrällare skall vaka över atl ell fartyg är behörigen bemannat (25
S).

Genom tillkomsten av sjömanslagen (1973:282, ändrad senast
1976:591) kom de handlingar som skall ligga till grund för sjömannens
tjänstgöring på fartyg atl bli av två slag: ell anställningsavtal, avseende
anställningen, och elt tjänslgöringsbesked, avseende befattningen på visst
fartyg. Tjänstgöringsbe-skedet har samtidigt blivit mönslringshandling.
Rapporteringen till sjömans-registret sker huvudsakligen genom all
tjänslgöringsbesked med påteckning om sjömannens tilllräde resp. frånlräde av
befattningen sänds in.

Utländska sjömän, som har befattning på svenska fartyg,
registreras i förteckningen över utländska sjömän. Även denna förteckning förs
hos sjömansförmedlingen i Göleborg. Dä utlänningarna inle erhåller sjöfarlsbok,
sker registreringen på grundval av de lill sjömansregisirel insända kopiorna av
Ijänslgöringsbeskeden. Ändamålet med förteckningen är bl.a. atl varje ulländsk
sjöman skall erhålla ell identitetsnummer, under vilket hans pensionspoäng lill
den allmänna tilläggspensioneringen antecknas.

Påmönstringsförbud kan utfärdas för en sjöman som genom
grov misskötsamhet under anställning ombord har visat sig olämplig alt utöva
sjömansyrket. 1 vissa fall kan en sjöman tilldelas varning (28 §). Frågor om
påmönstringsförbud eller varning prövas av sjömansnämnden (29 S), som utses av
regeringen och beslår av sju ledamöier jämle suppleanter.

Vid påmönstring av besättning på ett svenskt fartyg skall
mönstringsför-rällaren utfärda sjömansrulla för fartyget, om sådan inte redan
finns. Sjömansrullan skall innehålla uppgift om de sjömän som är anslällda på
fartyget. Anteckning skall göras i rullan om avmönslring och påmönstring (34
§). Sjömansrullan gäller högsl etl är, och när den har upphört alt gälla skall
den tillställas sjömansregistret för förvaring (35 S). För ett svenskt
handelsfartyg med en nellodräklighet av 20 regislerton eller mera, för vilket
sjömansrulla inle utfärdas och som inte utgår på lustresa eller annan
tillfällig resa, skall befälhavaren upprälla en manskapsförteckning. Sådan
förteckning skall innehålla uppgifler om fartyget och dess redare, befälhavare
och besättning. Befälhavaren skall i förteckningen anteckna frånlräde eller
tillträde av befattning. Dessutom skall sjömansregisirel underrättas (38 §).

Sjöman bör minst en gång vartannat år läkarundersökas av
sjömansläkare. Över undersökningen skall utfärdas särskilt intyg (43 §).
Sjömansläkare som finner all en sjöman på grund av sill hälsotillslånd är
olämplig atl ulöva sjömansyrket skall ofördröjligen anmäla detla till
sjömansnämnden (45 §). När sjömansnämnden har fått anmälan skall den snarast
underrätta sjömansförmedlingarna och mönslringsförrältarna (47 S). Molsvarande
underrältel-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:3

ser till nämnden, sjömansförmedlingarna och
mönstringsförrätiarna skall ske, när en lidigare avslängd sjöman företer
läkarintyg om all hälsotillståndet inle längre utgör hinder för anställning
ombord på ell fartyg (48 S).

Riksdagen har den 6 december 1978 beslulal vissa ändringar
beiräffande hälsoundersökningar av sjöfolk (prop. 1978/79:19, TU 7, rskr 62,
SFS 1979:37), Ändringarna innebär bl.a. att begreppet sjömansläkare avskaffas.
Delvis nya regler införs om läkarintygs giltighetstid. Åliggandet för läkare,
som finner atl en sjöman pä grund av sitt hälsotillslånd är olämplig all ulöva
sjömansyrket, atl anmäla saken lill sjömansnämnden byls ut mot en
rekommendation alt göra anmälan till sjöfartsverket. De nya bestämmelserna
Iräder i kraft den 1 juli 1979.

Slutligen finns i mönstringsförordningen regler om besvär
och ansvar. Verkställighelsföreskrifler meddelas i de flesta avseenden av
sjöfartsverkei efter samråd med AMS och utrikesdepartementet.

Sedan mönslringsförordningen trädde i kraft den 1 juli
1961 har den setts över vid skilda tillfällen. I en rapport är 1966 föreslog
statskontoret vissa organisatoriska förändringar beiräffande
mönslringsverksamhelen. Dessa förslag utvecklades vidare av
sjömansregisterutredningen i betänkandet Sjömansregislreringen (Stencil K
1968:7). Pä grundval av detla inrättades den 1 juli 1969 del centrala
sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göleborg. Samtidigt upphörde
sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens registrering av sjömän.
Mönstringsverksamheten integrerades med sjömansförmedlingen i den allmänna
arbetsförmedlingens lokala organisalion. En central sjömansnämnd ersatte de
tidigare regionala nämnderna (prop. 1969:58, 2LU 50, rskr 224). Utredningen
lämnade även ett principförslag till en slutlig organisation, som var avsedd
all genomföras när databehandling hade införts vid sjömansskattekontoret och
dåvarande system för sjöfolks pensionering ersatts av ett nytt. Trols att dessa
förutsättningar är uppfyllda har den tänkta förändringen, som innebar atl
sjömansskattekontoret skulle överta registret och föra över del på magnelband,
inle aktualiserats.

I skrivelse den 23 april 1970 hemställde sjöfartsverkei om
en översyn av mönstringsförordningen främst för alt förenkla förfarandet vid
mönstring och för att underlätta utredningsförfarandet i samband med meddelande
av påmönstringsförbud och varning. Den utredning som tillsattes därefter hade
enligt sina direktiv att undersöka om registrerings- och mönstringsförfarandet
borde helt eller delvis avvecklas och om de nuvarande myndighetsuppgifterna
borde läggas på någon annan än de i förordningen nämnda myndigheterna.
Översynsarbetel redovisades i betänkandet (Ds K 1974:11) Mönstring av sjömän.
Såvitt avsåg mönstringen framhöll utredningen alt vissa länder såsom Danmark och
Storbritannien hade slopat mönstringen och gått över till ett system med
efterhandskonlroll. I Danmark ankommer det sålunda numera på befälhavaren att
se till alt en sjöman uppfyller kraven för anslällning i avsedd befattning
ombord. Eflerhandskontrollen utförs av reseinspektörer. För utredningen
föreföll en sådan utveckling också vara den naturliga. I då rådande läge fann
ulredningen emellerlid inte tillräckliga skäl för att slopa mönstringen.
Anledningen härtill var främst atl mönstringen behövdes som ett instrument för
bemanningskonlrollen.

De viktigaste nyheterna i en föreslagen ny
mönstringskungörelse var följande. Mönstringsinstilutet skulle bibehållas för
den utrikes sjöfarten men

11 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 162 Kontrollera mot PDF

Delll
K:3 Skr 1979/80:103 162

avskaffas för den inrikes sjöfarlen. Andra förenklingar i
förfarandel var att avmönslringen skulle upphöra och alt bestämmelserna om
mönstring av svensk sjöman på utländskt fartyg slopades. Vidare föreslogs
lättnader i fråga om skyldighet för sjöman all vara personligen närvarande vid
mönstring samt möjlighet för sjöman, som skulle lilllräda en befattning i
utländsk hamn, all förhandsmönslra redan i Sverige. För färjetrafiken skulle
medges vissa ytterligare förenklingar i förfarandet. Sjömansrullan borde inle
längre vara bunden utan föras enligt lösbladssyslem. Den skulle föras på alla
handelsfartyg om minsl 20 brulloregislerton. Som en följd härav kunde
manskapsförteckningen slopas. I beiänkandei föreslogs vidare en förstärkning
av sjöfartsverkets bemanningskontroll. Den obligatoriska hälsokontrollen
skulle bli oberoende av inskrivningen i sjömansregisirel och av mönstringen.
Bestämmelserna om sjömansregistreringen lämnade utredningen i allt väsentligl
orörda. Del konstaterades därvid all behovel av ett sjömansregister kvarstod
och all dess huvudfunktioner borde bibehållas. Registreringen spelar nämligen
en avgörande roll för sjömannen som skydd för vissa sociala rättigheter och
förmåner. Registret utgör också en viklig källa för adressupplysning m.m.
Svensk sjöman som tillträder befattning på ett fartyg i utrikes fart skulle
enligt förslagel alltid vara försedd med sjöfarlsbok. Ulländsk sjöman skulle
förses med en Ijänstgöringsbok.

Belänkandet har remissbehandlais. Remissinstanserna
tillstyrkte i allmänhet de framlagda förslagen i huvuddrag, men fiera av dem
var kritiska och menade att mönstringssystemet borde avskaffas. Betänkandet har
inle föranlett några lagstiftningsåtgärder.

I en gemensam skrivelse den 12 april 1978 till chefen för
kommunikationsdepartementet har AMS och sjöfartsverket hemställt, alt
regeringen på nytt ser över mönstringen och registreringen av sjöfolk. 1
skrivelsen anförs bl.a. alt AMS och sjöfartsverket har hafl överläggningar om
mönstringsverksamheten. Det har därvid framhållits att sambandet mellan
sjömansförmedling och mönstring har minskat genom systemet med
rederianställningar och fasta avlösningssystem. Genom en väntad minskning av
anlalel sjömansförmedlingar torde också uppstå ökade svårigheler för AMS att
tillhandahålla mönstringskompetenl personal i olika delar av landet.
Mönslringsverksamhelen har efler hand kommit atl framstå som elt främmande
element hos arbetsmarknadsverket. Det har även framförts atl -vid en ev.
omläggning av mönslringsverksamhelen - sjömansregistret genom vissa lekniska
förändringar skulle kunna utnyttjas bättre än som sker i dag.

Framställningen har remissbehandlais. Remissinstanserna
instämmer allmänt i att det nuvarande systemet för mönstring och registrering
av sjömän behöver ses över.

Rederiföreningen för mindre fartyg. Svenska
maskinbefälsförbundel, Svenska sjöfolksförbundel, Sveriges
farlygsbefälsförening och Sveriges redareförening har därefler i en gemensam
skrivelse den 5 december 1978 till kommunikationsdepartementet hemställt om en
översyn av reglerna om påmönstringsförbud och varning. Organisationerna
hänvisar till att reglerna inte står i överensstämmelse med de arbeisrättsliga
rutiner som har utvecklats när det gäller att lösa disciplinfrågor enligt nyare
tids lagstiftning. De menar att reglerna så långt som möjligt bör anpassas lill
de förhållanden som gäller för landanställda. De förutsätter vidare att det
prövas om sjömanslagens regler om förfarandet i fartygsnämnden behöver ändras.

Efter samråd med cheferna för utrikes- och

s. 163 Kontrollera mot PDF

163 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:3

arbetsmarknadsdepartementen och med slalsrådel Lindahl gör
jag följande överväganden.

Mönslringsförordningen grundar sig på etl
utredningsförslag från 1950-lalet och har i flera stycken övertagit regler från
äldre lagstiftning, varav den närmasl föregående var kungörelsen den 9 juni
1939 (nr 306) angående sjömanshusen i rikel samt sjömäns pä- och avmönslring
m.m. I belysning av de stora förändringar som har skett på arbetsmarknaden
under de senasle årtiondena och av den utveckling som tekniskl och
organisaloriskl har ägl rum inom sjöfarten under samma lid framstår mycket i
den nuvarande regleringen som otidsenligt. Redan i direkliven lill 1970 års
utredning uttalades att utvecklingen inom sjöfartsnäringen krävde förenklingar
i mönstrings- och registreringsförfarandel samt all kritik med fog hade riktats
mot del tungrodda mönslringssyslemet. Utredningen utgick från alt alla
möjligheter skulle tas lill vara för atl förenkla förfarandel för alla parter
och begränsa systemets tillämpning lill vad som var oundgängligen nödvändigt.
Trols della kritiserades utredningens förslag från flera håll för all det inte
gått tillräckligt långt i vissa avseenden och för långl i andra. Relativt lång
tid har nu förflutit sedan förslagen lades fram. Vid kontakter med berörda
myndigheter och organisafioner har framkommit all förslagen inte längre
efterfrågas. I stället har den av AMS och sjöfartsverket ingivna
framställningen om en förnyad översyn av mönslringsförordningen allmänl
tillstyrkts.

Det föreligger sålunda etl sedan länge känt reformbehov,
som tar sig utiryck i önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och
effekiivisering i syfte att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga
sätt. Till en del kan givetvis det utredningsmaterial som finns utnyttjas, men
det står klart att förnyade överväganden måste göras i ålskilliga hänseenden.
Mol denna bakgrund bör därför en ny översyn göras, för vilkel ändamål en
särskild utredare bör tillkallas.

Mönstringen tillgodoser i dag etl flertal syften, bland
vilka ett av de främsta är bemanningskontrollen. Denna synes öka i belydelse i
takt med att besättningsstorlekarna minskar. Det kan knappast hävdas atl
bemanningskontrollen generellt är tillräckligt effektiv i dag. Huvuddelen av bemanningskontrollen
utförs av mönstringsförrällare, och dessa har inte räll all ens vid uppenbara
fall av underbemanning ingripa med egna åtgärder.

Nuvarande mönstringsförfarande rymmer också många inslag
av formell granskning av olika handlingar utan atl förhållandena i sak alltid
granskas på etl tillfredsställande sätt. Utomlands har de där verksamma
myndigheterna i allmänhet inte utbildad personal som effektivt kan kontrollera
bemanningen. Del är också att märka alt AMS har framhållil att mönstringsverksamheten
efler hand har kommii att framstå som elt främmande element inom verkel.

Vad jag nu har anfört ger anledning att undersöka om
syftena med mönstringen kan nås på annat sätt än i dag och om nuvarande
förfarande kan hell eller delvis avvecklas. Härvid bör ulländska förebilder
siuderas, l.ex. del danska sysiemel som innebär alt viktiga
mönstringsfunktioner har lagls pä befälhavaren. Vidare bör undersökas hur
arbetstagarsidan kan medverka i ansvarei för dessa frågor. I delta sammanhang
vill jag erinra om att skyddsombudens ställning ombord nyligen har stärkts
(prop. 1977/78:55, TU 14, rskr 141). Om viktiga mönstringsfunklioner läggs på
befattningshavare ombord måsle dessa ha möjlighet alt utöva sin kontrollerande
verksamhet på ell självständigt sätl i den meningen att de inte står i
beroendeställning till

s. 164 Kontrollera mot PDF

Delll
K:3 Skr 1979/80:103 164

redaren. Uiredaren bör därför undersöka om befallnings-
och anställningsskyddet behöver förslärkas för berörda befallningshavare.

Myndighetskontrollen kan emellerlid knappasl avvaras hell.
Sålunda behövs exempelvis någon form av rapportering till en myndighel. som har
all svara för en kontroll i efterhand. Dessa frågor hänger i hög grad samman
med registreringen som jag behandlar i del följande, men även andra aspekter
kan läggas härpå. De personella resurser som kan bli lillgängliga vid en
omläggning av mönstringsförfarandet i antydd riklning bör användas för all
effeklivisera den operativa bemanningskonlrollen. Även i detla avseende kan det
vara värdefullt all la del av erfarenhelerna från Danmark, där man har elt
system med reseinspeklörer.

Möjligheterna all effektivisera bemanningskontrollen vid
sjöfartsverkets inspektionsdistrikt, verkets inspeklionskonlor i Rollerdam och
vid svensk utlandsmyndighet i vissa för svensk sjöfart betydelsefulla
hamnstäder i utlandet bör undersökas. Därvid bör eflerslrävas en samordning med
sjöfartsinspektionens tillsynsarbete i övrigl i syfte atl vinna slörsia möjliga
uibyle av inspektionsverksamheten i dess helhet.

I frågor som rör bemanning bör beaklas de förändringar i
lagstiftningen på della område som kan bli följden av belänkandet (SOU 1978:21)
Bemanning av fartyg. Betänkandet bereds f.n. inom kommunikalionsdepartementel.

Registreringen har som den nu är utformad etl starki
samband med mönstringen. Följaktligen blir de fortsatta övervägandena
beträffande mönstringen av belydelse även för frågan om regisirering. Enligt
min mening blir registreringen ännu mer betydelsefull i framliden om en
myndighet inte har hand om mönslringsverksamhelen. För atl bemanningskonlroll
skall kunna utövas effekiivt behövs del nämligen ell regisler varur snabbt kan
hämtas erforderliga uppgifter. Sådana kan vara gällande beslut om
minimi-bemanning saml uppgifter om behörighet och läkarintyg. Säkra och snabba
ruiiner för rapportering till regislret måsle finnas för alt detta skall
fungera tillfredsställande.

Uiredaren bör vidare undersöka vilka fördelar som kan
vinnas genom att lägga över registret på ADB och samordna det med del redan nu
ADB-baserade sjömansskalleregistrel. Även övriga i den offenlliga förvaltningen
förekommande register över sjömän, manuella och databaserade, bör karlläggas
och det bör övervägas om registren behöver samordnas oeh om det på detla sätl
är möjligt atl minska antalet register. Så kan l.ex. förändringar i reglerna om
påmönstringsförbud medföra att del ADB-baserade avslängningsregislret vid
sjömansnåmnden inte längre behövs. Hänsyn bör också las lill befintliga
ADB-syslem inom rederinäringen. Utredaren bör också studera sjömansregislreringen
i Norge, där del centrala sjömansregisirel vid direktoralet för sjömän ses över
och inom kort väntas blir överfört pä dala.

Sjömansregistret kan också tjäna som hjälpmedel i andra
avseenden, l.ex. för att ge tillförlitligt underlag för behörighetsbevis och
bedömning av deras fortsatta giltighet och dessutom vara underlag för
statistiska uppgifter om utvecklingen på sjöfartens arbetsmarknad. Arbetet i
denna del bör bedrivas i nära samverkan med bl,a. sjömansskallekontoret och
statistiska centralbyrån.

Det är angeläget att de hos myndigheterna förda registren
över sjömän inle blir fler än som oundgängligen behövs, främst för
bemanningskontroll samt för pensionsfrågor och beskattning. Vidare får
övervägas vilka begränsningar i datainsamlingen och registreringen som är
möjliga. Om

s. 165 Kontrollera mot PDF

165 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:3

uiredaren ämnar föreslå all ell ADB-regisler inrättas
måsle förslagen ularbelas med beaklande av gällande datalagstiflning.

I 1974 års belänkande föreslogs alt sjömansrullan skulle
föras enligt etl lösbladssyslem. Vidare förordades att den nuvarande
manskapsförteckningen skulle slopas. Man bör söka finna så enkla och prakliska
lösningar som möjligt i dessa hänseenden. Även här kan registreringssystemets
ulformning fä en avgörande betydelse, bl.a. när del gäller rapporteringen till
regislret. Del är angelägel all de rationaliseringsvinster som etl effeklivl
registreringssystem kan erbjuda las till vara även för atl förenkla förfarandel
ombord i största möjliga utsträckning.

Också andra förenklingar i anslulning lill mönstring och
registrering bör undersökas.

Jag har redan något berört huvudmannaskapsfrågorna i
anknylning lill mönstringsförfarandel. Av vad jag därvid har anförl lorde
framgå atl skäl lalar för all föra över myndighetsuppgifterna i fråga om
uppsikten över sjömännens tjänstgöringsförhållanden och fartygens bemanning
från arbelsmarknadsverkel lill sjöfartsverkei. I synnerhet gäller della om
mönstring genom mönstringsförrällare kan avvecklas och ökad vikt läggs vid
tillsynsverksamheten, som f.n. i alll väsenlligl är delad mellan AMS och
sjöfartsverket. Vad angår huvudmannaskapel för sjömansregisirel vill jag
påpeka atl AMS redan i sill yltrande över 1974 års belänkande framhöll alt del
inle borde betraklas som självklart atl sjömansregistreringen våren
angelägenhet för arbelsmarknadsverkel. Sjöfartsverkei ställde sig samtidigt i
sill remissyttrande posilivi lill all ta över ansvaret för registret. Vad som
nu anförs i de båda myndighelernas gemensamma framslällning visar atl del från
flera synpunkter framstår som naturligt att sjöfartsverkei får huvudmannaskapet
för regislret. Del är vidare en klar fördel om huvudmannaskapel är delsamma för
mönstringsuppgifterna oeh tillsynsverksamheten resp. registret. Mol bakgrund
härav bör undersökas lämplig lösning av huvudmannaskapsfrågan och lämnas
förslag lill organisalion och lokalisering av olika enheler.

För att bättre kunna la ställning i huvudmannaskapsfrågan
bör utredaren hålla sig underrättad om de ändringar i sjömansförmedlingens
organisation och arbelsformer som kan bli följden av en inom AMS förelagen
översyn. En rapporl den 24 juli 1978, Sjömansförmedlingens framtida
organisation och arbetsformer, har överlämnats till regeringen och bereds f.n.
i arbelsmarknadsdepartementet. Vidare bör beaktas alt sjöfartsverket den 29
augusli 1978 till regeringen har lämnat förslag lill en ny organisation av
verkel. Denna framställning bereds i kommunikationsdepartementet.

Även andra frågor som har anknytning till mönstringen bör
prövas. Bland dessa kan nämnas följande.

Reglerna om påmönstringsförbud slår kvar i huvudsak
oförändrade sedan mönslringsförordningens tillkomst. I prop. 1960:124
behandlades lämligen utförligt frågan om möjligheterna all från sjömansyrket
avstänga den som var olämplig härför. Denna fråga lorde inte ha samma
aktualitet i dag. Detla framgår bl.a. av att antalet ärenden hos sjömansnämnden
har minskat kraftigt under senare år. Nämnden har åren 1970-1978 behandlat
1.050, 1.168, 1.064, 1.006, 718, 643, 506, 357 resp. 169 ärenden. I belysning
av den omfattande lagstiftning som har ägt rum på arbetsrättens område under
senare år framstår del som nödvändigl att se över dessa bestämmelser. Jag
erinrar här om framställningen från organisationerna
på

s. 166 Kontrollera mot PDF

Delll
K:3 Skr 1979/80:103 166

sjöarbetsmarknaden i denna fråga. Uiredaren bör i första
hand överväga om reglerna hell bör slopas och om man i stället kan nöja sig med
de beslämmelser som finns i sjömanslagen och lagen (1974:12) om anslällningsskydd
(ändrad senast 1976:593). Därvid bör observeras alt anmälan enligt 26 S
sjömanslagen om alt sjöman har misskött sig ombord skall göras lill
sjömansnämnden. Om de särskilda reglerna om påmönstringsförbud tas borl synes
sjömansnämnden inte längre behövas. Finner man att det behövs bestämmelser om
påmönstringsförbud bör dessa anpassas lill nyare arbetsrätlslig lagstiftning.

Som jag tidigare har nämnl har riksdagen med anledning av
prop. 1978/79:19 beslulal om vissa ändringar i fråga om hälsoundersökning av
sjöfolk. Avsikten med denna reform var främst att komma till rätta med vissa
brister i sjömansläkarsystemet. Man bör dock mera allsidigt se över också dessa
bestämmelser. Utredaren bör därvid särskilt överväga vilka sjömän som skall
vara skyldiga alt gä igenom läkarundersökning, F.n, är inte alla svenska sjömän
skyldiga att mönstra och för vissa krävs därför inle regelbundet läkarintyg,
Evenluella olägenheter härav bör belysas. Utredaren bör överväga om det är
lämpligt att, såsom 1970 års utredning föreslog, hälsokontrollen görs oberoende
av inskrivningen i sjömansregisirel och av mönstringen. Behålls reglerna om
avstängning av sjöman med olämpligt hälsofillstånd, bör utredaren ta ställning
till hur efterlevnaden av meddelade avstängningsbeslut skall kontrolleras.

Svenska maskinbefälsförbundet har i en skrivelse till
chefen för kommunikationsdepartementet hemställt om en genomgripande revision
av sjömanslagen. Skrivelsen har remissbehandlais. Remissinstanserna har
genomgående avstyrkt en sådan allmän översyn av sjömanslagen. Såsom jag har
nämnl i del föregående torde det bli nödvändigl atl i samband med övervägandena
rörande påmönstringsförbud se över 26 § sjömanslagen. Även andra bestämmelser
om fartygsnämnd kan behöva ses över. Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp
även dessa frågor till prövning. Sjömanslagen kan även beröras av den förordade
undersökningen om ett förstärkt befattningsskydd.

Utredaren bör lägga fram förslag till
författningsbestämmelser i de avseenden som berörs. I utredningsarbetet bör
beaktas Sveriges förpliktelser enligt internafionella konventioner som berörs
av uppdraget.

Utredaren bör vidare beakta vad som har anförts i
kommittédirektiv (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående finansiering av reformer. I det föregående har i
olika sammanhang betonats vikten av att förenklingar uppnås. Det är särskilt
angeläget att uppmärksamhet ägnas häråt och att onödiga byråkratieffekter
undviks. Utredningsarbetet bör inriktas så att utredaren snarast möjligt kan
lägga fram etl principbetänkande med grunddragen av en tilltänkt uppläggning av
mönstring och registrering av sjömän. Redan i detla sammanhang bör - om än bara
preliminära bedömningar är möjliga att göra - kostnadsfrågan belysas. Om
utredaren bedömer det lämpligt kan förslag lämnas till försöksverksamhet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
lagstiftningen om mönstring och registrering av sjömän,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:4

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver all kosinaderna
för utredningen skall belasla sjätte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till typbesiktningsutredningen (K
1977:02) Dir 1979:17

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-02-22
Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Med stöd av bemyndigande den 10 mars 1977 tillkallade min
företrädare en särskild utredare med uppdrag att överväga och föreslå
förbättringar i typbesiktningssystemet. I direktiven till utredaren
konstaterades all fordon som tas i bruk enligt typintyg i alltför stor
omfattning visar brister med hänsyn till kraven i fråga om trafiksäkerhel och
miljö. För att få till slånd en förbättring kan enligt direktiven övervägas
olika åtgärder. Stickprovskontroller och lämpligt avvägda ingrepp vid
konslalerade brister är enligt direkliven åtgärder som kan komma i fråga för
alt få tillverkare och generalagenter att visa ett ökat ansvar. Av betydelse i
sammanhanget är enligt min mening också fordonsbestämmelsernas utformning,
varför jag skall uppehålla mig något närmare vid den frågan.

Föreskrifterom hur ett fordon skall vara beskaffat från
trafiksäkerhelssynpunkt finns i försia hand i fordonskungörelsen (1972:595),
medan detaljbestämmelser utarbetas av statens trafiksäkerhetsverk (TSV) och
publiceras i Bestämmelserom fordon (BOF). När det gäller utformningen av
bestämmelserna är den grundläggande principen att ett visst fordonskrav inle
skall uttryckas så att uteslutande en viss teknisk och praktisk konstruktion
godtas ("utförandekrav"). I stället skall bestämmelserna utformas så
att de anger en viss kravnivå, varefter tillverkarna i princip ges fria händer
att konstruera fordonen så atl de når upp till den sålunda fastställda nivån
("funktionskrav"). De svenska fordonskraven anges sä goll som
uteslutande genom bestämmelser av sistnämnda slag. Däremot förekommer det
variationer vad gäller detaljeringsgraden hos bestämmelserna. Å ena sidan kan
det förekomma endasl ett krav pä att etl fordon skall vara försett med en
"effektiv anordning", l.ex. för att la bort is och imma på vindrutan
(defroster). Å andra sidan finns del bestämmelser som innehåller ett detaljerat
provningsprogram som tillverkaren genom intyg måste visa atl han har genomfört.
Ett exempel av det sistnämnda slaget är kravet på karossens krocksäkerhel.

För fordonslillverkarna är det givetvis väsentligt atl
föreskrifterna inle lämnar utrymme för osäkerhet och skönsmässiga bedömningar.
Även kontrollen från myndighelernas sida av alt bestämmelserna följs
underlättas genom exakthet och precisering. Kontrollen kan därigenom lättare
inriklas på uppföljande kontroll av fordon i trafik i stället för atl som nu
koncentreras på lypbesiktningen. Del är enligt min mening angelägel atl man i
samband med översynen av typbesiktningssystemet också skapar förutsättningar
för

s. 168 Kontrollera mot PDF

Delll
K:4 Skr 1979/80:103 168

mera precisa fordonsbestämmelser. Enligt vad jag har
erfarit delar utredaren denna bedömning, som jag också ser som etl väsentligt
led i strävandena att motarbeta sädanl som kan uppfattas som krångel och onödig
byråkrati.

Mol bakgrund av vad jag nu har anförl anser jag alt
uiredarens uppdrag bör utvidgas. I detta sammanhang vill jag erinra om att
uppdraget vad gäller bilavgasbestämmelserna redan lämnar uirymme för en sådan
mera allsidig översyn.

Översynen bör i princip bygga på den nuvarande
ambilionsnivån i fråga om trafiksäkerhel såsom den har kommii till utiryck i nu
gällande bestämmelser rörande fordons beskaffenhel och utrustning. Det kan
emellerlid inle uteslutas atl del finns beslämmelser som har så låg effekl i
förhållande lill de prisökningar de föranleder och de resurser som de kräver
för kontroll o.d. alt den bästa lösningen är all avskaffa bestämmelsen. Uiredaren
bör således vara öppen även för sådana lösningar. En liknande bedömning kan bli
nödvändig i valel mellan nationella särregler och etl accepterande av
internationellt antagna bestämmelser. Det kan nämligen inle uteslutas atl de
nackdelar som generellt sett är förenade med speciella regler för den svenska
marknaden ibland kan vara så stora atl de inle motsvarar de vinster som
bestämmelserna har varit avsedda alt ge.

Utredarens översyn av bestämmelserna i BOF bör självfallel
ske i nära samarbele med TSV, Aktiebolaget Svensk Bilprovning och bilbranschen.
Förslagen bör i denna del läggas fram direkt för TSV.

Utredarens förslag skall naturligtvis bygga på
principiella ställningstaganden men detta torde inte hindra all förslag till
ändringar i BOF kan läggas fram för sig och redovisas successivi. Härigenom
blir del möjligt atl snabtst ta till vara resultaten av utredarens arbele.

Vid den genomgång av fordonsbeslämmelserna som utredaren
sålunda skall göra bör dessutom etl särskilt problem behandlas. Det förekommer
att privatpersoner bygger om äldre fordon i sådan omfattning atl fordonet efter
ombyggnaden måste betraktas som "nytt". Därmed följer att fordonet i
princip måste uppfylla alla nu gällande fordonskrav. Eflersom vissa av dessa
krav förutsätter ett ingående provningsförfarande - ibland l.o.m. förstörande
prov - är det i praktiken ofta omöjligt för en privatperson att få fordonet
godkänt. Detta är av olika skäl inle en tillfredsställande ordning. Jag anser
nämligen att tekniskt kunniga och intresserade personer skall ha möjligheter
att bygga om fordon och få dem godkända om del finns anledning anta att de i
allt väsentligt fyller de trafiksäkerhetskrav som gäller för motsvarande
serietillverkade fordon.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
atl regeringen utvidgar uiredarens uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

s. 169 Kontrollera mot PDF

169 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:5

5. Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande

Dir 1979:31

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

I Göleborgs hamn pågår f.n. omfallande invesleringar för
alt hamnen skall få ökad kapacitet och för alt rationaliseringar av hamnoch
sluveriverksam-heien skall underlättas.

Under hänvisning till hamnens belydelse för svenskt
näringsliv och de stora invesleringsbelopp som det gäller har Göleborgs
kommunslyrelse och Göleborgs hamnstyrelse i skrivelse den 27 oktober 1977
föreslagil att staten engagerar sig i och lar del av ansvaret för
hamnverksamhelen. Della förulsälls ske genom all Göleborgs hamn ombildas lill
akliebolag. Staten skulle ingå som delägare genom all tillskjuta medel i form
av aktiekapital om förslagsvis 150 milj. kr.

Den svenska sjöfartspolitiken är grundad på principen om
fri konkurrens inom den inlernalionella sjöfarlen. Betraktarna har all med
ledning av kosinader m.m. fritt välja iransportuppläggning och fartyg. För de
svenska hamnarna har gälll all de har konkurreral på i princip lika villkor
ulan ekonomisk slyrning från stålens sida. För den framlida utvecklingen av
svenskt hamnväsende är en mer samlad planering angelägen. Denna bör ske såväl
på det regionala planel - inom ramen för den regionala trafikplaneringen - som
pä riksplanet. Jag har därför lidigare i dag i prop. 1978/79:99 om en ny
trafikpolitik redovisat min syn på hur en riksomfattande hamnplanering bör
genomföras.

Någol slalligl engagemang i svenska hamnar har - mol bakgrund
av de principer jag här redovisat - hittills inle förekommil. 1 samband med de
nu pågående investeringarna i Göteborgs hamn har emellerlid hamnen och kommunen
bedömi att elt ägartillskott från siaten behövs för alt ge den kapitalbas som
skall möjliggöra utbyggnaden av hamnen i syfte bl.a. all öka dess
konkurrenskrafi vad gäller den transoceana linjetrafiken i förhållande till
främst konlinenlhamnarna.

Göleborgs hamn intar i vissa avseenden en särställning
bland svenska hamnar. När del gäller den transoceana linjetrafiken har hamnen
sålunda utvecklats lill en centralhamn inle enbari för Sverige ulan även för
vissa linjer för Norden i övrigl.

Den på svenska hamnar baserade fjärrlinjelrafiken byggdes
upp under 1900-talels försia årlionden. Tidigare hade den skell via omlaslning
i utländska siorhamnar. Göleborg fick från början en stark ställning i
direkltrafiken. De svenska och samseglande skandinaviska linjerederierna
anlöple dock vanligen elt storl antal hamnar såväl i Sverige som i Norge,
Danmark och Finland. Övergången under 1960-talel till nya
transporiupp-läggningar med ulnytljande av speciella lastbärare - främst
containers -förde med sig en koncentration av irafiken. Göleborg blev i många
fall den enda nordiska anlöpshamnen. Hamnanläggningarna byggdes ul för denna
trafik genom tillkomsten av Skandiahamnen.

Även i fråga om den kvarvarande på mera konventionella
hanleringsme-toder baserade fjärrlinjelrafiken skedde en belydande
koncenlration av anlöpen. Framför allt de högre sluverikostnaderna i Göleborg
för sådanl gods medförde dock att en del av denna trafik kom all gä över andra
svenska hamnar, främsl över Helsingborg men ocksä bl.a. Uddevalla och Norrkö-

s. 170 Kontrollera mot PDF

Delll
K:5 Skr 1979/80:103 170

ping. I och med all de svenska fjärrlinjerederierna fullföljer
övergången lill moderna iransporluppläggningar och lar i anspråk ro/ro-lekniken
räknar Göleborg med en ökning av denna Irafik. Hamnen har berell sig pä della
genom all fortsätta all bygga ut Skandiahamnen och också anlägga en närliggande
hamndel. Älvsborgshamnen.

Frågan om hur Göteborgs hamn kommer atl ulvecklas är
enligi min mening viktig inle bara för Göleborg ulan också för en väsenllig del
av såväl svensk rederinäring som näringslivel i övrigl. Del har framförts all
bl.a. konkurrensen frän hamnar på konlinenien kan leda lill atl åtminstone
vissa transoceana linjer kan komma all upphöra med direklanlöpen på Sverige.
Innan regeringen tar ställning lill förslagel frän Göleborg om statligt
engagemang i Göteborgs hamn är del därför betydelsefullt all närmare fä belyst
konkurrenssituationen mellan Göteborgs hamn och hamnar på kontinenten när del
gäller den transoceana linjelrafiken. Jag förordar därför all en särskild
uiredare tillkallas för att undersöka denna fråga.

I utredningsuppdraget bör i ell första led ingå all vad
gäller fjärrlinjelrafiken kartlägga hamnens konkurrensförmåga med hänsyn lill
bl.a. de kostnadsskillnader och skillnader i marknadsförutsättningar som kan
finnas mellan trafik pä Göleborgs hamn och irafik på konlinenlhamnarna. Dessa
analyser bör leda fram lill en bedömning av hur konkurrensförhållandena för
Göleborgs hamn kan påverka benägenhelen i framliden för svenska och ulländska
rederier all göra direkianlöp på Göteborg. I den mån uiredaren bedömer all en
mer omfallande trafikomläggning lill utländska hamnar kan bli akluell skall
utredaren i ett andra led undersöka vilka konsekvenser detla kan få för svenska
rederier och befraklare.

Om övervägandena leder fram till att
konkurrensförhållandena för Göteborgs hamn genlemol ulländska hamnar bör
förbältras skall uiredaren göra en bedömning av vilka ålgärder som i sä fall
kan vara ändamålsenliga.

Uiredaren bör utföra sill arbele i konlakl med förelrädare
för hamnarnas, redarnas, befraktarnas och de anställdas organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

all tillkalla en särskild uiredare med uppgift att
undersöka Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasla sjätte huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikalionsdepartementel)

s. 171 Kontrollera mot PDF

171 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:6

6. Översyn av statsbidragssystemet för kommunal
väghållning

Dir 1979:32

Beslul vid
regeringssammanlräde 1979-02-22

Departementschefen, statsrådet Bondestam, anför.

Väg- och gatuhållningen regleras i väglagen (1971:948),
vägkungörelsen (1971:954), byggnadslagen (1947:385), lagen (1939:608) om
enskilda vägar och anläggningslagen (1973:1149). De nuvarande bestämmelserna
skiljer mellan allmänna vägar, galor inom sladsplanelagda områden och enskilda
vägar.

Statens vägverk är för slalens räkning väghållare för de
allmänna vägarna. Regeringen eller- efler bemyndigande av regeringen - slatens
vägverk kan med stöd av väglagen förordna alt kommun, om det är lämpligt med
hänsyn till kommunens förutsättningar, skall vara väghållare inom sitt område
eller del därav.

Enligt bestämmelserna i byggnadslagen är kommun skyldig
atl ställa i ordning och till allmänl begagnande upplåla gata eller annan
allmän plals inom omräde som ingår i stadsplan. Det åligger också kommun atl
underhålla gala eller annan allmän plals inom område med sladsplan.

Till kommun som har förordnats atl vara väghållare kan
slalsbidrag enligt kungörelsen (1971:955) om statsbidrag till väg- och
galuhållning i vissa kommuner ulgå för byggande och drifl av allmän väg eller
gala som är nödvändig för den allmänna samfärdseln (slatskommunala vägar).
Statsbidrag kan även ulgå till kommun, landstingskommun och kommunalförbund
för byggande av tunnelbana som är nödvändig för den allmänna samfärdseln enligt
kungörelsen (1971:956) om slalsbidrag lill byggande av tunnelbana.
Kollektivtrafiken skall vara spårbunden och av lokal karaktär saml avse
personbefordran och gä fram på egen banvall.

Statens vägverk avgör vilka galor som är nödvändiga för
den allmänna samfärdseln och vilka anläggningar som uppfyller kraven för
tunnelbana.

För byggande av väg, gata eller tunnelbana ulgår
statsbidrag i mån av tillgång på anslagna medel och enligt fastställd
fördelningsplan. Fördelningsplanen avser lio år och förnyas normall vart femle
år. Bidrag utgår med 95 % av bidragsberälligad koslnad för byggande av väg saml
för gala mol vilken utfart frän fastighet enligt gällande sladsplan inte får
anordnas. Slalsbidrag med 95 % ulgår också till större konslarbelen eller
trafikanordningar. För övrigt bidragsberätligat galubyggande ulgår statsbidrag
med 85 %. Vägverkel bestämmer hur stor ersällning som skall utgå för marklösen
saml bedömer vad som är rimlig standard och omfattning av vägbyggnadsföretag.
Bidragsbeloppet besläms av vägverkel sedan förelaget slutförts. Bidraget
betalas ut i takt med arbetets fortgång. Bidragsmedel som tilldelals kommun oeh
som är oförbrukade vid årels utgång slår till kommunens förfogande under
nästkommande år om inte vägverkel beslular annat.

Bidrag till drifl av allmän väg eller av gata som är
nödvändig för den allmänna samfärdseln ulgär i mån av lillgång på anslagna
medel med 95 % av vad vägverkel har bedömi som skälig koslnad för driften.
Statsbidraget fastställs av vägverkel för en lid av tvä år i sänder och baseras
bl.a. på av kommunerna lämnade uppgifler om väg- och gatunätets längd, yla,
slilla-gerfördelning, trafikflöde m,m.

Förhållandet mellan statlig och kommunal väghållning
präglas av den ansvarsfördelning som drogs upp i samband med all 1943 års lagom
allmänna

s. 172 Kontrollera mot PDF

Delll K:6 Skr 1979/80:103 172

vägar trädde i krafl. Gränserna mellan stålens och de
väghållande kommunernas ansvarsområden har justerats endasl i begränsad
omfallning sedan år 1944.

Utvecklingen under senare år har i väsenlliga avseenden
ändral förulsällningarna för kommunerna när det gäller väghållningen. Kommunindelningsreformen
har spelat en betydande roll i della sammanhang. Flerlalel kommuner har falt
elt näringsgeografiskl sammanhållel område alt planera för. 1 konsekvens härmed
har kommunerna byggi ul sin förvallningsorgani-salion med ökad tillgång till
kvalificerad sakkunskap. Forlfarande svarar emellerlid siaten för väghållningen
i flera medelslora tätorter irols alt kommunerna har en väl utbyggd organisation
som skulle kunna överta väghållningen av de allmänna vägarna.

Den nuvarande indelningen av väghållningen uppfattas av
många som orationell. De väghållande kommunerna svarar för byggande och drift
av såväl slatskommunala vägar som andra vägar och gator. Eftersom slalsbidrag
utgår endast lill de staiskommunala vägarna måsle driftkostnaderna för dessa
särredovisas trols att insalsema på vägnätet sköts av samma organisation och
någon uppdelning av insatserna inle förekommer i praktiken. Vid byggande av
slatskommunala objekl har den höga slatsbidragsprocenlen ansetts kräva etl
granskningsförfarande av arbetsplaner som kommunerna ofta finner vara
besvärande. Della gäller specielll små väg- och galubyggnadsobjekt.

Kritik i övrigl har riktats mot statsbidragssystemet
främsl i fråga om avgränsningen av del slalsbidragsberälligade gatunätet och
avgränsningen av de kosinader för ell vägbyggnadsobjekl som bör vara
bidragsberättigade. Vidare har kritiserats atl bidragssystemet vad avser
byggandesidan enbari är objektsbaseral, dvs. att bidrag alltid är knutet lill
elt visst väg- eller galubyggnadsobjekt.

Siaiskonirollkommiitén har i sin rapport (Kn 1979:3) Ökal
kommunall väghållningsansvar närmare behandlat brisier i del nuvarande
statsbidragssystemet. Kommittén anser atl dess överväganden om
statsbidragssystemet bör ligga lill grund för fortsatta överväganden.

Även vägverket och Svenska kommunförbundet har vid skilda
lillfällen framhållit angelägenhelen av en översyn av statsbidragssystemet.
1976 års kommunalekonomiska ulredning (KEU 76) har vidare behandlat
statsbidragen till väghållningen i belänkandet (SOU 1977:48) Översyn av de
speciella slalsbidragen lill kommunerna. Utredningen anger bl.a. atl i fråga om
bidragel lill driften av statskommunala vägar och galor föreligger inle samma
hinder för en inarbelning i skalleutjämningssyslemel som när del gäller
bidragel lill byggande av statskommunala vägar och galor. Enligt KEU 76 finns
det således vissa förutsättningar alt i skatieuljämningssystemel inarbeta ell
slatligt stöd lill driften av slatskommunala vägar och galor.

Enligt min mening finns del anledning alt nu göra en
samlad översyn av statsbidragssystemet för den kommunala väghållningen. Härvid
bör även frågan om en lämplig avgränsning mellan statlig och kommunal
väghållning utredas. En allmän utgångspunkt i arbelet bör därvid vara all fä
lill slånd ell ökal kommunall självbestämmande i väghållningsfrågor. En sådan
ulgångspunkl bör leda lill en minskad byråkrati i hanteringen av
väghållningsfrä-gorna. För all göra översynen bör en särskild uiredare
tillkallas.

Flertalel av de problem som jag pekal på i del föregående
kan lösas på skilda säll. Således kan vad avser avgränsningen mellan slallig
och kommunal väghållning övervägas om inte fler kommuner än f.n. bör vara

s. 173 Kontrollera mot PDF

173 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:6

egna väghållare inom sina lätortsområdcn. Huruvida det är
lämpligt alt samtliga kommuner blir egna väghållare eller om en begränsning är
önskviird för all få till stånd en lolall selt ralionell väghållning bör därvid
övervägas. Ell annat sätt all förändra den kommunala och slatliga väghållningen
är att låla siaten i slörre omfallning svara för väghållningen på
huvudvägnätel, dvs, även de delar som ligger inom de slörre tätorterna och där
kommunerna i dag är väghållare. Uiredaren bör karllägga för- och nackdelar av
olika principer för avgränsning av den slatliga och kommunala väghållningen.
Härvid bör särskilt beaktas de ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som
kan följa av olika lösningar. Även de överväganden som kan komma all göras med
anledning av förslagen från 1969 ars vägulredning och gatukostnadsutredningen
i betänkandena Kommunal och enskild väghållning (SOU 1977:12) och Kommunernas
galuhållning (SOU 1977:65) bör uppmärksammas i sammanhanget.

En slörre förändring av väghållningsindelningen lorde
innebära all del är nödvändigt atl ompröva avgränsningen av det gatunät som bör
vara stalsbidragsberätligal. Uiredaren bör belysa konsekvenserna av olika
sådana avgränsningar. En ulgångspunkl bör därvid vara den belydelse som
trafikens art och omfattning resp. bebyggelsens utformning har på kommunernas
väghållningskoslnader.

Avgränsningen av vilka ålgärder som är
statsbidragsberätligade baseras f.n. på ell omfattande regelsystem. Uiredaren bör
här försöka finna enklare syslem. Härvid lorde olika former av schablonbidrag
kunna övervägas, i försia hand för driftverksamhelen. Uiredaren bör överväga
efter vilka grunder elt ev. schablonbidrag för driftverksamhelen bör utgå. Som
ell alternativ lill olika former av schablonbidrag för driflverksamhelen bör
också ingående prövas möjligheterna atl inarbeta del nuvarande siödet till
driften av staiskommunala vägar och gator i skalleutjämningssyslemel. Härvid
bör i första hand de principer som KEU 76 har använt sig av komma i fråga. I
detta sammanhang bör särskilt beaklas de konsekvenser som etl införande av
bidraget i skalteutjämningssystemet får för de kommuner som inle omfattas av
della.

Utredaren bör även överväga lämpligheten av schablonbidrag
för byggandesidan, i försia hand i fråga om mindre omfallande
byggnadsåtgärder.

När det gäller avgränsningen av de åtgärder som bör vara
statsbidragsberätligade bör uiredaren särskilt uppmärksamma frågan om bidrag
till kollektivtrafikanläggningar för att åsladkomma en bättre trafikförsörjning
och trafikmiljö. Vidare skall uiredaren beakla de förslag som
cykellrafikutredningen har lagt fram i sill belänkande (Ds K 1978:7)
Statsbidrag lill cykelvägar. Uiredaren bör även uppmärksamma frågan om
statsbidrag till anläggningar för skydd mol vägtrafikbuller. Härvid bör
utredaren bl.a. beakla de överväganden som görs av den interdeparlementala
arbelsgrupp som har i uppgift atl göra en översyn av trafikbullerutredningens
(1970:33) förslag vad avser vägtrafikbuller.

Utredaren bör överväga slatsbidragsandelens slorlek och
därmed kraven på statlig lillsyn. I del fall utredaren finner all behov
forlfarande finns av objeklbaserade bidrag bör storleken av dessa återspegla
den nytta som den kommunalt övergripande Irafiken kan anses ha av de
väghållningsålgärder till vilka bidrag skall utgå. En övergång till
schabloniserade bidrag torde medföra all den nuvarande slalsbidragsandelen bör
minska.

Utredaren bör vara oförhindrad all la upp även andra
frågor som har samband med dem jag har angell i del föregående.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Delll
K:7 Skr 1979/80:103 174

Uiredaren skall redovisa vilka konsekvenser som framlagda
förslag får på de olika väganslagen. Utredaren bör i silt arbele beakla vad som
har anförts i kommillédirekliv (1978:40) om tilläggsdirektiv till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Vidare bör
uiredaren i sina förslag beakla all inle onödiga byråkralieffektcr uppslår.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartementel

all lillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl göra en
översyn av statsbidragssystemet för kommunal väghållning,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all kostnaderna för utredningen skall belasla sjätte
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikaiiönsdepariemeniei)

7. Formerna för den medicinska utredningen i
körkortsärenden

Dir 1979:95

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, slalsrådel Bondestam, anför.

Enligt 7 § körkorlslagen (1977:477) (KKL) får
körkorlslillslånd meddelas endasl den som med hänsyn lill sina personliga och
medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt
fordon. Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall beaklas all
sökanden har lillfredsställande irafiksyn med eller utan glasögon eller linser
och tillräcklig hörselförmåga med eller ulan hörapparat för alt föra fordon av
det slag som ansökningen avser. Vidare skall beaktas atl sökanden även i övrigl
uppfyller de medicinska krav som bör slällas upp med hänsyn till
trafiksäkerheten.

I fråga om iraklorkorl gäller enligt 28 § KKL all sådanl
korl får utfärdas endast för den som har tillräcklig synskärpa och
hörselförmåga för all föra iraklor och som även i övrigt uppfyller de
medicinska krav som bör ställas upp med hänsyn till trafiksäkerheten.
Synskärpan är tillräcklig om den med eller ulan glasögon eller linser är minst
0,5 på del bäsla ögal. Hörselförmågan är tillräcklig om sökanden med eller utan
hörapparat väl uppfattar vanlig samtalsslämma på en meters avstånd. I övrigl
gäller bestämmelserna om körkort också Iraklorkorl. När jag i det följande
lalar om körkorishavare avser jag även innehavare av iraklorkorl.

De närmare föreskrifterna om de medicinska kraven meddelas
av socialstyrelsen efler samråd med trafiksäkerhelsverket. De nu gällande
föreskrifterna finns intagna i "Socialslyrelsens cirkulär om medicinska
krav för innehav av körkort m.m." (MF 1975:81).

Enligt körkorlsförordningen (1977:722) prövas frågor om
körkorlslillslånd av länsstyrelsen efter skriftlig ansökan. Till
ansökningshandlingen skall fogas etl läkarintyg, som skall vara utfärdat inom

s. 175 Kontrollera mot PDF

175 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:7

tre månader före ansökningen. Liikarintyget utfiirdas pä
grundval av en läkarundersökning och en hälsodeklaration som liimnas av
sökanden. Föreskrifter om läkarundersökningen meddelas av socialstyrelsen efter
samråd med trafiksäkerhelsverket. Även dessa föreskrifter finns intagna i det
nyssnämnda cirkuläret.

Elt körkort kan förenas med villkor som föranleds av
medicinska skäl, t,ex, all körkorlshavaren skall bära glasögon eller linser
eller all nytt läkarinlygskallges in efter en viss lid eller vid återkommande
tillfällen. Finns del anledning anta all en körkorishavare inle uppfyller de
medicinska förutsättningarna för alt få körkort får körkortsmyndighelen utfärda
föreläggande om alt läkarintyg skall ges in. Följs inte föreläggandet skall
körkortet återkallas. Kortet skall också återkallas om körkortshavarens
förutsållningar all föra körkorlsplikligl fordon är så väsenlligl begränsade
genom sjukdom, skada eller dylikl atl han eller hon frän
trafiksäkerhetssynpunkl inle längre bör ha körkort. Saknar körkorlshavaren
förutsättningar att köra på etl Irafiksäkerl sätt får körkortel omedelbarl las
om hand i avvakian på vidare utredning.

Lagstiftningen lägger således stor vikl vid att
körkortshavarna har de medicinska förutsättningarna för all föra fordon av del
slag som körkortet avser. Sambandet mellan vissa sjukdomar eller skador och
möjligheterna all köra på elt irafiksäkerl säll har inle heller salts i fråga.
Något skäl alt se över lagstiftningen i delta hänseende föreligger därför inle.

Däremoi har del under senare lid ifrågasatts om del
obligatoriska läkarintyget och läkarundersökningen fyller sin vikliga funktion
att upplysa körkortsmyndighelen om vilka personer som av medicinska skäl inle
bör ha körkort eller som bör ha körkort endasl om det förenas med vissa
villkor. Därvid har främst pekats på all läkarundersökningen av prakliska skäl
inle kan bli sä ingående atl evenluella trafikfarliga sjukdomar med tillräcklig
grad av säkerhel blir upptäckla. Flera av dessa sjukdomar är dessulom sådana
alt de är svära alt upptäcka av andra än specialister eller läkare som känner
patienten personligen. De upplysningar som patienten lämnar i sin hälsodeklaration
synes därför bli vägledande för läkarens undersökning. Förhållandel belyses i
en pågående undersökning av bl.a. 2.000 läkarintyg och hälsodeklarationer från
fyra olika län. Vid dessa läkarundersökningar upptäcktes inga andra
trafikfarliga sjukdomar än sådana som hade uppgivits i hälsodeklarationerna.
Trafikfarliga sjukdomar, som kunde utgöra hinder för körkort, förelåg i endasl
0,3 % av samtliga undersökta fall. I fråga om synlestel visar undersökningen
alt 7 % av de sökande hade nedsatt syn Irols att de inle hade uppgivit del i
hälsodeklaralionen. De flesta av dem bar emellerlid glasögon, varför deras
synnedsällning inle var dold. Mol bakgrund av bl.a. dessa resullal har del frän
trafikmedicinskl håll hävdals, alt den obligaioriska läkarundersökningen skulle
kunna avskaffas och ersältas av hälsodeklaralionen och ell syntest.
Läkarundersökning skulle krävas bara när någon trafikfarlig sjukdom kan
misstänkas. För yrkesförarna borde däremot läkarundersökningen finnas kvar.

Även om del underlag som hillills föreligger inle medger
några säkra slutsatser anser jag, atl del ger anledning all närmare sludera om
det obligatoriska läkarintyget och läkarundersökningen i dess nuvarande form
fyller sin funktion. Jag vill i sammanhanget nämna all del görs nära 200.000
sådana läkarundersökningar varje år, vilkel kan beräknas motsvara 40-50
årsläkarljänsler.

Med anledning av vad jag nu har anförl förordar jag efler
samråd med

s. 176 Kontrollera mot PDF

Delll
K:7 Skr 1979/80:103 176

statsrådet Lindahl att en ulredning görs för all klarlägga
hur man på lämpligasle sätl bör ulforma den medicinska prövningen av
körkorlssökan-dena. För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas,

Uiredaren bör bedöma värdel av den nuvarande obligaioriska
läkarundersökningen. Det är nalurligl alt utgå från det material som jag nyss
har nämnl. Del kan finnas anledning all överväga om della bör komplelleras. I
utredningsarbetet bör också om möjligt klarläggas i vad män den nuvarande
läkarundersökningen avhäller sådana personer från atl söka körkort som vet med
sig all de inle uppfyller de medicinska kraven.

Vad jag lidigare har anförl ger anledning alt överväga om
del är möjligt all förbällra läkarundersökningen och således behålla denna i
ett reformerat skick eller om man i stallet skall inrikla sig på alt åtminstone
i vissa fall ersälla läkarintyget och undersökningen med något annat, l.ex. en
hälsodeklaration och elt syntesl. Därvid måsle uppmärksammas all olika
medicinska krav slälls pä föraren beroende på den behörighel som körkortet ger.
Utredaren bör också uppmärksamma atl körkortsmyndigheterna kan behöva tillgång
lill medicinsk expertis om den nuvarande läkarundersökningen slopas. Del bör
prövas hur ell evenluelll behov av sådan experlis skall kunna lillgodoses.

Uiredaren bör vara oförhindrad alt ta upp även andra
frägor som rör den medicinska prövningen i körkortssammanhang och som
aklualiseras i utredningsarbelel.

Uiredaren skall sträva efler atl - med beaklande av
trafiksäkerhetens krav - finna en ordning som medför förenklingar och minskade
kosinader för myndigheler och enskilda.

I silt arbete bör uiredaren ha nära samarbete med berörda
myndigheter. Utredaren bör också samråda med trafiksäkerhetsulredningen (K
1973:07). Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Uiredaren bör lägga fram de
förfaltningsförslag som föranleds av ställningstagandena.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartementel

atl lillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt se över
formerna för den ulredning som skall ligga lill grund för den medicinska
prövningen i körkorlsärenden,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annat
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt
kostnaderna för ulredningen skall belasla sjätte huvudtitelns kom.miltéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikaiiönsdepariemeniei)

s. 177 Kontrollera mot PDF

177 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del 11 K:8

8. Sjömanspension genom kollektivavtal

Dir 1979:101

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09) lillkallades i
december 1975 för all se över sjömanspensionssyslemel, dess finansiering,
administration, fondförvaltning och därmed sammanhängande spörsmål. Ulredningen
avlämnade i september 1978 siU slutbetänkande (Ds K 1978; 12) Sjömanspensioneringen.

I betänkandet diskuleras bl.a. frågan om en omläggning av
sjömanspensioneringen frän all vara grundad på författning lill att vara
grundad på kollektivavtal. Ulredningen framhöll alt speciella gruppers behov av
pension under senare år normall har tillgodosetls genom kollektivavtal. Under
utredningsarbetets gång fördes också diskussioner mellan Sveriges redareförening
och Svenska sjöfolksförbundel i syfle att åstadkomma en omläggning till
kollektivavtal. Någon enighel härom kunde emellerlid inte uppnås då.
Utredningen fann det dock önskvärt att försöken atl ersälla del nuvarande
systemet med ett på kollektivavtal grundat system fortsätter. De största
fördelarna med etl sådant system är enligi utredningen atl det blir mera
flexibelt än det nuvarande och all parlerna själva kan sköta pensioneringen
utan statsmakternas medverkan. I avvaktan på nya förhandlingar om en
kollektivavtalslösning föreslog utredningen i beiänkandei endast vissa
angelägna förändringar som kan vidtas ulan alt det nuvarande systemels ramar
förändras.

Vid kontakter med Sveriges redareförening och Svenska
sjöfolksförbundel har jag erfarit atl de numera båda önskar all frågan om en
övergång lill kollektivavtal utreds. Jag finner därför att en särskild utredare
bör tillkallas för detta ändamål.

Utredaren bör i nära samverkan med berörda parler på
arbeismarknaden undersöka förutsättningarna för etl kollektivavtal och - om de
föreligger -lämna förslag till hur etl sådant skulle kunna utformas. Vid
ulformningen av ett avtal torde ledning kunna hämtas från exislerande
kollektivavtal som behandlar speciella gruppers pensionsfrågor.

Om uiredaren föreslår en kolleklivavlalslösning skall förslag
också lämnas till hur övergången till ell sådant nytt system skall ordnas.
Frågor som aktualiseras av en sådan övergång - och som i viss utsträckning
berörs i sjömanspensionsutredningens slutbetänkande - är bl.a. hur fondmedlen
skall fördelas, hur ansvaret för redan intjänade pensionsrättigheter skall
ordnas och hur den på författning grundade pensioneringen skall administreras.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl
undersöka förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på
kollektivavtal,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

12 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Del II K:9
Skr 1979/80:103 17S

9. Den kollektiva tätortstrafiken

Dir 1979:120

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Bondeslam, anför.

1 samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1978/79:99 om
en ny trafikpolitik, uttalade riksdagen (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) bl.a,
all en uiökad försöksverksamhet med inrikining på kollektivtrafiken i lälort är
eftersträvansvärd. Fortsatta ansträngningar bör göras för atl effektivisera och
förbättra förulsällningarna för såväl busslrafiken som den spårbundna irafiken
i tätorterna. Riksdagen beslutade all hemslälla hos regeringen om all elt
särskilt organ skapas under kommunikationsdepartementet, ulformal som en
beredning med parlamentariskt inslag.

Ulvecklingen i samhällel under 1960- och 1970-lalen har
bl.a. inneburil en snabb ökning av persontransporlarbetet i de slörre
tätorterna. Della beror bl.a. på en ökad geografisk spridning av bosläder,
arbetsplatser och serviceställen, en ökad förvärvsfrekvens och ell ökal
välstånd. De omfallande och tidsmässigt koncentrerade arbetsresorna i främsl
storstadsområdena kräver transportsystem med bl.a. stor kapacitet.
Kollektivtrafiken är i della avseende överlägsen andra transportsystem.

En god kollektivtrafik är också nödvändig för all
lillgodose resbehoven för dem som saknar möjlighet atl utnyttja bil eller annat
individuellt transportmedel för sina resor. Det gäller i hög grad ungdomar och
äldre människor. I arbelet för jämställdhet mellan kvinnor och män är en väl
fungerande kollektivtrafik ell villkor. Den skulle kunna undanröja ell av de
främsta förvärvshindren för kvinnor och bidra till all dessa kan della också i
övriga samhällsaktiviteter i större ulslräckning än för närvarande. En ökad
andel kollektivtrafik är vidare etl medel när del gäller alt komma till rätta
med miljöproblemen i tälorterna. En ulvecklad kollektivtrafik sparar också
energi och kan medföra besparingar i fråga om investeringar i trafikleder, väg-
oeh gatuunderhåll m,m,

I den trafikpolitiska propositionen betonade jag
nödvändighelen av ett ökal engagemang från samhällels sida när del gäller atl
förbällra förulsältningarna för den kollektiva trafiken. En viklig fråga i
della sammanhang är ulformningen av ett statligt bidragssystem som ger
kommunerna en ökad valfrihet i satsningarna på olika trafiksystem och således
bättre möjligheter all investera i anläggningar för kollektivtrafiken. En annan
viktig fråga är att skapa nya förutsättningar för utveckling och demonstration
av bälire leknik inom kolleklivtrafikseklorn. En särskild kolleklivtrafikberedning
bör därför tillkallas med uppgifl alt i mer samlade former närmare analysera
behovet av nya trafiklösningar på kollektivlrafikområdet. att iniliera, följa
upp och ulvärdera försöksverksamhet med nya trafiksystem, följa den nationella
och internationella utvecklingen på området och pröva olika
utvecklingsåtgärder för den kollektiva trafikförsörjningen i tätorter av olika
siruklur.

En viklig utgångspunkt för arbetet med atl förbättra
kollektivtrafiken är alt nuvarande bebyggelse- och Irafikledssyslem i tätorterna
endasl kan förändras gradvis och på lång sikl. Inle heller när det gäller
irafikmedlen kan mera genomgripande förändringar ske annal än på viss sikl. En
väsenllig uppgifl för beredningen blir därför all finna vägar all förbällra
nuvarande kollekiivtrafiksystem. Det gäller bl.a. all finna meloder
för alt öka

s. 179 Kontrollera mot PDF

179 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Del II K:9

kollektivtrafikens atlraklivitel l.ex. genom all anpassa
linjenälels ulformning oeh lurlälhelen med hänsyn lill den geografiska
fördelningen av bosläder, arbetsplatser och serviceinrättningar. Viktigt är
också all resenärerna kan företa sina resor utan onödigt spill ifråga om
gängtider, väntelider och äklider. Del är också väsentligt att kunna nedbringa
antalet byten till etl minimum saml atl öka komforten i fordonen och minska
kollektivtrafikens miljöstörningar.

Av betydelse för kollektivtrafiken är även möjligheterna
till tidsmässig samordning eller förskjutning av l.ex. arbetstider och
skoltider för atl därigenom uppnå bättre trafikförhållanden och ell bättre
utnyttjande av befintliga transportresurser.

Ell krav som beredningen måste beakta i sitt arbete är atl
kollektivtrafiken skall göras mer tillgänglig och attraktiv för människor med
olika slags rörelsehinder och andra svårigheter. I detta hänseende erinrar jag
om den lag om handikappanpassning av kollekliv irafik som riksdagen nyligen
beslulal om. Jag vill också erinra om den uppgifl som transportrådet avses att
få i detla sammanhang. Beredningen bör i dessa frågor samråda med
transportrådel.

Samtidigt som ökade krav ställs på en god kollektiv
trafikförsörjning är de ekonomiska realiteterna en avgörande faktor för
fortsatt utbyggnad. Andelen driftkostnader som måste täckas med skattemedel
från kommuner, landsting och siaten har stadigt ökal. Delta har i vissa fall
lett lill alt det ekonomiska utrymmel för investeringar i fasta anläggningar
och fordon minskat. De växande underskotten utgör samtidigt en naturlig
utgångspunkt för samordnings- och effektivitetssträvanden på trafikområdet. Det
gäller också att ta tillvara de möjligheter till bättre hushållning med
investeringsresurser som erbjuds. Sådana trafiklösningar måste allmänl
eftersträvas som kan tillgodose kraven på en god trafikförsörjning till rimliga
kostnader.

När del gäller att finna lösningar på de komplexa
samverkansproblem det här är fråga om, vill jag erinra om att lagen (1978:438)
om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik har lagt en allmän grund för
ökad samordning och samverkan i Irafiken och därmed skapat nya förutsättningar
för en effektiviserad trafik. Det gäller nu att på denna grund gå vidare och
söka nya former för samverkan och samordning mellan olika transportföretag och
transportmedel, att utveckla nya planeringsformer och utnyttja olika hjälpmedel
för atl sä effektivt som möjligt utnyttja tillgängliga resurser.

Under senare år har mänga förslag till tekniska och
organisatoriska förbättringar av kollekiivtrafiksystem oeh förslag till nya
trafiklösningar och trafiksystem lagls fram i forsknings- och
utredningsrapporter. Åtskilliga av dessa har också praktiskt prövats på olika
håll, både i utlandet och i Sverige. Även när det gäller transportmedel,
framdrivningssystem m.m. pågår ett omfattande utvecklingsarbete. En viklig
uppgift för beredningen bör vara alt följa såväl den nationella som den
internationella utvecklingen på dessa områden och ulvärdera olika försök med
avseende på svenska förhållanden. Med utgångspunkt häri bör beredningen också
initiera och vid behov själv genomföra försök med ny fordonsteknik, nya
Irafikformer och Irafiklösning-ar i samarbete med bl.a. trafikföretag och
huvudmän för den kollektiva tätortstrafiken. Även de prakliska problem som är
förknippade med samåkning i olika former bör i della sammanhang studeras.

De erfarenheler som vunnits av hittills genomförda
trafiksaneringar, trafiksepareringar och trafikregleringar för att förbättra
miljön och trafiksä-

s. 180 Kontrollera mot PDF

Delll K:
10 Skr 1979/80:103 180

kerhelen och den kollektiva trafikens framkomlighet bör
utvärderas av beredningen. Beredningen bör överväga vilka ålgärder som kan
föranledas av dessa erfarenheler och lägga fram förslag lill sådana.

Den fysiska planeringen i tätorterna har inle alllid skett
med hänsynstagande till kraven på en effekliv kollektivtrafik. För framliden
är del angeläget all bebyggelse- och trafikplanering samordnas på ell sådanl
säll alt elt effektivt kollekiivtrafiksystem kan åstadkommas. Beredningen bör i
samarbele med berörda myndigheter bedriva ell utvecklingsarbete i della
avseende.

Beredningen bör bedriva sill arbele i nära konlakt med
berörda intressenter. Samråd bör l.ex. ske med slalliga forskningsorgan och
myndigheter med allmänl FoU-stödjande funklioner som berör transportområdet.

Beredningen skall redovisa sill arbele konlinueriigl och i
sådana former som snabbi kan leda lill praklisk lillämpning av olika förslag
och erfarenheter.

Beredningen bör i silt arbete beakta vad som anförts i
kommittédirektiven (1978:40) om tilläggsdirektiv till samiliga kommilléer och
särskilda utredare angående finansieringen av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

all tillkalla en särskild beredning med högst 9 ledamöier
med de uppgifler som jag har angivii i del föregående,

all utse en av ledamöterna atl vara ordförande.

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
bilräde äl beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasla själle huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)

10. Samordning av taxorna för viss kollektiv persontrafik
mellan olika regioner

Dir 1979:140

beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-22

Departementschefen, statsrådet Adelsohn, anför.

1 regeringens proposiiion (1978:79:99) om en ny
irafikpolitik aviserades en ulredning av frågor som sammanhänger med en utökad
samordning av taxorna för kollekiivresande mellan olika regioner. Riksdagen har
(TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) med anledning av proposilionen i denna del
bl. a. förutsatt all ulredningen får i uppdrag all arbela skyndamt.

De taxor som f. n. gäller för kollektiv persontrafik är
fastställda med hänsyn lill de olika marknads- och kosinadsförulsällningar som
gäller för olika Irafikmedel och irafikförelag. Samiidigi har under senare ar
samhällels inflylande över taxorna ökat. Främsl i den lokala och regionala
kollektiv-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181 Kommittéer:
Kommunikationsdepartementet Delll K:10

trafiken återspeglar därför taxorna olika irafikpoliiiska
bcdönining;ir och olika värderingar av kolleklivlrafikens roll som en allmän
nyltighel vilken lill slörre eller mindre del bör skallefinansicras.

Många läxor är degressiva. dvs. utformade sä atl en resa
blir billigare per kilometer ju längre den är. De sjunkande kilomeleravgiftenia
för reseniiren molsvaras lill viss del av sjunkande kostnader för
trafikutövaren. Degressi-viieten är också ell konkurrensmedel som kan användas
för all premiera en resenär som väljer all resa så läng slräcka som möjligi med
samma förelag. Denna ulformning av läxorna leder emellerlid samtidigt lill
vissa olägenheler för de resenärer som utnyttjar en kombination av två eller
flera transportmedel eller irafikförelag vid en resa. Då en sådan resa företas
beräknas nämligen avgiften ofia för varje delresa för sig. Della system kallas
snitlaxa. Eftersom många taxor är degressiva får dessa trafikanter inte
tillgodoräkna sig längdrabalten i lika hög grad som de som reser samma sträcka
utan att byta färdmedel eller irafikförelag. Resenären måsle oftast också lösa
biljett flera gånger under resan.

Ölägenheterna med snitlaxan har särskilt uppmärksammats i
SJ-lrafiken. Den 1 november 1975 slopades dock snitlaxan vid SJ vid beräkning
av avgift för kombinerade låg- och bussresor i relalioner med alternativa SJ
tåg/bussförbindelser.

Ell slort steg i riklning mot en samordning av taxoma logs
också genom riksdagens beslut om gemensamt huvudmannaskap för den lokala och
regionala kollekliva persontrafiken (prop. 1977/78:92. TU 1977/78:28. rskr
1977/78:364). Därmed har förutsättningar skapats för regionall samordnade taxor
för i första hand landsvägstrafiken. Det kan erinras om atl regeringen före
1980 års utgång kommer att presenlera rikllinjer för hur ersättningen till SJ
skall regleras när kommunder och landsting önskar köpa tjänster av SJ. Jag
anser det angeläget atl samordningen av taxorna för regionala
kolleklivtrafikresor kankomplelleras med en samordning av taxorna för
inlerregionala resor. En rad frågor måsle emellerlid lösas innan en sådan
samordning kan komma lill slånd. Del gäller 1. ex. frågor om intäklsfördel-ning
och administration men även mer övergripande frågor som rör transportföretagens
möjligheter atl använda taxan som konkurrensmedel och kommunernas
självständighet i dessa frågor.

Jag föreslår därför all en utredning görs för all
klarlägga förulsällningarna för en samordning av taxorna för interregionalt
kollektivirafikresande. För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas.

Uiredaren bör i huvudsak sludera frågor som hänger samman
med taxesamordning för kollektiv landtrafik. Samordningen med andra transportmedel
bör i försia hand lösas i samråd mellan berörda irafikförelag eller i annan
lämplig ordning. Omfaltningen av problemen med sniltaxa skall undersökas liksom
för- och nackdelar med olika länkbara lösningar genom taxesamordning. Uiredaren
bör frill pröva alternativa vägar all uppnå eftersträvade förbällringar. Jag
vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på all riksrevisionsverket i silt
remissvar beträffande den trafikpolitiska utredningen har framhållil atl
konsekvenserna av en relalionsvis uppbyggd taxa bör studeras närmare.

Uiredaren bör siräva efler att finna etl syslem som för
interregionala resor med kollekliva färdmedel underlättar resenärernas
biljettinköp och reskosl-nadsberäkningar, möjliggör alt resenären vid
prisberäkningen får tillgodoräkna sig hela reseavståndet och medverkar lill en
samhällsekonomiskt ralionell sammansättning av transporlutbudet.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Delll
K:10 Skr 1979/80:103 182

För att della syfle skall uppnäs, behöver också frågan om
effektiv informalion lill allmänheten om såväl reskoslnader som irafikulbud
behandlas.

En samordning av taxorna kan leda till problem när del
gäller avräkning av taxeintäkter mellan olika Irafikulövare och trafikhuvudmän.
Del är naturligtvis önskvärt atl fördelningen av intäkterna blir så rättvis
som möjligt men samiidigi enkel och billig att hantera. Schablonlösningar kan
därför komma i fråga. Möjligheten atl låta de regionala trafikhuvudmännen eller
SJ svara för avräkningsarbelet bör studeras av uiredaren.

Effeklerna på konkurrens och Irafikeffektiviiet liksom
adminislralivt merarbeie som kan följa av laxesamordningen bör också beaklas.

Problemen med biljettförsäljning, prisberäkning och
intäklsavräkning mellan olika trafikhuvudmän, irafikulövare och trafikslag saml
påverkan pä konkurrens och trafikeffektivitel kan vara svåra all bedöma ulan
praktiska försök. Utredaren bör därför överväga en etappvis ökad samordning där
erfarenhelerna från en elapp kan ligga lill grund för en forlsall samordning.
Trafikpolitiska utredningen har skisseral en sådan etappvis genomförd
samordning. Enligt vad riksdagen har uttalat bör frågan om samordning av
taxorna för SJ;s järnvägstrafik med SJ:s busstrafik och annan statsägd buss-och
diligensirafik behandlas med förtur.

I sitt arbele bör uiredaren ha nära samråd med Svenska
kommunförbundet och Landslingsförbundel, trafikhuvudmän, irafikulövare och
deras organisationer samt övriga berörda parler. Arbetet skall bedrivas
skyndsami,

Uiredaren bör i sill arbele beakla vad som har anförts i
kommittédirektiven (1978:40) om tilläggsdirektiv lill samtliga kommilléer och
särskilda utredare angående finansiering av reformer. De ekonomiska
konsekvenserna av förslagen skall således rymmas inom de utvidgade ramar som
kan ernås genom ökal resande eller genom andra åtgärder från trafikutövarnas
sida.

Uiredaren bör lillse att förslagen inte leder till onödig
byråkratisering. Enkla lösningar måste eftersträvas i fråga om intäklsavräkning
och biljettförsäljning. Redovisningen av utredarens arbete skall vara kortfattad.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag all uireda
samordningen av taxorna för viss kollektiv persontrafik mellan olika regioner,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla sjätte huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

s. 183 Kontrollera mot PDF

183 Kommittéer: Ekonomidepartementet
Delll E:l

Ekonomidepartementet

1. Utredning om försäkringsbolagens och
försäkringsinspektionens verksamhet m.m.

Dir
1978:105

Beslut vid
regeringssammanlräde 1978-12-14

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Försäkringsverksamheien har slor social och ekonomisk
betydelse i det moderna samhällslivet och berör nästan varje medborgare och
företag i värt land. Försäkringslagarna betalar årligen slora belopp för alt få
den risktäckning och riskfördelning som försäkringar ger. Försäkringsavtal kan
omfatta lång lid och kombineras ofta med ell sparande. Del är vikligl all
försäkringsbolagen kan ge allmänheten ett säkert och effektivt
försäkringsskydd och att verksamheten drivs på elt ändamålsenligt sätt.
Försäkringstagarna har emellertid i allmänhet svårt att sätta sig in i den
invecklade teknik och prissättning som försäkringsverksamheien bygger pä. För
att tillvarata försäkringslagarnas intressen har försäkringsbolagens verksamhet
sedan länge reglerats genom särskild lagstiftning och stått under lillsyn av en
offenllig myndighet, försäkringsinspektionen.

Vid sidan av de allmänna trygghetssystemen genom
socialförsäkringar m.m. drivs försäkringsverksamheien i vårl land främst av
enskilda försäkringsbolag, som skall vara aktiebolag eller ömsesidiga bolag.
Deras verksamhet omfattar ett storl antal försäkringsgrenar oeh kan indelas i
livförsäkring och skadeförsäkring. I det praktiska branscharbetel är det
vanligl all man i stället talar om personförsäkring och sakförsäkring. Till
personförsäkring räknas livförsäkring saml sjukoch olycksfallsförsäkring. Sakförsäkring
omfaUar annan försäkring och meddelas lill största delen i form av s.k.
paketförsäkringar. En av de vanligasle är hemförsäkringen, i vilken ingår bl.a.
brand-, stöld- och ansvarsförsäkring. En annan vanlig pakelförsäkring är
bilförsäkringen, som utöver den obligatoriska trafikförsäkringen kan omfatta
t,ex, brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring.

Efter verksamhelens geografiska omfattning brukar de
svenska försäkringsbolagen indelas i riksbolag, läns- och häradsbolag saml
sockenbolag. Branschen kan också delas efler verksamhetsgrenar i liv- och sjukförsäkringsbolag,
skadeförsäkringsbolag och ålerförsäkringsbolag. De sistnämnda ägnar sig endasl
ål återförsäkring, dvs. försäkring av risker som har övertagits från
direklförsäkringsbolag eller andra återförsäkringsgivare.

Utvecklingen inom försäkringsbranschen under de senaste
årtiondena har präglats av en fortgående minskning av antalet försäkringsbolag
genom fusioner. Vid ulgången av år 1976 var ca 650 enskilda försäkringsbolag
verksamma i Sverige, varav ett 20-lal utländska. Riksbolagen var ca 50,
läns-och häradsbolagen ca 100 och sockenbolagen ca 500. Motsvarande siffror för
år 1948 var totalt ca 1.500 bolag, varav 130 riksbolag, 160 läns- och

s. 184 Kontrollera mot PDF

Delll
E:l Skr 1979/80:103 184

häradsbolag. 1.170 sockenbolag och ett 40-lal utländska
bolag. Försäkringsverksamheten domineras av riksbolagen. Många av dem ingår i
större koncerner eller motsvarande grupper. Av samtliga svenska
försäkringsbolags premieinkomster av direkt försäkring svarade är 1976 de tjugo
slörsia koncernerna eller bolagen för 99 % och de fem största för 73 %.
Motsvarande andel av de förvallade tillgångarna uppgick till 8 % resp. 81 %.
Till denna koncentration har bidragil de bolag som bildals och utvecklats av
arbelsmarknadens parler för att administrera kolleklivavtalade
försäkringsförmåner.

Försäkringsbranschens utveckling under de senaste
decennierna kännetecknas också av atl anlalet försäkringstagare liksom
premieinkomster och tillgångar har ökal snabbi. Inom skadeförsäkring har särskilt
egendomsförsäkring och molorfordonsförsäkring ökal kraftigl. En strukturell
förändring har skett inom liv- och sjukförsäkringsrörelsen, bl.a. som en följd
av utbyggnaden av socialförsäkringarna och de kolleklivavtalsbundna
försäkringarna.

Del totala antalet hem-, villa-, fritidshus-,
motorfordons-, båt- och reseförsäkringar kan uppskallas till över 9 miljoner år
1977, Anlalel skador som har begärts ersatta från dessa vanliga
konsumenlförsäkringar beräknas till ca 1,3 miljoner samma år, Ulbetalade ersättningsbelopp
uppgick lill mer än tvä miljarder kr. De svenska försäkringsbolagens
premieinkomster för direkl försäkring i Sverige ökade frän ca 1.100 milj. kr.
år 1950 till ca 5.200 milj. kr. år 1970 och ca 12.750 milj. kr. ar 1976. Deras
lillgångar ökade under samma tid från ca 8 miljarder kr. lill 30 miljarder kr.
år 1970 och 59 miljarder kr. år 1976. Genom sina slora lillgångar och den
förmögenhetsförvallning som försäkringsbolagen utövar hårde en betydelsefull
roll som kreditinstitut på den svenska kapitalmarknaden.

De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras främst
i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (FL). Lagen innehåller dels allmänna
beslämmelser om bl.a. rätten atl driva försäkringsrörelse, dels
associations-rättsliga regler för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga
försäkringsbolag, dels gemensamma bestämmelser om bl.a. tekniska fonder,
grunder för försäkringsverksamheten och offentlig tillsyn. Denna tillsyn utövas
av försäkringsinspektionen. LItländska försäkringsbolags verksamhet i Sverige
regleras i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstall atl driva
försäkringsrörelse här i riket (LUF). Denna lag innehåller beslämmelser om
bl.a. koncession, försäkringsrörelsens bedrivande, redovisning av verksamheten
och lillsyn.

Genom FL:s tillkomst och några år 1950 gjorda ändringar i
FL infördes ålskilliga nyheter på försäkringsområdet, bl.a. vissa maleriella
krav på tillstånd, s.k. koncession, för räll all driva försäkringsrörelse. En
förutsättning för lillslånd är att det finns behov av rörelsen, dvs. en
behovsprövning skall ske. Vissa ändringar i FL gjordes år 1961 som en följd av
utvecklingen på försäkringsområdet, bl.a. i fråga om grupplivförsäkring.
Tillsynsmyndighetens befogenheier vidgades också.

FL bygger på några principer, som är centrala för de
svenska försäkringsbolagens verksamhet, nämligen soliditelsprincipen,
skälighetsprincipen, behovsprincipen, principen om försäkringslagarnas
inflylande, specialitetsprincipen samt principen alt försäkringsbolagen inte
får driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Jag återkommer senare till vad
dessa principer innebär och hur de har kommii lill ullryck i lagen.

En översyn av FL och LUF görs f.n, av en särskild uiredare
(E 1977:05),

s. 185 Kontrollera mot PDF

185 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:l

Enligt direktiven avser arbetet i huvudsak en lagteknisk
översyn och syflar främsl lill att anpassa de associalionsrältsliga
bestämmelserna till den nya akliebolagslagen (1975:1385). Vidare skall
redovisningsreglerna sesöver och anpassas lill den nya
bokföringslagstiflningen. Det ingår däremoi inle i uppdraget atl ompröva de
grundläggande principerna i FL och LUF eller alt behandla frågor om den
offenlliga lillsynen över försäkringsbolagen eller om tillsynsmyndighetens
befogenheier och organisation.

Vidare bör nämnas atl lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
som behandlar rättsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare,
f,n, ses över av försäkringsrätlskommittén (Ju 1974:09). 1 ell delbelänkande
(SOU 1977:84) Konsumenlförsäkringslag har kommittén föreslagil en särskild
konsumenlförsäkringslag. Förslagel innehåller tvingande beslämmelser till
försäkringslagarnas skydd. Vidare föreslås en uiökad villkorsgranskning, som
bl.a. avser alt tillgodose försäkringstagarnas inlresse av en ändamålsenlig
försäkring.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har i en
gemensam skrivelse den 23 februari 1978 hemställt atl bestämmelserna i FL om
koncessionsvillkor och om räll att driva försäkringsrörelse tillsammans med
annan näringsverksamhet blir föremal för ulredning. Med hänsyn lill den
utveckling som den svenska försäkringsmarknaden har undergått på de 30 år som
koncessionsreglerna i FL har lillämpals bör prövningen av koncessionsansökningar
nu bygga på delvis andra kriterier än tidigare. Enligt skrivelsen bör
inlernalionella förhållanden beaklas i samband med behovsprincipens tillämpning
i Sverige mot bakgrund av svenska försäkringsbolags alll vanligare
ullandsetableringar och det alll siarkare önskemålel från EG-länderna m.fl. om
att etableringsrätlen bör vara ömsesidig. När del gäller förbudet för
försäkringsbolag att ulan särskilda skäl driva annan rörelse än
försäkringsrörelse framhålls alt ocksä det omvända förhållandet bör analyseras,
nämligen om del är lämpligt all svenskl eller utländskt företag vid sidan av
sin huvudsakliga verksamhet ocksä driver försäkringsrörelse, l.ex. genom de på
senare tid i Sverige tillkomna s.k. captivebolagen. Dessa bolag driver
återförsäkringsrörelse endast i fråga om risker inom en koncern.

I skrivelse den 21 april 1978 har försäkringsinspektionen
föreslagil atl en utredning tillsätts för en allmän översyn av
lillsynslagsliflningen och försäkringsinspektionens uppgifler, arbelsformer och
organisalion. En huvudfråga bör vara omfattningen av statliga regleringsinsatser
på försäkringsområdet och konsekvenserna av vald ambitionsnivå för
inspektionens personalstyrka och organisalion. Inspektionen hänvisar lill all
riksrevisionsverket (RRV) i en revisionsrapport den 29 juni 1977 har förordal
en utredning av försäkringsinspektionens verksamhet. I rapporten gör RRV den
sammanfattande bedömningen att tillsynsarbetets inriktning och metoder bör
omprövas med utgångspunkt i bl.a. en analys av försäkringstagarnas och
samhällets behov liksom av försäkringsbranschens utveckling. Inspeklionen bör
enligt RRV bl.a. sludera förelagens marknadsstralegiska överväganden och deras
försäljningsmeioder. Vidare efteriyser RRV slörre insalser i fråga om
konsumentupplysning och kontroll av skadereglering.

Inspektionen anför vidare atl konsekvenserna för
inspektionen av en sådan utökad villkorsgranskning som
försäkringsrällskommittén har föreslagil bör närmare utredas. Andra frågor har
också aktualiserats på senare tid, l.ex. kraven på konsolidering inom
försäkringsrörelse, vilket har samband med lagstiftningsarbetet inom EG med
etableringsfrihelen som bakgrund.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Delll
E:l Skr 1979/80:103 186

Riksdagen har lagil upp frågan om alt inrätta en
lekmannastyrelse i försäkringsinspektionen. Näringsulskollel anförde i
belänkande (NU 1977/ 78:57), som godkändes av riksdagen, all del är motiverat
alt försäkringsinspeklionen förses med en lekmannastyrelse och atl frågan
borde las upp lill prövning i lämpligt sammanhang. Frågan har också
aktualiserats av försäkringsinspektionen och RRV.

Slutligen har näringsfrihetsombudsmannen (NO) i skrivelse
till regeringen den 13 oktober 1978 hemslälll om en översyn av
försäkringsbolagens anskaffningsverksamhel, dvs. försäljning av försäkringar.
Därvid borde särskilt övervägas om försäkringsmäklare skall få möjlighet alt
verka på den svenska marknaden.

Del har gått snarl tjugo år sedan en översyn gjordes av
reglerna om de grundläggande förutsättningarna för försäkringsrörelse i värt
land. Med hänsyn lill de viktiga inhemska förändringar och den inlernalionella
utveckling som har skett och pågår inom försäkringsbranschen samt mol bakgrund
av samhällsutvecklingen i övrigt anser jag alt del nu är motiverat atl
lillkalla en kommitté med huvuduppgift all undersöka i vad mån del finns skäl
atl ändra de principiella krav som nu gäller för försäkringsrörelse i Sverige.
En utgångspunkt skall därvid vara atl all försäkringsrörelse skall drivas under
konkurrens och på så långt möjligt lika villkor. En annan viktig uppgift bör
vara att behandla frågor som rör den offentliga tillsynen över
försäkringsverksamhel, därvid särskild hänsyn bör tas till ulvecklingen under
senare år på del konsumentpolitiska områdel.

Vår marknadsekonomi bygger på att olika förelag i
konkurrens med varandra bjuder ul sina varor och ijänster. Konsumenterna fär
därigenom möjlighet att välja de produkter som till kvalilet och pris bäsl
moisvarar deras behov. Det förutsätter emellertid också atl myndigheterna genom
lagstiftning och andra generella regler drar upp de ramar inom vilka
marknadens parter får verka. På vissa områden hardel, av sociala eller andra
skäl, ansetts motiverat att därutöver ingripa med mer delaljerade regler och
särskild kontroll, l.ex. för att stärka de enskilda konsumenternas ställning.
Sådana ingrepp kan dock i prakliken ofta hämma konkurrens och
produktutveckling. Regleringar medför också kosinader och en ökad byråkrati.
Med hänsyn till vad jag nu har anförl bör en ingående lagreglering och kontroll
av viss verksamhet endasl lillgripas om starka motiv föreligger. På
försäkringsområdet finns i flera avseenden sådana särskilda skäl. Det är l.ex.
av slor betydelse för allmänheten att de bolag som verkar på marknaden har en
tillräcklig soliditet för att kunna infria sina försäkringsåiaganden. Vid
prövningen av behovet av olika regler i fråga om kontroll och tillsyn bör
kommittén emellertid beakta de allmänna synpunkter som jag nu har berört.

I fråga om utredningsuppdraget och arbetets närmare
inriktning vill jag anföra följande.

Soliditelsprincipen innebär atl försäkringsbolagens soliditet
bör vara sådan atl de allfid kan fullgöra sina förpliktelser mot
försäkringstagarna. I FL kommer principen lill uttryck bl.a. genom regler om
fondbildning och placering av tillgångar. Försäkringsbolagens soliditet måste
självfallet också i framtiden garanteras. Placeringsbestämmelserna har nyligen
setts över av kapitalmarknadsulredningen (Fi 1969:59) som har lagt fram vissa
ändringsförslag i sitt slutbetänkande (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk
ekonomi. Placeringsreglerna bör därför inle omfattas av den nya utredningens
uppdrag. Däremot bör utredningen vara oförhindrad all la upp frågor

s. 187 Kontrollera mot PDF

187 Kommittéer: Ekonomidepartementet
Delll E:l

rörande de övriga regler som är elt ullryck för
soliditelsprincipen.

Samtidigt som bolagen upprätthåller fullgod soliditet
skall försäkringspremierna vara skäliga och på etl skäligt sätl fördelas
mellan försäkringslagarna. Skälighetsprincipen uttrycks i fråga om
livförsäkring sä att grunderna avser alt bereda försäkring till en med hänsyn
lill försäkringens arl skälig koslnad. 1 fråga om skadeförsäkring anges all
premiesältningen skall vara skäligl avvägd med hänsyn till den risk, som
försäkringen är avsedd all läcka, nödiga omkostnader för försäkringen saml
omständigheterna i övrigt. Utredningen bör överväga om de omständigheter som
avgör huruvida premiesältningen för försäkringarna är skälig bör närmare
preciseras i lagen. I detta sammanhang bör bl.a. uppmärksammas i vad mån olika
former av premiedifferentiering är till fördel för försäkringstagarna eller
kan innebära fördyringar för försäkringskollektivet.

Behovsprincipen innebär alt koncession för nytt
försäkringsbolag eller tillstånd atl uividga rörelsen till ny verksamhetsgren
kan ges endast om den avsedda rörelsen anses behövlig och även annars ägnad att
främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Att behovsprincipen infördes
i FL skall ses mot bakgrund av de förhållanden som rådde vid lagens tillkomst.
Strukluren på den svenska försäkringsmarknaden var dä en hell annan än numera.
Som jag nämnde inledningsvis har antalet bolagsenheter gått ned krafligl och
försäkringsverksamheten har alltmera koncentrerats till ell fålal stora
koncerner. Utredningen bör ta upp frågan om del med hänsyn till de ändrade
förhållandena finns anledning att avskaffa eller modifiera behovsprincipen.
Sannolikt kan principen eller någon motsvarighet till den inte undvaras hell.

Ett skäl som också talar för att behovsprincipen omprövas
har atl göra med den inlernationella utvecklingen på försäkringsområdet.
Svenska försäkringsbolag har i allt större utsträckning etablerat sig
utomlands men sådana elableringar försvåras när de ulländska myndigheterna
ställer krav på ömsesidighet (reciprocitel). Till följd av behovsprincipen är
del normalt inte möjligt att från svensk sida lämna någon utfästelse om
reciprok behandling. Skulle behovskravet avskaffas eller begränsas bör det
övervägas, om krav pä ömsesidighet bör införas när det gäller utländska
försäkringsbolags rätt alt etablera sig här. Även andra frågor om
försäkringslransaktioner över gränserna bör behandlas.

Ulredningen bör i övrigl belysa konsekvenserna av en
friare etableringsrätl för utländska försäkringsanslalter i vårt land och
föreslå de lagändringar som anses motiverade. Den bör bl.a. överväga huruvida
skälighetsprincipen i någon form bör göras tillämplig även pä de utländska
företagen. En annan fråga som bör övervägas sammanhänger med all kraven på
fondavsättningar är avsevärt lägre för de här verksamma utländska företagen än
för de svenska. Del kan finnas anledning aU skärpa de finansiella kraven för de
utländska företagen.

När det gäller principen om försäkringstagarnas inflytande
har man sökl säkerställa detta i försäkringsaktiebolagen genom representation
för försäkringslagarna i bolagens styrelser. Minst en av styrelseledamöterna
skall ulses av försäkringstagarna, intressegrupp för dem eller av regeringen
eller offentlig myndighet. De sålunda utsedda ledamöterna har till uppgifl att
särskilt bevaka försäkringstagarnas intresse. De ömsesidiga försäkringsbolagen,
som ägs av försäkringslagarna själva, har utformat olika representativa system.
Utredningen bör undersöka hur de nu berörda reglerna har verkat och, om del
behövs, lägga fram ändringsförslag. I de

s. 188 Kontrollera mot PDF

Delll E:l Skr 1979/80:103 188

ulländska försäkringsbolag, som har koncession i Sverige,
har de svenska försäkringslagarna inle någol direkl inflylande såviu avser den
här bedrivna rörelsen. Det kan finnas anledning all överväga om sådanl
inflylande kan skapas i någon form, även om slyrelserepresentation inte kan komma
i fråga.

Specialitets- eller separaiionsprincipen innebär all samma
förelag inle får driva både livförsäkringsrörelse och annal slag av
försäkringsrörelse. Denna princip bör beslå. Det kan sältas i fråga om den inte
också bör utvidgas atl avse kreditförsäkring med hänsyn lill de speciella
förhållandena pä delta område. Bolag som meddelar kreditförsäkring skulle i så
fall inle få meddela annal slag av försäkring.

Principen alt försäkringsbolag inle ulan särskilda skäl
får bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse bör likaså upprätthållas i
forlsätiningen. 1 de fall elt försäkringsbolag f.n. kan medges driva annan
rörelse finns det garantier för atl del sker i försäkringslagarnas intresse.
Della bör gälla även framdeles.

Förulom översynen av de grundläggande principer i FL som
jag nu har berört bör utredningen behandla några andra frågor som har
aktualiserats i olika sammanhang och som har belydelse för svensk
försäkringsrörelse i framliden.

Grundtanken bakom all försäkringsverksamhel är all
åstadkomma en utjämning av olika risker inom elt större kollekliv och atl
därigenom lindra de ekonomiska verkningarna för individen eller företagel inom
kolleklivet. Gränsen mellan vad som är försäkring och vad som inle är det är
dock oklar och någon legaldefinition av försäkring eller försäkringsrörelse
finns inte i den svenska lagstiftningen. Del kan diskuleras om det är
försäkringsrörelse när t.ex. etl industriföretag eller en industrikoncern
inrättar ell ekonomiskt säkerhetsarrangemang för atl täcka risker utesluiande
hänförliga till företaget eller koncernen. I della sammanhang bör också
innebörden och lämpligheten av s.k. fronting analyseras. Med fronting avses att
en direklförsäkringsgivare utfärdar och förvaltar försäkringar som
återförsäkras i sin helhel eller till slörre del än som är normall för bolagel.

Frågan om en viss verksamhel ulgör försäkringsrörelse
eller ej kan prövas av domstol i mål orn s.k. olaga försäkringsrörelse efter
åtal av allmän åklagare. Regeringen kan pröva frågan endast när etl förelag
söker koncession alt driva försäkringsrörelse. Det kan finnas skäl överväga om
denna ordning är lillfredsställande eller om möjlighet bör öppnas för
regeringen eller tillsynsmyndigheten alt också ulan samband med
koncessionsprövningen kunna la upp och avgöra sådana frågor. Utredningen bör
överväga om en legaldefinilion av försäkringsrörelse bör införas.

I detta sammanhang bör utredningen också ta upp den
principiella frågan om sådana utbrytningar av vissa enskilda eller mindre
grupper ur del slörre försäkringskollektivet som försäkringsbolagens
riksförbund och Folksam har beröri. Särlösningar eflerslrävas av dem som med
hänvisning till en lids gott skaderesullat anser sig kunna göra
kostnadsbesparingar l.ex. genom att bilda andra mindre försäkringskollekliv eller
själva driva någon form av specialiserad försäkringsrörelse. Ulredningen bör
undersöka vilka konsekvenser sådana utbrytningar och särlösningar kan ha i
olika avseenden, bl.a. för del stora försäkringstagarkolleklivel. och lägga
fram förslag lill lämpliga åtgärder, om utvecklingen skulle anses kräva detla.
Jag vill här erinra om atl det f.n. genom ekonomidepartementets
försorg utreds om sådan

s. 189 Kontrollera mot PDF

189 Kommittéer: Ekonomidepartementet Delll E:l

försäkringsrörelse som bedrivs av s.k. caplives är
ändamålsenlig och utvecklingsfrämjande. Resultatet av delta ulredningsarbele.
som bl.a. avser all belysa de förelagsekonomiska aspeklerna, kan väntas under
år 1979.

NO tar i sin skrivelse upp frågan om principerna för
försäkringsbolagens anskaffningsverksamhet. Enligt FL åligger del slyrelsen och
verkslällande direklören i försäkringsbolag alt övervaka att anskaffningen av
ansökningar om försäkring sker på etl sätt som överensslämmer med god
försäkringssed. Regeringen får meddela närmare beslämmelser om
anskaffningsverksamheten men några sådana föreskrifter har inle ulfärdals.
Försäkringsbolagen har i stället iräffal en överenskommelse om
anskaffningsverksamhelen, den sk. anskaffningsöverenskommelsen (AÖ). NO riklar
uppmärksamheten pä vissa konkurrensbegränsande bestämmelser i AÖ som hindrar
försäkringsmäklare atl driva verksamhel inom branschen.

NO har pä grundval av etl omfallande ulredningsmalerial,
bl,a. om vilka kosinader försäkringsbolagen har för anskaffningsverksamhelen,
kommit lill uppfatlningen att övervägande skäl lalar för alt del skulle vara
till fördel för försäkringstagarna om ell antal vederhäftiga
försäkringsmäklarföretag med flerbolagsrepresenlalion tilläts etablera sig pä
marknaden. Genom sin från försäkringsbolagen fristående ställning skulle
mäklaren - till skillnad frän ombud som represenlerar endast ett
försäkringsbolag - med hänsyn lill kundens försäkringsrisker kunna ge köpråd
grundade på en bedömning av olika försäkringsbolags premier och andra villkor.
Försäkringsmäklarna skulle enligt NO kunna bidra till en effektivare konkurrens
mellan försäkringsbolagen.

Försäkringsinspektionen som har genomfört den av NO
åberopade utredningen har redovisal en motsatt uppfattning i fråga om det
lämpliga i att införa ett syslem med försäkringsmäklare i Sverige.

Ulredningen bör med beaktande av vad NO och
försäkringsinspektionen har anfört ulvärdera försäkringsbolagens nuvarande
anskaffningsverksamhet och hur AÖ har verkat i olika avseenden. Mol denna
bakgrund och med hänsyn till erfarenheter av olika syslem i andra länder bör
ulredningen pröva de frägor som NO har tagil upp, bedöma konsekvenserna av
olika lösningar och lägga fram de förslag som anses påkallade. I detla
sammanhang bör prövas om man, ulan alt ge avkall på försäkringsbolagens sociala
funktion, kan inskränka den för försäkringstagarna dyrbara hemackvisilionen.
Del kan vara lill fördel för konsumenterna om försäkringsbolagen kan använda
enklare marknadsförings- och försäljningsmetoder, l.ex. genom någon form av
försäkringsbulik eller försäljning över disk i köpcentra m.m.

Andra frågor som utredningen bör behandla har samband med
svenska försäkringsbolags alltmer omfallande verksamhel ulomlands och
försäk-ringsverksamhelens ökande inlernalionella karaklär. Ulredningen bör kartlägga
vilka problem som denna utveckling kan medföra och vilka ålgärder som kan visa
sig behövliga i framliden. Några frågor som bör behandlas är -förulom
etableringsrätlen m.m. som jag förul har beröri - ulländska medborgares rätt
all förvärva aktier i svenskl försäkringsbolag och svenska försäkringsbolags
förvärv av akiier i ulländska försäkringsbolag. En annan fråga gäller huruvida
del är lämpligl att ömsesidiga svenska försäkringsbolag driver direkt
försäkringsrörelse i utlandet.

Pä del internationella områdel pågår särskilt inom EG ell
omfattande arbele som syflar till all på lång sikl göra EG-området lill en
enheilig marknad i fråga om försäkring och så långt möjligt harmonisera
lagstiftningen mellan medlemsländerna. Inom EG har viss etableringsfrihel

s. 190 Kontrollera mot PDF

Delll E:l Skr 1979/80:103 190

skapats i fråga om skadeförsäkringsrörelse. Också på
livförsäkringsområdet pågår strävanden i samma riktning. Inom OECD förekommer i
mindre omfallning elt liknande arbete, som bl.a. avser ell utökat samarbete
mellan tillsynsmyndigheterna. Del bör uiöver vad jag lidigare har nämnl åligga
ulredningen att mol bakgrund av ulvecklingen på del internationella fältet
överväga vilka konsekvenser som kan uppkomma för svensk försäkringsverksamhel
saml lägga fram förslag lill ålgärder som bedöms bli aktuella.

I fråga om tillsynen över försäkringsverksamheien gäller
f.n. att försäkringsinspeklionens huvuduppgift är all utöva lillsyn över
försäkringsbolagen och verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Inspeklionen skall också följa utvecklingen av och informera om pris- och
konkurrensförhållanden inom försäkringsväsendet samt föra kartellregister. Den
offentliga lillsynen och kontrollen av försäkringsanslallerna har samband med
den myckel ingående reglering av försäkringsverksamheten som finns i
försäkringsrörelselagsliftningen.

Försäkringsbolagens verksamhel kan också i vissa avseenden
granskas av konsumentombudsmannen (KO) med stöd av marknadsföringslagen
(1975:1418) och av NO med stöd av lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall
av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Konsumentverket har såvitt gäller
konsumentförsäkringar inrättat ett s.k. kontaktforum för försäkringsfrågor med
företrädare för konsumentverket, försäkringsinspektionen och
försäkringsbolagen.

Företagens soliditet har självfallet avgörande betydelse
för förmågan att infria gjorda försäkringsutfästelser. Ett väsentligt inslag i
försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet måste därför hksom hitlills vara
att kontrollera försäkringsbolagens soliditet. Kommittén bör på grundval av
erfarenheter från den nuvarande solidilelsbevakningen ge rikthnjer för den
framtida tillsynen såvitt gäller omfattning, inrikining och kontrollmetoder.

En annan viktig del av den offenlliga tillsynen bör också
i framtiden vara inrikiad på alt kontrollera efterlevnaden av de krav som hör
samman med skälighetsprincipen. Inspektionen har hitlills koncentrerat sig pä
alt följa utvecklingen i fråga om premiernas storlek och
administrationskostnaderna. Granskningen har däremot haft begränsad omfattning
i andra avseenden, l.ex. granskning av skadereglering och sådana
försäkringsvillkor som inle gäller premiesättning.

En allmän kontroll av de avtalsvillkor som näringsidkarna
använder i förhållande till enskilda konsumenter sker med stöd av lagen
(1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, avtalsvillkorslagen.
Utmärkande för lagen är alt marknaden övervakas av konsumentverket oeh att KO
kan föra talan vid marknadsdomstolen om förbud för näringsidkare alt använda
avtalsvillkor som bedöms vara oskäliga mot konsumenterna. Från
avlalsvillkorslagen har undantagits verksamhet som står under tillsyn av
bankinspektionen eller försäkringsinspektionen. Dessa myndigheter har nämligen
befogenhet att granska avtalsvillkor som används av de företag som slår under
deras tillsyn. Försäkringsinspektionens möjligheter att ingripa mol
försäkringsvillkor har sin grund i skälighetsprincipen enligt FL.

Försäkringsrätlskommillén har som jag nämnde inledningsvis
föreslagit en uiökad granskning av försäkringsvillkoren på konsumentområdel.
Förslagel innebär atl i FL skulle införas en generalklausul om alt premier och
andra försäkringsvillkor skall vara skäliga och i övrigt motsvara
konsumenternas intresse av ändamålsenliga försäkringar. Kommittén har
emellertid inte tagit

s. 191 Kontrollera mot PDF

191 Kommittéer: Ekonomidepartementet
Delll E:l

ställning till hur kontrollen skall organiseras ulan har
förordal ytterligare utredning på den punkten. Under remissbehandlingen av
kommittéförslaget har kritik riktats mot generalklausulen, särskilt i fråga om
en ändamålsenlighetskontroll.

I juslitiedepartementel förbereds nu etl förslag lill
lagstiftning på grundval av betänkandet. Efter samråd med chefen för
justitiedepartemenlel vill jag anföra följande beiräffande den av mig förordade
kommitténs uppdrag såvitt avser villkorsgranskningen.

Del är särskilt i fråga om konsumenlförsäkringar önskvärt
med en ökad granskning frän samhällets sida av de avtalsvillkor som
försäkringsbolagen använder. En ökning av den nuvarande tillsynen torde bli
behövlig bl.a. i samband med den planerade lagstiftningen om
konsumenlförsäkringar. Hur villkorskontrollen på försäkringsområdet skall
ulformas pä längre sikl bör emellertid utredas av den kommillé som jag nu
föreslår.

Kommiitén bör överväga villkorsgranskningens roll,
inrikining och intensitet. Särskilda krav bör kunna slällas på de
försäkringsvillkor som används på konsumentområdel. Det är emellertid tveksamt
om man bör gä så långt som försäkringsrätlskommillén har föreslagil och göra en
prövning av villkorens ändamålsenlighet. En myndighetskontroll av försäkringars
ändamålsenlighet kan bl.a, hämma konkurrensen och produktutvecklingen, 1 vart
fall bör kontrollen inle ha karaklären av en obligalorisk förhandsgranskning,
Kommillén bör i denna fråga hämta ledning från försäkrings-rällskommitténs
betänkande och remissyttrandena över delta.

En särskild fråga är hur villkorskontrollen pä
försäkringsområdet skall utövas. Som jag förut har nämnl ingår del i
försäkringsinspektionens tillsynsuppgifter all granska försäkringsvillkoren
från skälighelssynpunkt, medan de avtalsvillkor som används inom andra delar av
konsumentområdel granskas av konsumentverket. Kommittén bör söka finna sådana
former för den framtida granskningen av försäkringsvillkoren att såväl
försäkringsinspeklionens som konsumentverkels sakkunskap kan tas lill vara.
Enligt min mening är det en fördel om principiellt belydelsefulla fall kan
prövas av domstol. En möjlighet kan vara att granskningsmyndighelen får föra
talan inför marknadsdomstolen. Kommittén får pröva vilka organisatoriska
förändringar som i så fall krävs.

Frågan om försäkringsinspektionens granskning av
försäkringsbolagens handläggning av skaderegleringsärenden har berörts bl.a. i
1974 års slals-verksproposilion med anledning av betänkandet (SOU 1972:29)
Konsumentupplysning om försäkringar. Föredraganden framhöll bl.a. alt en
skaderegleringsgranskning av den typ inspektionen bedriver är värdefull och alt
det borde undersökas, om verksamheten kunde breddas. Han förutsatte atl
inspeklionen genomförde en översyn av sin skaderegleringsgranskning i samråd
med konsumentverket. En sådan översyn pågår f.n. inom inspektionen. Kommillén
bör la del av resultatet av detla översynsarbele och föreslå de åtgärder som
behövs för en fortlöpande och ändamålsenlig kontroll av att
försäkringsföretagen tillämpar en ordning för sin skadereglering som kan
omfattas med förtroende från försäkringstagarnas sida. En riktpunkt bör vara
att skapa garantier för alt skadefall regleras korrekt och utan onödigl
dröjsmål saml med hänsyn lill försäkringstagarens självklara krav på en rättvis
behandling. Samtidigt måste beaklas önskemålel att molverka
försäkringsbedrägerier med därav följande kostnadsfördyringar för
försäkringstagarna. Kommittén bör också uppmärksamma vilka möjligheter en
försäkringstagare har alt få etl beslul av

s. 192 Kontrollera mot PDF

Delll
E:l Skr 1979/80:103 192

försäkringsbolaget omprövat, om han eller hon är missnöjd
med beslulel. Det är vikligl alt se till alt försäkringslagarna också är
informerade om de möjligheter som finns.

Försäkringsinspeklionens uppgifler pä
konsumenlupplysningsomrädel har berörts bl.a. i 1974 års slalsverksproposilion
i samband med belänkandet Konsumentupplysning om försäkringar som jag nyss
nämnde. Föredraganden uttalade dä atl konsumentverket borde handha de
arbetsuppgifter som konsumentinformation om försäkringar förde med sig och alt
det fick ankomma pä verkel all undersöka hur och i vilken ulslräckning de i
belänkandet framförda förslagen skulle genomföras. Konsumentverket oeh
försäkringsinspektionen arbelar bl.a. inom del förut nämnda kontaktforum med
atl på olika vägar förbällra konsumentinformationen pä försäkringsområdet. RRV
har i sin rapporl uttalat atl del finns flera skäl som lalar för all
försäkringsinspeklionen också i fortsättningen haren viktig roll i
konsumenl-upplysningsarbetel. RRV påpekar bl.a. all det endasl är inspeklionen
som har erforderliga resurser och kompelens för det analysarbete på vilkel
konsumentupplysning om försäkringar måste grundas. Jag delar uppfatlningen alt
inspeklionens erfarenheler och kunskaper måsle utnyttjas i
konsumentupplysningsarbelet. Kommillén bör dra upp riktlinjer för hur
uppgifterna på della område lämpligen bör fördelas mellan inspeklionen och
konsumentverket.

Kommittén bör även i andra avseenden än jag nu har beröri
överväga försäkringsinspektionens roll på konsumentområdet oeh klara ut
gränserna mellan inspektionens och konsumentverkets uppgifter. Det är viktigt
alt de båda myndigheternas insalser samordnas. En avvägning bör därvid göras
mellan önskemålet atl myndighetskonlaklerna med försäkringsbolagen samordnas
och behovel av elt likformigt konsumentskydd inom olika sektorer av
näringslivel. Förelagens uppgiftslämnande bör begränsas och möjligheterna till
förenklingar tillvaralas i syfle all molverka en onödig byråkrati.

Mol bakgrund av vad jag nu har anförl och med beaklande av
försäkringsinspektionens skrivelse och RRV:s rapport bör kommillén överväga
omfaltningen och den närmare inrikiningen av försäkringsinspeklionens framlida
tillsynsverksamhet. Sammanfattningsvis vill jag framhålla atl vägledande för
kommitténs arbele i denna del bör vara all inspeklionens insalser bör ökas när
det gäller ålgärder av mera konsumenlinriklat slag. Kommiitén bör på grundval
av sina överväganden också föreslå de ändringar i gällande tillsynsregler som
kan anses påkallade.

En utökad tillsyn över försäkringsvillkoren kan tänkas
minska behovet av systemet med grunder. Sådana skall upprättas för viss
försäkringsverksamhet och stadfästas av regeringen. Det kan diskuleras om
systemet är förenligt med den nya regeringsformens föreskrifter om
normgivningsmaklens fördelning. Kommiitén bör la upp frågan i vad mån systemet
i nuvarande utformning kan behållas för framtiden. I viss utsträckning kan
grunderna tänkas bli ersatta av tvingande civilrättslig lagstiftning om
försäkringslaga-rens centrala rättigheter. Samråd bör därför ske med
försiikringsrätlskom-mittén och utredningen för översyn av FL.

En speciell fråga gäller de försäkringar som har skapats
genom kollektivav

tal mellan arbelsmarknadens parler. Vid sådana

arbetsmarknadsförsäkringar är konsumentens situation en annan än vid

övriga försäkringar. Det kan sältas i fråga om inte möjlighet bör öppnas alt

undanta de kolleklivavtalsbundna försäkringarna frän vissa regler i FL.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:l

Kommillén bör överväga denna fråga och lägga fram de
förslag som anses moliverade med hänsyn till arbetsmarknadsförsäkringarna.

Chef för försäkringsinspeklionen är en generaldirektör.
Myndigheten är organiserad på tre byråer, nämligen en för
livförsäkringsärenden, en för försäkringsjuridiska och administrativa ärenden
och en för skadeförsäkringsärenden . Chef för livförsäkringsbyrån är en
överinspektör och de båda övriga byråerna föreslås av var sin byråchef.
Dessutom finns hos inspeklionen tvä i ekonomiska frågor särskilt sakkunniga som
ulses av regeringen. Generaldirektören beslutar i princip ensam i ärenden som
rör verksamhelen. Viss delegering av beslutanderätten kan ske lill annan
tjänsteman. Vid föredragning och avgörande av vikligare frågor bör
chefsljänslemännen och de båda sakkunniga närvara.

Försäkringsinspeklionens organisation har i slort sell
varil oförändrad under trettio år. Kommittén bör mol bakgrund av den översyn av
inspeklionens tillsynsuppgifter som jag lidigare har behandlat föreslå de
ändringar i organisationen som bedöms motiverade för alt säkerställa en
rationell och ändamålsenlig lillsyn. Utredningen bör också lägga fram förslag i
den av riksdagen våren 1978 behandlade frågan om all inräita en
lekmannastyrelse inom inspeklionen. Näringsulskollel fann i sitt belänkande (NU
1977/78:57), som jag tidigare har berört, alt del är motiverat alt inspeklionen
förses med en lekmannastyrelse. Vid prövningen av denna fråga borde beaktas önskvärdheten
av ell parlamentariskt inslag i styrelsen och av representation för
konsumentintressena.

Kommillén bör vid sitt utredningsarbete uppmärksamma och
söka ta till vara möjligheter att förenkla lagstiftningen pä försäkringsområdet
och bevaka alt lagreglerna inte skapar krångel eller onödig byråkrati. Med
anledning av de förslag som läggs fram på försäkringsområdet bör kommittén vara
oförhindrad atl föreslå de följdändringar som kan bli aktuella, l.ex. i fråga
om understödsföreningarna.

Utredningsarbetet bör bedrivas i etapper. Kommittén bör
med förtur behandla de ändringar i försäkringsinspektionens organisation och
verksamhet som kan vidtas utan att slutresultatet av utredningsarbetet
avvaktas. Därvid bör belysas de personalpolitiska konsekvenserna för de
anställda. Vidare bör bl.a. frågan om atl inrätta en lekmannastyrelse behandlas
i della sammanhang. Del finns också anledning atl med förtur behandla inspeklionens
roll på det konsumentpolitiska områdel. Förslag i nämnda frågor bör läggas fram
skyndsamt.

Utredningen bör under sitt arbete hålla kontakt med
utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m.m.,
försäkringsrällskommittén (Ju 1974:09) och banklagsutredningen (Fi 1976:04).
Vidare bör utredningen hålla kontakt med bl.a. berörda myndigheler och
personalorganisalioner liksom med försäkringsbranschen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag
att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens
verksamhet m.m.,

att ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde åt kommittén.

13 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 194 Kontrollera mot PDF

Del II E:2 Skr 1979/80:103 194

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasla sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Ekonomideparlementel)

2. Jordbrukets kapitalförsörjning

Dir 1979:58

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Utgångspunkten för jordbrukspolitiken är all landels
nalurliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att
familjelanlbruket skall vara den dominerande formen för drivande av jordbruk.
Vikliga mål för jordbrukspolitiken är att tillförsäkra dem som är sysselsatta
inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är
likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår samt att tillgodose
konsumenternas krav på säker tillgång lill livsmedel av hög kvalitet till
rimliga priser. Mot denna bakgrund är det angeläget all staten på olika sätt
främjar uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag inom
jordbruket.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering
omfallar bl.a. finansieringsstöd, markpolitiska ålgärder och rådgivning. De
markpoliliska åtgärderna omfattar främst lantbruksnämndernas köp och försäljning
av mark saml prövning av förvärv av jordbruksfastigheter. Villkoren för förvärv
av jordbruksfasfighel har nyligen skärpts (prop. 1978/79:85, JoU 1978/79:19,
rskr 1978/79:213). Finansieringsstödet till jordbruket har reformerals i
samband med 1977 års jordbrukspoliliska beslut (prop. 1977/78:19, JoU
1977/78:10, rskr 1977/78:103). Finansieringsstödet utgår i form av statlig
lånegaranti, lån med uppskjuten ränla samt statsbidrag. Lånegaranti kan bl.a.
lämnas för yttre och inre rationalisering, vid nyetablering och för anskaffning
av inveniarier och rörelsekapital.

En betydande del av jordbrukets finansieringsbehov
tillgodoses utan statligt finansieringsstöd. Behovel av sedvanliga
rörelsekrediter tillgodoses framför allt av bankerna, som också lämnar krediter
för olika investeringsändamål utan samband med statligt finansieringsstöd.
Delta gäller särskilt föreningsbankerna som enligt föreskrift i
jordbrukskasserörelselagen har till huvudsakligt ändamål att tillgodose
jordbrukets kreditbehov. Den övervägande delen av jordbrukets långfristiga
krediler härrör från landshypoleks-föreningarna. Dessa får sina finansiella
resurser från Sveriges allmänna hypoieksbank, som i sin tur anskaffar medel
genom upplåning på obligationsmarknaden. De långfristiga krediter som
landshypoleksföreningarna lämnar avser till stor del köp av
jordbruksfastigheter samt ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Andra
krediländamål är tillköp för yttre rationalisering, utlösen av medarvingar i
dödsbo, driftskrediter, kredilsa-nering m.m.

Under senare år har låneköerna hos
landshypoleksföreningarna växt, trots

s. 195 Kontrollera mot PDF

195 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:2

all hypoteksbanken har fåll ökade upplåningsmöjligheler
och därigenom kunnat förse landshypoleksföreningarna med ökade resurser.
Lånekön uppgår f.n. lill ca 5 miljarder kr. Hypoleksbankens emissioner, som
under början av 1970-lalel uppgick lill ca 200 milj. kr. per år, uppgick under
1978 till ca 900 milj. kr. För 1979 har hypoteksbanken erhållit lillslånd all
genomföra emissioner för ca 1.050 milj. kr. Delta belopp moisvarar ungefär
jordbrukets invesleringar i byggnader och anläggningar.

Som jag lidigare har nämnt avser eflerfrågan på
långfristiga krediler emellerlid inte bara invesleringar i byggnader och
anläggningar, utan också köp av jordbruksfastigheter, arealulvidgning, utlösen
av medarvingar m.m. En slor del av del kapital som frigörs vid försäljning av
lanlbruksfasligheler ålerplaeeras inle inom lantbruket. Genom all säljare av
lantbruksfastigheter placerar en belydande del av försäljningslikviden i
villor, finansiella tillgångar m.m. sker forllöpande etl kapilalulflöde från
jordbrukssektorn. Nettokapilalinflödel lill jordbrukssektorn är således
väsentligl mindre än inflödet av långa krediter. Detla är också ell skäl lill alt
hypoleksbankens emissionsvolym hållits tillbaka, när utrymmet på den svenska
kapitalmarknaden varit begränsai.

Hur finansieringsproblemen i samband med förvärv av
jordbruksfastigheter skall kunna lösas, för atl göra del möjligt för yngre
lantbrukare alt förvärva jordbruksfastighet utan atl utflödet av lösgjort
kapital för andra ändamål blir alltför omfattande, är enligt min mening elt
viktigt och samtidigt svårlöst problem. Genom att villkoren för förvärv av
jordbruksfastighet har skärpts har frågan om hur förvärven skall finansieras
fått ökad aktualitet. Det finns nämligen anledning atl räkna med all de
personer som enligt den nya lagen kan komma i fråga som köpare av
jordbruksfastighet ofta har små möjligheter att själva ordna finansieringen av
förvärvel. Finansieringsvillkoren kan också spela en roll för prisbildningen på
jordbruksfastigheter. Om myckel förmånliga krediter ställs till förfogande för
atl möjliggöra förvärv, finns del risk för att dessa krediter driver upp
priserna på jordbruksfastigheter och därigenom motverkar sitt syfte.

Som jag har framhållit i propositionen om den svenska
kapitalmarknaden (prop, 1978/79:165) har varken 1972 års jordbruksutredning
eller kapitalmarknadsutredningen närmare behandlat frågan om jordbrukets kapitalförsörjning.
Med hänsyn till detta och mol den bakgrund som jag nu har angell anser jag
efler samråd med chefen för jordbruksdepartementet all en översyn av
jordbrukets kapitalförsörjning i dess helhel nu bör komma till stånd. En
kommitté bör därför tillkallas för all utreda dessa frågor. Eftersom många
jordbruk bedrivs i kombinalion med skogsbruk oeh bildar en finansiell enhet
tillsammans med skogsbruket, avser jag här med jordbruk även skogsbruk, som
bedrivs i kombination med jordbruk samt enskilda skogsfastigheler.

En allmän utgångspunkt för översynen bör vara att
jordbruket skall ha samma möjligheter som andra näringar all få sin
kapitalförsörjning ordnad. På grund av att utrymmet på kreditmarknaden ofta är
begränsai kan varken jordbruket eller andra näringar räkna med alt i alla
situationer få hela sin eflerfrågan på krediter tillgodosedd. Med den bedömning
som nu kan göras kommer utrymmet på kreditmarknaden under de närmasle åren all
bli begränsai, inle minsl på grund av statens och den prioriterade bostadssektorns
stora upplåningsbehov. Av samhällsekonomiska skäl har del också i vissa
situationer varil nödvändigt att i försia hand tillgodose vissa näringars
-l.ex. indusirins - finansieringsbehov. Detla hindrar emellertid inte att alla

s. 196 Kontrollera mot PDF

Delll
E:2 Skr 1979/80:103 196

näringar, selt över en längre lidsperiod, bör ges
likvärdiga möjligheter alt konkurrera om de lillgängliga kredilresurserna.

Som jag tidigare har framhållit är del angeläget att
siaten främjar uppbyggandet och vidmakthållandet av ralionella familjeföretag
inom jordbrukssektorn. Denna inrikining av jordbrukspolitiken bör ligga lill
grund för kommitténs överväganden om hur jordbrukets finansieringsbehov skall
lillgodoses.

Kommillén bör undersöka jordbrukels kreditbehov på längre
sikl. En kartläggning av hur kreditbehovet fördelar sig på krediler med olika
löplid framslår med hänsyn lill del begränsade utrymmet pä kapitalmarknaden som
angelägen. En allmän utgångspunkt bör vara all långsiktiga
rationaliserings-investeringar, som invesleringar i byggnader oeh anläggningar,
bör ges möjlighel ull finansiering med långfristiga lån, under del all mer
kortsiktiga ralionaliseringsinvesteringar, t,ex, i maskiner, bör hänvisas till
mer kortfristig finansiering. Detta är särskilt angelägel eftersom tillgängen på
långfristiga krediler på kapitalmarknaden kan vänlas förbli knapp. Kommittén
bör undersöka om belastningen på landshypoleksföreningarna kan minskas genom
att krediler för medelfristiga ralionaliseringsinvesteringar i ökad omfattning
hänvisas till andra krediigivare, l.ex. bankerna. Nya låneformer för
medelfristig finansiering kan vara en väg alt minska låneköerna hos
landshypoleksföreningarna och samtidigt anpassa jordbrukskrediterna efter de
olika finansieringsbehov som föreligger. Kommittén bör också belysa hur
jordbrukets behov av rörclsekrediter och kortfristiga krediter för
investeringar tillgodoses av bankerna och jordbrukels leverantörer. I det
sammanhanget bör effekterna av det statliga kreditgaranlisystemel pä
jordbrukets område analyseras från kredilleknisk synpunkt. Kommiitén bör
överväga om detla system bör förändras i nägol sådanl hänseende. Även
jordfondens funktionssätt bör analyseras frän kredilleknisk synpunki. Statens
finansieringsstöd i form av statsbidrag har nyligen förändrals och behöver inte
närmare utredas.

Kommittén bör vidare analysera prisbildningen på
jordbruksfastigheter och kreditgivningens roll i delta sammanhang. Mot denna
bakgrund bör kommittén överväga hur finansieringssystemet bör utformas för atl
underlätta förvärv utan att verka uppdrivande på prisnivån. Erfarenheterna av
del nyligen införda statliga finansieringsstödet - lån med uppskjuten ränla -
bör särskilt studeras.

Som jag har understrukit i propositionen om den svenska
kapitalmarknaden är det angeläget bl.a. av effektivitetshänsyn att lånlagarna
på kapitalmarknaden har möjligheter all få sina investeringsprojekt prövade av
flera kreditbedömare som är oberoende av varandra. För den skull och för atl
främja konkurrensen mellan olika kreditinstitut bör man alltså så långl som
möjligt undvika en seklorisering av kredilmarknaden. Jag anser atl del inle bör
ingå i kommitténs uppdrag atl föreslå att någol nylt kredilinstitul inrättas
med uppgifl att tillgodose just jordbruksnäringens behov.

När del gäller jordbrukets långfristiga finansiering
förekommer en specialisering så lill vida att hypoteksbanken med tillhörande
hypoteksför-eningar har till ändamål atl lillgodose jordbrukets långfristiga
kreditbehov och har en ensamräU all skaffa medel genom upplåning mol obligalioner
med säkerhel i jordbruksegendom. Denna specialisering av
landshypoleksinstitutionen har ett värde och bör enligt min mening bestå.
Vidare har föreningsbankerna enligt lag lill huvudsakligt ändamål vid sidan av
atl främja sparverksamhet all tillgodose jordbrukets kreditbehov. Genom

s. 197 Kontrollera mot PDF

197 Kommittéer: Ekonomidepartementet Delll E:3

1968 års bankreform öppnades emellertid möjlighet för
dessa banker atl i belydande ulslräckning tillgodose ocksä andra kreditbehov.

När man bedömer behovet av krediler till jordbrukssektorn
måsle man beakta den kredilgivning lill denna sektor som även sparbankerna och
affärsbankerna svarar för och som innebär en sådan konkurrens mellan olika
kredilinstitul som jag beiraktar som angelägen. Närmare uppgifter om
omfaltningen och karaklären av denna kredilgivning finns emellerlid inle. En
viklig uppgift för utredningen bör vara alt kartlägga och ulvärdera hela den
kredilgivning som sker för jordbruksändamål samt lägga fram de förslag som
denna ulvärdering kan föranleda.

Del är slutligen av vikt all sludera den regionala
fördelningen av krediler och kreditbehov och klarlägga i vad mån fördelningen
tillgodoser de regionalpoliliska strävandena.

Med hänsyn till vad jag nu anförl hemställer jag efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet all regeringen bemyndigar chefen
för ekonomidepartementet

all lillkalla en kommitté med högsl 5 ledamöter med
uppdrag alt utreda med jordbruksfinansieringen sammanhängande frågor i enlighel
med vad här angivits,

atl utse en av ledamöierna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kosinaderna skall belasla sjunde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Ekonomidepartementet)

3. Utredning om tillsynen över värdepappersmarknaden m. m.

Dir 1979:76

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

För kapitalmarknaden är det viktigt all handeln med
värdepapper sker under ordnade former och drivs med allmänhelens förtroende. En
väl fungerande värdepappersmarknad kan främja en ändamålsenlig fördelning av
kapital lill näringslivel och andra seklorer av samhällel och därigenom bidra
lill den ekonomiska ulvecklingen. I vårl land har fondhandeln och
fondbörsverksamheten sedan länge omfattats av särskild lagsliftning och slåll
under offenllig lillsyn. Syflel är atl se till att denna handel och verksamhel
äger rum på elt tillfredsställande sätt och att så långt som möjligt skydda
allmänheten frän förluster i samband med värdepappersaffärer.

En omfattande översyn av lagstiftningen på del här området
har gjorls av fondbörsulredningen. Pä grundval av utredningens förslag har
lidigare genomförls olika reformer. Regeringen har i prop. 1978/79:9 med
förslag lill fondkommissionslag, m. m. föreslagit en ny fondkommissions- och
börslag-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Del II E:3 Skr 1979/80:103 198

stifining. Riksdagen har nyligen anlagil proposilionen med
några mindre jusleringar (NU 1978/79:50, rskr 1978/79:443). Den nu gällande
lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhel kommer fr. o.
m. den 1 januari 1980 all ersälias av en fondkommissionslag och en lag om
Stockholms fondbörs. 1 fråga om den offenlliga lillsynen innebär den nya
lagstiftningen bl. a. atl befogenheterna förlillsynsmyndigheten, bankinspektionen,
anges närmare än i gällande lag och atl tillsynsreglerna i stor ulslräckning
ansluter till de regler som gäller för bankinslilulen. Del lagstiftningsarbete
som sålunda har genomförls bör allmänl sell bidra lill alt garantera en väl
fungerande värdepappersmarknad.

I några avseenden har regeringen emellertid inte lagil
slullig ställning lill fondbörsulredningens förslag och till senare framförda
förslag från bankinspeklionen. Jag anser alt det finns anledning atl nu ta upp
dessa frågor. Fondbörsulredningen behandlade bl. a. en framslällning frän
bankinspektionen till regeringen om atl inspeklionens skyldigheler och
befogenheier borde närmare preciseras när det gäller all verka för att
fondhandeln äger rum på ett tillfredsställande sätl. Ulredningens förslag
innebar alt bankinspeklionen skulle få rält atl av den som yrkesmässigt
bedriver eller medverkar vid handel med värdepapper kräva upplysning angående
denna handel. Samma rätt föreslogs inspeklionen få beiräffande juridisk person
som äger eller förvaltar värdepapper i en ej obelydlig omfattning. Ulredningen
föreslog vidare att lagen (1971:827) om regisirering av aktieinnehav, den s. k.
insiderlagen, skulle ändras så all den kommer att omfatta också stora
aktieägare, ledamöter i förelagsnämnder och arbelsiagarkonsuller. Lagen
omfaltar f. n. endasl styrelseledamöter och vissa andra ledande
befattningshavare i bl. a. börsbolag och innebär atl dessa personer är skyldiga
att anmäla sitt och närslående personers innehav av akiier i det egna bolaget.
Enligt ulredningen borde inspektionen ha rätt atl av den som är
anmälningsskyldig enligt insiderlagen infordra uppgifl om dennes handel med
värdepapper.

Utredningens förslag fick ell blandat mottagande vid
remissbehandlingen. En del remissinstanser tillstyrkte förslaget men vissa av
näringslivels organisaiioner fann att förslaget gick längre än vad som krävs
med hänsyn till den aklieköpande allmänhetens intresse. Bankinspeklionen ansåg
att en tillsyn över fondhandeln måste innefatta en rätt atl framföra kritik mot
de affärsmetoder som används, om tillsynen skall ha någon mening.

Sedan fondbörsutredningens förslag remissbehandlais,
anförde bankinspektionen i en skrivelse den 13 december 1977 till regeringen
atl vissa uppmärksammade händelser under senare tid ägt rum på värdepappersmarknaden.
Inspektionen påtalade bl. a. atl ett bolag, som har ägnat sig åt
värdepappersförvallning och som inspektionen inte kunnat ingripa mot, har
uppträtt på etl sådant sätt alt ålskilliga personer drabbats av myckel stora
förluster. Inspektionen pekade också på vissa misstänkta fall av
insideraffä-rer i samband med försäljningen av etl börsnoterat företag.
Inspektionen begärde att regeringen närmare skulle överväga förutsättningarna
för en skärpl lagsliftning på ifrågavarande område i syfte all förbättra
möjligheterna att komma lill rätta med sådana för samhället skadliga affärer.
Enligt inspektionens mening är frågorna sannolikt så komplicerade atl en
särskild utredning är moliverad.

I prop. 1978/79:9 anförde föredraganden bl. a. att de
händelser bankinspektionen redogjort för lyder på alt det finns skäl all
närmare överväga förutsättningarna för atl yllerligare skärpa lagstiftningen på
detta område.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:3

En möjlighel angavs vara all inspeklionen får räll alt
göra påpekanden i anledning av den informalion inspeklionen har inhämlal om hur
värdepappershandeln äger rum. Utredningen hade avvisat en sådan lösning med
hänsyn lill frågans känsliga karaktär. Föredraganden delade uppfattningen alt
frågan är känslig och ansåg atl den därför krävde en noggrann prövning från bl.
a. rättssäkerhetssynpunkt. Eftersom varken utredningen eller remissinstanserna
- bortsett från bankinspeklionen - hade behandlat dessa aspekter ansåg
föredraganden atl frågan borde övervägas yllerligare.

Enligt min mening är det lämpligl att nu närmare uireda de
frågor som jag har beröri. Jag förordar därför alt en särskild uiredare
tillkallas för denna uppgift. Syftet bör vara atl i de avseenden som här berörs
uireda behovel av och föreslå ålgärder för att garantera att handeln pä
värdepappersmarknaden och sådan förvallning av värdepapper som sker
yrkesmässigl eller annars i slörre omfattning, fungerar på etl
tillfredsställande sätl och bedrivs med allmänhelens förtroende.

En huvuduppgift bör vara att överväga om den nuvarande
offenlliga lillsynen över värdepappershandeln och den yrkesmässiga
förvallningen av värdepapper är tillfyllest. Uiredaren bör sålunda överväga de
synpunkter och förslag i fråga om tillsynsmyndighetens skyldigheter och
befogenheier som har framkommil enligt det tidigare anförda. När del gäller
frågan om utökade befogenheier för bankinspektionen måste givetvis en avvägning
göras av olika intressen. En utgångspunkt bör å ena sidan vara att inspektionen
skall ha sådana rättsliga befogenheier och handlingsmöjligheter atl den kan
förebygga eller ingripa mol missbruk som kan förorsaka allvarliga förlusler för
allmänheten. Mot det allmänna intresset av en sådan offenthg tillsyn måste å
andra sidan slällas den enskildes inlresse och räll till integritetsskydd
liksom andra rättssäkerhetssynpunkter.

Utredaren bör ocksä överväga vilka möjligheter som finns
att öka allmänhelens skydd i samband med t. ex. uppdrag atl yrkesmässigt eller
annars i större omfattning köpa och förvalta värdepapper i sådana fall som f,
n. ligger utanför bankinspektionens lillsyn. Särskild uppmärksamhel bör därvid
ägnas ål de avtalsvillkor som förekommer på delta område, främsl i fråga om
värdepappersförvaltning av andra än banker och övriga fondkommissionärer. Det
kan finnas anledning att beakla de erfarenheter som finns av lagstiftning om
konsumentskydd på andra områden och sludera de motsvarigheter som kan finnas i
andra länder.

Syftet med insiderlagen är all motverka alt personer med
nära anknytning till etl aktiebolag gör sig skyldiga till s. k.
insiderspekulalion, dvs. missbrukar förtrolig information om bolagets
förhållanden. Fondbörsutredningen föreslog, som jag nämnde inledningsvis, en
utvidgning av den personkrets som omfattas av lagen till stora aktieägare,
ledamöier i företagsnämnd m. fl. I prop. 1978/79:9 togs med hänsyn bl. a. till
den blandade remissopinionen inte slutlig ställning lill förslagel. Uiredaren
bör i samband med en prövning av denna fråga analysera hur insiderlagen har
fungeral och föreslå de ändringar som kan behövas. Givelvis bör även här göras
en sådan avvägning av olika motstående intressen som jag nyss berörde.

I detta sammanhang bör utredaren också ta upp en annan
närliggande fråga. Med delvis samma syfte som insiderlagstiftningen har i
aktiebolagsla-gen (1975:1385) införts beslämmelser om förbud för vissa personer
med dominerande ställning i ett aktiebolag att la upp lån hos bolagel. 112 kap.
7 § akliebolagslagen finns sålunda ett förbud för aktiebolag alt lämna penninglån
till aktieägare, styrelseledamot, verkslällande direktör i bolaget eller i

s. 200 Kontrollera mot PDF

Del II E:3
Skr 1979/80:103 200

annat bolag i samma koncern eller lill dem närstående
personer. Ändamålet med detla läneförbud är all förhindra atl en person
utnyttjar sin ställning i bolagel lill atl skaffa sig skatlemässiga eller andra
förmåner. Med undanlag för försäkringsakliebolag och bankaktiebolag, vars verksamhet
regleras i särskilda lagar, gäller del nämnda förbudet för alla akliebolag. 1
den nyligen av riksdagen antagna fondkommissionslagen finns en beslämmelse om
alt vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhel skall gälla för
fondkom-missionsbolag, om inle annal följer av fondkommissionslagen, Della
innebär bl, a. all akliebolagslagens regler om låneförbud kommer atl gälla
också för fondkommissionsbolag. 1 prop. 1978/79:170 med förslag lill lag om
finansbolag m. m., som kommer all behandlas av riksdagen vid riksmölel
1979/80, har föreslagils all viss finansieringsverksamhel skall få drivas
endast av akliebolag. Låneförbudet kan således bli tillämpligt även på sådana
finansförelag. Som jag framhöll i prop. 1978/79:170 kan det vara svårt atl
iaklla låneförbudel i praktiken för akliebolag som driver finansieringsverksamhet.
Jag påpekade därvid atl frågan om låneförbud för finansförelag i
aktiebolagsform kan komma all omprövas i annat sammanhang.

Jag anser det lämpligt att frågan i vad mån låneförbud
skall gälla för fondkommissionsbolag och andra bolag som driver
finansieringsverksamhel tas upp av uiredaren. Uiredaren bör därvid överväga om
låneförbudet för bolag med verksamhet som inrymmer kredilgivning kan ändras
eller slopas helt och om det i så fall kan ersättas med andra för verksamhelen
bälire anpassade regler, exempelvis efler förebild i krediljävsreglerna i
banklagstiftningen. Dessa regler kommer atl ses över av banklagsutredningen
(Fi 1976:04) och utredaren bör därför hålla konlakt med denna utredning.

Utredaren bör givetvis beakta de internationella
överenskommelser och följa del arbele på det internationella området som avser
värdepappershandeln bl. a. över gränserna.

Det bör ankomma på utredaren all överväga vilka kosinader
och organisatoriska åtgärder som hans förslag kan medföra.

Utredningsarbetet kan redovisas i etapper, om del anses
lämpligl. Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag atl
regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att lillkalla en särskild uiredare med uppdrag att utreda
de frågor om tillsynen över värdepappersmarknaden m.m. som jag nu har angell,

all besluta om sakkunniga, experler. sekreterare och annal
bilräde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag aU regeringen föreskriver aU
kosinaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

s. 201 Kontrollera mot PDF

201 Kommittéer: Ekonomidepartementet
Del 11 E:4

4. Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.

Dir 1979:77

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo, anför.

Förvallningen av fonder har i olika sammanhang uppdragils
åt slalliga myndigheler. Detla gäller framför allt kammarkollegiei och
riksförsäkringsverket som ansvarar för en slor del av den slatliga
fondförvaltningen. Jag bortser därvid från de slatliga kapitalfonderna. De
fonder som förvallas av kammarkollegiei och riksförsäkringsverket företer slora
skillnader i fråga om arl, slorlek och ändamål. Fondernas sammanlagda
behållning uppgår lill betydande belopp. Den 30 juni 1978 var bokföringsvärdel
av de fonder som förvallas av kammarkollegiet 927 milj. kr. Hit hör exempelvis
allmänna arvsfonden, kyrkofonden och ett slort antal donationsfonder.
Tillgångarna i flerlalel donationsfonder är sedan år 1968 sammanförda lill en
gemensam placeringsfond. Den 30 juni 1978 var bokföringsvärdel på
riksförsäkringsverkets fonder drygt 3,4 miljarder kr. Bland dessa kan nämnas
folkpensioneringsfonden, arbetsskadeförsäkringsfonden och fonden för frivillig
pensionsförsäkring. Genom gåvor och donationer lill skilda allmännyttiga
ändamål har skapats ett storl anlal fonder som förvallas av andra myndigheler.
Anlalel donationsfonder hos andra myndigheler än kammarkollegiet har vid halvårsskiftet
1975 uppskallals lill ca 2 500 med ell sammanlagi fondkapital på minsl 400
milj. kr.

Även andra offenlliga organ förvallar fonder. En
särställning bland dessa har allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Denna har bl.
a. genom fondmedlens slorlek andra samhällsekonomiska effekter än övriga
fonder. AP-fondens verksamhel har nyligen behandlats i
kapilalmarknadsutredning-ens slutbetänkande (SOU 1978; 11) Kapitalmarknaden i
svensk ekonomi och i prop. 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden och lämnas
därför ulanför det utredningsuppdrag som jag här avser all föreslå. Andra
exempel på fondförvaltande offentliga organ är de allmänna försäkringskassorna,
vars fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen uppgår till ca 1,2 miljarder
kr. Som en följd av ändringar i sjukförsäkringssystemet är dessa fonder enligt
Kungl. Maj:ts uppdrag den 25 augusti 1974 föremål för utredning av
riksförsäkringsverket i samråd med riksrevisionsverket oeh
försäkringskas-seförbundel.

Under den senasle ljugoårsperioden har del skett vissa
reformer av den slatliga fondförvaltningen. Efler förslag av 1956 års
fondutredning skapades år 1968 den gemensamma placeringsfonden för slatens
donationsfonder och gåvomedel. Förvaltningen av denna uppdrogs ål
statskontoret. Fondbyråul-redningen föreslog i beiänkandei (SOU 1971:82)
Förvallning av fonder i staten att statskontorets fondförvaltande uppgifler
skulle överföras på kammarkollegiet. På grundval av detla förslag överfördes
fondbyrån lill kammarkollegiet, som därigenom har fått en cenlral roll i
statlig fondförvallning. Fondbyrån bilräder vid sidan av sin egen
fondförvallning andra fondförvaltande myndigheter med råd och anvisningar i
fråga om förvallningen. Genom överflyttning av fonder från andra myndigheler
lill gemensamma placeringsfonden har fondbyråns verksamhelsområde ökal och dess
erfarenhet i växande grad kunnal las i anspråk.

Fondbyräulredningen pekade på möjligheten för den
fondförvaltande myndigheten atl uppdra vissa förvaltningsuppgifter ål bank. I
prop. 1972:32

s. 202 Kontrollera mot PDF

DelIIE:4
Skr 1979/80:103 202

angående vissa organisalions- och anslagsfrågor inom
finansdepartementets verksamhetsområde anförde föredragande statsrådet atl
denna fråga borde ägnas fortsatt uppmärksamhet och alt den liksom frågan om alt
belasta resp. fond med förvaltningskostnaderna senare skulle las upp för Kungl.
Maj:l. Dessa frågor har ännu inle fält någon slullig lösning.

För många statligt förvallade fonder gäller all
förvallningen och placeringarna av fondmedlen skall ske enligt detaljerade
föreskrifter som har fastställts i lag, reglemente eller annan
offentligrältslig reglering. Det finns emellerlid också fonder som inle
förvallas av någon slallig myndighel men som ändå är underkastade föreskrifter
som regeringen har utfärdat.

Placeringsreglernas syfle är alt fondlillgångarna skall
placeras med fullgod säkerhet. Placeringar fär därför i första hand göras i
vissa obligalioner. Även placeringar i akiier är tillåtna i vissa fall men på
grund av riskkaraktären endasl i begränsad omfattning. Placeringar får också i
viss mån göras i skuldförbindelser mol säkerhet i fast egendom. Om särskilda
placeringsregler saknas för en fond, gäller normalt kungörelsen (1968:453) om
placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighel.

Statskontoret har i en skrivelse lill regeringen den 25
november 1971 -kompletterad av kammarkollegiet den 24 april 1974 - begärt all
placeringsreglerna för allmänna arvsfonden och gemensamma placeringsfonden
skulle ändras sä att fondmedlen i vidgad utsträckning skulle få placeras i
aktier. I skrivelsen den 24 april 1974 begärde kollegiel motsvarande ändring
för kyrkofonden. Slyrelserna för handelsflottans pensionsanstalls placeringsfond
och samefonden, vars lillgångar förvaltas av kammarkollegiet, hemställde i
skrivelser till regeringen den 5 mars 1974 resp. 29 april 1977 i samråd med
kollegiel om likartade ändringar.

Vid remissbehandling av kammarkollegiets skrivelse den 24
april 1974 förordade riksbanksfullmäktige en utredning av placeringsreglerna
för de fonder som förvaltas av del allmänna. Därvid borde placeringsreglerna
sältas in i etl mera allmänl sammanhang än vad kammarkollegiet hade gjort i sin
framslällning och hänsyn las även till effekterna på kredilmarknaden och
ekonomin i övrigt. Del borde också prövas om inle en betydligt enklare
administrativ apparat kunde skapas. I avvakian pä resultatet av
kapitalmark-nadsulredningens arbete har slullig ställning inle tagits fill
framställningarna. Kammarkollegiet har emellertid genom beslul den 25 januari
1977 med åberopande av permutalionslagen (1972:205) vidgat möjligheterna för de
i den gemensamma placeringsfonden ingående donationsfonderna atl placera i
akiier från 25 % till 60 % av fondernas behållningar.

Statskontorets och kammarkollegiets skrivelser och
remissyttrandena över kollegiets skrivelse har behandlats av
kapitalmarknadsutredningen. I utredningens slutbetänkande behandlades sålunda
frågan om de statliga fondernas placeringar av medel. Till en början
konstaterade utredningen atl fonderna har elt begränsai nelloplaceringsbehov
och därför saknar större belydelse från en övergripande
kapitalmarknadssynpunkt. Utredningen ansåg därför del inle vara dess uppgifl
atl göra en närmare översyn av fondernas placeringsregler men framförde vissa
synpunkter i sammanhanget. Bl. a. ifrågasatte utredningen om fondmedel bör få
placeras i fasligheter och inteckningslån. Enligt utredningens mening fanns del
skäl all begränsa placeringsmöjlighelerna till obligationer, kommunlån och
andra värdehandlingar som inle kräver särskild säkerhetsprövning i de enskilda
fallen. Utredningen ställde sig kritisk lill en uividgad rätt att placera
fondmedel i akiier. Kapitalmarknadsulredningen förordade en översyn av de
statligt

s. 203 Kontrollera mot PDF

203 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:4

reglerade fondernas placeringsregler. Remissyttranden över
utredningens belänkande i denna del avgavs av bl. a. kammarkollegiet och
riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket ifrågasatte därvid om verket inle
kunde befrias frän förvaltningsansvaret över sina fonder.

I prop. 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden anslöt
jag mig lill ulredningens uppfattning atl det kan behövas en översyn av de
olika regler som gäller för placering av fondmedel och fondernas
administration. Jag framhöll vidare all en sådan översyn borde syfta också lill
atl göra den slatliga fondförvaltningen mera effekliv och adminislralionen
mindre och enklare. Jag nämnde också atl jag inom den närmasle framliden skulle
åierkomma lill den närmare ulformningen av ell sådanl utredningsuppdrag (prop. s.
167).

En översyn av den statligt reglerade fondförvaltningen kan
förulses inrymma flera svårlösta problem. Della hänger samman bl. a. med att
förvaltningen avser etl myckel stort anlal fonder som skiljer sig avsevärl från
varandra i fråga om arl, slorlek, ändamål och krav på likviditet. Jag har
därför funnit att utredningsarbetet lämpligen bör anförtros åt en särskilt
tillkallad uiredare med bilräde av experler. Till ledning för utredningsarbelel
vill jag anföra följande.

Som jag framhöll i kapitalmarknadsproposilionen bör
översynen syfta bl. a. till att göra den statliga fondförvaltningen mera
effekliv och förenkla administrationen. Detla bör inte begränsas bara lill
kammarkollegiels och riksförsäkringsverkets fonder utan avse hela den slatliga
fondförvaltningen med undantag för AP-fonden oeh vissa andra fonder till vilka
jag återkommer. Det torde emellerlid inle finnas anledning atl närmare granska
varje enskild myndighets fonder. Ulredningen bör i första hand inriktas på all
finna generella meloder för alt göra fondförvaltningen effeklivare.

Förutom AP-fonden bör de allmänna försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen hållas utanför
utredningsuppdraget i avvaktan på resultatet av den pågående översynen av
dessa. Beroende på resultatet av denna översyn kan del emellertid finnas skäl
för utredaren all överväga åtgärder också beträffande försäkringskassornas
fonder. Vidare bör de slatliga kapitalfonderna hållas ulanför uppdragel
eflersom de inte är regelrätta fonder ulan hänger samman med del statliga
anslagssystemet.

Utredaren bör överväga om den statliga fondförvaltningen
kan sammanföras till en myndighel. Därvid måsle beaktas alt tillgångarna i
vissa fonder har en sådan karaktär alt särskilda krav kan ställas på
fondförvaltningen och atl denna därför bör ligga kvar hos nuvarande
fondförvaltande myndigheter. Om det av sådana eller andra orsaker visar sig
olämpligt atl överföra förvaltningen av vissa fonder till en annan myndighet,
bör övervägas i vad mån man kan göra förvaltningen effeklivare genom all
kammarkollegiels fondbyrå i högre grad än f. n. utnyttjas för rådgivande och
samordnande uppgifler.

Skulle utredaren finna att förvallningen av vissa fonder
lämpligen bör utövas av annan än den som f. n. gör detta, fär också övervägas hur
en sådan överflyttning skall kunna genomföras. Vidare bör den i prop. 1972:32
berörda frågan om all förvaltningskoslnaderna skulle belasla resp. fond las upp
till närmare behandling av utredaren. En sådan kostnadstäckning kan vara ell
incitament för en gemensam förvaltning av de olika fonderna genom all
förvaltningen blir mindre kostnadskrävande för resp. fond än om förvaltningen
är uppdelad på olika myndigheter.

En annan fråga som bör övervägas är om del finns skäl att
vid förvaltningen

s. 204 Kontrollera mot PDF

Del II E:4 Skr 1979/80:103 204

av fonderna anlila bankerna med deras särskilda
erfarenheter på området.

Del bör också övervägas om del är möjligt alt i slörre
utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. Som
riksförsäkringsverket har framhållil i sill remissyttrande över
kapitalmarknadsulredningens slutbetänkande skulle en sådan ordning kunna
innebära både avlastning av förvaltningsarbelel och garanii för god likviditet.
Della skulle också bidra till en sammanhållen slallig likvidhantering, vilket
skulle kunna visa sig särskilt lämpligl för sådana fonder som bygger på slallig
uppbörd. Fonder som bygger pä statlig uppbörd är i likhet med kapitalfonderna
ofta en inlegrerad del i anslagssystemel.

En av utredarens huvuduppgifler bör vara alt göra en översyn
av de placeringsregler som f. n. gäller för de olika fonderna. Därvid bör
syftet vara all likartade regler så långt möjligt bör gälla för de olika
fonderna. Hänsyn måste dock tas till skillnader i fråga om behovet av
likviditel. Del kan därför finnas skäl för utredaren atl ulforma förslag lill
några olika "placeringsmodeller" anpassade till olika grupper av
fonder. Elt riktmärke för uiredarens förslag lill placeringsregler bör vara all
medel i huvudsakligen likarlade fonder får placeras på samma sätl.

Placeringsreglernas främsta syfle bör vara atl
tillförsäkra en med hänsvn till resp. fonds ändamål säker och ändamålsenlig
placering. Della får dock vägas mot önskemålel om en tillfredsställande
avkastning. Reglerna måste också vara sådana atl de befrämjar en effekliv
fondförvaltning, Detla gäller allmänl men får givelvis särskild belydelse om
hänsyn tas till förvaltningskoslnaderna.

Inom ramen för vad jag nu har angell bör uiredaren
överväga i vad mån rälien alt placera fondmedel i akiier och liknande
lillgångar liksom i fasligheter och inteckningslån bör förändras. Härvid bör
uiredaren beakla de synpunkier som framförs i kapitalmarknadsulredningens
slutbetänkande och i den efterföljande behandlingen av detla.

Utredaren bör också överväga den slalliga fondförvaltningens
roll på kreditmarknaden och dess betydelse för ekonomin i övrigt i enlighet med
vad riksbanksfullmäktige har anförl i sitt yttrande över kammarkollegiets
framställning. Förslagen bör utformas med hänsyn till dessa fakiorer och de
effekler på kreditmarknaden och ekonomin i övrigl som kan följa på uiredarens
förslag bör redovisas.

Det bör stå utredaren frill all överväga och anvisa andra
ålgärder för att göra fondförvaltningen effeklivare än f. n. Del kan bl. a.
finnas skäl all utnyttja de erfarenheler som har vunnits av AP-fondens
förvaltning när det gäller atl ulforma förslag om övrig fondförvallning.

Om ulredningen skulle ge vid handen all det finns slatligt
förvaltade fonder som har förlorat sin betydelse på grund av exempelvis
föråldrade ändamål, bör ålgärder föreslås med syfle all få lill slånd ell mera
rationellt utnyttjande av sådana fondmedel. Härvid kan förfarande enligt
permutalionslagen erbjuda en möjlig väg. Också andra lösningar än
permutations-förfarande bör emellertid kunna komma i fråga. Enligi
permutalionslagen kan beslämmelse som enskild har meddelat i gåvobrev,
testamente, stiftelseförordnande eller liknande ändras eller upphävas under
vissa förutsättningar, bl, a, om bestämmelsen blivil uppenbart onyttig,
Uiredaren bör överväga lämpliga åtgärder för all få lill stånd en forllöpande
granskning av möjligheterna till permuiation av fondbeslämmelserna.

Ulredningen bör beakla de personalmässiga
konsekvenserna vid de

s. 205 Kontrollera mot PDF

205 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:5

berörda myndigheterna. Uiredaren skall därför fortlöpande
informera och samråda med de berörda personalorganisationerna.

Stiflelseutredningen (Ju 1975:01) som ägnar sig ät att se
över sliftelsein-stilulel såvitt avser både självständiga och osjälvständiga
stiftelser har uppgifler som nära anknyter till del nu behandlade uppdragel.
Uiredaren bör därför hålla kontakt med denna ulredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementel

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
den slalliga fondförvaltningen m. m. i de hänseenden som jag nu har angell,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver alt
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Ekonomideparlementel)

5. Utredning om den statliga statistiken

Dir
1979:133

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-10-25
Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Statistiska uppgifler ulgör elt viktigt underlag för
verksamhelen inom olika samhällsområden. Utvecklingen i samhället har medfört
allt större krav på statistisk information och analys. För ulformningen av
l.ex. finans- och penningpolitiken, regionalpolitiken, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken,
handelspolitiken, bostadspolitiken och socialpolitiken liksom vid planeringen
av sjukvård, skolväsende och samfärdsel är det nödvändigl atl ha lillgång lill
statistisk information. För att statistiken skall kunna fylla sin funktion
krävs självfallet att den fortlöpande anpassas till de skiftande
förutsättningar som följer av samhällsutvecklingen.

Den slalliga statistiken blev senasl föremål för en mera
omfallande utredning i slutet av 1950-lalel. 1956 års stalislikkommitlé hade
till uppgift all uireda den officiella statistikens omfång, utformning och grad
av centralisering. Utredningsarbetet låg till grund för förslag i proposition
1960:104 angående den slalliga statistikens organisation. Förslaget, som antogs
av riksdagen, innebar atl den dittills starka decentraliseringen av den
slatliga slalislikproduklionen skulle upphöra. Med undanlag för sådan statistik
som inle av administrativa skäl är knuien till visst verk skulle all statlig
statistikproduktion koncentreras till statistiska centralbyrån (SCB).
Omläggningen av organisalionen av statistikproduktionen skedde successivt fram
lill är 1965. Då fick SCB en styrelse och skulle i framtiden fungera som
cenlral förvallningsmyndighel för den slalliga statistikproduktionen bl.a. med
uppgifl all svara för samordning av slalisliken. Efter omorganisationen kan SCB
sägas svara för huvuddelen av den slatliga statistiken. 1956 års
slalislikkommilté gjorde inte någon närmare genomgång av de särskilda

s. 206 Kontrollera mot PDF

DclII E:5 Skr 1979/80:103 206

slalistikgrenarnas omfång och inrikining ulan det
förutsattes all en omprövning härvidlag skulle ske successivt i försia hand i
samband med överföringen av statistikproduktion till SCB. I proposilionen
anslöl sig föredraganden till detta tillvägagångssätt och framhöll atl detla
borde ge goda förulsältningar för all de ralionaliseringar och besparingar som
otvivelaktigt kunde göras också blev genomförda.

Omorganisationen av den slalliga statistiken i början av
1960-talel syflade lill atl göra del möjligt att på etl ralionellt sätt möla de
förändringar som var alt emotse i fråga om statistikens villkor och
förutsättningar. Samhällsutvecklingen de senaste tjugo åren har också i olika
avseenden medfört ändrade krav på den slatliga statistikproduktionen. Vad
gäller behovet av statistik kan man peka på den starka ökning av efterfrågan på
ekonomisk-statistisk informalion på 1960-lalel och början av 1970-lalet i
anslutning till en samhällsutveckling som karakteriserades av slark ekonomisk
tillväxt. Även de siarkt ökade satsningarna på social- och regionalpolhiska
frågor har efter hand medfört ändrade eller nya krav på statistiska uppgifler.
ADB-tekniken har utvecklats snabbt och på elt genomgripande sätt ökat
möjligheterna att rationalisera och utveckla statistikproduktionen. Denna
tekniks genombrott på olika administrativa områden har också getl nya
förutsättningar för statistiken. Samtidigt har användningen av ADB-tekniken
skapat nya problem, l.ex. av integritets- och sekrelessnatur. Den ökade
insamlingen av statistiska uppgifler har också medfört en vidgad
uppgifisskyldighet för allmänheten och företagen.

Vissa åtgärder har efter hand vidtagits beträffande en del
av de nya problem som jag nyss har pekat pä. De inlegritelsproblem och andra
därmed närbesläktade frågor som har samband med en slarki ökad användning av
ADB har lett lill särskild skyddslagstiftning. Jag syftar främst pä införande
av datalagen (1973:289) och tillkomsten av datainspektionen som
övervakningsmyndighet. Jag vill också erinra om de åtgärder som under senare år
har vidtagits för atl begränsa särskilt förelagens uppgiftslämnande. Jag avser
närmast inrättandet år 1977 av ett särskilt organ - delegalionen för förelagens
uppgiftslämnande (DEFU) - med uppgifl att under en försöksperiod verka för att
företagens uppgiftslämnande reduceras och förenklas. Även den genomgång av
vissa av SCB:s undersökningar som ulförs av en särskild utredare (1977:01), den
s.k. SCB-utredningen, syftar lill alt minska företagens uppgiftsskyldighet.
Vidare har riksrevisionsverket avslutat ett revisionsprojekt på SCB med en
promemoria, SCB:s produktsortiment, vari vissa problem i anslulning till SCB:s
statistikproduktion uppmärksammas och inriktningen för en mer omfattande och
djupare undersökning anges.

Som jag redan har framhållil syflade 1960 års reform
främsl till att man skulle få ett system som gav ökade möjligheter att
överblicka hela statistikproduktionen och avväga dess omgång och inriktning på
etl ändamålsenligt sätt och som förbättrade möjligheterna all rationalisera
statistikproduktionen. Med denna bakgrund har de frågor som under lång lid
stått i förgrunden kommii all gälla produktions- och samordningsproblem.
Däremoi har inte intresset varit lika slarki inriktat på frågor som rör
användningen och dislribulionen av statistisk information. Några klart
formulerade gemensamma mål och någon samlad policy för hela den statliga
slalistikproduklionen har l.ex. inte fastställts.

SCB har i skrivelse den 4 september 1978 lill regeringen
lagit upp frågan om en utredning om den statliga statistikens innehåll. I
skrivelsen hänvisas

s. 207 Kontrollera mot PDF

207 Kommittéer: Ekonomidepartementet
Del II E:5

bl.a. lill en rapport - "Statlig statistik inför
80-lalel" - som ularbelals i samband med en inom SCB pågående sludie av
den statliga statistikens framtida villkor, möjligheter och problem. Rapporlen
behandlar bl.a. statistikens anpassning lill samhällsbehoven. Mot bakgrund av
vissa slutsatser som görs i rapporten föreslår SCB all en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift atl se över den slatliga statistikens innehåll
och de beslutsprocesser som fastställer statistikens inrikining och innehåll.
SCB framhåller i sin motivering bl.a. att det är viktigt alt man med längre
intervaller gör en genomgång på cenlral nivå av siatislikbehoven på olika
basområden.

Del finns enligt min mening flera skäl som lalar för all
den statliga slalislikens framtida roll i samhället nu närmare klarläggs och
atl en övergripande granskning sker av siatislikbehoven pä olika
samhällsområden. Till en början kan konstaleras atl eflerfrågan på statistisk
information på olika områden ökal i högre grad än vad som kunde förutses när
den slatliga statistikens villkor och problem beskrevs av 1956 års stalislikkommitlé.
Samtidigt har särskilt under senare är gjorls gällande alt en del statistik är
onödig och därför borde rensas bort. Det slalsfinansiella lägel kommer under
lång tid framöver all tvinga fram en återhållsam resurstilldelning även när del
gäller slalislikproduklionen. Det är därför angeläget alt noga prioritera de
resurser som ställs till förfogande för statislikändamål.

Enligt vissa uppgiflslämnare har skyldigheten alt lämna
uppgifler för olika statistiska ändamål blivit alltmera betungande. Som jag
förul nämnl har särskilda ålgärder redan vidtagits för att begränsa
uppgiftslämnandet. Del är en självklarhet att i den mån tillräckliga motiv för
viss statistik inte längre föreligger bör den helt upphöra.

Siatsmakternas prövning av statistikproduktionen sker i
det nuvarande systemet väsentligen vid den årliga behandlingen av SCB;s och
övriga statistikproducenters förslag till anslagsframställning. Vid den årliga
budgetbehandlingen sker inte någon heltäckande omprövning av sådana
statistiska undersökningar som bedrivs sedan tidigare. Ändringar eller slopande
av sådan statistik är sålunda beroende av alt myndigheten aktualiserar frågan.
De ändringar som efter hand har gjorls i befintlig statistikproduktion kan
sägas ha varil tämligen marginella. Enligt min mening är del angeläget atl man
får tillgång till etl utredningsunderlag som ger möjlighel atl på elt bättre
sätl än hittills pröva innehållet och omfattningen av den statliga slalisliken
så alt de mesl angelägna behoven kan lillgodoses. Därvid måste bl.a. beaktas
att en ändamålsenlig statistik kan medverka till atl statsmakterna och
myndigheterna får tillgång till ett besluts- och planeringsunderlag som kan
leda lill besparingar inom skilda områden.

Flera nya faktorer i samhällsulveckUngen kan komma att
påverka efterfrågan på statistik. Jag vill särskilt peka på den ekonomiska
utvecklingen med dess allt slörre anknytning till internafionella förhållanden.
Den ökade betydelsen av fördelningsfrågor liksom den fortgående
demokratiseringsprocessen är också exempel på faktorer som kan påverka den
framlida statistiken. En övergripande diskussion om statistikens roll och
anpassning till användarbehoven behövs för att förbättra möjligheterna att vid
de årliga budgetprövningarna bedöma nya anspråk på statistik. I del
sammanhanget bör betydelsen av finansieringsform belysas. För
uppdragsfinansierade produkter avväger beställaren nyttan mot kostnaden och
SCB:s produktionsinriktning kommer därigenom att påverkas av användarens
intresse för

s. 208 Kontrollera mot PDF

Del II E:5
Skr 1979/80:103 208

produkten. Den anslagsfinansierade statistikproduktionen
styrs av statsmakternas årliga beslut om medelslilldelning. Del är emellerlid
i ell sådant syslem förenat med svårigheter alt få en produktionsinriktning och
kvalitetsnivå som är anpassad till vad användarna behöver. Del är därför
angelägel att lillskapa meloder och beslutsprocesser som gör del möjligt alt
fortlöpande anpassa den anslagsfinansierade statistiken lill användarbehoven.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag atl en
kommitté tillkallas med uppgift att se över den statliga statistikens innehåll
och framlida inriktning. Jag vill angående den närmare uppläggningen av
utredningsarbetet anföra yUeriigare följande.

Kommitténs huvuduppgift bör vara att med ulgångspunkl i
den befintliga statliga statistiken kartlägga behovet av statistik inom de
skilda samhällsområdena. Som en bakgrund till en sådan systematisk genomgång av
statistikområdena bör kommittén föra en principiell diskussion om den statliga
statistikens roll i samhällel. Vid sidan av statistikens huvudfunktion atl
tjäna som planerings- och beslutsunderlag i skilda sammanhang bör även andra
funklioner uppmärksammas. Jag tänker då särskilt på betydelsen av all det finns
tillgång till opartisk statistik som faktaunderlag för samhällsdebatten och för
en allmän information om samhällsutvecklingen. Även den svenska statistikens
roll i ett internationellt perspektiv bör belysas. I sammanhanget bör också
behandlas och preciseras förhållandel mellan en officiell statlig statistik och
de statistiska data som är nära anknutna till driften av olika administrativa
system.

Kommitténs analys av statistikbehovet inom skilda
samhällsområden bör följas av en jämförelse med den befintliga statistiken. För
varje område bör statistikens användning som planerings- och beslutsunderlag
belysas liksom dess betydelse som allmän samhällsinformation. Även om
utredningsuppdraget är avgränsat lill att avse den statliga statistiken kan
utblickar behöva göras på annan statistikproduktion i samhällel, l.ex. arbetsmarknadsorganisationernas
lönestatistik och det samarbete som där förekommer med SCB.

Genomgången av statistiken bör om möjligt göras med hjälp
av behovsmodeller och kriterier för effektivitets- och nyttoanalyser.
KommiUéns arbete bör syfta till en prioritering av statsfinansierad statistik
inom och mellan skilda områden saml inbegripa en prövning av tänkbara
prioriteringsprinciper.

Kommittén bör vidare se över de beslutsprocesser varigenom
statistikens inrikining och omfattning fastställs. Härvid bör kommittén
utarbeta metoder för en fortgående anpassning av statistiken till
statistikanvändarnas faktiska behov. Ell system bör utarbetas som gör del
möjligt alt bäitre än f.n. fortlöpande pröva i vad mån befintlig statistik
svarar mot användarnas fakiiska behov. Härigenom bör del bli möjligt att efter
hand mönstra ut statistik som har fått begränsai värde för användarna och på så
sätt öka möjligheterna att tillgodose angelägna statistikbehov.

Under senare år har framhållils vikten av att
anslagsfinansierad statistik där så bedöms lämpligt överförs till att
finansieras via uppdragsverksamhet. Kommittén bör i sina överväganden ocksä
beakta denna aspekt.

Kommiitén bör i sitt arbete beakta den allmänna strävan
efler att minska förelagens och allmänhetens uppgiftsskyldighet.

Sammanfattningsvis kan sägas att ulredningsarbelet bör
slyras av syftet atl i en framtid präglad av knapphet på resurser tillgodose
samhällets angelägna

s. 209 Kontrollera mot PDF

209 Kommittéer: Ekonomidepartementet Del II E:5

behov av statistik genom en effektiv avvägning mellan
nytta och kostnader.

Av vad jag har anfört framgår all kommittén inte har i
uppdrag att ompröva den organisation av den slalliga statistiken som genomförls
på grundval av 1960 års beslut om den statliga statistikproduktionen. I
enlighet med huvudprincipen i delta beslul skall alltså också i framtiden den
slatliga statistikproduktionen förläggas till SCB om den inte av särskilda skäl
bör knytas till annan myndighel. Kommittén bör emellertid undersöka den närmare
lillämpningen av principen och överväga om det i särskilda fall kan vara
rationellt med en annan fördelning av statistikproduktionen mellan SCB och
andra myndigheter.

En särskild fråga gäller den roll som samordnare av den
statliga statistiken som SCB tilldelats inom den nuvarande organisationen och
som bl.a. kommit till uttryck i föreskrifterna i förordningen (1978:620) om
samråd med statistiska centralbyrån i frågor rörande statistikproduktion m.m.
Kommittén bör undersöka om utvecklingen i något hänseende har letl till
ändrade förutsättningar för SCB;s samordningsfunktion. En diskussion i fråga om
avgränsningen av officiell statlig statistik från annan statistik kan här
behöva ske. Samordnings- och samutnylljandefrågor utreds f.n. av DEFU. Kommittén
bör samråda med DEFU i fråga om uppläggningen av utredningsarbetet i denna del.

Frågor som avser SCB;s interna organisalion bör tas upp
endast om kommitténs förslag ger särskild anledning till det.

Kommittén bör hälla kontakt med berörda myndigheler och
organisaiioner samt ta del av det utredningsarbete som pågår eller har utförts
i frågor som har anknytning till uppdraget. Om kommittén lar upp frågor som
avser SCB:s interna organisafion, skall kommittén i dessa frågor hålla nära
kontakt med de statsanställdas huvudorganisationer.

Med hänsyn lill utredningsuppdragets stora omfattning
lorde del bli nödvändigt all kommittén successivt redovisar sitt arbele i
delbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag atl se över den slalliga statistiken,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare oeh annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementel)

14 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 210 Kontrollera mot PDF

Delll
8:1 Skr 1979/80:103 210

Budgetdepartementet

1. Utredning om de s.k. kronoholmarnas framtida
disposition

Dir
1978:103

Beslul vid
regeringssammanlräde 1978-12-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Vid Sveriges kuster, framför alll i Bohuslän och
NorrboUer. finns en mängd holmar och skär som tillhör eller anses tillhöra
siaten, s.k. krono-holmar. Holmarna förvallas huvudsakligen av kammarkollegiet
men även av andra myndigheler, exempelvis sjöfartsverkei. Flerlalel av holmarna
torde vara svårtillgängliga. Många är dock bebyggda, och på vissa holmar har
uppförts hela fiskelägen.

Slörsl värde synes holmarna lidigare ha hafl för
yrkesfiskare. Dessa har också berättigats atl avgiftsfritt begagna holmarna för
uppförande av boningshus och anläggningar till gagn för yrkesfisket.
Bestämmelser härom finns i förordningen (1950:597) om fiskerätten vid vissa
kronan tillhöriga havsslränder, skär och holmar m,m. Flera av dessa av fiskare
uppförda byggnader har dock förvärvals av personer som ulövar hell andra yrken,
och ofta bebos byggnaderna endasl under sommaren. Molsvarande lorde gälla
beiräffande flera av byggnaderna på de lots- och fyrplatser som förvallas av
sjöfartsverket.

Både yrkesfiskare och andra framställer ibland önskemål om
atl få förvärva den mark som deras byggnader är uppförda på. Orsaken är ofta
atl man önskar använda de prakliska möjligheter till pantsättning som
äganderätt till fast egendom medför för all finansiera underhåll och
modernisering av byggnaderna. Dessutom torde i vissa fall ägaren lill byggnaden
uppleva sin rällsliga ställning i förhållande till markägaren som oklar,
eflersom nyttjanderältsavlal ibland saknas.

Frän slatens sida har man dock i allmänhel inle medgelt
överlåtelser till enskilda av mark på kronoholmarna. Orsakerna har varil flera.
Förutom nämnda fiskeintressen har under senare år naturvårdens och
friluftslivels intressen blivit alltmer markerade inom här akluella
skärgårdsområden. Genom naturvårdslagens regler om slrandskydd och genom
förordnanden om nalurreserval e.d. bevaras nu värdefulla naturområden i bl.a.
skärgårdarna och tryggas allmänhelens möjligheter atl på allemansrättens grund
färdas och vistas inom strandområden. Siaten och många kommuner har också gjort
betydande ekonomiska insatser för atl förvärva eller på annat sätl bevara bl.a.
just skärgårdsområden för naturvårdens och friluftslivets intressen. Den
framtida disposilionen av kronoholmarna är mot denna bakgrund en fråga av
betydande inlresse från naturvårdssynpunkl. Härtill kommer de problem i fråga
om planläggning, fastighetsbildning och anspråk på kommunal service som
kan vänlas bli aktualiserade vid en mera

s. 211 Kontrollera mot PDF

211 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:l

permanent användning av kronoholmar för bostadsändamål. I
en hel del fall belalas i dag inte någon arrendeavgift till markägaren.

Av vad jag här anfört framgår, alt motstående intressen
kan föreligga när del gäller frågan om den framlida disposilionen av många
kronoholmar. Den nuvarande situationen är ofta olillfredsslällande både för
staten och för ägare till på holmarna uppförda byggnader. Enligt min mening bör
därför tillkallas en särskild uiredare med uppgifl all uireda formerna för
kronoholmarnas framtida disposiiion.

Som ell allernaliv lill ett bevarande av holmarna i
slatens ägo bör utredas om och i vad mån bebyggd mark lämpligen kan överlåtas
lill kommuner eller enskilda. Konsekvenserna i olika avseenden av sådana
överlåtelser bör belysas. De allmänna intressen som därvid särskilt bör beaklas
är bl.a. de lidigare berörda nalurvärdsoch fiskeintressena. Även sjöfarts- och
försvarssynpunkter bör observeras. Utredaren bör överväga efter vilka närmare
principer överlåtelser skall kunna ske. 1 sammanhanget bör prövas om det finns
anledning all göra skillnad mellan permanenlbosläder och fritidshus.

Utredaren bör vidare observera önskemålet alt bevara
fiskelägenas fysiska miljö. Del speciella projekl i den frågan som pågår
beiräffande ön Gullholmen bör därvid uppmärksammas.

För de fall där överlåtelser av mark anses kunna ske bör
också de närmare formerna för sådana överlåtelser studeras. Överiålelser till
enskilda torde fordra fastighetsbildning. Uiredaren bör undersöka om
fastighetsbildning på kronoholmarna medför några särskilda problem. Härvid bör
beaklas de planläggningsproblem som kan förorsakas liksom de konsekvenser som
försäljning av tomtmark i övrigt kan få för berörda kommuner. Även de
ekonomiska konsekvenserna såväl för enskilda som för kommuner och staten bör
belysas. Utredaren bör därför också undersöka efler vilka principer
köpeskilling bör beräknas.

I uppdragel bör också ingå atl pröva hur den slatliga
förvaltningen av kronoholmarna bör organiseras i framliden. Därvid bör belysas
föroch nackdelar med alt ha förvaltningen sammanförd till en myndighet resp.
att låta de myndigheter vilkas intressen närmasl berörs när del gäller de olika
holmarna svara för förvallningen. I sammanhanget bör också övervägas om
försäljning av mark på kronoholmar även i fortsättningen bör avgöras av
regeringen eller om sådana ärenden kan behandlas av någon myndighet, l.ex.
kammarkollegiet.

För de holmar där överiäielse av bebyggd mark inle bör
komma ifråga bör formerna för den fortsatta nytljanderätlsregleringen
övervägas, varvid bl.a. principerna för beräknande av arrendeavgift bör prövas.

I den mån uppdraget kräver all beståndet av bebyggda
kronoholmar inventeras bör utredaren föranstalta därom.

Utredaren bör samråda med fritidsboendekommitlén (Bo
1978:01) om sådana problem som berör båda utredningarna och om närmare
avgränsning av resp. utredningsuppdrag.

Utredaren bör också informera sig om det arbele som
bedrivs av byggnadspantutredningen (Ju 1977:05).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda
frågan om de s.k. kronoholmarnas framtida disposition,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde äl

s. 212 Kontrollera mot PDF

Kommittéer:
Budgetdepartementet Delll B:2 212

uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

2. Utredning av organisationen för de centrala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB

Dir 1979:8

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-01-25

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Slalskontoret är cenlral förvallningsmyndighel för
ralionaliseringsverksamheten inom den civila statsförvaltningen. Enligt
inslruklion åligger del Statskontoret att bl.a.

- ta initiativ lill
ralionaliseringsålgärder och svara för erforderlig

samordning av rationaliseringsverksamheten

- planlägga och i samverkan med vederbörande verk
ulföra eller medverka

vid ralionaliseringsundersökningar

-
anordna och
medverka vid utbildning av personal för ralionaliseringsverksamhet

-
verka för
förenklingar och kostnadsbesparingar

-
svara för
samordning i fråga om anskaffning och, utnyttjande av datamaskiner inom
statsförvaltningen

-
förvalla
slalens dalamaskinfond

Statskontoret fick sin nuvarande verksamhetsinriktning
dels år 1961, då slatens organisationsnämnd och dåvarande statskontoret
sammanfördes till en myndighet, dels år 1965, då verkel tilldelades vissa
centrala uppgifler gällande användning av ADB i statsförvaltningen.
Statskontorets verksamhelsområde avsåg från början i princip hela
statsförvaltningen. I praktiken har dock statskontorets verksamhet inte
omfattat affärsverken. Vidare undanlogs försvarsdepartementets verksamhelsområde
i och med atl försvarels ralionaliseringsinslilut bildades år 1968. Andra
förändringar som bör nämnas i detta sammanhang är tillkomsten av Statskonsult
AB är 1969 och datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA) år
1970; vidare utfärdades år 1975 en förordning (1975:567, ändrad 1976:121 och
1977:601) om ralionaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen.

Flera förhållanden gör att det nu finns skäl att överväga
om nuvarande organisafion för de centrala myndighetsuppgifterna på
rationaliserings- och ADB-området är den mest lämpliga i alla avseenden. En
särskild utredare bör enligt min mening därför tillkallas för att belysa dessa
frågor.

Jag vill inledningsvis erinra om att de uppgifter som
instruktionsenligt åligger statskontoret är synnerligen omfallande.
Verksamhelsornrådel omspänner i princip hela den civila
statsförvaltningen. Det är också

s. 213 Kontrollera mot PDF

213 Del ii B:2 Skr 1979/80:103

komplicerat i den meningen alt del präglas av fortlöpande
förändringar vad gäller formerna för arbetets bedrivande, arbelsmeloder,
lekniska hjälpmedel m.m. Inte minst på ADB-områdel och del konlorslekniska
områdel går utvecklingen snabbt. De frågor statskontoret arbelar med får i
många fall dessulom, särskilt när del gäller organisationsutredningar,
genomgripande konsekvenser för myndighelers organisalion och arbetsformer och
kan därigenom ibland bli kontroversiella.

Vissa av slalskonlorels uppgifter är svåra att förena. Som
centralmyndighet för ralionaliseringsverksamheten inom statsförvaltningen
skall statskontoret bl.a. ta initiativ till saml bevaka rationaliserings- och
samordningsfrågor i samband med organisationsförändringar, utveekling av
ADB-system och annat administrativt utvecklingsarbete. Slalskontoret ha' också
till uppgift atl planlägga och i samverkan med vederbörande verk ulföra eller
medverka vid ralionaliseirngsundersökningar. Denna medverkan i myndighelernas
rationaliseringsarbete är värdefull på flera sätl både för de av arbetet direkt
berörda myndigheterna och för statskontoret. Bl.a. tillförs statskontoret
praktiska erfarenheter som är lill nytta i verkels verksamhel på andra håll. Å
andra sidan kan medverkan i konkreia projekt i vissa fall medföra atl verket
samtidigt är verkslällande, samordnande och granskande organ, vilket kan
medföra avvägningsproblem och rollkonflikter för verket.

Det förhållandet att statskontoret även aktivt medverkar i
rationaliserings-och ADB-projekt hos olika myndigheler kan vidare naturligt
medföra all sådan medverkan prioriteras på bekostnad av för statsförvaltningen
gemensamma och övergripande frågor. Tendensen att prioritera medverkan i
myndighetsinriklade eller på liknande sätt avgränsade projekt kan förstärkas
bl.a. av att tidsramarna för sådana projekt är snäva. Därtill kommer att
myndigheterna ofta själva har begränsad tillgång på personal med tillräcklig
kunskap och erfarenhet i fråga om rationalisering och ADB, Statskontoret kan
därigenom tvingas avsätta en större del av sina resurser i sådana projekt än
vad som från andra synpunkter vore önskvärt.

Jag vill också erinra om alt överväganden f,n, görs inom
regeringskansliet om hur ADB-verksamheten, dvs. utveckling, underhåll och drift
av ADB-system, skall organiseras och bedrivas saml hur olika ADB-frågor skall
handläggas i statsförvaltningen. En proposiiion med principiella riktlinjer för
ADB-verksamheten avses presenteras för riksdagen inom korl. I samband med dessa
överväganden har även frågan om lämplig organisation på central nivå för
rationaliserings- och samordningsuppgifterna vad gäller ADB aktualiserats.

I sammanhanget bör vidare nämnas vissa förändringar på
arbetsrättens område och därmed sammanhängande frågor, bl.a.
medbestämmandelagen och medbestämmandeavtalet på det statliga områdel. Bland
vidlagna åtgärder kan nämnas att arbetsgivarfunktionerna på det slalliga
området fr.o.m, den 1 januari 1979 har samlats hos ett nyinrättat verk, slalens
arbetsgivarverk, som ersätter bl.a. det nuvarande avtalsverket. I det hittills
bedrivna utredningsarbetet pä arbetsrättens område har rationaliseringsfrågorna
blivil särskilt uppmärksammade och vissa hithörande frågor har reglerats i
medbestämmandeavtal på del statliga området. Det kan mol den bakgrunden finnas
skäl att överväga om statskontorets uppgifler oeh roll kan behöva ändras.

Inom förvaltningsutredningen (B 1977:01) pågår
överväganden om hur underlaget inför politiska beslut skall kunna förbättras.
Utredningen under-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Delll
B:2 Skr 1979/80:103 214

söker bl.a. hur administrativa och slalsfinansiella
konsekvenser av olika insalser skall kunna förutses och hur bäitre informalion
om allernaliva lösningar skall kunna lillföras budgelarbelel. Om gällande
ordning skall omprövas i slörre ulslräckning än hillills, kan de cenirala
ralionaliseringsor-ganens uppgifler komma alt beröras.

Alla de förhållanden som jag nu har nämnl moiiverar en
översyn av statskontorets uppgifler och roll vad gäller rationalisering och
ADB. 1 en sådan översyn bör även ingå atl närmare undersöka vilka andra
organisaloriska lösningar som kan finnas för de centrala uppgifterna på
rationaliserings-och ADB-områdel och pröva om någon av dessa är att föredra
framför nuvarande ordning vid en sammanvägd bedömning av för- och nackdelar.
Jag vill i delta sammanhang understryka, atl nuvarande lösning för den civila
statsförvaltningen med de centrala myndighetsuppgifterna för rationalisering
och ADB samlade inom statskontoret har flera fördelar och i många avseenden
fungerar väl. Bl.a. undviks en rad av de besvärliga gränsdragningsfrågor och
kompetensproblem som kan uppstå om vissa uppgifler bryts ul och förläggs till
befintliga eller nya organ.

I försia hand bör därför undersökas vilka förbättringar
som kan åstadkommas genom relativt begränsade förändringar. Ett minimum torde
vara all statskontorets uppgifter preciseras och atl förulsällningarna för
verkets arbete i olika typer av frågor klarare anges. Man kan också tänka sig
organisatoriska åtgärder för alt förbättra statskontorels möjligheter all
effekiivt fullgöra sina uppgifler. Exempel på en sådan ålgärd skulle kunna vara
att inrälla ett till slatskonlorel knutet organ med beslutande eller rådgivande
funktioner-en nämnd, etl råd e.d, -när det gäller övergripande eller eljest
viktigare frågor avseende ADB eller hela området rationalisering, administrativ
utveckling och ADB. Statskontoret skulle härvid svara för ärendenas beredning.

Det är emellertid också angelägel att undersöka vilka
andra organisatoriska lösningar som skulle kunna komma i fråga och vilka
konsekvenser dessa skulle få. Jag vill ge några utgångspunkter för tänkbara
förändringar. En åtgärd, som främst tar sikte på ADB-frågorna, skulle kunna
vara alt vid sidan av statskontoret inrätta ett mindre organ -1 .ex. i form av
en myndighel, delegaiion e.d. med egna kansliresurser - för granskning av
slörre eller av andra skäl vikliga ADB-projekt och eventuellt även
myndigheternas anslagsframslällningar m.m. i de delar dessa rör ADB. Ett
sådanl organ kan även ges lill uppgifl att svara för all riktlinjer och andra
hjälpmedel för utveckling och drift av ADB-syslem utarbetas och hålls aktuella
saml för andra styrnings- och samordningsuppgifier på detta område.

En nackdel med elt självständigt organ vid sidan av
statskontoret för vissa ADB-frågor är att utveckling och införande av
ADB-system ofta ingår som en del i slörre förändringar av organisationer,
arbetsformer o.d. Del är därför många gånger svårt atl urskilja och särbehandla
det ADB-inriktade arbelel från arbelel i övrigt i rationaliserings- och
utvecklingsprojekt. Detla gäller särskilt om ADB-inslagel ulgör endast en mindre
del i projekten. Ett slarki samband mellan utveckling och införande av
ADB-syslem och övrigt rationaliserings- och utvecklingsarbete är vidare alt de
arbetsmetoder som används till stor del är desamma. Mol den bakgrunden kan del
finnas skäl alt också undersöka förutsättningarna för ett nytt organ vid sidan
av statskontoret som inte bara sysslar med ADB-frågor utan även behandlar andra
frågor rörande rationalisering och administrativ utveckling. Vid en sådan
lösning begränsas statskontorets verksamhelsområde starkt i förhållande till
nuläget.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215 Kommittéer: Budgctdépartementet
Delll B:2

En fråga som bör klargöras i sådana lösningar, som innebär
alt vissa av slatskonlorels nuvarande uppgifter bryts ut och förläggs lill
något befintligt eller nyll organ, är om de kvarvarande uppgifterna ulgör
tillräckliga och lämpliga uppgifler för en myndighel som skall verka inom
områdel rationalisering, administrativ utveckling och ADB eller om även andra
förändringar bör göras samtidigt. I etl sådant sammanhang kan man överväga att
låta statskontoret i ökad ulslräckning bli ulredningsorgan för organisalions-
och administralionsfrågor. Del är också möjligt all lillföra etl förändrat
statskontor arbetsuppgifter av betydelse för statsmakternas budgetarbete. Andra
länkbara förändringar som del kan finnas skäl atl pröva är atl förlägga vissa
av statskontorets nuvarande uppgifler, l.ex. frågor rörande organisation av och
utrustning för konlorsfunklioner m.m., till annat organ.

Även andra förändringar än de ovan skisserade kan länkas.

Jag vill understryka atl uppgifts- och ansvarsfördelningen
mellan olika myndigheter och andra organ noggrant måste klarläggas i lösningar
som innebär större förändringar eller atl nya organ inrätlas. Vidare bör samarbetsformerna
genlemol berörda myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
övervägas.

Nuvarande organisation har inneburit atl statskontoret har
kunnal lillhandahålla intressanta och stimulerande arbetsuppgifter. Därigenom
har verkel framgångsrikt kunnat konkurrera om högkvalificerad arbelskraft. Del
är angelägel atl även en förändrad organisation kan erbjuda sådana arbelsuppgifter.

En viklig utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara atl
kartlägga och utvärdera de erfarenheler som har gjorts inom statskontoret av
hittillsvarande organisatoriska lösning, arbetsformer och arbetsuppgifier.
Erfarenheler av molsvarande slag från utlandet bör också tas till vara.

Frågan om avgränsningen mellan rationalisering och
förvallningsrevision togs upp i prop. 1976/77:100 (bil. 11 s. 15), där
uppgiftsfördelning och samverkan mellan statskontoret och riksrevisionsverket
behandlades i anledning av en utredning om detla. Denna fråga bör därför inte
ånyo las upp i detta sammanhang. Marginella förskjulningar i gränsdragningen
mellan berörda ämbetsverk bör dock kunna övervägas.

Utredaren bör samråda med förvaltningsutredningen.

Utredaren bör hålla nära kontakt med de statsanställdas
huvudorganisationer.

Utredningsarbelel bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

att tillkalla en särskild utredare för att se över
organisationen för de cenirala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering
och ADB i statsförvaltningen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla åttonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartemenlet)

s. 216 Kontrollera mot PDF

Delll B:3 Skr 1979/80:103 216

3. Tilläggsdirektiv till vägtrafikskatteutredningen

(B
1977:05)

Dir 1979:9

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, slalsrådel Mundebo. anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977
tillkallade jag en särskild utredare (vägtrafikskatteutredningen, B 1977:05,
dir, 1977:44) med uppdrag atl göra en teknisk översyn av
vägirafikbeskaiiningen. Uiredaren har i juli 1978 lagl fram delbeiänkandel (Ds
B 1978:5) Översyn av vägirafikbeskaiiningen Del I Kilomelerskall, I betänkandet
lämnas förslag till bl,a. administrativa och prakliska förenklingar i
kilomelerskatlesystemet. Beiänkandei har remissbehandlais. Jag avser all senare
föreslå all ändringar i huvudsak i enlighel med förslagen genomförs,

I ulredningsuppdragel har inte ingått atl göra någon
bedömning av kilometerskatten som skalteform, I några remissyttranden har dock
även denna fråga tagits upp.

Kritik har därvid i vissa avseenden riktats mot bl,a,
kilomelerräknarap-paraturens känslighet för manipulationer. Under hänvisning
härtill och till praktiska och adminisiraliva besvärligheter har i några fall
förordals att kilometerskalten slopas och ersätts med en skatl direkl på
molorbrännol-jan.

Enligt min mening kan denna kritik mol
kilometerskatiesystemel inle ulan vidare avfärdas. Frågan om kilomelerskatt är
en lämplig skatteform för de brännoljedrivna fordonen och deras släpvagnar
eller om någon allernaliv skalleform kan vara all föredra bör därför las upp
lill behandling. Därvid bör en ulvärdering göras av kilometerskatiesystemel
samiidigi som alternativa skalteformer bedöms. Detla arbele bör lämpligen göras
av vägtrafikskatteutredningen, vars uppdrag därför bör kompletteras i enlighet
härmed.

I fråga om räknarapparaturen får jag erinra om all
regeringen lidigare i dag har gelt kilometerskattenämnden i uppdrag all leda
arbetet med all utveckla en ny räknare l.ex. för navmontering och med sådan
utformning att den kan monteras på flertalet kilometerskatlepliktiga fordon,
dvs. även på personbilarna. Arbetet avser alltså all finna en räknare med
bredare användningsområde än de nuvarande och med bättre motståndskraft mot
manipulationer. Della är också angeläget av del skälel all vissa fordon inom en
ganska snar framtid kan komma att vara så utformade, all en räknare av
befinllig lyp inte kommer alt kunna användas. Vägtrafikskatleutredningens
uppdrag bör inle omfatta frågan om en ny räknarlyp. När utredningsuppdraget
fullgörs bör bl.a. följande beaktas. Till grund för vägirafikbeskaiiningen
ligger den kostnadsansvarighetsprin-cip som anlogs genom statsmakternas beslut
är 1963 och som innebär att trafikavgifterna så långl möjligt skall molsvara
det allmännas utgifter för trafiken. Kilometerskalten ansågs på ett bättre sätt
än brännoljeskatlen kunna lillgodose denna princip, eftersom kilometerskalten
kan differentieras med hänsyn till bl.a. axelarrangemang och fordonsvikt.
Utredaren bör utgå från att beskattningen skall vara så utformad alt den kan
svara mol de krav som koslnadsansvarighelsprincipen ställer på den. Vid
bedömningen av denna fråga bör beaktas den ändring av principens innehåll som
kan bli följden av den trafikpolitiska proposition som regeringen avser att
lägga fram i vår.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217 Kommittéer: Budgetdeparlementet Del II B:3

Etl viktigt krav som måste ställas på varje skattesystem
är all del skall ge upphov till så litel praktiskt och administrativt besvär
som möjligt för skattskyldiga och myndigheter. Ulvärderingen av
kilomelerskatlesystemet bör omfatta även denna fråga. Uiredaren bör därvid
beakla effekterna av det utredningsarbete som har uppdragits ät
kilometerskattenämnden.

I samband därmed bör också kostnaderna för uppbörd,
adminislralion, kontroll m.m. av kilomelerskatt karlläggas och bedömas. Även de
skaltskyldigas kosinader för hanleringen av kilometerskalten bör belysas.

Vidare får kilometerskatiesystemel bedömas i fråga om
möjligheterna till skallefusk och andra skalteundandragande åtgärder.

När kritik har riktats mol kilomelerskalten har ofta
framhållils all en återgång till beskattning direkl av molorbrännoljan skulle
vara all föredra framför kilometerskatlen. Därvid har särskilt pekats på atl
man i andra länder, t,ex. Finland, tillämpar etl sådant system. För alt göra
det möjligt alt skilja mellan eldningsolja och motorbrännolja förses
eldningsoljan, som regelmässigt är väsentligt lägre beskattad än
molorbrännoljan, med en tillsats som kan spåras med elt enkelt kemiskt
förfarande.

Jag vill i denna del framhålla följande. Den upphävda
brännoljebeskatl-ningen ansågs leda till etl oacceptabelt storl skallebortfall
på grund av skattefusk. Detla berodde särskilt på all lågl beskattad
eldningsolja 1, som tekniskl selt är likvärdig med motorbrännolja, var
lättillgänglig och felaktigt användes för drifl av brännoljedrivna personbilar,
lastbilar och bussar. Vidare gällde alt motorbrännolja som skulle användas för
drift av l.ex. jordbrukslraktorer och motorredskap beskattades på samma sätl
som eldningsolja 1. Även detla förhållande underlättade skalteundandragande åtgärder.
Dessa omständigheter bör beaktas av uiredaren. Del ankommer däremoi inle på
uiredaren alt överväga skallenivån när det gäller eldningsolja eller
inskränkningar i förhållande till vad som gällde förut i rätlen all använda
lågl beskattad motorbrännolja för drifl av l.ex. jordbrukstraktorer eller
motorredskap.

Utredaren bör i övrigt bedöma allernaliva
beskattningsformer från de ulgångspunkler som, enligt vad jag tidigare har
anförl, bör ligga lill grund för utvärderingen av kilometerskattesyslemet. Därutöver
bör bl.a. följande förhållanden belysas när del gäller en beskattning av
motorbrännolja. I praktiken torde kontroll av atl lågt beskattad eldningsolja
inte används för drift av vägtrafikfordon kunna ske endasl genom alt innehållet
i fordonels tank analyseras. Uiredaren bör bedöma om en sådan kontroll kan bli
effekliv. Vidare bör utredaren ta ställning lill vilka sanktioner som kan anses
nödvändiga för alt motverka felaktig användning av eldningsolja. Därvid bör en
jämförelse göras med de långtgående sanktioner av ekonomisk natur som tillämpas
i vissa andra länder. Även i övrigt bör förhållandena i andra länder
undersökas.

Utredaren bör också bedöma i vilken utsträckning tillsals
av spår- eller färgämne lill en oljeprodukt kräver invesleringar i skilda
lagringsanläggningar eller distribulionsfordon för olika oljeprodukter.

Bland yUeriigare frågor som bör belysas vill jag nämna
följande. F.n. gäller, under vissa förutsättningar, all högst 400 I bränsle får
föras in tull- och skattefritt lill Sverige. Uiredaren bör bedöma om denna
volymgräns lämpligen bör ändras om brännoljeskalt införs. Vidare bör utredaren
belysa riskerna för och effeklerna av att fordon, som har varil ulomlands,
kommer till Sverige med i ullandel köpt olja med tillsals av där använt spår-
eller färgämne.

s. 218 Kontrollera mot PDF

Del II B:4 Skr 1979/80:103 218

Slutligen vill jag i fråga om en återgång till någon form
av skalt direkt på molorbrännoljan också framhålla följande. När
kilometerskalten infördes den 1 januari 1974 bestämdes skattesatserna sa alt de
generellt setl skulle ge samma skaltebelaslning per kilomeier som skatterna på
brännoljan. Sedan dess har kilometerskalten pä personbilar relativt selt höjts
mer än skallen pä lastbilar, bussar och släpvagnar. Om den nuvarande
kilometerskatlen omvandlas lill brännoljeskalt med ulgångspunkl i
kilomelerskalten på personbilar kommer därför skattebelastningen pä lastbilar,
bussar och släpvagnar alt öka. Läggs i stället kilometerskatlen på sisinämnda
fordon till grund för omvandlingen kommer skallebelastningen på personbilarna
all sänkas. Uiredaren bör beakla all delta förhållande kan kräva särskilda
anpassningsälgärder, l.ex. beiräffande den årliga fordonsskatten. Sådana
ålgärder bör bedömas även med hänsyn till utredarens kommande slällningstagande
lill frågan om all slopa den årliga fordonsskatten för bensindrivna bilar och
höja bensinskallen i motsvarande mån.

Uiredarens arbete bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
all regeringen ulvidgar uiredarens uppdrag i enlighet med vad jag har förordal.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartemenlet)

4. Utredning om beskattningen av energi, m.m.

Dir 1979:25

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

I vårt skattesystem ingår etl flertal indirekla skatter
som berör eller har nära anknyliiing till energiområdel. Denna
beskaltningomfaltar i dag allmän energiskatt på bensin, motorbrännolja,
eldningsolja, kolbränslen och elkraft, särskilda skaller på bensin och gasol,
mervärdeskatt på andra bränslen än sådana som omfattas av den allmänna
energiskatten, kilomelerskatt som ersatt lidigare utgående skatter på
motorbrännolja saml sluiligen särskild beredskapsavgift på bensin och
mineraloljor.

Energibeskattningen har f.n. i slor ulslräckning en av
statsfinansiella skäl moliverad ulformning. Ursprungligen infördes skaller pä
motorbränslen liksom på innehav av molorfordon för all finansiera vägväsendels
ulbyggnad och underhåll. Denna specialdeslinering av de s.k.
aulomobilskattemedlen kommer alt upphöra budgetåret 1980/81. Den allmänna
energiskatten infördes år 1957 av delvis energipolitiska skäl, men den är
numera närmasl atl betrakta som elf komplemenl lill mervärdeskallen.

Den särskilda beredskapsavgiflen har lill syfle alt
finansiera dels en uiökad beredskapslagring av oljeprodukter, dels slöd lill
prospektering efler olja och naturgas.

Skatten pä energi är en koslnad för alla energiförbrukare.
Energiskattens

s. 219 Kontrollera mot PDF

219 Kommittéer: Budgetdepäi-tementet
Delll B:4

koslnadsfördyrande effekt på näringslivets bränsle- och
kraftförbrukning har dock mildrats genom särskild lagstiftning om nedsättning
av energiskatt för Irädgårdsnäringen och industrin. Dessutom gäller alt
industrins förbrukning av elkraft utöver 40.000 kWh per år belastas med
energiskalt om 2 öre per kWh mol 3 öre för annan förbrukning. Om del
energiskattebclagda området i stället omfattades endast av mervärdeskallen
skulle någon faktisk skattebelastning för näringslivet inle uppkomma. Skatten
på energi skulle då utgöra avdragsgill ingående mervärdeskall för förelagen.

Under senare är har ställts helt andra krav än lidigare pä
en akliv och målmedveten energipolitik från siatsmakternas sida. Dessa krav
förstärktes genom den s.k. oljekrisen 1973-74. Kraftfulla ålgärder av skilda
slag måsle till för atl trygga vår energiförsörjning och sysselsättning och
därjämte ge oss större handlingsfrihet och ökal oberoende för framliden. Härvid
uppmärksammades även möjlighelen alt utnyttja energibeskattningen som ett
aktivi energipolitiskt inslrumenl.

Mol denna bakgrund lillkallades i oklober 1975
energiskalteulredningen (Fi 1975:07) med uppdrag alt undersöka möjligheterna
all begagna energibeskattningen som ell medel all spara energi och styra
energiförbrukningen och alt lägga fram förslag härom. Ulredningsuppdragel
överfördes på den energikommission (11976:05), som regeringen i december 1976
tillkallade med uppgifl bl.a. all ta fram underlag för ställningslagande lill
den svenska energipolitikens framlida inriktning. De för kommissionen utfärdade
direkliven överensstämde i fråga om energibeskattningen nära med de direkliv
som meddelals för den avvecklade energiskalteulredningen. Genom
tilläggsdirektiv (Dir 1978:19) gavs kommissionen emellerlid också möjlighet all
la upp och belysa dels frågan om atl inrymma energiskatten under
mervärdeskatten, dels frågan om möjligheterna all kombinera en mervärdeskalt på
energi med beskattning av energi anpassad efter produkiionssätlel.

Energikommissionen lämnade i februari 1978 sill
huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi, vilkel i juni 1978 följdes av
slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- miljö- och säkerhetsrisker. I
huvudbetänkandel redovisade kommissionen sina överväganden och förslag i
skallefrågan på grundval av rapporter från en lill kommissionen knuten
expertgrupp med uppgift all behandla frågor om energipoliliska styrmedel.
Resultatet av denna slyrme-delsgrupps arbele ålerfinns i en huvudrapport (Ds I
1977:15) Siyrmedel för en framtida energihushållning jämle tre bilagor (Ds I
1977:16-18) oeh i en slutrapport (Ds I 1978:7) Siyrmedel och
energikommissionens energibalanser jämle bilaga (Ds I 1978:8). Skattefrågorna
behandlas mera ingående i en frislående delrapport Beskattningens roll i
energipoliliken, som är inlagen i slutrapporten som bilaga 1. Denna delrapport
finns även inlagen som bilaga 3 i kommissionens huvudbetänkande.

Energikommissionen uttalade i huvudbetänkandel (s. 597 f)
all beskattningen utgör etl av de övergripande siyrmedel som erbjuder goda
möjligheter atl på lång sikl påverka energianvändning och energitillförsel.
Kommissionen föreslog en fortsatt ulredning av frågan om beskattning av energi
inom mervärdeskallens ram i kombinalion med en energiskall i import- och
producentledet. I del fortsatta utredningsarbetet borde särskilt beaklas
möjlighelen atl markera energiskattens styrmedelsfunklion genom
skaltesalsdifferenlieringar och undanlag. Dessa skulle ha till syfle dels atl
tillgodose kraven på en samhällsekonomiskt avvägd beskattning som tar hänsyn
lill miljöeffekter, försörjningslrygghel m.m., dels all underlätta

s. 220 Kontrollera mot PDF

Del II B:4 Skr 1979/80:103 220

utbyggnaden av motlryckskraft och introduktionen av nya
energikällor.

Energibeskattningen borde, uttalade kommissionen vidare,
ses som en del i ell samhällsekonomiskt avvägt prissyslem. Då olika syslem för
prissättningen tillämpas inom energiområdet borde de framtida principerna för
denna prissättning liksom för de i sammanhanget viktiga investeringskalkylerna
utredas närmare. Della ulredningsarbele borde enligt kommissionen lämpligen ske
lillsammans med den fortsatta utredningen om energibeskattningen.

Uiöver nu nämnda förslag rörande den mera centrala
energibeskattningen föreslog kommissionen yllerligare energipolitiskt betingade
åtgärder med anknytning lill beskattningen. Sålunda föreslogs, i syfte att
hålla nere energiförbrukningen inom iransporlseklorn, all åtgärder skulle
vidlas för att stimulera samåkning och kollektivt resande. Enligt kommissionen
borde därför ändrade skalleavdrag för resa i bil mellan bostad och arbete
utredas. Vidare föreslog kommissionen all en differentiering av den ärliga
bilskallen till förmån för lättare och bensinsnålare bilar skulle genomföras.

Bland andra av kommissionen framförda förslag, vars genomförande
kan kräva särskilda skatlemässiga beaktanden, kan nämnas åtgärder för atl
slimulera inhemsk tillverkning och användning av synleliska drivmedel saml
åtgärder för atl slimulera utnyttjandet av små kraftverk och utnyttjandet av
bl,a. lorv, biomassa, sol och vind för energialstring.

Vid den omfallande remissbehandlingen av kommissionens
betånkanden har de remissinslanser som lagil upp skattefrågorna allmänt
anslutit sig lill förslagel om en fortsatt utredning av frågan om en omläggning
av energibeskattningen. Vissa synpunkier har därvid förts fram beiräffande en
omläggning enligt de av kommissionen förordade riktlinjerna men också
beträffande lämpligheten av all ulnyllja beskattningen som etl energipoliliskl
styrmedel.

Mol bakgrund av vad nu anförts vill jag framhålla
följande. Den framlida tillförseln av energi kommer atl möla svårigheler genom
knapphet på vissa energiråvaror, ökande priser och miljöproblem. Det är därför
angeläget atl energin utnyttjas på bäsla möjliga sätl. Målet bör vara atl vi på
läng sikl kan klara vår energiförsörjning med uthålliga, helst fömybara och
inhemska, energislag med minsta möjliga miljöpåverkan.

Liksom energikommissionen anser jag atl skalleinstrumentel
är elt sådanl övergripande medel som bör erbjuda goda möjligheter all påverka
energianvändningen och energilillförseln i en från samhällssynpunkl önskvärd
riklning. Del är därför angelägel alt den nuvarande energibeskattningen får en
ulformning som ger den bäsla möjliga energipolitiska styrfunktionen samtidigt
som dess slalsfinansiella belydelse beaklas. Jag delar kommissionens
uppfattning atl del krävs en omläggning av energibeskattningen för alt
lillgodose de energipoliliska intressena och all en sådan omläggning bör
utredas närmare.

En särskild kommillé bör tillkallas för alt utföra del av
kommissionen föreslagna fortsatta ulredningsarbelet. På grundval av det
omfattande maierial som kommissionen har tagit fram och remissytlrandena
däröver bör kommittén arbela med sikte på atl lägga fram konkreia förslag lill
en skalleomläggning i enlighel med vad kommissionen angett som en principiell
modell för den framlida energibeskattningen.

Av det inledningsvis anförda framgår all den nuvarande
energibeskattningen har många inslag. Även vissa delar av inkomstbeskattningen
kan sägas ha energipoliliska aspekter. Exempel härpå är rätlen lill avdrag för

s. 221 Kontrollera mot PDF

221 Kommittéer: Budgetdépartementet
Del II B:4

kosinader för resor med egen bil lill och från arbelel
eller i tjänsten. Enligt min uppfallning skulle en energipolitiskt betingad översyn
av inkomstbeskattningen i della sammanhang komplicera och försena utredningsarbelel.
Denna fråga bör behandlas i annat sammanhang. 1 prop. 1978/79:99 om en ny
trafikpolitik behandlas också energikommissionens förslag om en differentiering
av bilskatten till förmån för bränslesnåla fordon. I denna proposiiion uttalas
bl.a. atl vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) bör fä i uppdrag atl uireda
denna fråga och frågan om skailekonslruktionen för eldrivna fordon.

Den nu akluella kommitténs arbele bör mol bakgrund av vad
som nu har nämnls koncentreras till den beskattning som sker av olika
energislag, dvs. lill den allmänna energiskalten, de särskilda skatterna på
molorbränslen och mervärdeskallen. Del bör däremoi, med hänsyn lill syftet med
den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter, inle ankomma på kommillén
all överväga ändringar av denna avgift.

Den av kommissionen förordade ulformningen av
energibeskaiiningcn går som lidigare nämnts ul på alt det energiskatlebelagda
området inryms under mervärdeskatten och all en av energipoliliska skäl
betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskatt i import- och producentledet
införs. Kommillén bör närmare uireda och lägga fram konkreta förslag till en
sådan omläggning av energibeskattningen.

Av energikommissionens material framgår alt en övergång
lill mervärdeskalt pä bränslen och elkraft leder till en krafligl höjd
beskattning av hushållens förbrukning av kol- och oljebränslen medan
beskatlningen av hushållens elförbrukning skulle bli i stort sell oförändrad
vid den nu för mervärdeskatten gällande skallesalsen 17,1 %. Övergången medför
samtidigt ait näringslivels energiförbrukning blir skattefri genom rätten lill
avdrag för s.k. ingående mervärdeskatl.

Övergången frän energiskatt till mervärdeskalt innebär att
hushällens förbrukning av energi beskattas på samma sätl som annan prival
konsumlion. Kommittén bör belysa olika konsekvenser av en sådan övergång.
Därvid bör också behandlas möjligheterna all inom mervärdeskallens ram
åstadkomma lösningar som mildrar effeklerna av de påtalade förändringarna i
skattebelastningen. Vid bedömningen av sådana lösningar bör kommittén beakta
all beskattningsreglerna skall medge en praktisk och enkel tillämpning saml ge
möjlighel lill en tillfredsställande kontroll. Vidare bör beaklas alt den
eftersträvade styreffekten inle går förlorad. Det kan finnas anledning för
kommittén alt i dessa hänseenden etablera etl samarbete med mervärdeskatteulredningen
(Fi 1971:05).

Den omständigheten atl näringslivels förbrukning av
fossila bränslen och elkraft i realiteten blir skattefri innebär atl del inle
längre skulle finnas något skallemässigl siyrmedel i denna del. Della är en av
anledningarna lill alt kommissionen har föreslagit all en övergång lill
mervärdeskall skall kombineras med en ny energipoliliskl betingad och
samhällsekonomiskt avvägd energiskall förlagd lill imporl- och producenlledel.
Kommissionen har framhållit all denna skall skall ulformas, avgränsas och
avvägas med beaktande av miljöeffekter, försörjningslrygghel m.m. men också med
sikle på alt underlätta ulbyggnaden av motlryckskraft och introduktionen av nya
energikällor (l.ex. vind. sol. lorv och biomassa).

Jag kan i stort anslula mig till denna uppfattning. Jag
vill för egen del också framhålla all kommillén särskilt bör undersöka
möjligheterna atl ulforma skallen så alt den främjar användning av sådana
energikällor och energi-

s. 222 Kontrollera mot PDF

Delll
8:4 Skr 1979/80:103 222

råvaror som ersäller olja. Del främsta syflel med en
omläggning av energibeskallningen är all ge beskaltningen en mer utpräglad
karaklär av siyrmedel mot de mål som finns för energipoliliken. Della gäller i
hög grad energianvändningen inom industrin, då induslrin enligt energikommissionens
styrmedelsgrupp är mer priskänslig ån övriga energianvändare.

I kommissionens material anförs skäl mol all inrymma
motorbränslena under mervärdeskatten. De anförda skälen är all beskaltningen av
motorbränslena är väsentligt högre än beskattningen av energiråvarorna
eldningsolja, kolbränslen och elkraft saml all beskaltningen av motorbrännolja
till väsentlig del sker i form av kilometerskall och således inle i form av
skalt direkl på energiråvaran.

Av vad som uttalas i den trafikpolitiska proposilionen
framgår bl.a. all någon sänkning av de rörliga avgifterna (bensinskatt och
kilomelerskall) på vägtrafiken inte kan anses moliverad. En utgångspunki för
kommillén bör därför vara all det lolala skalleultagel på drivmedel inte bör
minska. Kommittén bör däremot vara oförhindrad atl pröva om beskattningen av
drivmedlen lämpligen bör ske hell eller delvis i form av mervärdeskall. I
sammanhanget bör beaklas atl energiskatten pä motorbrännolja och eldningsolja
f.n. är densamma. Detla har väsentliga kontrollmässiga fördelar. Jag vill dock
erinra om alt vägtrafikskatteutredningen enligt meddelade tilläggsdirektiv (Dir
1979:9) skall utvärdera kilometerskaltesyslemel och bedöma alternativa
beskattningsformer. En sådan beskaltningsform är beskattning av mineraloljor av
olika slag enligt skilda skattesatser. Kommittén bör samråda med väglrafikskalteutredningen
i denna fråga, som kan ha belydelse för behandlingen av frågan om en övergång
från energiskall lill mervärdeskall på mineraloljor.

De rörliga - körlängdsberoende - skatterna är en väsenllig
del av beskaltningen av vägtrafiken och har därför en påtaglig trafikpolitisk
betydelse. En övergång frän drivmedelsskatl av nuvarande slag till mervärdeskall
innebär all den faktiska skattebelastningen blir olika för olika
ågarkategorier. Även delta förhållande bör beaklas i utredningsarbetet.

Det nu anförda utesluter emellerlid inle alt en ändrad
avvägning även av drivmedelsbeskallningen kan bli följden av en
skatteomläggning av nu antyll slag. Jag länker närmast pä möjligheterna att med
hjälp av energibeskattningen påverka valet av bränsleslag i den riklning som
är önskvärd från energi- och miljöpolitiska synpunkier. Det bör också bedömas i
vilken utsträckning beskatlningen bör påverkas av l.ex. del lermiska
energiinnehållet i olika bränslen. Jag vill i della sammanhang framhålla atl
skallen på s.k. motoralkohol, däribland metanol och etanol, som är avsedd för
användning till molordrifl, enligt förslag i prop. 1978/79:115, skall sänkas
lill ungefär hälflen av den nuvarande skatten. Denna sänkning är närmast avsedd
all slimulera en försöksverksamhet med motoralkoholer som drivmedel i
motorfordon. Sänkningen är moliverad av alt samma skallesatser f.n. gäller för
dessa motoralkoholer som för bensin och bensinblandningar, trots all de har ell
mindre lermiskt energiinnehåll per volymenhel. Kommittén bör undersöka i vad
mån en permanent skatlesatsdifferentiering kan vara moliverad med hänsyn lill
detla förhållande och den belydelse dessa alkoholer förväntas få för vår
framtida energiförsörjning inom iransporlseklorn.

I detla sammanhang vill jag också erinra om de
beslämmelser om högsia blyhalt i motorbensin som finns i kungörelsen (1973:334)
om hälso- och

s. 223 Kontrollera mot PDF

223 Kommittéer: Budgetdepartementet
Del II B:4

miljöfarliga varor (ändrad senasl 1978:614) och om den
arbetsgrupp som chefen för jordbruksdepartementet har tillsatt med uppgifl all
föreslå älgärder för alt underlätta en övergång lill blyfrill bränsle.

Med beaklande av vad som nu har anfcirts bör kommitténs
arbete i övrigl beiräffande drivmedelsbeskallningen inriktas på atl närmare
behandla frågan om uttag av skallen i lidigare led. Jag förulsäller all ell
samråd etableras med väglrafikskalteutredningen. Jag vill här också erinra om
den i juni 1977 tillkallade ulredningen (H 1977:03) om en utjämning av
regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (Dir 1977:81).

I fråga om gasbränslen ulgär f.n. skalt endasl på gasol,
som används för drifl av motorfordon och s,k. irafiktraktorer samt registrerade
motorredskap. För detta drivmedel utgår gasolskatt och energiskall. Gasol har
hillills i endasl myckel liten omfattning använls som drivmedel i molorfordon.
Gasol som förbrukas för annat ändamål än för drifl av motorfordon beskallas i
princip inle. Gas omfallas dock av mervärdeskallen när den med hänsyn lill
försäljningsform, kvantilel eller förpackning har karaktär av buliksvara, Inle
heller sladsgas beskattas, men energiskall ulgår på den fossila råvaran som
används för gasframslällningen,

Kommiitén bör särskilt behandla frågan om de gasbränslen
som nu är undantagna från mervärdeskatt bör göras skattepliktiga vid övergång
från energiskatt till mervärdeskatl. Frågan om beskattningen av drivmedlet
gasol bör bedömas med beaklande av vad jag lidigare har anfört beträffande
drivmedelsbeskattningen. Jag vill även nämna all regeringen i prop. 1978/79:115
ullalar att nuvarande relalion mellan skallen pä bensin och skallen på gasol
lills vidare i huvudsak bör vara oförändrad.

Uiöver vad jag nu har tagit upp vill jag även framhålla
följande. Om ullaget av skalt på bränslen och elkraft förläggs lill imporl- och
producenlledel innebär det i princip atl skallen belastar även svinn och
överföringsföriusier i dislribulionen fram till konsumenterna. Effeklerna därav
i olika hänseenden bör klarläggas. Av särskili inlresse är alt belysa hur
prissättningen pä elkraft i konsumtionsledel kan och bör ske med hänsyn till
skiljakligheler inle endast i kostnader ulan också i skaltebeläggningen för
olika produktionsformer av energi. Därvid bör kommillén la upp såväl sädana som
nu förekommer som nytillkommande produktionsformer. Ell vikligl spörsmål är atl
fä klarlagt i vad mån ulnyltjandel av nya energikällor, t,ex, sol, lorv, vind
och biomassa, liksom av andra bränslen som ersätter olja, kräver ekonomiskl
slöd, som bör kopplas lill energibeskallningen. Av energipoliliska skäl
moliverade undanlag frän energiskatt och skaltesalsdifferenlieringar är andra
lösningar som kommissionen har pekal pä. Kommittén bör i dessa frågor samråda
med delegalionen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersälta olja. I
vad mån sådana ålgärder kan utnyttjas för atl mildra den tidigare påtalade
ändrade skattebelastningen vid övergång till mervärdeskatt bör därvid också
undersökas.

Energikommissionen har uttalat atl även principerna för
prissättningen på energi och investeringskalkylerna, som har betydelse för
prissättningen, borde utredas närmare. Det är i och för sig ett principiellt
välmotiverat önskemål. Del lorde dock vara en komplicerad fråga som kräver att
många olika synpunkier beaklas, och del är ovisst i vilken ulslräckning resulialel
av en utredning kan på korl sikl ge ledning för beskallningens konkreia
ulformning.

En särskild fråga i della sammanhang är hur beskaltningen
av viss elkraftproduktion bör vara utformad. Jag avser härmed sådan produktion

s. 224 Kontrollera mot PDF

Delll B:5 Skr 1979/80:103 224

som sker i äldre anläggningar, främst vattenkraftverk.
Genom alt räkraft-prissällningen i princip är baserad på modernare och därmed
dyrare produktionsanläggningar kan slora ekonomiska överskoll uppslå hos ägarna
av äldre produklionsanläggningar,

Kommiitén bör belysa nämnda förhållanden och bedöma om de
bör föranleda särskilda ålgärder inom energibeskattningens ram.

Kommittén bör utgå från all dess förslag som helhel skall
vara statsfinansielll neutralt. Kommittén bör dock vara oförhindrad alt även lägga
fram förslag som innebär vissa förändringar av statsverkets intäkter om detla
är motiverat av den övergripande bedömning av energibeskattningen som kommittén
skall göra.

Utredningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhel.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

atl lillkalla en kommillé med högsl fem ledamöier med
uppdrag all uireda beskattningen av energi, m.m.,

atl ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler. sekrelerare och annat
bilräde äl kommillén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla åttonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

5. Översyn av aktievinstbeskattningen m.m.

Dir 1979:27

Beslut vid regeringssammanträde 1979-03-15

Depariemenlschefen, statsrådet Mundebo. anför.

Realisationsvinster, dvs, sådana kapital- eller
värdeslegringsvinsler som uppkommer vid inte yrkesmässig avyttring av fast
eller lös egendom, beskallas i vårl land sedan länge inom ramen för den vanliga
inkomstbeskattningen. Reglerna var ursprungligen relativt enkla och enhetliga.
Realisationsvinst beskattades bara i de fall då egendomen avyttrades inom viss
kortare lid efler förvärvel. Tidsgränsen var i regel lio år för fastigheter och
fem år för lös egendom. En förulsätining för beskaltning var dessulom att
egendomen hade förvärvats genom s.k. onerösl fång, dvs. genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång. Bakom dessa begränsningar låg uppfattningen atl beskatlningen
i princip bara skulle iräffa spekulalionsvinster.

Med tiden ändrades synen pä
realisationsvinstbeskattningen. Flera skäl ansågs lala för att
realisationsvinsterna - oavsell om de var resultat av spekulalion eller inle -
i slörre ulslräckning borde jämslällas med vanliga inkomster. Pä gundval av ell
förslag från aktievinstulredningen (SOU 1965:72) borttogs år 1966 ndsgränsen
för beskattning av vinster på akfier, andelar i ekonomiska föreningar
m,m, Ärel därpå slopades också

s. 225 Kontrollera mot PDF

225 Kommittéer: Budgetdépartementet Del 11 B:5

tidsgränsen för beskattning av realisationsvinster på
fastigheter efter förslag frän 1963 års markvärdekommillé (SOU 1966:23 och 24).
För både akiier och fastigheter gjordes skatteplikten oberoende av om egendomen
hade förvärvals genom onerösl fång eller genom arv, gåva eller annat s.k.
benefikt fång. Äldre regler behölls däremoi för beskattning av
realisationsvinst på annan lös egendom än akiier o.d. En följd av dessa
ändringar var all det tidigare relativt enhelliga regelsystemet ersattes av tre
särskilda syslem, ett för fastigheter, etl annat för aktier o.d. och ett iredje
för övrig lös egendom.

År 1970 tillkallades en ny utredning, realisalionsvinstkommiltén
(Fi 1970:79), som fick i uppdrag all försöka uiarbeta mer enhetliga regler för
beskaltning av realisationsvinster. Ell belänkande av kommittén (SOLl 1975:53)
lades lill grund för de ändringar av reglerna för beskattning av realisationsvinster
som genomfördes år 1976. Ändringarna medförde skärpningar av
realisalionsvinstbeskattningcn men var i huvudsak av leknisk karaklär.
Lagstiftningen ledde >nte lill att samordningen ökade i nämnvärd grad.
Forlfarande lillämpas alltså tre olika regelsyslem vid
realisalionsvinsl-beskaitningen.

Trols all reglerna för beskaltning av realisationsvinster
omarbetades så senl som är 1976, har den fortsalla deballen klarlagt all
särskili reglerna för akiier och viss annan lös egendom har lekniska brister.
Erfarenhelerna frän taxeringsarbetel visar att de är svåra all tillämpa för de
skallskyldiga. 1 del följande tar jag upp frågan om forlsall översyn av
realisalionsvinstreglerna för lös egendom. Dessförinnan kommer jag all lämna en
kortfattad redogörelse för nu gällande lagstiftning.

När del gäller realisationsvinstreglerna för lös egendom
måste man alltså skilja mellan å ena sidan aktier o.d. och å andra sidan annan
lös egendom. För aktier o.d. gäller sedan år 1966, som jag redan nämnl, alt
beskattning sker ulan begränsning i liden och oberoende av om egendomen har
förvärvats genom benefikt eller onerösl fång. Jag ålerkommer strax lill hur
akiievinstreglerna i delalj är utformade. De regler som gäller för aktier är
tillämpliga också vid avyttring av delbevis och teckningsrätter lill akiier,
andelar i aktiefonder, ekonomiska föreningar och handelsbolag saml rälligheler
som är jämförliga med akiier eller med de nu nämnda andelsrätierna.

För annan lös egendom gäller forlfarande atl
realisationsvinst beskattas bara när avyttring sker inom fem år från förvärvet
och i princip endasl under förulsältning att egendomen har förvärvals genom
onerösl fäng. Inom femårsperioden avlrappas den skattepliktiga andelen av
vinsten från 100 % under de försia två åren lill 25 % under del femte årel.
Enligt dessa regler behandlas bl.a. obligalioner, konvertibla skuldebrev,
andelar i bostadsrättsföreningar och andra s.k, äkta bostadsförelag saml
lösöre.

Del kan möta stora praktiska svårigheler att beräkna
resultatet av en aktieförsäljning som sker efler längre tids innehav. När
lidsgränsen för beskaltning av aklievinster slopades är 1966. ansågs del därför
nödvändigl att införa en särskild schablonregel för de fall då avyliringen
avsåg egendom som hade innehafts under fem år eller längre tid. Regeln innebar
all 10 % av netloförsäljningsprisel skulle las upp som skattepliktig inkomst,
om det inte framstod som sannolikt all avyliringen hade skett ulan vinst eller
med en vinst som inte översieg 5 % av försäljningspriset, Förlusler som uppkom
efler fem års innehav var inte lill någon del avdragsgilla.

När aktievinslreglerna år 1976 fick sin nuvarande
principiella ulformning,

15 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 226 Kontrollera mot PDF

Delll B:5 Skr 1979/80:103 226

ansågs tiden dock mogen att gå över till etl syslem som
bygger på all det verkliga resulialel skall ligga lill grund för beskatlningen
även när avyliringen sker cflcr längre lids innehav. Skillnad görs numera
mellan aktier som har innehafts mindre än två år (nya akiier) och aktier som
innehafts två ar eller mer (äldre akiier). När nya akiier avyltras beskattas
hela den framräknade vinsten. Vid avyttring av äldre aktier är 40 % av vinsten
skattepliktig. Det är den nominella vinslen som beskallas. Del är alllsä inte
lillålel all räkna om anskaffningskoslnaden med hänsyn lill förändringar i
konsumentprisindex e.d. Avdrag för föriusl pä nya och äldre akiier medges pä
motsvarande sätt med 100 % respektive 40 % av den nominella förlusten. Från
skattepliktig vinst på äldre akiier medges ell särskilt schablonavdrag.
Avdragsbeloppcl uppgår numera lill 1.000 kr.

När den i liden obegränsade aklievinslbeskallningen
infördes år 1966, ansågs del nödvändigl all hindra att en beskaltning av
vinsler på äldre innehav skulle försvåra önskvärda förelagsöverlätelser. En dispensregel
infördes därför som innebar all befrielse frän beskattningen enligt 10
%-schablonen kunde medges, under förutsätlning all beskattningen kunde antas
hindra en strukturrationalisering som var önskvärd frän allmän synpunki.
Dispensregeln fördes över till 1976 års lagstiftning och innebär numera all
befrielse - under nämnda förulsältning - kan medges från beskattning av vinst
som uppkommer vid avyttring av äldre aktier.

Vid avyttring av nya aktier och andelar är del den
fakiiska anskaffningskoslnaden som läggs lill grund för beräkning av vinst och
föriusl. Samma princip tillämpas också vid avyttring av äldre andelar i
handelsbolag och ekonomiska föreningar.

När det gäller äldre aktier och äldre andelar i
aktiefonder har del däremot ansells nödvändigt all införa särskilda regler för
beräkning av anskaffningsvärdet, nämligen en regel om genomsnittsberäkning och
en särskild schablonregel.

Enligt regeln om genomsnittsberäkning skall som
anskaffningsvärde för äldre aktie eller andel i aktiefond upptas den
genomsnitlliga anskaffningskostnaden för den skaltskyldiges samtliga äldre
aktier eller andelar av samma slag som den avyttrade. Vid beräkningen måsle
hänsyn tas lill samtliga de tillskott och avyllringar av akiier eller andelar
av ifrågavarande slag som har skett sedan den skatiskyldige först förvärvade
någon av aktierna eller andelarna. Genomsnittsberäkningen grundas pä fakiiska
anskaffningskostnader och innebär i princip bl.a. atl den skallskyldige, när
hela innehavet avvecklals, har beskattats för 40 % av hela den realiserade
värdestegringen, Meloden är obligatorisk för sådana aktier som inte är noterade
på börs eller föremål för annan liknande notering. Vid avyttring av akiier som
är föremål för notering och vid avyttring av andelar i aktiefonder har den
skallskyldige räll alt i stället tillämpa den särskilda schablonregeln. Enligt
denna regel får anskaffningsvärdet beslämmas lill hälflen av den neltolikvid
som erhålls för aktien eller andelen, Detla betyder alt den skatleplikliga
vinslen tas upp till (40 % av 50 % =) 20 % av nettolikviden.

För all underlätta övergången till 1976 års regler
infördes dessulom särskilda hjälpregler för beräkning av anskaffningsvärdet för
sådana akiier och andelar som hade innehafts under minsl fem år när de nya
reglerna trädde i krafl den 1 april 1976. Hjälpreglerna innebär atl
skattskyldig har rätt all vid genomsnittsberäkning enligt de nya reglerna ulgå
från vissa schablonvärden i stället för den faktiska anskaffningskoslnaden. Som
jag nämnl har nuvarande realisalionsvinsiregler för lös egendom

s. 227 Kontrollera mot PDF

227 Kommittéer: Budgetdépartementet Del II B:5

kritiserats. Redan när 1976 ärs lagsliftning genomfördes
uttrycktes farhågor atl aktievinslreglerna skulle bli alltför komplicerade och
svårtillämpade. Kriliken har därefter upprepals i olika sammanhang. Del har
bl.a. framhållils all genomsnittsberäkningen i vissa fall kan vara mycket svär
atl genomföra. Det har också gjorls gällande all bestämmelserna i nuvarande
ulformning medför risk för rättsförluster. Sysiemel med alternativa
beräkningsmetoder innebär nämligen atl en viss beslämd transaktion ofta kan
redovisas pä flera olika säll med hell olika skallekonsekvenser. Del är ofia
svårt för den enskilde aktieägaren alt i olika silualioner bedöma de olika
beräkningsmetodernas effekler på kortare och längre sikt.

Reglerna om beskattning av aklievinster förenklades på ell
par väsenlliga punkler genom lagstiftning under hösten 1977. Som jag uttalade i
det sammanhanget (prop. 1977/78:60) delar jag uppfattningen atl reglema är
svårlillämpade och kan medföra risk för rättsförluster saml prakliska problem
och belungande merarbeie för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Jag
kunde dock samiidigi konstatera alt någon mer genomgripande ändring av
aktievinslreglerna inle var möjlig utan föregående utredningsarbete och
remissbehandling.

Realisalionsvinstreglerna för lös egendom har kritiserats
inle bara från tekniska ulan också från maleriella synpunkier. Som exempel kan
nämnas all kritik har riklats mol ulformningen av den dispensregel som är
tillämplig i fall av strukturrationalisering. Del har ansells all definitiv
skallebefrielse innebär en alltför långl gående förmån och all del skulle vara
lämpligare atl i dessa fall i stället medge uppskov med beskaltningen. Å andra
sidan har framförts önskemål om alt förmånsbehandling bör kunna medges även om
en företagsöverlålelse inte leder lill strukturrationalisering i slrikl mening.

Vidare har man i den skatteräitsliga debatten hävdat alt
realisalionsvinstreglerna inle är lillräckligt väl anpassade lill de nya
finansieringsformer som för aktiebolagens del har fält sin civilrällsliga
reglering under senare år. Del har också hävdals atl l.ex. konvertibla
skuldebrev borde föras in under aktievinslreglerna och all realisationsvinster
på andelar i bostadsrättsföreningar borde bli föremål för en i liden
obegränsad beskattning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag alt en kommillé nu
bör tillkallas för att göra den erforderliga översynen av aktievinslreglerna
och för att också pröva behovet av vissa ändrigar i de realisalionsvinsiregler
som gäller för annan lös egendom.

En huvuduppgift för kommittén bör alltså vara att se över
systemet för beskattning av aktievinster. I del arbetet har kommillén all ulgå
från all realisationsvinstbeskattningen liksom hitlills skall uigöra en del av
den vanliga inkomstbeskattningen. Kommillén har alltså inle anledning all pröva
lösningar som skulle innebära all särskild skatt tas ul på realisationsvinster.
En utgångspunki bör också vara all beskaltningen även i fortsättningen bara
skall träffa realiserade vinster.

När det gäller beskallningens höjd har kommittén anledning
att beakta följande. F.n. gäller atl hela den framräknade vinslen på akiier
beskattas om avyttring sker inom två år efler förvärvet. Della har sin grund i
att man har önskat låta de kortsiktiga spekulationsvinslerna iräffas av full
beskaltning. Inilialperiodens längd kan ses som en avvägning av de molslridiga
kraven pä full beskattning av kortlidsspekulalion och rörlighet på
aktiemarknaden. Kommiitén bör ulgå från all kortlidsvinslerna även i
fortsättningen skall vara föremål för oreducerad beskaltning. Del har inle
förekommit särskild

s. 228 Kontrollera mot PDF

Delll
B:5 Skr 1979/80:103 228

anledning att ändra initialperiodens liingd. Kommiuén bör
dock vara fri att föreslå en kortare period om det skulle visa sig underliitla
genomförandet av övriga förslag.

Den sociala marknadsekonomin bygger på ett fritt samspel
mellan företag och konsumenler inom de ramar som dras upp av slalsmakterna.
Under vissa förutsättningar styr konsumenternas önskemål, via marknader av
olika slag, allokeringen av kapital och andra produktionsfaktorer så atl
produklionen på bäsla möjliga sätt anpassas till människomas behov.
Marknadsekonomin möjliggör en långtgående deceniralisering av besluten både i vad
avser produklion och invesleringar och i vad avser konsumlionsulveckling. Ell
viktigt mål för beskaltning och andra slalliga ingripanden bör därför vara all
ålgärderna ulformas sä all marknaderna fungerar så effekiivt och smidigt som
möjligt.

Behovel av en väl fungerande kapitalmarknad är påtagligt
även för den del som omfattar riskvilligt kapital, således aktiemarknaden.
Samtidigt är del uppenbart all även många andra aspekler, inte minsl av
fördelningspolitisk art, också har sin givna tyngd. Vid utformningen av
aktievinstbeskattning, liksom vid annan beskattning, blir således fråga om atl
vagn olika intressen mot varandra,

Aktievinstbeskaltningens höjd efter initialperiodens
utgång har bestämts efler en sådan avvägning av flera olika intressen. Av lagstiftningens
förarbeten framgår sålunda atl man har lagil hänsyn å ena sidan lill
fördelningspoliiiskt motiverade krav på beskaltning av kapitalvinsterna och å
andra sidan lill inlressel av en inle alltför hög beskattning vid realisation
av egendom som har förvärvals för all trygga ett kapitals realvärde. Man har
också vägt in inlressel av alt inte i för slor ulslräckning hämma rörligheten
på aktiemarknaden. TiU de övriga faktorer som har beaklals hör effeklerna på
akliesparandel och näringslivets möjligheter till kapitalförsörjning. Vid en
sådan avvägning kan olika bedömare givetvis komma lill olika resullal. Del bör
inte ingå i ulredningsuppdragel all ompröva frågan om aktievinslbeskall-ningens
höjd. Kommittén bör utgå från att det samlade skatteuttaget på aklievinster
skall vara delsamma som enligt nuvarande regler.

En fråga som aklualiseras i della sammanhang gäller
inflationens inverkan. Som framgålt av del anförda har skalteultagel på
aktievinsler inle primärl bestämts med hänsyn till inflationen, men reduktionen
av beskattningsunderlaget efter inilialperiodens utgång får ändå den effekten
all värdeökningar som endasl motsvarar inflalionen delvis undanlas från
beskaltning. Bestämmelserna ger dock i della hänseende elt onyanserat resullal.
Fall av snabb real värdestegring kan bli mycket lindrigt beskattade, samtidigt
som försäljningar som realt innebär föriusl trots detla leder lill
vinstbeskatlning. Det har hävdals all del skulle vara rimligt alt för akiier ha
någon form av indexuppräkning av anskaffningsvärdena på ungefär samma säll som
för fastigheter. Endast värdestegring som överstiger inflalionen under
innehavsUden skulle med andra ord ligga till grund för beskattning. Enligt min
mening finns del i elt samhälle med en fortgående och inte obelydlig penningvärdeförsämring
i och för sig skäl att anlägga etl realt synsätt på värdeslegringsinkomsler i
allmänhel. Denna fråga kan dock inle bedömas frislående ulan måste kopplas ihop
med bl.a. den skatlemässiga behandlingen av räntor på såväl intäkts- som kostnadssidan.
Det rör sig då inle längre bara om en översyn av aklievinslbeskallningen ulan
om sådana mer djupgående överväganden om skatlesystemels grundläggande regler
som bör göras i annal sammanhang. Jag vill erinra om alt del nyligen har

s. 229 Kontrollera mot PDF

229 Kommittéer: Budgetdepartementet Del 11 B:5

uppdragils ål en särskild ulredning (Dir 1978:95) att
bl.a. just undersöka konsekvenserna av att syslemaliskl lillämpa en real
princip vid beskaltning av räntor och kapitalvinster.

Vad jag här sagl innebär alliså atl kommiitén vid sina
överväganden bör ulgå från atl det samlade skaiteutlagel på aklievinster skall
vara detsamma som enligt nuvarande regler och alt del allljäml är det nominella
resultatet av aktieförsäljningarna som skall ligga till grund för
beskattningen. Kommiitén bör dock följa arbelet i nyssnämnda utredning om real
beskattning. Del är vidare av värde om kommittén finner sig kunna ge reglerna
en sådan leknisk utformning alt de läll kan anpassas lill en evenluell framlida
indexuppräkning eller liknande inflalionsskydd.

Som nämnls finns del anledning att se över
aktievinstbeskattningen från både tekniska oeh materiella synpunkier. Några av
de maleriella frågorna har i och för sig hög angelägenhelsgrad. Avgörande för
hur de frågorna skall kunna lösas är dock hur systemet för vinstberäkning renl
lekniskl kan utformas för framtiden. Del torde därför visa sig nödvändigl för
kommittén att i första hand försöka finna en lösning på de tekniska problemen.

Huvudprincipen vid realisationsvinstbeskattningen är all
beskattningsunderlaget skall uigöras av elt belopp som moisvarar skillnaden
mellan å ena sidan likviden för avyttrad egendom och å andra sidan den fakiiska
anskaffningskostnaden och ulgifter för avyttring och förvärv. Del har dock
visal sig svårl alt fullt ut upprätthålla denna princip vid beskaltning av
aktievinsler som har uppkommil efler längre lids innehav. Della sammanhänger
med den praktiska svårigheten alt beräkna anskaffningskoslnaden i dessa fall.
De prakliska problemen är särskili stora i fråga om börsnoterade akiier och
andra värdepapper som ofta omsätts på kapitalmarknaden. Den enskilde
aktieägarens innehav av aktier i ell visst bolag beslår ofta av akiier som har
förvärvats vid olika tidpunkter och genom olika slags fång. Under innehavsliden
kan en eller flera emissioner ha ägt rum, varvid leckningsrätler och delbevis
ibland har utnyttjats och i andra fall har avyttrats. Beräkningen av
anskaffningskoslnaden är i sådana fall redan teoretiskt sell besvärlig och
försvåras dessutom ofta ytteriigare av att underlaget för beräkningen är
brislfälligl.

Svårigheterna all utforma ell syslem som är
liilfredsslällande ur både praklisk och principiell synvinkel belyses av del
utredningsoch lagstiftningsarbete som har föregått nuvarande regler. 1 del
belänkande som låg lill grund för 1966 års lagsliftning hade
aktievinstulredningen som huvudregel föreslagil all 30 % av verklig vinst
skulle beskattas vid avyttring efler en inilialperiod av två år. Med hänsyn
lill de prakliska svårigheterna att faslställa anskaffningskostnaden för äldre
aktier hade utredningen dock också föreslagil alt de skattskyldiga som etl
allernaliv skulle kunna välja atl bli beskattade enligt en schablonregel. När
statsmakterna tog ställning lill förslaget, bedömdes huvudregeln om beskattning
av verklig vinst medföra alltför stora prakliska problem. I stället valdes en
lösning som innebar atl äldre regler - dvs. beskattning av hela eller viss del
av den verkliga vinslen -behölls för avyllringar inom fem år från förvärvel
medan den förul beskrivna 10 %schablonen infördes för senare avyllringar.

Realisalionsvinstkommiltén upprepade sedermera förslagel
om beskaltning av 30 % av verklig vinst vid avyttring efler två års innehav
men föreslog inle någon allernaliv schablonregel. Slalsmakterna följde år 1976
förslagel om beskattning av viss del av verklig vinst vid avyttring efter
utgången av en Ivåårig inilialperiod - beskattningsunderlaget bestämdes dock
lill 40 % i

s. 230 Kontrollera mot PDF

Del II B:5 Skr 1979/80:103 230

stället för föreslagna 30 % av vinsten - men ansåg det
nödvändigt alt komplettera denna regel med den forlfarande gällande
schablonregeln för äldre börsnoterade aktier och äldre andelar i aktiefonder.
Schablonregeln innebär, som jag tidigare nämnl, att anskaffningsvärdet får
bestämmas lill hälflen av den neltolikvid som erhålls vid avyliringen och all
den skattepliktiga vinsten alltså tas upp till 20 % av nettolikviden. Regeln
var till en början konstruerad på så sätl alt taxeringsmyndigheterna i vissa
fall kunde vägra atl lillämpa den. Det visade sig atl regeln i den ulformningen
medförde rättsosäkerhet. På förslag i nyssnämnda prop. 1977/78:60 ändrades
därför bestämmelserna sä alt de skattskyldiga fick en ovillkorlig räll alt
lillämpa schablonregeln på noterade akiier och andelar i aktiefonder.

Den kritik som har riklats mol nuvarande
akiievinslbeskallning avser främsl bestämmelserna för äldre noterade akiier. En
av kommilléns vikligasle uppgifler är alt undersöka möjligheterna all
förbättra reglerna för delta slag av värdepapper. Dessa förbättringar bör la
sikle på både de skattskyldigas och taxeringsmyndigheternas situation. Av den
redogörelse som jag just har lämnat framgår atl tre olika huvudalternativ har
prövats i utredningsarbete respektive lagstiftning, nämligen beskattning av
verklig vinst, renodlad schablonbeskattning och en kombination av dessa
metoder. De nya lösningar som kan slå lill buds torde rymmas inom någol av
dessa huvudalternativ.

En renodlad schablonbeskattning ger givetvis belydande
förenklingsvinster, Å andra sidan är det uppenbart all en sådan beskattning
kan ge resultat som är malerielll otillfredsställande. Av denna anledning
övergavs metoden genom 1976 ärs lagstiftning oeh kommiitén bör bara i sista
hand, dvs. om andra vägar inte visar sig framkomliga, överväga förslag om återgång
lill en renodlad schablonbeskattning. Nuvarande kombinationsmetod har emellertid
också pålagliga brister. Den alternativa schablonregeln är i och för sig myckel
enkel att tillämpa vilkel är en betydande fördel. Den som försöker minimera sin
skattebelastning har dock ändå ofta intresse av atl utföra en jämförande
beräkning enligt huvudregeln, dvs. alt beräkna den genomsnittliga
anskaffningskoslnaden. Som jag redan lidigare har framhållit kan
genomsnittsberäkningen vara komplicerad. Förekomsten av allernaliva
beräkningsmetoder medför också atl systemet blir svåröverskådligt, vilkel i sin
lur kan leda till rättsförluster. Samordningen mellan schablonregel och
huvudregel medför också andra problem. Del är viktigt all bestämmelserna är
utformade på ett sådanl sätt all de skattskyldiga med säkerhet kan bedöma när
schablonregeln får lillämpas. Av denna anledning har, som jag nyss nämnde,
rätten atl tillämpa schablonregeln numera gjorls ovillkorlig. Denna ordning kan
dock i särskilda fall leda lill resultat som är mindre tillfredsställande från
renl fiskal synpunki. Systemet innebär bl.a. att en aktieägare kan tillämpa
schablonregeln när han har gjort en vinst som överstiger 20 % av nettolikviden
men kan falla tillbaka på genomsnittsberäkningen när vinsten är mindre eller
när aktieförsäljningen har lelt till förlust. Slutligen bör anmärkas att
förekomsten av en schablonregel kan försvåra lösningen av andra frågor. Som jag
strax skall belysa närmare kan del exempelvis vara svart alt införa önskvärda
uppskovsregler så länge systemet innehåller en schablonregel av nuvarande slag.

Mol denna bakgrund framstår det som angelägel all
kommillén undersöker möjligheterna all för äldre noterade aktier utforma ell
syslem för beskattning av verklig vinst som är enklare än det nuvarande och
samtidigt inte har de nyss berörda olägenheterna. Att della är en svår uppgift
framgår

s. 231 Kontrollera mot PDF

231 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:5

av det redan bedrivna utrednings- och
lagsiiftningsarbclel. Det fortsatta arbelel måste inriktas bäde på alt förenkla
beräkningsmetoderna och på att ge bäitre lillgång till akluelll och
tillförlitligt underlag för beräkningarna.

Svårigheter uppkommer särskilt i de fall då en
skallskyldig säljer en del av ell slörre innehav som beslår av akiier vilka har
förvärvats vid olika tidpunkter och genom olika slags fång. Enligt en regel som
utbildades i äldre praxis har den skatiskyldige i ell sådanl fall rält all
själv avgöra vilka akiier som skall anses avyttrade. Man upprällhåller alltså
inle någol krav på idenlilel mellan avyiirade och förvärvade akiier.

Valrätten kan nalurliglvis vara fiirdelaklig för den
skatiskyldige. men den medför också atl man vid beskaltningen måste hålla isär
varje sådan del av aktieinnehavet som har förvärvals särskilt. Olägenheten av
detla var inle sä Slor när aktievinstbeskattningen var tidsbegränsad men blir
mer påtaglig i ell syslem med en i liden obegränsad beskattning. När
aktievinstulredningen förordade atl tidsgränsen skulle slopas, föreslog den
dock inle någon inskränkning i valrätten. Utredningen förutsatte alt de
skattskyldiga i sina självdeklaralioner skulle redovisa och frän år till år
föra över uppgifter om anskaffningskostnad m.m. för varje delförvärv.
Redovisningen föreslogs dock inte bli obligalorisk. Skallskyldig som inle hade
fullgjort den årliga redovisningen förutsattes i stället falla tillbaka på den
samtidigt föreslagna schablonregeln.

Realisalionsvinstkommiltén som avvisade tanken på en
allernaliv schablonregel försökte i stället reducera svårigheterna genom atl -
efler förebilder i utlandet - föreslå de regler om genomsnittsberäkning som
numera gäller. Genom dessa regler har valrätten upphört i fråga om äldre
akiier. Även realisalionsvinstkommiltén förutsatte all de skallskyldiga år från
år skulle deklarera de uppgifler som behövs för realisalionsvinslberäkningen,
nämligen antalet äldre aktier i olika bolag och den samlade
anskaffningskoslnaden för varje aktieslag.

I prop. 1975/76:180, som låg fill grund för 1976 års
lagsliftning, bedömdes genomsnittsberäkningen kunna medföra viss förenkling av
förfarandet. Det ansågs dock inle lämpligt alt göra den av kommillén förutsatta
fortlöpande redovisningen obligatorisk. Gjordes uppgifterna obligatoriska,
skulle del nämligen även behövas särskilda regler om årlig avstämning, fastställelse
och korrigering av uppgifterna samt dessutom bestämmelser om påföljden när
uppgiftsskyldigheten inte fullgjordes. Ell sådanl syslem ansågs alltför
belungande. I stället föreslogs nuvarande system i vilket genomsnittsberäkningen
är obligalorisk men den forllöpande redovisningen av anskaffningskostnader
m.m. frivillig.

Enligt min mening skulle ett utbyggt system för
genomsnittsberäkning kunna ha vissa fördelar. Genomsnittsberäkningen grundas på
principen all ell äldre aktieinnehav skall behandlas som en enhel. Det är den
samlade anskaffningskoslnaden för denna enhel som skall beaklas och inle
koslnaden för de enslaka delförvärven. Har man väl uppgift om den samlade
anskaffningskostnaden, erhålls den genomsnittliga anskaffningskoslnaden genom
en enkel division.

I nuvarande syslem, som saknar beslämmelser om forllöpande
redovisning och fastställelse av den samlade anskaffningskostnaden, kan man
emellertid inle räkna fram denna ulan kännedom om samtliga de delförvärv och
delavyltringar som har skelt sedan den skallskyldige första gången förvärvade
akiier av del slag som ingår i enheten. Kunde tillförlitlig uppgifl om den
samlade anskaffningskostnaden i stället hämtas direkt från senaste

s. 232 Kontrollera mot PDF

Delll
B:5 Skr 1979/80:103 232

deklaration, skulle realisalionsvinslberäkningen i hög
grad förenklas. Ett sådant syslem skulle också öppna möjligheieniii andra
fiirändringar som kan framstå som önskvärda. Det lorde l.ex. vara möjligt alt
på elt enkelt sätt bygga in regler som möjliggör att uppskov med realisationsvinslbeskaitning-en
i vissa angelägna fall kan medges när ett värdepapper byts mot ett annat, l.ex.
i samband med förelagsöverlätelser som är önskvärda från allmän synpunki.

En förulsältning för att genomsnittsberäkningen skall
kunna fungera på detla säll är dock, som redan antytts, att uppgifter om samlad
anskaffningskostnad fortlöpande redovisas av de skattskyldiga och årligen
prövas av taxeringsmyndigheterna. Det är helt klarl alt det kan möta betydande
svårigheler all införa en sådan ordning. Sysiemel skulle dock ändå kunna ha så
pass betydande fördelar atl del finns anledning för kommiitén all ytterligare
pröva skälen för och emot denna lösning. Om kommillén finner alt en ulbyggd
genomsnillsberäkning är en lämplig lösning, bör särskili klarläggas vilka
problem som skulle uppkomma lör skallskyldiga och laxeringsmyndigheler vid
själva övergången lill ell sådanl syslem.

Del är möjligt all den nu angivna vägen inle visar sig
framkomlig. Kommillén bör givelvis kunna pröva även andra möjligheter. Därvid
är kommillén oförhindrad all även pröva skälen för och emot nuvarande regler
för genomsnittsberäkning liksom atl ompröva vissa andra principer som tillämpas
i nuvarande system. Om kommillén skulle finna alt genomsnittsberäkningen bör
överges, kan del t,ex, finnas anledning all överväga om den nyss behandlade
regeln om valrätt vid delavyltring bör ersältas av regler som innebär atl en
delavyltring skall anses omfatta de aktier som har innehafts längst tid
(principen "först in, först ul"),

Hell allmänl bör kommiitén kunna utgå ifrån atl en
relativt schablonmässig beräkning av resultatet av enslaka delavyltringar från
etl slörre innehav kan godlas under förutsättning all det slutliga resultatet
när hela innehavet har avvecklats är förenligt med principen om beskattning av
verklig vinst. Skulle kommiitén finna att någon form av schablonregel
fortfarande behövs, bör kommillén sträva efler alt ge den en sådan ulformning
all olägenhelerna med nuvarande schablonregel elimineras.

En viktig fråga när aktievinslreglerna ses över är hur man
skall behandla fond- och nyemissioner. Del är önskvärt atl avyttring av smärre
posler av delbevis och teckningsrätter skall kunna ske utan belungande
deklaralions-eller kontrollarbete. Detla önskemal har man i nuvarande syslem
försökl lillgodose genom schablonregeln och schablonavdraget på 1.000 kr. I
många fall är det dock ändå nödvändigl all göra en särskild beräkning av
anskaffningskoslnaden för avyttrade delbevis och teckningsrätter. Nuvarande
regler nödvändiggör relativt komplicerade beräkningar och ger inte klarl besked
i alla silualioner. Kommittén bör därför pröva behovet av förtydliganden och
ytterligare förenklingar.

De frågor som jag hittills behandlat har i försia hand
avseit reglerna för vinstberäkning vid avyttring av sådana akiier och andra
värdepapper som är noterade eller i övrigt omsätts pä kapitalmarknaden. F.n,
behandlas akiier i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar på i princip
samma säll som de noterade värdepapperen. Vissa skillnader finns dock. Schablonregeln
för beräkning av anskaffningsvärde är sålunda tillämplig bara på noterade
aktier och på andelar i aktiefonder. Vidare föreligger olikheter i de
hjälpregler som infördes för all underlätta övergången till 1976 års
lagstiftning. Vid remissbehandlingen av det betänkande av

s. 233 Kontrollera mot PDF

233 Kommittéer: Budgetdepartementet
Del II
B:5

realisalionsvinslkommilten som låg lill grund för 1976 års
lagsliftning framhöll flera remissinslanser att del förelåg stora skillnader
mellan aktieinnehav i fåmansbolag och i s.k. marknadsbolag. Från olika
ulgånuspunkler framfördes önskemal om alt dessa skillnader i slörre
ulslräckning borde få komma till uttryck i skilda maleriella
beskattningsregler. Kommillén bör särskilt överväga om och i vilken mån del av
maleriella och lekniska skiil är moiiveral att ha andra regler för bl.a, aktier
i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar än för de noterade
värdepapperen.

1 della sammanhang får kommillén också anledning all ta
ställning till om det är lämpligl all även i forlsätiningen behandla avyttring
av andelar i handelsbolag på samma säll som aktieförsäljning. Under innehavet
giiller helt olika regler för akiier och andelar i handelsbolag. Akliebolagel
ar etl självständigt skattesubjekt. Handelsbolagels inkomster beskattas däremot
hos delägarna pä i princip samma sätt som om inkomsien hade förvärvats utan
förmedling av juridisk person. Det kan finnas skäl alt överväga om del är
möjligt alt utan alltför stora ingrepp i skatlesyslemei i övrigt tillämpa
molsvarande princip när andel i handelsbolag avyttras. Detta skulle innebära
alt förvärv och avyttring av andel i handelsbolag i beskattningshänseende
skulle behandlas som om överlåtelsen hade avseit tillgångarna i handelsbolaget.

Som framgått av vad jag lidigare har anförl bör översynen
av aklievinslbeskallningen inle begränsas lill frågor angående
vinstberäkningen ulan kommittén bör också i övrigt pröva behovel av ändring
eller komplettering av nuvarande regler. En fråga som kommittén särskilt bör
uppmärksamma avser beskatlningen i de fall då aklieöverlålelsen ulgör led i en
slruklurra-lionalisering. Enligi min mening skulle del av flera skäl vara
önskvärt om nuvarande dispensregler kunde ändras så all dispens i försia hand
medförde uppskov med beskaltningen och inle definitiv skallebefrielse. I
förarbetena till 1976 års lagsliftning avvisades uppskovsallernalivel av
lekniska skäl. Det framhölls bl.a. att en uppskovsregel knappasl var förenlig
med schablonregeln för beräkning av anskaffningsvärdet på noterade aktier. Mol
bakgrund av del syslem för vinstberäkning som kommittén kan föreslå bör ånyo
övervägas om inle regeln om skallebefrielse kan ersättas med en
uppskovs-bestämmelse. Kommittén bör också överväga om del är möjligt och
lämpligt all lillgodose de önskemål om utvidgning av dispensregelns
lillämpningsområde som har framförts i debatten, t.ex. genom att
dispensmöjlighet öppnas i vissa fall där en aktieöverlålelse har lill syfle alt
ändra ägarstrukturen i ett eller flera förelag inför en förestående börsinlroduktion.

Jag har i det föregående nämnt att vissa av de
finansieringsformer som kan få belydelse för akliebolagen har fåll sin
civilrällsliga reglering under senare år. Jag syflar främsl på konvertibla
skuldebrev, vinstandelslån och skuldebrev med optionsrätt lill nyleckning av
aktier. I den skallerällsliga debatten har framhållits atl nuvarande
realisalionsvinsiregler inle är tillräckligt väl anpassade lill dessa
finansieringsformer. Jag delar denna uppfattning. Oklarhet råder i flera
avseenden, t,ex, när del gäller atl beräkna anskaffningsvärdet i vissa fall
eller all bedöma skattekonsekvenserna för den som har utnyttjat en
företrädesrätt alt teckna obligalioner. Det är inle heller klart om vissa
optionsrätter och vinslandelsbevis i realisationsvinslhänseende skall behandlas
som akiier eller som annan lös egendom. Även i övrigl kan från olika
uigångspunkter ifrågasättas om realisalionsvinstreglerna för

s. 234 Kontrollera mot PDF

Delll
B:5 Skr 1979/80:103 234

konverlibla skuldebrev har fåll en konsekvenl ulformning.
Kommillén bör karllägga dessa och liknande problem och föreslä de ändringar och
kompletteringar av nuvarande regler som kan anses önskvärda.

Vid
redogörelsen för gällande rält nämnde jag all avyttring av andelar i
bostadsrättsföreningar och andra s.k. äkta bostadsföretag f.n. behandlas enligt
de regler som gäller för annan lös egendom än aktier. Della innebär bl.a. all
skaltefrihet föreligger när avyttring sker efler fem ärs innehav. I skilda
sammanhang har ifrågasatts om det forlfarande finns skäl att läla beskattningen
av dessa andelsräller vara begränsad i liden. Förslag har framförts om all i
stället behandla dem pä i princip samma säll som akiier eller all föra in dem
under de realisalionsvinsiregler som gäller för fasligheler. Kommillén
bör behandla även denna fråga och lägga fram förslag om utformning av en i
liden obegränsad beskattning av andelar i äkta bostadsföretag. I det
sammanhanget bör kommillén också överväga möjligheterna all ge den som
överlåter andel i bosladsrällsförening o.d. i princip samma rätt till uppskov
med beskatlningen som f.n. föreligger vid faslig-hetsförsäljning.

Till de ytterligare frågor som kommillén bör ta upp hör
vissa av skatieutskottet och finansulskotlel nyligen berörda frågor som har
samband med realisalionsvinslbeskaltningen vid avyttring av andelar i s.k.
aktiespar-fonder (SkU 1977/78;5y, FiU 1977/78:37).

Kommillén bör givelvis också kunna la upp andra frågor som
har anknytning till de problem jag här tidigare har beröri. Däremoi skall
kommillén inte pröva frågor som rör avyttring av fasligheler eller avyttring av
sådan lös egendom som konst, antikvileter och annat lösöre.

När övergångsbestämmelserna till nya aklievinstregler
utformas, måsle beaklas atl aktievinslreglerna ändrades väsentligl så sent som
år 1976, Del är angeläget alt en ny övergång blir så enkel och smidig som
möjligt.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för budgetdeparlementet

atl lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöier med
uppdrag all göra en leknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa
andra frågor angående realisalionsvinslbeskaltningen av lös egendom,

atl utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde äl kommillén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdeparlementet)

s. 235 Kontrollera mot PDF

235 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:6

6. Utredning om olika former av bruttoskatter

Dir
1979:28

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Av den skatlepolitiska deballen framgår all bred enighel
råder om det angelägna i atl minska del nuvarande uttaget av inkomstskatt.
Eftersom del också står klart att någon minskning av del samlade skatte- och
avgifisullagel inte nu kan genomföras, måsle samiidigi andra skatter höjas för
all ersälla inkomstbortfallet. En skallereform i denna mening måsle alliså
ulformas som en omslruklurering av skalleullaget.

En sådan uiveckling är i sig inle något nyll. Under
1970-lalel har en förskjutning successivi ägt rum, som inneburil all
inkomsibeskallningen kommii all svara för en alll mindre del av del samlade
skalle- och avgifisullagel. År 1970 kom således drygl 52 procenl av lolalsumman
från statlig och kommunal inkomstskatt, medan molsvarande andel år 1978 beräknas
ha utgjort omkring 42 procenl. Del bör dock påpekas att del hillills endast
rört sig om en relativ minskning av inkomstskaileutlagei. 1 absoluta termer,
l.ex, mätt som andel av BNP, har inkomstskatten forlsall alt öka under
perioden. Ökningen av kommunalskatten har mer än vägt upp minskningen av
statsskatten.

De skalteformer som under 1970-lalel utnyttjats för atl
avlasla inkomstskatten har varit i försia hand arbetsgivaravgifterna och i
andra hand mervärdeskallen. Mol bägge dessa riklas emellerlid kritik.
Mervärdeskallen anses ha fördelningspolitiska nackdelar, samtidigt som man
pekar på del olyckliga i alt mervärdeskatten direkl orsakar prishöjningar.
Arbetsgivaravgifterna anses av många ha negativa effekler för näringslivets
konkurrensförmåga, medan andra kritiserar dem för atl ensidigt belasta faktorn
arbete.

Jag vill inte här värdera dessa olika argument, endast
konstatera all självfallet har varje skalteform såväl nackdelar som fördelar.
Både arbelsgivaravgifterna och mervärdeskatten har nu också nått sådan höjd
all effeklerna av olika brister blir mycket kännbara, samtidigt som kontrollproblemen
växer. Det finns därför goda skäl atl pröva om del kan finnas något alternativ
till dessa två hitlills utnyttjade skalleformer.

Skatter som skall kunna komma i fråga för en mer än
marginell avlastning av inkomstskatten måste ha breda baser, dvs. egenskapen
all ge slora intäkter vid en måttlig skattesats. En diskussion av elt anlal
olika länkbara former av sådana skatter har förls av företagsskalieberedningen
i dess slutbetänkande (SOV 1977:86) Beskattning av företag. Ämnet behandlas
mera ingående i en bilaga till betänkandet, Bruttobeskattning och skatter på
produktionsfaktorer (SOU 1977:87, bil, 1), Enligt min mening är en mer
detaljerad genomlysning av detla ämnesområde nu motiverad. I della syfle bör en
särskild kommitté tillkallas.

Kommitténs uppgifl blir atl fördjupa den genomgång
företagsskalieberedningen redovisat. Kommittén bör visa hur olika bredbasiga
skaller mer konkret kan konstrueras och jämföra deras troliga verkningar i
olika avseenden. Kommiitén bör behandla bl.a. den s.k. allmänna
produklions-faktorskatl som skisserats i reservalioner till
företagsskatteberedningens belänkande, liksom dagens mervärdeskatl och
arbetsgivaravgifter saml visa skillnader resp. likheter mellan dessa och olika
nya skalleformer.

s. 236 Kontrollera mot PDF

Delll B:6 Skr 1979/80:103 236

Kommittén skall, som jag nämnl. söka redovisa verkningarna
i skilda avseenden av de olika skatleformcrna för slal, kommun, förelag och
hushåll. Jag är medveten om all della såväl leoretiskl som prakiiskl är en
vansklig sak. Endasl siillan förhåller del sig så all en skalt bara har effekl
för del direkta skattcsubjektel, dvs, den som formelll är skyldig au betala
skallen, 1 allmiinhel sker en övervällring helt eller delvis genom iindrade
priser, ändrad produklion, ändrade löner etc, Försi när andra subjekt i sin lur
har reagerat på dessa förändringar kan skallens reala verkningar i olika
hänseenden avläsas. Att dra entydiga slulsalser är således svårl redan beiräffande
elablerade skatter och naturiiglvis än svårare i fråga om sådana som är
prakiiskl oprövade. 1 många fall lorde man få nöja sig med alt redovisa de
altemativa slutsatser som kan följa av skilda grundläggande anlaganden om
övervällring m.m.

Eftersom ulgångspunklen för del aktuella arbelel är all de
prövade skalterna skall kunna spela en viklig roll för finansieringen av den
offentliga sektorn, är del klart alt en viktig aspekt är just skatternas
avkastning. Jag vill betona atl denna inte kan bedömas enbari brutto, dvs.
genom atl ange hur slort belopp som moisvarar en procenl av basen för resp.
skall. Hänsyn måsle också las lill effeklen av en evenluell övervällring av
skallen. Del är således l.ex. uppenbart atl om en skall verkar genom alt
priserna på varor och tjänster stiger, så motsvaras en del av dess avkaslning
av ökade utgifler för stat och kommun. Om skatten i stället leder lill en
sänkning av utbetalda löner och kapilalersätlningar. så får della lill följd
all den slalliga och den kommunala inkomslskallens underlag minskar. Kommiitén
skall söka belysa effekter av detla slag för de olika skalleformer den
studerar.

En annan betydelsefull aspekt på olika skalteformer är
huruvida de far snedvridande effekter i olika situationer eller om de kan anses
vara i huvudsak neutrala.

Effekterna kan här avse en rad skilda förhållanden;
skatten kan rubba konkurrenssituationen mellan svenska och utländska
producenter, den kan påverka valel av produktionsfaktorer, den kan påverka
valet av förelagsform osv. Kommittén bör så långt det är möjligt ange de olika
skalleformernas egenskaper i dessa avseenden. Många gånger kan en viss
snedvridande effekl le sig harmlös när skallen las ut endast med en eller ett
par procentenheter. Jag vill emellerlid äter framhålla att kommitténs uppdrag
gäller skaller som skall kunna la över en väsenllig finansieringsbörda. Även om
skattebasen blir bred lorde det därför vara realistiskl all räkna med att
uttagsprocenlen måste bli så hög att varje avvikelse från skattens neulralilei
får belydelse. Skatternas fördelningspolitiska verkningar måste ägnas belydande
uppmärksamhet. Jag vill belöna atl dessa verkningar kan vara avsevärda nots att
de här aktuella skatterna normalt är proportionella, dvs. de las ul med en
konslani andel av underlagd. Del främsta skälel lill della är all skatterna
inte belastar alla inkomster lika; arbetsgivaravgifterna belastar inle direkt
kapitalinkomster eller pensioner, mervärdeskatten belastar inle direkl den
inkomst som sparas, elc.

Slutligen vill jag framhålla alt kommillén även bör lägga
administrativa synpunkter på de olika skatterna. Vid en samlad bedömning av en
ny skatleform måsle hänsyn givetvis las lill om underlaget för skallen ar läll
atl bestämma i prakliken, om uppbörden kan ordnas smidigl och om arbelsbör-dan
för de skattskyldiga blir begränsad.

KommiUéns uppgifl är all ge en fördjupad leknisk
redovisning av de vaimöjligheier som finns och av konsekvenserna av olika
lösningar. Arbelet

s. 237 Kontrollera mot PDF

237 Kommittéer: Budgetdepartementet
Del II
B:7

bör bedrivas med största skyndsamhet, vilket bl.a. innebär
alt kommiitén i huvudsak bör utgå frän befintligl statistiskt maierial m.m.

En redovisning - som kan vara preliminär - av kommilléns
resullal bör eftersträvas i sådan lid att den kan vara till ledning fiir riksdagens
stiillningstagande redan innevarande år.

Med hänvisning till vad jag nu har ;mfört hemställer jag

atl regeringen bemyndigar chefen fiir budgeldeparlemenlel

all lillkalla en kommillé med högst fyra ledamöter med
uppdrag att utreda olika former av brulloskatler.

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
bilräde ål kommiuén.

Vidare hemstiUler jag atl regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla åtlonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

7. Tilläggsdirektiv till förvaltningsutredningen (B
1977:01)

Dir 1979:33

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-29
Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo. anför.

Den offenlliga förvallningen i vårt land fullgörs av etl
storl antal myndigheter. Dessa ar dels statliga, dels kommunala. Den statliga
förvaltningen ulövas till största delen av förvaltningsmyndigheter som lyder
under regeringen.

Den slatliga förvaltningens uppbyggnad har historisk hävd
och kan i vissa grundläggande avseenden härledas frän 1600-lalels
kollegiesyslem. Åiskill-naden mellan två olika nivåer- ä ena sidan ett
regeringskansli organiserat i skilda departemenl. å andra sidan självständiga
myndigheler - stadfästes genom 1809 års regeringsform och 1840-41 års
deparlementsreform. Under 1900-lalel har anlalet myndigheter ökal krafligl
samtidigt som flera verksamhetsområden skiktats i centrala, regionala och
lokala nivåer. Arbetsmetoder och verksamhetsformer har uivecklals i takt med
all ambilionerna höjts och nya uppgifler anförlrotls den offenlliga
förvallningen. Vidare har de cenirala beslutsbefogenheterna hos myndigheterna i
växande utsträckning överlämnats ål s.k. lekmannaslyrelser.

Riksdag och regering har under senare är hafl anledning
alt ägna uppmärksamhel åt många olika detaljproblem som gäller den statliga
förvaltningens organisation. De grundläggande principerna för organisationen
har emellertid därvid knappast tagils upp lill behandling. Skilda aspekler av
förvaltningens arbele och förhållandena mellan statsmakter och mvndigheter har
uppmärksammats av budgetutredningen, styrelserepresentalions-ulredningen och
utredningarna om den regionala samhällsförvaltningen. Någon molsvarighei lill
äldre liders allmänna översyner - 1819 års utredning om rikels styrelseverk,
1857 års ulredning om förändrad organisalion av

s. 238 Kontrollera mot PDF

Delll
B:7 Skr 1979/80:103 238

rikels slyrelse- och förvaltningsverk och 1908 års
deparlemenlalkommille-rade - har emellerlid inle förekommit i modern lid. Under
arbetet med 1974 års regeringsform ägnades frågan om den statliga
förvaltningens organisation endast en begränsad uppmärksamhel.

Förslag om en översyn av de allmänna principerna för den
statliga förvaltningens organisation har väckts i molion 1977/78:1414. I sill
yllrande (KU 1977/78:38) över denna molion anförde konstiiutionsulskollel;
"Frågor med anknylning till den offenlliga förvaltningens organisation
aktualiseras från olika utgångspunkter i flera utredningars arbele. Som exempel
kan nämnas förvaliningsutredningen, expertgruppen för regional utredningsverksamhet
samt decentraliseringsutredningen. En sådan allmän överblick och kartläggning
som begärs i motionen av konsekvenserna av de successivt genomförda förändringarna
av förvaltningsorganisationen såsom tillkomsten av förlroendemannastyrelserna
och konsekvenserna därav för relationerna mellan regeringen, riksdagen och
förvaltningsmyndigheterna saknas emellertid i dag. En förutsättningslös
karlläggning av nu rådande rättsliga och fakiiska förhållanden och av den
utveckling som lelt fram härtill skulle vara av värde för framtida överväganden
rörande dessa spörsmål. Eflersom della är ell omfallande frågekomplex bör en
sådan utredning i försia hand begränsas till en beskrivning och analys av
rådande förhållanden. Några föriindringar av de principer som tillämpas på
delta område är utskottet i avvakian på en sådan översyn inle berell all
förorda. Vad uiskoltet anförl bör ges regeringen lill känna." Riksdagen följde
ulskollels förslag (rskr 1977/78:257).

Denna undersökning bör nu komma till stånd. Eflersom de
frågor som berörs i riksdagens tillkännagivande anknyter lill de problem som
förvaliningsutredningen arbetar med finner jag det lämpligt att uppgiften anförlros
åt denna ulredning. Jag räknar härvid med atl della tilläggsuppdrag inte kommer
all försena förvallningsulredningens huvudbetänkande. I anslulning till
riksdagens uttalande vill jag belöna alt undersökningens syfte i della skede
bör vara endasl all karllägga de förändringar som har skell i den slalliga
förvaltningens organisalion och mol bakgrund härav beskriva och analysera nu
rådande förhållanden och problem i relationerna mellan regering, riksdag och
förvaltningsmyndigheter.

Jag hemställer all regeringen ulvidgar
förvallningsulredningens direkliv i enlighel med vad jag här har anförl.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Budgeldeparlemenlel)

s. 239 Kontrollera mot PDF

239 Kommittéer: Budgetde*partementet
Del II
B:8

8. Utredning om minskning av statens
bestånd av uthyrningsbostäder

Dir 1979:45 Beslul vid regeringssammanträde 1979-04-26

Statsrådet Wahlberg anför.

Statens bosläder har lill största delen tillkommit innan
bostadsförsörjningen blev en kommunal angelägenhet. Syftet med uppförandet av
bostäder i statlig regi var i första hand alt kunna erbjuda de statligt
anställda lämpliga bostäder. Bostädernas förläggning nära arbetsplatsen innebar
också en fördel för arbetsgivaren ur beredskapssynpunkl. De statliga bostäderna
har ofta ell annat läge än den allmänna bostadsmarknaden -exempelvis inom
slalens skogsdomäner, utmed järnvägslinjer, inom militära förläggningar eller
inom vårdanstalter.

Bostadsbeståndet omfattar i dag omkring 16.000 bostäder
avsedda för årelruntboende. Bostäderna fördelar sig pä ca 12.000
familjebostäder och i runt tal 4.000 enkelrum eller dubbletter. Därtill kommer
etl mindre anlal fritidsbostäder i allmänhet uthyrda till anställda hos de
myndigheter som disponerar och/eller förvaltar dessa bostäder.

Slalens bostäder indelas efter upplätelseformen i
tjänsiebosläder och ulhyrningsbostäder. Tjänslebostäderna, omkring 300 till
antalet, är anvisade innehavare av vissa tjänster. Uthyrningsbosläderna har i
allmänhet varit uthyrda lill anslällda hos de myndigheler som disponerar
och/eller förvaltar dessa bostäder på ungefär samma villkor som gäller i den
allmänna marknadens hyresförhållanden. Numera hyrs dock en alll större del av
bostäderna ul till personer utan statlig anställning.

1952 års tjänslebostadsulredning redovisade i sitt år 1955
avgivna betänkande (SOU 1955:30) Tjänstebostäder 30.000 statliga bostäder,
varav 22.000 familjebostäder och 8.000 enkelrum/dubbletter. Beståndet av
åretruntbostä-der har således minskat till nära hälften av 1955 års bestånd.
Anledningen till denna minskning är i huvudsak del ökade utbud av bosläder i
den allmänna hyresmarknaden som framförallt del omfattande kommunala bostadsbyggandet
åstadkommit saml de ökade möjligheterna för envar atl förvärva bostad med
äganderätt eller bostadsrätt. Samtidigt har myndigheternas beredskapssynpunkter
genom bilismens utveckling i allmänhet visat sig bli lillgodosedda även om
personalen bor på avstånd från arbetsplatsen. De statliga myndigheterna har
därför kunnat avveckla delar av silt bostadsbestånd genom konlorisering,
försäljning eller rivning. Överföringen av mentalsjukvården från staten lill
landslingen under 1960-lalet har också bidragil lill atl anlalet statliga
bostäder minskat.

De brister i fråga om bostadsmiljö och bostadsstandard som
en stor del av det statliga bostadsbeståndet uppvisar har bidragit till att
personalen flyttat från statens bostäder. Den form av kategoriboende som en
ansamling av personalbostäder kan innebära ter sig också allt mindre lockande.
Man föredrar i ökande utsträckning att efter arbetsdagens slut lämna sin arbetsmiljö.
Det statliga bostadsbeståndet är till stor del gammalt och håller ofta inte den
standard vad belräffar planlösning och utrustning som återfinns i nyare
bostadsbebyggelse i den allmänna marknaden.

Siaten har i viss mån själv medverkat lill den utveckling
som här redovisats genom atl anpassa hyrorna för sina bosläder lill hyrorna för
jämförbara bostäder i den allmänna hyresmarknaden. Det är inle längre förenat
med

s. 240 Kontrollera mot PDF

Delll
B:8 Skr 1979/80:103 240

samma ekonomiska fördelar som lidigare atl
bo i en boslad som arbelsgivaren upplåtit.

Statens personalbostadsdelegation inrättades 1958.
Delegalionen skall ge råd ål de bosladsförvallande myndigheterna, främst i
hyresfrågor. Myndigheterna är skyldiga alt samråda med delegalionen i dessa
frågor. När del gäller tjänsiebosläder föreskrivs della i 5 S 1 mom.
kungörelsen (1961:333) angående Ijänslebosladshyra m.m. Molsvarande
föreskrifier i fråga om ulhyrningsbostäder finns i regeringens cirkuliir
(1965:900) lill statsmyndigheterna om viss samrädsskyldighel med slalens
personalboslads-delegalion m.m. Skyldigheten har inle ansells omfalla
fritidsbosläder. I mån av resurser kan delegalionen bilräda myndighet som så
önskar även i hyresfrågor rörande sådana bosläder.

Personalbosladsdelegationen skall särskilt verka för atl
hyressättningen för tjänste- och ulhyrningsbostäder forllöpande anpassas lill
utvecklingen i den allmänna hyresmarknaden. Delegationen löser denna uppgifl
främst genom all hålla konlakl med hyresutvecklingen i allmännyttiga
bostadsföretag och stiftelser. Skillnader i fråga om byggnadsår, ulrusining,
service och läge medför i allmänhel en lägre hyresnivå än i dessa förelag och
stiftelser. Samiidigi kan från faslighelsekonomisk utgångspunkt konstateras att
just bostadsbeståndets ålder och ofta speciella läge medför underhållskostnader
överstigande dem som är normala i allmännylligl bostadsbestånd.

Hyresförhandlingslagen (1978:304) ger organisation av hyresgäster
möjlighel atl med hyresvärden - i förevarande fall statlig bosladsförvallande
myndighel - iräffa avtal om förhandlingsordning innebärande skyldighel för
parlerna all förhandla om hyror och andra boendeförhallanden som rör
hyresgästerna gemensaml (se prop. 1977/78:175 s. 211 och 225). Endast enslaka
avtal har hittills träffats avseende statliga bostäder.

Tvister rörande hyra för slatens bostäder avgörs av
statens tjänslebostads-nämnd när del gäller tjänsiebosläder och prövas av
hyresnämnd i fråga om uthyrningsbosläderna. Antalet hyrestvister har hittills
varil få i förhållande lill anlalel bostäder.

Fr.o.m. den 1 januari 1977 är frågan om skyldighel att
bebo tjänsteboslad avialsbar enligt förhandlingsrätten för statsanställda m.fl.
Kopplingen mellan bostaden och anställningen innebär också atl lagen (1976:580)
om medbeslämmande i arbetslivet är tillämplig på bostadsupplåielsen, bl.a. i
fråga om hyressättningen.

För uthyrningsbosläderna gäller hyreslagens (12
jordabalken) regler angående bl.a. besittningsskydd och bylesrält.
Besittningsskyddet för innehavarna av dessa bosläder liksom för hyresgäster i
allmänhet är i dag starkt. Reglerna angående bytesrält ger hyresgästen viss
rätt all överiåla lägenheten lill annan genom byle. Dessa båda regler leder
lill all alll flera pensionärer och personer som inte är statsanställda bor i
statens bostäder.

Då bosladsförvallning inle bör vara något självändamål för
slalliga myndigheler - jag vill här erinra om alt bostadsförsörjningen främsl
är en kommunal angelägenhel - och stålen inte heller annat än i undanlagsfall
bör bedriva uthyrning av fritidsbostäder lalar denna utveckling för atl behovel
av bosläder inom statsförvaltningen bör ses över. En uiredare bör därför
tillkallas för atl överväga vilka bosläder som staten bör avveckla. Översynen
bör göras mot bakgrund av del förhållandet all kosinaderna för bostadsbeståndet
ofta översiiger intäkterna, ett förhållande som svårligen kan påverkas genom
hyressättningen eller besparingsåtgärder.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B:9

Jag är emellerlid medvelen om alt en avveckling kan skapa
problem av olika slag både för myndigheterna och för hyresgästerna. Uiredaren
bör därför göra upp en plan för hur en avveckling lämpligen gör genomföras.
Därvid bör hänsyn las lill de evenluella problem som en avveckling kan
föranleda för såväl myndigheterna som för hyresgästerna. Av särskild belydelse
i sammanhanget är möjligheterna alt minska dessa problem genom alt
hyresgästerna överiar ansvarei för bostäderna genom l.ex. bostads-rällsformen.

Utredaren bör bl.a. överväga möjligheterna atl föra över
bosläder lill kommuner. Utredaren bör vid sitt arbele samråda med berörda
myndigheter och de statsanställdas huvudorganisationer. Utredningsarbetet bör
bedrivas i nära konlakl med statens personalbostadsdelegation.

Utredaren bör under ulredningens gång lämna delförslag
beträffande åtgärder inom seklorer där delbeslut är möjliga eller önskvärda.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
atl regeringen bemyndigar del statsråd som har att föredra ärenden om arbetsoch
anställningsvillkor i allmän tjänst

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda
i vilken utsträckning statens bestånd av uthyrningsbostäder bör minskas samt
framlägga en plan för sådan minskning,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Budgetdepartementet)

9. Utredning om mottagandet av visst testamentariskt
förordnande till förmån för staten, m.m.

Dir 1979:59

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Genom testamente den 10 november 1978 har fröken Florence
Stephens, som avlidit den 2 april 1979, förordnat alt hennes kvarlålenskap -
sedan vissa legat utgått - skall tillfalla svenska staten. Kvariålenskapen
omfaUar såväl lös som fast egendom, bl.a. egendomen Huseby i Skalelövs socken
inom Alvesta kommun. 1 den i della sammanhang aktuella kvariålenskapen ingår
dock inle de handskrifter och böcker som enligt etl äldre testamente skall
tillfalla Kungl. biblioteket. Den senasl testamenterade egendomen tillfaller
enligt testamentet staten på villkor atl staten garanterar utbetalning av de i
tesiamenlei upptagna legaten, att staten behåller Huseby egendom och om möjligt
utökar densamma med mark, som till areal och beskaffenhel motsvarar åtminstone
vad som under leslators omyndighelslillslånd mot hennes vilja fränhänts henne,
och tillser atl fastigheterna brukas som förebild

16 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 242 Kontrollera mot PDF

Del II B:9 Skr 1979/80:103 242

för svenskt skogs- och jordbruk, samt alt avkastningen,
sedan anskaffiiings-, underhålls- och administrationskostnader betalats,
används till friimjande inom Kronobergs nuvarande länsområde av enskilt skogs-
och jordbruk samt vården av dess natur.

I testamentet har vidare framhållits som särskilda
önskemål bl.a. all nuvarande äldre i bruk varande byggnader på Huseby bör
islåndsiitlas och underhållas väl saml i möjligaste mån bibehållas till sin
karaktiir och all leslators samlingar, liksom de i vilka hon anses vara
deliigare, i allt viisenlligt bör bibehållas pä Huseby slott lill erinran om
dem som där boll och verkat och sammanbragl samlingarna.

Testamentet har bevakats vid Växjö lingsrätt den 5 april
1979. Tingsrätten har vidare genom interimistiskt beslut den 9 i samma månad i
enlighet med en framslällning av den avlidnas sysler, fru Mary Stephens,
förordnal all dödsboels egendom skall avlrädas lill förvallning av
boutredningsman och utsett advokaterna Wilhelm Penser, Eslöv och C,W. du Rietz,
Norrköping, atl i sådan egenskap handha förvaltningen.

Innan ställning kan las lill frågan huruvida staten skall
la emot den testamenterade egendomen måste det utredas vilken omfattning
egendomen har och vilka ekonomiska och andra konsekvenser som ell eventuellt
mottagande skulle få för slaien. Vidare bör ulredas för vilka ändamål egendomen
skall kunna nytljas i statlig ägo oeh på vilkel säll egendomen bör förvaltas om
siaten lar emot den. Det är lämpligt alt en särskild utredare tillkallas för
delta. Med ledning av ulredningsresullalet kan sedan regeringen ta ställning
lill huruvida siaten skall la emot egendomen. Del kan därvid visa sig
nödvändigt all underställa frågan riksdagens prövning.

Någon särskild lid för slatens överlagande av den
testamenterade egendomen finns inte angiven i tesiamenlei. Del är heller inle
möjligt alt ange någon lidpunkl innan ulredningens resullal finns tillgängligt.
Del kan emellerlid förutsättas all del under boutredningen och den tid som
åtgår innan staten evenluelll lagil emoi egendomen uppkommer frägor som kräver
ställningstaganden från stålens sida. Jag vill i detta sammanhang nämna alt jag
senare denna dag kommer all föreslå regeringen att uppdra åt jusliliekanslern,
som i egenskap av regeringens högsle ombudsman har all under regeringen bevaka
statens rält, alt företräda staten i sådana frågor om egendomens användning och
vård som kräver omedelbara ställningstaganden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för budgeldeparlemenlel alt lillkalla en
särskild uiredare för atl uireda dels omfattningen av den av Florence Stephens
lill siaten testamenterade egendomen och vilka konsekvenser som ell eventuellt
mottagande skulle få för staten, dels hur egendomen lämpligen bör användas,
förvallas och redovisas bland statens lillgångar, om stålen tar emot den,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasla äuonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Budgetdeparlementet)

s. 243 Kontrollera mot PDF

243 Kommittéer: Budgetdepartementet
Del II
B: 10

10. Utredning av frågor rörande samordnad anskaffning av
utrustning för automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen

Dir
1979:71

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Anskaffning av generellt användbar ADB-utrustning i
statsförvaltningen med undantag för affärsverken sker sedan slutet av
1960-lalet centralt genom statskontoret som också i övrigl svarar för
samordning i fråga om användningen av ADB i statsförvaltningen. Inom
försvarsdepartementets verksamhelsområde sker anskaffningen i samverkan med
försvarets rationaliseringsinstitut. Utgifterna för den utrustning som köps
liksom vissa andra utgifter som är av sådan art alt de bör periodiseras
finansieras med medel från en kapitalfond, statens datamaskinfond. Denna är i
sin tur uppdelad pä tva delfonder: den civila statsförvaltningens delfond och
försvarets delfond.

I slort tillgår anskaffning av ADB-ulrustning på följande
sätt. Myndigheter och andra organ som avser att anskaffa ADB-utrustning anmäler
sina behov lill slatskonlorel - inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
till försvarets rationaliseringsinstitut. Även sådana anskaffningar som
beräknas ske i form av förhyrning skall anmälas. Efter prövning av
myndigheternas redovisade behov av ADB-utrustning utarbetar statskontoret oeh
försvarets rationaliseringsinstitut en anslagsframställning till regeringen för
resp. delfond. Den slutliga prövningen av de enskilda anskaffningarna sker dock
först i samband med själva upphandlingen som beslutas av statskontoret - för
försvarets del i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut. Anskaffningar
av utrustning som har etl värde översiigande 300 000 kr. skall underställas
regeringens prövning.

Fondens utlägg för anskaffad utrustning skall återvinnas
under utrustningens beräknade ekonomiska livslängd, Kapitalålervinningen sker
genom årUga avgifter till fonden. Dessa debiteras de myndigheter och institutioner
som utnyttjar utrustningen. I avgifterna ingår avskrivning, ränta på utestående
fondkapital enligt statens normalränta samt ersättning till statskontoret resp.
försvarets rationaliseringsinstitut för fondens administration.

Avskrivningstiderna fastställs individuelll för varje
anskaffning men följer i de flesta fall fastlagda standardtider för olika typer
av ADB-utrustning. Utrustningen utnyttjas ibland även efter
avskrivningsperiodens slul. I sådana fall ultas f.n. inte några avgifter.

Konstruktionen med anskaffning av utrustning över
dalamaskinfonden och uttag av årliga avgifter för utrustningen från resp.
driftmyndighet kan i princip beskrivas som ett slags hyresförhållande mellan
myndigheten och statskontoret.

Frågor rörande anskaffning av ADB-utrustning har nyligen
behandlats i prop. 1978/79:121 om användningen av ADB i statsförvaltningen. Där
framhålls att nuvarande samordnade förfarande i storl bör behållas. Det finns
emellertid flera frågor som bör klaras ut och förändringar som bör göras inom
ramen för en samordnad anskaffning. Dessa sammanfattas på följande sätt i
proposilionen;

1.
De lyper av
ADB-utrustning som skall omfattas av den samordnade anskaffningen måste
preciseras.

2.
Arbets- och
ansvarsfördelningen mellan statskontoret och försvarets
rationaliseringsinstitut å ena sidan och de ADB-användande myndighe-

s. 244 Kontrollera mot PDF

Delll
B:10 Skr 1979/80:103 244

terna å andra sidan bör ses över. De senares ställning
bör stärkas i anskaffningsfrågor.

3.
Möjligheter
bör ges all delegera upphandlingsbeslul lill myndigheterna.

4.
Vissa frågor
rörande avgifissätlningen för köpt ADB-ulruslning bör ses över.

5.
En ändring av
den beloppsgräns som gäller för regeringens prövning av upphandlingsbeslut bör
övervägas.

Pågående omläggning av det statliga budgetsystemet medför
all den slalliga förmögenheisredovisningen pä slalsbudgeten förändras fr.o.m.
budgelåret 1980/81 (prop. 1976/77:130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78:19). Bl.a.
avskaffas fondbegreppet. I prop. 1978/79:121 sägs alt nuvarande ordning för
finansiering av statens anskaffning av ADB-utrustning i stort bör behållas. Som
en följd av del sagda kommer statens dalamaskinfond all upphöra och ersältas
med någon form av investeringsanslag.

Riksdagen har inte hafl någon erinran mol regeringens
bedömning i dessa frågor (FiU 1978:34, rskr 1978/79:339).

Jag vill i sammanhanget också nämna att vissa
organisaloriska aspekler på den samordnade anskaffningen av ADB-ulruslning
omfattas av direktiven till utredningen (B 1979:01) av organisalionen för de
centrala myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB.

Med hänvisning lill vad jag nyss anförl anser jag all en
särskild uiredare bör tillkallas för att belysa och lämna förslag till
åtgärderi frågor rörande den samordnade anskaffningen av ADB-ulruslning i slalsförvaliningen.

En fråga som bör klaras ul är vilka typer av
ADB-utrustning som i framliden bör omfallas av den samordnade anskaffningen.

Enligt prop. 1968:48 angående inrättande av en
datamaskinfond mm. skall över datamaskinfonden anskaffas serietillverkad,
kommersielll tillgänglig ADB-ulruslning. Normalt finansieras följande lyper av
ulrustning över fonden;

-
daiorer med
ansluten kringutrustning

-
datapresentationsulrustning,
såsom dataskärmar (lexl-, bild-), kurvritare m,m,

-
andra typer av
terminalutrustningar

-
dataregistreringsulruslning
(stansar, magnetbandskrivare, optisk läsutrustning m,m,) som producerar data
på databärare vilka direkt eller via konvertering kan läsas av dator- eller
terminalutrustningar,

-
ulrustning för
konvertering mellan olika typer av dalabärare (även s,k. COM-utrustning),

Några värdegränser för de anskaffningar som kan ske över
fonden har inle fastställts.

Flera skäl gör det befogal alt se över vilka objekl som
bör omfallas av den samordnade anskaffningen. Mänga typer av ADB-ulrustningar
är numera mycket billiga och fortsätter all sjunka i pris. Programvaran har
fält en ökad belydelse i förhållande till maskinvaran vid bedömning av olika
datorutrustningars lämplighet. Vidare ingår datorer numera allt oftare som
delar i annan utrustning.

Hittills har den principen fillämpats all endast
utrustning som bygger på beprövad teknik skall komma i fråga för anskaffning.
Denna princip bör tillämpas även i fortsättningen. Utredaren bör klarlägga i
vad män närmare vägledning behövs för vad som skall inbegripas i beprövad
leknik.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B: 10

Uiredaren bör även överväga om programvarans ökande
belydelse påverkar hur anskaffningsförfarandel lämpligen bör ulformas och om
särskilda riktlinjer behövs för anskaffning av programvara.

Som en följd av den tekniska ulvecklingen har del blivil
alll svårare atl avgränsa "vanlig" konlorsulruslning från
ADB-utrustning. Del är enligi min mening därför angelägel att i della
sammanhang också behandla formerna för anskaffning av nya lyper av
kontorsutrustningar i vilka datorer ingår, inle minst utrustningar för ord- och
textbehandling. Del bör ankomma på ulredningen atl överväga i vad mån
anskaffningen av sådan ulrustning till slalsförvaliningen bör samordnas. Skäl
för eventuell samordning på delta område kan bl.a, vara att del är fördelaktigt
med viss enhetlighet och slandardisering i statsförvaltningen och atl bättre
ekonomiska villkor kan uppnås i fråga om upphandling och service.

En annan fråga som uiredaren bör behandla är arbels- och
ansvarsfördelningen mellan ä ena sidan de cenirala anskaffningsorganen och å
andra sidan de ADB-användande myndigheterna och eventuella sektorsvisa
samordningsorgan.

Till ledning för utredningsarbelel i denna del vill jag
lill alt börja med framhålla vikten av att anskaffningen av ADB-ulrustning kan
ske i enkla och smidiga former.

Många ADB-användare har redan eller kommer successivi alt
få hög kompetens i ADB-frågor. Deras medverkan i samband med anskaffning av sin
egen ADB-utrustning har därför efter hand ökal. Del gäller l.ex. vid
ularbelande av kravspecifikationer för utruslningen, ulvärdering av lämnade
offerter, kontroll av levererad ulrusining m.m. De bör även ges ökat formelll
ansvar. Beslul om upphandling bör som f.n. fattas av ansvarigt centralt organ
men först efler samråd med berörd myndighet.

Anskaffningarna gäller ofta komplettering eller utbyte av
delar i redan installerad datorutrustning (minnesenheter o.d.) samt anskaffning
av ytterligare kringulruslning som terminaler, dataregistreringsulruslning
m.m. I många fall rör sig anskaffningarna dessulom om relativt små belopp. I en
ändrad arbels- och ansvarsfördelning bör därför även ingå att beslutanderätten,
där så är lämpligl, kan delegeras för vissa anskaffningar. Hänsyn bör härvid
las till bl.a. anskaffningens storlek och karaktär saml myndighelens kompetens.
Utredningen bör klarlägga de praktiska förutsättningarna och de lämpliga
formerna för delegering av beslutanderätten i anskaffningsfrågor.

I flera sammanhang upphandlas ulrusining och förnödenheter
lill statsförvaltningen genom att vissa myndigheler sluter s.k. avropsavtal
med leverantörer vilka även andra myndigheter kan utnyttja. Möjligheterna att
sluta avropsavtal för daiorer lorde vara begränsade. Däremoi kan förutsättningar
finnas när det gäller kringutrustning och förbrukningsmaterial. Uiredaren bör
därför klarlägga i vad män avropsavtal är en möjlig och lämplig form för
upphandling av vissa typer av utrustning och förbrukningsmaterial på
ADB-området.

Jag vill betona att statens ställning som upphandlare av
ADB-utrustning och andra tjänster inte får försvagas i förhållande till
leverantörerna. Inte heller får delegering av anskaffningsbeslui ske på ett
sådant sätl att staten senare kan komma i tvångssituationer beträffande
anskaffning av dyr maskin- och programvara eller andra följdkostnader.

En speciell aspekt på ansvarsfördelningen i frågor rörande
anskaffning av ADB-ulrustning gäller regeringens prövning av ärenden avseende
anskaff-

s. 246 Kontrollera mot PDF

Del II B:10 Skr 1979/80:103 246

ningsbelopp som översiiger 300 000 kr, Uiredaren bör
överväga om beloppsgränsen bör höjas eller om andra kriterier bör uppställas
när del gäller vilka anskaffningsärenden som skall underställas regeringens
prövning.

Ytterligare frågor som uiredaren bör överväga är
principerna för bestämning av avgifier lill del (de) anslag som kommer all
ersälta datamaskinfonden i samband med omläggningen av det slatliga
budgetsystemet inför budgeiårei 1980/81, Det gäller bl.a, frågorna om
avskrivningstidens längd för olika typer av ADB-utrustning och om avgifter
skall tas ul för utrustning som redan är avskriven men som fortfarande används.
Eftersom avgiftssättningen kan påverka myndigheternas bedömning i
avvägningsfrågan mellan all köpa eller hyra ulrustning, av lämplig lidpunkt för
byle av utrustning m.m., bör ställningstaganden i dessa frågor baseras på en
analys av styreffekterna.

I flertalet av de frågor som utredaren bör klara ut
föreligger speciella problem inom högskolan. Det gäller bl.a. vilka lyper av
utrustningar som bör omfattas av den samordnade anskaffningen, arbels- och
ansvarsfördelningen och avgifterna. Till en del sammanhänger problemen med all
högskolan även kan disponera andra finansieringsvägar än statens
datamaskinfond, bl.a. vissa utrustningsanslag och donationsmedel, för
anskaffning av ADB-utrustning. Det är angelägel att uiredaren beaktar behovet
av särlösningar för högskolans del.

Ett annal verksamhetsområde där förhållandena skiljer sig
från vad som gäller för den civila statsförvaltningen är försvarei.
Överbefälhavaren har ett övergripande ansvar för försvarsmaktens utveckling och
inriktning samt avvägning på lång sikt. Behovet av en väl genomförd planering
och en stark samordning vid anskaffning och utnyttjande av ADB-utrustning skall
tillgodoses av överbefälhavarcii. Den övergripande samordningen sker genom en
informationssystem- och datakraflplan för den närmaste tioårsperioden, en
samordnings- och styrgrupp, programplanen för det militära försvaret samt ramar
för datakraflutvecklingen i yttranden över anslagsframställningar.

F.n. anskaffas generellt användbar ADB-utrustning av
statskontoret i samverkan med försvarets rationaliseringsinstitut.
Finansieringen sker via försvarets delfond av statens datamaskinfond. I samband
med omläggningen av budgetsystemet avses den ändringen bli genomförd alt
finansieringen sker över maleriel- eller myndighetsanslag i likhei med vad som
f.n. sker med övrig ADB-utrustning. På detta säll samordnas anskaffningen av
ADB-utrustning inom försvaret med anskaffningen av all övrig maleriel. Själva
upphandlingen av generelll användbar ADB-utrustning bör dock även i
fortsättningen ske samordnat med statsförvaltningen i övrigt. Uiredaren bör
klarlägga och lämna förslag om lämplig ansvarsoch arbetsfördelning mellan berörda
myndigheter i syfte att säkerslälla såväl erforderlig samordning som behovet av
enkla och smidiga arbetsformer.

I sammanhanget bör uppmärksammas att regeringen i
regleringsbrev för budgetåret 1979/80 har gelt överbefälhavaren i uppdrag atl i
samråd med försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets
rationaliseringsinstitut, försvarets datacentral, civilförsvarsstyrelsen och
statskontoret senast den I oktober 1979 lämna förslag till regeringen om former
för redovisning av kapitalvärdet av del militära försvarets och civilförsvarets
datamaskinutrustningar och hur ADB-kostnader skall debiteras användarna av
sådana dalamaskinutrustningar fr.o.m. budgetårel 1980/81. Uiredaren bör vidare
behandla den lämpliga arbels- och ansvarsfördelningen i anskaffningsfrågor
mellan upphandlingsmyndigheten och

s. 247 Kontrollera mot PDF

247 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B: 11

dalamaskincentralen för administrativ databehandling
(DAFA), Del kan förtjäna nämnas all den s,k. monopolutredningen (B 1977; 08) i
beiänkandei (Ds B 1979:1) Datakonkurrens nyligen har föreslagit en annan
inrikining av DAFA;s verksamhel och alt därvid även anskaffningen av
ADB-ulruslning har behandlats.

Uiredaren bör i sill arbele ha kontakt med, förulom
slalskonlorel och försvarets rationaliseringsinstitut, överbefälhavaren,
försvarels materielverk, riksrevisionsverket, DAFA och universitets-och
högkoleämbetetsamt ulredningen av organisationen för de centrala
myndighetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och avrapporteras
i etapper. En försia elapp bör innefalla de grundläggande frågorna om vilka
lyper av ulruslningar som bör omfallas av den samordnade anskaffningen och om
arbels- och ansvarsfördelningen.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdeparlementet

alt tillkalla en särskild uiredare för alt se över frågor
rörande samordnad anskaffning av ADB-utrustning i statsförvaltningen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta åtlonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Budgetdeparlementet)

11. Kommittén för utbildning av högre
chefer inom statsförvaltningen

Dir 1979:74

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21

Statsrådet Wahlberg anför.

Under senare år har i ökad takt nya och vidgade uppgifter
inom skilda områden lagts pä den statliga förvallningen. Samtidigt har allt
större krav ställts i fråga om hushållning med de slalliga resurserna.

Parallellt härmed har elt omfattande reformarbete
genomförts i syfte alt öka de anställdas medbestämmande. Statstjänstemännens
förhandlingsrätt har utvidgats och möjligheterna till kollektivavialsreglering
har väsentligl ökats. Ett särskilt medbestämmandeavtal har träffals för del
statliga arbelstagarområdet (MBA-5). Till följd härav har nya krav ställts på
siaten som arbetsgivare.

Sammantaget innebär utvecklingen att många och ibland
svårförenliga krav slälls på den statliga verksamheten och framför alll på dem
som på olika nivåer svarar för verksamhetens inrikining, planering,
organisation, bemanning och personalledning. Förhållandet kan exemplifieras
genom den vida definition av begreppel effektivitet som givits i MBA-S. Med
effektivitet

s. 248 Kontrollera mot PDF

Delll B: 11 Skr 1979/80:103 248

avses där, atl myndigheterna når målen för sin verksamhel
under god hushållning med resurserna, med beaklande av service-, offentlighets-
och rätlssäkerhelskraven och med beaklande av personalens behov av arbetstillfredsställelse,
god arbelsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter lill medbestämmande och
personlig utveckling.

Det är verksledning och chefer på olika nivåer som har
huvudansvaret för att myndighelen är effekliv.

Som yllerligare elt exempel på de vidgade kraven på
myndighelernas ledningsfunktioner kan nämnas den omfattande delegering av
rälien alt förhandla och sluta kollektivavtal som pågår. Enbart under år 1978
träffades en rad centrala avtal genom vilka ett drygt 30-tal olika frågor
överlämnades av de cenirala parterna till lokal avlalsreglering. Härtill kommer
som ett resultat av de centrala löneuppgörelserna atl en del av del ekonomiska
utrymmet för arbetstagarna fördelas genom överenskommelser mellan den enskilda
myndigheten och de lokala arbelstagarförelrädarna vid myndigheten.

Personalutbildningsutredningen har i sitt slutbetänkande
(SOU 1978:41) behandlat bl,a. frågan om forlsall inrikining av utbildning för
ledande personal inom statsförvaltningen. Utredningen undersiryker atl kravet
på den som innehar en chefsbefattning efterhand har vidgals. Tidigare var
enligt utredningen kraven mer ensidigl produktionsinriktade medan man i dag
också kräver trygg sysselsättning, god arbelsmiljö etc. De som i dag har
ledande befattningar i statsförvaltningen måsle på etl annal säll än lidigare
vara medvetna om samhällsutvecklingen och dess konsekvenser för den verksamhet
de bedriver.

Utredningen har även gjort en inventering av förekommande
chefsutbildning i statsförvaltningen och konstaterat att nuvarande insalser
inom detta område är klart otillräckliga. Del är i dag i storl sett bara vid de
affärsdrivande verken som någon systematisk chefsutbildning förekommer.
Medelstora och små myndigheter är i allmänhet hänvisade till externutbildning
och har hittills inte på den vägen kunnat få sina utbildningsbehov
tillgodosedda i önskvärd utsträckning. Central statlig utbildning för dessa
grupper har haft en marginell omfattning och belydelse.

Utredningen har vid remissbehandlingen av slutbelänkandet
fått ett starki stöd för sin uppfattning om behovet av chefsutbildning och
ledarutveckling.

En jämförelse med privata näringslivet med sina krav på
lönsamhet och effektivitet är också belysande i delta sammanhang. Enbari vid de
två största utbildningsinstituten. Institutet för ledarutbildning och ALI-RATI.
utbildas årligen ca 1.500 chefer på företagsledarnivå och ca 14.000 övriga
chefer, arbetsledare och specialister. Enskilda företag investerar årligen
betydande belopp i olika ledningsutvecklingsprogram.

Kravel på effektivitet är ell siarkt argument för en ökad
satsning på chefsutbildning och ledarutveckling inom statsförvaltningen.
Betydande vinster kan göras om ledningsfunktionen hos myndigheterna fungerar
väl.

I delta sammanhang kan det vara värt att erinra om den
sneda könsfördelning som råder inom chefsskiktet i statsförvaltningen.

Statens arbetsgivarverk (SAV) har som centralt
arbetsgivarorgan under regeringen etl ansvar för utbildning av
arbetsgivarföreträdare på verk och myndigheter. SAV har inrättat en särskild
rådgivande delegaiion för chefsutbildning. Delegationen skall inom ramen för
SAV;s kompetensom-

s. 249 Kontrollera mot PDF

249 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B:ll

rade bl.a. iniliera och bedöma aktiviteter inom områdel
lednings- och chefsutveckling. F.n. behandlas frägor om bl.a. seminarier för
erfarenhels-utbyte beträffande MBA-S.

SAV:s ansvar och kompetens är i princip knutet till frågor
som är av partskaraklär, dvs. frågor där SAV företräder staten som arbelsgivare
bl.a. i kollektivavtalsförhandling med de slatsanslälldas huvudorganisationer.
SAV har sålunda en självklar roll i de delar av statlig personalulbildning som
behandlar frågor om förhållandel mellan arbelsgivare och arbelslagare.

Enligt statsmakternas beslut (prop. 1978/79:1.33, AU
1978/79:30. rskr 1978/79:294) skall en ny myndighel för personalulbildning och
personaladministrativ konsultation inom statsförvaltningen inrättas fr.o.m.
den 1 juli 1979. Samiidigi upphör slalens personalulbildningsnämnd (PUN) och
statens personalnämnd (SPN) som hillills hafl ansvarei för dessa frågor. Den
nya myndighelen. statens institut för personaladministration och
personalutbildning (SIPU), skall vara en serviceorganisation för främsl andra
verk och myndigheter. Utbildningsverksamheten är redan i siarten i huvudsak
finansierad genom avgifier. Inriktningen och omfattningen av institutets
verksamhet skall i första hand bestämmas av myndighelernas efterfrågan.

Utbildningen av stalsförvallningens chefer bör i försia
hand ses som elt av statsmakternas inslrumenl för utvecklingen av
statsförvaltningens funktion och effektivitet. Härtill kommer atl ulbildningen
kan medverka lill all staten som arbelsgivare kan uppträda på ell enheiligi säll.
Inrikining och omfattning m.m. av denna utbildning måste därför beslämmas på
statsmaklsnivå.

Mol denna bakgrund bör olika vägar prövas alt åstadkomma
samordnade insalser för en effekliv ledarutveckling och utbildning av högre
chefer i statsförvaltningen.

Med anledning av vad jag nu har anförl bör en kommitté för
högre chefsutbildning tillkallas med uppgifl alt mot bakgrund av bl.a. de
pedagogiska erfarenheler och del fackkunnande som finns hos SAV och SIPU samt
vissa andra myndigheler, främst de affärsdrivande verken, statskontoret och
riksrevisionsverkei, komma med förslag om hur utbildning för högre chefer inom
statsförvaltningen skall läggas upp. Utbildningen bör vara avpassad för chefer
på såväl verksledningsnivå som på nivån närmasl därunder.

Kommilléns arbele bör indelas i etapper. Den första
elappen bör resultera i förslag till regeringen om bl.a. en begränsad,
försöksvis anordnad verksledningsulbildning. Förslagel bör omfalla uppgifter om
tidsplan, kostnader, målgruppsbestämning saml försöksutbildningens innehåll
och uppläggning. Vidare bör en preliminär plan för centrala utbildningsinsatser
för chefer närmast under verksledningsnivån utarbetas och redovisas. Kommiuén
skall därvid utgå från att utbildningen bör begränsas lill i huvudsak chefer
för byråer (molsv.) och högre tjänstemän. Kommittén bör särskilt beakta behovel
av policymässig, innehållsmässig och annan samordning med
verksledningsulbildningen. Slutligen bör även redovisas en översiktlig plan för
omfattning och inrikining av kommitténs fortsatta arbele.

En förprojektering av verksledningsutbildning har
genomförts genom budgeldepartementets försorg. Det genomförda
förberedelsearbetet bör vara en viktig ulgångspunkl för kommitténs arbete.

Kommiitén bör vidare vid sill arbele beakla det fackansvar
i personalutbildningssammanhang som åvilar vissa centrala, administrativa
myndigheter

s. 250 Kontrollera mot PDF

Delll
B:12 Skr 1979/80:103 250

bl.a. slatskonlorel, riksrevisionsverkei och SIPU saml
SAV:s ulbildnings-ansvar vad gäller arbelsgivarförelrädare inom statsförvaltningen.

Kommittén bör vidare undersöka i vilken ulslräckning del
finns möjlighel all använda kompelens och resurser från SAV och SIPU i samband
med produklion och distribution av den här avsedda ulbildningen.

Den offenlliga seklorns arbetsgivarorganisationer har till
centrum för arbetslivsforskning överlämnat förslag till ett anlal
arbelsvetenskapliga forskningsprojeki, Kommillén bör följa den fortsatta
behandlingen av dessa samt överväga behovel av yllerligare forskningsinsatser
inom kommilléns område.

Kommittén bör vidare beakla möjligheterna att genom sin
verksamhel verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor med
anknylning lill dem jag nu nämnl.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all
regeringen bemyndigar det statsråd som har lill uppgift atl föredra ärenden om
arbetsoch anställningsvillkor i allmän tjänsl

atl lillkalla en kommitté med högsl sju ledamöter med
uppdrag atl uireda frågor om hur ulbildningen av högre chefer inom statsförvaltningen
skall läggas upp

atl utse en av ledamöterna all vara ordförande saml

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ät kommiitén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasla åtlonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan,

(Budgetdepartemenlet)

12. Folkbokföringens framtida organisation

Dir 1979:96

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Folkbokföringen i Sverige sker dels forllöpande i
kyrkoböcker och andra regisler, i regel för varje församling av svenska kyrkan
(kyrkobokföring), dels årligen i mantalslängder församlingsvis för varje kommun
(mantalsskrivning). Kyrkobokföringen, som är den primära formen av
folkbokföringen, ombesörjs av pastorsämbetena i de olika församlingarna. I
Stockholm och Göteborg sker dock kyrkobokföringen hos lokal skattemyndighet
såvitt gäller bestämmandet av rätt kyrkobokföringsorl och kyrkobokföringsfastighet.
Mantalsskrivningen sköts av de lokala skattemyndigheterna i resp. fögderi.
Domkapitlen har med biträde av särskilt förordnade kyrkobokföringsinspektörer
lillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen. Vid sidan av domkapitlen
är länsstyrelserna regionala folkbokföringsmyndigheter. Över

s. 251 Kontrollera mot PDF

251 Kommittéer: Budgetdepartementet Del 11 B:12

den kyrkobokförda befolkningen i länet förs hos
länsstyrelsen dataregister pä vilka de för folkbokföringen nödvändiga
uppgifterna lagras. Uppgifterna aklualiseras med jämna mellanrum, i slora delar
varje vecka. Ändringarna sker huvudsakligen pä grundval av uppgifler från
pastorsämbeten och lokala skattemyndigheter. Den centrala
folkbokföringsmyndigheten är riksskatteverket, som utövar lillsyn över hela
folkbokföringsväsendel och handlägger vissa centrala uppgifler.

Av vad jag nu har anfört framgår atl väsenlliga delar av
folkbokföringen sköts av svenska kyrkans organ. Denna ordning, som med någol
undanlag saknar molsvarighet i andra länder, har länge varit ställd under
debatt. 1 utredningsförslag och remissyttranden har vid olika tillfällen
aktualiserats frågan om en mer eller mindre långtgående åtskillnad mellan den
för del borgerliga samhället nödvändiga befolkningsregistreringen och den kyrkobokföring
som kan behövas i svenska kyrkans verksamhel. Debatten har under senare år
knutit an till arbetet med frågan om del framlida förhållandel mellan staten
och svenska kyrkan.

1958 års utredning kyrka-stal behandlade
folkbokföringsfrågan i elt särskilt delbetänkande (SOU 1967:16) Folkbokföringen
och i ett slutbetänkande (SOU 1968:11) Svenska kyrkan och staten. Utredningen
framhöll all folkbokföringen är en borgerlig angelägenhet och atl del därför
från principiell synpunkt kan ligga närmast lill hands alt verksamhelen i dess
helhet handhas av borgerliga organ. För detta talade också enligt utredningens
mening den i beaklande av religionsfrihetsprincipen mindre fillfredsställande
ordningen alt primärregistreringen av befolkningen sköts av befattningshavare
inom etl visst trossamfund även då fråga är om medlemmar i andra sådana samfund
och personer utan medlemskap i något trossamfund. Med hänsyn till dessa
principiella synpunkier ansåg utredningen att ell bibehållande av kyrkans
medverkan vid primärregistreringen var beroende av om vägande skäl av främst
praklisk arl kunde anföras för en sådan ordning. Av betydelse var enligt
utredningens mening främst samhällsekonomiska synpunkter och allmänhetens krav
pä service.

1958 års utredning kyrka-stal behandlade inle frågan om
lill vilken statlig eller kommunal myndighet en eventuell överföring av kyrkans
arbelsuppgifter inom folkbokföringen borde ske oeh vilka konsekvenser en
överföring skulle få i kostnadshänseende. Regeringen uppdrog är 1967 åt dåvarande
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) att utreda dessa frågor. I
sitt arbete ulgick CFU från den rådande relationen mellan slal och kyrka och
inriktade sig på att undersöka förutsättningarna för och konsekvenserna av ett
överförande av pastorsämbetenas folkbokföringsuppgifter till borgerligt organ.
CFU tog däremot inte ställning i frågan om etl sådant överförande borde komma
till stånd eller ej. I betänkandet (SOU 1970:70) Folkbokföringsorganisalionen
m.m. redovisade nämnden såsom etl alternafiv till gällande ordning en enligt
nämndens mening från teknisk och organisatorisk synpunki godtagbar modell. Den
innebar all paslorsäm-belenas nuvarande folkbokföringsuppgifier fördes över
till borgerlig myndighet - varvid CFU förordade de lokala skattemyndighelerna -
under del att pastorsämbetena utförde en begränsad personregistrering
(församlingsregistrering). Nämnden beräknade att modellen skulle innebära en
kostnadsökning för staten om ca 35 milj, kr, och en besparing för pastoraten om
ca 20 milj, kr, i 1968 års kostnadsläge,

1968 års beredning om stat och kyrka föreslog i sitt
slutbetänkande (SOU

s. 252 Kontrollera mot PDF

Delll B:12 Skr 1979/80:103 252

1972:36) Samhälle och trossamfund all den lokala
folkbokföringen skulle föras över lill eu borgerligt organ. Som skäl för della
anfördes bl.a. atl folkbokföringen är en allmänt samhällelig uppgifl som från
principiella synpunkier bör handhas av det allmännas organ. Däremoi log
beredningen inle ställning lill vilkel borgerligt organ som skulle komma i
fråga. Beredningens förslag hade utformats mot bakgrund av CFU:s nämnda
ulredning. Remissförfarandet av beredningens förslag samordnades i viss
utsträckning med remissförfarandet av CFU:s utredningsmaterial. Remisssvaren
gav vid handen all en bred opinion slödde förslagel frän beredningen om den
lokala folkbokföringens överförande lill borgerligt organ. De som var kritiska
mot förslagel - väsentligen inslanser med anknytning lill svenska kyrkan -
bestred dock inte att folkbokföringen som sådan fick betraktas som en borgerlig
uppgift.

De överläggningar mellan förelrädare för staten och
svenska kyrkan, som år 1975 inleddes i slal-kyrka-frågan, ulgick från de
grundläggande principer som angavs av 1968 års beredning om slal och kyrka. Som
jag nyss nämnde hörde lill dessa atl kyrkans ansvar för folkbokföringen skulle
föras över lill borgerligt organ. De betånkanden (SOU 1978:1 och 3) Stat-Kyrka
som i början av förra årel avgavs av dellagarna i överläggningarna innehåller
därför inle något förslag i folkbokföringsfrågan. Däremot innehåller de förslag
om hur kyrkans medlemsregistrering skall kunna ordnas vid folkbokföringens
överförande lill borgerligt organ. Även om sålunda slal-kyrka-belänkandena
endasl innehåller förslag om kyrkans medlemsregistrering, s.k.
församlingsregislrering, uttalade sig ändå många remissinslanser i den
grundläggande frågan om den framtida folkbokföringen. Bland dessa
remissinslanser fanns elt starki slöd för tanken att den lokala folkbokföringen
förs över lill borgerligt organ. Den församlingsremiss som uigjorde underlag
för Svenska kyrkans församlings-och pasloralsförbunds remissyttrande över
stal-kyrkaförslagel visade motsatt resultat. En klar majorilel bland
församlingar och samfälligheler motsatte sig en ändring av huvudmannaskapet för
den lokala folkbokföringen.

Jag vill också erinra om vad som sades i den
regeringskommuniké som lämnades den 22 mars 1979 efler avslutade
pariiöverläggningar i frågor om svenska kyrkan. Regeringen konstaterade i denna
alt det främsl är delfrågorna om folkbokföringen och begravningsverksamheten
som behöver bearbetas ytterligare. Befintligl material borde kompletteras med
etl konkret förslag om folkbokföringens anordnande med statligt huvudmannaskap.
Vidare framhölls all kravet på god närservice borde beaklas särskilt. Frågan om
begravningsverksamheten skall ses över i särskild ordning.

För egen del får jag anföra följande. Jag ser den civila
befolkningsregistreringen som en i princip klarl samhällelig uppgift. Med
denna grundsyn, som utredningsarbelel och remissförfarandet i slal-kyrka-frågan
har visal vara allmänt omfattad, kan befogade invändningar göras mot att en
ämbetsålgärd av pastor i svenska kyrkan kan bli grundläggande för en rad
rättigheter och skyldigheler i samhället. Denna synpunki har fått alll slörre
tyngd genom utvecklingen inom inte minst de social- och skatterättsliga
områdena.

Jag vill särskilt erinra om att kyrkobokföringen är ell
led i skatteadministrationen och har belydelse för bestämmandet av var
beskattningen skall ske. Della har lett lill all inle så få söker kringgå
folkbokföringsbeslämmel-serna och få kyrkobokföringen ordnad på det säll som är
mesl förmånligt från

s. 253 Kontrollera mot PDF

253 Komniittéer: Budgetdepartementet Delll B: 12

beskattnings- och bidragssynpunkt, t.ex. genom alt uppge
en frilidsfaslighel som bostad. För pastorsämbetena kan det ulan tvekan mänga
gånger vara känsligt all ifrågasälla en blivande församlingsbos avsikter och
genom frågor och på annat sätl kontrollera all del är fråga om verklig
bosättning. En sådan kontroll ligger naturligare och bättre lill för en
myndighel, som de skattskyldiga vet särskilt måsle beakla kyrkobokföringens
belydelse i beskattningshänseende. Genom särskilda åtgärder och andra
myndigheters medverkan kan visserligen rättelser i viss omfattning åstadkommas
i efterhand. Någon bra ordning är dock inte detla.

Starka skäl talar sålunda för en ändring av
huvudmannaskapet för den lokala folkbokföringen. Frågan om folkbokföringen har
inte någol direkl samband med relationerna mellan staten och svenska kyrkan.
Del finns därför enligt min mening skäl atl nu oberoende av hur dessa
relalioner kan komma alt ordnas uireda folkbokföringsfrågan.

Del senasle ulredningsarbelet i slal-kyrka-frågan har
visal att det är möjligt atl vid ell ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen
lösa svenska kyrkans behov av personuppgifter om sina medlemmar utan en sådan
arbetskrävande dubbelregistrering av befolkningen alt en folkbokföringsreform
av denna anledning inle kan accepleras från samhällsekonomisk synpunkt. En
omläggning av den lokala folkbokföringen är emellerlid förenad med olika
problem som ännu inle är lillräckligl belysta. Vad det i första hand gäller all
klarlägga är vem som skall handha den lokala folkbokföringen och hur
folkbokföringsarbelet i stort skall organiseras och bedrivas, hur servicen lill
medborgarna skall kunna tillgodoses och vad en omläggning kommer atl innebära
för den inom folkbokföringen verksamma personalen. Del motstånd som på lokalt
håll har märkts mot tanken på en folkbokföringsreform har lill slor del sin
grund i ovisshel om dessa frågor och då kanske främst farhågor för alt servicen
gentemot medborgarna skall avsevärt försämras. Del är självfallet viktigt atl
så ej sker och atl åtgärder som skulle kunna förhindra en sådan försämring
övervägs. För atl ett fullständigt och aktuellt utredningsmaterial skall finnas
lillgängligl som underlag för ett principbeslul i folkbokföringsfrågan förordar
jag alt en kommitté nu fär i uppdrag atl uireda folkbokföringens framlida
organisation och därvid särskilt belysa de frågor som jag har berört här.

I enlighet med vad jag har sagt förul bör som utgångspunki
för kommitténs arbete gälla att den för samhällel nödvändiga
befolkningsregislreringen i princip är en statlig uppgift och atl det
borgerliga samhällels organ skall svara för verksamheten som helhet. Den
löpande lokala folkbokföringen bör följaktligen inte längre ankomma på
pastorsämbetena inom svenska kyrkan. Däremot bör självfallet övervägas i vilken
mån det kan vara lämpligl och önskvärt alt pastorsämbetena med hänsyn lill
behovel av närservice och av andra skäl bistår folkbokföringsmyndigheterna med
vissa arbetsuppgifter.

Kommitténs arbete bör inriktas på den för samhällel
nödvändiga registreringen av medborgarna och inte göras beroende av vilkel
förhållande som råder mellan staten och svenska kyrkan. Som jag redan har nämnl
har frågan om den regisirering av uppgifler om svenska kyrkans medlemmar som
kan behövas för den kyrkliga verksamhelen nyligen utretts inom ramen för
slat-kyrka-arbetet. Kommillén bör kunna utgå från att en församlingsregislrering
för kyrkans behov kan anordnas i huvudsaklig överensslämmelse med del
ifrågavarande utredningsförslaget. Den överarbelning av förslagel som kan
behövas bör anstå till dess beslut föreligger om folkbokföringens anordnande.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Delll B:12
Skr 1979/80:103 254

Frågan om hur andra trossamfund än svenska kyrkan ska
kunna få tillgäng lill uppgifter ur folkbokföringen har inle lagits upp under
siat-kyrka-överläggningarna. Kommillén bör kompleltera utredningsmaterialet på
denna punkt. Kommittén bör sålunda undersöka vilka önskemål trossamfunden kan
ha i della hänseende och överväga möjligheterna all lillgodose dessa önskemål.

1 del bctiinkande om folkbokföringsorganisalionen m.m. som
CFU lade fram år 1970 föreslogs de lokala skallemyndigheterna bli civila
folkbokfö-ringsmyndigheler. Samma förslag har lämnats i en expertpromemoria
(SOU 1978:3, bil. 9) som utarbetades under slai-kyrka-överläggningarna. Vad som
enligt dessa förslag särskilt har ansells lala för all de lokala skatlemyndighelerna
skall omhänderha den primära folkbokföringen är atl dessa myndigheler handhar
mantalsskrivningen och all denna bygger på kyrkobokföringen. Vidare erinras om
kyrkobokföringens betydelse för skalleadministrationen och de fördelar det med
tanke härpå skulle innebära om också kyrkobokföringen sköttes av lokal
skattemyndighet. Jag anser också för egen del all myckel lalar för all ansvarei
för den lokala folkbokföringen flyttas lill de lokala skaltemyndighelerna.
Detla gäller särskilt kyrkobokföringen i vad den avser bestämmande av rätt
kyrkobokföringsorl. Dessa ärenden förutsätter bara undanlagsvis personligt
sammanträffande med folkbokföringsmyn-dighelen och bör därför ulan olägenhel
kunna fördelas på de 120 lokala skallemyndighelerna pä samma sätt som gäller i
fråga om de långl mer servicekrävande skalleärendena.

Den nuvarande lagstiftningen har inneburil en mycket stor
förenkling av formerna för allmänhelens konlakler med
folkbokföringsmyndighelerna. Jag tänker härvid inte bara pä de förut nämnda
ärendena angående besiämmande av räll kyrkobokföringsort utan också bl.a, på
ärenden som gäller födelse, namn, adoption, medborgarskap, hindersprövning vid
ingående av äktenskap och civilståndsfrågor. Personlig inställelse vid
folkbokföringsmyndigheten krävs endast undantagsvis.

Som jag har framhållil ulgör frågan om service till
medborgarna en mycket viklig del av kommilléns arbele. Särskilt glesbygdens
förhållanden måste beaklas. Kommittén bör undersöka i vilka fall allmänheten
har behov av personlig kontakt med en lokal folkbokföringsmyndighet och
överväga vilka möjligheter som kan slå till buds för atl inom ramen för en
enkel administrafion och rimliga kostnader undvika en försämrad närservice. Den
nuvarande ordningen med alt vissa folkbokföringsblanketler finns lillgängliga
på postanslallerna och vid försäkringskassornas lokalkontor bör självfallet
behållas. Möjligen kan denna närservice byggas ut och kompletteras med annat
bistånd åt allmänheten. Del kan le sig naturligt alt pastorsämbetena i vissa
fall får en särskild funktion i dessa hänseenden.

Till grund för kommitténs arbele bör ligga tidigare
utredningsmaterial som emellerlid kan behöva överarbetas och kompletteras.
Målel bör vara att så fullständigt beskriva huvuddragen av en ny
folkbokföringsorganisation och kosinaderna för denna att kommilléns arbele kan
utgöra underlag för ett principbeslul i folkbokföringsfrågan. Kommittén bör
därvid självfallet också redovisa behovet och ulformningen av ADB-stöd för
folkbokföringen, regionall och lokall. Lösningar av mera detaljbetonade frågor
liksom nödvändiga författningsändringar bör däremot anstå till ett senare
skede. Likaså bör de arkivfrågor som aklualiseras av en omläggning av den
lokala folkbokföringen i huvudsak ulredas först sedan beslut föreligger i folkbokföringsfrågan.
Kommitténs arbete bör emellertid bedrivas i nära samverkan

s. 255 Kontrollera mot PDF

255 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B:12

med arkivvårdande myndigheter.

En del av den personal som nu arbelar med
folkbokföringsuppgifter på pastorsämbetena kommer även efter en
folkbokföringsreform alt behövas för svenska kyrkans församlingsregislrering
eller för andra uppgifter inom församlingarna. Huvuddelen av personalen kommer
emellerlid inle atl kunna sysselsättas med sådana uppgifter. Personalens
möjligheter all erbjudas anslällning vid nya folkbokföringsmyndigheler togs upp
av CFU i dess betänkande om folkbokföringsorganisalionen m.m. CFU ansåg all det
fanns grundad anledning anta all det övervägande anlalet av de anslällda som
blir övertaliga vid pastorsexpeditionerna skulle kunna beredas anställning vid
de av CFU som folkbokföringsmyndigheler förordade lokala skaltemyndighelerna.
De uppgifter som låg lill grund för denna bedömning avsåg förhållandena i
slutet av 1960-lalel. Kommillén bör nu aktualisera och komplettera del lidigare
utredningsmaterialet i denna del saml ta ställning lill vad kommitténs förslag
till folkbokföringsreform kan innebära för den vid berörda myndigheter och
pastorsämbetena anställda personalen. Det bör därvid särskilt övervägas vad en
omläggning kan innebära för personal som är verksam ulanför lätortema.
Kommittén bör hålla nära konlakl med berörda personalorganisationer.

Fastän starka skäl kan anföras för en
folkbokföringsreform, kan givelvis en sådan inte ske utan en noggrann avvägning
mot de därmed förbundna kostnaderna, Ulredningen skall göra en fullsländig
kostnadsberäkning av silt förslag och därvid ange kostnadsalternaliv för olika
organisationsmodeller och nivåer. Mol bakgrund av de slalsfinansiella
framlidsperspektiven och vad som av riksdagen har framhållils i denna fråga är
del av slörsia vikt alt samhällets kostnader för folkbokföringen hålls låga.

Ulredningsarbelet bör bedrivas skyndsamt och med sikte på
all proposition skall kunna föreläggas riksdagen lill 1980/81 års riksmöte.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

alt tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med
uppdrag atl uireda folkbokföringens framlida organisation,

alt utse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta åtlonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

s. 256 Kontrollera mot PDF

Delll
B:13 Skr 1979/80:103 256

13. Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag

Dir
1979:106

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Depariemenlschefen, slalsrådel Mundebo, anför.

Del helt övervägande anlalet svenska förelag ägs direkl
eller indirekl av en eller etl fätal fysiska personer. Företag som har en sådan
ägarstruktur brukar kallas fämansföreiag eller familjeföretag. I
kommunalskallelagen (1928:370), KL, har uUryckel fämansföreiag dock en särskild
innebörd och omfattar inte de s,k. egenförctagen, dvs, företag som drivs utan
förmedling av juridisk person. Jag kommer därför i del följande alt använda
uUryckel familjeförelag för att beteckna företag som ägs av en eller etl fålal
fysiska personer. Det bör framhållas atl ullrycket inle innefattar något krav
på all delägarna skall tillhöra samma familj eller släkt.

Familjeföretagen hör i regel lill gruppen mindre eller
medelslora förelag. Även några av de myckel slora förelagen är dock
familjeföretag. Särskilt tre företagsformer brukar förekomma bland
familjeföretagen, nämligen egenförelag, handelsbolag (inklusive kommanditbolag)
och aktiebolag. De mindre förelagen drivs vanligen som egenförelag men även
akliebolags- eller handelsbolagsformen används ofta bland dessa företag. Bland
de medelslora och slörre förelagen dominerar aktiebolagsformen. Förekomsten av
de olika företagsformerna varierar också mellan olika näringsgrenar.
Egenföretaget är den hell dominerande förelagsformen inom jordbruket medan
aktiebolaget är den vanligasle formen inom l.ex. tillverkningsindustrin.

Del bör här nämnas all frågan om en ny förelagsform
anpassad till småföretag har diskuterats under senare fid. Höslen 1978 lade
1974 års bolagskommitlé (Ju 1974:21) fram elt förslag om en ny bolagsform -
s.k. andelsbolag - för de mindre företagen (SOU 1978:66). Vid
remissbehandlingen utsatles förslagel för omfattande kritik och regeringen
beslutade i våras all förslagel inle skulle genomföras. Frågan om förenklade
bolagsregler för mindre förelag övervägs f.n. inom justitiedepartementet.
Såvitt nu kan bedömas är någon ny företagsform inle akluell. I stället lorde,
om så bedöms nödvändigl, vissa förenklade regler för småförelag kunna tas in i
akliebolagslagen (1975:1385).

I detla sammanhang vill jag också erinra om atl 1974 års
bolagskommitlé i ell särskilt delbelänkande (SOU 1978:67) har föreslagil
ändrade regler för handelsbolag och enkla bolag. Förslagel har remissbehandlais
och bereds nu inom justitiedepartemenlel.

I princip gäller samma beskaltningsregler för
familjeföretagen som för andra företag, Vid beskattningen av familjeföretagen
och deras ägare uppkommer dock problem som inte har någon direkt motsvarighet
för l.ex, de börsnoterade företagen och deras aktieägare, Della gäller vid
såväl kapitalbeskattningen som inkomsibeskallningen.

Vid kapitalbeskattningen uppkommer problem både i fråga om
den årliga förmögenhetsskatt som tas ut på del i förelagel nedlagda kapitalet
och i fråga om de engångsskatter som vid arv och gåva träffar detta kapital.
Skatterna betalas av ägaren respeklive arv- eller gåvolagaren, men medel för
all läcka skallerna måste i regel tillskjutas av förelagel. Della medför för
förelagets del en betydande extrabelastning som kan äventyra den fortsatta
driften och försvåra generationsskiften. Problemen har uppmärksammals av
statsmakterna. I samband med atl en allmän skärpning av kapitalskatterna
genom-

s. 257 Kontrollera mot PDF

257 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B:13

fördes år 1970 infördes för försia gången särskilda
kapitalskaiielältnader för ägare av vissa familjeföretag. Dessa lätinadsregler
ersattes är 1974 av nya regler varefter lagstiftningen om kapitalbeskattning av
tamiljeförelagens ägare år 1977 fick sin nuvarande ulformning. 1 den s.k.
småförelagspropo-silionen (prop. 1977/78:40 om åtgärder för all främja de
mindre och medelstora företagens utveckling) som låg till grund för
lagstiftningen framhöll jag att underlag för mer genomgripande principiella
ändringar saknades och all de nya lällnaderna därför lills vidare borde få
formen av en uividgning av de lättnader som hade införts år 1974. Sedan
ytterligare utredningsmaterial hade erhållils fick bedömas om andra lösningar
på sikt kunde vara mer ändamålsenliga. I del sammanhanget framhöll jag vidare atl
inle bara kapitalbeskattningen borde bli föremål för utredning. Även
möjligheterna all genom ändring i skallereglerna underlätta köp av familjeförelag
och kapitalanskaffning i sådana förelag borde utredas (prop. 1977/78:40 bil. 3
s. 22 f).

Många av de problem som uppkommer vid inkomstbeskattningen
sammanhänger med all del regelmässigt råder en nära personlig anknytning och
slark intressegemenskap mellan familjeföretaget och dess ägare. Dessa
förhållanden har visal sig medföra all företagare ibland kan skaffa sig
obehöriga skatieförmåner med hjälp av företagel. Statsmakterna har försökl
hindra della genom atl införa en rad olika särregler för familjeföretagens
inkomstbeskattning. Som exempel kan nämnas att särskilda bestämmelser om s.k.
vinslbolagstransaklioner och inlerna aklieöverlåtelser infördes år 1973 för atl
hindra bl.a. all obeskattade medel togs ul från fåmansägda företag. Ell annal
exempel är de begränsningar i rätten till förlustavdrag som gäller när ell
familjeföretag har bytt ägare. I början av år 1976 infördes yllerligare
särregler för den grupp av familjeförelag som i lagstiftningen betecknas
fämansföreiag. Reglerna log sikte på bl.a. de fall då finansiella transaktioner
eller köp och försäljning av egendom har skett mellan företaget och dess ägare.
Samtidigt begränsades möjligheterna atl skallemässigl fördela fåmansförelagets
inkomster mellan företagsledaren och hans familjemedlemmar.

Betydande svårigheler kan uppkomma vid utformningen av
särregler av delta slag. För all reglerna skall bli tillräckligt effektiva är
del ofta nödvändigt atl ge dem en vid omfattning. Delta medför alt reglerna
kommer alt Iräffa inle bara skalteundandragande ålgärder ulan även
iransaklioner som är kommersielll moliverade. Del har också visal sig atl vissa
av de nuvarande särreglerna ger upphov till lolknings- och tillämpningssvårigheter.

Vid inkomsibeskallningen uppkommer också andra frågor som
i försia hand berör familjeföretagen. Vid remissbehandlingen av nyssnämnda båda
förslag från 1974 års bolagskommitlé aktualiserades bl.a. frågan om enkel-eller
dubbelbeskattning av mindre företag. Vidare framhöll många remissinstanser att
beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag behöver förtydligas
och ändras i flera avseenden.

De frågor om familjeföretagens kapital- och
inkomstbeskattning som jag här berört har nära anknytning lill det arbele som
företagsskalieberedningen har bedrivit. Efter förslag i prop. 1978/79:210 har
beredningens slutbetänkande (SOU 1977:86) numera till vissa delar lagls lill
grund för lagsliftning (SkU 1978/79:57, rskr 1978/79:389, SFS 1979:609-618). I
propositionen drog jag upp riktlinjer för del fortsatta lagstiftnings- och
utredningsarbetet på företagsbeskattningens område. I del sammanhanget tog jag
upp de särskilda

17 Riksdagen 1979180. 1 sand. Nr 103

s. 258 Kontrollera mot PDF

Del 11 B:
13 Skr 1979/80:103 258

problem som uppkommer vid familjeföretagens beskattning.
Jag erinrade bl.a. om atl det finns behov av att se över
kapitalbeskallningsreglerna och jag nämnde alt det vid remissbehandlingen av
beredningens belänkande hade aktualiserats en rad andra frägor som rörde
familjeföretagens beskaltning. Bl.a. hade kritik riktats mot delar av 1976 års
särregler för fämansföreiag. Min slutsals var atl de frågor som rör de mindre
och fåmansägda förelagens beskaltning borde bli föremål för en samlad översyn.

Jag anser all en kommillé nu bör tillkallas för alt göra
denna översyn.

Kommillén bör få i uppdrag all se över
kapitalbeskallningsreglerna för familjeförelag. I uppdraget bör vidare ingå all
behandla olika frågor som rör familjeföretagens inkomstbeskalining. En viktig
sådan fråga är utformningen av de särregler som har införts för atl hindra
olika former av skatleund-andragande. En annan betydelsefull fråga avser
beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag. Kommillén bör också
behandla vissa andra frågor på inkomstbeskattningens område, bl,a,
möjligheterna atl med hjälp av skattereglerna underlätta familjeföretagens
kapitalanskaffning och enskilda personers köp av sådana förelag.

Det bör däremoi falla ulanför ramen för uppdragel atl
ompröva de allmänna principema för företagsbeskattningen. Jag länker bl.a. på
de frågor om uppbyggnaden av obeskattade reserver och resultaluljämning som
nyligen har lagreglerals pä förslag i prop. 1978/79:210. Jag syftar också på
frågan om dubbelbeskattning och kedjebeskallning inom aktiebolags-sektorn. Den
frågan bör - som jag framhöll i nämnda proposition - utredas i särskild
ordning. Inom ramen för en sådan utredning kan det också finnas anledning alt
undersöka möjligheterna atl lillämpa olika beskattningsprinciper för bolag i
olika storleksklasser. Det ligger i sakens nalur all den särskilda ulredningen
och den nu aktuella kommittén bör ha tämligen ingående kontakter och samråd.

I det följande behandlar jag var för sig kommilléns
uppgifler inom kapitalbeskattningens och inkomstbeskattningens områden.

Kapitalbeskattningen

Förmögenhets-, arvs- och gåvobeskatlningen av kapital som
har lagls ner i ell familjeförelag kan - som jag redan nämnl - medföra en
allvarlig belaslning för företagel som sådanl. Den som äger ett förelag och
vill driva del vidare måste årligen la en del av förelagels avkaslning i
anspråk för betalning av förmögenhelsskalt. Denna skalt är inte avdragsgill vid
ägarens inkomsttaxering ulan måsle betalas med beskattade medel. På grund av
inkomstskattens progressivilel fordras i regel mycket stora ullag för att
inkomsten efter skatt skall täcka förmögenhetsskatten. Belaslningen på
företagel ökar ytterligare på grund av alt egenavgifter eller - om företagel bedrivs
i aktiebolagsform - arbetsgivaravgifter utgår på det uttagna beloppel. Av samma
skäl måsle den arvinge eller gåvotagare som vill driva elt övertaget
familjeföretag vidare i många fall göra myckel betydande uttag från företaget
för att täcka arvs- eller gåvoskatten. Den belaslning på familjeförelaget som
uttagen för kapitalskatter medför kan försvåra eller rent av omöjliggöra
fortsatt drifl och generationsskiften och kan därmed leda till all verksamheten
läggs ner eller att en försäljning till andra större förelag framtvingas.

Som jag redan nämnt har statsmakterna under 1970-talet
vidlagil olika ålgärder för att molverka en utveckling av nu antytt slag. I
samband med

s. 259 Kontrollera mot PDF

259 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:13

1970 ärs skallereform infördes särskilda
kapitalskatleläiinader för ägare av vissa familjeförelag. Reglerna innebar alt
viss del av förelagsförmögenheien genom etl särskilt avdrag undanlogs frän
beskattning. År 1974 ersattes dessa regler med bestämmelser som innebar atl
lättnader medgavs vid värderingen av tillgångarna i ell familjeförelags
rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Värderingsreglerna ändrades väsenlligl genom
lagstiftning hösten 1977 och fick därigenom sin nuvarande ulformning (prop.
1977/78:40 bil. 3, SkU 1977/78:19, -skr 1977/78:111, SFS 1977:1173 och 1174).

Nu gällande kapitalskatleregler för familjeförelag innebär
i likhei med 1974 års regler att lättnader medges vid värderingen av sådan
förmögenhel som är nedlagd i förelagets rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Som
familjeföretag räknas i detta sammanhang - förutom förelag som drivs som
egenförelag - förelag vars akiier eller andelar inle är noterade pä börs e.d.
och inte heller i övrigt omsätts pä kapitalmarknaden. Värderingsreglerna har i
huvudsak följande innehåll. I ett försia sleg fastställs substansvärdet av den
förmögenhel som är nedlagd i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Varulager tas i
princip upp till det värde som del kan anses ha betingat vid försäljning under
normala förhållanden. Inventarier tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag
för skälig avskrivning och fastigheter redovisas lill taxeringsvärdet. Från
tillgångarnas sammanlagda värde avräknas skulder och andra avgående poster.
Härigenom erhålls substansvärdet. Lättnad i förmögenhets-, arvsoch gåvobeskatlningen
medges i den formen att substansvärdet reduceras med 70 %. Beskattningen
träffar alltså bara 30 % av substansvärdet.

Systemet har dock försetts med särskilda spärrar. Syftet
med dem är alt hindra all lällnadsreglerna gynnar passivt ägande av jordbruksfastigheter
och spekulation i fastigheter. Spärreglerna innebär atl reduktionen av
substansvärdet inle får leda till att förvärvskällans värde las upp lill lägre
belopp än vad som motsvarar värdet av de i förvärvskällan ingående
fastigheterna efter avdrag för skulder som belöper på dessa fastigheter. Som
värde på jordbruksfastighet tas vid denna beräkning upp taxeringsvärdet minskal
med den del av byggnadsvärdet som avser ekonomibyggnader. Som värde på annan
faslighet las upp det taxerade markvärdet.

I fråga om arvs- och gåvoskatt har de nya
värderingsreglerna kompletterats med bl.a. ulvidgade möjligheter till anstånd
med inbetalning av skatten. Arvinge eller gåvotagare kan sålunda få fördela den
skall som belöper på del övertagna företagets rörelse, jordbruk eller skogsbruk
på 20 år.

Kommillén bör se över de nu nämnda reglerna från såväl
materiella som tekniska synpunkter i syfte att utforma ett syslem som även på
längre sikt löser familjeföretagens kapilalskalteproblem. Därvid bör beaktas
att familjeföretagen svarar för en myckel betydande del av produklionen och
sysselsättningen i vårl land och att de på många sätt har avgörande betydelse
för den regionala ulvecklingen. Familjeföretagen har visat stor förmåga lill
förnyelse och anpassning och belydande utvecklings- och tillväxtmöjligheter.
Den fortsalla förekomsten av familjeföretag kan därför ses som en viktig
förutsättning för ett dynamiskt och differentierat näringsliv.

Mot denna bakgrund framstår det från allmän synpunki som
angelägel atl kapilalbeskallningsreglerna har en sådan utformning atl de inte
försvårar familjeföretagens fortsatta drift. Häri ligger också alt
beskatlningen inte får vara utformad sä atl den hindrar generationsskiften
eller andra önskvärda ägarväxlingar inom dessa företag. Under 1970-talel har
den uppfattningen vunnit hävd all särskilda lättnader bör medges vid
beskattningen av kapital som arbetar i familjeföretag. När del gäller alt
beslämma lällnadernas

s. 260 Kontrollera mot PDF

Delll
B:I3 Skr 1979/80:103 260

omfattning måste dock även andra intressen vägas in. bl.a.
önskemålel atl beskallningen skall ge resultat som är godtagbara från
fördelningspolitiska synpunkter. Till grund för 1977 års lagsliflning låg
bedömningen alt relativt belydande lättnader i skallebelastningen var
motiverade men alt total skallebefrielse inle kunde komma i fråga. Denna
avvägning bör vara vägledande också för kommilléns arbete.

Nuvarande system för beskattning av kapital i
familjeföretag innebär all samma maleriella regler lillämpas vid förmögcnhels-,
arvs- och gåvobeskattningen. Vid gåva måste dock vissa särskilda
förulsältningar vara uppfyllda för all lättnader skall medges. När 1977 års
lagsliftning genomfördes var del angelägel atl snabbt finna en ålminstone
kortsiktig lösning på familjeföretagens kapilalskalteproblem. 1 del lägel var
del önskvärt all välja en enkel, lällillämpad och enheilig melod. När kommillén
skall ularbela förslag lill mer långsikliga lösningar är förulsällningarna
andra. 1 många avseenden skiljer sig den årliga förmögenhetsskatten från de
engångsskatter som tas ul vid arv och gåva. Del är möjligt all det på sikt
visar sig lämpligare all välja olika lösningar för de olika skatteformerna. Det
bör därför inle vara något krav alt kommittén skall ularbela enhetliga regler
för hela kapital-skatteområdet. Kommiitén bör i stället ha frihet att pröva
vilka lösningar som är mesl ändamålsenliga i de olika
beskattningssiluationerna.

Vad först belräffar förmögenhetsskatten har från
familjeföretagens sida riktats kritik mol nuvarande syslem. Man har hävdat atl
den progressiva inkomst- oeh förmögenhetsbeskattningen och ulformningen av
80/85-procentregeln gör alt förmögenhetsskatten alltjämt kan medföra en
allvarlig belastning på en del medelstora och slörre familjeförelag. Även för
de företag som har nytta av lällnadsreglerna anses nuvarande system vara en
alltför kortsiktig lösning. Vid fortsatt inflation kommer företagen nämligen
enligt denna uppfattning all inom loppet av några är befinna sig i en situation
liknande den som de befann sig i före 1977 års lagsliftning. Mol denna bakgrund
har från familjeföretagens sida framförts önskemål om alt det i förelagen
arbetande kapitalet hell skall undanlas från förmögenhetsskatt. Man har då
särskilt understrukit atl den förmögenhet som är nedlagd i förelagel är
undantagen ägarens fria disposiiion pä ett sätt som motiverar en annan syn på
denna förmögenhet än på andra förmögenhelstillgångar.

Från förelagens synpunkt skulle en sådan lösning
naturligtvis vara den mest förmånliga. Av vad jag nyss har anfört framgår
emellertid att också andra intressen måste vägas in. Kommittén bör ha frihet
all föreslå elt system som innebär atl förelagsägaren under sitt innehav av
företaget hell befrias från skyldighet atl beiala förmögenhetsskall på del i
förelagel nedlagda rörelsekapitalet. En förutsättning för detla bör dock vara
alt kommillén kan anvisa en lämplig melod för kompenserande ålgärder när
innehavd upphör. Etl sätt kunde vara att skärpa den beskattning som skall ske
när förelagel avyttras. Elt annal kunde vara alt inte omedelbarl la ul
förmögenhetsskatten ulan i slället se den som en successivi växande skuld som
förfaller när företaget byter ägare. Sådana lösningar torde dock ha den
olägenheten all en med liden ackumulerad skalleskuld kan försvåra eller hell
omöjliggöra en försäljning. Även i övrigt uppkommer en rad materiella och
kontrolllekniska problem, bl.a. när del gäller att säkerställa det allmännas
uppskjutna skatleanspråk. Jag kan i dessa avseenden hänvisa lill den genomgång
som gjordes i prop. 1977/78:40 bil. 3 (se s. 25 ff). Om kommittén ändå finner
sig böra söka en lösning enligt nu antydda linjer, måsle problemen kartläggas
yllerligare och lämpliga metoder anvisas.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B: 13

Elt helt annal allernaliv som har hafl förespråkare i
debatten kan vara att medge förelagsägaren avdrag vid inkomsttaxeringen för den
förmögenhetsskatt som belöper på förelagels rörelse, jordbruk och skogsbruk.
Resultatet skulle bli att förmögenhetsskatten får betalas med obeskalladc
medel, vilket skulle avsevärt reducera behovel av uttag från förelaget. En
sådan lösning kan dock leda till vissa ojämnheter. En person som äger elt
mindre företag och har slora inkomster kan nämligen genom avdragel få slörre
skattelättnad än den som har ell slörre förelag men lägre inkomster. Kommittén
bör ändå ha frihei all närmare pröva för- och nackdelarna med denna lösning. Om
kommillén anser att lösningen bör övervägas, måste uppmärksamhet ägnas åt de
lekniska problem som kan uppkomma vid avdragsberäkningen och tillämpningen av
80/85-procenlregeln. bl.a. när skallen skall delas upp på olika lillgångar.
Kommiitén måste också beakla atl denna melod - i likhei med den som jag nyss
diskuterade - kan aktualisera behov av en kompenserande beskattning när
företagsinnehavet upphör.

Kommillén är oförhindrad all föreslå hell andra lösningar
än de jag här har beröri. Nuvarande system bygger pä atl viss del av
förelagsförmögenheien skall värderas enligt särskilt förmånliga regler. Om
kommiitén vid sin analys av detla syslem finner all lällnadsreglerna även i
forlsållningen bör inriktas på värderingen, måste kommittén pröva om del finns
behov av att i ell eller flera avseenden modifiera nuvarande värderingsregler.
Del kan länkas visa sig ändamålscnligl alt vid ulformningen av värderingsreglerna
beakla även etl sådanl förhållande som antalet anslällda i företaget.

Ell särskilt problem i nuvarande syslem sammanhänger med
konstruktionen av den s.k. 80/85-procentregeln. Syflel med denna regel är atl
lillse atl skallskyldiga får möjlighet all disponera viss del av sin inkomst
för privala ändamål. Regeln innebär i princip all den toiala skallen inle får
översliga 80 % av den statligt beskattningsbara inkomsten till den del den inte
överstiger 200.000 kr. och 85 % av överskjutande inkomstbelopp. Vissa
begränsningar finns dock i möjligheterna atl få skatlenedsätlning med stöd av
regeln. Sålunda gäller alt kommunalskallen inle får sältas ned och all
förmögenhelsskallen inte får reduceras till belopp som understiger skallen på
halva förmögenheten. På grund av dessa begränsningar kommer den nedsättning av
förmögenheisvärdet som följer av nuvarande lättnadsregler för familjeföretag
inie i alla situationer att få full effekt i form av molsvarande nedsältning av
den skaltskyldiges slutliga skalt. Har förelagsägaren redan ulan de särskilda
lällnadsreglerna fåll sin skatl reducerad pä grund av 80/85-procenlregeln, kan
del inträffa atl lättnadsreglerna får en relativt obelydlig effekt eller atl de
- vid mer betydande förmögenhetsinnehav - inle leder lill någon yllerligare
skatlenedsätlning. Som framhölls i prop. 1977/78:40 är del här närmast fråga om
den allmänna avvägningen av skalleullaget vid de största förmögenhetsinnehaven.
Det är i och för sig inte en uppgifl för kommittén atl gå in på denna
avvägning, men kommittén bör dock vid sill val av lösningar överväga
möjligheterna all låla även ägare av de slörre familjeföretagen få del av de
särskilda lättnader som föreslås. Kommillén bör vara oförhindrad att pröva om
vissa på dessa företag inriktade justeringar av 80/85-procenlregeln kan och
behöver göras för all uppnå etl sådanl resultat.

Vid förmögenhetsbeskattningen uppkommer också vissa
problem som har sin molsvarighet vid arvsoch gåvobeskatlningen. Jag ålerkommer
strax till dessa gemensamma frågor.

Vad härefter belräffar arvs- och gåvobeskatlningen kan man
konstalera atl

s. 262 Kontrollera mot PDF

Delll
B:13 Skr 1979/80:103 262

uppfattningarna om hur generalionsskiflesproblemen skall
lösas skiftar siarkt. En arbelsgrupp inom företagsskalieberedningen lade i
promemorian (Ds B 1976:10) Skallelällnader för familjeförelag fram förslag som
innebar all betalningen av arvsoch gåvoskall skulle få ske med obeskattade
medel. Enligt förslagel skulle nåmligen ägare av familjeförelag under sin
innehavslid få avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa avsällningar till s.k.
arvsskaltekonlo. Arvinge eller gåvotagare som övertog förelagel skulle vidare
få avdrag för belalning av den arvs- eller gåvoskall som inle täcktes av medel
på arvsskattekonlol. Vid remissbehandlingen fick förslagel ett blandat mottagande.
Många remissinslanser ansåg alt lösningen var alltför komplicerad (se
redovisning i prop. 1977/78:40 bil. 3 s. 9 ff). Som alternativ föreslogs bl.a.
all definitiv skatlelälinad i stället skulle ges i form av eftergift av viss
del av den framräknade skallen eller genom tillämpning av en lindrigare
skatteskala. Ell ytterligare allernaliv som presenterades frän bl.a.
försäkringsföretagens sida var atl knyta lättnaderna lill särskilda
arvsskalteförsäkringar. Enligt en annan uppfattning borde problemen inte lösas
genom definiliv skallelindring utan genom atl arvsskatten skulle behandlas som
en skuld, som förfaller lill betalning först om och när arvingen eller
gåvolagaren avyttrar förelagel.

De förslag som framfördes i della sammanhang omfattade
alltså både olika former av definitiva skattelättnader och renodlade anstånds-
eller uppskovsregler. Den lösning som föreslogs i småförelagsproposilionen och
godtogs av riksdagen kan sägas representera en mellanform. Av prakliska skäl
valdes samma huvudmetod som för förmögenhetsbeskattningen, dvs, definitiva
lättnader genom reduktion av del skattepliktiga värdel av familjeföretaget.
Dessa lättnader kombinerades ined generösa anslåndsregler. Kommittén har
möjlighel atl ånyo ta upp de olika principlösningarna till prövning. I fråga om
skallelällnadernas omfattning gäller här - på samma sätl som i fråga om
förmögenhetsskatten - alt en avvägning måste göras mellan önskemålet att
underlätta generationsskiften och andra intressen.

Kommittén kommer sannolikl att finna att någon form av
definitiv skattelättnad behövs även i elt framtida syslem. Kommiitén är i så
fall oförhindrad atl pröva såväl möjligheterna till modifiering av nuvarande
värderingsregler som förutsättningarna för andra lösningar. 1 della sammanhang
bör beaktas atl utredningsuppdraget omfaltar beskaltningskonsekven-serna inle
bara vid arv och gåva ulan även vid en annan form av överlagande, nämligen
enskilda personers köp av familjeföretag. Jag ålerkommer i del följande till
denna fråga men vill redan nu framhålla atl det kan visa sig vara en fördel all
ha likartade regler för de olika formerna av övertagande. Om detta skall
uppnås, kunde en lösning tänkas vara att skattelindring i form av avdrag vid
inkomsttaxeringen kombineras med en utvidgning av anstånds-resp.
kreditmöjligheterna. Vilken principlösning kommittén än stannar för är del
angeläget att de administrativa och kontrolllekniska aspekterna beaktas.

Syftet med skalielätlnaderna vid arv och gåva är atl se
lill alt beskatlningen inle hindrar eller onödigtvis försvarar all ett
familjeföretag förs över till nästa generation. Vid gåvobeskatlningen
återspeglas detta i en särskild bestämmelse som innebär att lättnaden går
förlorad om mottagaren inte behåller förelaget i åtminslone fem år. I
småförelagsproposilionen diskulerade jag möjligheterna atl införa liknande
villkor vid arvsbeskattningen. Jag fann emellerlid alt en sådan lösning skulle
kunna ha vissa olägenheler för förelaget som sådant och atl den dessulom skulle

s. 263 Kontrollera mot PDF

263 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:13

aktualisera svåra gränsdragningsproblem. Av den
anledningen fick arvs-skatlelällnaderna behålla sin generella karaklär i den
meningen att de allljäml skulle gälla för alla familjeförelag oberoende av om
arvingarna i del enskilda fallel övertar och behåller förelagel eller inle. Ell
sådanl system kan kriliseras från principiella synpunkier men är i gengäld
lekniskl lätthanterligt. Kommillén bör undersöka om del inle irols
svårigheterna är möjligt all finna en annan lösning som är någorlunda lätt att
tillämpa. Skulle det visa sig all elt system med generella arvsskalielällnader
ändå är all föredra även i framliden, kan det ä andra sidan finnas anledning
för kommillén all ompröva nu gällande gåvoskallespärrar. Dessa sägs ha vållat
en del prakliska svårigheler vid tillämpningen och det kan tänkas alt
skalielätlnaderna för framtiden kan ges en sådan form atl spärreglerna kan
undvaras.

En angränsande fråga som blir aktuell också vid
förmögenhelsbeskallning-en avser de spärregler som har införts för att hindra
atl lällnadsreglerna förstärker eflerfrågan på jordbruksfastigheter som
kapitalplaceringsobjekl och slimulerar spekulalion av olika slag. Beiräffande
jordbruksfasligheler konstaterade jag i småförelagsproposilionen att
lällnaderna i princip borde förbehållas sådana personer som själva aktivi
bedriver jordbruk eller skogsbruk. Del mötte emellertid stora svårigheter atl
ulforma lillräckligt preciserade regler om aktivi deltagande. Jag konslalerade
vidare all del kunde finnas anledning alt undanta vissa former av rörelse frän
skallelällnaderna. Även en sådan begränsning var dock tekniskt svär alt
genomföra. Av dessa skäl ansåg jag alt man tills vidare måste nöja sig med
nuvarande schablonmässigt utformade spärregler, som enbart lar sikle på alt hindra
för låg värdering av sådana fasiighetstillgångar som typiskt sett ulgör
kapitalplaceringsobjekl. Kommittén bör kartlägga effekterna av nuvarande regler
och överväga vilka spärregler som kan behövas i fortsättningen. När det gäller
all bedöma beskattningsreglernas belydelse för förvärv och innehav av
jordbruksfasligheler har kommillén anledning all beakla det utrednings- och
lagstiftningsarbete som har bedrivits på jordförvärvslagstiftningens område.
Jag vill i detla sammanhang erinra om alt utredningen (Ju 1977:07) om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall genom lilläggsdirekliv (Dir 1979:11)
har fått i uppdrag all behandla frågor som rör begränsning av dödsbos innehav
av jordbruksfastigheter och inskränkningar i rätten all genom testamente
förvärva sådana fastigheter.

Kommittén bör också la upp en annan fråga som är gemensam
för förmögenhets-, arvs- och gåvobeskatlningen. Varje system som innebär att
ett visst slags förmögenhet förmänsbehandlas förutsätter att denna förmögenhet
kan avgränsas frän den skaltskyldiges övriga tillgångar och skulder. Nuvarande
lätinadsregler omfattar bara förmögenhet som är nedlagd i förvärvskälla inom
inkomslslagen jordbruk och rörelse. Vid tillämpningen måsle alltså sådan
förmögenhel avskiljas från s.k. rörelsefrämmande poster. I
småföretagspropositionen underströk jag all detta i del enskilda fallet kunde
vara en svår uppgift. Hitlills vunna erfarenheler bekräftar della. Del har i
praktiken visal sig atl belydande gränsdragningsproblem ibland uppkommer såväl
vid förmögenhetstaxeringen som vid arvs- och gåvobeskattningen. Problemen är
någol olika vid de skilda förelagsformerna. Del lorde l.ex. vara enklare atl
beslämma vad som är företagsförmögenhet i ett aktiebolag än i elt egenförelag.
Problemen skiftar också mellan olika verksamhetsformer. Det är givelvis
angeläget att lillämpningen blir så likformig som möjligt. Kommittén bör
behandla dessa

s. 264 Kontrollera mot PDF

Del II B: 13 Skr 1979/80:103 264

frågor och trots svårigheterna försöka dra
upp vissa riktlinjer för gränsdragningen, l.ex. i form av särskilda
schablonregler.

Inkomstbeskattningen

Som jag lidigare har anförl bör kommilléns arbele på
inkomstbeskattningens område främsl inriklas på alt se över de olika
särreglerna för familjefö-ru-iag och all behandla frågan om handelsbolagens och
kommanditbolagens skatteräusliga ställning. En annan viklig uppgifl är atl
undersöka möjligheterna att underlätta enskilda personers köp av
familjeförelag och dessa företags försörjning med riskkapilal.

En betydande del av nuvarande särregler kan föras tillbaka
på förelags-skalleberedningens belänkande (SOL' 1975:54) Fåmansbolag.
Beredningen ansåg sig kunna konstatera att akliebolag som ägdes av en eller ell
fålal personer i stor ulslräckning hade använls för alt uppnå inle avsedda slatteförmaiier.
Den grundläggande brislen var enligt beredningen atl bolagel och aktieägaren
accepterades som två självständiga och av varandra oberoende personer trots atl
uppdelningen på två rättssubjekt ofta bara var en formalitet och alltså saknade
reell innebörd. För all komma lill rätta med förhållandena föreslog beredningen
elt antal särregler för fåmansägda förelag.

Beredningens belänkande lades lill grund för lagsliflning
som genomfördes i början av år 1976 (prop. 1975/76:79, SkU 1975/76:28, rskr 1975/76:171,
SFS 1976:85-87). I förarbetena underströks all syftet med bestämmelserna var
all öka neulralileten och likformigheten vid beskaltningen och inle i och för
sig att skarpa beskattningen av de fåmansägda företagen.

Lagslifiningen gäller bara i fråga om sådana förelag som
ulgör fämansföreiag. I detta sammanhang omfaltar uttrycket i försia hand
akliebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag vars akiier resp. andelar
lill övervägande del ägs - direkl eller genom förmedling av juridisk person -
av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Vissa företag med ell
slörre anlal delägare räknas ock.så som fämansföreiag, nämligen om verksamhelen
är uppdelad pä flera självsländiga verksamhetsgrenar och en person genom
aktie-eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella
bestämmanderätten över en sådan verksamhelsgren. Det bör noteras alt
lagstiftningen inte berör egenförctagen men att den å andra sidan omfallar inle
bara aktiebolag och ekonomiska föreningar utan också handelsbolag.

Lagstiftningen reglerar till slor del iransaklioner som
företas mellan förelagel å ena sidan och förelagsledare, delägare eller
närstående lill dem ä den andra sidan, I förarbetena konstaterades atl delägare
i fämansföreiag ofta hade skaffat sig obehöriga skatteförmåner genom att låta
företaget anskaffa rörelsefrämmande lillgångar eller genom all föra över
egendom mellan förelaget och delägaren. Genom den nya lagstiftningen infördes
en rad maleriella regler som hade lill syfte atl genom ofördelaktiga
beskattningskonsekvenser hindra all sådana transaktioner genomförs (s,k.
sloppregler).

Särskild uppmärksamhel har i debatten ägnats de
beslämmelser i 1976 års lagstiftning som begränsar möjligheterna att vid
taxeringen fördela företagsinkomsten mellan företagsledaren och hans eller
hennes make och barn. I detla avseende förelåg tidigare stora skillnader mellan
olika företagsformer. Den som drev verksamhelen som egenföretagare hade inle
räll lill avdrag för lön till make eller barn (s.k. faktisk sambeskallning). Om
verksamhelen

s. 265 Kontrollera mot PDF

265 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B:13

däremoi bedrevs i bolagsform, fanns slora möjligheier all
genom lön fördela förelagsinkomslen mellan makar eller föräldrar och barn.
Genom de nya reglerna om fämansföreiag och annan samlidig lagsliftning gjordes
sysiemel enhetligt. Egenförelagarna fick möjlighet lill viss begränsad inkomstfördelning
och samtidigt infördes motsvarande begränsningar för fåmansföretagens del.
Sedan lagstiftningen hade kritiserals som alltför restriktiv mjukades
bestämmelserna upp under hösten 1976 och fick därmed sin nuvarande ulformning.
1 princip innebär reglerna alt s.k. medhjälpande make saml barn som har fylll
16 år beskallas för marknadsmässigl vederlag för sina arbetsinsatser i
förelagel. I fråga om medhjälpande make fordras dock atl arbetsinsatsen under
beskallningsårel har uppgåll fill minst 400 timmar.

1976 års lagstiftning reglerar också en rad andra
transaktioner mellan förelagel och delägarna eller förelagsledaren, bl,a,
hyresavtal och finansiella transaktioner. Vidare finns särskilda regler
angående del fall då delägare avyttrar hyresrätt eller patenträtt som har
samband med företagels verksamhel. Lagstiftningen innehåller också vissa
begränsningar i företagels räll lill avdrag för tantiemavsällningar och
avsällningar lill personalstiftelser. Slutligen kan nämnas att det fanns en
särskild bestämmelse om värdering av förelagsledarens bilförmån. På förslag i
småförelagsproposilionen upphävdes dock denna beslämmelse och ersalies av
värderingsregler som i princip är gemensamma för alla anslällda. Samtidigt
justerades den regel som begränsar avdragsrätten för tantiemavsällningar.

Jag har hittills berört de maleriella reglerna i 1976 års
lagsliftning. Dessa kompletterades med beslämmelser som utvidgade
företagsledarens och delägarnas skyldighel alt lämna uppgifler lill ledning för
taxeringen. Uppgiftsskyldighelen fullgörs på blankett enligt formulär som
riksskatteverket fastställer (formulär 10). Formuläret har på senare lid
förenklats efter samråd med Delegalionen för företagens uppgiftslämnande
(DEFU).

Lagstiftningen om beskattning av fämansföreiag har
kritiserals från olika synpunkier. Man har ansell all bestämmelserna i vissa
delar är oklara och alltför allmänt hållna saml atl de har systematiska
brister. Vidare har framhållils all de regler som gäller vid köp och
försäljning av egendom -åtminslone om de lolkas enligt ordalagen - kan leda
lill en inte avsedd beskaltning i mer än två led. Även bortsett från sådana
särskilda effekler har kritikerna hävdat att reglerna kan resultera i en
omotiverat hård beskaltning som hindrar inte bara skalleundandragande åtgärder
utan även kommersiellt motivcade transaktioner. Å andra sidan har gjorts
gällande att vissa av reglerna alltför lätt kan kringgås. Del har också
påpekals all beslåmmelserna inte fungerar eller i varje fall får särskilt
ofördelaktiga effekler för förelag som bedrivs som handelsbolag. Slutligen bör
nämnas all uppgiftsskyldighelen för förelagsledare och delägare har ansells
alltför omfallande'.

Enligi min mening har kriliken mol 1976 års lagsliflning i
vissa fall" överdriviis. Man måste hålla i minnet all bestämmelserna
infördes för alt komma lill rätta med ell konslalerat missbruk. För all nä
della syfle lorde del ha varit nödvändigt att i viss utsträckning tillgripa
s.k. stoppregler. Det hindrar inte atl lagstiftningen har systematiska brisier
och all reglerna i vissa situationer kan ge inle önskvärda effekler. Kommittén
bör undersöka hur reglerna har fungeral i prakliken och mot bakgrund av della
erfarenhels-material se över lagstiftningen.

En utgångspunkt för della arbele bör vara alt syftet med
särreglerna

s. 266 Kontrollera mot PDF

Delll B:
13 Skr 1979/80:103 266

allljäml är atl åstadkomma likformighet vid taxeringen och
neutralitet i skattehänseende mellan olika företagsformer. Häri ligger bl.a.
atl reglerna skall vara utformade så att de förhindrar del missbruk som
föranledde all 1976 års lagsliftning genomfördes. Kommittén bör pröva om del är
möjligt att nå detla mål med hjälp av mer nyanserade regler som inle försvårar
kommersielll moliverade förfaranden. En fråga som särskilt måste uppmärksammas
är handelsbolagens ställning i systemet. Jag återkommer strax lill den frågan.
Del är också vikligl all reglerna ses över från renl författnings-tekniska och
systematiska synpunkier.

Kommilléns översyn bör inte begränsas lill 1976 års
särregler för fämansföreiag. Del finns anledning att också behandla vissa av
de regler som gäller för andra familjeföretag än fämansföreiag i leknisk
mening, t.ex. bestämmelserna om fördelning mellan familjemedlemmar av inkomsi
frän företag som bedrivs som egenförelag.

Vidare bör kommittén se över sådana särregler för
familjeförelag som inle har samband med 1976 års lagsliflning. Jag vill här
särskilt nämna de beslämmelser som begränsar förelagens rätt lill förlustavdrag
efter ägarskifte. För fåmansägda akliebolag och ekonomiska föreningar gäller
här all en överlåtelse av aktier eller andelar i förelaget i regel medför att
företaget förlorar rälien lill avdrag för förlusler som är hänförliga lill
liden före överlåtelsen. Syflel med bestämmelserna är all hindra en inle
önskvärd handel med förlustförelag. I flera sammanhang - bl.a. vid remissbehandlingen
av företagsskatleberedningens slutbetänkande - har framhållits atl bestämmelserna
kan få omotiverade och obilliga konsekvenser i vissa fall, l.ex. när delägare i
ett familjeförelag löser in en avliden kompanjons aktier. De nuvarande reglerna
kan också ibland försvåra all slöd lämnas i den form som föreslogs i
småförelagsproposilionen. Jag syflar särskilt på sådana siödköp av aktier som
l.ex. AB Föreiagskapiial skall kunna göra. Kommittén bör la upp dessa frågor
och undersöka möjligheterna att göra sådana undantag från avdragsförbudel all
de nu antydda konsekvenserna kan undvikas. I del sammanhanget bör kommittén
även beakta en annan aspekl. Bestämmelserna omfattar f.n. bara de fåmansägda
förelagen, däremoi inte förelag som har en slörre delägarkrets. Under senare
lid har i deballen hävdats atl elt liknande avdragsförbud skulle vara motiverat
även i fråga om andra företag än de fåmansägda. Kommittén bör vid sin översyn
av bestämmelserna pröva behovel av en sådan uividgning av tillämpningsområdet.

Kommiuén bör inte bara se över befintliga regler utan har
också atl pröva behovet av nya särregler för familjeföretagen. Som exempel kan
jag nämna frågan om beskaltningskonsekvenserna när företagel upplåter
villafasiighet som bostad åt delägare. Jag vill erinra om alt
bostadsskatlekommiltén (Fi 1972:08) i belänkandet (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning
II föreslog särskilda regler för della
och liknande fall. Vid remissbehandlingen fick förslagel elt ganska negativt
bemötande och del har inle lagls till grund för lagstiftning. Kommittén är
oförhindrad all la upp denna fråga till förnyad prövning. Jag kan också nämna
frågan om den skatlemässiga behandlingen av kostnader för anslälldas och
förelagsledares utbildning. Det har ibland hävdats att familjeföretagen skulle
befinna sig i sämre läge än l.ex. de börsnoterade förelagen när del gäller
rätten lill avdrag för sådana kostnader. Kommittén har anledning all klargöra
om och i vilken mån olikheter i behandlingen förekommer och har frihet att vid
behov föreslå ändrade regler.

s. 267 Kontrollera mot PDF

267 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:13

De frågor angående familjeföretagens inkomstbeskattning
som jag hitlills har behandlat har i första hand samband med alt delägarkretsen
är begränsad. Del uppkommer emellerlid också problem som mer sammanhänger med
alt verksamhelen i familjeförelaget i regel har mindre omfallning och bedrivs
med begränsade resurser. Dessa förhållanden kan l.ex. medföra all
familjeföretaget har sämre förutsättningar än de stora förelagen alt dra nytta
av olika slimulansålgärder. Problemen har redan tidigare uppmärksammals. Som
exempel kan jag nämna all forskningsskatleutredningen (B 1978:05), som har i
uppdrag all föreslå ålgärder för alt slimulera företagens forsknings- och
ulvecklingsverksamhel, enligt direkliven skall ägna särskild uppmärksamhel ät
frågan om de mindre förelagens möjligheter atl få del av stimulansåtgärderna.
Kommillén bör överväga om det finns behov av all även på andra liknande områden
la särskild hänsyn till familjeföretagens siluaiion.

Jag går nu över lill frågan om beskattningsreglerna för
handelsbolag. Civilrättsligt är handelsbolaget en juridisk person. Delägarna är
enligt huvudregeln solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser. Del är
dock möjligt för delägare all begränsa sin ansvarighet lill den egna insatsen i
bolagel. Etl handelsbolag med begränsai ansvariga delägare kallas kommanditbolag.
Även i elt kommanditbolag måste emellertid åtminstone en av delägarna vara
obegränsat ansvarig (s.k. komplementär).

Huvudsladgandet om handelsbolagets skatlemässiga
behandling finns i 53 S 2 mom. KL. Enligt detla stadgande skall bolagel inle
laxeras för sin inkomsi. I slället beskattas inkomsien hos delägarna.
Handelsbolaget är alltså inte ett skattesubjekt. Della hindrar inle atl man vid
inkomstbeskattningen i stor utsträckning beaklar bolagskonslruklionen.
Fördelningen av bolagsinkomslen sker på det sället all bolagels nettointäkt
först beräknas, varefter delägarna beskattas för sina andelar av denna.
Tillämpningen av denna princip får betydelse i flera avseenden, bl,a, på sä
säll atl avskrivning av bolagels anläggningstillgångar och nedskrivning av dess
omsättningstillgångar måste ske efler en enhetlig metod. Man kan här jämföra
med beskallningen när verksamhel bedrivs i enkelt bolag. Del enkla bolaget är
inte någon juridisk person och vid beskattningen bortses i princip från bolagsförhållandet.
Det betyder bl.a. att man accepterar all delägarna använder skilda
avskrivnings- och nedskrivningsmetoder.

Vid sidan av huvudsladgandet i 53 S 2 mom. KL finns i
skalleförfallning-arna bara etl fålal beslämmelser om handelsbolag. Många
vikliga frågor är oreglerade. Som exempel kan jag nämna all det saknas
särskilda regler om beskattningskonsekvenserna vid bildande och upplösning av
handelsbolag. Del är också i vissa fall ovisst hur inkomstfördelningen mellan
delägarna skall ske när bolagel har inkomsi frän flera förvärvskällor. Som ell
yllerligare exempel kan nämnas alt det är oklart hur realisationsvinst skall
beräknas vid avyttring av andel i handelsbolag.

Rättsläget är alltså på många punkter oklart. Behovel av
klarläggande regler har underslrukils i olika sammanhang, inle minst vid remissbehandlingen
av 1974 års bolagskommitlés förslag lill nya civilrällsliga regler för
handelsbolag och enkla bolag. Flera remissinstanser framhöll också all
handelsbolagskonstruklionen - och särskilt kommanditbolag -utnyttjats för
skalteundandragande ålgärder. Man syflade då främsl på del förhållandet atl
delägare avräknar underskott i bolagets verksamhel mol egna inkomsler. Vid
remissbehandlingen pekades också på elt annat problem, nämligen tillämpningen
på handelsbolag av 1976 års särregler för

s. 268 Kontrollera mot PDF

Delll
B:13 Skr 1979/80:103 268

fämansföreiag. Dessa regler har utformats med tanke främst
på aktiebolagen som - till skillnad mot handelsbolaget - ulgör skallesubjekt.
Vissa av reglerna passar inle för handelsbolagen. Som exempel nämnde några
remissinstanser att de stoppregler som gäller vid köp och försäljning av
egendom kan försvåra upplösning av handelsbolag.

Av vad jag nu har anfört framgår all del finns etl uttalat
behov att se över beskattningsreglerna för handelsbolag. Kommiitén bör noga
karllägga effekterna av nuvarande system och överväga i vilken mån ändringar
och förtydliganden är önskvärda. Det är angeläget all kommiitén därvid
uppmärksammar bl.a. de nyss nämnda frågorna om underskoltsavdrag och lillämpning
av 1976 års regler för fämansföreiag.

Målsätlningen för kommitténs arbete i denna del bör vara
alt beskattningsreglerna för handelsbolag ulformas så all denna förelagsform
kan användas på ell ändamålsenligl säll av framför alll mindre och medelslora företag.
Samtidigt måste tillses all reglerna inte öppnar möjligheter lill skalteundandragande
ålgärder. Kommillén bör ha stor frihei all pröva olika meloder för alt nå delta
mal. En väg kan vara all göra handelsbolaget lill skallesubjekl. En annan
lösning kan vara all behålla nuvarande huvudprinciper men införa begränsningar
i rälien all göra avdrag för underskoll i bolagets verksamhel. Även andra
principlösningar är länkbara. 1 sitt arbete bör kommittén givetvis följa
utvecklingen pä del civilrällsliga områdel. Som jag lidigare nämnl bereds 1974
års bolagskommitlés förslag f.n. inom juslitiedepartementel.

När del gäller frågan om realisalionsvinslbeskatlning vid
avyttring av andel i handelsbolag vill jag nämna alt även kapitalvinstkommiltén
(B 1979:05) enligt sina direkliv skall behandla den frågan. Del är alltså
nödvändigt all samordning sker mellan kapilalvinstkommitién och den nu aktuella
kommillén.

I della sammanhang vill jag slutligen erinra om all
beskattningsreglerna för handelsbolag under vissa förulsältningar skall
tillämpas på dödsbon. Det har visat sig atl en tillämpning av
handelsbolagsreglerna kan få mindre önskvärda effekter i vissa fall, l,ex. nar
del finns en efterlevande make som har del i boel. Kommittén bör behandla även
denna fråga.

Vad härefter beträffar frågan om enskild persons köp av
familjeförelag, kan man konstatera atl de problem som uppkommer vid ell sådanl
överlagande i stort sett är av samma slag som vid överlagande genom arv eller
gåva. Köparen är i många fall hänvisad lill alt låna upp insatskapitalet.
Amorteringarna måsle - på samma sätl som betalningen av arvs- eller gåvoskall
- göras med beskattade medel. Vid normala amorteringstider kan del bli
nödvändigl alt för detla ändamål belasta förelaget med stora uttag, som menligt
kan inverka på företagets möjligheier till konsolidering och överlevnad. Det
bör uppmärksammas att ea fysisk person i della hänseende har etl sämre
utgångsläge an ett aktiebolag som konkurrerar som köpare. Aktiebolaget har
fördelar inte bara på grund av den annorlunda marginalskatte-siluationen utan
kanske främsl genom all vinstmedel kan föras över från det köpta företaget i
form av skattefri utdelning. Detla förmånliga konkurrensläge för akliebolagen
kan få snedvridningseffekler och kan öka cenlralise-ringen inom näringslivel.

Av flera skäl har det ansells önskvärt alt underlätta
finansieringen av enskilda personers förelagsköp. Statsmakterna har också
vidlagil olika ålgärder i dessa hänseenden. Jag kan bl.a. hänvisa till flera av
de åtgärder som föreslogs i småförelagsproposilionen. Gemensaml för dessa och
andra ingripanden har varit atl de har inriktats på atl öka lånemöjlighelerna.
Del

s. 269 Kontrollera mot PDF

269 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B: 13

har däremoi hillills inte ansetts möjligt all vidia några
liknande ålgärder pä skatteområdet. Företagsskalieberedningen övervägde i silt
slutbetänkande möjligheten av att inom nellovinsibeskallningens ram minska
aktiebolagens konkurrensfördelar men ansåg sig inte kunna anvisa någon lämplig
lösning. I skilda sammanhang har förls fram länken all i slället försöka
förbällra de enskilda köparnas skattesituation. Elt uppslag har varit att genom
någon form av avdrag vid inkomsttaxeringen åsladkomma alt amorteringarna hell
eller delvis kan göras med obeskattade medel. I regel har då förutsatts att
skatteförmånen skall las igen om köparen säljer företagel vidare. Som jag
framhöll i småförelagsproposilionen aktualiserar sådana förslag en rad
principiella och tekniska problem. Del är givelvis nödvändigl atl noga
precisera förulsällningarna för avdrag och återföring saml atl då la ställning
till hur l.ex. delförvärv, delavyltringar, benefika överlåtelser och exekutiva
ålgärder skall behandlas. Man måsle ocksä utarbeta regler som möjliggör
kontroll och säkerställer det allmännas skattefordran. Med hänsyn till
angelägenhelen av atl underlätta enskilda personers köp av familjeförelag bör
kommillén undersöka möjligheterna all ulforma ell syslem av nu angivet eller
liknande slag. Jag har redan lidigare understrukit alt del skulle vara värdefullt
om ett sådant syslem kunde ulformas enligi i huvudsak samma modell som
kommillén kan komma all föreslå beiräffande övertaganden genom arv och gåva.

Som jag framhöll vid diskussionen av kapitalbeskattningen
är del angelägel alt undvika en sådan utformning av beskattningsreglerna all de
gynnar spekulation o.d. Detla bör kommiitén givetvis beakta även när
möjligheterna alt underlätta köp av familjeföretag övervägs. I detla sammanhang
vill jag erinra om atl en kommillé kommer atl tillsättas för all uireda frågor
som sammanhänger med jordbrukets kapitalförsörjning (Dir. 1979:58). Det har
framhållits i direktiven atl det är angeläget alt slaien främjar uppbyggandet
och vidmakthållandet av ralionella familjeförelag inom jordbrukssektorn. Denna
inrikining av jordbrukspolitiken bör enligt direkliven ligga till grund för
överväganden om hur jordbrukets finansieringsbehov skall lillgodoses. 1
utredningsuppdraget ingår all överväga hur finansieringssystemet bör utformas
för all underlätta förvärv ulan alt verka uppdrivande på prisnivån.

Jag kommer slutligen lill frågan om möjligheterna att
genom ändrade beskattningsregler underlätta familjeföretagens försörjning med
riskkapital. Del har i olika sammanhang konstaterats atl familjeföretagen i
della avseende befinner sig i elt sämre läge än de börsnoterade företagen.
Familjeföretagen har l.ex. inle möjlighet atl öka del egna kapitalel genom
emissioner pä aktiemarknaden. Bristen på eget kapital kan uigöra ell hinder för
tamiljeförelagens utveckling. För all undanröja delta hinder har statsmakterna
under senare år gjort en rad insatser, bl.a. genom vissa av de åtgärder som
föreslogs i småförelagsproposilionen och genom alt medverka vid bildandel av
olika lyper av s.k. investmentbolag. Från skilda håll har också förts fram
tanken på alt kapitalförsörjningen borde underlättas genom åtgärder på
skatteområdet. Ell uppslag har varil alt utdelningen på aktier i familjeföretag
skulle behandlas särskilt förmånligt vid aktieägarens inkomstbeskattning. Jag
anser atl kommillén bör pröva detla och liknande uppslag för alt klargöra om
det är möjligt atl med hjälp av beskattningsreglerna göra placeringar i
minorilelsposler i familjeförelag mer altraktivu.

Med hänsyn bl.a. lill all ulredningsuppdragel omfallar
delvis artskilda frågor kan det visa sig lämpligt att redovisa vissa förslag
genom delbelänkande.

s. 270 Kontrollera mot PDF

Delll
B:14 Skr 1979/80:103 270

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
atl regeringen bemyndigar chefen för budgeldepartemenlet

all tillkalla en kommitté med högsl sju ledamöier med
uppdrag all se över beskattningsreglerna för familjeföretag,

atl ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver att
kosinaderna skall belasla åtlonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartementet)

14. Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter

Dir 1979:115

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30
Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Kulturarbetare och uppfinnare har väsentlig betydelse för
värt samhälle. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen bygger i hög grad på
enskilda uppfinnares insalser. Etl levande kulturliv skulle inte vara möjligt
ulan kulturarbetarna. Av dessa skäl har statsmakterna vidlagil en rad ålgärder
inom kullurpolilikens och industripolitikens områden, som syftar lill att
siödja dessa grupper i deras arbele.

Under senare tid har behovel av särskilda ålgärder
aktualiserats också inom skalle- och avgiftsområdet. Bakgrunden till detta är
all kulturarbetarnas och uppfinnarnas arbetssituation i väsentliga avseenden
skiljer sig från vad som gäller för yrkesutövare i allmänhet, Arbetet är knutet
lill den egna personen och kan normalt inle överlåtas på medhjälpare. Det är
fråga om ett kreativt arbete som kan vara svårt atl inordna inom de ramar som
gäller för flertalet andra uppgifter, Eflersom verksamheten lill väsenllig del
är inrikiad på konslnäriig och teknisk förnyelse kan det vara svärl all på
förhand avgöra när ell arbete kommer att leda lill resullal eller om en viss
väg över huvud tagel är framkomlig. Detta medför i sin tur atl
inkomslvariationerna kan bli belydande. En framgång kan komma efter en lång
lids arbele. En längre period med låga inkomsler kan da följas av en period med
höga inkomsler.

Från kulturarbetarnas sida har hävdals all skalle- och
avgiftsreglerna inte är anpassade till deras speciella förhållanden.
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (Klys) har i skrivelser
till regeringen anfört bl,a. att kulturarbetare är missgynnade inom olika
områden och atl detta främsl hänger samman med all frill verksamma
kulturarbetare i skattehänseende betraktas som rörelseidkare, Klys har väckt
förslag om all införa en särskild förvärvskälla avseende konstnärlig och
litterär verksamhet, Inkomsler som är hänförliga lill denna förvärvskälla skall
enligt förslagel inle beskattas enligt bokföringsmässiga grunder ulan enligt
den s.k, konlantprincipen. Samtidigt skall bokföringsskyldigheten enligt
bokförings-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B: 14

lagen (1976:125), BFL, slopas. Dessutom föreslås all
kulturarbetarnas uppdragsgivare - l.ex. massmediaförelag - skall åläggas all
beiala socialförsäkringsavgifter m.m. även i de fall då ersättningen enligi
nuvarande regler utgör intäkt av rörelse för mollagaren. Del anförs också all
införandel av en särskild förvärvskälla för kullurarbetare skulle underiälla
för dem all få avdrag för kosinader för l.ex. arbetsrum, utrustning och resor.

Även när det gäller uppfinnarna har i olika sammanhang
framförts önskemål om ändring i nuvarande skalle- och avgiftsregler. Del kan
här nämnas alt ulredningen (Ju 1977:15) rörande rätlen till arbetstagares
uppfinningar i en skrivelse till justitieministern gelt ullryck för
uppfattningen all del innebär myckel slora svårigheter atl med nuvarande
skattesystem få till stånd slimulans av uppfinnarverksamhet genom mer eller
mindre generösa regler om ersällning lill uppfinnare.

Vissa beslut vid 1978/79 års riksmöie innebär förbällrade
villkor för kullurarbetarna. Genom lagen (1979:611) om upphovsmannakonto som
lillämpas fr.o.m. 1980 års laxering (1979 års inkomster) kommer kulturarbetare
alt fä väsentligt bättre möjligheter atl bygga upp obeskattade reserver och
därigenom fördela inkomsler jämnare i liden. Av belydelse är också lagen
(1979:610) om allmän invesleringsreserv och de i 41 d S kommunalskallelagen
(1928:370), KL, införda bestämmelserna om avdrag för avsätining lill s,k,
resultaluljämningsfond (prop. 1978/79:210, SkU 57, rskr 389, SFS 1979:612).

Riksdagen har också beslutat (prop. 1978/79:202, SfU 25,
rskr 409) atl konslnärer och andra som uppbär vissa skattepliktiga bidrag skall
kunna tillgodoräkna sig bidragen som pensionsgrundande inkomst inom den
allmänna försäkringen. Den som belalar ul bidragen blir skyldig all beiala de
avgifier lill bl.a. socialförsäkringen som belöper pä bidragen. De bidrag som
avses är främsl fleråriga stipendier och bidrag från Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden.

De beslul som här nämnls innebär belydelsefulla reformer
pä olika delområden. Det är emellertid angelägel att fä lill stånd en samlad
översyn av de olika regler på skalle- och socialförsäkringsområdena m.m. som
har belydelse för kulturarbetare och uppfinnare. Kulturulskollet har i ell
nyligen avgivet belänkande (KrU 1978/79:26) uttalat alt en parlamentarisk
ulredning borde tillkallas med uppgift att se över kulturarbetarnas ställning.
Riksdagen anslöt sig lill denna ståndpunkt (rskr 1978/79:261). En ulredning om
kullurarbelarnas och uppfinnarnas skalle- och avgifissitualion aviserades
vidare i den i det föregående omnämnda proposilionen om ändrad företagsbeskattning
(prop. 1978/79:210). Detla utredningsarbete bör nu komma till stånd. Uppgiften
bör anförlros åt en kommitté med parlamentariskt inslag. I kommittén bör ingå
även företrädare för kullurarbelarnas och uppfinnarnas intresseorganisationer.

KommiUéns överväganden om skalle- och socialförsäkringsreglernas
ulformning måste givetvis grundas på ell material som ger tillräckliga
uppgifler om de villkor under vilka kullurarbetare och uppfinnare f.n. arbelar.
Jag vill här nämna alt konsinärsnämnden har genomfört en omfattande
undersökning av konsinärernas ekonomiska och sociala situation. En
sammanfattning av undersökningsresultaten är intagen i konstnärsnämndens
framställning om anslag för budgetårel 1980/81. På denna punkl finns alltså ell
bakgrundsmaterial som kommillén bör kunna utnyttja.

Kommitténs arbete bör i första hand inriklas på
inkomslskatle- och socialförsäkringsreglerna för de fritt verksamma
yrkesutövarna. Kommillén

s. 272 Kontrollera mot PDF

Delll
B:14 Skr 1979/80:103 272

bör dock ha frihei alt dessulom föreslå ändringar i fråga
om de kullurarbelare och uppfinnare som är anslällda, om kommitténs
undersökningar skulle visa alt gemensamma problem föreligger eller all
särskilda ålgärder av annan anledning är motiverade ocksä beiräffande de
anslällda yrkesulövarna. Finner kommillén all den skallecller avgiftsmässiga
bedömningen av en kullurarbelares eller en uppfinnares verksamhel får direkla
följdverkningar på andra områden iin skalle- och socialförsäkringsområdena bör
kommittén vidare vara oförhindrad all liigga fram förslag även på dessa andra
områden. Även i övrigl bör kommillén vara fri atl la upp frågor som nära
ansluter till skalle- och avgifissystemel, om kommillén finner alt dessa frågor
och skalle-och avgifisfrågorna bör lösas i ell sammanhang, Kommillén bör
däremoi inte behandla frågor som avser mervärdeskall. Dessa frågor behandlas
nämligen av mervärdeskatteulredningen (Fi 1971:05). Jag vill erinra om alt
utredningen nyligen i ett delbelänkande (Ds B 1979:2) har föreslagil bl.a. viss
utvidgning av undantaget för konstverk. Det bör inle heller ankomma på
kommittén alt behandla civilrällsliga frågor inom l.ex. upphovsrättens eller
patenlrätlens områden.

När del gäller beskattning och socialförsäkring bör del
inle vara en uppgift för kommiitén alt föreslå någon allmän omläggning av
skatte- och avgiftsreglerna för egenföretagare. Arbelel bör i stället inriktas
pä de problem som är specifika för kullurarbelare och uppfinnare. Inom denna
ram bör kommillén enligt min uppfattning ha belydande frihei atl själv avgöra
på vilka områden som behov av ändringar föreligger. De lösningar som kommiitén
stannar för bör dock självfallel vara förenliga med de grundläggande principer
som i övrigl lillämpas vid beräkning av skatter och avgifter. Någon generell
skatlemässig favorisering av kulturarbetare eller uppfinnare skall således inle
skapas.

Av det anförda följer atl kommiitén kan få anledning all
behandla en rad olika frågor som har belydelse för kulturarbetarnas och
uppfinnarnas ekonomiska villkor. I det följande skall jag något mer utförligt
behandla vissa av de huvuduppgifter som omfallas av uppdragel. En sådan uppgifl
gäller principerna för inkomstberäkningen, dvs. bl.a. frågor om tillämpligt
inkomstslag, förvärvskällans avgränsning och möjligheterna till
resultaluljäm-nande åtgärder. En annan uppgift avser avdragsreglernas närmare
utformning. En tredje gäller avgifisfrågorna. Jag kommer avslulningsvis all
beröra ett par andra frågor som kommittén särskilt bör beakla.

Principerna för inkomstberäkningen

Kullurarbelare och uppfinnare kan bedriva sin verksamhel
antingen som fria yrkesutövare eller som anslällda. De skalle- och
avgiftsregler som tillämpas för en fri yrkesutövare skiljer sig i många
hänseenden från dem som gäller för anställd personal.

Av 27 och 31 SS KL framgår atl velenskaplig, litterär,
konslnäriig eller därmed jämförlig verksamhet skall beskatias som inkomsi av
rörelse eller som inkomsi av ijänsl. För alt rörelse skall anses föreligga
fordras alt verksamheten bedrivs yrkesmässigt, dvs. utmärks av självständighet,
viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel också vinstsyfte. Som inkomst
av tjänsl beskattas inkomsi av tillfälligt bedriven verksamhet samt ersällning
på grund av anställningsavtal eller uppdrag. Uppdragsersätlningar kan
emellerlid ocksä vara all hänföra till inkomstslaget rörelse. Graden av
självständighet gentemot uppdragsgivaren, antalet uppdrag
och

s. 273 Kontrollera mot PDF

273 Kommittéer: Budgetdepartementet
Delll B: 14

förekomsten av egna arbelslokaler och utrustning är
faktorer som har belydelse vid bedömningen om en uppdragsersältning skall
behandlas som inläkt av rörelse eller som inläkt av tjänsl.

Den som bedriver rörelse är bokföringsskyldig enligt BFL,
Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på säll som överensstämmer med god
redovisningssed. Av detla följer bl.a. alt en kulturarbetare eller uppfinnare,
som bedriver rörelse, fortlöpande skall bokföra uppkomna affärshändelser oeh i
samband med delta se till alt verifikationer finns till alla bokföringsposter,
dvs. notera inkomsler och utgifter saml spara kvitton, räkningar etc. BFL;s
regler om upprättande av årsbokslut, dvs, resullal- och balansräkningar,
behöver dock inte iakttas av enskilda näringsidkare med högst två årsanställda,
om den årliga brultoomsällningssumman understiger 200,000 kr, (fr.o,m, år 1980
gäller aU årsbokslut inte behöver upprättas om brultoomsätlningen normalt
understiger 20 basbelopp).

Inkomst av rörelse skall vid inkomstbeskattningen beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att den skattskyldiges
bokföring skall ligga till grund för den skatlemässiga bedömningen av
verksamhelens resultat. Vid inkomsttaxeringen skall hänsyn tas till bl,a, in-
och utgående värde på lager, fordringar och skulder.

Reglerna i KL om nedskrivning av lager och avskrivning på
byggnader, inventarier och andra anläggningstillgångar ger i allmänhet
rörelseidkare goda möjligheter att bygga upp skattefria reserver och jämna ut
den redovisade inkomsten mellan olika år. Kulturarbetares och uppfinnares behov
av maskiner och andra anläggningstillgångar är emellertid begränsat och lager
förekommer bara i mindre ulslräckning. Del är därför svårl för dem att genom
exempelvis ändringar av lagerreserven hålla den redovisade inkomsten på en
konstant nivå.

Som jag tidigare framhållil kan kullurarbelarnas och
uppfinnarnas inkomsler variera starkt från etl år lill ett annat. Detta i
förening med de små möjligheterna till resultaluljämning leder lill ekonomiska
problem för dessa yrkesutövare. En ojämn inkomstulveckling medför nämligen ofta
högre skatte- och avgifisbelastning och sämre socialförsäkringsskydd än om
inkomsten är ungefär lika slor varje år.

Av det föregående har framgått alt riksdagen nyligen
fattal beslut om ökade möjligheter för egenföretagare att bygga upp
skattekrediter och jämna ut inkomsterna mellan olika är. Vissa av dessa regler,
l.ex, bestämmelserna om resultatutjämningsfond och allmän investeringsreserv,
kan lillämpas av samtliga kategorier av egenföretagare. Andra bestämmelser tar
direkt sikle på kullurarbetare och uppfinnare. Som exempel kan nämnas lagen om
upphovsmannakonto och bestämmelsen i 8 § lagen om allmän investeringsreserv om
att reserven får tas i anspråk för forsknings- och utvecklingsarbete. Kommittén
bör belysa hur de nya regelsystemen fungerar och lägga fram de förslag lill
ändringar som kan visa sig vara moliverade, I detta sammanhang bör kommittén
bl,a, ta ställning lill om intäkter av uppfinnarverksamhet kan behandlas på
likartat sätt som upphovsmannainläkter.

De nya reglerna om inkomstutjämning m,m, syftar - i likhet
med lagen (1951:763) om beräkning av stadig inkomstskatt för ackumulerad
inkomsi - i första hand till att begränsa olägenheterna av kraftiga variationer
på intäktssidan. Med hänsyn till kulturarbetarnas och uppfinnarnas
inkomstförhållanden lorde detta vara en fråga av primärl inlresse. Kommittén
bör dock även i övrigl ur olika aspekter undersöka behovet av ändrade

18 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 274 Kontrollera mot PDF

Delll B:
14 Skr 1979/80:103 274

principer för inkomstberäkningen för fria yrkesutövare. De
lidigare nämnda förslagen från Klys innebär bl.a. att frill verksamma
kulturarbetares inkomsler inte skall behandlas som inkomsi av rörelse ulan
skall hänföras lill ell särskilt inkomstslag. Kommiitén bör vara oförhindrad
alt överväga om en sådan lösning kan vara motiverad och - om kommittén finner
så vara fallel -utarbeta förslag lill regler för inkomstberäkning m.m. En
ulgångspunkl för detta arbete bör vara atl den civilrällsliga
bokföringsskyldighetens omfattning i alll väsentligt behålls oförändrad.

Avdragsreglerna

En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är alt avdrag
medges för kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. På detta
område uppkommer dock särskilda svårigheter för bl.a. kulturarbetare och uppfinnare.
Svårigheterna hänger samman med atl ulgifterna i verksamheten kan vara
besvärliga all skilja från vanhga - inte avdragsgilla - levnadskostnader. Det
kan exempelvis gälla ulgifter för lokaler i egen villa eller bostadslägenhet,
inköp av litteratur, verktyg och instrument samt utgifler för sludieresor och
resor till konferenser o.d. En annan typ av problem som kan uppkomma är frågan
om räll till avdrag för ulvecklings- och försöksulgifter. Sådana utgifter
uppkommer ofta i verksamhetens inledningsskede, dvs. innan kännedom föreligger
om del ekonomiska ulfallet av verksamheten. I dessa fall har
taxeringsmyndigheterna inle sällan vägrat avdrag med motiveringen att den
skattskyldige inle bedrivit rörelse i skattelagstiftningens mening.

Kommittén bör överväga vad som kan göras för att
underlätta för kulturarbetare och uppfinnare alt få avdrag - omedelbart eller i
form av värdeminskningsavdrag - för samtliga utgifler som är nödvändiga i verksamheten.
Del är angelägel alt reglerna ulformas sä alt en enhetlig och likformig
tillämpning underlättas. Vidare bör kommiitén la upp frågan om i vad mån avdrag
i efterhand kan medges för utgifler som hänför sig till tiden innan en rörelse
har påbörjats. I del sammanhanget bör kommittén beakla
företagsskatleberedningens förslag om avdrag i efterhand för vissa kosinader
för forsknings- och utvecklingsverksamhet (se SOU 1977:86 s, 453-455),

A vgiftsfrågan

Kulturarbetare och uppfinnare som bedriver rörelse är -
liksom andra egenföretagare - skyldiga att erlägga egenavgifter. De
egenavgifter som förekommer är sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgifi och
tilläggspensionsavgift enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avgift
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring samt-fr.o.m. 1981 års
laxering-avgift enligt lagen (1979:89) om delpensionsförsäkring och avgift
enligt lagen (1976:381) om barnomsorg. I fråga om anställd personal skall
socialförsäkringsavgifter och övriga lönebaserade avgifter erläggas av
arbetsgivaren. Vid uppdragsförhållanden skall uppdragsgivaren betala avgifter
för den ersättning som utgår till uppdragstagaren utom i de fall då
ersättningen för år räknal understiger 500 kr. eller då ersättningen ulgör
intäkt av rörelse (jordbruksfastighet) för uppdragstagaren. Även i sistnämnda
fall kan dock parterna genom alt träffa etl s.k. likställighetsavtal flytta
över avgifisskyldigheten från uppdragslagaren/egenföretagaren till
uppdragsgivaren.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:14

Egenavgifterna beräknas på grundval av egenförelagarens
inkomst av rörelse (jordbruksfaslighel). Denna inkomst utgör också underlag för
beräkning av egenförelagarens sjukpenning och pensionsförmåner. I likhei med
de avgifter som en arbetsgivare belalar för anställd personal är egenavgifterna
avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. För alt förhindra all egenavgifter
fastställs på ett för stort underlag (den s.k. avgift-på-avgiftseffekten) och
för alt undvika att avdraget kommer ell år försent (den s.k.
eflersläpningseffek-len) har införts regler som innebär atl egenförelagaren vid
inkomstberäkningen får etl schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Är
della schablonavdrag lägre än de slutligt bestämda avgifterna ulgör
skillnadsbeloppel en avdragspost näsla år. I konsekvens med detla skall del
belopp varmed schablonavdraget kan ha överstigit de slutliga avgifterna
redovisas som intäkt nästa år.

I fråga om egenavgifterna har främst ivå frågor
aklualiserals på senare lid. Den ena frågan gäller vem som skall svara för
avgiftsbetalningen. Om l.ex. en konslnärs verksamhel betraktas som rörelse
skall han - som framgår av del nyss sagda - enligt huvudregeln beiala
egenavgifter på sina inkomsler av verksamheten. Genom likslällighetsavtal kan
dock avgifisskyldigheten läggas över på uppdragsgivaren. Klys har framfört
önskemål om atl avgifisskyldigheten i ökad omfallning skall läggas över på uppdragsgivarna.
Kommillén bör undersöka möjligheterna att genomföra en sådan omläggning.

Den andra frågan gäller samordningen mellan skatte- och
avgiftsreglerna. Det kan inträffa att en ersällning betraktas som inkomst av
ijänst vid inkomsttaxeringen men som inkomst av annat förvärvsarbete i avgiftshänseende.
I den lidigare nämnda skrivelsen från utredningen rörande rälien till
arbetstagares uppfinningar har ett sådanl fall återgivits. Följden kan bh att
den som har mottagit ersättningen påförs egenavgifter trots alt han saknar rätt
till schablonavdrag. Avsaknaden av schablonavdrag kan medföra dels atl
egenavgifterna kommer atl beräknas på ell från materiell synpunkt för stort
underlag, dels atl avdragsrätten för avgifterna i sin helhet förskjuls ett år.
Den sammanlagda marginella skatte- och avgiftsbelaslningen blir därigenom
orimligt hög för det år då ersättningen betalas ut.

En situation som i mycket påminner om den nyss beskrivna
är då en uppdragstagare, som inle är rörelseidkare, under ell och samma år uppbär
flera mindre arvoden från olika uppdragsgivare. Understiger varje arvode 500
kr. men överstiger de sammanlagt delta belopp skall nämligen uppdragstagaren -
och inte uppdragsgivaren - svara för socialförsäkringsavgifter m.m. Eftersom
arvodena skall beskattas som inkomst av tjänst kan något schablonavdrag för
egenavgifter inte komma i fråga. Även i delta fall blir det samlade skatte- och
avgiftsuttaget för del aktuella året synnerligen högt.

En viktig uppgift för kommillén bör vara alt klarlägga i
vilka situationer fritt verksamma kullurarbelare och uppfinnare kan drabbas av
bristande samordning mellan skatte- och avgiftsregler. Kommittén bör lägga fram
förslag om de ändringar av skatte- och socialförsäkringslagstiflningen som
behövs för att undanröja dessa olägenheter. Denna del av utredningsuppdraget
bör kommiitén - om så visar sig lämpligt - kunna behandla med förtur och
presentera i etl delbetänkande.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Delll B:15 Skr 1979/80:103 276

Övriga frågor

Av vad jag redan tidigare har anförl framgår atl kommiitén
har elt omfattande utredningsuppdrag. 1 stor utsträckning bör del ankomma på
kommiitén atl - inom de ramar som jag lidigare har angivii - ta ställning lill
vilka frågor som är i behov av översyn. Jag vill avslulningsvis bara peka på
två områden som jag inle har diskuterat i del föregående.

Särskilda problem kan uppkomma vid den skatlemässiga
behandlingen av konslnärsbidrag, stipendier och liknande ersättningar. Del kan
ibland vara vanskligt all avgöra om skatteplikt över huvud laget föreligger. I
de fall då beskattning sker kan inkomsien komma att behandlas som B-inkomst
enligt 9 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskall vilket i vissa fall
kan ge mindre önskvärda resultat. Kommillén bör la upp dessa och liknande
problem till behandling.

Nuvarande regler för beskattning av fria yrkesutövare är
utan tvivel mer komplicerade än vad som gäller för löntagare. Det kan förmodas
atl även ell framtida system måste bli relativt komplicerat. Behovet av
informalion är därför påtagligt. Kommittén bör överväga vad som kan göras för
att förbättra informationen om skatteoch avgiftsregler m.m. till de här berörda
grupperna av yrkesutövare.

En väsentlig uppgift för kommillén bör också vara atl
överväga möjligheterna alt förenkla för kullurarbelare och uppfinnare att
lämna uppgifter om sin verksamhel till skatte- och
socialförsäkringsmyndigheter. I denna och liknande frågor finns det anledning
för kommittén all inhämla synpunkter från bl.a. riksskatteverket,
riksförsäkringsverket och delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl - och efler
samråd med justitie-, social-, utbildnings- och industriministrarna -
hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgeldepartemenlet

all tillkalla en kommitté med högst sju ledamöier med
uppdrag att se över kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter,

alt utse en av ledamöierna alt vara ordförande.

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kosinaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgeldeparlemenlel)

15. Översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag, m.
m.

Dir 1979:135

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-10-18

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Stöd fill företag kan förekomma i många olika former. Den
mesl renodlade siödformen är direkla bidrag och subventioner men stöd kan också
lämnas i

s. 277 Kontrollera mot PDF

277 Kommittéer: Budgetdepartementet Del II B: 15

form av garantiälaganden (borgen) och län med läg ränta
och förmånlig amorteringsplan. Genom olika slag av villkor kan vidare gränsen
mellan bidrag och län suddas ut. Ell företag som mottagit etl bidrag kan exempelvis
vara skyldigt atl beiala lillbaka beloppel om förelagel inom viss lid lägger
ned sin verksamhet. En annan mellanform är län med villkorlig återbelalningsskyldighet,
t. ex. lån som behöver belalas tillbaka endast om visst projekl ger vinst.

Sialen svarar för den dominerande delen av slödålgärderna
lill förelagssektorn. Slöd lämnas dock även av regionala utvecklingsfonder och
andra formelll fristående organ som bildals och finansieras av bl. a. stal och
kommun. 1 viss utsträckning beviljas också stöd lill förelag av rent
privaträllsliga subjekt, t. ex. stiftelser som uppkommit lill följd av enskilda
donationer.

I skatlelagsliflningen saknades under lång lid uttryckliga
bestämmelser om den skatlemässiga behandlingen av bidrag o. d. lill förelag. Är
1973 infördes emellerlid regler om beskattning av slalsbidrag (prop. 1973:190,
SkU 71, rskr 359, SFS 1973:1098), Reglerna, som finns i anvisningarna lill 19 S
kommunalskallelagen (1928:370), KL, innebär i huvudsak följande,

Ell statsbidrag är skallefritl om del är avsell för
utgifler för vilka avdragsrält inle föreligger vare sig direkt som omkostnad
eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidragel däremoi använts för
atl bestrida en sådan ulgift som är på en gång avdragsgill vid laxeringen ulgör
bidragel skattepliktig intäkt. Avdragsrätten för utgiften påverkas inte av
bidraget. Återbetalas ell bidrag som har tagits upp som intäkt är det
återbetalade beloppel avdragsgillt.

Har stalsbidragel använls för att anskaffa en byggnad, en
maskin eller en annan anläggningstillgång skall bidraget inte las upp som
intäkt, Å andra sidan skall som anskaffningskostnad för tillgången anses endast
så stor del av koslnaden som inte läcks av bidragel. Återbetalas bidragel får
tillgångens avskrivningsunderlag ökas med motsvarande belopp, dock med högsl
del belopp varmed bidraget påverkal beräkningen av anskaffningskoslnaden. Har
stalsbidragel använls för anskaffning av lager ulgör bidragel skattepliktig
intäkt. Vid tillämpning av 41 § KL och anvisningarna till nämnda paragraf skall
dock den del av lagret som anskaffats för bidraget inle medräknas vid
lagervärderingen. Resultatet blir all bidragel beskattas i takt med atl lagret
avyttras. Återbetalas ett statsbidrag, som har använts för alt anskaffa
lagertillgångar, får den skatiskyldige avdrag för det återbetalade beloppet.
Tillgångarnas anskaffningsvärde skall då ökas med del återbetalade beloppel.

Enligt en uttrycklig föreskrift skall bestämmelserna om
slalsbidrag även tillämpas på slalsbidrag i form av avskrivningslån, dvs. lån
som normall kommer att efterges. I förarbetena underströks att dessa lån i
prakliken är all jämställa med kontanlbidrag.

Bortsett från vad som gäller i fråga om avskrivningslån
föranleder mottagande och ålerbelalning av lån inte i sig några beskattningsåtgärder.
Elt uppburet lånebelopp utgör således inle skattepliktig intäkt och återbetalning
av kapitalskuld är inle avdragsgill (20 S KL). Avdrag medges för ränla pä lånat
kapital. Har kapitalet nedlagts i rörelse anses räntan som driftkostnad i rörelsen.
Vad nu sagts gäller även slalliga län med villkorlig återbelalningsskyldighet.
Om ell sådanl lån efterskänks, lorde del efier-skänkta beloppet uigöra
skattepliktig intäkt under förutsättning all de lånade medlen har använls för
utgifter som är avdragsgilla pä en gång eller i form av

s. 278 Kontrollera mot PDF

Delll
B:15 Skr 1979/80:103 278

årliga värdeminskningsavdrag.

Riksdagen har under senare år beviljal lån lill foretag
inom vissa krisdrabbade branscher, bl. a. till några skogs- och stålföretag.
Ålerbelalningsskyldigheten för dessa lån har gjorls beroende av förelagets
framtida vinstutveckling eller annan liknande omständighet. Som framgålt av den
lämnade redogörelsen utlöser ett sådant lån i princip inle några
beskattnings-effekter. Skattefriheten för det mottagna beloppet och brislen på
avdragsrält vid återbetalningen ansågs dock i delta sammanhang kunna medföra
vissa nackdelar. Anvisningarna lill 19 S KL kompletterades därför med en regel
av innebörd all regeringen har rätt all - om synnerliga skäl föreligger - besluia
att ell slalligl lån med villkorlig ålerbetalningsskyldighel skall anses utgöra
skalteplikiig intäkt för företagel och atl förelaget får avdrag för återbetalat
belopp (prop. 1977/78:79, SkU 20, rskr 119, SFS 1978:52).

1 KL finns således uttryckliga beslämmelser om hur
slalsbidrag och vissa slalliga lån skall behandlas i skallehänseende.
Bestämmelserna är emellerlid inte helläckande. Del råder därför inle sällan
skilda uppfailningar om t. ex. slalsbidrag med villkorlig
ålerbetalningsskyldighel eller bidrag från enskilda rättssubjekt skall
beskallas hos mollagaren och - i så fall - vid vilken lidpunkt skatteplikten
inträder. På senare lid har en del oklarheter också visat sig uppkomma i
samband med realisationsvinstberäkningen vid avyttring av tillgångar som
anskaffats med hjälp av statligt stöd. Del nuvarande rättsläget är således på
mänga punkter ovisst. Detla leder inte bara lill svårigheler vid den
skatlemässiga bedömningen av verksamhelens resultat ulan också lill
redovisningslekniska problem för förelagen.

Genom beslul av statsmakterna i våras ändrades reglerna
för beskaltning av företag i väsentliga hänseenden (prop. 1978/79:210, SkU 57,
rskr 389, SFS 1979:609-618), Frågan om den skatlemässiga behandlingen av olika
former av slöd lill företag logs emellerfid inte upp i del sammanhanget, 1 den
proposiiion som låg lill grund för lagstiftningsarbetet anförde jag all
reglerna för beskattning av statsbidrag o. d. borde ulredas yllerligare.
Riksdagen hade inle någon invändning mol denna bedömning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anförl anser jag atl en
kommitté bör tillkallas för alt se över reglerna för beskattning av olika
former av förelagsstöd. Kommillén bör sålunda - med beaklande av det arbete som
i andra sammanhang har ulförts på området - klarlägga vilka slödålgärder till
förelag som förekommer och lägga fram förslag om hur de olika varianterna skall
behandlas i skattehänseende. Med företag avses i detla sammanhang inle bara
akliebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag ulan i princip varje skatlskyldig
som bedriver näringsverksamhet.

Kommittén bör i sitt arbete sträva efter alt reglerna för
beskattning av bidrag och lån m. m. blir enkla att förstå och lillämpa. Antalet
beskattnings-modeller för olika stödformer bör vara sä litet som möjligt. Det
är exempelvis önskvärt att etl visst slödbelopp behandlas på samma sätt oavsett
om det betalats ul av staten, en kommun eller en sliftelse. Åtskilligt talar
också för all stödformens rubricering inle bör inverka på beskattningsfrågan.
Avgörande för den skatlemässiga bedömningen bör alltså vara de villkor som
förenas med visst stöd och inle om stödel betecknats som lån eller bidrag.

Av betydelse är att kommillén beaktar sambandet mellan
skattereglerna och bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125), BFL. Inkomsi av
rörelse, jordbruksfastighet och - med vissa undanlag - annan fastighet skall
enligt 41 S KL beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, Della innebär bl, a.
att

s. 279 Kontrollera mot PDF

279 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B: 15

den skatlemässiga inkomstberäkningen skall ske på grundval
av de redovisningsregler som finns i BFL och annan civilrättslig lagstiftning
samt i jordbruksbokföringslagen (1979;l4l). En grundläggande regel i BFL är att
bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god
redovisningssed. Vilken innebörd della ullryck kan anses ha i olika avseenden
preciseras bl. a. genom de anvisningar som bokföringsnämnden meddelar i
akluella redovisningsfrågor. Enligt vad jag har inhämlal avser nämnden alt inom
korl ge ut anvisningar i fråga om den redovisningstekniska behandlingen av
olika former av slalligl slöd.

Del är av flera skäl angelägel all elt årsbokslut, som
upprättas med iakttagande av god redovisningssed, skall utan omfattande
korrigeringar kunna utnyttjas vid den skatlemässiga bedömningen av
verksamhelens resultat. Bokföringen blir nämligen lätt missvisande om etl
slödbelopp 1. ex. skall behandlas som inläkt i skattehänseende men - för att
kravet på god redovisningssed skall anses fylll - som ett lån i årsbokslutet.
En sådan motsättning mellan skattereglerna och bokföringsreglerna försvårar
också taxeringskontrollen. En viklig uppgifl för kommiitén blir därför all söka
anpassa reglerna för beskattning av olika former av förelagsslöd lill
förelagsekonomiska principer och värderingar.

Av det anförda framgår atl kommilléns huvuduppgift blir
alt diskutera hur lån, bidrag och andra former av slöd till företag skall
behandlas i skattehänseende. Som jag tidigare framhållit avser denna del av
ulredningsuppdragel inle bara slöd lill aktiebolag, ekonomiska föreningar och
andra juridiska personer utan också slöd lill enskilda näringsidkare. I delta
sammanhang bör nämnas att regeringen nyligen har bemyndigal mig alt lillkalla
en kommillé med uppdrag all se över kullurarbelarnas och uppfinnarnas skaller
och avgifter (Dir 1979:115). Den kommillén skall enligi sina direktiv diskutera
bl. a. vissa frågor rörande den skatlemässiga behandlingen av konslnärsbidrag,
stipendier och liknande ersällningar. Frågor av della slag kan i och för sig falla
inom ramen för det nu diskulerade utredningsuppdraget. Enligt min mening är det
emellerlid lämpligl all samtliga frågor som rör stöd till kullurarbelare och
uppfinnare behandlas av den kommillé som tillkallas för all se över just dessa
yrkesgruppers skatteoch avgiftsförhållanden. Den kommitté som nu är aktuell
bör därför inle gä in på dessa frågor. Den nu aktuella kommittén bör inle
heller behandla slöd som utgår lill enskilda löntagare i samband med t. ex.
arbelsmarknadspolitiska insatser. Denna och liknande frågor utreds f. n. av
traktamenlsbeskatl-ningssakkunniga (B 1978:02). Vad jag nu sagt hindrar dock
självfallel inle atl kommittén samråder med andra kommittéer när
utredningsuppdragen omfattar angränsande områden.

F. n. finns det inle någon allmän skyldighet för den som
lämnar slöd lill företag att underrätta skatlemyndighelerna om stödets storlek
och karaktär. Följden kan bli atl taxeringsnämnderna inte får vetskap om all
slöd utgått. Detta kan i sin lur medföra alt stödel behandlas felaktigt i skattehänseende.
En ökad informationsplikt från slödgivarnas sida kan därför leda till
rällvisare och mer likformiga taxeringar. Del är å andra sidan uppenbart atl en
utvidgning av uppgiftsskyldighelen kan åsamka åtskilligt merarbeie för i försia
hand de myndigheler m. fl. som lämnar stöd. Kommillén bör belysa dessa frågor
och i mån av behov lägga fram förslag om förändringar av uppgiftsskyldighelens
omfattning.

Kommitténs uppdrag bör enligt min mening vidare omfatta
två områden som - åtminstone delvis - ligger vid sidan av beskaltningen av lån,
bidrag och

s. 280 Kontrollera mot PDF

Delll
B:15 Skr 1979/80:103 280

andra stödformer. Jag syflar för del försia på de
skallekonsekvenser som förekomslen avs. k. ulvecklingsbolag kan ge upphov lill.
Det andra området gäller rälien lill avdrag för framlida ulgifter.

Under senare lid har några av landels slörre
industriföretag bildal särskilda bolag för att slimulera den ekonomiska
ulvecklingen inom viss region. Dessa utvecklingsbolag skall genom
bidragsgivning och liknande åtgärder främja tillkomsten av nya företag inom
regionen och underiälla för befintliga förelag atl utveckla nya produkler m. m.
I ulvecklingsbolagens styrelse finns normall förelrädare för näringslivel,
fackliga organisaiioner och berörda kommuner, Verksamhelen finansieras hell
eller lill huvudsaklig del genom anslag från del eller de förelag som bildal
ulvecklingsbolagel,

1 skrivelser till budgeldeparlemenlel och
induslrideparlemenlet har framhållils alt del på många punkler är oklart hur de
belopp som ett ulvecklingsbolag erhåller och delar ul skall behandlas i
skattehänseende. Osäkerheten anges främsl gälla rätten lill avdrag för anslag
som lämnas lill utvecklingsbolaget men skilda åsikter har också framförts
beträffande utvecklingsbolagets egen taxering och hur etl bidrag från ell
ulvecklingsbolag inverkar på den slulliga mollagarens taxering. Del påpekas
också all det ovissa rättslägel är ägnat alt minska företagens benägenhet all
bilda och finansiera utvecklingsbolag.

Del föreligger enligt min mening uppenbarligen ell behov
av lydliga regler om hur bidrag lill och frän ulvecklingsbolag skall beskattas,
Kommillén bör därför föreslå de ändringar eller komplelleringar av
skattereglerna som är nödvändiga för atl bringa klarhet i utvecklingsbolagens
skatleförhållanden. Önskvärt är givetvis all de regler som kommittén kan komma
all föreslå anpassas lill de allmänna principer som enligt kommitténs
uppfallning bör gälla vid beskaltning av olika stödformer. Av vikl är också att
risken för missbruk beaktas. En evenluell avdragsrält för anslag till etl
ulvecklingsbolag får exempelvis inte leda lill omotiverade skatlekrediter
eller lill alt reglerna om avdrag för koncernbidrag kringgås.

Kommillén bör, som nyss nämnts, även behandla frågan om
avdrag för reserveringar avseende framtida utgifler. På några områden, t, ex,
vad gäller utgifter för tryggande av pensioner lill anställd personal,
garantiulgifler och utgifter för hantering av utbränt kärnbränsle, är rälien
lill avdrag uttryckligen reglerad (punkt 2 av anvisningarna till 29 S saml
punkterna 1 a och 1 b av anvisningarna lill 41 § KL). Pä andra områden är del
emellertid ofta svårt att vela i vad mån ell förelag kan få avdrag för belopp
som i bokföringen sätts av för all möta framtida ulgifter. Del finns här
anledning alt erinra om atl frågan om rätten fill avdrag för framlida utgifler
varil föremål för riksdagens bedömning under senare lid. Riksdagen har därvid
förutsaii all denna fråga kommer att tas upp till en mer allsidig prövning i
samband med atl ställning tas lill företagsbeskattningens framtida ulformning
(jfr SkU 1978/79:57 s. 106). En uppgifl för kommillén bör därför vara all
uiarbeta elt i möjligaste män generelll syslem för den skallemässiga
behandlingen av olika former av framtida ulgifter. Denna del av utredningsarbelel
bör av naturliga skäl inriklas på de områden där uttryckliga regler f. n.
saknas. Kommilléns målsättning bör även här vara atl de avsällningar e. d. som
elt förelag måsle göra för all uppfylla kravet på god redovisningssed skall
vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Som framgår av den i del föregående lämnade redogörelsen
är skattereglerna på de områden som omfallas av kommitténs uiredningsuppdrag i
många hänseenden oklara. DeUa är redan nu besvärande och olägenheterna

s. 281 Kontrollera mot PDF

281 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B: 16

kan-så länge ingenting görs-väntas öka i framtiden. Del är
därför angelägel alt utredningsarbetet bedrivs skyndsamt: Finner kommitlcn atl
visst delområde lämpligen kan behandlas separat bör kommillén enligt min mening
vara oförhindrad alt redovisa resultatet pä del området i ell delbelänkande.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl - och efler
samråd med cheferna för juslitiedepartementel och industridepartementet -
hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartemenlet

att lillkalla en kommitté med högst fyra ledamöier med
uppdrag all se över reglerna för beskattning av slalsbidrag, m. m.,

atl ulse en av ledamöterna all vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasla åttonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Budgetdepartemenlet)

16. Översyn av reglerna om folkpensionärernas
skattelättnader

Dir 1979:138

Beslul vid regeringssammanträde 1979-11-15

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Den grundläggande ekonomiska irygghelen för
folkpensionärerna ges av den allmänna folkpensionen, den allmänna tilläggspensionen
(ATP) och systemet med kommunala bosladslillägg. Här har betydande
förbättringar skell under senare år och pensionärerna har hafl en, jämförl med
de flesta andra grupper, förmånlig slandardulveckling. De folkpensionärer som
helt saknar eller får endasl låg ATP får årliga standardförbättringar genom
pensionstillskott som stegvis höjs. F. n. motsvarar pcnsionslillskollet 37 % av
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (1962:381) och den ärliga
ökningen uppgår till 4 % av basbeloppet. Etl förhållande som medverkai lill
pensionärernas successivi förbätlrade inkomslslandard är all anlalel pensionärer
som uiöver folkpension har ATP eller andra pensionsförmåner ökal krafligl.

Även i fråga om bostadstilläggen har flera förbättringar
genomförls under senare år. Det senaste riksmölel beslöl om en ulbyggnad. som
särskilt kommer de pensionärer lill del som bor i kommuner där bostadstillägg
hitlills utgått endast med låga belopp (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:.35, rskr
1978/79:335), Sedan år 1978 (prop, 1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18, rskr
1976/77:187, SFS 1977:392) kan folkpensionärer vidare få stalskommunalt
bostadsbidrag när reglerna för della ger gynnsammare resullal än reglerna för
kommunalt bosladslillägg.

Folkpensionärer har sedan länge också hafl vissa förmåner
vid inkomstbeskattningen. Dessa har grundats på atl inkomsterna för dem som
har de

s. 282 Kontrollera mot PDF

Delll
B:16 Skr 1979/80:103 282

lägsta pensionerna inte ansetts vara sådana att de kan
sägas ge full skattekraft. Skatteförmånerna har genomgående haft formen av ett
extra avdrag från den taxerade inkomsten. Avdragel har i princip varit sä stort
alt den som bara uppburit folkpension jämte etl visst mindre belopp inle
påförts någon skatt. För år 1979 kan en pensionär förulom ålderspension från
folkpensionen ha en ytterligare inkomst på ca 4 900 kr. utan att påföras skalt.
För folkpensionärer med högre inkomster avlrappas det extra avdragel i lakl med
stigande inkomst.

Huvuddragen i det nu gällande systemet är av äldre datum.
Belydelsefulla ändringar har emellerlid skelt under årens lopp. Den senasle mer
genomgripande ändringen skedde genom lagsliftning år 1975 (prop. 1975:92, SkU
1975:25, rskr 1975:126, SFS 1975:312). 1 samband med atl en individuell
prövning av det exira avdraget infördes bestämdes den skattefria nivån med
utgångspunkt i folkpensionens grundbelopp jämle viss i kronor beslämd
sidoinkomsl. Till sidoinkomsl räknas även pensionslillskollel. Genom
ålerkommande ändringar har den skaliefria nivån höjts så att de som bara hårde
minsta pensionsförmånerna inte beskattats trots all pensionslillskotten
stigit.

Del nuvarande sysiemel med särskilda skallelällnader för
folkpensionärer får i sina huvuddrag sägas hittills ha fungeral på elt
godtagbart sätt. Med liden har det dock visat sig att reglerna kunnat leda lill
en del mindre tilltalande effekler i enskilda fall. 1 lakl med att
pensionärernas inkomslslandard sligil har del också blivil allt tydligare att
systemet inle för framtiden kan bibehållas oförändrai utan atl lämligen
genomgripande ändringar behövs. I prop. 1979/80:58, om forlsall reformering av
inkomslskallen, m, m. nämnde jag också att jag avsåg att begära regeringens
bemyndigande att tillkalla en kommitté för atl utreda dessa problem.

Jag anser all en kommillé nu bör fillkallas för all göra
denna översyn. Ulredningsuppdragel bör vara alt undersöka hur man lämpligast
för framtiden bör beakla folkpensionärernas speciella ekonomiska siluaiion vid
beskallningen. Detla innebär dels alt nuvarande skallelällnader bör granskas
från mer principiella ulgångspunkler, dels atl man undersöker de olika lekniska
svårigheter som visat sig uppkomma med dagens regler. De förslag som läggs fram
bör vara inriklade på en mer långsiklig lösning av frågan än som följer av del
nuvarande systemet.

En ulgångspunkl för ulredningsarbelet bör vara atl man
även för framtiden måste ge etl särskilt slöd ål de grupper där folkpensionen
ulgör den hell dominerande inkomsien. Lika klarl är all molsvarande inle gäller
för de grupper som har inte obelydliga inkomsler vid sidan av folkpensionen.
Man måsle beakla all antalet pensionärer i inkomstlagen som är jämförbara med
inkomsttagares i aktiv ålder snabbi ökar. En generell särbehandling vid
beskallningen av folkpensionärer framstår mot denna bakgrund inte som befogad.
Jag vill i delta sammanhang nämna att exempelvis en ensamslående folkpensionär
innevarande år kan beräknas komma alt fä skattelättnader för inkomster ända upp
till ca 45 000 kr. En annan sak är au del extra avdrag som kan medges vid
exempelvis sjukdom kan ha ell vidare användningsområde i fråga om
folkpensionärerna än för inkomsllagare i akliv ålder.

Det nu sagda kan enligt min mening lala för all
folkpensionärerna för framtiden i större utsträckning skulle kunna behandlas
enligt samma skatteregler som gäller för andra inkomsttagare. De effekler som
man i dag vill uppnå genom skallelällnader skulle för framliden kanske kunna
uppnås ulanför skatlesyslemei. Jag länker här bl. a. pä en modell som
behandlals i

s. 283 Kontrollera mot PDF

283 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B: 16

1972 års skatieulrednings sluibelänkande (SOU 1977:91.
Översyn av skattesystemet). Modellen innebar att det extra avdraget slopades
och atl skall skulle ulgå enligt samma regler som för skattskyldiga i akliv
ålder. Det ekonomiska slöd som uppnås genom avdraget skulle i stället kunna
åstadkommas genom elt inkomslpröval direkl bidrag till folkpensionärerna. Della
bidrag skulle kunna göras antingen skattefritt eller skattepliktigt. Kommittén
bör undersöka denna modells för- och nackdelar.

De nuvarande skatlelältnaderna åstadkoms som jag redan har
nämnt genom att ell extra avdrag medges. Detta avdrag kan siigas ha formen av
ett extra grundavdrag och görs alltså från den laxerade inkomsien. Om man även
fortsättningsvis vill ge skallelättnader kan dessa utformas pä annal säll. Även
här har 1972 års skalleutredning i silt slutbetänkande visat på ett allernaliv.
Liksom i del tidigare nämnda ftirslaget skulle skallen beräknas enligt samma
regler för folkpensionärer som för andra inkomsttagare. Folkpensionärerna
skulle emellerlid kompenseras genom ell avdrag från den uträknade skallen. Även
denna modell bör undersökas. Jag vill emellertid framhålla atl en skatterabatt
av detla slag, liksom ell bidrag av nyss nämnt slag, har andra verkningar än
ell avdrag från inkomst. Sä påverkas t. ex. det kommunala skatteunderlaget.

Som jag redan har nämnt bör ulredningsuppdragel vara
inriklal på att se över nuvarande former för skattelättnader. Däri ingår även
att pröva om molsvarande effekler bälire skulle kunna uppnås genom någon form
av bidrag. 1 uppdragel ingår däremot inle att generelll ompröva förmånssidan i
och för sig och föreslå ändringar i den delen. Delta innebär dock inte all
kommillén skall vara förhindrad all föreslå de justeringar av befintliga
sociala förmåner som behövs för samordning med kommitténs förslag. Som exempel
på detla vill jag nämna bl. a. utformningen av de bosladslillägg som kan utgå
till folkpensionärer.

Chefen för bostadsdepartementet har tillkallal en kommillé
för all se över bostadsbidragen till barnfamiljer m. fl. (Bo 1979:01).
Riksdagen gav med anledning av prop. 1978/79:95 om den kommunala ekonomin
regeringen till känna (FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) all del borde närmare
övervägas om inle denna kommillé borde anförtros också uppgiften att samordna
de staiskommunala bostadsbidragen och de kommunala bosladsiilläggen lill
folkpensionärer. Frågan om formerna för utredning om samordningen mellan
syslemen övervägs f. n. inom regeringskansliet. 1 del nuvarande sysiemel
minskar förekomslen av sidoinkomster inle bara det extra avdraget utan även t.
ex. bostadstilläggens slorlek. Härvid kan högsl besvärande marginaleffekier
uppslå. Här finns i och för sig ocksä svåra avvägningsproblem mellan dem som
bara har grundlrygghelen och dem som har inkomster därutöver. I delta
sammanhang vill jag nämna all chefen för arbelsmarknadsdeparlemenlel
lillkallat en särskild uiredare för atl karllägga pensionärernas
sysselsällningsförhållanden (A 1979:02). Skallelällnadernas ulformning kan i
slörre eller mindre omfattning inverka pä en pensionärs intresse all behålla
eller skaffa sig elt lämpligl arbele. En möjlighel som därvid bör undersökas
närmare är om en särskild och förmånligare avlrappningsregel skulle kunna
införas för just arbelsinkomsler. Kommillén bör i sill arbele samråda med de nu
nämnda ulredningarna.

Jag har redan nämnl att kommiitén bör kunna pröva om inte
andra vägar finns för alt tillgodose de önskemål som ligger bakom sysiemel med
särskilda skallelällnader. En sådan modell skulle kunna vara bidrag i någon
form. Jag vill emellertid framhålla all oavsell vilken form som väljs så bör
nuvarande

s. 284 Kontrollera mot PDF

Delll B:
16 Skr 1979/80:103 284

individuella form för stödel behållas. Tidigare bestämdes
nämligen skallelällnadernas storlek i fråga om gifta folkpensionärer med
hänsyn lill deras sammanlagda inkomsler. Fr. o. m. inkomslårel 1976 infördes en
individuell inkomstprövning, dvs, storleken av skalielätlnaderna besläms nu
efter vardera makens egna inkomstförhållanden. Däremoi lar man alltjämt hänsyn
lill makarnas sammanlagda förmögenhel. I della sammanhang finns del några
frågor som bör övervägas.

En förmögenhel över viss storlek minskar del extra
avdragel. För makar beaklas därvid deras sammanlagda förmögenhel. Det kan
diskuleras om inle en individuell prövning bör göras även säviu avser
förmögenhel. Mol detta lalar i viss mån den omständigheten atl vi forlfarande
har en sambeskallning av makar vid bl. a. förmögenhelslaxeringen. Kommiitén bör
emellertid undersöka hur de nuvarande reglerna om förmögenhelsinnehav fungeral
i praktiken och föreslå behövliga ändringar. Enligi vad som uppgells finns en
del problem vid tillämpningen av de regler som möjliggör alt vissa tillgångar,
bl. a. egnahem, skall fä las upp lill lägre värden än de eljest lillämpliga.

Del har också gjorls gällande atl de nuvarande reglerna om
skattelättnader kan vara svära atl lillämpa i prakliken och att de dessulom kan
leda lill vissa orättvisor. En given utgångspunkt för kommilléns arbele år
självfallel atl söka tillvarata alla möjligheter till förenklingar och alt söka
undanröja förekommande olägenheler i del nuvarande systemet. Jag vill här nämna
några punkler där kritik har framförts och som kan behöva undersökas närmare.

Del har gjorls gällande all reglerna missgynnar
folkpensionärer som uppbär s. k. barniillägg, vilka räknas som sidoinkomsl, Å
andra sidan skulle olika grupper av folkpensionärer som inle har full pension
gynnas eflersom dessa kan ha slörre sidoinkomsler än de som får full pension
och likväl fä skattelättnader. Vidare har man lagil upp den s. k. 1/5-regeln i
riksskatteverkets anvisningar. Enligt denna medges extra avdrag först om
folkpensionen uppgår lill minst 1/5 av de sammanlagda inkomsterna. Här kan
Iröskeleffekler uppkomma.

Från en del håll har man också berört de
förtidspensionerades situation. För dessa kan beskattningsbar inkomsi uppkomma
även om deras enda sidoinkomsl ulgörs av pensionstillskott. Delta beror på alt
de har räll lill dubbla pensionstillskoll. Del har ifrågasatts om inte denna
grupp bör befrias hell från skalt.

En ytterligare omständighet som bör beaktas rör avdragel
för preliminär skall. Det är angeläget all kommitténs förslag får en sådan
utformning atl della avdrag kan göras med belopp som så långl möjligt moisvarar
den slulliga skatten.

Jag har i del föregående redovisal olika problem som
hänger samman med både systemets ulformning i stort och olika enskildheter i
detla. Kommitténs uppgifl bör vara alt skapa etl bestående syslem som är bäitre
än del nuvarande. Även om uppdragel avser skattelättnaderna bör nalurliglvis möjligheterna
till en harmonisering med sociala förmåner tillvaralas. När del gäller stödets
närmare form är del naturligt atl intresset i försia hand inriklas på de
grupper som uppbär små eller måttliga pensioner. För återstående kategorier
framslår i slället ett närmande till de regler som gäller för andra
inkomsllagare som önskvärt. Jag vill erinra om all det slalsfinansiella lägel
f. n. är sädanl all ändrade regler för skallelällnader och ev. ändrade
bidragsregler inte kan få leda till någon ökning av kosinaderna för delta
ändamål. Också frågan om kostnadsfördelningen mellan siaten och kom-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285 Kommittéer: Budgetdepartementet Delll B:16

munerna måste uppmärksammas i sammanhanget. Som jag
lidigare har antytt skulle vissa av de alternativ till lösningar som har
framförts få till följd att kommunernas skatteunderlag starkt iikar medan
kostnadema för pensionärernas förmåner till större del faller på staten. Om
kommiitén skulle finna all en lösning efler någon sådan modell är alt föredra,
måste den också framlägga förslag om hur denna effekt skall kunna motverkas.

Kommitténs arbele bör bedrivas så all förslag presenleras
i sådan lid att de kan läggas till grund för en proposiiion som kan behandlas
av riksdagen under 1981,

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för budgeldeparlemenlel

all lillkalla en kommitté med högsl 7 ledamöier med
uppdrag all se över reglerna om folkpensionärernas skattelättnader,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver att
kosinaderna skall belasta åttonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Budgeldepartemenlet)

s. 286 Kontrollera mot PDF

Delll
U:l Skr 1979/80:103 286

Utbildningsdepartementet

1. Översyn av den statliga skoladministrationen

Dir 1978:99

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-07 Slalsrådel
Rodhe anför.

Skolöverslyrelsen (SÖ) är del centrala ämbetsverket för
skolväsendel och vuxenutbildningen. SÖ;s arbetsuppgifter framgår av
förordningen (1965:737) med inslruklion för skolöverslyrelsen (omlryckl
1974:441, ändrad senasl 1978:296). Verkel är organiserat på fem avdelningar,
nämligen en undervisningsavdelning för skolan (S), en undervisningsavdelning
för vuxenutbildning (V), en avdelning för fortbildning och pedagogiski
utvecklingsarbete (L), en avdelning för planering (P) och en avdelning för
administrativa frågor (A). Inom SÖ finns 17 byråer, som fördelas mellan
avdelningarna enligt SÖ;s bestämmande.

Hos SÖ finns vidare en skolöverläkare samt sektioner för
information saml rationaliseringsoch utredningsarbete. Vidare finns ett
revisionskontor,

SÖ;s nuvarande organisalion gäller i sina huvuddrag frän
den 1 oktober 1964, En partiell omorganisation genomfördes den 1 juli 1972 på
grund av vissa förändringar inom utbildningsväsendet, främsl gymnasieskolans
införande, vuxenutbildningens ökande belydelse och vissa förändringar inom
lärarulbildningsområdel. Ansvaret för lärarutbildningen övergick den 1 oktober
1976 från SÖ lill universiteis- och högskoleämbetet (UHÄ).

Länsskolnämnderna är de regionala statliga myndigheterna
för skolväsendel. Deras arbetsuppgifter och sammansällning framgår av förordningen
(1965:741) med inslruktion för länsskolnämnderna (omtryckt 1971:347, ändrad
senasl 1977:887). Länsskolnämnderna tillkom den 1 juli 1958 och
arbetsuppgifterna har i takt med skolväsendets utveckling successivt förändrals.
Länsskolnämndorganisalionen har tidigare utretts av länsskolnämnds-utredningen.
Dess betänkande (SOU 1973:48) Skolans regionala ledning och remissyttrandena
över detla överlämnades lill ulredningen (U 1972:06) om skolan, staten och
kommunerna (SSK) för atl beaktas i utredningsarbelel.

För forlbildning av i huvudsak lärare och annan personal
inom skolväsendet finns fortbildningsavdelningar i Stockholms, Uppsala,
Öslergöllands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Västerbottens län. Verksamheten
regleras i förordningen (1977:536) om fortbildningsavdelningar.

Forlbildningsavdelningarna var tidigare knulna lill de
större lärarhögskolorna. Frågan om deras organisaloriska tillhörighet kom all
prövas i anslulning lill organisationskommittéernas för högskolereformen
förslag. Den nuvarande organisalionen infördes den 1 juli 1977 (prop.
1976/77:100 bil. 12 s. 252, UbU 1976/77:25, rskr, 1976/77:293) och innebär i
slort aU forlbildningsavdelningarna t,v, formelll är knulna lill resp,
länsskolnämnd.

s. 287 Kontrollera mot PDF

287 Kommittéer: Utbildningsdepartementet
Del II U:l

Della innebär att personalen är anställd vid nämnden. Vad
gäller verksamhelen slår avdelningarna direkt under SÖ:s ledning.

Efter det atl den cenirala och regionala slalliga
skoladministrationen fick sin nuvarande utformning har belydelsefulla
förändringar skelt inom skolväsendel som i hög grad päverkar dess
arbelsuppgifler och verksamhetsformer. Genom bl.a. riksdagens beslut om
reformering av skolans inre arbete (SIA) (prop. 197.5/76:39, UbU 1975/76:30,
rskr. 1975/76:367) och beslut om ett nytt slalsbidrag till grundskolan (prop.
1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr. 1977/78:260) har betydelsefulla steg lagits i
riklning mol ell ökal lokalt ansvar för skolan i försia hand vad gäller
grundskolan.

En utveckling mot ell ökat kommunalt och lokall ansvar för
skolan leder naturligen lill konsekvenser för den slatliga skoladministrationen
såväl på cenlral som på regional nivå. Med en belydande del av ansvarei för
skolfrågorna överfört till kommunerna kan de statliga insatserna mer än
tidigare inriktas på åtgärder som främjar en likvärdig utbildningsstandard i
alla delar av landet, tryggar en nödvändig samordning mellan organ på central,
regional och lokal nivå saml stimulerar en forlsall utveckling och förnyelse av
skolans inre arbete och skolans roll i samhällels samlade insatser för barn och
ungdom.

Frågan om en översyn av den slalliga skoladministrationen
har uppmärksammals i olika sammanhang under senare år, SSK, som hafl till
uppgift all utreda ansvarsfördelningen mellan stal och kommun i fråga om
grundskolan och gymnasieskolan m,m,, har i silt slutbetänkande (SOU 1978:65)
"Skolan, En ändrad ansvarsfördelning" angett vissa riktlinjer för hur
den statliga skoladministrationen bör utformas, I belänkandet föreslås atl en
utredning tillkallas som i nära samverkan med SÖ och länsskolnämnderna bör
pröva den statliga skoladministralionens kommande arbetsuppgifier och ulformning.

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) har i
principbetänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna föreslagit allmänna
principer för decentralisering, Ulredningen har bl,a, angell exempel på
decenlraliseringsätgärder inom olika verksamhetsgrenar. För skolväsendel
sammanfattar utredningen återstående decenlraliseringsarbete på följande säU:

- SÖ:s uppgifler på del cenirala planel omprövas;

- Ärendegrupper som inle absolut fordrar cenlral
handläggning rensas ul så

alt SÖ;s initierande, utvecklande och rådgivande roll renodlas;

- Fördelningen av befogenheier mellan SÖ,
länsskolnämnderna och komm

unerna ses över.

Även SÖ har dels i skrivelse den 1 december 1971, dels i
sina anslagsframslällningar under senare år aktualiserat både en sådan
decentralisering som påverkar SÖ;s arbelsuppgifter och behovet av en översyn av
verkets organisation.

Mot bakgrund av det jag här har anfört bör den statliga
skoladministralionens arbetsuppgifter, organisation och arbelsformer nu bli
föremål för en samlad översyn. Det bör uppdras ål en särskild kommitté atl mot
bakgrund av utvecklingen inom SÖ;s verksamhetsområde och samhällel i övrigt
genomföra en sådan översyn i nära samverkan med berörda institutioner och andra
intressenter.

Översynen bör avse den lolala slalliga
skoladministrationen. Denna

s. 288 Kontrollera mot PDF

Del II U:l
Skr 1979/80:103 288

omfattar bl,a, SÖ:s, länsskolnämndemas och forlbildningsavdelningarnas
arbelsuppgifter och organisalion,

1 vad avser inrikiningen av den slatliga
skoladministralionens uppgifter och organisalion bör kommillén arbela från
följande uigångspunkter.

Den slalliga skoladministrationen har alt lillse atl de
mål för skolan, som riksdag och regering har fastställt, förverkligas. Vidare
ankommer del på den slalliga skoladministrationen all ularbela underlag för
sialsmaklemas heslut i skolpoliiiska frågor.

SÖ:s cenirala uppgifler bör vara alt bedriva forsknings-
och utvecklingsarbete inom skolområdet, all löpande utvärdera verksamheten i
skolan och därvid framför allt pågående försöksverksamhet, all framlägga
förslag lill regeringen i anledning av vad som har kommii fram vid
överstyrelsens utvärderingar saml alt bedriva den långsiktiga och övergripande
planering som fordras för all löpande kunna möla de krav och önskemål som
samhällsutvecklingen kan ställa på skolan. Grundläggande vid handläggningen av
dessa uppgifler måsle vara det faktum atl utbildningen i hela landet skall
hålla samma slandard, dvs. vara likvärdig. Ett viktigt led i SÖ:s verksamhet
bör också vara all trygga nödvändig samordning mellan organ på central,
regional och lokal nivå på skolområdet.

Etl vidgal kommunall skolansvar bör innebära en minskad
belaslning på den statliga skoladministrationen när del gäller löpande
administration, förvaltning och administrativ service. Förändringar av
statsbidragssystemet leder vidare till en inskränkning av den slalliga
regleringen av ekonomiskadministrativa frågor. En utveckling i denna riklning
bör få konsekvenser för såväl dimensioneringen som inrikiningen av den cenirala
skoladministrationen. Inslaget av myndighetsutövning och detaljreglering kan
minska. Beslut i många ärenden kan decentraliseras.

Vid sina överväganden bör kommittén beakla atl elt ökal
kommunalt ansvar för skolan naturligen innebär all kommunerna också får elt
slort ansvar för den lokala utvärderingen av skolan. Ansvarei fördel
pedagogiska utvecklingsarbetet kommer vidare atl i större ulslräckning an nu
falla på regionala och lokala organ. Delsamma gäller ansvaret för
fortbildningen av skolans personal.

När det gäller den regionala statliga skoladministrationen
har kommittén alt utgå från att även framdeles en länsskolnämnd skall ha
inseende över och ansvar för samordning och utveckling av skolväsendel i länel.
Ett ökal kommunalt ansvar för skolan leder naturligen lill att också
länsskolnämndemas arbetsuppgifter förändras med konsekvenser för såväl
inrikining som dimensionering av organisalionen. Verksamheten bör mer än
lidigare koncentreras på pedagogiska frågor. Vikfiga uppgifter blir att
stimulera, stödja och ge råd till de enskilda kommunerna och alt i samarbete
med dessa medverka till löpande ulvärdering av skolans verksamhel.

Kommittén bör ägna särskild uppmärksamhet ål frågan om hur
och på vilket eller vilka organ statliga uppgifter av regional karaktär, som
läcker slörre region än etl län, skall fördelas. I delta sammanhang bör behovel
av de nuvarande forlbildningsavdelningarna ulredas. Kommittén skall härvid
beakta de förslag som 1974 ärs lärarulbildningsutredning (U 1974:04) kan komma
all redovisa i vad avser fortbildningsorganisationen. Vidare bör frågan om
samverkan mellan skolväsendet, vuxenulbildning av olika slag och högskolan
uppmärksammas,

Ulgångspunkten för organisationsöversynen bör vara
gällande ansvarsfördelning mellan siat och kommun på skolområdet.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:l

Kommittén bör dock, mot bakgrund av den inriktning av den
slatliga skoladministrationen som jag tidigare angett, överväga vilka
yUeriigare möjligheter som finns att decentralisera befogenheier och ansvar
lill kommunerna, Syflel bör därvid vara all i ännu högre grad än som redan har
skett befria såväl den centrala som den regionala slalliga skoladministrationen
från löpande, förvaltningsmässiga och kontrollerande uppgifler, Slatliga
åtgärder för all underlätta en decentralisering bör uppmärksammas. Därvid bör
också undersökas hur kommunerna skall kunna påverka utbudet av olika serviceinsatser
från slalens sida. Kommittén skall inte lägga fram förslag som innebär ändrat
huvudmannaskap för skolledare och lärare eller någon förändring i vad avser
nuvarande uppgiftsfördelning mellan stat och kommun beträffande lillsältning
av arbelslagare med statligt reglerade tjänster.

Kommittén bör pröva hur arbetsuppgifterna skall fördelas
mellan den centrala och regionala liksom den lokala
(arbelsmarknadsulbildningen, specialskolan, den statliga vuxenutbildningen
m.m.) statliga skoladministrationen. Som riktmärke bör gälla att uppgifter
inte skall föras upp på högre myndighetsnivå än vad som krävs för atl trygga
dels erforderlig samordning, dels likformighet i behandlingen av sådana ärenden
där rättssäkerheten fordrar det.

Vid en översyn av den centrala och regionala
skoladministrationen bör alla möjligheter till decentralisering, förenkling och
avveckling av detaljkonlroller övervägas. Härvid skall självfallel hänsyn tas
till all viktiga generella mål inte äventyras. Kommittén bör härvid beakta det
decentraliseringsarbete som bedrivs inom det statliga området.

Sedan kommittén kommit fram till elt principiellt
ställningslagande lill den statliga skoladministrationens arbetsuppgifter och
fördelningen av dessa uppgifter mellan central och regional nivå bör kommiitén
överväga om det finns motiv för att föra över vissa myndighetsutövande och
förvaltande uppgifter från länsskolnämnd till länsstyrelse. Härvid bör dels
länsslyrelsernas roll som samordnare av samhällsplanering på regional nivå,
dels länsskolnämndemas pedagogisk-organisatoriska verksamhet inom skolplaneringen
vägas in.

Kommiitén bör vara oförhindrad att överväga om SÖ:s
ämbetsområde bör avgränsas pä ett annat sätt än nu. Därvid kan även
arbetsfördelningen mellan SÖ och andra ämbetsverk och centrala instanser med
vilka SÖ har alt samverka behandlas. Länsskolnämndemas ställning i förhållande
lill SÖ liksom nämndernas relationer gentemot andra statliga regionala organ
bör också övervägas.

Kommittén bör även se över verksstyrelsens uppgifter, befogenheier
och sammansättning, behovet av nämnder av rådgivande eller annan karaklär m.m.
Motsvarande översyn bör ske av länsskolnämndemas ledningsfunk-fion.

Flera andra kommittéer behandlar f.n. frågor som berör den
statliga skoladministrationens framtida roll och arbetsuppgifter i vad avser
skola och utbildning. Jag vill här erinra om utredningen (U 1975:19) om vissa
folkbildningsfrågor m.m., utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala
utbildningen, utredningen (S 1977:12) om viss omsorg om handikappade, utredningen
(U 1978:04) om kommunal vuxenutbildning, utredningen (U 1978:06) om
elevvårdsarbetet i skolan, utredningen (U 1978:07) om integration av
handikappade elever i det allmänna skolväsendet, utredningen (U 1978:09) om det
pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom

19 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 290 Kontrollera mot PDF

Delll U:l Skr 1979/80:103 290

skolväsendet m.m, och utredningen (U 1978:16) om enhetligt
huvudmannaskap för högskolan, Kommillén bör hålla konlakt med dessa kommilléer
liksom med andra kommilléer som behandlar frågor som kan komma all påverka den
slalliga skoladministrationens uppgifter.

Kommittén bör i lämpliga former informera och samråda med
berörda personalorganisalioner om översynsarbetets uppläggning och om de
förslag kommittén kan komma att avge. Kontakt bör snarasl las med dessa
organisationer för all överlägga om formerna för en sådan samverkan.

Kommittén bör också hålla kontakt med andra intressenter,
bl.a. förelrädare för kommunala intressen. Jag vill här erinra om förordningen
(1975:567, ändrad 1977:601) om ralionaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen.

Med hänsyn till del omfallande utredningsarbete som nu
pågår inom skolans område lorde det bli nödvändigt all förändra den statliga
skoladministrationens organisalion successivt. Yllerligare direktiv kommer atl
behöva meddelas senare. Ett vikligl inslag i översynsarbetel bör vara alt
undersöka hur en flexibel organisation kan byggas upp sä alt den, utan att den
grundläggande organisationsstrukturen påverkas, kan förändras med anledning av
kommande ulbildningspoliliska beslul bl,a. dem som kan bli resultat av pågående
uiredningar.

Det är angeläget att kommittén i översynsarbetet tar till
vara den erfarenhet och del kunnande som personalen inom den slatliga
skoladministrationen har. Enligt vad jag erfarit har SÖ tillsammans med
länsskolnämnderna och i samråd med berörda personalorganisalioner inlett etl
internt arbete som berör den statliga skoladministrationen. Kommillén bör i
görligaste mån utnyttja resultat från detla arbele som underlag för
organisalionsöversynen. Likaså bör SSK;s kartläggningsmaterial användas.

Översynsarbetet bör med den förändrade inrikining av
organisationen som jag lidigare angell leda till en minskning av den totala
statliga skoladministrationen. Översynen förutsätts också leda lill förändrade
eller hell nya arbetsuppgifter liksom lill förändrade krav på lidigare bakgrund
och erfarenhet för vissa anställda. Kommiitén bör även beakta sådana konsekvenser
i ulredningsarbelet och redovisa en utbildningsplan för nödvändiga omskolnings-
och fortbildningsinsatser, så att de anslällda inle har anledning att känna oro
och osäkerhet.

Kommillén skall beakla effektivitetskraven, varvid med
effektivitet avses atl myndigheterna når målen för sin verksamhel under god
hushållning med resurserna, med beaklande av service-, offentlighets- och
rättssäkerhets-kraven och med beaktande av personalens behov av
arbetstillfredsställelse, god arbelsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter
till medbeslämmande och personlig utveckling.

Kommiitén bör avge förslag lill de författningsändringar
som behövs för all genomföra kommitténs förslag.

Kommittén bör arbela skyndsami. I en första elapp bör
kommittén mol bakgrund av en kartläggning och analys av den nuvarande organisationen
redovisa principer för en förändring av den statliga skoladministrationen.
Denna etapp bör utmynna i ett underlag för regeringens beslul om
tilläggsdirektiv med preciserade riktlinjer för hur den statliga skoladministrationen
bör förändras. Kommiitén bör redovisa elt sådanl underlag före den 15 augusti
1979.

Jag avser föreslå regeringen alt bemyndiga mig alt i
tilläggsdirektiv till

s. 291 Kontrollera mot PDF

291 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:2

andra kommittéer som f.n. behandlar frågor som berör den
statliga skoladministrationen uppdra åt dem alt bedriva kommittéarbetet så, att
de i förekommande fall före den 15 augusti 1979 kan redovisa hur och i vilken
omfattning kommittéernas förslag kan komma atl påverka den slatliga
skoladministrationens arbetsuppgifter och organisation. Del bör härigenom bli
möjligt att i tilläggsdirektiven också beakla sådana förslag.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all
regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöter för alt
göra en översyn av den slalliga skoladministrationen,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

2. Direktiv till utredningen (U 1979:01) om förstärkta
kontakter mellan hem och skola

Dir 1979:13

Beslut vid regeringssammanträde 1979-02-01

Statsrådet Rodhe anför

I läroplanen för grundskolan (Lgr 69) avsnitt Mål och
riktlinjer fastslås atl även under barnets skolår har hemmet det primära och
huvudsakliga ansvaret för dess fostran och vård. Samtidigt betonas betydelsen
av ett nära och förtroendefullt samarbete mellan hemmen och skolan. I
skolförordningen (1971:235) framhålls att varje anställd vid grundskolan eller
gymnasieskolan skall vinnlägga sig om etl gott samarbete med eleverna och
deras föräldrar (10 kap. 1 §). Skolförordningen föreskriver även skyldighel för
lärare att delta i föräldramöten (14 kap. 10 §).

I Lgr 69 avsnittet Allmänna anvisningar för skolans
verksamhet berörs närmare olika former för kontakten mellan hem och skola,
bl.a. allmänna föräldramöten, klassmöten, åhörardagar och allmän information,
som det åHgger skolans ledning och lärare alt lämna. Ansvarei för att konlakt
mellan hem och skola kommer till stånd åvilar skolan.

I prop. 1975/76:39 s. 245 om skolans inre arbete m.m.
(SIA) betonades att "samarbetet mellan hemmen och skolan är ytterst
väsentligt". Föredraganden förordade därför att informationen från hemmen
till skolan liksom från skolan till föräldrarna skulle förbättras och föreslog
(s. 245) atl två kontakt-tillfällen per läsår skulle vara obligatoriska för
skolan alt anordna och alt klassföreståndaren skulle vara skyldig atl kalla
till dessa. Kontakterna borde ske i form av enskilda samtal med föräldrarna.
Riksdagen beslutade i enlighet med förslagel (UbU 1975/76:30 s. 30, rskr 1975/76:367).

I förslaget till förändring av grundskolans läroplan
behandlar skolöversty-

s. 292 Kontrollera mot PDF

Delll U:2 Skr 1979/80:103 292

relsen (SÖ) också samarbetet hem-skola. Nödvändighelen av
en aktiv föräldramedverkan betonas. Den samlade skoldagen öppnar enligt förslaget
nya möjligheter för skolan all ta vara pä föräldrarnas kunnighet och
erfarenhet.

SÖ knyter i sitt läroplansförslag samman hem, skola och
samhälle: "Skolans möjligheter all ensam lösa sådana problem som visar sig
i skolan men har sitt ursprung i familjen och i samhället är begränsade. Skolan
kan emellerlid ofta genom sin konlakl med barn och familjer medverka vid en
karlläggning av problem. Genom samverkan mellan skolan, hemmen och samhället i
övrigl skapas bättre förutsättningar för alt problemen skall kunna lösas."

Vid remissbehandling av SÖ;s läroplansförslag har flera
remissinstanser efterlyst mer konkreta förslag.

Riksförbundet Hem och skola (RHS) framhåller i sill
remissvar bl.a, att de markeringar som görs i förslaget om viklen av samarbele
hem-skola är tillf redsställande, met\ att brister finns i analysen av hur
detla samarbete skall fungera och av hur föräldrarna skall tas i anspråk i
skolan. RHS kritiserar vidare förslaget för all det underlåter atl beskriva
varför samspelet mellan hem och skola är av slor belydelse. Man önskar även en
analys av orsakerna lill de hinder som försvårar samarbetet.

RHS har aktualiserat frågor om hem-skolasamarbetet i
skrivelser den 3 november 1976 och den 30 mars 1977 lill
utbildningsdepartementet. I dessa begär förbundet bl.a. atl ålgärder vidtas i
fråga om skolans åligganden då det gäller kontakten med hemmen, så att minst
två enskilda samtal och två klassmöten per läsår snarast realiseras. RHS
understryker också att ambitionerna beträffande skolans samverkan med hemmen
måste ökas ytterligare. Bl.a. måsle antalet konlaktlillfällen bli avgjort
större än hiuills.

Det torde råda bred enighet om nödvändigheten av ett nära
samarbete och effekfiv konlakt mellan hemmen och skolan. Detta kommer lill
uttryck både i läroplan för grundskolan (Lgr 69) och i SÖ;s förslag lill
reviderad läroplan. Samiidigi efterlyses, inte minst från RHS, mer konkreta
förslag om hur detta samarbete skall utformas.

Kontakten mellan hem oeh skola sker i dag vanligen genom
klassmöten, enskilda samtal mellan lärare och föräldrar och åhörardagar. På
klassmöten träffas lärare och föräldrar lill barnen i en klass för information
och gemensamma diskussioner om bl,a, undervisningen oeh samarbetet i skolan.
Det är numera allt vanligare att eleverna deltar i klassmötena.

De enskilda samtalen har till uppgift alt ersälta och i
vissa fall komplettera betygen. Klassläraren, föräldrarna och ibland även
eleven samtalar om elevens skolprestalioner och sociala utveckling i skolan.
Till stöd för samtalen förekommer ofta i skolan utarbetade frågelistor,

Åhörardagar förekommer i många skolor medan andra slopat
fastlagda dagar och låter i stället föräldrarna komma när de har möjlighet till
det.

De nuvarande kontaktformerna präglas inte i första hand av
gemensam och akliv samvaro ulan av information från lärare till föräldrar om
elevernas resultat och av skolans verksamhetsformer. Det betyder atl
föräldrarna tilldelats en i huvudsak passiv roll i kontakterna med skolan.

Föräldrarna har etl självklart intresse av atl vara väl
informerade om skolans verksamhet och om del egna barnets utveckling i skolan.
Vid barnets skolstart synes intresset för skolan och verksamheten där vara
stort hos nästan alla föräldrar. Detta intresse verkar alt avta med åren och
har

s. 293 Kontrollera mot PDF

293 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:2

påtagligt minskat då barnen nått högstadiet. Man har
anledning all förmoda att del inle är föräldrarnas inlresse som avtagit ulan
alt de förväntningar på kontakten med skolan som väcktes vid barnets skolstart
inte infriats.

Det är vidare ell ofta konstaterat förhållande alt
föräldrar till barn, som av olika skäl funnil sig mindre väl lill rätta i
skolan, har lägst besöksfrekvens vid klassmöten och åhörardagar, I slor
ulslräckning utmärks dessa hem av svag studietradition. En negativ inställning
till skolan ulvecklas lätt i dessa hem hos såväl föräldrar som barn. Skolan har
ett storl ansvar att utveckla samarbetsformerna på etl sådanl sätl atl alla
föräldrar lockas all komma till skolan.

Ett allt större anlal barn och ungdomar med fysiska eller
psykiskl handikapp inlegreras numera i vanliga skolor. Skolan har också elt
stort ansvar att utveckla samarbelsformerna så all föräldrarna till
handikappade barn ges möjlighel alt pä etl aklivi säll della.

Mot bakgrund av vad jag framfört ovan finner jag att
frågan om hur samspelet mellan hem och skola kan fördjupas och vidareutvecklas
i olika avseenden bör ses över. Jag förordar alt en uiredare tillkallas för atl
göra denna översyn. Utredaren bör överväga om del är möjligt all vidareutveckla
och förnya de nuvarande formerna för informalionen till hemmen och för
kontakten mellan hem och skola. Det är önskvärt alt samverkan mellan hem och
skola får en mer aktiv karaktär, där båda parterna medverkar. En viktig fråga
är också frekvensen och förläggningen av kontakterna mellan hem och skola. Det
bör observeras att frågor i anslutning till de enskilda samtalen för närvarande
övervägs inom utbildningsdepartementet i samband med beredningen av förslagen
från 1973 års betygsulredning.

Föräldrarnas intresse rör atl få konlakl med skolan är som
jag tidigare framhållit varierande. Det är angeläget att få klarlagt vad detta
beror på och vad som kan göras för atl få alla föräldrar all della i samverkan
hem-skola. Exempel på konkreta insatser för att underiätta denna finns i RHS:s
remissvar över SÖ;s förslag lill förändring av grundskolans läroplan. 1
sammanhanget bör även observeras barnomsorgens och fritidshemmens erfarenheter
av föräldrasamverkan.

Enligt min mening finns det också skäl att se samarbetet
mellan hem och skola i etl pedagogiskt och socialt sammanhang. Jag menar därvid
inle att föräldrarna skulle överta lärarens uppgifter vad gäller planering och
uppläggning av undervisningen.

Vad jag avser är i stället alt föräldrarna skulle kunna
medverka i skolans verksamhet. Varje vuxen person besitter ansenliga kunskaper
och erfarenheter som skolan borde kunna utnyttja. Föräldrarna represenlerar en
mångfald yrkesområden och kan ge konkret information om stora delar av
samhället och arbetslivet. Många vuxna har dessutom skaffat sig kunskaper om
frifidsverksamhet och om hemsysslor av skilda slag. En speciell föräldragrupp
som i högre grad bör uppmärksammas i detta sammanhang är invandrarföräldrarna.
Genom att inbjuda dem lill skolan och låta dem berätta om seder och bruk i sitt
hemland kan skolan tillföras nya synsätt och kulturtraditioner. Härigenom kan
skolan bidra till att stärka förståelsen för människor med olika kulturell
bakgrund.

Föräldrarnas medverkan i skolarbetet behöver inte bara vara
knuien till skolan. De kan utnyttjas även i hemmet. Via intervjuer som görs av
eleverna, bandupptagningar etc, kan det kunnande föräldrarna har tas till vara.
Med goda resultat har man på flera håll redan prövat en aktiv föräldramedverkan
som består i atl föräldrarna i skolans arbete berättar om sina yrken, hobbies

s. 294 Kontrollera mot PDF

Del II U:2 Skr 1979/80:103 294

etc. Uiredaren bör redovisa exempel på och erfarenheler av
föräldramedverkan i skolan och överväga om del behövs särskilda insatser för
atl stimulera sådan medverkan.

Barnen i en klass ulgör en social grupp som formar sina
egna vanor och uttrycksformer. Den roll som den enskilde eleven spelar i denna
grupp kan på flera sätl skilja sig från den bild föräldrarna har av barnet i
hemmet. Samverkansformer bör därför ulvecklas där föräldrarna får uppleva
barnen i klassen som en social grupp och där intresset inle ensidigl riktas mol
del egna barnel utan mol hela gruppen. Della bör kunna leda till etl vidgal
inlresse för alla enskilda barn i klassen.

På detta sätl kan föräldrarna fungera som stöd för
varandra och för läraren när det gäller atl lösa problem i skolan. Det är
specielll viktigt att samverkansformer av detta slag utvecklas som slöd för
invandrarföräldrarna. Dessa är ofta isolerade i samhällel och etl aktivare
föräldrasamarbele skulle kunna bli en möjlighel för dem alt få bättre kontakt
med det svenska samhällel och svenska förhållanden. Jag vill i delta sammanhang
särskilt betona skolans ansvar för all tillgodose invandrarföräldrarnas behov
av översalt information, lolkhjälp etc.

I kontakten med hemmen har skolan stora möjligheter att
åstadkomma en bäitre förståelse mellan föräldrar och barn. Skolan kan visa fram
och förtydliga olika yttringar av barn- och ungdomskulluren för föräldrarna.
Skolan kan även visa hur arbetet i dag går till och vilka kunskaper och
färdigheter eleverna bjuds. Eleverna själva kan ge föräldrarna information om
allt detla. Överhuvud bör vid dessa konlakttillfällen eleverna och föräldrarna
vara de aktiva parterna.

Enligt läroplanen skall skolan verka för jämställdhet
mellan män och kvinnor - i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i
övrigt. Föräldrarnas medverkan är av största vikt om det arbetet skall lyckas.
Gemensamma insatser av föräldrar och skola i jämställdhetsfrågor kan bidra
till atl jämställdhet mellan könen blir verklighet.

Jag vill i detla sammanhang även påpeka alt samverkan
hem-skola ofta kan vara problemfylld och av någon av parterna upplevas mycket
negativt. Jag har lidigare beröri svårigheterna härvidlag för vissa
föräldragrupper ävensom lärarnas ansvar för undervisningen. Eleverna upplever
ibland föräldrarnas kontakt med skolan och lärarna som ett hot mot deras
integritet. Detla blir alll tydligare på högstadiet där eleverna
utvecklingsmässigt har större behov av integritet i sin skollillvaro. Utredaren
bör i sitt arbete beakta de olika intressenternas berättigade krav och i fråga
om eleverna se till alt förslagen till kontaktformer mellan hem och skola tar
hänsyn till elevernas mognadsgrad och de villkor som kan vara förenade därmed.

Del är viktigt all föräldrarna har elt reellt
medinflytande på skolans verksamhet. Som jag tidigare sagt kan detta inflytande
dock inte gälla planering och uppläggning av den direkta undervisningen. I
andra avseenden är del dock naturligt och önskvärt att föräldrarna är med och
påverkar beslulen. Förslag om s.k. skolnämnder har lagls fram (promemoriorna
Medinflytande i skolan Ds U 1977:20 och Skolnämnds beslutsområde Ds U 1978:3).
Frågan bereds f.n. inom utbildningsdepartementet. Utredaren bör följa
behandlingen av frågan.

Med utgångspunkt i vad jag anfört ovan bör
utredningsarbetet främst inriktas pä följande frågor;

Hur skall föräldrarnas och elevernas behov av information
om skolan, dess

s. 295 Kontrollera mot PDF

295 Kommittéer: Utbildningsdepartementet
Del II U:2

verksamhet samt om elevernas prestationer lillgodoses?

Hur skall föräldrarnas kunskaper och erfarenheler
tillvaratas i skolarbetet?

Under vilka former och i vilka slags frågor bör
föräldrarna kunna få ökal medinflytande i skolverksamheten?

Inom ramen för dessa huvudfrågor bör utredaren bl.a.;

- analysera hindren för etl bredare
föräldraengagcmang i konlaklen

hem-skola,

- föreslå nya eller vidareutvecklade former för
kontakterna mellan hemmen

och skolan,

-
pröva hur
kontakterna hem-skola tidsmässigt kan förläggas,

-
föreslå
åtgärder för att föräldrarna skall få bättre möjligheter all följa del dagliga
arbetet i skolan.

I sammanhanget bör särskilt beaktas de svårigheter som
föreligger när föräldrar är ensamslående, när föräldrar har ringa inlresse för
eller negaliv inslällning till skola och studier, när föräldrar har stora
sociala problem, när föräldrar har barn som är handikappade saml när föräldrar
är invandrare och ofta har påtagliga språkproblem. Vidare bör beaktas
föräldrarnas arbelsmarknadsmässiga och ekonomiska möjligheter all della i
skolarbetet.

En naturlig utgångspunki för arbetet är vad som
föreslagits i SÖ;s förslag till förändring av grundskolans läroplan såvitt
gäller samarbetet hem-skola och de synpunkier som remissinstanserna framför med
anledning av förslagel. Utredaren bör också utgå från de beslul beträffande
hem-skola som fattats av riksdagen med anledning av prop. 1975/76:39 om skolans
inre arbete m.m. (UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367).

Inom socialdepartementet arbetar en kommitté,
barnomsorgsgruppen (S 1973:07), med frågan om en allmän föräldraulbildning.
Kommillén avser atl presenlera sina förslag om föräldrautbildning bl.a. när
barnen är i skolåldern i ett slutbetänkande omkring årsskiftet 1979/80.
Barnomsorgsgruppen driver försöksverksamheter i några kommuner som tar sikte på
ett intensifierat samarbete mellan hem och skola samt mellan föräldrarna
själva. Utredaren bör samverka med barnomsorgsgruppen, med den grupp för
hem-skola som elevvårdskommittén (U 1978:06) avser atl etablera, med
utbildningsdepartementets arbelsgrupp kring normbildning och normöverföring i
skolan. Vidare bör utredaren utnyttja erfarenheterna från projekt och
försöksverksamheter som pågår på olika håll, bl.a. RHS:s högsladieprojekt.

Med hänsyn till vad jag nu anförl hemsläller jag att
regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag

alt se över frågor som rör kontaktverksamheten mellan
hemmen och skolan,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ät utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Utbildningsdepartementet)

s. 296 Kontrollera mot PDF

Del II U:3
Skr 1979/80:103 296

3. Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1977:04) om vissa
tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m.m.

Dir
1979:19

Beslul vid
regeringssammanlräde 1979-02-15

Depariemenlschefen, slalsrådel Wikslröm anför.

Ulredningen om vissa tjänsleorganisaloriska frågor inom
högskolan m.m., lärartjänstutredningen, har i uppdrag främst alt se över
tjänsleorganisaloriska frågor som rör den grundläggande högskoleutbildningen.
I ulredningens direkliv den 14 april 1977 (Dir 1977:49) angavs all utredningen
evenluelll skulle komma att få tilläggsdirektiv när regering och riksdag lagit
ställning lill forskarutbildningsutredningens (FUN) förslag om
forskarkarriärens utformning. FUN har i beiänkandei (SOU 1977:63) Forlsall
högskoleulbildning lagt fram förslagom bl.a. tjänsteorganisation för
forskningsverksamhelen inom högskolan.

FUN föreslår att forskarkarriären inom högskolan skall
omfatta tre tjänstekategorier; professor, docent och forskarassistent.
Däruiöver skall fasta tjänster tillkomma för högskolans uppdragsverksamhet inom
områden där denna verksamhet stadigvarande har en betydande omfattning. De av
FUN föreslagna docenttjänsterna avses ersätta nuvarande Ijänsler som
universitetslektor och som docent. De nya docenlljänslerna föreslås få huvudsaklig
inriktning mot den grundläggande utbildningen. Innehavare av tjänsl som docent
ges efter prövning i varje särskilt fall särskild tid för forskning inom ramen
för sin tjänsl och befrias då hell eller delvis från sin
undervisningsskyldighet. Resurser för ändamålet skall disponeras av
fakul-teisnämnden och fördelas mellan sökande på grundval av en vetenskaplig
prövning av föreslagna projekt. Med hänsyn till den nya docenttjänstens
inriktning föreslår FUN att befordringsgrunderna utformas sä att lika vikt fästs
vid vetenskaplig och pedagogisk merilering. FUN:s förslag innebär atl nuvarande
Ijänster som forskarassistent bibehålls. Förordnandeliden föreslås dock sänkt
frän nuvarande sex lill fyra år. Omförordnanden skall inte kunna förekomma.

FUN:s betänkande har remissbehandlais. Beredningen av
förslagen är ännu inle avslutad. Starka skäl lalar för all högskolans
tjänsteorganisation reformeras med utgångspunki i ett underlag som gör del
möjligt all anlägga en helhetssyn på reformbehovet i detla avseende. För all
genomförandel av en förändrad lärartjänstorganisalion inom högskolan inte skall
försenas bör lärartjänstulredningen redan nu få i uppdrag atl bl.a. på grundval
av vissa av FUN;s överväganden och remissyttranden över FUN:s förslag lägga
fram ell förslag rörande tjänsteorganisationen inom högskolan som lillgodoser
såväl forskningens och utvecklingsarbetets som utbildningens behov. Ulredningsuppdragel
kommer därmed all avse en prövning av samtliga nu förekommande tjänster för
utbildning och forskning inom högskolan. Inom ramen för delta uppdrag bör
lärartjänstulredningen behandla vissa frågor som bl.a. med anledning av vad som
har kommii fram i remissyttranden över FUN;s förslag synes behöva ulredas
ytterligare.

I lärartjänslulredningens ursprungliga direktiv betonas
viklen av en flexibel tjänsteorganisation. Den principiella utgångspunkten
anges vara alt en lärares tjänstgöring skall kunna omfatta skilda typer av
arbetsuppgifter, men att del bland dessa uppgifter inte finns någon som
nödvändigtvis måste ingå i tjänstgöringen under en viss tid. Direktiven omfaUar
även ett uppdrag

s. 297 Kontrollera mot PDF

297 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:3

atl överväga hur anknytningen mellan högskolans
tjänsteorganisation och yrkeslivet utanför högskolan i olika avseenden skall
kunna slärkas.

Lärartjänslulredningens fortsatla arbele bör härulöver
ulgå från all följande huvudprinciper skall gälla för tjänsteorganisationen
inom högskolan.

Tjänsteorganisationen bör ulformas så att starkast möjliga
samband skapas mellan högskolans båda huvudsakliga verksamhetsområden,
forskning och utbildning.

De reglerför anställningstrygghet m.m. som normalt gäller
på arbetsmarknaden tillämpas i dag för flertalet anslällda inom högskolan.
Dessa regler bör så långt möjligt gälla för samtliga anslällda inom högskolan.

En tjänsteorganisation för den mångskiftande verksamhet
som ryms inom högskolan bör utformas så att den ger slora möjligheter lill
variationer med hänsyn lill ulbildningens och forskningens behov inom olika
områden.

Regleringen av tjänsteorganisationen bör avspegla de
strävanden till decentraliserat beslutsfattande som gäller för
högskoleorganisationen i övrigl.

Del är angelägel att nå en ökad grad av
internationalisering i såväl den grundläggande högskoleutbildningen som
forskningen. Detta underlättas om de som arbelar inom högskolan har ungefär
samma ställning i ijänsle-organisaioriskt avseende som kollegerna i andra
länder, dvs. atl deras relalioner till varandra inom organisalionen är
någorlunda jämförbara. Utredningen bör studera dessa frågor.

I samband med all lärartjänstulredningen utifrån dessa
övergripande principer utarbetar förslag lill tjänsteorganisation för högskolan
bör utredningen behandla bl.a. följande frågor.

Enligt FUN;s förslag skall en ny lyp av docenttjänst
ersätta nuvarande universitetslektorat och tjänster som docent. Många
remissinstanser anser atl vissa andra Ijänster också bör ersättas av den nya
tjänsten. Lärartjänstulredningen bör pröva frågan om ytterligare en eller flera
av dagens tjänstekategorier bör övergå till den nya tjänsten. Utredningen bör
även redovisa en bedömning av konsekvenserna av att de av FUN föreslagna
tjänsterna saml vissa ytterligare tjänstekategorier ersätts eller inle ersätts
av en eventuell ny tjänstetyp.

Innehavare av den nya typen av docenttjänst skall enligt
FUN:s förslag kunna erhålla nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten för atl
ägna sig åt forskning. Beslut angående sådan nedsältning skall fattas av
fakultetsnämnd. FUN föreslår atl fakullelsnämnden skall disponera ell belopp molsvarande
den del av kostnaderna för dagens docenttjänster som inte avser undervisning-en
rörlig resurs för forskning- inom vars ram dessa nedsätlningar skall ske.

I remissbehandlingen av FUN;s förslag har bl.a. redovisals
farhågor rörande möjligheterna att inom det föreslagna systemet kunna skapa
gynnsamma betingelser för forskningen. Man har bl.a. befarat alt
nedsätl-ningarna generelll kan komma att göras sä kortvariga och/eller avse så
ringa andel av full arbetstid att i praktiken alla koncentrerade forskningsinsatser
omöjliggörs.

Lärartjänstulredningen bör föreslå de riktlinjer för
fördelningen av en rörlig forskningsresurs som kan behövas. Därvid bör
utredningen beakla att det är väsentligl att dessa medel kan fördelas så att
forskning möjliggörs såväl i form av heltidsinsatser under olika länga
tidsperioder som i mer begränsad omfattning under kortare eller längre tid.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Delll U:3 Skr 1979/80:103 298

1 detta sammanhang bör utredningen också belysa
relationerna mellan fakullctsnämnd och l.ex. forskningsråd vid dessa organs
beslul om forskarens lid för forskning resp. övriga resurser för forskning.

Utredningen bör vidare belysa de problem som kan uppslå
för undervisningens del i samband med att en tjänsteinnehavare för kortare
eller längre tid är borta frän undervisningen för atl bedriva forskning saml
vilken ställning evenluella ersättare under sådan bortovaro kan få.

Den av FUN föreslagna docenttjänsten innebär att
forskningen i viss utsträckning blir beroende av den grundläggande
ulbildningens omfattning. Förekomslen av den nya tjänstetypen ger en ram för
det antal forskare som är berälligade alt söka medel för forskning ur den
rörliga forskningsresursen. Lärartjänstutredningen bör närmare klarlägga
konsekvenserna av della förhållande. Utredningen bör därvid särskilt belysa
möjligheterna atl förändra forskningens omfattning och inriktning saml de
följder sådana förändringar på kort och lång sikt kan få för den grundläggande
ulbildningen.

FUN föreslår all vetenskaplig och pedagogisk merilering
skall ges lika vikl vid tillsättning av den nya docenttjänsten. Många
remissinstanser menar atl della kan leda lill prakliska svårigheler. Del
redovisas också farhågor för all med sådana befordringsgrunder de som är
specialinriktade antingen mol forskning eller mot undervisning aldrig skulle
kunna få en tjänsl. Lärartjänstutredningen bör mol denna bakgrund pröva vilka
befordringsgrunder som skall kunna komma ifråga. DeUa arbele bör bedrivas med
utgångspunki i alt en enhetstjänst av del slag varom här är fråga bör kunna
finnas inrättad inom hela den statliga högskoleorganisationen. Av della följer
bl.a. all krav på olika slags kompelens måsle kunna slällas. Verksamhelens
mångfacetterade karaklär kan även motivera atl del skapas möjlighel all för
ijänsler knutna lill samma ämne eller utbildning ställa skiftande krav.
Ulredningen bör belysa konsekvenserna av ett system med alternativa
befordringsgrunder för möjligheterna atl på institutionsnivå omfördela
arbelsuppgifler inom utbildning och forskning mellan olika tjänsteinnehavare.
Ulredningen bör vidare pröva hur ordningen för beslul angående befordringsgrund
- vilket i del enskilda fallet i praktiken läll skulle kunna bli ell beslut om
vilken person som skall få tjänsten - bör utformas.

FUN påpekar själv - och däri instämmer många
remissinstanser - atl den av FUN föreslagna ijänstekonslruktionen inle är
lämpad för alla delar av högskolan. Som exempel på områden där den nya
docenttjänsten skulle vara mindre lämplig har nämnls bl.a. de medicinska och de
lekniska fakullelerna. Vidare har framhållils all tjänsteorganisationen skulle
passa dåligt för ämnen med litet antal Ijänster. Lärartjänstutredningen bör
bedöma behovet av särlösningar för bl.a. de angivna områdena.

Vidare bör lärartjänstulredningen utreda möjligheterna atl
inom högskolans ram erbjuda forskningsmöjligheter - l.ex. genom rörliga
resurser för forskning - som svarar mot dagens forskarassistenttjänster utan
alt genom lagsliftning behöva inskränka de regler som normalt gäller för
anställningstrygghet. Härvid måste utredningen särskilt uppmärksamma atl det
behov av förnyelse av högskoleforskningen, som idag tillgodoses bl.a. genom
tidsbegränsning av forskarassistenttjänsterna, inte blir eftersatt.

Ett väsentligl inslag i högskolan utgörs av den
forskarpersonal som sysselsätts inom forskning som finansieras med
"exierna" medel. FUN har föreslagil att ijänster som uppdragsforskare
skall kunna inrättas.

I prop 1975/76:129 om forskningsrådsorganisationen inom
ulbildningsde-

s. 299 Kontrollera mot PDF

299 Kommittéer: Utbildningsdepartementet
Del II U:3

parlemenlets verksamhelsområde angavs att vissa av
forskningsrådsulredningen aktualiserade tjänsleorganisaloriska frågor skulle
behandlas i samband med FUN;s förslag. Lärartjänstulredningen bör undersöka om
nuvarande tjänsteorganisation för externt finansierad forskning behöver ändras.
I samband därmed bör utredningen belysa relationerna mellan de lärartjänster
som ulredningen föreslår för högskolan och befintliga samt eventuella av
ulredningen föreslagna ijänster med exlern finansiering. Härvid bör utredningen
särskilt pröva möjligheterna att åsladkomma växling mellan arbete inom
uppdragsverksamhel och utbildning och forskning i övrigt inom högskolan.
Lärartjänstulredningen bör i dessa frågor samråda med
forskningssamverkanskommiltén (U 1978:01). som har till uppgift (Dir 1978:21)
atl utreda bl,a, fördelningen av kosinader och arbetsgivaransvar mellan
högskolan och organ utanför högskolan, däribland forskningsråden.

Inom forskningssamverkanskommiltén (FOSAM) övervägs f,n. i
samråd med statens personalnämnd möjligheter all underiälla för innehavare av
tjänster inom högskolan alt om så önskas övergå till verksamhet utanför
högskolan. Lärartjänstulredningen bör följa FOSAM;s arbele i denna fråga.

FUN föreslår atl utbildningsbidragen för doktorander
bibehålls. FUN föreslår vidare att den del av dagens assisleniljänsler som
ulgör stipendiering för forskarutbildning omvandlas lill utbildningsbidrag för
doktorander. För de arbetsuppgifter som idag ulförs av assistenter och
amanuenser skall, enligt FUN, kunna inrättas en ny typ av halvtidstjänst som
assislenl.

Flera remissinslanser - t,ex, universiteis- och
högskoleämbetet, Tjänslemännens centralorganisation, Centralorganisationen
SACO/SR - föreslår i sina yttranden över FUN ;s betänkande all de nuvarande
utbildningsbidragen för doktorander ersälts av doklorandtjänsler.

Frågan om de forskarstuderandes studiefinansiering
inrymmer svära avvägningar såväl gentemot siudiestödsformer för angränsande
eller jämförbara studerandegrupper som finansiering genom innehav av tjänst
inom högskolan eller yrkesarbete ulanför högskolan. Kommillén skall belysa de
effekter olika sätt all finansiera forskarulbildningen har när det gäller
rekryteringen till utbildningen och studiernas bedrivande samt sociala förmåner
för de studerande vid sjukdom och barnsbörd. Därvid bör jämförelser bl.a. göras
mellan de nuvarande utbildningsbidragen och de föreslagna doktorandtjänslerna.
En utgångspunkt skall vara all möjlighel alltjämt skall finnas att bedriva hela
forskarulbildningen som heltidsstudier. Utredningen bör mot bakgrund av en
sådan analys lämna förslag på lämplig form av studiefinansiering samt också
redovisa hur etl sådanl förslag kan anpassas till nuvarande resursramar för
forskarutbildning.

Lärartjänstutredningen bör pröva frågan om den
tjänsleorganisaloriska utformningen för de arbelsuppgifler, uiöver egen
utbildning, som idag utförs av assistenter/amanuenser. En utgångspunkt för
arbelel med delta bör vara alt inget nylt system skall införas, där
möjligheterna till finansiering av doktorandutbildning blir beroende av den
grundläggande högskoleutbildningens omfattning och inriktning.

Lärartjänstutredningen bör vidare - bl.a. utifrån
informationer om arbetsuppgifier m.m. för dagens assistenter/amanuenser -
redovisa vilka svårigheter som kan vara förknippade med omvandling av
assistent/ amanuenstjänsterna samt avge förslag till lösning av eventuella
sådana svårigheter.

s. 300 Kontrollera mot PDF

Del II U:4 Skr 1979/80:103 300

Lärartjänstulredningen bör i silt arbele beakla önskemålel
om jämställdhet mellan kvinnor och män i forskarutbildning och forskarkarriär.

Utredningen bör med konkreta exempel belysa hur den
tjänsteorganisation den föreslår kan lillämpas pä olika nivåer och inom skilda
delar av högskolan.

Ulredningen bör slutligen ularbela förslag lill plan för
genomförande av sina förslag samt redovisa beräkningar av kostnaderna för
dessa.

Utredningen bör arbela skyndsami och avlämna förslag i
sådan lid alt en ny tjänsteorganisation kan träda i kraft senasl den 1 juli
1981. Hänsyn skall i tidsplanen tas lill den lid som erfordras för
förhandlingar med berörda arbetstagarorganisationer.

Lärartjänstulredningen skall samråda med kommiitén för
översyn av anslällningsskyddslagsliftningen.

Med anledning av de utvidgningar av lärartjänslulredningens
uppdrag som jag nyss behandlat bör antalet ledamöter i ulredningen ökas.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen utvidgar lärartjänslulredningens uppdrag i enlighet med vad jag
har anfört saml bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att ulse
yllerligare två ledamöter i utredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

4.
Kommittén (U 1979:03) för uppföljning av högskolereformen

Dir 1979:23

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

1 samband med riksdagens slällningstagande lill den
närmare utformningen av högskolan (prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr
1976/77:246) betonades viklen av all högskolereformen följs upp. Jag har
återkommit till denna fråga i såväl föregående års som årets budgetproposition
och därvid slrukii under viklen av uppföljningsarbetet för atl fä underlag för
fortlöpande jusleringar av regelsystemet för högskolan. Vidare har jag låtit en
sakkunnig/nl/ inom ulbildningsdepartemenlel se över befogenhetsfördelningen
inom högskolan. Den sakkunnige har nyligen avlämnat betänkandet (Ds U 1979:1)
En decentraliserad högskola.

För närvarande finns en till utbildningsdepartementet knuten
arbelsgrupp bestående av företrädare för poliliska partier. Dess uppgift är atl
ta del bl.a. av det material som kommer fram genom universitets- och
högskoleämbetets uppföljning av högskolereformen och bedöma i vad mån den nya
högskolan infriar de förhoppningar som knutils till reformen. Jag anser att
denna arbetsgrupp bör ges ställning av kommitté.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl
regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

atl tillkalla en kommillé med högsl 8 ledamöter med
uppdrag att följa

s. 301 Kontrollera mot PDF

301 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:5

utvecklingen av högskolereformen,

all ulse en av ledamöierna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde ål kommillén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Ulbildningsdepartemenlel)

5. Biblioteksverksamhet med talböcker och
punktskriftsböcker

Dir 1979:24

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

I 1979 års budgetproposition (1978/79:100 bil. 12 s. 41)
har regeringen föreslagit att Synskadades riksförbunds (SRF) bibliotek skall
överföras till slalligl huvudmannaskap. Som lämplig tidpunkt anges i
proposilionen den 1 januari 1980.

För atl förslaget, om riksdagen godtar det, skall kunna
genomföras vid avsedd lidpunkt, bör visst organisations- och planeringsarbete
inledas redan nu. En organisationskommitté bör därför tillkallas.
Organisations- och planeringsarbetet bör givelvis bedrivas på etl sådant sätl
all riksdagens beslul inle föregrips.

Under senare år har i olika sammanhang lagts fram förslag
till ändrat huvudmannaskapförSRF;sbibliolek. Arbetsgruppen (U 1976:12) förSRF;s
bibliotek har avgett betänkandet (Ds U 1978:7) Synskadades bibliotek. Enligt
förslaget i budgelpropositionen, som till slor del bygger på arbetsgruppens
förslag, bör staten överta hela ansvaret för den allmänna biblioteksverksamhet
som SRF bedriver genom framslällning och utläning av talböcker och
punktskriftsböcker saml den lill biblioteket knulna sludie-litieraturseklionen.

Folkbildningssektionens verksamhet bör däremoi även
fortsättningsvis bedrivas av SRF.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1976/77:87, KrU
1976/77:44. rskr 1976/ 77:325) skall SRF:s bibliotek i fråga om ullåning av
lalböcker inrikla sin verksamhet på atl fungera som lånecentral och
depositionsbiblioiek. 1 1979 års budgetproposiuon (1978/79:100 bil. 12 s. 39
ff.) berörs vissa frågor som måste lösas för att nämnda beslul skall kunna
förverkligas. Ell problem är all det saknas lokala talboksbestånd bl.a. i
Stockholms kommun. Elt annat problem är alt de nu tillämpade formerna för
framställning och distribution av talböcker inte är anpassade lill en utlåning
genom i huvudsak folkbiblioteken.

Organisationskommittén bör med utgångspunkt i vad som
anges i budgelpropositionen om omfattningen och inriktningen av denna
biblioteksverksamhet utarbeta förslag till verksamhetsform och organisation

s. 302 Kontrollera mot PDF

Del II U:5 Skr 1979/80:103 302

för del nya lalboks- och punkiskriflsbibliolekel. Vid
valel av verksam-hetsform bör kommillén utgå från atl frågan om den lokala
talboksförsörjningen - framför alll inom Stockholms kommun - kan lösas på elt
liilfredsslällande sätt. Regeringen har genom beslut den 22 februari 1979 givii
slatens förhandlingsnämnd i uppdrag all la upp förhandlingar med Stockholms
kommun angående den lokala lalboksverksamheten. Samma dag har slalens
förhandlingsnämnd även fåll regeringens uppdrag atl föra förhandlingar med SRF
om villkoren för ell slalligl överlagande av biblioteket.

Frågan om verksamhetsform bör behandlas skyndsamt, i
första hand bör myndighetsformen prövas. Enligt arbelsgruppens förslag skulle
del nya bibliolekel genom en adminislraiiv knylning lill kungl. bibliolekel
kunna utnyttja dess tjänster för ekonomi- och personaladministration och därmed
sammanhängande ruiiner. Om kommillén finner alt lalboks- och punkiskriftsbiblioteket
bör organiseras som en självständig enhel bör kommillén pröva möjligheten av en
sådan administrativ knylning till kungl. bibliolekel eller annan myndighel.
Kommittén bör redovisa sina förslag lill verksamhetsform senasl den 1 maj
1979.

I fråga om en samordning av Tomtebodaskolans elevbibliotek
med lalboks- och punkiskriftsbiblioteket bör kommiitén beakta vad som anförs i
årets budgetproposition (bil. 12 s. 40 f.). Organisalionskommitlén bör i denna
fråga samråda med kommillén (U 1978:07) om integration av handikappade elever i
del allmänna skolväsendet. Talboks- och punktskriflsbibliotekets samlade ansvar
för barnoch ungdomslitteratur berör inle synskadade elevers försörjning med
läromedel.

Organisationskommittén bör senasl den 1 september 1979
lämna del underlag som fordras för regeringens förslag lill riksdagen rörande
evenluella kostnadsförändringar under budgeiårei 1979/80 lill följd av
förstatligandet. Vidare bör kommittén lägga fram förslag till
anslagsframställning för talboks- och punkiskriftsbiblioteket avseende
budgetåret 1980/81. Organisalionskommitlén bör även uiarbeta det underlag som
kan behövas vid förhandlingar om personalens anställnings- och arbetsvillkor.

Organisationskommittén bör även i övrigt förbereda ett
statligt övertagande av SRF;s bibliolek och vidta de praktiska ålgärder som
kan fordras härför.

Kommittén bör vidare utarbeta förslag till en
omorganisalion av lalboks-och punktskriflsförsörjningen som helhel i ett mer
långsiktigt perspektiv, med utgångspunki i vad som anförs i budgetpropositionen.
Delta utredningsarbete bör kommittén forisälla med även efler del all siaten
övertagit ansvaret för biblioteket. Organisationskommittén bör omgående, genom
överläggningar med berörda parler, undersöka möjligheterna att inom givna
resursramar skapa etl breddat utbud av lalböcker för försäljning lill folkbiblioteken
redan under år 1979.

Organisationskommittén bör hålla sig underrättad om de
förhandlingar som slalens förhandlingsnämnd bedriver i nämnda frågor. Kommittén
bör också i silt arbete inhämta synpunkter från berörda personalorganisationer.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

alt lillkalla en kommitté med högsl fem ledamöter med
uppdrag att förbereda ett statligt övertagande av SRF;s bibliotek och därmed
samman-

s. 303 Kontrollera mot PDF

303 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:6

hängande frågor,

all ulse en av ledamöierna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver atl
kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommitléanslae.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till vissa utredningar inom
skolväsendet

Dir 1979:37

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-29 Statsrådet
Rodhe anför.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigat mig att
tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga
skoladministrationen. I direktiven (Dir 1978:99) anges atl kommittén mol
bakgrund av en karlläggning och analys av den nuvarande organisationen i en
första etapp bör redovisa principer för en förändring av den slatliga
skoladministrationen. Arbetet bör utmynna i ell underlag för regeringens beslul
om lilläggsdirekliv lill kommittén med preciserade riktlinjer för hur den
statliga skoladministrationen bör förändras, Kommillén bör redovisa ell sådant
underlag före den 15 augusti 1979,

Den nu inledda översynen av den slalliga skoladministrationen
påverkas i hög grad av andra kommittéers pågående arbete inom skolområdet.
Bl,a, följande kommittéer berörs:

Folkbildningsulredningen (U 1975:19), omsorgskommiilén (S
1977:12), elevvärdskommiltén (U 1978:06), kommiitén (U 1978:07) om integration
av handikappade elever i del allmänna skolväsendel och skolforskningskommittén
(U 1978:09),

Dessa kommitléer behandlar var och en inom sitt område
frågor som berör uppgiftsfördelningen på skolområdet, dels mellan stat och
kommun, dels mellan cenirala, regionala och lokala slatliga organ.

Jag finner det angeläget all översynen av den statliga
skoladministrationen så långl del är praktiskt möjligt kan grundas pä en
samlidig och samlad bedömning av alla de fakiorer som kan påverka den statliga
skoladministrationens arbelsuppgifter och organisalion. Med hänsyn härtill bör
det uppdras ål de nyss angivna kommittéerna atl bedriva sitt arbete så, atl de
i förekommande fall före den 15 augusli 1979 till regeringen kan redovisa hur
och i vilken omfattning deras förslag kan komma atl påverka den statliga
skoladministralionens arbelsuppgifter och organisation på olika
myndighels-nivåer (cenlral, regional och lokal nivå). Härigenom möjliggörs en
bedömning av om förslag från andra kommilléer som påverkar eller kan komma alt
påverka den slatliga skoladministrationens utformning bör beaktas i de
tilläggsdirektiv för det fortsatta arbelet med översynen av den

s. 304 Kontrollera mot PDF

Del II U:7 Skr 1979/80:103 304

ställiga skoladministrationen som jag senare avser alt
föreslå regeringen atl utfärda för skoladministrativa kommillén (U 1978:17).

Jag har i fråga om folkbildningsulredningen samråll med
chefen för ulbildningsdepartemenlel saml i fråga om omsorgskommittén med chefen
för socialdepartementet.

Utöver de kommilléer som berörs av dessa tilläggsdirektiv
ges i annat sammanhang tilläggsdirektiv med samma innebörd lill ulredningen (U
1978:04) om kommunal vuxenulbildning saml ulredningen (U 1976:04) om
läromedelsmarknaden.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all
regeringen ulvidgar de nyss angivna kommilléernas uppdrag i enlighel med vad
jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1976:04) om
läromedelsmarknaden

Dir 1979:38

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-29

Statsrådet Rodhe anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 13 maj 1976
lillkallade dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén en särskild utredare (U 1976:04)
med uppdrag att kartlägga förhållanden inom läromedelsmarknaden.

Enligt direktiven skall uppdraget begränsas till en
karlläggning. Häri ingår bl.a. all belysa effeklerna av den verksamhet som
bedrivs av slalens institut för läromedelsinformation (SIL).

Jag bedömer del som angelägel att utredningsuppdraget i
denna del utvidgas till alt avse en förutsättningslös utvärdering av SIL:s
ve-ksamhet med information och registrering vad gäller såväl arbetsuppgifter
som organisation. I del sammanhanget bör även andra statliga insatser på
läromedelsområdet utvärderas. Utredningen bör göra en problemorienterad analys
av inriktning och utformning av den nuvarande statliga verksamheten på
läromedelsområdet. Denna analys bör ligga till grund för ulredningens
ställningstagande. I del sammanhanget skall utredningen även belysa effeklerna
av den nuvarande fördelningen av de statliga insatserna på läromedelsområdet
mellan SIL, rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (RPH)
och skolöverstyrelsen (läromedelsnämnden samt verksamhel inom ramen för
anslaget Pedagogiski utvecklingsarbete inom skolväsendet) och ge förslag till
hur samverkan bäst kan ske. I fråga om läromedelsnämnden bör utredningen pröva
i vilken utsträckning en förhandsgranskning av läromedel är moliverad oeh om
läromedelsnämnden kan ersältas av etl organ med uppgifler molsvarande en
opinionsnämnd. I nu nämnda hänseenden bör uppdragel sålunda inle vara begränsat
lill en kartläggning. Vid ulvärderingen av de statliga insatserna
på läro-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:7

medelsområdel är det nödvändigl all slälla SIL:s och andra
slatliga inslilutio-ners verksamhel i relation till värdel av den informalion
och marknadsföring som sker genom läromedelsproducenlernas försorg.

I enlighel med vad som föreslogs i proposilionen 1973:76
angående samhällsinsalser på läromedelsområdet och proposilionen 1974; 13
angående vissa läromedelsfrägor beslöt riksdagen (UbU 1973:28, rskr 1973:242,
UbU 1974:15, rskr 1974:155) all införa begreppet centralt läromedel. I
förordningen (1974:438) om regisirering och granskning av vissa läromedel har
begreppel cenirall läromedel givils följande definiiion;

"Sådanl läromedel som läcker väsenlliga delar av
ämne, ämnesgrupp eller kursmomenl som anges i gällande läroplan och förser
eleverna med inslrumenl som hjälper dem all planera och organisera sina
sludier, öva färdigheler, inhämta fakla och sälla in dessa i meningsfulll
sammanhang".

Jag anser del angelägel att ulredningen överväger om
tillräckliga skäl föreligger för att även fortsättningsvis behålla begreppet
centralt läromedel. Utgångspunkten för ulredningens överväganden i detta
avseende bör vara atl eleverna även framgent skall tillförsäkras tillgång lill
läromedel som täcker väsenlliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmomenl i
läroplanen.

I uppdraget bör vidare ingå alt pröva nuvarande system för
finansiering av verksamhelen vid SIL. med kostnadstäckning delvis av staten och
delvis av läromedelsproducenter. Ulredningen skall särskilt redovisa konsekvenser
av elt system med lägre slallig kostnadstäckning, liksom även konsekvenser av
etl alternativ med fullständig avgiftsfinansiering, I delta allernaliv skall
även organisaloriska konsekvenser för de delar av institutets verksamhet som i
dag helt läcks av slalliga bidrag redovisas, nämligen adminislralion av RPH och
produklionsstöd samt information om läromedel för invandrare.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigat mig att
tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen,
I direkliven (Dir 1978:99) anges alt kommiitén mot bakgrund av en karlläggning
och analys av den nuvarande organisationen i en försia elapp bör redovisa
principer för en förändring av den statliga skoladministrationen, Arbelel bör
utmynna i elt underlag för regeringens beslul om tilläggsdirektiv till
kommittén med preciserade rikllinjer för hur den statliga skoladministrationen
bör förändras. Kommittén bör enligt direktiven redovisa ett sådanl underlag
före den 15 augusti 1979.

Den nu inledda översynen av den slalliga
skoladministrationen påverkas av det arbele som bedrivs av utredningen om
läromedelsmarknaden. Jag finner det angelägel alt översynen av den statliga
skoladministrationen så långt det är praktiskt möjligt grundas på en samlidig
och samlad bedömning av alla de fakiorer som kan påverka den statliga
skoladministrationens arbelsuppgifter och organisalion. Med hänsyn härtill bör
det uppdras åt ulredningen om läromedelsmarknaden att bedriva arbetet så, att
den mot bakgrund av principiella ställningstaganden i organisalions- och
finansieringsfrågorna före den 15 augusti 1979 till regeringen kan redovisa
hur och i vilken omfattning utredningens förslag kan komma alt påverka den
statliga skoladministrationens arbetsuppgifter och organisation på olika
myndighetsnivåer (central, regional och lokal nivå).

Ett slutbetänkande bör läggas fram före den 1 juni 1980,

Eftersom ulredningens uppdrag har vidgals utöver en ren
karlläggning finner jag all dess sammansättning behöver breddas,

20 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 306 Kontrollera mot PDF

Del II U:8
Skr 1979/80:103 306

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen

1 för fortsatt ulredning om läromedelsmarknaden utfärdar
lilläggsdirekliv

i enlighet med vad jag anförl

2 med ändring av del lidigare lämnade bemyndigandet
bemyndigar mig

alt lillkalla en kommitté med högst fem ledamöier för fortsatt ulredning

om läromedelsmarknaden

att ulse en av ledamöterna all vara ordförande

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ät kommittén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver atl
kostnaderna för kommillén skall belasta nionde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

8. Utredning om verksamheten vid Musikaliska akademiens
bibliotek, Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv

Dir 1979:39

Beslut vid regeringssammanträde 1979-04-05

Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

Utvecklingen på kuliurområdet under senare år har i
avsevärd mån påverkat även Musikaliska akademiens ställning och verksamhet.
Enligt de principer som vuxit fram bör statliga myndighetsoch ansvarsfunktioner
inle ligga hos akademier och samfund annal än i undantagsfall. Musikaliska akademien
har dock forlfarande sädana funktioner vad gäller biblioleks- och
museiverksamhet på musikområdet. En nära anknytning lill denna verksamhet har
Svenskt musikhistoriskt arkiv, vars verksamhet finansieras av
humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådel.

I skrivelse lill chefen för ulbildningsdeparlemenlel den
16 juni 1978 har Musikaliska akademien bl.a. föreslagit atl Musikaliska
akademiens bibliotek. Musikhistoriska museel samt Svenskt musikhisloriskl arkiv
sammanförs lill en ny slallig administrativ enhel. Skrivelsen har remissbehandlais.

I 1979 års budgetproposiuon (1978/79:100 bil. 12 s. 84)
har jag uttalat all jag har för avsikt alt föreslå regeringen atl tillsätta en
arbelsgrupp som närmare skall pröva den organisationsform som akademien har
föreslagit. Jag tar nu upp denna fråga.

Bakgrund

Musikaliska akademien instiftades år 1771. Vid dess
instiftande lades också grunden lill ett bibliotek. Från början av 1900-talet
anvisade siaten i ökad utsträckning direkla bidrag för bibliolekel.

Akademin hade fram till år 1970 elt övergripande centralt
ansvar i svenskt musikliv. Nämnda år uttalade statsmakterna (prop. 1970:1 bil.
10 s. 23, SU

s. 307 Kontrollera mot PDF

307 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:8

1970:43, rskr 1421) atl cenirala lillsynsoch myndighetsuppgifter
på musikomrädet inle längre borde åvila akademin ulan läggas pä ell statligt
organ. Departementschefen fann del betydelsefullt alt Musikaliska akademien
härigenom frill och obundet kunde fullfölja sin musikfrämjande verksamhel,
omfattande både allmän bevakning och inilialiv över hela musikfället. Dåvarande
lealer- och orkeslerrådel fick i della sammanhang vidgade uppgifter som
tillsynsmyndighet pä musikomrädet.

I en särskild proposiiion lill riksdagen samma år (prop.
1970:25) ang. musik- och dansutbildning m.m. behandlades även frågan om
huvudmannaskapel för Musikaliska akademiens bibliolek och en evenluell
överföring av detta från akademien till staten. Departementschefen var
emellerlid inle beredd att då la ställning i frågan ulan ansåg atl den borde
övervägas ytterligare.

Genom beslul den 10 april 1970 uppdrog Kungl. Maj;t ät
statskontoret all i anslutning till andra utredningsuppgifter rörande de
vetenskapliga bibliotekens inre organisalion också behandla Musikaliska
akademiens bibliolek. Statskontoret redovisade den 20 augusli 1973 della
utredningsarbete i en särskild rapporl "Musikaliska akademiens
bibliolek". Ulredningen avsäg förelrädesvis bibliotekets inre
organisation. Slatskonlorel uttalade all det fanns motiv alt inordna
musikbiblioteket i etl gemensaml bibliolek för högskolan i Stockholm. Samiidigi
framhölls atl biblioteket fyllde en viktig funktion som musikinslitution med
anknylning bl.a. till Svenskl musikhisloriskl arkiv och nationalfonolekel.
Statskontoret aktualiserade ocksä frågan om biblioteksservice ål
Musikhistoriska museel. Elt omorganiserat musikbibliolek borde kunna få i
uppdrag att svara för de bibliotekstekniska uppgifterna i samband med museels
förvärv, katalogisering och bokvård saml interurbanlåneservice. Statskontorets
rapport har remissbehandlais men ännu inte föranlett några beslut om ändrad
ställning för Musikaliska akademiens bibliotek.

Huvudbestämmelser för Musikaliska akademiens bibliotek är
inlagna i akademins stadgar, som fastställts av Kungl, Maj;t den 27 maj 1971.
Kostnaderna för biblioteksverksamheten läcks genom del särskilda
stats-budgetanslaget till Musikaliska akademien. Anslaget disponeras av akademiens
styrelse. Regeringen fastställer personalförteckning. Personalen lillsalts av
akademins styrelse.

Av Musikaliska akademiens stadgar (S 21) framgår atl
Musikhisloriska museet "är knulel" till akademin. I motsats till vad
som gäller för musikbibliolekel synes dock museels samlingar inte vara
akademins egendom. Enligt stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t den 6 maj
1932, utgör Musikhistoriska museet en stiftelse.

Musikhistoriska museet, som grundades år 1899, beslår
främsl av en större instrumentsamling, ett arkiv med brev, klipp, bilder,
uppteckningar av svensk folkmusik m,m. saml etl fonogramarkiv.

Enligt stiftelsens stadgar består styrelsen för museet av
Musikaliska akademiens preses, akademins sekreterare, museels föreståndare samt
två av akademin utsedda ledamöter. Styrelsen utser museets föreståndare samt en
inspektor som förvallar museets medel. Till museets verksamhel utgår ett
särskilt statsbidrag från anslaget Bidrag till vissa museer. Avlöningen till
museiföreståndaren utgår dock ur anslaget lill Musikaliska akademien.

I sitt belänkande (SOU 1973:5) Museerna behandlade 1965
års musei- och utslällningssakkunniga också Musikhisloriska museels
utvecklingsbehov och ställning. Utredningen föreslog bl.a. att förhandlingar
skulle inledas om

s. 308 Kontrollera mot PDF

Del 11
U:8 Skr 1979/80:103 308

museets förstatligande. Av prop, 1974:28 (s, 348) framgår
all föredraganden inte var beredd alt ta sliillning i denna fråga. Del
förutsattes dock all förhållandet mellan staten och museel skulle las upp vid
överläggningar med akademin.

Svenskl musikhisloriskl arkiv är en dokumentations- och
informationscentral för svensk musikhistorisk forskning, Verksamhelen
innefatlar bibliografisk registrering av musiklitleralur, källinvenlarier,
medverkan vid omhänderlagande av musikaliska arkivbestånd, dokumentationsarbete
samt informationsverksamhet.

Verksamheten har bedrivits sedan år 1965 som en
projeklverksamhel, finansierad av humanislisk-samhällsvelenskapliga
forskningsrådet. Arkivet leds av en slyrelse med företrädare för den akademiska
forskningen saml arkiv-, biblioleks- och dokumenlalionsverksamhet. Vidare ingår
arkivels föreståndare i slyrelsen.

Från arkivets sida har i olika sammanhang begärls atl
verksamhelen skall ges karaklär av en permaneni slallig institution.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Utredningsarbelel bör inriklas pä atl klarlägga hur
verksamhelen vid Musikaliska akademiens bibliotek, Musikhisloriska museel och
Svenskl musikhisloriskl arkiv skall kunna adminislralivi samordnas inom en
gemensam organisalion med staten som huvudman. Ulredningen bör pröva den
lämpligasle formen för detla huvudmannaskap.

En övergång till ell gemensaml slalligl huvudmannaskap
medför behov all uireda vissa problem som har samband med en avveckling av
nuvarande splittrade huvudmannaansvar. Således fordras en precisering av vilka
tillgångar och vilken verksamhet som skall föras över lill del nya organet. Av
särskild belydelse är denna fråga för musikaliska akademiens bibliolek som f.n.
ulgör en inlegrerad del av akademins verksamhet. I detta sammanhang bör
klarläggas vilka konsekvenser en sådan förändring medför för akademins
verksamhel i övrigl. Den här avsedda ulredningen och de förslag beiräffande
förhandlingar och beslut som kan föranledas härav bör utarbetas i samråd med de
berörda huvudmännen.

Utgångspunkt för omorganisationen bör vara atl de ire
enheler som förs samman i den gemensamma organisalionen skall kunna fungera
självständigt under ledning av en gemensam styrelse. Utredningen bör lägga fram
förslag lill organisatorisk struktur för det nya organet. Inrikiningen och
omfattningen av arbetet hos inslilulionerna bör i della sammanhang inle tas upp
lill närmare prövning. Utredningen bör dock överväga sådana frågor som avser en
ralionell och enheilig organisation av arbelel i olika delar av del nya
organet. Del bör sedan ankomma pä den nya gemensamma styrelsen att successivt
överväga förändringar i verksamheten med hänsyn till olika krav som kan komma
att slällas utifrån behov på kulturområdet eller i ulbildnings-och
forskningssammanhang.

Den nya organisalionen bör ulformas med hänsyn till
erfarenheter av lösningar i andra sammanhang där flera institutioner med
självständig verksamhet inordnats under en gemensam styrelse. Viktiga frägor i
relationerna mellan en gemensam slyrelse och verksamhetsmässigt fristående
institutioner är handhavandel av gemensamma verkslällande uppgifler och
ledningen av del arbele som är av gemensam karaktär.

Utredningen bör redovisa hur gemensamma administrativa
frågor skall

s. 309 Kontrollera mot PDF

309 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:9

handläggas. Exempel på sådana är administrativa uppgifler
ät slyrelsen, anställnings- och lönefrågor, arbeisrättsliga frågor, kamerala
frågor, inlern service m,m. Eventuellt kan övervägas om vissa administrativa
frågor skulle kunna lösas i samverkan med annat statligt organ.

Ulredningen bör göra en genomgång av de ekonomiska
förulsällningarna för nuvarande verksamhel liksom av nuvarande
personalsituation.

Tillsammans med de nuvarande huvudmännen bör ulredningen
för den befintliga verksamhelen ularbela förslag lill personalorganisation och
beräkna medelsbehovei för verksamheten.

Ulredningen bör slutligen ge en redovisning av
lokalsituationen för del nya organet och de eventuella förändringar som kan
aklualiseras i samband med omorganisationen.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för ulbildningsdeparlemenlel

alt tillkalla en kommitté med högsl fem ledamöier med
uppdrag all uireda hur Musikaliska akademiens bibliolek, Musikhisloriska museel
och Svenskt musikhisloriskl arkiv bör organiseras,

all ulse en av ledamöierna atl vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till utredningen om kommunal
vuxenutbildning

Dir 1979:41

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-04-05 Chefen för
utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström anför.

Genom beslut den 16 mars 1978 bemyndigade regeringen mig
alt tillkalla en kommitté med uppdrag alt göra en översyn av den statliga och
kommunala vuxenutbildningen. Kommittén har antagit namnel komvuxutredningen.

I direktiven (1978:31) till kommillén (U 1978:04) anförde
jag: Kommiuén bör även analysera hur statens skola för vuxna bör användas som
komplement till den kommunala vuxenutbildningen för atl tillgodose ulbildningsbehov
som inte klaras på lokal nivå.

Frågan om behovel av och möjligheterna till samverkan
mellan statens skolor för vuxna, kommunal vuxenutbildning och Hermods brevskola
har på utbildningsdepartementets uppdrag utretts av en särskild sakkunnig.
Denne har avgett promemorian "Samverkan mellan statens skolor för vuxna,
kommunal vuxenutbildning och Hermods" (Ds U 1977:22). Promemorian har
remissbehandlais. I ulredningen föreslås att ställningen för de slatliga
skolorna för vuxna (SSV) i Norrköping och Härnösand borde bli föremål för
översyn med anledning av den kommunala vuxenutbildningens ökade möjligheter att
överta den varvade undervisningen vid skolorna. Vidare

s. 310 Kontrollera mot PDF

Delll
U:9 Skr 1979/80:103 310

föreslås atl brevundervisningen vid skolan i Norrköping
skall upphöra och att Hermods skall svara för all kompetensinriktad
brevundervisning i grundskolans och gymnasieskolans ämnen. 1 etl andra steg
föreslås alt frågan om eventuell kommunalisering av statens skolor för vuxna
borde prövas av komvux-utredningen. En slor del av remissinstanserna ansåg atl
de framlagda förslagen borde ulredas ytterligare.

Promemorian och inkomna remissyttranden har därför den 14
november 1978 överlämnats till komvux-utredningen att beaklas i det fortsatta
utredningsarbetet.

Kommittén bör vid översynen av statens skolor för vuxna
överväga lämpligheten av att verksamheten koncentreras lill skolan i Härnösand.
Förslag från kommittén i denna fråga bör behandla kostnadskonsekvenser och
övrigt underlag för ett eventuellt sammanförande av den berörda verksamheten
till en statlig skola. Kommittén bör hålla nära kontakt med de två berörda
kommunerna.

Regeringen har den 7 december 1978 bemyndigal statsrådet
Rodhe att tillkalla en kommitté (U 1978:17) för översyn av den statliga skoladministrationen.
I direktiven (1978:99) anges att denna kommitté mot bakgrund av en kartläggning
och analys av den nuvarande organisationen i en första etapp bör redovisa
principer för en förändring av den statliga skoladministrationen. Arbetet bör
utmynna i ett underlag för regeringens beslut om tilläggsdirektiv till
kommittén med preciserade riktlinjer för hur den statliga skoladministrationen
bör förändras.

Kommittén för översyn av den statliga skoladministrationen
skall redovisa detla underlag före den 15 augusti 1979.

Den nu inledda översynen av den statliga
skoladministrationen påverkas bl.a. av det arbete som bedrivs av
komvux-utredningen. Det är angeläget att översynen av den slatliga
skoladministrationen så långt det är praktiskt möjligt kan grundas pä en
samtidig och samlad bedömning av alla de faktorer som kan påverka den statliga
skoladministrationens arbetsuppgifier och organisation. Med hänsyn härtill
finner jag, efter samråd med statsrådet Rodhe, att det bör uppdras ål
komvux-utredningen att fill regeringen redovisa hur och i vilken omfattning
kommitténs förslag kan komma atl påverka den statliga skoladministrationens
arbetsuppgifter och organisation på olika myndighetsnivåer (central, regional
och lokal nivå).

Kommitténs arbete bör bedrivas så att kommittén kan
redovisa sina förslag i fråga om konsekvenser av kommitténs förslag på den
statliga skoladministrationen senast den 15 augusti 1979 samt i fråga om
översynen av statens skolor för vuxna senast den 15 oktober 1979.

Jag hemställer att regeringen utvidgar komvux-utredningens
uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan

(Utbildningsdepartementet)

s. 311 Kontrollera mot PDF

311 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Delll U:10

10. Översyn av vissa radiorättsliga frågor

Dir 1979:55

Beslul vid
regeringssammanlräde 1979-05-10

Departementschefen, slalsrådel Wikström, anför.

I 1 S radiolagen (1966:755) definieras följande begrepp
som ligger lill grund för den rättsliga regleringen av ljudradio- och
TV-verksamheien i Sverige:

radiosändning; ljud, bild eller annal meddelande som sänds
med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser äro lägre än 3.000
gigaherlz och vilka utbreda sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds
med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka äro bundna vid särskilt anordnad
ledare,

rundradiosändning: radiosändning eller Irådsändning som är
avsedd atl mollagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast
för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av
annal slag än ett gemensamt inlresse att lyssna på eller se sändningen,

sändare; anordning för radiosändning (radiosändare) eller
trådsändning (trådsändare),

mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller
Irådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll,
om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla
meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikl.

Enligt 5 S första stycket radiolagen bestämmer regeringen
vilka företag som har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning frän
sändare här i landet. Frän denna regel finns två undantag som framgår av 5 §
tredje och fjärde styckena. För del första får radioprogram i rundradiosändning
som har upptagits trådlöst på centralanläggning utan särskilt tillstånd sändas
vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen. För det
andra finns särskilda föreskrifter om rätt att sända program i vissa lokala
rundradiosändningar - s.k. närradio- och när-TV-sändningar - i lagen (1978:479)
om försöksverksamhet med närradio. Beslut om fillstånd atl sända närradio under
denna verksamhet, som har inletts under våren 1979 och får äga rum infill den
30 juni 1981, meddelas enligt 1 § förordningen (1978:485) om närradio av
kommittén för närradio (U 1978:11).

I radiolagen finns regler för den programverksamhet som
bedrivs av förelag som har erhållit sändningsrätt enligt 5 § första stycket.
Rätten skall ulövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en
vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion. I
programverksamheten skall hävdas del demokraiiska statsskickets grundidéer saml
principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet. För verksamhelen skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal
mellan regeringen och företagel. I sådant avtal får som villkor för
sändningsrätten tas in föreskrift om skyldighet all sända beriktigande och
genmäle, föreskrift lill skydd för enskilds privatliv, föreskrift om förbud mot
kommersiell reklam eller mot program som bekostas av annan än programföretag,
föreskrift om skyldighet att pä begäran av myndighet sända meddelande till
allmänheten och föreskrift om skyldighet att sända redogörelse för beslut av
radionämnden, vari företagel förklarals ha brutit mol bestämmelser i radiolagen
eller i avlalet.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Delll
U:10 Skr 1979/80:103 312

För granskning av radioprogram som har förekommil i
rundradiosändning finns radionämnden. Närmare beslämmelser om nämndens
verksamhet finns i förordningen (1978:482) med inslruktion för radionämnden.
Enligt 8 S radiolagen får myndighel eller annat allmänt organ inle i förväg
granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller
förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.

Bestämmelser om ansvarighet för broll mot yttrandefriheten
i radioprogram som sänds med slöd av 5 S försia stycket radiolagen finns i
radioansvarighelslagen (1966:756).

För radioprogram som sänds i försöksverksamheten med
närradio gäller särskilda programregler och beslämmelser om ansvarighet för
ytlrandefri-hetsbrott. Dessa återfinns i lagen om försöksverksamhel med
närradio och i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhel med
närradio.

Terminologin i 1 § radiolagen tillkom under förra delen av
1960-talel eller tidigare och har delvis sitt ursprung i inlernationella
överenskommelser. Den är, som har framgått av vad jag nyss har anfört, av
avgörande betydelse för tillämpningen av de program- och ansvarighetsregler som
gäller för den allmänna ljudradio- och TV-verksamheten. Som framgår av 1 §
andra stycket lagen om försöksverksamhel med närradio ligger emellerlid samma
lerminologi till grund också för bestämmelserna i denna lag. Den kan även ha
belydelse för exempelvis upphovsrällsliga frågor som är förbundna med
programverksamhet.

Definitionerna i 1 S radiolagen har genom åren visal sig
föranleda svårigheter vid tolkningen. Detla beror delvis på att begreppen
används pä ett sätt som inte stämmer överens med normall språkbruk. Sålunda
avses enligt radiolagen med "radiosändning", "rundradiosändning"
och "radioprogram" sändning respektive program i såväl ljudradio som
TV. Innebörden av begreppel rundradiosändning har även i övrigt vid
återkommande tillfällen förorsakat tolkningsproblem, framför allt i fråga om
lokalt begränsade sändningar. Svårigheterna har bl.a. aktualiserats i samband
med ansökningar om rätt till kabel-TV-sändningar och påpekanden i riksdagsmotioner.

Som ett belysande exempel på här berörda problem kan
hänvisas till rättsfallet NJA 1976 s. 95 (del s.k. Skönstaholms-målel), där
saken gällde om lokala TV-sändningar som en förening av de boende inom etl
radhusområde hade anordnat över områdets centralantennanläggning var att anse
som otillåten rundradiosändning eller ej. Rättsfrågan bedömdes olika av de tre
domslolar som prövade målet. Även radioutredningen framhöll i sitt belänkande
(SOU 1977; 19) Radio och TV 1978-86 osäkerheten i innebörden av begreppel
rundradiosändning och föreslog alt en ändring av radiolagen borde övervägas i
syfle all undanröja denna osäkerhet. Del kan också nämnas alt televerkel
nyligen i skrivelse till regeringen har föreslagit att regeringen snarasl tar
inilialiv till en ändring av lagen i dessa hänseenden.

Intresset för lokala TV-sändningar med anlitande av
centralantennanläggning har visat sig vara stort. Det förekommer eller
planeras på flera håll i landel sådana kabel-TV-sändningar där del med hänsyn
till oklarheterna i den gällande lagstiftningen är mycket svårl att avgöra om
de är rundradiosändningar eller inte. Del är givetvis otillfredsställande att
så är fallel och atl det sålunda i många fall ställer sig omöjligt för
arrangören av en planerad sändning atl före denna kunna bilda sig en
uppfattning om vilka

s. 313 Kontrollera mot PDF

313 Kommittéer: Utbildning.sdepartementet Delll U:10

regler som gäller och om huruvida lillslånd behövs.

Avgränsningsproblemet gäller inte enbari kabelsändningar
(trådsändningar) utan även etersändningar (radiosändningar) av ljudradio och
TV. Det har på senare tid för övrigl fält ökad aktualitet genom den påbörjade
försöksverksamheten med närradio. Tiden efler radiolagens tillkomst har överhuvudtaget
kännetecknats av att den tekniska ulvecklingen pä massmedieområdet gåll alll
snabbare. Förulom alt kabelöverföring av TV-program sker i ökande omfallning är
nya medieformer under framväxt. Som exempel kan nämnas lexl-TV och data-TV. Hur
dessa nya medier skall ses i förhållande lill radiolagens regelsystem måste
klarläggas.

Uppgiften atl se över terminologin i radiolagen har redan
lilldelals närradiokommittén genom dess direktiv. Närradiokommittén har
emellerlid två andra huvuduppgifler. Den skall dels leda försöksverksamheien
med närradio dels lämna förslag till ulformning av och villkor för en eventuell
permaneni närradio- och när-TV-verksamhel. Genom del myckel slora antal ansökningar
om rält atl sända närradio som getts in har kommitténs arbele med
tillståndsprövning blivil avsevärl mer omfattande än vad som kunnal förväntas.
Det är med anledning av att försöksverksamheten och utvärderingen av denna
skall vara avslulad 1981 synnerligen angeläget atl detla arbete inte försenas.
Samtidigt anser jag del med hänsyn lill de olägenheler som alltmer gör sig
akluella genom oklarheten i radiolagens lerminologi vikligl atl arbetet med en
genomgång av denna påbörjas snarasl. Av nu anförda skäl bör della arbete
anförtros åt en särskild utredare.

Utredaren bör få till uppgifl att överväga i vad mån och
på vilkel säll radiolagen och därvid främst de begrepp som finns i radiolagen
bör anpassas till massmedieutvecklingen och del allmänna språkbruket.
Självfallel måsle utredaren i silt arbete ta hänsyn till hur dessa, motsvarande
eller anknytande termer används i annan lagsliflning, l.ex. den
upphovsrällsliga, och i inlernationella konventioner, avtal m.m.

Som jag inledningsvis berörde krävs regeringens medgivande
för sändning av radioprogram i rundradiosändning. Sådant medgivande skall
lämnas genom etl avtal mellan staten och den sökande. Enligt radiolagen måste
ell avtal innehålla så omfallande krav på sändningen all de i prakliken
knappast kan uppfyllas i enslaka sändningar eller av andra organisationer än
särskilda radio- eller televisionsförelag,

Den lekniska oeh koslnadsmässiga ulvecklingen som har
skelt efter radiolagens tillkomst har gjort träd- och etersändning av radio och
TV lill ell i vissa sammanhang lämpligt alternativ eller komplemenl lill
tidningar och lidskrifier. Radio eller TV kan l.ex. användas som hjälpmedel för
syn-respektive hörselhandikappade. Således har planer funnits på att genom
radiosändning distribuera uppläsning ur en dagstidning till synskadade. Dessa
skulle då lilldelas apparatur för automalisk inspelning på band av
radiosändningen som avsågs äga rum under natten. En sändning av della slag
torde enligt radiolagen normall vara atl anse som rundradiosändning. Den kommer
därigenom atl bindas av regler av en helt annan innebörd än vad som gäller för
en iraditionelll framställd dagstidning.

Vid ell stort antal tillfällen under senare lid har
önskemål om direktöverföring genom kabel-TV av idrotts- eller andra evenemang
framställts. Främst har det varit fråga om atl ge möjlighel för sådana personer
som inle har kunnat beredas plals i den lokal där evenemanget har ägl rum all
se delta på en TV-skärm i en annan lokal. På grund av radiolagens definiiion
av

s. 314 Kontrollera mot PDF

Del II U: 10 Skr 1979/80:103 314

rundradiosändning lorde en sådan direktöverföring normall
kräva regeringens medgivande.

1 sill arbete bör utredaren därför överväga om alla
sändningar som nu kräver regeringens medgivande är sådana atl denna begränsning
av sändningsmöjligheten är sakligt moliverad. Exempelvis kan såväl den
lekniska ulformningen av sändningen som storleken av den grupp människor som
sändningen riktar sig till och sändningens innehåll och syfle föranleda sådana
överväganden. Vad jag främsl avser är Irådöverföring av evenemang genom
ljudradio- eller lelevisionssändning samt sändningar som exempelvis de
synskadades eller hörselhandikappades organisationer och sammanslutningar vill
bedriva som ett led i sin verksamhet för de handikappade. Härvid måsle givelvis
beaktas de konsekvenser sådana åtgärder kan få från l.ex. upphovsrällslig och
ytlrandefrihelsrättslig synpunkt.

Utredarens uppdrag bör inle omfatta förslag till ändrade
regler eller villkor för programverksamhet av den art som nu bedrivs av
Sveriges Radiokoncernen.

Uiredaren bör vara oförhindrad alt behandla även andra
frågor som rör radiolagens tekniska utformning.

Utredaren bör samråda med de kommilléer som har i uppdrag
au utreda frågor på radio- och TV-områdel. Jag tänker då främst, förutom pä den
redan nämnda närradiokommittén, pä yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) och
informationsleknologiutredningen (U 1978:12). Yttrandefrihelsutredningen har
som huvuduppgift att skapa etl regelsystem som förhindrar sådana ingrepp som
är ägnade atl försämra förutsättningarna för ett fritt meningsutbyte i
samhället. Enligt den kommitténs direktiv bör den nya grundlagsregleringen i
princip omfatta alla medier som kan ha särskild betydelse för den fria
åsiktsbildningen i samhället. När det gäller radio- och TV-omrädet nämns
särskilt bl.a. texi-TV. Informalions-teknologiutredningen har som huvuduppgift
atl undersöka villkor och förutsättningar för nya medier, framför allt texl-TV
och data-TV.

Lagstiftningen i övriga nordiska länder bör beaktas i den
mån så är lämpligt och möjligt.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt se över
radiolagen i de hänseenden som jag nyss har berört,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde ät utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt
kostnaderna skall belasta nionde huvudfitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

s. 315 Kontrollera mot PDF

315 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Delll U:ll

11. Tilläggsdirektiv till utredningen om den gymnasiala
utbildningen (U 1976:10)

Dir 1979:63

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Statsrådet Rodhe anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 5 augusli 1976
lillkallade dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén elva ledamöter jämte sakkunniga
med uppdrag att göra en översyn av den gymnasiala ulbildningen (U 1976:10). Utredningen
har sedermera antagit namnel gymnasieulredningen. På förslag av dåvarande
statsrådet Mogård ulfärdade regeringen den 3 februari 1977 filläggsdirekfiv för
utredningen (Dir 1977:14).

Ett förslag till läroplan för grundskolan m.m. (prop.
1978/79:180) har förelagts riksdagen och nyligen behandlats av denna (UbU
1978/79:45, rskr 1978/79:422). Förslaget tar också upp frågor som rör
gymnasieskolan, bl.a. språkprogrammet på de treåriga linjerna och
betygsättningen. Riksdagen har i denna del godkänt vad som föreslagits i
propositionen. Gymnasieulredningen bör därför erhålla ytterligare
filläggsdirektiv. Dessa bör också gälla inriktningen av utredningens fortsatta
arbete.

1, De tidigare ulfärdade direktiven bör i alll väsenlligl
ligga till grund för utredningens fortsatla arbele. Ulredningen bör emellerlid
i försia hand inrikla sig på de delar av uppdraget som avser den långsikliga
planeringen för och utvecklingen av den gymnasiala ulbildningen. Därvid bör
bl.a. följande beaktas.

En utgångspunki för utredningen bör vara atl alla ungdomar
har räll lill en gymnasial utbildning, som ger dem en grund för yrkesverksamhet
och/eller för fortsatta sludier i högskolan. Det bör därför, som angivits i
lidigare direktiv, finnas både yrkesförberedande och sludieförberedande inslag
på alla studievägar i gymnasieskolan. Avvägningen mellan dessa två lyper av
inslag vad gäller omfattning och inplacering under studiegången måsle kunna
variera mellan olika studievägar, sä att del även i framliden kommer atl finnas
studievägar i gymnasieskolan som lill övervägande del är studie- resp.
yrkesförberedande. För högskolans del är del vikligl alt de studerande som
söker sig dit via gymnasieskolan har kunnat inhämta tillräckliga förkunskaper
i denna för att framgångsrikt kunna genomföra avsedda studier. Samtidigt har
1977 års högskolereform skapat nya förutsättningar för anknytningen mellan
gymnasieskolan och högskolan. Det blir nu mera nalurligl att även mera
yrkesinriktade studievägar i gymnasieskolan utgör grund för utbildningen inom
högskolan. Ulredningen bör klarlägga möjligheterna och förutsättningarna i nu
berörda hänseenden.

Gymnasieskolan måste kunna möta de åtaganden som samhällel
lagit pä sig genom den s.k. ungdomsgarantin om utbildning, praktik eller
arbele. Den måste därför kännetecknas av stor förmåga all tillgodose varierande
elevönskemål i fråga om studiernas innehåll och uppläggning. Uppbyggnaden av
skilda studievägar l.ex. bör vara sådan all de skall kunna genomgås på sådant
sätt att de elever som så önskar kan växla mellan perioder av studier och
arbele eller bygga på kortare yrkesinriklade kurser till en fullständig
gymnasial utbildning. Del kan bidra till atl göra gymnasieskolan mer
lättillgänglig för de elever som i dag inte söker sig lill den. Gymnasieskolan
bör också ge eleverna en god beredskap för kommande förändringar på
arbeismarknaden.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Delll
U:ll Skr 1979/80:103 316

Enligt min mening finns det skäl att ge begreppet
gymnasial utbildning en vidare innebörd än enbart utbildning i gymnasieskola.
Också de möjligheter till l.ex. yrkesinrikiad utbildning på gymnasial nivå som
kan erbjudas i inslilulioner ulanför gymnasieskolan bör kunna innefaiias i
della begrepp. Med en sådan uividgning kan de ungdomar som önskar en gymnasial
utbildning erbjudas ell bredare utbud av ulbildningsmöjligheler och olika
utbildningsönskemål tillgodoses bälire. Mol denna bakgrund bör ulredningen
överväga hur ulbildningsmöjligheler ulanför gymnasieskolan skall kunna infogas
i en samlad planering av gymnasial utbildning och de närmare konsekvenserna av
detla. Ulredningen bör därvid också pröva hur l.ex. yrkesinriktad utbildning
ulanför gymnasieskolan skall kunna kombineras med utbildning i allmänna ämnen
inom gymnasieskolan.

Reguljär gymnasial utbildning ges inte bara inom ramen för
gymnasieskolan utan också inom kommunal vuxenutbildning och
arbetsmarknadsutbildning. Innehållet i ulbildningen är i många fall
näraliggande. Gymnasieskolans läroplan gäller även för den kommunala
vuxenutbildningen. Likar-lade kursplaner kan också förekomma inom
arbetsmarknadsutbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen och
arbetsmarknadsulbildningen har dock sina särskilda målgrupper, vilkel också
präglar verksamhetens utformning. Ell visst konkurrensförhållande råder dock
f.n. mellan dessa utbildningsformer och gymnasieskolan. I dag kan ungdomar
under 20 år få gymnasial utbildning inom såväl gymnasieskola som kommunal
vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Etl relativt slort antal vuxna
över 20 år går också i gymnasieskolan. Enligt min mening är del nödvändigl atl
lillgängliga resurser för gymnasial utbildning utnyttjas pä mest effektiva
säll. Utredningen bör därför i enlighet med tidigare ulfärdade direkliv med
hänsynslagande till resp. ulbildningsforms egenart och uppgifler framlägga
förslag om en fördjupad samverkan när det gäller gymnasial utbildning mellan
gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning, I denna
fråga bör utredningen samråda med kommillén (U 1978:04) om kommunal
vuxenutbildning. Utredningen bör också i samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) och
kommillén om kommunal vuxenutbildning la inilialiv till en försöksverksamhel
med denna inrikining.

2. Ulredningens uppdrag är för närvarande begränsat till
gymnasial utbildning. Enligi min mening finns del emellerlid skäl atl någol
vidga uppdraget. Vid remissbehandlingen av SÖ;s "förslag till förändrad
läroplan för grundskolan" har flera remissinslanser tagil upp frågan om en
mer samlad syn på ungdomsutbildningen. Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
l.ex. efterlyser en diskussion om en gemensam målsättning för hela barn- och
ungdomsutbildningen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) betonar all hela
ungdomsskolan måste ses som ell enda utbildningssystem, och gymnasieulredningen
själv påpekar alt grundskolans sätt alt fungera spelar stor roll för
gymnasieutbildningen.

Mot denna bakgrund är, som jag anfört i prop. 1978/79:180
(s. 10), en samlad prövning av målsätlningen för barn- och ungdomsutbildningen
och en därmed sammanhängande översyn av olika uibildningsformer för barn och
ungdomar angelägen. Delta är motiverat bl.a. av hänsyn till de diskussioner om
återkommande utbildning som förls under senare år. Jag vill erinra om atl
ulredningen enligt de direktiv som utfärdades den 5 augusti 1976 skall ha
principen om ålerkommande utbildning som en av utgångspunkterna för sitt
arbete.

En diskussion om barn- och ungdomsutbildningens mål och
utformning är

s. 317 Kontrollera mot PDF

317 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Delll U:ll

också motiverad av de förändringar som ägl rum på
arbeismarknaden för ungdomar. Den lyp av ungdomsarbeten som lidigare var
variligl förekommande har försvunnit näslan hell. Ungdomarna måste i allt
större utsträckning ha yrkeskunnande för atl få arbele. Del betyder alt
ungdomar som går ut på arbeismarknaden direkl efler grundskolan ofta har svårt
all hävda sig och finna en stadigvarande anslällning. Delta förhållande kan
bedömas komma all bestå. Arbelsmarknadsprognoser pekar på all tillgången på
arbelskrafl ulan yrkesutbildning kommer all vara slörre än eflerfrågan. Mot
denna bakgrund är del nödvändigl all överväga hur man inom ungdomsutbildningens
ram skall kunna ge de elever som så snart som möjligt efler grundskolan vill
söka sig ut på arbetsmarknaden både tillräcklig yrkesförberedelse och en allmän
medborgerlig utbildning.

Ulredningens huvuduppdrag bör, som jag lidigare sagl, vara
all lämna förslag om hur gymnasieskolan på sikt skall utformas. Överväganden
beiräffande barn- och ungdomsutbildningens mål och långsiktiga utveckling bör
dock bilda utgångspunki för ulredningens överväganden beiräffande den
gymnasiala ulbildningen. En sådan diskussion bör bl,a, gälla hur olika
uibildningsinslag skall fördelas inom barn- och ungdomsutbildningen och därmed
beröra också den obligatoriska ulbildningens roll. Mot bakgrund av de förhållanden
som jag nyss har redovisal bör ulredningen i det sammanhanget bl.a, överväga
om yllerligare arbetslivsförberedande inslag eller yrkesförberedande inslag bör
kunna ingå i den obligatoriska utbildningen och hur dessa i så fall skall
utformas inom en sammanhållen skolgång. Dessa överväganden måste utgå från att
den obligatoriska utbildningen skall ge alla elever en allmän medborgerlig
utbildning, som ger tilllräde lill alla ulbildningsvägar i gymnasieskolan.
Beträffande prakliska lösningar vill jag peka på all en samverkan mellan den
obligatoriska skolan och gymnasieskolan kan erbjuda nya möjligheter,

3, 1973 års betygsulredning (BU 73) har i silt
belänkande (SOU 1977:9)

Betygen i skolan behandlat betygsättningen i gymnasieskolan, BU 73

konstaterar alt man för överskådlig tid framöver får räkna med alt

övergången frän gymnasieskolan lill fortsatt högre utbildning grundas

huvudsakligen på betyg. Det är därför nödvändigt, menar utredningen, att

ha en jämförbar, graderad belygsäiining i gymnasieskolan.

Regeringen har den 7 december 1978 gett SÖ i uppdrag alt
bedriva försöksverksamhel i Örebro län med belygsfri intagning till gymnasieskolan,

I prop, 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m,m, har
jag framhållil (s, 95 f.) att elevbedömningen - av vilken betygen är en del -
ingår i den totala utvärderingen av skolan, och all det därför är naturligt att
betyg och elevbedömning behandlas i direkl anslulning till all en skolforms
läroplan i sin helhet förändras eller omarbetas.

Gymnasieulredningen bör därför i anslulning lill sitt
arbele rörande studieorganisationen m.m. i gymnasieskolan bl.a. ulifrån vad
belygsutred-ningen anfört överväga utformningen av betygsättningen i
gymnasieskolan och lämna förslag härom. Om utredningen vill föreslå sådana
förändringar av betygssystemet att nuvarande regler för intagning till
högskolan påverkas, bör samråd ske med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ).

4. I prop. 1978/79:180 om läroplan för grundskolan m.m.
anförde jag (s.

12) att jag senare avsåg återkomma lill regeringen med förslag om hur

språkutbildningen på treåriga linjer och inträdeskraven till gymnasieskolan

mer i delalj skulle ulformas. Ändringarna borde träda i kraft fr.o.m. läsåret

s. 318 Kontrollera mot PDF

Delll
U:ll Skr 1979/80:103 318

1985/86, då den första årskullen, som följl den nya
läroplanen, lämnar grundskolan,

1 direkliven den 5 augusli 1976 uppdrogs åt
gymnasieutredningen atl se över språkprogrammet i gymnasieskolan. Till
ulredningen har också överlämnais del förslag lill nytt språkprogram som SÖ
lade fram 1975. Ulredningsarbelet rörande språkprogrammet bör ske mot bakgrund
av kraven på skolans internationalisering och de krav på språkfärdigheter hos
eleverna som ytterligare undersökningar kan komma alt påvisa. Ulredningen bör
också beakla vad som på denna punkl anförts i nämnda proposiiion saml vad
riksdagen givit till känna med anledning av denna (UbU 1978/79:45, rskr
1978/79:422).

5.
Inom SÖ bedrivs
f.n. en omfallande ulvecklings- och försöksverksamhel rörande gymnasieskolan.
Den avser bl.a. arbetssättet, koncentrations-läsning, studie- och
yrkesförberedande inslag i olika utbildningar saml ökad kontakt
skola-arbetsliv. Med slöd av bemyndiganden som regeringen givit överstyrelsen
den 15 mars 1979 och den 10 maj 1979 kommer denna all kunna utvidgas lill all
omfalta även försöksverksamhel med friare resursanvändning och ramtimplaner.
En försöksverksamhet med en social servicelinje, som även skall kunna genomgås
etappvis, skall också inledas, SÖ har vidare fåll i uppdrag atl överväga vilka
av nuvarande yrkesinriklade studievägar i gymnasieskolan som skall kunna
utformas både som sammanhängande utbildning och som etappulbildning. Jag har
denna dag föreslagit regeringen att föreskriva atl den långsiktiga
försöksverksamhet och det utvecklingsarbete m,m, rörande den gymnasiala ulbildningen
som bedrivs av SÖ skall ske i samråd med gymnasieulredningen.

6.
Utredningens
överväganden rörande den långsiktiga ulvecklingen av den gymnasiala
utbildningen och de andra frågor som jag tagit upp i del föregående bör
framläggas senasl den 30 juni 1981. Utredningen bör därvid redovisa alternativa
principlösningar. Först sedan utredningen lagl fram sitt principförslag bör
ställning las lill hur del fortsatta arbelel rörande reformeringen av den
gymnasiala utbildningen skall bedrivas.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag atl
regeringen kompletterar gymnasieutredningens uppdrag i enlighet med vad jag
förordat.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Ulbildningsdepartemenlel)

s. 319 Kontrollera mot PDF

319 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Delll U:12

12. Utredning om utbildning av konservatorer m.m.

Dir
1979:78

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-21
Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

1 Bakgrund

/./ Konservatorernas utbildningsmöjligheter och
arbeisområden

Del finns inte någon permanent och systematisk utbildning
av konservatorer i Sverige. Under åren 1965-1969 bedrevs en försöksverksamhet
med utbildning av konservatorer inom konstvårdens område vid konsthögskolans
institution för materialkunskap. Verksamheten vid denna institution omfaltar
numera inte grundutbildning utan är inriktad på vidareulbildningskurser,
företrädesvis inom måleri- och lexlilkonservering. Den som önskat ulbilda sig
lill konservator inom l.ex. området konst och konsthanlverk har inte haft någon
annan möjlighel än att arbeta som lärling hos någon redan etablerad konservator
eller skaffa sig utbildning ulom landel. Ett visst nordiskt samarbele i
utbildningsfrågan har etablerats därigenom all Sverige har erbjudits och accepterat
utbildningsplatser vid koncervatorsskolan i Danmark.

Behovet av konservering och teknisk vård omfattar en mängd
materialkategorier, huvudsakligen inom områdena konsl, konsthantverk,
kulturminnesvård, arkivvård, bibliotek och naturhistoria. Följande
uppställning exemplifierar olika arbetsområden inom vilka konserveringsbehov
kan föreligga-

A. KONST- OCH KULTURHISTORISKA OBJEKT

Materialkategori Måleri

på duk

på trä

på puts Textilier

jordfunna

dräkter

kyrkliga

övrigl Metall

redskap, vapen

smycken

mynt Sten Keramik Glas Papper

Sammansatta material Trä och läder Ben och övrigt

organiskt material Plast

s. 320 Kontrollera mot PDF

Delll
U:I2 Skr 1979/80:103 320

B. ARKIV. BIBLIOTEK OCH FOTOGRAFISKA OBJEKT

Muieriidkategori

Papper

Pergament

Skinn

Lack- och vaxsigill

Fotografiskt maierial

C. NATURHISTORISKA OBJEKT

Materialkategori

Växter

Djur

Övrigl

1.2 Tidigare uiredningar om konservatorsfrågor

Är 1963 överlämnade Nordiska konservalorsförbundets
svenska sektion en skrivelse lill konsthögskolan med begäran om en utredning
rörande konservatorernas utbildning. Samma år tillsattes en arbelsgrupp med
uppgifl atl föreslå ålgärder rörande konservalorsutbildningen. Arbelsgruppens
förslag (Förslag lill utbildningsgång för konservalorer, slencil) låg lill
grund för den försöksverksamhel vid konsthögskolan som jag tidigare har nämnt.
Sedan är 1964 finns vid konsthögskolan en nämnd för konservalorsutbild-ning.

Vid Nordiska rådets session år 1971 aktualiserades frågan
om samnordisk utbildning av konservalorer. En av Ämbetsmannakommittén för nordiskt
kulturellt samarbete lillsaii expertgrupp lade fram förslag i utbildningsfrågan
i januari 1973 (Belaenkning om samnordisk uddannelse av konservatorer,
slencil). Nordiska minislerrådel beviljade år 1973 medel för försöksverksamhet
med vidareutbildning av konservalorer på samnordisk bas. Försöksverksamheten
redovisades år 1976. Samma år beslöl ministerrådet alt de nordiska
vidareulbildningskurserna skulle arrangeras även fortsättningsvis, preliminärt
för femårsperioden 1977-1981 och med en kurs vartannat år.

Förslag av belydelse för frågan om
konservalorsutbildningen presenterades år 1973 i 1968 års
ulbildningsberednings betänkande (SOU 1973:12) Försöksverksamhet med
yrkesleknisk utbildning. Bebyggelsevårdens utbildningsbehov berördes i
beiänkandei (Ds U 1976:2) Konsthögskolans arkileklurskola.

Konslnärsulbildningssakkunniga hade enligt sina direkliv
att utreda den högre konslnärsutbildningen samt pröva den utbildning av
konservalorer som då bedrevs vid konsthögskolan. I belänkandet (SOU 1976:52) Utbildning
för konslvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap
lade utredningen fram förslag till utbildningsorganisation för konservatorer,
främst på konslområdel.

Frågan om museernas konserveringsverksamhel diskuterades
av 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) i betänkandena (SOU
1972:45) Kulturminnesvård och (SOU 1973:5) Museerna. MUS 65 efteriyste bl.a. eU
bälire samarbele mellan konserveringsteknisk sakkunskap oeh konsl- eller
kulturhislorisk sakkunskap. Utredningen föreslog bl.a. att vissa slatliga
cenlralmuseer skulle svara för service på konserveringsområdel lill övriga

s. 321 Kontrollera mot PDF

321 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Delll U:12

museer. Dessutom skulle institutet för materialkunskap vid
konsthögskolan utnyttjas för konserveringsuppgifter. Viss konservering av icke
museiägda konst- och kulturhistoriska föremål skulle utföras vid de slörre
museerna liksom vid konsthögskolan. MUS 65 föreslog att elt centralt museiorgan
skulle få visst an.svar för konserveringsverksamhetens organisalion.

Dåvarande chefen för ulbildningsdeparlemenlel förutsatte i
prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken (s. 379) atl frågan om
konserveringsverksamheten skulle kunna övervägas inom statens kulturråd.

Statens kulturråd har i oktober 1977 fastställt rikllinjer
för ett utredningsarbete om museernas konserveringsverksamhel och tillsatt en
särskild arbetsgrupp som skall leda arbelel. Huvudsyftet med utredningen är alt
närmare precisera ansvarsfördelningen mellan de slatliga museerna vad gäller
konservering av museiföremål. I arbetet skall också samspelet med de regionala
museernas konserveringsverksamhet beaktas. Utredningsarbetet omfattar vidare
kartläggning av bl.a. konserveringsverksamhetens organisation, resurser,
ekonomi m.m. vid de statliga museerna. Enligt kulturrådets rikllinjer skall
arbetsgruppen också klargöra läget i fråga om utbildningen av konservatorer
inklusive nordiska initiativ på detta område.

1.3 Framförda synpunkter på konservatorsutbildningen m.m.

Synpunkter på konservatorsutbildning har framförts i flera
olika sammanhang under senare år. I skrivelser till utbildningsdepartementet i
februari 1975 begärde Svenska föreningen för textilkonservering och Nordiska
konservatorsförbundets svenska sektion en snabb utredning av
textilkonser-valorernas utbildnings-, löne- och ansvarsfrågor. Statens
kulturråd framhöll i sitt yttrande i ärendet att rådel hyste förslåelse för de
synpunkter som förts fram rörande textilkonservatorernas utbildnings- och
ansvarsförhållanden men ansåg att frågan borde ses i sammanhang med motsvarande
förhållanden för andra konservatorsgrupper. Rådet kunde inte förorda en
specialutredning för lextilkonservatorerna. Svenska föreningen för
textil-konservering, som kommit in med påminnelser, delade kulturrådets uppfattning
och framhöll att utredningsarbetet måste beakta utbildningsfrågorna m.m. för
konservatorer för samtliga materialkategorier. Representanter för föreningen
borde beredas tillfälle atl della i utredningsarbetet.

I anslutning till att konslnärsulbildningssakkunniga
överlämnade sitt betänkande Utbildning för konstvård och konservering vid
konsthögskolans institut för materialkunskap, inkom vissa skrivelser till
utbildningsdepartementet. I skrivelse i november 1976 meddelade det privatägda
Institutet för konstvård att institutet kunde stå fill tjänst med
referensmaterial och råd vid uppbyggnad av etl speciallaboratorium för analys
av konst. Akademien för de fria konsterna överlämnade i december 1976 en
skrivelse från konsthögskolans lärarråd med hemställan om en ny allsidig
utredning av konservatorsutbildningen. Även DIK (Dokumentation, Informafion,
Kulturj-förbundet inom SACO/SR och dess delförening Sveriges Musei-mannaförbund
hemställde i skrivelse i februari 1977 alt arbetet med att utforma en
prakfiskt inriktad konservatorsulbildning måtte gå vidare. I avvaktan på en
konservatorsutbildning i Sverige kunde enligt förbundets uppfattning, ett
samarbete med den danska konservatorsutbildningen prövas.

Riksantikvarieämbetet lade i anslutning till sitt yttrande
över betänkandet (Ds U 1976:2) Konsthögskolans arkitekturskola fram förslag om
att en särskild utredning skulle företas rörande utbildningssituationen inom
den

21 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 322 Kontrollera mot PDF

Delll
U:12 Skr 1979/80:103 322

kullurhisloriska bebyggelsevården i dess helhel.

Nordiska konservalorsförbundets svenska sektion
överlämnade i juli 1977 en promemoria rörande konservatorsutbildningen i
Sverige. Förbundet hemställde bl.a. atl en ulredning skulle komma lill slånd
och en svensk konservalorsskola bildas.

I en mofion lill riksdagen vid riksmötet 1976/77 (mol.
1976/77:1126) av Anna Eliasson m.fl. yrkades all riksdagen hos regeringen
skulle begära en karlläggning av konservatorernas arbetsmarknadssituation och
etl förslag lill en fast organisatorisk uppbyggnad av den framtida konstvärden
och konserveringen. På hemställan av kulturulskoltet beslöl riksdagen med
anledning av motionen som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet
anförl om vikten av att de i motionen påtalade problemen bringas lill en snar
lösning (KrU 1977/78:5, rskr 1977/78:15).

1 en skrivelse i januari 1978 har armémuseel påtalat
behovel av utbildning inom vapen- och texlilkonserveringen. Akademien för de
fria konsterna överlämnade i mars 1978 en promemoria utarbetad av en
arbetsgrupp inom Nordiska konservalorsförbundets svenska sektion. Promemorian
har också behandlals av konsthögskolans nämnd för konservatorsulbildning. I
promemorian framförs bl.a. förslag lill huvudprinciper för en framlida svensk
konservatorsutbildning.

2 Utredningsuppdraget

I prop. 1974:28 om den statliga kulturpolitiken
sammanfallas målen för den statliga kulturpolitiken i åtta punkter. I en av
punklerna sägs alt kulturpolitiken skall garantera att äldre tiders kultur las
till vara och levandegörs. En föruisättning för att lämningarna av våra
kulturella aktiviteter skall kunna bevaras är alt de dokumenteras och vårdas på
ell rikligt sätl och att de i förekommande fall sakkunnigi konserveras eller
lagas. För atl delta skall kunna ske fordras atl kunskapen om olika materials
bevarandeegenskaper och vårdbehov hålls levande.

Av vad jag lidigare har anfört framgår alt
utbildningsmöjligheterna för konservalorer i Sverige är begränsade. Det
nordiska samarbete som har inletts på detta område kan komma att innebära att
vissa ulbildningsvägar öppnas. På sikt torde det dock vara nödvändigt att vissa
möjligheter till grundulbildning skapas inom landet.

Som framgått omfattar konserveringsbehovet en mängd olika
materialkategorier. Enligt de synpunkter som har framförts i frågan krävs för
varje kategori såväl grundulbildning och specialkompetens som laborativa
resurser för atl konserveringsarbetet och förebyggande åtgärder skall kunna
genomföras på etl riktigt sätl.

Konservalorsverksamheten omfattar såväl praktiska som
teoreliska moment. Den hantverksmässiga, prakliska skolningen måste förenas med
de teoreliska kunskaper inom såväl naturvetenskapliga som humanistiska ämnen
som behövs bl.a. för atl kunna följa utvecklingen inom konserveringsområdena,
det allt intensivare utnyttjandet av olika tekniska hjälpmedel samt för att
kunna placera in objekten för konserveringsverksamheten i ett kulturhistoriskt
sammanhang m.m. Vid utbildningen av konservatorer torde det vara nödvändigl att
beakta båda dessa sidor. Den praktiska ulbildningen torde närmast stå alt finna
vid institutioner som sysslar med konservering vid museer, arkiv och bibliotek
eller i anslulning fill kulturminnesvården. Den leoretiska utbildningen lorde
huvudsakligen vara en

s. 323 Kontrollera mot PDF

323 Kommittéer: Utbildningsdepartementet
Del II
U:12

fråga för utbildningsväsendet.

Konservalorsutbildningen bör anpassas till den framtida
organisalionen av konserveringsverksamhelen. Jag vill här erinra om den
utredning som slalens kulturråd redan bedriver inom museisektorn. En
molsvarande kartläggning inom kulturminnesvården, bl.a. vad gäller
byggnadsminnesvården, och arkiv- och biblioleksseklorerna synes enligt min
mening önskvärd.

Jag avser att senare föreslå regeringen alt uppdra ål
riksantikvarieämbetet, riksarkivet och kungl. biblioteket atl i samråd med
slatens kulturråd göra en sådan karlläggning.

Mot bakgrund av vad jag har anförl finner jag del
angelägel atl en särskild uiredare tillkallas med uppgifl att lägga fram
förslag om utbildning av konservatorer. Utredaren bör samråda med såväl berörda
myndigheter, bl.a. statens kulturråd, universitets- och högskoleämbetet och
skolöverstyrelsen som Nordiska konservatorsförbundets svenska sektion m.fl.
saml i övrigt utnyttja de erfarenheter bl.a. vad gäller det aktuella och framtida
behovet av konserveringsresurser, som kan komma fram inom kulturrådets,
riksantikvarieämbetets, riksarkivets och kungl. bibliotekets utredningsarbete.
Mol bakgrund härav bör utredaren göra en bedömning av på vilka områden det i
första hand är angeläget att utbilda konservatorer.

Utredaren bör vidare lägga fram förslag om hur den
teoretiska och den praktiska utbildningen bör utformas med avseende på
organisalion, innehåll och dimensionering. Till de frågor som härvid bör
klarläggas hör nivån på grundutbildningen. Därvid bör prövas utbildningsvägar
inom såväl gymnasieskolan (inbyggd utbildning) som högskolan.

För fortbildning, vidareutbildning och specialisering bör
utbildningsmöjligheter såväl inom som utom Norden siuderas. Möjligheterna att
organisera viss del av den reguljära konservatorsutbildningen inom ramen för
det nordiska samarbetet bör därvid särskilt prövas. Hur ett utnyttjande av
forskning inom discipliner av särskild betydelse för konserveringsverksamheten
skall kunna åstadkommas bör också studeras.

Förslag om dimensioneringen av ulbildningen bör vara så
utformat att det möjliggör en successiv utbyggnad.

De nu verksamma konservatorerna vid museer och andra
institutioner likaväl som de privatpraktiserande konservatorerna utgör en värdefull
kunskapsresurs på konserveringsområdel. Denna resurs bör utnyttjas i
utbildningsverksamheten. Detta sker f.n. genom att konservatorerna i viss
utsträckning lär upp elever och praktikanter. Av olika skäl, bl.a. ekonomiska
och arbetsrättsliga, har systemet med elev/praktikantplatser inte kommit atl få
den omfattning som kan anses önskvärd. Med hänsyn till att detta är en
utbildningsform som kan komma igång snabbt bör utredaren skyndsamt undersöka
förutsättningarna för en utbyggnad av systemet med lärlingsutbildning och
lägga fram förslag lill åtgärder härför. Utredaren bör i det sammanhanget också
beakta frågan om hur en utbildningsverksamhet genom elev/praktikantplalser i
elt senare skede skall kunna anpassas till respeklive ingå som del i övrig
utbildning för konservatorer.

Den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet har
bl.a. medfört allvarliga följder för hantverket. Hantverkskunnandet, som har
stor betydelse bl.a. för restaurering och renovering av det äldre
byggnadsbeståndet men också för vissa vårduppgifter i anslutning till
föremålskonservering och bokbinderiverksamhet riskerar att försvinna.

Genom beslut den 14 december 1978 uppdrog regeringen åt
statens

s. 324 Kontrollera mot PDF

Delll U:
13 Skr 1979/80:103 324

industriverk atl göra en översyn av hanlverkels siluaiion.
I uppdraget till industriverket konstaterades atl det kan finnas skäl atl
försöka hålla hantverkskunnandel levande. Utredaren bör hålla sig informerad om
det utredningsarbete som pågår inom industriverket.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda
frågan om utbildning av konservatorer m.m.

alt besluta om experler, sekreterare och annat bilräde äl
utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

13. Utredning om den civila flyghistoriska
museiverksamheten

Dir
1979:82

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19
Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Bakgrund

Sedan mitten av 1960-talet har enskilda företag m.fl. till
luftfartsverket skänkt föremål av flyghistoriskt värde. Luftfartsverkets
innehav av flyghistoriska föremål m.m. omfattar för närvarande bl.a. elt
30-tal flygplan, 15 motorer, ca 1.200 komponenter jämte modeller saml
flyghistorisk litteratur. Materielen är utspridd på olika förrådsutrymmen på
Arlanda och Bromma flygplatser. I Märsta förhyr verket gemensamt med Sigtuna
kommun en förrådslokal. Denna lokal har samtidigt fungerat som
reslaureringsverkstad, arkiv och kontor.

Tekniska museet i Stockholm har till uppgift atl belysa
utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess grundvetenskaper samt inom
industrin. I museet har under många år samlats flygplan jämte utrustning,
arkivalier m.m. Museets strävan har varit att belysa några av milstolparna i
flygteknikens utveckling.

Även vid Industrimuseet i Göteborg, Tekniska museel i
Malmö, Militär-och bygdemuseet i Karlsborg samt Landskrona museum finns
flygmuseala samlingar.

Frågan om hur de flyghistoriska samlingarna skall tas om
hand diskuterades av 1965 års musei- och utställningssakkunniga i betänkandet
(SOU 1973:5) Museerna samt, beträffande den militära delen av dessa samlingar,
i ett särskilt delbetänkande (Ds U 1974:12) Flygvapenmuseeet i Linköping.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/76:190, FöU
1975/76:39, rskr 1975/76:375) inrättades den 1 juli 1977 flygvapenmuseet i
Linköping. Enligt förordningen (1977:448) med instruktion för statens
försvarshistoriska museer skall flygvapenmuseet fullgöra de uppgifter som rör
det militära flygets

s. 325 Kontrollera mot PDF

325 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Delll U:13

verksamhet och utveckling genom tiderna.

Flyghistoriska rådet har i skrivelse den 9 november 1977
hemställt att regeringen tillsätter en utredning för atl allsidigt utreda den
framtida civila flyghistoriska museiverksamheten i Sverige. Yttrande över
rådets skrivelse har avgetts av statens kulturråd, luftfartsverket, styrelsen
för slalens försvarshistoriska museer. Stiftelsen Tekniska museet, Sigluna
kommun och Svensk flyghistorisk förening. En skrivelse har kommit in från
Föreningen Luflfartsmuseivänner. Samtliga har uttalat sig positivt över
förslaget all frågan om den civila flyghistoriska museiverksamheten bör
utredas.

Riktlinjer

Ett särskilt utredningsarbete behövs enligt min mening för
att klarlägga den civila flyghistoriska museiverksamhetens framtid. En särskild
utredare bör därför fillkallas.

Utredaren bör i första hand överväga efter vilka grunder
verksamheten bör utformas. Till utgångspunkterna hör därvid alt flyget är en
belydelsefull faktor i den tekniska utvecklingen och att det i hög grad
påverkar förhållandena i samhället. En lämpligt avvägd museal verksamhet på
flygets område är en väsentlig källa för belysning och förståelse av den
moderna samhällsutvecklingen.

En museal verksamhet pä civilflygets område bör syfta fill
att säkerställa atl väsentlig och konkret information bevaras för framtiden.
Insalser pä området måste avvägas mot bakgrund av den stora anhopning av
information och föremål som blir en följd av en snabb teknisk utveckling.
Bevarandet av föremål kan därvid endast bli en av olika åtgärder för att belysa
denna utveckling. Man bör främst sträva efter att dokumentera utvecklingen på
ett systemafiskt och resursmässigt väl avvägt sätt. Förutom genom föremål i
full skala kan detta ske genom att bevara litteratur, tekniska beskrivningar,
ritningar, fotografier och modeller. Bevarande av flygplan i full skala är
möjlig endast i synnerligen begränsad omfattning.

I ett utredningsarbete om den civila flygmuseala
verksamheten är det angeläget att utifrån nyss angivna aspekter en bedömning
sker av dokumentationsbehovet i olika avseenden.

Då det gäller de verksamhetsmässiga formerna för den
civila flygmuseala verksamheten bör man på ett flexibelt sätt kunna bygga på
befintlig verksamhet på området. Man bör därvid eftersträva att knyta an fill
miljöer där flyget utvecklats, som industri och samfärdsmedel. Härigenom bör
det också vara möjligt att på ett naturligt sätt finna lämpliga lokaler för
bl.a. visningsändamål. Något nybyggnadsbehov bör inte aktualiseras.

Tekniska museet har ett centralt kulturpoliliskl ansvar
för teknikhistoria, inklusive flyghisloria. Museet har således att med lämplig
avvägning i förhållande till andra bevakningsområden svara också för flygets
historia. Detta innebär att det inom de ekonomiska ramar som museet förfogar
över endast är möjligt att göra begränsade insatser på olika delar av teknikens
område. Vid sidan om Tekniska museet har museiverksamhet för olika delar av
kommunikationsområdet utvecklats av företag, föreningar och enskilda.
Televerket och statens järnvägar svarar för en central museiverksamhet på sina
respektive områden.

Mot denna bakgrund anser jag inte att det är lämpligt att
lifftfartsverkets nuvarande finansiella och organisatoriska ansvar för delar av
den flygmuseala verksamheten inordnas i Tekniska museets reguljära arbete.

s. 326 Kontrollera mot PDF

Delll
U:14 Skr 1979/80:103 326

I utredningsarbetet bör klarläggas hur den civila
flyghistoriska museiverksamheten närmare bör utformas. Ett allmänl centralt
museipolitiskt ansvar bör ligga på Tekniska museet. I fråga om
museiverksamhetens utformning i övrigl bör olika lösningar övervägas mot
bakgrund av vad jag anfört i det föregående. Ulredningen bör redovisa de
organisatoriska formerna för denna del av museiverksamheten samt därvid
överväga möjligheterna för olika intressenter att delta i verksamheten.
Utredningen bör vidare redovisa behovet av lokaler för olika ändamål, beräkna
kostnaderna saml redovisa hur finansieringen bör ske. Jag räknar inte med att
förslagen skall leda till mer än marginella merkostnader för staten.

I detta ärende har jag samrått med chefen för
kommunikationsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att uireda
frågan om den framtida civila flyghistoriska museiverksamheten,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

14. Tilläggsdirektiv till kommittén (U 1978:07) om
integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet

Dir 1979:89

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Statsrådet Rodhe anför

Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 juni 1978
tillkallade dåvarande statsrådet Mogård en kommitté för att utreda frågan om
integration av handikappade elever i skolväsendet jämte därmed sammanhängande
frågor.

Kommiitén, som antog namnet integrationsutredningen, har
fill uppgift att kartlägga och föreslå åtgärder för den fortsatta integrationen
av handikappade elever i det allmänna skolväsendet (Dir 1978:69).

Intresseföreningen för allergiska barn i Vaxholm, har i
skrivelse inkommen Ull utbildningsdepartementet anhållil alt del för
utredningen klariäggs atl den även måste behandla allergibarnens integrafion i
skolan.

Vidare har barn- och familjerådet inom Riksförbundet mot
Allergi hos regeringen anhåUit att utredningen skall omfatta även de medicinska
handikappen och särskilt de allergiska elevernas problem.

Dessutom har Svenska Barnläkarföreningens sektion för
barnallergologi i skrivelse till regeringen anhållit att utredningen ges
filläggsdirektiv med innebörd alt hänsyn också skall tas till de problem som
kan möta allergibarnen i skolan.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:15

Integralionsulredningen har den 8 februari 1979 ytlral sig
över de båda förslnämnda skrivelserna. Av yttrandet framgår atl utredningen
konstaterat all del inte i dess direkliv finns någon klar avgränsning av vilka
handikappgrupper som skall omfattas av uppdragel. Ulredningen har dock av
olika skäl stannal för atl barn och ungdomar med grava fysiska handikapp skall
omfallas av utredningsuppdraget i den mån handikappen leder lill nedsältning
av syn, hörsel eller rörelseförmåga.

Mot bakgrund av de skäl som redovisats i de skrivelser som
inkommit bör enligt min mening inlegrationsulredningen också behandla de
problem som möter elever med medicinska handikapp och dä särskilt de allergiska
elevernas svårigheter. Ulredningens överväganden skall grundas på befintliga
forskningsresultat och det maierial som i övrigl finns tillgängligt.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemsläller jag att
regeringen ulvidgar integrationsutredningens uppdrag på det sätt som jag har
angett.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

15. Forskningens och forskarutbildningens situation
i den nya högskolan

Dir 1979:90

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför

Forskarutbildningen och forskningen inom högskolan har
under senare fid blivit föremål för en iniensiv politisk och allmän debatt,
inte minst med utgångspunkt i alt forskningsverksamheten har vital betydelse
för den långsiktiga samhällsutvecklingen. I denna debatt har också ingåtl vissa
kritiska inlägg. Det har bl.a. hävdats att rekryteringen till forskarutbildningen
inom delar av högskolan inte skulle vara tillfredsställande vare sig
könsmässigl, kvantitativt eller kvalitativt samt att kvaliteten på forskningen
bl.a. som en följd härav är eller riskerar atl bli bristfällig.

En reformering av den grundläggande högskoleutbildningen,
bestämmelserna om tilllräde till sådan utbildning samt av högskolans
organisation genomfördes den 1 juli 1977. En följd av omläggningen blev att
flertalet beslul om uppläggning, inriktning och närmare utformning av
forskarutbildning och forskning fattas av myndigheter inom högskolan. I första
hand större och övergripande beslut fattas av riksdag och regering. Den
nuvarande rekryleringen fill forskarutbildning påverkas än så länge
huvudsakligen av de förhållanden som rådde före högskolereformen. På sikt
kommer dock reformen att få betydelse för forskarutbildning och forskning inom
högskolan.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) genomför f.n. etl
omfattande program för uppföljning av högskolereformen. UHÄ:s uppföljning är
dock i stort selt begränsad lill förändringarna inom den grundläggande
högskoleutbildningen och högskolans organisation.

Regeringen har under våren 1979 presenterat planer pä en
förbättrad

s. 328 Kontrollera mot PDF

Delll
U:16 Skr 1979/80:103 328

behandling av forskningsfrågorna inom riksdag oeh regering
(jfr prop, 1978/79:119). Avsikten är atl regeringen regelbundet för riksdagen
skall lägga fram forskningspoliliska propositioner.

Som ett led i förberedelsearbetet inför den försia av
dessa propositioner är del angeläget att i elt mer långsiktigt perspektiv
närmare analysera och studera de förutsättningar och villkor under vilka
forskning och forskarutbildning bedrivs inom högskolan och att därvid särskilt
beakta högskolereformens konsekvenser för bådadera. Delta ingår visserligen i
de lokala och centrala högskolemyndigheternas reguljära planerings- och
uppföljningsarbete. Jag har emellerlid bedömi det vara värdefullt all,
jämsides härmed, dessa frågor studeras av en kommitté bestående av personer som
aktivt arbetar inom högskolans forskning och forskarutbildning. Kommittén bör
även lägga fram förslag till förändringar inom den grundläggande utbildningen,
forskningen och forskarutbildningen vilka den med hänsyn till resultaten av
utredningsarbetet finner lämpliga. Förslagen bör stämma överens med målen och
de övergripande riktlinjerna för högskolereformen. Kommiuén bör vara
oförhindrad att komma med förslag allt eftersom arbetet framskrider. En slullig
redovisning av utredningsarbetet oeh de förslag som kommit ut av detla bör
föreligga före utgången av april 1981.

Kommitténs arbete kommer att ha beröringspunkter med
högskolemyndigheternas arbete samt utredningsarbete inom bl.a.
forskningssamverkanskommittén (U 1978:01), lärartjänstutredningen (U 1977:04)
och kommittén (U 1979:03) för uppföljning av högskolereformen. Kommittén bör
samråda med bl.a. UHÄ och dessa kommittéer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 15 ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om forskningens och forskarutbildningens situation i
den nya högskolan,

atl utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta
nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

16. Behov av radiobiologisk forskning m.m.

Dir 1979:92

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför

Radiobiologisk forskning bedrivs huvudsakligen vid
högskoleinstitutioner och vid försvarets forskningsanstalt. Utpräglat
målinriktad forskning initieras av ansvariga myndigheter för att dessa skall
erhålla underlag för sin myndighetsutövning. Forskning av det senare slaget
finansieras främst av statens strålskyddsinslilul, statens kärnkraflsinspeklion
och nämnden för

s. 329 Kontrollera mot PDF

329 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:16

energiproduktionsforskning.

Den grundforskning som bedrivs inom områdel har till stor
del uppstått genom samarbete mellan försvarets forskningsanstalt och
högskoleinstitutionerna. Forskningsanstalten har även bidragit fill
finansieringen av denna lyp av projekt.

Genom förändrade prioriteringar inom forskningsanstaltens
verksamhetsområde kommer den nuvarande radiobiologiska forskningen där atl i
första hand inriktas mot de frågor som berör de höga stråldosernas akuta
effekter. Resurserna för forskning som berör långsiktiga effekter har i samband
härmed minskat starkt.

De statliga forskningsråden har i viss utsträckning
engagerat sig i projekt inom det radiobiologiska forskningsområdet.
Naturvetenskapliga forskningsrådel har nyligen som etl led i den återkommande
utvärderingen av pågående forskningsprojekt låtil en internationellt sammansatt
grupp av forskare göra en bedömning av de radiobiologiska projekt som rådet
slöder. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning har under senare är
minskat sitt stöd till forskningsområdet.

Såväl grundforskning som tillämpad forskning vid högskolan
är i huvudsak hänvisad till de basresurser som denna kan ställa till
förfogande. Svenska nafionalkommittén för strålskyddsforskning har
uppmärksammat behovet av basresurser inom det aktuella forskningsområdet.
Sveriges lantbruksuniversitet har hos regeringen anhållit om att den framtida
radiobiologiska forskningen, främst inom dess verksamhetsområde, utreds.

Huvuddelen av den forskningsgrupp vid försvarets
forskningsanstalt som är inriktad mot studiet av den joniserande strålningens
sena effekler har i samband med att huvudavdelning 4 vid forskningsanstalten
omlokaiiseras lill Umeå erhållit garantier för fortsatt statlig anställning i
stockholmsregionen. Regeringen har, i avvaktan på särskild utredning angående
behovet av radiobiologisk forskning i Sverige, den 31 maj 1979 beslutat atl den
aktuella forskningen skall bedrivas vid forskningsanstalten i Stockholm under
budgetåret 1979/80.

En utredning av behovet av svensk forskning inom sagda
område bör mol bakgrund av de omständigheter som jag nyss har redovisat
genomföras. För denna utredning bör en särskild utredare tillkallas.

Utredaren bör inrikta sitt arbete pä i huvudsak följande
uppgifter. 1. En redogörelse bör lämnas för pågående forskning. Redogörelsen bör
omfalla, dels grundforskning, dels utpräglat målinriktad forskning, dels ock
den forskning som bedrivs i gränsområdena häremellan. Den pågående forskningen
bör därvid granskas och ställas i relation till internalionell forskning inom
området.

2. En kartläggning bör ske av
nuvarande finansieringskällor och en bedömning göras hur de resurser som för
närvarande ställs till förfogande utnyttjas.

3. Behovet av utbildning på skilda
nivåer för att tillgodose forskning inom det radiobiologiska området och dess
tillämpningar bör vidare beröras.

4. Med tanke på den temporära lösning
som har givits forskningsgruppen vid försvarets forskningsanstalt bör en
bedömning av dess inriktning rörande strålningens sena effekter ske skyndsamt
och redovisas i särskild ordning. Därvid bör förslag lämnas om dess ev.
fortsatta verksamhel, lokalisering och finansiering. Samråd bör härvid ske med
högskolemyndigheter, finansierande och i övrigt ansvariga myndigheter samt med
statens arbetsmarknadsnämnd. Jag vill erinra om regeringens direktiv fill
samtliga

s. 330 Kontrollera mot PDF

Delll
U:17 Skr 1979/80:103 330

kommitléer och särskild utredare angående finansiering av
reformer (Dir. 1978:40).

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda
behovet av svensk forskning inom radiobiologi m.m. samt erforderliga resurser,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt
kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

17. Delegation för bättre skolmiljö och uppföljning av
reformbesluten rörande grundskolan

Dir 1979:109

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-07-19

Statsrådet Rodhe anför

Riksdagen fattade år 1976 principbeslut om en reformering
av skolans inre arbete (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367).
Enligt beslutet omfattar reformen tre delar, nämligen dels nya arbetsformer i
skolan grundade på bl.a. ökat samarbete och ökal elevengagemang, dels samlad
skoldag med ökad elevomsorg och mera varieral innehåll i skolans arbete samt
allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen, dels ökad lokal frihet
vid användningen av skolans resurser.

Riksdagen har sedermera, våren 1978, fattat beslut om ett
nytt statsbidragssystem för grundskolan (prop. (1977/78:85, UbU 1977/78:21,
rskr 1977/78:260). Beslutet innebär genom möjligheterna till friare
resursutnyttjande ett väsentligt ökat lokalt inflytande över utformningen av
organisation och arbelsformer m.m. i skolan. Genom denna reform har i ökad grad
ansvaret för grundskolans inre utveckling lagts på kommunerna och de direkt berörda
i varje skola.

I propositionen 1978/79:180 om läroplan för grundskolan
m.m. behandlas bl.a. utformning av och innehåll i läroplanen samt frågor om
dels utvärdering av skolans verksamhel, dels fortsatt läroplansutveckling. I
samband med ställningstagandet till propositionens förslag har riksdagen
uttalat atl uppföljningen av beslulen om en reformering av skolans inre arbete
(SIA) och om ny läroplan för grundskolan bör ske under parlamentarisk medverkan
(UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422).

I första hand åvilar ansvaret för uppföljning och
utvärdering av skolans verksamhel skolöverstyrelsen (SÖ). Regeringen har vidare
våren 1979 uppdragil åt statens ungdomsråd atl i samråd med bl.a. SÖ utvärdera
genomförandet av den samlade skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten
från föreningslivets synpunkt.

Förulom för SÖ, statens ungdomsråd och vissa andra
myndigheter är en uppföljning av reformbesluten en angelägenhet för bl.a.
Svenska kommun-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:17

förbundet. Den ulökade arbelslivsorienleringens
genomförande är i hög grad beroende av medverkan från arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetsmarknadens parter. Den utökade kontakten mellan förskola och
lågstadium är ett gemensamt inlresse för SÖ och socialslyrelsen. Vidare arbelar
ell anlal statliga kommittéer med frågor som har anknytning till grundskolan
och dess reformering. Till dem hör utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden,
elevvårdskommittén (U 1978:06), integralionsulredningen (U 1978:07),
skolforskningskommittén (U 1978:09), skoladministrativa kommiuén (U 1978:17)
och utredningen (U 1979:01) om förstärkta kontakter mellan hem och skola.

Mot bakgrund av riksdagens uttalande atl ell
uppföljningsarbete av reformbesluten på grundskolans område bör ske under
parlamentarisk medverkan bör nu en särskild delegation tillkallas. Dess ena
uppgifl blir att medverka i uppföljningen av SIA-reformen. Delegationen bör
därvid ta del av resultaten från pågående uppföljningsarbete och bedöma i vad
mån ytterligare uppföljningsinsatser krävs. I anslutning härtill bör
delegationen vidare ta de initiativ och framlägga de förslag till de
ytterligare åtgärder som bedöms erforderliga för alt åsladkomma en bättre
arbelsmiljö i skolan och uppnå övriga syften med SIA-reformen. Till de
reformområden som bör uppmärksammas hör bl.a. den friare resursanvändningen,
elevernas roll i skolans liv, åtgärder för elever med skolsvårigheter,
specialpedagogikens utveckling, den ulökade arbetslivsorienteringen,
föreningslivets roll och möjligheter i skolan, de fria aktiviteterna och den
samlade skoldagen.

Den andra uppgiften för delegationen blir att på
motsvarande sätl ta del i uppföljningen av den nya läroplanen. I denna läggs
stor vikl vid skolans uppgift att ge eleverna nödvändiga kunskaper och färdigheter.
Vidare betonas vikten av en lokalt förankrad utveckling av skolan. Delegationen
bör ägna dessa aspekler av reformen särskild uppmärksamhet.

Under våren 1979 har Organization for Economic
Co-operalion and Developmeni (OECD) på svensk inbjudan genomfört en s.k.
länderöversyn av det svenska utbildningsväsendet. Denna har framförallt gällt
grundskolan och högskolan. Jag avser att överlämna rapporten från översynen i
de delar som avser grundskolan fill delegationen som ytterligare ett underlag
för dess arbete.

Delegationen bör också inhämta synpunkter och erfarenheter
från företrädare för olika grupper i skolan. Det bör ankomma pä delegationen
att bestämma de närmare formerna härför.

Förslag från delegationen bör redovisas successivt för
regeringen.

Sekretariats- och bilrädesresurser för delegationen kommer
all ställas till förfogande inom utbildningsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl
regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en delegaiion med högst sju ledamöter med
uppdrag att följa utvecklingen av reformerna på grundskolans område,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga och experter.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

s. 332 Kontrollera mot PDF

Delll U:18 Skr 1979/80:103 332

18. Inventering av lokaler för dansteater i Stockholm

Dir
1979:113

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06
Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

Danskonsten har utvecklats slarki i vårt land under de
senaste decennierna, både konslnärligl och publikmässigl. Professionell
dansverksamhet har byggis ut på flera platser i landet och genom en ökad
lurnéverksamhet av bl.a. Riksteatern och de fria dansgrupperna har alll fler
människor kommii i konlakt med danskonsien och lärt sig värdesätta den.

För alt lillgodose det ökade intresset för dans och
förbättra dansarnas arbets- och utvecklingsmöjligheter behöver åtgärder sältas
in fortlöpande. Bl.a. kan träningsmöjligheterna för yrkesverksamma dansare och
för elever vid utbildningsinstitutioner på dansområdet behöva förbättras.
Vidare kan förutsättningarna för gästspelsverksamhel behöva ses över.

I de senaste årens reformarbete har dansen uppmärksammats
bl.a. genom att dansarulbildningen har reformerals och genom atl
Cullbergbalelten och Cramérbaletten har fått ökade resurser.

Ett problem som upprepade gånger har lagits upp i
diskussionen den senaste tiden är behovet av en dansteaterscen i Stockholm. En
arbetsgrupp bestående av representanter för Operan, Rikstealern, Danscentrum,
Operans balettskola och Svenska teaterförbundel har i en skrivelse till statens
kulturråd fört fram krav på atl initiativ tas för alt få till stånd en sådan.
Dansteaterscenen skulle kunna få en mångsidig användning. Riksteaterns båda
dansensembler, Cullbergbalelten och Cramérbaletten, söker scener för
framträdande i Siockholm, Operabaletten har behov av att få framträda mer. De
stora internationella gästspelen går i dag i stor utsträckning Sverige förbi på
grund av atl del inte finns någon lämplig gästspelsscen. Det finns inte heller
någon scen i Stockholm, som kan ta emot gästspel från Göleborg, Malmö och
Norrköping. De fria dansgrupperna har behov av arbetslokaler och lokaler att
framträda i. Det finns sådana behov också inom utbildningsinstitutionerna på
dansområdet.

En rad befintliga lokaler i Siockholm skulle efter viss
ombyggnad kunna användas som dansscen. I diskussionen har nämnts bl.a. Cirkus
på Djurgården, Sergelteatern, Musikaliska akademiens stora sal och Stockholms
stadsteater. För att det skall vara möjligt atl bedöma realismen i dessa
förslag behövs en genomgång av vilka andra planer som finns för ett utnyttjande
av lokalerna, en uppskattning av vid vilken tidpunkt olika lokaler skulle kunna
tas i anspråk samt en analys av kostnaderna för nödvändiga ombyggnader. För alt
klargöra dessa frågor krävs elt ulredningsarbele som bör anförlros en särskild
utredare.

Utredaren bör i första hand granska de lokalalternativ som
nämnts här men bör också ha frihet alt aktualisera andra lösningar.

Eftersom flera av de tänkbara lokalerna kan bli
lillgängliga först efter åtskillig tid bör också övergångslösningar prövas. Om
det skall bli möjligt att förbättra träningsmöjligheterna för dansare och
förutsättningarna för gästspelsverksamhet behöver sannolikl flera olika
lokaler utnyttjas. I samband med inventeringen av lokaler är del angeläget att
klargöra vilka åtgärder som behövs för alt Operan och Dramalens scener i ökad
utsträckning skall kunna utnyttjas för dansföreställningar.

En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att
dansteatern i princip

s. 333 Kontrollera mot PDF

333 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Delll U:19

skall kunna erbjuda landets alla yrkesverksamma dansare en
scen all arbeta och framträda på. Någon fast énserhble skall således inte
knytas lill dansleaiern. Verksamhelen bör sortera under en huvudman som har
administrativa resurser, l.ex. Rikstealern. Frågor om verksamhelens organisalion
och kostnader har givetvis slor betydelse vid etl ställningstagande lill
omfattningen av statens engagemang. En ulredning av dessa frågor bör dock anslå
till dess att en bedömning av lokalsituationen har gjorls.

Uiredaren bör i sitt arbete samråda med slatens kulturråd,
byggndsslyrel-sen och Stockholms kommun.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag atl
regeringen bemyndigar chefen för ulbildningsdeparlemenlel

alt tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all uireda
frågor rörande en dansleaterseen i Siockholm,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

alt kostnaderna skall belasla nionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

19. Verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms
teatermuseum m.m.

Dir 1979:114

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Bakgrund

Verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms teatermuseum
bedrivs pä grundval av stadgar som fastställts av Kungl. Maj:l den 23 maj 1969
(ändr. den 23 april 1971).

Enligt stadgarna består Stiftelsen Drottningholms
teatermuseum dels av Drottningholms slottstealer med till densamma hörande
inredning, inklusive scenmaskineri, dekorationer och ulslällningssamlingar,
dels av del till Drottningholms leaiermuseum hörande biblioteket och
bildarkivet, dels av annan egendom, som mottagits för museets syften.

Stiftelsen har enligt stadgarna lill uppgift alt vidga
kännedomen om lealerkonstens historia, med särskild hänsyn till teaterkonsten i
Sverige under äldre och nyare tid, samt att för delta ändamål verka för dels
utveckling av museels samlingar av föremål, bilder, arkivaliska dokument och
litteratur, ägnade att historiskt belysa denna konst, dels att anordna
teaterföreställningar, konserter eller liknande arrangemang på slottsteatern.

Stiftelsen står under riksmarskalksämbelets överinseende.
Den förvallas av en nämnd, bestående av högsl nio ledamöter. Självskriven
ledamot i nämnden, tillika ordförande, är ståthållaren på Drottningholms slott.
De

s. 334 Kontrollera mot PDF

Delll U:
19 Skr 1979/80:103 334

övriga åtta ledamöierna förordnas för en lid av högsl tre
är, en av H,M, Konungen, tre av regeringen, två av Stockholms kommun, en av
Föreningen Droltningholmslealerns vänner och en av Operan, Nämnden äger atl
adjungera professorn i teatervetenskap vid universitetet i Stockholm.

Historiskt setl har verksamhelen sin ulgångspunkl i den
slollsleater som under 1700-talet inrättades på Drottningholm. I synnerhet
under Gustav IILs tid bedrevs en omfallande lealerverksamhel. Efler alt under
en längre lid ha varil nedlagd ålerinvigdes teaiern år 1922. Därefler har
verksamheten i anslutning till teatern undergått en successiv utveckling. I
början var verksamheten direkt knuten till riksmarskalksämbetet. År 1945
organiserades verksamheten i en särskild stiftelse, Sliftelsen Drottningholms
teater-museum. Föreningen Droltningholmslealerns vänner arbetar för atl främja
teaterns verksamhet.

Drotlningholmsteatern anses vara unik däri atl den
bevarats i ursprungligt skick med fullständigt scenmaskineri från 1700-talet.
Den representerar den perspekliviska förvandlingsteatern - en form av
scenkonsl, som utvecklades i mitten av 1600-lalet i Italien och som sedan
förekom allmänl i Europa till milten av 1800-talet, dvs. under ca 200 är.
Scenen gör del möjligt alt framföra tidslrogna föreställningar, bl.a. med
scenbyten inför öppen ridå.

Genom 1969 års sladgar skapades en fast organisalion för
den samlade verksamheten. Förutsättningarna för föreställningsverksamheten hade
dessförinnan behandlats i en av dåvarande teater- och orkeslerrådel år 1968
avlämnad utredning. I samband härmed gjorde riksantikvarieämbetet en bedömning
av i vilken utsträckning teaterbyggnaden i Drottningholm, med hänsyn till
slitage och brandsäkerhet m.m., kunde användas för föreställningar. Denna
bedömning, följs upp fortlöpande av riksantikvarieämbetet, som f.n, medger
högsl ett 40-lal föreställningar per år.

Stiftelsens bibliolek, bildarkiv och kansli fick år 1970
sitt lokalbehov tillgodosett i Filmhuset på Gärdet i Stockholm, I samband
därmed prövades frågan alt närmare samordna bl,a, stiftelsens bibliotek och
bildarkiv med biblioteksverksamheten vid institutionen för teater- och
filmvetenskap vid universitetet i Stockholm, Från slatens sida förordades
emellerlid ingen särskild lösning i delta sammanhang. Ett praktiskt samarbete
har utvecklats mellan de berörda institutionerna.

Stiftelsens bibliotek svarar för dokumentation av
teatrarnas verksamhet. Denna verksamhet grundar sig bl,a, på ett uttalande i
prop, 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken (s, 358).

På grundval av förslag i 1978 och 1979 års budgetpropositioner
har en förstärkning kunnal ske av stiftelsens personella resurser.

Föreställningsverksamhetens nuvarande omfattning kan
illustreras med förhållandena år 1977. Inom ramen för stiftelsens egen
verksamhet spelades dels en nyuppsatt opera, dels en tidigare uppsatt
produktion under sammanlagt 20 föreställningar. Denna verksamhet bygger på för
resp. produklion lillfälligt engagerade artister. Därjämte gästspelade Operan
med tre program vid sammanlagt 21 föreställningar, vilka Operan svarade för
även i ekonomiskt avseende. En av dessa föreställningar sändes i TV.

Sliftelsens verksamhet i övrigt som tealerhistoriskt
museum, bibliotek och arkiv bedöms av stiftelsen vara av avgörande betydelse
för att man skall kunna utveckla föreslällningsverksamhelen med bl.a.
genomarbetade nyuppsättningar.

Slatens stöd lill Stiftelsen Drottningholms teatermuseum
har utvecklats efter två huvudlinjer. Bidrag utgår från olika anslag dels till
föreställnings-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Delll U:19

verksamheten vid Drotiningholmslealern, dels lill den
allmänna verksamhelen, vari innefattas musei-, biblioleks- och
arkivverksamhet. Under tioårsperioden 1970/71-1979/80 har det slalliga bidragel
lill föreställnings-verksamheten ökat från 380.000 kr. lill 1.560.000 kr. Till
denna del av verksamheten utgår också bidrag från Stockholms läns landsling och
Stockholms kommun. Operan svarar vidare för kosinaderna för egna gästspel pä
DroUningholmsleatern. Under perioden har slatens bidrag till sliftelsens
verksamhet utöver föreslällningsverksamhelen stigit frän 420.000 kr. fill
1.624.000 kr.

Förutom dessa bidragsmedel tillkommer i den samlade
verksamheten biljettintäkter, vissa andra inkomster av verksamheten, bidrag
från Föreningen Droltningholmsteaterns vänner, bidrag från fonder m,m. Den
samlade verksamheten hade kalenderårel 1978 en omslutning av 4 milj. kr., varav
2,2 milj, kr, läcktes av bidrag från sialen och 400,000 kr, av bidrag från
landsting och kommun.

En teaterbyggnad som i vissa avseenden är jämförbar med
Drotlningholmsteatern finns vid Ulriksdals slott i Solna. Byggnaden, den s.k.
Confidencen, togs i bruk som teater första gången år 1753. Teaterverksamheten
avstannade efter Gustaf IILs död år 1792. Byggnaden har därefler använts för
andra ändamål och i samband därmed i avsevärd mån byggts om. Byggnaden är för
närvarande till slörre delen oanvänd.

År 1965 bildades Sliftelsen Ulriksdals slottstealer med
syfle all verka för reslaurering och för en lämplig framtida användning av
byggnaden. Inom stiftelsen har en särskild programkommitté lagl fram förslag om
hur ell kullurutbud, som främst riklar sig till barn och ungdom skulle utformas
om teatern restaurerades.

Riktlinjer för utredningsarbetet

Drottningholmsteaterns verksamhet möts med elt stigande
intresse, såväl från publikens sida som från dem som är konstnärligt verksamma
på musikteaterområdet. Den utveckling som ägt rum gör del motiverat att
överväga hur förutsättningarna för verksamheten bör utformas på lämpligaste
sätt. För ändamålel bör en särskild utredare tillkallas.

Utmärkande för verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms
leaiermuseum är att man eftersträvar att levandegöra lealerkonstens och
musikdramatikens historia på grundval av etl samspel mellan de speciella
förutsättningar stiftelsen har i form av en fulll bevarad 1700-lalsteater,
museum, bibliotek och arkiv. En översyn av verksamhelen bör ulgå ifrån dessa
möjligheter att utforma föreställningsverksamheten i en autentisk miljö med
stöd av material och forskning inom den egna institutionen.

Översynen av stiftelsens verksamhet bör avse den framtida
inrikiningen av verksamheten, organisationsfrågor och lokalfrågorna samt
finansieringen. En viktig aspekt i utredningsarbelel är också samarbelel med
Operan, TV-och radiobolagen samt andra institutioner med anknytning lill den
verksamhel som stiftelsen bedriver, t,ex. Vadslena-akademien och Sliftelsen
Ulriksdals slottsteater.

Teaterverksamheten på Drottningholm omfattar såväl
föreställningar i sliftelsens egen regi som föreställningar av Operan, Del finns
behov all ulvärdera erfarenheterna av detta delade ansvar och överväga under
vilka former föreställningsverksamheten framdeles bör organiseras. Värdet av en
samordnad ledning av verksamheten bör beaktas.

s. 336 Kontrollera mot PDF

Delll
U:19 Skr 1979/80:103 336

Ett problem som bör belysas i anslulning lill
föreställningsverksamheten är frågan hur de olika uppsättningarna skall kunna
nå ut till en större publik än den som nu kan bevista föreställningarna pä
Drottningholm, En möjlighet är atl etablera elt ökat samarbele med TV- och
radiobolagen, Ell ökat antal föreställningar per uppsättning och framträdanden
på andra platser än på Drotlningholmsteatern har diskuterats som etl annat säll
alt nå en större publik, I anslutning härtill kan nya former för
föreställningar och konserter aktualiseras.

Om teatern kunde utnyttja andra scenlokaler än de
nuvarande som övningsscen skulle slitaget på tealerlokalen på Drottningholm
kunna begränsas, 1 utredningsarbetet bör därför olika möjligheter prövas alt
disponera en övningsscen.

Möjligheterna att vidareutveckla teaterverksamheten pä
Drottningholm är beroende av en rimlig avvägd kostnadsfördelning mellan dem som
bidrar ekonomiskl lill verksamheten.

Det är naluriigt att det nära samarbetet mellan Operan och
Drottning-holmsleatern fortsälter och alt siaten således genom Operan ger eu
ekonomiskt stöd till verksamhelen. Elt ökat samarbete med TV- och radiobolagen
bör också kunna bidra till att underlätta finansieringen. Ett slatligt stöd
däruiöver kan motiveras med det riksintresse som en unik och internationellt
uppmärksammad teaterverksamhet representerar.

Vid bedömningen av finansiering.sfrågan bör man också ta
hänsyn lill att DroUningholmsleatern är en leater för Slockholmsregionen. Del
är därför inle orimligt att det ekonomiska slöd som ges direkt till stiftelsen
fördelas mellan å ena sidan siaten och å andra sidan Stockholms kommun och
Stockholms läns landsting på ett sätl som motsvarar kostnadsfördelningen för
regional teaterverksamhet. F.n. pågår överläggningar mellan statens förhandlingsnämnd,
Stockholms kommun och Stockholms läns landstingskommun om fördelningen av det
bidrag som kan erfordras för föreställningsverksamheten vid
Drottningholmsteatern. Den särskilda utredaren bör i sitt arbele beakta
resultatet av dessa förhandlingar.

Även den museala verksamheten samt biblioleks-,
dokumentations- och arkivverksamheten bör behandlas i utredningsarbetet. Dessa
verksamhelsgrenar har betydelse för föreställningsverksamheten främst
därigenom alt de innehåller material för forskning och studier, bl.a. i samband
med nyuppsättningar av äldre verk. Däruiöver har denna del av stiftelsens
verksamhet en allmän betydelse för landels leaterliv. Den utgör en viktig källa
för kunskap om olika epokers leaterliv och därmed också en grund för det aktuella
teaterarbetet. Den löpande dokumentationen av föreställnings-verksamhet i
landet som stiftelsen bedriver förstärker värdet härav.

Frågan om biblioteks- och dokumentationsverksamhetens
organisation har övervägts i anslutning till det utredningsarbete som bedrevs
för drygl lio år sedan. Jag anser för egen del inte att del finns någon
anledning alt på nytt aktualisera omfattande organisatoriska förändringar av
detta slag. Det bör emellertid vara utredningen obetaget att överväga andra
organisatoriska lösningar än de nuvarande om detta skulle visa sig vara
motiverat av de allmänna servicebehov som finns på området.

Stadgarna för Sliftelsen Drottningholms teatermuseum
präglas delvis av den historiska bakgrunden lill verksamheten och av dess
anknylning till hovet. I samband med en allmän översyn av verksamheten bör även
en modernisering av stadgarna kunna aktualiseras.

Mot bakgrund av sina överväganden rörande verksamhetens
ulformning

s. 337 Kontrollera mot PDF

337 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:20

bör den särskilde uiredaren redovisa en beräkning av
medelsbehovei för verksamhelen, finansieringen av densamma samt behovet av
förhandlings-överenskommelser med berörda parler.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda
frågan rörande den framtida verksamheten vid Stiftelsen Drottningholms
teatermuseum m.m.,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

20. Översyn av vissa skolförfattningar

Dir 1979:122

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06 Statsrådet
Rodhe anför.

Det är vikligl all författningar är lätta att läsa oeh
förstå. Språkreglerna för lagar och förordningar ses därför över fortlöpande. I
de nya riktlinjer för förfaltningsspräket, som nyligen har utarbetats av
statsrådsberedningen, anges att man inte bör vara främmande för tanken att
arbeta om äldre författningar av enbari språkliga skäl.

Flertalet författningsbestämmelser om grundskolan och
gymnasieskolan finns i skollagen (1962:319) och skolförordningen (1971:235;
omtryckt 1979:717).

Skollagen omfattar över 50 paragrafer och skolförordningen
19 kapitel med närmare 600 paragrafer saml två långa bilagor. Totalt upptar
skolförordningen omkring 190 sidor i Svensk författningssamling (SFS).

För andra skolformer, såsom specialskolan, särskolan,
sameskolan, de svenska utlandsskolorna, privatskolorna, folkhögskolorna samt
kommunal och statlig vuxenutbildning, gäller särskilda
författningsbestämmelser. I dessa finns i viss utsträckning molsvarande
bestämmelser som i skollagen eller skolförordningen. I olika avseenden hänvisas
dessutom ofta lill visst kapitel och vissa paragrafer i skolförordningen. Mer
omfattande ändringar i skolförordningen kräver därför att man samtidigt går
igenom ett stort antal andra författningar. Det kan nämnas alt hänvisningar
till skolförordningen finns i över 20 i SFS intagna författningar. Enbari i
förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenulbildning finns l.ex. i
25 paragrafer hänvisningar till ett mycket stort anlal kapitel och paragrafer i
skolförordningen. 1 vissa förordningar finns hänvisningar fill äldre lydelser
av skolförordningen. Det kan också nämnas att olika regler i den nya förordningen
(1978:345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan, m.m, på olika
sätt knyter an till bestämmelser i skolförordningen,

22 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 338 Kontrollera mot PDF

Delll
U:20 Skr 1979/80:103 338

Skollagen tillkom 1962. Flertalet paragrafer i lagen har
sedan dess ändrats en eller flera gånger. Vissa paragrafer har upphävts, andra
har tillkommit. Den språkliga och tekniska ulformningen av olika paragrafer
speglar olika säll alt formulera författningstext. Lagen är i slort behov av
leknisk och språklig översyn. Detsamma gäller, om än inte i samma omfattning,
skolförordningen.

Skolförordningen har ändrats mer än 20 gånger sedan den
tillkom 1971. Den ersatte då 1962 års skolsladga från vilken en del
beslämmelser då fördes över mer eller mindre ordagrant. Vissa bestämmelser och
regelsystem i skolförordningen är mycket delaljerade och komplicerade.

I de nya riktlinjerna för författningsspråket anges atl
man alltid bör ta tillfället i akt atl modernisera en äldre författning
språkligt, när man skall göra en saklig ändring i den. För detta moderniseringsarbele
bör enligt riktlinjerna följande gälla. Man skall alltid arbeta om de delar av
en äldre författning som berörs av de sakliga ändringarna. Man bör i större
utsträckning än hitlills ersätta gamla författningar med helt nyskrivna.

Del är omöjligt all modernisera språket i skollagen och
skolförordningen om delta skall ske genom språkliga ändringar av olika
paragrafer i samband med all dessa ändras sakligt. En språklig och teknisk
översyn måsle i stället ske i etl sammanhang. Delta är nödvändigl om den skall
kunna genomföras inom rimlig tid och därigenom leda till språkligt och tekniskt
så enhelliga författningsbestämmelser som möjligt. Som framgår av den
redogörelse, som jag nyss har lämnat, är etl sådanl översynsarbete mycket
omfattande och därmed tidskrävande. Det är därför enligt min mening lämpligt
atl detta arbete anförtros åt en särskild utredare. Jag föreslår därför att en
sådan utredare fillkallas.

Del bör ankomma på uiredaren att se över inte bara
skollagen och skolförordningen ulan även sådana paragrafer i andra
förfatiningar, som innehåller molsvarande bestämmelser som skollagen och
skolförordningen eller hänvisningar lill paragrafer i någon av dessa
författningar eller som på annat säll knyter an till beslämmelser i dessa
författningar. Tekniken med hänvisningar gör det ofta svårl för läsaren att la
del av författningens innehåll. Utredaren bör därför överväga om del inte är
lämpligl att i stället för hänvisningar föra in motsvarande lexter. Detta
gäller naturligtvis i synnerhet när en hänvisning avser en äldre lydelse av en
annan författning.

Enklare bestämmelser och förenklade ruiiner kan i många
fall göra handläggningen av ärenden mindre omständlig och dyrbar. Som jag nyss
angav är vissa bestämmelser och regelsyslem i skolförordningen mycket detaljerade
och komplicerade. Utredaren bör undersöka om olika bestämmelser och
regelsyslem kan förenklas.

Olika utredningar som berör skolområdet pågår f.n.
Utredaren bör samråda med dessa och hålla sig underrättad om sådana förslag som
i slörre omfauning kan påverka innehållet i skollagen, skolförordningen eller
andra förfatiningar inom skolområdet. Uiredaren bör även hålla kontakt med
berörda personalorganisationer.

Jag har samrått, när del gäller särskolan med chefen för
socialdepartementet och när det gäller folkhögskolorna och den kommunala och
statliga vuxenutbildningen med chefen för utbildningsdepartementet.

Med hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild utredare för atl se över skollagen
och skol-

s. 339 Kontrollera mot PDF

339 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:21

förordningen m.m..

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen fiireskriver aU
kosinaderna skall belasla nionde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan,

(Utbildningsdepartementet)

21. Skolor med annan huvudman än stat och kommun

Dir 1979:123

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06 Statsrådet
Rodhe anför.

Frågor om skolor med annan huvudman än stal och kommun
behandlades ingående i samband med reformeringen av den obligatoriska skolan,
1957 års skolberedning förutsatte i betänkandet (SOU 1961:30) Grundskolan
beträffande rätten all fullgöra skolplikt i privala skolor alt del i fråga om
prival skola, som åtnjuter statsunderstöd, skulle ankomma på Kungl. Maj;l alt
bestämma i vad mån skolplikiiga barn skulle få undervisas där. För att
skolplikt skulle få fullgöras i privat skola, som inte åtnjuter statsbidrag,
krävdes att skolan godkänts av skolstyrelsen. Såsom förutsättning för atl
privat skola skulle få mottaga skolplikiiga elever borde enligt beredningens
förslag krävas - utöver vad som då gällde - atl skolans undervisning till art,
omfattning och allmänna inrikining väsentligen motsvarade grundskolans.

I proposiiion 1962:54 angående reformering av den
obligatoriska skolan m.m. och i proposiiion 1962:136 med förslag lill skollag
m.m. anslöt sig departementschefen till vad skolberedningen anförl. Han
underströk dock att

"de krav man ställer på arbetet i en enskild skola
får inle i författningarna ges en så statisk utformning eller tillämpas så
snävt att det i realiteten blir omöjligt att driva sådan verksamhet. Jag vill
därjämte understryka skol-beredningens uttalande, atl det med hänsyn till den
pedagogiska utvecklingen är angeläget, atl det allmänna visar förståelse för
och tillmötesgående mol dem som obundna av en konventionell pedagogisk
uppfallning vill leta sig fram på andra vägar för atl nå del mål man släller
för en god skola, oavsett om arbetet bedrivs inom eller utom det allmänna
skolväsendet." (prop. 1962:54 s. 365 f.)

Nuvarande regler i skollagen om elevs möjlighet atl
fullgöra sin skolplikt i enskild skola bygger på de överväganden som jag här
har redovisat. I 33 och 34 §S skollagen (1962:319) anges atl skolplikt kan
fullgöras i enskild statsunderstödd skola eller i enskild skola som inte får
statsbidrag, om skolstyrelsen i kommunen godkänt skolan för ändamålet. I 51 §
bestäms särskilt om sådan skola som inte enligt skollagen eller särskilda
föreskrifier står under slallig myndighets inseende eller inspektion.

Beträffande den principiella frågan om statsbidrag till
enskilda skolor ansåg 1957 års skolberedning, som begränsade sin behandling
lill skolor för

s. 340 Kontrollera mot PDF

DelIlU:21
Skr 1979/80:103 340

elever i skolpliktig ålder, all rätlen all få upprälla
respektive ulnyllja en enskild skola inle ulan vidare konstituerade molsvarande
rält lill ekonomiskt stöd från det allmänna. Statsbidrag borde dock kunna utgå
efter prövning i varje särskilt fall.

Enligt departementschefens mening borde för enskilda
exiernatskolor som allmän regel gälla atl slalsbidrag inle borde ulgä annal än
i de fall, då det fanns en stark pedagogisk motivering eller andra liknande
särskilda skäl för elt bidrag, Slalsbidrag borde sålunda kunna ifrågakomma
efler prövning i varje enskill fall (prop, 1962:54 s. 366 f.).

Antalet enskilda skolor på grundskolenivå som idag uppbär
statsbidrag är litet. Av statsbidragsberätligade enskilda skolor på del
gymnasiala stadiet är yrkesskolorna den slörsia gruppen.

Statsbidraget till de enskilda skolorna utgår enligi olika
grunder. Till vissa estniska skolor, Kristofferskolan och Hillelskolan ulgår
statsbidrag enligt särskilt beslut. Sex skolor uppbär slalsbidrag enligt
förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privalskolor (Franska skolan
i Stockholm, Sigrid Rudebecks gymnasium och Göteborgs högre samskola i
Göteborg, Fjellsledlska skolan i Uppsala, Lundsbergs skola i Storfors saml Restenässkolan
i Ljungskile). Till Bergsskolan i Filipstad ulgår statsbidrag enligt särskild
förordning den 9 juni 1977, För enskilda yrkesskolor regleras bidragsgivningen
av förordningen (1971:342) om enskilda yrkesskolor.

Enligt riksdagens beslut våren 1976 (mot, 1975/76:1423
yrkandet 2, UbU 1975/76:21, rskr 197.5/76:248; jft mot, 1974:1028 yrkandet 7,
UbU 1974:25, rskr 1974:211) borde det uppdras åt den då arbetande utredningen
(U 1972:06) om skolan, siaten och kommunerna (SSK) att lägga fram förslag beiräffande
ell statsbidragssystem som är lillämpbart på sådana skolor ulanför det
kommunala skolväsendet som syftar lill all förverkliga eller utpröva mer
omfattande eller genomgripande kursplanemässiga, melodiska eller andra
pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av
skolans arbete vill för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande
uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Liksom det en gång var möjligt all starta
pionjärskolor borde det enligt riksdagsbeslutet även i framtiden vara möjligt
att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala
skolväsendel.

Regeringen erinrade den 23 juni 1976 SSK om nämnda
riksdagsbeslut, 1 tilläggsdirektiv till utredningen den 9 december 1976
anfördes bl,a, att det var angeläget atl ulredningen redovisade det av den
bedrivna karlläggningsarbetet rörande statsbidragen till enskilda skolor och
privatskolor.

Den 2 maj 1977 överlämnade SSK till
utbildningsdepartementet den begärda kartläggningen av statsbidragen till
enskilda och privata skolor. Den omfallar tre promemorior: Statsbidrag till
enskilda skolor, en översikt (PM 64, 1976-04-20), Enskilda och privala skolors
organisalion och pedagogiska profil (PM 87, 1976-10-14) och Kosinader och
intäkter för enskilda och privata skolor (PM 88, 1977-05-01).

Genom beslul den 5 juli 1977 lillkallade regeringen en
särskild expert att inom utbildningsdepartementet bilräda med frågor rörande de
enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet. Han framlade i augusti
1978 en kartläggnings- och disku.ssionspromemoria (Ds U 1978:6) De enskilda
skolornas ställning inom utbildningsväsendet. Kartläggningsdelen omfaltar dels
en redogörelse för den folkrällsliga bakgrunden och en kort presentation av
förhållandena på det aktuella området i det övriga Norden, dels en

s. 341 Kontrollera mot PDF

341 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:21

genomgång av vissa grundläggande svenska rättsregler såsom
1 kap. 2 S regeringsformen, vissa paragrafer i föräldrabalken och i skollagen
saml de särskilda förordningar som gäller för enskilda skolor. I
diskussionsdelen förs med riksdagsuttalanden och rättslägel som utgångspunkt
resonemang av mera principiell natur. Till sist förordas all en genomgripande
leknisk överarbelning av de nuvarande sialsbidragsbeslämmelserna rörande enskilda
skolor bör komma lill stånd.

Departementspromemorian har varit föremål för
remissbehandling. Beiräffande förslagel om en teknisk överarbelning av gällande
statsbidragsbestämmelser har samtliga de inslanser som har lagit upp detta
problem tillstyrkt en sådan översyn.

I övriga frågor som rör mera principiella
ställningstaganden lill förekomsten av enskilda skolor är remissopinionen
splittrad. Majoriteten av remissinstanserna nolerar att det utifrån gällande
lag föreligger rätt alt slarla och driva enskild skola, men att därav inte utan
vidare följer automalisk rätt lill ekonomiskt slöd från det allmänna. Från
flera håll hävdas med krafl alt så stor omsorg som möjligt bör ges den allmänna
skolan, så att olika gruppers intressen i rimlig grad kan lillgodoses inom den
allmänna skolans ram. Enligt skolöverstyrelsen (SÖ) är sålunda inrältandet av
enskilda skolor inte den väg som skollagen i första hand vill anvisa för att
tillmötesgå de religiösa samfunden och de olika trosriklningarna. Denna
uppfattning delas av ärkebiskopen. Flera andra remissinstanser har emellertid
en annan uppfattning och menar all anslag frän stat och kommun bör utgå lill
godkända enskilda skolor. Som skäl anges atl man därigenom skapar
förutsättningar för en allsidig sammansättning av eleverna på enskild skola och
atl man kan främja pedagogisk försöksverksamhet. Länsstyrelsen i Göleborgs och
Bohus län framhåller l.ex. atl statsbidrag och skolsociala förmåner bör utgå
till enskilda skolor för alt inle föräldrarnas inkomst ensamt skall avgöra om
etl barn skall kunna gå i enskild skola eller ej. Länsskolnämnden i Kalmar län
menar att del krävs en positiv inställning till statsbidrag för att rätten att
starta, driva och utnyttja enskilda skolor inom olika skolformer skall bli
reell. Göteborgs kommun däremoi betonar atl kommunens toiala ansvar för
skolplaneringen i kommunen ej får urholkas och menar atl tillkomsten av
enskilda skolor måste starkt begränsas. Några remissinslanser behandlar frågan
om föräldrars rätt att välja skola för sina barn. Länsskolnämnden i
Östergötlands län framhåller behovel av en bred debatt om föräldrars
bestämmanderätt över sina barn och barnens framlid. Länsskolnämnden i
Jönköpings län anser att föräldrarna bör ha full frihet atl välja enskild
skola.

Remissinstansernas enighel rörande behovet av en
överarbelning av nuvarande slalsbidragsbeslämmelser likaväl som de starkt
delade meningarna beiräffande den principiella synen på enskilda skolor visar
enligt min mening atl det nu är nödvändigt att frågan rörande enskilda skolor
blir föremål för en mer samlad behandling av en särskilt tillkallad kommillé.
För en översyn lalar också andra skäl.

Del stora anlalet invandrare i Sverige har påverkat det
svenska samhället i många avseenden. Riktlinjerna för invandrar- och minoriletspoliliken
lades fast av riksdagen år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160).
Målen för denna politik har formulerats med utgångspunkt i begreppen jämlikhet,
valfrihet och samverkan, Pä skolans område har de övergripande målen följts upp
med en rad beslul om hemspråksundervisning m,m. Syftet är all se till atl
invandrarna får en utbildning som också ger dem möjlighet atl finna och

s. 342 Kontrollera mot PDF

Delll
U:21 Skr 1979/80:103 342

bevara sin egen identitet och all främja medvetenheten om
sin bakgrund. Från invandrarhåll förekommer dock önskemål om alt
invandrarbarnen skall ha möjlighel lill undervisning i egna skolor. Därigenom
har deballen om enskilda skolor fåll ytterligare en dimension som bör övervägas
i elt vidare sammanhang.

Del är ivå huvudfrågor som utredningen bör behandla. Den
ena rör samhällels grundläggande syn på skolor med annan huvudman än siat och
kommun och i vilken utsträckning skolplikt skall kunna fullgöras i sådana
skolor, den andra gäller i vilken utsträckning samhället bör ge ekonomiskt slöd
lill enskilda skolor och hur detta bör ulformas. Som jag nämnde inledningsvis
beslöl riksdagen våren 1976 all riktlinjerna för SSK;s då akluella
utredningsarbete skulle vara atl statsbidrag skall utgå lill vissa enskilda
skolor även i framliden. Della riksdagsuttalande bör vara ulgångspunkl även
för del utredningsarbete som nu vidtar.

Utredningsarbelel bör la sin utgångspunki i en principiell
diskussion om behovet av enskilda skolor i del svenska skolväsendel. Därvid bör
också erfarenheler och problem i andra länder i görligasle mån belysas.
Utredningen bör i sammanhanget vidare överväga möjligheterna att genom olika
åtgärder inom det allmänna skolväsendet lillgodose de krav som ligger bakom
önskemålen om ökat uirymme för enskilda skolor.

Diskussionen bör ulgå från atl samhällel har det
övergripande ansvarei för elevernas skolgång och utbildning. Härom torde det
råda enighel. På samma gäng kan man dock inle bortse från de krav som ibland
förekommer från föräldrahäll alt själva få välja skola för sina barn oavsett
skolhuvudman. Utredningen bör i sina överväganden belysa delta
spänningsförhållande bl.a. med utgångspunkt från de allmänna målen och syftena
med den obligatoriska skolan och med beaktande av atl alla elever skall erhålla
en likvärdig utbildning präglad av de värderingar om l.ex, demokrati och
tolerans som för övrigt gäller i vårt samhälle.

Det är viktigt att utredningen efler de principiella
resonemangen så klarl som möjligt formulerar de förutsättningar som man anser
bör föreligga dels för atl skolplikt skall kunna fullgöras i enskild skola dels
för att sådan skola skall erhålla stöd av staten. Jag vill i detla sammanhang
erinra om all enskilda skolor spelat en viktig roll i undervisningens historia.
Del finns talrika exempel på pedagogiskt nytänkande inom enskilda skolor, som
därmed bidragil till skolans utveckling. Det finns enligt min mening all
anledning att vara öppen för att pedagogisk förnyelse även i framtiden skall
kunna ske vid sidan om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom
den allmänna skolan. Jag erinrar om vad Riksförbundet Hem och Skola (RHS) säger
på denna punkt i sitt yllrande över den lidigare nämnda promemorian Ds U
1978:6, nämligen atl de enskilda skolornas praktiska betydelse för skolväsendet
i framtiden främst kan komma att vara atl de utvidgar utrymmel för
försöksverksamhet. Jag har härmed velat ge uttryck för tanken atl
försöksverksamhet vid enskild skola kan vara ett kriterium för att erhålla
statsbidrag. Del kan emellertid finnas skäl all låla även skolor som inte
bedriver försöksverksamhel erhålla slalsbidrag (jfr Hillelskolan och estniska
skolor). Jag vill samfidigl betona att frågan om statsbidrag fill enskild skola
även i fortsättningen måste bli föremål för prövning från fall lill fall.

Utredningens överväganden i vad avser statsbidrag bör inte
leda fram till att de grundläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad
förändras. Reglerna i etl nytt syslem får ej vara så utformade atl det finns
risk för atl del vid sidan om det allmänna skolväsendel växer upp etl
omfattande system av

s. 343 Kontrollera mot PDF

343 Kommittéer:
Utbildningsdepartementet Del II U:2I

enskilda skolor.

Grundprincipen för statsbidrag lill enskild skola bör vara
alt del slalliga bidragel inle utgår med högre belopp än vad motsvarande skolor
i del allmänna skolväsendet kan erhålla. Smärre avsleg frän denna grundprincip
för vissa arbetsgivaravgifter bör dock kunna accepteras.

De slalliga bidragsbesiämmelserna bör vara enkla och
lällöverskådliga. Ulredningen bör undersöka möjligheterna till schabloniserade
bidrag. Man bör därvid bl.a. överväga om del är möjligt att för grundskoledelen
av enskild skola tillämpa någon eller några av principerna för nu gällande statsbidragsbestämmelser
för grundskolan. De bidragsbeslämmelser som utredningen presenterar skall i
princip kunna användas generelll för statsbidragsberälligade enskilda skolor,
som omfattas av utredningens förslag.

Del är viktigt att även personal vid enskild skola följer
ulvecklingen på undervisningens område. Utredningen bör pröva i vilken ulslräckning
samhällels insatser i vad gäller personalutveckling även bör omfatta personal
vid enskild skola. Konsekvenserna av sådana och eventuellt andra åtgärder bör
redovisas.

Utredningens arbete bör i första hand inriktas på de
skolor som meddelar undervisning för elever i åldern 7-16 ar. Utredningen bör
därjämte även behandla enskilda skolor med utbildning på del gymnasiala stadiet
och då koncentrera sig på skolor som meddelar undervisning enligt
gymnasieskolans läroplan med främst tre- och tvååriga studievägar. Beträffande
enskilda yrkesskolor bör utredningens arbele i första hand syfta till all
föreslå förenklade slalsbidragsbeslämmelser.

Ulredningen bör undersöka hur rekryteringen av elever sker
till nuvarande enskilda skolor, både sådana skolor som erhåller statsbidrag och
skolor utan sådant bidrag och därvid uppmärksamma eventuella tendenser till en
socialt betingad rekrytering. SSK:s karlläggningsarbele har visat att
skolledningen vid somliga enskilda skolor har uppmärksammat della problem och
ocksä vidtagit ålgärder för att söka molverka en sådan sned rekrytering (jfr
SSK:s PM 87). Utredningen bör med utgångspunkt i de redan gjorda
undersökningarna, eventuellt kompletterade med ytterligare kartläggning,
föreslå ålgärder i syfte alt erhålla så allsidig elevsammansättning som möjligt
vid enskild skola.

Utredningen bör inkomma med förslag rörande samhällets
insyn i och tillsyn av de enskilda skolornas verksamhet. Jag utgår - i linje
med vad jag tidigare har anfört - ifrån samhällets övergripande ansvar för den
undervisning och utbildning som sker i landel. Härvid bör man pröva frågan
huruvida alla enskilda skolor skall godkännas av offentlig myndighet, och om
detta blir fallet, huruvida stat eller kommun skall besluta härom. Enligt min
mening skall staten - i de fall framställning om statsbidrag förväntas bli
aktuell -avgöra frågan om godkännande. Naturligtvis bör lokal skolmyndighet i
sådana fall beredas tillfälle att ytlra sig i fråga om skola som är belägen
inom kommunen.

Enligt 35 § skollagen kan barn befrias från skolgång, om
barnet "i hemmet eller annorstädes" bereds enskild undervisning som
väsentligen moisvarar grundskolans. Med anledning av att det har inträffat
fall, där man med stöd av denna paragraf åstadkommit en undervisning som måste
anses komma myckel nära sådan undervisning som avses i 34 § skollagen, bör
ulredningen överväga, om de nuvarande reglerna för enskild undervisning bör
omarbetas. Utredningen bör med förtur behandla denna fråga.

s. 344 Kontrollera mot PDF

Del II U:22 Skr 1979/80:103 344

Till sist vill jag i korthet beröra uUrycken "enskild
skola", "enskild undervisning" och "privatskola". 1
deballen täcker dessa lermer slundom varandra, stundom har de på ell oklart
säll olika innebörd. Vidare är enligt somliga remissinstanser ordet
"privatskola" negativt värdeladdat. Uttrycket "enskild
skola" avser i vanliga fall skola med annan huvudman än stat, primärkommun
eller landsiingskommun, men i dagligt lal förekommer del ibland synonymt med
"skolanläggning". Formelll avser slutligen "privatskola"
sådan skola på vilken privatskolförordningen är tillämplig och lill vilken
statsbidrag ulgår enligt kungörelsen (1964:137) om statsbidrag fill vissa
privalskolor. Därjämte förekommer "friskola" såsom benämning på
Waldorfskola. Utredningen bör överväga en enhetlig benämning för alla skolor
som ej har del allmänna som huvudman.

Utredningen skall belysa kostnadskonsekvenserna av
samtliga de förslag som läggs fram. Därvid bör bl.a. redovisas de eventuella
merkoslnader för stal och kommun som kan uppslå om en eller flera enskilda
skolor med statsbidrag inrättas vid sidan av de kommunala skolenheterna i kommunen.

Med hänvisning till vad jag anfört nu hemställer jag alt
regeringen bemyndigar del statsråd som har lill uppgift atl föredra ärenden som
rör skolväsendel

att tillkalla en kommitté med högsl tre ledamöter för alt
uireda frågan om skolor med annan huvudman än stal och kommun,

att ulse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all koslnadema skall belasta nionde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

22. Tilläggsdirektiv till dagspresskommittén (B 1978:01)

Dir 1979:128

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Wikslröm, anför.

Riksdagen beslutade våren 1979, i huvudsaklig
överensstämmelse med förslag i propositionen 1978/79; 100 bilaga 12, om vissa
förbättringar av stödel till dagspressen (KU 1978/79:24, rskr 1978/79:203),
Proposilionen följde de förslag som utarbetats av dagspresskommitlén och
presenterats i delbetänkandet (Ds B 1978:10) Översyn av presstödet. I
anslulning ull frågans behandling uttalade konsitutionsutskottet (KU 1978/79:24
sid. 13) att det fann del lämpligl att dagspresskommitlén fick i uppdrag att i
sitt fortsatta arbete pröva ett antal frågor. Kommittén borde dels ytterligare
överväga förslaget om att fådagarslidningar skall innehålla minst 1.500
spaltmeter redaktionell text årligen för alt kunna få presstöd, dels pröva
möjligheterna att indexreglera presstödet, dels pröva om den möjlighet som
tidningar på

s. 345 Kontrollera mot PDF

345 Kommittéer: Utbildningsdepartementet Del II U:22

andra språk än svenska har all under vissa förhållanden
erhålla produklionsbidrag enligt samma regler som för svenskspråkiga tidningar
bör utsträckas lill alt omfatta även övriga slödformer.

Del begärda utredningsarbetet bör nu sättas igång och jag
finner i likhet med riksdagen all det bör anförtros dagspresskommittén.

Presstödsnämnden har i skrivelse den 29 juni 1979 lill
utbildningsdepartementet begärt att en utredning skall göras om
dagstidningsbegreppels nuvarande och framtida användning i samband med
samhällels presspoliliska åtgärder, l.ex. beträffande skatter, samhällelig
annonsering och stöd. I sin skrivelse hänvisar nämnden till en inom nämndens
kansli upprättad promemoria, "Begreppet dagstidning". I promemorian
påpekas bl.a. atl begreppel "dagstidning" definieras och lolkas olika
i olika sammanhang. Enligt promemorian kan olika myndigheters skilda tolkningar
i vissa fall leda till orimligheter.

Jag delar presslödsnämndens uppfattning att det finns
anledning atl nu närmare granska hur dagstidningsbegreppel används i olika
sammanhang av olika statliga myndigheter. I en sådan granskning bör ingå atl
pröva om del är motiverat att i framliden ge begreppet en enhetlig innebörd
bl.a, i lagstiftningen om mervärdeskatt och skatl på annonser och reklam, i
bestämmelserna om presstöd och i de riktlinjer för viss samhällelig
dagspressinformation som utformas av nämnden för samhällsinformation (NSI). I
samband därmed bör undersökas om den pågående ulvecklingen inom pressen bör
leda till omprövning av dagstidningsbegreppets innebörd i de nämnda
sammanhangen. Om i något avseende förändringar av begreppel föreslås bör
konsekvenserna av detla belysas såväl med hänsyn till berörda kategorier av
tidningar som till samhällets kostnader. Jag finner att även detla
utredningsarbete bör anförlros dagspresskommitlén, som därvid bör beakta den
promemoria som utarbetats av presstödsnämnden.

Det utvidgade utredningsuppdrag som jag här föreslår bör
kunna genomföras inom ramen för den tidsplan som dagspresskommittén nu arbetar
efler.

Jag hemsläller att regeringen utvidgar dagspresskommilténs
uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

s. 346 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:l Skr 1979/80:103 346

Jordbruksdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till kommittén för samordning av
frågor rörande långväga transport av luftföroreningar

Dir 1979:4

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-01

Departementschefen, statsrådet Enlund. anför.

Den 28 mars 1978 tillkallades efler bemyndigande av
regeringen en kommitté med uppdrag att samordna det svenska förberedelsearbetet
inför behandlingen av frågor rörande långväga transport av luftföroreningar i
olika inlernationella organisaiioner. Arbetet inom kommiuén har inriktats på
förberedelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) inför ett
miljövårdsmöte på hög politisk nivå som skall behandla delta problem. De
nordiska länderna har lagt fram etl förslag lill en mellanstallig konvention
inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan ske.

I enlighel med kommissionens beslul i april 1978 skall
förberedelsearbetet för miljövårdsmölel inriktas även på resurssnål teknologi.
Visst samarbete i detla ämne pågår redan i ECE;s miljökommitté.

Förberedelserna av de olika ämnen som kan komma att
behandlas på ECE:s miljövårdsmöte är nära sammankopplade. Etl bra resultat i
fråga om långväga transport av luftföroreningar är beroende av resultaten i
fråga om resurssnål teknologi och andra eventuella ämnen. Kommittén bör därför
samordna det svenska förberedelsearbetet även rörande andra ämnen som kan komma
all tas upp på del planerade miljövårdsmnötet. Jag vill i detta sammanhang
undersiryka att resurssnål teknologi, genom minskade avfallsmängder och ett
lägre behov av energi och råvaror, ulgör elt praktiskt exempel pä teknikens
anpassning lill kraven på god miljö och elt samhälle i ekologisk balans.
Kommiitén bör i denna fråga samråda med naturresurs-och miljökommittén (Jo
1978:01).

Slutligen vill jag här anföra atl kommittén bör uiökas med
ytterligare en ledamoi.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen

ulvidgar uppdragel till kommiitén för samordning av frågor
rörande långväga transport av luftföroreningar i enlighet med vad jag här har
anförl,

bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla
ytterligare en ledamoi alt ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemsiällan,

(Jordbruksdepartementet)

s. 347 Kontrollera mot PDF

347 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Del 11 Jo:2

2. Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m.m.

Dir 1979:15

Beslut vid regeringssammanträde 1979-02-01
Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Radioakliva ämnen i byggnadsmaterial och i grunden under
byggnader kan medföra hälsorisker genom sirålning frän såväl byggnadsmaterialet
som från den radioaktiva gasen radon och dess sönderfallsprodukter. Radon
bildas vid sönderfall av radium i byggnadsmaterialet eller byggnadsgrunden. Hur
myckel radon som avges varierar avsevärl beroende pä bl.a. lypen av byggnadsmaterial,
berggrund och jordart.

Radon och dess sönderfallsprodukler kan sannolikl bidra
lill uppkomslen av lungcancer. Del närmare sambandet mellan halten radongas i
inomhuslufl och cancerrisken är inte hell känt. Om man på sätt som är gängse
inom strålskyddsområdel antar aU risken all få cancer är direkl beroende av
stråldosen även vid små doser kan emellerlid strålningen i byggnader beräknas
bidra lill etl inle oväsentligt anlal fall av lungcancer såväl i dagslägel som
under de närmasle årtiondena lill följd av all utveckling av cancersjukdomen i
allmänhel lar lång tid.

Vilka byggnadsgrunder och byggnadsmaterial och vilken
radioaktivitet som finns i del befintliga byggnadsbesiåndel är inle hell
karllagt. Slor individuell strålrisk kan finnas i byggnader som vilar på
skiffergrund, men risken beror i dessa fall också på källarens och grundens
ulformning, Slor individuell strålrisk kan också finnas i byggnader som helt
eller delvis är byggda av skifferbaserad lättbetong. Flera tusen bostäder
beräknas vila på skiffergrund. Ca 3.000 bostäder beräknas vara hell byggda av
skifferbaserad lättbetong medan ca 10 % av byggnadsbeståndet till viss del
innehåller sådanl material. Förutom byggnadsgrunden och byggnadsmaterialet
spelar framför allt ventilationen men också byggnadens utformning saml
radioaktiviteten i dricksvattnet roll för strålriskerna.

Problemet med sirålrisker i byggnader har uppmärksammals
allt mer under senare år. En anledning till detla är alt den ökade
medvetenheten om behovet av att spara energi fått till följd all olika ålgärder
vidtagits eller planerats för att minska luftomsättningen i byggnader. Sådana
energibesparande ålgärder kan emellertid få lill följd alt strålriskerna ökar.
Elt sätt atl minska strålriskerna i bosläder är således alt öka luftomsättningen
varvid emellertid energiförbrukningen ökar. Andra sätt atl minska strålriskerna
är alt vidta olika byggnadstekniska åtgärder såsom luflrening eller gaslät
beläggning av l.ex. väggar. Sådana ålgärder är emellertid ännu inte
tillräckligt utvecklade och utprovade för atl kunna användas i slörre
omfattning.

Frågor om sirålrisker i byggnader berörs i flera olika
författningar. Strålskyddslagen (1958:110) syftar lill aU ge skydd mot bl.a.
joniserande sirålning. I hälsovårdsstadgan (1958:663) föreskrivs atl bosläder
skall vara så anordnade atl sanitär olägenhet inte uppkommer för de boende. I
arbelsmiljölagen (1977:1160) finns beslämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet.
Där sägs bl.a. atl luftförhållandena i arbelslokaler skall vara liilfredsslällande.
I byggnadsstadgan (1959:612) och i tillämpningsföreskrifter till den - Svensk
byggnorm - finns beslämmelser om byggnads konstruktion bl.a. från
ventilalionssynpunkt samt om att maierial i byggnad skall vara så beskaffat att
del inte medför hygieniska olägenheler.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:2 Skr 1979/80:103 348

Frågor om sirålrisker i byggnader faller också inom flera
olika myndighe-PAGE NO. 002lers ansvarsområden. Slalens strålskyddsinslilul är
förvaltningsmyndighet enligt slrålskyddslagen för ärenden om skydd mot
joniserande och ickejoniserande sirålning. Socialslyrelsen är central
tillsynsmyndighet enligt hälsovårdsstadgan och har inom sill verksamhelsområde
lillsynen över den allmänna hälsovården. Slalens planverk har ansvarei vad
gäller byggnaders tekniska ulformning och utfärdar tillämpningsföreskrifter
till byggnadsstadgan. Svensk byggnorm. Statens råd för byggnadsforskning har
lill uppgift atl planera, initiera och finansiera forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom byggnadsområdet, Slalens inslilul för byggnadsforskning
bedriver forsknings- och försöksverksamhel inom byggnadsområdet.

I sitt hittillsvarande arbele har berörda myndigheler på
olika sätt beaktat frågor som rör sirålrisker i byggnader.
Strålskyddsinsiitulel har i samarbele med slalens råd för byggnadsforskning
utfört radioakliviietsmälningar av olika slags byggnadsmaterial och i olika
slag av lägenheler. Vidare har institutet påbörjat en undersökning av
radonhalten i dricksvatten på olika orter. Strålskyddsinsiitulel har också i
samråd med socialslyrelsen informerat hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder om
strålriskerna i byggnader. Efler samråd mellan slrålskyddsinslilutet och
slalens planverk har hänsynen lill bl.a. sirålrisker varil en av de viktigaste
grunderna för de ventilalionskrav avseende nya byggnader som uppställs i Svensk
byggnorm. Byggforskningsrådet tillsatte i november 1977 en grupp som sysslar
med frågor om hälsorisker i byggnader. Gruppen har bl.a. tagit inilialiv till
en sammanslällning av befintligt kunskapsmaterial rörande radon och dess
sönderfallsprodukter i inomhuslufl.

Frågan om sirålrisker i byggnader har också uppmärksammats
av energikommissionen (I 1976:5). Kommissionen har i sill slutbetänkande (SOU
1978:49) Energi, hälso-, miljö- och säkerhetsrisker anförl alt en minskad
ventilation genom tätningsåtgärder i framför allt hus byggda av skifferbaserad
lättbetong innebär ökade sirålrisker. Effektiva motåtgärder, främsl av
byggnadsleknisk nalur, behöver därför vidtas för atl oacceptabla hälsorisker
skall undvikas. Hus med särskilt radioaktivt byggnadsmaterial bör enligt
kommissionen kartläggas samtidigt som lämpliga åtgärder och rekommendalioner
ularbelas, Slrålskyddsinstilutel har vidare i skrivelse till regeringen i maj
1978 pekal på en rad frågor rörande strålning i byggnader som enligt institutet
närmare bör ulredas,

Sirålning i byggnader medför hälsorisker för befolkningen.
Betydelsen av dessa risker i jämförelse med andra hälso- och miljörisker är
svär alt bedöma. Tillgängliga uppgifler visar emellerlid all del nu är
nödvändigt atl överväga särskilda insatser. För all närmare klarlägga
sirålrisker i byggnader och pröva frågan om lämpliga motåtgärder bör därför en
särskild uiredare tillkallas.

En uppgifl för utredaren bör vara alt klarlägga olika
byggnadsgrunders och byggnadsmaterials betydelse för strålriskerna i byggnader
samt pröva hur en karlläggning av slrålningen i del befintliga
byggnadsbeståndet bäst kan genomföras. I arbetet bör beaktas hur de hus som
medför de största strålriskerna skall kunna identifieras och åtgärdas med
förtur.

Uiredaren bör mol bakgrund av en bedömning av vad som kan
anses vara en acceptabel slrålnivå föreslå rekommendationer beträffande
luftomsättning och andra byggnadstekniska åtgärder i byggnader av olika
byggnadsmaterial, ulformning och belägenhet. Även ulformningen av
statsbidrags-

s. 349 Kontrollera mot PDF

349 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:2

och lånebeslämmelser lill bosläder och andra byggnader kan
komma all behöva ses över. Effekterna av olika ålgärder från bl.a.
cnergihushållningssynpunkl bör också belysas.

En ytterligare uppgifl för uiredaren bör vara alt se över
de olika myndighelernas uppgifter vad gäller ålgärder mol sirålrisker i
byggnader. Etl effekiivt samarbele mellan berörda myndigheter är en
förutsättning för att strålriskerna i byggnader skall kunna nedbringas lill en
acceptabel nivå. Utredaren bör därför klarlägga gränsdragningen mellan olika
myndigheters PAGE NO. 003ansvarsområden och pröva hur lillgängliga resurser kan
användas på effektivast möjliga sätl för alt minska strålriskerna i byggnader.
Uiredaren bör vidare pröva om behov finns all se över nuvarande lagsliftning
inom delta område.

De uppgifler för uiredaren som jag hittills beröri gäller
hälsorisker i samband med radioakliva byggnadsmaterial. Också i vissa andra fall
kan emellerlid byggnadsmaterial medföra hälsorisker som en följd av all
materialet innehåller hälsofarliga ämnen. Utredaren bör därför också klarlägga
ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheler vad gäller frågan om andra
hälsofarliga byggnadsmalerial än radioakliva material.

Jag ser det som angeläget atl uiredarens arbele så snarl
som möjligt kan resullerai praktiska ålgärder. De bedömningar han har att göra
måsle därför i huvudsak bygga på befintligl kunskapsunderlag. Det är emellertid
angelägel atl vi i framtiden får ell förbättrat underlag. Utredaren bör därför
pröva vilka ålgärder som behöver vidtas för alt elt samlal forskningsprogram
vad gäller riskerna med sirålning i byggnader och åtgärder för att komma till
rälla med dessa risker skall komma lill stånd. Sludier av vilka stråldoser som
är relevanla för bedömningen av hälsoriskerna samt sambandet mellan stråldos
och hälsorisker liksom samverkanseffekter med luftföroreningar kan i framliden
ge ytterligare underlag för del fortsatta arbelel med alt minska strålriskerna
i byggnader.

Del vida uppdrag utredaren får berör pågående arbete inom
en rad olika statliga myndigheter och forskningsinstitutioner. Det är
nödvändigt att en effektiv samordning sker mellan uiredaren och berörda organ.
Uiredaren bör därför samråda med dessa.

Utredarens uppdrag innebär bl.a. atl elt program för vissa
fältundersökningar och tekniska utprovningar behöver utarbetas. Det är
angeläget att sådana undersökningar avseende radioakliva byggnadsmalerial
snarasl kan påbörjas. Därvid bör befintliga resurser hos olika myndigheteroch
institutioner så långl möjligt utnylljas. Uiredaren bör med förtur och i
samarbele med berörda organ utarbeta ett program för de undersökningar som
bedöms som nödvändiga. Programmet bör redovisas till regeringen senasl den 1
maj 1979. Utredaren bör om så bedöms lämpligl också i övrigt under arbetels
gång kunna avge förslag i olika delfrågor som gäller akuta problem. Utredningsarbetet
bör bedrivas så att slutrapport kan avges före 1981 års utgång.

Jag har i denna fråga samråll med chefen för
bostadsdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartemenlel,

all lillkalla en utredare med uppdrag atl uireda frågan om
ålgärder mol sirålrisker i byggnader, m.m.,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde ål uiredaren.

s. 350 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:3 Skr 1979/80:103 350

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla lionde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemsiällan.

(Jordbruksdepartemenlel)

3. Tilläggsdirektiv till bilavgaskommittén (Jo 1977:08)

Dir 1979:29

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-08
Depariemenlschefen, statsrådet Enlund, anför,

Bilavgaskommittén (Jo 1977:08), som tillkallades efter ell
av regeringen den 5 maj 1977 meddelat bemyndigande, har till uppgifl att
värdera de risker för skador på människor och på miljön som föranleds av
bilavgasutsläppen och på grundval av denna värdering föreslå ålgärder för alt
eliminera eller begränsa dessa risker,

Kommillén har sall igång elt undersökningsprogram för alt
kompleltera kunskapsunderlaget i olika frågor. Förslag i huvudfrågorna beräknas
kunna läggas fram under senare delen av är 1981. Sill hillillsvarande arbele
redovisar kommiitén i en lägesrapport som utges inom kort.

Blyhalliga ämnen lillsalts vid tillverkning av molorbensin
i syfle atl öka bensinens oklantal. Della bly släpps sedan ut i luften
lillsammans med andra föroreningar i avgaserna frän molorfordon.

De allvarliga hälso- och miljörisker som har samband med
utsläppen av bly via bilavgaser har uppmärksammals alltmer på senare tid.
Särskilt har riskema för bestående skador på barn vållat oro.

För alt minska blyulsläppen beslöl regeringen i juni 1978
om en sänkning av blyhallen i bensin från 0,40 g/1 lill 0,15 g/I, Beträffande
regularbensinen gäller sänkningen av blyhallen från den 1 januari 1980 och i
fråga om premiumbensin från den 1 juli 1981,

Som jag nyligen har framhållit i riksdagen är det
angelägel all lågblybensin kan införas lidigare än vad som förutsatts i
beslulel i juni 1978. Vid samma lillfälle uttalade jag vidare atl en övergång
lill lågblybensin emellertid inte räcker för att lösa de allvarliga hälso- och
miljöproblem som orsakas av blyet i bilavgaserna ulan alt del är nödvändigt all
så snarl som möjligt gå över till ett hell blyfrill motorbränsle. Jag uttalade
också att etl sådanl motorbränsle bör introduceras på den svenska marknaden
inom kommande femårsperiod.

Åtgärderna för alt åsladkomma en tidigareläggning av
införandel av lågblybensin och för alt underlätta en introduktion av blyfrill
bränsle måsle beslutas under delta år. I samförstånd med bilavgaskommittén har
jag därför lämnat uppgiften atl ularbela förslag lill sådana åtgärder till en
särskild arbelsgrupp som jag nyligen har lillsaii. Gruppens första huvuduppgift
är all överlägga med pelroleumbranschen om nämnda tidigareläggning av införandel
av lågblybensin och så snarl som möjligt lägga fram förslag till ålgärder med
delta syfte. Med ulgångspunkl i all blyfri bensin av regularkvalitet skall
introduceras på den svenska marknaden inom kommande femårsperiod skall gruppen
som en andra huvuduppgift pröva

s. 351 Kontrollera mot PDF

351 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Delll Jo:3

när och hur en sådan introdukiion skall ske oeh vilka
medel som behövs för all inrikta bilisternas efterfrågan på blyfria
molorbränslen, Arbelsgruppens Iredje huvuduppgift beslår i atl ulforma förslag
lill beslämmelser om hur nytillkommande bilar skall vara konstruerade för atl
utan skador pä molor och bränslesystem kunna drivas med ell blyfrill bränsle
och med ell bränsle som även kan innehålla metanol eller annan alkohol. Förslag
om ålgärder för atl underlätta övergången till blyfrill bränsle skall redovisas
senasl den 1 seplember 1979,

Blyulsläppen genom bilavgaser lorde inte kunna upphöra
hell inom en nära framtid, eflersom en del av den nu rullande bilparken inle
kan köras pä en blyfri bensin av regularkvalitet. Särskilda åtgärder måste därför
vidtas för atl i del längre tidsperspektivet genomföra en total övergång lill
blyfrill bränsle. Sådana ålgärder har samband med frågor om framlida krav på
avgasrening och bränsleförbrukning. Del är därför nalurligl alt uppgifterna alt
utreda frågan om sådana ålgärder anförtros bilavgaskommittén genom
lilläggsdirekliv.

Kommitténs uppdrag bör sålunda mot bakgrund av vad jag nu
har anförl komplelteras med uppgiften att lägga fram etl förslag till tidsplan
för en fullsländig avveckling av blytillsatser i motorbensin, I samband därmed
bör kommittén belysa vilka konsekvenser från hälso- och miljösynpunkt samt från
energiförbruknings- och försörjningstrygghetssynpunkl sammansättningen av
framtida motorbränsle för bensinmotorer kan medföra. Därvid bör beaktas de
möjligheter lill en höggradig avgasrening som övergången till blyfrill
motorbränsle medger. I della sammanhang bör kommillén lillgodogöra sig de
erfarenheter som har gjorls i andra länder, främst USA och Kanada, i fråga om
blyfri motorbensin. Från hälso- och miljösynpunkt finns anledning alt särskilt
uppmärksamma den risk som finns för en ökning av halten av bensen och andra
aromatiska kolväten. Även hälsoriskerna vid hanleringen av själva bränslet bör
givetvis beaktas i delta sammanhang.

Frågan om framslällning och utnyttjande av syntetiska
drivmedel uireds

f.n. av Svensk Metanolutveckling AB (SMAB). Den av statsrådet Tham

nyligen tillkallade delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som

kan ersätta olja har därtill till uppgifl alt behandla frågan om styrmedel,

föreskrifter och introduklionsstralegi för synleliska drivmedel. Med hänsyn

härtill är det angelägel alt bilavgaskommittén forllöpande håller kontakt och

samråder med såväl nämnda delegaiion som SMAB. Samråd i här nämnda

fråga bör också ske med berörda myndigheler och organisationer, i försia

hand statens naturvårdsverk, arbetarskyddsstyrelsen,

produklkonlrollnämnden och den av mig tillsatta
arbetsgruppen.

Jag hemställer alt regeringen ulvidgar kommitténs uppdrag
i enlighel med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

s. 352 Kontrollera mot PDF

DelIIJo:4 Skr 1979/80:103 352

4. Översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar och
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Dir 1979:46

Beslul vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Enlund anför.

Nu gällande regler om häradsallmänningar och
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finns i lagen (1952:166) om
häradsallmänningar resp. lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna. Med häradsallmänning förstås av ålder bestående häradsallmänning och
med allmänningsskog område som avsatts lill besparingsskog vid storskifte i
Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning vid avvitlring i
Västerbottens och Norrboltens län.

Häradsallmänning och allmänningsskog tillhör ägarna av de
fasligheler inom häradet vilka är salta i mantal resp. de fastigheter för vilka
skogen blivil avsatt vid storskifte eller avvitlring. De kan också tillhöra fasligheter,
vilka vid jorddelning har fåll rätt till delaktighet i allmänningen eller
skogen. Delaktigheten följer hemmantal eller jordlal eller har bestämls vid
jorddelning. Delägare får inle överlåta sin rält lill delaktighet annat än
gemensamt med den faslighel med vilken rätten är förenad. Avlösning av
delägares räll till delaktighet kan heller inle ske. Undantag frän denna regel
gäller dock i de fall dä delaktighet är förenad med fastighet som inte är
taxerad som jordbruksfaslighel. Sådan avlösning beslutas av länsstyrelsen efter
framslällning av allmänningsslyrelsen och efler hörande av delägaren. Denne
blir berättigad lill ersällning motsvarande värdet av hans andel i
häradsallmän-ningen eller allmänningsskogen.

Allmänning skall i princip bibehållas oförminskad och får
inle intecknas. Den får heller inte - med något undantag - las i mät för annans
fordran. Delägarnas rätt skall tillgodogöras för delägarnas oeh, beträffande
allmänningsskogar, även ortsbefolkningens gemensamma räkning.

Allmänning får under vissa förulsältningar såväl avyttra
som förvärva mark. Avyttring skall godkännas av länsstyrelsen. Vid förvärv av
mark är det delägarna själva som förvärvar marken och inte allmänningen som
juridisk person. Delägarna skall inom tre är göra ansökan hos länsstyrelsen om
införlivning av marken med häradsallmänningen eller allmänningsskogen.
Införlivning får ske under vissa villkor. Avslås ansökan härom skall marken
äter avyttras. För mark som införlivats gäller i huvudsak samma regler som för
mark som ingår i allmänningen. Införlivningen rubbar dock inte markens
ansvarighet för fordran eller annan rätt för vilken den särskilt häftar.
Införlivningen medför heller inle att marken överförs till
allmänningssam-fälligheten utan den behandlas fortfarande enligt reglerna för
fastighet.

De båda lagarna innehåller också regler om användningen av
avkastning och annan inkomsi (kapitalinkomst) av allmänning. Behållen
avkastning får beträffande häradsallmänning användas eller fonderas för
utdelning åt allmänningens samtliga delägare efler deras delaktighet i
allmänningen eller till annat ändamål som är lill gagn för delägarna,
Avkaslning från allmän-ningsskogarna får dessulom användas för främjande av
jordbruket inom den eller de socknar för vilkas jordägare skogen blivit avsatt
eller för annat ändamål som är lill gagn för delägarna eller för befolkningen i
socknen,

Lagarna innehåller också regler om förvaltningen av
allmänningarna och om reglemente. Reglemente skall faslslällas av regeringen.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:4

I såväl tidigare som nu gällande lagar om
häradsallmänningar och allmänningsskogar har delägarnas räll atl förfoga över
skogarna underkastats betydelsefulla inskränkningar. Ändamålet härmed har varit
att trygga allmänningarnas bestånd och ändamålsenliga förvaltning. Samhällsutvecklingen
har i vissa avseenden medfört atl en del allmänningar har fält minskad
belydelse för den jordägande befolkning för vilka de avsattes. Flertalet
allmänningar fyller enligt min mening emellertid fortfarande en viktig
funktion. Lagstiftningen om allmänningarna bör därför även i fortsättningen
syfta lill alt trygga allmänningarnas bestånd och ändamålsenliga förvallning,

Ulvecklingen i fråga om somliga allmänningars markinnehav,
delaklig-hetsförhållanden m,m, har dock medförl alt dessa allmänningar inte har
kvar sin ursprungliga funktion. Det kan enligt min mening därfär ifrågasättas
om det inle för vissa fall bör öppnas möjligheter till avveckling av
allmänningar samt om det inte bör ges vidgade möjligheter lill avlösning av
delägare. Vidare kan det ifrågasättas om alla de bestämmelser rörande bl,a,
förvaltningen som finns i allmänningslagarna fyller någon funktion. Flera
bestämmelser saknar nämligen motsvarighet i nyare lagstiftning angående bl,a,
gemensamhetsskogaroch samfälligheler. Lagstiftningen på fastighetsrättens
område har för övrigt genomgått en genomgripande reformering under den tid som
förflutit sedan allmänningslagstiflningen tillkom. Jag anser därför atl det
behövs en allmän modernisering av reglerna för allmänningar.

Lagstiftningen angående häradsallmänningar och
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna bör därför göras till föremål för en
fullständig översyn. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för
ändamålet. Översynen bör utmynna i etl förslag till ny lagsliftning angående
häradsallmänningar och allmänningsskogar. Inför en sådan översyn vill jag
utöver vad jag nyss sagt framhålla följande,

Delaktighelsförhållandena har beträffande många
allmänningar utvecklats i riktning mot en stark ökning av delägarantalet och
motsvarande minskning av andelstalens storlek. Många delägare ulgörs av
dödsbon. Åtskilliga delägare äger endast ideella andelar av fasfigheter med
vilka är förenad rätt till delaktighet. Ofta bor inte delägarna på orten.
Sådana delägares intresse för förvaltningen av samfällighelen torde i de flesta
fall vara litet. Del slora antalet delägare och den ringa anknytning till
bygdens egna skogs- och jordbruksintressen som vissa av dem torde ha kan
avsevärt försvåra en ändamålsenlig förvallning. Samtidigt har reglerna om
avlösning av delaktighet i praktiken visat sig vara svåra att fillämpa. Det är
därför angeläget att reglerna om avlösning av delaktighet i allmänningarna
omarbetas och atl de ges en utformning som gör det möjligt att på ett smidigt
sätt begränsa antalet delägare i allmänning. Detta bör vara en av de viktigaste
uppgifterna i utredningsarbetet. Utredaren bör dessutom för de fall jag
lidigare nämnde överväga behovel av och formerna för avveckling av allmänningar.

Skötseln av den skogsmark som ingår i allmänning sker med
utgångspunkt i gällande skogsvårdslag. Lönsamheten hos dagens skogsbruk är
starkt beroende av atl skogsbruket kan bedrivas i ralionella former. Enligt min
mening bör allmänningarna i samma utsträckning som andra skogsföretag ges
möjlighet alt utöva en effektiv förvaltning. Allmänningarnas ekonomiska
förvaltning bör därför i högre grad än nu falla under allmänningarnas eget
ansvar. Särskilt reglerna om förbud mot avyttring och inteckning och om krav pä
införlivning av förvärvad mark torde många gånger försvåra

23 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 354 Kontrollera mot PDF

Del II
Jo:4 Skr 1979/80:103 354

förvaltningen och begränsa möjligheterna lill elt
rationellt skogsbruk. Jag ulgår frän alt allmänningarna förvaltas med sådant
ansvar att mer allmänl hållna regler för förvallningen av allmänningarnas
egendom inle skulle äventyra deras ekonomi eller fortbestånd. Vid översynen bör
därför övervägas om inte reglerna om allmänningarnas förvaltning i viss
utsträckning kan utformas efler förebild av molsvarande regler i lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheler. Därvid bör bl.a. övervägas
behovel av insyn och kontroll från det allmännas sida.

Även i fråga om förfarandet vid antagande av reglemente
och ändring av reglemente anser jag att det allmänna fortfarande bör ha
möjlighel att utöva viss kontroll. Hur denna kontroll skall utövas bör
övervägas närmare av uiredaren.

När allmänningsskogarna i Norrland saml besparingsskogarna
i Kopparbergs och Gävleborgs län bildades förutsattes att en del av
avkastningen skulle användas för ändamål som kommer hela bygden till godo.
Denna tanke kommer i lagen om allmänningsskogar lill uttryck i den lidigare
nämnda bestämmelsen att behållen avkaslning skall användas bl.a. för att främja
jordbruket eller till annat ändamål som är till gagn för befolkningen i den
eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivil
avsatt. Motsvarande beslämmelser finns inle i lagen om häradsallmänningar.
Utredaren bör undersöka hur bestämmelserna har tillämpats och vilka möjligheter
det kan finnas atl i framfiden använda medlen så att de kommer bygden till
godo. Mot bakgrund härav bör utredaren sedan överväga i vad mån liknande
bestämmelser bör återfinnas i en ny allmänningslagstift-ning.

Skulle under utredningsarbetets gång andra frågor rörande
häradsallmänningar och allmänningsskogar än de nu angivna komma atl
aktualiseras, bör utredaren vara oförhindrad att pröva också dem.

Utredaren bör hålla fortlöpande konlakt med företrädare för
olika sammanslutningar av allmänningar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en
över.syn av lagstiftningen om häradsallmänningar och allmänningsskogar i
Norrland och Dalarna,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde ål
utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

s. 355 Kontrollera mot PDF

355 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Delll Jo:5

5. Utredning om organisation och finansiering av djurens
hälso- och sjukvård

Dir
1979:47

Beslut vid
regeringssammanlräde 1979-05-17

Departementschefen, statsrådet Enlund anför.

Det finns flera skäl att överväga om nuvarande
organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård är den mest
lämpliga i alla avseenden. Jag vill inledningsvis erinra om de slora
förändringar inom animalieproduktionen som har skett och beräknas ske i
framtiden. Mycket talar för att den framtida utvecklingen inom detta område
kommer att ställa nya och ändrade krav i fråga om djurens hälso- och sjukvård.
Bl.a. gäller detta behovet av epidemiologiska analyser saml utrednings- och
rådgivningsverksamhet på besättningsnivå.

Den slatliga distriktsveterinärorganisationen fungerar i
allmänhel till djurägarnas belåtenhet och ger möjlighet till goda personliga
relationer mellan djurägare och veterinär. Anställningsformen har hitfills
sfimuleral fill en hög servicenivå. De klagomål som framförts på den velerinära
servicen förknippas i allmänhet med att man lokalt anser att tilldelningen av
distriktsveterinärtjänster är otillräcklig.

Distriktsveterinärerna är framför allt engagerade i
akutsjukvård av enskilda djur. I vissa delar av landet är antalet utförda
behandhngar per veterinär mycket högt. En stor del av dessa ingrepp är av
rutinkaraktär.

Hästhållningen i Sverige har under den senaste
15-årsperioden genomgått stora förändringar. Samtidigt som det totala
hästantalet ökat har en förskjutning skett mot en starkt ökad andel
sporthästar, framför allt rid- och fritidshästar. Från ägarhåll riktas kritik
mot den nuvarande velerinära servicen på hästområdet. Man anser att det sedan
åtskillig tid är svårt atl få behoven tillgodosedda. Den kritik och de problem
som framförs är i mycket desamma inom alla grenar av hästhållningen. Behovet av
ambulerande vård anses sålunda dåligt tillgodosett på flera håll. Man
efterlyser därför hästkunniga distriktsveterinärer med uttalad skyldighet att
behandla hästar. Mycket talar för att den ambulerande hästsjukvården i första
hand skall handhas av samma veterinärer som är verksamma inom
animalieproduktionen. Att ha en särskild organisation för den ambulerande
hästsjukvården torde inte vara rationellt. Det förtjänar i detta sammanhang
framhållas att AB Trav och Galopp nyligen beslutat att inrätta
specialistpolikliniker vid vissa av landets travoch galoppbanor. Dessa torde
komma att utgöra elt värdefullt komplement till den ambulerande hästsjukvården.

När det gäller sällskapsdjuren vill jag erinra om att
riksdagen senast år 1973 uttalade atl den statliga
distriktsveterinärorganisationen i första hand skall tillgodose det behov av
vård som föreligger för animalieproduktionens djur (prop. 1973:178, JoU
1973:51, rskr 1973:378). Samtidigt framhölls emellertid betydelsen av att
distriktsveterinärorganisationen utformades på sådanl sätt atl utrymme skapades
för behandling och vård även av sällskapsdjur. Detta ansågs viktigt särskilt
inom glesbygderna, framför allt i Norrlands inland. I propositionen framhölls
också att den nya veterinärdistriktsindelningen utformats på sådant sätt att
utrymme bör finnas för behandling och vård även av sällskapsdjur som l.ex.
blivit utsatta för trafikolyckor och andra olycksfall. Det har emellertid visat
sig att skillnaderna vad gäller distriktsveterinärernas skyldigheter i fråga
om

s. 356 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:5 Skr 1979/80:103 356

animalieproduktionens djur resp. sällskapsdjur och
sporlhäslar i vissa fall har skapat oklarheter och problem. Härtill kommer atl
kravel på veierinärvård av sällskapsdjur under senare år ökal myckel kraftigl
och alt dislriklsveterinärorganisationen inle är dimensionerad för all
tillgodose behovet av hälso- och sjukvård i fråga om sällskapsdjuren annal än i
begränsad omfallning. För atl tillgodose denna vårdsektor behövs privatpraktiserande
veterinärer, välutrustade veterinärpolikliniker och djursjukhus.

Jag vill understryka alt verksamhelen vid djursjukhusen
ulgör elt värdefullt komplement till den övriga djursjukvården i landel. Vid
dessa finns de bäsla diagnostiska och terapeutiska resurserna samt möjligheter
till stationär vård. Djursjukhusen fungerar som remissinstanser men fyller
också en viklig funktion genom den jourljänst som bedrivs vid dessa. Värdefull
för djursjukvården i sin helhet är också den veterinärmedicinska kunskap som
genom djursjukhusens specialutbildade veterinärer förmedlas Ull de
fållar-betande veterinärerna. Jag är samtidigt angelägen att framhålla atl även
kvalificerade diagnostiska uiredningar och behandlingar kan ske utan att djuren
underkastas en dyrbar stationär vård.

Det är enligt min mening viktigt att slå fast att slörsia
möjliga del av djursjukvården både vad gäller animalieproduktionens djur saml
sällskapsdjur och sporthästar bör ombesörjas i öppen vård. Denna vårdform är i
allmänhet billigast samtidigt som djurägarna ofta finner det praktiskt och
tidsbesparande atl ha tillgång till en närservice med en etablerad personlig
kontakt.

Jag vill också erinra om den kritik som riktats mot
distriktsveterinärernas anställnings- och arbetsförhållanden. Det finns
naturliga förklaringar lill delta missnöje. Med nuvarande anställningsform är
det l.ex. inle möjligt att ge distriktsveterinärerna en reglerad arbetstid.
Vissa reformer som under senare är genomförts på arbetslivets område avseende
arbetstidsförkortning, deltidstjänstgöring, föräldraledighet,
dellidspensionering m.m. är svåra alt tillämpa inom den nuvarande
distriktsveterinärorganisationen. Svårigheler föreligger också i dag atl skaffa
vikarier vid tjänstledighet för distriktsveterinärer. För att förbättra
distriktsveterinärernas arbetssituation har bl.a. framförts önskemål om
inrättande av flerveterinärstationer.

Staten bidrar i inte oväsentlig utsträckning till att
läcka kostnaderna för djursjukvården i landet. Kärnan i den statliga
verksamheten inom området utgörs av distriktsveterinärorganisationen.
Sammanlagda antalet distriktsveterinärer är f.n. ca 300. Central myndighet för
distriklsveterinärorganisatio-nen är lantbruksslyrelsen som också har ansvaret
för de särskilda åtgärder som samhället måste sätta in för bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar. Lanlbruksnämnderna svarar för viss del av
personaladministrationen inom distriktsveterinärorganisationen.

Regionall svarar länsveterinären enligt
länsveterinärinstruktionen för att vad som föreskrivs om epizootibekämpandet
iakttas. Länsveterinären är vidare chef för länsvelerinärorganisationen som
bl.a. har all samordna åtgärder mot husdjurssjukdomar. Antalet länsveterinärer
är ca 30.

Huvuddelen av verksamheten vid statens veterinärmedicinska
anstalt (SVA) har anknytning till djurens hälso- och sjukvård. Anstalten
bedriver forskning och upplysningsverksamhet på dessa områden, utför veterinärmedicinska
diagnosfiska undersökningar åt utomstående och tillverkar vidare
veterinärmedicinska preparat för försäljning. Till statens insatser för
djursjukvård hör också verksamheten vid stadiga

s. 357 Kontrollera mot PDF

357 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Del II Jo:5

djursjukhus. Sådana finns inom Sveriges
lantbruksuniversitet dels i Skara, dels i Uppsala (Ultuna) saml vid slatens
hundskola i Sollefteå. Slutligen bidrar siaten till vissa kosinader för
djursjukvård för avlägset boende djurägare.

Slatens totala utgifler för djurens hälso- och sjukvård är
svåra atl beräkna. En uppskattning ger dock vid handen alt området lorde
belasta slatsbudgelen med 80-85 milj. kr. av vilka ca 10 milj. kr. är utgifter
för forskning vid SVA.

Någon samlad utredning om hur de nu nämnda utgifterna
fördelar sig på olika djurkollektiv föreligger inte. Den helt dominerande delen
måste dock ses som utgifler för animalieproduktionen inom jordbruksnäringen.
Inte obetydliga utgifter är emellerlid förenade med vård m.m. av sällskapsdjur
och sporlhäslar.

I remissyttrandet över betänkandet (Ds Jo 1978:8)
Finansiering av djursjukhus anför riksrevisionsverket (RRV) bl.a. atl en
översyn bör göras av finansieringsförhällandena för all djursjukvård inkl. vård
av djur i animalieproduktionen. En sådan samlad översyn skulle komma att
inkludera distriktsvelerinärorganisalionen, där - enligt RRV:s mening - den
nuvarande fördelningen av finansieringsansvaret kan starkt ifrågasättas.

I en promemoria den 1 februari 1979 har RRV vidare angell
vissa moliv för ändrad flnansieringsordning. Bl.a. anförs i promemorian atl
kostnaderna för sjukvård etc. är en integrerad, ålerkommande och nödvändig del
av de lotala kosinader som är förenade med produktionen av kött och mejeriprodukter.
Det kan därför argumenteras för att kostnaderna borde belasta det enskilda
jordbruksföretagets kalkyler och därmed i vissa fall påverka val av handlingsalternativ
etc. Det påpekas också alt kostnader för djursjukvård ibland kan ses som
alternativ lill andra kostnadsslag, såsom bättre och allsidigare foder, bättre
hygienförhållanden i slallar osv.

Vidare framhålls atl del kan vara felaktigt att inte
belasla det enskilda jordbruket eller produktslaget med samtliga kostnader som
faktiskt är förenade med produktionen, inkl. dem som primärt faller på olika
samhällsorgan. Härtill kommer att en större aktsamhet skulle kunna uppnås i
ianspråktagandet av resurser för djursjukvård om avgiften härför i det enskilda
fallet var bättre kostnadsanpassad än f.n.

Även när del gäller samhällets utgifler för vård av
sällskapsdjur och sporthästar anser RRV att samma argument till viss del kan
åberopas. Samtidigt påpekas alt det från rättvisesynpunkt är rimligt atl
innehavarna av sällskapsdjur och sporthästar själva får bära de kostnader för
sjuk- och hälsovård som deras djur förorsakar.

De förhållanden som jag nu har redovisat motiverar en
översyn av nuvarande organisation och finansiering av djurens hälso- och
sjukvård och vissa angränsande områden. En kommitté bör enligt min mening
tillkallas för alt göra denna översyn. Det samlade behovet av insatser för
djurhälsovård och djursjukvård bör kartläggas. En viktig utgångspunkt för
utredningsarbetet bör därvid vara de uppgifter som insamlats av
jordbruksdepartementets arbelsgrupp för velerinära frågor (AVF).

Den nuvarande verksamheten i fråga om djurens hälso- och
sjukvård utmärks organisatoriskt av en uppdelning på olika huvudmän. I första
hand bör därför undersökas vilka förbättringar som kan åstadkommas genom en
samordning av huvudmannaskap och resurser i fråga om djurens hälso- och
sjukvård. Därvid bör olika alternativ prövas.

Stor vikt bör läggas vid att den framtida organisationen
skall kunna göra

s. 358 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:6 Skr 1979/80:103 358

insatser som förebygger sjukdom och hälsostörningar på
besättningsnivå. Organisafionen bör vara så uppbyggd att den kan förena
terapeutiska och profylakliska uppgifter. Organisationen bör vara flexibel och
möjliggöra byte av Ijänster inom organisationen och göra denna anpassningsbar
till ändrad djurhållning och de krav som kan slällas från djurägarna eller
deras organisationer eller från samhällel i övrigt. Det är angeläget att så
många veterinärer som möjligt engageras i beredskapstjänstgöring för att
antalet beredskapstillfällen per enskild veterinär skall bli så få som möjligt.

Vid dimensioneringen av resurserna för djurens hälso- och
sjukvård skall även hänsyn tas till glesbygdens behov av veterinärer för
köttbesiktning.

För att öka effektiviteten och erbjuda goda
arbetsförhållanden bör kommittén särskilt undersöka möjligheterna till
lagarbete i veterinärstalioner eller velerinära servicecentraler.

Kommittén skall lämna förslag om finansieringen av den
framtida djursjuk- och djurhälsovården. En utgångspunkt bör härvid vara att
djur-ägarna i princip skall svara för kostnaderna för djursjukvården i varje
fall där allmänna samhällsintressen inte motiverar en annan fördelning av
kostnadsansvaret l.ex. i fråga om bekämpandet av smittsamma sjukdomar eller
behovet av en tillfredsställande service i glesbygd.

Kommittén bör samråda med kommittéer på närliggande
områden och även beakta förslagen i djursjukhusutredningens betänkande och vad
som kommit fram i remissbehandlingen av denna. Utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppgift att se över organisationen och finansieringen av djurens hälso- och
sjukvård,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

6. Lokaliseringen av en central anläggning för behandling
av miljöfarligt avfall

Dir 1979:50

Beslut vid regeringssammanträde 1979-05-03

Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Genom beslut av regering och riksdag år 1975 har ansvaret
för insamlingen av det miljöfarliga avfallet lagts på kommunerna och ansvaret
för det slutliga omhändertagandet - behandling och långtidsförvaring - på det
samhällsägda företaget Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) (prop. 1975:32,
JoU 1975:10, rskr 1975:161 och prop. 1975/76:25, JoU 1975/76:24, rskr 1975/
76:128). Bestämmelser som reglerar hanteringen av miljöfarligt avfall finns i

s. 359 Kontrollera mot PDF

359 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:6

förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall. Genom 14 §
1 förordningen har SAKAB tillförsäkrats en principiell ensamrätt all behandla
miljöfariigt avfall.

SAKAB;s uppgifl är således all la hand om allt del
miljöfarliga avfall som kommunerna kommer att samla in närde byggt ut sin
renhållningsverksam-hel lill all omfalta också sådant avfall. För atl klara den
uppgiften har SAKAB planerat alt uppföra en central behandlingsanläggning för
miljöfarligt avfall på fastigheten Norrlorp som ligger inom Kvarntorpsområdet
i Kumla kommun. Den viktigaste delen av anläggningen är en ugn för förbränning
av fast och flytande miljöfarligt avfall. Enligt kontrakt har Götaverken
Ångleknik AB åtagit sig etl lotalentreprenadansvar för atl uppföra
anläggningen.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i december 1978
lämnat SAKAB tillstånd atl uppföra och driva ifrågavarande anläggning i
Norrtorp. Beslutet har överklagats lill regeringen av statens naturvårdsverk
m.fl. I besvären ifrågasätter naturvårdsverket den valda lokaliseringen. Kumla
kommun och länsstyrelsen i Örebro län, vilka tidigare har tillstyrkt planerna
att förlägga anläggningen till Norrtorp, har nyligen beslutat att under
nuvarande förhållanden avstyrka denna lokalisering.

AB Cemenla har föreslagil SAKAB att den cenirala
behandlingsanläggningen i stället byggs i Stora Vika i Nynäshamns kommun, där
Cemenla driver en cementfabrik som är nedläggningshotad. Enligt förslaget
skulle en cementugn efter om- och tillbyggnader utnyttjas för att förbränna
miljöfarligt avfall samtidigt som cemenltillverkningen sker. Sedan SAKAB efter
förhandlingar med Cemenla avböjt förslaget med hänvisning fill osäkerhet i
fråga om funktion och driftsäkerhet hos förbränningssystemet har Cemenla i en
till regeringen ställd ansökan hemställt om sådant särskilt tillstånd att
behandla miljöfarligt avfall som avses i 14 § 2 förordningen om miljöfarligt
avfall. Enligt ansökan som f,n, bereds av naturvårdsverket erbjuder sig Cemenla
alt i Slora Vika uppföra och driva en behandlingsanläggning för miljöfarligt
avfall. Anläggningen skulle i fråga om behandlingskapacitel i huvudsak motsvara
den anläggning som SAKAB har planerat i Norrlorp,

Med hänsyn främst till kommunens och länsstyrelsens
ändrade inställning bör enligt min mening alternativ lill den planerade
utbyggnaden i Norrtorp prövas. Jag förordar därför atl en särskild utredare
tillkallas för atl studera alternativa platser där etl uppförande av SAKAB:s
centrala behandlingsanläggning framstår som möjligt. Därvid bör de faktorer
som kan inverka på lokaliseringen i de skilda alternativen utvärderas och
jämföras med Norrlorp. I det sammanhanget kan inte krävas att utredaren
beträffande miljöskydds- och planfrågorna skall göra en bedömning som i de
andra alternativen är lika ingående som den som har gjorts i fråga om
Norrtorpsanläggningen. Det torde för jämförelsens skull räcka med en bedömning
av mer översiktligt slag av de andra alternativen. Efter en samlad bedömning av
föroch nackdelar med de olika alternativen bör utredaren redovisa sin
uppfattning om den lämpligaste lokaliseringen.

Ett av de alternativ som utreering nu. Skillnaden mellan
denna delalj och allt det andra är ju atl den här detaljen har en utformning
som inte stär i överensstämmelse med riksdagens beslut - det tror jag vi är
överens om. Därför borde den korrigeras myckel snabbt. Del övriga är ju en
fråga om att man kanske vill ändra på det materiella innehållel i ett
riksdagsbeslut därför atl man kommii till olika uppfattningar om huruvida det
är bra eller inle. Det

s. 360 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:7 Skr 1979/80:103 360

ar viktigt alt ändet närmare förhållandet mellan SAKAB och
Cementa regleras. Med hänsyn främsl lill den osäkerhet som råder i tekniskt och
ekonomiskl avseende beiräffande driften av det system för avfallsförbränningen
som Cemenla har föreslagit måsle från samhällets sida som ett villkor för en
uppgörelse krävas att Cementa tar ett fullt ekonomiskt ansvar för uppförande,
drifl och underhåll av förbränningssystemet. På basis av detta ansvar fär sedan
den ersäitning som Cemenla skall tillföras för avfallsförbränningen beräknas.
En koppling till cementtillverkningen får för SAKAB;s vidkommande inte innebära
att avgifterna för behandling av det miljöfarliga avfallet måsle sättas högre
än om en sådan koppling inte förelåg.

Då det är angeläget alt en cenlral behandlingsanläggning
för miljöfarligt avfall kan las i drift så snarl som möjligt, bör utredaren
bedriva silt arbete skyndsami. Uppdragel bör redovisas senasl den 1 november
1979.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med SAKAB.
Samråd bör också ske med statens naturvårdsverk, statens planverk och med de
länsstyrelser och kommuner som kan komma atl beröras av arbetet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl tillkalla en särskild uiredare med uppdrag att uireda
frågan om lokaliseringen av en cenlral anläggning för behandling av
miljöfarligt avfall

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta Uonde huvudfitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Jordbruksdepartementet)

7. Utredning om den statliga rekreations- och
turistpolitiken

Dir 1979:81

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28
Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Under de senaste årtiondena har samhällel undergått stora
förändringar som bl,a, inneburil allt större tätorlsbildningar, utglesning av
landsbygden och ökad bilism. Samtidigt har frifiden ökat genom förlängd semester,
förkortad arbetstid och pensionsreformer. Diskussionen om en meningsfull
användning av fritiden - rekreation - har blivit allt livligare.

Flera utredningar har behandlat fritids- och
rekreafionsfrågorna. Riksdagens beslut (prop. 1967:59, JoU 1967:17, rskr
1967:213) i anledning av 1962 års fritidsutredning resulterade bl.a. i ökat
statligt stöd till anläggningar för friluftsliv. Statens naturvårdsverk blev
central förvaltningsmyndighet för ärenden om rörligl friluftsliv.

Vissa grundläggande frågor om naturresursernas användning
för rekreationsändamål behandlades i prop. 1972:111 bil. 2 om den fysiska
riksplane-

s. 361 Kontrollera mot PDF

361 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Del II Jo:7

ringen. I propositionen redovisades bl.a. principer för
urvalet av områden som kunde anses särskilt värdefulla för rekreation och
nalurvård. Vidare betonades kommunikationernas betydelse för möjligheterna atl
ulnyllja områden för rekreationsändamål.

Den s.k. turistkommitténs förslag, vilka redovisades i
slutbelänkandet (SOU 1973:52) Turism och rekreation i Sverige, togs upp i prop.
1975:46 och 1975:47. I riksdagens beslut (CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46, NU
1975:34, rskr 1975:244) angavs vissa riktlinjer som sammanfattningsvis innebar
atl allmänna medel för turism och rekreation skall användas på ett sådanl sätt
all en bred allmänhet kan utnyttja de anläggningar och områden som byggs ut med
allmänt stöd. Departementschefen uttalade att det är inte minsl viktigt att
låginkomsttagarnas, barnfamiljernas och de handikappades behov beaktas. Rekreationspolitiken
måsle för alt bli framgångsrik bedrivas från såväl sociala som ekonomiska
utgångspunkter.

Som en följd av riksdagsbesluten inrättades en särskild
beredning för planering och samordning av de statliga insatserna för turism och
rekreation - rekreafionsberedningen. Vidare inrättades Sveriges turistråd med
uppgift alt planera, samordna och genomföra åtgärder för atl främja
marknadsföringen av turism i Sverige,

Riksdagens beslut innebar också att den framtida
ulbyggnaden av anläggningar m,m. för turism och rekreation borde ske genom
samordnade åtgärder i områden med särskilt goda förutsättningar härför, s.k.
primära rekreationsområden. Tjugofem områden angavs vara särskilt väl lämpade
för all fillgodose behovel av fjärrekrealion.

Riksdagen beslöl i anledning av den s.k.
småföretagarpropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110)
au ställa medel lill förfogande för utveckling av s.k. regionala produktions-
och bokningsorgan med syfte att förbättra sammansättningen och marknadsföringen
av turistnäringens tjänster.

Nordiska ministerrådet fastställde år 1978 ett program för
nordiskt samarbete inom turistområdet.

Under år 1978 tillsattes utredningen om fritidsboendets
framtida utveck-Hng (Bo 1978:01). I direktiven konstateras att samhället har
anledning all se positivt pä verksamhet som ger den enskilde möjlighet till
fritidsaktiviteter och rekreafion, däribland också på utvecklingen av
fritidsbebyggelsen. Den starka ökningen av antalet frifidshus medför emellertid
också problem. Dessa måste få sin lösning samiidigi som det är angeläget att
utreda efterfrågan på och förekomsten av eventuella hinder för utveckling av
olika alternativ för fritidsboende och rekreation. Fritidsboendeutredningens
huvuduppgift är att behandla den övergripande frågan om samhällels engagemang
med avseende på tillkomsten av fritidsbosläder av olika slag.
Rekrealionsberedningen har i april 1978 i en rapporl till regeringen (Ds Jo
1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation redovisal sin syn pä
utvecklingen efter 1975 års riksdagsbeslut. Beredningen konstaierar atl de
insatser som görs genom samhällels försorg i stor utsträckning forlfarande
styrs av andra mäl än de rekrealionspoliliska, bl,a. mål som satts upp för
sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Beredningens förslag innebär i korlhel att vissa
förändringar i befintliga stödformer vidtas, bl.a. för lokaliseringsstöd och
beredskapsarbeie. all nya stödformer såsom investeringsstöd och
markförvärvslånefond inrätlas samt atl åtgärder vidtas för att slimulera
uthyrning av stugor m.m. Vidare förordar beredningen ytterligare utredning vad
avser bl.a. människors vanor och

s. 362 Kontrollera mot PDF

Del II Jo:7
Skr 1979/80:103 362

önskemål, turistbranschen och dess problem, turismens
samhällsekonomiska betydelse samt dess transportfrågor. Dessulom föreslås
yllerligare satsning på forskning och utveckling. Rapporten har
remissbehandlais. Ett hundratal remissinslanser har yttrat sig över förslagen.
Beredningens förslag bereds f.n, inom jordbruksdepartementet.

Riksdagen har under hösten 1978 (KrU 1978/79:15, rskr
1978/79:48) med anledning av moiioner på del frilidspoliliska området förordat
alt kompletterande utredningar görs. Riksdagen betonar alt ett fortsatt
utredningsarbete bör komplettera - men inte dubblera - de utredningar som redan
har gjorts. Den ytterligare utredning som förordas bör syfta till att ge
underlag för en samlad bedömning av det frifidspolitiska området. En sådan
utredning får dock inte fördröja åtgärder på områden där det finns etl
tillräckligt beslutsunderlag. Riksdagen har bl.a. anfört;

Den uppfattning som uiskoltet uttalade förra ärel,
nämligen att del föreligger en omfattande och dokumenterad kunskap om behovet
av åtgärder på det frilidspoliliska området, däri inbegripet lurism och
rekreationsverksamhet, och att denna kunskap successivi ökar, har alltjämt sin
fulla giltighet. Samtidigt kan man inte bortse från alt det finns behov av
ytterligare utrednings- och forskningsinsatser. Förslag härom har, som nyss
nämnts, framlagts av rekrealionsberedningen. Vid remissbehandlingen av
beredningens betänkande har vidare framförts krav om ytterligare överväganden i
administrativa frågor. Vissa remissinstanser anser sålunda att det föreligger
ett klart behov av administrativ samordning och nyorganisation på det frilidspoliliska
området. Den samhällsekonomiska betydelsen av turism och annan
rekreationsverksamhet har vidare kommit i blickpunkten också genom det
förutnämnda förslaget av sysselsättningsutredningen oeh genom vad turistrådet
redovisat i sin senaste anslagsframställning. Erinras må också om att det inom
statens ungdomsråd pågår två utredningar av intresse i detta sammanhang,
nämligen en om kommunernas insatser för barn- och ungdomsverksamhet och en om
ungdomars val av fritidsaktiviteter.

Mot denna bakgrund har regeringen i budgetpropositionen
(prop. 1978/79:100 bil. 13 s. 138) anmält att en utredning bör tillsättas på
det rekreationspolitiska området.

Riksdagen har därefter under våren 1979 dels behandlat
regeringens förslag i budgetpropositionen (KrU 1978/79:22, rskr 1978/79:229),
dels tagit ställning till vissa andra regeringsförslag med anknytning till det
rekrealionspoliliska området. Sålunda har riksdagen i samband med förslag om
särskilda sysselsättnings- och regionalpolitiska ålgärder i Norrbotiens län (prop.
1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79:320) och i Vindelälvsområdet (prop.
1978/79:83, AU 1978/79:27, rskr 1978/79:187) förordat att särskilda insalser
görs i form av invesleringar i rekreationsanläggningar. I detla sammanhang
avses även en bokningscentral för övre Norrlands turistanläggningar komma atl
upprättas i Luleå.

Våren 1979 har turistrådet till handelsdepartementet
överlämnat en utredning om datorisering av bokning av turisttjänster.
Utredningen remissbehandlas f.n.

Regeringen har vidare till riksdagen lämnal förslag (prop.
1978/79:112) i enlighet med sysselsäliningsutredningens förslag (SOU 1978:62)
atl de lokaliseringspoliliska slöden skall utgå lill rekreations- och
turistobjekl på samma villkor som för andra stödberälligade verksamheier saml
lill objekl i etl utvidgat stödområde i förhållande till det nu gällande.

s. 363 Kontrollera mot PDF

363 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:7

Riksdagen (CU 1978/79:26, rskr 1978/79:250) har med
anledning av motioner uttalat all kommunerna bör få möjlighel atl utnyttja
lånefonden för kommunala markförvärv med förbättrade villkor för investeringar
i turistanläggningar. Riksdagen förordar all markförvärvslån skall lämnas i
huvudsaklig överensstämmelse med rekreationsberedningens förslag när det
gäller låneändamål och amorteringstider. Riksdagen (KrU 1978/79:22, rskr 1978/
79:229) har med anledning av budgetpropositionen vidare beslutat att anvisa
medel för utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena. Sådana
program, vilka avses komplettera markanvändningsplaner m.m. inom ramen för den
fysiska riksplaneringen och länsprogrammen på det rekreations- och
turistpolitiska området, kommer för riket sammantaget att ligga till grund för
en samlad prövning av rekreationssektorns utbyggnad. Riksdagen har även i della
sammanhang uttalat att en kompletterande fritidspolilisk utredning inte får
leda till uppskov med åtgärder på de områden där del redan finns tillräckligt
beslutsunderlag.

En särskild utredare med uppdrag att se över vissa frågor
inom rekreations- och turistområdet bör nu tillkallas.

Rekreations- och turistsektorn har under 1970-talet vuxit
snabbt i omfattning. Denna samhällssektor omsätter enligt turistrådets
bedömningar ca en femledel av de disponibla hushållsinkomslerna. Näringen
sysselsätter - utan att man beaktar de indirekta sysselsättningseffekterna - ca
220.000 personer, vilket motsvarar 6 % av arbetskraften i rikel.

Resandeströmmen till Sverige är väsenlHgt mindre än den
svenska utlandsturismen. I handelsbalansens s.k. turistnetto beräknas det
årliga underskottet till ca 4 miljarder kr.

Den organisalion som vuxit fram för att handlägga
samhällets insatser på rekreations- och turistområdet är mycket splittrad genom
att ansvaret delas mellan flera departement, myndigheter och organisationer. I
yttranden över rekreationsberedningens förslag har ett flertal remissinstanser
pekat på detla förhållande och framhållit att en lösning av
organisationsfrågorna är av central betydelse.

Jag vill för egen del, efter samråd med i första hand
chefen för handelsdepartementet, framhålla att det är angeläget att få till
stånd en bättre samordning av de statliga styr- och stimulansmedlen inom
rekreations-och turislsektorn. Därmed kan effektiviteten höjas och risken för
samhällsekonomiska felsatsningar minskas.

Utredaren bör från denna utgångspunkt beskriva de
nuvarande administrativa förhållandena inom sektorn. Förslag bör därefter
lämnas om en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration.
Utredaren bör därvid ange vilka statliga uppgifler inom sektorn som bör
omfattas av samordningen. Den statliga administrationen av kulturpolitiken,
folkbildningen och tävlingsidroiten bör dock inle behandlas av utredaren.

Utredaren bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av
föreslagna ändringar liksom konsekvenserna för berörd personal. Uppkomna
effektivitetsvinster bör redovisas särskilt. Möjligheterna fill överföring av
ansvar till regionala och kommunala organ bör utvärderas. Jag vill erinra om
regeringens tilläggsdirekfiv till samtUga kommittéer och särskilda utredare
angående finansiering av förslag m.m. (Dir 1978:40).

Utredaren bör som ett led i arbetet med den
organisatoriska samordningen också se över och sammanställa redan tillgänghg
information som berör rekreations- och turistsektorn i Sverige och som tagits
fram inom olika myndigheter och andra organ eller utredningar m.m. Så har skett
inom bl.a.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Del II
Jo:7 Skr 1979/80:103 364

nalurvårdsverkel, i den fysiska riksplaneringen och i
länsplaneringen samt i den offentliga utredningsverksamheten. Likaså har turistrådet,
rekreationsberedningen, nordiska ministerrådets turislutskoll, OECD:s
turistkommilté. Europarådets turist- och miljökommitté m,fl, organ lagil fram
uppgifler av belydelse för turism och rekreation i Sverige, Det är väsentligl
att all denna information nu sammanställs.

Vid informationsinsamlingen bör även material som belyser
rekrealions-och turistsektorns samhällsekonomiska betydelse las fram.
Branschens näringsvillkor bör kartläggas. Mot denna bakgrund är det vikligl atl
information om utbud och efterfrågan på turist- och rekreationsområdet
sammanställs. Utredaren bör också analysera bl,a. folkrörelsernas och andra
organisationers medverkan på rekreations- och turistområdet.

Billiga och enkla transporter lill i synnerhet de avlägsna
rekreationsområdena är av slor betydelse för rekreations- och turistsektorns
fortsatta ulbyggnad. Utredaren bör därför ställa samman informalion om l.ex.
charterflyg till och inom Sverige, biltåg, direktbussar, närkommunikationer
m.m. Uppgifter om kommunikalioner för turismen i Norrlands inland bör särskilt
redovisas. Uiredaren bör i dessa frågor inhämta underlag från den regionala
trafikplaneringen.

Vid kartläggningen bör utredaren särskilt beskriva de
vanligast förekommande hindren för den enskilde atl utnyttja det befintliga
utbudet av rekreation. Likaså bör de förslag till åtgärder som därvid
framkommil redovisas.

Sammanfattningsvis bör ulredningen ge underlag för en
samlad rekrea-tionspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka
insatser som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors
möjligheter alt utnyttja den ökade friliden.

Arbelet bör bedrivas skyndsamt. Förslag rörande de
administrativa frågorna bör redovisas med förtur.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att Ullkalla en särskild utredare med uppgifl alt utreda
frågan om den statliga rekreationsoch luristpolifiken,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasta lionde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

s. 365 Kontrollera mot PDF

365 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:8

8. Utredning om förutsättningarna för tillverkning av
etanol ur sockerbetor m.m.

Dir 1979:83

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-05

Departementschefen, statsrådet Enlund, anför,

I proposition 1978/79:208 om reglering av priserna på jordbruksprodukier,
m,m, anmälde jag att regeringen träffat en överenskommelse med Svenska
Sockerfabriks AB och Sveriges Betodlares Cenlralförening som gör det möjligt
atl forisätta med sockertillverkning vid bruket i Karpalund även under 1980 och
1981 års betkampanjer. Jag anmälde vidare atl staten genom bl.a. Svensk
Melanolutveckling AB (SMAB) bör uireda de lekniska och ekonomiska möjligheterna
att lillverka etanol ur sockerbelor och andra produkler. Jordbruksutskottet
framhöll i sitt betänkande (JoU 1978/79:36) med anledning av proposilionen att
det kan finnas anledning alt företa en mera övergripande utredning om den
svenska sockernäringens organisation och siruktur. Riksdagen biföll utskottets
förslag (rskr 1978/79:417).

I proposition 1978/79:115 om riktlinjer för
energipoliliken framhålls att det bör vara en målmedveten strävan atl i ökad
ulslräckning utnyttja fömybara energikällor i landets energiförsörjning. Vidare
understryks att åtgärder för atl skapa förutsättningar för att använda
alternativa drivmedel bör påbörjas så tidigt som möjligt och vidtas successivt.

Del kan vara möjligt att i framtiden producera etanol i
industriell omfattning ur sockerbetor. De lekniska och ekonomiska
förutsättningarna för en produktion av etanol ur sockerbetor och andra
produkter är emellerlid inle tillräckligt utredda. Jag anser det angeläget alt
denna fråga uireds med förtur så atl resultatet kan beaktas vid den av
riksdagen begärda översynen av sockernäringens organisalion och struktur. Jag
förordar därför alt den av mig aviserade ulredningen nu kommer till stånd. En
särskild utredare bör tillkallas för uppgiften.

Utredningen bör bedrivas så att en utvärdering kan vara
klar under år 1980.

Jag har den 22 februari 1979 tillsatt en arbelsgrupp med
uppgift alt föreslå åtgärder för att underlätta införandet av blyfritt
motorbränsle, m.m. Arbetsgruppen skall även pröva vad som krävs för alt bilarna
skall kunna drivas med sådant blyfritt motorbränsle som kan innehålla metanol
eller annan alkohol. Bilavgaskommittén (Jo 1977:08) har genom tilläggsdirektiv
(Dir 1979:29) fått i uppdrag att föreslå de åtgärder som i det längre
tidsperspektivet behövs för atl en total övergång fill blyfritt motorbränsle
skall kunna genomföras. Delegationen (11979:01) för solvärme och bränslen som kan
ersätta olja har enligt direktiv (Dir 1979:2) lill uppgift att bl.a. behandla
frågan om styrmedel, föreskrifter och introduklionsstralegi för syntetiska
drivmedel.

Uiredaren bör samråda med berörda myndigheter,
organisationer och företag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt uireda
de lekniska och ekonomiska förutsättningarna för tillverkning av etanol ur
sockerbelor och andra produkter.

s. 366 Kontrollera mot PDF

DelIIJo:9 Skr
1979/80:103 366

atl
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal bilräde åt uiredaren.

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta lionde
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

9.
Statens stöd till hästaveln, m.m.

Dir
1979:91

Beslul
vid regeringssammanträde 1979-06-07. Departementschefen, statsrådet Enlund,
anför

Antalet
hästar i landet har kraftigt minskat från 1930-talet fram Ull slutet av
1960-talet. Denna utveckling har huvudsakligen varit en följd av den omfattande
mekaniseringen inom jord- och skogsbruket. Samtidigt har försvarets behov av
hästar upphört. 1963 års hästutredning, som i betänkandet (SOU 1965:44) Slöd
åt hästaveln lämnade förslag fill de nuvarande riktlinjerna rörande statens
stöd till hästaveln och därmed sammanhängande frågor, beräknade att antalet
hästar i landet skulle under 1960-talet sjunka till ca 80.000. Denna prognos
visade sig i stort sett riktig. Statsmakterna fattade år 1966 beslut (prop.
1966:1 bil. 11, JoU 1966:1, rskr 1966:9) med anledning av hästutredningens
förslag.

Under
1970-talet har en omsvängning skett och en kraftig expansion av hästintresset
har kunnat konstateras. Den nedåtgående trenden har brutits och hästantalet har
ökal. Det uppgår f.n. till ca 115.000. Ökningen omfattar sporthästar, dvs.
ridhästar saml trav- och galopphästar. Endast ca 30.000 av hästarna utgörs
numera av kallblod. Häslbeståndet har alltså fått en ändrad karaktär mot
tidigare.

Siatsmakternas
beslut år 1966 innebar att statligt stöd skall utgå Ull hästaveln och att
syftet med stödet i första hand skall vara atl skapa förutsättningar för en
kvalitativt sett högtstående hästavel inom landet.

Stödet
fill hästaveln består i huvudsak av bidrag till häslpremiering, hingsthållning
och till vissa andra kvalitetsbefrämjande åtgärder. För budgetåret 1978/79
utgår statsbidrag med 810.000 kr. från anslaget Befrämjande av husdjursaveln m.m.

De
grundläggande reglerna för dispositionen av stödet lill hästaveln återfinns i
kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. Enligt kungörelsen får
hingstar och ston, som kan antas ha betydelse för aveln inom den ras de
tillhör, föras in i stambok för rasen (riksstambok). Penningpriser kan utgå
till häst vid två oHka fillfällen, nämligen vid stambokföringen samt när säker
och god nedärvning dokumenterats. Lantbruksstyrelsen bestämmer för vilka raser
riksstambok skall föras saml inom vilka raser och med vilka belopp pris får
ulgå. För urvalet av de hästar som skall stambokföras och för utdelningen av
penningpriser (premiering) finns fyra hingstpremieringsnämnder samt särskilda
premieringsförrättare. Styrelsen beslular om hingstpremieringsnämndernas antal
och verksamhetsområden.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Del II Jo:9

Styrelsen utser också ordförande och ledamöier i
nämnderna. Den som önskar erhålla tillstånd atl använda en hingst för
betäckning av sto skall uppvisa hingsten och fä den godkänd av
premieringsnämnd. Kungörelsen har också anknytning lill lagen (1914:451) om
hingstbesiktningslvång. Enligt denna lag får inom ett område där
hingstbesiktningslvång införts en hingst inle användas för betäckning av sto
som tillhör annan än hingstens ägare om inle hingsten godkänts av
premieringsnämnd. För premiering av ston finns särskilda premieringsförrättare,
som utses av lantbruksnämnderna.

Verksamhelen vid statens hingsldepä och stuleri i Flyinge
innebär etl betydande slöd till vissa grenar av hästaveln. Hingstdepån har till
uppgifl att främja aveln av varmblodiga hästar inom landet genom att
tillhandahålla goda beskällare. Verksamheten står under överinseende av
lantbruksslyrelsen. Enligt riksdagens beslut skall de direkta kosinaderna och
inkomsterna vid anstalten balansera.

Hingstdepån och stuteriet fungerar som uppdragsmyndighet.
För ändamålet finns 1.000 kr. upptagna på förslagsanslaget Statens hingsldepä
och stuteri: Uppdragsverksamhet. Stöd utgår från anslaget Bidrag till statens
hingstdepå och sluteri. Stödel uppgår för budgetåret 1978/79 till 250.000 kr.
Medlen disponeras av lantbruksstyrelsen för att täcka underskott i
verksamheten.

Resultatutvecklingen för verksamheten i Flyinge har under
senare år inte varit tillfredsställande. Budgetåret 1977/78 uppstod ett
belydande driftsunderskott vid anstalten. Lantbruksstyrelsen lillsaiie är 1977
en arbetsgrupp för att utreda hur driften vid de olika verksamhetsgrenarna
skulle kunna effektiviseras. Arbetsgruppen har i en rapport till styrelsen
föreslagit vissa förändringar av verksamheten för att resultatet skall
förbättras. Styrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80
beaklal vad arbelsgruppen anfört.

Av statsbidraget till befrämjande av husdjursaveln m.m.
erhåller hingst-uppfödningsanstalten Wången 225.000 kr. Wången är en anläggning
för uppfödning av nordsvenska hästar. Huvudman är Jämtlands läns hushållningssällskap.

Stöd lill hästaveln och ridsporten utgår också i form av
statlig kreditgaranti, som får beviljas för lån - för budgetåret 1978/79 inlill
ett belopp av 500.000 kr. - till inköp av avelshäslar och ridhästar.

Härtill kan läggas all lantbruksstyrelsens och
lantbruksnämndernas kostnader för behandling av ärenden rörande hästar uppgår
till ca 1,5 milj. kr. varav en mindre del hänför sig till styrelsen.

Med hänsyn framför allt till den stora betydelse hästen
haft för de areella näringarna har det varit naturligt att statligt stöd i
olika former utgått för att främja en god hästavel. Antalet hästar som nyttjas
inom dessa näringar ulgör dock som jag lidigare konstaterat en allt mindre del
av del totala hästantalet i landet. När det gäller hästens framtida uppgifter
inom jord- och skogsbruksnäringarna är det svårt att göra en säker
framtidsbedömning. Inom jordbruket torde dock hästantalet förbli i stort selt
konstant. Man kan konstatera att intresset för att använda hästen i skogsbruket
ökar. I detta sammanhang kan nämnas riksdagens beslut med anledning av
propositionen om energihushållningen m.m. jämte moiioner (prop. 1975:30, NU
1975:30, rskr 1975:202) som bl.a. innebar att riksdagen fann del angeläget att
draghästens betydelse inom skogsbruket uppmärksammas av berörda myndigheter och
organ.

Om användningen av hästen för jord- och skogsbruk är
osäker är trenden

s. 368 Kontrollera mot PDF

DelIIJo:9
Skr 1979/80:103 368

mol etl ökal intresse för ridning och annan hästsport
klart dokumenterad. Häslhållningen har sålunda i Sverige under den senasle
15-årsperioden fått en ändrad struktur. Samtidigt som del toiala hästantalel
ökat har en förskjutning skett mol en starki ökad andel sporlhäslar, framför
allt rid- och frilidshästar. Antalet ryttare har ökal myckel kraftigt från
35.000 är 1965 till 200.000 år 1978. Hästsporten har breddats och kommii all fa
en slor belydelse inte minst för ungdomen. Statens insalser på detta område
belyses av atl lill amaiörridsporten ulgår för budgeiårei 1978/79 från anslaget
Slöd till idrotten: Organisationsslöd m.m. ell belopp av 2.893.000 kr. Syftet
med della stöd är all främja ridningen som folksporl. För budgetårel 1979/80
skall del statliga organisationsslödel även omfatta ett bidrag pä 250.000 kr.
till Ridfrämjandel för all förbättra ekonomin för instruktörsulbildningen vid
ridskolan i Strömsholm.

Antalet hästar som nyttjas inom trav- och galoppsporten
har också stigit samtidigt som totalisatoromsäliningen ökat oavbrutet. Ca en
iredjedel av sporlhästarna i Sverige är trav- och galopphästar. Under år 1978
var totalisatoromsäliningen ca 1.600 milj. kr.

Enligt min mening stär del klart att de förändringar som
ägt rum under senare år i fråga om inriktningen av häslhållningen oeh intresset
för hästar i landel har ändrat förutsättningarna för statens stöd till
hästaveln och därmed sammanhängande frågor. Främjandet av en god hästavel bör
därför ske i nya former och del kan ifrågasättas om siaten alltjämt skall vara
huvudman för verksamheten.

Jag vill erinra om att när det gäller andra djurslag såsom
nötboskap, svin och får handhas huvudmannaskapet för bl.a. avelsverksamhelen
och den organiserade hälsokontrollverksamheten av de inom områdel verksamma
avels- och intresseorganisationerna. Svensk Husdjursskötsel ek. för. är ett
centralt organ för nötkreatursoch svinaveln och har till uppgift att bl.a.
bedriva utvecklingsarbete med avelsmetoder, kontrollformer och andra uppgifter
som ligger inom husdjursföreningarnas arbetsområde. En liknande lösning vad
gäller ansvaret för avelsfrågor, utvecklingsarbete, m.m. bör skapas på
hästområdet.

Bilden är splittrad när det gäller de avels- och
intresseorganisationer som företräder hästinlressen i olika hänseenden. Enligt
min mening skulle det vara en fördel om dessa frågor kunde samlas under en
huvudman. Större enhetlighet i verksamheten och en effektivare bevakning av
frågor som exempelvis berör avel, utbildning, hälsokontroll och utvecklingsarbete
kan därmed uppnås.

Mot bakgrund av det anförda finner jag flera skäl tala för
all formerna för främjandet av hästaveln och andra frågor som rör
hästhållningen och hästens roll i samhället nu bör bli föremål för en allsidig
översyn. Ansvaret för hästavelsarbetet skall därvid ses över med hänsyn till
den ändrade karaktär som häslbeståndet fått under senare år. Likaså skall del
ekonomiska ansvaret för avelsarbetet utredas. En kommitté bör tillkallas för
detta ändamål.

Mot bakgrund av de ställningstaganden kommittén kommer
fram fill i dessa centrala frågor bör kommittén sedan ta upp frågan om de
framtida uppgifterna vid statens hingstdepå och stuteri. Alltjämt skall gälla
atl de direkta kostnaderna och inkomsterna vid anstalten skall balansera. Vidare
bör kommittén överväga frågan om statens medverkan i utbildnings- och
informationsverksamheten.

Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor som rör
statens medverkan i hästfrägor, l.ex. i fråga om forskning och försök.
Utredningens förslag bör

s. 369 Kontrollera mot PDF

369 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Delll Jo: 10

totalt sett inte innebära krav på ökade kostnader för
statsverket.

En särskild utredning har nyligen tillsalts om
organisalionen och finansieringen av djurens hälso- och sjukvård. Denna
utredning skall även ta upp den velerinära servicen på häslområdel. Förevarande
utredning bör därför samråda med denna ulredning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag alt utreda frågan om slatens stöd till hästaveln och andra frågor som
rör hästhållningen och hästens roll i samhället,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kosinaderna skall belasta tionde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

10. Utredning om rennäringens ekonomiska förhållanden

Dir 1979:116

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28
Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

De rikllinjer som nu gäller för rennäringen fastställdes
av 1971 års riksdag (prop. 1971:51, JoU 1971:37, rskr 1971:216). Utgångspunkten
för statsmakternas beslut var att det var ett angeläget intresse från såväl
rennäringens som samhällets synpunkt alt genom rationaliseringsåtgärder av
olika slag skapa förutsättningar för en effektivare och mera lönsam renskötsel.
Vidare uttalades att del var ett samhällsintresse, inte bara från
näringspolitiska synpunkter, att rennäringens lönsamhet förbättrades, eftersom
rennäringen är en förutsätlning för bevarande av den samiska kulturen.

Rennäringens betydelse för den samiska kulturen betonades
också av 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:80, KrU 1976/77:43, rskr
1976/77:289). Därvid uttalades att en avgörande förutsätlning för att den
samiska kulturen skall kunna bevaras är att rennäringen kan fortleva som samisk
näring och att ett rimligt antal samer kan få sin utkomst inom rennäringen.

De grundläggande förutsättningarna för renskötselns
bedrivande anges i rennäringslagen (1971:437). Stöd lill rennäringens
rationalisering lämnas i form av statlig lånegaranti och bidrag ur samefonden.
Vidare lämnas statligt stöd mol ekonomiska förluster vid synnerligen svåra
renbetesförhållanden (kalastrofskadeskydd). Dessulom utgår statligt prisstöd
till rennäringen. Grunderna för prisstödet fastlades av 1973 års riksdag (prop.
1973:96, JoU 1973:25, rskr 1973:232).

Omfattande investeringar i renskötselanläggningar och ökat
utnyttjande av tekniska hjälpmedel har medverkat till förändrade driftsformer
och viss omvandling av renskötselutövandel. Därvid har rennäringen blivit
alltmer

24 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 370 Kontrollera mot PDF

Del II
Jo:10 Skr 1979/80:103 370

beroende av stabilitet och ekonomi i verksamheten.

Enligt min mening är del av slor belydelse all
förulsältningar finns för all uppfylla de mål statsmakterna har ställt upp för
rennäringens fortbestånd. En grundläggande förutsättning härför är atl
ekonomisk irygghet skapas för rennäringens utövare. Jag föreslår därför att
inkomsi- och lönsamhelsförhål-landena inom rennäringen uireds och alt en
översyn görs av näringens ekonomiska förhållanden. En särskild uiredare bör
tillkallas för detla ändamål.

Utredaren bör pröva olika förslag i syfle atl skapa
förutsättningar för dem som är sysselsatta inom rennäringen atl få en
tillfredsställande ekonomisk och social standard och trygghet i arbetet. De
förslag uiredaren lägger fram bör vara ägnade alt inom samebyns ram stimulera
till bärkraftiga renskötselföretag.

Ytterligare en förutsättning för utredarens överväganden
bör vara atl rennäringen ses i sin inskränkta betydelse, dvs. renskölseln. Som
ell led i strävandena att skapa bärkraffiga renskötselförelag bör uiredaren
beakta kombinalionsnäringarna.

Det ekonomiska stödel lill rennäringen bör i princip
utformas så all det främjar rationaliseringen inom näringen. Utredningen bör
pröva om det nuvarande slödel lill rennäringen har den för näringen lämpligaste
inriktningen och utformningen. Härvid bör prövas möjligheterna att inrikta
stödet mera på arbetsinsatserna än på själva ägandet av reh i syfte alt stödja
de renskötare och aktiva renägare som inte har alternafiva sysselsättningar.
Inom denna ram bör uiredaren vidare pröva förutsättningarna atl lillämpa
selektiva former av stöd, såsom l.ex. stöd lill kalvslakl, tidig höslslakl och
för tillskottsutfodring samt stöd lill samebyar för inköp av avelsdjur.

Statens jordbruksnämnd har regeringens uppdrag att se över
prisstödet till rennäringen. Uiredaren bör i denna fråga beakla
jordbruksnämndens arbele. Utredaren bör vara oförhindrad alt pröva utformningen
av prisstödet för att i enlighet med vad som nyss sagts slimulera till
rationella och bärkraftiga renskölselföretag.

Utredaren bör även pröva formerna för samråd och
överläggningar mellan staten och rennäringsutövarna i näringsfrågor.

Renskölseln utövas huvudsakligen i utpräglade
glesbygdsområden. De regionalpolitiska aspeklerna bör därför tillmätas stor
betydelse vid förslagens ulformning.

Jag erinrar slufligen om regeringens direktiv (Dir
1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda uiredare om finansiering av
reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

aU tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
rennäringens ekonomiska förhållanden,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fionde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(J ordbruksdepartementel)

s. 371 Kontrollera mot PDF

371 Kommittéer: Jordbruksdepartementet Delll Jo: 11

11. Användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket
m.m.

Dir
1979:119

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-09
Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Kemiska medel används i jord- och skogsbrukel främst i
form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Användningen av sådana kemiska
medel har ökat de senaste årtiondena. Inom det moderna jord- och skogsbruket
samt trädgårdsnäringen har dessa medel fått stor betydelse för nuvarande
produktionsnivå.

Hanleringen av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel
regleras med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. De
centrala bedömningarna enligt denna lag görs av produklkonlrollnämnden.
Särskilda bestämmelser om bekämpningsmedel finns i kungörelsen (1973:334) om
hälso- och miljöfarliga varor. Enligt dessa bestämmelser skall bekämpningsmedel
vara registrerat hos produklkonlrollnämnden för att få användas. Nämnden
meddelar också de föreskrifter som skall gälla vid spridning av medlen och
andra särskilda villkor till förebyggande av skada. Särskilda bestämmelser
finns angående spridning över områden där allmänheten får färdas fritt, dvs.
främst skogsmark. När det gäller hanteringen av hand-elsgödseltnedel finns,
förutom de generella bestämmelser i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor som kan vara tillämpliga, också vissa allmänna råd och anvisningar från
berörda myndigheter.

I såväl den allmänna debatten som i arbetet hos berörda
myndigheter och andra organ har frågan om användningen av kemiska preparat i
jord- och skogsbruket alltmer uppmärksammats under senare år. Diskussionen har
särskilt gällt spridningen av lövbekämpningsmedel över skogsmark. Olika
forskningsresultat som successivt lagts fram och som visat på risker vid
användningen av vissa preparat har ytterligare ökal den oro som finns både hos
dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. Angelägenheten av att
användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket minskas så mycket som
möjligt har också framhållits i olika sammanhang.

I de riktlinjer som riksdagen de senaste åren antagit för
jordbruks- resp. skogspolitiken har också frågan om användningen av kemiska
medel tagits upp. I prop. 1977/78:19 om nya rikllinjer för jordbrukspolitiken,
m.m. framhålls bl.a. att det vid ulformningen av produktionsmålsättningen är
angeläget att beakta de konsekvenser som en mer restrikfiv användning av
kemiska medel kan få. Vidare framhålls att vi på sikt måste eftersträva att
finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på
resurshushållning och ekologisk balans. I prop. 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m.m. sägs att användningen av kemiska medel bör begränsas så
långl som möjligt.

Kontrollen över användningen av kemiska medel i jord- och
skogsbruket har också successivt skärpts under de senaste tio åren. Som exempel
på medel som tidigare använts i skogsbruket men som nu är förbjudna kan nämnas
DDT-halfiga bekämpningsmedel, som användes till behandling av skogsplantor,
och fenoxisyror av typen 2, 4, 5 - T, som användes till lövslybe-kämpning.
Kontrollen har också ytterligare skärpts genom bl.a. ökade krav på
underlagsmaterial för registrering av bekämpningsmedel, strängare
hanleringsföreskrifter och behörighetskrav när det gäller dem som använder
medlen. I lagstiftningen har vidare införts bestämmelser med syfte alt öka

s. 372 Kontrollera mot PDF

Delll
Jo:ll Skr 1979/80:103 372

myndighelernas insyn och kontroll saml för att säkerställa
att människor inle ovetande skall komma i konlakl med bekämpningsmedel eller
område där sådana medel spritts.

Också när det gäller all få fram alternativa
produktionsmetoder och bekämpningsmeloder har insatserna successivt ökat.
Forskning pågår för alt utveckla allernaliva mekaniska och biologiska
bekämpningsmetoder och för all förebygga sjukdomar och förhindra inseklsskador
pä växter. Forsknings-och utvecklingsarbete bedrivs också inom områdena
växtförädling, allernaliva brukningsmetoder, ändrad växtföljd m.m. för atl få
fram meloder som inle innebär långsikliga negativa effekler i miljön eller skadar
människors hälsa.

De ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för
människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparal i
jordoch skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sädana preparal som
allmänheten känner inför dessa problem gör det enligt min uppfattning
nödvändigt alt ytterligare åtgärder nu vidtas för alt minska användningen av
preparaten. Det är samiidigi uppenbart alt en kraftigt minskad användning av
kemiska preparat i jord- och skogsbrukel får betydande konsekvenser för dessa
näringar. En särskild kommillé med pariamenlarisk sammansättning bör därför
enligt min mening tillkallas för att utreda frågan om användningen av kemiska
medel i jord- och skogsbruket m.m. Därvid bör i della sammanhang också
inbegripas trädgårdsnäringen. Kommiitén bör dessutom sludera den användning som
sker i övrigt av bekämpningsmedel l.ex. i hushållen.

En huvuduppgift för kommittén bör vara atl sludera
konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i
jordoch skogsbrukel m.m. Därvid bör såväl effekterna från hälso- och
miljösynpunkt som konsekvenserna för bl.a. ekonomi och sysselsällning belysas.
Kommitténs uppdrag bör omfalla såväl användningen av bekämpningsmedel som
användningen av handelsgödselmedel.

Som underlag för sina bedömningar bör kommiitén
sammanställa lillgängliga uppgifler om den hillillsvarande användningen av
olika kemiska preparal i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även
redovisa de bedömningar som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av
kemisk bekämpning och gödsling.

En bedömning av konsekvenserna av en minskad användning av
kemiska preparal i jord- och skogsbruket förutsätier en bedömning av vilka
alternativa metoder som kan finnas. Kommittén bör därför invenlera och redovisa
de metoder som finns tillgängliga för atl hell eller delvis ersätta de kemiska
preparaten.

En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso-
och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel.
Kommillén bör därför låta sammanställa och ulvärdera de forskningsresullal som
föreligger på detta område. Såväl effeklerna i den yttre miljön som de problem
som föreligger från arbetsmiljösynpunkt bör därvid beaktas. Kommittén bör
vidare bedöma effekterna från hälso- och miljösynpunkt av en förändring av
dagens jord- och skogsbruk i riklning mol de alternativa meloder som kan finnas
tillgängliga. Kommittén bör därvid redovisa såväl de positiva effekler från
miljösynpunkt som en minskad kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som
en användning av alternativa metoder kan ge upphov till. Kommiitén bör således
belysa exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämp-

s. 373 Kontrollera mot PDF

373 Kommittéer:
Jordbruksdepartementet Delll Jo: 11

ningsmetoder kan medföra liksom de problem från
arbetsmiljösynpunkt som en övergång till mekanisk röjning kan ge inom
skogsbruket.

Som jag lidigare beröri skulle en krafligl minskad
användning av kemiska medel få belydande konsekvenser för de akluella
näringarna. Del är angeläget all kommillén så långl möjligt kan redovisa och
bedöma konsekvenserna för bl.a. ekonomi och sysselsättning inom näringarna.
Bland de frågor som därvid bör uppmärksammas är påverkan på arbetskraftsbehov,
arealbehov, energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i slörre
eller mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommiitén bör
självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror
och färdigvaror kan påverkas varvid bl.a. konsekvenserna för vår
livsmedelsberedskap bör analyseras. Även de internationella aspeklerna på
försörjningsfrågorna bör belysas. En bred och öppen redovisning av
samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas.
Beskrivningen av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till
alternativa metoder bör göras mot bakgrund av de mål och riktlinjer för resp.
näring som statsmakterna nyligen angivit.

Kommilléns uppgifl bör i första hand vara alt i enlighet
med vad jag här anförl redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad
användning av kemiska preparal i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen.
Kommillén bör emellerlid också ulvärdera det underlagsmaterial som kommittén
lar fram och utifrån en avvägning mellan bl.a. näringspolitiska intressen och
miljöintressen föreslå lämpliga ålgärder. Alternativa förslag bör därvid
redovisas.

De praktiska oeh ekonomiska möjligheterna att genomföra
från miljösynpunkt i och för sig angelägna förändringar av nuvarande
produktionsmetoder beror naturligtvis bl.a. på i vilket tidsperspektiv
bedömningarna görs. Enligt min mening bör kommittén pröva vilka förändringar
som är rimliga och möjliga att genomföra på relativt kort sikt. Härutöver bör
kommittén emellerfid också sludera vilka ytterligare åtgärder för all
tillgodose hälsooch miljösynpunkter som kan göras i något längre
tidsperspektiv. I detta sammanhang bör kommittén också pröva behovet av
ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att fä fram
alternativa produktionsmetoder. Möjlighelen till ökade insatser inom bl.a.
växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid
övervägas och erforderliga förslag läggas fram.

Enligt min uppfattning är det angeläget att en första
redovisning av de frågor jag här beröri kan föreligga relativt snarl.
Resultatet av arbelet bör lämpligen kunna redovisas i form av delrapporter
varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör
redovisas med förtur. Förslag i delta avseende bör redovisas under år 1980. När
det gäller andra frågor bör arbetet planeras så att en redovisning kan ske vid
utgången av år 1981. Kommillén bör samråda med berörda myndigheter och andra
organ samt med naturresurs- oeh miljökommittén (Jo 1978:01) och övriga pågående
utredningar inom kommilléns ämnesområde i syfte att effektivt kunna utnyttja
tillgänglig kunskap och undvika onödigt dubbelarbete.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag all uireda frågan om användningen av kemiska medel i jord-
och skogsbrukel

s. 374 Kontrollera mot PDF

Delll Jo:ll Skr
1979/80:103 374

att
utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga,
experter, sekreterare och annat bilräde åt kommittén. Vidare hemställer jag atl
regeringen föreskriver atl kostnaderna skall belasta lionde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartemenlel)

s. 375 Kontrollera mot PDF

375 Komniittéer:
Handelsdepartementet Del II H:l

Handelsdepartementet

1. Sverigehusets framtida användning

Dir 1979:84

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-19
Departement.schefen, statsrådet Cars, anför.

Sverigehuset vid Kungsträdgården i Siockholm logs i bruk
år 1969, Del planerades ursprungligen som ett öppet hus med svensk accent för
ulländska besökare. Med hänsyn härtill har huset försetts med serviceutrymmen
såsom utställningshall, filmsal med simultantolkningsanläggning, konferensrum, bibliolek
och restaurang. Dessutom bedrivs turislmottagningsservice i entrén, I
kontorslokalerna ryms Svenska institutet, utrikesdepartementets pressrum,
Sveriges turistråd och Stockholms Turisttrafikförbund,

Utredningen (UD 1977:01) om del svenska kulluroch
informationsutbytet med utlandet anser i sitt betänkande. Kultur och
informalion över gränserna (SOU 1978:56), att idén bakom Sverigehuset inle har
förverkligats. Frågan om Sverigehusets karaktär bör därför enligt ulredningen
ulredas närmare inom berörda departement.

Utredningen framhåller betydelsen av vårt sätt att la emot
utländska besökare. En utgångspunki bör i della perspekliv vara all etl
Sverigehus kan ge många möjligheter lill levande Sverigeinformation. Vilka
intressen som skall styra Sverigehusets allmänna framtoning måsle bedömas med
hänsyn till att huset är en kontaktpunkt med en vid krets av utländska besökare
från tillfälliga turister till tongivande utländska journalister. En levande
utställningsverksamhet kan bidra till att ge huset en bestämd karaktär och
utländska besökare ett positivt intryck av Sverige.

Jag förordar att frågan om Sverigehusets framtida
användning nu utreds närmare mot bakgrund av de synpunkter som utredningen om
del svenska kulturoch informationsutbytet med utlandet framfört. En särskild
utredare bör tillkallas för uppgiften.

Utredaren skall mot bakgrund av det slalsfinansiella läget
beakta tilläggsdirektiv (Dir 1978:40) till samtliga kommittéer och särskilda
utredare angående finansiering av reformer. Utgångspunkten för
utredningsarbetet skall vara att Sverigehuset skall drivas med rimlig ekonomisk
lönsamhet.

Med hänvisning till detta hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för handelsdepartementet

atl lillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om Sverigehusels framtida användning

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde åt utredaren.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Del II H:2 Skr 1979/80:103 376

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att kosinaderna för ulredningen skall belasta elfte
huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartemenlet)

2. Handel med teknik

Dir 1979:88

Beslut vid regeringssammanträde 1979-07-19
Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Det är elt samhällsintresse atl det svenska näringslivet
ligger långt framme i tekniskl hänseende. Del tekniska kunnandet måste ständigl
ulvecklas för atl landels inlernationella konkurrenskraft skall kunna
bibehållas och stärkas. Sysselsättning och välstånd beror ytterst på atl
företagen producerar varor och tjänster så effektivt och av så hög standard atl
omvärlden efterfrågar dem.

Forskning och utveckling är därför av central betydelse.
Företagen satsar stora resurser på detla område, Siatsmakterna har under senare
är avsatt betydande medel till stöd åt teknisk forskning och utvecklingsarbete.
Genom en ny patentlagstiftning har det blivit enklare för förelagen all
internationellt skydda sin nya teknik,

Sverige har emellertid inte möjlighet att bedriva
utvecklingsarbete på alla de områden som är intressanta för ett
högindustrialiseral samhälle. Ansträngningarna har därför koncentrerats till
vissa branscher och till vissa produkter, I flera fall har mycket goda resultat
uppnåtts och flera företag har idag en internationellt stark ställning i
tekniskt avseende, I andra branscher bedrivs forskning och utveckling i blott
begränsad skala och man är där beroende av tekniska impulser och kunnande
utifrån för att kunna leva vidare.

Bl.a. mot denna bakgrund bedriver svenska företag idag
internationell handel med teknik. Med teknik avser jag i detta sammanhang
tekniskt kunnande i form av process- och produktkunskap, vidare kunnande inom
områdena forskning, utveckling och administration. Ibland kan detla kunnande
bli föremål för palenl. Det bör kunna omfattas av licensavtal eller liknande
överlåtelser.

För vissa företag kan det vara fördelaktigt atl sälja hela
eller delar av sitt tekniska kunnande. Del kan exempelvis finnas teknik
utvecklad som av olika skäl inte kan finna avsättning i Sverige men som företag
i andra länder kan vara intresserade av. Vidare kan företag genom försäljning
av teknik hålla sig med större resurser för forskning och utveckling än som
annars vore fallet. Detta kommer rimligen företagens svenska produktion till
nytta. Ibland kan protektionistiska tendenser i den internationella handeln
göra traditionell export av varor ointressant eller omöjlig. Försäljning av
teknik och det samarbele som ofta följer därav kan vara etl sätt för svenska
företag atl

s. 377 Kontrollera mot PDF

377 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:2

komma in på sådana marknader, vilket på längre sikl kan
gynna även varuexporten.

Från samhällets synpunkt har leknikexporlen den fördelen
all den bidrar till att stärka den svenska bytesbalansen. Med del underskott i
bytesbalansen som Sverige f.n. har är del vikligl alt även denna lyp av export
främjas.

Även import av teknik har slor belydelse för såväl
enskilda förelag som för samhällel.

Ny leknik kan ofta förvärvas snabbare och lill lägre
kostnad genom köp än genom egen forskning och utveckling. Genom atl kombinera
ulländsk teknik med inhemskt marknadskunnande kan företagen bygga upp en
livskraftig och sysselsältningsfrämjande verksamhet. Specielll för de mindre
förelagen kan det finnas behov av atl köpa teknik från ullandel som alternativ
lill egen produktutveckling. Importerad teknik kan inte sällan läggas lill
grund för egen framgångsrik produktutveckling. Likaså kan del vara möjligt för
företag som drabbas av sirukturkriser atl få igång alternativ produktion
snabbare genom all utnyttja teknik som köpts utifrån.

Statsmakterna har på senare år satt igång en rad regional-
och sysselsäti-ningspolitiskt moliverade aktiviteter i syfte atl hitla nya
produkter och ny teknik till svenska förelag. Riksdagen har beslutat att denna
produklsökning skall utvidgas i industripolifiskl syfte (prop. 1978/79:123, NU
1978/79:59, rskr 1978/79:416). Chefen för industridepartementet kommer därför
senare denna dag atl begära bemyndigande att tillkalla en kommitté för atl
bedriva försöksverksamhel med produktsökning och teknikimpori.

På grund av den stora betydelse som Sveriges handel med
leknik har finns del anledning atl närmare sludera om ytterligare slatliga
insatser behövs på området. Efter samråd med chefen för industridepartementet
föreslår jag därför att en särskild uiredare nu tillkallas för atl uireda
teknikhandeln. Därvid bör först den nuvarande omfaltningen av Sveriges export
och import av leknik kartläggas. Därefter bör för- och nackdelar för företagen
och samhället med sådan handel belysas. Slutligen bör undersökas om det finns
etl behov av slatliga insatser för atl främja leknikhandeln.

Skulle utredaren finna atl så är fallel skall förslag ges
på vilkel säll siaten bör verka för sådan handel samt genom vilkel eller vilka
organ de slalliga åtgärderna bör kanaliseras.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) ulreder f.n. frågor
rörande främsl mindre och medelstora företags utnyttjande av ny teknik.
Utredningen beräknas vara avslutad under innevarande år. Utredaren bör i
lillämpliga delar utgå ifrån och bygga vidare på resultatet av STU:s utredning.

Vid ulformningen av förslagen bör särskild hänsyn las lill
de mindre och medelstora företagens situation. Utredaren bör också ta tillvara
de erfarenheler andra länder kan ha av slatliga insalser på
leknikhandelsområdel.

Utredaren bör bedriva sill arbete i nära samarbete med den
lidigare nämnda kommittén för försöksverksamhet med produklsökning och leknikimport.
Vidare bör utredaren samråda med ulredningen om samverkan i fråga om statlig
konsultverksamhet i utlandet m,m, ("Konsullexporlulred-ningen". Dir,
1978:15),

Utredaren skall mot bakgrund av det slalsfinansiella lägel
beakla tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40) fill samtliga kommilléer oeh särskilda
uiredare angående finansiering av reformer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlel

s. 378 Kontrollera mot PDF

Del II H:3 Skr 1979/80:103 378

atl tillkalla en särskild uiredare med uppdrag all uireda
frågan om handeln med leknik.

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde äl uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla elfle huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlet)

3. Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport

Dir 1979:93

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-07-19
Departementschefen, slalsrådel Cars, anför

Enligt kungörelsen (1949:614) angående förbud mol utförsel
från rikel av krigsmateriel (omtryckt 1972:202, ändrad 1974:127) får
krigsmateriel inle ulan tillstånd utföras till utrikes orl. Utförsellillslånd
kan i särskilda fall meddelas av chefen för handelsdepartementet. Om ärendet
gäller utförsel i större omfattning eller eljest är av slörre vikl skall frågan
underslällas regeringen. Vad som är aU betrakta som krigsmateriel anges i
bilaga lill kungörelsen.

De nu gällande riktlinjerna för tillståndsprövningen
framgår av prop. 1971:146, där principer försvensk export av krigsmateriel
redovisas. Propositionen godkändes av riksdagen i december 1971 (UU 1971:21,
rskr 343), Till grund för proposilionen låg förslag från 1970 års
krigs-materielexportutredning (SOU 1970:63) och remissbehandlingen av dessa förslag,

I fråga om de principiella överväganden som ligger bakom
nuvarande regler för krigsmaterielexport hänvisar jag lill prop, 1971:146,
SammanfaUningsvis anförs där atl beredskapshänsynen utgör etl vägande skäl för
att även i fortsättningen tillåta en viss export. De beredskapsskäl som sålunda
talar för svensk krigsmaterielexport måste slällas mot de ulrikesoch
neutralitelspoliliska skäl som enligt vad som anförs i proposilionen talar mot
sådan export.

Mot bakgrund av de principiella övervägandena anger föredragande
departementschefen i prop, 1971:146 följande riktlinjer för prövningen av
frågor om tillstånd till krigsmaterielexport:

"1 vissa fall föreligger ovillkoriigt hinder mol
krigsmaterielexport. DeUa kan vara fallet på grund av inlernalionella avtal,
beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrällsliga regler om export från neutral
stat under krig, I dessa fall skall självfallet exportlillslånd vägras.

Utrikes- och neutralitelspoliliska skäl saknar betydelse i
fråga om krigsmaterielexport till de nordiska staterna och lill de neutrala
staterna i Europa, Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export lill
dessa slaler. I fråga om andra stater måste från fall till fall bedömas om de
utrikes- och neutralitetspolitiska skälen har så ringa vikt all export bör
tillåtas.

s. 379 Kontrollera mot PDF

379 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:3

De principiella överväganden som här har redovisats leder
lill all lillslånd inte bör beviljas för export lill

stal som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,
oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej,

stat som är invecklad i internalionell konflikt som kan
befaras leda till väpnad konflikt, eller

slal som har inre väpnade oroligheler.

Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja
mellan maleriel av utpräglat defensiv karaktär och krigsmateriel i övrigt. De
allmänna utrikespolitiska skälen mol krigsmaterielexport har, som jag lidigare
har anförl, inte samma tyngd i fråga om defensiva vapen, t,ex, kustartilleri-
och luftvnrns-materiel. Visserligen bör inle ens defensiv maleriel kunna
exporteras till stal som befinner sig i väpnad konflikt med annan slal. Men i
de övriga fall som här avses bör export av sådan maleriel, som inle kan
ulnylljas för alt påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas.
Delta är hell i överensslämmelse med den praxis som gäller f.n.

Starka utrikespolitiska skäl lalar vidare mol all Sverige
exporterar krigsmateriel, som kan bli utnyttjad för atl undertrycka mänskliga
rättigheter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för
praxis i lillslåndsärenden, är det angeläget att del uttryckligen slås fast som
en grundläggande regel atl export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses
medföra ökad restriktivitet i fråga om urvalet av mottagare för svensk
krigsmaterielexport i överensstämmelse med det allmänna syfle som jag förut har
angett för de nya rikllinjema. Regeln bör uttryckas så, att tillstånd inte
skall ges för export av krigsmateriel till slal, som pä grund av deklarerade
avsikter eller rådande politiska förhållanden kan antas använda malerielen för
att undertrycka mänskliga rättigheter som anges i FN-sladgan.

1 fråga om reservdelar lill tidigare levererad
krigsmateriel föreligger särskilda förhållanden. Med den stränga restriktivitet
jag förordar för urvalet av de stater till vilka krigsmaterielexport skall
medges är det osannolikt, alt tveksamhet uppslår i fråga om export av
reservdelar lill maleriel, för vilken licens en gång lämnats. Skulle detla ändå
inlräffa, bör enligt min mening avgörande vikt fästas vid att reservdelarna är
ell komplemenl lill materiel, som exporterats med vederbörligt tillstånd. För
all svensk krigsmaierielin-dustri skall kunna verka på exportmarknaden inom de
ramar som jag har angivit är del angelägel att köparna har goda garanlier för
all de får reservdelar till inköpt materiel. Reservdelar lill lidigare inköpt
maleriel bör därför få exporteras oavsett förhållanden som jag här angivii som
hinder för export. Ovillkorliga exporthinder gäller dock givelvis även i della
fall,

Ulredningen och flera remissinstanser har betonat de
svårigheler som uppslår i företagens planering, om påbörjade eller
konirakterade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheler måste enligt min
mening beaktas. Om, som jag har funnil, krigsmaterielexport av viss omfallning
skall lillålas av beredskapshänsyn, bör man också beakla de konsekvenser för
sysselsättningen som kan uppstå, om en för export ulbyggd kapacitet plötsligt
inle kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas, förutom vid
ovillkorliga exporthinder, endast om den mottagande staten kommer i väpnad
konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Även i fall av
väpnad konflikt bör indragning av licensen kunna underlåtas, om del är
förenligt med de neutralilelsrällsliga reglerna och motlagarslalen dellar i
konflikten endast symboliskt.

Som utredningen anförl och jag lidigare framhållil medför
den lekniska utvecklingen att Sverige med begränsade resurser får alll svårare
all följa med i den lekniska ulvecklingen och med egen produklion läcka hela
den sektor som är av betydelse för det svenska försvarets behov. Det är som jag
också lidigare framhållit inle tänkbart att vi med hjälp av export av
krigsmateriel kan klara della problem. Det kan därför bli nödvändigt atl i
framtiden inleda samarbete med företag i andra slaler. I elt sådant samarbele

s. 380 Kontrollera mot PDF

Delll
H:3 Skr 1979/80:103 380

måste samarbeispartnern komma med på ell myckel lidigl
sladium. Vid samarbelsavlal mellan förelag i Sverige och i andra länder om
gemensam utveckling och produklion av krigsmaleriel bör sådan ulförsel till del
andra landet som föranleds av avtalel medges oavsell förhållanden som tidigare
angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i detla fall de
lidigare angivna ovillkorliga exporthindren. Avtal av della slag förutsätter en
mycket restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner. Jag
förutsälter alt avtalen alltid skall underslällas Kungl. Maj;t och atl myndigheterna
skall ha full insyn i den svenska samarbeisparinerns verksamhel.

Liksom f.n. bör endasl slallig myndighel eller av staten
auktoriserad vapenimporlör godlas som köpare. Della medför atl risken för alt
krigsmaleriel hamnar hos icke avsedd slal är kraftigl reducerad. För att
yllerligare minska denna risk bör ulländska köpare av svensk krigsmaleriel, om
del inte av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara att malerielen
under de närmaste fem åren från köptillfället är avsedd för köparens egel
behov."

De nu redovisade riktlinjerna har varil vägledande för
tillståndsprövningen i drygt sju års lid. Vid flera lillfällen har
lillslåndsgivningen diskuterats i riksdagen. Frågan om en översyn av gällande
regler har senast tagils upp i tre motioner; 1977/78:531 av Sven-Erik Nordin
m.fl. (c), 1978/79:397 av Osvald Söderqvist m.fl. (vpk) och 1978/79:589 av Olof
Palme m.fl. (s). I sitt. av riksdagen godkända belänkande med anledning av
molionerna (UU 1978/79:25, rskr 226) hemställer ulrikesuiskottel all en sådan
översyn kommer till stånd.

1 beiänkandei anför utskottet bl.a. all del ligger i sakens
nalur alt export av krigsmaleriel ständigl aktualiserar vissa problem av
principiell karaklär och alt tillståndsprövningen ej sällan innebär en
synnerligen grannlaga uppgift. Den modernisering och precisering av lidigare
riktlinjer som 1971 års beslut innebar har inle helt kunnal undanröja dessa
grundläggande svårigheler. Problemen har främsl hänfört sig till uppkomsten av
oroligheler eller förtryck i köparlandel, lill definitioner av begrepp som
"inre väpnade oroligheter" och "defensiv" materiel och till
gränsdragningen mellan civil och mililär maleriel.

Förhållandena i köpariänder som en gång lett sig stabila
har ibland snabbi ändrats på grund av yttre eller inre konflikler, påpekar
utskottet. Materiel som i säljarlandet klassificeras som defensiv har
understundom kunnal komma lil! offensiv användning eller av köparlandel apteras
eller ändras pä etl säll som inte varit förulsell. Vidareexport av vapen till
länder, som inle skulle komma ifråga för direklexport, har likaså ibland
förekommit. I vissa konflikler har vapen använls, som - utan alt vara del -
haft en sådan ulformning atl de förväxlats med i Sverige tillverkad materiel.

Uiskoltet framhåller att 1971 års rikllinjer var baserade
på den första mera principiella och parlamentariskt förankrade ulredning som
företagits i vårt land i dessa frågor. De har utan Ivivel varit värdefulla all
tillgå och har på del hela tagel fylll sin funktion väl. Åtskillig tid har
emellerlid förflulil sedan riktlinjerna utarbelades. Del kan därför finnas skäl
atl systematiskt gå igenom de erfarenheler som under mellanliden vunnits av
deras lillämpning i syfte att åstadkomma de ev. förbättringar och preciseringar
av principerna för exportlillslånd och för prövning av länderval som må vara
möjliga.

Utskotlel förordar att en ny översyn av riktlinjerna
kommer lill stånd och atl den också denna gång sker genom en parlamentariskt
sammansatt utredning. Omprövningen bör också relateras både till den
internationella utvecklingen under senare år och till den utveckling som ägl
rum inom den svenska säkerhetspolitikens olika grenar.

s. 381 Kontrollera mot PDF

381 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:3

Enligt uiskoltet bör vid översynen också uppmärksammas den
licenslill-verkning av svensk materiel som förekommer i andra länder och prövas
i vad mån sådan försäljning av tillverkningsrälligheler kan och bör
underslällas kontroll av samma slag som krigsmaterielexporten.

Utskottet behandlar även frågan om parlamentarisk
förhandsinsyn i lillslåndsgivningen. I molionen 1978/79:589 hade anförts att
man bör söka sig fram till en ordning som innebär att vapenexporlfrågor av mera
belydande säkerhetspolitisk räckvidd prövas konlinueriigl i en församling med
parlamentariskt inslag. Utskottet anser att ulrikesnämnden bör kunna fylla den
samrådsfunktionen och atl frågan därför inle behöver omfattas av utredningsuppdraget.

För egen del vill jag inledningsvis - liksom
ulrikesutskollet - framhålla alt krigsmaterielexporten för den samlade svenska
utrikeshandeln spelar en relativt underordnad roll. Den har under de senasle
decennierna legal under 1 % av tolalexporien. Den är dock, trots sin begränsade
omfattning, av slor betydelse för vår försvars- och neutralitetspolitik.

Den svenska industrins förmåga att utveckla och tillverka
materiel för del svenska försvarei är av vikl för den svenska
säkerhetspolitiken. Vi bör nämligen när det gäller anskaffning av för försvaret
väsenllig materiel undvika att komma i en sådan beroendeställning lill andra
länder all den kan utnyttjas för påtryckningar eller så atl vi i en krissituation
står utan viklig maleriel. Av säkerhetspolitiska skäl är det därför motiverat
atl söka i möjlig män lillgodose vårt behov av försvarsmaieriel genom en
inhemsk försvarsindustri,

Kosinaderna för att med inhemsk utvecklings- och
tillverkningskapacitet tillgodose försvarsmaktens lotala behov av materiel är
stora. Av tekniska och ekonomiska skäl tvingas vi all i belydande utsträckning
importera försvarsmateriel. Värt internationella beroende får dock inle i något
sammanhang bli sä stort alt våra säkerhetspolitiska mål kan ifrågasättas.

Den svenska neutralitetspolitiken påverkar bl.a. kraven på
vapensystemen. Den svenska försvarsindustrins utvecklingsoch
lillverkningskapacitel ar därför i huvudsak anpassad atl tillgodose inhemska
behov.

Med hänsyn fill del slalsfinansiella och
försvarsekonomiska lägel är det nödvändigt atl så långl del är möjligt försöka
minska kosinaderna för anskaffningar av svensk försvarsmateriel. Ett sätl alt
begränsa kosinaderna är att genom export åstadkomma längre produktionsserier. Upp-rällhållandel
av en lillverkningskapacitel som är större än vad som krävs under fredstid
innebär också en ökad beredskap atl lillgodose de behov som kan uppkomma i elt
avspärrningsläge.

Jag vill också påpeka att krigsmaterielexporten, även om
den spelar en underordnad roll för samhällsekonomin i stort, lokalt har slor
belydelse för sysselsäuningen, Hitlills har ca 25 % av försvarsindustrins
produklion exporterats. Nu aktuella anskaffningsplaner för del svenska
försvarei har medförl och kommer atl medföra minskad beslällningsvolym lill
försvarsindustrin. Vid sidan av slrävanden all efler hand lägga om
tillverkningen lill civil produktion kan exporthandeln bidra till all hos de
berörda förelagen bibehålla sysselsättningen,

Uppfatlningen alt en viss export av krigsmaleriel bör
tillålas med hänsyn särskilt lill de säkerhetspolitiska förhållanden jag här
beröri är allmänl omfaltad. Det råder också enighel om all exportens omfattning
och inriktning skall stå i samklang med vår utrikes- och säkerhetspolitik och vår
inställning i nedrustningsfrågorna.

s. 382 Kontrollera mot PDF

Del II
H:3 Skr 1979/80:103 382

Som förut har anförts tillkom de nu giillande riktlinjerna
för prövning av frågorom krigsmaterielexport år 1971. Jag anser liksom
utrikesulskotlet all riktlinjerna på det hela taget fyllt sin funktion väl.
Emellertid har vid lillämpningen aktualiserats vissa problem, som beskrivs i
ulskollels betänkande 1978/79:25. Mot bakgrund härav finner jag det motiverat
att en översyn av riktlinjerna i enlighet med vad riksdagen förordal kommer
lill stånd genom en parlamentariskt sammansatt kommillé.

Kommiitén bör karllägga och överväga de frågor som
utrikesulskotlet riklar uppmärksamheten på i sill bctiinkande. Sålunda bör
kommillén inledningsvis systematiskt gå igenom de erfarenheter som har vunnits
vid lillämpningen av 1971 ärs riktlinjer och karllägga förekommande problem. På
grundval härav bör kommillén föreslå de förbällringar och preciseringar av
riktlinjerna som kan vara möjliga.

Bland de problem som skall las upp är de som hänför sig till
uppkomsten av oroligheler och förtryck i köpariänder, lill definitioner av
begrepp som "inre väpnade oroligheler" och "defensiv"
maleriel och lill gränsdragningen mellan civil och mililär maleriel.

Den modernisering och precisering av rikllinjema för lillslåndsprövning
som gjordes år 1971 motiverades bl,a, av inlernationella politiska förändringar
som tillkomsten av nya stater och av ulvecklingen mol en delvis ny lyp av
konflikler. En yllerligare motivering var all mer preciserade rikllinjer var
angelägna för all underiälla för de krigsmalerielexporterande företagen atl
planera och bedöma om exportlillslånd i del enskilda fallel kan påräknas. Sedan
dessa rikllinjer tillkom har den poliliska frigörelseprocess som ledde till
uppkomslen av nya stater forlsall, ofta under väpnade konflikler. Även i länder
som på elt tidigare stadium frigjort sig frän koloniall beroende har inre
spänningar letl lill slora och inte sällan myckel snabba politiska
förändringar. Bedömningar av den akluella situationen och av utvecklingstendenserna
i ell land lill vilket krigsmaterielexport aklualiseras är i många fall myckel
svåra att göra trols ansträngningar all öka informationsunderlaget. Situationer
relaterade lill begreppet "inre väpnade oroligheler" lillhör de svårare
bedömningsfallen.

Den vapentekniska utvecklingen har lelt lill att
gränsdragningen mellan civil och mililär materiel blivil alll mer komplicerad.
Också frågan om vad som är alt anse som defensiv maleriel vållar svårigheler
trots den restriktivitet som indikeras i riktlinjernas formulering
"maleriel av ulpräglal defensiv karaktär" och den efterföljande
exemplifieringen "kustarlillerioch luflvärnsmateriel", I
bedömningsfrågor av della slag måste ofta också andra kriterier än materielens
blotta beskaffenhel vägas in. Del blir i hög grad en fråga om prövning från
fall lill fall och där också den miljö i vilken malerielen skall användas måsle
bedömas.

Frågan om gränsdragningen mellan civil oeh mililär
maleriel vill jag beröra någol närmare. Vad som skall anses vara krigsmaleriel
fastställs av regeringen och anges som nämnls i särskild bilaga lill
kungörelsen 1949:614, En sådan förleckning över krigsmaleriel kan aldrig göras
hell fullständig och entydig. Den lekniska ulvecklingen har också lelt fill all
avgränsningen blivit alltmer komplicerad. Problemen hänför sig särskilt lill
elektronisk materiel. Vare sig denna är mililär eller civil består den numera
till slor del av samma grundenheter. Det är användningsområdet och i vissa fall
programmeringen som får beslämma om materielen skall anses som krigsmateriel
eller inle. Vid tolkningen av förteckningen uppslår åtskilliga tveksamma fall.
I sådana fall brukar krigsmaierielinspektören lämna besked om en vara skall

s. 383 Kontrollera mot PDF

383 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:3

anses som krigsmaleriel eller inle. En huvudregel vid
sådana avgöranden har varil all en malerielsorl som är av sådan karaktär eller
konstruktion all den i huvudsak har civil användning inle skall hänföras lill
krigsmateriel. Som exempel på sådan maleriel som inle bedöms vara krigsmaleriel
kan nämnas:

- radarmaieriel för övervakning av luft- och
vatienområden (sådan maleriel

har civil användning bl.a. i flygledningssystem)

- radioutrustning för kommunikation, så länge den
inte är integrerad i ett

slridsledningseller eldledningssystem

- terränggående fordon så länge de inle försetts
med någon installation för

vapen,

Kommillén bör närmare belysa de här berörda
gränsdragningsfrågorna, I della sammanhang bör också diskuleras i vad mån del
är befogat all betrakta övnings- och utbildningsanordningar som krigsmaleriel.

En ytterligare fråga som kommiitén bör överväga gäller
licenstillverkning av svensk maleriel i andra länder. Den frågan behandlades,
som utrikesutskottet påpekar, av 1970 års krigsmalerielulredning, som inte
fann anledning lill någon skärpning av lagstiftningen. Kommittén bör emellerlid
pä nyll granska de regler och ruiiner som gäller beträffande denna
licenstillverkning och pröva i vad mån försäljningen av
tillverkningsrälligheler kan oeh bör underställas kontroll av samma slag som
krigsmaterielexporten.

Det bör vara kommiitén obetaget all utöver vad jag här har
anförl behandla frågor som i sammanhanget kan vara av belydelse för analyser
och slulsalser. I likhei med ulrikesuiskottel anser jag dock att frågan om etl
särskilt parlamentariskt organ för vapenexporten inle skall behandlas av
kommiitén.

Kommittén bör vid sitt arbete hålla kontakt med 1978 års
försvarskommilté, kommittén med uppdrag atl uireda vissa frågor rörande den
mililära flygindusirins framtida siruklur m.m., delegalionen för beredning av
frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser m.m. samt ulredningen
om planering av alternativ produklion och sysselsättning inom de delar av
försvarsindustrin som inte omfattas av den mililära flyginduslrin.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlet

alt lillkalla en kommillé med högsl fem ledamöier med
uppdrag alt se över riktlinjerna för svensk export av krigsmateriel,

atl utse en av ledamöterna atl vara ordförande.

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
bilräde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag alt regeringen beslular

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

s. 384 Kontrollera mot PDF

Del II H:4
Skr 1979/80:103 384

4. Översyn av vissa konsumentpolitiska
medel för producentpåverkan m.m.

Dir 1979:105

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Konsumentpolitikens uppgift är all siödja konsumenterna
och förbättra deras ställning på marknaden. Under 1950- och 1960-talen var
samhällels insatser på området i huvudsak begränsade till konsumentupplysning.
Syftet därmed var bl,a, alt öka konsumenternas kunskaper och därigenom göra del
möjligt för dem att påverka förelagens utbud av varor och tjänster. Direkta
kontakter med förelagen logs i allmänhel inle från samhällels sida. Ingripanden
mol olämpliga affärsmetoder skedde i huvudsak genom självsanering inom
näringslivel.

Vid ingången av 1970-lalet vidgades krafligl ramen för det
konsumentpoliliska arbelel. Genoin lagen (1970:412) om olillböriig
marknadsföring tog samhället över ansvarei för normbildningen därvidlag.
Konsumentombudsmannen (KO) fick sålunda i uppdrag all övervaka marknaden och
beivra överträdelser på marknadsföringsområdet. Vidare fick marknadsrådet,
numera marknadsdomstolen, i uppgift alt handha den dömande funktionen. Senare
inrättades också konsumentverket som en central förvallningsmyndighel för
konsumentfrågor. Utvecklingen har därefter letl till utökad lagsliflning, bl,a,
marknadsföringslagen (1975:1418), Denna lag irädde i krafl den 1 juli 1976,
Vidare irädde då i funktion det nya konsumentverket där verkschefen även är KO,
Genom marknadsföringslagen fick myndigheterna ytterligare medel för ingripande,
Lagen ger f,n, möjlighel till tvångsåtgärder mol bl,a, otillbörlig
marknadsföring, bristfällig information saml saluhållande av skadliga eller
otjänliga produkter.

Lagstiftningen på konsumentområdel har som nyss berördes
ocksä i övrigl successivi byggts ut, bl.a. genom lagen (1971:112) om förbud mol
oskäliga avtalsvillkor (avlalsvillkorslagen), konsumeniköplagen (1973:877) och
konsumenlkreditlagen (1977:981). Den sistnämnda trädde i kraft den 1 juli 1979.
Nyligen har regeringen lagl fram förslag lill en särskild konsumenlförsäkringslag.

Utvecklingen under 1970-lalel har inneburit att samhällets
konsumentpoliliska insatser har utvidgats till att gälla inle bara
informationen till konsumenterna utan även direkta konlakler med företagen frän
de konsumentpoliliska instansernas sida. Därvid söker dessa instanser förmå
företagen att anpassa sin verksamhel till konsumenternas intressen. De organ
och den lagstiftning som jag lidigare har berört har inneburit en omfattande
ulbyggnad av delta producentpåverkande arbele.

Enligt sin inslruklion (1976:429) skall konsumentverket
bl.a, söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa
sin verksamhel efler konsumenternas behov. Vidare skall verkel utarbeta
riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Dessa
riktlinjer, som är etl av medlen i del konsumentpoliliska arbetet och som är av
särskilt intresse i det nu aktuella sammanhanget, har vid flera tillfällen
under senare år varit föremål för en omfattande debatt. Jag vill därför här
redogöra för riktlinjernas bakgrund och tillkomst samt deras funktion i samspel
med övriga inedel för samhällels producentpåverkan.

Vid utformningen år 1970 av lagstiftningen mot
otillbörliga marknadsfö-

s. 385 Kontrollera mot PDF

385 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:4

ringsålgärder ansågs det (prop, 1970:57 s, 60) atl en
detaljreglering i lag under vilka omständigheter vissa affärsmetoder inle fick
användas var förenad med nackdelar, I stället valdes tekniken atl i den nya
lagstiftningen vid sidan av vissa specialbeslämmelser inrymma en vidsträckt
generalklausul som gav möjlighet atl vid vite förbjuda en näringsidkare atl
forisätta med etl visst förfarande som bedömdes vara olillbörligt mot
konsumenler eller näringsidkare genom att strida mol god affärssed eller på
annal sätl. Del förutsattes därvid alt de rättstillämpande organen genom sin
praxis skulle utbilda etl nyanserat normsystem. Regeln skulle vidare skapa
förutsättningar för en fortgående rättsbildning på området. Det bedömdes (prop,
1970:57 s, 169) att ärendena i många fall skulle komma all avslutas hos KO,
bl,a, genom frivillig rättelse.

Utmärkande för generalklausulen om otillbörlig
marknadsföring, som numera finns i marknadsföringslagen, är atl normbildningen
sker först i marknadsdomstolen genom dess beslut i enskilda ärenden. Till
skillnad mot detaljerade, straffsanklionerade bestämmelser utformas ett förbud
i etl enskilt fall först när domstolen har funnit de allmänna normerna i
generalklausulen åsidosatta av en näringsidkare.

Ett vitesförbud med stöd av generalklausulen är formellt
bindande endast för den näringsidkare som förbudet har riklats mol.
Marknadsdomstolens beslut i enskilda ärenden har dock fått stor betydelse också
som vägledning för andra näringsidkare. Seriösa företag lorde sålunda
frivilligt avstå från alt använda affärsmetoder av en art som domstolen har
funnit otillbörlig. Vidare lade KO ofta domstolens beslut i principfrågor till
grund för överenskommelser med näringsidkare inom en viss bransch eller för
riktlinjer som KO antog för sin granskningsverksamhet i anslutning till lagen
om otillbörlig marknadsföring. Sådana överenskommelser eller riktlinjer läckte
rätt ofta även förfaranden som inte prövats av domstolen. Genom detla kom de
alt utgöra en blandning av dels rättsligt prövade normer, dels normer av annan
art, såsom frivilliga åtaganden av grupper av näringsidkare, I det sistnämnda
fallet kunde marknadsdomstolen komma att bedöma åtagandena som överensstämmande
med god affärssed och därmed låta dem bli vägledande för domstolen vid prövning
av frågan huruvida ett företags åtgärder i ett visst ärende var atl bedöma som
otillbörlig marknadsföring.

Normbildningen i anslutning till lagen om otillbörlig
marknadsföring präglades sålunda av ett samspel mellan rättsregler och normer
av annan arl. Konkret utformade handlingsregler för skilda typsituationer växte
fram i samband med marknadsdomstolens praxis och KO:s verksamhet.

När marknadsföringslagen utformades år 1975 konstaterades
(prop, 1975/76:34 s, 93 f,) att den verksamhet som bedrevs inom ramen för lagen
om otillbörlig marknadsföring samt avtalsvillkorslagen till stor del utgjordes
av förhandlingar mellan KO och berörda företag eller branschorganisationer.
Flertalet ärenden klarades av genom att företagen eller organisationerna inför
KO frivilligt utfäste sig att ändra marknadsföringen eller avtalsvillkoren.
Vidare uttalades att KO utfärdade allmänna riktlinjer rörande marknadsföring
och alt konsumentverket svarade för det producentpåverkande arbetet i övrigt,
såsom i fråga om produklulveckling och produktinformation till nytta för
konsumenterna.

Här kan inskjutas att det i samband med att
konsumentverket inrättades år 1972 diskuterades huruvida verket skulle utrustas
med formella befogenheter att vidta tvingande åtgärder gentemot producenterna
(prop, 1972:33, NU 1972:40, rskr 1972:225), Dåvarande departementschefen

25 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 386 Kontrollera mot PDF

Del H
H:4 Skr 1979/80:103 386

framhöll därvid atl det var naturligt all i första hand
försöka åsladkomma resultat genom frivilligt samarbete med producenterna i
obundna former. Vid tillkomsten av marknadsföringslagen år 1975 uttalades
vidare alt samarbetet mellan konsumentverket och förelagen hade tagit olika
former. Ibland hade brisier hos enskilda produkler föranlett verkel alt ta upp
överläggningar med berörda företagare. I andra fall hade diskussioner förts med
företrädare för hela branscher. Av särskilt inlresse bedömdes de rikllinjer
vara som konsumeniverkel ulfärdade rörande produktutformning och
produktinformation. I riktlinjerna, angavs del, lämnade verket rekommendationer
som innehöll sådana krav som verkel efler samråd med branschen hade funnil atl
man borde ställa inom områdel i fråga.

Som jag förul har beröri innebar tillkomsten år 1975 av
marknadsföringslagen atl möjligheter atl tillgripa tvångsåtgärder mol
bristfällig information och saluhållande av skadliga eller otjänliga produkler
infördes. De riktlinjer som KO och konsumentverket lidigare hade utfärdat var
ju i sig inte bindande för näringsidkarna utan endast ett ullryck för
myndighelens uppfallning om hur förelagen borde uppträda på marknaden. Som har
omnämnts kunde del dock finnas inslag som hade prövats av marknadsdomstolen.

Vid utformningen av den nya marknadsföringslagen beaktades
särskilt de goda erfarenheterna av utrednings- och förhandlingsverksamheien.
Man ansåg att det fanns all anledning att värna om de fördelar som även i
fortsättningen slod all vinna inom ramen för en förhandlingsverksamhet i
obundna former. Det angavs (prop. 1975/76:34 s. 94 f.) som en grundtanke att
myndigheterna visserligen måste ha möjlighel till tvängsvisa ingrepp men all de
önskvärda förändringarna av företagens beteenden så långl möjligt borde
genomföras på grundval av frivilliga åtaganden från förelagens sida.

Såsom en ytterligare princip angavs år 1975 atl
konsumentpolitiken skall bedrivas i en decenlraliserad ekonomi, där besluten om
produktion och konsumtion fattas av etl stort anlal individer under siarkt
skiftande förutsättningar. I denna marknadsekonomi måste ansvarei för produktutveckling
och marknadsföring i försia hand ligga hos de enskilda företagen. De närmare
formerna för de konsumentpolitiska organens arbele med att påverka
producenterna måste allmänt bestämmas mot bakgrund av delta.

I fråga om den lekniska utformningen av tvingande
bestämmelser rörande produktinformation och produktsäkerhet låg vissa förslag
lill grund för lagstiftningsarbetet år 1975. Dessa innebar huvudsakligen en
ramlagstiftning med befogenhet för en viss myndighet alt utfärda detaljerade
föreskrifier som sanktionerades med straff eller vite. En sådan ordning
bedömdes (prop, 1975/76:34 s, 106) dock vara förenad med olägenheler när det
gäller del vida område som utgörs av konsumentprodukter i stort. Statsmakternas
slutsats blev i stället alt den nya lagstiftningen borde byggas upp efter
mönsier av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring, dvs, med formell
normbildning först i marknadsdomstolen genom vilesbeslul i enskilda ärenden.
Slutsatsen byggde pä förutsättningen atl resultat i allmänhel kan åstadkommas
genom frivilliga överenskommelser och utfärdande av rikllinjer.

Genom den valda formen och dess nu angivna förutsättningar
grundades de nya bestämmelserna på alt icke bindande riktlinjer m,m, också i
fortsättningen skulle vara ett av de främsta medlen för samhällels producenlpåverkan.
Riktlinjerna skulle beakta behovet av vägledning för näringslivel i fråga om
lillämpningen av generalklausulerna rörande informalion och

s. 387 Kontrollera mot PDF

387 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:4

produktsäkerhet. Den valda lösningen byggde pä atl de fall
som skulle komma under marknadsdomstolens prövning ofta borde bli sådana där
etl förelag inle följt riktlinjer som konsumentverket lämnat för elt visst
område och som ju inte är bindande. Utgångspunkten var därvid att de meddelade
riktlinjerna normall ligger lill grund för marknadsdomstolens bedömning.
Avgörandet skulle dock ankomma på domstolen.

För de närmare överväganden som har skelt vid valel av
denna lösning får jag hänvisa till vad som i övrigt sägs i proposilionen
1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, m,m. Jag vill här endast erinra
om vissa uttalanden rörande riktlinjernas utformning och förekomst. Dåvarande
departementschefen anförde bl,a, att detaljerade rikllinjer ställde höga krav
på myndigheternas utredningsresurser. Med de resurser som inom överskådlig lid
kunde stå till buds för det konsumentpolitiska arbetet torde det inte vara
möjligt att annal än i undantagsfall utfärda anvisningar som innehöll mera
detaljerade krav på företagens marknadsföring. Vidare uttalades atl delaljerade
krav kunde komma i konflikt med uppfattningen alt ansvaret för produktutveckling
och produktinformation i försia hand måsle åvila företagen själva. Det torde i
normalfallet inle heller vara möjligt för myndigheterna att förutse och beakta
alla de olika situationer, som kunde uppstå i anslutning till utveckling och
marknadsföring av en produkl. Bedömningen blev därför den att utfärdade
riktlinjer vanligen måste bli allmänl hållna och att det av den anledningen
blev nödvändigl alt i inte obetydUg utsträckning ha överläggningar med
näringsidkare rörande riktlinjernas innebörd i enskilda fall. Vidare ansågs det
inte vara möjligt eller lämpligt att inom överskådlig framlid la fram
rikflinjer för alla de produktområden, där konsumentsynpunkter behöver föras
fram.

Frågan om riktlinjernas rättsliga karaklär har ånyo
berörts i förarbetena fill konsumenlkreditlagen (prop. 1976/77:123 s. 349 f.
samt 370 f.) Därvid anfördes bl.a. alt riktlinjerna är att anse som
rekommendationer men att det ligger i sakens natur att de i praktiken måsle få
en väsentlig betydelse, särskilt när de återspeglar även branschorganisationens
uppfattning eller i övrigt ger uttryck för vad som får anses vara god sed på
marknaden.

Som har berörts tidigare skall konsumentverket enligt sin
instruktion bl.a. utfärda riktlinjer för företagens marknadsföring och
produktutformning. Det kan filläggas att begränsning därvid inte har gjorts med
avseende på om rekommendationernas innehåll kan komma att upprätthållas med
stöd av marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen eller konsumenlkreditlagen
eller ej. I de delar som riktlinjerna rör frågor inom dessa lagars
fillämpningsområde är riktlinjerna närmast alt se som konsumentverkets
uppfattning om hur lagen bör lolkas på ett visst område. Men konsumentverkets
riktlinjer kan även omfatta rekommendationer om sådant som inte kan framtvingas
med stöd av lag.

Innan riktlinjer utfärdas på etl visst område bör
förhandlingar normalt ha förekommit mellan verket och berörda
branschorganisationer. Men verket kan också förhandla direkt med ett visst
eller vissa företag och kan utfärda riktlinjer även om enighel inte har
uppnåtts med näringslivet om deras innehåll. Verket har f.n. utfärdat drygt
tjugo riktlinjer.

Som har framgått av min redovisning har utbyggnaden på del
producentpåverkande områdel under 1970-talel skett etappvis. En grundläggande
strävan har därvid varit att knyta an lill vunna erfarenheler av vilka
handläggningsformer som i praktiken visat sig mesl smidiga och ändamålsenliga.
I sådant syfte har tillkommit en ordning som skall skapa förutsätt-

s. 388 Kontrollera mot PDF

Delll H:4 Skr 1979/80:103 388

ningar för samarbele mellan samhällsorgan och näringsliv
utan tyngande rättslig detaljreglering men med möjlighet för dessa organ atl
tvångsvis genomdriva särskilt viktiga krav.

Den nu angivna ordningen kan sägas vara okonventionell
jämfört med den vanliga lekniken för näringsrältslig reglering. De ansvariga
organen lämnas elt belydande mått av frihet all själva fastställa vilka former
av producentpåverkan som bäst gagnar lagstiftningens syften saml vilka medel
som är lämpligast för alt genomdriva angelägna krav.

Redan mol denna bakgrund framslår det som naturligt atl nu
söka utreda del valda systemets verkningar och då särskilt riktlinjernas
belydelse i det konsumentpoliliska arbetet. Därvid saknas dock enligt min
bedömning fog för all överväga ändringar av hittillsvarande grundläggande
principer för del producentpåverkande arbetet. En översyn på detla område bör i
stället inriktas mer på de lekniska formerna för producenlpåverkan och på atl
på grundval av de erfarenheter som har vunnits se om systemet i vissa avseenden
kan förbältras. Bakgrunden är då givetvis regeringens ambition atl sätta
konsumenternas bäsla i första rummel.

Vid en sådan översyn som jag här har berört får
uppmärksammas bl.a. vad som i den allmänna debatten eller på annat sätl har
anförts rörande riktlinjesystemel. Ulan att jag för egen del nu kan ta
ställning till skilda synpunkter vill jag här peka på vissa sådana som jag
menar bör prövas förutsättningslöst vid en översyn. Jag vill tillägga atl de
synpunkter som jag nu kommer all redovisa har mötts av skilda molargument i
debatten. Del skulle föra för långl alt här beröra även dessa. Givetvis är del
en uppgift vid översynen atl ta ställning till de olika åsikternas tyngd.

Det har ifrågasatts om rekommenderande rikllinjer som
producentpåverkande medel är lämpligt på produktsäkerhelsområdet även om så är
fallet beträffande informationsfrågor. För vissa delområden kan. har det
anförts, en detaljreglering med straffsanktion vara att föredra. Det har vidare
framförts atl en sådan reglering kan passa bättre inom vissa delar av
informationsområdel, såsom beiräffande informalion om prisei på utbjudna varor
m.m.

Ytterligare invändningar tar sikle på vad som regleras i
riktlinjerna och på hur regleringen sker. I det förslnämnda avseendet har på
vissa håll anförts att de hittills ulfärdade riktlinjerna täcker fler
produktområden och förelagsbeteenden än som har varit statsmakternas avsikt. I
del sistnämnda avseendet har kritiken ibland gäll ut på att de utfärdade
riktlinjerna i vissa fall varil långt mer detaljerade än vad som förutsattes
vid tillkomsten år 1975 av marknadsföringslagen, särskilt mot bakgrund av
företagens förstahandsansvar för produktutformning och marknadsföring. Å andra
sidan, framhålls det, vill åtskilliga företag ha delaljerade och entydiga
riktlinjer.

Andra synpunkter gäller sättet för framtagande av
riktlinjer. I överensstämmelse med statsmakternas intentioner utgörs elt
underlag för dessa av förhandlingar med företagen. Risk finns härvid, har del
framförts, all förhandlingssystemet har konkurrenssnedvridande effekter. Detta
skulle särskilt gälla när förhandlingarna förs främst med marknadsledande
företag. Stora företag och betydelsefulla branschorganisationer skulle kunna
använda förhandlingarna som konkurrensmedel. Med detta hänger samman frågan
huruvida utfärdade riktlinjer ibland skapar s.k. lekniska handelshinder
oförenliga med Sveriges inlernationella ålaganden. I samband med dessa
konkurrenssynpunkter har vidare uttalats att billigare men ändock

s. 389 Kontrollera mot PDF

389 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:4

för vissa konsumenter lillräckligt användbara varor kan
komma i underläge genom de krav som slälls i riktlinjer som gäller produkters
beskaffenhel. Vidare skulle riktlinjerna kunna begränsa produktutvecklingen.

Del har även satts i fråga om inte erfarenhelerna nu har
visat att riktlinjerna reglerar sä omfattande problemkomplex alt dessa i
prakliken svårligen kan lösas genom principbeslut av marknadsdomstolen. Som ell
exempel har tagils frågor rörande skötsel av textilier,

Däruiöver har även rests frågan om inte framtagandet av
riktlinjer bör göras mer öppet för direkt inflytande också frän enskilda
konsumenler och konsumentorganisationer. Man pekar härvid på del arbetssätt som
del amerikanska organet Federal Trade Commission tillämpar och som innebär en
akliv påverkan för atl få konsumenter i allmänhet att föra fram synpunkter på
vad blivande riktlinjer på visst område bör innehålla.

Vidare har i den allmänna debatten rests invändningar mot
den juridiska konstruktionen såvitt gäller riktlinjernas status som
rekommendationer saml kopplingen fill marknadsdomstolens prövning av frågan
huruvida innehållel i riktlinjerna kan upprätthållas med tvångsåtgärder enligt
bl,a, marknadsföringslagen. Ett visst samband med detta har den kritik som
riktas mot all konsumentverket i sina rekommendationer formulerar vissa krav
såsom regler som "skall" följas trots att rekommendationerna i sig
inle är bindande. Kritiken har också gått ut på atl det är svårt för de
enskilda företagen all räll uppfatta vilken status skilda rikflinjer eller
delar av sådana kan ha. Enligt denna kritik är alltså själva systemet och dess
blandning av olika normer svårförståeligt.

Det har också ullalats att riktlinjer möjligen borde
utfärdas endast i den mån där reglerade förfaranden omfaltar vad som ingär i
marknadsföringslagens tillämpningsområde.

Andra åsikter har gällt fördelningen av resurser, bl.a.
mellan utformandet av rikllinjer saml övervakningen av dessas efterlevnad.
Några anser atl övervakningen har fåll elt för litet uirymme.

Vidare har allmänl ställts frågan vilka kosinader
respeklive fördelar för konsumenterna som systemet med styrning genom
riktlinjer medför. Särskilt anför man atl verksamheten för att ta fram
riktlinjer kräver att bäde konsumentverket och näringslivet sätter in betydande
resurser, bl.a. av administrativ arl. Några mer delaljerade alternativ till nu
gällande ordning synes dock inte ha formulerats. Tankar som emellertid har
framförts är bl.a. all förhandlingar med näringslivet om riktlinjer borde ske med
utgångspunkt i konkreta ärenden som marknadsdomstolen kunde pröva när enighel
inle uppnåddes. Mot detla har invänts alt riktlinjer som skall läcka alla
relevanta aspekter beträffande exempelvis produktsäkerhet inte rimligen kan ha
en sådan konkret anknytning. På produklsäkerhelssidan men även i viss mån på
informationssidan borde, som har berörts tidigare, enligt en uppfattning
bindande föreskrifter vara befogade, I alla händelser vore det, anför några,
befogal att åstadkomma ett mer differentierat system som möjliggör ytterligare
åtgärder och innehåller fler styrmedel.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att en översyn bör
göras av de nu aktuella konsumentpoliliska medlen för producentpåverkan. För
översynen bör en särskild kommitté tillkallas.

Kommittén bör inom den ram som jag tidigare har angivit
karllägga om problem förekommer samt, om så skulle vara, lämna förslag om de
förändringar i eller kompletteringar av det nuvarande systemet som bedöms
möjliga och lämpliga. Jag vill tillägga alt kommittén i sitt arbete bör

s. 390 Kontrollera mot PDF

Dein
H:4 Skr 1979/80:103 390

tillgodogöra sig de erfarenheler som på olika håll har
vunnits vid framtagandet av riktlinjer samt del omfattande material som har
redovisats i samband med den förda deballen.

En särskild fråga som rör den lekniska ulformningen av 4 §
marknadsföringslagen bör vidare uppmärksammas.

Saluhåller näringsidkare lill konsument för enskill bruk
vara, som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person
eller egendom, kan marknadsdomstolen enligt vad som anges i nämnda bestämmelse
förbjuda honom all fortsätta därmed. Detsamma gäller, om varan är uppenbart
otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Regeln äger motsvarande lillämpning, om
konsumenten erbjuds att mol vederlag förvärva nyttjanderätt lill vara för
enskilt bruk. Förbud får inte meddelas i den mån del i författning eller beslul
av myndighet har meddelals särskilda beslämmelser om varan med samma ändamål
som förbudet skulle fylla.

I en skrivelse till regeringen har konsumentverket
framhållit att bestämmelsen inte gör det möjligt alt ingripa mot den
försäljning som sker exempelvis från tillverkare lill grossist eller från
grossist lill detaljistledet. Enligt konsumentverkels mening är denna
begränsning otillfredsställande. Verket har därför begärt all 4 §
marknadsföringslagen ändras sä att förbud kan riktas även mot annan försäljning
än den som sker direkt till konsument.

Konsumentverkels skrivelse har remissbehandlais.
Remissinstanserna är i allmänhet principiellt positiva. Vissa av dem förordar
dock att frågan utreds ytterligare, bl.a. med hänsyn till civilrättsliga
konsekvenser, effekter beträffande redan sålda produkter samt formen för
samhällsingripande. Jag finner det lämpligt att frågan bedöms inom ramen för
den översyn jag här förordar.

Vid översynen bör kommittén också kunna överväga behovel
av ändringar på andra särskilda punkler än som nu har berörts när del kommer
upp frågor som gör detta påkallat.

Kommiitén bör hålla sig underrättad om arbetet inom andra
uiredningar som kan ha belydelse för uppdraget. Del kan sålunda finnas
anledning att samråda med bl.a. konsumenlköpsutredningen (Ju 1977:13).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag atl se över vissa konsumentpoliliska medel för producenlpåverkan m.m.,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasla elfle huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig Ull föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlel)

s. 391 Kontrollera mot PDF

391 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:5

5. Sveriges medlemskap i den Interamerikanska
utvecklingsbanken

Dir 1979:108

Beslul vid regeringssammanträde 1979-08-23
Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Sverige har under senare år engagerat sig i etl antal
regionala utvecklingsbanker. Etl gemensaml drag hos dessa banker är all de
genom kredilgivning och visst tekniskt bistånd skall främja utvecklingen i de
länder inom regionen som är u-länder. Vidare är till bankerna knulna fonder som
lämnar krediter pä särskilt gynsamma villkor.

Den Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, bildades år
1959. Banken har till uppgifl atl bidra lill ekonomisk och social utveckling i
de latinamerikanska medlemsländerna. Härför skall banken utnyttja egel och
upplånal kapital för finansiering av utvecklingsprojekt saml i övrigl främja
investeringar av offentligt och prival kapital för utvecklingsändamål. Lån på
förmånliga villkor ges från den särskilda fonden.

Nya regler för upphandling anlogs av bankens direktion år
1975 och trädde i kraft år 1976, Enligt dessa regler är all upphandling som
finansieras med IDB-medel begränsad till bankens medlemsländer, IDB-projekten
har en dominerande ställning inom många seklorer i åtskilliga latinamerikanska
länder. Detta kan få till följd att ulrustning som köps till IDB-finansierade
projekt blir standardbildande så all sådan ulrustning också köps in lill
projekt som inle finansieras med IDB-medel. Många av de projekt som finansieras
av IDB ligger inom sektorer där svenska förelag har goda möjligheter atl göra
sig gällande. Mol denna bakgrund ansökte Sverige om medlemskap år 1977. Tanken
på svenskt medlemskap hade tidigare prövats från biståndspolitiska
utgångspunkter men dessa ansågs inte ge tillräckliga motiv för deltagande.
Däremot bedömdes de exporlfrämjande moiiven vara betydande. Sverige är således
med i IDB av exportfrämjande skäl (prop. 1976/77:83, NU 1976/77:47, rskr
1976/77:332) och vårt dellagande finansieras med anslag för exportfrämjande
åtgärder.

Denna inrikining innebär dock inle alt de
ulvecklingspolitiska aspekterna av bankens verksamhet kan lämnas åsido. IDB har
i princip samma målsättningar som Asiatiska utvecklingsbanken (ASDB) och
Afrikanska utvecklingsbanken (ADB) samt Asiatiska utvecklingsfonden och
Afrikanska ulvecklingsfonden, där Sveriges bidrag utgår med anslag ur
biståndsbudgeten. Bl.a. av dessa skäl måste vi noggrant följa bankens
utlåningsverksamhet och i möjlig mån söka styra utlåningen till fattiga länder
och fattiga befolkningsgrupper i enlighet med svenska biståndspolitiska
principer.

En redogörelse för IDB:s verksamhet ges årligen i
budgetpropositionen. I den .senaste budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil.
14) redovisas lDB;s planer på uiökad utlåning under de kommande åren. Av den
anledningen har diskuterats en ökning av bankens kapital, den s.k. femte
kapitalpåfyllnaden. I propositionen förordas atl Sverige dellar i
kapitalpåfyllnaden. Det svenska deltagandet föreslås dock nu bli mindre
omfattande än IDB ursprungligen avsåg.

I samband med riksdagens behandling av prop, 1978/79; 100
bil, 14 väcktes en mofion (1978/79:2017) av Karl Erik Olsson m,fl, (c), där det
yrkades alt riksdagen uttalar sin avsikt alt ta upp Sveriges medlemskap i IDB
lill förnyad prövning efter det atl Sverige varit medlem i tre år. Vidare
yrkades all riksdagen hos regeringen hemsläller om tillsättande av en
parlamentarisk

s. 392 Kontrollera mot PDF

Del II H:5 Skr 1979/80:103 392

kommitté för atl ulvärdera lDB;s utlåningspolitik och ge
riksdagen erforderligt beslutsunderlag samt alt riksdagen inte godkänner all
Sverige dellar i den femle kapitalpåfyllnaden,

I en annan molion (1978/79:1507) av Olof Palme m,fl, (s)
yrkades att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som i
molionen anförs om utträde ur IDB saml att riksdagen avslår regeringens förslag
om dellagande i den femte kapitalpåfyllnaden, I motion 1978/79:661 av Lars
Werner m.fl. (vpk) yrkades all riksdagen beslular uttala sig för utträde ur
IDB.

Näringsulskollel förordade beiräffande dellagande i den
femte kapitalpåfyllnaden inom IDB atl Sverige dellar i denna med den begränsning
som anges i prop. 1978/79:100 bil. 14. Beträffande omprövning av Sveriges
medlemskap i IDB hemställde näringsutskotlei om bifall till de två första
yrkandena i motion 1978/79:2017 (NU 1978/79:37). Utskottet anförde aU del borde
höra till den i molionen föreslagna kommitténs uppgifler atl göra en jämförelse
med andra utvecklingsbanker och atl söka bedöma vilka följder del skulle få
från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsältningen i landet
om Sverige utträder ur IDB eller med fortsatt medlemskap avstår från atl della
i framlida kapitalpåfyllnader. Resultatet av utredningsarbetet borde så snarl
som möjligt presenleras för riksdagen för alt kunna ligga till grund för etl
långsiktigt ställningstagande fill frågan om Sveriges medverkan i IDB.

Riksdagen uttalade delta som sin mening (rskr
1978/79:337).

Den utredning som har förordats av riksdagen bör nu komma
till stånd. Tre års medlemskap synes vara en rimhg tid för att kunna utvärdera
effekterna av Sveriges medlemskap i IDB.

Inte minst mol bakgrund av den livliga debatt som har
förts om IDB i Sverige anser jag del vara värdefullt att en ingående
undersökning nu görs om för- och nackdelar av all Sverige är med i banken. Det
är också väsentligl atl elt fylligt och konkret faktamaterial tas fram för att
ligga till grund för vidare ställningstaganden.

Jag föreslår mot denna bakgrund och efter samråd med
chefen för utrikesdepartementet atl en särskild kommitté med parlamentarisk
sammansättning tillkallas för all ta fram underlag för en bedömning av IDB:s
utlåningspolitik och inriktning i övrigt. En jämförelse skall därvid göras med
andra regionala utvecklingsbankers resp. utvecklingsfonders verksamhet.
Tonvikten i kommitténs arbete skall läggas vid en bedömning av effekterna för
svenskt vidkommande av medlemskapet i IDB samt följderna av elt svenskt utträde
ur IDB från handels- och utrikespolitisk synpunkt och för sysselsätlningen i
landet. En liknande bedömning skall om möjligt göras med utgångspunkt i
antagandet alt Sverige med bibehållet medlemskap avstår från att delta i
framtida kapitalpåfyllnader.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med
uppdrag att utreda frågan om Sveriges medlemskap i Interamerikanska
ulvecklingsbanken, IDB,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde åt kommittén.

s. 393 Kontrollera mot PDF

393 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II H:6

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

aU kostnaderna skall bestridas från elfte huvudlilelns
komhiilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartemenlel)

6. Utredning om marknadsöversikter, varuprovningar och
andra produktundersökningar

Dir 1979:129

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Konsumenterna ställs i dag inför ell myckel omfallande
utbud av varor och tjänster. Antalet produktvarianter inom varje varuområde är
ofta betydande. Utbudet förändras vidare mycket snabbi. Nya produkter
introduceras ständigt på marknaden, samtidigt som äldre försvinner.
Kännetecknande är vidare all produkterna blir alltmer komplicerade. Den här
beskrivna utvecklingen har från många synpunkter varit värdefull. Konsumenterna
har numera stora möjligheter all välja ur ell omfattande och varierande utbud
av varor och ijänster. Ulvecklingen har dock även försvårat konsumenternas
möjligheter att överblicka utbudet. Därmed kan konsumenterna få problem med att
välja rätt.

Konsumentpolitikens uppgift är att stödja konsumenterna
och förbättra deras ställning på marknaden. Samhällel har inom ramen för delta
övergripande mål vidtagit åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet och
därmed hushållens förutsättningar att mol bakgrund av sina behov planera de
egna inköpen. Insatserna för att erbjuda konsumenterna rådgivning och
information vid köp har efter hand ökat. Vägledning och information till
konsumenterna i de avseenden som nu har berörts anses numera i första hand vara
en kommunal uppgifl (jfr. prop. 1975:40). I avvakian på all den kommunala
konsumentverksamheten blir fulll utbyggd lämnar också konsumentverket och
personalen vid länsstyrelserna råd direkt till konsumenterna.

Det har kunnat konstaleras atl i takt med atl kommunerna
bygger ul sin konsumentpolitiska verksamhel så ökar också konsumenternas
medvetenhet samt deras efterfrågan på informafion om produkternas egenskaper.
Denna utveckling överensstämmer väl med de mål som gäller för konsumentpolitiken
men ställer också ökade krav på information och kvalificerad rådgivning.

Traditionellt har samhället mött efterfrågan på
information om produktutbudet genom att göra jämförande varuprovningar och
ställa samman resultatet av dessa (ofta kallade marknadsöversikter). I dag
ingår del i konsumentverkets uppgifter atl göra varuprovningar och andra
undersökningar. Verket utför sålunda varuprovningar i egen regi men låter
också ulföra sådana vid andra provningsorgan. Dessutom deltar man i internationellt
samarbete på området. Särskilt bör här nämnas den försöksverksamhel med
gemensamma provningar av kapitalvaror som bedrivs inom Nordiska

s. 394 Kontrollera mot PDF

Delll
H:6 Skr 1979/80:103 394

ministerrådets ram. Vidare ulför verket varuprovningar
m.m. på uppdrag från bl.a. olika förelag. Resultatet av verkels provningar
publiceras ofta i form av marknadsöversikter, köpråd och handböcker saml i
lidningen Råd och Rön. Också vissa privala organ ulför och publicerar resultat
av varuprovningar. Della gäller främst lidningar och tidskrifter av olika slag
saml l.ex. motororganisalionerna.

Genom 1975 ärs marknadsföringslag (1975:1418) ökade
konsumenternas möjligheter all få ordentlig varuinformation. Enligt
bestämmelserna i 3 § kan en näringsidkare åläggas alt i sin marknadsföring
lämna information som är av särskild belydelse från konsumentsynpunkt. På della
sätt kan samhällel påverka den information företagen lämnar på säljställel i
form av l.ex. märkning på den enskilda produklen och i annonser i pressen.

För sådan teknisk provning som är föreskriven i lag eller
annan författning och som ytterst syftar till att skydda liv, hälsa och egendom
finns särskilda regler. Riktlinjer för sådan s.k. officiell provning har
antagits av slalsmakterna år 1972 och år 1974 (prop. 1972:54 och 1974:162). De
antagna riktlinjerna syflar till atl åstadkomma klara ansvarsförhållanden, elt
effekiivt utnyttjande av tillgängliga resurser och garanlier för oparliskhel i
den officiella provningsverksamheten. Statens provningsanslall är landels
centrala organ för teknisk provning och kontroll och utför på uppdrag inom ell
bretl verksamhetsområde provningar och undersökningar av material, produkler
och konstruktioner. Uppgiften alt samordna och organisera teknisk provning i
enlighet med de riktlinjer som antagits av statsmakterna ligger hos statens
provningsanslalt. Verksamheten skall enligt riktlinjerna organiseras så att etl
antal organ som vart och ett är sakkunnig inom sill område och som i övrigl
uppfyller vissa krav utses till s.k. riksprovplalser. Hittills har sådana
utsetts för 19 st. objektområden. Även om det grundläggande syftet med denna
verksamhet inle är att utföra konsumentinriktade provningar är ändå officiell
provning och kontroll i flera fall av den arten att provningsresultaten kan
vara lill ledning för konsumenterna. Ett exempel på della är den verksamhel som
bedrivs vid AB Svensk Bilprovning.

Informafion pä säljställel och i övrig marknadsföring å
ena sidan saml upplysningar om resultatet av varuprovningar och i form av
marknadsöversikter å den andra är båda väsentliga från konsumentsynpunkt.
Inriktningen och omfaltningen av respektive konsumenlpolitiskl medel påverkar
dock behovel av andra sådana medel. I della sammanhang bör erinras om att även
arbetet med riktlinjer för förelagens produktutformning och marknadsföring har
betydelse för inriktningen av här behandlad verksamhet. Marknadsöversikter,
varuprovningar och andra enklare produktundersökningar är sålunda ell inslag i
arbetet för alt stärka konsumenternas ställning och fär avvägas mot andra medel
i konsumentpolitiken. De här angivna konsumentpolitiska medlen både underlättar
för konsumenterna i köpsituationer och påverkar företagens produktutformning
och marknadsföring på ett för konsumenterna positivt sätt.

Under 1970-talet har som redan har beskrivits nya vägar
prövats för alt ge konsumenterna bästa möjliga informalion vid köp. Under den
tid nya system har byggis upp har del ansetts att varuprovningar i viss mån har
kommii i bakgrunden. Efterfrågan på denna typ av information har emellertid
visat sig stor. Samtidigt kan konstaleras att varuprovningar i traditionell
mening ställer stora krav på resurser både i den bemärkelsen alt de är
kostnadskrävande och alt personalen som arbetar i verksamhelen måste vara
specialiserad. Mot denna bakgrund torde del inle vara möjligt atl möta den
ökande

s. 395 Kontrollera mot PDF

395 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:6

eflerfrågan på uividgad provningsverksamhet och
publicering av marknadsöversikten inom ramen för de resurser som tilldelas de
slalliga organ som arbelar med dessa frågor. 1 della sammanhang vill jag erinra
om atl del slalsfinansiella lägel och sirävan att minska kosinaderna för den
offenlliga sektorn inte lorde göra del möjligt all öka de resursramar som
gäller för verksamhelen. Jag anser det därför angeläget atl man omprövar i
vilka former verksamheten rörande varuprovningar och marknadsöversikter skall
bedrivas för att konsumenternas krav i största möjliga utsträckning skall kunna
tillgodoses. Med hänsyn härtill saml mot bakgrund av ulvecklingen på andra
områden inom konsumentpolitiken bör en prövning göras av nuvarande insalser på
varuprovningsområdel. Därvid bör prövas allernaliva ansvarsförhållanden m.m.
som ger möjligheter lill ralionaliseringar och besparingar.

Det har visat sig all flera frågor i anslutning till
varuprovningar och marknadsöversikter behöver bli belysta. Det gäller bl.a. vem
som skall ha ansvarei för och utföra provningar samt vem som skall utforma och
sprida information i form av marknadsöversikter. Härvid uppkommer också frågan
vilka resurser samhället och andra kan avsätta för sådan verksamhel. En annan
viktig fråga är vilka egenskaper hos en produkt som bör bli föremål för
provning samt vilka krav som bör ställas på mätmetoderna.

Traditionellt ställs höga krav på tillförlitligheten hos
resultaten av varuprovningar. Samiidigi är provningstekniken för
konsumentprodukter mänga gånger mindre utvecklad. Denna brisl på utvecklade
mätmetoder i förening med höga krav på tillförlitligheten är därför i dag elt
hinder i arbetet med all ta fram provningsresultat och marknadsöversikter.

Mol den nu angivna bakgrunden förordar jag all en kommitté
tillkallas med uppgift att analysera vilka problem som finns när det gäller atl
tillhandahålla sammanställd information om produktutbudet. Denna analys bör
bl.a. bygga på en utvärdering, av den hillillsvarande
varuprovningsverk-samheten samt arbetet med att ställa samman och föra ut
informafionen lill konsumenterna. Kommittén bör lägga fram förslag om hur den
framtida verksamheten med varuprovningar samt sammanställningen och spridningen
av provningsresultaten bör utformas och organiseras för atl konsumenterna skall
ges tillgång lill de data om produktutbudet som erfordras för atl deras val
skall underlättas och köpen bli väl övervägda. Som ulgångspunkl bör härvid
gälla atl förslag skall lämnas som ulgör alternativ till nuvarande ordning.

En annan utgångspunkt bör vara att informationsbehovet i
så stor utsträckning som möjligt skall kunna lillgodoses även då mätmetoder som
uppfyller de krav som traditionellt ställs inte finns tillgängliga. Det är
nödvändigt att föra en diskussion om alternativa sätt atl få underlag för
marknadsöversikter och om alternativens för- och nackdelar från konsumentsynpunkt.

De lotala resurserna för den konsumentpoliliska
verksamheten är begränsade varför prioriteringar ständigt är nödvändiga. Det
är därför naturligt att sådana också måste göras när det gäller
varuprovningsverksamheten bl.a. med avseende på vilka varugrupper som skall
provas. Det är därvid en naturlig sirävan atl konsumenterna skall
tillhandahållas akluell information på de varuområden där sådan är mest
angelägen. Vid prioriteringen bör också beaklas i vad mån det hittillsvarande arbelet
med varuprovningar samt publicering av marknadsöversikter har lett lill atl
företagen inom etl område anpassat sina produkter till de krav som ställts från
konsumenternas sida.

s. 396 Kontrollera mot PDF

Del II H:6
Skr 1979/80:103 396

Kommitténs arbete bör omfatta en invenlering av de
provningsmeloder och resurser som finns på olika håll i samhället och hur de
används för konsumentinformation. Särskilt bör beaklas konsumentverkets arbele
med provningar. Kommittén bör bilda sig en uppfattning om huruvida dessa
metoder i princip är lämpliga eller nödvändiga för all uigöra underlag för
sådana marknadsöversikter som konsumenterna behöver i framtiden.

När det gäller ansvarsfördelning bör för- och nackdelar
med myndighets-kontrollerande respeklive förelagskonlrollerande provningssyslem
analyseras. Därvid bör möjligheterna atl fördela ansvarei mellan l.ex.
myndigheler. foretag, näringslivs- och konsumentorganisationer noga övervägas.
Av särskilt inlresse är alt pröva en modell som innebär atl myndigheterna är
kravslällare medan ansvarei för verksamhetens genomförande främst ligger
utanför myndighelsorganisalionen. I detta sammanhang bör ocksä prövas vilka
krav som enligi 3 S marknadsföringslagen kan ställas pä förelagen vad avser
varuprovningar. I de fall provningar utförs av företag bör också prövas hur
arbetet med att ställa samman informalion och föra ul denna lill konsumenterna
skall ordnas. Praktiska frågor om teknisk kompelens, lämplig utrustning etc.
bör vidare granskas. Även frågan om samordning mellan den officiella provningen
och den konsumentinriktade frivilliga provningen bör behandlas. En ulgångspunkl
för delta arbele bör vara att undvika dubbelarbete och dubbel kompetens- och
resursuppbyggnad inom den slatliga provningsverksamheten.

Mot bakgrund av denna granskning bör kommittén kunna
skissera hur den fortsatta provningsverksamheten med sikle på information till
konsumenterna bör vara beskaffad vad gäller ansvar, lillsyn, genomförande och
finansiering. Dessulom bör kommiitén lägga fram förslagom hur marknadsöversikterna
bör komma konsumenterna till del.

Kommiitén bör i silt arbele ulgå ifrån de resursramar som
f n. gäller för den slatliga provningsverksamheten i här berört avseende samt
att samhället har begränsade möjligheter alt avdela ytterligare resurser för
konsumentpolitiska åtgärder.

Kommittén skall vidare mol bakgrund av del
statsfinansiella läget beakta tilläggsdirektiv (Dir. 1978:40) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer.

Kommillén bör hålla sig underrättad om arbete inom andra
uiredningar som kan ha betydelse för uppdragel. Det kan sålunda finnas
anledning att samråda med insynsulredningen (H 1976:03), ulredningen om vissa
frågor rörande standardisering (I 1977:10), ulredningen om vissa frågor rörande
provning inom energiområdel (I 1978:06), informationsteknologi-utredningen (U
1978:12) samt kommittén för översyn av de konsumentpoliliska medlen för
producenlpåverkan (H 1979:04). Dessutom vill jag nämna atl jag senare i dag
ämnar föreslå alt konsumentverket får i uppdrag all uireda frågan om
informalion på säljställel. Samråd i denna del bör därför ske med
konsumentverket.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

alt lillkalla en kommitté med högsl 8 ledamöier med
uppdrag atl uireda frågan om jämförande varuprovningar och marknadsöversikter
atl ulse en av ledamöterna all vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde ål kommittén.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397 Kommittéer: Handelsdepartementet
Del II
H:7

Vidare hem.släller jag atl regeringen föreskriver aU
kosinaderna skall belasla elfle huvudtitelns kommiliéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

7. Kommersiell information till utlandet

Dir 1979:132

Beslul vid regeringssammanträde 1979-09-13
Departementschefen, statsrådet Cars, anför.

Ulredningen (UD 1977:01) om det svenska kulturoch
informationsutbytet med utlandet presenterade sina överväganden i belänkandet
(SOU 1978:56) Kultur och informalion över gränserna. Belänkandet har
remissbehandlais och har därefler legal lill grund för prop. 1978/79:147 om
informations- och kulturutbytet med utlandet.

Förslagen i betänkandet och i proposilionen gäller del svenska
kulturutbytet med utlandet och informationsutbytet i allmänhet. Däremot
behandlas inte särskilt frågor om insalser för information i utlandet om
Sverige i kommersiellt hänseende, förutom att möjligheterna till ett utvidgat
samråd mellan ansvariga organ för allmän, kommersiell och lurislinriktad
information berörs. Jag anser det emellertid angeläget att också den
kommersiella och turistinriklade informationen studeras närmare. Med
kommersiell informalion avser jag i del följande främsl insalser för all främja
svensk export men även insatser i lurismfrämjande syfle.

I betänkandet och i propositionen framhålls i fråga om
informationsutbyte i vid mening vissa principer. Således konstaleras atl
grunden för alla länders information till utlandet är behovet att för opinionen
i andra länder förklara det egna landets samhällsskick och politik, särskilt
dess utrikespolitiska handlingar och ställningstaganden. Elt vidsträckt allmänl
informalions- och erfarenhetsutbyte har också fått alll slörre belydelse i det
inlernalionella samarbelel.

Vårl beroende av utlandet lillsammans med vår språkliga
isolering gör del särskilt angeläget att söka vidmakthålla och fördjupa
kunskaperna om Sverige i andra länder, framhålls det vidare. Det bör ske genom
en forllöpande basinformation som kompletteras med särskilda insatser i olika
lägen. All utlandet får allsidiga och nyanserade kunskaper om Sverige är
vikligl också för våra ekonomiska förbindelser med omvärlden.

I betänkandet och i proposilionen lämnas en beskrivning av
nuvarande former för information om Sverige i utlandet. Denna ges både av
slatliga myndigheter och av svenska organisationer och förelag. Den statligt
finansierade informationsverksamheten har främsl en uppgifl som komplemenl
lill den prival finansierade informationsverksamheten. Bland de statligt
finansierade organen kan särskilt nämnas ulrikesdeparlementel och Svenska
institutet.

Statligt finansierade myndigheter och organisationer på
det kommersiella områdel ulgörs av utrikesförvaltningen, handelssekrelerarna
och Sveriges

s. 398 Kontrollera mot PDF

Del II H:7 Skr 1979/80:103 398

turistråd. Vidare finns Sveriges exportråd, vars
verksamhel delvis finansieras med slatliga medel. Sveriges exportråd svarar för
den exporlfrämjande verksamhelen och ger informalion genom bl.a. mässor, utställningar,
kampanjer och konlaklresor i elt anlal olika länder. Ule i världen finns 28
handelssekreterarkontor, vilka svarar för exporlfrämjande verksamhel. Därtill
kommer utrikesförvaltningens verksamhel på della område. Sveriges turistråd
svarar för den turismfrämjande verksamhelen vilken omfaltar bl.a. information,
besök, utredningar, mässor, kampanjer och särskilda projekt. Rådel har åtta
egna utlandskontor saml två konlor gemensamt med övriga skandinaviska länder.

Del bör här framhållas alt informalionsverksamhel för
exportrådel och turistrådet i regel är ett led i olika konkreta projekt och
satsningar medan den för Svenska institutet är en huvuduppgift.

De här nämnda myndigheterna och organisationerna har vissa
beröringspunkter. Som exempel kan nämnas att både exportrådet och turistrådet
i sin verksamhel ibland använder maierial som framställs av Svenska institutet.
Trots alt de olika myndigheterna och organisationerna för den allmänna och
kommersiella informationen alltså har flera gemensamma intressen och ibland
samverkar i det prakliska arbelet förekommer mindre ofta samråd mellan dem.
Brist på kontakter har letl till osäkerhet om vem som skall ansvara för den
allmänna ekonomiska informalionen om Sverige.

I betänkandet anförs att man finner det rikligt atl
verksamhel med olika syften i princip har olika huvudmän. Det föreslås dock att
etl mer regelbundet samråd etableras mellan representanter för olika
informationsorgan. Med anledning härav framhåller föredraganden i propositionen
att ett informellt samråd av mer regelbunden karaktär mellan de olika centrala
organen för den statsfinansierade utlandsinformalionen bör komma till stånd.
Ett sådant samråd har nyligen inletts.

De enskilda företagen framställer själva maierial för
presentation av företagen och deras produkter. Förelagen behöver emellertid
också allmänt informationsmaterial som bakgrund i det kommersiella
informationsarbetet. För särskilt de mindre och medelslora företagen är
Sverigebilden utomlands av slor betydelse. Sådanl allmänt informationsmateriel
tas fram av svenska institutet.

Svenska ambassader och konsulat framför ofta önskemal om
kommersiellt informationsmaterial för att kunna bedriva export- och
lurismfrämjande verksamhet i utlandet i samband med t.ex. mässor och
utställningar. Exportrådet och turistrådet har emellertid inte möjlighet att
tillgodose alla dessa önskemål. Detta beror i hög grad på att exportrådet och
turistrådet inriktar sin verksamhet på prioriterade länder och regioner samt
särskilda projekt. Della har medfört att många ambassader och konsulat inte
alllid har kunnat lillgodoses med informationsmaterial för kommersiell
verksamhet. Ulredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med
utlandet har som framhållits inte haft till uppgift att studera den kommersiella
informationen. Som jag lidigare beröri bör dock innehållet i och omfattningen
av denna information siuderas. Detla är motiverat särskilt med hänsyn till den
kommersiella informationens belydelse för svenskl näringsliv och de oklarheter
som råder om vem som svarar för denna information och om resurserna härför. En
särskild utredare bör tillkallas för delta ändamål.

För utredningsarbetet bör gälla följande riktlinjer.

1. Utredaren bör inledningsvis göra en kartläggning av de
olika insatser

s. 399 Kontrollera mot PDF

399 Kommittéer: Handelsdepartementet Del II H:7

som i dag förekommer när det gäller kommersiell
information lill utlandet.

Karlläggningen bör syfta till att ge en bild av dels vilka
myndigheler och statsstödda organisationer som genom egen verksamhel eller
genom bidrag lill andra organisaiioner främjar sådan information, dels vilken
informalionsverksamhel som bedrivs eller initieras av dessa organ. I
karlläggningen bör klarläggas vilka ekonomiska resurser som f.n. finns och
används. Vidare bör lämnas en översikllig beskriving av den
informationsverksamhet som förekommer utan statligt slöd.

2. Uiredaren bör samtidigt kartlägga
det nuvarande och framtida behovet av kommersiell information.

3. Med detla material som grund bör
utredaren bedöma om existerande informationsmaierial tillgodoser behoven. I den
mån så inle skulle vara fallel skall utredaren lämna förslag till förändring av
verksamhetens innehåll, organisalion, effektivitet och/eller omfattning.

Eventuella förslag till ökade kostnader skall
kostnadsberäknas. I den mån förslagen innebär ökade kostnader för staten skall
uiredaren mol bakgrund av det slalsfinansiella lägel beakta lilläggsdirekliv
(Dir. 1978:40) lill samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
finansiering av reformer.

Utredaren skall så långt möjligt använda sig av del
material som samlats in inom ramen för den tidigare nämnda utredningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartemenlet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
frågan om kommersiell information till utlandet,

att besluta om sekrelerare och annal biträde åt uiredaren.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

alt kosinaderna skall belasta elfle huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartemenlel)

s. 400 Kontrollera mot PDF

Delll
A:l Skr 1979/80:103 400

Arbetsmarlinadsdepartementet

1. Svenskundervisning för invandrare

Dir.
1978:100

Beslut vid regeringssammanträde 1978-12-28 Statsrådet
Winther anför.

Jag har i delta ärende samråll med chefen för
utbildningsdepartementet, slalsrådel Wikström.

Invandringen lill Sverige har sedan 1960-lalet varil av
belydande omfattning. Totall har under perioden 1960-1977 653.000 utländska
medborgare invandrat till Sverige och 315.000 utvandrat från Sverige.
Invandringsöver-skottet under denna period har således uppgått till sammanlagt
338.000 ulländska medborgare. Varialionerna i invandringens omfattning har
varil stora från år fill år, men i genomsnitl har årligen 36.000 utländska
medborgare invandrat till Sverige under perioden 1960-1977. Av den årliga
invandringen har ungefär en fjärdedel utgjorts av barn och tre fjärdedelar av
vuxna i arbetsför ålder.

En invandring av denna slorlek kräver särskilda insatser
från samhällets sida på en rad områden i syfte atl underiälla invandrarnas
anpassning. Bland sådana insalser intar undervisningen i svenska språkel för
vuxna invandrare en framlrädande plats. Kunskaper i svenska är av stor
belydelse för invandrarnas möjligheter atl finna sig lill rätta i samhället och
i arbetslivet och få ökad lillgång lill information, utbildning, medinflytande
och gemenskap. Svenskundervisningen för vuxna invandrare har mol denna bakgrund
kommii atl utgöra en väsentlig del av de samlade åiagandena inom ramen för
invandrarpolitiken. En rad reformer har genomförls på detta område sedan mitten
av 1960-talel.

I samband med atl invandringen ökade beslöt Kungl. Maj;t
år 1965 att slälla medel lill förfogande för avgiftsfri undervisning i svenska
för invandrare från dåvarande anslaget Omskolning m.m. Skolöverstyrelsen (SÖ)
fick i uppdrag att som försöksverksamhel via sludieförbunden anordna undervisningen.
Från och med budgetåret 1970/71 anvisas medel för försöksverksamheten under
etl särskilt anslag i statsbudgeten, benämnt Undervisning för invandrare i
svenska språkel m.m. Riksdagen fastställer årligen en totalram på etl visst
antal studietimmar som SÖ i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och
statens invandrarverk (SIV) får disponera för studiecirklar i svenska språket
med samhällsorientering. Elt visst antal studietimmar skall avse undervisning
lill följd av lagen (1972:650) om rält till ledighet och lön vid dellagande i
svenskundervisning för invandrare (s.k. lagbunden undervisning).
Försöksverksamheien omfattar numera utöver studiecirklar i svenska med
samhällsorientering även särskild samhällsundervisning för invandrare
inklusive cirklar i sömnad, matlagning, kon-

s. 401 Kontrollera mot PDF

401 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Delll A:l

sumenlkunskap m.m.. folkhögskolekurser i svenska med
samhällsorientering saml uppsökande verksamhet bland hemarbetande invandrare
och barntillsyn i samband med studierna. Siaiens kosinader för
försöksverksamheien under budgeiårei 1965/66-1977/78 har uppgålt till
sammanlagi drygl 600 milj. kr. För budgetårel 1977/78 uppgick kosinaderna fill
ca 90 milj. kr. för totalt 945.200 studietimmar, varav 306,600 studietimmar för
s.k. lagbunden undervisning och 638.600 studietimmar för övrig undervisning. Av
dessa utgjorde 159.400 studietimmar undervisning i samband med
arbeismarknadsulbildning. Innevarande budgelär har medel beräknats för 400.000
studietimmar för lagbunden undervisning och 450.000 studielimmar för övrig
undervisning vid sidan av arbetsmarknadsutbildningen.

Undervisning i svenska för invandrare i samband med
arbeismarknadsulbildning anordnades före budgetårel 1970/71 av sludieförbunden
inom ramen för den lidigare nämnda försöksverksamheien. Fr.o.m. budgetårel
1970/71 genomförs slörre delen av svenskundervisningen inom arbelsmarknadsulbildningen
vid SÖ;s arbetsmarknadsulbildningscentra. Syftet med denna undervisning är all
vid behov ge invandrare sådana kunskaper och färdigheler i svenska och i
svenskl samhällsliv som krävs för all genomgå planerad yrkesutbildning inom
arbelsmarknadsulbildningen, Undervisningen får endasl anordnas i samband med
yrkesutbildning och får omfalla sammanlagt två månader (lolalt högsl 612
studietimmar per elev). Däruiöver kan invandrare i särskilda fall få
ytterligare två månaders undervisning i svenska. Invandrare i
arbetsmarknadsutbildning kan således få svenskundervisning i högsl fyra
månader. Svenskundervisningen inom arbelsmarknadsulbildningen har kommit atl
få en alll slörre omfattning. Detta förklaras främsl av att invandrare i stor
utsträckning saknar sådan yrkesutbildning som behövs för alt komma ut på den
svenska arbeismarknaden och behöver få undervisning i svenska för att
tillgodogöra sig erforderlig yrkesutbildning. Budgelåret 1977/78 omfaltade
svenskundervisningen inom arbetsmarknadsulbildningen ca 700.000 studietimmar.
Under samma period deltog sammanlagt ca 10.000 ulländska medborgare i
svenskundervisning inom arbelsmarknadsulbildningen. De sammanlagda årliga
slalliga kosinaderna för svenskundervisning för invandrare inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen är svåra atl beräkna men kan uppskallas lill minsl
200 milj. kr. inklusive utbildningsbidrag till eleverna.
Arbetsmarknadsulbildningen finansieras genom en arbelsmarknadspolitisk fond som
byggs upp genom slalliga anslag och genom arbetsgivaravgifter. Vid
arbetsmarknadsutbildning, som i princip slår öppen endasl för person som fylll
20 är. utgår studiesocialt stöd (utbildningsbidrag).

Särskilda kurser i svenska för invandrare anordnas även av
AMS vid mottagningsförläggningarna för flyktingar. Vidare kan nämnas att stödundervisning
i svenska i viss ulslräckning anordnas för invandrare som är elever i kommunal
vuxenutbildning. I detta sammanhang bör även omnämnas den särskilda
undervisning i svenska för ulländska sluderande vid universiteten som bedrivs
med medel från anslaget Vissa kurser för ulländska studerande. År 1977 infördes
grundutbildningen för vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning,
skrivning och malemalik. Kommunerna har all svara för grundulbildningen, för
vilken slalsbidrag ulgår enligi särskild statsbidragsförordning från anslaget
Bidrag till kommunal vuxenulbildning. Grundulbildningen är avsedd för alla som
är i behov av sådan utbildning och riktar sig således inte uteslutande till invandrare.

26 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 402 Kontrollera mot PDF

Delll A:l Skr 1979/80:103 402

År 1972 anlog riksdagen lagen om räll lill ledighel och
lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare
(svenskundcrvisningslagen). Lagen irädde i kraft den 1 juli 1973. Lagen
ålägger arbetsgivare all bereda varje ulländsk arbelslagare som saknar
kunskaper i svenska språkel ledighel under högsl 240 limmar för all della i
svenskundervisning med samhällsorientering samt atl beiala arbetstagaren lön
under studietiden, även om undervisningen äger rum utanför ordinarie arbetstid.
Lagen avsäg ursprungligen endasl sådana utländska arbetstagare som hade börjat
sin försia anslällning i Sverige efter utgången av år 1972. För dem skulle
arbetsgivarens skyldighet gälla inom två år efler anställningens början. Genom
en lagändring (1973:238) gjordes lagen, med vissa undanlag, tillämplig även pä
utländska arbetstagare som hade anställts i Sverige före den 1 januari 1973. I
fråga om dessa invandrare förutsattes all ulbildningen skulle genomföras
successivt under en femårsperiod räknal från lidpunkten för lagens
ikraftträdande. År 1976 ändrades lagen på sä säll all arbetsgivarens skyldighel
att bereda ledighel m.m. för svenskundervisning för de invandrare som hade
anställts före är 1973 förlängdes lill den 1 juli 1979, om arbetsgivaren hade
försummat sina skyldigheter under den ursprungliga femårsperioden. Vidare
ändrades lagen sä att den även skulle gälla för de arbelslagare som blivil
svenska medborgare sedan de påbörjat svenskundervisningen.

Utöver de insalser som nu har nämnts förekommer
undervisning i svenska för invandrarelever i grundskolan och gymnasieskolan.

Som framgår av denna översikt är de statliga åtgärderna
för all ge invandrare förutsättningar atl lära sig svenska språket av belydande
omfallning. De årliga statliga kostnaderna för insalser på detta område uppgår
numera till mer än 300 milj. kr. Dessa har verksamt bidragil lill atl förbättra
invandrarnas ställning i del svenska samhället. Insatserna har även väckt viss
inlernalionell uppmärksamhel.

Trots det omfattande utbudet av undervisning i svenska och
samhällsorientering finns det emellertid fortfarande mänga invandrare som har
begränsade kunskaper i svenska språkel. Del gäller l.ex. invandrare som inle är
förvärvsarbetande och som sålunda inte omfallas av svenskundervisnings-lagen
eller av arbetsmarknadsulbildningen. Till denna grupp hör i stor utsträckning
hemarbetande kvinnor. Frågan om åtgärder för all underiälla för hemarbetande
invandrare all lära sig svenska har mot denna bakgrund tagits upp i riksdagen
vid ell flertal tillfällen och riksdagen har också begäri elt samlat
handlingsprogram för att lösa della särskilda problem (UbU 1973:24, rskr
1973:159 och UbU 1975:6, rskr 1975:51).

Med anledning av riksdagens begäran anmälde regeringen år
1976 för riksdagen (prop. 1975/76:100 bil. 10) atl den avsåg alt ta inifialiv
lill en utvärdering av den budgetårel 1965/66 inledda försöksverksamheien med
svenskundervisning för invandrare. I anslulning lill regeringens anmälan uttalade
riksdagen atl en sådan utvärdering borde avse alla former av undervisning som
hittills hade bedriviis med medel från anslaget Undervisning för invandrare i
svenska språkel m.m. (UbU 1975/76:23, rskr 1975/76:281). Med hänvisning till
riksdagens ullalande uppdrog regeringen den 24 mars 1977 ål SÖ alt i samråd med
AMS och SIV utvärdera försöksverksamheten. Uppdraget avser en utvärdering i
försia hand av studieförbundens cirklar i svenska m.m. Övriga anordningar såsom
svenskundervisningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen eller den
särskilda undervisningen för flyktingar omfattas däremot inte av uppdraget.
Inle heller gäller uppdragel uttryckligen frågan om lillämpningen

s. 403 Kontrollera mot PDF

403 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:l

av svenskundervisningslagen. En försia rapporl med
anledning av utredningsuppdraget överlämnades av SÖ lill regeringen i september
1978.

Tillämpningen av svenskundervisningslagen har följts med
slort intresse i den allmänna debatten. Frågan har vid ell flertal lillfällen
behandlats av riksdagen. Från fackligt håll har gjorts gällande all
undervisningen för de anslällda invandrarna inle har fåll den omfallning som
lagen syflar lill. Mol denna bakgrund tillsatte dåvarande slalsrådel Leijon år
1975 en arbelsgrupp som fick i uppgifl all se över lagens lillämpning.
Resulialel av arbelsgruppens undersökning redovisades i en
departementspromemoria (Ds A 1976:1) vilken tillsammans med en
departementspromemoria (Ds A 1976:2) med förslag till lagändringar lades till
grund för en proposition (prop. 1975/ 76:177) om ändring i lagen om rätt till
ledighel och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare. Riksdagens
beslul på grundval av propositionen ledde bl.a. lill de nyss nämnda ökade
skyldigheterna för försumliga arbetsgivare samt ökade befogenheier för de
fackliga organisationerna atl få till stånd den svenskundervisning som
arbelsgivare hade försummat.

Frågan om svenskundervisning för invandrare har under år
1978 tagits upp av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i
Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) i olika skrivelser
lill regeringen. Samtliga tre organisationer har hemställt atl regeringen
lillsälter en parlamentarisk utredning om svenskundervisning för invandrare.

SAF hänvisar i sin skrivelse lill behovel av en
övergripande utvärdering av svenskundervisningen för invandrare och tar
särskilt upp svenskundervisningslagen och del finansieringssystem som lagen
bygger på. SAF hänvisar till alt många företag inte anställer invandrare på
grund av de extra lönekostnader som invandrarnas dellagande i
svenskundervisningen innebär för det enskilda företaget.

I LO;s skrivel.se framhålls alt målen för den nuvarande svenskundervisningen
inle har preciserats med hänsyn till invandrarnas behov av kunskaper i svenska
och att arbetslivsfrågor berörs i alltför liten omfattning i svenskundervisningen.
Mot denna bakgrund föreslår LO en grundläggande inlroduk-fionsutbildning för
alla invandrare i direkt anslulning till inträdet på den svenska
arbetsmarknaden, vilken skall ge invandrarna grundläggande kunskaper i svenska
och i medbestämmande- och arbetarskyddsfrågor saml fackliga frågor.

TCO menar att det behövs en allmän översyn av
svenskundervisningen för invandrare i sin helhel, inklusive siudiesociala
aspekter och lärarutbildning. Översynen bör syfta till att inordna
svenskundervisningen i det allmänna skolväsendet.

I likhet micd arbetsmarknadsparlerna anser jag all frågan
om svenskundervisningen för invandrare bör ses över. Flera omständigheter
lalar enligt min mening för all en samlad bedömning nu bör göras av i vilken
mån de nuvarande insatserna för all ge vuxna invandrare möjligheter atl lära
sig svenska är ändamålsenliga. Senast frågan om svenskundervisning för invandrare
prövades i sin helhet var år 1971, då invandrarutredningen i ell delbetänkande
(SOU 1971:51) lade fram förslag som bl.a. ledde till införandet av
svenskundervisningslagen. Därefter har emellertid sammansättningen av
invandringen till Sverige ändrats. Ändelen utlänningar som kommer till Sverige
huvudsakligen för atl fä anställning har minskal betydligt i förhållande till
den andel som består av flyktingar och av anhöriga

s. 404 Kontrollera mot PDF

DelH A:l Skr 1979/80:103 404

till invandrare som har kommit lill Sverige lidigare.
Samtidigt har invandrarnas situation pä arbeismarknaden försvårats genom en
ihållande lågkonjunktur.

Dessa förhållanden har bl.a. lell lill atl
svenskundervisningen inom arbelsmarknadsulbildningen. som jag förut har nämnl,
har fått en allt större omfattning i förhållande till svenskundervisningen
genom studieförbunden. De har vidare lelt lill all svenskundervisningslagen har
fåll en mindre genomslagskrafl än vad som förväntades då den infördes. En
anledning härtill lorde vara all lönekoslnaderna för dellagarna i
undervisningen belalas direkl av den enskilde arbetsgivare hos vilken
invandraren vid tillfället är anställd och inle via elt kolleklivi
ersättningssystem. Dessulom har fristerna för invandrare som har anställts före
år 1973 och som inle har utnyttjat sina rättigheter i många fall löpt ut eller
kommer atl göra del inom den närmaste tiden. Vidare har många invandrare, som
har anställts efter år 1973, inte utnyttjat sina rättigheter inom den
föreskrivna tvåårsperioden.

Jag vill också peka på det förhållandel all nya rikllinjer
för invandrarpolitiken har antagits av riksdagen och en rad invandrarpoliliska
reformer genomförts sedan svenskundervisningen för invandrare senast sågs över.
Även på vuxenutbildningens område har en rad reformer genomförls. Här kan bl.a.
nämnas tillkomsten av sludieledighetslagen och de ulvidgade slödformerna för
vuxenstudier.

Jag förordar mol denna bakgrund i samråd med statsrådet
Wikslröm all en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts för atl se över
frågan om svenskundervisningen för vuxna invandrare. Kommiitén bör ha till
uppgifl att se över samtliga nuvarande former för svenskundervisning m.m. för
vuxna invandrare och uireda frågan om åtgärder för atl ge grundläggande
kunskaper i svenska språkel och svenskt samhälls- och arbelsliv för vuxna
invandrare i Sverige,

En ulgångspunkl för kommilléns arbete bör vara de mål och
riktlinjer för invandrar- och minoriletspoliliken som riksdagen anlog år 1975
(prop, 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160), Dessa rikllinjer, som bygger på
principerna om jämlikhet mellan invandrare och svenskar, kulturell valfrihet
för invandrarna och samverkan mellan majoritetsbefolkningen och minoriteterna,
innebär bl,a, att en rad insatser måste vidta i syfte att undanröja de
språkliga, sociala och rällsliga hinder som motverkar invandrarnas möjligheter
alt få en med den övriga befolkningen jämlik ställning. Till dessa
samhällsinsatser hör bl,a. såväl sludier i svenska som åtgärder för atl
invandrarna skall kunna bibehålla sina modersmål och kulturtradilioner. Jag går
nu närmare in på de uppgifter som kommillén bör fä. Kommiitén bör kartlägga
alla former av nu förekommande undervisning för vuxna invandrare som syftar
lill att ge dem grundläggande kunskaper i svenska och i svensk samhällskunskap,
Kommiitén bör därvid samråda med SÖ och tillgodogöra sig maierial som
sammanställs inom SÖ med anledning av det tidigare nämnda uppdraget ål SÖ att
utvärdera den hittills bedrivna försöksverksamheten med undervisning för
invandrare i svenska språkel m,m. Vidare bör kommiitén i silt
kartläggningsarbete använda sig av resultat från den rikstäckande statistiska
undersökning om sambandet mellan invandrarnas situation på arbetsmarknaden och
deras kunskaper i svenska som expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning
(EIFO) sammanställer i enlighel med elt uppdrag den 17 maj 1977 av chefen för
arbetsmarknadsdepartementet. Kartläggningen bör syfta till all ge en översiki
av omfattningen av

s. 405 Kontrollera mot PDF

405 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Delll A:l

undervisningen i svenska för invandrare inom de olika
ulbildningsformerna bl,a. med hänsyn lill anlalet deltagare, I kartläggningen
bör ingå en analys av de toiala ekonomiska resurser som avsätts för
svenskundervisning för invandrare. Kartläggningen bör även ge underlag för en
bedömning av kunskaps- och färdighelsresultal som uppnålls inom de olika
utbildningsformerna.

Kommittén bör mot bakgrund av en sådan kartläggning göra
en bedömning av i vilken utsträckning nuvarande svenskundervisning för
invandrare inom olika regelsyslem och utbildningsanordningar svarar mol de mål
och riktlinjer som har salts upp för utbildningen. Jag vill erinra om alt den
år 1975 lillsalla folkbildningsutredningen (LI 1975:19) har i uppdrag atl
uireda vissa frågor som är aktuella i detla sammanhang,
Folkbildningsulredningen skall bl,a, analysera om vissa uppgifter som
sludieförbunden har fåll av statsmakterna under senare lid, l.ex, undervisning
i svenska för invandrare, kommeri konflikt med principen alt
folkbildningsarbetet skall vara fritt och frivilligt,

Kommiitén bör överväga frågan om den allmänna inriktningen
av en grundläggande introduklionsundervisning i svenska språkel och i svenskl
samhälls- och arbelsliv för vuxna invandrare som kommer lill Sverige och bedöma
omfattningen av en sådan undervisning med hänsyn lill utbildningsbehoven hos
olika grupper och lill möjligheterna atl genomföra och finansiera den.
Kommittén bör därvid beakta alt de nuvarande anordningarna för grundläggande
undervisning i svenska för invandrare har vuxit fram efter hand och att de har
kommit att få en varierande inrikining, uppläggning och finansiering beroende
på om del är fråga om anställda invandrare, invandrare som omfallas av
arbelsmarknadspolitiska insalser, icke anslällda invandrare (t,ex, hemarbetande
kvinnor) eller flyklingar. Del förhållandet all ansvaret för svenskundervisning
och annan grundläggande utbildning för invandrare är fördelat pä elt slort
antal uibildningsanordnare har minskal möjligheterna att inordna den
grundläggande introduktionen i svenska språkel och svenskt samhällsliv inom en
enhetlig ram.

Mot denna bakgrund bör kommittén överväga frågan om
huvudmannaskap för olika former av svenskundervisning för invandrare i
förhållande till vuxenutbildningen i övrigl, Kommiitén bör därvid pröva och
redovisa olika alternativa lösningar av huvudmannaskapsfrågan. Ekonomiska och
andra konsekvenser för staten och för resp. huvudman i övrigt av de olika
alternativen bör utförligt belysas. Etl av alternativen bör i huvudsak bygga på
de principer för fördelning av huvudmannaskapel som gäller idag. Beträffande
den utbildning som AMU är huvudman för, bör ulredningen i huvudsak utgå frän
gällande kriterier för arbetsmarknadsulbildningen. I samband med all kommillén
sålunda överväger huvudmannaskapsfrågan bör kommiitén även bedöma olika former
för finansiering av svenskundervisning för vuxna invandrare.

Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden under senare
år har visat hur vikligl del är att alla invandrare får goda möjligheter atl
lära sig svenska. Arbetslösheten bland invandrarna har inom samtliga
åldersgrupper under lång tid varit väsenthgt högre än bland arbetskraften i
övrigl. Speciellt utsatta är invandrarungdomarna. En betydande orsak till mänga
invandrares svårigheter på arbetsmarknaden är deras otillräckliga kunskaper i
svenska. Detta kan försvåra möjligheterna för många invandrare all erhålla
eller kvarslanna i arbete samtidigt som det begränsar arbetsförmedlingens
möjligheter atl anvisa nytt arbete. Del är även rimligl all anta att den nuvarande

s. 406 Kontrollera mot PDF

Delll A:l Skr 1979/80:103 406

formen för finansiering av lönekostnaderna i samband med
företagsanknuten svenskundervisning i mänga fall ökar svårigheterna för
invandrare med otillräckliga kunskaper i svenska all hävda sig i förhållande
till andra arbetssökande.

Vissa samordningsproblem har uppkommil vad gäller
tillämpningen av svenskundervisningslagens och arbetsmarknadskungörelsens
beslämmelser om dellagande i svenskundervisning. Detsamma gäller förhållandel
mellan svenskundervisningslagen och sludieledighelen. Kommillén bör härvid
undersöka om de beslämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldigheler i samband
med svenskundervisning för invandrare kan inlegreras i del syslem för
vuxenutbildning i allmänhel som på arbetsrättens område har kommii lill ullryck
i sludieledighetslagen eller om en fristående lagstiftning av svenskundervisningslagens
lyp bör bibehållas. Lagstiftningen om svenskundervisning bör alltså underkastas
en överarbelning mol bakgrund av de erfarenheter som har vunnits inom det
arbeisrättsliga reformarbetet i övrigl. Riktpunkten för denna översyn bör
självfallel vara att inle försämra de rälligheler som nu tillkommer den
enskilde invandraren.

En fråga som särskilt bör beaklas är de hemarbetande
kvinnornas möjligheter atl fä svenskundervisning. I samband härmed bör särskild
uppmärksamhel ägnas ål frågan om informalion till invandrare, bl.a.
hemarbetande kvinnor, om olika möjligheter lill utbildning i svenska.

Mot bakgrund av dessa överväganden bör kommittén utarbeta
ett program för åtgärder i syfte all underiälla invandrarnas möjligheter att
genom särskild utbildning få grundläggande kunskaper i svenska och om svenskt
samhälls-och arbelsliv, Kommiitén bör därvid överväga hur de olika
anordningarna för svenskundervisning skall kunna anpassas bälire till varandra,
så att invandrarnas möjligheter till utbildning inom vuxenutbildningen i storl
och vid universitet och högskolor underlättas. Kommittén bör även överväga om
behov finns av andra specialinriktade kurser i svenska för olika grupper än de
som anordnas f.n, I detla sammanhang bör beaktas att gäststuderandekommittén
(U 1978:03) har i uppdrag att överväga frågan om behörighetsgivande
förutbildning för utländska sluderande vid högskolor i Sverige,

Vad gäller frågan om svenskundervisning för flyktingar bör
kommittén beakta vad som anförs i betänkandet (Ds A 1978:1) Sverige och
flyktingarna saml i remissyttrandena häröver,

Kommiitén bör vidare ha till uppgift att utreda frågor som
rör tillgången på och behovet av lärare och ledare med lämplig utbildning för
svenskundervisning för invandrare.

Jag föreslår att vissa skrivelser till regeringen i
hithörande frågor från LO, TCO och SAF överlämnas till kommittén, Detla bör
även ske med skrivelser från Svenska facklärarförbundel, Sveriges lärarförbund
och Lärarföreningen för invandrarundervisning.

Kommittén bör forllöpande samråda med
folkbildningsutredningen (U 1975:19), ulredningen om kommunal vuxen utbildning
(U 1978:31), ulredningen (U 1978:03) om gäslstuderande m.m, saml
gymnasieutredningen (U 1976:10).

Kommittén bör kostnadsberäkna sina förslag. Kommittén bör
i sill arbele beakla alt utrymme för nya kostnadsålaganden från samhällets sida
är utomordentligt begränsat. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänvisning lill vad jag nu anfört hemställer jag alt
regeringen bemyndigar mig

s. 407 Kontrollera mot PDF

407 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:2

att lillkalla en kommillé med högsl sex ledamöter med
uppdrag alt göra en översyn av svenskundervisningen m.m. för invandrare,

atl ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
bilräde ål kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasla tolfte huvudfitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

2. Utredning av pensionärernas sysselsättningsförhållanden

Dir 1979:20

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01
Departementschefen, slalsrådel Wirtén, anför.

Allt färre människor fortsätter atl förvärvsarbeta efter
det att de har blivit ålderspensionärer. Folkräkningarna alllsedan 1930-lalet
visar successivi sjunkande förvärvsfrekvenser i de högre åldrarna. Ett växande
antal personer lämnar dessulom arbeismarknaden innan de har blivil
ålderspensionärer. Förtidspensioneringen har ökat bl.a, till följd av ändrad
lagstiftning i början av 1970-talel och förvärvsfrekvenserna har sjunkil i
åldersgrupperna närmast pensionsåldern. För män i åldern 60-64 år, sjönk förvärvsfrekvensen
enligt arbetskraftsundersökningarna från 77 procent 1972 till 69 procent 1978,
För kvinnor i motsvarande åldrar steg förvärvsfrekvensen under samma period
från 34 procent till 39 procent, vilkel är en betydligt lägre ökning än
genomsnittet för alla kvinnor.

Den allmänna ålderspensioneringens syfte är att bereda
inkomsttrygghet, Däremoi syflar den inte lill all förhindra eller försvåra
fortsatt förvärvsarbete för dem, som önskar della i aktiv yrkesverksamhet. Sä
syflade t,ex, den i mitten av 1970-talet beslutade ökade rörligheten i
pensionsåldrarna lill en större flexibilitet mellan pensionering och
förvärvsarbele, Inle heller förtidspensioneringen har etl sådanl syfle. Den
avser atl bereda stabila inkomster ät den, som inte kan förvärvsarbeta eller
som kan förvärvsarbeta endast i begränsad omfattning.

Del är ofrånkomligt, att varje pensionering påtagligt
minskar de ekonomiska moiiven alt förvärvsarbeta. Del är emellerlid inle
enbart ekonomiska drivkrafter som ligger bakom människors önskan om ell arbete,
Detla förhållande har i växande grad uppmärksammats i modern sysselsättningspolitik.
Arbetet är också elt medel för självförverkligande och social gemenskap. Det är
omvittnat, all många pensionärer kan och vill fortsätta att arbeta, men
samtidigt olillräckligt klarlagt vad som hindrar dem från della.

Del är därför önskvärt att få de pensionerades ställning i
arbetslivet närmare belyst och atl uireda vad som kan göras för all bereda
förvärvsarbete åt de pensionärer som så önskar. Denna uppgifl bör anförtros
åt en särskild tillkallad utredare. Huvudintresset bör
inriktas på

s. 408 Kontrollera mot PDF

Del II A:2 Skr 1979/80:103 408

ålderspensionärer, äldre förtidspensionärer och
arbetstagare nära ordinarie pensionsålder, för vilka förtidspensionering är aktuell.

Utredaren bör inleda silt arbete med all klarlägga
förekomslen av förvärvsarbele eller annan sysselsällning bland ålders- och
förtidspensionärer. Särskilt viktigt är atl beskriva skillnader i
förvärvsfrekvens mellan män och kvinnor, skillnader mellan olika delar av
landel, olika yrkesgrupper och näringsgrenar, alt kartlägga skillnadernas
tänkbara orsaker samt all belysa hur de förändrals över liden. Vidare bör
uiredaren skaffa sig en bild av hur stort del potentiella arbetsutbudet bland
ålderspensionärer och äldre förtidspensionärer är och därmed också analysera
behovel av arbetstillfällen om målet arbele åt alla skall förverkligas också
för de äldre som så önskar.

Uiredaren bör inle bara undersöka i vilken utsträckning
pensionärer kan och vill arbeta, utan också analysera i vilken utsträckning
lagar, avtal och arbetsuppgifternas karaktär tvingar människor alt lämna sill
arbete vid uppnådd pensionsålder eller redan dessförinnan.

Mot bakgrund av här nämnda kartläggningar och redan gjorda
undersökningar av äldre människors arbetsförmåga bör uiredaren diskutera hur
stor betydelse som bör tillmätas de olika länkbara skälen lill alt vissa
pensionärer, med betydande återstående arbetsförmåga, inle står till
arbetsmarknadens förfogande. Bland sådana länkbara skäl kan förulom de redan
angivna nämnas, all man föredrar andra aktiviteter framför förvärvsarbete, atl
man avstår från atl söka förvärvsarbete pä grund av marginaleffekterna i skatteoch
bidragssystemet, eller atl man till följd av egna värderingar eller
omgivningens attityder har uppfattningen, all den som är pensionär ej bör
förvärvsarbela.

Utredarens utgångspunki bör vara atl äldre arbetstagare
bör ha vidsträckt räll alt, inom ramen för etl flexibelt pensionssystem i
prakliken själva beslämma. när de vill lämna förvärvslivet. Därför bör
utredaren la ställning lill vilka ålgärder, som kan behöva vidlas för atl
stärka de äldres ställning på arbetsmarknaden. Sådana åtgärder kan vara av vilt
skilda slag och beröra l.ex. arbetsmarknadspolitik, skattefrågor,
pensionsfrågor, social service, lagar och avtal om anställningsskydd m,m. Vad
beträffar skatter, pensioner och social service bör uiredaren främst se som sin
uppgifl att belysa om gällande beslämmelser eller praxis ulgör etl hinder för
möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning, Evenluella reformbehov på
dessa områden får utredas i annat sammanhang, Däremoi bör uiredaren i samråd
med anslällningsskyddskommittén (A 1977:01) ta ställning till om den nuvarande
67-årsgränsen i 33 S lagen (1974:12) om anställningsskydd bör bibehållas eller
om den bör höjas. Därmed lillgodoses riksdagsbeslutet i anledning av
arbelsmarknadsulskottels ullalande i belänkande nr 1977/78:8, Uiskoltet
ulialade all möjligheterna atl lillförsäkra alla arbelslagare lagfäsi anslällningsskydd
till fyllda 70 år borde undersökas. Ullalandet gjordes med anledning av ett
yrkande med denna innebörd i motion 1977/78:224 av Per Garthon, Atl hell avslå
från varje övre åldersgräns kan erbjuda svårigheter, Elt länkbart alternativ
eller komplemenl till den begränsade höjning av nuvarande åldersgräns som
arbelsmarknadsutskoliet diskuterar kan vara all ersälta den automatiska
avgångsskyldigheten med en rätt all övergå till visstidsanställning.

Utredaren bör lägga särskild vikl vid alt överväga och
föreslå arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som kan öka de äldres möjligheter
all få eller behålla elt lämpligt arbele, på hel- eller dellid.

Vissa av de älgärder som kan komma atl föreslås för all
öka möjligheterna

s. 409 Kontrollera mot PDF

409 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet
Del II A:3

till förvärvsarbele för den som uppnått ordinarie
pensionsålder torde vara lillämpliga också för många av de äldre arbetstagare,
som av arbelsmarknadsskäl är eller står i begrepp att bli förtidspensionerade,
1 det sammanhanget bör uiredaren beakla den översyn av möjlighelen bl.a. lill
vilande pensionsräll för förtidspensionär, som tar elt förvärvsarbete som jag
aviserat i proposilionen 1978/79:73 om åtgärder för arbetshandikappade. Införs
en sådan vilande pensionsräll måsle den nämligen förenas med akliva sysselsättningsskapande
åtgärder för de människor som berörs.

Vid uppdragets fullgörande bör uiredaren samråda med de
myndigheter och andra utredningar, som berörs av uppdragel. Vidare bör
uiredaren bedriva sill arbele i nära samråd med arbetsmarknadens parler och
pensionärsorganisationerna. Utredaren skall beräkna de ekonomiska effeklerna
av de ålgärder som föreslås. Därvid bör uiredaren beakla, alt sysselsättningsskapande
ålgärder normalt förorsakar både kosinader och inläkler, såväl slatsfinansiellt
som samhällsekonomiskt, Evenluella administrativa konsekvenser av förslag om
förändringar i regelsystem elc, bör likaledes särskilt belysas.

Utredarens arbete bör bedrivas skyndsami. Möjligheten bör
beaklas all redovisa vissa överväganden i ell delbelänkande.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

alt lillkalla en särskild utredare för atl karllägga
pensionärernas sysselsällningsförhållanden

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Arbetsmarknadsdepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till nya utredningen (A 1978:04) om
yrkesinriktad rehabilitering m.m. (NYR)

Dir 1979:43

Beslut vid
regeringssammanträde 1979-04-20

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Den 30 mars 1978 beslöl regeringen - med utgångspunkt i
riksdagens beslul (prop. 1977/78:30, AU 1977/78; 16, rskr 1977/78:74) om
skyddal arbete och yrkesinrikiad rehabilitering samt
sysselsäliningsutredningens delbetänkande (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade
- aU tillsätta en kommitté med uppdrag alt ularbela förslag lill och förbereda
en ny organisation för den yrkesinriklade rehabilileringen. Kommiitén har
antagit namnel nya ulredningen (A 1978:04) om vrkesinriklad rehabilitering m.m.
(NYR).

I rapport den 2 oktober 1978 till statsrådet och chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har NYR lagt fram förslag om eU fristående
institut för

s. 410 Kontrollera mot PDF

Del II A:3 Skr 1979/80:103 410

melodulveckling, forskning och personalulbildning inom den
yrkesinriklade rehabilileringen,

I enlighet med det lidigare förslagel för
sysselsättningsulredningen och NYR;s förslag har regeringen i prop. 1978/79:73
om ålgärder för arbelshandikappade föreslagil atl ett sådanl inslitut inrätlas
genom atl delar av statens arbetsklinik och det lill Stockholms universitet
knulna psykotekniska institutet slås samman.

I elt par motioner med anledning av propositionen
1978/79:73 har yrkats all riksdagen skall uttala sig för atl
melodutvecklingsinstilulel förläggs till Göteborg.

Arbelsmarknadsulskollel har i sitt belänkande (AU
1978/79:20, rskr 1978/79:186) påpekat all frågan om lokalisering av inslilutel
inte har behandlals i proposilionen, men att det har underförstålts alt del
skall ligga i Stockholm.

Utskottet har erinrat om all slalsmakterna år 1973 i samband
med beslutet om den andra etappen av omlokaliseringen av statlig verksamhel
(prop. 1973:55, InU 1973:22) gjorde beslämda uttalanden om den framtida omlokaliseringen
av statlig verksamhel. Därvid uttalades atl någon ytterligare omlokalisering av
centrala slalliga myndigheter i de former som skedde i de två
ullokaliseringseiapperna inle skulle ske. Det ansågs dock naturligt atl
lokaliseringen av nytillkommande statlig verksamhet från fall till fall skulle
prövas mol bakgrund av statsmakternas regionalpoliliska målsättningar. Vidare
uttalades atl ytterligare tillväxt av cenirala myndigheler, om sä bedömdes
lämpligl borde kunna förläggas utanför Slockholmsområdel.

Utskottet konstaterar alt som skäl för atl placera
institutet i Siockholm har angetts atl institutet kommer atl byggas upp av
arbetsenheter vilka redan är belägna i Siockholm, och atl institutet
organisatoriskt skall uigöra del av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
Dokumentationsverksamheten, som kommer all bli en viktig uppgifl för
inslilulet, är möjlig all samordna med dokumentationen vid arbetslivscenlrum i
Stockholm. Motionärerna har å andra sidan pekat pa goda samordningsmöjligheter
med olika verksamheier i Göteborgsområdet, bl.a. lärarhögskolan i Mölndal som
är landets enda ulbildningsanstalt för personal vid arbelsvårdsinslilulen. Del
är enligt utskottet emellertid, också tänkbart atl institutet kan förläggas
till annan orl utanför Stockholm än Göleborg. Utskottet anser del inle möjligt
atl på grundval av föreliggande maierial ha en beslämd uppfattning i
lokaliseringsfrågan. På grund härav och med hänvisning till statsmakternas
ovan återgivna uttalanden i samband med 1973 års omlokaliseringsbeslut föreslår
utskottet alt lokaliseringsfrågan närmare utreds. Utredningen bör klargöra
möjligheterna au förlägga inslilulet ulanför Stockholm och, om så visar sig
möjligt, undersöka vilken orl eller vilka orter som är länkbara med hänsyn lill
inslilutels uppgifler och kontaktbehov. Om utredningsarbetet leder fram lill
att en förläggning till Slockholmsområdel är nödvändig bör skälen härför anges.

Resultatet av utredningen bör enligt utskottets mening
föreläggas riksdagen för ställningstagande i lokaliseringsfrågan. Arbetet bör
bedrivas skyndsamt. Utskottet är medvetet om all uppskovet med lokaliseringsfrågan
kan medföra all institutet träder i verksamhet senare än som beräknals i
propositionen. Regeringen får i så fall återkomma beträffande övergångsanordningar
m.m.

Riksdagen har i skrivelse den 15 mars 1979 som sin mening
givit lill känna vad utskottet har anfört.

s. 411 Kontrollera mot PDF

411 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Delll A:4

Jag hemsläller atl regeringen ulvidgar uppdragel lill nya
utredningen om yrkesinrikiad rehabilitering m.m. all i samråd med
arbetsmarknadsslyrcisen uireda även de frågor jag nu har berört.

Regeringen bifaller föredragandens hemställan.
(Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

4. Utredning om information rörande arbetsmiljörisker

Dir
1979:52

Beslul vid regeringssammanträde 1979-04-20
Departementschefen, statsrådet Wirlén, anför.

Socialutskottet har i betänkande 1978/79:14 - med
anledning av motion 1977/78:705 - uttalat sig för en utredning med uppgifl all
lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning och
informationsspridning rörande arbetsmiljörisker skall genomföras.

Socialutskottet anförde i sitt betänkande i anledning av
motionen bl,a, alt en förbättrad information kräver dels en effektiviserad
verksamhet i fråga om dokumentation och sammanslällning av forskningsresultat i
mera lättillgänglig form, delsen uiökad informationsspridning som är anpassad
bl,a. till olika avnämargrupper,

Ell antal informationssystem om arbelsmiljön är under
uppbyggnad. Genom bl.a, dessa kommer det så småningom atl bli lättare all la
fram uppgifter såväl om uppnådda forskningsresullal som om innehållet i olika
forskningsprojekt. Del är dock enligt utskottet viktigt atl ett organ har ell
övergripande och samordnande ansvar både för bevakningen av inkommande
informalion och för dokumenlationsverksamhelen.

En näraliggande fråga är enligt utskotlel hur man bäsl
skall sprida den på detta sätt dokumenterade och sammanställda
forskningsinformation, såväl till de skyddsansvariga på olika nivåer som direkt
till de anslällda. Del är av stor vikl att sådan informationsspridning sker
snabbt och effekiivt. Eftersom arbetsmiljöfrågorna berör många olika
vetenskaper och verksamheier kan det ofta bli nödvändigt att inhämla och
sammanställa mycket speciella typer av information från annal håll. Efterfrågan
på informalion kan antas komma att öka och kommer eventuellt efler hand att
ändra karaktär och bli mer inrikiad på speciella, vetenskapligt betonade
frågor. Frågan om hur informationen om arbetsmiljöriskerna skall spridas är
således komplicerad. En utgångspunkt bör vara all all tillgänglig
forskningsinformation skall spridas fortlöpande till dem som berörs därav.
Därmed avses inte endast sådan forskning som är direkt inriktad på
arbetsmiljöfrågor utan även sådan som har annan inriktning men ändå kan tänkas
bli av värde för bedömning av arbelsmiljörisker, l.ex. viss medicinsk
forskning.

Enligt socialutskottets mening förutsätter en effektiv
forskningsbevakning med konlinuerlig informationsspridning av kvalificerat och
ofta speciellt slag att man finner en fastare organisatorisk form för
verksamheten. En väl fungerande kvalificerad bevakning och
informationsspridning synes dock enligt ulskotlets uppfattning vara svår atl
genomföra ulan en föregående översyn av de nu på många håll pågående
akliviielerna pä informations-

s. 412 Kontrollera mot PDF

Dein A:5 Skr 1979/80:103 412

området. Olika myndigheters uppgifler i sammanhanget måste
enligt utskottet ses över och samordnas. De i motionen aklualiserade frågorna
bör enligt utskottet således göras lill föremål för ulredning.

Den ulredning som socialutskoliel förordal bör komma lill
slånd. Därvid bör beaktas den centrala ställning som arbelarskyddsstyrelsen
intar när del gäller lillsynen över arbetsmiljön och bekämpande av
arbelsmiljörisker. Enligt sin inslruklion skall styrelsen bedriva
informalionsverksamhel på arbetarskyddels område. Vidare skall slyrelsen
fungera som centralt dokumentations-, informations- och konsultationsorgan i
arbelsmedicinska frågor. Genom bidrag från arbetarskyddsfonden stöds sådan
forskning och utveckling saml utbildning och upplysning, som kan molverka
uppkomslen av yrkesskador och annan av arbelsmiljön belingad ohälsa eller
förbättra arbetsmiljön .och därigenom främja hälsa och säkerhel i arbelslivei.
Fonden skall enligi sin inslruklion lillse alt resultaten av den forskning och
det utvecklingsarbete, som bedrivs med stöd av bidrag från fonden,
offentliggörs på lämpligt säll. Mol denna bakgrund bör övervägas på vilkel säll
syftet med vad soeialulskollet anförl bäst kan tillgodoses.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört hemsläller jag atl
regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl, om
möjligt före 1980 års utgång, lägga fram förslag om hur en väl fungerande och
kvalificerad bevakning saml en god informationsspridning rörande
arbelsmiljörisker skall genomföras saml de evenluella personalkonsekvenser som
förslagel medför.

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
bilräde ål uiredaren,

atl kostnaderna för utredningen skall belasla tolfte
huvudtitelns kommitléanslae.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(.Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

5. Lokalisering av institutet för metodutveckling,
forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

Dir 1979:97

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-16

Departementschefen, statsrådet Wirtén,anför.

I prop. 1978/79:216 om lokalisering av institutet för
metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriklade
rehabilileringen föreslog regeringen all institutet skulle placeras i
Slockholmsregionen. Regeringen grundade sill förslag på en rapporl som nya
ulredningen (A 1978:04) om yrkesinriktad rehabilitering m,m, (NYR) lagl fram.
Den huvudsakliga moliveringen lill förslaget var atl det av funktions- och
effektivitetsskäl inte var möjligt att förlägga melodutvecklingsinstilulel
ulanför Stockholmsregionen, Till följd därav hade inte någon alternativ
lokaliseringsort prövats.

s. 413 Kontrollera mot PDF

413 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:5

Vid riksdagsbehandlingen av proposilionen uttalade
emellertid arbelsmarknadsulskollel (AU 1978/79:40) all del material som hade
presenlerals för utskottet inle visal all del var förenal med sådana nackdelar
all placera insliiulel ulanför Slockholmsområdel alt detla inle borde
övervägas. Lllskollet ansåg sig därför inle kunna tillstyrka proposilionen ulan
förordade all regeringen skulle låta utföra en komplelterande ulredning och
därefter återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen beslutade i enlighet
med ulskollels hemställan (rskr 1978/79:441).

Enligt ulskotlets mening borde bl.a. följande frågor
belysas.

1.
Ulredningen
borde klara ut vilka konkreia arbelsuppgifter som gör del önskvärt eller ibland
nödvändigt med direkta personliga konlakler med förelrädare för vederbörande
organ i Stockholm. Vidare borde undersökas om del är möjligt atl ordna dessa
kontakter på annal säll l.ex. genom telefonsammanträden och liknande.

2.
Utredningen
borde belysa vilka orter som är möjliga vid en lokalisering utanför Stockholm.
En viktig faktor härvidlag är kommunikationerna. Man borde uireda möjligheterna
atl frän den akluella orten nå Slockholmsområdel och de orter som har
arbelsmarknadsinslilul. En annan faktor är arbeismarknaden pä den akluella
orten i fråga om del slags experler som institutet kommer atl efterfråga.
Därvid har det självfallet betydelse om det finns institutioner på eller i
närheten av den aktuella orten med samma slag av anställda som skall finnas på
institutet.

3.
De merkostnader
- i form av ytterligare medel för personal, resor och annan kontaktverksamhet -
som kan bli en följd vid förläggning ulanför Stockholmsområdet borde belysas av
utredningen. Merkostnaderna borde undersökas för olika alternativ.

Den begärda utredningen bör komma till stånd. Utöver de av
arbetsmarknadsutskottet angivna frågorna bör ulredningen åven belysa
konsekvenserna för AMS om inslilutel förläggs utanför Slockholmsområdel,

En konsekvens av att inslilulels start måste senareläggas
är all det arbele som i fråga om personalutbildning, metodutveckling m,m.
avsågs bli utfört genom institutet under uppbyggnaden av den nya organisationen
med arbetsmarknadsinstitut nu måsle ske i annan ordning, förelrädesvis genom
AMS försorg. I della arbele får förulsällas all viss del av den nuvarande
personalen vid slalens arbelsklinik och Psykotekniska inslilulet (PTI) kommer
atl medverka. Det är emellerlid angelägel alt frågan om en permaneni
organisation för melodulveckling och personalulbildning m.m. inom den nya
organisalionen med arbetsmarknadsinstitut kan lösas snarast möjligt. Utredningsarbetet
bör därför bedrivas med slor skyndsamhel och förslag avlämnas under innevarande
är. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med AMS och NYR.
Ulredningen skall vidare under arbetets gäng bereda berörda
personalorganisationer lillfälle atl framföra synpunkier i olika sakfrågor.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

all lillkalla en särskild uiredare med uppdrag all göra en
ulredning om olika allernaliv för lokalisering av inslilulet för
metodutveckling, forskning och personalulbildning inom den yrkesinriklade
rehabiliteringen m,m,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde ål utredaren.

s. 414 Kontrollera mot PDF

DelH
A:6 Skr 1979/80:103 414

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasta tolfte huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

6. Utredning om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och
medelstora företag m.m.

Dir 1979:121

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-13

Departementschefen, slalsrådel Wirtén, anför,

1 maj 1974 utfärdades en lag om arbetsmiljöfonder. Denna
innebar alt vissa förelag skulle avsätta 20 % av 1974 års vinst - om vinslen
inle understeg 100.000 kr. - lill en arbelsmiljöfond och beiala in molsvarande
summa till särskilda arbetsmiljökonlon hos riksbanken. Del avsatta beloppel var
avdragsgillt vid inkomsttaxeringen och skulle användas till förbättring av arbetsmiljön
i förelagen. Lagen avsåg akliebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker som
huvudsakligen drev rörelse, jord- eller skogsbruk. Avsiklen med fonderna var
alt de skulle användas lill miljöförbättringar som gick över den standard som
arbelarskyddslagsliftningen föreskrev. I den mån fondmedel inle använts inom
fem år efter det atl de insatts pä arbelsmiljökonlo hos riksbanken skulle de
återföras till förelagel och beskatias som vinst. För att få utnyttja
arbelsmiljöfonden krävdes lillslånd av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och i
speciella fall av regeringen. En förutsättning för all fondmedlen skulle få
disponeras var att de anslällda tillslyrkle ansökan i företagets skyddskommitté
eller förelagsnämnd eller, om sådana organ inte fanns, genom skyddsombudet.

Totall avsattes drygl 2,3 miljarder kr. på
arbetsmiljökonlon hos riksbanken. Vid utgången av juni 1979 hade mer än två
miljarder kr. av dessa utnyttjats.

På grundval av slimulansutredningens förslag (Ds A 1974:8)
Stimulansåtgärder för atl förbällra arbelsmiljön föreslog regeringen i
proposiiion 1975:66 ett system med vissa slimulansålgärder för
arbelsmiljöförbällringar. Riksdagen beslutade i enlighel med förslagel (SoU
1975:16, rskr 1975:191) vilket innebar all staten skulle teckna garanlier för
lån som skulle användas för all finansiera förbättringar av arbelsmiljön, i
första hand i mindre och medelstora förelag. Enligt förordningen om lånegaranti
för arbelsmiljöförbällringar (1975:632) fick garanii lämnas för högst 100,000
kr, per företag. Det statliga garantiåtagandel skulle gälla totalt 200 milj.
kr. under tiden den 1 seplember 1975 lo .m den 31 den december 1976. Lånen
löpte på sju år varav de två första var ränte- och amorieringsfria. Staten
skulle enligt beslutet svara för de räntekostnader som uppstod under de två
första åren. För att finansiera garantiåtaganden, räntekostnader och administrationskostnader
beslulades om en höjning av arbeiarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977.
Låneformen sammankopplades med arbetsmiljöfonderna på så sätl atl företag som
avsatt mer än 100.000 kr. lill arbelsmiljöfond inle

s. 415 Kontrollera mot PDF

415 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:6

berättigades lill lån med statlig garanti. Lånegaranti
kunde dock tecknas för skillnaden mellan 100.000 kr. och det lill arbelsmiljöfond
avsatta beloppet. Lånegarantin skulle på slalens vägnar tecknas av
företagareföreningen, fr.o.m. den 1 juli 1978 den regionala utvecklingsfonden
(SFS 1978:19), i resp, län. Verksamhelen administrerades centralt av statens
industriverk. Ett villkor för att garanii skulle tecknas var alt länen avsåg
förbättringar av arbelsmiljön i beflnlliga anläggningar saml all de anslälldas
förelrädare i skyddsfrågor hade tillstyrkt företagets ansökan.

I början av hösten 1976 hade endast hälften av den
beslutade garantiramen utnylljats och regeringen föreslog därför (prop.
1976/77:35) att tidperioden för garantigivningen skulle förlängas med
ytterligare ett år, dock inom samma garantiram som lidigare dvs. 200 milj. kr.
Riksdagen biföll regeringens proposiiion (SoU 1976/77:20, rskr 1976/77:70), och
garantilån för arbelsmiljöförbällringar fick sålunda tecknas även under år
1977, Efter den tröga starten med dess lån ökade emellerlid eflerfrågan snabbt
och på hösten 1977 slod del klarl alt den garantiram som satts för verksamheten
skulle räcka precis fram lill årsskiftet 1977/78. Landsorganisationen i Sverige
(LO) hemställde bl.a. mol bakgrund av all riksdagen inom kort väntades besluta
om ny arbeismiljölag atl lidperioden för garantilånen skulle förlängas oeh all
en ny ram skulle faslslällas härför. En liknande framslällning gjordes av
Sveriges Hantverks- och Induslriorganisalion (SHIO). Regeringen föreslog i
prop. 1977/78:101 bil. 9 bl.a. med hänsyn lill dessa framslällningar att
systemet skulle finnas kvar även under år 1978 och att en ny garantiram på 100
milj. kr. skulle faslslällas för verksamhelen för denna period. Riksdagen
godkände regeringens förslag (SoU 1977/78:21, rskr 1977/78:138). I proposilionen
underströk föredraganden dock all arbelsmiljökoslnaderna skulle las ur
produklionen och all han inle var beredd alt föreslä atl systemet med
arbetsmiljögaranlilån förlängdes längre än till ulgången av år 1978. Han ansåg
dock all låneformens effekler borde utvärderas under är 1978 så all etl bäitre
beslutsunderlag skulle föreligga inför elt definitivt beslut om lånens framlid
vid ulgången a' året då regeringen också skulle åierkomma till hur
förlängningen skulle finansieras.

Regeringen uppdrog i juni 1978 ål slalens induslriverk all
genomföra en ulvärdering av lånens effekler, hur de påverkat
arbelsmiljöinvesleringar, i vad mån initiativet kommit frän de anställda eller
frän företagsledningen elc, I den rapporl industriverket avlämnade framgick
bl,a, att hälflen av företagen ansell sig kunna klara sina arbelsmiljöinvesleringar
även ulan hjälp av länen oeh alt den främsla effekten synies ha varit att
investeringarna tidigarelagls. Verket framhöll vidare all erfarenhelen visar
atl arbetsmiljöförbättringar oftast genomförs i samband med effektivitets- och
pro-duktionsslimulerande invesleringar och all del därför är svårt all
särskilja miljöinvesteringar från övriga investeringar. Vidare påpekades alt
eftersom slimulansinslagen i arbelsmiljögaranlilånen var lämligen begränsade
hade låneformen knappasl lockat lill investeringar som inle hade även andra
motiv och som därmed ändå skulle kommii lill stånd förr eller senare. Enligt
verkels mening borde finansieringen av arbelsmiljöinvesleringar kunna lösas
inom ramen för systemet för industrigaranlilån och rörelselän från utvecklingsfonderna.
LO framhöll, sedan man hade lagil del av industriverkets rapporl, atl
låneformen borde upphöra och alt andra lill produklionen kopplade
kreditmöjligheter borde kunna prövas för alt tillgodose kravel på en god
arbelsmiljö. SHIO-Familjeförelagen samt ell slort anlal ulvecklingsfonder
ansåg däremot all systemet skulle finnas kvar oförändrat.

s. 416 Kontrollera mot PDF

Del II A:6 Skr 1979/80:103 416

1 regeringens förslag (prop, 1978/79:65) om etl högre
uttag av arbeiarskyddsavgiften under år 1979 för all finansiera 1978 års
verksamhel med arbetsmiljögaranlilån underströk jag vad riksdagen vid ell
flertal tillfällen har slagit fast, nämligen att kostnader för all förbiitlra
arbetsmiljön måste ingå som en naturlig del av förelagens produklionskoslnader
och all de därför bör belalas av produklionen saml all meningarna om låneformen
var sa delade atl jag inte var beredd all föreslå någon yllerligare förlängning
av verksamheten. Därmed tecknades inga fler slalliga garantier för sådana lån
efter 1978 års uigång.

Vidare framhöll jag all eftersom arbetsmiljöproblem
ålerfinns på många olika arbetsställen vare sig de är slora eller små, har
privala eller offentliga huvudmän finns del principiellt inte någon anledning
alt särskilt prioritera vissa typer av förelag. Om problemen i de små och
medelslora förelagen är så slora eller deras ekonomiska läge så ansträngt atl
de anslällda i dessa förelag löper risken att få en sämre arbelsmiljö än sina
kolleger pä andra lyper av arbetsplatser kunde enligt min mening skäl finnas
lill en annan bedömning. Jag framhöll därför all en ulredning borde lillsäiias
med uppgifl all bl.a. se över de små och medelstora förelagens möjligheier all
klara sina arbetsmiljöinvesteringar inom ramen för befintliga
kreditmöjligheter.

Jag anser all en särskild uiredare nu bör tillkallas för
atl genomföra ulredningsarbelet.

Utredaren bör söka klarlägga arbetsmiljösitualionen i de
mindre och medelstora förelagen och undersöka vilka förutsättningar dessa
generelll har all klara sina arbelsmiljöinvesleringar inom ramen för befintliga
kredilmöj-ligheler. Han bör därvid särskili sludera del slalliga kredilslöd som
är inriklal pä de mindre och medelstora förelagen. Även andra existerande
former av slalliga stödålgärdeT bör uppmärksammas. En sådan genomgång bör
utvisa hur man med nuvarande slödformer kan främja invesleringar som hell eller
delvis avser arbetsmiljöförbätlringar.

Arbetsmiljön påverkas även i hög grad av investeringar som
huvudsakligen genomförs med andra syften än förbättrad arbelsmiljö. För alt
arbetsmiljöaspekterna bäitre skall kunna beaklas vid alla lyper av investeringar
som utförs med statligt ekonomiskl slöd i form av krediter, garantier eller
andra ekonomiska slöd lill förelagen, bör uiredaren pröva om de anställda kan
ges slörre möjlighel atl yllra sig över ansökningar om sådant stöd avseende
arbetsmiljökonsekvenser av planerade invesleringar. Utredaren bör härvid
beakla de erfarenheler som har vunnits vid prövning av ansökningar atl ulnyllja
arbelsmiljöfonder samt vid ansökningar om arbetsmiljögaranlilån.

En genomgång av de mindre och medelslora förelagens
arbelsmiljö och ekonomi kan även komma all visa att nödvändiga
arbelsmiljöinvesleringar i vissa fall kan medföra atl förelagets existens
äventyras. Utredaren bör klarlägga hur omfattande detta problem är samt
diskutera länkbara lösningar, så all de anställda i sådana förelag inle utsätts
för större hälsorisker än anställda i andra förelag. En sådan lösning bör
ulformas så atl den ansluter lill principen alt arbelsmiljökoslnaderna skall
bäras av produklionen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt se över
de små och medelslora förelagens möjligheter alt klara sina arbelsmiljöinvesleringar
mom ramen för befiniliga kreditmöjligheter saml lämna förslag lill åtgärder

s. 417 Kontrollera mot PDF

417 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:7

som underlättar sådana investeringar i framliden m,m,,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
bilräde ål uiredaren,

atl kosinaderna för ulredningen skall belasla tolfte
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Arbelsmarknadsdeparlemenlel)

7. Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning
av den nya vapenfrilagstiftningen

Dir 1979:136

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-11-01

Departementschefen, statsrådet Wirlén, anför

Tillstånd all fullgöra vapenfri ijänsl och utbildning m,
m, av vapenfria tjänslepliktiga handläggs av tvä myndigheler - vapenfrinämnden
som sorlerar under försvarsdepartementet och arbetsmarknadsstyrelsen (vapenfrisektionen)
under arbetsmarknadsdepartementet.

Ansökan om tillstånd atl fullgöra vapenfri Ijänsl prövas
av vapenfrinämnden. Vapenfrinämndens kansliorganisalion i Siockholm omfaltar
ca 15 tjänster, varav tre avser fast anslällda ulredningssekreterare. För
merparlen av nämndens direkta konlakl med de sökande svarar regionala uiredare,
f, n, ca 130. Utredarna rekryleras frän arbeisområden där man kan förvänla sig
god praklisk erfarenhet av molsvarande ulredningsarbele. Arbelel ulförs mol
arvode.

Den ökade lillslrömningen av vapenfriansökningar har gjort
del nödvändigl för nämnden att engagera ell visst anlal personer pä hellid. Uiöver
de tre centralt placerade uiredningssekreterarna disponerar nämnden sex
ijänster för fasta utredningssekreterare med regional placering ule i landel.
Under senare år har anlalel uiredningar legat på ca 2 300 per år varav de
dellidsengagerade utredarna svarat för ca 1 500. Kosinaderna för den nuvarande
utredningsverksamheten beräknas till omkring 3,5 milj, kr, per år.

Genom den nya vapenfrilag (1966:413, ändrad senasl
1978:524) som trädde i kraft den 1 juli 1978 har utredarnas uppgifler
förändrats. När vapenfrinämnden har fäll in en ansökan om vapenfri Ijänst
kallas den sökande lill samlal med en uiredare. Dennes uppgifl är bl, a, all
klargöra innebörden av vapenfrilagens förutsättningar för vapenfri ijänsl saml
all informera den sökande om den vapenfria tjänsten och om konsekvenser av hans
ställningslagande. Under samtalet bör ocksä klargöras den sökandes lämplighet
och inlresse för olika allernaliv av vapenfri Ijänsl.

När ansökan om vapenfri Ijänsl har beviljats överlämnas
ärendel till vapenfriseklionen inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), vilken har
till uppgifl all svara för den fortsatta handläggningen, AMS skall föra
regisler över de vapenfria, beslämma slag av och lidpunkl för tjänstgöring,
ulöva

27 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 418 Kontrollera mot PDF

Delll
A:7 Skr 1979/80:103 418

lillsvn över utbildning och tjänstgöring saml redovisa
kostnader för och intäkter av vapenfriverksamheien, Vapenfriseklionen omfallar
f, n. drygl tjugotalet tjänster,

Vapenfriverksamhelens omfattning bestäms av regeringen
genom en ram i anlal tjänslgöringsdagar. Denna ram har under de senasle åren
medgivii inkallande av ca 1 500 vapenfria tjänslepliktiga per år. Delta antal
har emellertid inle fulll ul molsvaral den ökade lillslrömningen av personer
som beviljals vapenfri ijansl. I augusti 1979 redovisades ca 2 800 vapenfria
tjänsteplikliga som väntar på atl fä göra sin grundutbildning. Väntetiden är f.
n. drygl tvä år. En slor del av vapenfrisektionens arbete beslår i atl
förhandla med myndigheter och organisaiioner om lämpliga tjänstgörings-allernaliv
och atl se till alt den vapenfrie får en kvalitativt godlagbar utbildning.
Della arbele ökar nalurliglvis genom den vidgning av möjlighelen all få
vapenfri tjänst som den nya lagstiftningen innebär.

1 regeringens proposiiion 1977/78:159 om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri ijänsl m. m. anförde föredragande statsrådet, alt han
inle var beredd all förorda någon förändring av organisationen saml all
nuvarande uppdelning på departemenl t. v, borde beslå, men uttalade sig för alt
den framlida adminislralionen inom AMS av de vapenfrias ijänslgöring m. m. och
behovet av personal härför närmare övervägdes.

Vid riksdagens behandling av proposilionen underströk
försvarsulskoltel vikten av atl vapenfriverksamheten organiserades på ell
ändamålsenligt säll och gavs tillräckliga resurser. Försvarsulskollet ansåg
också all AMS även i forlsätiningen borde svara för den verksamhel som gäller
de vapenfrias placering lill Ijänslgöring och därmed sammanhängande frågor.
Forlsaila överväganden härom borde, enligt utskottet, inkludera frågan om
inrättande av en särskild delegaiion för vapenfriverksamheien sammansatt av
förelrädare för allmänna intressen och med represenlanler för de slörre uibildningsanordnarna.

En översyn av administrationen och organisalionen av de
vapenfrias tjänstgöring m. m. bör nu ske. Jag förordar mot denna bakgrund alt
en särskild uiredare tillkallas för atl se över administrationen av hela
vapenfriverksamheien och i förekommande fall avge förslag till organisaloriska
förändringar och dimensionering av organisalionen.

En allmän utgångspunkt för ulredningens arbete bör vara
att skapa en sådan organisalion all den ger en ralionell och smidig hantering
av vapenfriverksamheten. Härvid bör särskilt granskas om del går att uppnå
administrativa fördelar m. m. i kontakterna mellan de myndigheter och de
organisationer som handhar vapenfrifrågorna och de myndigheter och
organisationer som anordnar utbildning av vapenfria tjänsteplikliga.

Utredaren bör överväga ålgärder som gör del möjligt atl
effektivt använda de samlade administrativa resurserna för vapenfriverksamheten
varvid också bör beaklas organisationens uppgifl atl förhandla med de
myndigheter och övriga organ om atl bereda plals för de vapenfria. Utredarna
bör också ge förslag till en lösning av budgeterings- och
kostnadsfördelningsfrågorna.

En arbetsgrupp inom AMS har i samband med den nya
vapenfrilagens ikraftträdande den 1 juli 1978, gjort en intern översyn av
styrelsens vapenfriseklion, I rapporten Organisation av vapenfriverksamheten inom
arbetsmarknadsverket, föreslås bl, a, att vissa uppgifler av framför allt
personalvårdskaraktär delegeras lill utbildningsmyndigheierna. all främsl
samarbetet med kommunerna decentraliseras lill länsarbelsnämnderna. och atl,
för vissa regisleruppgifler, man bör kunna utnyttja värnpliklsverkels

s. 419 Kontrollera mot PDF

419 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:8

datasystem, AMS slyrelse har tagil sliillning lill denna
rapport.

Jag bedömer en decentralisering av
vapenfriadminislralionen som värdefull. Utredaren bör, med beaktande av AMS
ulredning, undersöka förutsättningarna för och det ändamålsenliga i all
engagera länsarbelsnämnderna i arbelet bl, a. med ulplacering av de vapenfria
på ijänstgöringsslällen saml uppföljning av ulbildningen.

Uiredaren bör i detta sammanhang även analysera för- och
nackdelarna med del av riksdagens försvarsutskott uppmärksammade förslaget om
inrättande av en särskild delegaiion för vapenfriverksamheien sammansau av
företrädare för allmänna intressen och med represenlanler för de slörre
utbildningsanordnarna.

Ulredningsarbelet bör bedrivas i nära konlakl med de
organisaiioner och myndigheler som berörs av vapenfriverksamheien liksom även
med förelrädare för vapenfria arbetsgruppen. Beträffande
personalorganisationerna skall utredaren under arbetets gång informera SACO/SR,
SF, TCO-S och bereda dessa lillfälle atl framföra synpunkier,

I denna fråga har jag samråll med chefen för
försvarsdepartementet.

Jag vill erinra om regeringens lilläggsdirekliv lill
samiliga kommilléer och särskilda uiredare angående finansiering av förslag m,
m, (Dir 1977/ 78:40),

Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och om möjligt
sluiföras under innevarande budgelår.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för arbelsmarknadsdeparlemenlel

- all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl göra
en översyn av adminislralionen och organisalionen av vapenfriverksamheien

-all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och
annal bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla lolfte huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

8. Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag

Dir 1979:139

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-11-22

Departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Arbetsmarknadsutbildning är den vuxenulbildning som
samhällel tillhandahåller av arbetsmarknadspolitiska skäl,

Arbetsmarknadsulbildningen är elt komplement lill det
reguljära utbildningsväsendet och kännetecknas av alt den slår direkt lill
arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande. Dess huvudsakliga uppgift är atl
stärka dem som har en svag ställning pä arbeismarknaden och samtidigt lillgodose
angelägna behov av yrkesutbildad arbelskraft, Arbelsmarknadsulbildningen

s. 420 Kontrollera mot PDF

Del 11 A:8 Skr 1979/80:103 420

är friimst förbehållen arbelslösa vuxna över 20 år och
personer som riskerar arbeislöshel, Efler hand har även andra givits möjlighel
all della i arbetsmarknadsutbildning, främst genom tillkomsten av
brislyrkesutbildning är 1966 och bidrag lill uibildning av permilleringshoiad
personal år 1974. Successivi har även möjligheterna ökal för ungdomar som inle
fylll 20 år all della i arbeismarknadsulbildning. Det giiller bl. a. den som är
försörjningspliktig mol barn, den som är handikappad eller flykting eller
uppfyller villkoren för kontant arbelsmarknadssiöd,

Arbetsmarknadsulbildningen sker i stor ulslräckning genom
kurser som skolöverstyrelsen (SÖ) anordnar särskilt för delta ändamål. Dessa s,
k, AMU-kurser genomförs i regel vid särskilda AMU-center. Ulbildningen kan även
bedrivas inom del reguljära utbildningsväsendet, i studieförbund eller vid
företag, Ulbildningen är kostnadsfri för dellagarna, som får ell särskilt
förmånligt studiestöd, utbildningsbidrag, under ulbildningsliden.

Den nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsulbildningen
har sin grund i riksdagens beslul år 1975 om nya rikllinjer för
arbelsmarknadsulbildningen (prop, 1975:45, InU 1975:14, rskr 1975:178), De mål
som då fastställdes formulerades pä följande sätt;

"Arbetsmarknadsutbildningen är etl
arbetsmarknadspoliliskl medel. Den har både stabiliseringspoliliska,
fördelningspoliliska och lillväxlpoliliska mäl. Den skall liksom övriga
arbetsmarknadspolitiska medel ges en sådan inrikining och flexibiliiel all den
motverkar konjunktursvängningar och minskar olägenhelerna i dessa svängningar.
Den skall vidare medverka lill all åsladkomma slörre jämställdhet mellan olika
grupper genoin all siödja dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden, och den skall främja ekonomisk lillväxl genom att lillgodose
behov av yrkesutbildad arbetskraft".

Undersenare är harockså arbetsmarknadsutbildning i förelag
förekommil som ett medel atl främja nyanslällningar, all molverka
permitteringar och uppsägningar och all förbättra arbetstagarnas
befordrmgsmöjligheter. 1 fråga om denna form av arbetsmarknadsutbildning gäller
all elt anställningsförhållande skall råda redan dä ulbildningen påbörjas och
all samhällels ekonomiska stöd utgår lill arbelsgivaren,

Ulvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen sedan år 1975
har inneburil en krafiig ökning bl, a. beroende på konjunkturnedgången. Under
budgelåret 1975/76 dellog totalt 107 000 personer i arbetsmarknadsutbildning,
varav 64 000 i AMU-kurser och 10 000 i företagsulbildning som anordnats i
samband med permilleringshol, Molsvarande anlal för budgeiårei 1976/77 var 210
000 respektive 77 000 och 90 000, Anlalel dellagare hade budgeiårei 1977/78
stigit till 245 000 personer, varav 85 000 i AMU-kurser och 120 000 i
företagsulbildning i samband med permilleringshol. Del är alltså främst
ulbildningen i förelag för permitteringshotad personal som har svarat för den
krafiiga ökningen. Bidraget till sådan utbildning höjdes tillfälligt lill 25
kr. per timme och dellagare under perioden den 1 februari 1977 till den 31
december 1978. Fr. o. m. den 1 januari 1979 utgår bidragel med 20 kr. per timme
och reglerna har från denna lidpunkl förändrals så atl arbetsgivare själv måste
svara för kosinaderna för de försia 40 timmarna för varje person som deltar i
ulbildningen. Under budgeiårei 1978/79 sjönk antalet deltagare till 186 000
personer, vilkel hell var en följd av en nedgång i företagsulbildningen.

Även SÖ;s AMU-kurser har ökal i omfattning under denna lid
och en fortsall utbyggnad av AMU-center och AMU-filialer har skell. Det finns

s. 421 Kontrollera mot PDF

421 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Delll A:8

f. n. 52 AMU-cenler, fyra riksyrkesskolor och ell
hundratal AMU-filialer i hela landet. Antalet läroplaner för
arbeismarknadsulbildning uppgår f. n. lill ca 600. Kurslidcrna varierar från en
vecka lill 80 veckor. Den genomsniilliga kursliden är sex månader.

Arbelsmarknadsulbildningen har alllsä expanderat starki
under de senasle åren. Kosinaderna för verksamhelen uppgick budgetårel 1978/79
lill 3 690 milj. kr. Finansieringen sker genom en fond,
arbelsmarknadsutbild-ningsfonden, som lill slörsia delen byggs upp genom
slalliga anslag och lill en del genom arbelsgivaravgifter.

Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ regleras.i
arbelsmarknadskungörelsen (1966:368, omlryckl 1979:528). AMS gör de
arbetsmarknadspoliliska bedömningarna av utbildningsbehovet och faslsläller
inrikiningen, omfaltningen och lokaliseringen av kursverksamheten. Det är
vidare arbetsmarknadsmyndigheterna som hänvisar dellagare lill arbelsmarknadsulbildningen,
SÖ svarar för det pedagogiska innehållel i ulbildningen och har del
administrativa, lekniska och ekonomiska ansvaret för kursverksamheten.

Verksamheten bygger på en nära samverkan mellan skol- och
arbetsmarknadsmyndigheterna samt arbelsmarknadens organisaiioner. För
planeringen pä cenlral nivå av AMU-kurserna finns elt rådgivande organ,
samarbeis-delegalionen för omskolningskurser (SAMS),

AMS faslsläller efler samråd med SAMS årligen i en s. k,
ramplan volymen och inrikiningen av AMU-kurserna, Ramplanen överlämnas lill SÖ
samiidigi med en beställning av den kursverksamhet som skall anordnas i SÖ:s
egen regi och de AMU-kurser som skall anordnas som köp av SÖ, Ramplanen
omfallar ett budgelår och en uppföljning sker efler sex månader. Kontinuerligt
under årel sker dock revideringar av ramplanen genom alt nya kurser beställs
och andra ulgär ur planen på grund av förändrade arbelsmark-nadsförhållanden.

Som SÖ;s regionala organ för AMU-kurserna finns inom varje
län en kursstyrelse. Den består av sex ledamöier med länsarbetsdirektören som
ordförande. Övriga ledamöter är länsskolinspektören eller i dennes ställe en
skolinspektör, en sakkunnig som represenlerar yrkesutbildningen i länet saml en
represenianl för var och en av SAF. LO och TCO. Sekrelerare i kursstyrelsen är
ulbildningsinspektören vid länsarbelsnämnden. Denne svarar tillika för
kursslyrelsens kansligöromål. För kursslyrelsen finns en instruktion som faslslällls
av SÖ. Kursslyrelsen har enligi inslruklionen som huvudsaklig arbetsuppgift alt
följa behovet av arbetsmarknadsutbildning och forllöpande bedöma hur
lillgängliga resurser bäsl kan utnyttjas, däri inräknat AMU;s resurser i
angränsande län och lillgängliga resurser hos övriga uibildningsanordnare inom
länel och i regionen, I enlighel med av SÖ angivna riktlinjer skall
kursstyrelsen medverka till atl anskaffa, förhyra och iordningställa lokaler
för arbelsmarknadsulbildningen, Kursslyrelsen har befogenhet atl förhyra
lokaler för enslaka kurser som anordnas för all lillgodose ell lillfälligt
behov för en lid av högst två år. Lokaler för ell mera långsiktigt behov
anskaffas efter det au SÖ har prövat behovel av lokaler med utgångspunkt från
ett av AMS godkänt kursprogram för varje AMU-center.

Lokalärendena bereds i dessa fall av kursslyrelsen,
varefter SÖ svarar för slullig handläggning och beslul om lokalulformning och
förhyrning.

För varje yrke eller grupp av närbesläktade yrken som
finns företrädda inom länets arbetsmarknadsutbildning skall
kursslyrelsen enligt SÖ:s

s. 422 Kontrollera mot PDF

Del II A:8
Skr 1979/80:103 422

föreskrifier lillsalla en A-i(;i;i(7»»i(/. Kursnämnderna
beslår av företrädare fiir länsarbetsnämnd och AMU-center saml arbelsgivare,
arbelslagarc och kursdellagare. Dess främsla uppgift är all följa upp
ulbildningen och i förekommande fall hos kursslyrelsen aklualisera förändringar
i läroplaner eller undervisningsmeloder.

Varje AMU-cenler har en heltidsansliilld kursförcsiåndare
med pedagogiski och ekonomiskl ansvar för kursverksamhelcn och dess kipande
drifl. Föreståndaren skall bl. a. se lill atl lokaler, lärare och utrustning
finns lillgängliga när planerade kurser skall slarla. Personaluppsättningen i
övrigt varierar mellan olika AMU-cenler beroende pä slorlek och inriktning.
Varje center har en kansliföreståndare som svarar för personal- och ekonomiadminislralion.
Vidare finns en eller flera ulbildningsmän med ansvar för undervisningen inom
olika ämnesområden och med arbelsledarfunktioncr för berörd lärarpersonal. Vid
slörre AMU-center finns dessulom en drifi-ingcnjör som i huvudsak svarar för
inveniarier och ulrusining. AMU-verksamhelen har f. n. ca 7 000 anslällda,
varav ca 5 400 är lärare.

Kosinaderna för SÖ;s särskilda AMU-kurser uppgick budgeläret
1977/78 lill ca 975 milj. kr. Den genomsnittliga koslnaden per kursdellagare
och vecka var ca 800 kr. Del cenirala ansvarei för den särskilt anordnade
AMU-verksamhelen ligger på SÖ;s byrå V 3. Byrå V 3 har ca 75 anställda. Vid
byrån handläggs alla vikligare ärenden som gäller administrativa, pedagogiska,
yrkeslekniska och ekonomiska frägor rörande AMU-kurserna,

På uppdrag av regeringen utförde statskontoret år 1975 en
översyn av organisationen av SÖ:s byrå V 3, 1 den rapport med anledning av
uppdraget, 1975:27 AMU - byrå V 3 vid skolöverstyrelsen - En
organisationsöversyn, som statskontoret samma år överlämnade till regeringen
föreslogs bl, a. en försiärkning av ledningsfunktionen inom byrån. 1 rapporlen
uttalades vidare bl. a. all byråns arbelsuppgifler borde förändras och mer
inriklas på övergripande planeringsuppgifler. Löpande driftadminislraliva
ärenden föreslogs överföras till fältorganisationen i så stor utsträckning som
möjligt. Genom regeringens beslul den 3 juni 1976 lilldelades SÖ medel för en
försiärkning av ledningsfunktionen inom byrån. Regeringen uppdrog dessutom ål
SÖ all verkställa de fortsatta utvecklingsinsatser inom byråns
verksamhelsområde som slatskonlorel hade föreslagit i sin rapporl.

SÖ tillsatte i juni 1976 en arbelsgrupp, den s ,k.
Decentraliseringsgruppen för AMU, med representanter för AMS och SÖ, senare
också för slalskonlorel, för all föreslå ålgärder i decentraliserande syfte.
Gruppens uppdrag kom senare atl vidgas lill alt omfatta även planeringen av
arbelsmarknadsulbildningen med avseende pä fördelningen av beslutsbefogenheter
mellan AMS och länsarbetsnämnderna.

DcH av regeringen tillsatta Decenlraliseringsutredningen
(Kn 1975:01) överlämnade i oklober 1976 promemorian Decentralisering av
AMU-verksamhelens adminislralion (Ds Kn 1976:10). Ulredningen anförde bl. a.
iUt dess överväganden i promemorian borde ingå i underlaget för den ulredning
om arbetsmarknadsutbildningens organisalion som SÖ och AMS gemensaml hade
påbörjai. Decenlraliseringsutredningen berörde i sin promemoria bl. a. de delar
av AMU;s administration för vilka statskontoret i sin rapport hade föreslagil
decentralisering.

SÖ genomförde vid årsskiflet 1976/77 en viss delegering av
beslut i personaladministraliva ärenden från byrå V 3 lill kursföreslåndarna vid
AMU-center. Kursföresiåndaren kan sålunda rekrytera och anslälla de

s. 423 Kontrollera mot PDF

423 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:8

liirare och föreläsare som krävs för atl genomföra
undervisningen.

Beslul om tillsvidarcanslällning fallas dock av SÖ centralt
efter lokal beredning. Det är främst ulbildningsmännen vid AMU-cenlren som
numera också handlägger ärenden om rekrylering och anslällning av lärare.
Decenlraliseringsgruppen för AMU har i en rapporl den 14 april 1978,
Deceniralisering av AMU-verksamhelens adminislralion, lämnal förslag lill en
viiigående deceniralisering. Enligt gruppens bedömning kan verksamhelen
effekliviseras genom all beslulen lill väsenllig del decenlraliseras till
länsarbetsnämnder och kursstyrelser. Gruppens förslag innebär i korthet
följande. Planering av arbetsmarknadsutbildningen och beställning av AMU-kurser
föreslås lill slora delar decentraliseras från AMS till länsarbelsnämnderna.
För all planeringen skall underiälias tilldelas länen en mera sladigvarande s.
k. basresurs av kurser. Till denna basresurs fogas en rörlig del, som behandlas
närmare vid varje planeringslillfälle och som beslutas antingen av AMS eller av
länsarbelsnämnden efler regionalt samråd. Kursstyrelsen föreslås få myndighets
status med ell särskilt kansli. Kursstyrelsen föreslås vidare få ansvar för
beslul om anslällning och uppsägning av all pesonal med undantag av
kursledningspersonal, driftadminislraliva beslul saml ekonomiska beslul inom
vissa ramar. En decentralisering av ekonomiska beslut kräver all ell för
verksamhelen anpassal budgetsystem ulvecklas. Gruppen föreslår vidare all en
branschinriktad serviceenhei inrättas för vart och ell av de slörre
branschområdena inom arbelsmarknadsulbildningen. En sådan serviceenhei
föreslås förläggas lill AMU-cenler med en ulbyggd och väl fungerande verksamhel
inom respeklive bransch. Dess uppgifl skall bl. a. vara atl bistå SÖ med
uppföljning och utvärdering av arbelsmarknadsulbildningen.

Sammanfattningsvis kan konstaleras, alt utvecklingen under
de senasle åren har inneburil en krafiig ökning av AMU-verksamhelen, De
slalliga åtgärderna för atl bereda personer, som är eller riskerar atl bli
arbetslösa, omskolning eller vidareulbildning, är belydande.

Denna krafiiga ökning av AMU-kurserna har medförl slora
påfresiningar på främsl SÖ:s byrå V 3, Även på den lokala organisationen vid
kursslyrelser och AMU-cenler har utvecklingen medfört elt ökal tryck. En viss
avlastning kommer dock atl ske, om än i mindre mån, frän årsskiftet 1979/80 då
vissa förberedande och orienterande kurser öveförs från AMU-verksamhelen lill
den nya organisalionen för yrkesinrikiad rehabilitering inom arbelsmarknadsverkel.

Som jag anförde vid min anmälan av medelsbehovei för
arbelsmarknadsulbildningen i årels budgetproposition (prop, 1978/79:100 bil.
15 sid. 64) anser jag att det nu är erforderiigl all göra en viss översyn av
arbelsmarknadsulbildningen. Jag förordar efler samråd med utbildningsministern
och statsrådet Mogård all en kommitté tillkallas för all göra denna översyn.

En huvuduppgift för kommittén är atl med ulgångspunkl i de
mål för arbetsmarknadsulbildningen som fastställdes genom riksdagens beslut år
1975. och som bör ligga fast, pröva i vad mån den nuvarande inrikiningen av
arbetsmarknadsutbildningen svarar mol dessa mål eller behöver ändras, Kommillén
bör härvid bl, a, analysera vilka ålgärder som behövs för all säkerslälla en
sådan flexibilitet all resursinsalserna kan anpassas efler rådande konjunktur-
och arbetsmarknadsläge.

En annan uppgift för kommillén är alt klargöra gränserna
mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normall
bör ankomma på förelagens inlerna utbildning för de anslällda. Allteftersom

s. 424 Kontrollera mot PDF

Del II A:8 Skr 1979/80:103 424

arbelsmarknadsulbildningen i förelag har ökat i omfattning
har denna gränsdragning blivil ell mera påtagligt problem.

Utredningen om förelagsutbildning (UFU) har i silt
betänkande (SOU 1977:92) Utbildning i företag, kommuner och landsling,
redovisat omfattningen av företagens personalutbildning och de olika formerna
för arbetsmarknadsutbildning i förelag. Utredningen hade i uppdrag att belysa
personalulbildningen mot bakgrund av tre olika aspekter: de arbetsmarknadspoliliska
strävandena alt åsladkomma en jämn och trygg sysselsällning, den enskilde
arbetstagarens behov av utbildning för att dennes ställning på arbetsmarknaden
skall slärkas saml företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Mot
bakgrund av UFU;s karlläggning bör kommillén som en Iredje huvuduppgift pröva
om ålgärder behövs från samhällets sida för att främja en sådan inriktning av
denna personalutbildning all dessa syflen blir tillgodosedda.

Jag går nu över till atl närmare ange kommitténs
uppgifter. Arbelsmarknadsulbildningen vänder sig som nämnls främst till
personer som är etablerade på arbetsmarknaden men som har blivil arbelslösa
eller riskerar arbetslöshet. Den vänder sig också till personer som efter en
tids bortovaro genom t. ex. hemarbete söker sig ul på arbeismarknaden. Vissa
gränsdragningsproblem har uppstått gentemot bl. a. övrig vuxenulbildning efler
hand som arbelsmarknadsulbildningen har ökal och den kommunala
vuxenutbildningen, gymnasieskolan och den högre utbildningen har reformerals
och byggis ul. Genom införandet av del särskilda vuxensludieslödel år 1976 har
vuxna fåll ökade möjligheter atl sludera med ett förmånligt sludiestöd. Enligt
nuvarande regler kan ulbildningsbidrag utgå för utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet, om arbetsmarknadsmyndigheterna bedömer atl det är
lämpligl, Samiidigi kan del förekomma all liknande utbildning anordnas vid SÖ;s
AMU-kurser, En fortsatt utbyggnad av såväl AMU-cenler och filialer som
kursutbudet vid arbetsmarknadsutbildning har forllöpande skett under
1970-talel. Under de senasle åren har antalet läroplaner för arbelsmarknadsulbildningen
dubblerats, från ca 300 under år 1974 till ca 600 f, n. Jag anser det därför
vikligl atl få del belyst om arbetsmarknadsutbildningen forlfarande fungerar
som ell komplement lill del reguljära utbildningsväsendet eller om
arbetsmarknadsulbildningen i vissa fall kan sägas konkurrera med reguljära
uibildningsanordnare,

Behovel av samplanering med andra uibildningsanordnare har
framstått som alll mer nödvändigl efterhand som behovel av arbetsmarknadsutbildning
har ökal. En angelägen uppgifl för kommillén är all finna former för en
samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen och samhällels övriga
uibildningsanordnare med ulgångspunklen all lillgängliga resurser för
utbildning skall utnyttjas så effekiivt som möjligt. Bl. a. bör prövas vilka
möjligheter som finns till organisatorisk och administrativ samverkan med
kommunen. Ulgångspunklen bör vara all ungdomar under 20 år i princip skall få
sin utbildning inom den reguljära skolutbildningen. Eftersom
gymnasieutredningen (U 1976; 10) har fåll i uppdrag all framlägga förslag om en
fördjupad samverkan mellan gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och
arbelsmarknadsulbildningen ankommer del inle på ulredningen all diskutera
gränsdragningsfrågor i detla hänseende.

En fråga som kommiitén bör pröva är organisalionen och
adminislralionen av den av SÖ särskilt anordnade kursverksamheten. Som jag
tidigare har nämnt är det arbetsmarknadsmyndigheternas uppgift alt bedöma
ulbildningsbehov och fastställa inriktning, omfattning och lokalisering av
arbels-

s. 425 Kontrollera mot PDF

425 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:8

marknadsutbildningen,

SÖ verksläller AMS besliillningar av utbildning och har
det pedagogiska, lekniska, administrativa och ekonomiska ansvaret för
kursverksamheten. Verksamhelen styrs i mycket slor ulslräckning centralt från
AMS och SÖ. All centralt leda kursverksamheten har blivit en alltmer
svårhanterlig uppgift efler hand som verksamhelen har ökal i omfattning. På
grund av ärendevolymen har arbetsuppgifterna på byrå V 3 lill största delen
kommii att inriklas på all falla beslul i löpande driftadniinistraliva ärenden
på bekosinad av frågor av mera långsiklig och övergripande karaklär. SÖ;s
kosinader för kursverksamheten har ökat kraftigt under senare är. Budgetåret
1974/75 uppgick SÖ:s kosinader för AMU-verksamhelen lill ca 365 milj. kr.
Molsvarande belopp för 1975/76 och 1976/77 var ca 460 resp. ca 675 milj. kr.
Budgetåret 1977/78 uppgick SÖ:s kostnader lill ca 975 milj. kr. och budgelåret
1978/79 till ca 1 262 milj. kr.

Som statskontorets rapporl har visal är instrumenten för
ekonomisk styrning och uppföljning av kursverksamheten brislfälliga. Elt
utvecklat system för lokal budgetplanering och budgetuppföljning saknas.
Kommiuén bör med förtur pröva frågan om hur etl sådanl system kan byggas upp och
redovisa resultatet härav i sådan lid all regeringen får elt underlag för
kommande budgetanvisningar.

Möjligheterna all planera arbelsmarknadsulbildningen på
längre sikt är begränsade beroende på all denna utbildning till sin volym
påverkas av förändringar på arbeismarknaden. Ulvecklingen hillills har
emellerlid visat alt behovel av arbetsmarknadsutbildning har legal på en hög
nivå även under konjunkturuppgångar bl. a. på grund av obalanser på
arbetsmarknaden och en höjd ambitionsnivå atl bereda grupper som slår ulanför
arbeismarknaden möjligheter lill förvärvsarbete. I verkligheten torde en
konsolidering ha skett av AMU-verksamhelen såtillvida all det finns en bas av
kurser främst inom verkstadsindustrin, kontors- och vårdområdet där brislen på
yrkesutbildad arbetskraft har visal sig vara bestående. Tilldelningen av
permanenla lokaler och fasla lärartjänster mäste anpassas efler regionala och
lokala förutsättningar.

För atl verksamheten skall kunna anpassas efler snabbi
ändrade krav och förulsältningar krävs en sä effekliv planering som möjligt.
AMU-verksamhelen skall kunna följa förändringarna i eflerfrågan på uibildning
samiidigi som de fillgängliga resurserna i form av lärare. lokaler och material
ulnylljas effekiivt. Det ulökade anlalet läroplaner visar på en myckel hög
beredskap all möta utbildningsbehov som har uppkommit inom skilda områden.
Kommiitén bör pröva frågan om planeringen och styrningen av verksamheten vid
AMU-cenler kan förbällras saml ge förslag till hur della skall kunna ske. I
planerings- och redovisningsfrågor bör de sakkunniga samråda med
riksrevisionsverkei.

En slulsals som kan dras av den krafiiga utbyggnaden av
arbetsmarknadsutbildningen är att det har visal sig vara möjligt all snabbi fä
igång en utbildning inom ell visst angeläget område. Däremot har det mänga
gånger varil svårt när behovel av en utbildning minskar all lägga ned
ulbildningen ifråga. Skälen härtill är flera. Som exempel kan nämnas all det
kan vara svårl all avgöra hur beslående en förändring i eflerfrågan på arbelskraft
inom ett visst område kan komma atl bli saml alt man har bundit sig för
resurser i form av lärare, lokaler och utrustning. Som jag tidigare betonat bör
därför en av de sakkunnigas viktigaste uppgifler vara att överväga skilda
ålgärder för att med oförändrad kvalilet på verksamheten värna om och förbättra
flexibiliteten i

s. 426 Kontrollera mot PDF

Del II A:8
Skr 1979/80:103 426

arbelsmarknadsutbiklningen. Kommittén bör särskilt belvsa
fiirutsälliiing-arna att koncentrera resurserna till etl mindre ant;il cenler
med ett större ulnytljande av lillfälliga förhyrningar.

SÖ och AMS har i den tidigare nämnda rapporten
Decentralisering av AMU-verksamhelens administration lämnal förslag till en
långtgående decentralisering av verksamheten. Enligt detta förslag kan
planeringen och genomförandet av AMU-kurserna effektiviseras genom att beslut
som nu fattas av SÖ och AMS till väsentlig del decenlraliseras lill
kursslyrelser respektive lansarbelsnämnder. 1 regeringens proposiiion
1978/79:111 om ålgärder mol krångel och onödig byråkrati uppmärksammades
frågan, och jag uttalade därvid den meningen att en delegering av
besluianderälten bör genomföras snarast i den omfattning som arbetsgruppen har
föreslagit. Del ankommer på skolöverslyrelsen atl förbereda och inom de för
verksamheten givna ekonomiska ramarna genomföra en sådan delegering.
Erfarenheterna härav bör forllöpande delges kommillén. Kommiitén bör mot denna
bakgrund pröva möjligheterna atl så långt möjligt yllerligare decenlralisera
befogenheier och ansvar vad gäller verksamhelsplanering, undervisningsplanering
samt driftadminislration. Kommiitén bör lillgodogöra sig del maierial som
decenlraliseringsgruppen för AMU har sammanslälll. Decenlraliseringsgruppen
för AMU hade att utgå från alt den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS
och SÖ skall behållas. Kommittén bör analysera och pröva möjligheterna att
förändra den nuvarande organisalionen. Man bör därvid särskilt beakla de
flexibililelsaspekter som jag nyss berörde. Kommittén bör vara oförhindrad all
överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall
behållas. Del pedagogiska ansvarei för ulbildningen bör dock även framledes
åvila skolöverslvrelsen. Olika allernaliva lösningar bör prövas och redovisas.
Ekonomiska och andra konsekvenser för staten av de olika alternativen bör
uiförligi belysas.

1 frågor som gäller organisalion och adminislralion av
AMU-verksamhelen bör kommillén samråda med kommillén för översyn av den
statliga skoladministrationen (U 1978:99).

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken finns numera elt
flertal former av bidrag lill arbetsmarknadsutbildning i företag. Denna
verksamhel ulgör en del av den lolala arbelsmarknadsulbildningen. Bakom de
olika bidragsformerna ligger bl. a. regional-, konjunklur- och
jämställdhelspolitiska motiv. Som jag förut nämnt har
arbetsmarknadsulbildningen i förelag krafligl ökat i omfallning under de
senaste åren. Del är främsl utbildning av anslällda som riskerar permillering
eller uppsägning som har svarat för denna ökning. Övriga former av
arbetsmarknadsutbildning i företag har hafl relativt ringa omfattning.
Kommittén bör utvärdera de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning i
förelag inräknal den utbildning som sker inom verksamhelen med
arbetsmarknadsutbildning i kombination med beredskapsarbete inom kommuner och
landsling. Mol bakgrund av den kartläggning som den lidigare nämnda
ulredningen om förelagsutbildning (UFU) redovisade i sitt betänkande bör
kommillén som jag lidigare nämnl också pröva om ålgärder behövs för all klarare
markera gränserna mellan sådan arbetsmarknadsutbildning och företagens egen
inlernuibildning.

Utredningen om företagsutbildning (UFU) har konstaterat
all omfaltningen av förelagens inlerna utbildning också har ökal under senare
år. Enligt de undersökningar som UFU har gjort deltog 20-25 procenl av alla
förelags-anslällda i personalulbildning under år 1975. Hälften av deltagarna
deltog i yrkesteknisk fort- och vidareulbildning, ca 1/4 i
inlroduklions- eller

s. 427 Kontrollera mot PDF

427 Kommittéer:
Arbetsmarknadsdepartementet Del II A:8

grundutbildning och ca 1/4 i letlarutbildning,
arbetsmiljöutbildning, språkutbildning etc. Vidare redovisar UFU att personal
i tjiinstemaiinabefatlning-ar tolall sett har en större andel deltagare i
utbildning än övrig personal. Företagens personalutbildning styrs huvudsakligen
av de bedömningar som förelagen gör beiräffande behovel av kompelcns. En
konsekvens hiirav är alt anslällda i befallningar med förhållandevis höga
kvalifikationskrav och med relativt lång skolmiissig grundulbildning oftare deltar
i utbildning än övriga grupper av anslällda. UFU;s undersökningar visar vidare
atl andelen deltagare i personalutbildning är högre bland män än bland kvinnor
saml att det i försia hand är personal i åldern 25-45 år som dellar i sådan
utbildning.

Som jag har nämnt lidigare hade UFU i uppdrag all belysa
personalulbildningen mol bakgrund av de arbelsmarknadspolitiska strävandena
att åsladkomma en jämn och trygg sysselsättning. Möjligheterna att låta
personalulbildningen spela en aktiv sysselsättningspoliti.sk roll i olika
konjunkturlägen borde därvid studeras. UFU;s undersökningar tyder pä att det i
första hand är de största förelagen med den mest omfattande
personalutbildningen, som de senaste åren har kunnat öka sina utbildningsinsatser
oberoende av konjunkturutvecklingen. De medelslora förelagen har däremot haft
en nedgång i utbildningsakliviteterna bäde i samband med lågkonjunkluren i
början av 1970-lalel och vid den avmallning som iniräffade i mitten av
1970-lalet. De minsta företagen uppvisar enligt UFU kraftiga årliga variationer
i personalulbildningen.

Liksom UFU finner jag del Iroligl all del finns slora
polenliella ulbyggnadsmöjligheler inom förelagens personalutbildning när del
gäller alt anpa.s.sa denna lill de arbelsmarknadspolitiska målsättningarna. Det
är emellertid vikligl all en sådan utbyggnad inle negativt påverkar effektiviteten
i förelagens planering och produktion. Kommittén bör mol bakgrund härav och vad
jag lidigare har nämnl om arbetsmarknadsuibildning i förelag överväga om de
nuvarande åtgärderna inom arbetsmarknadspolitikens ram är ändamålsenliga eller
behöver ändras. Jag vill i detla sammanhang erinra om riksdagens beslul (prop.
1978/79:210, SkU 1978/79:57, rskr 1978/79:389) atl allmän investeringsfond i
fråga om företag som bedriver industriell tillverkning får las i anspråk bl. a.
för utbildning av arbetstagare hos företaget.

Kommittén bör närmare sludera formerna för medverkan av
arbelsmarknadens parler i företagsulbildningen. Härvid bör beaktas de
eventuella avtal som kan komma atl iräffas på områdel i anledning av
medbeslämmandelag-stiflningen.

UFU hade vidare i uppdrag atl belysa personalulbildningen
mot bakgrund av den enskilde arbetstagarens behov av utbildning för atl dennes
ställning pa arbeismarknaden skall slärkas saml förelagens behov av personal
med yrkeskunskaper. Kommillén bör med utgångspunkt från UFU;s karlläggning
analysera och lägga fram förslag lill hur dessa syften bäitre skall kunna
tillgodoses i personalutbildningen. Kommittén bör särskilt uppmärksamma frågan hur
personalutbildningen skall kunna användas för atl medverka lill all öka
jämslälldhelen mellan män och kvinnor i arbelslivei.

Kommiitén bör belysa personalkonsekvenser av sina förslag
rörande de anslällda inom arbetsmarknadsutbildningen.

Kommiitén bör under silt arbete samråda med kommittéer som
har lill uppgifl att behandla frågor med anknylning lill
arbetsmarknadsutbildningens område bl. a. gymnasieutredningen (U 1976:10).
utredningen om den

s. 428 Kontrollera mot PDF

Del II A:8
Skr 1979/80:103 428

kommunala vuxenutbildningen (1978:04) och kommillén för
översyn av svenskundervisningen för invandrare (A 1978:100). Kommittén skall
vidare under arbetels gång informera SACO/SR, SF och TCO-S och bereda dessa
lillfälle att framföra synpunkter i frågor som berör statligt anställd
personal.

AMU-verksamheten finansieras f. n. dels genom en
arbetsgivaravgift om 0,4 procenl, dels genom anslag över slalsbudgeten. Del
faller ulanför kommilléns uppdrag all föreslå ändringar i denna
finansieringsordning.

För dem som utbildas inom AMU-verksamheten finns olika
former av statligt stöd. Kommiitén bör vara oförhindrad atl ta upp dessa lill
behandling. Del faller dock utanför ulredningsuppdragel alt behandla stödformer
speciellt riktade till den ungdomskalegori som normalt berörs av gymnasieskolan.
Del står kommillén fritt all framlägga flera alternativa åtgärdsförslag. Minsl
ell allernaliv skall vara så ulformal all del ryms inom ramen för oförändrade
resurser.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all
regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommitté med högst tre ledamölerför alt
göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen saml föreslå ålgärder vad
belräffar ulbildningen i företag,

atl ulse en av ledamöterna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde ål kommiitén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver atl
kosinaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

s. 429 Kontrollera mot PDF

429 Kommittéer: Bostadsdepartementet Delll Bo:l

Bostadsdepartementet

1. Översyn av bostadsbidragen till barnfamiljer m.fi.

Dir
1979:42

Beslul vid regeringssammanträde 1979-03-15
Departementschefen, statsrådet Friggebo anför.

Individuella bostadssubventioner lill barnfamiljerna har
funnits sedan millen av 1930-talet. Till all börja med var dessa förbehållna
mindre bemedlade familjer i tätorterna med minsl tre barn. För rätt till bidrag
krävdes alt familjen bodde i en modern bostad av viss slorlek.

År 1947 beslöl riksdagen alt väsentligl utvidga den krets
av familjer som skulle komma i åtnjutande av särskilt ekonomiskt slöd för silt
boende. Samtidigt infördes de allmänna barnbidragen. Ulbyggnaden av bostadsstödet
var en del av de genomgripande förändringar av de statliga ålgärderna för alt
förbättra bostadsförhållandena som gjordes vid denna tidpunkt. Av
slalsfinansiella och andra skäl begränsades bidragsgivningen till en början
lill familjer med två eller flera barn och med begränsade inkomsler.
Inkomslgränsen varierade med hänsyn till antalet barn i familjen. Siödet, som
benämndes familjebostadsbidrag, ulgick i form av etl belopp per barn. Som
villkor för bidrag gällde atl familjen bodde i en lägenhet som hade tillkommit
efter år 1947 och att lägenheten hade en viss storlek.

Bidragsreglerna förändrades successivi i syfte att skapa
större rättvisa. Kretsen av bidragstagare vidgades till alt omfatta även
familjer med ett barn. Kravet på atl familjen skulle bo i en nybyggd lägenhel
ersattes av krav på atl lägenheten skulle vara modern och tillräckligt slor för
att svara mot familjens behov. Bidragel differentierades efler familjeinkomsten
och kunde utgå med fyra alternativa belopp (extra förhöjl, förhöjl, helt och
reduceral bidrag).

År 1968 beslöt riksdagen (prop. 1968:42. SU 1968:101, rskr
1968:253) om ell nytt system för individuella bostadssubventioner till
barnfamiljerna. Beslutet hade föregåtts av ell omfattande utredningsarbete inom
familjepolitiska kommittén. Del nya stödsystemet fick en klar
fördelningspolitisk markering, men kom också alt innehålla elt bo-sladsanknulet
moment. De nya reglerna medförde atl anlalel hushåll med bosladsbidrag mer än
fördubblades. Också detla syslem har undergått förändringar under de tio är som
det har funnits. Bidragens karaklär av stöd till bosladskoslnaden har markerats
kraftigare. Bidragstagarkrelsen har vidgats och innefaltar idag förutom
barnfamiljer också folkpensionärer och andra hushåll utan barn. Ca 450.000
barnfamiljer av ca 1.100.000 och ca 150.000 (varav ca 50.000 folkpensionärer)
av totalt ca 2.200.000 hushåll utan barn uppbär f.n. bostadsbidrag.

Enligt gällande regler består bostadsbidraget av en
statlig del, lika stor för varje barn i familjen, och en statskommunal del,
som är knuten lill

s. 430 Kontrollera mot PDF

Delll Bo:l Skr 1979/80:103 430

bostadskostnaden, Bidragel är inkomslpröval. Regelsystemet
har successivt gjorts mer detaljerat. Bidragsbeloppen saml hyres- och
inkomslgränserna har justerats. Trots detla finns det alltjämt brisier i
systemet, framför alll om man ser det från fördelningspolitisk synpunki. Jag
ålerkommer till delta i del följande.

De alltmer komplicerade reglerna har medfört behov av en
omfattande adminislralion. Del är främsl inkomsiprövningsreglerna som medför
problem i tillämpningen. Enligt de kontroller som vissa kommuner har gjort de
senasle åren förefaller felaktiga bostadsbidrag ha betalats ut i slörre
omfattning än man tidigare hade hafl anledning all förmoda. Den ökade kontroll
som detla ger anledning till kan medföra alt adminislralionen blir än mer
omfattande. 1 prop. 1978/79:100 (bilaga 16 p.B3) har jag redovisat de åtgärder
som regeringen mol denna bakgrund har vidtagit. Jag har också förutskickat all
en översyn skall göras av administrationen av bosladsbidrag. Jag förordar alt
en sådan översyn nu kommer lill stånd. Översynen bör också omfatta
bidragsreglerna. Uppgiften all göra en sådan översyn bör anförlros ål en
särskilt tillkallad kommillé. Syftet med översynen bör vara all förenkla
regelsystemet och administrationen utan all bidragens bostadpolitiska och
fördelningspolitiska syflen äventyras.

Det ankommer inle på kommittén att föreslå sådana
förbättringar av bostadsbidragssystemet som får lill följd alt statens eller
kommunernas kostnader för bosladsbidragsgivningen ökar. De ekonomiska följderna
av regelsyslemändringarna bör därför noga analyseras. En grundläggande
ulgångspunkl för utredningsarbetet är att elt förändrat syslem ska kunna
fungera vid såväl oförändrad som ökande eller minskande bidragsgivning. En
försia uppgift för kommiitén bör vara all se över de regler som gäller för
inkomstprövningen. Till grund för denna ligger f.n. den lill slallig inkomstskatt
laxerade inkomsien vid laxeringen året före bidragsårel. Om man och kvinna är
sammanboende räknas den sammanlagda inkomsien. Barnens eventuella inkomster
räknas inte. Inkomstuppgiften hämtas av den bidragsprövande myndighelen direkl
från taxeringsmyndigheten. Om familjens förmögenhel är slörre än 75.000 kr.,
ökas inkomsien med 20 % av det överskjutande beloppet. Till den laxerade
inkomsien läggs också den del av det vid taxeringen medgivna
underskotlsavdraget som översiiger 4.000 kr. Om inkomsien översiiger en viss
gräns, som är olika för barnfamiljer resp. hushåll utan barn, reduceras
bidraget med en viss andel av inkomsien. Reduklionen skärps vid inkomsler över
en högre inkomslgräns.

Del inkomstbegreppet som nu användes medför all bidraget i
regel prövas mol en inkomst som familjen hade två år före bidragsårel. 1 de fal
då del har skelt en väsenllig inkomstförändring skall bidragsbehovel
faslslällas med ulgångspunkl i den beräknade inkomsien under bidragsåret.
Bostadsstyrelsen fastställer de närmare reglerna för detla. Dessa regler
bygger på förutsättningen atl ett hushåll själv anmäler atl inkomsten under
bidragsåret beräknas komma all avvika väsenlligl från den senasl laxerade. Som
jag nyss nämnde har della system emellertid i etl flertal kommuner visat sig
inle fungera på ell lillförlilligl säll,

I syfle bl,a, alt undvika all felaktiga bidrag utgår och
att hushållen därför i efterhand skall utsättas för ålerkrav då ell för högl
bidrag har utgått har regeringen nyligen uppdragil ål riksförsäkringsverket att
under åren 1979 och 1980 på dalamedium lillhandahålla kommunerna uppgifter om
sjukpenninggrundande inkomsi (SGI) som väsenlligl översiiger den bidragsgrundande
inkomsien. Datainspektionen, som har yttrat sig över förslagel lill en

s. 431 Kontrollera mot PDF

431 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:l

sådan konlrollrulin, har accepterat att den används
underen övergångstid av två år. Efter del första året av lillämpningen bör
enligt inspeklionens uppfallning rutinen ulvärderas. Mot denna bakgrund har
regeringen uppdragil ål bosladssiyrelsen all redovisa erfarenhelerna av
konlrollrulinens tillämpning under år 1979.

Kriliken mol del använda inkomstbegreppet har inte bara
gälll dess inaktualitet och de administrativa problem som försöken atl rätta
lill detla har medförl. Andra anledningar lill kritik har varil atl
inkomstbegreppet är en dålig mätare på hushållets förmåga all beiala bosladskoslnaden
eflersom det inle lar hänsyn lill omfaltningen av del enskilda hushållels
verkliga ekonomiska bärkraft. Vidare har regeln om sammanläggning av sammanboendes
inkomsler kritiserats för atl den har en med sambeskallning jämförbar effekt.
Del föreligger också svårigheter atl på etl rättvist satt beakla avdrag för
underskott i förvärvskälla och förekomsten av förmögenhel.

Inkomstbegreppet och inkomsiprövningsreglerna har
övervägts vid flera tidigare lillfällen. Jag vill erinra om arbelet inom familjepolitiska
kommittén, redovisal i betänkandena (SOU 1967:52) Barnbidrag och familjetillägg
och (SOU 1972:34) Familjeslöd samt inom bostadslilläggsgruppen, redovisat i
belänkandet (Ds B 1974:1) Bostadstillägg-, inkomstprövning och administration.

Också boende- och bosladsfinansieringsulredningarna
behandlade frågan i sill slutbetänkande (SOU 1975:51-52) Bostadsförsörjning och
bosladsbidrag. Utredningarna prövade bl,a. möjlighelen all ersätta inkomstprövningen
med en beskattning av bostadsbidragen, men fann alt del i elt sådanl syslem
blir svårare att göra bostadsbidragen till elt effeklivl bostadspolitiskt
inslrumenl. En annan svårighel, som utredningarna pekade på, är all den
fördelningspoliliska effekten blir hell olika beroende pä vem i hushållet som
beskattas för bostadsbidragen. Av bl,a, dessa skäl avvisade utredningen denna
möjlighet. Den har prövats också av 1972 års skalle-ulredning, I sill
slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skallesystemet anslöt sig utredningen
till boendeutredningarnas bedömning,

Boendeulredningarna ansåg atl del fanns Ire alternativ som
var möjliga atl använda vid inkomstprövningen. Dessa alternativ var

1,
etl
inkomstbegrepp inom beskallningens ram,

2,
en
självdeklarerad framtida inkomst,

3,
den
sjukpenninggrundande inkomsien,

Ulredningarna fann emellertid alt ingel av alternativen
ger en rällvisande och entydig bild av den ekonomiska bärkraften hos olika
hushåll. Eftersom behovel av ell tillförlitligt mått atl användas vid
inkomstprövningen är gemensamt för mänga områden ansåg utredningarna all frågan
kräver en mer genomgripande behandling och lösning, Ulredningarna drog
slutsatsen atl nuvarande inkomstbegrepp och inkomslprövningssystem fick
accepleras t,v, i avvakian på frågans lösning i ell slörre sammanhang, I prop,
1975/76:145, som behandlade utredningarnas förslag i den del de gällde de
individuella bostadssubventionerna, framhöll dåvarande bostadsminisiern bl,a,
alt frågan om etl enhetligt måll att användas vid inkomstprövningen av olika
sociala förmåner ligger inom ramen för socialpolitiska samordningsutredningens
(5 1975:02) arbele. Någon ändring av del tillämpade inkomstbegreppet föreslogs
därför inte. Riksdagen godtog denna bedömning, men begärde av regeringen ett
förslag om all även underhållsbidrag lill barn skulle beaktas vid
inkomstprövningen (CU 1975/76:25, rskr 1975/76:308), I prop, 1976/77:100 bilaga
16 föreslogs att underhållsbidrag av administrativa skäl

s. 432 Kontrollera mot PDF

Delll Bo: 1 Skr 1979/80:103 432

liksom tidigare inle skulle beaklas. Riksdagen godtog
regeringens förslag (CU 1976/77:18, rskr 1976/77:187).

Enligt vad jag har erfarii kommer socialpolitiska
samordningsuiredningen att behandla frågan om etl enhetligt inkomstbegrepp i
ell belänkande under andra halvårel 1979. Ulredningens överväganden gäller dock
inkomstbegreppet inom hela det socialpolitiska bidragssystemet och lar inle
särskilt sikte på bostadsbidragen. Mot denna bakgrund anser jag alt en översyn
av inkomstbegreppet i bosiadsbidragssystemel bör ingå i uppgifterna för den
kommillé som jag nu föreslår.

De allernaliv som boende- och
bosladsfinansieringsutredningarna prövade lorde alltjämt vara av inlresse. Vid
prövningen av alternalivel med en självdeklarerad framlida inkomsi kan del
också vara lämpligl alt pröva möjlighelen atl låta slulavräkningen ingå som ett
led i skatlemyndighelernas taxerings- och debiteringsarbele.

Kommittén bör vara oförhindrad all pröva även andra
allernaliv. De olika alternativen bör siuderas med avseende på aklualilel,
säkerhet, rättvisa saml möjligheter till administrativa förenklingar och
besparingar.

Kommittén skall också pröva vilka regler som bör gälla för
sammanläggning av inkomster i hushållet och om del nuvarande
sammanboendebegrep-pel bör ändras. Härvid bör främsl de fördelningspoliliska
och adminisiraliva effekterna av olika alternativ redovisas.

Jag finner del angelägel all kommillén försöker finna
inkomstbegrepp som bättre än de nuvarande belyser ell hushålls behov av
ekonomiskl slöd för sitt boende. Kommilléns förslag skall syfta lill all
förenkla administrationen och åsladkomma största möjliga tillförlitlighet.
Kommittén skall samråda med socialpolitiska samordningsutredningen,
ensamförälderkommilién (S 1977:16), siudiestödsuiredningen (U 1975:16) och den
kommitté som socialministern avser all föreslå skall tillkallas för alt göra
en samlad översyn av del ekonomiska siödet till barnfamiljer med särskild
inriktning på flerbarnsfamiljernas siluaiion.

Stödets bostadskoslnadsanknylning bör övervägas mol
bakgrund av önskemålen om förenklingar i administrationen. Frågan om bidragens
bosladsanknytning skulle kunna slopas har diskuterats vid flera lillfällen ända
sedan familjebosladsbidragens tillkomst. Tanken har varje gång avvisats med
hänvisning lill all del allljäml föreligger behov av alt stimulera
barnfamiljerna lill alt efterfråga rymliga bostäder. De undersöknmgar som
boende- och bosladsfinansieringsutredningarna gjorde och som redovisades i
deras nyssnämnda sluibelänkande visade att flertalet hushåll redan bodde med
den uirymmesstandard som stödel är avsell atl möjliggöra. Dessa
undersökningsresultat tyder på atl del skulle vara möjligt all låta siödet ulgå
utan direkt anknytning till bostadskonsumlion. En sådan omläggning kan dock
behöva kombineras med särskilda åtgärder i syfte att slimulera de hushåll som
allljäml har låg bostadsstandard atl höja den. Kommittén bör vara oförhindrad
atl pröva även alternativ som innebär alt stödels bosladsanknytning slopas
hell. Därvid skall kommillén belysa såväl vinsterna av de förenklingar som
skulle åstadkommas som nackdelarna i form av t,ex, minskade möjligheter atl
uppnå de bosiadssociala målen.

Om kommiitén finner att siödet alltjämt bör vara
bostadsanknutet bör kommillén överväga i vilkel bosladskoslnadsinlervall siödet
bör utgå och hur stor andel av bosladskoslnaden som bör läckas av bidrag.

Om kommiitén slannar för all behålla bosladsanknylningen
av bidragen bör vidare reglerna för beräkning av bidragsgrundande
bosladskoslnad ses

s. 433 Kontrollera mot PDF

433 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:l

över. Dessa regler skiljer sig mellan upplåtciscformerna.
För hyreslägenheter upptas hyran inkl, värme. För småhus beaktas
räntekostnader för upplånat och i huset nedlagt kapital saml driftkostnader och
avskrivning. För bosladsrätislägenheier och andelslägenheler anses den
fastställda årsavgiften uigöra bostadskostnaden. Dessa regler kan medföra att
bidraget blir olika för samma bostad om upplätelseformen ändras. Kommillén bör
undersöka möjligheterna all ändra reglerna om beräkning av bostadskostnad sä
att del i delta avseende skapas rättvisa mellan upplätelseformerna.

Enligt nuvarande regler utgår staiskommunala bosladsbidrag
endasl till hushåll som har hyreskontrakt pä lägenheien eller innehar den med
boslads-eller äganderätt. Dessa regler medför atl vissa hushåll som delar
bostad kan gå miste om stödel. Del torde främsl gälla de fall där flera
familjer delar en slor boslad trots alt endasl en eller två står för
kontraktet. Kommittén bör överväga om bestämmelserna bör ändras sä all siödet
även kommer sådana familjer lill del.

I sin anslagsframslällning för budgeiårei 1979/80 föreslog
bosladssiyrelsen att vissa speciella regler skulle tas borl i syfte att
förenkla administrationen. Några av förslagen berörde inkomsiprövningsreglerna.
Andra förslag gällde beslämmelser om reducering av bosladskoslnaden i vissa
fall, rälien för vissa hushåll att få högre slalskommunall bidrag än i
normalfallet, åldersgränsen för bidragsberättigade barn saml lidpunkten för
ändring under årel av utgående bidrag, I prop, 1978/79; 100 (bil, 16, p, B3)
har jag förordal alt vissa av förslagen genomförs och all några av dem övervägs
ytterligare. Kommittén bör pröva förenklingsförslagen och därvid beakta vad som
kommer fram vid riksdagsbehandlingen av hithörande frågor. Frågan om
åldersgränsen för bidragsberättigade barn bör behandlas med förtur. Den har
bl,a, samband med utformningen av studiestödet.

De förenklingsförslag som bosladssiyrelsen har lagt fram i
anslagsframställningen för budgetårel 1979/80 ulgår bl.a. frän synsättet atl
elt storl generelll bidragssystem inte kan beakla ell flertal speciella behov,
om kravet på förenklingar av administrationen skall fillgodoses samtidigt. Jag
delar denna uppfattning. Kommiitén bör klarlägga konsekvenserna av mer
generella bidragsregler samt överväga om de grupper som skulle få elt försämrat
bostadsbidrag om förenklingsförslagen genomförs bör stödjas på annat sätt.
Kommittén bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som har samband med
administrationen av bostadsbidrag.

En arbetsgrupp inom bosladssiyrelsen har bl.a. behandlat
ett förslag från boende- och bostadsfinansieringsulredningarna alt del årliga
ansökningsförfarandei skulle ersättas av elt system med automalisk prövning av
beslul om bosladsbidrag. Arbetsgruppen har redovisal sina synpunkter i en
promemoria den 23 maj 1978. Gruppens slutsats är att vid nuvarande
bidragsvillkor en uiökad förtryckning av ansökningsblanketten är att föredra
framför en automatisk prövning som leder till preliminära beslul om bidrag som
skall omprövas.

Sedan ulredningen har utformat sitt förslag till
inkomslprövningsregler och tagit ställning lill om en fortsatt
bostadsanknytning bör finnas i bidragssystemet skall ulredningen överväga om
ansökningsförfarandei kan förenklas, l.ex. genom att del årliga
ansökningsförfarandei slopas.

Bostadsbidragen administreras nu av bostadsstyrelsen,
länsbosladsnämnderna och kommunerna. De statskommunala bostadsbidragen lill
folkpensionärerna administreras dock av de allmänna försäkringskassorna och
riksförsäkringsverket.

28 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 434 Kontrollera mot PDF

Del II Bo:l Skr 1979/80:103 434

Frågan om vilket organ som skall administrera
bostadsbidragen har prövats av flera uiredningar. Familjepolitiska kommillén
och boende- och bostadsfinansieringsulredningarna har i sina lidigare omniimnda
betånkanden liksom byggadminisiraiionsuiredningen i belänkandet (SOU 1976:26)
Bostadsverkel funnil alt slarka skäl lalar för att administrationen förs över
till försäkringskassorna. 1 prop. 1975/76:145 framhöll dåvarande
bostadsministern atl denna fråga var beroende av en prövning av
datorkapaciteten hos riksförsäkringsverket. Denna prövning ulförs f.n. av
ulredningen av ADB inom den allmänna försäkringen m.m. (S 1977:10).

Kommillén skall också mol bakgrund av sina överväganden
beiräffande bidragsregler och administrativa rutiner överväga frågan om vilkel
eller vilka organ som skall adminislrera slödel. Av den nämnda ADB-ulredningens
yttrande över del förslag lill kontroll mot SGI, som jag tidigare nämnde,
framgår all datorkapaciteten redan nu möjliggör en överföring av administrationen
av bostadsbidragen. Om kommillén finner all skäl talar för en sådan överföring,
hell eller delvis, skall kommillén samråda med den nämnda utredningen och
riksförsäkringsverket rörande formerna och tidplanen för överföringen. Vidare
bör kommillén om den finner del lämpligl all ändra på del administrativa
ansvaret också översiktligt belysa vilka eventuella personalkonsekvenser della
får,

I proposilionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin
föreslogs vissa åtgärder i syfte att öka samordningen mellan de kommunala
bostadstilläggen (KBT) och de statliga och staiskommunala bostadsbidragen, 1
sammanhanget betonades all en mer fullsländig samordning av de två
bostads-bidragssystemen bör eftersträvas pä sikl, I den mån kommiitén föreslår
förändringar i det nu gällande regelsystemet bör kommittén klarlägga vilka
konsekvenser dessa förändringar får för KBT-syslemet och för den önskvärda
samordningen mellan systemen.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Kommittén bör
vara oförhindrad att lägga fram delförslag.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
all regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högsl sex ledamöier för att
göra en översyn av bostadsbidragen till barnfamiljer m,fl,,

atl utse en av ledamöierna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt kommillén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver alt
kosinaderna skall belasla trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan,

(Bostadsdepartementet)

s. 435 Kontrollera mot PDF

435 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:2

2. Tilläggsdirektiv till delegationen (Bo 1978:03) för
frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse

Dir
1979:94

Beslul vid
regeringssammanlräde 1979-08-09

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 april 1978
tillkallade chefen för bosladsdepartemenlel en delegation (Bo 1978:03) för
frågor om energihushållning i befinllig bebyggelse, Delegalionen fick lill
uppgift all följa och iniliera utredningar av betydelse för
energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling samt att ta
inilialiv lill samordning av de berörda myndighelernas verksamhel, Delegalionen
skulle vidare lämna förslag lill regeringen om konjunktur- och
säsongsanpassning av energisparplanen, redovisa förslag till ulformningen av
finansieringssystemet för energisparlånen, lämna förslag beiräffande
utbildningsfrågor som har samband med energihushållning i byggnader, saml lämna
förslag om energisparstödets inrikining och styrsystemet i stort, Delegalionen
fick också i uppdrag att före omprövningen av energisparplanen inför budgelåret
1981/82 lämna förslag om energisparplanens inrikining på olika lekniska
åtgärder, genomförandeprogram och styrmedel.

Riksdagen har nyligen fatlat vissa beslut med anledning av
regeringens proposiiion om rikllinjer för energipolifiken (prop, 1978/79:115
bil, 3, CU 1978/79:37, rskr 1978/79:394), Riksdagsbeslutet innebär alt
regeringen genom ett riksdagsbemyndigande ges ökade befogenheter atl besluta i
frågor som gäller genomförandet av energisparverksamheten. Syftet är att öka
möjligheterna att snabbi anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de erfarenheter
om stödets effekter som man successivi erhåller.

Det är väsentligt att de slora satsningar som samhället
gör kan genomföras under bredasl möjliga poliliska enighel. Vid min anmälan
lill proposilionen framhöll jag atl det därför finns skäl alt omforma
delegationen så alt den får parlamentarisk förankring.

Det är enligt min uppfattning viktigt alt delegationen
fortlöpande informeras och bereds möjlighet att diskutera de ålgärder som
regeringen vidtar med slöd av del erhållna bemyndigandet. Vidare bör energihushållningsdelegationen
delta i energisparverksamheten genom att lämna synpunkter på sparprogrammets
inriktning, finansiering, övergripande slyrning och utveckling.

Delegationen bör därför fortfara alt vara ett forum för
överläggningar i frågor som gäller bl,a, samordning och inriktning av utvärderingsarbetet
samt hur det ekonomiska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att
påverka inriktningen av det fortsatla energisparandel. Direktiven bör
emellertid delvis ändras.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör delegationen i
fortsättningen ha följande uppgifter att följa utvecklingen inom de områden som
är av belydelse för energihushållning i befinllig bebyggelse och att
sammanställa och vid behov initiera utredningar av belydelse för
energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling,

atl följa genomförandel av energisparplanen - i nära
kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insalser inom
energisparplanens ram - och vid behov iniliera åtgärder som gör det möjligt

s. 436 Kontrollera mot PDF

Del 11 Bo:3 Skr 1979/80:103 436

alt jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den
förväntade effekten,

all i god tid före den omprövning av energisparplanen som
skall ske inför budgeiårei 1981/82, sammanställa sådanl underlag beiräffande
bl,a, ny kunskap och i övrigl ändrade förutsättningar som kan vara av betydelse
för statsmaklemas ställningstagande angående energisparplanens inrikining på
olika lekniska åtgärder saml beiräffande genomförandeprogram och styrmedel,
saml

all uppmärksamma hälsorisker som kan uppslå i samband med
energi-sparåtgärder i del befintliga byggnadsbesiåndel. Delegationen är
däruiöver oförhindrad all i samband med det forllöpande utvärderingsarbetet ta
de inilialiv som den anser vara påkallade.

Det är vikligl all nära samarbele sker mellan delegalionen
och berörda myndigheler, kommilléer och organisationer.

Delegationen bör i sill arbete samråda med
oljeersällningsdelegalionen (I 1979:01).

Jag hemställer all regeringen fastställer delegationens
uppdrag i enlighel med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till Underhållsfondsutredningen

Dir 1979:98

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-02

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 31 augusti 1978
lillkallades en särskild uiredare med uppdrag att se över förutsättningarna för
underhåll av hyres- och bostadsrätlsfasligheler. Därvid skall bl.a. frågan om
formerna för avsättning till underhåll och förvaltning av underhållsmedel samt
inflytande för hyresgäster i dessa frågor närmare övervägas.

Utredningar genomförda vid Cement- och belonginslilutel
har aktualiserat frågan om underhåll av balkonger i flerfamiljshus. Av
utredningsmaterialet framgår atl mellan 150.000 och 360,000 belongbalkonger i
hus byggda under åren 1940-1965 är i behov av reparationer. Därtill kommer all
mindre ålgärder kan behöva vidlas på etl stort antal belongbalkonger samt atl
vissa idag oskadade balkonger kan behöva åtgärdas i förebyggande syfte,
Dessulom finns i flerfamiljshus byggda före år 1940 ell okänt antal balkonger
med bärande järnbalkar där det kan föreligga behov av reparationer. De skador
som framför alll är akluella är korrosion på bärande armering och bärande
balkar samt skador vid räckesinfästningar.

Med hänvisning till vad jag nu anfört anser jag det
angeläget att närmare belysa vilka följder ett eftersatt underhåll av balkonger
kan få samt att kartlägga vilka balkonger av viss typ och ålder, som i försia
hand bör ålgärdas. Det är därvid vikligl all kostnaderna för erforderliga
åtgärder belyses.

s. 437 Kontrollera mot PDF

437 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:4

Jag hemsläller därför all regeringen ulvidgar uiredarens
uppdrag lill att omfalla även dessa frågor. Utredaren bör även vara oförhindrad
all la upp andra frågor i nära anslulning till dem jag nu nämnl, som har
belydelse för utredningsuppgiften.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan,

(Bostadsdepartementet)

4. Planmässig sanering efter industrinedläggningar

Dir 1979:99

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30
Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

På hemställan av civilulskotlet (CU 1978/79:2) beslöl
riksdagen, med anledning av motionen 1977/78:270, som sin mening ge regeringen lill
känna vad utskottet anfört om planmässig sanering efter industrinedläggningar
(rskr 1978/79:14),

1 den nämnda molionen anförs atl strukturförändringar inom
processindustrin lell lill att byggnader, vilka utgjort skal till maskiner och
process, ofta lämnats kvar som byggnadsskelett. Användningsmöjligheterna för
dessa har varit begränsade. Byggnaderna har också blivil riskabla all använda
på grund av rasrisker, I moUonen påpekas alt övergivna induslrimarker ofta
företer en sorglig anblick men alt de i sanerat skick skulle kunna erbjuda goda
möjligheter till annan användning. De har ofta goda lägen ur kommunikationssynpunkt,
I motionen las även kommunernas roll upp och därvid anförs bl,a, alt kommunerna
i de fall dä industrimarken varit särskilt åtråvärd ofta övertagit
fastigheterna. Saneringsfrågan har dä blivil en kommunens angelägenhet. Del har
därvid visat sig att saneringen blivit betydligt dyrare än vad man frän början
räknat med. En stor del av kostnaderna hade sannolikt kunnat undvikas om sanering
och anpassning till etl nytt utnyttjande hade kunnal ske i direkl anslutning
lill övergivandet av fastigheterna,

Civdutskotlet konstaterar i sitt betänkande att frågan om
planmässig sanering efter industriers nedläggningar är viktig och aktuell saml
att del vore lämpligl att överväganden gjordes om vilka ålgärder som bör vidtas
för sanering efler industriers nedläggning. Civilutskottet konstaierar vidare
att frågan om sanering hör nära samman med den pågående översynen av
bygglagsliftningen. Av flera skäl förordar utskotlel dock att frågan inte
inordnas i det pågående arbetet med ny plan- och byggnadslagstiftning. Jag gör
samma bedömning som utskottet och anser atl en särskild utredare bör tillkallas
för atl uireda frågan om planmässig sanering efter industrinedläggningar.

Gällande beslämmelser om hur tomter skall ordnas och
byggnader underhållas finns i 50-53 §S byggnadsstadgan (1959:612). Lagen
(1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m, innehåller
bl,a, beslämmelser som ger byggnadsnämnden möjlighet atl t,ex, meddela
vitesföreläggande för ägare av sådana byggnader som inle underhållits på

s. 438 Kontrollera mot PDF

DelH
Bo:4 Skr 1979/80:103 438

föreskrivet sätl. Regler om byggnaders underhåll flnns
också i andra författningar I,ex. hälsovårdssiadgan (1958:663) och
byggnadsminneslagen (1960:690). Bestämmelser om skydd av den yttre miljön finns
bl.a. i miljöskyddslagen (1969:387) och naturvårdslagen (1964:822).

En sanering efler induslrinedläggningar kan leda lill
äteranvändning för annan verksamhel, återställande fill nalurmark eller i något
enslaka fall museall bevarande, I samtliga dessa fall erfordras en samlad
bedömning från bl,a, samhälls- och företagsekonomisk, planmässig och
kullurhistorisk synpunki samt resurshushållningsoch miljösynpunkt, I vissa fall
kan del behövas ekonomiska resurser av inte obetydlig omfallning.

En huvudsaklig inriktning av åtgärderna efter en
induslrinedläggning bör vara att man försöker la lill vara den resurs som den
befintliga anläggningen kan utgöra. En äteranvändning innebär att behoven av
atl la ny mark i anspråk för exploatering minskar. Den kan också medföra alt
befintliga samhällsinvesteringar i omgivningen även fortsättningsvis kan
utnyttjas, Återanvändningen bör resultera i en ralionell markanvändning,
Återanvändningen kan ske på så säll att befintliga byggnader och anläggningar
helt eller delvis ställs i ordning för annan induslriell produktion. Det kan
också vara tänkbart all de kan användas för annal ändamål, I båda dessa fall är
det nödvändigl alt en omsorgsfull bedömning görs för att klargöra lämplighelen
av del avsedda utnyttjandet.

Även då rivning och avslädning av industriområden sker för
att återställa marken till naturmark eller lill mark för annan användning är
del nödvändigl atl delta föregås av en planmässig bedömning. Här är frågor om
områdets lämpliga funkfion och om stads- eller landskapsbilden särskilt
betydelsefulla. Rivning för senare exploatering kan minska behovet av alt la
annan ny mark i anspråk.

Nedläggning av en induslri kan innebära atl en viss typ av
industriell verksamhet upphör i landet eller att det sker någon annan
induslrihistoriskt sett betydelsefull förändring av verksamheten. Det kan i
sådant fall vara angeläget atl det görs en kulturhistorisk bedömning i god tid
före nedläggningsbeslutet, I något enstaka fall kan det bli aktuellt att
musealt bevara en industrianläggning eller delar av denna. Jag vill erinra om
alt byggnadsvårdsulredningen i sitt belänkande (SOU 1979:17)
"Kulturhistorisk bebyggelse -värd alt vårda' har lagt fram förslag om
bl,a, statligt lånestöd lill ombyggnad av induslrilokaler av kulturhistoriskt
värde. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag.

Ansvaret för kostnader och genomförande av sanering i
samband med industrinedläggningar bör i princip ligga på de enskilda förelagen.
Sä snart en nedläggning övervägs, bör erforderlig planering av saneringen
påbörjas. Planeringen bör genomföras i samråd med kommunen samt med länsstyrelsen
och övriga berörda regionala organ. Den kommunala planeringen bör redan i detta
skede vara vägledande för saneringen. Del bör ligga pä del enskilda företaget
atl ta initiativ lill sanering men del bör finnas möjlighet för kommunen atl
påkalla förhandling i frågan. Många gånger torde saneringen kunna lösas
avtalsvägen men om enighel inle uppnås kan frågan avgöras genom beslul som
fattas av någol lämpligt statligt organ. En annan utväg kan vara att kommunen
får räll alt expropriera för induslrisanering.

Det bör också övervägas vem som skall ha det ekonomiska
ansvaret för redan nedlagda industrier.

Kravet på en planmässig sanering bör av prakliska skäl
begränsas atl avse endast industriell eller liknande verksamhel som upptar
markområden eller

s. 439 Kontrollera mot PDF

439 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:5

har anläggningar av en viss inte obetydlig storlek.
Begreppet industriell måste i detla sammanhang ges en vid tolkning.

De nu berörda frågorna är exempel på sådana som behöver
utredas. Självfallet finns också många andra frågor som behöver klarläggas.
Utredningsmannen bör bl.a. i sill arbete behandla resurs- och huvudmannaskapsfrågorna.
Därvid bör beaktas vad regeringen anförl i kommittédirektiv (1978:40) om
lilläggsdirekliv lill samtliga kommilléer och särskilda uiredare angående
finansiering av reformer. Utredningsarbetet bör bedrivas så all slutredovisning
kan göras före utgången av år 1981.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt utreda
frågan om planmässig sanering efter induslrinedläggningar

atl besluta om utredningsman, experter, sekrelerare och
annal biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver atl
kosinaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes framställning. (Bostadsdepartementet)

5. Utredning om individuell mätning och debitering av
kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning

Dir 1979:111

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Ansträngningarna för att minska vär energianvändning är
uttryck för en anpassning till de ändrade förutsättningar för
energianvändningen som har inträffat under 1970-talel och den utveckling som väntas
inom energiområdet. Alltsedan oljekrisen 1973-1974 har det framställ som
angelägel all minska landets beroende av olja. Studier av tillförselsidan visar
att vi inte omedelbarl har mer betydande möjligheter att ersätta oljan med
andra energislag. På korl sikt kan oljeberoendet minskas genom åtgärder för att
spara energi. Stora besparingsmöjligheter finns inom byggnadssektorn.

Sammanlagt svarar sektorn bosläder, service m.m.-den s.k,
övrigsekiorn - för en årlig energianvändning av ca 160 TWh, vilket motsvarar ca
40 % av landets totala energianvändning. Av energianvändningen inom denna
sektor avser drygt 100 TWh bostäder och ca 60 TWh service m,m.

Energianvändningen inom övrigsektorn avser framför allt
uppvärmning, inkl, ventilation och varmvatten. Enligt energikommissionens
(Energi, SOU 1978:17) beräkningar svarade år 1976 uppvärmningen för 87 % av
energianvändningen i bosläder medan uppvärmningen av lokaler svarade för ca 72
% av energianvändningen inom service m,m. Tappvarmvattnets andel av energianvändningen
inom övrigsektorn har av energiberedskapsutredningen (EBU, SOU 1975:60-61)
uppskattats Ull 15 %, varav 12 % för bostäder. Det framhålls av utredningen att
denna uppskattning emellertid är mycket

s. 440 Kontrollera mot PDF

DeinBo:5 Skr 1979/80:103 440

osäker, Tappvarmvallnels andel av energianvändningen kan
vänlas öka till följd av energibesparande ålgärder i byggnadsbeståndet,
exempelvis förbällrad värmeisolering.

I strävandena att minska vår energianvändning i
bebyggelsen kan det bli angelägel all, individuellt eller i mindre kollektiv,
mäla och debilera kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenberedning.
Intresset för sådana åtgärder grundas på antagandet all de kan ge vinsler som
översiiger kosinaderna för inköp, service och underhåll av mätare, avläsning,
debitering och övrig adminislralion. Kunskaper och erfarenheter av de verkliga
effekterna av mätning och debitering är emellertid f.n. ej fullständiga. Krav
på mätning ställs därför inle idag.

Sedan den 1 januari 1976 gäller enligt 44 a §
byggnadsstadgan (1959:612), omlryckl 1972:776, ändrad senast 1978:369), BS, all
byggnad skall ulföras så all den möjliggör god energihushållning.
Föreskrifterna i Svensk byggnorm (SBN) vad avser energihushållning vid ny- och
ombyggnad fastställdes av regeringen i juni och augusti 1976. Planverket
bemyndigades samtidigt all utfärda råd och anvisningar i anslulning lill
föreskrifterna.

Föreskrifterna i SBN, som avser nya byggnader och i
lillämpliga delar även ombyggnadsobjekl, innebär bl,a, all krav slälls pä alt
bostadslägenhet förses med mälanordning som möjliggör beslämning av
energiförbrukning för del tappvarmvatten som förbrukas i lägenheten,

Mälaren skall enligt SBN placeras på lämpligl slälle så
atl den är lätt avläsbar och åtkomlig saml skyddad för frysning, uppvärmning
och yllre åverkan,

I byggnormen föreskrivs också att bostadslägenhet eller
motsvarande skall förses med lämpligl placerad anordning för mätning av el- och
gasförbrukning.

Från föreskrifterna kan avsleg göras, I kap 39:11 i SBN
stadgas nämligen följande;

Avsleg från i bestämmelserna angivna krav rörande
byggnadsutformning och installationer får göras, om det kan påvisas all
byggnadens lolala energiförbrukning inte överskrider de värden som erhålls om
man följer i kap, 33 Och 39 angivna krav.

För befintliga byggnader, där del ej är fråga om sådan
ombyggnad som berättigar till bosladslån för ombyggnad, främjas installation av
individuella mätare genom energisparslöd i form av bidrag och lån.

Reglerna i Svensk byggnorm om individuell mätning har
tillämpats sedan den 1 juli 1977, Installation av bl,a, individuella
varmvattenmälare görs således i praktiskt taget alla nybyggda flerbostadshus
och i varierande omfattning även vid ombyggnad av flerbostadshus. Vad belräffar
användningen av mätarna för sitt syfte finns emellertid inga bestämmelser.

Möjligheter till slöd för inslallalion av individuella
mätare infördes i energisparkungörelsen den 1 juli 1975, Enligt uppgifter frän
bostadsstyrelsen om de åtgärder till vilka energisparslöd utgått under
budgetårel 1977/78, har endast 0,9 % av den toiala godkända koslnaden om ca 990
milj, kr, avsett anordningar för individuell mätning.

Från och med den 1 januari 1977 har enligt lagen
(1976:296) om kriskoppling m,m, i alla nybyggda flerbostadshus av
beredskapsskäl monterats en flödesmätare som mäter hur mycket kallt vatten som
uppvärms i husets tappvarmvattenberedare. Med denna mätare kan man få etl mätt
på tappvarmvattenförbrukningen i fasligheten. Kravet på installation av mätare

s. 441 Kontrollera mot PDF

441 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:5

skulle från den 1 januari 1979 avse även befinllig
bebyggelse. Riksdagen har emellertid i beslut den 15 mars 1979 hell lagil borl
mälarkravel ur kriskopplingslagen (CU 1978/79:20, rskr 1978/79:192, SFS
1979:125) för såväl ny som befinllig bebyggelse.

Många statliga myndigheler och organ berörs av frågan om
individuell mätning och debitering. Statens planverk har sålunda atl uiarbeta
föreskrifter, råd och anvisningar lill byggnadsstadgan, Bosladssiyrelsen och
slalens induslriverk ansvarar för energisparsiödei lill byggnader.
Bosladssiyrelsen handlägger dessutom frågor om statlig bostadsbelåning. Stålens
råd för byggnadsforskning handhar forskning om energihushållning i bebyggelse
och lämnar stöd lill forskning och experimentbyggande. Slyrelsen för teknisk
utveckling lämnar slöd lill induslriell utveckling av nya produkter. Slalens
provningsanstalt organiserar och samordnar den officiella provning som
föreskrivs av andra myndigheler. Meloder och resurser för samt behov av
provning av produkler inom energiområdel uireds av Energiprovningsutredningen
(I 1978:06). Energisparkommittén (I 1974:05) bedriver en samordnad
informalionsverksamhel inriktad på all åsladkomma en effekliv energianvändning.
Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befinllig
bebyggelse skall bl.a. följa genomförandel av energisparplanen för beflnllig
bebyggelse. Överstyrelsen för ekonomiskl försvar svarar bl.a. för samordning
oeh - i den mån det inle ankommer på annan myndighel - planläggning av bl.a.
konsumtionsregleringar pä energiområdel i olika krissitualioner.

Frågor om individuell mätning och debitering av värme- och
varmvatten-förbrukning har behandlals i bl.a. följande uiredningar;

9 Installationsbranschulredningens betänkande,
Inslallationsseklorn (SOU 1974:47)

# Energiprogramkommillens belänkande, Energiforskning
(SOU 1974:72

med bilaga D, SOU 1974:76)

# Energiberedskapsulredningens belänkande.
Energiberedskap för kristid

(SOU 1975:60 med bilaga SOU 1975:61)

# Energikommissionens belänkande. Energi (SOU 1978:17)

# Rapporl från Energikommissionens expertgrupp för
energihushållning,

Energibehov för bebyggelse, hushållningsmöjligheter (Ds I 1977:13)

# Rapporl från Energikommissionens
expertgrupp för siyrmedel,

Siyrmedel och energikommissionens energibalanser (Ds I 1978:7),

Å lgiird

Be r ö n

anlal l ä ger

ihel

er, 1
OOO-lal

Alt 1

Alt 11

All 111

All IV

Flerbosladshus

-individuell
viirmem ä tning

0

2on

200

200

-
individuell elm ä ining

0

0

200

200

Individuell
varmvallenm ä lning

0

0

400

750

Sm å hus

-individuell
v ä rmem ä tning

0

0

30

50

Tab 1 Omfaltningen av individuell mätning
och debitering enligt energisparplanen (prop, 1977/78:76),

s. 442 Kontrollera mot PDF

Del II Bo:5 Skr 1979/80:103 442

I propositionen med energisparplan för befinllig
bebyggelse (prop, 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) redovisades
rikllinjer för elt energisparprogram avsett alt genomföras under en
lioårsperiod. Till grund för programmei redovisades fyra alternativa
ambitionsnivåer för energisparande i befinllig bebyggelse. Vad avser
individuell mätning och debitering innebär alternativen i sparplanen följande
omfattning för dessa åtgärder (tab 1).

Riksdagens beslul i anledning av prop. med energisparplan
för den befintliga bebyggelsen innebar emellertid inle atl man log ställning
lill all just de ålgärder och i den omfattning som där redovisades i de olika
alternativen skulle komma lill stånd.

Frågan om individuell mätning och debitering av värme- och
varmvallen-förbrukning togs av regeringen upp senast i prop. med riktlinjer för
energipoliliken (1978/79:115). Därvid anförde jag (bil. 3, s. 17 och 18) bl.a.
följande.

Energikommissionen föreslår alt ell syslem för
bränsledebilering införs, sä att hyresgästerna debiteras de fakiiska
bränslekostnaderna. Systemet bör innefalla koniroll av alt
uppvärmningsanordningarna drivs sä effeklivl som möjligt och att
hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. Flertalet av remissinstanserna
instämmer i kommissionens förslag, men bl.a. Sveriges allmännylliga bostadsföretag
(SABO) anför betänkligheter mol förslagel om det skall avse varje individuellt
hushåll. En fråga som nära sammanhänger med del nyssnämnda förslagel om
individuell bränsledebitering är individuell varmvallenmätning. Kommissionen
föreslår att de tekniska och ekonomiska problem som är förknippade med en
övergång till sådan mätning uireds. Förslagel om ulredning slöds av
remissinstanserna.

Från energisparsynpunkl är del viktigt att hyreslagen
ulformas så all hyresvärdar och hyresgäster uppmunlras att minska förbrukningen
av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvatlenförsörjning.

Frågan i vilken utsträckning man genom ändringar i
hyreslagen kan åstadkomma en ökad beredvillighet att minska konsumtionen av
värme och varmvatten är förknippad med vilka möjligheter det finns all så nära
som möjligt anknyta bränsledebiteringen till mätningar av hushållens faktiska
förbrukning. Mätningarna bör, beroende på de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna utföras individuellt eller i mindre kollekliv. De problem som
rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att fördela
bränslekostnaderna behandlas f.n. av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Vad
gäller frågan om sådan mätning av värme och varmvatten krävs ytterligare
kunskaper om de lekniska, ekonomiska och administrativa förutsättningarna.

För att främja energihushållning i bebyggelsen är del
enligt min mening angeläget atl den enskilde, i fråga om energi lill
uppvärmning och varmvat-lenberedning ges ansvar och möjlighel atl direkl
påverka kostnaderna. En särskild uiredare bör tillkallas med uppdrag att uireda
och lämna förslag beträffande mätning och debitering, individuellt eller i
mindre kollektiv, av energi för uppvärmning och tappvarmvattenberedning.
Utredaren skall därvid behandla mätning för olika brukare i distributionsledet,
såväl för bostäder som för lokaler inom förvallning, serviceverksamhet,
småinduslri etc. I utredningen bör, förutom energihushållningseffekler,
lekniska. ekonomiska, administrativa och sociala förutsättningar samt
beredskapseffekler av mätning och debitering redovisas. Därvid bör lämpligen
åtskillnad göras mellan befintliga och nya byggnader. Uiredaren skall vidare
redovisa vilka

s. 443 Kontrollera mot PDF

443 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del 11 Bo:5

föreskrifier som kan behövas vid genomförande av ell
syslem för målning och debitering.

Olika lyper av mälanordningar och principer för målning
används. Utredaren bör ge en översikt över idag befintlig teknik för
individuell mätning av värme och/eller varmvallen. Därvid bör särskild vikl
läggas vid följande frågor:

# Mälarens noggrannhet, dels möjligheter lill
typprovning,

typgodkännande och lillverkningskonlroll, dels förändring av

mätnoggrannhet under drifl

# värdering av mätningens representativitet, dvs, i
vilken ulslräckning

storheter mäts som återspeglar energiförbrukningen för värme och varm

vallen

# värdering av vilka reella möjligheter brukaren har
all påverka förbruk

ningen och i vilken utsträckning mätningen styrs av ev, ofullkomligheler i

byggnadens och installationssystemets konstruktion och drift

# förutsättningar för den enskilde all följa
förbrukningen saml krav från

fastighetsförvaltning, mätförelag o,dyl, på tillgänglighet, service, mälvär-

desöverföring, avläsning m,m,

I ulredningen bör även länkbara former av ny leknik för
mätning, mätvärdesöverföring, debitering m,m, behandlas. Utredaren bör därvid
samråda med nämnden för energiproduktionsforskning, styrelsen för teknisk
utveckling och statens råd för byggnadsforskning, vilka i varierande utsträckning
har lill uppgifl atl sludera dessa frågor inom energiforskningsprogrammels ram.
Om realistiska möjligheter lill ny leknik framkommer bör utredaren även belysa
frågan om förberedelser härför kan göras redan i dagens byggnader.

Teoretiskt beräknade och verkliga besparingar p.g.a. mätning
och debile-ring har behandlats i bl.a. de tidigare nämnda utredningarna.
Uiredarens uppgift är att sammanställa dessa saml att däruiöver redovisa senare
studier, l.ex. sådana som har finansierats genom del slalliga
energiforskningsprogrammet. Av särskilt intresse för sammanställningen är en
redovisning av spridning i mätresultat, besparingarnas varaktighet i liden,
debiteringsgrunder, betydelsen av information samt betingelser i övrigt av vikl
för bedömning av resultaten. Utredaren bör i detta sammanhang särskilja
besparingar i form av energi- resp. vattenförbrukning.

Sannolika energibesparingar bör värderas. Denna värdering
är bl.a. beroende av form för energiförsörjning (el, olja. fjärrvärme) och
energiomvandlingsanläggning samt av om befintliga eller nya byggnader
behandlas. Uiredaren bör dessutom belysa de skillnader frän värderingssynpunkt
som uppslår om besparingen ses ur ett samhällsekonomiskt perspektiv eller om
besparingen värderas av ett energidistribulionsföretag, av en
fastighetsförvaltning eller av enskilda hushåll. I delta senare fall bör
sambandet med olika debiteringsprinciper observeras.

Vinsterna av en energibesparing fördelas på olika sätl
beroende på vilka debileringsprinciper för värme och vatten som lillämpas i det
enskilda fallel. De hinder för energibesparing som olika klausuler för
debitering av kostnaderna för värme och varmvatten kan medföra utreds, som
nämnls, för närvarande av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Utredaren bör
därför i dessa frågor samråda med nämnda ulredning.

1 samband med alt olika debiteringsprinciper undersöks,
bör utredaren inventera administrativa system för avläsning och debitering av
kosinader för

s. 444 Kontrollera mot PDF

DelH Bo:6 Skr 1979/80:103 444

värme och varmvallen. Ärskoslnader för olika i dag
tillgängliga mät- och debiteringssystem skall därvid också redovisas.

1 olika sammanhang har uttalats farhågor för atl
individuell mätning av värme och varmvallcn skulle kunna medföra negativa
sociala effekter. Lliredaren bör belysa de sociala effekler som kan tänkas
uppstå vid etl införande av individuell mätning och debitering. Han bör vidare
redovisa förslag till olika ålgiirder som kan komma alt krävas för all begränsa
dessa effekter. Uiredaren bör ocksä belysa hur individuell mätning av värme och
varmvatten skall kunna infogas i de system som finns lör individuella
bosladssubvenlioner. Samråd bör därvid ske med kommillén (Bo 1979:01) för
översyn av bostadsbidragen lill barnfamiljer m.fl.

Uiredaren bör också belysa sambandet mellan mätning,
individuelll eller i mindre kollekliv, och debitering och förutsättningarna för
alt i en bristsituation påverka energisparinsatserna saml möjlighelema av alt
använda mätsystemet vid en energiransonering. 1 frågor som rör
beredskapsaspekler på mätning och debitering skall utredningsmannen samråda med
överstyrelsen för ekonomiskl försvar.

Eflersom individuell mätning av värme och varmvallen
förekommit sedan lång tid i andra europeiska länder, och i ökad utsträckning
rekommenderas sedan oljekrisen 1973-1974, bör utredaren även redovisa ulländska
erfarenheler inom området.

För all öka förståelsen för hur energi kan sparas är del
viktigt att informalion ges om meloder, lillgänglig teknik m,m.
Utredningsmannen skall därför beakla behovel av informalion om mätning och
debitering av varmvallen- och värmeförbrukning om elt syslem härför införs, I
denna fråga bör samråd ske med energisparkommittén.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemsläller jag all
regeringen bemyndigar chefen för bosladsdepartemenlel

alt lillkalla en särskild uiredare för frågan om
individuell mätning och debitering av energi för uppvärmning och
tappvarmvattenberedning

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde ål utredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till kartutredning 78 (Bo 1977:01)

Dir 1979:126

Beslul vid regeringssammanträde 1979-09-13

Departementschefen, statsrådet Friggebo, anför.

Genom regeringens beslut den 15 december 1977 bemyndigades
dåvarande slalsrådel och chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en
särskild uiredare (Bo 1977:01) för atl uireda frågor angående sammanföring av
vissa verksamheier avseende allmänna kartor (karlutredning 78).

s. 445 Kontrollera mot PDF

445 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:6

Utredningen har den 15 december 1978 avgcll ell
delbetänkande, (Ds Bo 1978:4) Liber - lantmäleriet. Förslag lill former för sammanföring
av vissa kartverksamheter. Betänkandet har remissbehandlais.

Betänkandet och remissyttrandena ger enligi min
uppfattning vägledning om hur de av ulredningen behandlade frågorna skall kunna
lösas på elt för alla parter godtagbart sätt. För en lösning fordras emellerlid
ett visst yllerligare utrednings- och förhandlingsarbete.

I remissyttrandena finns en samstämmig uppfattning all,
som anges i direktiven lill karlulredning 78, slalliga och kommunala
myndigheter bör ges bäitre möjligheier än f.n. atl utnyttja del allmiinna
kartmaterialet för egel bruk. Flertalet remissinslanser slöder också den i
ulredningens direkliv angivna utgångspunkten all lanlmäleriverkel (LMV) skall
återfå upphovs-rätlen lill kartmaterialet.

Karlulredning 78 har i sill belänkande föreslagil alt
huvuddelen av den karlverksamhel som bedrivs vid Liber Grafiska AB (Liber)
skall föras över till LMV i Gävle. Flera remissinslanser ifrågasäller
lämplighelen av alt som utredningen föreslår föra över hela Libers
kartverksamhet lill LMV. Riksrevisionsverkei och statskontoret anser all
karlverksamhelen vid LMV bör inriktas på sådan följdproduklion som direkt
baseras på de allmänna kartorna och alt del bör övervägas om en del av den
överförda verksamhelen kan bedrivas inom lanlmåleriets regionala organisalion.

LMV framhåller att - om Liber vill fortsätta sin
karlverksamhet - sådan verksamhet kan omfalta dels beställningsuppdrag som
statliga och kommunala myndigheter skulle kunna välja all placera hos Liber,
dels annan verksamhel - närmast avseende förlagsprodukler - som LMV skulle
komma alt medge Liber alt bedriva. Flera remissinstanser framhåller vikten av
atl Libers karldivision (LiberKartor) kan fortsätta sin verksamhel som
specielll organ för tematisk kartläggning. Liber anger all förelagels önskan är
att även i fortsättningen kunna bedriva en seriös och lönsam karlverksamhel.
Möjligheterna lill della kan emellertid enligt Liber inte bedömas eflersom
utredningen inte har redovisal den framtida ordningen på karlområdel.

Jag anser för egen del att upphovsrätten till
karlmalerialei bör föras över frän Liber till LMV i syfte att möjliggöra en
ökad samordning och flexibilitet i verkets karlverksamhet. Jag anser också all
offentliga myndigheter bör ges generell räll all mol ersättning utnyttja del
allmänna kartmaterialet för alt ta fram produkler för egel bruk.

I direkliven lill kartutredning 78 (Dir 1977:130) angavs
all del får förulsällas alt LMV efter prövning skall ge andra rätt att mot
ersättning utnyttja det allmänna kartmaterialet för följdproduklion.
Karlutredning 78 bör ularbela förslag lill riktlinjer för en sådan prövning. En
utgångspunki bör härvid vara atl sådan följdproduklion skall medges om det inte
finns särskilda skäl atl hindra denna. Ett sådanl skäl kan vara all
försäljningen av allmänna karlor och av redan utvecklade följdprodukter kan
komma alt påverkas i större utsträckning. Ett annat skäl kan vara ätt särskilt
slränga krav måste ställas på vissa kartors tillförlitlighet. Så har l.ex.
innehållel i karlor över fjällområden som används för friluftsliv stor
belydelse för användarnas säkerhel. Säkerhetsaspekterna kan också medföra krav
på all goda karlor finns över alla fjällområden och inte bara över de mest
besökta.

De s.k. karlbreven den 30 juni 1961, den 20 oklober 1961
och den 16 juni 1966, innehåller regeringens grundläggande föreskrifier om den
allmänna karlläggningen. De reglerar, förulom disposilionen av upphovsrätten
till de allmänna kartorna, bl.a. vilka kartor som skall vara allmänna kartor
och

s. 446 Kontrollera mot PDF

Del II Bo:6
Skr 1979/80:103 446

produceras av LMV. LMV har föreslagil all regleringen
upphör och alt kartserierna i stället på ett mindre detaljerat sätt regleras i
verkels inslruktion.

1 enlighet med regeringens bemyndigande den 23 november
1978 har jag tillkallal en särskild utredare med uppgifl alt utreda
lanlmåleriels uppgifler all lillhandahålla informalion om landskapel (Bo
1978:08, Dir 1978:97). Uiredaren har lill uppgifl bl.a. att överväga vilken typ
av grundläggande landskapsinformation som i framtiden bör finansieras över
statsbudgeten. Frågan om de allmänna kartorna behandlas i delta sammanhang. All
nu fatta beslut om slörre ändringar i kartbreven vore därför, som flera
remissinstanser framhåller, all föregripa utredningens resultat. Enligt min
uppfaUning bör därför nu gällande regler för omfattningen m,m. av begreppet
allmänna kartor finnas kvar i avvaktan på uiredarens förslag. Regleringen bör
emellerlid redan dessförinnan ändras sä all LMV får möjligheter all i viss
omfattning avvika från de olika karlversionernas lypulförande. Jag avser alt
senare återkomma med förslag lill ändringar i gällande kartbrev med sikle på
atl den nya ordning som jag nu har redovisal skall gälla fr.o.m. den 1 juli
1980.

Riksdagen har genom atl bifalla civilulskollels belänkande
(CU 1977/ 78:21) ställt sig bakom ulgångspunkten för uppdragel lill
karlutredning 78, nämligen all Liber Grafiska AB:s följdproduklion från den
allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet bör sammanföras
med lanlmåleriets verksamhel. Vad som har framkommil genom utredningens arbele
och remissyttrandena ger emellertid inle stöd för en fullsländig och omedelbar
sammanläggning av verksamheterna. Jag utgår ifrån att de förändringar som jag
nu har förordal beiräffande upphovsrätten och rätlen all ulnyllja det allmänna
kartmaterialet för följdproduklion medför alt LMV kommer alt bygga ut en viss
kapacitet inom det verksamhetsfält där nu Liber verkar och att verket i övrigl
upphandlar ijänsler inom kartområdet i fri konkurrens. Detla kräver en anpassning
av såväl LMV:s som Libers organisalion. Del är bl.a. av personalpolitiska skäl
angeläget atl denna anpassning kan ske successivt och så smidigt som möjligt.

Under en övergångsperiod bör Libers karlverksamhel kunna
bedrivas med slöd i närmare riktlinjer för uppgiftsfördelningen mellan LMV oeh
Liber, En strävan bör härvid vara atl påverkan på produktionsvolymen inom
divisionen LiberKartor på korl sikt blir begränsad, LMV bör under en tid
hedriva sin verksamhet inom området med i huvudsak oförändrad produklionskapacilel.
Jag anser att en övergångsperiod på tre år fr.o.m. den 1 juli 1980 bör ge
tillräckliga möjligheter för LMV och Liber aU anpassa sig till den nya
ordningen.

Vad jag nu har anfört leder utöver ytterligare
utredningsarbete även till behov av förhandlingar med LMV och Liber. Del bör
uppdras ål karlulredning 78 alt med ulgångspunkl i de förutsättningar för en
lösning på sikt som jag nu har redovisal föra förhandlingar med LMV och Liber
om verksamhelen under den treåriga övergångsperioden. 1 det följande anger jag
ytterligare uigångspunkter för vad som bör gälla under en sådan treårig
övergångsperiod.

I den mån LMV bedömer del nödvändigt all ta fram
förlagsprodukter uiöver de allmänna kartorna bör verket i försia hand upphandla
sådan produklion hos Liber. På så vis får Liber under övergångsperioden
möjlighet att anpassa sig till en ny situation där man får konkurrera om sådana
uppdrag.

s. 447 Kontrollera mot PDF

447 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

Förelagel kan också anpassa sig genom att bearbeta även
andra marknader.

Eftersom LMV efler prövning skall kunna ge även andra än
offenlliga myndigheter rätt atl utnyttja det allmänna kartmaterialet bör det
finnas förulsältningar för Liber all la fram egna förlagsprodukler som bygger
på delta material.

Liber har specialiserat sig främsl på sådan
beställningsproduklion som baseras pä det allmänna kartmaterialet. Företagel
bör därför ha förutsättningar alt även fortsättningsvis erhålla
besiällningsuppdrag. Libers lokalisering lill Stockholm torde också, av flera
remissyttranden att döma, posilivi påverka företagels konkurrensmöjligheter.
Villkoren blir dock annorlunda i fortsättningen då företagel inte längre har en
ensamrätt på vilken verksamhelen kan byggas. En del kunder kan förulsällas
begära och få tillstånd att själva disponera allmänl kartmaterial för
följdproduklion, Mol den angivna bakgrunden anser jag alt del inle finns skäl
atl under övergångstiden i den slalliga lantmäteriorganisationen centralt bygga
upp ny kapacitet för beställningsproduklion baserad på de allmänna kartorna.
Jag förutsätter därför all sådan produktion inom lanlmäleriet sker i huvudsak
genom verksamhet i länen.

Del fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet bör
genomföras med stor skyndsamhel och med sikte pä att elt förslag i frågan snarasl
skall föreläggas regeringen.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag

alt regeringen utvidgar utredningsuppdraget i enlighet med
vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan, (Bostadsdepartementet)

7. Utredning om stadsförnyelse (Bo 1979:04)

Dir 1979:127

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Friggebo. anför.

I vårt land har samhällel sedan länge lagil ell betydande
ansvar för frågor om bosläder, byggande och den fysiska och sociala miljön.
Genom fördelaktiga slalliga län, bostadsbidrag m.m. har kraftiga satsningar
kunnat göras på främst nyproduktion av bostäder. Härigenom har huvuddelen av
alla hushåll i landet kunnal beredas rymliga och moderna bostäder.

Stadsbyggandet under de två senasle årtiondena har
präglals av elt omfattande bosladsbyggande på jungfrulig mark i de slörre och
medelslora städernas ytterområden. Men det har också innefattat sanering av del
äldre fastighetsbeståndet. En omvandling har samtidigt genomförts av städernas
centrala delar. Man har sökt anpassa dessa lill de nya förutsättningar som har
uppstått genom l.ex. bilismens utveckling, detaljhandelns omslruklurering och
det ökade lokalbehovel för näringslivels och den offenlliga förvaltningens
adminislralion.

s. 448 Kontrollera mot PDF

Del 11 Bo:7 Skr 1979/80:103 448

Av särskild belydelse för ombyggnadsverksamheten är
riksdagsbesluten år 1973 med anledning av regeringens propositioner om sanering
av det äldre bostadsbeståndet och med förslag lill bostadssaneringslag m,m.
Genom dessa beslut uppställdes allmänna mål för saneringen. Kommunala
bostads-saneringsprogram infördes inom ramen för bostadsbyggnadsprogrammet och
finansieringsmöjligheterna förbättrades för ombyggnadsverksamheten. Med bosiadssaneringslagen
infördes också liigsta godlagbara slandard för bosladsliigenheter.

Genom den nya arbelsmiljölagen ges förulsältningar atl
slälla ökade krav på arbetslokalers ulformning och ulrusining.

Byggnadslagsliflningen tillförsäkrar kommunerna ett
avgörande inflytande över stadsbyggandel. Ell slort anlal kompletteringar och
ändringar av de regler som styr stadsbyggandet har skell under senare år i
syfle alt söka anpassa dem lill nya krav och förulsältningar.

Förslag om en ny plan- och bygglag kommer inom kort atl
läggas fram av utredningen (Bo 1978:07) om ny byggnadslagstiflning
(PBL-ulredningen). Della förslag lorde bl.a. syfla lill all skapa bälire
instrument för atl planera och genomföra förbällringar och kompletteringar av
bebyggelsemiljön.

Brister i hehyggelsenuljön

Under de senaste åren har medvelenhelen om den befintliga
bebyggelsemiljöns förtjänster och brisier ökal. Etl siarkt engagemang för atl
bevara och utveckla dess värden har vuxit fram parallelll med ökade krav på
förbällring av torftiga och bristfälligt utrustade miljöer.

De värden som den befintliga miljön representerar har
lidigare tillmätts begränsad betydelse vid stadsplanering,
faslighelsförvallning m,m. Bebyggelsemiljön har därför kommii alt präglas av
brisl på kontinuitet. Brukarna har inle heller i någon större ulslräckning
gjorls delakiiga i beslulen om förändringar i miljöns ulformning och innehåll.
Satsningen på nya stora bosladsområden i tätorternas ytterområden och den
fortlöpande koncentrationen av arbetsplatser och service har lell lill brister
i miljön. Trafikproblemen har ökal. Boendesegregationen tycks ha ökal i
omfallning och i vissa bosladsområden har allvarliga sociala problem uppslån.

Elt slort anlal bostadslägenheter fyller inte moderna krav
pä ylstandard, ljusförhållanden, sanitär och maskinell utrustning,
handikappanpassning, ralionell sophanlering och energihushållning. Många
arbelslokaler är starki förslilna och brislfälligl utrustade.

Genomförandeproblem

Många kommuner har hafl svårt att i önskad omfallning
rusta upp faslighelsbeslåndel, sanera Irafiken, förbättra den yllre miljön och
vidta andra åtgärder i bebyggelsemiljön, 1 stor utsträckning lorde
svårigheterna bero på problem vid genomförandel av planerade ålgärder.

De lagar, förordningar, normer och finansieringsvillkor
som reglerar byggandet tar bara i begränsad omfattning hänsyn till de särskilda
förutsättningar som gäller vid ingrepp i den befintliga miljön. Reglerna är
inle heller särskilt utformade för atl underlätta en förnyelse som tillvaratar värdena
i den befintliga miljön,

Ell slori anlal intressenter berörs som regel av
förnyelseåtgärder. Både den statliga och den kommunala förvaltningen är
uppdelad i många olika

s. 449 Kontrollera mot PDF

449 Kommittéer: Bostadsdepartementet Del II Bo:7

organ med ansvar för skilda seklorer. Därför är
planeringsprocessen vid ålgärder i befinllig miljö ofta mycket komplicerad och
tidsödande, Dessulom lorde det saknas lämpliga meloder för samordnad planering
och genomförande av förnyelsealgärder.

De höga markpriser som ofta förekommer i städernas
cenirala delar medför all del är svårt atl där genomföra ombyggnad lill rimliga
kostnader.

De byggnadsmetoder, de byggnadsmaterial och del
yrkeskunnande som har utvecklats under de senaste decenniernas inrikining på
nyproduktion är dåligt anpassade lill sirävan efter en varsam förnyelse.

Målkonflikter

Ambitioner och önskemål beträffande bebyggelsemiljöns
utveckling kan vara svåra all förena, Ålgärder för all komma lill rätta med
trångboddhet, bostadsbrist och dåliga bosladsoch arbetsmiljöer kan komma i
konflikt med en önskan att bevara den befintliga bebyggelsemiljön och alt också
i cenirala lägen ha kvar lokaler som kan utnyttjas för verksamheier med låg
avkaslning. En sirävan efler att uppnå en allsidig befolknings-sammansättning i
t,ex, stadskärnorna kan slrida mot önskemålet all sä långt som möjligt ge de
boende möjligheter atl bo kvar efter en ombyggnad. Vid ombyggnad önskar de
boende ofta en begränsad upprustning som inte i alltför hög grad höjer
boendekostnaderna, medan samhället reser krav pä all ombyggnaden skall leda
lill en högre slandard.

Vid förnyelsen av miljön måste således övergripande mål
för samhällsutvecklingen, kommunalpolitiska mål och fastighetsägarnas
intressen vägas samman med de ofta skilda önskemål som dagens innevånare i
olika stadsdelar har och med de krav som de framtida innevånarna kan förväntas
ställa på sin miljö, Demokrafi och medinflytande blir därför särskilt
betydelsefulla frågor.

Behov av utredning om den fortsatta förnyelseverksamheten

Jag vill betona atl bebyggelsen inle är nägol statiskt
ulan något som successivi måsle förändras med hänsyn lill ändrade villkor i
samhället. Hittills har man i slor utsträckning mött de nya kraven genom att
bygga nylt, Pä dett.-i sätt har man lyckats ganska bra med att nå de uppställda
målen,

I både den fysiska och sociala miljön flnns det emellertid
fortfarande en hel del brister som behöver rättas lill. Vi måsle därför
fortsätta alt modernisera bebyggelsemiljön. Del bör emellertid ske i delvis nya
former. Det är angelägel att i större ulslräckning bevara de miljöer som vi har
fått i arv av lidigare generationer.

Kraven på all hushålla med mark och energi och på alt
bättre la lill vara gjorda investeringar talar för att en allt större del av
byggandet i fortsättningen torde komma atl ske i form av förnyelse inom den
befintliga bebyggelsemiljön och en alll mindre del genom nyexploalering.
Inriktningen och omfattningen av förnyelseverksamheten får därför stor inverkan
på möjligheterna atl uppfylla de bostadspolitiska målen, att upprätthålla en
liilfredsslällande nivå inom byggnadsverksamheten m,m.

Det finns nu anledning all la fram underlag som gör det
möjligt atl precisera mål och rikllinjer för stadsförnyelsen samt att förbättra
och anpassa genomförandereglerna. Frågor om förnyelse av den befintliga
bebyggelse-

29 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 450 Kontrollera mot PDF

DelH
Bo:7 Skr 1979/80:103 450

miljön bör bli föremål för en samlad översyn.

Jag har mot den här bakgrunden i årets budgetproposition
anmält all uiredningsuppdrag lorde komma alt lämnas bl.a. för alt man skall
kunna finna former för att förenkla förnyelsevcrksamheten inom befintliga bebyggelsemiljöer
(prop. 1978/79:100, bil, 16), Slalens planverk och bosladssiyrelsen har i en
gemensam promemoria skisseral ell utredningsprojekt beträffande
stadsförnyelse. Med anledning av vissa moiioner om planering, planläggning och
byggande har riksdagen bifallit en hemställan av civilulskollel (CU
1978/79:30) att riksdagen bör ge regeringen till känna all regeringen i nära
kontakt med bostadsstyrelsen, planverket och lantmäteriverket bör klarlägga de
behov av kartläggningar, analyser och utredningar som finns när del gäller
förnyelse inom befintliga bebyggelsemiljöer. Enligt utskottet är en
parlamentarisk medverkan ofrånkomlig i della programarbete.

Jag har efler överläggningar med representanter för de
politiska partierna, företrädare för ämbetsverken. Svenska kommunförbundei saml
experter inom ämnesområdet funnil all en parlamentariskt sammansatt kommillé nu
bör tillkallas för alt utreda och lämna förslag i frågor rörande förnyelsen av
bebyggelsemiljön.

Kommiitén bör som en huvuduppgift behandla dels
övergripande frågor om den lämpliga inrikiningen och omfaltningen av förnyelsen
på korl och lång sikl, dels principerna för förnyelsens finansiering.
Förnyelsens inverkan på samhällsekonomi, sysselsällning, näringsliv och
trafikförsörjning bör härvid beaklas. Kommittén bör som en annan huvuduppgift
samlat se över de regler som f,n, styr förnyelsen. Härvid bör kommittén
särskilt uppmärksamma dels behovel av all lillförsäkra kommunerna lämpliga
styrmedel för att samordnat kunna genomföra planerade ålgärder, dels önskemålel
all ge brukarna elt vidgal inflylande över och ansvar för såväl planering som
genomförande oeh förvallning,

Kommillén bör avgränsa sin uppgifl så att inle de frågor
som behandlas av PBL-utredningen ånyo blir föremål för ulredning.

Allmänna utgångspunkter för kommitténs överväganden

Del är komrnunerna som har del primära ansvarei för
planeringen av markanvändningen, för miljöns utformning och för
bostadsförsörjningen. Utredningens arbete måste således bygga på konkreia
kunskaper och erfarenheler i kommunerna och på bedömningar av vad som är
möjligt och önskvärt utifrån kommunalpolitiska och kommunalekonomiska utgångspunkter.

En utgångspunkt vid ulredningens överväganden bör vara atl
den befintliga bebyggelsen utgör en lillgång vars posiliva värden skall las
lill vara och förvallas långsiktigt och som genom medverkan av brukarna
forllöpande skall anpassas till nya krav och förutsättningar.

Förnyelseproblemen berör i vissa avseenden all bebyggelse,
således även den på landsbygden. Det är emellerlid uppenbart atl del i försia
hand är tätorlsfrågorna som nu påkallar uppmärksamhet. Utredningen bör
avgränsas lill att behandla tätorter av sådan slorlek all flertalel av de
lidigare berörda problemen är represenlerade. Man kan med stor sannolikhet anta
atl vad som därvid framkommer till slor del kan lillämpas även på myckel små
orter och på den spridda bebyggelsen.

Med tanke på den långa lid del lar alt planera och
genomföra förändringar

s. 451 Kontrollera mot PDF

451 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:7

i den befintliga bebyggelsen och den länga livslängden hos
byggnader och anläggningar bör den lidsperiod som utredningen söker överblicka
inte göras för korl. I försia hand bör den omfatta 1980-talel, men i många
frågor lorde det vara nödvändigt all göra utblickar fram emot sekelskiflel och
i enstaka fall kanske även viss lid därefter.

Utgångspunkter för kommitténs överväganden om
stad.sförnyelsens inriktning och omfattning

Utrednings- och reformarbetet har hittills i stor
utsträckning inriktats på en rad delfrågor inom de problemområden som jag i det
föregående har angett, Belydande resurser har också salts in för alt förbällra
lägenheternas standard. Det är nu dags all på allvar ta itu med atl förbättra
den samlade miljön i vara tätorter i syfte att göra dem mer ändamålsenliga som
livsmiljöer och mer funktionsdugliga i fråga om arbele, boende och rekreation.
Sladsbygdens esleliska värden och de förutsättningar naturmiljön ger bör tas
till vara. Förutsättningarna för en samordnad planering av bosläder,
arbetsplatser och kollektivtrafik måsle förbältras. Kommittén bör i sitt arbete
särskilt överväga vilka prioriteringar som bör ske mellan önskemålen all
förbättra lägenheternas slandard och att förbättra den yttre miljön, bygga ut
de gemensamma bostadskomplementen oeh förbättra samhällsservicen. Härvid bör
också jämställdhetsaspekter beaklas.

En ökad förnyelse får inte leda fill en ny väg av rivning
och nybyggnad. Kommittén bör i sitt arbele söka former för att stimulera till
en varsam förnyelse genom successiv upprustning, ombyggnad, förtätning och
utbyggnad av redan befintliga bebyggelsemiljöer för att på så sätl åstadkomma
historisk förankring och kontinuitet i stadsutvecklingen och etl bäitre
utnyttjande av befintliga resurser.

Man bör eftersträva alt göra kvarter och stadsdelar till
fungerande enheler med en god fysisk och social miljö. Del är viktigt att
närmiljön utformas så att människorna i största möjliga utsträckning kan leva
ostörda av trafikbuller och dålig luft och med tillräckliga utrymmen för lek,
rekreafion och samvaro. Fotgängarnas och cyklisternas behov bör bättre
tillgodoses i planeringsarbetet. Nya lösningar på irafik- och
parkeringsproblem måste prövas.

I vissa bebyggelseområden som har kommit till under senare
lid har det uppstått särskilt svära sociala problem. Dessa områden har en
bristfälligt utformad och utrustad närmiljö och har blivit utsatta för en stark
förslitning. Kommiitén bör särskilt belysa möjligheterna atl förbättra miljön
inom sådana områden genom kompletteringar och ålgärder som är ägnade att stärka
de sociala kontakterna och ge områdena en positiv identitet. De erfarenheter
och kunskaper som tidigare har inhämtats av bl.a. den bosiadssociala
delegationen bör härvid tas lill vara. Förslag till ålgärder för att förbättra
dessa områden bör prövas i ett tidigt skede i utredningsarbetet.

De äldre stadskärnorna är idag i många kommuner i slort
behov av förnyelseåtgärder. Problemen är emellertid myckel sammansatta och f.n.
ofta svåra att hantera. Kommiitén bör därför i etl tidigt skede av arbetet även
uppmärksamma stadskärnornas problem.

Behovel av ålgärder på kvarters- och stadsdelsnivå får
inte skymma behovet av att samtidigt uppmärksamma frågor som rör stadsbygden i
dess helhet. Kommiitén bör bl.a. söka efter metoder och medel ägnade att
utjämna sådana kvalitetsskillnader som kan finnas mellan olika delar av en

s. 452 Kontrollera mot PDF

Del H Bo:7 Skr 1979/80:103 452

sladsbygd. Del kan gälla all, l.ex. genom komplettering
oeh förtätning av befinllig bebyggelse, bidra till en mer varierad
hushållssammansätlning i olika sladsdelar, en mera balanserad arbetsmarknad, en
jämnare fördelning av offentlig och kommersiell service och en bälire
kollektivtrafik. Samiidigi bör de sociala och miljömässiga konsekvenserna av en
långl driven bebyggelselälhel uppmärksammas.

Kommittén bör från översiktliga uigångspunkter också
studera behovel av förnyelse av tätorternas lekniska försörjningssystem. Det
finns härvid särskild anledning att uppmärksamma energifrågorna och de behov av
förändring och förnyelse som energihushållning och införande av en ny
energiteknik kan komma atl medföra. En effektiv energihushållning kräver en
helhetssyn och en samordning av ålgärder inom samhällsplaneringen. Kommittén
bör la del av och från sina ulgångspunkler utvärdera del material som kommer
fram genom den kommunala energiplaneringen och de kommunala
energisparprogrammen.

Även andra frågor kan behöva analyseras från översiktliga
utgångspunkter. Kommillén bör ulifrån såväl kravet på en bättre
energihushållning som sirävan efler en bäitre tolalmiljö i städerna särskilt
uppmärksamma trafikfrågorna. Kommiitén bör också överväga vilka åtgärder som
kan vidlas för atl uppnå en god vallen- och luftvård i bebyggelsemiljön.

Stadsförnyelsen har redan nåll en viss omfattning i vårt
land, särskilt i de tre storstadsområdena, I de mindre och medelstora
tälorterna är förnyelsen mera begränsad. För de flesla medelslora och mindre
tätorter lorde del i dag saknas samlade handlingsprogram. Kommittén bör
överväga hur kommunernas förnyelseverksamhel skall kunna stödjas. Kommillén
bör pröva olika möjligheter att dels slimulera lill ökade insalser för alt
förbällra den exislerande bebyggelsemiljön i de större städerna, dels initiera
förnyelse i de medelslora och mindre tätorterna.

Den tekniska utvecklingsverksamheten inom områden som
handikappanpassning, energihushållning, trafikförsörjning, byggnadsmaterial,
arbetsmetoder, meloder för underhåll m,m, har stor betydelse för möjligheterna
atl lösa många av stadsförnyelsens problem. Kommittén bör därför överväga
åtgärder för all stimulera sådan angelägen teknisk utveckling,

Kommiitén bör i silt arbete beakta atl
byggnadsverksamheten har stor betydelse för samhällsekonomin. Hur stort uirymme
som kan ställas till förfogande för invesleringar i denna verksamhel påverkas i
hög grad av det rådande konjunkturläget, Kommiuén bör mol denna bakgrund
överväga hur tillgängliga resurser i form av bl,a, arbetskraft, kredilmarknadsuirymme
samt statliga och kommunala åtaganden bör utnyttjas för alt uppnå en lämplig
fördelning mellan förnyelse och nyexploalering. Jag vill i delta sammanhang
också erinra om vad chefen för budgetdepartemenlet har uttalat i
tilläggsdirektiven (Dir, 1978:40) till samtliga kommilléer och särskilda
utredare angående finansiering av reformer.

Utgångspunkter för kommitténs överväganden om ändringar i
regelsystemet

Jag har tidigare nämnl att utredningen som en huvuduppgift
samlat bör se över de regler som påverkar verksamheten med förnyelse av
bebyggelsemiljön. Jag avser då både de regler som i tekniskt och ekonomiskl
hänseende slyr förnyelsen och de regler som avser beslutsprocessen och olika
parters medverkan i denna. Det är angelägel atl lillförsäkra kommunerna
lämpliga

s. 453 Kontrollera mot PDF

453 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:7

slyrinslrument för att samordna insatserna från olika
myndigheler, förelag, fastighetsägare och enskilda. En sirävan bör härvid vara
all förenkla regelsystemet, minska byråkratin och möjliggöra besparingar för
samhälle och enskilda.

De åtgärder som kan behöva övervägas i syfte att förbällra
kommunernas inslrumenl för atl hanlera sladsförnyelsefrågor spänner över ell
bretl regisler.

En grupp av ålgärder berör planprocessen, plangenomförandel
och frågor om markens åtkomlighet och pris. Viktiga frågor inom delta område är
all klarlägga lekniska, ekonomiska och rättsliga förulsältningar och meloder
för atl genomföra angelägna förnyelsealgärder, all skapa lämpliga former för
alt bygga och förvalta bostadskomplement och gemensamma utrymmen samt atl finna
vägar för att samordna förnyelse av tekniska system med förnyelse av kvarter
och stadsdelar. Dessa ålgärder bör syfta lill all dels öka kommunernas
handlingsberedskap när del gäller att vidta förnyelsealgärder, dels förbättra
förutsättningarna för en kontinuerlig förnyelse.

Demokrati- och medinflytandefrägorna bör ägnas särskild
uppmärksamhel i utredningsarbelel, Kommiitén bör härvid pröva olika
möjligheter atl ge brukarna ett vidgal ansvar för förvallningen av närmiljön
och att öka förutsättningarna för dem som redan bor i lägenhelerna all bo kvar
i samband med förnyelsealgärder.

Åtgärder på kvarters- och stadsdelsnivå bör bygga på
kommunala inventeringar av befintliga resurser och analyser av värden och
brister i den fysiska och sociala miljön. De boendes och arbelandes egna
erfarenheter av hur deras hus, kvarter och stadsdel fungerar bör härvid las
lill vara. Kommittén bör uppmärksamma all regeringen har gett bosladssiyrelsen
uppdrag all i samarbele med planverket utreda former och meloder för
bosiadssociala inventeringar.

En annan grupp av ålgärder avser villkoren för ombyggnad.
De normer och flnansieringsvillkor som lillämpas vid ombyggnad bör i ökad
utsträckning utgå från ombyggnadsverksamhetens egna villkor och inle utgöra
undantag från de villkor som gäller för nybyggnad. Det är viktigt atl
uppmärksamma alt ombyggnads- och saneringsverksamhet i mänga fall kan och bör
leda lill atl en byggnad utnyttjas både för bosläder och andra ändamål. Det är
vidare vikligl atl överväga i vilka fall olika villkor för ombyggnad-l.ex.
beträffande lägenheisfördelning-bör kunna lillämpas på en grupp av byggnader
snarare än på enskilda hus.

Bostadssaneringslagen är etl av de medel som kommunerna
har för alt få lill slånd upprusining av bostadsbeståndet. Lagen, som har varil
i tillämpning sedan den 1 januari 1974, har efter hand visat sig ha vissa
brister, I kommilléns arbele bör ingå atl lämna förslag till åtgärder i syfle
alt avhjälpa dessa brisier.

Kommitténs arbetsformer m.m.

Del vidsträckta uppdrag som kommillén får förutsälter all
arbelel delas in i etapper. Under en försia etapp bör kommittén göra de
kartläggningar som behövs som underlag för överväganden om förnyelsebehovets
omfattning, förnyelsens inriktning och dess samhällsekonomiska effekter. Under
den första etappen bör kommiitén vidare överlägga med bostads- och
planmyn-dighelerna och andra berörda myndigheter som l.ex.
riksantikvarieämbetet, socialslyrelsen och vägverkel om vilka förändringar i
regelsystemet - utöver

s. 454 Kontrollera mot PDF

Del II Bo:7 Skr 1979/80:103 454

dem som föreslås av PBL-ulredningen - som snarasl bör
genomföras för atl man skall kunna komma lill rätta med akula problem.
Kommittén bör under den första etappen slutligen utarbeta förslag lill närmare
rikllinjer för del fortsatta utredningsarbetet. Resultatet av arbelel under den
försia elappen av ulredningens arbele bör snarasl redovisas lill regeringen.

Kommiitén bör la del av erfarenheler av hur stadsförnyelse
går lill i andra länder. Kommittén bör uppmärksamma det omfattande
inlernalionella samarbele som på senare år har påbörjats beiräffande
stadsförnyelse inom olika mellanslatliga organ som FN/ECE, OECD, Europarådel
och Nordiska minislerrådel. Särskilt bör en nära anknylning eftersträvas mellan
kommilléns arbele och arbelet med den kampanj om stadsförnyelse som på
Europarådels inilialiv skall pågå under åren 1980 och 1981 i Europarådels
medlemsländer. Kommittén bör ha etl nära samarbete med den nationalkommitté
som jag senare i dag kommer att begära regeringens bemyndigande all ulse för
alt leda arbelet i Sverige med denna kampanj. De erfarenheter och synpunkter
beträffande stadsförnyelse som kan komma fram vid den breda diskussion på det
internationella planel som kampanjen syflar lill bör beaklas i
utredningsarbetet. Kommittén bör även i övrigl bedriva silt arbele öppet och i
sådana former atl debatten kring stadsförnyelsefrågorna stimuleras.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att de närmast berörda
ämbetsverken samt företrädare för kommunerna ges möjlighel att medverka aktivt.

Kommittén bör inte ta upp sådana specialfrågor som
behandlas i andra utredningar. Kommillén bör vid behov samordna sitt arbete med
arbelet i andra kommitlér. Kommittén bör vidare beakla behandlingen av förslag
som under dess arbete läggs fram i andra utredningar och som är av belydelse
för utredningsuppdraget.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet atl tillkalla en
kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag

atl utreda frågor om förnyelse av bebyggelsemiljön i
enlighet med vad jag har förordat i del föregående,

att utse en av ledamöierna all vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att
kostnaderna skall belasta trellonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Bostadsdepartementet)

s. 455 Kontrollera mot PDF

4S5 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II Bo:8

8. Principerna för det statliga stödet till allmänna
samlingslokaler m.m.

Dir. 1979:131

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06

Departementschefen, slalsrådel Friggebo, anför.

Del särskilda slatliga stödel för all främja lillkomslen
och bevarandet av sådana allmänna samlingslokaler som behövs för del offentliga
livel och de kulturella strävandena har funnits sedan år 1942. Stödet hade
under lång tid huvudsakligen formen av ell låneslöd. Sin nuvarande form erhöll
del i huvudsak efter en genomgripande revideringar 1973. Del lidigare
låneslödel för ny- och ombyggnad saml förvärv av lokaler ersattes då av etl
kombinerat bidragsoch lånestöd. För bevarande av befintliga äldre lokaler
infördes samtidigt dels etl särskilt bidrag för upprusining, dels en möjlighel
till särskild eftergift av utestående statslån. Siödet i form av bidrag för
upprustning har sedermera byggts ut lill all avse även energibesparande
ålgärder och ålgärder för handikappanpassning.

Bestämmelser om slödel flnns i kungörelsen (1973:400) om
sialligt slöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794, ändrad senasl
1978:185).

Stödverksamheten administreras av bosladssiyrelsen.
Ansökningar om stöd prövas av en särskild samlingslokaldelegation inom
slyrelsen. I delega-fionen som beslår av ordförande oeh sju andra ledamöier
ingår f.n, företrädare för bl,a, Folketshusföreningarnas riksorganisation.
Bygdegårdarnas riksförbund. Våra Gårdar- riksföreningen för
nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler. Svenska kommunförbundet och
Arbetarnas bildningsförbund.

Omfattningen av stödverksamheten besläms genom särskilda
ramar för beslul om lån och/eller bidrag. Ramarna fastställs av riksdagen för
ell budgetår i sänder.

För budgetåren 1973/74-1978/79 har riksdagen anvisal sammanlagi
170 milj, kr, som ram för beslul om bidrag och lån för nybyggnad, ombyggnad och
förvärv samt 43 milj, kr, som ram för beslut om upprustningsbidrag och
särskilda eftergifter av äldre län. Härulöver har regeringen med stöd av
riksdagens bemyndigande genom särskilda beslul åren 1975-1978 i sysselsättningsstimulerande
syfte medgivit yllerligare totalt 15 milj, kr, som ram för beslul om
anordningsbidrag och lån och ytterligare 38 milj, kr, som ram för beslul om
upprustningsbidrag m,m. För budgeiårei 1979/80 är den gemensamma ramen för
beslut om anordningsbidrag och lån 30 milj, kr, och ramen för beslut om
uppruslningsbidrag och särskilda eftergifter 10 milj. kr, I samlingslokalslöd
har således sedan år 1973 anvisals totalt 306 milj, kr,

1 anslutning till regeringens förslag om ramar för
budgetåret 1979/80 (prop, 1978/79:100 bil, 16) fördes del i motionen
1978/79:674 ftam förslag om all uireda och utvärdera formerna för och
omfattningen av samlingslokalslödet, Molionen log upp flera frågor, bl,a. den stora
eflerfrågan på slatliga medel under senare tid.

Riksdagen har med anledning av molionen begäri en
ulredning om stödet fill allmänna samlingslokaler (CU 1978/79:26, rskr
1978/79:250), Civilulskollel framhöll alt vad som främst tilldrar sig
uppmärksamhet är den förskjutning när det gäller projeklstorlek som har
manifesterat sig. Denna ändrade inriktning måste enligt utskottet mötas med
snara principiella ställningstaganden. Ställning måste också tas till frågan om
byggande av

s. 456 Kontrollera mot PDF

DelH Bo:8 Skr 1979/80:103 456

lokaler för en större region. Ställningstaganden i dessa
frågor förutsätter enligt civilulskotlet alt de överblickbara anspråkens
inriktning klarläggs och relateras lill samhällets mål på della område.
Utskottet uttalade också all de angivna frågeställningarna är av sådan tyngd
all de motiverar en utredning med parlamentarisk förankring. Dessulom framhöll
utskotlel atl en sådan utredning borde, för all inle försena avgöranden,
begränsas lill de principiella frågor som inle lämpligen kan avgöras i den
vanliga beslutsprocessen.

Efterfrågan på samlingslokalstöd för såväl nyoch
ombyggnader som upprustningar har ökal snabbi under senare år. Anledningen
härtill torde bl.a. vara att planeringen av samlingslokaler har inriktats mot
större anläggningar och mot anläggningar för större regioner. Etl allmänt
förbäUrat planeringsläge torde också ha bidragil lill den ökande efterfrågan.
F.n. finns dock inte någon samlad bild av den nuvarande inrikiningen av
lokalplaneringen, de överväganden som ligger bakom denna inriktning eller
planeringsläget. En kommitté bör därför tillkallas för all se över
samlingslokalslödet från dessa utgångspunkter.

Kommillén bör inleda sitt arbete med alt karllägga den
nuvarande inriktningen av planeringen av samlingslokaler och de konsekvenser i
olika hänseenden som etl genomförande av denna planering får, inle minsl när
del gäller strävandena alt förse föreningslivet på del lokala planel med ändamålsenliga
lokaler. Av betydelse är därvid hur samlingslokaler av olika storlek i prakliken
lillgodoser föreningslivels lokalbehov. Kommittén bör vidare undersöka
eventuella samband mellan avståndet lill samlingslokaler och deras
utnytljandegrad. Av inlresse i sammanhanget är ocksä l.ex. de driftekonomiska
aspeklerna i samband med slörre samlingslokalanläggningar. Kommillén bör
särskilt undersöka om det finns driflekonomiska skillnader som beror pä
samlingslokalanläggningarnas storlek och graden av kommersiell verksamhet som
skall bedrivas i anläggningarna.

Vidare bör kommittén undersöka hur den nuvarande
planeringen av samlingslokaler är samordnad med övrig lokalplanering inom
kommunerna -främsl när del gäller undervisningslokaler saml lokaler för
kullurändamål såsom lokaler för bibliolek, leater, musik, dans och
utställningar- och med den översiktliga fysiska planeringen. Kommittén bör
också undersöka i vilken utsträckning man inom ramen för den nuvarande
planeringen av samlingslokaler beaktar möjligheterna att samulnyiija lokaler.

Kommiitén bör vidare pä grundval av en sådan kartläggning,
som jag nu har nämnt, överväga om den nuvarande inriktningen av
lokalplaneringen är lämplig och effektiv med hänsyn lill syftet med
samlingslokalslödet och lill de resurser som kan ställas lill förfogande för
detta ändamål. Med anledning av det sistnämnda bör kommittén erinras om
uttalandena i regeringens tilläggsdirektiv (1978:40) lill samtliga kommittéer
och särskilda uiredare angående finansiering av reformer.

Med hänsyn till all planeringen av samlingslokaler nu
inriklas på större anläggningar bör kommillén överväga om del är lämpligl atl
låta de beslulsramar för stödverksamheten som statsmakterna fastställer avse
längre perioder än f.n. I etl ramsystem som avser flera år bör liksom hillills
ingå bemyndiganden för regeringen att vidga ramarna om det behövs av
sysselsällningsskäl. Kommitténs överväganden i detla sammanhang bör också kunna
avse behovel av lokalprogram och formaliserade program för
samlingslokalbyggandel samt principerna för fördelning av de medel som
statsmakterna ställer till förfogande för ändamålet.

s. 457 Kontrollera mot PDF

457 Kommittéer: Bostadsdepartementet
Del II
Bo:8

Jag vill i della sammanhang erinra om all del vid flera
tillfällen förts fram krav på ökade slalliga ekonomiska insalser lill
folkparkernas anläggningar och lokaler. Kommittén bör överväga i vad mån
folkparkernas behov av medel för nyoch ombyggnader saml reparationer bör
lillgodoses genom samlingslokalslödet.

Kommittén bör också överväga ålgärder i syfte alt öka
samutnytljandel av lokaler, Detla är särskilt akluelll nu med lanke på de krav
som SIA-reformen kan slälla, och kommiitén bör därför bl,a. överväga
möjligheterna atl utnyttja olika slag av undervisningslokaler som
samlingslokaler eller omvänt. Finansieringen av sådana nytillkommande lokaler
bör belysas. Detsamma bör gälla l.ex. i fråga om lokaler i dagcenlraler inom
äldreomsorgen. I detla sammanhang kan det uppkomma sådana frågeställningar som
har samband med gränsdragningen mellan å ena sidan sådana lokaler som kan
uppföras med samlingslokalstöd och å andra sidan sådana lokaler som kan uppföras
med slöd av statligt bostadslån. Kommillén bör i så fall överväga
konsekvenserna av den nuvarande gränsdragningen när del gäller förulsällningarna
för planeringen av lokalförsörjningen.

Som en allmän ulgångspunkl för kommitténs överväganden i
hithörande frågor bör gälla all lokalplaneringen samordnas av kommunerna och
all elt siarkt samband med den översiktliga fysiska riksplaneringen
eflerslrävas. Samtidigt bör kommiitén beakta dels vikten av samarbele i dessa
frågor mellan lokalhållarna och kommunen, dels evenluella särskilda önskemål
från olika brukarkategorier om lokalutformning och huvudmannaskap.

Kommillén bör vara oförhindrad all la upp även andra
frågor av principiell natur som berör samlingslokalslödet. Jag länker bl.a. pä
tidsperspektivet för stödverksamheten avseende uppruslningsbidrag.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami. Under
utredningsarbelel bör samråd ske med Svenska kommunförbundei.
Landstingsförbundet och de samlingslokalägande riksorganisationerna.

Flera av de frågor som jag nu har angett all kommiitén bör
överväga har nära samband med vissa av de frågor som skall behandlas av den
kommillé som regeringen lidigare denna dag har bemyndigal chefen för bostadsdepartementet
att lillkalla för all uireda frågor rörande stadsförnyelse. Under
utredningsarbetet bör därför samråd ske också med den kommittén.

Kommittén bör vara parlamentariskt sammansatt.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
alt regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

all tillkalla en kommitté med högst tre ledamöier med
uppdrag all uireda vissa frågor rörande del slalliga siödet till allmänna
samlingslokaler,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annal
bilräde ål kommiitén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta trettonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hennes hemställan. (Bosladsdepartemenlel)

s. 458 Kontrollera mot PDF

Delll
1:1 Skr 1979/80:103 458

Industridepartementet

1. Verksamheten vid R2-reaktorn i Studsvik

Dir.
1978:101

Beslul vid regeringssammanlräde 1978-12-21 Statsrådet Huss
anför.

R2-reaktorn i Studsvik togs i drifl år 1960. Den är i
huvudsak en malerialprovningsreaklor men utnylljas också för bl.a.
isotopproduktion och för reaklorkemiska experiment saml som neutronkälla för
allmänna forskningsändamål. Reaktorn ägs och drivs av Studsvik Energiteknik AB,
lidigare AB Atomenergi,

Reaktorn utnyttjar höganrikal uran som bränsle, I anslulning
lill R2-reaklorn finns också den mindre forskningsreaklorn R2-0.

R2-reaktorn utnyttjas f,n, huvudsakligen i kontinuerlig
drifl och sysselsätter ca 90 personer. De årliga kosinaderna för driften kan
uppskattas till närmare 40 milj, kr. Under 1970-lalet har endasl en del av
dessa kosinader kunnal täckas av uppdragsiniäkter. För budgetårel 1978/79 har
under anslaget Bidrag lill verksamhelen vid Aktiebolaget Atomenergi anvisats 20
milj. kr. för driften av R2-reaktorn.

R2-reaktorn har hafl stor betydelse för del svenska
kärntekniska utvecklingsprogrammel under 1960- och 1970-talen. Den har också
varit ell värdefullt redskap för mer grundläggande nukleärvetenskaplig
forskning. Verksamheten vid naturvelenskaphga forskningsrådets laboratorium i
Sludsvik baseras delvis på tillgången till reaktorn. Sludsvik Energiieknik AB
driver med ulnyttjande av R2-reaklorn i internationell samverkan vissa projekl
för utveckling av reaklorbränsle. Behovel av fortsatt ulnylljande av reaktorn
är dock oklart. Sludsviksulredningen (I 1975:05), som genom konlakler med
berörda intressenter under år 1976 sökte bedöma den framlida verksamhelen vid
R2-reaklorn, konstaterade i en skrivelse lill industridepartementet den 14 mars
1977 att ingen av de intressenter som ulredningen hade hafl konlakt med hade
ansett att R2-reaktorn på sikt är motiverad av annal än renl
forskningspoliliska skäl.

Nu gällande koncession för R2-reaktorn enligt
atomenergilagen (1956:306, ändrad senast 1978:281) löper ut med ulgången av år
1978. Statens kärnkraftinspektion bereder f.n. en ansökan från Studsvik
Energiteknik AB om förlängning av koncessionen.

Iprop. 1977/78:110 om energiforskning m.m. uttalade
föredraganden, mot bakgrund av bl,a, material som hade redovisals av AB
Atomenergi, all han räknade med atl frågan om en evenluell avveckling av
statsanslaget till driften av R2-reaktorn skulle kunna behandlas i en
deparlementspromemoria från industridepartementet. Denna skulle därefler bli
föremål för sedvanlig remissbehandling inför en närmare prövning av frågan (s.
166).

s. 459 Kontrollera mot PDF

459 Kommittéer: Industridepartementet Delll 1:1

I anslutning härtill och med anledning av motionerna
1977/78:1808 och 1811 uttalade näringsulskollel (NU 1977/78:68) alt utskottet
förutsatte all ulredningen om den forlsaila verksamhelen vid R2-reaktorn
ingående och förutsättningslöst skulle analysera och belysa olika konsekvenser
av allernaliva handlingsvägar. Riksdagen anslöl sig härtill (rskr
1977/78:341).

Jag förordar mol denna bakgrund efter samråd med
statsrådet Tham alt en särskild utredare tillkallas för atl lämna förslag om
den fortsatta verksamhelen vid R2-reaklorn i Sludsvik. Uppdraget bör omfalla
även den s.k. R2-0-reaktorn.

Utredaren bör genom kontakter med olika intressenter söka
karllägga vilka behov och önskemål om forlsall lillgång till
forskningsreaklorer som kan beräknas föreligga frän början av 1980-lalet och
med utblick om möjligt förbi år 1990. Utredaren bör också analysera
medelsbehovet för alt tillgodose tillgång till en forskningsreakior i Sverige
och i vilken utsträckning som intressenterna är beredda atl bestrida
kosinaderna för reaktordriften. Utredaren bör också belysa möjligheterna och
kostnaderna för all lillgodose motsvarande önskemål vid ulländska reaklorer.

Genom bl.a. samråd med Sludsvik Energiieknik AB och
koncessionsgi-vande myndigheter bör utredaren söka klarlägga de lekniska och
säkerhelsmässiga möjligheterna att bibehålla reaktordriflen vid R2 under
huvuddelen av 1980-talet liksom kostnaderna härför, särskilt behovel av
slalsbidrag, vid olika driftalternaliv. Härvid bör också beaktas bl,a, vilka
möjligheter som kan beräknas finnas för bränsletillförsel under den akluella
liden. Vid beräkningen av kosinaderna för reaktordriflen skall hänsyn också tas
till kostnader för hantering av uppkommande radioaktivt avfall och för framlida
nedmontering av reaktorn, I dessa frågor bör samråd ske med ulredningen (I
1978:07) om kärnkraftens radioaktiva avfall - organisalions- och finansieringsfrågor,

Uiredaren bör också redovisa vilka konsekvenser etl
alternativ som innebär avveckling av reaktorn kan fä, bl.a. för den nukleära
forskningen och för berörd personal, vilka kostnader avvecklingen kan beräknas
medföra samt hur avveckling av reaktordriflen i så fall bör ske.

Utredaren bör i sitt arbete beakta siluationen i övriga
nordiska länder i fråga om fillgång till forskningsreaktorer under 1980-lalel
och härvid söka bedöma möjligheterna till gemensaml ulnytljande av vissa
resurser.

Resultatet av uiredarens arbele bör redovisas senast den 1
oktober 1979,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
atl regeringen bemyndigar statsrådet Tham

att tillkalla en särskild utredare för all uireda den
fortsatta verksamhelen vid R2-reaktorn i Sludsvik, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Induslrideparlemenlet)

s. 460 Kontrollera mot PDF

DelH 1:2 Skr 1979/80:103 460

2. Kärnkraftens radioaktiva avfall -
organisations- och finansieringsfrågor

Dir 1978:102

Beslul vid regeringssammanträde 1978-11-30

Statsrådet Tham anför.

Sedan 1950-talel har i Sverige liksom i andra
industriländer slora resurser lagls ned pä utveckling av kärnenergi för civila
ändamål. Utvecklingsarbetet har i huvudsak inriklals på .alt öka produktionen
av elkraft i kärnenergireaktorer och atl forllöpande förbällra reaktorerna med
avseende på effekl och driftsäkerhet. På senare år har de problem och risker
som är förbundna med kärnkraften och då inle minsl hanteringen av använt
kärnbränsle och radioaklivl avfall alllmer kommit att uppmärksammas. Etl
omfattande ulredningsarbele har genomförts. Forsknings- och utvecklingsinsatser
har initierats både av statliga organ och av kärnkraftsproducenlerna,
Projekiering av vissa anläggningar för lagring av använt kärnbränsle och
radioaklivl avfall har påbörjats. Kontroll och tillsyn av det använda
kärnbränslet och det radioaktiva avfallel har skärpts. Jag skall i det följande
kort redovisa dessa åtgärder.

Forsknings- och utvecklingsarbete för att konkret lösa
avfallsproblemen bedrivs f.n. av flera organ. Programrådet för radioaktivt
avfall inrättades av regeringen hösten 1975 på inilialiv av ulredningen
(11972:08) om radioaktivt avfall (Aka-uiredningen) för all som etl
interimistiskt organ fullfölja del utvecklingsarbete som finansierais av
Aka-utredningen och kärnkraftproducentema.

Programrådet skall vidare svara för atl ytterligare
nödvändigt utvecklingsarbete kommer lill slånd. Kostnaderna för del av
programrådet ledda utvecklingsarbetet beslrids hell av kärnkraftsproducenlerna
genom Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). Medelsförbrukningen för
budgelåret 1978/79 har beräknats lill 7 milj. kr. (prop. 1977/78:100 bil. 17 s.
202, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207).

Programrådets verksamhet avser fyra huvudområden. Dessa
är:

-hantering av läg- och medelaklivt avfall

-
transport och
cenlral lagring av bränsle och reaklorkomponenter

-
behandling av
utbränl bränsle och långlivat avfall för slutförvaring

-
slullig
förvaring.

Inom huvudområdena bedrivs elt antal projekt. Dessa
genomförs på programrådels uppdrag av myndigheter, forskningsinstitutioner och
konsuller.

Som en följd av de krav som slälls i lagen (1977; 140) om
särskilt tillstånd alt lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m.m. - den s.k.
villkorslagen - bildade kärnkraftsproducenlerna i december 1976 Projekt
Kärnbränslesäkerhel (KBS). Målel för KBS:s verksamhel är;

-
alt visa hur en
hanteirng och slullig lagring av högaktivt avfall eller använt kärnbränsle kan
ulformas,

-
all visa var en
slullig förvaring av högaktivt avfall eller använl kärnbränsle kan ske,

-
all redovisa
säkerhelen hos föreslagna anordningar för hantering och lagring.

s. 461 Kontrollera mot PDF

461 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:2

En rapport om hantering och slutlig förvaring av förglasat
högaktivt avfall och en rapport om hantering och slullig förvaring av använl
kärnbränsle har av KBS lämnals i december 1977 resp, seplember 1978, Den första
rapporten har remissbehandlais i anslulning till beredningen av slalens
vallenfallsverks ansökan om lillslånd enligt villkorslagen all la Ringhals 3 i
drift. Den andra rapporlen remissbehandlas f,n,

KBS-projeklets ursprungliga lidplan föruisaile all arbelel
med projektet till slörre delen skulle vara avslutat den 1 juli 1978. Projektet
har emellerlid utsträckts bl.a. med hänsyn lill de komplelterande geologiska
undersökningar som regeringen har krävt innan en förnyad prövning enligt
villkorslagen för Ringhals 3 och Forsmark 1 kan ske. Även andra forsknings- och
utvecklingsuppgifter har av kärnkraftsproducenlerna lagls på SKBF/KBS. Dessa
avser bl.a. hanlering av låg- och medelaklivt avfall från reaktordrift och
upparbelning, vissa geologiska studier saml vidareulveckling av metoder för
säkerhetsanalyser,

Förulom del nu nämnda forsknings- och utvecklingsarbetet
bedrivs inom ramen för energiforskningsprogrammel visst arbele - främst vid
Sludsvik Energiieknik AB, lidigare AB Atomenergi - avseende upparbelning och
hantering av radioaktivt avfall. För delta beräknades i prop, 1977/78; 110 (s,
150) vissa medel för kompetensuppehållande verksamhet i avvaktan på förslag om
en mera permanent statlig organisation för kärnbränsleområdet. Programansvarigl
organ för denna verksamhel är nämnden för energiproduktionsforskning.

Slalens kärnkraftinspektion har fr.o.m. år 1976 del
samlade ansvaret för kärnsäkerhelsforskningen. Delta innebär all även ansvar
för säkerhelsinriktal forsknings- och utvecklingsarbete rörande använt
kärnbränsle och radioakfivt avfall åvilar inspekfionen (prop. 1976/77:100 bil.
17 s. 168-169, NU 1976/77:24, rskr 1976/77:206). Kärnkraftinspektionen
planerar, beställer och aministrerar säkerhelsinriktal forsknings- och
utvecklingsarbete inom de ramar som angivits under fjortonde huvudtitelns
anslag Kämsäkerhetsforskning. Vid sidan härav bedrivs visst forskningsoch
utvecklingsarbete av mer lånsiktig karaktär, vilkel inte direkt kan utnyttjas
för all förbällra säkerheten hos de anläggningar som nu är i drifl eller under
uppförande. Denna verksamhet finansieras inom ramen för
energiforskningsprogrammel. Slalens kärnkraflsinspeklion medverkar på uppdrag
av nämnden för energiproduklionsforskning i planeringen av dessa insalser.
Arbelel ulförs av konsuller och forskningsinstitutioner, främsl Studsvik
Energiteknik AB,

Projekiering, byggande och drifl av anläggningar för
använl kärnbränsle och radioaklivl avfall har hittills i huvudsak ombesörjts av
kärnkraftproducenterna. Del har främst gällt anläggningar direkt avsedda för
och byggda i anslulning till resp, kärnkraftslaiion.

Under ledning av programrådel för radioaklivl avfall har
en försludie genomförts rörande etl centralt lager för använt kärnbränsle.

Materialet har överlämnats lill SKBF som har ansökt om
lillslånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) för ell cenlrallager för
använl kärnbränsle. Projekteringsarbetet bedrivs av SKBF med sikte på all
centrallagret skall slå färdigt att las i bruk under är 1983,

I fråga om kontroll och lillsyn av anläggningar för använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall finns bestämmelser i atomenergilagen
(1956:306) och strålskyddslagen (1958:110). Tillsynsmyndighet enligt
atomenergilagen är slalens kärnkraflsinspeklion som bl.a. har lill uppgift atl
ulöva kontroll och

s. 462 Kontrollera mot PDF

DelH 1:2 Skr 1979/80:103 462

tillsyn beträffande anläggningar för anviint kärnbränsle
och radioaktivt avfall. Vid inspeklionen finns sedan den 1 juli 1977 en enhel
för avfallsfrågor.

Frågor om skydd mot slrålnlngsskador regleras med stöd av
strålskyddslagen. Slatens slrålskyddsinstilul (SSI) är enligt sin inslruktion
(1976:481) central förvallningsmyndighel för ärenden om skydd mol joniserande
och icke-joniserande strålning. Della gäller således även strålskyddsfrågor i
samband med kärnkraftens radioakliva avfall. Dctla innebär bl.a. alt SSI
ansvarar för kontrollen av avfallshanteringen med avseende på strålskydd, ger
gränser för tillåtna stråldoser, ger anvisningar om arbetsmetodik saml
föreskrifier för begränsningen av utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivningen.
Institutet övervakar atl personal och allmänhel inle utsätts för olillbörliga
stråldoser. Slrålskyddsinstilutel har jämväl enligt sin instruktion ell
centralt samordnande ansvar för målinriktad sirålskyddsforskning. Institutet
har för det ändamålel särskilda forskningsmedel och för beredning av forskningsfrågor
en forskningsnämnd. Till institutet är beredskapsnämnden mot alomolyckor
knuten.

Kärnkraftens avfallsfrågor har under senare lid behandlats
av Aka-ulredningen i betänkandet (SOU 1976:30) Använl kärnbränsle och radioaktivt
avfall. I betänkandet behandlas bl.a. organisationen av den framlida
hanleringen av radioaklivl avfall. Ulredningens ulgångspunkl är att ansvarei
för omhändertagandet av radioaktivt avfall i första hand vilar på det förelag
eller den insliiulion där avfallel uppstår. Ulredningen föreslår all en
särskild organisationsutredning skall tillkallas för atl arbela vidare med
hithörande frågor och behandlar mol denna bakgrund endasl översiktligt vissa
organisaloriska frågor.

Enligt Aka-utredningen bör del ankomma pä en särskild
slallig organisation all svara för långsiklig hanlering av radioaktivt avfall
och därmed sammanhängande uppgifter. Denna slalliga organisalion skall enligt
förslagel också leda utvecklingsarbetet på områdel. Lagring av använl
kärnbränsle vid kärnkraftverken föreslås som hittills åvila kärnkraflförelagen,
medan ell cenlrallager för använt bränsle enligt Aka-utredningen bör stå under
SKBF:s ansvar,

Aka-utredningen konstaterar vidare alt nedläggning av kärntekniska
anläggningar kommer atl orsaka svårhanterligt aklivi avfall i framtiden och
föreslår all lillslånd lill kärntekniska anläggningar skall kunna lämnas endasl
om del finns en godlagbar teknisk beskrivning över hur en nedläggning skall
ske,

Aka-utredningen har översiktligt behandlat också
finansieringen av framlida kosinader för hanlering och förvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall, inkl, kostnaderna för utvecklingsarbete och
organisalion av verksamheten.

Med utgångspunki i principen alt samtliga kosinader för
radioaktivt avfall och använt kärnbränsle skall bäras av producenterna av
kärnenergi - och därmed i sista hand av konsumenterna - anför Aka-utredningen
all kraftföreiagen i sina kostnadskalkyler bör räkna med framtida utgifter för
upparbelning av använl kärnbränsle och slullig förvaring av högaktivt avfall
redan när kärnbränslet används för framslällning av energi, Samma princip
föreslås gälla även låg- och medelaklivt avfall från kärnkraftverk,
Aka-utredningen förordar alt elt belopp som svarar mol dessa ulgifter avsäits
varje år i kraftföretagens bokslut lill en egen särskild fond från vilken
resikostnaderna täcks när dessa senare uppstår. Under mellanliden skall

s. 463 Kontrollera mot PDF

463 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:2

enligt förslaget de avsatta medlen användas i förelagen.

Som ett allernaliv föreslår Aka-utredningen au siaten
lägger en avgift pä den elenergi som levereras från kärnkraftverken. Avgifterna
föreslås bli förda till en särskild statlig regleringsfond för kärnkraftens rcstkostnader.
Via fonden kan eventuellt också erforderligt utvecklingsarbete finansieras.
Avgiften föreslås bli beräknad med hänsyn till mängden avfall och
aktivitets-innehåll. Därigenom blir avgiften ett medel all hälla
avfallsmängderna nere.

De flesta remissinstanserna delar Aka-ulredningens
uppfattning all kostnaderna bör belasta producenterna av kärnenergi. Däremot
harendast några få remissinslanser tagit ställning till ulredningens
finansieringsförslag. Fondering i förelagen förordas av vissa länsstyrelser
saml Centrala Driftledningen (CDL) och SKBF, bl.a. med hänvisning till
kraflförelagens finansiella situation. Naturvårdsverket, statens induslriverk
och programrådel för radioaklivl avfall förordar ell avgiftssystem.

I frågan hur stora avsättningar som behöver göras har
flera remissinstanser uttalat tveksamhet. Uppföljning av beräknade kosinader
förordas av bl.a. CDL. Flera remissinstanser uttalar alt framlida kostnader
måsle bäras av kärnkraftproducentema även om de inle täcks av de fonderade medlen.

Verksamheten vid programrådet för radioaktivt avfall
finansieras, som jag tidigare har nämnt, av kärnkraftproducenterna genom
ålagande av SKBF. Kärnkraftinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter
som betalas av kärnkraftproducentema. Detta gäller såväl tillsyns- och
kontrollverksamheten som det säkerhetsinriklade forsknings- och
utvecklingsarbetet. Också strålskyddsinstitutets verksamhet avseende
kärnkraftstillsynen baseras på uppbördsmedel. Den strålskyddsforskning som har
anknylning till kärnkraftproduktionen finansieras också genom avgifier som
belalas av kärnkraftproducenterna.

I avvaktan på atl finansieringen av kostnaderna för
hanlering av använl kärnbränsle skall fä en långsiktig lösning har regeringen
till riksdagen lagt fram en proposition om skattebefrielse för avsättningar
lill framlida kostnader för hantering av använl kärnbränsle och aktivt avfall
(prop. 1978/ 79:39).

Som framgår av den redogörelse som jag nu har lämnal är
organisalionen för hantering av frågor rörande använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall splittrad. Flera organ har ansvaret för forsknings- och
utvecklingsarbete pä området. Delvis samarbetar dessa organ med varandra delvis
arbetar de ulan samordning. Också vad gäller projekiering och byggande saml
drifl av anläggningar är ansvarsfördelningen oklar. Samtidigt har
utvecklingsarbetet på området på korl tid nått långt. Förutsättningarna för
konkreia lösningar av de organisatoriska och finansiella frågorna har därigenom
förbättrats avsevärt. Riksdagens beslut (prop. 1977/78; 100 bil. 17 s. 201, NU
1977/78:42, rskr 1977/78:207) om åtgärder för hantering av radioaklivl avfall
m,m, förutsatte atl de organisatoriska och finansiella frågorna med anknylning
lill hanlering och förvaring av radioaklivl avfall och använl kärnbränsle sä
långt möjligt skulle lösas i ett sammanhang, Detla innefatlar också ansvarei
för utvecklingsarbetet på områdel.

Jag förordar med utgångspunkt av vad som här har tagils
upp all en särskild uiredare tillkallas med uppgift all uireda och lägga fram förslag
om organisalion och finansiering av hanleringen av använl kärnbränsle och
radioaktivt avfall, Uiredarens uppgift bör vara atl karllägga de
organisaloriska och finansiella former som hillills har utvecklats på området i

s. 464 Kontrollera mot PDF

DelH
1:2 Skr 1979/80:103 464

Sverige samt atl - med utgångspunkt i dessa - lämna
förslag lill en samlad framlida lösning av organisalions- och
finansieringsfrågorna.

För utredningsarbetet bör följande riktlinjer gälla.

Utredningsarbetet bör bedrivas med ulgångspunkl i atl del
ankommer på del förelag eller den institution där det radioakliva avfallel
uppstår all svara för omhändertagandet av avfallel, Uiredaren bör samtidigt
utgå från alt det långsiktiga ansvaret för det radioakliva avfallel bör åvila
staten. Utredaren bör lämnas förslag lill hur hanleringen av aklivt avfall och
använl kärnbränsle organisaloriskl skall fördelas mellan siaten och
kraflindustrin.

Utredaren bör vidare förutsätta atl del åligger
kärnkraftproducentema alt visa all en säker förvaring av aklivt avfall är möjlig
och all en sådan förvaring konkret kan genomföras. Utredaren bör utgå från atl
den kunskapsuppbyggnad som därvid sker hos kärnkraftsproducenlerna bör
ulnylljas vid projektering och byggande av nödvändiga anläggningar. I samband
med all uiredaren lämnar förslag lill organisatorisk lösning inom
kärnavfallsområdel bör uiredaren lämna förslag även lill lämplig avgränsning
beiräffande de anläggningar där siaten bör vara ägare. Förslag bör vidare
lämnas till lämplig organisatorisk form för den slatliga verksamhelen pä
förevarande områden.

Uiredaren bör översiktligt redovisa den forsknings- och
ulvecklingsverksamhel inom områdel använl kärnbränsle och radioaktivt avfall
som bedrivs av olikaorgan i olika regi, bl,a. finansierad av SKBF/KBS, statens
kärnkraftinspektion, programrådet för radioaktivt avfall, nämnden för
energiproduktionsforskning, Sludsvik Energiteknik AB, slatens
slrål-skyddsinslitul och naturvetenskapliga forskningsrådel.

Del forsknings- och utvecklingsarbete som är nödvändigl
för att erhålla praktiska lösningar av avfallsproblemen har nära anknylning
lill projekiering, byggande och drifl av anläggningarna, Uiredaren bör ulgå
från all della forsknings- och utvecklingsarbete även fortsättningsvis bör
utföras av dem som projekterar och bygger anläggningarna, Uiredaren bör föreslå
hur de projekl av denna karaklär som har initierats av programrådel för
radioaktivt avfall skall fortsätta.

Tillsynsmyndigheterna bör även fortsättningsvis iniliera
och svara för finansieringen av sådant forsknings- och utvecklingsarbete som
behövs för deras arbele. Utredaren bör invenlera arbele av della slag som nu
pågår och lämna förslag till en lämplig avgränsning av sådanl säkerhetjanknutet
forsknings- och utvecklingsarbete, som säkerhetsmyndigheterna bör svara för, gentemot
såväl det anläggningsanknulna forsknings- och utvecklingsarbetet som den
övriga forskningen inom området.

Del är angeläget all forskning och utveckling rörande
radioaktivt avfall bedrivs på slor bredd och med långsiklig inrikining. Det är
därför nödvändigt all forskning och utveckling, som inte direkl är knulel till
anläggningarna eller tillsynsmyndigheterna, även fortsättningsvis ingår i den
svenska kärnenergiverksamheten, Uiredaren bör lämna förslag om formerna härför.

Tillståndsprövning, kontroll och lillsyn skall handhas av
myndigheter som står fria i förhållande till anläggningsinnehavare och
forskningsorgan. Enligt atomenergilagen har statens kärnkraftinspektion ansvar
som kontroll- och tillsynsmyndighet för anläggningar för radioaktivt avfall.
Efterlevnaden av strålskyddslagens beslämmelser beiräffande använl kärnbränsle
och radioaklivl avfall övervakas av statens slrålskvddsinstilul. Uiredaren bör
i silt

s. 465 Kontrollera mot PDF

465 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:2

arbele ulgå från den ordning som i dag råder för koniroll-
och tillsynsverksamheten på kärnenergiområdel.

Utredaren bör översiktligt belysa förhållandel mellan
tillsynsmyndigheterna och de organ som föreslås få ansvar för forsknings- och
utvecklingsarbete resp. projekiering, byggande och drifl av anläggningar.

Mol bakgrund av vad jag har anfört beiräffande
organisalionen av hanlering och slutförvaring av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall bör uiredaren föreslå ell syslem för finansiering av
framtida utgifler för denna verksamhet.

Uiredaren bör därvid förutsätta att samtliga kostnader
skall bäras av innehavarna av de kärntekniska anläggningarna.

Det är härvid nödvändigl all särskild hänsyn las lill den
tidsperiod över vilken utgifterna för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall kommer alt sträcka sig. Del är av största vikl att finansieringen
utformas så all del säkerställs atl medel kommer att finnas lillgängliga under
hela denna lidsperiod.

I Aka-utredningens betänkande lämnas som jag tidigare har
nämnl två olika förslag lill finansiering av kosinaderna för använl kärnbränsle
och aklivi avfall.

Dessa förslag innebär antingen all kraftföreiagen själva
fonderar medel lill framlida utgifler för hantering av använt kärnbränsle och
radioaktivt avfall, eller all staten via avgifter på elenergi producerad i
kärnkraftverk fonderar medel lill dessa ulgifter.

Utredaren bör ingående sludera de av Aka-utredningen
framlagda förslagen lill finansiering av kosinaderna för använl kärnbränsle
och aklivt avfall saml, med utgångspunki i dessa, lämna förslag lill långsiklig
lösning av denna fråga.

Vid övervägandena om granskningen av etl system för
finansiering av utgifterna för använt kärnbränsle och aktivt avfall som innebär
att staten via avgifier pä elenergi producerad i kärnkraftverk fonderar medel
lill dessa utgifter bör uiredaren beakla följande.

Avgifterna bör tillföras en särskild slallig fond.
Utredaren bör studera uppläggningen av andra statliga fonder och föreslå etl
fondsyslem för kärnkraftens rcstkostnader. För att kraflförelagens behov av
kapital för investeringar m,m, i samband med hantering av använt kärnbränsle
och aklivi avfall skall tillgodoses bör viss återlåningsrätl kunna övervägas
för den verksamhet som åläggs kraftföretagen av samhällel i avvakian på
slutligt besiämmande av kosinaderna.

Fonderna bör kunna utnyttjas av kärnkraftproducentema även
för lån lill projekiering, konstruktion och uppförande av sådana anläggningar
för hantering och förvaring av utbränl kärnbränsle och radioaktivt avfall som
siaten sedan övertar det långsiktiga ansvarei för. Fonderna bör vidare kunna
utnylljas för utvecklingskostnader i anslulning härtill. Statens kostnader för
uppbyggnad av kompelens atl följa konstruktion och uppbyggnad av anläggningarna
och all svara för driften av anläggningarna bör läckas av fonderna, liksom
kosinader för driften sedan staten har övertagil anläggningarna. Fonderna bör
kunna utnyttjas även för atl täcka de särskilda kosinader som orsakas av de
radioaktiva komponenterna vid avveckling av kärntekniska anläggningar,

Uiredaren bör sammanställa de kostnadsberäkningar som har
gjorls i Sverige och utomlands över kärnkraftens rcstkostnader, och inhämla den

30 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 466 Kontrollera mot PDF

DelH
1:2 Skr 1979/80:103 466

yllerligare informalion som behövs för all beräkna dessa
kostnaders storlek.

Utredaren bör ulgå frän all kärnkraftens rcstkostnader
skall inbegripa även vissa kostnader för avveckling av berörda kärntekniska
anläggningar i enlighel med vad jag nyss anförl, Resikostnaderna bör beräknas
sä att handlingsfriheten då det gäller alt välja metod för hantering av använt
kärnbränsle bevaras. Del är därför nödvändigt atl resikostnaderna även beräknas
för alternativet alt använt kärnbränsle slutförvaras utan föregående
upparbelning.

Utredaren bör lämna förslag även om organisation av
verksamhet som avser omhändertagande av radioaktivt avfall från kärnteknisk
verksamhel som inle ulgörs av använt kärnbränsle, I della sammanhang bör
uiredaren belysa vad som bör gälla vid nedläggning av kärntekniska anläggningar.

För att erhålla underlag för beräkning av de framlida
kosinaderna för nedläggning av kärnkraftverk bör kosinaderna uppskattas för
såväl alternativet med endasl delvis nedmontering av anläggningen följt av
lillslutning och plombering av de kvarlämnade byggnaderna som en tolal
nedmontering och borttransporl av anläggningen.

Den del av kärnkraftens restkoslnader som avser avveckling
av kärntekniska anläggningar bör beräknas så atl handlingsfriheten bevaras vid
val av avvecklingsmetod.

Utredaren bör efler sin analys av kostnaderna dels föreslå
ett system som innebär att avsättningarna fortlöpande justeras allteftersom det
bedöms att kostnaderna ändras, dels ange storleken på de lotala årliga
avsättningar som f.n. bör anses skäliga för att täcka motsvarande kosinader för
hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall.

Förslaget bör vidare innehålla övergångsbestämmelser för
de restkoslnader som har uppställ på grund av den kärnenergiproduktion som
redan har ägt rum. I samband härmed bör utredaren beakta de fonderingar som
kraftindustrin redan har gjort för alt täcka kärnkraftens restkoslnader. Som
jag tidigare nämnt har regeringen till riksdagen, i avvaktan på en långsiktig
lösning på finansieringen av kärnkraftens restkoslnader, lagt fram en proposition
om skattebefrielse för avsättningar inom kraftföretagen till kärnkraftens
restkoslnader. Förslagel bör dessutom omfatta ett system för ev.
kompletteringar i efterhand om redan gjorda fonderingar visar sig
otillräckliga.

Utredaren bör beakta att lämnade förslag inte leder till
en omfattande byråkrati.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med de
myndigheter, statliga utredningar, företag, organisationer och
personalorganisationer som är direkt berörda av det.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av utredarens
arbele bör redovisas senast den 1 oklober 1979.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
organisations- och finansieringsfrågor rörande hantering och förvaring av
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
biträde åt utredaren.

s. 467 Kontrollera mot PDF

467 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:3

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

3. Delegation för beredning av frågor om civilt
utnyttjande av flygindustriella resurser, m.m.

Dir 1978:106

Beslul vid regeringssammanträde 1978-12-21

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Flygindustrikommittén har i sitt betänkande del 1 (Ds Fö
1978:8) behandlat bl.a. frågan om vilken kapacitet för utvecklings-, produktions-
och underhållsverksamhet som kan behövas vid de anskaffningsalternativ för det
framtida attackflygsystemet som kommittén har studerat. I alla de studerade
alternativen uppstår enligt ulredningen ett minskat behov av utvecklingspersonal.
På tillverkningssidan minskar inle personalbehovet lika snabbt som på
utvecklingssidan. Den produktion som följer av det anskaffningsalternafiv som
flygindustrikommittén rekommenderar, dvs. 6 divisioner flygplan A 20, kan
beräknas pågå lill omkring år 1994. Underhållsverksamheten har beräknats få
ungefär samma omfattning som i dag. Kommittén understryker behovet av
samordning av resurserna för utveckling, produktion och underhåll av militära
flygplan.

Kommittén har också haft i uppgift att undersöka på vilket
sätt och i vilken mån det är möjligt att på andra områden la till vara det
tekniska kunnande som flygindustrin representerar. Ett antal sådana möjligheter
till alternativ användning både inom och utom flygindustrins ram har studerats.
Som exempel på områden nämns inom flygindustrins ram bl.a. utveckling och
produktion av civila flygplan och rymdtekniskt arbete och utom flygindustrins
ram bl.a. energi-, transport- och sjukvårdsområdena. Kommittén anser det vidare
troligt att flertalet av den övertaliga personalen så småningom kommer att
kunna utnyttja sitt i flygindustrin förvärvade kunnande i annat arbete men i
stor utsträckning på andra orter.

Kommiitén framhåller att huvudvillkoret för att kunna
utnyttja och vidareutveckla teknisk kompetens på hög nivå är att det finns
eller skapas marknader för tekniskt avancerade produkter och att det finns
avnämare som kan betala vad sådana produkter kostar. Kommittén påpekar vidare
att statliga insatser kommer att behövas för att stimulera till nya satsningar
såväl inom flygindustrin som inom bl.a. de offentliga sektorer som på sikt kan
ta till vara det kunnande som flygindustrin har.

Kommittén anför att oavsett vilket beslut om
flygplansupphandling som regeringen fattar, kommer ett minskat personalbehov
främst på utvecklingssidan att uppstå. Enligt kommittén bör därför regeringen
omedelbart ta initiativ till överläggningar med berörda företag och fackliga
organisaiioner i syfte att snarast finna nya arbetsuppgifter som kan ge
alternafiv sysselsättning.

s. 468 Kontrollera mot PDF

Del II 1:3 Skr 1979/80:103 468

Jag delar kommitténs uppfattning alt anskaffningen av
näsla allackflyg-syslem kommer atl kräva minskade insatser av främsl
utvecklingspersonal i flyginduslrin. I första hand ankommer del på berörda
förelag all inom andra verksamhelsgrenar nyttiggöra de resurser som inle krävs
för militär produktion. Vidare bör arbetsmarknadspoliliska åtgärder på
sedvanligt sätl komma i fråga för atl underlätta överföringen av personal till
andra företag eller verksamheier.

Härutöver kan del bli nödvändigt med en statlig medverkan
i särskilda former för atl skapa förutsäUningar för ett alternativt ulnylljande
av de utvecklingsresurser som nu kommer alt stå lill förfogande. Del bör dårför
uppdras ål en särskild delegation att i samverkan med berörda företag och
fackliga organisationer undersöka möjligheterna för berörd personal till civil
sysselsättning både inom och utom flygindustrins ram.

Delegalionen bör i delta syfte först ta del av och
analysera den invenlering av möjlighelema att utnyttja de flygindustriella
resurserna för civil verksamhel som bedrivs inom de berörda
industrikoncernerna. Delegationen bör därvid pröva i vad mån slatliga insalser
är nödvändiga för alt sådana projekt skall kunna förverkligas. Därvid bör
särskilt effekterna på konkurrenssituationen kartläggas.

Bortfallet av flygmilitärl utvecklingsarbete torde
emellertid inte helt kunna ersättas av civila satsningar inom den
flyginduslriella organisationens ram. Även möjligheterna alt på annat sätt öka
efterfrågan pä lekniskl avancerat utvecklingsarbete bör därför prövas av
delegalionen. Härvidlag kan samhällets möjligheter alt direkl påverka
efterfrågan inom den offentliga seklorn vara av belydelse, bl.a. för att
möjliggöra större projekt med betydande inslag av leknisk utveckling.

Riksdagen har under del senaste årel beslulal om en
krafiig ulökning av det slalliga stödet till teknisk forskning och utveckling
via slyrelsen för leknisk utveckling (prop. 1977/78:111, NU 1977/78:75, rskr
I977/78:.361). Detta innefattar också medel för stöd till en utökad
teknikupphandling inom den offentliga sektorn. Däruiöver har del statligt
finansierade energitekniska utvecklingsarbetet ökat i omfallning genom del
Ireårsprogram för energiforskning som riksdagen nyligen beslutat om (prop.
1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341). Frågan om stöd lill större
industriella utvecklingsprojekt bereds f.n. inom regeringskansliel.

Bl.a. mot denna bakgrund bör delegationen tillsammans med
berörda myndigheter och organisaiioner undersöka möjlighelen av utvecklingsprojekt
inom områden, som bedöms vara angelägna för samhället, och därvid även pröva de
förslag som flygindustrikommittén fört fram. Delegationen bör också ta del av
de överläggningar som pågår mellan slyrelsen för teknisk utveckling å ena sidan
saml kommun- och landstingsförbunden å andra sidan om ett ramprogram för
upphandliitgsanknuten forskning och utveckling inom ell anlal områden.

Delegationen bör bedriva siu arbele med stor skyndsamhel.
Dess förslag bör redovisas fortlöpande.

Vad gäller alternativ produktions- och
sysselsättningsplanering inom försvarsmaterielindustrin vid sidan av
flygindustrin avser jag all inom kort föreslå regeringen alt en särskild
uiredare tillkallas för denna uppgift.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl
regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en delegation med sju ledamöier med uppdrag
alt bereda frågor om civilt utnyttjande av flygindustriella resurser

s. 469 Kontrollera mot PDF

469 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:4

att ulse en av ledamöterna all vara ordförande

atl
besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och biträde ål delegationen.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Industridepartementet)

4, Delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta
olja

Dir 1979:2

Beslul vid regeringssammanträde 1979-01-11 Statsrådet Tham
anför,

Sverige är för sin energiförsörjning i alll väsentligt
beroende av imporl. Av landels lotala energitillförsel år 1977 beräknas ca 80 %
ha utgjorts av importerade energislag, främsl råolja och raffinerade
oljeprodukler. Den ur inhemska energikällor ulvunna energin uppgick således
lill endasl ca 20 % av landels energibehov.

Ca 90 % av den lolala bostadsuppvärmningen i landet sker
med olja.

Råolja på världsmarknaden kommer frän ett begränsai antal
länder i framför alll Mellersta Östern och Afrika. Del är också inom dessa
områden som huvuddelen av jordens kända och utvinningsvärda oljetillgångar
finns.

Olja bedöms vara en ändlig energiråvara. Världens
oljetillgängar kan därför inte i längden räcka för atl lillgodose nuvarande
efterfrågan. På sikt måsle således oljan som den dominerande energiråvaran i
världens energiförsörjning ersättas med andra energiråvaror. Den energidebatt
som under senare är har förts såväl i Sverige som ulomlands har inneburil bl.a.
ell ökal medvetande om alt jordens nu kända tillgångar av olja håller pä atl
tömmas.

Myckel lalar för att krafiiga prisstegringar och
tillförselproblem på oljemarknaden kan inlräffa innan nödvändig omslällning
lill försörjning med andra energislag än olja hinner ske. Under senare lid har
i ett flertal energistudier samstämmigt varnats för atl en sådan situation kan
uppstå redan under kommande lioårsperiod.

Störningar på oljemarknaden kan även komma atl leda till
risker för politiska konflikler.

Energikommissionen (I 1976:5) har studerat de hälso- och
miljömässiga, tekniska och ekonomiska, sysselsättningspolitiska, handels- och
beredskaps-politiska konsekvenserna av alternativa energiprogram för liden fram
till år 1990. Kommissionen konstaterade i sill huvudbetänkande (SOU 1978:17)
Energi att vi så snabbt som möjligt måsle minska värt oljeberoende på grundval
av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. Ingen del av
energisystemet får emellertid medföra oacceptabla hälso- eller miljörisker.

Mot denna bakgrund är det angeläget atl Sverige minskar
sitt myckel stora

s. 470 Kontrollera mot PDF

Delll 1:4 Skr 1979/80:103 470

oljeberoende. Detta kan ske genom en insats av olika
ålgärder på såväl produktionssidan som konsumtionssidan. En lång rad sådana
ålgärder har redan vidlagils och yllerligare åtgärder kommer atl föreslås. 1
det följande avser jag atl närmare beröra förulsällningarna för att föra in
solvärme och bränslen som kan ersälta olja i del svenska
energiförsörjningssystemel.

Flera av dessa alternativa energislag, såsom kol och andra
fasla bränslen, bör av tekniska, ekonomiska och miljömässiga skäl utnyttjas i
relativt stora förbränningsanläggningar. En utbyggnad av fjärrvärmenäten
påverkar därför möjligheterna atl utnyttja alternativa energislag lill olja.
Bl.a. den kommunala energiplaneringen kan i sin lur användas som ell instrument
för att bedöma utbyggnaden av fjärrvärme med hänsyn till bl.a. den minskade
energiförbrukningen till följd av energihushållningsåtgärder.

Riksdagen har våren 1978 beslutat om en tioårig
energisparplan i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr
1977/78:345). I samband härmed tillsatte regeringen en särskild delegation (Bo
1978:03) för atl leda och samordna arbetet med energisparplanens utveckling,
genomförande och utvärdering. I delegationens arbetsprogram påpekas bl.a. atl
planering för energihushållning i befintlig bebyggelse måste samordnas med den
kommunala energiplaneringen. Denna samordning innebär bl.a. atl utbyggnadsplanerna
för fjärrvärme och dessas inverkan på sparplanens genomförande måste
klarläggas. Detta arbete skall utföras av industriverket i nära samarbete med
nämnda delegation och kommer att utgöra underlag för den översyn och eventuella
omprövning av energisparplanen för befinllig bebyggelse, som delegationen har i
uppdrag att ta fram underlag för.

Anläggningar för produktion, distribution och användning
av energi nytljas under lång tid. Härav följer att det kan ta lång tid att till
en väsenllig del förändra energisystemet genom att införa ny teknik och nya
energislag i energiförsörjningen.

Det finns dock energislag vilka redan i ett kort tidsperspektiv
skulle kunna utnyttjas i det svenska energisystemet. Jag tänker här närmast på
bränslen som kol, torv samt avfall i skilda former, t.ex. skogsavfall,
jordbruksavfall och sopor. Även direkt användning av solenergi för uppvärmning
kan börja införas i viss omfattning redan i ett relativt kort tidsperspektiv.

Kol synes redan i dag för vissa ändamål vara ett i
jämförelse med olja prismässigt konkurrenskraftigt bränsle. En viss övergång
till kol inom industrin samt för värme- och elkraftpruduktion kan därför väntas
på sikl. Kolutnyttjande med konventionell teknik medför ofta relativt stora
miljöstörningar. Möjligheter finns dock att med förbättrad teknik minska dessa
siörningar. Förulom inverkan på miljiin och osäkerheten om de ekonomiska
förutsättningarna finns emellertid flera faktorer M»m gör det svårt att snabbi
öka kolutnytljandet i Sverige. Bl.a. saknas i dag egentliga kolhamnar liksom
transportsystem för dislribulion av kol.

Den svenska kunskapsnivån rörande kollråor ar, i cll
internationellt perspektiv, inte särskilt hög. Del pågar dock verksamhet på
olika häll i landet som syflar lill alt förbättra kunskaperna pa kolområdel.
Hl.a. har några högskoleinstitutioner, flera företag, bl.a. SlittKUtieln AB.
statens vattenfallsverk, Studsvik Energiteknik AB, under stnart lid aklivt
börjat arbeta inom kolområdet. Statens industriverk tSIND) har tjcriom
förordningen (1975:422) om statsbidrag till energil>csp;ir;>ri«)(:
aUMrdci iiinm näringslivel m.m. (omlryckl 1978:339) lämnal bidr/ij.- iill
ostinpelvis Cemenla AB för övergång lill koleldning. 1 S()derial)e o( h t
i(ii

s. 471 Kontrollera mot PDF

471 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:4

tionsforskning (NE) lämnar inom ramen för Huvudprogram
Energiforskning slöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom della område.
Nämnden har bl.a. stött ell anlal projekl inom områdena transport, förbränning
och förgasning av kol. NE och slalens naturvårdsverk har också initierat
forskning om miljöproblemen i samband med kolanvändningen.

Sedan länge pågår planeringsarbete rörande möjlighelen all
utnyttja lorv som etl inhemskt bränsle vid främsl långvariga
avspärrningssilualioner. Arbelet härmed har i försia hand skett vid
överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ett ulnyttjande av landets stora
tillgångar på torv har under de senaste åren fått förnyad aktualitet. För atl
skapa ökad klarhet om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för all
utnyttja lorv som bränsle uppdrog regeringen genom beslut den 12 maj 1977 och
den 8 december 1977 åt överstyrelsen atl förhandla med vissa kommuner om former
och villkor för statligt ekonomiskt stöd till anordnande av eldning med
fräslorv i värmeverk. Genom beslut den 10 november 1978 vidgades uppdragel till
alt avse installation av panna lämpad för eldning med torv eller flis.
Regeringen har uppdragit ål statens naturvårdsverk att inventera tillgångarna
av våtmarker, varav torvmossarna ulgör en viklig del, och klargöra
möjligheterna atl utnyttja dessa för bl.a. energiändamål saml ange miljömässiga
begränsningar för utnyttjandet av dessa tillgångar. Regeringen har vidare den
15 juni 1978 uppdragit åt statens vallenfallsverk att i samråd med bl.a.
statens naturvårdsverk utreda förutsättningarna för atl inom de fyra nordligaste
länen uppföra minsl två torveldade anläggningar i form av kraftvärmeverk eller
hetvattencentraler. Inom flera kommuner har också intresse visats för
användning av torv sorn bränsle i hetvallencenlraler. NE stöder dessutom
forskning och utveckling inom torvområdet. NE:s insalser inriktas på
delområdena inventering, torvproduktion, omvandling av torv till flytande och
gasformiga bränslen och miljöpåverkan.

Även vad gäller utnyttjande av ved och skogsavfall,
jordbruksavfall, sopor och andra slag av avfall för energiändamål finns ett
starki inlresse bland såväl enskilda som industrier och kommuner. En utveckling
mot ökad användning av andra bränslen än olja stimuleras bl.a. genom att bidrag
enligt förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom
näringslivet m.m. lämnas för sådana åtgärder. NE initierar och stöder dessutom
utredningar, ulvecklings- och försöksverksamhet såvitt avser introduktion av
biologiskl producerade energiråvaror. Bl.a. pågår flera olika biomassaprojekl
inom ramen för energiforskningsprogrammet. Vidare studerar slyrelsen för
teknisk utveckling möjligheterna att utvinna energi ur jordbruksavfall, l.ex.
framställning av metan ur gödsel.

Då det gäller skogsavfall och även K.>träflaiKle torv
Ixir förutsättningarna för beslut om vissa marknadsintrodut-vrandc atgiirder
vara relativt goda. Förulom sådana beslul behövs des,sutom yueriigare
forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett omfattande ulredningsmalerial h.n under senare lid
lagts fram angående möjligheterna att i landets cncrgiföi>öriiiing utnyttja
uthålliga organiska bränslen som altcruaii\ lill v>lia. Il.nvid kan nämnas
underlagsmaterial i bilaga E (SOU IJ7'':r>D Inergi - program för forskning,
utveckling, demonstration frän N|- i samband med framtagandet av delegationens
för encrgifoiskmng torslag lill nyll program för energiforskningen i
belank,mvlcl iSt>l' 1977:56) med samma namn saml energikommissionens
lui\udlvi.mk,iiKle.

Av del förul såvida fr>uuviai ,»u uuccklandei av
bränslen som kan ersälla

s. 472 Kontrollera mot PDF

Del II 1:4 Skr 1979/80:103 472

olja och införandel av dessa i del svenska
energiförsörjningssystemel sker i såväl slallig som kommunal och prival regi.
Vissa bränslen bör redan i dag kunna utnylljas ulan yllerligare omfattande
utvecklingsarbete medan andra kräver ytterligare insatser innan de lekniskl och
ekonomiskl kan tillgodogöras.

Solstrålningen kan genom olika processer användas för
produktion av värme och bränslen i stor omfattning. I ell längre tidsperspektiv
borde solvärme kunna ge väsentliga bidrag lill landels energiförsörjning. Bl.a.
bör del finnas möjlighel all i betydande omfallning utnyttja solvärme såväl i
enskilda fastigheter som i fjärrvärmenät. Det råder dock ännu osäkerhel om de
lekniska och ekonomiska förutsättningarna, liksom om tidpunkten för alt införa
etl storskaligt utnyttjande av solvärme.

Några nämnvärda begränsningar för ulnylljande av solvärme
föreligger troligen inte från miljösynpunkt. Förutsaii alt miljöproblemen kan
bemästras i samband med odlad biomassa i form av s.k. energiskog kan även detla
bidra lill energiförsörjningen på längre sikl. 1 viss män kan även avfall från
jordbruket vara av betydelse i delta tidsperspektiv.

Av bl.a. del redovisade materialet framgår att solvärme
och andra bränslen än olja, exempelvis kol, torv och skogsavfall, i princip
redan i dag skulle kunna utnyttjas i större skala men all della molverkas av
miljömässiga, ekonomiska, organisatoriska, institutionella och
infrastrukturella hinder av skilda slag. Dessa hinder och vilka åtgärder som
kan vara aktuella att vidtaga flnns närmare beskrivna i bl,a,
underlagsrapporten (Ds 11978:07) Styrmedel och energikommissionens
energibalanser, slutrapport från expertgruppen för styrmedel till
energikommissionen.

Med anledning av vad jag lidigare har anförl förordar jag
att en delegation tillkallas för atl mot bakgrund av förutsättningarna för ett
ökat utnyttjande av solvärme och bränslen som kan uigöra alternativ till olja
verka för samordning av insatserna och föreslå erforderliga åtgärder för att
dessa snarast införs i det svenska energiförsörjningssystemet.

Delegationen bör ha till uppgift att närmare studera de
tekniska, miljömässiga, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för
alt öka utnyttjandet av solvärme och av bränslen som kan utgöra alternativ till
olja i landels energiförsörjning. Förslag för atl undanröja nuvarande hinder
bör lämnas. Särskild vikt bör därvid läggas pä sådana alternativ vilka på
grundval av nu känd teknik och nu kända ekonomiska förutsättningar bedöms ha
möjlighet alt införas och varaktigt ersälla mera betydande kvantiteter olja
redan i ett tioårsperspektiv. Skogsavfall, kol och lorv bör härvid priorileras.
Beträffande sådana alternativ till olja som kan få belydelse på lite längre
sikt bör delegalionen i sitt arbete prioritera solvärme. Delegationens
arbetsområde bör inle gälla naturgas och uran eftersom dessa områden övervägs i
särskild ordning. Delegationen bör vidare beakta hushållningen med mark och
vatten. Delegationen bör även ha till uppgift atl studera och om möjligt lämna
förslag till ålgärder för atl höja landels beredskap i fråga om här nämnda
energiförslag.

Delegalionen bör också lämna förslag till näringspolitiska
åtgärder för alt organisera och starta verksamheier som behövs för alt solvärme
och bränslen som utgör allernaliv lill olja skall produceras och förädlas.

Elt särskilt problem med avseende på oljeberoendet är
iransporlseklorn. Inom ramen för arbetet vid Svensk Melanolulveckling AB
siuderas förutsättningarna för att utnyttja syntetiska drivmedel. Användningen
av sådana drivmedel skulle även väsentligl underlätta ansträngningarna att
minska de

s. 473 Kontrollera mot PDF

473 Kommittéer: Industridepartementet Del 11 1:4

skadliga bilavgasutsläppen.

En väsenllig förulsätining har därvid varil all produklion
av sådana synleliska drivmedel på sikl skall kunna ske ur inhemska råvaror.
Utvecklingsarbelel härför liksom vidare uiredningar rörande fordonsiekniska
problem bör även fortsättningsvis bedrivas inom den nämnda bolagel med slöd
från energiforskningsprogrammel. Siyrmedel, föreskrifier och introduklionsstralegi
är däremot inga huvuduppgifler inom energiforskningsprogrammel. Jag ser del
som nalurligl alt dessa frågor rörande synleliska drivmedel ingår i
delegaiionens uppgifler. Samråd i dessa frågor bör ske med bilavgaskommittén
(Jo 1977:08) och transporlforskningsdele-galionen.

Delegalionen bör vidare hålla sig informerad om
ulvecklingen beiräffande fjärrvärme och la iniliativ lill ålgärder i syfte all
introducera solvärme och bränslen som alternativ till olj.a för
fjärrvärmeproduktion. Del är angelägel all en nära samverkan sker med
delegalionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befinllig
bebyggelse.

Av vad jag nyss har anfört framgår atl skilda slag av
ålgärder i syfte all utveckla och atl tekniskl, miljömässigt och ekonomiskl
utvärdera saml introducera solvärme och alternativa bränslen har initierats av
såväl staten som kommuner och enskilda. En ökad samordning av insatserna bör
komma till stånd så atl solvärme och sådana bränslen kan införas i energiförsörjningen
på etl planmässigl sätt. Delegalionen bör inom ramen för siatsmakternas beslul
ta initiativ till utredningar, förhandlingar och andra åtgärder syftande lill
atl en ökad användning av andra bränslen än olja kommer lill stånd på ell säll
som är acceptabelt från miljösynpunkt.

Del är angelägel atl delegationens överväganden och
förslag redovisas konlinueriigl. Härigenom erhålls successivi ett underlag för
ålgärder som syflar lill att minska landets oljeberoende.

Nära samarbete bör ske mellan delegalionen och induslri,
kommuner enskilda saml berörda organ l.ex. överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, slalens industriverk, statens naturvårdsverk, slatens planverk,
slalens vattenfallsverk. Statsföretag AB, delegationen för energiforskning,
slalens råd för byggnadsforskning, nämnden för energiproduklionsforskning, delegalionen
för frågor om energihushållning i beflnllig bebyggelse och
Irans-portforskningsdelegationen.

Delegationen bör vidare bearbela och la del av vad som
framkommer i internationellt arbete, bl,a, inom internationella organisationer
såsom det internationella energiorganet (lEA), organisationen för ekonomiskt
samarbele och utveckling (OECD) och FN:s ekonomiska kommission för Europa
(ECE),

Delegationen skall på begäran lillhandagå andra
myndigheler med de upplysningar och del biträde som den kan lämna.

Delegationens arbete bör i en försia etapp bedrivas lill
ulgången av april månad 1981,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
all regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en delegation med högsl 11 ledamöier med
uppdrag all mol bakgrund av förutsättningarna för etl ökal ulnyttjande av
solvärme och bränslen som kan ersätta olja verka för samordning av insatserna
och föreslå erforderliga åtgärder för att dessa snarast införs i det svenska
energiförsörjningssystemel

all ulse en av ledamöierna atl vara ordförande i
delegationen

s. 474 Kontrollera mot PDF

Del II
1:5 Skr 1979/80:103 474

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
bilräde ål delegalionen.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

all koslnadema skall belasta fjortonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans framställan.

(Induslridepariemenlei)

5. Planering av alternativ produktion och sysselsättning
inom de delar av försvarsmaterielindustrin som inte omfattas av den militära
flygindustrin

Dir 1979:7

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-01

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen har vid etl flertal tillfällen, senasl i april
1978, behandlat frågan om försvarsmalerielindustrins övergång till en ökad
civil prouktion. Riksdagen beslöt då att som sin mening ge regeringen till
känna vad näringsutskottet anförl om behovel av en utredning i ämnel (NU
1977/78:51, rskr 1977/78:239),

I silt belänkande som föranleddes av motioner om civilt
utnyttjande av försvarsmalerielindustrins resurser underströk näringsulskollel
behovet av en långsiklig planering för försvarsindustrin. Grundregeln måste
vara att det i försia hand är industrins sak att utarbeta allernaliv lill den
nuvarande produklionen om slalsmakterna inle kan fortsätta att genom
beställningar åstadkomma all nuvarande produktionsvolym upprätthålls. Lyckas
inte detta har dock statsmakterna på detta område liksom på övriga områden elt
övergripande ansvar. De företag som tillverkar försvarsmateriel har hittills
hafl vissa svårigheler atl utveckla en kommersiellt lönsam civil produktion.
Enligt utskottet fanns därför skäl all tillkalla en särskild utredning med
uppdrag bl.a. att undersöka kosinader, metoder och ansvarsfördelning för en
planering av alternativ produktion för försvarsmaterielindustrin.

Försvarsgrenscheferna har i sina programplaner för
perioden 1979/ 80-1983/84 beröri vissa materielområden där svårigheter antas
komma att uppstå med atl behålla vissa delar av den inhemska industrins
kapacitet för utveckling och produktion av försvarsmateriel. De områden som
berörs är främsl flyg-, robot-, handvapen-, ammunitions- och lorpedindustrin.

Utifrån försvarsgrenschefernas programplaner för perioden
1978/79-1982/83 har försvarels materielverk utrett behovel av och möjligheterna
att i framtiden utveckla och lillverka försvarsmateriel inom landet.
Möjligheterna atl på lång sikl bevara en inhemsk försvarsindustri med kapacitet
för utveckling och produktion av olika materieltyper har bediimts genom att de
medel som har avsatts i planerna jämförts med uppskallade s.k, ekonomiska
miniminivåer för all upprätthälla kapaciteten vid beriirda industrier.
Flygplans- och robotinduslrin behandlas inle i della avseeiule. Materielverket
pekar på materieltyper som det finns behov av meii dai möjligheterna atl
behålla en inhemsk kapacilet bedöms reduceras. Sådana

s. 475 Kontrollera mot PDF

475 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:5

materieltyper är exempelvis övervallensfarlyg,
finkalibriga vapen med lillhörande ammunilion, grövre ammunilion och ländrör,
torpeder och ulskjulningsanordningar, sjöminor och sjunkbomber med fällnings-
och kontrollsystem, strids- och eldningssyslem för fartyg, ubålsbatterier och
maskeringsmateriel.

Chefen för försvarsdepartementet kommer alt la upp dessa
frågor i anslulning till anvisningar för perspeklivplanering för del mililära
försvarei. Frågorna kommer därmed naturligen att övervägas inom ramen för 1978
års försvarskommillés arbele. Överbefälhavaren kommer vidare all få i uppdrag
all i samverkan med försvarets materielverk redovisa sin bedömning av
planeringens konsekvenser för försvarsindustrin i samband med den årliga
programplaneringen,

Frågan om ersällning av dagens attack- och
skolflygplanssysiem har behandlals bl,a, i B3LA-beredningens rapport (Ds Fö
1977:7), i prop, 1977/78:95 och i Flygindustrikommitténs belänkande del I (Ds
Fö 1978:8). Oavsell val av inriktning av atlackflyg uppstår enligt kommittén
omställningsproblem för den mililära flygindustrin. I en andra elapp avser flygindustrikommittén
redovisa sina överväganden om den svenska robotinduslrin.

När det gäller flygindustrin har vidare regeringen den 21
december 1978 beslutat att frågan om alternativ produktion skall utredas. Jag
har därför nyligen med stöd av regeringens bemyndigande tillkallal en särskild
delegation för beredning av frågor om civilt utnyttjande av flyginduslriella
resurser.

För den övriga delen av den statliga och privata
försvarsmaterielindustrin som kan komma atl påverkas av minskade statliga
beställningar bör en särskild utredare tillsättas för atl utreda möjligheterna
lill ekonomiskl konkurrenskraftig alternativ produktion och sysselsättning.

Utredaren bör som en första etapp av sitt arbete sludera
erfarenhelerna från andra områden där statsmakterna beslutat sig för atl verka
för alternativ produkfion. Hit hör bl.a. alternativ produktion vid varven. Även
de satsningar som gjorts inom ramen för de s.k. problemortsgrupperna förtjänar
att studeras.

Ansvaret för atl alternativ utarbetas till den nuvarande
produklionen när försvarets beställningar inte räcker till för att upprällhålla
nuvarande produktionsvolym vilar i första hand på de industrier som lillverkar
försvarsmateriel. Förutsättningarna för atl trygga sysselsätlningen påverkas
gynnsamt av att de berörda industrierna i flera fall lillhör slora koncerner
med goda möjligheter att omfördela personella resurser. Utredaren skall därför
ha ett nära samarbele med berörda tillverkare, de anställda och deras
organisationer. Utredningsarbetet bör kunna bedrivas ulan atl pågående
omstruktureringar inom industrin stannar av.

Ell huvudvillkor för alt den alternativa produktion som
övervägs skall ge avsett resultat när det gäller sysselsättning är självfallel
all produkterna är konkurrenskraftiga och marknadsanpassade. Vidare är det etl
självklart krav alt produktionen inte innebär en snedvridning av konkurrensen.

Uiredaren bör inventera möjligheterna lill konkreia
projekl inom andra samhällssektorer än försvaret vilka kan länkas ha nytta av
de erfarenheler och kunskaper som finns inom försvarsindustrin.

Utredaren bör samverka med den delegation jag nyligen
lillkallat och som har all skyndsami utreda frågor rörande alternativ
sysselsättning inom flygindustrin.

s. 476 Kontrollera mot PDF

Del II 1:6
Skr 1979/80:103 476

Allernaliv produklion för försvarsmaterielindustrin är
även i vissa andra länder en myckel akluell fråga. Utredaren bör därför sludera
inlernalionella erfarenheter och förslag.

Med hänvisning lill vad jag har anförl hemställer jag alt
regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

all tillkalla en särskild uiredare med uppdrag alt
ularbela långsikliga allernaliva produklionsoch sysselsältningsplaner inom de
delar av försvarsmaterielindustrin, som inle omfattas av den mililära
flyginduslrin,

all besluia om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ät uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns
kommillénslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

6. Översyn av handläggningen av ärenden om garantier och
lån till varv och rederier

Dir 1979:12

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Huss, anför,

Siaten har sedan år 1963 lämnat kreditgarantier för all
underiälla de svenska varvens refinansiering av kundkrediter resp, finansiering
av pågående produktion. De statliga slöden har senare utvidgals lill att också
omfalta kreditgarantier och lån till beställare av fartyg och kreditgarantier
till svenska rederiföretag, Frägor om kreditgarantier prövas av fullmäktige i
riksgäldskontoret. Vissa frågor, bl,a, om slöd skall beviljas beställare av
fartyg, prövas av regeringen.

För alt en allsidig prövning av riskerna med det slalliga
garantiåtagandel skulle bli möjlig inrättades den 1 juli 1976 nämnden för
fartygskredilgarantier (prop, 1975/76:121, NU 1975/76:73, rskr 1975/ 76:386),
Enligt förordningen (1976:483) med inslruktion för nämnden för
fartygskrediigaraniier har nämnden lill uppgifl all till fullmäklige i
riksgäldskontoret eller regeringen yttra sig om garantier enligt förordningen
(1976:482) om fartygskredilgarantier m.m,, om garanlier eller lån enligt
förordningen (1977:500) om slalligl slöd till beställare av fartyg och om
garantier enligt förordningen (1977:497) om slallig kredilgaranli till svenskl
rederiföretag.

Under den tid nämnden har verkal har dess arbelsuppgifler
efler hand ökal. Sålunda tillkom beställarslöd och kreditgarantier till svenska
rederiförelag under är 1977. Enligt riksdagens nyligen fattade beslut med
anledning av prop. 1978/79:49 om vissa varvsfrågor och prop. 1978/79:35 om
ekonomiskt stöd lill vissa rederiförelag (NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115 och
TU 1978/79:9, rskr 1978/79:101) har ytteriigare arbetsuppgifier tillkommit. Det
gäller vissa uppgifter i samband med finansieringen av alternativ produktion
vid varven och slöd vid export av fartyg lill u-länder samt vissa uppgifler i

s. 477 Kontrollera mot PDF

477 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:7

anslulning lill avtal mellan staten och vissa rederier. De
nya arbetsuppgifterna har medfört att nämnden och riksgäldskontoret har vunnit
ytteriigare erfarenheler inom ell brett område inom sjöfartsoch
varvsnäringarna.

Behovel av elt sakkunnigt organ för all bedöma slalens
risker har blivil väsenlligl slörre lill följd av aU svårigheterna för berörda
branscher ökal och all slatens risker inom de skilda slödformerna därigenom
blivil slörre.

Erfarenheterna av de gångna årens verksamnet ger vid
handen atl del krävs snara beslul i stödfrägorna. Delta gäller inle minst i
fråga om beslällarstödel. Sveriges varvsindustriförening har i skrivelse den 15
september 1978 till regeringen framhållit behovet av snabbhet i handläggningen
av ärendena. Näringsulskollel har i silt belänkande (NU 1978/79:17 s. 42) uUalat
sig för all möjligheterna av atl förkorta handläggningstiderna undersöks.

Den nuvarande ordningen med etl rådgivande och ell
beslutande organ innebär risker för onödig förlängning av handläggningstiden
och även för ell inle ändamålsenligt dubbelarbete. Del sagda talar för alt en
förenkling av hanleringen av stödverksamheten bör övervägas.

En översyn av riksgäldskonlorets organisation har ägt rum
under medverkan av Statskonsult AB i syfte att nä fram lill en mer
ändamålsenlig organisalion och ell förenklal beslutsfattande. Riksdagen kommer
under våren 1979 alt la ställning lill förslag med anledning av översynen. Inom
nämnden pågår också ett arbete med syfle all förenkla dess beslutsformer.

Mot bakgrund bl,a, av vad näringsulskollel har anförl bör
handläggningen av ärenden om slalligl slöd lill varv och rederier allsidigt
belysas. För uppgiften bör en särskild utredare tillkallas. Utredaren bör
föreslå åtgärder för all förkorta handläggningsliderna saml förbällra och
förenkla hanteringsordningen. Frågan om var beslutanderätten i stödfrågorna
skall läggas i fortsättningen bör övervägas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag,
efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, att regeringen
bemyndigar chefen för industridepartementet

att lillkalla en särskild uiredare med uppdrag atl se över
handläggningen av ärenden om fartygskredilgarantier m.m.,

all besluta om sakkunniga, experter och sekreterare oeh
annat biträde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till kooperationsutredningen (I
1977:01)

Dir 1979:14

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 10 februari 1977
lillkallade

s. 478 Kontrollera mot PDF

DelH 1:7 Skr 1979/80:103 478

dåvarande chefen för induslrideparlemenlet en kommillé med
uppgifl alt göra en ulredning om kooperalionen och dess roll i samhället,
Kommillén, som anlog namnel kooperationsulredningen, skall enligt direkliven
(1977:28) bl,a. söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbelar under
och analysera frågan om ekonomisk verksamhel i kooperativa företagsformer på
några väsentliga punkter bedrivs under andra villkor än som gäller för
förelagen i allmänhel. Kommiitén skall vidare bl.a. pröva möjligheterna all
underiälla uppbyggnaden av eget kapiial i kooperativa förelag. Även kooperalionens
kapilalförsörjningsproblem i övrigt skall närmare belysas. Specielll skall
försörjningen med långa krediler och riskkapilal studeras. 1 kommitténs uppgifl
ingår också all undersöka om kooperalionen i finansieringshänseende
särbehandlas genom gällande regler och etablerad praxis. Frågor om beskailning
omfallas däremoi inte av utredningsuppdraget. Anledningen lill delta är atl
företagsbeskattningen vid tidpunkten för tillkallandet av kommittén sågs över
av företagsskalieberedningen.

Företagsskatteberedningen avslutade sitt arbele i november
1977 då beredningen avlämnade beiänkandei (SOU 1977:86-87). Kooperalionen
berörs uttryckligen i dess förslag endasl vad avser skaitesaisernas slorlek.
Sedan år 1947 har gälll en slalsskallesats om 40 % för aktiebolag och 32 % för
ekonomiska föreningar. Beredningen föreslår att enhetlig skattesats skall
tillämpas, på så säll all skallesatsen för ekonomisk förening anpassas till den
skattesals som lillämpas för aktiebolag,

Företagsskatleberedningens förslag bereds f,n, inom
budgetdepartemenlet. Förslag om ändrade s.k, Anellavdrag har dock redan
förelagts riksdagen (prop, 1978/79:50 bil, 2 punkt 3), Riksdagen anlog
förslagel i december 1978 (SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:955),

Kooperativa Förbundet och Lanibrukarnas Riksförbund har i
en gemensam skrivelse den 23 november 1978 till chefen för
industridepartementet hemslälll att kooperationsulredningen skall få
möjligheter att beakta även skattereglerna för ekonomiska föreningar vid
utredningens behandling av finansieringsfrågorna.

Enligt vad jag har erfarit har kooperationsutredningen
funnit att kapitalförsörjningen är en av huvudfrågorna för bedömningen av
kooperationens villkor och utvecklingsmöjligheter. Kapitalförsörjningen har ett
direkt samband med flera av företagandets olika betingelser, bl.a, med vissa
skatteregler. Med hänsyn lill detla och till att företagsskatleberedningens
arbete har slutförts utan att frågan har behandlats närmare i beredningen anser
jag efter samråd med chefen för budgel- och ekonomidepartementet alt
kooperationsulredningen bör vara oförhindrad atl vid behandlingen av frågan om
kooperafionens kapitalförsörjning behandla sådana skattefrågor som sammanhänger
med denna fråga,

Ulredningen bör däremot inte ha anledning aktualisera
skattefrågor av mer allmän eller renodlad skattepolitisk karaktär, t,ex, frågan
om de ekonomiska föreningarnas skattesats.

Kooperationens kapitalförsörjning rymmer i sig själv en
rad delproblem som kräver speciell kartläggning och analys. Därtill bör
kapitalfrågorna bedömas mot bakgrund av andra delar av utredningsuppdraget,
sådanl detta har utformats i direktiven. Jag finner del med hänsyn härtill inte
lämpligt alt kapitalfrågorna helt bryts ut ur sill sammanhang. Detta bör dock
inte hindra utredningen att, om den finner det lämpligl, behandla della område
med förtur och framlägga förslag i frågan i ell särskilt delbelänkande.

s. 479 Kontrollera mot PDF

479 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:8

Jag
hemsläller alt regeringen utvidgar kooperalionsutredningens uppdrag i enlighet
med vad jag har anfört.

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan,

(Induslrideparlemenlet)

8.
Översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet

Dir
1979:18

Beslut
vid regeringssammanträde 1979-02-22 Statsrådet Tham anför.

Den
första lagstiftningen i Sverige pä atomenergiområdet tillkom år 1945 då
bestämmelser om statlig kontroll över utvinning och användning av uran m,m. för
framställning av för atomenergi betydelsefulla ämnen infördes i lagen den 28
maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m.m. Dessa bestämmelser kompletterades
åren 1947 och 1950 samt utvidgades år 1953 lill att avse även torium och
beryllium, Uivinning av uran regleras f,n, i lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter. År 1945 tillsalles den s,k, alomkommitién för att stödja
forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnke-mi. Två är senare bildades AB
Atomenergi (numera Studsvik Energiieknik AB) med uppgifl alt svara för den
målinriktade forskningen och del prakliska utvecklingsarbetet av atomenergin.
Dåvarande chefen för handelsdepartementet lillkallade år 1955 med slöd av
Kungl. Maj;ls bemyndigande en ulredning med uppdrag att uireda
arbetsuppgifterna inom atomenergiområdet m.m. Utredningen antog namnet 1955
års atomenergiutredning. Samtidigt påbörjades inom justiliedeparlementet en
utredning med syfte att framlägga förslag lill en tillståndslagsliftning,
avseende uppförande, anskaffning och drift av alomreaktorer saml befattning med
atombränslen m,m. Det lagförslag som utarbetades inom justitiedepartementet
överlämnades lill 1955 ärs alomenergiutredning,

Atomenergiulredningens
slutbetänkande (SOU 1956:11) Atomenergien kom alltså atl, förulom synpunkter på
målsättningen för atomenergiverksamheten i Sverige under de närmaste 10-20
åren samt på alomenergiverksamhetens organisation och bedrivande, innehålla
förslag även till lagstiftning på aiomenergiområdet.

Vid
behandlingen av atomenergiulredningens slutbetänkande framhöll vissa
remissinstanser att en eventuell framtida atomenergilag borde ges begränsad
giltighetstid med hänsyn till bl.a. den snabba utvecklingen på
aiomenergiområdet. 1 det lagförslag som förelades riksdagen år 1956 togs dock
inte någon tidsbegränsning av lagstiftningen. Något skäl att tidsbegränsa
lagen ansågs inle föreligga (prop. 1956:178 s. 21).

Det
framlagda lagförslaget anlogs av riksdagen utan ändringar (L3U 1956:23, rskr.
1956:345) och trädde i kraft den 1 juli 1956.

Atomenergilagen
(1956:306) fillkom under en tidsperiod då den tekniska ulvecklingen vid den
fredliga användningen av atomenergin gick mycket snabbt. Lagen har med hänsyn
till detla utformats så att tillämpningen av den skall kunna anpassas efter den
fortskridande utvecklingen. Den innehåller

s. 480 Kontrollera mot PDF

DelH
1:8 Skr 1979/80:103 480

därför inga detaljerade föreskrifier ulan sådana lämnas i
form av villkor i de beslut som meddelas av regeringen eller den myndighel som
regeringen bestämmer.

Enligt alomenergilagen fordras lillslånd för all la
befallning med uran, plutonium eller annat ämne som används som alombränsle
eller är ägnat all omvandlas lill alombränsle. liksom förening, vari sådanl
ämne ingår. Också använt atombränsle omfallas av tillslåndspliklen (1 §).
Tillstånd krävs vidare för att uppföra, inneha eller driva atomreaktor eller
anläggning för bearbetning av sådant ämne eller förening som nyss har sagts.
Detsamma gäller beiräffande anläggning för bearbetning, lagring eller förvaring
av använl alombränsle eller radioaklivl avfall som uppkommer vid användning av
atombränsle eller vid bearbelning av använl alombränsle (2 S).

Regeringen har i beslul den 16 november 1978 meddelat
vissa nya villkor för samtliga, av regeringen, meddelade tillstånd enligt 1 S
alomenergilagen. Dessa innebär all, när klyvbart maierial som avses i 1 §
första och andra styckena alomenergilagen förvärvas eller införs i Sverige,
anmälan därom skall göras till statens kärnkraflsinspeklion. Vidare får
överlåtelse av sådant material som omfattas av tillståndet ske endast efler
lillslånd av regeringen eller, om överlåtelsen avser maierial och mängd som
avses i 2 S förordningen (1976; 12) om tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen
(1956:306), m,m,, av statens kärnkraftinspektion.

Tillstånd krävs enligt alomenergilagen också för all ur
rikel föra nyss angivet ämne eller förening saml använt alombränsle (3 §).

Fråga om lillslånd prövas av regeringen eller myndighel
som regeringen bestämmer. Regeringen kan föreskriva all ulförsel av utrustning
eller material som särskilt har konstruerats eller iordningställts för
bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart maierial inte
fä äga rum utan tillstånd (3 S andra stycket), Föreskrifier har meddelats i
förordningen (1975:20) om förbud mol ulförsel av utrustning eller maierial för
utvinning av atomenergi, m,m.

Tillstånd enligt alomenergilagen kan tidsbegränsas och
förses med villkor såväl när tillståndet meddelas som under lillslåndets
giltighetstid (4 S)- För detta krävs atl villkoret är påkallat av säkerhetsskäl
eller eljest ur allmän synpunki.

Tillsyn över efterlevnaden av atomenergilagens
föreskrifter om lillståndsplikt och av meddelat villkor utövas av myndighet
som regeringen bestämmer (5 §),

Regeringen har hitlills vid meddelande av lillslånd enligt
alomenergilagen överlåtit till tillsynsmyndigheten atl uppställa de närmare
villkor som skall gälla för tillståndet.

Verksamheten på atomenergiområdet regleras vidare av
strålskyddslagen (1958:110) vad gäller joniserande sirålning, Beiräffande
skadeståndsansvaret för atomskada finns bestämmelser i alomansvarighelslagen
(1968:45) och i lagen (1963:158) om ersällning för skada i följd av atomfartygs
drifl. Vissa ersältningsoch skyddsfrågor i samband med olyckor i
atomenergianläggningar regleras i lagen (1960:457) om ersäitning på grund av
medverkan i skyddsarbete vid olyckor i alomenergianläggningar m,m. Utöver nu
nämnda lagar finns lagen (1977:140) om särskilt lillslånd all lillföra
kärnreaklor kärnbränsle, m,m, den s,k, villkorslagen. Enligt denna lag skall
frågor avseende hanleringen av högaktivt avfall och använl kärnbränsle redovisas
och prövas innan en kärnreaklor första gången får lillföras kärnbränsle.
Villkorslagen tillkom som en komplellering lill atom-

s. 481 Kontrollera mot PDF

481 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:8

energilagen eftersom denna inle närmare reglerar hur det
använda kärnbränslet eller del radioakliva avfallel skall omhändertas. I
villkorslagen finns även föreskrifter om ersäitning i del fall drifttillstånd
vägras eller villkorslagen i annal fall föranleder alt meddelat tillstånd
enligt atomenergilagen inte kan utnyttjas.

Slatens kärnkraflsinspeklion är tillsynsmyndighet enligt
alomenergilagen och har vidare vissa uppgifter enligt kungörelsen (1968:46) med
förordnanden enligt alomansvarighelslagen den 8 mars 1968 (nr 45).
Kärnkraftsinspektionens tillsyn gäller uppförande och drift av
atomenergianläggningar. Tillsynen omfallar vidare tillverkning och hantering av
kärnbränsle samt hantering, lagring och förvaring av aktivt avfall frän
kärntekniska anläggningar. Tillsynen innebär koniroll av skyddel mot olika
olyckor som kan leda till skada pä människor eller miljö och kontroll av
skyddel mol otillåten användning av nukleärt material.

Central förvaltningsmyndighet enligt slrålskyddslagen för
ärenden om skydd mol joniserande och icke-joniserande strålning är statens
strålskyddsinslilul. Strålskyddsinstitulets lillsyn omfattar all verksamhel
där joniserande sirålning förekommer. För en kärnteknisk anläggning innebär
denna tillsyn kontroll av strålskyddet dels för personal i anläggningen, dels
för allmänheten i anläggningens närhet och befolkningen i övrigt. Vidare
kontrolleras bl,a, utsläpp av radioaktivt maierial i luft eller vatten från
anläggningen.

En anläggning som ingår in kärnbränslecykeln granskas
således av både kärnkraflinspektionen och strålskyddsinsiitulel,
Kärnkrafiinspekfionen granskar en anläggnings lekniska säkerhet under normal
drift och vid olika slags störningar och fastställer de föreskrifter för
driften som är nödvändiga från säkerhetssynpunkt, Strålskyddsinsiitulel
granskar anläggningens strålningsmiljö och funktion från slrålskyddssynpunkt
och fastställer nödvändiga föreskrifier för strålskydd och aktivitetsutsläpp i
omgivningen. Många gånger sammanfaller de båda myndigheternas granskning av
tekniska anordningar och ulrusining, även om den sker ur olika synvinklar.

De båda centrala lagarna, atomenergilagen och
strålskyddslagen, är det rättsliga stödel för myndighetsarbelel. Samordningen
mellan lagarna anges i 2 § femte stycket strålskyddslagen. Där föreskrivs atl
tillstånd enligt strålskyddslagen inle erfordras för vad som omfattas av
tillstånd enligt alomenergilagen, om inle annal föreskrivs i tillståndet. I
princip är alltså den prövning som görs av kärntekniska anläggningar enligt
alomenergilagen primär.

15 § tredje stycket strålskyddslagen
föreskrivs atl när tillstånd har beviljats enligt alomenergilagen meddelar
slrålskyddsinstilutel de särskilda föreskrifter som, utöver de för tillståndet
gällande villkoren, behövs för strålskyddet. Om tillståndet avser en anläggning
skall fråga om föreskrift, som angår annat än den normala driften eller som i
avsevärd mån kan påverka utformningen av eller driften vid anläggningen,
underställas regeringens prövning,

16 S andra slyckel strålskyddslagen
föreskrivs att den som innehar tillstånd enligt alomenergilagen inle utan
strålskyddsinstitulets medgivande får vidta ändring med avseende på
förhållande, om vilket myndigheten har meddelat föreskrift enligt 5 S tredje
slyckel samma lag.

Atomenergilagen tillkom som nämnts under en period då
fredlig användning av kärnkraften nyligen hade inletts och stora förväntningar
ställdes på det framtida utnyttjandet av kärnkraften. Vid tillkomsten av atomenergilagen
rådde emellertid stor osäkerhet om hur de framtida kärnkraft-

31 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 482 Kontrollera mot PDF

Delll
1:8 Skr 1979/80:103 482

anläggningarna närmare skulle komma all se ul och vilka
krav de skulle slälla på sina användare och samhällel. Denna osäkerhet kommer
också lill uttryck i alomenergilagens formuleringar. Syftet med lagstiftningen
var atl i kontrollerade former främja införandet och användningen av
atomenergi. Sedan alomenergilagen Irädde i krafl har synen på atomenergin
förändrals i vikliga avseenden. Alomenergianläggningarna har blivit mer
komplicerade än vad som ursprungligen kanske förutsågs. Kravet på säkerhet hos sådana
anläggningar och på iransporler av radioaktivt eller klyvbart maierial har, mol
bakgrund av verksamhetens speciella karaklär, satts mycket högt.

Ell problem som från början beaktades mindre, nämligen
hanlering och förvaring av del radioakliva avfallet, har under senare lid
kommit all alltmer uppmärksammas. Den nu gällande lagstiftningen på
aiomenergiområdet är inte i alla avseenden ändamålsenlig om samhällel önskar
ställa ökade krav på innehavarna av kärntekniska anläggningar med hänsyn lill
de problem och risker som verksamhelen kan medföra, detla gäller särskilt
kärnbränslecykelns slutsteg och hantering av anläggningar som har tagits ur
drifl. En del av alomenergilagens brisier i dessa avseenden läcks av
villkorslagen. Villkorslagen innebär emellerlid endasl all det vid
idrifttagningen tas ställning lill hur det högaktiva avfallel eller del använda
kärnbränslet från en viss kärnkraft-anläggning med då känd teknik skulle kunna
hanteras. Inle heller denna lag ger siaten möjligheter att sä småningom påverka
det faktiska valel av hanteringsmelod för det använda kärnbränslet och andra
akliva avfallspro-dukler. Även när det gäller ansvarsfördelning mellan staten
och anläggningsinnehavarna samt ersättningsfrågor i samband med återkallande
av koncessioner och uteblivna drifttillstånd har den nuvarande lagstiftningen
på aiomenergiområdet brisier.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört förordar jag, efter
samråd med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen, att en kommitté
tillkallas för alt utreda möjligheterna alt samordna den nuvarande
lagstiftningen inom aiomenergiområdet. Särskilt bör kommittén sludera
möjligheterna alt föra samman den lagstiftning som i dag reglerar verksamheten
på atom-energiområdet till en lag. Atomenergilagen och villkorslagen bör i vart
fall föras samman i en lag. Viktigt är även atl den lagsliftning som berör
säkerheten inom aiomenergiområdet, dvs, alomenergilagen och slrålskyddslagen,
samordnas så alt en helläckande lagsliflning erhålls. Det bör även övervägas om
de lagar som behandlar skyddsåtgärder vid alomolyckor och ersällningsfrågor i
samband med sådana olyckor bör ingå i den nya lagen, I delta sammanhang bör det
övervägas om även dessa lagar bör ändras för atl möjliggöra en effekfivare
planering än vad som i dag är fallet av de åtgärder som skall vidlas i samband
med olyckor i alomenergianläggningar o,d. Kommitténs arbete bör omfatta
atomenergilagen (1956:306), atomansvarighetslagen (1968:45), lagen (1977:140)
om särskilt Ullslånd aU lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m,m., lagen
(1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomenergianläggningar m.m,, lagen
(1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i
alomenergianläggningar och berörda delar av strålskyddslagen (1958:110).
Kommillén bör lämna förslag till hur dessa lagar skall anpassas till rådande
förhållanden saml hur de bör samordnas.

I utredningsarbetet bör kommiuén ulgå från vissa allmänna
grundsatser som speglar del synsäll som nu gäller i fråga om kärnenergin. En
sådan grundsats är atl den som driver induslriell verksamhet också skall la
ansvarei för att de problem som verksamheten ger upphov till kan lösas. De krav
som i

s. 483 Kontrollera mot PDF

483 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:8

della hänseende ställs på den som är verksam på
kärnenergiområdet måste med nödvändighet vara myckel långtgående.

Vid utarbetandet av den nya lagstiftningen på
atomenergiområdet bör kommillén beakta slalens övergripande ansvar för all
verksamhel på detla område. Del är emellertid skäligt att det direkta ansvaret
i största möjliga ulslräckning åvilar de som innehar tillstånd alt bedriva
alomener-giverksamhet av olika slag.

Av della följer au den som erhåller elt lillslånd inle
bara förvärvar vissa rättigheter utan också åläggs skyldigheter. Det sistnämnda
gäller i första hand vid utövandet av den lovgivna verksamhelen men får anses
innebära också ell längre gående ansvar. Ansvaret omfattar bl.a. ålgärder som
är nödvändiga sedan den lillståndsgivna verksamhelen har upphört. Det gäller
l.ex. omhänderlagande av använl kärnbränsle och radioaktivt avfall som
uppkommil i den koncessionerade verksamhelen.

Vad angår de lagar som reglerar ersättningsfrågor i
samband mec alomolyckor vill jag yllerligare anföra följande.
Alomansvarighelslagen som reglerar ansvarigheten för skada lill följd av drift
av atomanläggningar, är till silt innehåll nästan fullständigt
konventionsbunden. De konventioner som ligger till grund för
alomansvarighelslagen är emellertid föremål för revision. Ulredningen bör följa
revisionsarbetet och överväga huruvida resultatet av detta arbele bör föranleda
ändringar i den svenska lagstiftningen. För del fall utedningen skulle finna
lämpligl alt sammanföra de lagar som f.n. reglerar verksamheten på
aiomenergiområdet till en lag, bör utredningen överväga huruvida fördelar kan
vinnas genom atl överföra även atom-ansvarighetslagens beslämmelser till denna
nya lag. Lagen (1963:158) om ersättning för skada i följd av atomfartygs drifl
är en provisorisk lidsbegränsad fullmaktslag. Giltighetstiden går ut den 31
december 1979 och inom justiliedeparlementet övervägs f.n. behovet av en
permanent lagstiftning som ersäitning för 1963 års lag.

En grundläggande fråga är hur lagstiftningen tekniskt bör
utformas. F.n. gäller enligt atomenergilagen all tillstånd krävs för olika ålgärder.
Sedan lillslånd har lämnats regleras verksamheten närmare genom att villkor
ställs. Det bör övervägas i vad mån en sådan ordning fortsättningsvis är
lämplig och ändamålsenlig eller om en närmare reglering bör ske genom
föreskrifter som meddelas i författning. Till grund för övervägandena bör Hgga
atl en anpassning lill den fortskridande tekniska ulvecklingen på
kärnenergiområdel inte skall hindras eller försvåras av lagstiftningen. Vidare
bör beaktas att vissa åtgärder kan behöva vidtas även efter det att
verksamheten faktiskt har upphört.

Kommittén bör särskilt sludera det behov av lagstiftning
som föreligger i samband med omhändertagande av använt kärnbränsle och
högaktivt avfall samt handhavandel av avstängda eller andra inle i bruk varande
anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Det förslag till lagsliftning som
kommittén lämnar bör, vad beträffar använt kärnbränsle och aktivt avfall,
utformas så all siatsmakterna får ell fast grepp över hela avfallsfrågan. I
della sammanhang bör även studeras frågan om att förknippa tillstånd enligt
alomenergilagen med vissa skyldigheler. Bl.a. bör i den nya lagstiftningen slås
fast att lillståndsinnehavaren har skyldighet att svara för sådana utgifter och
ålgärder som beror av verksamheten och som uppkommer efter det att den har
upphört. Kommilléns förslag till lagstiftning i förening med resultatet av
bl.a. del inhemska och internationella arbelet inom kärnavfallsområdet bör
uigöra en del av grunden till den prövning av hela

s. 484 Kontrollera mot PDF

DelH
1:8 Skr 1979/80:103 484

avfallsfrågan som bör ske omkring 1982-1983.

I alomenergilagen saknas närmare förskrifter om
lillständsförfarandel och vad som krävs för all få lillslånd. Kommillén bör
närmare sludera och belysa frågor om lillståndsskyldigheiens omfallning och
tillslåndsförfarandel samt överväga om tillslåndsförfarandel bör behandlas i
den nya lagen.

Vidare bör övervägas möjligheterna att ställa upp villkor
saml vad som krävs för all ändra eller återkalla etl lämnat tillstånd eller
uppställa nya eller iindrade villkor under tillståndets giltighetstid. Därvid
bör särskilt beaklas del berälligade inlresse som lillståndshavaren har av all
lillslåndcl inle ulan vidare omprövas på grund av värderingsförändringar i
samhällel ulan alt stålen ersäller den skada som uppstår för lillståndshavaren.
Della synsält utgjorde etl skäl lill stiftandet av villkorslagen. Kommittén bör
därför uireda och lämna förslag lill hur frågan om ersättning i samband med
återkallande eller väsenllig ändring av lillslånd bör regleras.

Tillsynen enligt atomenergilagen handhas av slalens
kärnkraftinspektion och Slalens strålskyddsinslilul. I dag fungerar de båda
myndighelernas arbele pä kärnenergiområdel i slor ulslräckning samordnat.
Gränsen mellan myndigheternas ansvarsområden är dock inte klart fasllagd i lagstiftningen
vilkel har ansetts uigöra en brisl.

Kommittén bör studera hur enligt gällande lagstiftning
ansvaret för lillsynen är fördelal mellan myndigheterna. Kommitténs förslag
till lagsliflning på aiomenergiområdet bör syfla till alt en effektiv tillsynsverksamhet
underlättas. Della innebär bl.a. all klara ansvarsförhållanden bör eflerslrävas.
En utgångspunki bör därvid vara att tillsynsverksamheten så långt som möjligt
är samlad. Om kommiitén avser att behandla organisatoriska förändringar
förutsätts alt utredningsarbetet sker i nära kontakt med företrädare för berörd
personal.

Kommittén bör även beakla alomenergilagsliflningens
samverkan med lagstiftningar inom andra områden som l.ex. arbelarskydd och
brandskydd.

Kommiitén bör samråda med kommillén (I 1978:07). för
kärnkraftens radioakliva avfall - organisations- och finansieringsfrågor och
kommittén (K 1979:01) ang. transport av farligl gods.

Kommittén bör vara oförhindrad att redovisa sina förslag i
delbetänkanden.

Arbelet bör bedrivas sä resultatet av del kan slulligl
redovisas senast den 30 juni 1981.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommillé med högst sju ledamöier, med
uppdrag all utreda frågan om översyn av lagstiftningen på atomenergiområdet atl
ulse en av ledamöierna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde åt kommillén. Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

s. 485 Kontrollera mot PDF

485 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:9

9. Kommission för de mindre och medelstora varven

Dir 1979:21

Beslul vid regeringssammanträde 1979-02-08

Departementschefen, slalsrådel Huss, anför.

De mindre och medelstora varven i Sverige, med huvudsaklig
produktionsinriktning mot nybyggnalion av handelsfartyg, omfattar f.n. lio
förelag med ca 4.600 anslällda. Den sammanlagda omsättningen uppgick år 1977
till ca 750 milj. kr. Företagen är Falkenbergs Varv AB, Farlygsentreprenader
AB, Kalmar Varv AB, Karlskronavarvci AB (inkl, Gölaverken Sölvesborg AB), Lunde
Varv och Verkstads AB, AB Lödöse Varf, Marinteknik Verkstads AB, AB Oskarshamns
Varv, AB Åsiverken och Gölaverken Finnboda AB. Förelagens slorlek varierar
krafligl från Karlskronavarvci med ca 1.600 anslällda lill Marinteknik
Verkstads AB med ca 60 anslällda.

Efterfrågan på de fartygstyper som den nämnda gruppen av
förelag lillverkar har i huvudsak varit oförändrad under åren 1976 och 1977
jämförl med de närmasl föregående åren. Den oförändrade eflerfrågan lorde
delvis vara en följd av del statliga beslällarstödel.

Jämsides med egen fartygsproduklion levererade de mindre
och medelstora varven lidigare avsevärda mängder sektioner till storvarven.
Elt mått på omfattningen av dessa leveranser är alt de, mätt i lon stål per år,
uppgick lill samma volym som den som utnyttjades i de mindre och medelslora
varvens egen produklion. Leveranser av sektioner har numera hell fallit bort
som en följd av krisen för de större varvsförelagen. Vidare har beställningar
från den svenska marinen minskal i omfallning. Detta har letl lill att en
slörre del av de mindre och medelstora varvens kapacitet har måsl användas för
produklion av civila fartyg. Samtidigt har konkurrensen från slorvarven ökat
genom all dessa varv har börjat lillverka fartygstyper och fartygsstorlekar som
de under senare år normalt inte har producerat.

Till skillnad från storvarven finns elt relativt betydande
invesleringsbehov inom gruppen mindre och medelslora varv. Särskilt på
ulruslningssidan är den tekniska slandarden mindre tillfredsställande.

Lönsamheten inom företagsgruppen har allmänl sell varil
otillfredsställande under de senasle fyra åren. De närmast kommande åren
väntas inle ge någon förbättring enligt varvens egna prognoser, trots alt
fortsalt statligt stöd har förutsatts. Soliditeten ligger med få undantag på en
alltför låg nivå.

Frågan om kapacitetsneddragning vid de mindre och
medelslora varven har behandlals i prop. 1978/79:49 om vissa varvsfrågor.
Riksdagen beslöl i december 1978 atl ge regeringen lill känna vad
näringsulskollel har anförl i siu betänkande nr 17 (prop. 1978/79:49, NU
1978/79:17, rskr 1978/79:115), Uiskoltet anförde alt etl konkret förslag
rörande de mindre och medelslora varvens strukturutveckling borde utarbetas. En
särskild kommission borde tillsältas för detta ändamål, I dess uppdrag borde
även ingå att undersöka de mindre och medelstora varvens möjligheier all
inrikla sin verksamhel på bl,a. specialfartyg. Vidare borde kommissionen
ularbela förslag till ulformning och omfallning av ett statligt stöd till
dessa varv, Arbetsmarknadsul-skoltet, som också har ullalat sig i ärendet (AU
1978/79:14), anförde alt utredningsarbetet borde innefatta även arbetsmarknads-
och regionalpolitiska konsekvenser av att verksamheten skärs ned oeh atl
utredningsarbetet borde bedrivas med sikle på alt beslut skall kunna fallas
senasl under hösten

s. 486 Kontrollera mot PDF

Delll
1:9 Skr 1979/80:103 486

1979, Till dess ell slrukiurprogram har kunnal faslslällas
för de mindre och medelslora varven är regeringen oförhindrad alt sätta in
temporärt stöd av den lyp som del s,k, 75-procenlsbidragel ulgör,
Näringsulskollel har anslutit sig till arbelsmarknadsulskottels här redovisade
bedömning.

Med anledning av vad jag nu har sagl bör en särskild
kommission tillkallas för all pä grundval av dels de svenska mindre och
medelstora varvens konkurrensförmåga, dels efterfrågan på fartyg överväga hur
de enskilda varvens kapacitet bör anpassas lill den förväntade efterfrågan inom
detta område. Härvid bör beaktas möjligheterna att inrikta produklionen mot nya
produktområden och att samordna resurserna mellan olika varv. Det bör vidare
bedömas vilka företag som på sikt är konkurrenskraftiga utan slalligl stöd. De
mindre och medelslora varvens framtida kapacitet är i hög grad beroende av de
svenska storvarvens kapacitet och inriktning. Kommissionen bör därför samråda
med Svenska Varv AB och utredningen om allernaliv produktion vid varven (I
1978:05), Pä grundval av dessa bedömningar bör etl konkret struklurförslag
avseende de mindre och medelslora varven utarbetas. De arbelsmarknads- och
regionalpolitiska konsekvensema av struktur-förslaget liksom beredskapskonsekvenserna
bör redovisas.

Under en övergångstid kan del vara nödvändigt med statligt
stöd till mindre och medelstora varv. Kommissionen bör framlägga de förslag som
den anser behövas. En utgångspunkt bör därvid vara atl stödel skall vara
temporärt. Behov av stöd till investeringar i anläggningar och marknad för att
öka konkurrenskraften bör särskilt studeras. Stödet lill beställare av fartyg
kommer att ses över i annat sammanhang varför kommissionen inle bör behandla
denna fråga. I den mån stöd lill utveckling av nya produkter kan visa sig
behövligt bör förslag även lämnas hur stödet skall ulformas för atl en
evenluell snedvridning av konkurrensen inom del nya produktområdet skall
undvikas.

Kommissionens arbete bör bedrivas i nära samråd med
berörda företag och anställda. Utredningsresultatet bör redovisas senast hösten
1979.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar mig

att lillkalla en särskild kommission med högst tre
ledamöier med uppdrag att utreda frågor om de mindre och medelslora varvens
strukturanpassning och behov av stöd,

att utse en av ledamöterna all vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde ål kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

s. 487 Kontrollera mot PDF

487 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:10

10. Utredningen om informationssystemet företag-samhälle

Dir 1979:22

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01
Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen antog år 1976 (prop. 1975/76:166. NU 1975/76:68,
rskr 1975/76:402) en lagom uppgifisskyldighet i planeringsfrågor. Genom denna
lag, som trädde i krafl den 1 juli 1976 (SFS 1976:349), avlöstes en dryg
treårig försöksverksamhel (jfr prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr 1972:340) av eU
permaneni system för informationsutbyte mellan förelagen och samhället, del
s.k, informationssystemet företag-samhälle. Detla informationssystem består av
tre delar, nämligen information från företagen lill samhällel, information från
samhällel lill företagen och information inom den offenlliga seklorn,

Lagen om uppgifisskyldighet innebär i huvudsak följande.
Näringsidkare är efler anmaning skyldig atl skriftligen till länsstyrelsen
eller statistiska cenlralbyrån översiktligt redovisa bl,a, hur den ekonomiska
ulvecklingen av verksamheten vänlas bli och vilka förändringar av produktionen,
sysselsättningen eller driften som planeras eller vänlas. Dessa uppgifter
inhämtas genom årliga enkäler lill förelagen. Enkäterna skall både ge underlag
för den samhälleliga planeringen och vara ett system med vars hjälp lokala och
regionala myndigheler kan urskilja de arbetsställen som kan ha särskild
belydelse för planeringen eller för andra samhälleliga verksamheter. Beträffande
sädana arbetsställen förutsätts en uppföljning genom muntliga kontakter ske på
regional eller lokal nivå. Länsstyrelsen liksom kommunstyrelsen kan kalla
näringsidkare till överläggningar i frågor angående företag som är av väsentlig
belydelse för länel eller kommunen. Länsstyrelse och kommun är skyldiga att
informera näringsidkare om statlig resp. kommunal verksamhet och planering.
Lagen innehåller också bestämmelser om vidareförmedling av information som
samhällsorganen får från förelagen. Vid tillämpningen av lagen skall iakttas
atl den som är uppgiftsskyldig inte betungas onödigt.

Enligt förordningen (1976:462) om tillämpningen av lagen
(1976:349) om uppgifisskyldighet i planeringsfrågor skall det
informationsutbyte mellan företag och samhälle som avses med nämnda lag ledas,
samordnas och utvecklas av delegationen för informationssystemet
företag-samhälle (DIS). DIS skall bedriva sin verksamhet så atl
samhällsorganens behov av informalion för planering på lokal, regional och
cenlral nivå och förelagens information om samhällsorganens planering oeh
verksamhet tillgodoses på etl ändamålsenligt sätt. Samtidigt åligger del DIS
alt verka för all myndigheters insamlande av uppgifter om företagens planering
samordnas så att onödigl dubbelarbete undviks. Enligt riksdagens beslut skulle
DIS' befattning med informationssystemet ses som etl provisorium. Efter en
tvåårig utvecklingsperiod skulle sålunda ansvaret för ledningen och
samordningen av informationssystemet övergå på statens induslriverk den 1 juli
1978. Vid förnyat ställningstagande lill den organisatoriska frågan år 1978
bedömde emellertid riksdagen atl det ännu en lid finns behov av ett ledningsorgan
av DIS' karaklär. Riksdagen beslöt därför (prop. 1977/78:100 bil. 17, NU
1977/78:42, rskr 1977/78:207) atl DIS fills vidare skulle beslå, men atl DIS
fr.o.m. den 1 juli 1978 i administrativt hänseende skulle knytas till
industriverket. Sekretariatsfunktionerna har sålunda överförts lill verkel.

s. 488 Kontrollera mot PDF

DelH
1:10 Skr 1979/80:103 488

De uppgifler som inhämtas genom informationssystemet har
sin främsta användning på regional och lokal nivå. Tillgången till enkäternas
informalion om förelagen är begränsad lill denna nivå. De summerade uppgifterna
används bl.a. för induslriverkets löpande prognosverksamhet och för
långtidsutredningen. På regional och lokal nivå används malerialel dels som elt
underlag för länsplaneringens prognoser, dels som en utgångspunki för
bedömningar rörande enskilda företag, vilka kan leda till närmare kontakter
mellan skilda länsorgan och berörda förelag. Vad gäller prognosverksamhelen
ulförs denna beiräffande industrisektorn i nära samarbele mellan
länsslyrelserna och industriverket. Enkätens förväntningsuppgifter används
härvid som elt av flera underlag för framtidsbedömningar.

Från förelagens sida har de undan för undan ökade kraven
på uppgiftslämnande mötts av elt alll starkare motstånd. I huvudsak innebär
företagens kritik all den samlade uppgiftsskyldighelen har medförl oacceptabelt
slora besvär och kosinader. Uppgiflskraven har dessulom uppfattats som onödigl
detaljrika och svårbegripliga, framför alll för de mindre och medelstora
förelagen.

Den kritik som har framförts har uppmärksammals på olika
sätt av samhället. Riksdagen har våren 1977 godkänt vissa riktlinjer bl.a. för
hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas och underlättas. Riksdagens
beslut i frågan (prop. 1976/77:115, FiU 1976/77:25, rskr 1976/77:268) innebär
bl.a, att uppgiftskrav och ruiiner skall prövas hårdare. Vidare skall kraven
och rutinerna gås igenom systematiskt och prövas fortlöpande och med jämna
mellanrum. För att genomföra denna prövning har en delegaiion för förelagens
uppgiftslämnande (DEFU) tillkallats, Beslämmelser om pröv-ningsförfarandel
finns i förordningen (1978:11) om prövning av myndighets uppgiftsinsamling frän
företag, kommuner och organisationer,

DEFU har under hösten 1978 granskat informationssystemet i
en förstudie rörande bl,a, informationssystemels användningsområde,

I förstudien redovisas synpunkter som har kommit fram i
samband med de intervjuer som DEFU har hafl med grupper som på olika sätt har
kommit i kontakt med informationssystemet. Bland de kritiska synpunkter som
återges kan nämnas att informationssystemets enkätfrågor har ansetts vara svåra
att besvara. Kvaliteten på de lämnade uppgifterna har bedömts som ojämn. Vidare
har uppgifternas användbarhet för olika myndigheler satts i fråga, I DEFU:s
förstudie ifrågasätts bl,a, om informationssystemet mol bakgrund av de
förändringar som skett av länsstyrelsernas och kommunernas planeringsarbete
sedan systemets tillkomst alltjämt fyller en viktig uppgift för användarna, I
förstudien redovisas också ell antal allernaliv till nuvarande system,

DIS har vidtagit olika ålgärder för att minska
belastningen på uppgiftslämnarna. Man har därvid arbetat efter två linjer. Den
ena består i att minska företagens arbete med enkäterna. Således har bl,a,
antalet frågetillfällen skurits ner från två till ett och anlalet tillfrågade
småföretag successivi minskats. Den andra linjen består i olika
samordningsåtgärder för all minska behovel av uppgiftsinsamlingar från
företagen i annan ordning. Bl,a, har kommunerna givits möjlighet atl till den
ordinarie enkäten koppla ett antal kommunala följdfrågor, DIS har påbörjai en
undersökning av hur de kommunala instanserna utnytijar systemet. Resultaten av
denna studie och av en undersökning om utnyttjandet av sysiemel vid olika
regionala organ beräknas föreligga under våren 1979,

Mol bakgrund av de olika uppfattningar som sålunda har
framförts bör en

s. 489 Kontrollera mot PDF

489 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:11

förutsättningslös utvärdering av informationssystemet
företag-samhälle genomföras. Uppgiften bör anförtros en särskild uiredare.
Ulvärderingen bör ses som ell komplement till del uppföljnings- och
utvecklingsarbete som forllöpande sker inom DIS.

Uiredaren bör presentera etl underlag för beslut om
informationssystemets framlid. Uiredaren bör inledningsvis gå igenom befintligl
material rörande informationssystemet och la ställning lill vilka yllerligare
undersökningar som bör genomföras.

Efler ulvärderingen bör utredaren redovisa ell underlag
lill beslut om informationssystemet som belyser såväl nyttan av systemet som de
kostnader sysiemel medför för uppgiflslämnare och de inslanser som
administrerar systemet. Förslagel bör därvid ulformas så att
huvudintressenternas behov av information lillgodoses lill lägsla koslnad.
Därvid skall beaklas de alternativa informationskällor som slår intressenterna
till buds.

Om uiredaren finner atl informalion mellan förelag och
samhälle lämpligen bör administreras i huvudsak inom nuvarande syslem efler de
förändringar förslaget kan innebära, bör han särskilt belysa frågan om delegationen
bör bibehållas eller om huvudmannaskapel för systemet bör läggas lill
industriverket.

Resultatet av uiredarens arbete bör om möjligi redovisas
före utgången av mars månad år 1980,

Utredaren bör ha ell nära samarbele med DIS och DEFU.
Uiredaren kan vidare behöva samråda med representanter för såväl användar- som
uppgifls-lämnarsidan.

Med hänvisning till vad jag har anförl hemsläller jag all
regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

atl lillkalla en särskild utredare med uppgift atl utreda
informationssystemet företag-samhälle,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kostnaderna för utredningen skall belasla fjortonde
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan, (Industridepartementet)

11.
Utredning om reaktorsäkerhet mot bakgrund av bl.a. haveriet vid kärnkraftverket
Three Mile Island, block 2

Dir 1979:49

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-04-26

Statsrådet Tham anför,

Alla energiomvandlingsprocesser är förenade med
miljöeffekter och risker för olyckor, som kan leda till skada på människor och
miljö. Della gäller även produktion av elektrisk energi i kärnkraftverk.

Beräkningar av risker för slora haverier i kärnkraftverk
och konsekvenser-

s. 490 Kontrollera mot PDF

DelH
1:11 Skr 1979/80:103 490

na av dessa har utretts i många olika sammanhang, utöver
de uiredningar som regelmässigt görs, när ansökningar om att fä uppföra nya
kärnkraftverk behandlas. Den internationellt mesl kända ulredningen är Reactor
Safely Study WASH-1400, även kallad Rasmussen-rapporlen, som utförts på uppdrag
av United States Atomic Energy Commission (NUREG-75/014), I Sverige har
riskerna för haverier i kärnkraflblock och de konsekvenser som kan bli följden
av haverierna utretts av bl,a, närförläggningsutredningen och
energikommissionen. Slutsatserna av dessa utredningars arbele har presenterats
i belänkandet (SOL' 975:56) Närförläggning av kärnkraftverk och betänkandet (SOU
1978:49) Energi Hälso- Miljö- och Säkerhetsrisker, Som underlag för dessa båda
utredningars arbete har etl omfattande faktamaterial framtagits, Uiöver dessa
båda offenlliga utredningar kan nämnas den reaktorsäkerhelsstudie som statens
kärnkraftinspektion pä uppdrag av regeringen utförde under åren 1976 och 1977.

De beräkningar och uiredningar angående säkerheten i
kärnkraftverk som har presenterats har under den senasle liden blivil föremål
för viss kritik. Sålunda har l.ex. rapporten WASH-1400 till vissa delar utsatts
för kritik av en arbetsgrupp, under ledning av professor Harold Lewis, som
tillkallats av Nuclear Regulatory Commission i USA. Arbelsgruppen instämmer i
sin rapport, den s.k. Lewis-rapporten, i stort i de slutsatser som presenteras
i WASH-1400. Den kritik som arbetsgruppen framför riktar sig huvudsakligen mot
att del saknas tillräckligt statistiskt underlag för vissa av de antaganden som
gjorls i WASH-1400, mol all konsekvensberäkningarna är osäkra saml mol all
remissynpunkter på rapporten inte beaktats.

Sannolikheten för en härdsmälta med mycket allvarliga
konsekvenser har ansetts vara utomordentligt liten. Det bör också framhållas
att säkerhetskraven successivi har skärpts och att leknisk utveckling har
skapal förbättrad säkerhet.

Sannolikheten för en härdsmälta, i den typ av
kokarreaktorer som nu byggs i Sverige, torde därför vara mindre än i tidigare
generationers kärnkraftverk. Med hänsyn härtill är det i första hand viktigt
atl inrikla säkerhetsarbetet på att minska riskerna för och konsekvenserna av
stora olyckor i äldre kärnkraftverk.

Kärnkraflinspektionen har sedan några år tillbaka i
begränsad omfattning studerat olika möjligheter att höja säkerheten i de
befintliga kärnkraftverken och även föreslagit atl vissa konkreta åtgärder
genomförs. Detta arbete finns redovisat i bl.a. kärnkraflinspektionens
reaktorsäkerhelsstudie. De säkerhetshöjande åtgärderna kan indelas i tre
kategorier nämligen haveriförebyggande, haveribekämpande och
konsekvenslindrande. I många fall har ålgärderna en sådan karaktär all de ger
resullal i mer än ett av dessa avseenden. Det lorde vara möjligt atl med
relativt begränsade insalser inom dessa områden erhålla väsenlliga
förbättringar i säkerheten hos de äldre kärnkraftverken.

1 proposilionen Rikllinjer för energipoliliken
(1978/79:115 s. 72) framhålls:

"För atl göra det möjligt för kärnkraftinspektionen
att öka insatserna för all höja säkerheten i de befintliga kärnkraftverken
beräknar jag att kärnkraftinspeklionen för budgetåret 1979/80 bör lillföras
ytterligare 5 milj. kr. Dessa medel bör användas för all dels uiarbeta etl
åtgärdsprogram och föreskrifter så all den kunskap som erhålls vid den
ålerkommande säkerhelsgranskningen effektivt utnylljas för all höja säkerheten
i de befintliga kärnkraftanläggningarna, dels utvidga forskningsprogrammet i

s. 491 Kontrollera mot PDF

491 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:11

syfte alt öka kunskaperna om konsekvenslindrande
åtgärder."

Haveriet i del amerikanska kärnkraftverket Three Mile
Island, block 2, där etl anlal missöden i kärnkraftverkets primär- och
sekundärsystem ledde lill omfattande bränsleskador med åtföljande utsläpp av
radioakliva ämnen till omgivningen, har medfört all frågor om reaklorsäkerhel
och riskbedömningar har fåll förnyad aklualilel. Bl,a, har Förenta staternas president
ulsetl en kommission under ledning av Dr, John F, Kemeny med uppgifl atl
undersöka orsakerna lill olyckan vid Three Mile Island, block 2, och utfärda
rekommendationer för all förhindra liknande händelser i framliden.

Som en försia åtgärd från den svenska regeringens sida har
statens kärnkraftinspektion den 5 april 1979 fått i uppdrag atl senast den 3
maj 1979 till regeringen redovisa vad som inträffat vid haveriet i
kärnkraflblockel Three Mile Island, block 2, och vilka åtgärder detta
föranleder beiräffande svenska kärnkraflblock.

Med anledning av vad som nu har redovisats förordar jag
all en kommillé tillkallas med uppgifl att på grundval av bl.a. gjorda
reaktorsäkerhelsstudier och olyckan vid kärnkraftverkel Three Mile Island,
block 2, dels överväga om del finns anledning alt väsenlligl omvärdera
kärnkraftens risker, dels utreda vilka åtgärder som bör vidtagas för alt stärka
säkerhelen vid de svenska kärnkraftverken.

Kommittén bör insamla och utvärdera det material, både
svenskl och utländskt, som finns tillgängligt rörande såväl olyckan vid Three
Mile Island, block 2, som anläggningen i övrigl. Specielll bör kommittén uireda
om del haveri som inträffade i anläggningen på morgonen den 28 mars 1979 har
berörts eller i övrigt nämnts i de säkerhetsanalyser som gjorts rörande Three
Mile Islands kärnkraftverk eller andra anläggningar av liknande konstruktion.
Om så har skett bör kommiitén utreda om det inträffade haveriet, med hänsyn
lill antalet ackumulerade reaktorår etc, väsentligt avviker från vad som kan
förväntas. Kommittén bör även utreda huruvida etl haveri liknande del som
inträffat vid Three Mile Island, block 2, kan inträffa i svenska kärnkraftverk
samt hur stor sannolikheten i sä fall är alt delta kan inträffa.

Kommittén bör vidare redovisa principerna för uppbyggnaden
av säkerhetssystemen i svenska och utländska kärnkraftverk och hur
säkerhetsanalysen av kärnkraftverken har utförts. Kommiitén bör särskilt
redovisa hur riskerna har beräknats för haverier som orsakals av flera av
varandra oberoende felfunktioner i reaktorsyslemen. Betydelsen av
reaktoroperalörernas inflylande över driften av kärnkraftverk vid uppskattning
av riskerna för haverier bör analyseras och redovisas.

Med anledning av resullal som erhålles vid ulredningen av
dels haveriet vid Three Mile Island, block 2, dels de riskbedömningar och
säkerhetsanalyser som har genomförts och genomförs rörande kärnkraftverk bör
kommiitén la ställning till om de erfarenheter som härvid erhållils föranleder
ändrade bedömningar av säkerheten i samband med produktion av elektrisk energi
i kärnkraftverk. Kommittén bör vidare sludera de svenska kärnkraflblocken och i
samverkan med kärnkraflinspektionen dra upp de närmare riktlinjerna för hur
arbelet med att minska riskerna för och konsekvenserna av stora olyckor i
kärnkraftverk skall bedrivas. Kommittén bör lämna förslag till dels inom vilken
eller vilka av de tre ålgärdskalegorierna - haveriförebyggande,
haveribekämpande och konsekvenslindrande åtgärder - som de primära insatserna
bör göras, dels vilka dessa insatser bör vara. En utgångspunkt bör

s. 492 Kontrollera mot PDF

Del II
1:12 Skr 1979/80:103 492

härvid vara all kommitténs arbete bör leda fram lill en
åtgärdsmodell som inte är bunden till ett specielll kärnkraftverk ulan kan
lillämpas generelll, Kommillén bör även lämna förslag lill inrikining och
ulformning av kärnkraflinspektionens forskningsprogram kring säkerhetshöjande
åtgärder i befintliga kärnkraftverk, Kommiitén bör särskilt sludera de
utländska forskningsprojeki som berör säkerhelshöjande ålgärder och ange vilka
av dessa som är av inlresse för svenskl vidkommande,

Kommiitén bör lämna förslag till hur de medel som enligt
prop. 1978/79:115 skall tillföras Kärnkraftinspektionen för säkerhelshöjande
åtgärder skall disponeras.

Kommillén bör när del gäller säkerhetshöjande åtgärder i
de svenska kärnkraflblocken, liksom vid övriga kärnsäkerheisrelalerade
överväganden, beakla den kompetens som finns vid statens kärnkraftinspektion
och de uiredningar som tidigare gjorls inom områdel,

Kommillén är oförhindrad alt redovisa sill arbete i
delbetänkanden. Arbelet bör dock bedrivas så all resultatet av del kan slutligt
redovisas senasl i november 1979.

Med hänvisning lill vad jag nu anförl, hemställer jag all
regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en kommillé med högsl 12 ledamöier, med
uppdrag all på grundval av bl,a, gjorda reaktorsäkerhelsstudier och olyckan vid
kärnkraftverket Three Mile Island, block 2, dels överväga om del finns
anledning atl väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka
ålgärder som bör vidtagas för alt stärka säkerhelen vid de svenska
kärnkraftverken,

alt utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler och annat biträde ål
kommillén.

Vidare hemsläller jag att regeringen föreskriver

all kostnaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

12. Konsekvenser av en kärnkraftavveckling

Dir 1979:56

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-07 Statsrådet Tham
anför.

För atl förbereda 1978 års energipolitiska beslut
tillsattes en särskild energikommission (I 1976:05) den 22 december 1976,
Senare flyttades lidpunklen för del energipoliliska beslutet fram fill våren
1979, Enligt direktiven var energikommissionens huvuduppgifter atl samla,
utvärdera och redovisa maierial samt göra nödvändiga kompletlerande studier som
kunde tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till
riksdagen om den svenska energipohlikens inrikining för liden fram lill omkring
är 1990,

I silt huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi redovisar
energikommissionen utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och bedöm-

s. 493 Kontrollera mot PDF

493 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:12

ningar av några alternativa huvudinriktningar av
energipoliliken för liden fram till år 1990 samt en översikllig bedömning
avseende liden fram lill omkring år 2000, I beiänkandei redovisas också
överväganden och förslag lill ålgärder som slalsmakterna bör vidta.

I slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi HälsoMiljö- och
Säkerhetsrisker redovisar kommissionen - uiöver vad som lagils upp i
huvudbetänkandel -utredningsresultat saml kommissionens bedömningar och
ställningstaganden beiräffande hälsorisker, risker för slora olyckor och
sabotage samt risker med avfallshantering.

Kommissionens överväganden bygger i väsentliga delar på
maierial som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miljö,
energitillförsel, energihushållning, siyrmedel samt forskning och utveckling.

Kommissionen har utvalt fyra energialternativ för närmare
sludier.

Vad beträffar inrikiningen på kärnkraftomrädet gäller
följande i kommissionens alternativ,

- A, kärnkraften avvecklas lill
omkring år 1985

-
B,
energipoliliken inriklas mol att avveckla kärnkraften under en lioårsperiod,
med år 1990 som riktpunkt

-
C, viss
fortsall kärnkraftulbyggnad accepleras under 1980-talel men låsningar för liden
därefter undviks

-
D,
kärnkraftulbyggnad accepleras under 1980-lalel i någol större omfallning än i
C och en mer markerad inrikining på fortsatt kärnkraftulnyttjande förulsälls
ske, bl.a. i form av utveckling av och satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

Enligi energikommissionen har del i utredningsarbetet
visats atl del under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskl möjligt
atl ersälta kärnkraften med annan energi om avvecklingen sker under en
lioårsperiod. De ekonomiska konsekvenserna av en avveckling skulle emellertid
bli betydande. Enligt de kalkyler som redovisats i huvudbetänkandel uppgår
under perioden lill är 2000 de lolala merkostnaderna vid en avveckling av
kärnkraften enligt :iliernaliv B till ca 100 miljarder kr. jämfört med ell
fortsatt ulnylljande av kärnkrafl enligt allernaliv C, förutsatt att den toiala
energianvändningen är densamma i de båda alternativen.

Energikommissionens betånkanden har remissbehandlais.
Kommissionens arbele fär överlag storl erkännande av remissinstanserna. De
framlagda förslagen får också i allmänhet stöd. Merparten av remissinstanserna
släller sig således bakom kommissionens grundläggande värderingar, överväganden
och förslag.

Regeringens proposifion 1978/79:115 om rikflinjer för
energipoliliken lades fram i mars 1979, Till grund för proposilionen låg bl,a,
energikommissionens båda betånkanden.

Enligt proposilionen bör kärnkraflprogrammet begränsas
lill tolv reaktorer och någon utbyggnad däruiöver bör inte komma i fråga. Detta
innebär att de kärnkraftblock som f,n. är färdigställda eller under byggnad
skall användas förutsatt all den s,k, villkorslagens (1977:140) krav kan uppfyllas.
Bidraget från kärnkraft år 1990 enligt energipropositionen motsvarar ca 12
milj, ton olja per arom elproduktionen allernativi skulle ske i oljeeldade
kondenskraflverk.

Efter det haveri som inträffade i det amerikanska
kärnkraftverkel Three Mile Island i mars 1979 råder politisk enighet om all
beslul beträffande de

s. 494 Kontrollera mot PDF

Del II 1:12 Skr 1979/80:103 494

delar av energipropositionen som berör kärnkraften bör
anslå lill våren 1980, Riksdagsbeslutet bör enligt riksdagsmajoritelen föregås
av en rådgivande folkomröslning om kärnkraflens roll i den svenska
energiförsörjningen. I avvakian härpå bör, såsom framgår av regeringens
proposition 1978/79:218 om lag om förbud mot atl under viss lid lillföra
kärnreaktorer kärnbränsle, m,m., inga nya kärnkraftreaklorer las i drifl.

Vid överläggningar mellan de fem riksdagspartierna har del
framkommit atl ett alternativ i folkomröslningen bör vara atl kärnkraften
avvecklas under en lioårsperiod. Alternativet har beskrivits på följande säll;

Ell alternativ i folkomröstningen bör vara alt en plan för
avveckling av all kärnkraft inom högst tio år och en hushållningsplan för
minskal oljeberoende skall genomföras på grundval av fortsatt och inlensifierad
energibesparing och kraftigt ökad salsning på fömybara energikällor. Alternativet
innebär vidare all omedelbarl stopp genomförs för fortsall utbyggnad och
idrifttagning av kärnkraftverk och all ingen uranbryining skall tillålas i
vårl land. För de reaktorer som kommer alt vara i drift under viss lid skall
skärpta säkerhetskrav gälla. Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så
kräver, skall självfallet en omedelbar avstängning ske av samtliga
kärnkraft-reaktorer. I alternalivel ingår också all arbelel mol
kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras och atl export av
reaktorer och reaktorteknologi upphör saml all sysselsältningen ökas genom
alternativ energiprodukiion, ökal nyttjande av inhemska råvaror och effeklivare
energihushållning i produklionen.

En kommillé (I 1979:07) har lidigare lillkallais för
ulredning om reaklorsäkerhel mol bakgrund av bl.a, det lidigare nämnda
haveriet i kärnkraftverket Three Mile Island, Kommitténs uppgifl är alt dels
överväga om det finns skäl atl väsentligt omvärdera kärnkraflens risker, dels
uireda vilka ålgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska
kärnkraftverken.

Jag finner mot denna bakgrund att en särskild kommitté bör
tillkallas för alt belysa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften. För
kommitténs arbele bör följande rikllinjer gälla.

Ulgångspunklen för avvecklingsallernalivet är all
kärnkraften skall avvecklas inom en tioårsperiod räknat från är 1980.
Avvecklingsallernalivet bör relateras till ett referensalternaliv som baseras
på de rikllinjer för energipolitiken som anges i regeringens proposition
1978/79:115.

Kommittén bör så långt möjligt utnyttja del
underlagsmaterial och de beräkningsprinciper som energikommissionen har använt.
Kommillén bör dock vara oförhindrad all göra egna bedömningar av
förutsättningar i de fall där energikommissionens anlaganden inle bedöms vara
tillämpliga. Konsekvenserna bör redovisas för perioden fram lill år 2000.

En utgångspunkt för arbetet bör vara en strävan alt så
långt som möjligt minska Sveriges beroende av olja.

Uiöver de förändringar i energilillförseln som moiiveras
av den minskade kärnkraflproduklionen bör kärnkraftavvecklingen inte föranleda
någon principiellt ändrad inriktning beträffande energilillförseln. Det innebär
exempelvis all den långsiktiga inrikiningen mol en ökad andel uthålliga, helst
inhemska och fömybara, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör vara
densamma oberoende av om kärnkraften skall avvecklas snabbt eller om någon
förtida avveckling inle antas äga rum. Om kommillén finner del rimligt atl
räkna med en snabbare introdukiion av fömybara energikällor än vad som bedömdes
möjligt i energipropositionen bör della särskilt anges.

s. 495 Kontrollera mot PDF

495 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:12

Regeringen har uppdragit ål delegationen (1 1975:02) för
energiforskning all sammanslälla och redovisa akluella bedömningar av
förulsällningarna för all ulnyllja fömybara energikällor i landel under de
närmaste årtiondena.

För atl ge underlag för en bedömning av möjligheterna all
snabbt införa kol i det svenska energisystemet har regeringen vidare gett
delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersälta olja i
uppdrag all belysa denna fråga. Båda dessa uppdrag skall redovisas senasl den
20 seplember 1979.

Kommiitén bör utgå från all sådana
energihushållningsålgärder vidtas atl de nivåer för den lolala
energianvändningen som anges i energipropositionen inte överskrids. En
avveckling av kärnkraften lorde dock nödvändiggöra atl elandelen i den lolala
energianvändningen måste minskas. Avvecklingen bör så långt möjligt genomföras
så all långvariga elransoneringar eller andra långtgående ingrepp i
elanvändningen kan undvikas. Kommillén bör ange vilka restriktioner eller andra
åtgärder som kan bli nödvändiga för att begränsa elanvändningens ökningslakt.

Kommiitén bör redovisa en konkret plan för kärnkraflavvecklingen
innehållande ungefärliga tidpunkter när de sex befintliga reaktorerna kan las
ur drifl saml ange hur elproduktionen ska byggas ul för all möjliggöra
avvecklingen.

Det är angelägel att kommiitén så långt som möjligt
konkret anger vilka typer av kraftverk som kan komma i fråga, saml lokalisering
och bränsle för dessa. Kommittén bör vidare ange i vilken mån färdigbyggda men
inte utnyttjade kärnkraftanläggningar kan nylljas för andra ändamål och om
kärnkraftlägena kan utnylljas för andra lyper av kraftverk. Kommillén bör
också, ulan hinder av de beslut som redan har fallals rörande vattenkraftutbyggnad,
ange om och i vilken utsträckning ytterligare vattenkraftutbyggnad bör komma i
fråga.

Tillståndsbehandlingen för nya kraftverk förulsälls ske
enligt gällande lagstiftning.

Översiktliga energibalanser bör redovisas för åren 1985,
1990 och 2000 varvid bränsleimporten liksom användningen av inhemska
energikällor bör redovisas. I avvecklingsalternativet kan elbalanser behöva
siuderas för varje år under 1980-lalel. En särskild bedömning bör göras av
möjligheterna atl på världsmarknaden anskaffa de extra kvantiteter olja som
behövs till följd av kärnkraflavvecklingen.

Kommiitén bör göra en bedömning av förändringen i
försörjningstryggheten vid kärnkraftavvecklingen saml översiktligt redovisa
belastningen på miljön i form av utsläpp, deponering av restprodukter m.m. De
beslut i olika avseenden som erfordras för att genomföra kärnkraflavvecklingen
bör också anges liksom tidpunkterna för dessa beslut.

Kommillén bör vidare bedöma de samhällsekonomiska
konsekvenserna av avvecklingen. En utgångspunki för de ekonomiska bedömningarna
kan vara den senasle långtidsutredningen (SOU 1978:78) och dess framtidsperspektiv.
Kommittén bör belysa de direkta konsekvenserna för landets bytesbalans saml
konsekvenserna för näringslivets utveckling och internationella
konkurrenskrafi. Även de regional- och sysselsällningspolitiska konsekvenserna
bör belysas bl.a. med utgångspunki från länsplaneringen både i fråga om direkla
och indirekta effekter. Kommittén bör så långt som möjligt söka bedöma
konsekvenserna för industrin, särskilt den energiintensiva industrin,
saml belysa konsekvenserna av ökade

s. 496 Kontrollera mot PDF

DelH
1:12 Skr 1979/80:103 496

energipriser. För att kunna göra della måste den sannolika
ulvecklingen av eltarifferna vid en käi nkraflavveckling bedömas. Kommiitén bör
vidare söka ge en bild av de samlade samhällsekonomiska kostnaderna för
avvecklingen. Bl.a. bör konsekvenserna vad gäller invesleringsbehov och
tillgängligt utrymme för privat och offenllig konsumlion diskuleras. Även de
slalsfinansiella effeklerna och effekterna för kapitalmarknaden bör belysas i
della sammanhang. En utgångspunki för bedömningen av de slalsfinansiella
effekterna kan, vad gäller den försia hälflen av 1980-talel, vara den
långtidsbudget som har framlagts i prop. 1978/79:150.

I ell särskilt avsnitt bör kommittén belysa följderna för
de kommuner som har kärnkraftverk saml för berörda kraflförelag och deras
anställda. Kommittén bör utarbeta etl åigärdsprogram i syfle alt i görligasle
mån minska de omställningsproblem som uppstår. Delta arbele bör ske i nära
kontakt med bl.a. berörda kommuner, länsslyrelser, företag och fackliga
organisaiioner. Kommiitén bör bilda en allsidigt sammansatt arbelsgrupp för all
behandla dessa frågor.

Regeringen har lidigare bemyndigal mig all lillkalla en
särskild förhandlare i de diskussioner som ska föras med Asea AB om nyll
konsortialavial för AB Asea-Atom. Frågan om Asea-Aloms framlid i händelse av en
kärnkraftavveckling bör därför inte las upp av kommittén.

Kommiitén bör avge en rapport med en översikllig och så
långl möjligi fullsländig redovisning av uppdraget senast den 15 november 1979.
Frågan om följderna för de kommuner som har kärnkraftverk kan dock redovisas
senare. Kommillén är oförhindrad all fortsätta sitt arbele efler denna lidpunkl
med inrikining på fördjupning av analysen. Kommillén bör fästa slor vikl vid
all presentera resultatet av arbetet på ett lätiillgängligi sätl.

Jag avser all senare lillkalla en parlamentariskt
sammansatt grupp med uppgifl all följa kommitténs arbele. Kommiitén bör lämna
denna grupp forllöpande information om kommitténs arbele saml inhämla gruppens
synpunkier på vilka problem som särskilt bör bli föremål för kommitténs analys.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen bemyndigar mig

all lillkalla en kommillé med högsl 13 ledamöier med
uppdrag att redovisa konsekvensema av en avveckling av kärnkraften i Sverige,

alt ulse en av ledamöterna att vara ordförande i
kommittén,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annal
biträde i kommittén.

Vidare hemsläller jag atl regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans framställan. (Industridepartementet)

s. 497 Kontrollera mot PDF

497 Kommittéer:
Industridepartementet Delll 1:13

13. Tilläggsdirektiv till delegationen (I 1975:02) för
energiforskning

Dir 1979:61

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-07

Statsrådet Tham anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 juni 1975
lillkallade chefen för industridepartementet en delegation (I 1975:02) för
energiforskning. Delegationen fick lill uppgifl att ta fram underlag för
planering av forskning och utveckling inom energiområdet i ell långsiktigt
perspekliv. alt vara programansvarigl organ för programmet Allmänna
energisyslemsludier inom Huvudprogram Energiforskning och all verka för
samordning av den lolala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom
energiområdel.

Genom lilläggsdirekliv den 10 juni 1976 och den 10
februari 1977 preciserades delegaiionens uppgifl i fråga om underlag för
planering av forskning och utveckling. Delegationen gavs i uppgift alt senasl
den 28 seplember 1977 redovisa förslag lill energiforskningsprogram för treårsperioden
1978/79-1980/81. Uppgiften slutfördes genom atl delegationen i september 1977
avgav betänkandet (SOU 1977:56) Energi - program för forskning, utveckling,
demonstration med bilagor (SOU 1977:57-62). Programförslaget byggde
huvudsakligen på sektorsvisa förslag som hade utarbetats av de
programansvariga organen inom huvudprogrammet.

Enligt riksdagens beslul (prop. 1977/78:110. NU
1977/78:68, rskr 1977/ 78:341) skall under ireårsperioden 1978/79-1980/81 ell
nylt Huvudprogram Energiforskning genomföras. Treårsprogrammel 1978/79-1980/81
bygger i alll väsentligl på förslagen i delegationens belänkande.

Genom lilläggsdirekliv den 15 juni 1978 (Dir 1978:53)
preciserades delegaiionens fortsalla uppdrag. Därvid angavs bl.a. alt
delegalionen i samråd med de programansvariga organen inom huvudprogrammet bör
vidta de förberedelser som krävs för att få fram ell enhetligt underlag för
statsmakternas planering av forskning och utveckling inom energiområdet efler
den 30 juni 1981. Vidare angavs att delegalionen bör lägga ökad vikl vid alt
följa och värdera forskningsoch utvecklingsverksamheten inom energiområdel.
såväl inom som ulom landel.

Delegationen har härefter bl.a. redovisal en global
översiki av forskning, utveckling och demonslralion inom energiområdet saml en
sammanställning och ulvärdering av Sveriges dellagande i forsknings- och
utvecklingssamarbetet inom del inlernalionella energiorganet, lEA.
Delegationen har vidare, i enlighet med regeringens beslut den 16 februari
1978, sammanställt och redovisat verksamhets- och värderingsrapporter rörande
energiforskningsprogrammel 1975/76-1977/78. Delegalionen ansvarar, enligt
regeringens beslul den 2 november 1978. för det svenska deltagandet i
samarbetet inom lEA avseende strategi för forskning, utveckling och
demonstration inom energiområdel.

De nu nämnda verksamheterna samt det förhållandet alt
vikliga resullal från hillills genomförda salsningar inom en rad områden inom
huvudprogrammet nu börjar bli lillgängliga har skapat ett gott utgångsläge för
en samlad och väl underbyggd planering av den fortsalla verksamhelen inom
energiforskningsprogrammet. De hillillsvarande insatserna har också lelt till
en ökning av den inhemska kompetensen på flera betydelsefulla områden. Elt
efter hand utbyggt stöd från samhällets sida till dels prototyper och

32 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 498 Kontrollera mot PDF

DelH
1:13 Skr 1979/80:103 498

demonslralionsanläggningar. dels forskningsinriklal
experimenlbyggande inom energiområdel har ökal möjligheterna alt överföra
forsknings- och utvecklingsresultat lill praklisk lillämpning.

Riksdagen har nyligen fattat vissa beslut med anledning av
regeringens proposiiion om riktlinjer för energipoliliken (prop. 1978/79:115
bil. I. NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429).
Vid min anmälan lill propositionen framhöll jag bl.a. att de riktlinjer för
energiforskningen som har beslulals av riksdagen våren 1978 i huvudsak allljäml
bör gälla. Vidare anförde jag all delegalionen för energiforskning har en
väsentlig uppgift när del gäller all ulvärdera framkomna resullal inom olika
delprogram och programelemenl som förberedelse för beslul som efler hand kommer
all behöva fattas om inrikiningen av verksamhelen inom olika delar av
energiforskningsprogrammel. I det sammanhanget anmälde jag även min avsikt all
senare föreslå regeringen alt komplettera det lill delegalionen lidigare givna
utvärderingsuppdraget för att bl.a. tillgodose behovet av underlag för beslul
om energiforskningens inriktning efter den 30 juni 1981 (prop. 1978/79:115 bil.
1 s. 276).

Delegationen för energiforskning bör, mol bakgrund av vad
jag nu har anfört, få i uppdrag att utarbeta förslag lill omfattning och
inriktning av insatserna inom Huvudprogram Energiforskning efter den 30 juni
1981. Uppdraget bör innefatta den nyss nämnda kompletteringen av det till
delegationen lidigare givna ulvärderingsuppdragel. För arbetet bör följande
rikflinjer gälla.

Delegaiionens förslag bör vara sä utformat all del kan
tjäna som ett underlag för förslag till riksdagen under 1980/81 års riksmöie.

Utgångspunkten för delegationens förslag bör vara en
övergripande analys avseende de behov av forsknings- och utvecklingsinsatser
som följer av de riktlinjer för energipolitiken som har beslutats av
statsmakterna. Delegationen bör, som resultat av analysen, redovisa en
områdesvis bedömning av den betydelse som insatser inom huvudprogrammet kan
vänlas få i skilda tidsperspektiv när det gäller all lillgodose dessa behov.
Delegalionen bör beakta alt ändrade och komplelterande riktlinjer kan bli
aktuella efler den planerade rådgivande folkomröstningen om kärnkraftens roll i
den svenska energiförsörjningen. Delegationen bör i sammanhanget ägna särskild
uppmärksamhet ål förulsältningarna för olika avnämare all ulnyllja forsknings-
och utvecklingsresultat som kommer fram och för atl leknik som utvecklas skall
kunna komma till praklisk tillämpning.

Delegalionen bör redovisa vilka anlaganden om
inlernalionella energivarumarknader, ekonomisk tillväxt m.fl. för vår framlida
energiförsöij-ningssiluation belydelsefulla fakiorer som dess förslag bygger
på. Särskilt bör därvid belysas vilken inverkan alternativa antaganden härom
bedöms få på behovet av svenska forsknings- och utvecklingsinsatser inom olika
områden. Redovisningen bör utformas som alternativa förslag lill en långsiklig
svensk strategi för forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet.

Delegationen bör för atl underbygga sill förslag vidare
komplettera den hillills genomförda ulvärderingen med en värdering av
insatserna inom vissa återstående vikliga delar av huvudprogrammet enligt vad
delegationen närmare bestämmer. Delegaiionens förslag bör sålunda ulformas mol
bakgrund av dels pågående insalser inkl. de ålaganden som har gjorts inom ramen
för det nu gällande treårsprogrammel, dels tillgången inom landel till
vetenskaplig kompetens och personella resurser, försöksanläggningar m.m..

s. 499 Kontrollera mot PDF

499 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:13

dels verksamhet inom området i andra länder. Särskilt bör
därvid beaktas pågående och planeral forsknings- och utvecklingssamarbete inom
lEA.

Delegationen bör i sina förslag söka uppnå en
koncenlration av forsknings-, utvecklings- och fiirsöksinsalserna. Jag får i
sammanhanget erinra om vad jag anförde i denna fråga vid min anmälan lill prop.
1978/79:115 om rikllinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 275). Där så är
möjligt bör således anges ungefärliga tidpunkter då statsmakterna beräknas ha
underlag för viirdering av olika utvecklingslinjer.

I delegationens förslag bör för olika delar av huvudprogrammet
i koncenlrerad form anges dels långsikliga mål, dels omfattning, avgränsning
och inrikining av insatserna under i första hand treårsperioden den 1 juli
1981-den30juni 1984, Delegaiionens förslag till insalser bör, för de områden
där del bedöms lämpligl, omfalla också en kortare eller längre programperiod.
Förslagen lill insalser inom skilda delar av huvudprogrammel bör redovisas i
olika ambitionsnivåer enligt följande,

Delegalionen bör redovisa elt förslag som ulgår från den
ekonomiska nivå på verksamheten inom huvudprogrammet som helhel som planeras
gälla för budgetåret 1980/81, Ulgångspunkten bör därvid, i enlighet med vad jag
nyss anförde, vara atl verksamhelen inom vissa områden minskas lill förmån för
en koncentration till andra områden, Härulöver bördelegationen redovisa å ena
sidan möjligheter lill och kosinader för en forcering av insatserna inom
områden som vid den övergripande analysen har befunnits vara de viktigaste på
kort och medellång sikt, å andra sidan möjligheter lill och konsekvenser av en
sänkning av ambilionsnivån för de mesl kosinadskrävande delarna av
huvudprogrammel,

Delegalionen är oförhindrad atl redovisa yllerligare
variationer av ambilionsnivån för hela eller delar av huvudprogrammet.
Delegalionen är också oförhindrad all föreslå sådana förändringar av
programindelning m.m. som evenluelll krävs för atl lättare kunna inrikla
verksamheten i enlighet med de långsiktiga målen för huvudprogrammel.

I sina beräkningar av kostnader för insatser inom olika
delar av huvudprogrammet bör delegalionen beakla möjligheterna lill gemensam
finansiering av verksamhelen mellan siaten och privata intressenter.

Delegationen bör i sina förslag lill insatser inom olika
delar av huvudprogrammel redovisa dels en uppskattning av de ekonomiska
åtaganden av staten för liden efler den 30 juni 1984 som dess förslag kan komma
atl medföra, dels vilka moliv för slatligt slöd lill forskning, utveckling och
demonstration som bedöms föreligga under olika skeden i den tekniska
ulvecklingen. Delegationen bör därvid beakta samordningen med den verksamhet
ulanför huvudprogrammel som av andra än energipolitiska skäl stöds av slyrelsen
för leknisk utveckling, transportforskningsdelegalionen och slalens råd för
byggnadsforskning.

Delegationen bör, mot bakgrund av hittills vunna
erfarenheter, närmare redovisa vilka former för stöd inom Huvudprogram
Energiforskning som är lämpliga i olika sammanhang. Särskilt bör belysas
förutsättningarna för atl orientera utvecklingsarbetet efler avnämarnas behov
och främja införandet av ny teknik genom upphandling, i samarbete med avnämare,
av försöksanläggningar m,m, i fullslor eller nära fullslor skala i enlighel
med specifikationer som är förenliga med de mål som gäller för
energiforskningsprogrammel. Delegationen bör därvid för skilda delar av
huvudprogrammel uppmärksamma avgränsningen mot och kraven på samordning med
andra statliga stödåtgärder inom energiområdet, bl,a, den

s. 500 Kontrollera mot PDF

DelH
1:13 Skr 1979/80:103 .500

verksamhel avseende slöd lill protolyper och
demonslrationsanläggni-ngar inom energiområdel som adminislreras av slatens
industriverk, I delta sammanhang bör delegalionen också söka belysa
förutsättningar och hinder för införande på marknaden av ny energiteknik saml
behovel av evenluella ålgärder vid sidan om huvudprogrammel för all slimulera
lill sådanl forsknings- och utvecklingsarbete inom energiomrädel som
finansieras med andra än statliga medel. Samråd i dessa frågor bör ske med
slyrelsen för leknisk utveckling, nämnden för energiproduklionsforskning och
delegalionen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja.

Utöver vad jag nu har nämnl bör delegalionen i sill
förslag överväga en lämplig fördelning av forsknings- och utvecklingsstödet
mellan å ena sidan långsiktigt planerade och bundna insalser och å andra sidan
oförutsedda uppslag och utvecklingsinsatser. Delegationen bör också belysa
frågan om lämplig avvägning mellan slöd till forskning vid högskolor och
forskningsinstitut m,m, och slöd lill utvecklingsarbete inom företag och
därvid beakla behovet av högre utbildning inom olika energitekniska
ämnesområden. Jag vill i sammanhanget erinra om all förelrädare för de lekniska
fakulteterna i olika sammanhang har framhållit behovel av kunskapsuppbyggande
forskning inom energiområdel. Jag anser della vara en angelägen fråga som
delegationen bör uppmärksamma vid utarbetandet av sina förslag. Delegationen
bör om möjligt dessutom analysera huruvida hittillsvarande insalser för alt
till olika avnämare sprida information om resultat inom energiforskningsprogrammel
har varil tillräckliga och lämpligt avvägda saml lämna förslag till i
sammanhanget evenluelll erforderliga ålgärder.

Delegationen bör slutligen också översiktligt behandla
förutsättningarna för samarbete med ulvecklingsländer i forsknings- och utvecklingsfrågor
inom energiområdel av ömsesidigt intresse och därvid lämna förslag lill
omfattning av och former för etl eventuellt sådanl samarbele inom ramen för
huvudprogrammet.

Delegationen bör ularbela sina förslag i nära samarbete
med de organ som nu har ansvar för skilda delar av huvudprogrammel, samt i
övrigl samråda med berörda statliga myndigheler och organ, däribland statens
induslriverk och delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja.
Jag ämnar inom korl begära regeringens bemyndigande atl lillkalla en särskild
utredare för alt se över myndighelsorganisalionen inom energiområdel.
Delegationen bör, vad gäller de samordnings- och avgränsningsfrågor som berörs
av uiredarens uppdrag, samråda med denne.

Delegationens förslag bör föreligga senasl den 15 augusti
1980,

Jag hemsläller all regeringen ger delegationen i uppdrag
all utarbeta förslag beiräffande insatserna inom Huvudprogram Energiforskning
m,m, efter den 30 juni 1981 i enlighel med vad jag nu har anförl.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

s. 501 Kontrollera mot PDF

501 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:14

14. Myndighetsorganisationen inom energiområdet, m.m.

Dir 1979:62.

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-14 Statsrådet Tham
anför.

Vid min anmälan till prop. 1978/79:115 om rikllinjer för
energipoliliken (bil. 1 s. 47, NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) flamhöll jag aU
den av mig förordade inriktningen av energipoliliken kan leda lill atl
myndighelsorganisalionen inom energiområdel behöver ses över och göras mer
ändamålsenlig. Jag anmälde alt jag avsåg all föreslå regeringen att bemyndiga
mig alt lillkalla en särskild uiredare för all klarlägga vissa frågor rörande
den statliga organisalionen av myndigheler m.m, inom energiområdel, I
ulredningens uppdrag borde ingå också all klarlägga vissa frågor rörande
statens valtenfallsverks framlida uppgifler och organisation,

I prop, 1977/78:110 (s, 161, NU 1977/78:68, rskr
1977/78:341) om energiforskning m.m, anförde föredragande statsrådet att en
ulvärdering av organisalionen av energiforskningsprogrammet borde kunna äga rum
under den kommande treårsperioden. Han uttalade därvid all del borde vara
möjligt alt, i anslulning till etl planeral arbele med all se över myndighetsorganisationen
inom energiområdel, närmare utvärdera organisation, ansvarsfördelning m,m, för
energiforskningsprogrammet mol bakgrund av vissa krav som i proposilionen
angetls böra ställas pä en sådan organisalion,

I uiredarens uppdrag borde därför, enligt vad jag framhöll
vid min anmälan lill prop. 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken, ingå
också atl ulvärdera energiforskningsorganisaiionen.

Jag ålerkommer nu lill dessa frågor.

En redogörelse för vidlagna och planerade ålgärder inom
energiområdel har lämnals i prop. 1978/79:115 om rikllinjer för
energipoliliken.

Beiräffande de slatliga insatserna vad gäller forskning
och utveckling inom energiområdet finns en utförlig redogörelse i prop.
1977/78:110 om energiforskning m.m. Där finns också en redogörelse för
uppdelningen av Huvudprogram Energiforskning på olika program m.m. För
planering och genomförande av programmen svarar särskilda programansvariga
organ. Ansvarei för bl.a. samordning, uppföljning och utvärderingav programmen
åvilar delegationen (I 1975:02) för energiforskning.

Åtskilliga myndigheler och andra slalliga organ är f.n.
verksamma inom energiområdet. Utöver de organ som ingår i den tidigare nämnda
energiforskningsorganisationen vill jag nämna några.

Slalens vattenfallsverk skall enligt sin instruktion
(1974:798, ändrad senast 1977:922) handha slatens kraftverksrörelse och verka
för en ralionell elenergiförsörjning i rikel. Förutom all verkel producerar,
dislribuerar och säljer elkraft samt svarar för kraftöverföringen på stamnätet
bedriver det en omfallande anläggningsverksamhei genom att svara för byggande
av produktionsanläggningar för egel och dotterbolags bruk. Vidare bedriver
eller dellar verkel i viss utsträckning i verksamhel inom energisektorn som
inle enbari avser elförsörjningen. Jag länker bl.a. på krafivärmeutbyggnad
liksom på en del mera ulvecklingsbelonade aktiviteter. Härutöver företräder
verkel genom olika dollerbolag vissa statliga intressen avseende bl.a.
bränsleförsörjning. Vattenfallsverket arbelar på affärsmässig grund och
inslaget av myndighetsutövning är begränsat. Verket har dock till uppgifl all

s. 502 Kontrollera mot PDF

Del II 1:14 Skr 1979/80:103 502

svara för beredskapsplanläggning av landels
elenergiftirsörjning.

Vid min anmälan till prop. 1978/79:115 (bil. 1 s. 43)
redovisade jag min syn pä statens vattenfallsverks fortsatla roll inom
energiområdet. Jag framhcill bl.a. all 1980-lalels energipolitik kommer alt i
ökad utsträckning slälla krav på medverkan och initiativ från verkels sida inom
områden där det hittills har spelat en mer begränsad roll. Det kommer således
atl finnas skäl för verket alt engagera sig även i frågor rörande
energiförsörjningen som inte har direkl samband med produklion och distribution
av el. Jag angav vidare vid min anmälan all vattenfallsverket bör spela en roll
också som en viklig slallig resurs för all direkt i energisystemet utveckla och
introducera den leknik som krävs för atl de energipolitiska inlenlionerna skall
infrias. Även näringsulskollel har tagit upp denna fråga vid sin behandling av
propositionen (NU 1978/79:60 s. 74-75).

Statens industriverk är enligt sin inslruktion (1974:476,
omtryckt 1977:443, ändrad senasl 1978:511) cenlral förvallningsmyndighel för
bl.a. ärenden som rör energiförsörjning. Verkels huvudsakliga uppgifter inom
energiområdet framgår av instruktionen. Dessa frågor handläggs inom verket i
försia hand av energibyrån.

I de arbetsuppgifier inom energiområdel som ankommer på
verket ingår utarbetande av energislalistik och energiprognoser,
ulredningsverksamhel, administration av bidrag enligt förordningen (1975:422)
om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivel m,m, (omtryckt
1978:339, ändrad senast 1979:554) och av bidrag för viss kurs- och
rådgivningsverksamhet inom energiområdet. Vidare ingår bedömningar av industrins
energihushållning vid prövning enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385, 136 a §
ändrad senast 1976:213) same det centrala myndighetsansvaret i frågor i
anslutning lill lagen (1977:439) om kommunal energiplanering.

Verkets uppgifler på energidistributionsområdel innefatlar
frågor om linje- och områdeskoncessioner enligt lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elekiriska anläggningar, beslut om bidrag
enligt förordningen (1959:369) om statligt slöd åt landsbygdens elförsörjning
(omtryckt 1977:348) och om tillstånd enligt lagen (1976:240) om förvärv av
eldislribu-tionsanläggningar m,m, samt beslut om allmänförklaring av
fjärrvärmeanläggningar enligt lagen (1976:838) om allmänna
fjärrvärmeanläggningar. Till industriverket är knutet ett råd för all bistå
verket vid behandling av ärenden som hör samman med eldistributionen.

Uppgifterna inom elsäkerhelsområdel innefatlar bl,a,
meddelande av föreskrifter om elektriska starksirömsanläggningar, elektrisk
maleriel och om provning av sådan materiel samt fastställande av föreskrifter
om åtgärder mot bl,a radiostörningar. Verket meddelar vidare behörighel enligt
elinstallatörsförordningen (1975:967) samt för statistik över olycksfall och
bränder förorsakade av elström.

Verket är dessutom chefsmyndighet för slalens elektriska
inspektion, som enligt sin inslruktion (1965:647, omlryckl 1977:229, ändrad
senast 1977:1171) är den lokala slalliga organisationen för ärenden om lillsyn
över elektriska starkströmsanläggningar. Organisationen av statens elektriska
inspektion har setts över. Resultatet av översynen har redovisats i prop.
1977/78:100 (bil. 17. s. 158).

Inom energiområdel finns också vissa nämnder, såsom
slalens prisregleringsnämnd för elektrisk slröm. krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar och nämnden för värdering av eldistributionsanläggning m.m.

Energisparkommitlén (I 1974:05) lillkallades i november
1974 för all

s. 503 Kontrollera mot PDF

S03 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:14

handha bl.a. en energisparkampanj viniern 1974-1975.
Kommillén har senare genom tilliiggsdirekliv fått sitt uppdrag förlängt och
utvidgat lill alt omfatta vid sidan av egna informationsåtgärder bl.a.
samordning av och slöd till myndigheternas information om energisparande.
Kommiitén har därutöver i uppdrag all i samråd med slalens induslriverk
forllöpande följa energikonsumlionens uiveckling och all undersöka
förulsältningar för all under icke krisförhållandcn införa direkla
reslriktioner eller förbud mol vissa slag av energianvändning.

Bosladssiyrelsen och för bosladshus också länsbostadsnämnderna
och de kommunala förmedlingsorganen handhar siödet lill energibesparande ålgärder
i bostadshus enligt bl.a. förordningen (1977:332) om slalligl slöd lill
energibesparande ålgärder i bosladshus m.m., (ändrad senasl 1979:422), lill
allmiinna samlingslokaler enligt 38 a S kungörelsen (1973:400) om statligt slöd
till allmänna samlingslokaler (omlryckt 1976:794, ändrad senasl 1978:185) saml
till kommunala och landslingskommunala byggnader enligt förordningen (1977:346)
om statsbidrag till energibesparande ålgärder i kommunala och
landslingskommunala byggnader m,m.

Statens planverk är enligt sin instruktion, förordningen
(1967:329, omlryckl 1975:1278, ändrad senasl 1978:848) central
förvaltningsmyndighet för ärenden om planläggning av bebyggelse och om
byggnadsväsendel, Verkel utfärdar enligt byggnadsstadgan (1959:612) bl,a,
föreskrifter, råd och anvisningar. Verket svarar också för typgodkännande av
konstruktion eller frågor rörande utförande i övrigl av byggnader och andra
anordningar som byggnadsstadgan reglerar. Etl råd för energihushållning är
knutet lill verket för alt bistå verket i frågor av slörre vikl angående
förbättrad hushållning med energi i samband med planläggning och byggande.

Slalens råd för byggnadsforskning har vad gäller energiområdel,
förulom uppgifter inom energiforskningsprogrammet, ansvarei för energiinrikiad
ulvecklings- och demonstrationsverksamhel och för forskningsinriktat experimenlbyggande.

Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning
i befintlig bebyggelse följer och samordnar arbetet med genomförandet av den
tioåriga plan för atl spara energi i befinllig bebyggelse som riksdagen (prop.
1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) anlog våren 1978,

Riksdagen har år 1977 beslulat om riktlinjer för en ny organisalion
av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (prop, 1976/77:74 bil, 2, FöU 1976/
77:13, rskr 1976/77:311), Överstyrelsen är enligt sin instruktion (1978:291)
cenlral myndighel för den ekonomiska försvarsberedskapen. Verket samordnar
planeringsverksamheten inom hela del ekonomiska försvaret som avser flera olika
områden bl.a. energiområdet. Inom detla område svarar överstyrelsen för bl.a,
samordning av beredskapsplaneringen och beredskapslagring av bl,a, olja och kol
samt förberedelser för ålgärder vid kris. I samband med beslutet om ändrad
organisation behandlades bl.a. frågan om ansvars- och arbetsfördelning mellan
överstyrelsen och statens industriverk.

Delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan
ersälta olja har till uppgifl att föreslå åtgärder som kan öka utnyttjandet av
solvärme och bränslen som kan uigöra alternativ till olja.

Förulom de slatliga myndigheler och organ som jag nu har
nämnt finns flera andra som också är verksamma inom energiområdet. Det gäller
bl.a. slalens pris- och kariellnämnd som inom ramen för sin prisövervakning
överlägger med bl.a. oljeförelag och kraftproducenter inför planerade

s. 504 Kontrollera mot PDF

DelH 1:14 Skr 1979/80:103 504

prisändringar, byggnadsstyrelsen, som ansvarar för
energibesparande ålgärder i civila statliga byggnader och slalens
naturvårdsverk, som handlägger bl.a. frågor om miljöpåverkan av
energitillförsel.

Kommunerna är enligt lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering skyldiga atl i sin planering främja hushållningen med energi
samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Bestämmelserna i
lagen innebär bl.a. all kommunerna i all planering som är av betydelse för
energianvändningen skall överväga och la lillvara möjligheterna att främja
hushållningen med energi.

Enligt riktlinjerna för den av riksdagen antagna planen
för energisparande i beflnllig bebyggelse har kommunerna en cenlral roll vid
genomförandet av energisparandel. Del bör enligt uttalanden i prop. 1977/78:76
med energisparplan för befintlig bebyggelse bl.a. ankomma på kommunerna alt
genom planering klarlägga vilka områden och byggnader som i försia hand bör
komma i fråga för energibesparande åtgärder av olika slag. I prop. 1978/79:115
om riktlinjer för energipolitiken (bil. 3) har föredraganden framhållit atl
kommunernas insatser i inledningsskedet består huvudsakligen i alt skaffa sig
kunskap om byggnadsbeståndet i kommunen. Hon har också framhållil atl det kan
finnas skäl atl ge de kommuner soni så önskar- och har resurser lill det -
möjligheter all genomföra kartläggning av energihushållningen i byggnader inom
kommunen. Hon har aviserat all hon skall la upp överläggningar med Svenska
kommunförbundet om förulsällningarna för alt förbättra planeringsmöjligheterna
för kommunerna. Ett slort antal kommuner har tillsatt särskilda energisparkommitiéer
som verkar med råd och information i energifrågor till kommuninnevånarna.

Som framgår av redogörelsen arbetar många olika
myndigheter m.m. med frågor inom energiområdet. Dessulom handläggs vissa
myndighelsuppgifter av kommittéer som energisparkommitlén och delegalionen för
energiforskning. I båda fallen är det fråga om arbelsuppgifler som kan beräknas
bli långvariga. Del bör därför övervägas om dessa kommittéers arbelsuppgifter
bör föras över till en fast myndighetsorganisalion. Vidare handhar kommunerna
många viktiga uppgifter inom energiområdel.

I prop. 1978/79:115 läggs fram förslag lill riktlinjer för
energipoliliken fram lill omkring år 1990. Proposilionen har i avvakian på
resultatet av den planerade folkomröstningen om kärnkraflens forisatta
användning inle behandlats i alla delar av riksdagen i vår. Ändrade och
kompletterande rikllinjer kan bli aktuella efter folkomröslningen. Även om de
energipoliliska riktlinjerna för delar av energiområdet således inle kan läggas
fast förrän år 1980 finner jag del vara motiverat alt redan nu påbörja en
översyn av myndighetsorganisationen inom energiområdel.

Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för atl
se över frågor rörande organisalionen av myndigheler m.m. inom energiområdet
samt vissa frågor rörande vattenfallsverkels framtida uppgifler och
organisation.

Ulgångspunklen för översynen beiräffande organisationen av
myndigheter m.m. inom energiområdet bör vara atl organisalionen skall kunna ha
den överblick som krävs för en fortlöpande avvägning av de slalliga insatserna
dels mellan insatser för tillförsel och för hushållning av energi, dels mellan
olika insalser inom dessa områden. Organisationen bör möjliggöra också all
viktigare avvägningsproblem mellan energiområdel och andra samhällsområden
uppmärksammas och att en överblick skapas med avseende på internationella
förhållanden av belydelse för Sveriges energisiluation, Organisalionen bör
slutligen möjliggöra atl slatliga och kommunala m,fl, organs

s. 505 Kontrollera mot PDF

505 Kommittéer: Industridepartementet
Del II
1:14

uppgifter inom energiområdet .samordnas saml all konlakler
mellan organisalionen och förelag saml enskilda underlättas.

Utredaren bör ha lill uppgifl all kartliigga den nuvarande
organisationen och all analysera för- och nackdelar med denna. Med ulgångspunkl
i resultatet av sin analys bör uiredaren dels ange evenluella områden där
ytterligare ulredning kan behöva ske, dels där så är möjligt lägga fram
delaljerade konkreia förslag lill organisationsförändringar, 1 utredarens
uppdrag bör vidare ingå alt, i enlighel med vad som har angells i prop.
1977/78:110 om energiforskning m.m., göra en ulvärdering av
energi-forskningsorganisationen och föreslå evenluella ålgärder i anledning av
resultatet av ulvärderingen.

Flera uiredningar behandlar f. n, frägor som rör den
slatliga organisalionen inom kärnsäkerhelsområdel. Uiredarens arbele bör därför
inle omfalla della område. Arbelel bör inle heller omfalta de slalliga bolagen
inom energiområdet eller den slalliga organisalionen för frågor om energiskalt.

Karlläggningen, som bör omfatta även den rådsoch
nämndorganisation som f,n, finns inom energiområdel, bör innefalla en
beskrivning av de arbelsuppgifter som myndigheterna och kommunerna nu har,
vilka författningar som reglerar verksamheten, hur arbetet är organiserat och
vilka resursersom f,n, finns inom dessa organ. Karlläggningen bör också
klarlägga vilka uppgifter på energiområdet som nu kan anses falla utanför
befintliga organs ansvarsområden. Som exempel kan nämnas planmässiga,
fortlöpande uiredningar om och planering av den lolala långsikliga
energilillförseln.

Riksdagen har åren 1976 och 1977 (prop, 197.V76:1.52, FöU
197,V76:35, rskr 1975/76:298, prop, 1976/77:74 bil, 2, FöU 1976/77:13, rskr
1976'77:311) beslulal om bl,a, utformningen av energiberedskapen saml
organisationen i såväl planeringsskedet som i en kris. Dessa beslut genomförs
nu. Med hänsyn härtill bör utredarens arbele i huvudsak inle omfalta
organisalionen av beredskapsplaneringen eller krisorganisalionen, Uiredaren bör
dock vara oförhindrad att lägga fram förslag om sädana förändringar av denna
organisation som han bedömer bör ske i anslutning till andra förändringar av
organisationen av myndigheler m.m. inom energiområdel.

Av min redogörelse i propositionen om riktlinjer för energipolitiken
framgår all kommunerna har många möjligheter alt genom sina beslul påverka
tillförseln och användningen av energi. Kommunerna har också viktiga uppgifter
inom energiområdel bl.a. i fråga om genomförandet av del planerade
energisparandet i befinllig bebyggelse. Utredaren bör därför undersöka om den
slatliga organisalionen är lämpligt utformad med hänsyn till kommunernas roll
inom energiområdet.

Med hänsyn till vad jag har beröri i del föregående och
närmare ulvecklal i prop. 1978/79:115 (bil. 1 s. 43-47, 317-318) om krav på
insalser från vatlenfallsverkets sida inom för verket delvis nya områden bör i
utredarens uppdrag ingå all överväga om valtenfallsverkels organisalion är
ändamålsenligl utformad.

Vidare bör förulsällningarna för valtenfallsverkels
anläggningsverksamhet klarläggas närmare mol bakgrund av de sysselsättnings-
eller omställningsproblem som kan uppstå genom alt utbyggnaden av större
kraftproduklionsanläggningar av konventionellt slag förväntas minska. 1
utredarens uppgift bör ingå all försöka klarlägga inom vilka områden och under
vilka former verkels resurser på anläggningssidan kan utnyttjas liksom att
finna en för de anslällda lillfredsställande form för den omställningsprocess
som verkets anläggningsverksamhei av allt atl döma slår inför.

s. 506 Kontrollera mot PDF

Delll
1:15 Skr 1979/80:103 506

Utredaren bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av
föreslagna föriindringar liksom konsekvenserna för evenluelll berörd personal.
Uppkomna effekliviietsvinster bör redovisas särskilt. En ulgångspunkl bör vara
att uiredaren vid förslag om organisationsförändringar skall redovisa minst etl
allernaliv som - efler uppnådda ralionaliseringseffekter - i stort ryms inom de
ekonomiska ramar som f.n. slår lill förfogande för myndighetsutövning. I den
mån utredaren bedömer att uppnådda rationaliseringseffekter bör utnyttjas för
en ulbyggd organisalion bör delta särskilt motiveras.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med de myndigheter och
andra organ som är direkl berörda av del. Uiredaren bör redovisa sitt arbete
senast den 1 juni 1980.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemsläller jag all
regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild uiredare nied uppdrag all se
över frågor rörande organisalionen av myndigheler m.m. inom energiområdel samt
vissa frågor rörande statens valtenfallsverks framlida uppgifter och
organisation,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
biträde åt uiredaren.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasla fjortonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Induslrideparlemenlet)

15. Utredningen om den långsiktiga industripolitikens
informationsunderlag

Dir 1979:67

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-14

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Den svenska industrins långsikliga utveckling påverkas i
hög grad av förhållanden utanför landels gränser, förhållanden över vilka
svenska företag och myndigheler saknar möjligheter att ulöva inflylande.

De svenska förelagens beleende baseras emellerlid bl.a. på
anlaganden om kostnads- och efterfrågeutvecklingen på marknader för
insalsfaklorer och produkler samt på bedömningar av konkurrenssituationen på
kortare och längre sikl.

Del är ell centralt inlresse för den induslriella
ulvecklingen all de som pä skilda sätt påverkar den induslriella ulvecklingen
har lillgång till relevant kunskap och information. Riksdagen (NU 1978/79:59 s.
22, rskr 1978/79:415) har med anledning av regeringens proposiiion (prop, 1978/79;
123) uttalat all behovel av ökade insalser för den induslripoliliska
planeringen, bl,a, vad gäller insamling av informalion om inlernationella
förhållanden, bör prövas.

En omfallande ulredningsverksamhel på del område som här
avses bedrivs inom och ulom förelagen.

De enskilda förelagen skaffar sig på olika sätl
beslulsunderiag för framlidsbedömning och slrategival. Bl.a. ingår anlaganden
om kostnadsoch

s. 507 Kontrollera mot PDF

507 Kommittéer:
Industridepartementet Delll 1:15

efterfrågeutvecklingen på skilda varuområden och
bedömningar av konkurrenssituationen som ell led i della.

Del finns en belydande utredningsverksamhet även ulanför
förelagen. De exierna ulredningarna är ofta en bas för förelagsinlerna analyser
och bedömningar. Förelagens egna organisaiioner och de fackliga organisalionema
svarar för en slor del av detla material. Sålunda bedriver Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Landsorganisationen i
Sverige (LO) och Tjänslemännens Centralorganisation (TCO), en belydande utredningsverksamhet
med inriktning mol indusirins problem. SAF och Industriförbundet har också
skapat en särskild organisation. Industriens Utredningsinstitut (lUC), för
denna typ av sludier. Även branschförbunden och de fackliga förbunden har under
senare lid byggt upp egna utredningsavdelningar.

Staten bidrar med en belydande informalions- och
ulredningsverksamhel. Syftet är bl.a. alt skapa ell informationsunderlag som
kan vara till nytta för de många beslutsfattare som på olika säll har
anknylning lill industrisektorn liksom atl la fram underlag för statsmakternas
egna beslul om induslripoliliska insalser.

Statens industriverk bedriver en omfattande
utredningsverksamhet om den svenska industrins utveckling. Arbelel är främsl
inriktat på medellång sikl och omfallar prognoser både för enskilda branscher
och för induslrin som helhel, liksom också mera övergripande uiredningar om
indusiriulvecklingen och dess bestämningsfaktorer. Expertgruppen för regional
utredningsverksamhet {FR\J) häri sina rapporter om den regionala utvecklingen
i Sverige belyst bl,a, regionala produktivitetsskillnader och produktionskostnader.
Expertgruppen för arbetsmarknadsfrågor (EFA) har i ett anlal sludier behandlat
bl,a, de arbelsmarknadsmässiga aspeklerna på industrins strukturomvandling.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) studerar indusirins
ulveck-lingsförulsättningar frän teknisk synpunkt. Väsentliga
utredningsuppgifter anförtros ofta Sveriges exportråd och
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA),

Näringspolitiska rådet, som är knulel lill
industridepartementet, har till uppgifl alt analysera och diskutera
övergripande och principiella frågor av långsiktig betydelse för industrins och
industripolitikens utveckling. Inom ramen för näringspolitiska rådets
verksamhet har under del senasle året flera rapporter tagits fram. Inom de till
industridepartementet knutna branschråden ulförs utredningar och analyser om
den långsikliga utvecklingen inom resp, bransch.

Inom ekonomideparlementel utarbetas långtidsutredningar
som täcker ell medelfristigt perspektiv på fem ar. Den senaste utredningen, som
avser perioden 1977-1983, publicerades i december 1978, Indusiriverkel har
svarat för prognoserna om indusirins utveckling i de senasle två
långtidsutredningarna. Långtidsutredningarna ger en sammanhängande bild av en
framtida utveckling av olika seklorer som är förenlig med samhällsekonomisk
balans, och är ofta en naturlig ulgångspunkl för studier av industrins
utveckling på medellång sikl.

Sekretariatet för framtidsstudier har i sin utredningsverksamhet
tagil sig an elt flertal problemområden som berör svensk industris utveckling
på längre sikl. Slor vikt har lagls vid etl anlal sludier av Sveriges framtida
energisiluation. Också rävarusituationen i världen har lagits upp. Under år
1978 inleddes etl projekl om Sverige i en ny ekonomisk världsordning.

s. 508 Kontrollera mot PDF

DelH
1:15 Skr 1979/80:103 508

KonjunklHrinstitiilet följer konlinueriigl utvecklingen
inom industrin bl.a. genom sina kvartalsvisa baromcterundersökningar.

Kommerskollegium svarar för en väsentlig del av det
underlagsmalerial som handelspoliliken baseras på. Kollegiet har bl.a.
analyserat olika handelspolitiska åtgärders effekter pä industrisektorn.
Exempelvis har en ulredning om de s.k, fria zoner som i dag växer upp i elt
antal utvecklingsländer nyligen utförts. Statens pris- och kariellnämnd (SPK)
arbelar huvudsakligen med prisövervakning men gör också sludier av
koncentralionsut-vecklingen i svensk induslri.

Slutliga uiredningar, som på olika säu behandlar den
svenska indusirins långsiktiga problem, tillsätts tid efler annan. Olika
branschers problem har på delta säll analyserats. Så har l.ex. slålinduslrin,
varvsindusirin, den petrokemiska industrin och läkemedelsindustrin under senare
lid utretts på detta sätt. Även vissa branschövergripande frågor har studerats.

Vid universitet och högskolor bedrivs också utrednings-
och forskningsverksamhet om industrifrågor.

Sammanlaget finns således en betydande
utredningsverksamhet. Omfaltningen och bredden moiiveras av den stora
betydelse induslrin har för landets ekonomi. Indusiriseklorn är också i högre
grad än andra seklorer utsaii för snabba förändringar i förulsällningarna för
verksamhelen.

Den svenska ekonomin har traditionellt varit öppen och som
sådan starki beroende av ulvecklingen i omvärlden. Utlandsberoendet - framför
allt för industrisektorn - har dessutom ökat. Mellan åren 1960 och 1977 ökade
exportens andel av BNP från 18 % lill 24 %. Tveklöst har den slarka
exporttillväxlen medförl en betydande stimulans för den ekonomiska utvecklingen
i landet. Den snabba tillväxten har framtvingat betydande anpassningsåtgärder.
Omfattande insatser, såväl industripoliliska som regionalpoliliska och
arbetsmarknadspoliliska, har gjorls från samhällels sida för att underlätta
dessa förändringar samt för atl dämpa de negativa effekler som strukturella
förändringar kan medföra.

Vi måsle även framöver räkna med en relativt snabb
omstrukturering av den svenska induslrin. Omställningen blir en följd dels av
behovel all expandera på nya marknader, dels av skärpt utländsk konkurrens inom
de traditionella produktområdena, Jämförl med lidigare kan man inom vissa
produktområden räkna med snabbare förskjutningar i olika länders komparativa
fördelar. Förskjutningarna mellan olika delbranscher inom induslrin torde få ökad
betydelse. En konsekvens bäde för samhälle och näringsliv blir all osäkerheten
inför långsiktiga beslul blir större. Del finns mot den bakgrunden anledning
atl överväga om osäkerheten kan minskas genom att informalionsunderlaget i
några avseenden förbättras.

Frågan om samhällets och näringslivels informationsbehov
har i olika sammanhang diskuterats ingående under senare lid. Bl.a. har slalens
induslriverk i skrivelse den 30 juni 1978 lill chefen för induslrideparlemenlet
framhållil behovel av all förbättra underlaget för näringspolitiska beslul
genom atl öka kunskaperna om den svenska industrins långsikliga ekonomiska
utveckling. Verket redogör för den utredningsverksamhet inom området som redan
nu pågår, men framhåller att del är angelägel att komplettera denna på en rad
punkter.

Industriverket anger bl.a. följande exempel pä projekt som
kan ingå i ett uividgal utredningsoch forskningsprogram.

- Uppbyggnad av databank som belyser svensk industris
inlernationella konkurrenskraft.

s. 509 Kontrollera mot PDF

509 Kommittéer: Industridepartementet
Del II
1:15

-
Studier av
svensk industris komparativa föroch nackdelar.

-
Studier soin
belyser de nya industriländerna som exportmarknader för svensk induslri.

-
Sludier som
belyser nya regionala och branschmässiga drag i den internationella arbetsfördelningen
inkl. ett försök att bestämma vilken typ av information som krävs för all denna
utveckling ska kunna följas kontinuerligt.

-
En jämförande
sludie av poliiik för induslriell expansion i olika länder, exempelvis Japan
och Förbundsrepubliken Tyskland.

Från annal häll har föreslagils all etl särskilt
sekretariat för internationella strukturfrågor knyts lill näringspolitiska
rådel. Sekretariatet skulle därvid ha programmatiska, samordnande och
bearbetande uppgifler med utgångspunkt i resultat och dokumentation som
framkommer på annal håll. Sekrelarialel skulle även, enligt förslaget, ha
möjlighet all lägga ul specialstudier lill lämpliga organ.

I den allmänna debatten har även framförts förslag om nya
organ med uppgift atl tillhandahålla konsultservice inom marknadsföringsområdel
åt främst mindre och medelstora förelag. Del har också anförts all framtidsstudie-
och prognosverksamheten bör byggas ut och ges en sådan inrikining all de blir
mer användbara i induslrin än vad som nu är fallet. Jag vill i della sammanhang
erinra om alt regeringen nyligen har tillsatt en utredning med uppgift all
genomföra en förutsättningslös utvärdering av informationssystemet
förelag-samhälle (Dir 1979:22).

Mol bakgrund av det anförda och med hänvisning till vad
jag har framhållil i prop. 1978/79:123 om rikllinjer för industripolitiken mm.
beträffande den internationella konkurrenssituation som kan förutses för svensk
industri anser jag all det finns skäl all utreda behovet av elt förbällral
informationsunderlag. Uppgiften bör anförtros en särskild uiredare. 1
uppdragel ingår atl analysera samhällels behov av kunskap om den industriella
ulvecklingen, de former i vilka sådan kunskap produceras och de sätl på vilka
den används av dem som är inblandade i och berörs av del industripoliliska
skeendet. Del är emellerlid en öppen fråga vilka lyper av förändringar man kan
förulse och vilkel kunskapsunderlag samhällel och näringslivel är beljänla av.
Exempelvis är del inte självklart alt effekler av oväntade händelser, kvalitativa
förändringar o,dyl,, låter sig undvikas genom utveckling av sofistikerade
planerings- och informationssystem. Det är viktigt att uiredaren även lar del
av erfarenheter från andra länder i dessa avseenden.

Endasl med ingående kunskap om mekanismer med vilka
marknader, branscher och företag fungerar och samspelar kan en
liilfredsslällande grund läggas för bedömning av långsiklig induslriell
utveckling och därmed möjligheterna all påverka den med induslripoliliska
insatser. Allt mer komplexa och även nya samband och roller utvecklas. Därför
lorde den långsiktiga kunskapsbildningen behöva inkludera och delvis bygga på
förändrade synsält på hur indusirins marknader, branscher och förelag fungerar
och ulvecklas i elt samhällsekonomiskt perspektiv.

Utredaren bör ange vilka behov, utifrån sådana synsätt, av
fortlöpande kunskapsutveckling på det induslripoliliska fältet som föreligger
samt hur dessa behov skall kunna lillgodoses. Enligt min mening bör inle en
sådan lösning eflerslrävas som innebär alt elt övergripande sammanhållande
ansvar för all forsknings- och utredningsverksamhet lilldelas någon central
instans. Det är av stor vikt att det finns en oberoende forskning utan direkta
kopplingar till uppdragsgivare med ansvar för induslripoliliska beslul.

s. 510 Kontrollera mot PDF

Delll
1:16 Skr 1979/80:103 510

En yUeriigare uppgifl för utredaren bör vara att ange
vägar för samhället att följa upp och ulnyllja den informalion och den kunskap
som framkommer i Samband med del ulredningsarbele som bedrivs på olika håll och
i olika former.

Utredningen bör arbela under former som främjar en
konstruktiv diskussion i hithörande frågor - l.ex. genom överläggningar med
personer som genom silt arbete i skilda organisaiioner, förelag och myndigheler
berörs av de frågor som ulredningen har alt sludera.

Samråd bör i lillämpliga delar ske med ulredningen om
informaiionssysiemei förelag-samhälle saml med delegalionen för förelagens
uppgiftslämnande (DEFU),

Resultatet av uiredarens arbete bör föreligga senast vid
halvårsskiftet 1980,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsiiiller jag
atl regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

all lillkalla en särskild uiredare med uppgifl all uireda
informations-underlaget för den långsikliga induslripoliliken,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde ål uiredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

att kostnaderna för ulredningen skall belasla fjortonde
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

16.
Utredning om Norrlandsfonden

Dir
1979:69

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-21
Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Stiftelsen Norriandsfonden bildades år 1961 (prop,
1961:77, SU 1961:89, rskr 1961:233), Rikllinjer för fondens nuvarande
verksamhel anlogs av riksdagen år 1976 (prop, 1975/76:200, NU 1976/77:7, rskr
1976/77:50), Riksdagen har nyligen beslulat all fonden lillförs ell slalligl
medelslillskoll på sammanlagi 39 milj, kr. under budgeiårei 1979/80 samt atl
fonden får fortsätta sin verksamhel även under år 1980 enligt nuvarande
riktlinjer (prop. 1978/79:100 bil. 17 prop. 1978/79:127 bil. 1, NU 1978/79:45,
rskr 1978/79:322).

Norrlandsfonden har till uppgifl atl främja näringslivels
utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt inlandskommunerna. Fonden skall stödja etablering och utbyggnad av
dels induslri som är grundad på norrländska råvaror, dels sådan verksamhet i
övrigt som är siödberätligad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet.
Fonden skall även la iniliativ lill och stödja utredningar och invesleringar
som bedöms vara av betydelse fördel norrländska näringslivel, samt främja
samordning av regional industriell service i Norrland. Vidare

s. 511 Kontrollera mot PDF

511 Kommittéer:
Industridepartementet Delll 1:16

skall fonden la initiativ till sådant forsknings- och
ulvecklingsarbeie som syftar till all vidarcförädla norrländska
råvarutillgångar eller som på annal sätt är av betydelse för det norrländska
näringslivet.

Stödet lill induslriell ulbyggnad och etablering har
hillills varil tyngdpunklen i Norrlandsfondens verksamhel. Del lämnas i regel
i form av lån. Siödet till industriellt utvecklingsarbete har under de senaste
aren (ikat kraftigt. Det lämnas i regel i form av län med villkorlig
återbelalningsskyldighet, Stödel lill uiredningar och inventeringar saml lill
forskning lämnas i regel i form av bidrag.

Under de senaste åren har skett flera förändringar inom
samhiillels regionalpolitik och industripoliliska insalser på regional nivå.
Dessa föriindringar påverkar förulsältningarna för Norrlandsfondens
verksamhel.

År 1977 beslutade riksdagen om åtgärder för att främja de
mindre och medelstora förelagens utveckling (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34,
rskr 1977/78:110). Beslulel innebar bl.a. all regionala utvecklingsfonder inrättades
den 1 juli 19781 varje län. Utvecklingsfonderna, som bl.a. har övertagit de
lidigare företagareföreningarnas arbelsuppgifler, är stiftelser med staten och
resp, landsiingskommun som huvudmän. Fondernas huvuduppgifl är all genom
kreditverksamhet och företagsservice främja småföretagens utveckling. Den egna
kredilgivningen sker i form av rörelselän och produklutvecklingslån.
Rörelselån lämnas för anskaffning av anläggnings- och omsättningstillgångar med
upp till 500.000 kr. till en och samma lånlagare. Produklutvecklingslån lämnas
för atl siödja utveckling och marknadsföring av nya produkler, processer och
syslem för induslriell produklion. Högsta lånebelopp är 3 milj. kr. Produklutvecklingslån
lämnas med villkorlig ålerbetalningsskyldighel. Del innebär bl.a. all lånel kan
skrivas av om projektet misslyckas.

Vidare har under de senaste åren bildals regionala
inveslmentbolag med verksamhel i de nordligaste länen. Riksdagen beslöl är 1977
(prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/77;.345) om medelslillskoll lill
Statsförelag AB för alt finansiera bildandel av etl lill Norrboltens Järnverk
AB knutet investmentbolag, Bolagel, som numera heter Regioninvesl i Norr AB
(Regioninvesl), har lill uppgifl all stimulera induslriell utveckling i
Norrbottens län. Vidare beslöl riksdagen är 1977 (prop. 1977/78:40, NU
1977/78:34, rskr 1977/78:110) all Svenska Induslrielableringsakliebolagels
(Svelab) nyelableringsfrämjande insatser skulle försöksvis organiseras inom två
särskilda investmentbolag. Dessa skulle vara helägda dollerbolae lill Svelab,
Del ena av bolagen skulle bedriva sin verksamhel i mellersla Norrland, Della
bolag, som numera heler Svelab Nord AB, slarlade sin verksamhel den 1 juli
1978,

Sedan år 1965 har statligt regionalpoliliskl slöd lämnals
för all påverka förelagens lokalisering till orler och regioner där en
förstärkning av näringsliv och sysselsättning är önskvärd. En förstärkning och
vidareulveckling av del regionalpolitiska slödel har nyliuen beslulals (prop,
1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:4.35)' Systemet med lokaliseringslån,
som f.n, lämnas endast för investeringar i bvggnader och maskiner, utvidgas
lill all omfalla också marknadsföringsåtgärder, rörelsekapilal m,m.

Andra helt eller delvis samhällsfinansierade organ med
uppgifter som har anknytning till Norrlandsfondens verksamhet är Sliftefsen
Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC) och högskolan i Luleå,

Trols alt särskilda åtgärder har vidlagils för att främja
näringslivets

s. 512 Kontrollera mot PDF

DelH
1:16 Skr 1979/80:103 512

utveckling och diirmed öka sysselsättningen i Norrland,
kvarslår dock betydande regional- och industri politiska problem.
Sysselsättningsgraden för såväl män som kvinnor ligger i Norrlandsläncn väsentligt
under riksgenomsnittet. Slora delar av industrin finns inom branscher som inte
beräknas öka sin sysselsättning. Det är därför nödvändigl att söka utveckla de
livskraftiga delarna av del befintliga näringslivel och få lill stånd ell ökat
nyföreiagande. Särskilda insalser måste sålunda göras iiven i fortsättningen.

Jag anser alt en översyn nu bör göras av Norrlandsfondens
ställning och uppgifler inom samhällets industri- och regionalpoliliska
organisalion. Jag förordar därför att en särskild utredare tillkallas för all
med de ulgångspunkler jag anger i det följande göra en sådan översyn.

En försia utgångspunki bör vara alt särskilda insatser
måste göras för all främja näringslivels utveckling i de nordligaste länen och
all de samlade resurser som samhället anvisar för delta ändamål skall ulnyli
jas så ralionellt som möjligt. Det innebär bl,a. att dubbelarbete av olika
organ bör undvikas.

En andra utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara
riksdagens beslul om allmän inrikining av industripolitiken (prop. 1978/79:123.
NU 1978/ 79:59, rskr 1978/79:415) resp, regionalpoliliken (prop, 1978/79:112,
AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435).

En tredje utgångspunkt bör vara all de förslag som
utredaren för fram skall rymmas inom ramen för de medel som f.n. årligen anvisas
till Norrlandsfonden.

Utredaren bör karllägga om den ulvidgade stödverksamheten
bl.a. genom de regionala utvecklingsfonderna innebär dubbelarbete i förhållande
lill Norrlandsfonden. Om så är fallel bör uiredaren överväga om Norrlandsfondens
arbetsuppgifier och resurser helt eller delvis bör föras över till andra organ
för all de samlade resurserna skall utnylljas effeklivl. Del kan därvid även
bli akluelll all överväga om ändringar bör göras av riktlinjerna och formerna
för Norrlandsfondens och övriga berörda organs verksamhel.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med
Norrlandsfonden och dess anslällda, de regionala utvecklingsfonderna i de
berörda länen, landstingskommunerna och länsslyrelserna i dessa län,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens induslriverk och styrelsen för teknisk
utveckling.

Utredaren bör lägga fram sina förslag senasl under våren
1980.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
att regeringen bemyndigar chefen för induslrideparlemenlet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl uireda
Norrlandsfondens uppgifler inom samhällets industri- och regionalpoliliska
organisalion,

att besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål uiredaren.

Vidare hemsläller jag alt regeringen föreskriver

atl kosinaderna för ulredningen skall belasta fjortonde
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

s. 513 Kontrollera mot PDF

513 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:17

17. Organisationskommitté, med uppdrag att utreda vissa
frågor om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå

Dir 1979:73

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-21

Departementschefen, statsrådet Huss, anför

Träindustrin har stor betydelse för den svenska
samhällsekonomin. Branschen svarar för inemot en tiondel av den samlade
industriproduktionen och för lika stor del av sysselsättningen. Genom sin
struktur, med många små förelag utspridda på en mängd orler, har träindustrin
en stor regionalpolilisk belydelse. Huvuddelen av produktionen avsätts på
exportmarknaden. Delta gäller i stor utsträckning oförädlade produkler som
sedan i betydande omfattning bearbetas och vidareförädlas i mottagarländerna.

Om värdet av exporten skall kunna öka och samtidigt
sysselsättningen bibehållas på nuvarande nivå krävs bl.a. alt den inhemska
produktionen inriktas mot mer bearbetade och förädlade produkter, som är väl
anpassade till de slutliga förbrukarnas behov. Den svenska träindustrin behöver
därför utveckla nya produkler och produktionsmetoder. Jämfört med andra
branscher satsas emellertid inom träindustrin f.n. relativt litet på forskning
och utveckling.

Kollektiv iräforskning bedrivs f.n. med stöd från
styrelsen för teknisk utveckling (STU) inom skilda organ, i allmänhet
organiserade som stiftelser med branschorganisationer som huvudmän. En
arbetsgrupp med representanter för STU och sådana forskningsorgan arbelar f.n.
med att söka organisatoriska förändringar i syfte att kunna samordna
verksamheten bättre och därmed utnyttja de kollekliva forskningsresurserna inom
träindustrin på bästa möjliga sätt.

Den särskilde utredaren (riksdagsledamoten Rune Ångström)
med uppdrag alt utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet fill
Västerbottens län har i etl delbetänkande (Ds B 1978:14) föreslagit att en
träteknisk utvecklingsenhet inrättas i Skellefteå och organisatoriskt knyts
till Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (lUC).
Utredaren räknar med investeringar i lokaler m.m. samt andra kostnader under en
föreslagen treårig uppbyggnadstid på sammanlagt ca 12,5 milj. kr., vilka
föreslås finansieras helt med statliga medel. Den fortsatta finansieringen av
verksamheten förutsätts kunna ske till största delen genom kollekfiva
forskningsbidrag från dels träindustrin, dels staten genom STU. Vidare föreslår
uiredaren att en arbelsgrupp bildas för alt planera den föreslagna
verksamheten. Betänkandet har remissbehandlais.

Träindustrins bransch- och fackliga organisationer har i
en skrivelse fill regeringen den 18 april 1979 understrukit vikten av att
intensifierade forsknings-, utvecklings- och marknadsföringsinsatser med
statlig medverkan kommer till stånd på träindustrins område.

En träteknisk utvecklingsenhet av föreslagen typ skulle
enhgt min mening kunna bidra till en positiv utveckling av särskilt den
norrländska träindustrin, och därigenom långsiktigt stärka företagens
möjligheter till ökad export och sysselsättning. Den av utredaren föreslagna
anknytningen till lUC kan erbjuda praktiska fördelar.

Jag vill erinra om att statsmakterna nyligen har beslutat
(prop. 1978/79:100 bil. 12, UbU 1978/79:32, rskr 1978/79:272) alt en utökad
träteknisk utbildning får anordnas vid högskolan i Luleå. Högskolan har därvid

33 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 103

s. 514 Kontrollera mot PDF

DelH
1:18 Skr 1979/80:103 514

möjlighet att förlägga delar av ulbildningen lill
Skellefteå. En kombinalion av uibildning och forskning/utveckling skulle kunna
medföra en vä.senllig stimulans för träindustrin i området.

Innan beslut i ärendel kan fallas måsle dock vissa frägor
ulredas ytterligare. Det gäller bl.a, frågan hur organisalion och verksamhet
skall förhålla sig till den övriga framtida kollekliva Iräforskningen. Vidare
måste l.ex. den långsiktiga finansieringen klarläggas. Detta kan ske genom
avtal mellan STU och träbranschens organisaiioner eller på annal lämpligl sätt.
Kostnaderna under uppbyggnadsliden bör preciseras. Effeklerna på IUC:s
verksamhel av den föreslagna Iräulvecklingsenheten och dess finansiering bör
också klarläggas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anförl bör en
organisationskommitté tillkallas, med uppgift att närmare utreda vissa frägor
angående den föreslagna trätekniska utvecklingsenheten i Skellefteå. Kommillén
bör inrikla sill arbete på alt analysera nyssnämnda och näraliggande frågor.

Kommiitén bör samråda med bl.a. STU, träindustrins
företags- och fackliga organisationer, högskolan i Luleå, lUC, Skellefteå
kommun samt sådana organ som i dag bedriver kollektivt finansierad
träforskning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
atl regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

atl lillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med
uppdrag att utreda vissa frågor angående en föreslagen träteknisk
utvecklingsenhet i Skellefteå,

att utse en av ledamöterna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kosinaderna skall belasta fjortonde huvudlilelns
kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

18. Styrmedel för näringslivets energihushållning, m.m.

Dir 1979:79

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-07-19 Statsrådet Tham
anför.

Vid min anmälan till proposilionen om rikllinjer för
energipolitiken (prop. 1978/79; 115 bil. 1 s. 101) förulskickade jag att jag
skulle föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en utredning för att
se över industrins energihushållningsfrågor.

Jag återkommer nu fill denna fråga.

Den svenska industrin svarar för en belydande del av
energianvändningen i landet. Industrin använde år 1978 ca 152 TWh el och
bränslen, vilket utgjorde ca 39 % av vår toiala energianvändning.
Elanvändningen inom induslrin uppgick samma år till ca 39 TWh vilket är ca 48 %
av den totala elförbrukningen.

s. 515 Kontrollera mot PDF

515 Kommittéer:
Industridepartementet Delll 1:18

Regeringen har i proposilionen om rikllinjer för
energipoliliken bedömi all industrins användning av bränslen kommer att öka
snabbare än den lolala bränsleanvändningen i landel. Även elförbrukningen
bedöms öka någol snabbare inom industrin än inom samhället i övrigl.

Utvecklingen av industrins energianvändning är således av
slor belydelse för ulvecklingen inom energiområdet i landet. Det är med tanke
härpå myckel angeläget atl inom industrin uppnå målen för energipoliliken, dvs.
sparsamhel med energi och övergång till en försörjning så långt möjligt baserad
på uthålliga, helst fömybara och inhemska, energislag med minsta möjliga
miljöpåverkan. En god energihushållning kan på sikl vidare medverka lill att
stärka vår industris internationella konkurrenskrafi. Ett flertal ålgärder kan
bli aktuella för industrins del, bl.a. övergång till energisnålare processer,
övergäng från oljeeldning till eldning med kol, flis, bark och andra fasta
bränslen, tillvaralagande av spillvärme saml utnyttjande av processånga för
generering av elkraft.

Vid många förelag bedrivs fortlöpande en belydande
verksamhet för atl förbättra energihushållningen. Staten har olika siyrmedel
lill sill förfogande för alt åstadkomma en fortsatt utveckling i den
eftersträvade riktningen, nämligen beskattning av energi, bidragsgivning lill
energibesparande ålgärder, kunskapsöverföring genom utrednings- och
informationsverksamhet, slöd till forskning och utveckling och till uppförande
av prototyper och demonstrationsanläggningar samt i vissa fall prövning enligt
lag av energihushållningen. Staten kan också genom generella föreskrifter
styra utformningen av näringslivets byggnader, bl.a. med hänsyn till
energihushållningen.

Energibeskattningen har f.n. en utformning som i stor
utsträckning är statsfinansielll moliverad. De energi politiska aspekterna har
endast i begränsad ulslräckning påverkat dess utformning. Regeringen har den 1
mars 1979 bemyndigat chefen för budgeldepartemenlet atl tillkalla en kommitté
(B 1979:06) med uppgift att utreda beskattningen av energi. Kommitténs främsta
uppgift är att föreslå ett system som ger beskattningen en mer utpräglad
karaktär av styrmedel mot de mål som finns för energipoliliken. Detta gäller
enligt direktiven (Dir. 1979:25) i hög grad energianvändningen inom industrin.

Statsbidrag lill energibesparande ålgärder i näringslivets
processer samt till prototyper och demonslralionsanläggningar för bättre
energihushållning m.m. har utgått sedan den 1 juli 1975. Statsbidrag till
energibesparande åtgärder i näringslivets byggnader har utgått sedan den 1 juli
1974. T.o.m. innevarande budgelår har riksdagen anvisat 1.128 milj.kr. för
bidragsverksamheten. Statsbidraget till energibesparande ålgärder i befintliga
byggnader och processer har karaktären av tidsbegränsat stöd för att främja
övergång lill bättre energihushållning i bl.a. industriell verksamhet. I
proposilionen om riktlinjer för energipolitiken framhålls att en nedlrappning
av denna bidragsverksamhet bör ske. Förslag rörande den fortsatta verksamheten
avses bli framlagt i samband med budgetpropositionen 1980.

Elt Iredje styrmedel avseende näringslivets
energianvändning är slatliga insatser för atl åstadkomma överföring av kunskap
om metoder, teknik, kostnader m.m. för energibesparande åtgärder och
energisnåla processer inom näringslivet. Statens industriverk har sedan år 1975
regeringens uppdrag att fortlöpande utreda frågor om energianvändningen inom
näringslivet. Verkel har genom utredningarna (SIND 1976:3) Tätorternas och den

s. 516 Kontrollera mot PDF

Delll
1:18 Skr 1979/80:103 516

tunga industrins energiförsörjning oeh (SIND 1977:6)
Indusirins energihushållning inventerat olika industribranschers möjligheter
till energibesparingar på korl sikl. Energifrågor i ett något längre
tidsperspektiv behandlas i ulredningen (SIND 1978:6) Prololyper och
demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning. I proposilionen om
riktlinjer för energipolitiken har jag framhållil atl induslriverkets insalser
för kunskapsöverföring är en viktig del av statens insalser för att främja en
utveckling mol god energihushållning. Jag har vidare betonat i proposilionen
att utbildning och rådgivning är slalliga insalser av stor vikt i strävandena
alt åstadkomma en bättre energihushållning inom näringslivet.

Det statliga stödet till forskning och utveckling rörande
energianvändning i industriella processer m.m. har också lill syfte atl öka
kunskapen om hur energihushållningen inom näringslivet skall kunna förbättras.

Ett fjärde styrmedel beiräffande näringslivets
energihushållning utgörs av tillståndsprövningen från energisynpunkt enligt 136
a § byggnadslagen (1947:385,136 a § ändrad senasl 1976:213) (BL). Staten kan
enligt denna lag pröva bl.a. energihushållningen hos vissa större
energianvändare vid nyanläggning eller utbyggnad av verksamheten.
Prövningsmöjligheten infördes den 1 juli 1975 då det tidigare kravet på
tillstånd av regeringen för lokalisering av induslriell eller liknande
verksamhet, vars val av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med
landels samlade mark- och vattentillgångar, utvidgades till att omfatta också
industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi. Motivet var att det är önskvärt att med hänsyn ull landets
energihushållning ge samhället möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare
kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas energihushållning.
Samtidigt ändrades prövningen enligt 136 a § BL till att avse inle bara valel
av plats utan också tillkomsten av verksamheten. Den 1 januari 1976 utökades
prövningen till att gälla också verksamhet av väsentlig betydelse för
hushållningen med iräfiberråvara.

I 136 a § BL föreskrivs att prövningen generellt skall
omfatta bl.a. nyanläggning av järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,
sågverk med viss produktionskapacitet, fabrik för framställning av vissa
kemikalier eller petrokemiska produkter, fabrik för raffinering av råolja,
kärnkraftanläggning, anläggning för upparbelning av kärnbränsle samt
ångkraflanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med
tillförd effekt överstigande 500 MW. Utvidgning av vissa träfiberför-brukande
verksamheter skall också alltid prövas av regeringen. Nyanläggning och
utvidgning av annan verksamhet, vars tillkomst eller lokalisering är av
väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade
mark- och vattenUllgångar, prövas om regeringen i visst fall beslutar därom.

Sedan den 1 juli 1975 har ungefär 100 prövningsärenden
enligt 136 a § BL avgjorts av regeringen. I drygt tio fall, som främst gällt
utbyggnader inom skogsindustrin, har särskilda villkor meddelats beträffande
energihushållningen i de aktuella företagen. Det vanligaste energivillkorel
har gällt installation av anläggning för generering av motlryckskraft. Ett
annat villkor har varit att företaget skall samråda med slatens induslriverk
beträffande vissa åtgärder rörande energihushållningen i anläggningen.

I olika sammanhang har förslag om att förändra prövningen
lagts fram. Industriverket angav i rapporten Industrins energihushållning två
tänkbara alternativ för prövningen. Det ena alternativet innebär att den
koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen (1969:387, ändrad senast 1978:161)
som nu

s. 517 Kontrollera mot PDF

517 Kommittéer:
Industridepartementet Del H 1:18

sker utökas lill att omfatta också prövning av
energihushållningen. 1 del andra alternalivel föreslås förelagen i beslut med
anledning av prövning enligt 136 a S BL regelmässigt åläggas all samråda med
industriverket i detaljfrågorom energihushållningen vid anläggningen.
Industriverket framhöll i rapporten atl det andra alternativet inledningsvis
är all föredra bl.a. av det skälel att del kan genomföras utan krävande
administrativa insatser.

Frågan om energiprövning enligt 136 a § BL behandlades
också av energikommissionen (I 1976:05) i betänkandet (SOU 1978:7) Energi.
Kommissionen föreslog en översyn av prövningen. Därvid bör enligt kommissionen
övervägas atl utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga
anläggningar.

Remissopinionen var delad vid behandlingen av dessa
förslag. Några remissinstanser framhöll att möjligheten lill samordning med
prövningen enligt miljöskyddslagen bör övervägas. Frän näringslivets sida
framfördes att energiprövningen bör avskaffas.

Jag finner mot den bakgrund som jag här har angivit all en
särskild utredare bör tillkallas för att se över de administrativa styrmedlen
rörande näringslivets energianvändning. Utgångspunkten bör vara att ökade krav
på förbättrad energihushållning och en energianvändning baserad på andra
bränslen än olja kommer att ställas framöver. Utredaren bör lämna förslag fill
styrmedel för atl åstadkomma och underlätta en sådan utveckling.

Utredaren bör utgå från att statsbidragen till
energibesparande ålgärder i befintliga processer inom näringslivel successivt
kommer att trappas ned och atl del därför kan finnas skäl att införa nya eller
atl förstärka befintliga styrmedel för att få till stånd en bättre
energihushållning inom bl.a. befinllig industriell eller liknande verksamhet. Styrmedel
av typen allmängiltiga normer, individuell prövning enligt lag samt
information, rådgivning och utbildning bör behandlas av utredaren. Användningen
av energibeskattningen för att åstadkomma en utveckling mot de energipolitiska
målen behandlas som jag tidigare nämnt i utredningen om beskaltning av energi
m.m. och bör därför inte tas upp i detta sammanhang.

Sedan år 1977 regleras kommunernas ansvar inom
energiområdet i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt lagen
skall kommunen i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för
en säker och tillräcklig energitillförsel. Det innebär bl.a. att kommunen skall
beakta energihushållningen i egna anläggningar och byggnader. Ett liknande krav
i en lagstiftning gällande näringslivet kan behöva införas. En sådan lag skulle
kunna utformas så att den skapar en grund för l.ex. överläggningar mellan
myndigheter och branscher om ålgärder för förbättrad energihushållning och för
direkta initiativ som kan behöva tas för alt l.ex. förmå ett industriföretag
alt utnyttja en viss energisparande teknik eller att samarbeta med en kommun
för att utnyttja spillvärme för uppvärmning av bostäder m.m. Utredaren bör
överväga det närmare behovet oeh lämna förslag till utformningen av en sådan
energihushållningslag gällande näringslivet. En lag med denna inrikining bör
utformas så att den ger möjHghet till löpande anpassning av kraven på god
energihushållning efter vunna erfarenheter och ändrade omständigheter, t.ex.
att nya tekniska metoder har framkommit. Utredaren bör se över de nuvarande
reglerna om prövning enligt 136 a § BL av energihushållningen vid nyanläggning
eller utbyggnad av viss industriell eller liknande verksamhet. Bl.a. bör
kriterierna för vilka anläggningstyper som bör prövas från energihushållningssynpunkt
övervägas. De förslag till förändring av prövningen som har lagts fram av

s. 518 Kontrollera mot PDF

Delll 1:18 Skr 1979/80:103 518

industriverket och energikommissionen liksom av
remissinstanserna i yttranden över de tidigare nämnda rapporterna bör
övervägas, bl,a, alternativet att ge industriverket möjlighet all avgöra vissa
frågor som är av belydelse från energihushållningssynpunkl men som inle är av
sådan övergripande karaktär att det bör ankomma på regeringen atl besluta
därom. Om uiredaren finner att en särskild energihushållningslag bör komma till
stånd bör energihushållningsprövningen inordnas i denna lag. Det är härvid
väsentligl atl samordningen belyses mellan prövning enligt en eventuell sådan
energihushållningslag och prövning enligt 136 a S BL av de aspekler som dä
kvarstår alt pröva enligt sistnämnda beslämmelse.

Utredningen (I 1977:11) om omställbara
eldningsanläggningar m,m, har all överväga behovet av lagstiftning eller andra
föreskrifter som ger vidgad möjlighel att föreskriva atl nya värmeproducerande
och elproducerande anläggningar skall ulformas så att de kan eldas med fasta
bränslen, Uppdragel omfattar i viss utsträckning även befintliga anläggningar.
Utredaren bör i nämnda frägor beakta resultatet av nyssnämnda utrednings
arbele,

Ulformningen av energilillförselsystemel för t,ex, en
region, slörre tätort eller ett större industriområde kan f,n, inte prövas av
staten på annat sätt än genom att de enskilda anläggningarna prövas efter hand
som de kommer till stånd. Det innebär att det successivi kan byggas upp etl
system som vid en övergripande bedömning och med hänsyn lill hela landels
energiförsörjning inle är det mest lämpliga. Etl dylikt resultat kan också
uppstå genom bristande samordning mellan l.ex. olika tätorter eller
industriföretag. Enligt lagen om kommunal energiplanering skall kommunerna
samverka sinsemellan och med berörd industri för alt gemensamt lösa frågor som
har belydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln.
Utredaren bör göra en kartläggning av hur denna samverkan bedriviis och med
utgångspunkt därifrån överväga om en prövning bör införas för hela system för
försörjningen av energi till större regioner eller tätorter som l.ex. kan
behöva basera sin energiförsörjning på flera olika lyper av energiomvandlingsanläggningar.
Även andra former av administrativa styrmedel för att åstadkomma den
eftersträvade samordningen och få till stånd det energiförsörjningssystem som
är mest lämpligt med hänsyn lill hela landets inlresse bör övervägas.

Uiredaren bör redovi.sa de resursbehov och administrativa
konsekvenser som blir följden av framlagda förslag. Möjligheten att genom
avgifter finansiera prövning enligt en ev. energihushållningslag bör övervägas.
Beträffande ev. organisatoriska konsekvenser bör samråd ske med den särskilda
uiredaren (I 1979:10) för översyn av myndighetsorganisationen inom
energiområdel, m.m.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med de myndigheter och
andra organ som är direkt berörda av del. Om utredarens förslag medför krav på
företag m.m. att lämna uppgifler om energianvändningsförhållanden bör samråd
ske med delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiftslämnande.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda
frågan om administrativa styrmedel för näringslivels energihushållning, m.m.,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
bilräde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns
kommilléanslag.

s. 519 Kontrollera mot PDF

519 Kommittéer:
Industridepartementet Delll 1:19

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Industridepartementet)

19. Försöksverksamhet för främjande av produktsökning och
teknikimport

Dir 1979:86

Beslul vid regeringssammanträde 1979-07-19

T,f, departementschefen, statsrådet Tham, anför.

Teknisk förnyelse inom industrin är en förutsätlning för
att vårt näringsliv skall kunna bevara och stärka sin konkurrensförmåga
gentemot omvärlden. Teknisk förnyelse är därmed också en förutsättning för
forlsall välståndsutveckling och hög sysselsältningsnivå. Behovet av en ökad
satsning på förnyelse inom induslrin motiveras också av att den ekonomiska
livslängden för produkter och produktionsprocesser minskar. För att möta dessa
krav har siatsmakterna som ett led i industripolitiken beslulat bl,a, om
krafligl ökat slöd till teknisk forskning och utvecklingsarbete (prop,
1978/79:100, prop, 1978/79:123, NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415),

Alternativ till produktutveckling i företagen kan vara
förvärv av tillverkningsrätter till produkter och förvärv av användningsrätter
lill ny teknik, Det är härvid naturligt att blickarna främsl riktas mot
utlandet och del slora utbud av produkler och ny teknik som där finns att
tillgå. Del är en allmän bedömning att den internationella licenshandeln med
teknik kommer all öka i framtiden och framför allt öka i betydelse i
förhållande till varuhandeln.

Insalser från samhällets sida har gjorls de senaste åren,
främsl på länsnivå, för att söka nya produkter fill företag i regioner med
sysselsätlningsproblem. Norrbotlendelegalionen (I 1976:04) har sedan sin
tillkomst hösten 1976 använt medel för detta ändamål. Även de arbetsgrupper
eller delegafioner som länsstyrelserna har tillsalt bl.a. på regeringens
uppdrag den 1 december 1977 och den 16 november 1978 för atl behandla
sysselsättningsproblem i regioner med strukturproblem inom slål-, varvssamt
textil- och konfektionsindustri har produktsökning som en viktig arbetsuppgift.
Sådan regional verksamhet pågår nu i 14 län.

För att stödja och samordna arbetet på länsnivå har viss
produklsökning organiserats centralt. Denna verksamhet leds av en arbetsgrupp
inom industridepartementets delegation för etableringsfrågor. En referensgrupp
med företrädare för styrelsen för teknisk utveckling (STU) och slalens
industriverk (SIND) följer arbetet. Riksdagen har beslutat all denna verksamhet
skall fortsätta under budgetåret 1979/80 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23,
rksr 1978/79:435).

Den centralt organiserade produktsökning som nu pågår
bedrivs i korthet enligt följande. Sökandet bygger på företagens önskemål om
nya produkter. Dessa kartläggs av de nyss nämnda arbetsgrupperna i länen. Det
prakliska arbetet handhas i flertalel län av utvecklingsfonden. Önskemål om nya
produkter har anmälls av ca 600 företag i de 14 län som omfattas av
verksamheten. På grundval av detta underlag bedrivs produklsökning främst i
utlandet med anlitande av konsulter.

s. 520 Kontrollera mot PDF

DelH
1:19 Skr 1979/80:103 520

De produklförslag som kommer fram genom delta sökande
eller genom annan konlakt stäms av mot företagens önskemål. Med ledning härav
fördelas produktförslagen pä länen. Arbetsgrupperna i länen har därefler tre
veckor på sig för att undersöka företagens inlresse för förslagen. Produktförslag
som förelagen bedömer sakna intresse sänds tillbaka lill industridepartementet
varefter de efter avstämning mot andra företags önskemål eventuellt kan sändas
vidare till ett nytt län osv.

Även andra former av produklsökning pågår. För all söka
alternativ produktion till varven har en särskild utredare (I 1978:05)
tillkallats. Statsföretag AB har tilldelats särskilda medel för att söka nya
produkter lill de regioner i Norrland och Västsverige med
sysselsättningsproblem inom den statliga texliloch konfektionsindustrin. Vidare
har under senare är skapats en rad regionalt verksamma investmentbolag för atl
på olika sätl främja förelagsutveckling, l.ex. Regioninvesl i Norr AB (prop,
1976/77:125 bil, 12, NU 1976/77:34, rskr 1976/77:110 och prop, 1978/79:127, NU
1978/79:42, rskr 1978/79:326), Dessulom kan regionalpolitiskt stöd i form av
lån utgå lill förelag för s,k, immateriella investeringar i form av
produktanskaffning, marknadslansering osv, (prop, 1978/79:112, NU 1978/79:23, rskr
1978/ 79:435),

Genom de regionala utvecklingsfonderna kan lån erhållas
för produktutveckling och marknadsföring. Dessa lån ger även möjlighet till
visst stöd för att föra in nya produkter och ny teknik i företagen. Sedan den 1
juli 1979 är det också möjligt atl lämna regionalpolitiskt stöd i form av lån
för förvärv av tillverkningsrätter m,m.

Riksdagen har beslutat att denna regionalpolitiskt
motiverade produktsökning skall utvidgas i industripolifiskl syfte. Den
pågående försöksverksamheten skall därför utvidgas till alt omfatta mera
generellt inriktad imporl av ny teknik och nya produkter även för förelag
ulanför de speciellt sysselsäUningshotade länen (prop, 1978/79:123, NU
1978/79:59, rskr 1978/79:415).

Chefen för handelsdepartementet har tidigare denna dag fåu
bemyndigande att fillkalla en särskild utredare för att uireda vissa frågor i
samband med teknikhandel.

Som framgår av denna redogörelse pågår eller förbereds en
mängd aktiviteter som syftar till alt underiälla för företag att förvärva
färdiga produkter eller ny teknik från utlandet. För att bättre tillgodogöra
sig sakkunskap utifrån och åsladkomma så bred utvärdering som möjligt av den
utvidgade verksamheten föreslår jag efter samråd med chefen för
handelsdepartementet och statsrådet Wirtén alt en särskild kommitté tillkallas.
Kommittén bör i samråd med den grupp inom industridepartementet som samordnar
hittillsvarande försöksverksamhel utforma och bedriva den utvidgade
försöksverksamheten. Därigenom uppnås en central samordning av verksamheten.
Kommittén skall i sitt arbele utgå ifrån att verksamheten har såväl
regionalpolitiska som industripolitiska motiv.

Samhällets möjligheter att stimulera en sådan
produktsökning och teknikimport som kan sägas ha mer renodlat
industripolitiska motiv, dvs. som bidrar till förnyelse av svensk industri utan
att direkt ge nya arbetstillfällen i utsatta regioner, bör prövas av kommittén.

När det gäller den fortsatta produktsökningen bör
kommitténs arbete avse en vidareulveckling och komplettering av den pågående
verksamheten bl.a. mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits där. 1 fråga
om den tillkommande verksamheten vill jag anföra följande.

s. 521 Kontrollera mot PDF

521 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:19

Den nuvarande verksamheten bygger på en bred karlläggning
av företagens önskemål i 14 län. Kommiitén bör vid behov kunna utvidga
karlläggningen lill ytterligare etl anlal län och med beaklande av
hittillsvarande erfarenehler utveckla och förbällra kartläggningsmeloderna så
atl en klarare bild än f.n. kan erhållas av förelagens önskemål. Det ligger i
sakens nalur all denna analys måste göras i nära samarbele med företagen.
Kommittén bör också förbättra sökunderlaget genom analyser av vilka önskemål
som är särskilt intressanta med hänsyn lill pågående teknisk utveckling inom
skilda industrisektorer, kommersiella förutsättningar m.m.

Produktförslag samlas f.n. in genom konsulter, genom
etableringsdelega-tionens överläggningar med större företag, genom utnyttjande
av inlernationella informationssystem för teknikförmedling och genom enskilda.
Kommittén bör ulvärdera de olika sökkanaler som nu används och i sin
försöksverksamhet även pröva andra sökmetoder. Den ulvidgade induslri-politiskt
moliverade försöksverksamheien bör i försia hand inriktas mot sådana mindre och
medelslora företag som är beredda atl aklivt dokumentera sitt inlresse av ny
leknik och nya produkter genom atl satsa egna resurser i sökandel. Medel inom
ramen för det belopp som kommittén disponerar bör avsällas för ell lämpligt
utformat slöd lill sådana företag.

I den pågående försöksverksamheten granskas översiktligt
de produklförslag som kommer in centralt. Det förutsätts att konsulterna
levererar förslag som har en trolig marknad i Västeuropa och alt företagen med
anlilande av utvecklingsfonderna eller annan expertis gör den egenlliga
ulvärderingen av förslagen. Kommiuén bör pröva om det finns anledning alt ändra
på denna uppläggning i samband med att verksamheten nu utvidgas.

Den nuvarande försöksverksamheten har slor bredd både när
det gäller de företag som nya produkter söks för och i fråga om de länder där
nya produkler söks. Resultatet av den fortsatla verksamhelen får visa om
sökandet i framliden bör ha denna bredd eller om det bör koncenlreras med
avseende på företag och/eller länder.

Företagens önskemål om nya produkler och de produklförslag
som kommer in samlas i ADB-regisler. Del primära syflel med registren är att
snabbt kunna sammanföra önskemål om nya produkter med lämpliga produktförslag.
ADB-registreringen ger emellertid också en enkel möjlighel till sådana
statistiska bearbetningar som behövs för resultatredovisningen, utvärdering och
uppföljning av den pågående försöksverksamheien. Kommittén bör följa
utvecklingen av det upprättade ADB-systemet, föreslå förbättringar och
komplelleringar samt pröva möjligheterna atl vid behov utnyttja systemet t.ex.
för förmedling av legouppdrag. Kommittén bör också pröva om del är rationellt
atl ansluta systemet till något redan befintligt ADB-system med liknande
uppgifter.

Kommillén bör ha slor frihet atl allt eflersom nya
resultat kommer fram modifiera inrikiningen av försöksverksamheten för atl
bredda erfarenhets-underlaget. Därvid bör olika typer av verksamhet kunna
bedrivas parallellt.

STU utreder f.n. frågor rörande främsl de mindre och
medelslora förelagens utnyttjande av ny teknik. Utredningen beräknas vara
färdig under innevarande är och kommillén bör i tillämpliga delar utnyttja
ulredningens resultat.

Inom expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU) förbereds en analys av produktsökning som etl regionalpoliliskl
instrument. Kommittén bör bedriva sin utvärdering av verksamhelen i nära
samverkan med ERU.

s. 522 Kontrollera mot PDF

DelH
1:20 Skr 1979/80:103 522

Kommittén skall hålla nära kontakt med den särskilda
utredare för leknikhandel som chefen för handelsdeparlemenlel avser tillsälta.

Av vad jag nu har sagl framgår alt kommittén får del
samlade ansvaret för försöksverksamhel med såväl produklsökning som
teknikimport. För alt utnyttja den kompelens och det kunnande som byggis upp
vid den arbetsgrupp inom industridepartementet som centralt handhar den nuvarande
verksamheten bör de operativa delarna av kommitténs verksamhel där så befinns
lämpligt genomföras av arbetsgruppen.

Kommitténs överväganden när det gäller de organisaloriska
formerna för en eventuell framlida produklsökning och teknikimpori bör utgå
ifrån att verksamheten skall bedrivas i så effektiva former som möjligt.
Anknytningen lill de regionala utvecklingsfonderna i länen är självklar. Men
även länsslyrelser och länsarbetsnämnder kan mol bakgrund av de regional- och
arbelsmarknadspolitiska medel som de förvaltar spela en viktig roll. Kommittén
bör i nära samråd med den av chefen för handelsdeparlemenlel utsedda särskilde
utredaren pröva möjligheterna all organisatoriskt anknyta den cenirala verksamheten
till elt befintligl organ bl.a. för att begränsa dess storiek. Kommittén skall
vidare undersöka olika möjligheter att finansiera en eventuell permaneni
produktsökningsverksamhet. En utgångspunki bör därvid vara att verksamheten så
långt möjligt skall finansieras genom uppdragsiniäkter.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att lillkalla en kommillé med högsl nio ledamöier med
uppdrag all bedriva och utvärdera försöksverksamhet med produktsökning och
teknikimport samt studera vissa frågor i anslutning till försöksverksamheten,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experler, sekreterare och annat
biträde åt kommiitén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

20. Utredning om behovet av officiell kontroll m.m. av
vissa larmanordningar

Dir 1979:87

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-08-02

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Under senare år har den lekniska utvecklingen inom
elektronikområdet tillsammans med de stigande kosinaderna för bevakning genom
bevakningspersonal medförl en stor ökning av antalet larmanordningar. Detta
har i sin lur medförl att uppmärksamheten alltmer riktats mot olika
frågeställningar kring sådana anordningar. I riksdagen har saken bl.a.
aktualiserats i molionen 1977/78:520 i vilken hemställdes all rik.sdagen hos
regeringen skulle begära en prövning av möjligheterna att minska antalet falska
larm till polisen.

s. 523 Kontrollera mot PDF

523 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:20

Motionen remitterades av justitieulskoltet till
rikspolisstyrelsen, postverket, bankinspektionen, statens provningsanslalt,
televerket, Sveriges köpmannaförbund. Svenska Bankföreningen, Bevaknings AB
Securitas, AB AB Allmänna Bevaknings AB, ESAB Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag
och LIF Larminstallalörernas Förening,

Flertalet remissinslanser delade motionärernas uppfallning
om behovel av ålgärder för atl minska antalet falska larm till polisen,
Remissinslansernas uppfallning om orsakerna till del stora anlalel falsklarm
gick dock isär. En redovisning av remissvaren finns i juslilieulskotlets
betänkande JuU 1978/79:7,

I molionen nämndes några länkbara ålgärder såsom angivande
av specificerade krav på larmanläggningarnas tekniska funklionssäkerhel och
periodvis återkommande översyner. Remissinstanserna var i allmänhet posiliva
till dessa förslag. Rikspolisslyrelsen anförde bl.a. atl del - förulom
specificerade krav på larmanläggningarnas lekniska beskaffenhet - borde
inrättas en statlig instans för provning och godkännande av larmanläggningar
samt ulformas regler för leveransbesiktning av installerade anläggningar.

Justifieutskotlet delade motionärernas uppfallning all det
är angelägel alt sälla in åtgärder för att minska antalet falska larm. I silt
betänkande framhöll utskottet att del f.n. saknas enhetliga regler för att
godkänna larmanläggningar och för rälien att ansluta sådana anläggningar till
polisen. Utskottet ansåg därför alt det borde tas ett samlat grepp för att
minska antalet falska larm till polisen. I enlighet med motionärernas önskemål
borde en översyn göras av vilka åtgärder som kan vidtas i delta hänseende. 1
della sammanhang borde prövas om det finns behov att föreskriva om provning och
godkännande genom del allmännas försorg av anläggningar som förmedlar larm lill
polisen. Även andra metoder för atl minska anlalel falska larm borde övervägas,
såsom utbildning av personal och kontrollbesiktning. Vid denna översyn borde
även frågan om avgiftsbeläggning av larmanknytning till polisens larmcentraler
prövas.

Riksdagen beslöt atl som sin mening ge till känna vad
utskotlel anfört (JuU 1978/79:7, rskr 1978/79:18).

I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen har 1975 års polisutredning
lagit upp frågan om de falska larmen. Ulredningen angav att det från något håll
har föreslagits atl de företag - ofta bevakningsföretag - som installerar
larmanordningar också borde få svara för kontrollen när larmen utlöses. En
mera generell lösning efter dessa linjer skulle dock enligt utredningens mening
kunna komma i konflikt med principen att det faller på polisen att svara för
den allmänna ordningen och säkerhelen. Del går nämligen inte atl bortse från
att vart fionde eller tjugonde larm f.n. föranleds av etl allvarligt brott som
kräver omedelbar polisinsats. När det gäller att stävja de falska larmen ligger
del därför nära till hands att ställa upp skärpta krav på anläggningarnas
funklionssäkerhel, på periodvis ålerkommande översyn och på en genomgång av de
instruktioner som gäller för personalen. Polisutredningen erinrade härvid om
den utredning som riksdagen hade begäri och tillade atl det i ett längre
perspektiv inte kan vara rimligl att polisen avgiftsfritt skall tillhandahålla
den för samhällel dyrbara servicen som anslutning av enskilda larm lill polisen
innebär. Utredningen förordade därför att innehavaren av ett objekt som
anslutits till en larmslation åläggs att beiala avgift enligt en taxa som i
princip kan länkas bygga pä antalet onödiga polisulryckningar till objektet i
fråga. Utredningen framhöll också alt del ligger nära till hands alt ställa
skärpta krav på bl.a. larmanläggningarnas funktionssäkerhet liksom

s. 524 Kontrollera mot PDF

Delll
1:20 Skr 1979/80:103 524

krav på periodvis återkommande översyner.

Även i andra sammanhang har larmfrågor aktualiserats.
Flera organisationer och företag arbetar inom larmområdel med utveckling och
sludier. Slyrelsen för leknisk utveckling har arbetat med frågan om akuta
åtgärder för alt minska antalet falsklarm. Statens provningsanslalt har
lillsammans med Försäkringsbranschens Service AB, Larminstallalörernas Förening
och AB Telub bildat en samarbelsgrupp för all se över provningsnormer och
kvalitetskrav för larmanordningar. Inom samarbetsnämnden för lokal- och
ulruslningsprogramkommiltéerna inom högskolesektorn har nyligen gjorts en
sludie över behovel av säkerhetsskydd inom högskole- och museisektorn. AB Telub
har utfört omfattande provningar av utrustning för leknisk övervakning inom
försvaret.

De problem som jag nu har berört aktualiserar frågan om
vilka krav som bör slällas på larmanordningar samt vilka regler som bör gälla
för installation m.m. av sådana. Dessa frågor bör göras lill föremål för en
samlad översyn. För della ändamål bör en särskild utredare tillkallas.
Utredarens arbete bör i första hand begränsas lill sådana larmanordningar som
är avsedda att hindra vålds- och egendomsbrott eller alt skydda mot obehörigt
intrång. Arbelet bör ske med utgångspunki i nu gällande bestämmelser för
installation och kontroll av sådana anordningar. Uiredaren bör
förutsättningslöst pröva behovet av officiella normer och krav samt behovel av
officiellt godkännande för larmanordningar och däri ingående komponenter samt
behovet av officiellt fastställda krav pä den personal som installerar sådana
anläggningar. Utredaren bör om denne finner det nödvändigl redovisa ell förslag
till grundläggande författningsreglering av dessa frågor. Utredaren bör vid
behandlingen av frågorna kunna anknyta Ull det arbele som hiuills har bedrivits
inom området och som bl.a. redovisats vid justitieutskotlets remissbehandling
av motion 1977/78:520. Utredaren bör om förslag avges även avge förslag om
finansieringsform och därvid utgå från alt eventuell verksamhel, så långt som
möjligt, skall finansieras genom avgifter.

Vid riksdagens behandling av frågan har vissa särskilt
akula problem kring falsklarm kommii fram. Sådana har också förts fram av
polisutredningen. Utredaren bör därför, med utgångspunkt i vad som anförts i
JuU 1978/79:7, polisutredningens betänkande och vad som ytterligare kan komma
fram vid remissbehandlingen av detta, som en första etapp i sitt arbete,
redovisa vilka omedelbara åtgärder som kan vidtas för att minska antalet falska
larm lill polisen.

Utredaren bör i erforderlig utsträckning samråda med
berörda myndigheler som rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet,
televerkel, bankinspektionen, konsumentverket och statens provningsanstalt.
Utredaren bör också kunna samverka med den lidigare nämnda samarbetsgruppen som
arbetat med provningsnormer inom området.

Jag har i dessa frågor hafl samråd med chefen för
juslitiedepartementel.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda
vissa frågor rörande behovel av officiell kontroll m.m. av vissa
larmanordningar,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
bilräde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all kosinaderna skall belasla fjortonde huvudtitelns
kommittéanslag.

s. 525 Kontrollera mot PDF

525 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:21

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

21. Utredning om olTentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag m.m.

Dir 1979:107

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-30

Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Riksdagen antog år 1972 (prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr
1972:340) lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och sliftelser
(SFS 1972:827), Genom lagen fick staten räU atl under en försöksperiod ulse en
ledamoi och suppleant för denne i styrelsen för samtidigt högsl 30
förvaltningsaktiebolag eller allmännyttiga stiftelser. För stiftelsernas del
gällde som föruisättning atl de hade tillgångar som översteg 5 milj.kr.
Offentlig styrelseledamot och suppleant skulle ulses av regeringen. Med stöd av
lagen utsåg regeringen under försöksperioden den 1 april 1973 - den 30 juni
1976 styrelseledamöter och suppleanter i 22 förvaltningsholag och åtta
stiftelser.

Efter beslul av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:166, NU
1975/76:68, rskr 1975/76:402) förlängdes genom lagen (1976:350) om
styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser systemet med offentlig styrelserepresentation för ytterligare en
försöksperiod under tiden den 1 juli 1976 - den 30 juni 1979. Genom 1976 års
lag utvidgades tillämpningsområdet för offentlig styrelserepresentation fill
att avse även aktiebolag med egen produktion saml ekonomiska föreningar. Enligt
lagen får offenllig slyrelserepresentation samtidigt omfatta högst 60
akliebolag eller föreningar och högst tio stiftelser.

1976 års lag innebar således atl kretsen av företag som
omfattades av lagstiftningen om offentlig slyrelserepresentation väsentligt
utvidgades. Den ulvidgade representationsrätten har emellertid inte utnyttjats.
Den Ireparti-regering som tillträdde efter 1976 års riksdagsval anmälde i sin
regeringsförklaring att den inte avsåg att placera statliga representanter i
industriföretagens styrelser. Delta har i praktiken inneburit atl under den
nämnda försöksperioden offentlig styrelserepresentation har behållits i de
förvall-ningsbolag och stiftelser där ledamöier utsetts tidigare, medan inga
ytterligare företag omfattas av sådan representation.

Riksdagen har nyligen beslutat förlänga försöksperioden
med ytterligare ett år. Därvid har en utvärdering av försöksverksamheien
aviserats (prop, 1978/79:184,NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415;SFS 1979:520), Mot
bakgrund av det principiella ställningstagande som gjordes av
irepartiregeringen i frågan om industriföretagen har dock aktiebolag med egen
produktion och ekonomiska föreningar nu förts bort från lagens
lillämpningsområde.

De motiv som anfördes för offentlig styrelserepresenlalion
i 1972 och 1976 års lagstiftningsärenden var i huvudsak följande.

Systemet med offentlig styrelserepresentation avsågs ingå
i en samlad reform som syftade lill att dels förbättra samarbetet och
informationsutbytet

s. 526 Kontrollera mot PDF

Del II
1:21 Skr 1979/80:103 526

mellan företagen och samhällel, dels bereda de anslällda
insyn och inflytande i företagen. Övriga delar av denna reform avsäg rätt till
styrelserepresenlalion för de anställda och ell system för informationsutbyte
mellan förelag och samhället. I sistnämnda delar permanentades verksamheten år
1976 genom lagen (1976:351) om styrelserepresenlalion för de anslällda i
aktiebolag och ekonomiska föreningar och lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet
i planeringsfrågor. Vad gäller informationssystemet förelag-samhälle har under
dess ulnytljande en rad olika uppfattningar om systemet kommii lill uttryck.
Regeringen har därför genom beslut i mars 1979 tillsatt en särskild uiredare
(dir. 1979:22) med uppgifl all genomföra en förulsätlningslös ulvärdering av
informationssystemet och presentera elt underlag för beslul om dess framtid.

Enligt ullalanden i förarbetena till lagarna om offenllig
slyrelserepresentation avsågs de offentliga styrelserepresenlanlerna i första
hand fungera som kontakt och opinionsförmedlare mellan förelag och
förelagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra.
Syftet var att tillgodose samhällels behov av samarbete och informationsutbyte
med företagen pä central nivå. Den offentlige styrelseledamoten representerar
dock inte staten på del sättet att regeringen eller nägon annan får ge
ledamoten bindande direktiv eller atl ledamoten får inta ståndpunkter som
motverkar företagets intressen. Offentlig styrelseledamot har i princip samma
ställning, uppgifter och ansvar som övriga styrelseledamöter.

Jag delar uppfattningen att det flnns behov av kontakter
mellan staten och näringslivet. Nära samverkan oeh ömsesidig information mellan
stat, kommun och näringsliv är förutsättningar för en balanserad tillväxt som
ökar människornas sociala välfärd,

Å andra sidan kan principiella invändningar resas mot alt
kontakterna mellan staten och näringslivet sker i former som innebär all
ansvarsfördelningen mellan enskilda och offenlliga intressen blir oklar och att
viktiga avgöranden riskerar all undandras allmän insyn.

Den försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation
som har pågått sedan år 1973 har hitlills utvärderats endasl i myckel begränsad
omfattning. Den utvärdering som gjordes i 1976 års lagstiftningsärende byggde
på ett begränsai antal intervjuer och i lagstiftningsärendet gjordes knappast
något försök att väga fördelarna med offenllig styrelserepresentation mol de
invändningar av principiell natur som jag nu har redogjort för. Någon
ytterligare ulvärdering har inle gjorts.

Jag anser att en särskild utredare nu bör tillkallas för
att göra en utvidgad ulvärdering av den hittillsvarande försöksverksamheten,

Ulvärderingen bör syfta till att belysa dels de
principiella frågorna och dels prakliska för- och nackdelar med offentliga
styrelseledamöter. Även frågan om syftet med representationen kan nås i andra
former bör belysas. Utredaren har att föreslå åtgärder mot bakgrund av
utvärderingens resultat.

Ulvärderingen bör bedrivas i nära samråd med de poliliska
partierna, berörda akliebolag och stiftelser samt de offentliga
styrelseledamöterna. Samråd bör vidare ske med stiflelseutredningen (Ju
1975:01). Utredaren bör lägga fram sina förslag före ulgången av år 1979. Med
hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag atl regeringen bemyndigar
chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild uiredare med uppdrag att
utvärdera försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation och föreslå
ålgärder vad

s. 527 Kontrollera mot PDF

527 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:22

gäller sådan represenlalion i akliebolag och sliftelser,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
biträde ät uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att kosinaderna för utredningen skall belasla fjortonde
huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig Ull föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)

22. Utredning om effekterna av industripolitisk
stödverksamhet

Dir 1979:112

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06 Departementschefen,
statsrådet Huss, anför

I regeringens proposiiion om riktlinjer för
industripolitiken m.m. (prop. 1978/79:123) framhölls atl den svenska ekonomin
av tradition bygger på marknadshushållningens principer. Marknadssystemet har
belydande fördelar. I systemet finns inbyggt en strävan till effektivt
utnyttjande av resurserna och Ull en sådan inriktning av produklionen att
konsumenternas önskemål tillgodoses. Ett marknadssystem ger dessutom möjlighet
lill decentralisering av beslut och ansvar. Genom marknadsmekanismerna sker en
fortlöpande anpassning till ändrade efterfråge- och produktionsförhållanden.
Del allmänna måste dock i vissa fall ta på sig ett ansvar i denna
anpassningsprocess för all underlätta omställningen för enskilda människor,
förelag och orler. Sådana samhällsinsatser görs framför allt inom ramen för den
allmänna ekonomiska poliliken saml regional-, arbetsmarknads- och industripolitiken.
Insatserna riktas i varierande grad till industrin. Ibland sker detta genom
direkta industripoliliska insalser, ibland genom alt t,ex, regional-eller
arbetsmarknadspoliliskl slöd ställs lill företagens förfogande. Formerna för de
gjorda insatserna varierar. Stöd lämnas såväl i form av bidrag som lån och
lånegarantier. Även åtgärder för atl främja tillgången på induslriell service
kan räknas lill den industripoliliska medelsarsenalen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen togs vissa
moUonsyrkanden om utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet
upp. Motionerna i fråga hade väckts under den allmänna motionstiden.

_I motionen 1978/79:1002 anfördes atl det omfattande
ekonomiska slöd i form av lån, garantier och bidrag som siaten har lämnat till
krisdrabbade branscher och företag i skilda sammanhang kritiserats för att ha
haft en ogynnsam inverkan på sådana förelag och branscher som inte har fått
dessa slöd. Motionärerna ansåg därför att en analys borde genomföras i syfte
alt klarlägga industristödens effekter inom industrin. Del
lokaliseringspolitiska siödet borde dock enligt molionen undanlas från
analysen.

1 molionen 1978/79:1528 anfördes alt de senaste årens
ansvällning av de selekliva åtgärderna inom näringspolitiken medfört en rad
icke önskvärda konsekvenser. Samtidigt påpekade motionären att de riktade
insatserna hade varit motiverade under de rådande ekonomiska
förhållandena.

s. 528 Kontrollera mot PDF

DelH 1:22 Skr 1979/80:103 528

Mångfalden av slöd och slödformer lill näringslivel har
emellertid gjort del svårl alt få en klar överblick av slödpolilikens siruktur,
storleksordning och fördelning. Motionären efterlyste därför en total värdering
och kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas omfallning.
inrikining och fördelning mellan olika förelagstyper.

Näringsutskoitet (NU 1978/79:59 s. 23) uttalade vid sin
behandling av proposilionen och de båda molionerna all del är angeläget och
nödvändigl all närmare kunskap vinns om hillillsvarande ställiga stödåtgärder,
varför en sådan utredning som föreslås i molionen 1978/79:1002 borde komma lill
stånd. Genom en sådan utredning kommer även flera av de önskemål som framförs i
motionen 1978/79:1528 all lillgodoses. Riksdagen beslöl med bifall till
molionen 1978/79:1002 och med anledning av molionen 1978/79:1528 all som sin
mening ge regeringen lill känna vad utskottet anförl (rskr 1978/79:415).

Jag delar uppfattningen att en ulredning angående
effekterna av slödålgärderna lill industrin är angelägen. En kommillé bör
tillkallas för att genomföra denna utredning.

Till ledning för kommilléns arbete vill jag anföra
följande. Ett omfattande arbele bedrivs forllöpande för alt ulvärdera flera av
stödinsatserna. Detta gäller framför allt de stöd som är av mer reguljär natur.
Jag länker på exempelvis regionalpoliliska och arbetsmarknadspoliliska stöd
samt på slöd som ges inom ramen för verksamhelen inom styrelsen för teknisk
utveckling (STU), AB Svensk exportkredil (SEK) och de regionala
utvecklingsfonderna.

Kommiitén bör i huvudsak uppmärksamma de icke-permanenia
stödåtgärder som riktals till enskilda företag eller branscher. Motivet för
sådana statliga insalser har huvudsakligen varit atl förhindra eller fördröja
syssel-sättningsmässigt oacceptabla neddragningar i en bransch eller ett
företag eller atl möjliggöra en omslruklurering som på sikt kan ge lönsamhel.

I vissa fall har stöd givils av försörjningsberedskapsskäl.
Regeringen har tidigare denna dag uppdragil åt överstyrelsen för ekonomiskt
försvar att genomföra en studie rörande de metoder som används för att trygga
försörjningsberedskapen. Kommittén bör därför inle behandla försörjningsberedskapsstöden,
men bör i sill arbete samråda med överstyrelsen.

De icke permanenta stödinsatserna har som nämnts i
allmänhet föranlelts av akula problem i olika väl definierade förelag och
branscher. De har därför kunnat riktas direkl till dessa. Även om slöden varil
väl motiverade i varje enskilt fall kan de medföra vissa risker då omfattningen
blir så stor som under de senaste åren. Exempel på sådana risker kan vara
konkurrenssnedvridning, undanträngning av framlidsinriktade projekt från
kapitalmarknaden. Kollision med vissa inlernationella ålaganden och ell
minskal ansvar i företagen för finansiell planering och marknadsanalys.

Kommittén bör söka bedöma effekterna av stödinsatserna på
såväl kort som lång sikt.

Resultatet av arbelet bör redovisas före utgången av år
1980.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter, med
uppdrag all utreda effeklerna av industripolitisk stödverksamhet,

all ulse en av ledamöierna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annal
bilräde åt kommiitén.

s. 529 Kontrollera mot PDF

529 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:23

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

all kosinaderna för ulredningen skall belasla
fjortonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluier sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemsiällan.

(Industridepartementet)

23. Skogsindustrins virkesförsörjning

Dir 1979:124

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-09-06
Departementschefen, statsrådet Huss, anför.

Debatten om skogsindustrins framtid har under 1970-talel
kretsat bl.a. kring råvarufrågorna. Särskilt har frågan om den långsiktiga
virkesbalansen uppmärksammals. Den exceptionella högkonjunkturen under åren
1973 och 1974, med etl nära hundraprocentigt kapaciielsuinyttjande och med
omfattande utbyggnadsplaner inom skogsindustrin, skapade oro för all den
framtida virkesförbrukningen skulle överstiga skogarnas produktionsförmåga vid
uthålligt skogsbruk. Mol denna bakgrund beslöl riksdagen år 1975 att
tillkomsten och lokaliseringen av induslriell eller liknande verksamhel skulle
prövas enligt 136 a S byggnadslagen (1947:385) med utgångspunki i hushållningen
med träfiberråvara (prop. 1975/76:56, Cu 1975/76:8, rskr 1975/ 76:123),

Del kan nu konstaleras att utvecklingen under 1970-talels
andra hälft blivil annorlunda än man föreställde sig under åren 1973 oeh 1974,
Genom lågkonjunkluren har virkesförbrukningen i skogsindustrin kommit all ligga
avsevärt lägre än under åren 1973 och 1974, Enligt virkesrådens statistik
uppgick skogsindustrins årliga virkesförbrukning under åren 1975-1978 till i
medeltal ca 50 milj, m fub jämförl med ca 60 milj, m-* fub under åren 1973 och
1974, Brutloavverkningen under 1970-talel kommer därmed att understiga den
årliga nivå på 75 milj, m-* sk (motsvarande ca 59 milj, m- fub) som enligt 1973
års skogsutredning kan anses vara möjlig all långsiktigl upprätthålla.
Samtidigt har indusirins utbyggnadsplaner bantats betydligt och en del projekl
skjutits framåt i tiden. Enligt nuvarande planer torde tillkomsten av nya
industrianläggningar och nedläggning av befintliga anläggningar komma att
medföra ett i stort setl oförändrat råvarubehov.

Vid normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin
kännetecknas f,n, den teoretiska virkessitualionen för landet som helhet av
jämvikt mellan brulloavverkning och långsiktiga avverkningsmöjligheter. Del
föreligger emellerlid regionala skillnader i virkesbalansen samtidigt som
balanssituationen är olika för barrvirke och löwirke. Dessa frågor har belysls
utförligt i den inom industridepartementet upprättade promemorian (Ds I 1979:5)
Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter. För landet som helhel råder
underskott på barrvirke och överskott för lövvirke. Underskott på barrvirke
råder framför allt i södra Sverige, där utbyggnaden inom såväl massa- som
sågverksindustrin har varil snabb under 1970-talet, Lövvirkes-överskottet är
också störst i södra Sverige, Det är oklart hur stor del av delta

34 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 530 Kontrollera mot PDF

DelH
1:23 Skr 1979/80:103 530

överskott som är praktiskt tillgängligt för skogsindustrin
som råvara. Vidare förekommer skillnader i virkesbeståndet hos olika
ågarkategorier. Överskoll pä äldre skog finns framför alll inom det enskilda
skogsbruket, dvs. i första hand bland fysiska personers och dödsbons
skogsinnehav.

Variationerna i skogsindustrins kapacilelsuinyiljande
kommer mol den angivna bakgrunden all vara avgörande för efterfrågan på
virkesråvara under de närmaste åren. Delta släller slora krav på anpassning av
avverkningsvolymen i skogsbrukel. En uppgång i ulnyltjandegraden i
skogsindustrin från 75 lill 95 % motsvarar en ökning av brutloavverkningen med
16-17 milj. m-'sk. Konjunkluranpassningen har traditionellt främsl fallit på
det enskilda skogsbrukel medan domänverket och bolagen har kunnal upprätthålla
jämnare avverkningsnivåer. Lagerhållning av råvara inom industrin och imporl av
virke och flis har medverkai lill en dämpning av svängningarna i avverkningsledel.
Även om problem har funnits i vissa konjunkturlägen har anpassningen hittills
kunnal ske relativt friklions- friu.

När skogsindustrin nu efler en period av mycket lågt
kapacilelsutnyltjande åter har gått in i en bättre konjunktur, har
virkesulbudel emellertid inle ökat i takt med efterfrågan. Detta har föranlell
riksdagen atl besluta om lillfälliga slimulansålgärder för all kortsiktigt öka
utbudet av virke (prop. 1978/79; 199, JoU 1978/79:38, SkU 1978/79:53, rskr
1978/79:427 och 428, SFS 1979:486 och 595), Dessutom har skogsindustrin genom
särskilda leveranspremier försökl stimulera till ökade avverkningar.

Den bristande anpassningsförmågan på virkesmarknaden kan
dock antas bara delvis vara av kortsiktig och övergående karaktär. Situationen
kan visserligen antas förbättras genom den uppgång i virkespriserna som nu
skett och genom de mer långsiktiga slalliga åtgärder rörande skogsbrukel som
jag redovisar närmare i del följande. Trols höjda virkespriser och de
utbudssti-mulerande effeklerna av hittills beslutade statliga åtgärder kvarstår
emellertid av alll att döma väsentliga problem av mer strukturell nalur. Hit
hör bl.a. skogsindustrins bristande betalningsförmåga, förändringar i del
enskilda skogsbrukets ägarstruktur och skattesystemets ulformning.

Skogsindustrins betalningsförmåga och kostnadsutvecklingen
inom skogsbrukel är viktiga förklaringsfaktorer för prisbildningen på
virkesmarknaden. Den exceptionellt slarka konjunkturuppgången för
skogsindustrin under åren 1973 och 1974 skapade en hög belalningsförmåga för
företagen i branschen. Resultatet blev kraftigl höjda virkespriser som innebar
en markanl förbättring av lönsamheten i skogsbrukel, vilken dessförinnan hade
sjunkil Irendmässigt sedan början av 1950-lalel. Virkespriserna fortsatte all
sliga l.o.m. år 1976 trots atl skogsindustrins konjunklur redan är 1975 hade
vänt nedåt. De stora förluslerna inom skogsindustrin under åren 1977 och 1978
framtvingade sänkningar av virkespriserna. Samiidigi fortsatte kostnaderna
inom skogsbruket - i huvudsak löne- och maskinkostnader - alt stiga. Detta har
lett till förväntningar om kraftigt höjda virkespriser när skogsindustrin nu
har gått in i en högkonjunktur. Många enskilda skogsägare har därför avstått
från alt avverka i väntan på höjda virkespriser.

Situationen är emellertid annorlunda i dag än vad den var
år 1973. Skogsindustrin har nu ett behov av konsolidering efler de slora
förlusterna under åren 1977 och 1978. Prisökningar på flera av skogsindustrins
produkter har noterats men är inte lillräckligt slora för alt både skapa den
nödvändiga finansiella konsolideringen och ge utrymme för väsentligt ökade
virkespriser. Samtidigt är lönsamheten f.n. låg inom delar av skogsbrukel.

s. 531 Kontrollera mot PDF

531 Kommittéer:
Industridepartementet Del II 1:23

I viktiga konkurrentländer som Förenta Staterna och Kanada
nås lönsamhet i skogsbrukel vid betydligt lägre virkespriser än i Sverige.
Orsaken till della är bl.a. all skogen växer snabbare än i Sverige och alt
avverknings- och skogsvårdskoslnaderna är lägre på grund av mer utpräglad
stordrift och en lägre inten.sitet i skogsvården. DeUa möjliggör i sin lur
högre lönsamhel för skogsindustrin i dessa länder vid givna produktpriser. Vid
försäljning pä Västeuropa kompenseras en del av denna konkurrensnackdel för de
svenska tillverkarna av lägre transportkostnader. De nordamerikanska
tillverkarnas successiva intrång på den västeuropeiska marknaden under
1970-lalet har emellertid utan ivivel inneburil en press nedåt på de svenska
företagens försäljningspriser. Delsamma gäller det ökade ulbudel av
skogsinduslripro-dukler från tropiska länder. Härigenom påverkas våra
möjligheter att med nuvarande produklsammansällning över en längre period
erhålla lillfredsställande lönsamhet inom både skogsbruk och skogsindustri.
Den utveckling mot mer råvarusnåla processer och ökad vidareförädling som pågår
inom svensk skogsindustri minskar visserligen virkeskoslnadernas betydelse.
Trots delta kommer emellertid lönsamhetsproblem iroligen alt göra sig gällande
för delar av den svenska skogsnäringen även i framfiden.

Betydelsefulla förändringar har under senare är skell i
det enskilda skogsbrukels ägarstruktur. Sålunda har en ökad andel av den
enskill ägda skogsmarken övergått till personer som inte har jordbruk eller
skogsbruk som sin huvudsakliga sysselsällning. Den höga inflationstakten under
senare år och den allmänna tendensen all investera i realvärden lorde ha
bidragit fill all barn och andra släktingar till lantbrukare i slörre
utsträckning än lidigare har utnyttjat möjligheten atl fritt förvärva skogsfastigheler.
Möjligheter till jakl, fiske och friluftsliv utgör andra vikliga motiv bakom
förvärven. Huvuddelen av dessa förvärvare har en fast inkomst vid sidan av
jord- och skogsbrukel. Jag vill här också peka på de problem som följer av alt
oskiftade dödsbon äger skogsfastigheler. Della kan ofta innebära alt det aktiva
brukandet upphör. Regeringen har därför i form av tilläggsdirekfiv givit
utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbon i vissa fall uppdrag
alt se över frågor om skifte av dödsbon.

Det finns ca 230.000 enskilda företag med skog i Sverige.
Genomsnitts-arealen är ca 50 ha. Endasl ca 40 % av dessa företag, eller ungefär
90.000 är kombinerade jordbruk/skogsbruk. Ca 140.000 förelag är s.k.
skogsgårdar. Av dessa ägs 75.000 av personer som bor på fastigheten medan
65.000 ägs av utbor. Ungefär 25 % av samtliga företag ägs av flera personer. Ca
10 % innehas av dödsbon. De enskilda skogsägarna har vidare en myckel hög
medelålder. Endast ca en fjärdedel av alla enskilda skogsägare är yngre än 50
år.

De ekonomiska förutsättningarna är olika för skilda
kaiegorier av enskilda skogsägare. De självverksamma kan uppnå elt någorlunda
lillfredsställande resultat i skogsbrukel även vid lägre prisnivåer genom den
roll som den egna arbetsinsatsen spelar. Kostnaderna för anställda slår däremot
igenom för andra kategorier och bidrar till atl sänka förränlningen på
investerat kapital.

Olika förslag har under åren presenlerals i syfte alt
främja utbudet av virke. Bl.a. föreslog skogspolitiska utredningen i betänkandet
(SOU 1973:14) Mäl och medel i skogspolitiken att ett kombinerat avgifts- och
bidragssystem skulle införas för all påverka virkesutbudet. I andra sammanhang
har framförts förslag om selektiva statliga bidrag i syfte att ta till vara
annars icke lönsamma marginalkvantiteler. Som exempel kan nämnas

s. 532 Kontrollera mot PDF

DelH
1:23 Skr 1979/80:103 532

slöd lill avverkning i områden med långa Iransporlavslånd
till induslrin. slöd lill hellrädsutnyltjande. slöd för alt ta till vara
klenvirke etc. Av intresse är också de slrävanden som har förekommit att
åstadkomma långsiktiga pris-och leveransuppgörelser mellan virkesmarknadens
parter i syfle alt minska risken för virkesbrist vid övergång från
lågkonjunktur till högkonjunktur. Avverkningslvång gentemoi privala skogsägare har
aklualiserals i vissa sammanhang. Ell syslem med avverkningstvång lillämpades i
Sverige under andra världskriget för all lillgodose behovel av brännved.
Erfarenhelerna från den liden visar all etl sådanl system släller krav på
mycket stora administrativa resurser och även är förbundel med vissa andra
problem.

Grunden för samhällels syn på råvarufrågorna ligger i
ulformningen av skogspolitiken. Enligt de av riksdagen i år godkända
riktlinjerna för skogspolitiken (prop. 1978/79:110. JoU 1978/79:30, SkU 1978/79:49,
rskr 1978/79:387 och 388) skall denna bygga pä principen om hushållning med
skogstillgångarna. Motivet härför är. förulom alt säkra skogsindustrins
råvaruförsörjning på sikl, alt trygga sysselsätlningen i skogsbruket och bevara
handlingsfriheten och valmöjligheten när det gäller skogarna i framtiden.
Samtidigt betonas atl behov kan föreligga all för kortare perioder variera
virkesutlaget med hänsyn till konjunkturernas växlingar. Del understryks dock
all skogsindustrins nuvarande kapacitet inle får vara styrande för utformningen
av en långsiklig skogspolitik. Riksdagens beslut innebar vidare all en ny
skogsvårdslagstiftning anlogs och alt elt väsenlligl ökal statligt ekonomiskl
slöd till skogsbrukel skall lämnas.

De lidigare nämnda stimulansåtgärderna, som syflar lill
att kortsiktigt öka virkesulbudel från det enskilda skogsbruket, utgår i form
av etl särskilt bidrag till gallringar under år 1979, De totala
gallringsbidragen kan väntas uppgå till ca 150 milj, kr. Bidragen finansieras
bl,a. genom en engångsavgift som baseras på det laxerade skogsbruksvärdel.

En omständighet som har fåll slor belydelse är alt de
siigande oljepriserna har gjort del alltmer lönsaml all använda skogsråvara för
eldningsändamål. Trädresler, klenvirke elc. som i dag inte används som råvara
till skogsindustrin kan på så sätl tas till vara. Siatsmakterna uppmuntrar
detla bl.a. genom slöd lill kommunala fliseldade värmeverk. Del finns
emellertid en risk att även sådan vedråvara som används av skogsindustrin kan
komma atl eldas upp. Därför har regeringen den 28 juni 1979 givit slatens
industriverk och skogsstyrelsen i uppdrag all gemensamt uireda hur en sådan
utveckling kan förhindras.

Olika åtgärder har således vidtagits för alt pä korl och
lång sikt förbällra skogsindustrins virkesförsörjning. Karaklären av de
nuvarande problemen på virkesmarknaden - dvs. i hur hög grad de är
konjunklurelll eller strukturellt betingade - kommer Iroligen inle all visa sig
fulll ul förrän den nuvarande högkonjunkturen har passerats. Som jag nyss har
framhållil finns det emellertid skäl alt anta alt betydande strukturella
faktorer kommer all kvarstå.

För utbudet av virkesråvara lorde - särskilt vad gäller
det enskilda skogsbruket - skattereglernas utformning spela en cenlral roll.
Del är knappast meningsfullt all diskutera möjlighelen atl påverka
avverkningarnas storlek utan att samtidigt ta upp skallefrågorna.

Utformningen av skogsbeskatiningen har övervägts under
lång lid. Utredningsarbetet inleddes år 1964 av särskilt tillkallade sakkunniga
(skogs-skallekommitlén). De sakkunniga lade fram silt förslag i belänkandet
(SOU 1969:30) Skogsbeskatiningen, Arbetet på all åsladkomma nya
regler

s. 533 Kontrollera mot PDF

-''-3 Kommittéer: Industridepartementet Del II 1:23

fortsatte i finans- och budgetdeparlemenlen och
resulterade i promemorian (Ds B 1978:2) Beskattning av skogsbruk. Med anledning
av proposiiion ularbelad pä grundval av promemorian beslutade riksdagen i våras
att lägga om skogsbeskatiningen (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/
79:392, SFS 1979:500 och 501),

Riksdagens beslut innebar inte atl del lidigare
skogsskaltesystemel ersattes med elt hell nylt syslem. Till grund för bäde de
tidigare och de nya reglerna ligger nämligen vissa gemensamma principer. En av
dessa principer är all en skogsägare skall beskattas för avverkningar som
innebär ell tillgodogörande av skogens avkastning men däremoi inle för
avverkningar som innebär att det förvärvade skogskapitalel tas i anspråk
(kapilaluilag). Tekniskt sker detla på så sätt atl alla ersällningar från
avverkningar las upp som inläkl av skogsbruk medan värdeminskningsavdrag i
vissa fall medges för all kompensera för kapilaluilag. En annan princip som
lämnals oförändrad är all beskallningen vid försäljning av en skogsfaslighel
uteslutande skall ske inom ramen för realisationsvinstsyslemel.

Även om den nu genomförda omläggningen av
skogsbeskatiningen i första hand är av leknisk karaklär kan den i vissa
avseenden förväntas påverka framför alll de enskilda skogsägarnas
avverkningsbenägenhet. De lidigare avdragsreglerna förutsatte uppskattningar av
skogens volym, lillväxl m.m. vilka erfarenhetsmässigt gav mycket osäkra
resullal. På grund av svårigheterna atl slyrka rälien lill
värdeminskningsavdrag avstod många skogsägare från att yrka avdrag som de
egentligen skulle ha kunnal få. De faktiska möjligheterna lill avdrag
begränsades av bl.a. dessa skäl i allmänhel lill de försia innehavsåren. Del
nya avdragssystemet, som skall tillämpas fr,o,m, 1981 års taxering, är
betydligt lättare atl lillämpa. Utformningen av systemet ökar möjligheterna
till avdrag vid avverkningar som sker efler de försia innehavsåren.

En annan ändring som kan påverka avverkningsbenägenheten
avser skattereglerna vid arv. De äldre reglerna innebar bl.a. atl den som ärvde
en skogsfaslighel fick ell nylt och ofta högre ingångsvärde på skogen än
arvlålaren hafl. Enligt de nya reglerna inverkar ett dödsfall inte på de lolala
avdragsmöjlighelerna. En arvtagare får således avdrag under samma förutsättningar
som skulle ha gällt för arvlålaren om denne allljäml hade ägl fastigheten.
Ändringen medför att del inle längre bör vara intressant atl skjuta
avverkningar på framliden enbari av den anledningen all arvtagaren skall få
slörre avdragsutrymme.

De nya avdragsreglerna torde således vara ägnade atl öka
utbudet av virke frän det enskilda skogsbruket. Även andra skatteregler kan
emellertid ha betydelse för skogsägarnas benägenhet atl avverka. Jag syflar
bl.a. på marginalskallens höjd och de regler som gäller vid försäljning av
skogsfastigheler.

Under )960-lalel och förra delen av 1970-talel skärptes
marginalskatterna för stora inkomstgrupper väsentligl. Denna utveckling har nu
brutits, i försia hand genom del inflalionsskydd för skatteskalan som infördes
år 1977, Marginaleffekterna vid en avverkning är dock fortfarande ofta
betydande. En avverkning kan också medföra höjd förmögenhelsskalt. Det lorde
förhålla sig så att en ökad skallebelastning - normalt i kombination med
betydande egenavgifter - minskar intresset för avverkningar. Om skogsägaren
utnyttjar skogskonto kan i och för sig beskatlningen av tillfälliga
inkomsltoppar lindras. Skogskonloreglerna ger dock föga lindring om skogsägaren
fortlöpande har andra stora inkomster, l,ex. på grund av anslällning.

s. 534 Kontrollera mot PDF

DelH
1:23 Skr 1979/80:103 534

Del förhållandel alt ersättning på grund av försäljning av
en skogsfaslighel beskallas inom ramen för realisalionsvinstsystemel innebär i
princip att värdeökning pä skogen som endasl molsvaras av inflalionen inle
träffas av beskattning. Vid avverkningar under innehavsliden tas däremoi inle
hänsyn lill förändringar i penningvärdet. Den i inflationslider mer förmånliga
skatlemässiga behandlingen vid försäljning av skogsfastigheler gör all
skogsägaren ibland kan ha inlresse av atl avslå från atl avverka skog och i
slället låta skogen gå med i fastighetsförsäljningen. Förhållandena i olika
fall varierar dock krafligl.

I del långvariga utredningsarbete som föregått vårens
riksdagsbeslut har elt flertal beskallningsmodeller beskrivits som i väsenlliga
hänseenden avviker från de hittillsvarande reglerna. Under de senasle åren har
bl.a. olika varianter av den s.k. schablonmeloden förts fram i den allmänna
debatten.

Vid en schablonmässig beräkning av skogsinkomsten utgår
man inte primärt från de realiserade skogsintäkterna. Till grund för
beskatlningen ligger i slället den uppskattade virkesavkastningen på
fastigheten. Enligt den schablonmetod som skogsskatlekommitlén diskuterade
läggs den beräknade skogsinkomslen samman med inkomsler från andra
verksamheier. En annan variani av schablonmetoden innebär att de årliga
schablonintäkterna får avräknas mol intäkter från senare avverkningar.
Schablonbeskattningen får då karaktär av en preliminär beskattning.

Mot en definiliv schablonbeskattning har invänts att
metoden väsentligt avviker från allmänna skatleprinciper. Del har också
framhållits atl svårlösta problem uppkommer om inkomsten från skogsbruket skall
beräknas enligt schablon medan inkomsten från det egentliga jordbruket skall
beräknas på vanligl sätl. Beskaltning av orealiserade intäkter har vidare inle
ansetts förenlig med principen att det är den skaltskyldiges förmåga att betala
skall (förmågeprincipen) som skall vara avgörande för tidpunkten för och
storleken av skatteuttaget. I flera remissyttranden över skogsskattekommitténs
betänkande har påpekats att del även med en omfattande administrativ apparat är
mycket besvärligt atl på ell tillförlitligt säu beslämma de faktorer som avgör
värdet av den årliga virkesavkaslningen. Om ambilionsnivån sätts lägre, l.ex.
om schabloninkomsten anknyts lill del vid fastighetstaxeringen bestämda
skogsbruksvärdet, har risken för felaktiga beslut bedömts som förhållandevis
stor. Del har slutligen anmärkts att en schablonbeskattning som inte
kompletteras med regler av annat slag minskar möjligheterna för en nybliven
fastighetsägare att finansiera sitt förvärv med medel frän avverkningar.

Flera av de refererade invändningarna mot en definitiv
schablonbeskattning torde också kunna riktas mot etl system där hela eller del
av tillväxten beskattas löpande men avräkning senare får ske mot
avverkningsintäkler. Etl sådant system måste vidare innehålla regler om vilka
beskaltningseffekter som skall inträda när fastigheten eller del av den säljs
eller övergår till annan genom arv eller gåva.

Som påpekats i det föregående innebär den av riksdagen
beslutade omläggningen av skogsbeskatiningen inte någon genomgripande ändring
av skogsskattesystemet. Målsätlningen har i första hand varit all åsladkomma
enklare och mer lättillämpade regler. Hänsyn har också tagits till önskemålet
atl reglerna för beskattning av skogsinkomster skall vara förenliga med
allmänna principer för beskattning av näringsverksamhet. Vid remissbehandlingen
av 1978 års deparlementspromemoria riktades

s. 535 Kontrollera mot PDF

535 Kommittéer: Industridepartementet Del
11 1:23

frän flera håll kritik mot all det i promemorian inte hade
redovisals lillräckligl med underlag för all bedöma de skatte- och
skogspolitiska verkningarna av promemorieförslagen. Bl.a. framhölls alt de
föreslagna reglernas belydelse för virkesulbudel borde ha belysls närmare.
Flera 1 emissinslanser ansåg all de äldre reglerna lills vidare kunde behållas
och att i stället en ny, mer allsidig utredning borde tillsättas.

I proposilionen instämde chefen för budgeldeparlemenlel i
all underlaget för etl beslul om ändringar i skogsbeskatiningen i vissa delar
var ofullständigt. Del fanns därför enligt hans mening inle förutsättningar
all införa ell helt nytt skogsskallesystem. Han ansåg del däremoi både
angelägel och möjligt all omgående göra avsevärda ändringar av de gällande
reglerna utan atl rubba grunden för systemet. Uppgiften alt undersöka om det
fanns förutsättningar för ett hell annorlunda skogsskallesystem borde enligt
chefen för budgeldeparlemenlel lämnas åt en ulredning av det slag som flera remissinslanser
hade föreslagit. Riksdagen delade denna bedömning.

Som nyss har framhållits föreligger del elt samband mellan
skattereglernas utformning och utbudet av virkesråvara. Della talar enligt min
mening för alt virkesutbuds- och skatleproblematiken bör utredas i ell
sammanhang. Mol denna bakgrund - och efter samråd med cheferna för budget- och
jordbruksdepartemenlen - anser jag atl en kommitté bör tillkallas med uppgifl
alt utreda behovel av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattningsreglerna
för att påverka utbudet av virkesråvara.

Till närmare vägledning för den del av utredningsarbetet
som inle omfattar beskaltningsområdel vill jag anföra följande.

Utredningsarbetet skall bedrivas med beaktande av de
rikllinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Kommitténs arbele
skall hell inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad gäller
produktionen inom skogsbruket som har lagts fast av riksdagen skall således
betraktas som given.

En försia uppgifl för kommittén är atl utröna
virkesulbudets karaktär, dvs. i hur hög grad del är strukturellt resp.
konjunklurelll betingat. I den mån det bedöms nödvändigl bör därefter läggas
fram förslag till åtgärder i syfte all möjliggöra en ökning av
bruttoavverkningen lill den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk.
Härvid bör speciell uppmärksamhel ägnas ål alt försöka klarlägga kostnaderna
för alt ta till vara de marginalkvantiteter som blir aktuella vid en avverkning
som i genomsnitt motsvarar skogens tillväxt. Dessa kostnader måste ställas mot
skogsindustrins betalningsförmåga.

En förutsättningslös analys av tänkbara åtgärder bör
genomföras. Utredningsarbetet bör inriklas på alt i försia hand föreslå
ålgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar.

Den nuvarande siluationen på virkesmarknaden är lill viss
del belingad av rådande konjunkturläge. De eventuella förslag lill slalliga
ålgärder som kommittén lägger fram kan därför inte bidra till alt på korl sikl
öka utbudet av virke. Avsikten är i stället att kommittén skall lämna förslag
lill medel som gör det möjligt att i framliden påverka avverkningsnivån inom
ramen för den årliga skogstillväxten.

Även den del av utredningsarbetet som avser
skogsbeskatiningen skall bedrivas med beaktande av de riktlinjer för
skogspolitiken som har antagits av riksdagen. 1 övrigt bör kommiitén iaktta
följande.

Skogsskaltereglerna har nyligen ändrats i väsenlliga
avseenden. Till grund för de antaganden som i lagsliflningsarbelet har gjorts
om hur olika skatteregler kan tänkas påverka virkesulbudel m.m. har legat
uppgifter som i

s. 536 Kontrollera mot PDF

Del II 1:23 Skr 1979/80:103 536

vissa delar kan vara inaktuella eller ofullständiga.
Kommiitén bör därför söka få fram ell bälire underlag för atl bedöma den roll
som den skallemässiga behandlingen av skogsinkomsler (avdragsreglerna,
skogskontoreglerna etc) spelar för virkesulbudel från främsl olika kaiegorier
av enskilda skogsägare. I del sammanhanget bör vidare skattereglernas effekler
för del kommunala skatteunderlaget belysas.

Med stöd av de uppgifter som kommer fram i
ulredningsarbelet bör kommillén analysera hur den nyligen genomförda
lagstiftningen kan komma atl påverka avverkningsbenägenhelen. Om denna analys
ger vid handen all skattereglerna kan bidra till att avverkningar skjuts upp
eller tidigareläggs på ell säll som är olämpligt frän skogspoliiisk synpunki,
bör kommillén lägga fram förslag i syfte atl molverka della.

Kommittén bör sträva efter alt åsladkomma lösningar som är
förenliga med de principer som allmänt gäller för beskattning av
näringsverksamhet. Hänsyn bör vidare tas till önskemålel alt reglerna för
skogsbeskatiningen skall vara enkla atl förslå och lillämpa. Kommillén kan här
ha nytta av de skattemodeller som presenterats i skogsskattekommitténs
belänkande och i budgeldepartementets promemoria och av de synpunkier som
lämnals pä dessa förslag. Finner kommiitén all skäl lalar för en ny omläggning
av skogsbeskatiningen, bör kommiitén redovisa de problem av övergångsnalur som
kan uppkomma.

Från olika håll har del finska sysiemel för
skogsbeskatlning åberopats som slöd för en schablonmässig beräkning av den
skattepliktiga inkomsien av skogsbruket. Kommittén bör belysa administrativa,
skatte- oeh skogspolitiska erfarenheler av del finska sysiemel och molsvarande
erfarenheler från skogsbeskattningen i Norge.

Kommillén bör följa det arbele som bedrivs av
realbeskallningsulredningen (B 1978:07).

För utredningsarbetet i dess helhel bör kommiitén beakta
följande.

De slalsfinansiella konsekvenserna vid genomförandet av
framlagda förslag bör redovisas utförligt. Innebär kommitténs förslag ökade
kostnader eller minskade intäkter för statsverket bör kommiitén ange hur dessa
skall finansieras.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsami.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag atl
regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst 7 ledamöier med
uppdrag att uireda skogsindustrins virkesförsörjning,

all utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
bilräde ät kommiitén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver

alt kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde
huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

s. 537 Kontrollera mot PDF

537 Kommittéer: Kommundepartementet
Delll Kn:l

Kommundepartementet

1. Ersättning för skador på grund av naturkatastrofer m.m.

Dir 1979:36

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-03-01
Depariemenlschefen, slalsrådel Hansson, anför

1 slulel av förra årel beslutade regeringen om en
översikllig undersökning av de områden inom vilka risk för jordskred kan
föreligga. Syflel med den översikiliga undersökningen är alt de områden där
skredriskerna är störsi skall kunna beslämmas. Undersökningen kan i sin tur
komma atl visa alt fortsatta geotekniska undersökningar och
stabiliseringsålgärder är nödvändiga i särskilt utsatta områden. Frågan om
ansvarei för atl geotekniska undersökningar görs och för atl
stabiliseringsålgärder vidlas behöver klarläggas liksom de kostnadsfrågor som
uppkommer i sammanhanget.

Erfarenhelerna från handläggningen av frågor om ersällning
för skador på grund av naturkatastrofer har också aktualiserat en översyn av
ersättningsprinciperna. I det följande kommer jag all gå närmare in pade
frågor som jag nu har berört. Jag kommer därvid också att ta upp bl.a. frågan
om skyldighet för den som bedriver riskfylld verksamhel atl ersälla slalens och
kommunens kosinader för räddningstjänst i anledning av verksamhelen.

Ersättning för skador på grund av naturkatastrofer

Ersättning från staten för skador på grund av
naturkatastrofer belalas på grundval av principer som har godkänls av 1960 och
1967 års riksdagar (prop. 1960:2. SU 1960:17, rskr 1960:59 saml prop. 1967:105.
JoU 1967:16 och rskr 1967:174). Riksdagsbehandlingen gällde i båda fallen
ersällning för skador vid omfallande översvämningar. Motsvarande principer
lillämpas emilerlid i fråga om andra naturkatastrofer, l.ex. jordskred och
snöskador. Ersättningarna belalas från ell särskilt reservalionsanslag under
fionde huvudliteln.

De ersättningsprinciper som har faslslällls genom
riksdagens beslut innebär i huvudsak följande. Som regel skall skadorna ha
vållat intrång i rörelse eller yrkesverksamhel av vilken den skadelidande varil
beroende för sin försörjning. Ersättning betalas inle för skador av mindre
omfattning och heller inle i den män den skadelidande har rält lill ersällning
från annan än staten. Försäkringsbar skada ersätts aldrig. Normall utgår
ersättning med 50 % av skadebeloppet men i särskilt ömmande fall kan ersällning
ulgå med högst 90 %. Ersällning belalas efter behovsprövning. Stor
reslrikiivilel iakttas när det gäller ersättning till bolag, föreningar och
andra juridiska personer. En kommun fär ersättning bara om den ekonomiska
belaslning som skadorna medför framslår som orimligt slor i förhållande lill
kommunens skatteunderlag. Om risk för l.ex. översvämning hade kunnal konsta-

s. 538 Kontrollera mot PDF

Delll
Kn:l Skr 1979/80:103 538

teras i förväg, betalas ersättning bara om den
skadelidande har vidtagit förebyggande ålgärder i rimlig omfattning.

1 en del fall har - p.g.a. de särskilda omständigheterna -
ersättning för skador betalats efler förmånligare ersättningsprinciper än de
som tillämpas normalt. Del har då varit fråga om större naturkatastrofer, l.ex.
Surle- och Tuvekataslroferna. 1 dessa fall har ersällning beialats på grundval
av särskilda beslul av riksdagen.

Pä grundval av förslag i prop. 1977/78:125. bil. 12.
Ersällningar och lån m.m. i samband med naturkaiaslrofen i Tuve, anvisade
riksdagen ell reservationsanslag av 65 milj. kr. till ersättningar m.m. och etl
invesleringsanslag av 40 milj. kr. till lån för inlösen av fasligheler (CU
1977/78:29, rskr 1977/78:266). Föredraganden anförde i proposilionen alt han
ansåg det angelägel all staten - i den mån ersällningsskyldighel inle ankom på
försäkringsgivarna - irädde in med hjälp lill de enskilda personer som hade
lidit skada lill följd av kataslrofen. Del borde enligi föredraganden eftersträvas
att de skadelidande försattes i samma ekonomiska situation som före
katastrofen. Ersällning för byggnader inom skredområdel och för de byggnader
inom det s.k. skredriskområdet som måsle rivas belalades av försäkringsgivarna.
Marken borde enligt proposilionen överföras lill kommunen. Ägarna lill
bosladsfasligheler inom skredriskområdet borde erbjudas all få sina fasligheler
inlösta. Även fasligheler ulanför skredriskområdet skulle kunna lösas in, när
särskilt slarka skäl förelåg. Den sammanlagda ersättningen för fastigheterna
borde enligt föredraganden molsvara resp. fastighets marknadsvärde, beräknat
som om skredet inle hade inträffat och bestämt efler vanliga
expropriationsrällsliga principer. Vid bestämmandet av det belopp som staten
skulle svara för borde avdrag göras för vad försäkringsgivarna betalade, alltså
den del av det lotala värdet som kunde hänföras lill byggnaderna.

Försäkringsgivarna ersatte de skadelidande inom ramen för
gällande försäkringsavtal för skada på eller förlust av lös egendom, för s.k.
merkoslnader och för flyttningskostnader. Siaten belalar enligt
regeringsbeslut ersättning för skada på eller förlust av lös egendom, när
försäkring mot skadan eller förlusten inle hade kunnat tecknas. När försäkring
kunnal tecknas men den skadelidande hade underlåtit atl göra detta, belalas
enligt regeringens beslul ersällning med hälflen av del belopp lill vilkel
skadan eller förlusten kan uppskattas. Mot bakgrund av atl enskilda personer
som har lidit skada genom skredet i princip skall hållas ekonomiskl skadeslösa,
ansåg regeringen del motiverat atl rörelseskador ersätls efter någol mindre
restriktiva principer än vad som tillämpas i andra fall. Full ersäitning
betalas sålunda för direkta skador till följd av skredet. Ersättning för
minskad rörelseavkastning belalas enligt regeringens beslul inte för tiden
efter år 1979, då ålerställningsarbetena beräknas vara avslutade.

Också när det gäller Surlekalastrofen i seplember 1950
innebar slalens insalser alt de skadelidande fick i princip full ersättning för
skador och kosinader lill följd av jordskredel (jfr prop. 1950:256).
Skredområdet löstes in av staten.

Länsstyrelsen i Örebro län har i en skrivelse den 8
februari 1978 hemställt alt regeringen föranstaltar om en översyn av de
ersättningsfrågor som kan uppkomma lill följd av naturkatastrofer eller
liknande förlopp. Därvid bör även möjligheterna all erhålla försäkringsskydd
uppmärksammas. Begränsningarna i ersällningarna för skador på grund av
vårflodsöversvämningarna i Örebro län i maj 1977 hade enligt länsstyrelsen föranlett
erinringar särskilt

s. 539 Kontrollera mot PDF

539 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:l

från drabbade fritidshusägare. De regler som lillämpades
innebar att ersättning av statsmedel belalades i begränsad omfattning till
ägare av permanentbostadslius och i än mer begränsad omfattning till ägare av
fritidshus. Länsstyrelsen anser all erinringarna har sådan lyngd all en översyn
av bidragsreglerna är moliverad. Härtill kommer enligt länsstyrelsen atl
möjligheterna all genom försäkringsskydd trygga sig mot oföruisedda skador i
samband med vårflod är begränsade.

Försäkringsskyddet mol skador på grund av händelser i
naturen omfatlade

vid tiden för Surteskredel bara åskslagsskador. Efter Surleskredel

utvidgades försäkringsskyddet till alt omfalla också ersällning för personlig

lösegendom vid jordskred, jordras och jordbävning. I mitten av 50-talel

infördes slormskadeskyddel. Efler en uppmaning frän

försäkringsinspektionen inkluderades skador på personlig
lösegendom till följd av baktrycksvatlen eller vallen från markytan vid skyfall
i vallenskadeförsäkringarna. Sedan en dammkalastrof med omfallande
egendomsskador hade iniräffal i Sysslebäck i Värmland den 1 juli 1973,
diskuterades frågan om en uividgad naturskadeförsäkring i en för försäkringsbolagen
gemensam kommitté. Denna ansåg atl privatpersoners försäkringar borde
obligatoriskt utvidgas lill all omfalla även andra skador lill följd av
naturhändelser än storm- och åskslagsskador. Enligt kommitténs förslag skulle
skador på byggnader genom jordskred, jordras, bergras, laviner eller jordskalv
med en styrka av minst 4 enligt Richterskalan ersältas. Däremot skulle inte
skador genom sättningar i marken ersättas. Undanlag gjordes också för skador
genom sprängning, pålning, sponlning och uppläggning av jord- eller slenmassor
saml gruvdrift, alltså skador pä grund av mänskliga ingrepp. Försäkringsskyddet
skulle omfatta också skador vid genombrott av damm för vattenmagasin, däremot
inle skador som uppslår genom att invallningar genombryts, Endasl skador på
byggnader och lös egendom skulle ersältas, däremot inte skador pä vägar,
trädgårdar och liknande. I fråga om översvämningsskador föreslog kommillén inle
något skydd för byggnader. Kommitténs förslag har genomförts i fråga om hem-,
villaoch fritidshusförsäkringarna, Fr,o,m, den 1 januari 1979 har i alll
väsentligl molsvarande åtaganden införts i fråga om förelags-, affärsoch
faslighetsförsäkringarna. Dessa omfattar dock inte skador genom jordskalv eller
utslrömning från avloppsledning till följd av regn, snösmältning eller
högvatten.

Försäkringsbranschens serviceakliebolag anför i en
skrivelse den 22 december 1978 atl man inom försäkringsbranschen har noga
övervägt om de som drabbas av översvämningar skulle kunna skyddas genom
försäkring. Man har emellertid funnil atl en fullsländig lösning inte kan nås
inom området för frivillig försäkring, Serviceakliebolagel ifrågasäller om inle
en utredning som är gemensam för staten och försäkringsbranschen skulle kunna
åstadkomma vissa lösningar.

Naturkatastrofer kan - förutom förlust av människoliv och
skador av ideellt slag - medföra personskador och materiella skador. Den
enskilde som har drabbats av personskada är ekonomiskl Iryggad genom i försia
hand lagen (1962:381) om allmän försäkring och egen försäkring om sådan har
tagits, Någol molsvarande gäller däremoi inte i fråga om maleriella skador.
Försäkringsskyddet är, som framgår av del föregående, inle helläckande. Normalt
betalas statligt bidrag efler behovsprövning och endasl för viss del av skadan.
För vissa maleriella skador ulgår bidrag över huvud tagel inte. Staten har
emellerlid vid en del större kataslroftillfällen genom bidrag eller

s. 540 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:l
Skr 1979/80:103 540

på annal säll vidlagil särskilda ålgärder lill förmån för
enskilda.

Enligt min mening är del otillfredsställande atl de som
drabbas av naiurkaiasirofer ersätts efler olika principer. Omfaliningen av en
naturkatastrof bör givetvis inle vara avgörande för storleken på ersättningen
till den enskilde drabbade. Jag anser all frågan om försäkringsskyddet och
principerna för samhällels insalser vid naturkatastrofer bör ses över. Syftet
med översynen bör främst vara alt pröva om det är möjligt alt skapa ett mera
heltäckande försäkringsskydd och etl mer enheiligi ersallningssyslem. För detla
ändamål bör en särskild kommillé fillkallas. Kommilléns uppdrag bör omfatta
också vissa ytterligare frågor som jag ålerkommer lill i del följande.

Begreppet naturkatastrof innebär inle någon entydig
bestämning. Hit kan räknas bl.a. jordskred, översvämningar saml häftiga stormar
och snöfall men även vissa skador lill följd av erosion o.dyl. Del bör ankomma
på kommittén att söka åstadkomma en mera exakt definition. Särskilda
ersättningssystem finns för vissa typer av skador, l.ex. skördeskadeskyddei och
rennäringens kalastrofskadeskydd. Kommiuén bör söka åsladkomma en lämplig
avgränsning mol sådana ersältningssyslem men i övrigl inte gå närmare in på
dem.

Jag anser all det är nalurligl all skador som uppkommer
vid naturkatastrofer, så långt del är möjligt med hänsyn lill
försäkringsmässiga synpunkter, ersätts inom ramen för försäkringsskyddet.
Utredningsarbelel bör därför bedrivas i nära samarbele med
försäkringsbranschen.

När det gäller den närmare ulformningen av
ersättningsprinciperna bör en utgångspunkt för kommilléns arbele vara all
ersällning frän samhällel skall vara socialt moliverad och belalas bara lill
den som kan anses ha ell klarl behov av sådan ersäitning. Det innebär atl det i
första hand är enskilda skadelidande som bör lillgodoses. Till denna kalegori
kan räknas också personer som i en eller annan form driver smärre rörelser som
de är beroende av för sin ulkomsl. Kommillén bör pröva hur man bör la hänsyn
lill den skadelidandes inkomsi- och förmögenhetsförhållanden. Vidare bör del
övervägas om ersäitning skall belalas oberoende av vad slags egendom som har
skadats och oberoende av omfattningen av skadorna. Kommittén bör också pröva om
ersättning under speciella förhållanden skall kunna belalas för åtminslone en
del av skadorna, trots all den skadelidande inte har utnyttjat möjlighelen atl
skaffa sig försäkringsskydd. En omsländighet som bör kunna föranleda alt
ersällningen sätts ner eller faller bort är all den skadelidande har underlåtit
atl vidta förebyggande ålgärder i rimlig omfattning. Kommittén bör överväga
också denna fråga.

Skador som drabbar förelag men som inte kan sägas medföra
belydande ekonomiska verkningar för företagens ägare bör enligt min mening inle
ersättas. Vad jag nu har sagl ulesluler inle all kommittén bör kunna pröva
frågan om hur l.ex. ideella föreningar och bostadsrällsföreningar bör
behandlas.

Geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder

På flera håll i Sverige finns områden som på grund av
topografin saml jordarternas sammansällning och lagring är utsatta för risk för
jordskred. Under 1900-lalet har elt antal slörre jordskred inträffat. Dessa har
i några fall medfört förluster av människoliv och skador på byggnader och
anläggningar. Som exempel kan nämnas skreden i Surte år 1950, Göta år 1957 och
Tuve är

s. 541 Kontrollera mot PDF

541 Kommittéer: Kommundepartementet
Delll Kn:l

1977. Samhällets kostnader under de senaste 30 åren på
grund av stora skred har uppskattats lill i genomsnitl 10 milj. kr. om årel.
Lcrskred som omfallar mer än en hektar mark inträffar i genomsnitt en gång på
två lill tre år, i flerlalel fall dock inom obebyggda områden.

Cenlral förvallningsmyndighel för geoiekniska ärenden är
slalens gcoiek-niska institut (SGI). Verksamheten vid SGI är främsl inriktad på
geoteknisk forskning och utveckling samt information. SGI utför också
geoiekniska uppdrag i en icke oväsenllig omfallning. Slabilitelsförhållandcna i
Götaälvdalen övervakas exempelvis sedan 15 år. SGI genomför därvid bl.a.
besiktningar och mätningar saml bilräder kommunala och slatliga myndigheler
vid planering och byggande utmed älven. Frän och med budgetåret 1977/78 har SGI
fåll ökade medel för i huvudsak allmän rådgivning lill kommuner och
länsslyrelser saml remissverksamhet avseende främsl bebyggda områden eller
områden under planläggning för bebyggelse. Vidare bedriver SGI forskning
beiräffande skredfarliga områden. Regeringen uppdrog den 8 juni 1978 ål SGI atl
i samråd med Sveriges geologiska undersökning (SGU), inslilulionerna för
geoteknik och geologi vid Chalmers tekniska högskola saml Göteborgs kommun utreda
de geoiekniska förhållanden som förelåg vid skredei i Tuve och som kan ha
ullösl skredet.

Enligt de allmänna bestämmelserna om planläggning i 9 S
byggnadsstadgan (1959:612) skall, där inle särskilda förhållanden föranleder
annal, mark avses för del åndamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till
läge, terräng- och grundförhållanden samt övriga omständigheter. Förslag till
plan skall, när del överlämnas lill kommunal eller statlig myndighel för
anlagande eller fasislällelse, vara älföljt av bl,a. utredning om de lekniska
och ekonomiska förulsällningarna för genomförandel. Därvid skall särskilt
grundens beskaffenhet beaklas (16 §), Åven beträffande tilltänkt bebyggelse
ulanför detaljplan åligger del byggnadsnämnden eller i vissa fall länsstyrelsen
all pröva om grundförhållandena är lämpliga. För att mark skall få användas för
bebyggelse, oavsett om denna är tät eller gles, förutsätts nämligen enligt 5 §
byggnadslagen (1947:385) all marken prövats från allmän synpunki lämpad för
andamålet. De i 9 § byggnadsstadgan upptagna allmänna bestämmelserna om vad som
skall iaktlas vid planläggning gäller i tillämpliga delar också för bedömningen
av glesbebyggelsens delaljlokalisering (se prop, 1972:111, bil, 2, s. 322 f).
Ifråga om lälbebyggelse sker lämplighetsprövningen, såsom framgår av del
föregående, vid planläggningen eller vid eventuellt förekommande prövning av om
undantag (dispens) kan ges från förbudet i 56 § byggnadsstadgan mol
tätbebyggelse utanför detaljplan. Annan bebyggelse än lätbebyggelse prövas i samband
med prövning av ansökan om byggnadslov.

Staten eller kommunen har däremot inte någol forllöpande
ansvar enligt byggnadslagsliflningen för all grundförhållandena under befintlig
bebyggelse är lillräckligl stabila. Del kan i della sammanhang anmärkas alt en
slor del av bebyggelsen i landel har lillkommil innan noggranna överväganden om
riskerna för skred blev vanliga.

Statens planverk har det centrala ansvarei för planerings-
och bebyggelsefrågor. På regional nivå har länsslyrelserna motsvarande ansvar.
Kommunerna och dä främst byggnadsnämnden har del primära ansvarcl för all
geotekniska förhållanden undersöks och beaklas vid delaljplanläggning.
Länsstyrelserna skall i samband med fastställelse av delaljplaner med ledning
av den ulredning som kommunen presenlerar bedöma om kommunen har

s. 542 Kontrollera mot PDF

Delll
Kn:l Skr 1979/80:103 542

beaktat de geotekniska förhållandena tillräckligt för att
ändamålel med planen skall kunna genomföras.

Regeringen har genom etl beslul den 14 december 1978 getl
SGI i uppdrag att utföra en översiktlig karlering av områden inom vilka risk
för skred kan föreligga. De områden där risken för skred kan bedömas vara
slörsl skall avgränsas. Resulialel av karleringen skall redovisas efler hand
för berörda kommuner och länsslyrelser och för slalens planverk. För områden
där skredrisk inle kan uieslulas skall SGI redovisa vilka delaljerade undersökningar
som är påkallade.

1 princip ankommer del på ägaren alt vidta förebyggande
ålgärder för all skydda egendom från skada. Försäkringsgivarens ansvar inlräder
inle förrän elt försäkringsfall inträffar eller kan befaras vara omedelbarl
föreslående. Även då är den enskilde enligt 52 S lagen (1927:77) om
försäkringsavtal skyldig all efter förmåga sörja för atl skadan avvärjs eller
minskas. Koslnad som härvid uppkommer för den enskilde skall försäkringsgivaren
ersälta (53 S).

Enligt 2 S brandlagen (1974:80) svarar varje kommun för
räddningstjänst och för förebyggande åtgärder mol brand i kommunen. Med
räddningstjänst avses verksamhel som syflar till all vid brand, oljeutflöde,
ras. översvämning eller annal nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor
eller egendom eller i miljön (1 S). En förutsättning är emellertid alt del med
hänsyn lill behovel av ett snabbi ingripande, del hotade intressets vikt, kosinaderna
för räddningsåtgärderna och omständigheterna i övrigt kan anses påkallat att
staten eller kommunen svarar för atl ålgärder vidlas.

I prop. 1973:185 med förslag lill brandlag (s. 132) anför
föredraganden att räddningsorganens uppgifl skall vara atl avvärja eller
begränsa skada, dvs. alt hindra alt skada uppstår eller all redan inträffade
skador förvärras. Renl förebyggnade ålgärder, dvs. ålgärder som vidlas på
förhand för all förebygga all en händelse som kan leda lill skador inträffar
eller föranleder skador, hör alltså inte hit. Uppenbarligen är det från både
effektivitetssynpunkt och kostnadssynpunkt angelägel alt räddningsorganen
ingriper så snabbt som möjligt. Till åtgärder för att avvärja eller begränsa
skada bör enligt föredraganden därför hänföras också åtgärder som vidlas innan
en händelse som kan föranleda skada har inträffat, under förutsätlning all en
sådan händelse kan befaras vara omedelbart förestående.

En kommun har utöver ansvarei för räddningstjänsten inle
någon laglig skyldighel all vidtaga åtgärder för att skydda den enskilde eller
hans egendom mol skador på grund av naturhändelser. Om förhållandena är sådana
att den enskilde saknar möjlighet atl själv ombesörja alt ålgärder vidtas, kan
kommunen dock ha anledning atl ingripa. Reglerna om den kommunala kompetensen
kan emellerlid innebära begränsningar i kommunernas befogenhet.

Enligt min mening är del angeläget atl fortsatta
geotekniska undersökningar görs inom områden där del finns skäl all befara
jordskred. När del gäller ny bebyggelse har kommunerna och länsslyrelserna, som
framgår av del föregående, ell ansvar för all grundförhållandena undersöks. Man
har emellerlid anledning befara all befinllig bebyggelse i inle obelydlig
utsträckning är belägen pä mark där grundförhållandena inle har undersökts
närmare. Staten kan självfallel inte åtaga sig eller ålägga kommunerna ell
ansvar för att geoiekniska undersökningar alltid görs när sådana undersökningar
är motiverade i befinllig bebyggelse. I5äremot har samhällel både i eget inlresse
och med hänsyn till sill ansvar för befolkningens säkerhel

s. 543 Kontrollera mot PDF

543 Kommittéer: Kommundepartementet
Delll Kn:l

anledning alt se lill all förutsättningar skapas för atl
sådana undersökningar kan genomföras där man kan befara att riskerna är
siirskill stora.

Kommillén bör enligi min mening överväga hur sådana
undersökningar kan komma lill stånd. I de ftill där del är motiverat atl
samhällel svarar för uppgiften synes den lämpligaste lösningen vara alt
undersökningarna ombesörjs av kommunen. Kommillén bör överväga om en sådan
ordning kan införas utan att kommunerna åläggs en obligatorisk skyldighel att
svara för sådana undersökningar. Kommunernas befogenheter på området bör
klarläggas. Kommillén bör i denna fråga samråda med Svenska kommunförbundei.
Vad jag nu har anförl bör inle utgöra hinder för kommiitén all pröva en ordning
som innebär alt en statlig myndighet, l.ex. länsstyrelsen, får till uppgift all
svara för all geoiekniska undersökningar kommer lill stånd.

När det gäller konkreta ålgärder för all förebygga all
skred inträffar måste ulgångspunklen för kommilléns överväganden vara atl del
är den vars egendom hotas som har alt svara för åtgärderna. Vid risk för
jordskred bör förebyggande ålgärder som regel vidlas snabbt. Mycket omfattande
och koslsamma ålgärder kan behövas. Försäkringsgivarnas ansvar för ålgärder av
detta slag är, som framgår av det föregående, mycket begränsai. Jag finner del
angelägel all kommittén prövar hur detla ansvar bör preciseras och om del finns
förutsättningar atl uividga del. I dessa frågor bör kommiitén samråda med
förelrädare för försäkringsbranschen.

Åven med ell utvidgat försäkringsgivaransvar torde dock
silualioner kunna uppstå när de åtgärder som kan behöva vidlas är sä brådskande
och omfallande att samhällel behöver ingripa. Den enskilde kan sakna både
prakliska och ekonomiska möjligheter atl svara för åtgärderna. Direkt
skyldighet för samhället all ingripa föreligger bara i den mån åtgärderna kan
hänföras till räddningstjänst i brandlagens mening. Kommittén bör överväga om
det i vissa särskilda fall - när försäkringsgivaransvar inte föreligger - bör
finnas en möjlighel för den enskilde alt få stöd från samhället.

När den enskilde inte själv kan ombesörja alt nödvändiga
åtgärder vidlas, kan del vara lämpligt atl kommunen svarar för all så sker. Jag
anser dock all kommunerna inle bör åläggas skyldighel att vidta ålgärder för
alt förebygga skred. Kommittén bördäremol pröva om kommunernas befogenheter i
delta hänseende behöver preciseras eller vidgas.

Kommittén bör vidare överväga hur kostnaderna för
förebyggande åtgärder bör i del särskilda fallet fördelas mellan siaten,
kommunen och den enskilde. Utgångspunkten måste vara all det i försia hand är
den vars egendom hotas som har all svara för all förebyggande ålgärder vidtas.
Ersättning frän samhället lill den enskilde bör komma i fråga bara när denne
inte själv kan svara för kosinaderna, Ersäitning från staten bör vidare komma i
fråga bara beiräffande ålgärder som verkligen har varil påkallade, I delta
sammanhang bör kommittén pröva om del finns förutsättningar atl närmare ange de
säkerhelsfaktorer som bör användas vid bedömningen av om
slabilitelsförhållandena är sådana atl förebyggande ålgärder behövs.

De frågor jag har beröri kan påverkas av resultatet av
reformeringen av byggnadslagstiftningen. Kommittén bör vid sitt arbele beakta
della.

Kommittén bör också överväga om särskilda regler om
befogenhet alt ingripa i annans räll behövs för att förebyggande åtgärder skall
kunna genomföras så snabbi och effekiivt som möjligt. Det ligger i sakens natur
atl sådana regler måste ulformas så all rimlig hänsyn tas lill den som utsätts
för ell ingrepp. I delta sammanhang vill jag erinra om bestämmelserna i 2 kap.
18

s. 544 Kontrollera mot PDF

Delll Kn:l Skr 1979/80:103 544

S regeringsformen (RF).

Diir föreskrivs atl varje medborgare skall vara
tillförsäkrad ersättning enligt grunder som besläms i lag för det fall all hans
egendom las i anspråk genom expropriation eller annal sådanl förfogande.

övriga frågor

Den fråga som jag nyss har beröri har samband med frågan
om ersäitning för ingrepp enligt 11 S brandlagen. Ersällningsbesiämmelserna i
19 S omfallar bara det fallet all utmslning för räddningstjänst har tagils i
anspråk. En uttrycklig föreskrifl om rätt lill ersäitning också för andra
ingrepp som görs med slöd av 11 S brandlagen kan behövas med hänsyn lill 2 kap.
18 S RF. En sådan föreskrifl kan vara moliverad även av andra skäl.

Av del förhållandel all kommunerna enligt 2 S brandlagen
är skyldiga all svara för räddningstjänsten följer alt de endast med slöd av
föreskrifl i lag kan ta ul kosinaderna för ett räddningsingripande av den i
vars inlresse ingripandel har gjorls eller av den vars verksamhet eller
handlande har föranlett ingripandel. Uttryckliga beslämmelser om skyldighel alt
svara för sådana kostnader finns bara i lagen (1973; 1198) om ansvarighet för
oljeskada lill sjöss.

1 prop. (1973:185) med förslag lill brandlag m.m. berördes
frågan om bestämmelser borde införas som skulle göra det möjligt för kommunerna
och staten att, antingen generelll eller i särskilda fall, la ul ersäitning för
kostnader för räddningsingripanden. Föredraganden ansåg all del inte borde
komma i fråga atl generelll föreskriva skyldighel för den i vars intresse elt
räddningsingripande hade gjorls eller den vars verksamhel eller handlande hade
föranlell elt räddningsingripande alt ersälla kommunens eller slatens kostnader
(prop, s, 181), Däremot borde del övervägas om en sådan skyldighel var
moliverad pä vissa särskilda områden. Föredraganden fann emellerlid alt del vid
tidpunkten för propositionen inle fanns lillräckligt underlag för en regel som
innebar all riskfyllda verksamheter av visst slag skildes ul och förenades med
ersällningsskyldighel för räddningskoslna-der.

Jag anser alt tiden nu är mogen atl åler la upp frågan om
regressrätt för kosinader för räddningstjänst. En sådan regressrätt framslår
som moliverad särskilt i fråga om verksamheter som innebär stora risker för
olyckor som kan kräva omfattande räddningsålgärder. Det är dock inle givel alt
samhällets krav på ersättning för dylika kosinader skall pä lika villkor
konkurrera med enskildas skadeståndskrav i de fall då full ersällning inle kan
utgå för alla anspråk. Vid sina överväganden bör kommittén särskilt beakla
viklen av en klar och entydig avgränsning mellan de fall där regressrätt
föreligger och andra fall. Vidare bör beaklas de svårigheler som kan uppkomma
på vissa speciella rättsområden, t,ex, sådana områden där den svenska
lagstiftningen grundas på internationella konventioner.

Kommillén bör lägga fram de förfaltningsförslag som
föranleds av kommitténs överväganden.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag
efter samråd med cheferna för justitie-. ekonomi-, budgel-, jordbruks- och
bostads-depariemenlena alt regeringen bemyndigar chefen för kommundepartemeniei

all lillkalla en kommillé med högst fem ledamöier med
uppdrag alt utreda

s. 545 Kontrollera mot PDF

545 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:2

frågan om ersäitning för skador på grund av
naiurkaiasirofer m.m.,

all utse en av ledamöterna all vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annal
bilräde ål kommillén.

Vidare hemsläller jag all regeringen föreskriver all
kosinaderna skall belasla femtonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan. (Kommundepariementel)

2. Tilläggsdirektiv till kommittén (1978:02) för fortsatt
utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i kommuner och landstingskommuner

Dir 1979:54

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför.

Den 20 mars 1970 bemyndigade Kungl. Maj:l chefen för civildepartementet
atl lillkalla sakkunniga för all göra en översyn av den kommunala demokratin
(ulredningen om den kommunala demokratin). Genom lilläggsdirekliv våren 1972
fick ulredningen i uppdrag atl uireda vissa frågor om personalinflylandet i den
kommunala verksamhelen.

I tilläggsdirektiven framhölls att en fördjupad
förelagsdemokrati är ett väsentligt medel när det gäller att nå bäitre
förhållanden för de anställda och därigenom öka arbetstillfredsställelsen och
säkerställa ell goll arbetsresultat. Det är enligt direkliven ett slarki
inlresse både från allmän synpunki och från arbetstagarsynpunkl all de personer
som är anslällda inom kommunala och landstingskommunala förvaltningar, liksom
andra arbetstagare, får insyn i och inflylande över verksamheten pä
arbetsplatsen. Frågan om hur della syfte skall nås erbjuder emellerlid
särskilda problem, som inle har någon direkl motsvarighet inom enskild
verksamhet och som i viss mån skiljer sig från de svårigheler som uppkommer när
del gäller alt lillgodose molsvarande inlresse i fråga om dem som är anställda
inom statsförvaltningen.

Mot denna bakgrund har utredningen haft atl överväga
sådana författningsändringar som behövs, dels för atl kommunala och landslingskommunala
nämnder genom majoritetsbeslut skall kunna medge representanter för de
anställda rätt att närvara vid resp. nämnds sammanträden och delta i
överläggningarna men inte i besluten, dels för att nämndernas beslutanderätt i
vissa ärenden skall kunna överföras till förelagsnämnd eller annal organ med
arbeistagarrepresenlation.

Ulredningen lämnade i augusli månad 1977 belänkandet (SOU
1977:39) Företagsdemokrati i kommuner och landslingskommuner. Ulredningen
föreslog dels sådana ändringar i kommunallagen (1977:179, KL) all del blir
möjligt alt föra över beslutanderätt i vissa ärenden från nämnd lill parissammansatta
organ, dels en särskild lag om närvarorätt för personalföreträdare vid
sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd.

Betänkandet har remissbehandlais. Sammanlagi har
267 yttranden

35 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 546 Kontrollera mot PDF

DellIKn:2 Skr 1979/80:103 546

kommii in. En bred majoritet av remissinstanserna är
posiliva lill förslagel om parlssammansalia organ, medan remissopinionen är
spliltrad i närvaro-rättsfrågan.

Efler bemyndigande av den dåvarande regeringen (Dir
1978:63 och 87) tillsalles höslen 1978 en expertkommitté, kommittén (Kn
1978:02) för forlsaU ulredning av frågan om medbeslämmande för de anställda i
kommuner och landslingskommuner, för att överarbeta ulredningens båda förslag.

En fortsatt beredning av vissa av de frågor som behandlas
i utredningens betänkande har också ägl rum inom kommundepartemeniei. Den 29
mars 1979 besluiade regeringen all lägga fram prop, 1978/79:188 om fördjupad
förelagsdemokrali i kommuner och landslingskommuner,

1 proposilionen föreslås åtgärder som syftar lill all
utveckla och fördjupa företagsdemokratin i kommuner och landslingskommuner,
Avsiklen är all de anställda skall fä bättre möjligheter till inflylande och
insyn i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbelslagare samt
all de anslälldas erfarenheler och kunskaper skall kunna las lill vara pä ett
bättre sätl än hiuills. Utvecklingen av företagsdemokratin skall ske inom de
ramar som har lagts fast för medbestämmandet inom den offentliga sektorn i
samband med arbelsrältsreformen samt med hänsyn lill den kommunala sektorns
särart,

I propositionen föreslås all kommunallagen och lagen
(1957:281) om kommunalförbund (omlryckt 1977:181) ändras så all del blir
möjligt atl inräita parissammansatta organ i kommuner, landslingskommuner och
kommunalförbund. De parlssammansalia organen kan enligt förslagen i
propositionen få vissa berednings-, förvallningsoch verkställighetsuppgifter i
frågor som rör förhållandel mellan kommunen eller landstingskommunen som
arbetsgivare och dess arbelslagare. Med hänsyn lill viklen av alt den poliliska
demokratin inte kränks föreskrivs alt lill parlssammansalia organ inle får
överlämnas atl avgöra frågor som rör den kommunala eller landslingskommunala
verksamhelens mål, inrikining, omfattning eller kvalitet. I princip får de
partssammansatla organen inle heller avgöra frågor som avser
myndighelsulövning. Del ankommer på kommunfullmäktige resp. landslingel att i
reglemente för de parlssammansalia organen ange dessas uppgifler,
sammansättning, mandattid och verksamhetsformer. Förslagen bygger på
förutsällningen all arbetsmarknadens parter i samband med förhandlingar om
medbestämmandeavtal aktualiserar frågan om parts-sammansatta organ. Något
förslag i närvarorällsfrågan läggs inte fram i propositionen. Lagändringarna
avses träda i kraft den 1 juli 1979.

Riksdagen har den 22 maj 1979 bifallit proposition (KU
1978/79:38, rskr 1978/79:362), Förutsättningarna för den tidigare nämnda
expertkommitténs uppdrag ändras pä ett avgörande sätl genom den lagstiftning
som riksdagen har beslulal. Jag anser därför all de tidigare beslutade
direkliven bör ersättas med nya. Kommitténs sammansättning bör också breddas så
all förelrädare för Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlingsoch pastoralsförbund. Landsorganisationen i Sverige, Tjänslemännens
centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR bereds tillfälle att
delta i arbetet.

Genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
(MBL) skapades en gemensam grund för de anställdas medbestämmande i offentlig
och enskild verksamhet. De kommunall anslälldas medbeslämmande måste utvecklas
på arbetsrättsreformens grund. Samiidigi som detta sker måsle hänsyn las till
den kommunala demokratin. Den lidigare nämnda proposi-

s. 547 Kontrollera mot PDF

547 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II Kn:2

tionen är etl steg i den riktning som jag nu har angett.
Ytterligare frågor återstår atl lösa. Till dem hör bl.a. frågan om närvarorätt
för företrädare för de anställda vid nämndsammanlräden.

Med slöd av lagen (1972:271) om närvarorätt vid
sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd har sedan år 1973
pågått en försöksverksamhel i 37 kommuner och 20 landstingskommuner. Omkring
1.900 nämndledamöler och drygl 600 personalrepresentanter har medverkat i
försöksverksamheten. Enligt lagen fär regeringen på framställning av en kommun
eller landsiingskommun medge att en viss nämnd beslutar alt företrädare för de
anställda hos kommunen eller landstingskommunen fär närvara vid nämndens
sammanträden och della i överläggningarna men inle i beslulen.

Erfarenheterna av försöksverksamheten lyder på atl såväl
de anslällda som de förtroendevalda har funnil närvarorätten värdefull. Mot
denna bakgrund anser demokratiutredningen att en mera permaneni form av
närvarorält bör införas på den kommunala seklorn. Ulredningen anser att
närvarorätt vid nämndsammanträden för förelrädare för de anslällda kan vara ett
värdefullt komplement lill andra former av företagsdemokrati. Närvarorätten kan
medföra vidgade insyns-, informalions- och kontaktmöjligheter, Ulredningen
föreslår en ny lag om närvarorätt för personalföreträdare vid sammanträde med
kommunal eller landstingskommunal nämnd. Enligt den nya lagen skall parlerna på
den kommunala arbeismarknaden kunna Iräffa kollektivavtal om närvarorätt för
personalföreträdare, I kollektivavtalet skall bestämmas i vilka nämnder
närvarorätt skall förekomma. Enligt utredningens förslag skall det vara möjligt
att begränsa närvarorätten till all avse bara vissa typer av ärenden. Högst tre
personalföreträdare och lika många suppleanter skall få finnas för varje nämnd.
Fördelningen mellan de fackliga organisationerna förutsätts bli reglerad i
avlalet. Närvarorätten skall enligt förslaget ge personalförelrädarna möjlighel
att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden. De skall också kunna få
sin särskilda mening antecknad till protokollet. Utredningen anser att del inle
kan komma i fråga att låta personalföreträdarna della i nämndens beslut,
eflersom en sådan ordning skulle slrida mot den kommunala demokratins
principer, Ulredningens förslag innebär vidare alt personalföreträdarna inte
skall få vara närvarande, när nämnderna behandlar ärenden som rör förhandlingar
mellan kommunen eller landstingskommunen och arbelslagarorganisalionerna,
uppsägning av kollektivavtal, arbetskonflikt m,m.

Regeringen har genom beslul den 20 november 1978 förlängt
de tidigare lämnade medgivandena enligt 1972 års lag atl gälla tills vidare,
dock längst till utgången av juni 1980,

Remissopinionen är splittrad i närvarorällsfrågan. Omkring
100 remissinslanser lillstyrker utredningsförslaget eller lämnar del ulan
erinran. Ett femtiotal avstyrker förslagel. Ungefär lika många förordar en
fortsatt försöksverksamhel. Till dessa instanser hör Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet, Omkring 30 remissinslanser är tveksamma till förslaget.
Många av de remissinstanser som är negativa eller tveksamma menar att
försöksverksamheten bör fortsäUa oeh atl en ny utvärdering bör ske, när
kollektivavtal om medbestämmande har varit i praklisk lillämpning en fid.

Som jag anförde i propositionen om fördjupad
företagsdemokrati i kommuner och landslingskommuner är min allmänna
inslällning lill

s. 548 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:2 Skr 1979/80:103 548

närvarorätt för personalföreträdare vid nämndsammanträden
positiv. Jag lillmäler därför försöksverksamheten med närvarorätt slort värde.
Samiidigi kan jag konstatera all mänga remissinslanser är tveksamma. Ålskilliga
anser alt elt beslut om en permanent lagstiftning om närvarorätt bör anstå i
avvakian på ytterligare erfarenheter av MBL. I några remissyttranden anförs all
del inte kan vara lämpligl atl i så snabb lakl besluta om reformer inom
arbelslivei att den ena reformen inle i sin helhet kunnal genomföras och än
mindre prövas nämnvärt, förrän kommuner och landslingskommuner skall yllra sig
över förslag lill näsla reform. Några remissinstanser anser också atl det är oklart
hur samspelet skall ske mellan MBL, närvarorält och parlssammansalia organ.
Flera remissinslanser framhåller all närvarorält för personalförelrädare kan
negaiivt påverka den poliliska demokratin. Invändningar har också framförts mol
enskildheter i utredningens förslag,

Kommillén bör överväga närvarorällsfrågan mol bakgrund av
vad ulredningen och remissinstanserna har anförl. Den fortsatta
försöksverksamheten bör följas,

Demokraliulredningens uppdrag omfaltade inte de kyrkliga
kommunerna. På det kyrkokommunala områdel har försöksverksamhet med närvarorätt
för de anställdas representanter pågått sedan år 1976 med slöd av lagen
(1975:364) om närvarorätt vid sammanträde med nämnd hos församling eller
kyrklig samfällighei. Försöksverksamheten omfattar ell fyrtiotal församlingar
och kyrkliga samfälligheler,

Förulsältningarna för de anslälldas inflylande är, som jag
anförde i propositionen om fördjupad företagsdemokrati i kommuner och
landstingskommuner, i princip desamma på del kyrkliga områdel som på den
kommunala seklorn i övrigt, Självfallel är del angelägel att de anslällda hos
kyrkliga kommuner tillförsäkras i princip samma inflytande som övriga
kommunalanställda. Kommittén bör därför överväga såväl frågan om närvarorätt
vid de kyrkokommunala nämndernas sammanlräden som frågan om partssammansatla
organ på del kyrkokommunala områdel.

Enligt min mening är partssammansatla organ en form för
partssamverkan som i framliden bör kunna utnyttjas pä hela det kommunala
områdel. Som demokraliutredningen har framhållil kan särskilda
förfatlningsföreskrifler om chefstjänstemäns befogenheter utgöra hinder för ell
ökat personalinflytande, Kommillén bör överväga i vilken utsträckning
specialförfallningarnas föreskrifier om chefsljänstemännens beslutsfunktioner
kan tas borl utan att kravet på effektivitet i verksamheten sätts åsido. En
sådan översyn av specialförfatlningarna är angelägen inte bara från
företagsdemokratisk synpunkt ulan också med hänsyn lill den kommunala
demokratin. Det naturliga är, som jag också framhöll i propositionen om
fördjupad förelagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner, att de
poliliska organen forllöpande tar ställning till vilken beslutanderätt som
skall delegeras lill chefstjänstemän. Vidare bör kommillén överväga behovel av
ytterligare ändringar i specialförfatlningarna i syfle alt klargöra
förulsältningarna för överlämnande av förvaltnings- och
verkställighetsuppgifter lill partssammansatta organ på de specialreglerade
områdena.

Samråd bör ske med kommittén (Kn 1977:07) för forlsaU
utredning av vissa kommunaldemokraUska frågor, som överväger bl,a, frågor
angående institutionsstyrelser. Vidare bör kommittén följa behandlingen av
frågan om lokala ledningsorgan inom skolan (jfr prop. 1975/76:39 saml
promemoriorna (Ds U 1977:20) Medinflytande i skolan och (Ds U 1978:3)
Skolnämnds beslutsområde m.m.).

s. 549 Kontrollera mot PDF

549 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

Verksamhel med partssammansatla organ kan ge de
kommunalanställda möjligheter atl delta i beredning, förvallning och
verkställighet i frågor som särskilt rör dem. Under senare år har frågan om
andra former för samverkan mellan de anställda och arbelsgivarna aktualiserats
i deballen. Enligt medbestämmandeavtal för det statliga arbelstagarområdet
(MBA-S, SAV cirkulär A 17 1978) flnns tre olika former för medbestämmande,
nämligen dels förhandling före beslut (medbestämmandeform A), dels facklig
vetorätt (medbestämmandeform B) och dels fackligt självbestämmande (medbestämmandeform
C), Kommiuén bör överväga om och i vilken ulslräckning de båda sistnämnda
inflylandeformerna, som regleras i förordningen (1978:592) om vissa
medbeslämmandefrågor i statlig Ijänsl m.m, (omlryckl 1979:21), kan lillämpas
inom den kommunala sektorn.

Kommittén kan, om den finner der lämpligt, avge
delbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
att regeringen ger nya direktiv lill kommillén för fortsatt utredning av frågan
om medbestämmande för de anställda i kommuner och landslingskommuner och bemyndigar
chefen för kommundepartemeniei alt tillkalla ytterligare högsl sex ledamöier
att ingå i kommiuén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Kommundepartementet)

3. Tilläggsdirektiv till kommittén för utredning av frågan
om ersättning på grund av naturkatastrofer m.m.

Dir 1979:57

Beslul vid regeringssammanträde 1979-06-07

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför

Regeringen har den 1 mars 1979 bemyndigal chefen för kommundepartementet
alt lillkalla en kommitté med högst fem ledamöier med uppdrag alt utreda frågan
om ersättning för skador pä grund av naturkatastrofer m,m, I
ulredningsuppdragel ingår vidare att klarlägga ansvarei för att geoiekniska
undersökningar och stabiliseringsålgärder, som är nödvändiga för all förhindra
jordskred i särskilt ulsalla områden, vidlas. De kostnadsfrågor som uppkommer
i della sammanhang skall också övervägas. Enligt direkliven skall kommiitén
också behandla frågor som rör ersällning för ingrepp enligt 11 S brandlagen
(1974:80, ändrad senast 1977:493) och regressrätt för kostnader för
räddningstjänst enligt brandlagen.

Enligt min mening bör kommitténs uppdrag vidgas till all
omfalla vissa ytterligare frågor som jag ämnar ta upp i det följande.

Undersökningskommission för allvarliga olyckor

Hotell- och reslauranganställdas förbund har i en
skrivelse den 23 oktober 1978 till regeringen föreslagit åtgärder i syfte atl
förhindra kalastrofbränder oeh begränsa eventuella bränders skadeverkningar.
Som etl försia sleg i denna riklning föreslås i skrivelsen att en permanent statlig
undersöknings-

s. 550 Kontrollera mot PDF

DelH
Kn:3 Skr 1979/80:103 550

kommission lillsalts. Slalens brandnämnd har i elt
yltrande över skrivelsen tillstyrkt all en särskild undersökningskommission
fiir slörre nödlägen av de slag där räddningstjänsten regleras av brandlagsliflningen
inrätlas.

Varje brand utreds sedan början av 1920-lalet av polisen.
Syftet med ulredningen är alt försöka fastställa orsaken till branden. Polisens
resurser för sådana undersökningar har med åren utvecklats. Resultatet har haft
slor betydelse för det fortlöpande förebyggande brandskyddsarbelet. Det kan
tilläggas alt en inle obelydlig del av de bränder för vilka brandorsaken har
kunnal faslslällas har varil orsakade av brottslig verksamhel eller
slraffsank-tionerad underlåtenhet.

Brandnämnden har ime någon direkl uppgifl i samband med
ulredning av bränder utöver vad som följer av att nämnden enligt 24 S
brandstadgan (1962:91, omlryckt 1974:81, ändrad senast 1977:925) och 1 S
instruktionen (1974:408) för slatens brandnämnd (ändrad senast 1976:945) har
fillsyn över brandförsvaret. Nämnden skall vidare, bl,a, genom försöks- och
utvecklingsarbete, främja sådan räddningstjänst som ankommer på kommunerna.
Till nämnden är knutna dels ett råd för räddningstjänst med uppgift atl verka
för samordning av olika grenar av samhällels räddningstjänst, dels ell utbildningsråd
(8 § instruktionen).

Olyckor som inträffar i järnvägs- och vägtrafiken och som
inte är av obetydlig omfattning uireds också av polisen. Sedan den 1 juli 1978
finns en central myndighet - statens haverikommission - för utredning av
allvarligare civila och mililära luftfarlygsolyckor, 1 fråga om sjöolyckor kan
sjöförklaring i vissa fall ersättas av utredning som ulförs av en särskild
undersökningskommission som har förordnars av regeringen, Luflfarlygsolyckorna
utreddes också tidigare av en kommission som tillsattes vid varje lillfälle.

Enligt 2 § förordningen (1978:555) med inslruklion för
slalens haverikommission ulreder kommissionen allvarlig luflfarlygsolycka och
tillbud lill sådan enligt bestämmelser i bl,a. luftfartslagen (1957:297, ändrad
senast 1978:232), Enligt 11 kap, 7 S luftfartslagen skall undersökning
genomföras av olyckshändelse, som inträffar vid användning av luftfartyg och
medför dödsfall eller allvarlig personskada eller belydande skada på
luftfartyget eller annan egendom än luftfartygets lasl. Undersökningen skall
också omfatta olyckshändelsens orsaker och de skador som har uppkommil. Om
allvarlig fara för olyckshändelse har uppstått eller något som lyder på
väsenlliga fel på luftfartyget eller markorganisationen har iniräffal, skall
undersökning också ske. Haverikommissionen har vidare enligt instruktionen till
uppgifl atl följa den nationella och internationella utvecklingen pä områdel
och samarbeta med berörda säkerhelsmyndigheler i deras haveriförebyggande
verksamhet. Haverikommissionen består enligt 3 § instruktionen av en
generaldirektör och tre haveriulredare. Generaldirektören skall vara eller ha
varil innehavare av domarämbeie. Av haveriutredarna skall en vara erfaren
domare, en flygoperativi sakkunnig och en flygtekniskt sakkunnig.
Haverikommissionen anlitar däruiöver de experler och sakkunniga som behövs för
ulredningen (4 och 6 §S).

Enligt 314 S sjölagen (1891:35, s, 1. omtryckt 1975:1289,
ändrad senast 1978:886) får regeringen förordna atl en händelse som skall bli
föremål för sjöförklaring och händelsens orsaker skall ulredas av en särskild
undersökningskommission. Delta gäller om slora förluster i liv eller egendom
har uppkommit eller om ulredningen av annan anledning kan vänlas bli
synnerligen omfattande eller invecklad. När en undersökningskommission har
förordnats, behöver sjöförklaring inte ske.

s. 551 Kontrollera mot PDF

551 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II Kn:3

1 prop. 1975/76:100, bil. 8, (TU 1975/76:11, rskr
1975/76:253) behandlas frågan om ålgärder för all säkersiiilla behovet av
utredningsresurser i personelll, administrativt och lekniskl avseende vid
förordnande av särskild undersökningskommission enligt föreskrifterna i
sjölagen. Regeringen har därefler beslutat atl personer med juridisk, nautisk
och leknisk utbildning och erfarenhet i förväg skall ftnnas utsedda för all
ingå i sådan kommission och tillkallat sådana personer att stå till förfogande
alt ingå som ledamöier. Ordförande är generaldirektören i statens haverikommission.

Jag anser att slarka skäl lalar för all en
undersökningskommission skall kunna träda i funktion också vid vis.sa andra
allvarliga olyckor än luftfartygs-och sjöolyckor. Kommillén bör överväga hur
kommissionens verksamhetsområde bör avgränsas. En lämplig utgångspunki kan
vara atl verksamhels-området skall kunna omfalta sådana nödlägen som enligt 1 $
brandlagen föranleder ingripande av samhällels räddningstjänst och som är av
slörre omfattning.

I samband med inrättandet av slalens haverikommission
(prop. 1977/ 78:88) framhöll föredraganden all den vikligasle uppgiften vid en
ulredning av en allvarlig olycka måsle vara all klarlägga orsakssammanhanget
och eventuella brister i fråga om förebyggande åtgärder. Jag delar denna
uppfattning. Ändamålet med utredningen bör sålunda vara all skapa en
helhetsbild av olyckans orsaker och följder. Räddningsålgärdernas effektivitet
bör också prövas. Till kommissionens uppgifter bör också höra all föreslå
åtgärder som kan hindra au likartade olyckor upprepas. Del är angelägel all
kommissionen kan fullgöra sina uppgifler pä etl objektivt sätt. Detta lalar för
att kommissionen bör vara fristående från myndigheter vilkas verksamhel kan ge
anledning till en undersökning eller som svarar för tillsyn över sådan verksamhet
eller har uppgifter inom räddningstjänsten. En samordning med statens
haverikommission är en lösning som bör prövas. Även andra lösningar bör
övervägas. Trots vad jag nyss har sagt kan sålunda prakliska skäl tala för all
kommissionen knyts lill slalens brandnämnd.

I luftfartslagen anges när en undersökning skall
genomföras. I sjölagen däremot anges atl regeringen får förordna en kommission
i vissa fall. Särskilt med hänsyn till atl de olyckor som
undersökningskommissionen skall ha atl utreda kan bli av skiftande slag talar
enligt min mening övervägande skäl för att en prövning måste göras i del
särskilda fallel. Regeringen bör alltid kunna besluta atl en undersökning skall
göras. Det bör emellertid övervägas om inle kommissionen i vissa fall bör kunna
påbörja en undersökning på eget inilialiv. Jag vill i detta sammanhang peka på
viklen av alt kommissionen kan börja sin undersökning så snabbt som möjligt.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör kommillén
överväga undersökningskommissionens uppgiftsområde, organisation, sammansättning
och verksamhetsformer. Vid dessa överväganden bör erfarenheterna av
undersökningarna av luftfartygs- och sjöolyckor beaktas. Kommillén bör vidare
beräkna kosinaderna för kommissionens verksamhel och föreslå de förfatlningsföreskrifler
som föranleds av kommilléns överväganden.

Huvudmannaskapel för räddningstjänsten

Riksdagen har begäri au frågan om huvudmannaskapet för en
räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifler uireds
förutsättningslöst (CU 1978/79:18, rskr 1978/79:182). Enligt vad som anförs i
civilulskollels

s. 552 Kontrollera mot PDF

DelH Kn:3 Skr 1979/80:103 552

betänkande har del visal sig alt svårigheter kan uppstå
beiräffande samarbetet mellan olika huvudmän inom räddningsljänslen.
Lllredningen bör enligt ulskoltsbelänkandel omfalta också frågan om
huvudmannaskapel för sjuktransporter och ambulansverksamhei. Den bör ha
pariamenlarisk förankring. Ålgärder som syflar lill ökad samordning av
resurserna för räddningstjänst bör enligt uiskoltet också övervägas.

Enligt 1 S brandlagen avses med räddningstjänst verksamhet
som syflar lill att vid brand, oljeutflöde, ras, översvämning eller annal
nödläge avvärja eller begränsa skada pä människor eller egendom eller i miljön.
En förutsättning är alt del kan anses påkallat all staten eller kommunen svarar
för att ålgärder vidlas, Della kan vara fallel med hänsyn till behovel av etl
snabbi ingripande, det hotade intressets vikl, kosinaderna för
räddningsålgärderna och omständigheterna i övrigl. Brandlagen gäller inle
skyddsålgärder vid olyckor i alomanläggning, sjöräddning eller fjällräddning.
Vidare gäller brandlagen endast i viss utsträckning i fråga om åtgärder som
vidtas till havs eller i kusivaitnen, Vänern eller Mälaren för alt avvärja
eller begränsa skada lill följd av uiflöde av olja eller annal som är skadligt.
Uppgiften alt svara för olje- och kemikaliebekämpning lill havs och i
kusivaitnen åvilar tullverkels kustbevakning.

Varje kommun svarar enligt 2 S brandlagen för
räddningstjänst och för förebyggande ålgärder mol brand i kommunen. För dessa
uppgifter skall kommunen ha ett brandförsvar, I 8 § finns bestämmelser om
skyldighel för andra kommuner att lämna hjälp när omfallande eller särskilda
räddningsåtgärder behövs. Brandchefen har befälet när annal räddningsorgan
dellar i räddningstjänsten tillsammans med kommunens brandstyrka, om inle någol
annal har överenskommits (9 §), Länsstyrelsen skall enligt 12 S överta
ledningen av räddningstjänsten vid etl nödläge som kräver så omfallande
räddningsålgärder alt ett särskilt ledningsorgan behövs för samordning av
räddningstjänsten eller för samordning av räddningstjänsten med annan
verksamhel. Kommunerna och länsstyrelserna är enligt 8 och 24 SS brandstadgan
skyldiga all svara för den särskilda planläggning som behövs för räddningsljänslen.
Syftet med länsstyrelsens planläggning är främsl all göra del möjligt för
länsstyrelsen atl ingripa snabbt, när en kalastrof inträffar.

Enligt 3 S sjukvårdslagen (1962:242, ändrad senasl
1978:669) skall landstingskommunen se till att det inom sjukvårdsområdet finns
en ändamålsenlig organisalion för transport av sjuka eller skadade personer
lill och från sjukhus eller läkare. Del anses oklart om landstingskommunen
eller del kommunala brandförsvaret har ansvaret för transporten av skadade
personer frän en olycksplats i terrängen till farbar väg.

Kungörelsen (1969:85) om mililär räddningstjänst m,m,
(ändrad senast 1976:165) anger atl militär hjälp skall lämnas, om den är
nödvändig för atl avvärja överhängande fara för liv eller hälsa, för omfallande
förstörelse av egendom eller för avsevärd skada i miljön, Generallullslyrelsen,
länsstyrelsen, chef för tullregionens bevakningskontor, polischef eller
kommunal brandchef kan begära hjälp, Mililär hjälp skall inle lämnas om
särskilda militära förhållanden hindrar det.

Enligt 2 § polisinstruklionen (1972:511, ändrad senast
1979:105) skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Häri ingår au
lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, den s,k, serviceverksamheten.
Den omfaltar av hävd bl.a, vissa särskilt organiserade verksamheter, t,ex.
fjällräddningstjänst saml ambulans- och räddningsflyg.

Det flnns naturiiglvis en gräns för vad polisen anser sig
kunna göra inom

s. 553 Kontrollera mot PDF

553 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

ramen för serviceverksamheten. Vid elt nödläge kan
omständigheterna vara sådana atl polisen måste ingripa för all avvärja eller
begränsa skador på människor eller egendom. Sedan de egenlliga räddningsorganen
har fåll tillräckliga resurser på platsen, koncenlreras polisinsatserna på
avspärrning, utrymning av skadeomrädet, trafikreglering och liknande åtgärder.
Bl.a, vid bränder påbörjar polisen också en utredning av orsaken lill
händelsen. Denna ulredning avbryls emellerlid i allmänhel, om del kan klart
konstateras atl händelsen inle har föranlells av en brottslig gärning.

1 katastrofsituationer kan länsstyrelsen, även om del inte
är fråga om räddningstjänst, fä träda in i egenskap av högsia polismyndighet i
länel eller på grund av vissa beslämmelser i länsstyrelseinslruktionen (1971:460,
omlryckt 1979:234), Länsstyrelsen svarar enligt länsstyrelseinslruktionen för
den slalliga förvallningen i länel, om del inle är fråga om en uppgift som
ankommer på en annan myndighel. Länsstyrelsen skall enligt inslruklionen vidta
eller hos regeringen eller annan myndighet föreslä de åtgärder som är påkallade
eller i övrigt lämpliga för länet. Av de uppgifter som enligt inslruklionen
särskilt ankommer på länsstyrelsen kan en del ha betydelse vid större olyckor,
Della gäller Lex, i fråga om de uppgifter som rör den allmänna hälsovården, den
sociala omvårdnaden samt väg- och trafikväsendet. Enligt lagen (1960:331) om
skyddsåtgärder vid olyckor i alomanläggningar m,m, har länsstyrelsen ansvaret
för de ålgärder som kan behövas för all skydda allmänheten frän radioaktiva
ämnen. Länsstyrelsen svarar också för den planläggning av
olycksfallsberedskapen som behövs.

Den förutsättningslösa utredning av huvudmannaskapel för
räddningstjänsten som riksdagen har begärt griper in pä många områden som f.n,
är under utredning. De pågående utredningar som berörs är dels sjöövervakningskommitlén
(H 1977:05), dels 1977 års oljeskyddskommiiié (Kn 1977:03), dels kommittén (Jo
1978:05) för miljörisker vid sjölransporler, dels utredningen (K 1979:01) om
Iransport av farligl gods, dels 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02), dels
kommiitén för översyn av lagstiftningen på aiomenergiområdet (Dir 1979:18),

Sjöövervakningskommitlén har enligt direktiven (Dir
1977:88) lill uppgift atl överväga lämpliga former för samordning och ledning i
fred av övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss, Kommillén bör enligt
föredraganden med utgångspunki i ell bibehållet samordningsansvar för
sjöfartsverkei i fråga om sjöräddning studera vilka insalser som behövs vid
olika länkbara slörre olyckor och då olika slag av räddningstjänst förekommer
samiidigi saml lägga fram förslag till ledningsfunktioner i sådana sammanhang.

Särskilda direkliv har inle meddelats för
oljeskyddskommillén. Den har emellertid fåll i uppdrag all undersöka i vad mån
oljeulvinning i större skala i Nordsjön och erfarenhelerna från oljeulflödel i
april 1977 vid borrplattformen Bravo på Ekoflskfältet bör föranleda ändring av
de rikllinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av
miljöfarliga utsläpp till havs saml i kusivaitnen, Vänern och Mälaren.
Regeringen har vidare getl kommiitén i uppdrag all utvärdera erfarenhelerna av
bekämpningen av och saneringen efter de oljeutsläpp som har drabbat Bohusläns
kust under höslen 1978 och Stockholms skärgård under våren 1979 saml atl hos
regeringen föreslå de ålgärder som utvärderingen kan föranleda.

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter skall enligt
direkliven (Dir 1978:64) göra en samlad översyn frän miljövårdssynpunkl av de
problem som hänger samman med farlygslransporler av olja och kemikalier.
Översynen

s. 554 Kontrollera mot PDF

DelH
Kn:3 Skr 1979/80:103 554

bör syfla lill atl ge underlag för ett samlal
handlingsprogram för all minska riskerna vid miljöfarliga transporter lill
sjöss. Föredraganden framhöll bl.a. atl kommillén bör kunna la upp också sådana
frågor som behandlas i annat sammanhang. Syftet är atl en bedömning frän
miljövårdssynpunkl skall kunna göras av behovel av alla olika slag av åtgärder
för all minska riskerna vid miljöfarliga transporter lill sjöss och att ett
samlal handlingsprogram därmed skall kunna ularbelas.

1 direkliven (Dir 1979:1) lill ulredningen om iransporler
av farligl gods framhåller föredraganden alt de föreskrifter som har meddelals
lill skydd för människors hälsa och miljön vid transport av farligl gods är
uppdelade på ett flertal regelkomplex. Också myndighetsansvaret är uppdelat.
Enligi föredragandens mening finns del anledning all utvärdera den
hittillsvarande ordningen och göra en samlad översyn av frågorna om en
effektivare kontroll när det gäller iransport av farligl gods. Härvid bör
frågan om en koncenlration av del samlade ansvarei lill en myndighel ingående
övervägas.

1978 års försvarskommilté skall enligt sina direkliv (Dir
1978:30) pröva lämpligheten av och möjligheterna att öka samordningen mellan
civilförsvaret och den kommunala verksamheten. Inom civilförsvarsstyrelsen har
elt arbete i denna fråga bedriviis inom två grupper, dels samordningsgruppen
kommunanknutel civilförsvar, dels arbelsgruppen statligt civilförsvar. Båda grupperna
har avgett rapporter. Samordningsgruppen föreslår atl del allmänna lokala
civilförsvaret ombildas och blir etl kommunall verksamhelsområde med
beteckningen räddningstjänst i krig saml inordnas i den kommunala beredskapen.
Del regionala civilförsvaret kan enligt samordningsgruppen behållas eller
fördelas på kommunerna. Arbelsgruppen å andra sidan föreslår alt frågan om etl
förstatligande av räddningstjänsten prövas närmare. Därvid bör man utgå från
all freds- och krigsräddningstjänsten kommer atl slås samman. Enligt
arbelsgruppen skulle ell statligt huvudmannaskap för all räddningstjänst
avgjort ge bäitre möjligheter all inom givna koslnadsramar upprätthålla bästa
möjliga personalberedskap. Civilförsvarsslyrelsen anför i en perspeklivplan för
perioden 1982-2000 all styrelsen inte är beredd atl nu ta ställning till något
av alternativen. Slyrelsen anser dock atl utredningsmaterialet visar all
förutsättningar finns för ökad samordning mellan civilförsvarel och andra
totalförsvarsfunktioner. Enligt styrelsen bör frågan utredas ytterligare.

Kommiuén för översyn av lagstiftningen på
aiomenergiområdet skall enligt direkliven (Dir 1979:18) uireda möjligheterna
att föra samman den nuvarande lagstiftningen på områdel lill en lag. Del bör
övervägas om de lagar som behandlar skyddsåtgärder vid atomolyckor och
ersättningsfrågor vid sådana olyckor bör ingå i den nya lagen. I detla
sammanhang bör enligt direkliven övervägas om dessa lagar bör ändras för att
möjliggöra en effeklivare planering av de åtgärder som skall vidlas i samband
med olyckor i alomenergianläggningar o.d. Kommillén bör enligt föredraganden
även beakta samordningen mellan atomenergilagstiftningen och lagstiftningen
inom andra områden, l.ex. brandskyddet.

Jag förordar atl kommittén för ulredning av frågan om
ersällning på grund av naturkatastrofer m.m. får i uppdrag au i enlighel med
riksdagens hemställan förutsättningslöst utreda frågan om huvudmannaskapel för
en räddningstjänst med nuvarande och möjliga nya uppgifler. Uppdraget bör

s. 555 Kontrollera mot PDF

555 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

även omfalla frågan om huvudmannaskapet för
sjuktransporter och ambulansverksamhet.

Av redovisningen i del föregående framgår atl ell flertal
olika samhällsorgan har uppgifter inom räddningsljänslen. Della är särskilt påtagligt
om man till begreppet räddningstjänst hänför inle bara sådan verksamhel som
avses i 1 § brandlagen utan också annan verksamhet som syflar lill all avvärja
eller begränsa skador som kan följa av olyckor och liknande händelser. Pä
skilda områden pågår utredningsarbete med anknytning till räddningstjänsten.
Detta arbete avser både ålgärder av förebyggande art och åtgärder som - l.ex.
genom alt de ger bäitre förutsättningar för planläggning, ledning och
resursutnyttjande - kan väntas leda till en effeklivare räddningstjänst.
Resultatet av utredningsarbete av detta slag kan antas bli av belydelse för
kommilléns överväganden i fråga om huvudmannaskapel för räddningstjänsten. Vid
sina överväganden i denna fråga bör kommiitén särskilt beakla alt det för en
effekliv räddningstjänst är av väsentlig belydelse all goda förutsättningar
skapas för dels elt effeklivl ulnytljande av de resurser för räddningstjänst
som finns eller kan byggas upp hos statliga, kommunala, landslingskommunala och
enskilda organ, dels en effekliv ledning av räddningsarbetet. Detta förutsälter
i sin tur bl,a, en god planläggning och en god samordning mellan de organ som
kan ha att delta i arbetet.

Oavsett ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan bör
kommillén överväga och lämna förslag lill ålgärder som, i enlighel med vad jag
nyss har anfört, kan förbättra förutsättningarna för en effektiv
räddningstjänst. En fråga som bör uppmärksammas särskilt är behovet av
samordning av räddningsarbete som berör stora geografiska områden. Jag länker
härvid på både det fallel atl en händelse föranleder räddningsinsatser såväl
till lands som till sjöss och pä det fallet alt sådana insatser måsle vidlas i
l.ex. flera län.

Jag återkommer i det följande lill frågan om samordning
mellan kommitténs arbete och det utredningsarbete i övrigl med anknytning till
räddningstjänsten som bedrivs av andra kommitléer.

Enligt min mening bör kommittén i samband med behandlingen
av huvudmannaskapsfrägan ta upp frågan om en skärpning av bestämmelserna i 14
och 15 §§ brandlagen om skyldighet för bl.a. vissa induslriföretag all vidta
förebyggande åtgärder. Enligt 14 § är bl.a. den som äger eller innehar en
byggnad eller annan anläggning skyldig alt hålla brandsläckningsredskap m.m,
och att vidta de åtgärder i övrigl som behövs för att förebygga och bekämpa
brand, I 15 § ges föreskrifter för det fallel alt verksamhelen vid en
anläggning medför särskild fara för att utflöde av hälsoeller miljöfarlig vara
orsakar avsevärd skada på människor eller i miljön. När så är fallel, får
länsstyrelsen ålägga anläggningens ägare eller innehavare atl hålla den
beredskap med personal och utrustning som behövs. Kommittén bör oavsett
ställningstagandet i huvudmannaskapsfrågan pröva om skyldigheten all vidta
förebyggande åtgärder bör, t,ex. när del gäller industrier som bedriver
riskfylld verksamhel, vidgas till att omfatta andra fall än de som f.n. anges i
14 och 15 S§. Del bör också övervägas om en induslri skall kunna åläggas alt
svara för den ökning av samhällets kosinader för beredskap m.m. som indusirins
verksamhel föranleder.

En fråga som har aktualiserats genom vinterns snöoväder är
om bestämmelserna i brandlagstiftningen om l.ex. planläggning, ledning och
ingrepp i annans rätt bör göras lillämpliga också på situationer som inte är
nödlägen i brandlagens mening. En möjlighet att tillämpa bestämmelser av delta
slag

s. 556 Kontrollera mot PDF

Del II
Kn:3 Skr 1979/80:103 556

kan vara av betydelse också för del saneringsarbele som
vidtar efter del atl själva bekämpningsarbelet, dvs. räddningsljänslen. med
anledning av ett omfattande oljeutflöde har slutförts. Komittén bör överväga
även denna fråga.

Kommiuén bör lägga fram de förslag till
förfatlningsföreskrifler m.m. som föranleds av kommitténs överväganden.
Kosinaderna för organisatoriska förändringar som kommittén kan komma all
föreslå bör också redovisas. Jag vill i delta sammanhang erinra om regeringens
tilläggsdirektiv (1978:40) lill samtliga kommilléer och särskilda uiredare
angående finansiering av reformer.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med de
pågående utredningar som jag lidigare har beröri. Kommiitén för miljörisker vid
sjölransporler avlämnar sitt betänkande under sommaren, medan
sjöövervakningskommitlén och 1977 års oljeskyddskommiiié beräknas redovisa
resultatet av sina överväganden något senare. Resultatet av dessa kommittéers
arbete bör, som jag har framhållil lidigare, beaklas i del fortsatta
utredningsarbetet, 1978 års försvarskommillés arbele är inriklal på att lägga
fram elt slutligt betänkande som skall utgöra etl underlag för det
försvarsbeslut som avses bli fattat år 1982, Härvid lorde principiell ställning
tas lill civilförsvarels framlida organisalion. Utredningsarbetet bör därför i
huvudmannaskapsfrågan både innehålls- och tidsmässigt så långl möjligt
samordnas med 1978 års försvarskommittés arbete.

Arbetet i övrigt bör med förtur ägnas äl dels frågan om
geotekniska undersökningar och förebyggande ålgärder mol jordskred, dels frågan
om en undersökningskommission för allvarliga olyckor. Förslag i den senare
frågan bör läggas fram redan della år.

Med hänsyn till den utvidgning av uppdraget som nu
föreslås bör anlalel ledamöier i kommillén enligt min mening ökas från högst
fem lill högsl sju.

Jag hemsläller att kommitténs uppdrag vidgas i enlighet
med vad jag nu har anförl.

Vidare hemsläller jag all regeringen bemyndigar chefen för
kommundepariementel att tillkalla yllerligare tvä ledamöter all ingå i
kommillén.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan,

(Kommundepartementet)

s. 557 Kontrollera mot PDF

557 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:4

4. Tilläggsdirektiv till Kommittén (Kn
1977:07) för vissa kommunaldemokratiska frågor

Dir 1979:68

Beslut vid regeringssammanlräde 1979-06-28

Departementschefen, slalsrådel Hansson, anför.

Regeringen har den 4 augusli 1977 bemyndigal chefen för
kommundepartementet atl tillkalla en särskild kommitté för atl utreda vissa
kommunaldemokraliska frågor (Dir 1977:96). Enligt direkliven har kommittén
bl.a. att lämna förslag eller belysa frågor som rör den kommunala demokratins
lokala förankring, den gemensamma valdagen, kommunala folkomröstningar och
mandatperiodens längd, Kommiitén är dessulom adminislralivi ansvarig för en
vetenskaplig ulvärdering av kommunindelningsreformen.

Enligt min mening bör emellertid kommitténs uppdrag
utvidgas och preciseras på några punkler.

Frågan om de förtroendevaldas arbetsvillkor har under
senare är aklualiserals i olika sammanhang, Ulredningen om den kommunala
demokratin genomförde under år 1974 en omfallande studie av de förtroendevaldas
arbetssituation i kommuner och landslingskommuner, I betänkandet (SOU 1975:18)
Förtroendevalda och partier i kommuner och landsling redovisade utredningen
resultaten från studien, I ulredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal
demokrati lämnade utredningen förslag lill ålgärder för alt stärka de
förtroendevaldas ställning i del kommunala arbelel.
Kommu-naldemokraliulredningen lämnade dessulom en rad rekommendalioner i samma
syfle. Enligt den nya kommunallagen (1977:179, KL), som grundas på ulredningens
förslag, finns en lagfäsi rält till ledighet från anställning vid fullgörandet
av kommunala förtroendeuppdrag (prop, 1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr
1976/77:148), Kommunerna och landstingskommunerna hade redan enligt de tidigare
kommunallagarna rält att beiala arvode, reseersättning, traktamente m,m.
Generellt har de numera fåll möjlighel att ge ersäitning också för sådana
kostnader i samband med förtroendeuppdrag som kosinader för barnomsorg. De kan
vidare beiala ersäitning lill förtroendevalda när de deltar i de politiska
partiernas utbildning i kommunala frågor,

Kommiitén bör enligt min mening nu få i uppdrag atl följa
och kartlägga verkningarna av de nya reglerna i KL och demokratiutredningens
rekommendationer samt att undersöka om ytterligare ålgärder behövs. Som
exempel kan nämnas all del bl,a, i en riksdagsmotion (molion 1978/79:1083) har
krävts atl rätten till ledighet även skall omfalta uppdrag i kommunala
arbelsgrupper och uiredningar saml kommunala förelag.

Del är, som jag ser del, av grundläggande betydelse för
vår demokrati atl det representativa systemet kan fungera lillfredsställande.
Del poliliska livel måste fungera som en naturlig del i den toiala
samhällsgemenskapen. Villkoren får inle vara sådana all de förtroendevalda
avskärmas frän samhällslivet i övrigl. Tvärtom är det nödvändigt alt de har
möjlighet atl förena elt samhällsengagemang med bl,a, ell normall samhällsliv,
tid för familjeliv och kontakter med väljare.

Undersökningar visar all vissa grupper är underrepresenierade
bland de förtroendevalda. Delta gäller kvinnor, ungdomar, föräldrar med små
barn, invandrare, pensionärer och arbetare. Under senare lid har också framkom-

s. 558 Kontrollera mot PDF

Delll
Kn:4 Skr 1979/80:103 558

mil all anslällda inom den offenlliga seklorn alllmer
börjar dominera när del gäller de kommunala uppdragen. Den ojämna
representationen förefaller alt bli alltmer markerad. Denna utveckling har
uppmärksammats i flera riksdagsmouoner (t,ex, i motionerna 1978/79:405, 675,
813, 1105, 1690), I konslilutionsulskoltels betänkande (1978/79:36) anförs all
del är av slörsia vikl atl etl utredningsarbete som rör de förtroendevaldas
arbetssituation kommer till slånd. Riksdagen har gett regeringen lill känna vad
utskottet anförl angående de förtroendevaldas arbetssituation (rskr
1978/79:361).

Jag anser all kommittén bör föreslå ålgärder som kan
underlätta för kommuninvånarna all åla sig kommunala och landslingskommunala
förtroendeuppdrag och som därmed kan förbättra förutsättningarna för en
allsidig rekrylering lill sådana uppdrag.

Intensiteten i de förtroendevaldas engagemang växlar
beroende på uppdrag och uppgifter. Några olika grupper kan urskiljas, l.ex.
förtroendevalda som har nämnduppdrag som de sköter i huvudsak på friliden,
nämndordförande som lar vissa delar av sin normala arbetstid i anspråk för
uppdragel saml hellidsengagerade som på hellid sysslar med kommunalpolitik.
Kommillén bör vid utarbelandel av rekommendationer och förslag försöka
tillgodose dessa olika gruppers behov.

Vid tidigare undersökningar av de förtroendevaldas
arbetssituation har det framkommit att många inle hinner sätta sig in i
sammanträdesmaterialet tillräckligt. Många förtroendevalda anser sig också ha
för dåliga kunskaper för att kunna bedöma frågorna på ett tillfredsställande
sätl. Kommittén bör därför behandla frågan om utbildning för de
förtroendevalda. Vidare bör del undersökas om sammanträdesmalerialet kan
minskas till omfaltningen oeh ulformas på elt enklare sätt än vad som är fallet
på många håll i dag.

Enligt undersökningarna upplever en majorilel av de
förtroendevalda konflikter mellan samhällsuppdraget, hemmel, friuden och
förvärvsarbetet. Många anser också atl de inte hinner delta i partiarbetet i
tillräcklig utsträckning.

Frågan om kvälls- resp, dagsammanträden har diskuterats länge.
Det finns för- och nackdelar med båda sammanlrädestyperna. Andelen sammanträden
på dagtid har ökal kraftigt. Det kan bero på att dagsammaniräden för många är
en förutsättning för atl de skall kunna förena familjeliv med politiskt
engagemang.

Vissa förtroendevalda kan å andra sidan ha svårl atl ta
ledigt från arbetet under dagtid. Numera håller nämnderna i lika stor
utsträckning sina sammanträden pä daglid som på kvällsfid.' Kommiitén bör
studera frågan om tiden för sammanträdena, eftersom denna fråga har betydelse
för represenlalivileten och för de förtroendevaldas arbetssituation. Tidpunkten
för sammanträdena har också elt direkl samband med ersättningsfrågorna.

Elt sätl alt minska arbelsmängden för de förtroendevalda
är all sprida uppdragen. Delta är i första hand en fråga för de poliliska
partierna vid nomineringsarbetet. De förtroendevaldas arbetsbelastning kan
också minskas genom att fler förtroendeuppdrag tillskapas. DeUa kan ske t.ex.
genom att uppgifter avskiljs från någon nämnd och läggs på en ny nämnd eller
genom att lokala organ inrättas. Kommiitén bör belysa denna problemalik i
avsikt alt ge underlag för diskussionerna i de politiska partierna.

Kommittén bör också undersöka om de beslutande organens
arbelsformer kan förbällras, l.ex. om beslulsfallandet kan göras snabbare, om
ärenden som är av särskilt inlresse för kommuninvånarna kan behandlas först på

s. 559 Kontrollera mot PDF

559 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:4

sammanträdena och om man bör utveckla s.k.
temasammaniräden. Kommittén bör göra molsvarande undersökningar även vad gäller
nämndernas arbete. I della sammanhang bör även undersökas hur de politiska
partiernas gruppsammanträden kan underlättas och ges en förbällrad service.

De förtroendevaldas roll i del poliliska arbelet har
genomgått stora förändringar. Kommittén bör analysera detla. De lidigare
undersökningarna har främst karllagt de förtroendevaldas praktiska
arbetssituation. Kommittén bör nu sträva efler all undersöka och beskriva
vilken roll de förtroendevalda själva vill spela i del kommunalpolitiska
arbetet. Hur uppfattar de sina möjligheter all styra och följa den kommunala
verksamhelen? Vilkel behov finns av en ökad sludiebesöksverksamhel för att få
förbättrad kontakt med personal i förvaltningarna och dem som utnyttjar
kommunal service? I några kommuner pågår försöksverksamheter på dessa områden i
form av särskilda konlaklmannasyslem eller projekt för ökat
medborgarinflytande. Dessa bör siuderas av kommiitén.

Till en del hänger den ojämna rekryleringen lill de
kommunala förtroendeuppdragen samman med ersättningsprinciperna och
ersättningens slorlek. Sirävan måsle vara alt ge alla grupper i samhället
möjligheter alt ha kommunala förtroendeuppdrag på samma villkor.

Rätten till ledighet från det ordinarie arbetet vid
fullgörandel av kommunala uppdrag är, som jag har nämnl förul, garanterad i
KL. Från flera häll har hävdats all rätten alt vara ledig för alt fullgöra
kommunala uppdrag måste vara förenad med lämpligl utformade
ersättningsprinciper om den skall få någol reellt innehåll.

Nuvarande ersättningsregler innebär att arvode, pension
och andra ekonomiska förmåner inte får översliga vad som bedöms som skäligl.
Arvode skall utgå med lika belopp för samma uppdrag. En differentiering måsle
alltså grunda sig på omfaltningen av uppdragen och det arbele som är förenat
med dem. Ersättning kan inle ulgå i förhållande till den inkomst från annan
verksamhet som den förlroendevalde går miste om på grund av uppdraget,

I den nya kommunallagen behölls alltså principen all
arvodet skall beslämmas med hänsyn lill omfattningen av del arbete som är
förenal med uppdraget, Moliveringen var alt en enhetlig bedömning skulle bli
svår, om hänsyn skulle las lill förlorad arbetsförtjänst, 1
kommunallagspropositionen anförde emellertid föredraganden atl han var beredd
all ytterligare följa och eventuellt ånyo överväga ersättningsfrågan.

Det nuvarande ersättningssystemet tar inte hänsyn till atl
den förlorade arbetsinkomsten kan medföra så betydande ekonomiska uppoffringar
för personer med t,ex, kvälls- och skiftarbeten att de i prakliken inte kan åla
sig kommunala uppdrag. Kommittén bör undersöka hur ersättningsprinciperna
tillämpas och lämna förslag om förbättringar. Del bör övervägas om ersättning
skall kunna utgå dels med elt sammanträdesarvode, dels som ersättning för
förlorad arbelsförljänsl, I sistnämnda hänseende bör ersättning utgå endast
intill ell visst högsta belopp. Denna ersättningsprincip förordades av bl,a.
Landsorganisationen i Sverige (LO) i remissyttrandet över betänkandet Kommunal
demokrati, LO påpekade också i yttrandet att förtroendevalda som är anställda
av en privat arbelsgivare kan få sin pensionsrätt urholkad vid frånvaro från
arbelet t,ex. för alt fullgöra kommunala uppdrag. Någon form av ersättning för
hemarbetande m.fl. bör också övervägas, specielll för de fall när dessa orsakas
extra kostnader för att

s. 560 Kontrollera mot PDF

DelH
Kn:4 Skr 1979/80:103 560

kunna fullgöra sill uppdrag.

Kommillén bör även överväga frågor som rör de
förtroendevaldas sociala trygghel vid fullgörandet av sina uppdrag.

Kommillén bör också belysa effeklerna av de pensionsregler
som gäller för de hellidsengagerade förtroendemännen och undersöka om det finns
skäl all förändra dessa regler.

Under de senaste lio åren har del blivil alll vanligare
alt man i kommunerna har s.k. poliliska sekrelerare lill de hellidsengagerade
förtroendevalda. Dessa sekrelerare saknar vanligen anställningstrygghet.
Sysiemel med s.k. poliliska sekrelerare har ännu inle prövats rättsligt.
Kommittén bör kartlägga omfattningen av della syslem och överväga om även dessa
sekreterares ställning bör regleras.

Kommillén har enligt sina ursprungliga direkliv all lämna
förslag som rör dens.k. lokala förankringen. Vissa frågor som rör kommunernas
möjligheter alt inrätta lokala organ har emellertid samiidigi berells inom kommundepartementet.

I prop. 1978/79:181, som nyligen harbifallits av
riksdagen, föreslogs en lag om vissa lokala organ i kommunerna (KU 1978/79:36, rskr
1978/79:361, SFS 1979:408), Lagen innebär bl,a, all etl kommundelsråd i fortsäUningen
kan handha förvaltnings- och verkställighetsuppgifter inom del kommunallagsreglerade
områdel. Kommunerna ges också rätt att inrälla distriktsnämnder för sådana uppgifler.
Institutionsstyrelser kan liksom hittills tillsättas för förvallning och verkslällighel
i frågor som rör en eller flera anläggningar. Lagstiftningen är utformad så all
kommunerna ges största möjliga frihet alt själva besluta om organisalion och
verksamhetsformer. Lagen är av försökskaraktär och iräder i krafl den 1 januari
1980.

Kommunaldemokratiska kommiitén skall enligt de tidigare direkliven
undersöka förutsättningarna för olika organisationsformer när det gäller lokala
organ i kommuner och landstingskommuner. Uppdragel omfaltar såväl kommundelsorgan
som institutionsstyrelser och dislriklsnämnder. Till uppgiften hör också all
kartlägga och ulvärdera den verksamhel med sådana organ som förekommer saml att
uiarbeta förslag om direktvalda kommundelsorgan.

Enligt min mening är del angelägel all praktiska
förutsättningar skapas för en vidgad försöksverksamhet med lokala
förvaltningsorgan. Kommillén bör därför bedriva etl utredningsarbete i syfte
att underlätta för kommunerna alt snabbt starta en försöksverksamhel inom ramen
för den nya lagen om vissa lokala organ i kommunerna. För del praktiska arbelel
i kommunerna är del av värde om olika modeller utarbetas t.ex. i samarbete med
Svenska kommunförbundet. Modellerna bör belysa allernaliva möjligheter.
Uppgiftsfördelningen mellan de lokala organen och övriga nämnder bör belysas. Detla
arbete bör resultera i ett belänkande eller en rapport i sådan lid all
kommunerna så snabbi som möjligt kan starta en försöksverksamhet med lokala
organ. Kommillén bör också utvärdera den försöksverksamhet som kan komma att
bedrivas med stöd av den nya lagen.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om lokala organ
i kommunerna ansågs atl försöksverksamheten även borde omfalla del specialreglerade
området. Enligt konstilutionsulskoltets mening (KU 1978/ 79:36) är del väsenlligl
all sådana försök påbörjas och får ingå i den ulvärdering som kommunaldemokraliska
kommittén har att göra. De utredningar som är nödvändiga för atl kommunerna
försöksvis skall kunna

s. 561 Kontrollera mot PDF

561 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:5

inräita lokala organ även på del specialreglerade områdel
bör enligt ulskollet bedrivas sä all förslag kan läggas fram för riksdagen i en
jjroposilion som kan behandlas under hösten 1979. Riksdagen har gett regeringen
lill känna vad utskottet anförl angående försöksverksamhet med lokala organ
inom del specialreglerade områdel.

Regeringen har den 7 juni 1979 gett kommunaldemokraliska kommiitén
i uppdrag alt skyndsami ularbela förslag lill lagsliflning som gör del möjligt
för kommunerna all bedriva försöksverksamhel med lokala organ på det specialreglerade
områdel i enlighel med riksdagens beslul.

På sikt bör möjlighel lill förvaltning genom lokala organ
öppnas genom permanent lagsliflning för hela den kommunala och landslingskommunala
verksamhelen. Kommittén bör lämna förslag på detta område i enlighel med sina lidigare
direkliv. En möjlighel som särskilt bör övervägas är atl inräita lokala organ
med sådana uppgifter från både det fakultativa och del specialreglerade områdel
som har ell klarl samband med varandra. Del är fallel med l.ex. kuliur-,
fritids-, skol- och socialområdet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemsläller jag
alt regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighel med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Kommunalt förtroendevalda 1977, Svenska kommunförbundei
1978.

5. Översyn av skatteförvaltningen i Stockholms län

Dir 1979:72

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-06-28 Departementschefen,
statsrådet Hansson, anför

Den 1 januari 1968 fördes överslålhållarämbetel och
länsstyrelsen i dåvarande Stockholms län samman lill en länsstyrelse. Den nya
länsstyrelsen organiserades pä fem avdelningar. Skatteadministrationen hos
länsstyrelsen delades upp mellan taxeringsavdelningen och kameral- och
uppbördsavdelningen.

Taxeringsavdelningen är f.n. uppdelad i en taxeringsenhet,
en revisionsenhet, en besvärsenhel och en mervärdeskalteenhet. Enheterna - med
undantag av mervärdeskatteenhelen - är indelade i sektioner. Till avdelningen
hör också elt kansli. Kameral- och uppbördsavdelningen ombildas den 1 juli 1979
till administrativa avdelningen. I denna avdelning ingår bl.a. en uppbördsenhet
och en dataenhet. De sistnämnda enheterna saml enhelerna pä laxeringsavdelningen
är på övriga länsstyrelser sammanförda till en enda avdelning,
skatteavdelningen. Skatteförvaltningen hos länsstyrelsen i Stockholms län
sysselsätter nära 1,000 anställda - ca 700 på taxeringsavdelningen, ca 100 på
uppbördsenheten och ca 150 på dataenheten.

De lokala skatlemyndighelerna är inom länet tolv stycken, Anlalel
anställda uppgår till ca 1.200. Den största lokala skattemyndigheten har över

36 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 103

s. 562 Kontrollera mot PDF

DelH Kn:5 Skr 1979/80:103 562

650 anslällda och den minsta har ca 20 anställda.

I ett medelstort län uppgår anlalel Ijänster inom skatleförvallningen
till 250-350 varav drygl hälflen ålerfinns på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen är bl,a, beskatiningsmyndighet för den direkla
skatten och mervärdeskatten samt svarar för laxerings- och
revisionsverksamheten, uppbörden av den direkla skallen och mervärdeskallen saml
huvuddelen av ADB-verksamheten för folkbokföring och beskattning. Länsstyrelsen
är vidare chefsmyndighel för de lokala skallemyndighelerna. De lokala skallemyndigheterna
verkställer mantalsskrivning, upprättar allmän röstlängd, lar befattning med laxeringsarbele,
debitering och uppbörd av skall m,m., bestämmer pensionsgrundande inkomst saml ulövar
kontroll över atl viss uppgiftsskyldighet inom den allmänna försäkringen
fullgörs.

Både länsstyrelsens och de lokala skatlemyndighelernas laxeringsarbele
leds i länet av skattechefen - dvs, chefen för laxeringsavdelningen, Granskningsarbelel
- årlig laxering, revision m,m. - ulförs av anslällda hos länsstyrelsen i fråga
om mera komplicerade objekl och av anslällda hos lokal skattemyndighet
beträffande övriga objekt.

Beträffande debitering och uppbörd av skatl saml källskattekontroll
beslutar länsstyrelsen i flerlalel övergripande frågor. Ärenden av della slag
handläggs inom den administrativa avdelningens uppbördsenhet, som ocksä har en
tillsynsfunktion över indrivningsväsendel, I länel flnns nio kronofogdemyndigheter.

De lokala skatlemyndighelernas uppgifter inom den allmänna
försäkringen och folkbokföringen leds av riksförsäkringsverket resp, riksskatteverket.

Utredningen (Kn 1976:03) med uppdrag alt se över organisalionen
av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m,m,
föreslog i sitt betänkande (SOU 1978:58) Organisatoriska frågor inom
länsstyrelserna bl,a, all uppbördsenheien borde placeras inom länsstyrelsens
taxeringsavdelning. Utredningen ansåg alt skalleförvaltningen i Stockholms län
borde ses över och att uppbördsenhetens ändrade organisaloriska placering borde
anstå tills dess resultatet av översynen föreligger. Utredningen ansåg vidare
att dalaenhelen borde ligga kvar inom administrativa avdelningen. Motivet
härför var enhetens alllmer markerade prägel av serviceenhei för hela
länsstyrelsen.

Fögderiutredningen (Kn 1975:02) har i sill betänkande (Ds Kn
1979:4) Lokal skattemyndighets organisaloriska ställning inom skatleförvallningen
föreslagil bl.a. att skatleförvallningen i Stockholms län ses över.

Den s.k. DEMA-utredningen - decentralisering av manuella funklioner
inom arbelsgivaravgiftssystemet - föreslog i fråga om debitering och uppbörd av
arbetsgivaravgifter all fastställande av avgiftsunderlag och debitering skall flyllas
över från riksförsäkringsverket till lokal skaltemyndighet, atl
avgifts-revisionen skall inlegreras med skatte- och taxeringsrevisionen, alt
uppbörden skall flyttas över från riksförsäkringsverket lill länsstyrelse saml
all tillsynen skall flyttas över från verket till riksskaiteverket och
länsstyrelse.

Skatteförvaltningen i Stockholms län sysselsätter över
2,000 anställda, varav nära 1,000 hos länsstyrelsen och ca 1,200 vid de lokala
skaltemyndigheterna. Den får f.n. betecknas som svåradministrerad. Flera
faktorer har medverkat till delta. Bl.a. kan nämnas den stora mängden
skattskyldiga och den relativt sett höga andelen svårkontrollerade deklaralioner.
Den bör

s. 563 Kontrollera mot PDF

563 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:6

därför ses över. En sådan ulredning aviserades också i prop.
1978/79:100 bil. 18 (s. 27).

För ändamålel bör en särskild uiredare tillkallas. En huvuduppgifl
för uiredaren blir all finna en organisalion för skatleförvallningen som medger
en effekliv granskning och kontroll och som är liitiare atl adminislrera än den
nuvarande. Möjligheterna all dela upp skalteförvaltningen i mindre produktionsenheter
bör undersökas. 1 huvudsak bör nuvarande ansvarsområden för myndigheiema
behållas. Ett väsentligl krav pä skatteförvaltningen -förulom all den skall ulöva
en effekliv gransknings- och revisionsverksamhei - är all den skall kunna lämna
allmänheten en god service i skattefrågor och andra frågor som ankommer på
förvaltningen.

Uiredaren bör även undersöka hur länsstyrelsens dalaverksamhel
bör vara infogad i organisalionen. Uiredaren bör följa behandlingen av
näraliggande uiredningar bl.a. fögderiuiredningen och DEMA-utredningen.

Personalresursfrågor behöver uiredaren beröra endasl i den
mån de påverkas av de förslag utredaren lägger fram.

Uiredaren bör komma överens med de slatsanslälldas
huvudorganisationer om former för personalorganisationernas medverkan eller
kontakter i övrigl under utredningsarbetets gång.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel

all lillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
skalleförvaltningen i Stockholms län,

all besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
biträde åt uiredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver all kosinaderna
för ulredningen skall belasta femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

6. Jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i
svenska kyrkan, m.m.

Dir 1979:75

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-28

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför.

Sedan den 1 januari 1959 har kvinnor lika behörighet som
män atl efter förtjänst och skicklighet befordras till prästerliga Ijänster.
Lagen (1958:514) om kvinnas behörighet lill prästerlig tjänst har tillkommit i
kyrkolagsordning. Den har alltså beslutals av regeringen och riksdagen gemensaml
och med allmänl kyrkomötes samtycke.

Sedan proposition med förslag till lag om kvinnas
behörighet till prästerlig tjänst hade bifallits av riksdagen (prop. 1958;A 30,
ILU ]958:A 11, rskr 1958;A 135, prop, 1958:B 19, ILU 1958:B 5, rskr 1958:B 9),
lades förslaget fram för 1958 års kyrkomöte. Förslaget behandlades av
kyrkomötets särskilda utskott (SäU 1958:2), Utskottet konstaterade att
det fanns

s. 564 Kontrollera mot PDF

DellIKn:6 Skr 1979/80:103 564

skiljaktiga meningar i huvudfrågan beroende på olikheter i
bibelsyn och tolkning av kyrkans reformatoriska bekännelseskrifter, Uiskoltet anlog
all den kyrkliga gemenskapen skulle komma all utsättas för påfrestningar såväl
om lagförslaget bifölls som om det avslogs. Men eftersom det för kyrkans
gärning i värt folk var av vital belydelse all undvika en kyrkosplillrande
söndring fann utskottet det nödvändigt all dessa skiljakligheler inle fick
överdrivna eller tillspetsade uttrycksformer och atl ingendera meningsriklningen
utsattes för påverkan som kunde uppfattas som åsiktsförföljelse eller intrång
på samvetets frihei. Utskottet fann det därför angelägel all hävda atl elt
bifall lill lagförslaget inte fick medföra skyldighet för en biskop att mot sin
religiöst grundade övertygelse viga en kvinna lill präst. Utskottet ville som
sin samfällda mening också framhålla all en präst inte borde åläggas atl i
tjänsten ulföra sädanl som uppenbarligen skulle kränka hans samvete pä grund av
den övertygelse som han hyste i denna fråga. Inle heller fick prästlöftena
enligt utskotlel tolkas så, all den som ställde sig avvisande lill kvinnliga
präster inle skulle kunna avlägga löftena, Utskotlel konslalerade därefter alt
del "enligt den evangelisk-lutherska uppfattningen av bibel och ämbete,
från vilken uiskoltet i sina överväganden har ulgåll," inte föreligger
principiella hinder för kvinnor all inneha kyrkans ämbete. Utskottet förordade
all kyrkomölet skulle samtycka lill Kungl, Maj;ts förslag, Kyrkomölel biföll ulskotlets
hemställan.

De ullalanden som gjordes av särskilda utskottet har
kommit alt betecknas som "samvelsklausulen".

Den som vill inträda i prästämbetet skall enligt
förordningen (1884:13 s, 1) angående förändrade beslämmelser om prästexamen
avlägga prästexamen i teologiska ämnen inför biskop och domkapitel. En
förutsättning för tilllräde till prästerlig tjänsl i svenska kyrkan är enligt
19 kap, 1 S kyrkolagen all domkapitlet är berett all bereda sökanden anslällning
som präst i stiftet och atl sökanden är av biskopen "skicklig befunnen,
godkänd och vigd". Enligt 14 S 1 mom, lagen (1936:567) om domkapitel skall
domkapitlet, när biskopen har förfall eller biskopsämbetet är ledigt, anlila en
biskop i etl annal stift för prästvigning,

1 detla sammanhang är också vissa beslämmelser i
regeringsformen av inlresse. Enligt det s,k, målsättningssladgandet i 1 kap, 2 S
skall del allmänna bl,a, lillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. Enligt
1 kap, 9 S skall domslolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvallningen iaktta saklighet och opartiskhet i
sin verksamhet, I 2 kap, finns beslämmelser om grundläggande fri- och
rättigheter. Varje medborgare är enligt 2 kap, 1 S genlemol det allmänna
tillförsäkrad bl,a, religionsfrihet, dvs, frihet all ensam eller lillsammans
med andra utöva sin religion. Varje medborgare är vidare gentemoi det allmänna
skyddad mot tvång alt ge tillkänna sin åskådning i bl,a, religiöst hänseende (2
§), Vissa av de grundläggande frioch rättigheterna får enligt 12 § begränsas
genom lag eller annan författning. Några sådana begränsningar får dock inte
förekomma beiräffande religionsfriheten, I 16 S föreskrivs slutligen alt lag
eller annan föreskrift inte får innebära atl någon medborgare missgynnas på
grund av sitt kön. Undanlag görs här för föreskrifter som utgör ett led i
strävandena att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser
värnplikt eller molsvarande tjänsteplikt.

Vid tillsättning av statlig tjänsl skall avseende fästas
endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 S).
Enligt lagen (1957:577) om prästval skall befordringsgrunderna förtjänst och
skicklighet

s. 565 Kontrollera mot PDF

565 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:6

tillämpas också vid lillsältning av ijänsl som domprost,
kyrkoherde eller komminister. De regler om Ijänstetillsätlning m,m, som finns i
lagen (1976:600) om offentlig anslällning är inle tillämpliga pä prästerliga
tjänster.

Det är omstritt vilken närmare innebörd samvelsklausulen
har och hur långl den sträcker sig. Olika meningar har förls fram i frågan om samvelsklausulen
skall kunna åberopas inte bara av dem som var biskopar när 1958 års
behörighetslag Irädde i krafl ulan även av dem som har utnämnts därefter.
Åtskilliga av reformens lillskyndare trodde alt samvelsklausulen skulle behöva
gälla bara under en kort övergångslid, I församlingarna har slundom konflikter
och oro vållats genom atl skiftande och ofta myckel personliga tolkningar av samvelsklausulen
gjorls gällande. Dessa tolkningar har ibland sträckt sig så långt atl de inle
rimligen kan anses ha slöd i samvetsklausulens ordalydelse.

Med anledning av moiioner angående kvinnliga präster m.m. lill
1977/78 års riksmöte har konstitulionsulskottel övervägt om utskotlel borde
föreslå riksdagen atl la inilialiv till ytterligare lagstiftningsåtgärder för atl
markera all hinder inte får läggas i vägen för det fulla genomförandel av 1958
års reform. Konsfitutionsulskottet anförde i sitt belänkande (KU 1977/78:48)
alt de uttalanden som 1958 års kyrkomöte gjorde i samband med behörighetslagens
anlagande har kommit att spela en stor roll i deballen om frågor som rör
kvinnliga präster. Uttalandena måste enligt utskottet ses mol bakgrund av del
då akluella lägel i frågan. De syftade fill atl undvika kyrkosplittring och
värna om den för en evangelisk kyrka betydelsefulla principen att tvång inte
får utövas i trosfrågor, framhöll utskottet. De önskemål som uppbar uttalandena
kvarstår i princip fortfarande. Del är emellerlid uppenbart, anförde utskottet,
atl uttalandenas tolkning och räckvidd inle kan förbli opåverkade av den
allmänna ulvecklingen i kyrkans liv. Lägel är nu helt annoriunda än år 1958,
betonade utskottet. Enligt utskottet har den ändrade siluationen redan påverkat
den praktiska tillämpningen av behörighetslagen och måste uppenbarligen göra
detta än mer i fortsättningen. Del kan sålunda enligt utskottets mening inte
komma i fråga all en nyfillträdande biskop utnyttjar sina befogenheter med
avseende pä prästvigning på ell säll som innebär atl en prästkandidat
diskrimineras på grund av sill kön. Den som skall prästvigas måste vidare vara medvelen
om atl prästerlig ijänsl i svenska kyrkan står öppen för både män och kvinnor
och alt han eller hon i sin tjänsteutövning måsle kunna samarbeta med en
kollega utan hänsyn lill kön. Det är en viklig uppgift för den svenska kyrkan
att målmedvetet arbela på aU snabbt flnna former som fullt ut lillgodoser de
krav som 1958 års reform släller pä lika behandling av man och kvinna i kyrkans
Ijänst, forisaUe utskottet. Arbetet borde enligt ulskollels mening fullföljas
genom beslut av nästa kyrkomöte. För alt säkerslälla att frågan kom under kyrkomötels
prövning borde regeringen för mötet lägga fram förslag som klargör
konsekvenserna av 1958 års reform för ijänsl inom svenska kyrkan i framliden i
enlighet med vad utskottet hade anfört. Utskottet förutsatte att förslaget
utformades på elt sådant sätt alt de som har en avvikande mening i ämbetsfrågan
skulle kunna bevara hemortsrätt i svenska kyrkan.

Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle
ge regeringen lill känna vad utskottet hade anförl. Riksdagen biföll ulskotlets
hemställan (rskr 1977/78:339).

På initiativ av Biskopsmötet tillsattes i januari 1978 en
samrådskommitté i

s. 566 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:6 Skr 1979/80:103 566

kvinnoprästfrägan inom svenska kyrkan. Kommiitén lade i
slutet av året fram ell förslag till "Regler för samarbetet inom svenska
kyrkan mellan förelrädare för olika uppfattningar i fråga om kvinnas behörighet
lill prästämbetet". Som principiell huvudlinje anges i dessa regler all,
där olika samvetsbeslämda uppfattningar slöler mot varandra, kyrkans officiella
uppfattning måste vara huvudregel och ha företräde men atl den som har en annan
uppfattning har räll all träda åt sidan. Denna s.k. väjningsrätl kommer lill
ullryck främsl på Ivå sätt. Del slås fast alt den som accepterar all bli biskop
måste vara villig alt vara biskop för både manliga och kvinnliga präster i
stiftet. Om emellertid en biskop pä grund av sin samvelsöverlygelse inle anser
sig kunna viga en kvinnlig prästkandidat, skall denna - sedan hon av
domkapitlet antagils för ijänsl i stiftet - beredas tillfälle lill vigning i ell
annat stift för tjänstgöring i det stift för vilkel hon blivil anlagen. I
reglerna anges vidare att den som inle kan göra liturgisk tjänsl lillsammans
med en kvinnlig präst inle får hindra hennes tjänsteutövning men har räll all
själv avstå från alt ijänslgöra. Regelsystemet avsågs gälla både för dem som nu
är präster och för dem som framdeles inlräder i präslämbetel i svenska kyrkan.

I en skrivelse till 1979 års allmänna kyrkomöte (skr
1979:2) begärde regeringen kyrkomötets yttrande över elt förslag till lag om
jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan. Förslaget
innebar all 1958 års behörighelslag skulle upphöra att gälla vid den föreslagna
lagens ikraftträdande. I del lagförslag som lades fram i regeringens skrivelse
föreskrevs att kvinnor och män har lika rätt all vigas lill präster i svenska
kyrkan och att tjänstgöra som präster inom kyrkan. I moiiven uttalades atl en väjningsrätl
av den innebörd som Biskopsmötets samrådskommillé hade förordal borde kunna godlas
för all tillgodose riksdagens önskan om bevarad hemortsrätt inom svenska kyrkan
för den som inte acceplerar den officiella ståndpunkten i fråga om kvinnliga
präster. Beträffande biskopar uttalades dock all den särskilda regeln för
biskop, som av samvetsskäl inle anser sig kunna prästviga en kvinnlig kandidat,
kan gälla endasl för nuvarande biskopar.

Kyrkomötet antog för sin del elt lagförslag enligt vilket
kvinnor och män har lika behörighet alt antas lill präster i svenska kyrkan och
lika rätt att tjänstgöra som präster inom kyrkan (KLU 1979:8, kskr 1979:9).
Kyrkomötet uttalade vidare atl del förslag till regler för samarbetet inom
svenska kyrkan som Biskopsmötets samrådskommillé hade lagt fram (bilaga 2 till
regeringens skrivelse) l.v. bör vara vägledande för behandlingen av uppkommande
problem på området. Kyrkomölet var inle enigt ulan en belydande minoritet
stödde etl annal alternativ av innebörd all samrådskommitténs regler skulle
gälla endast för dem som prästvigts före den 1 juli 1983.

Vid poliliska överläggningar efler kyrkomötets slut erfor
regeringen atl en majoritet i riksdagen kunde antas ha samma inställning till samrådskommil-léns
regler som minoriteten i kyrkomötet och att riksdagen därför kunde väntas
avvisa det lagförslag som kyrkomölet hade anlagit. Eftersom del är fråga om
kyrkolag, vilket innebär att ett posilivi beslul förutsätier enighel mellan
riksdagen och kyrkomölel, mäste regeringen i della läge konstatera all
förutsättningar f.n. saknas för atl lösa frågan.

Jag vill nu la upp frågan om vilka åtgärder som bör vidtas
för atl tillgodose riksdagens önskan om en omprövning av den s.k. samvelsklausulen.
För atl lösa denna fråga krävs aU eU nytt kyrkomöte inkallas. Med hänsyn

s. 567 Kontrollera mot PDF

567 Kommittéer: Kommundepåi-tementet
Del II
Kn:6

till vad som har framkommit vid frågans hillillsvarande
behandling är del enligt min mening inle realistiskt alt inrikla sig på en
förnyad kyrkomötes-behandling före höslen 1981.

Jag är emellertid angelägen om all framhålla all ulvecklingen
har flera posiliva inslag trots de meningsmotsättningar som föreligger.
Kyrkomötet och Biskopsmölels samrådskommillé är sålunda eniga om alt samvelsklausulen
kan ersättas med nya regler, som innebär väsenlliga steg framål mol ell sådant
fullföljande av 1958 års reform som riksdagen har ullalat sig för. Enighet råder
om bl.a. den vikliga principen all den som acceplerar all bli biskop måste vara
villig att vara biskop för både manliga och kvinnliga präster i stiftet.
Enighet råder vidare om att det regelsystem som samrådskommiltén har utformat
bör gälla för alla som i dag är eller senasl den 30 juni 1983 vigs lill präster
i svenska kyrkan. Meningsskiljakligheterna gäller dels biskops skyldighel alt
prästviga kvinnliga kandidater, dels om samrådskommilléns regler bör avse även
dem som prästvigs efler nämnda dag. Den försia av dessa tvistepunkter har i prakliken
en myckel begränsad räckvidd. Den andra inrymmer del väsenlliga problemet.

Utan all vilja förringa betydelsen av de motsättningar som
föreligger vill jag uttala som min uppfattning all motsättningarna dock inte är
så slora att del framslår som utsiktslöst all söka undvika en öppen konflikt
inom svenska kyrkan eller mellan riksdagen och kyrkomölet. Del är min
förhoppning alt de framsteg som jag har noterat här utgör tecken pä en positiv
utveckling inom svenska kyrkan som kommer alt fortsätta.

Det är uppenbart alt den fortsatla ulvecklingen inom
svenska kyrkan måste följas noga. När frågan läggs fram för riksdagen, bör det
finnas ett ordentligt faktamaterial som grund för ställningstagandet. Uppgiften
atl la fram della material och att utarbeta förslag till en lagleknisk lösning
bör enligt min mening uppdras ät en särskild uiredare.

Det bör ankomma pä utredaren att fortlöpande följa
utvecklingen inom svenska kyrkan. Förhållandena inom de olika stiften bör
studeras. Kontinuerlig kontakt bör vidare hållas med kyrkliga organ och
sammanslutningar av rikskarakiär samt med personalorganisationerna. De närmare
formerna för della arbete bör enligt min mening lämnas öppna. Det bör slå uiredaren
fritt atl själv välja de kontaktvägar som framstår som lämpligast. Arbetet bör inriklas
på att en lägesbeskrivning skall kunna redovisas före utgången av år 1980. Del
är önskvärt all frågan kan läggas fram för riksdagen våren 1981 oeh för allmänl
kyrkomöte höslen samma år.

Den lagtekniska lösningen måsle naturligtvis sökas med beaklande
av vad jag har anförl om meningarna inom riksdagen och kyrkomötet. Handlingsalternativen
framstår som starki begränsade. Antingen kan man ersätta 1958 års behörighelslag
med en ny lag av liknande karaklär eller också kan man upphäva 1958 års lag
utan atl stifta någon ny lag och i stället falla lillbaka på de beslämmelser i
regeringsformen som jag tidigare har redovisat och på andra allmänna principer
om jämställdhet mellan kvinnor och män. I båda fallen torde vissa
övergångsanordningar bli nödvändiga. Del senare alternativet är enligt min
mening del mest tilltalande, men det slulliga valet av lösning måsle bli
beroende av bl.a. utvecklingen inom kyrkan.

Uiöver den lagstiftningsfråga som jag nu har nämnt bör uiredaren
överväga andra åtgärder som är ägnade att föra utvecklingen framåt. Som
särskilt angelägna vill jag peka på ålgärder som kan stimulera och underlätta
rekryteringen av kvinnliga präster, framför allt i de stift där antalet
kvinnliga präster i dag är ringa.

s. 568 Kontrollera mot PDF

DelH Kn:7 Skr 1979/80:103 568

Utredarens arbele måsle bedrivas i nära kontakt med de poliliska
partierna. Med hänsyn lill uppgiflernas arl, närmast insamlingen av fakta om
utvecklingen inom svenska kyrkan, har jag inle velat förorda en parlamentarisk
kommitté. Jag vill i stället föreslå alt lill utredaren knyts en referensgrupp
med företrädare för de poliliska partierna. Genom denna uppläggning möjli, s.
322 f). Ifråga om lälbebyggelse sker lämplighetsprövningen, såsom framgår av
del föregående, vid planläggningen eller vid eventuellt förekommande prövning
av om undantag (dispens) kan ges frän förbudet i 56 S byggnadsstadgan mol lälbebyggelse
ulanför detaljplan. Annan bebyggelse än lätbebyggelse prövas i samband med
prövning av ansökan om byggnadslov.

Staten eller kommunen har däremoi inte något forllöpande
ansvar enligt byggnadslagstiftningen för all grundförhållandena under befinllmets
upplåtande lill gudstjänst och därmed jämförlig förrättning fortfarande borde
tillkomma pastor. Med anledning av en motion till 1979 ärs kyrkomöte anförde kyrkolagsulskoUel
(KLU 1979:18) aU starka skäl lalar för all ansvarei för kyrkorummets användning
i sin helhel bör tillkomma kyrkorådet, i vilkel kyrkoherden ingår. Utskottet
framhöll all en ändring av nuvarande ordning kräver lagsliftning i kyrkolags
form och hemställde all kyrkomölet målle hos regeringen anhålla om ulredning
och förslag lill lagsliftning som innebär alt beslutanderätten i frågor om
upplåtande av kyrkorum i princip skall tillkomma kyrkorådet. Kyrkomötet biföll ulskotlets
hemställan (kskr 1979:17),

Enligt min mening är det angeläget atl den utredning som
kyrkomötet har begäri kommer till stånd. Med hänsyn lill det samband som finns
mellan denna fråga och den fråga som jag har behandlat i del föregående bör uiredaren
överväga ocksä frågan om upplåtande av kyrkorum.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
att regeringen bemyndigar chefen för kommundepariementel

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över
frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska kyrkan saml
frågan om upplåtande av kyrkorum,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekrelerare och annat
biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver all
kostnaderna skall belasla femtonde huvudtitelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

7.
Tilläggsdirektiv till länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Dir 1979:80

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-09

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför,

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04) har tillsalls med stöd
av regeringens bemyndigande den 2 december 1976,1 direktiven lill kommillén
erinrade

s. 569 Kontrollera mot PDF

569 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:7

min företrädare om alt den regionala samhällsförvaltningen
länge har slåll under deball och om all flera utredningar under 1960- och 1970-lalen
har behandlai länsstyrelsernas resp, landstingskommunernas ansvar för de
regionala samhällsuppgifterna. Som en följd härav har också flera partiella
reformer genomförls.

Enligt direkliven är det av grundläggande betydelse alt beslul
som rör de enskilda människorna fallas så nära dessa som möjligt och i största
möjliga utsträckning av folkvalda organ. Kommillén skall huvudsakligen överväga
sådana förändringar som på del regionala planel förlägger den poliliska
tyngdpunkten till landsiingskommunerna. Medan huvudlinjen hillills har varit
all salsa pä de slalliga länsorganen, bör den enligt vad som anförs i direkliven
i framliden vara atl stärka landstingskommunerna och därmed vidga utrymmet för
den kommunala självslyrelsen, I direkliven underslryks vidare atl del länsdemokraliska
reformarbetet bör ses som en fortlöpande utvecklingsprocess. Starka skäl talar
därför för en inriktning på fortsatta partiella reformer,

I ell försia delbetänkande (SOU 1978:35) Regional
utvecklingsplanering-länsplanering m,m, har kommillén lagl fram förslag lill ulformning
av den framtida länsplaneringen. Enligt kommittén bör det fortsatla arbelel på detla
område bedrivas dels som en fullsländig länsplanering, dels som en forllöpande
översyn av planeringen med en årlig redovisning. Den fullständiga
planeringsomgången bör vara inrikiad på alt framställa dels etl
planeringsunderlag, dels ell länsprogram. Den årliga översynen bör vara ålgärdsinriklad
och ges en direkt anknytning till den slatliga budgetprocessen. En väsenllig
punkt i kommitténs förslag är all landslingel - efler förslag av länsstyrelsen
- skall anta länsprogram resp, rapporl med anledning av översynen av fullsländig
länsplanering och att de antagna dokumenten skall redovisas för regeringen, Kommillén
föreslår en särskild lag om länsplanering, eflersom föreskrifter som innebär
åligganden för kommuner eller landslingskommuner enligi 8 kap, 5 S
regeringsformen skall meddelas i lag, 1 lagförslaget ges en ingående reglering
av planeringsprocessen.

Kommitténs förslag har remissbehandlais, I fråga om
landstingskommunernas förstärkta medverkan i den regionala samhällsplaneringen
är remissopinionen splittrad. Regeringens ställningstagande till förslagel har redovisals
i prop. 1978/79:112 om regionalpolitik. Föredraganden anför i propositionen atl
del förslag som länsdemokratikommittén har lagl fram har betydande förtjänster.
Det ger en vidgad roll åt landstingskommunerna i länsplaneringen och ökar
därmed möjligheterna för en offenllig debatt i väsenlliga regionala
avvägningsfrågor.

Andra synpukter talar emellerlid enligt föredraganden för atl
en partiell reform av del slag som kommillén föreslår inle bör aklualiseras f.n.
En konsekvens av den föreslagna lösningen synes kunna bli all del hos landsiingskommunerna
växer upp en särskild förvaltningsorganisation för all bereda de beslul som
landstingen enligt förslagel skall fatta. Etl annal problem utgör enligt
föredraganden anknytningen lill de andra planeringssystem som länsdemokratikommittén
nu undersöker. I propositionen föreslås vissa förändringar i länsplaneringen
som kräver jämkningar i kommitténs förslag. Föredraganden anför atl det kan
finnas skäl alt avvakla erfarenhelerna av just dessa förändringar, innan
beslutssystemet ulvecklas, Mol denna bakgrund konslalerar föredraganden atl
liden ännu inle är mogen för etl slutgiltigt slällningstagande till det förslag
som kommillén har lagl fram i silt försia delbelänkande. Riksdagen har vid
behandlingen av

s. 570 Kontrollera mot PDF

DelIlKn:7 Skr 1979/80:103 .'570

proposilionen slälll sig bakom denna bedömning (AU
1978/79:23, rskr 1978/79:435).

Jag anser all det är angelägel alt olika vägar mol en
vidgad länsdemokrati undersöks, innan siällning las till den framlida
utformningen av samhällsplaneringen på regional nivå. Kommillén bör därför fa
i uppdrag all sludera olika modeller för ell vidgat folkligt inflylande över
den regionala samhällsverksamheten.

En huvudlinje i kommilléns ursprungliga direkliv är all
den länsdemokraliska ulvecklingen kan främjas genom atl uppgifter som nu åvilar
länsstyrelsen eller andra statliga organ överförs till landstingskommunerna.
Även jag finner det värdefullt atl möjlighelen till sådana förändringar övervägs.
Del kan erinras om all flera verksamheier under senare år har överförts från slalligl
till landstingskommunall eller kommunall huvudmannaskap och all ytterligare
överföringar av detla slag f.n. prövas. Landsiingskommunerna har sålunda övertagil
ansvaret för bl.a. sjukskölerskeulbildningen och mentalsjukvården.
Utvecklingsfonderna, som har staten och landstingskommunerna som huvudmän,
övertog den 1 juli 1978 företagareföreningarnas uppgifler. F.n. pågar
förhandlingar med landsiingskommunerna och berörda kommuner om ändrat
huvudmannaskap för de statliga ungdomsvårdsskolorna, slatens vårdanstalter för
alko-holmissbrukarc samt de erkända och de enskilda vårdanstalterna för
alkoholmissbrukare. Ulredningen om sjukvården i krig föreslår i betänkandet (SOU
1978:83) Sjukvården i krig all ledningsansvarel för den civila hälso- och
sjukvården i krig förs över från länsstyrelserna lill landstingskommunerna.

En annan väg mol en vidgad länsdemokrati är alt stärka del
regionala folkliga inflytandet över den verksamhel som bedrivs av länsstyrelsen
eller andra slalliga organ ulan all huvudmannaskapel för verksamhelen ändras.
Under senare år har flera steg lagils i denna riktning. Jag vill särskilt
erinra om att länsstyrelserna har försetts med förtroendevalda slyrelser,
vilkas samtliga ledamöier ulom ordföranden numera ulses av landstingen (prop,
1976/77:19, KU 1976/77:12, rskr 1976/77:27),

Kommittén bör pröva om en forlsall utveckling i denna
riktning är en ändamålsenlig våg all nå fram mol en vidgad länsdemokrati, I
vissa fall kan det le sig lämpligl all låta flera ledamöter i de statliga
länsorganen nomineras eller väljas av landslingen. Det finns också skäl all
överväga om de förtroendevaldas inflytande bör utvidgas till vissa områden där
besluten f,n, fallas av tjänstemän. Härvid måste givetvis bl,a, kraven på
rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning beaklas liksom kravel på snabbhet
och effektivitet i förvallningen.

En undersökning av möjligheterna lill elt vidgal regionalt
folkligt inflylande över den slatliga verksamheten kan i vissa fall
aktualisera förändringar i arbetsfördelningen mellan cenirala och regionala
organ. Frågor av denna arl har nyligen behandlals av decenlraliseringsutredningen
i betänkandet (SOU 1978:52) Lägg besluten närmare människorna. Kommittén bör
dock vara oförhindrad alt föreslå de decentraliseringsälgärder som den frän här
angivna utgångspunkter kan flnna moliverade, I frågor av delta slag bör kommiitén
hålla konlakl med den delegation för omlokaliseringsfrågor m,m, som i enlighet
med etl ullalande av riksdagen med anledning av prop, 1978/79:112 kommer atl
knytas till regeringskansliel. Även åtgärder som syftar till en kommunalisering
av statliga länsfunklioner eller en yllerligare minskning av den slalliga
kontrollen över landstingskommunernas och

s. 571 Kontrollera mot PDF

571 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:7

kommunernas verksamhel bör kunna aklualiseras, när det
framstår som angeläget med hänsyn till kommitténs förslag i övrigt, I sådana
frågor bör kommittén samråda med stalskonirollkommiiién (Kn 1976:06).

En utveckling enligt den modell som jag senasl har berört
- etl vidgal regionalt folkligt inflytande inom ramen för etl forlsall statligt
huvudmannaskap - aktualiserar frågan om den nuvarande uppdelningen av den
regionala samhällsförvaltningen är ändamålsenlig. Gränserna mellan landsiingskommunerna
och den slalliga länsförvaltningen har med liden kommii atl bli mindre
markerade. Landstingskommunernas verksamhel regleras i avsevärd utsträckning av
statliga normer. 1 länsslyrelsernas styrelser utses numera samtliga ledamöter ulom
ordföranden av landstinget och regionalt valda förtroendemän har också ett belydande
inflylande i andra slalliga länsorgan. På längre sikt kan den historiskt
betingade klyvningen i en slallig och en kommunal regional förvaltningsapparat
komma all le sig konstlad. Kommunernas verksamhel kan ses som en enhetlig lokal
samhällsförvaltning där vissa verksamhetsområden är mer eller mindre reglerade
av staten, medan kommunerna i princip ensamma bestämmer över verksamheten på
andra områden. Även på länsnivån kan utvecklingen efter hand leda fram lill en enheilig
samhällsförvaltning med inslag såväl av statlig reglering som av ell vidgat
regionall självbestämmande.

Det är fulll klarl att det även i framliden kommer all
behövas samhällsorgan pä länsnivå som bl.a. verksläller slatliga beslul eller ulför
slatliga tillsyns- och kontrolluppgifter. För alla sådana uppgifler fordras
emellertid inle obetingat en renodlat statlig förvaltningsapparat av den typ
som vi nu har. På regional nivå liksom på lokal nivå bör avvägningen mellan
statlig reglering och regionalt resp, lokalt självbestämmande kunna variera
mellan olika förvaltningsområden. En enheilig regional samhällsförvaltning
skulle kunna omfalla både områden som är mer eller mindre fast reglerade av
staten och områden där verksamhetens innehåll bestäms regionall.

En enhetlig regional samhällsförvaltning kan uppstå genom
en successiv sammansmältning av länsstyrelsen och landstingskommunen ulan all
huvudmannaskapet för de olika uppgifterna behöver ändras under utvecklingens
gång. Det finns redan vissa förutsättningar för en sådan sammansmältning. En
är all de båda organen med liden har kommii alt få en mer likarlad
ledningsorganisation, Detla har skett bl,a. genom det växande inslaget av
förtroendevalda i den statliga länsförvaltningen och framväxten av en ulbyggd
förvaltningsorganisation hos landsiingskommunerna. En annan sådan förutsätlning
är all ledamöterna i landstingets förvaltningsutskott och länsstyrelsens slyrelse
numera utses av samma valkorporation, nämligen landstinget.

Den tredje modell som jag här har diskuterat - en enheilig
regional samhällsförvaltning - ligger i tiden mera fjärran än de båda andra
modellerna. Den kan betraktas som ett tänkbart senare utvecklingsstadium, om slalsmakterna
i sina länsdemokratiska strävanden väljer alt prioritera etl vidgal folkligt inflylande
inom ramen för den statliga länsförvaltningen, Kommiitén bör som underlag för
fortsatta överväganden skissera hur en sådan enhetlig regional
samhällsförvaltning skulle kunna konstrueras, I detla sammanhang kan det finnas
skäl att beakta de erfarenheler som har vunnits i våra nordiska grannländer.

Jag hemsläller all länsdemokralikommilténs uppdrag
preciseras i enlighet med vad jag nu har anfört.

s. 572 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:8 Skr 1979/80:103 572

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

8. Kyrkomötets ställning, befogenheter och sammansättning m.m.

Dir 1979:102

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-23

Departementschefen, slalsrådel Hansson, anför.

Svenska kyrkan slår på olika sätl i ett nära förhållande lill
siaten. Dess verksamhel lyder under elt mycket omfattande syslem av offentligrältsliga
regler. Församlingarna betecknas som kyrkliga kommuner. De har beskatl-ningsräll
efter i storl sell samma regler som gäller för kommunerna. Stiflsorganen är slalliga
myndigheler. På riksplanet handläggs ärenden som rör den offenlligrätlsligl
reglerade delen av verksamhelen av regeringen och statliga ämbetsverk.

Den särskilda relation mellan siaten och svenska kyrkan
som jag nu i korthet har redogjort för har varil ställd under debatt sedan
början av detla århundrade. Ulredningsarbele har pågåll i olika etapper sedan milten
av 1950-talet, Den senasle utredningsetappen tog sin början år 1975 genom de
överläggningar i slal-kyrka-frågan som då inleddes mellan företrädare för
staten och svenska kyrkan. Dellagarna i överläggningarna avlämnade gemensaml
sill förslag (SOU 1978; 1) i januari 1978. Efter remissbehandling av slat-kyrka-försiaget
beslöl regeringen alt inhämla kyrkomötets yttrande över förslagel och
remissyttrandena (skr 1979:1). Kyrkomölel sammanträdde i början av detta år.
Med röstetalen 54 mot 42 uttalade sig mötet för etl bevaral samband mellan
staten och kyrkan (SäU 1979:1, prot. 1979:20, kskr 1979:20). Mötet förordade
samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en uiredningsnämnd för all uiarbeta
och lägga fram förslag om kyrkans organisalion på stifts- och riksplan.

Efler kyrkomötels behandling av slal-kyrka-frågan förekom
överläggningar mellan de poliliska partierna angående stal-kyrka-frågans fortsatla
handläggning. Vid dessa erfor regeringen att en majorilel i riksdagen kunde
antas ställa sig avvisande lill sådana reformer inom ramen för del nuvarande
statskyrkosystemet, som uiredningsnämndens arbele syftar lill. Enligt vad
regeringen uttalade i en efter överläggningarna utfärdad kommuniké skulle stat-kyrka-lrägan
handläggas vidare i syfle alt vinna den bredare enighel i frågan som regeringen
anser önskvärd.

Jag avser inte atl nu gä in på principfrågan om förhållandel
mellan siaten och svenska kyrkan. Genom del utredningsarbete som har pågåll de senasle
20 åren och den i samband därmed förda deballen har denna övergripande fråga blivil
grundligt belyst. Däremoi vill jag la upp några komplelterande frågor som i
andra sammanhang och från skilda utgångspunkter har aktualiserats under senare
tid och som kan behöva undersökas för att slal-kyrka-frågan skall kunna föras
vidare. Del gäller främsl kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag och
vissa krav på reformer i fråga om kyrkomötels befogenheier och sammansättning.

En del av de offentligrättsliga bestämmelser som reglerar
svenska kyrkans

s. 573 Kontrollera mot PDF

573 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:8

verksamhel är av grundlags natur och ålerfinns i övergångsbestämmelserna
lill regeringsformen. Andra är av kyrkolags nalur. Enligt övergångsbestämmelserna
innebär detla all lagreglerna beslutas av regeringen gemensamt med riksdagen
och med samtycke av allmänl kyrkomöte. 1 regelsystemet för svenska kyrkan ingår
även beslämmelser i vanlig lag, som har beslutats av riksdagen, och beslämmelser
som regeringen har ulfärdal inom ramen för sin normgivningskompeiens.

Den nuvarande ordningen för kyrkolags stiftande tillkom i
samband med representationsreformen är 1866. Dess närmare innebörd har
klarlagts i 1951 års kyrkomöleskommillés belänkande (SOU 1955:47) Kyrkomötets grund-lagsenliga
befogenheier. Vid flera lillfällen har moiioner väckts i riksdagen om
upphävande av kyrkomötets lagstiftningsbefogenhel. Moiioner åren 1958 och 1959
avstyrktes under hänvisning till utredningsarbetet angående förhållandet mellan
stal och kyrka (Ku 1958:7, sammansatt KU och L/nl/ U 1959:2) och avslogs av
riksdagen. Till 1978/79 års riksmöie har i samma ämne väckts en motion (mol,
1978/79:1675), som ännu inle är behandlad av riksdagen.

De uiredningar-författningsutredningen och
grundlagberedningen-som förberedde grundlagsreformen ansåg alt reglerna om kyrkolagstiflning
borde behållas i avvaktan på elt ställningstagande i slal-kyrka-frågan och
föreslog alt reglerna logs in i regeringsformens övergångsbestämmelser.
Föredragande departementschefen uttalade i proposilionen (prop. 1973:90) med
förslag lill ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. all frågan om hur
reglerna om svenska kyrkan skulle samordnas med regelsystemet i övrigt i den
nya regeringsformen krävde ytterligare överväganden. Han förordade all de
gällande reglerna om kyrkolagstiflning behölls l.v. Som grundlagberedningen föreslagil
skulle dessa regler enligt del lill riksdagen avlämnade förslagel ha sin plats
i övergångsbestämmelserna till den nya regeringsformen. Denna lösning vann
riksdagens bifall (Ku 1973:26, rskr 265),

Reglerna om kyrkolagstiflning finns i punkt 9
övergångsbestämmelserna lill regeringsformen. Som jag har nämnl innebär de all
kyrkolag stiftas, ändras eller upphävs av regeringen gemensaml med riksdagen
och med samtycke av allmänl kyrkomöte. Reglerna avviker därigenom från de
regler som gäller i fråga om annan lagsliflning. Enligt 1 kap. 4 § andra
stycket regeringsformen är del riksdagen som stiftar lag. Della stadgande är ell
uiflöde av den för vårt statsskick grundläggande och i samma paragraf inskrivna
principen all riksdagen är folkets främsta förelrädare.

I punkt 9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen
finns förutom reglerna om kyrkolagstiftning flera andra från 1809 års
regeringsform överförda stadganden om svenska kyrkan. Bl.a. finns beslämmelser
om kyrkomölel, prästerliga befallningar och utnämningar, de kyrkliga kommunerna,
konungens trosbekännelse och prästeståndets privilegier.

Huvudbestämmelserna om kyrkomölel finns i de nämnda
övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Kyrkomötels sammansättning, arbetsformer
m.m. regleras i kyrkomölesförordningen (1949:174, ändrad senasl 1971:601) och i
den arbetsordning som kyrkomölel har antagit. Allmänt kyrkomöte består av de 13
biskoparna, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. Frågan om kyrkomötels
sammansättning togs upp i ell kyrkligt reformprogram som anlogs av 1968 års
kyrkomöte (SäU 1968; 1, kskr 1968:31), Reformförslaget innebar bl.a. att
uppdelningen av kyrkomötets ledamöter pä kategorierna biskopar, präster och
lekmän skulle upphöra, Ell

s. 574 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:8
Skr 1979/80:103 574

liknande förslag lill reformering och demokratisering av kyrkomölet
avgavs av de kyrkliga förelrädare som dellog i slal-kyrka-överläggningarna (SOU
1978:2), Vid behandling av della förslag uppdrog-som jag redan har nämnt - 1979
års kyrkomöte åt kyrkomötels uiredningsnämnd all utarbeta och lill nästföljande
kyrkomöte framlägga förslag om svenska kyrkans framlida organisalion pä stifts-
och riksplan. Målet skall bl.a. vara all inom ramen för nuvarande
statskyrkosystem ge riksplanet liksom stiften en motsvarighet lill den redan nu
i församlingarna fungerande demokraiiska ordningen. Uiredningsnämndens verksamhel
skall enligt regeringens beslul den 22 mars 1979 vara avslulad före ulgången av
seplember 1979.

Oavsett hur den principiella frågan om förhållandet mellan
siaten och svenska kyrkan kan komma alt lösas finns del enligt min mening skäl
all pröva i vad män del behövs särskilda grundlagsregler om svenska kyrkan. Jag
anser alt det är önskvärt atl sä långl möjligt undvika särregler om kyrkan. Det
är dessulom inle liilfredsslällande all man lång lid efler grundlagsreformen
har övergångsbestämmelser som i fråga om lagsliflningsmaklen innebär all de nya
principema inle slår igenom fullt ul. Samtidigt som det alltså finns ell behov
av förändringar bör inle de principiella ställningstagandena i slal-kyrka-frågan
föregripas.

Jag förordar alt en parlamentariskt sammansatt kommillé
får i uppdrag all uireda de frågor om grundlagsregleringen av svenska kyrkan
och om kyrkomötets ställning och befogenheter som jag här har antytt. I första
hand bör kommillén undersöka om inle reglerna om kyrkolagstiflning i punkt 9 övergängsbeslämmelserna
lill regeringsformen kan upphävas. Som jag redan har nämnl innehåller emellerlid
denna punkt flera andra från 1809 års regeringsform överförda stadganden om
svenska kyrkan. En del av dessa beståmmelser har nära samband med kyrkomötets
ställning som lagstiftande organ. Andra kan möjligen, i den män de alls behövs,
överföras lill annan lagsliflning. Undersökningen bör därför inle begränsas
till frågan om kyrkolagslifiningen utan omfatta hela punkt 9
övergångsbestämmelserna lill regeringsformen.

Kommillén bör sålunda undersöka i vad mån de olika stadgandena
kan upphävas och i vad män de i så fall bör ersättas med annan lagstiftning.
Det är i det sammanhanget en viktig uppgift för kommittén all som underlag för
fortsatt behandling av slal-kyrka-frågan belysa vilka konsekvenser ändringar på
dessa punkler får för svenska kyrkans - och särskilt för allmänna kyrkomötels-
ställning och karaklär. Det bör l.ex. belysas vad elt genomslag av
regeringsformens principer om normgivning innebär från nu angivna synpunki.

Kommittén bör överväga även frågan om kyrkomötets
sammansättning och arbelsformer. Därvid bör kommittén la del av de förslag som
1979 ärs kyrkomötes uiredningsnämnd avger och undersöka i vad mån dessa kan
genomföras ulan all man befäster statskyrkosystemet eller försvårar en framtida
kyrkoreform. Kommiitén bör sålunda överväga möjligheterna atl i samband med ell
upphävande av de övergångsbestämmelser till regeringsformen som grundlagfäster
statskyrkosystemet genomföra vissa reformer i den riklning som bl.a. 1979 års
kyrkomöte har uttalat sig för.

Utredningsarbetet bör bedrivas med sikte på att kommitténs
förslag skall föreligga i början av hösten 1980,

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag
efter samråd med chefen för justitiedepartemenlel all regeringen bemyndigar
chefen för kommundepariementel

s. 575 Kontrollera mot PDF

575 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:9

all lillkalla en kommillé med högsl sju ledamöier med
uppdrag alt uireda frågor om kyrkomötels ställning, befogenheter och sammansällning
rn, m,,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experler, sekrelerare och annat
bilräde ät kommillén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver alt kosinaderna
för kommillén skall belasla femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och bifaller hans hemsiällan.

(Kommundepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Dir 1979:103

Beslul vid regeringssammanlräde 1979-08-30 T.f.
departementschefen, statsrådet Wirtén, anför.

Genom Kungl, Maj;ls beslul den 2 november 1973 lillkallades
en särskild beredningsgrupp, ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) för all behandla
frågor om utveckling och ulnytljande av aulomalisk dalabehandling (ADB) med anknylning
lill samhällsplaneringen inom länsslyrelserna m.m.

Beredningsgruppen har redovisat en lägesrapport och etl
belänkande är 1976. Lägesrapporten, ADB i samhällsplaneringen (Ds Kn 1976:1-2),
gav skilda exempel pä användningen av dataunderlag och bearbetningar för
planeringsverksamheten i länen. Betänkandet, ADB i den regionala
samhällsplaneringen (Ds Kn 1976:7), behandlade mera långsikliga frågor om hur
informationsbehandlingen inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar borde
organiseras.

Statistiska cenlralbyrån (SCB) har samma år redovisat ett
utvecklingsarbete för all ulforma en regionalstalislisk dalabas (RSDB) inom cenlralbyrån.
RSDB kan kort beskrivas som etl system för distribution och presentation av
information via terminaler för bl.a. planeringen på regional och lokal nivå.

Förslagen från beredningsgruppen oeh SCB har remissbehandlais.
De har överlag mött ell positivi gensvar beiräffande ambilionerna att förbällra
informalionsunderlaget för samhällsplaneringen. I de fall alternativen har
ställts mot varandra har beredningsgruppens förslag förordals. Della allernaliv
förutsätter, som har framhållits i ADB-beredningsgruppens belänkande, all
vissa delar av RSDB-syslemet utnyttjas.

Kommunerna har delvis ställt sig avvaktande till
beredningsgruppens förslag. Beredningsgruppen hade i enlighel med direkliven
utformat sina förslag endast med lanke på länsstyrelsernas informationsbehov
och därvid inte närmare beaklal behovel av motsvarande planeringsunderlag hos
kommuner och landslingskommuner. Svenska kommunförbundei har i sill yltrande
pekat pä behovet av samlade lösningar för den kommunala och regionala
samhällsplaneringen. Datainspektionen har framhållil all regionala
planeringsdatabaser är atl föredra för personregisler med uppgifler

s. 576 Kontrollera mot PDF

Del II Kn:9
Skr 1979/80:103 576

om befolkningen, om detla kan bidra till atl ytterligare
personregister för planeringsändamål inle skapas. Datainspektionen har avstyrkt
upprättande av personregisler för permanent bruk i RSDB.

På grundval av statsmaktemas beslut all 21 länsslyrelser
skulle förses med daiorer för folkbokföring och beskailning saml
samhällsplanering beslutade regeringen i juli 1978 om upphandling av länsdalorer.

1 prop. 1978/79:121 om användningen av automalisk
databehandling (ADB) i statsförvaltningen behandlades bl.a. frågan om förulsällningarna
för samverkan på ADB-områdel mellan slal, kommuner och landslingskommuner.
Därvid konslaierades all det borde finnas möjligheter lill begränsad samverkan
i vissa frågor och pä några verksamhetsområden av gemensaml intresse. Etl
sådant område är dalabehandlingen för samhällsplaneringsändamål. Alt förulsällningarna
för ett samarbete mellan slal och kommun på della område borde undersökas
närmare hade även förordals av kommunförbundei i dess yltrande över
beredningsgruppens belänkande.

Den forlsaila utredningsverksamheten bör sikta lill alt uiarbeta
ett konkret förslag till en samlad lösning för den regionala och lokala
samhällsplaneringens informationsförsörjning. I delta ingår all göra en lämplig
fördelning av verksamhelen mellan cenlral, regional och lokal nivå. Därvid
skall särskilt beaklas fördelar som kan vinnas för slalliga länsmyndigheter, landslingskommuner
och kommuner i fråga om planering och ärendehandläggning inom verksamhetsfält
som är gemensamma. Beredningsgruppen bör klarlägga möjligheterna alt tillgodose
behovel av information för regional och lokal samhällsplanering med hjälp av
den bearbelningskapacilet som resp. länsdator kan slälla till förfogande sedan
folkbokförings- och beskatlningssystemets behov har tillgodosetts. Även
möjligheterna alt använda RSDB och andra resurser hos siaiisiiska cenlralbyrån
skall utredas. Beredningsgruppen bör konkret redovisa vilka arbetsuppgifter och
arbetsmängder som är aktuella vid resp. länsstyrelse. Beredningsgruppen bör
vidare utreda hur behovel av informalion som inte är regionall eller lokall
avgränsad bör tillgodoses. Härvid bör bl.a. möjligheterna all utnyttja
statistiska cenlralbyrån belysas.

Beredningsgruppen bör i det fortsatta arbelet, liksom hillills,
lägga särskild lonvikl vid utnyttjande av befinllig information från regisler
som har skapats för olika samhälleliga administrativa ändamål. Därmed kan
särskild datainsamling för samhällsplanering hållas tillbaka. Jag vill i detla
sammanhang erinra om alt dalainspektionen i sitt yltrande över
beredningsgruppens belänkande har anförl atl det är angeläget atl minska anlalel
personregisler och i stället försöka få lill slånd ett bredare utnyttjande av
såväl befintliga regisler som de vilka tillskapas för samhällsplaneringsändamål.
Härigenom kan etl effektivt ulnylljande av befinllig information uppnås samiidigi
som integritets- och säkerhetsaspekterna bälire tillgodoses.

Beredningsgruppen bör i silt fortsatta arbele även ägna uppmärksamhel
åt frågan om hur ADB kan bidra till rationaliseringen av den administrativa
verksamheten och av övrig ärendehandläggning inom länsstyrelserna ulom
skalleavdelningarna. Härvid bör beredningsgruppen samråda med de cenirala
statliga rationaliseringsorganen.

Beredningsgruppen bör vidare redovisa förslag till hur arbelet
med all utveckla och underhålla system och program bör organiseras. Det är
därvid

s. 577 Kontrollera mot PDF

577 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:10

angeläget att möjligheterna till samordning las lillvara
och all dubbelarbete undviks.

Beredningsgruppen bör också utreda och lämna förslag lill
hur datorutnyttjandet för samhällsplaneringen skall samordnas med motsvarande
ansvar för folkbokförings- och beskaiiningssystemel.

De register som byggs upp för här akluella ändamål torde
komma att ge en samlad bild av olika förhållanden i länen. Det är därför nödvändigl
alt beredningsgruppen särskilt beaktar integrilelskraven samt undersöker hur
registren skall kunna skyddas, undanföras eller förstöras vid krig eller
krigsfara.

En utgångspunkt för beredningsgruppens arbete skall vara
att kommuner och landstingskommuner som utnytijar länsdalorerna och där
uppbyggda register belalar för ijänsterna.

Som ett led i det fortsatta arbetet på att klarlägga
förutsättningarna för ADB-användning i den regionala och lokala förvaltningen
och effekterna av denna bör hittills bedriven försöksverksamhet utvärderas saml
ytterligare försöksverksamhel med begränsade ADB-system genomföras och utvärderas.
Beredningsgruppen bör initiera och följa sådan försöksverksamhet i länen. En
utgångspunkt bör härvid vara att användare vid länsstyrelser och i förekommande
fall kommuner och landstingskommuner deltar aktivt i förberedelsearbetet och
har ett operativt ansvar för försöksverksamheten. Denna verksamhet bör utformas
och planeras så att den ger erfarenhet av de praktiska problem som är
förknippade med utnyttjande av ADB-teknik på olika verksamhetsområden och
underlag för bedömning av de kostnader resp. rationaliseringsvinster eller
kvalitetsförbättringar som kan göras inom olika delar av länsstyrelsernas
verksamhet. Syftena med och ambitionsnivån för införande av ADB-teknik bör
därmed närmare kunna belysas.

Beredningsgruppen bör före utgången av år 1980 göra en
första redovisning av erfarenheterna av försöksverksamheten till regeringen.

Jag hemsläller att kommitténs uppdrag vidgas i enlighet
med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden oeh
bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

10. Bemanning längs våra kuster

Dir 1979:110

Beslut vid regeringssammanträde 1979-09-06

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför

Flera statliga myndigheter har personal stationerad längs
kusterna. Det är i första hand försvaret, sjöfartsverket, tullverket, polisen
och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Försvarets
personal bedriver en omfattande ulbildnings- och övningsverksamhet samt
övervakar och ingriper mot kränkningar av vårt sjöterritorium. Sjöfartsverket
har bl.a. hand om farlederna och lotsningen och har samordningsansvaret för
sjöräddningen. Tullverkets kustbevakning svarar för den reguljära civila
övervakningen

37 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

s. 578 Kontrollera mot PDF

DelH Kn: 10 Skr 1979/80:103 578

längs kusterna och har bl.a, ansvaret för olje- och
kemikaliebekämpningen till sjöss. Vissa uppgifter i fråga om sjöövervakningen
ankommer även på polisen. SMHI utför väderrapporlering utmed kusterna och har
dessutom personal knuten lill olika forsknings- och undersökningsuppdrag.

Även kommunala myndigheler och vissa organisaiioner har
personal som är verksamma utmed kusterna. Som exempel på organisaiioner kan
nämnas Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrulne (Sjöräddningssällskapet)
och Stiftelsen Stockholms skärgård. Den bofasta befolkningen längs våra kuster
har också stor betydelse i det nu akluella sammanhanget.

Under senare år har intressen med anknytning till nalurvård
och friluftsliv i allt större utsträckning aktualiserat övervakning längs
kusterna. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsernas naturvårdsenheter har
behov av att få fortlöpande rapporter om förändringar i miljön, både i samband
med olyckor som påverkar miljön och annars. Utvecklingen av det rörliga
friluftslivet, framför allt båtlivet, ställer dessulom krav på en service i
olika avseenden.

Utvecklingen särskilt under den senaste tioårsperioden har
inneburil all anlalet statligt anställda tjänstemän med stalionering längs
kusterna minskat. 1 flertalet fall har den stationära personalen ersatts av
tekniska och andra hjälpmedel eller rörliga enheter. Minskningen av personalen
är ett resultat av den rationalisering av verksamhelen som olika myndigheter
har genomfört. Myndigheterna har genomfört rationaliseringarna med beaktande i
första hand av den egna verksamhetens krav. Formerna för hur man skall värdera
andra samhällsintressen vid den avvägning som bör ske mellan dessa och ralionaliseringsintresset
har varit oklara.

Sjöövervakningskommittén (H 1977:05) har enligt sina direkfiv
(Dir 1977:88) Ull uppgift att överväga lämpliga former för samordning och
ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Kommiitén arbelar
bl.a. med frågan om samordning av resurserna för övervakningen. Arbetet är inte
inriktat särskilt på frågan om fortsatt bemanning längs kusterna.

Sjöfartsverket har i samarbete med naturvårdsverket,
försvaret och SMHI utarbetat en rapport om ett tiotal utsjöfyrplatsers
bemanning. Regeringen har i ett särskilt beslut den 16 augusti 1979 godtagit en
överenskommelse som har träffats mellan dessa myndigheter i fråga om
bemanningen av fyra fyrplatser för en treårsperiod. Fortsatla överläggningar
skall äga rum mellan myndigheterna om bemanningen av utsjöfyrplatserna på
längre sikt.

Kommittén (Jo 1978:05) för miljörisker vid sjötransporter
(MIST) har i sitt betänkande (SOU 1979:43) REN TUR - program för miljösäkra sjötranspor-
ter föreslagil att en särskild utredare tillsätts för att snabbt inventera det
totala samhällsbehovet av bemannade platser längs våra kuster. Från
miljövårdssynpunkt är det enligt MIST väsentligt att bemanningen längs kusterna
är så heltäckande som möjligt. MIST finner det angeläget att man snabbt kommer
till klarhet om vilken bemanning utmed våra kuster som en avvägning av alla
samhällsintressen ger.

Enligt min mening bör övervakning och bemanning längs
kusterna utformas med hänsyn tagen till alla samhällsintressen. De möjligheter
till insatser som kan erbjudas av slatliga och kommunala myndigheter, organisationer
- som l.ex. Sjöräddningssällskapet - samt kustbefolkningen bör därvid tas till
vara. Jag betraktar det som väsentligt att olika myndigheters resurser
samordnas så långt möjligt. Praktiska lösningar som medför lägsta möjliga
kostnader för samhället som helhet bör eflerslrävas. Självfallet måste även
fortsättningsvis tekniska hjälpmedel och rörliga enheter

s. 579 Kontrollera mot PDF

579 Kommittéer: Kommundepäi-tementet Delll Kn:10

användas
för övervakning längs kusterna. Vid övervägande av sådana frågor krävs det
emellertid en övergripande syn.

Som
jag tidigare har nämnl pågår inom sjöövervakningskommittén arbete som nära
berör de frågor jag nu tar upp. Jag anser vidare atl det arbete som
sjöfartsverket och andra berörda myndigheler ulför i fråga om utsjöfyrplatserna
är en värdefull utgångspunkt i sammanhanget. Utöver delta arbete finns det
emellertid ett behov av att närmare kartlägga frågan om bemanningen längs
kusterna. En sådan karlläggning bör tjäna som underlag för atl bestämma hur
frågorna skall lösas i enskilda fall vid en avvägning av olika
samhällsintressen. Som MIST har föreslagit bör en särskild uiredare tillkallas
för denna uppgift.

Uppdraget
bör i första hand omfatta en inventering av de personalresurser som nu finns
längs kusterna och en beskrivning av de uppgifter som personalen har alt
utföra. Den befintliga personalen och dennas arbetsuppgifter bör i syfte att nå
ökad samordning och ett effektivt utnyttjande av resurserna relateras till de
anspråk på bemanning som olika samhällsintressen ställer. Även de
regionalpolitiska aspekterna vid sysselsättningsförändringar bör beaktas.

Utredaren
bör lägga fram förslag till de principer som bör tillämpas vid myndigheternas
handläggning av bemanningsfrågor samt ange vilka grunder som bör gälla vid
avvägningen av de olika samhällsintressena och hur fördelningen av kostnaderna
bör ske mellan olika intressenter. Däremot bör det inte ingå i
utredningsuppdraget att i detalj behandla organisatav olika organ bör undvikas.

En
andra utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara riksdagens beslut om allmän
inriktning av industripolitiken (prop. 1978/79:123, NU 1978/ 79:59, rskr
1978/79:415) resp. regionalpolitiken (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr
1978/79:435).

En
tredje utgångspunkt bör vara att de förslag som utredaren för fram skall rymmas
inom ramen för de medel som Ln. årligen anvisas till Norrlandsfonden.

Utredaren
bör kartlägga om den utvidgade stödverksamheten bl justitie-, försvars-, kommunikafions-,
jordbruksoch handelsdepartementen att regeringen bemyndigar chefen för
kommundepartementet

att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om bemanningen
längs våra kuster,

att
besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare
hemställer jag att regeringen föreskriver aU kostnaderna skall belasta femtonde
huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommundepartementet)

s. 580 Kontrollera mot PDF

DelH Kn: 11 Skr 1979/80:103 580

11. Statsbidrag till kvinnoorganisationer

Dir
1979:137

Beslul vid
regeringssammanträde 1979-11-15.

Departementschefen, slalsrådel Boo, anför.

Folkrörelserna har hafl slor belydelse för ulvecklingen av
del moderna samhället i Sverige. De växte fram i etl skede då den poliliska
demokratin ännu inle hade genomförls och då stora delar av befolkningen levde
under svåra sociala och ekonomiska förhållanden. De byggde på de många
människornas sirävan efler förbällrade maleriella och andliga villkor. Genom
all gå samman och arbeta för gemensamma idéer fick man möjlighet atl påverka
samhällsutvecklingen. Slora medborgargrupper kom pä delta sätt alt aktivi la
del i samhällsarbete och idéutveckling. Folkrörelserna har alllid hafl en
ambition all få med människor som av ekonomiska skäl eller på grund av
bristfällig utbildning, sociala förhållanden e. d. har hafl svårt alt hävda
sina intressen.

Folkrörelser har med framgång verkal pådrivande pä
samhällsutvecklingen inom många områden. Ofta har samhällels insalser varit ell
resullal av den opinionsbildning som folkrörelserna bedrivit. Genom all dessa
fåll många av sina krav förverkligade, har deras egna fortsatta insalser på
vissa områden efler hand kommit att kännas mindre angelägna och engagerande för
medlemmarna. I dagens samhälle möter också folkrörelserna stark konkurrens
från andra verksamheter då det gäller all dra lill sig människors inlresse och
aktivitet.

Det kan konstateras all förulsältningarna för folkrörelsernas
arbete har förändrats i hög grad under de senaste decennierna. Forlfarande har
dock folkrörelserna en viklig funktion alt fylla för all vitalisera vår
demokrati. Deras arbetssvårigheter har därför påkallat uppmärksamhel från samhällels
sida. Deras situation och roll har diskuterats i flera sammanhang under senare
år.

Inom kommundepartementet pågår en allmän översyn av
folkrörelsernas arbelsvillkor i dagens samhälle och av relationerna mellan dem
och samhällsorganen. Arbelel bedrivs i konlakt med en referensgrupp med förelrädare
för ett 40-lal organisaiioner. Sju särskilda problemområden har tagits upp lill
behandling. Ell av dessa är folkrörelserna och ekonomin, som har granskals av
en särskild utredare. Denne avlämnade i augusli 1979 betänkandet (SOU 1979:60)
Bidrag lill folkrörelser, som f. n. remissbehandlas.

En läng rad organisationer har i dag ekonomiskt stöd av siaten.
I nästan alla departements huvudtitlar las upp särskilda statsbidrag för slöd
till organisationer. Dessa bidrag har myckel olika arl och syfte. De kan ulgå
som grundbidrag, organisationsbidrag, rörligl bidrag baserat på anlal medlemmar,
speciella projektbidrag etc.

I betänkandet Bidrag lill folkrörelser föreslås främst ålgärder
för aU förenkla och samordna slalens stöd till folkrörelserna. Härulöver
behandlas några typer av organisationer som f. n. inte har något fast slöd av
staten. Utredaren föreslår att miljöorganisationer och radioorganisationer
skall få etl åriigl statsbidrag lill sin cenirala verksamhel och alt frågan om etl
molsvarande slöd till kvinnoorganisationer skall las upp lill särskild ulredning.

s. 581 Kontrollera mot PDF

581 Kommittéer: Kommundepartementet
Del II
Kn:ll

Frågan om slöd lill kvinnoorganisationer har aklualiserals
särskilt genom atl man nu i hela samhället strävar efler jämsiälldhel mellan
kvinnor och män. Det finns inte någon vedertagen beslämning av begreppel
kvinnoorganisation. Uiredaren lämnar närmare uppgifler (bilaga 1 i
belänkandet) om en rad organisaiioner som med en vid begreppsbestämning kan
hänföras lill detla område. Del gäller de poliliska kvinnoförbunden, flera organisaiioner
på försvarets område och en hel rad andra sammanslutningar med skiftande
verksamhet och uppbyggnad. Av dessa erhåller bara de på försvarets område etl
reguljärt stöd av staten. Andra kan i vissa fall få projektbidrag för speciella
aktiviteter, och de politiska kvinnoorganisationerna torde indirekt få del av
stödet lill de politiska partierna. De slora varialionerna i fråga om medlemsbegrepp,
organisationens uppbyggnad regionalt och kommunall elc. gör det omöjligt att
till delta område ulan vidare föra över bidragsregler som redan finns för andra
organisationstyper. Del har inle legal i uiredarens uppdrag all konstruera nya
bidragssystem.

Genom att ställa kvinnornas problem i centrum och driva pä
arbetet för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män gör ålskilliga av
kvinnoorganisationerna sådana betydande insatser i samhället all de inle bör
slå utanför del reguljära slatliga stödel lill folkrörelser. Jag finner del
därför angeläget alt frågan om stöd lill kvinnoorganisationer nu tas upp till
utredning av en särskilt tillkallad uiredare.

Utredarens arbele skall ses som en fortsättning och komplellering
av del arbele som redovisas i betänkandet Bidrag lill folkrörelser. Del skall
främst syfta till att lösa de tekniska problem som hänger samman med
statsbidrag lill kvinnoorganisationer. Skilda tekniska lösningar kan tänkas men
syftet skall vara att ge konlinueriigl verksamhetsstöd lill
kvinnoorganisationernas centrala arbete.

Utredaren bör också närmare överväga vilka lyper av
kvinnoorganisationer som bör komma i fråga för statsbidrag. I detta sammanhang
måsle beaktas frågor om medlemsbegrepp och medlemsantal, om riksspridning och organisalion,
stadgeenliga möjligheter för medlemmarna alt påverka organisationens
inriktning och verksamhet, uppbyggnad elc.

Försvarels kvinnoorganisationer bör inte omfattas av den
nu föreslagna utredningen, eftersom de redan i dag får statsbidrag inom
totalförsvarets anslag. Dessa bidrag övervägs dessulom inom 1978 års försvarskommilté
(Fö 1978:02).

Utredaren bör även visa på koslnadskonsekvenserna av etl nylt
bidragssyslem. Härvid bör beaktas de statsbidrag i form av främst projektbidrag
som redan i dag går ut lill vissa kvinnoorganisationer.

Som bakgrund bör uiredaren presenlera en karlläggning av
syslem för bidrag till kvinnoorganisationer som förekommer inom övriga nordiska
länder.

Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära samarbele med kvinnorganisatio-nerna.

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemsläller jag
all regeringen bemyndigar chefen för kommundepartemeniei

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag all uireda
frågan om hur ell statligt stöd lill kvinnoorganisationerna kan konstrueras

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat
bilräde ål den särskilde uiredaren.

s. 582 Kontrollera mot PDF

DelH Kn:ll Skr
1979/80:103 582

Vidare
hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl
kostnaderna skall belasta femtonde huvudlilelns kommilléanslag.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

s. 583 Kontrollera mot PDF

583 Kronologiskt register

Kronologiskt
register över direktiv som inte har redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv Direktivrubrik och kommitlébeleckning Nr Nr

del I del II

1978:98 Tilläggsdirektiv till Konsumenlköpsulredningen
(Ju Ju 37 Jul

1977:13)

1978:99 Översyn av den slatliga skoladministralionen (U U 39 U 1

1978:17)

1978:100 Svenskundervisning för invandrare (A A 18 Al

1978:07)

1978:101 Verksamheten vid R2-reaktorn i Sludsvik (I I 24 11

1978:08)

1978:102 Kärnkraftens radioaktiva avfall - organisalions-och 123 12

finansieringsfrågor (I 1978:07)

1978:103 Ulredning om de s.k. kronoholmarnas framtida B 20 Bl

disposition (B 1978:08)

1978:104 Utredning om vissa frågor rörande användningen av S 32 SI

apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg

och ultraljud m. m. (S 1978:06)

1978:105 Utredning om försäkringsbolagens och försäk- E 10 El

ringsinspeklionens verksamhet m. m. (E 1979:01)

1978:106 Delegation för beredning av frågor om civilt ut- I 25 13

nyttjande av flyginduslriella resurser, m. m. (I

1978:09)

7979 års direktivserie:

1979:1 Transport av fariigt gods (K 1979:01) K 18 Kl

1979:2 Delegaiion för solvärme och bränslen som
kan I 26 14

ersälla olja, m. m. (I 1979:01)

1979:3 Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K K 7 K 2

1977:01)

1979:4 Tilläggsdirektiv till Kommittén om långväga Irans- Jo 20 Jo 1

port av luftföroreningar (Jo 1978:03)

1979:5 Översyn av panträltsreglerna i jordabalken, sjöla- Ju 53 Ju 2

gen (1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskriv

ning av rätt till luftfartyg

1979:6 Patenlprocessen (Ju 1979:03) Ju 54 Ju 3

1979:7 Planering av alternativ produklion och
sysselsätt- I 27 15

ning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som

inte omfattas av den militära flygindustrin (I

1979:02)

1979:8 Utredning av organisationen för de centrala myndig- B 21 8 2

hetsuppgiflerna avseende rationalisering och ADB

(B 1979:01)

1979:9 Tilläggsdirektiv till Vägtrafikskatteutredningen (B B 10 B 3

1977:05)

1979:10 Mönstring av sjömän (K 1979:02) K 19 K 3

1979:11 Tilläggsdirektiv för Utredningen om
ställföreträdare Ju 31 Ju 4

för dödsbo i vissa fall (Ju 1977:07)

1979:12 Översyn av handläggningen av ärenden om garantier 128 16

och lån till varv och rederier (I 1979:03)

1979:13 Direktiv till utredningen om förstärkta kontakter U 40 U 2

mellan hem och skola (U 1979:01)

1979:14 Tilläggsdirektiv till Kooperationsutredningen (119 17

1977:01)

s. 584 Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103 584

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

1979:15 Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m. m.
(Jo Jo 25 Jo 2

1979:01)

1979:16 Utredning om kontraklsvård (S 1979:02) S 34 S 2

1979:17 Tilläggsdirektiv till Typbesiktningsutredningen
(K K 8 K 4

, 1977:02)

1979i8 Översyn av lagstiftningen på atomeBeigiområdet
(I 130 18

1979:05)

1979.19 TiUäggsdirektiv till Utredningen om vissa Ijänsteor- U 17 U3

ganisatoriska frågor inom högskolan m.m. (U

1977:04)

1979:20 Utredning av pensionärernas sysselsättningsförhål- A 20 A 2

landén (A 1979:02)

1979:21 Kommission för de mindre och medelstora varven (I I 29 19

1979:04)

1979:22 Utredningen om informationssystemet företag-sam- 131 110

hälle (I 1979:06)

1979:23 Kommittén för uppföljning av högskolereformen (U U 42 U 4

1979:03)

1979;24 Biblioteksverksamhet med lalböcker och punkt- U 41 U 5

skriftsböcker (U 1979:02)

1979:25 Utredning om beskattningen av energi, m. m (B B 26 8 4

1979:06) 1979:26 Tilläggsdirektiv till Arrendelagskommittén
(Ju Ju 19 JuS

1975:04)

1979:27 Översyn av aktievinstbeskatlningen m. m. (B B 25 8 5

1979:05)

1979:28 Ulredning om olika former av bruttoskatter (B B 24 8 6

1979:04)

1979:29 Tilläggsdirektiv till Bilavgaskommittén (Jo Jo 18 Jo 3

1977:08)

1979:30 Översyn av hemspräksträning för förskolebarn (S S 35 S 3

1979:03)

1979:31 Göteborgs hamns internationella konkurrensförhål- K 20 K 5

lande (K 1979:03)

1979:32 Översyn av statsbidragssystemet för kommunal väg- K 21 K 6

hållning m. m. (K 1979:04)

1979:33 Tilläggsdirektiv till Förvaltningsutredningen (B B 9 8 7

1977:01)

1979:34 Fängelse och kriminalvård i anstalt (Ju 1979:04) Ju 55 Ju 6

1979:35 Kriminalvård i frihei m. m. (Ju 1979:05) Ju 56 Ju 7

1979:36 Ersäitning för skador på grund av
naturkatastrofer Kn 23 Kn 1

m.m. (Kn 1979:01)

1979:37 Tilläggsdirektiv till vissa uiredningar inom skolvä- S 19 U 6

sendet U 10 U 6

U 28 U 6

U 29 U 6

U31 U6

1979:38 Tilläggsdirektiv till Utredningen om
läromedels- U 12 U 7

marknaden (ULÄ) (U 1976:04)

1979:39 Ulredning om verksamheten vid Musikaliska akade- U 43 U 8

raiens bibliolek. Musikhistoriska museet och

Svenskt musikhistoriskt arkiv (U 1979:04)

1979:40 Alkoholfri molellverksamhel (S 1979:05) S 37 S 4

s. 585 Kontrollera mot PDF

585 Kronologiskt register

Direktiv Direklivrubrik och kommitlébeleckning Nr Nr

del I del II

opaginerad Kontrollera mot PDF

1979:41 Tilläggsdirektiv till Utredningen om
kommunal U 26 U 9

Bo 13

Bo 1

A 15

A3

S36

S5

B 27

B8

Jo 28

Jo 4

Jo 27

Jo 5

S38

S6

vuxenutbildning (U 1978:04) 1979:42 Översyn av
bostadsbidragen (Bo 1979:01) 1979:43 Tilläggsdirektiv till Nya utredningen
om yrkesinriktad rehabilitering m. m. (NYR) (A 1978:04) 1979:44 Bilsiöd
till handikappade (S 1979:04) 1979:45 Utredning om minskning av statens
bestånd av

ulhyrningsbostäder (B 1979:07) 1979:46 Översyn av
lagstiftningen om häradsallmänningar

och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna 1979:47 Ulredning
om organisalion och finansiering av

djurens hälso- och sjukvård (Jo 1979:03) 1979:48
Översyn av del ekonomiska siödet lill barnfamiljerna med särskild inriktning
på flerbarnsfamiljerna (S

1979:06)

1979:49 Utredning om reaklorsäkerhel mol bakgrund av 132 I ]1

bl. a. haveriet vid kärnkraftverket Three Mile

Island, block 2 (1 1979:07)

1979:50 Lokaliseringen av en cenlral anläggning för behand- Jo 26 Jo 6

S39

S7

A 19

A4

UD 7

UD 1

Kn21

Kn2

U44

U 10

133

112

ling av miljöfarligt avfall (Jo 1979:02) 1979:51
Cancerförebyggande åtgärder (S 1979:07) 1979:52 Ulredning om information
rörande arbelsmiljörisker (A 1979:01) 1979:53 Utredning om utbildningsbehovet
för del svenska

framlida ulvecklingssamarbelel (UD 1979:02) 1979:54
Tilläggsdirektiv till Kommillén för forlsall ulredning

av frågan om medbestämmande för de anställda i

kommuner och landstingskommuner (Kn 1978:02) 1979:55 Översyn
av vissa radiorättsliga frågor (U 1979:05) 1979:56 Konsekvenser av
en kärnkraftavveckling (I

1979:08) 1979:57 Tilläggsdirektiv till Kommillén för
utredning av Kn 22 Kn 3

frågan om ersäitning på grund av naturkatastrofer

m. m. (Kn
1979:01)

1979:58 Jordbrukets kapitalförsörining (E 1979:04) E 13 E 2

1979:59
Utredning om mottagandet av visst leslamenlariskt B 30 B 9

förordnande till förmån för staten m m (B

1979:10)

1979:60 Översyn av riksförsäkringsverkets organisation S 40 S 8

m. m. (S
1979:08)

1979:61 Tilläggsdirektiv till Delegationen för energiforsk- 16 I 13

ning (DFE)
(I 1975:02)

1979:62 Myndighelsorganisalionen inom energiområdel, I 35 I 14

m. m. (I 1979:10)

1979:63 Tilläggsdirektiv till Utredningen om den
gymnasiala U 13 Ull

utbildningen (U 1976:10)

1979:64 Vissa frågor rörande den militära underrätlelsetjän-
Fö 15 Föl sten m. m. (Fö 1979:01)

1979:65 Delegation för planering och uppföljning av
försöks- Ju 57 Ju 8

verksamhet med s. k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare
som har begått brott (Ju 1979:06)

1979:66 Vissa frågor rörande den mililära flygindusirins
Fö 16 Fö 2 framtida struktur m. m. (Fö 1979:02)

s. 586 Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103 586

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckiiing Nr Nr

del I del II

opaginerad Kontrollera mot PDF

1979:67 Ulredningen om den långsikliga
industripolitikens I 34 I
15

informalionsundedag
(I 1979:09) 1979:68 Tilläggsdirektiv till Kommittén för vissa
kommunal- Kn 19 Kn 4

demokratiska
frågor (Kn 1977:07)

1979:69 Utredning om Norrlandsfonden (I 1979:11) I 36 1 16

1979:70 Översyn av sjukförsäkringens ersältningssyslem
vid S 41 S9

sjukresor (S 1979:09)

1979:71 Utredningavfrägor rörande samordnad anskaffning 8 29 BIO

av utrustning för automatisk dalabehandling (ADB)

i Slalsförvaliningen
(B 1979:09) 1979:72 Översyn av skaiieförvallningen i Stockholms län Kn
24 Kn 5

(Kn
1979:03)

1979:73 Organisationskommitté med uppdrag att uireda I 37 I 17

vissa frägor om en Iräleknisk utvecklingsenhet i

Skellefteå
(I 1979:12)

1979:74 Kommitté för utbildning av högre chefer inom B 31 Bil

slatsförvahningen (B 1979:11) 1979:75 Jämställdhet
mellan kvinnor och män som präster i Kn 23 Kn 6

svenska
kyrkan, m. m. (Kn 1979:02)

1979:76 Utredning om tillsynen över värdepappersmarkna- Ell E3

den (E
1979:02)

1979:77 Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. (E E 12 E 4

1979:03)

1979:78 Utredning om utbildning av konservatorer m. m. (U U 47 U 12

1979:08)

1979:79 Styrmedel för näringslivels energihushållning, I 38 118

m. m. (I
1979:13)

1979:80 Tilläggsdirektiv till Länsdemokratikommittén (Kn Kn 9 Kn 7

1976:04)

1979:81 Utredning om den statliga rekreations-och turistpo- Jo 31 Jo 7

litiken
(Jo 1979:07)

1979:82 Utredning om den civila flyghistoriska museiverk- U 46 U 13

samhelen (U
1979:07)

1979:83 Utredning om förutsättningarna för tillverkning av Jo 29 Jo 8

etanol ur
sockerbetor m. m. (Jo 1979:05)

1979:84 Sverigehusets framtida användning (H 1979:02) H 14 Hl

1979:85
Utredning av den fortsatta fastighetsdataverksam- Ju 58 Ju 9

heten (Ju
1979:07)

1979:86 Försöksverksamhel för ftämjande av produkts- 139 I 19

ökning och teknikimport (I 1979:14)

1979:87 Utredning om behovel av officiell kontroll m. m. av I 41 I 20

vissa
larmanordningar (I 1976:16)

1979:88 Handel med teknik (H 1979:03) H 15 H 2

1979:89
Tilläggsdirektiv till Kommittén om integration av U 29 U 14

handikappade elever i det allmänna skolväsendet (U

1978:07)

1979:90 Forskningens och forskarutbildningens situation i U 49 U 15

Jo 30

Jo 9

U48

U 16

H 13

H3

den nya högskolan (U 1979:10) 1979:91 Statens stöd
till hästaveln (Jo 1979:06) 1979:92 Behov av radiobiologisk forskning (U
1979:09) 1979:93 Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport (H
1979:01)

opaginerad Kontrollera mot PDF

587 Kronologiskt register

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

1979:94 Tilläggsdirektiv till Delegationen för
frågor om Bo 8 Bo 2

energihushållning i befinllig bebyggelse (Bo

1973:03)

1979:95 Formerna för den medicinska ulredningen i kör- K 22 K 7

korlsärenden (K 1979:05)

1979:96 Folkbokföringens framlida organisation (B 8 32 B 12

1979:00) '

1979:97 Lokalisering av institutet för metodutveckling, A 21 A 5

forskning och personalulbildning inom den yrkes

inriklade rehabilileringen (A 1979:03)

1979:98 Tilläggsdirektiv till Underhållsfondsuiredningen Bo 9 Bo 3

(Bo 1978:05) 1979:99 Planmässig sanering efter induslrinedläggningar
(Bo Bo 14 Bo 4

1979:02)

1979:100 Tilläggsdirektiv till Utredningen om sjukvården i S 12 S 10

krig (S 1976:05)

1979:101 Sjömanspension genom kollektivavtal (K 1979:06) K 23 K 8

1979:102 Kyrkomötets ställning, befogenheier och
samman- Kn 27 Kn 8

sättning (Kn 1979:06)

1979:103 Tilläggsdirektiv till ADB-beredningsgruppen (C Kn 5 Kn 9

1973:06) 1979:104 Marknadsanpassad arbetsersättning till
intagna i Ju 59 Ju 10

kriminalvårdsanslaller m. m. (Ju 1979:08)

1979:105 Översyn av vissa konsumentpolitiska medel för H 16 H4

producentpåverkan (H 1979:04)

1979:106 Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag 8 33 8 13

(B 1979:00) '

1979:107 Utredning om offenlliga styrelseeldamöter i vissa I 40 I 21

aktiebolag m. m. (I 1979:15)

1979:108 Sveriges medlemskap i den Interamerikanska H 18 H 5

utvecklingsbanken (H 1979:06)

1979:109 Delegation för bättre skolmiljö och uppföljning av U 50 U 17

reformbesluten rörande grundskolan (U 1979:11)

1979:110 Bemanning längs våra kuster (Kn 1975:05) Kn 26 Kn 10

1979:111 Utredning om individuell mätning och
debitering av Bo 15 BoS

kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenbe

redning (Bo 1979:03)

1979:112 Utredning om effekterna av industripolitisk slöd- I 42 I 22

verksamhet (I 1979:17)

1979:113 Inventering av lokaler för dansteater i Stockholm (U U 53 U 18

1979:14)

1979:114 Verksamheten vid Sliftelsen Drouningholms teater- U 54 U 19

museum m. m. (U 1979:15)

1979:115 Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter 8 34 8 14

(U 1979:00) ' 1979:116 Utredning om rennäringens
ekonomiska förhållan- Jo 32 Jo 10

den (Jo 1979:08)

1979:117 Förberedelser för internationella handikappåret S 42 S 11

1981 (S 1979:00) '

1979:118 Skyddet för företagshemligheter m. m. (Ju Ju 60 Ju 11

1979:09) 1979:119 Användningen av kemiska medel i
jord-och skogs- Jo 33 Jo 11

bruket m. m. (Jo 1979:09)

1979:120 Den kollektiva tätortstrafiken (K 1979:07) K 24 K 9

s. 588 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 588

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

s. 3 Kontrollera mot PDF

1979:121 Utredning om arbelsmiljöinvesleringar i mindre
och A 22 A 6

U 51

U 20

U52

U21

143

123

Fö 17

Fö 3

BoS

Bo 6

Bo 16

Bo 7

U23

U22

medelstora företag m. m. (A 1979:04)2 1979:122 Översyn
av vissa skolförfattningar (U 1979:12) 1979:123 Skolor med annan huvudman än
stal och kommun 1979:124 Skogsindustrins virkesförsörining (I 1979:18)
1979:125 Vissa frågor rörande försvarels malerielverks uppgifter och
organisation m. m. (Fö 1979:03) 1979:126 Tilläggsdirektiv till Kartutredning
78 (Bo 1977:01) 1979:127 Ulredning om stadsförnyelse (Bo 1979:04) 1979:128
Tilläggsdirektiv till Dagspresskommittén (B

1978:01)

1979:129 Utredning om marknadsöversikter, varuprovningar H 17 H6

S43

S 12

Bo 17

Bo 8

H 19

H7

E 14

E5

Ju 61

Ju 12

8 35

B 15

och andra produktundersökningar (H 1979:05) ' 1979:130
Vård av anhörig i hemmet, m. m. (S 1979:00) ' 1979:131 Principerna för del
ställiga stödel till allmänna

samlingslokaler (Bo 1979:05) 1979:132 Kommersiell
information till utlandet (H 1979:07) 1979:133 Ulredning om den slatliga
statistiken (E

1979:00) ' 1979:134 Internationella faderskapsfrågor (Ju
1979:10) 1979:135 Översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag

m. m. (B 1979:00)'

1979:136 Ulredning om vissa organisaloriska frågor med anl. A 23 A 7

av den nya vapenfrilagsliftningen (A 1979:05) 1979:137 Statsbidrag
till kvinnoorganisationer (Kn Kn 28 Kn 11

1979:00)2

1979:138 Översyn av reglerna om folkpensionärernas skatte- 8 36 8 16

lättnader (8 1979:00) '

1979:139 Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag A 24 A 8

(A 1979:00) '

1979:140 Samordning av taxorna för viss kollektiv persontra- K 25 KIO

fik mellan olika regioner (K 1979:08)

1979:141 Ansvar för funktionärer i offenthg verksamhet (Ju Ju 64 Ju 13

1979:13)

1979:142 Valkretsindelningen i Malmöhus län (Ju 1979:12) Ju 63 Ju 14

1979:143 Översyn av
fastighetsbildningslagstiftningen (Ju Ju 62 Ju 15

1979:11)

Ledamöter m. fl. ej utsedda. " Särskild uiredare ej
utsedd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

589 Kronologiskt register

Kronologiskt
register i departementsvis ordning över kommittédirektiv som inte har
redovisats i kommittéberättelsen tidigare

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

Justitiedepartementet (Ju)

1978:98 Tilläggsdirekliv till Konsumentköpsutredningen
(Ju Ju 37 Ju 1

1977:13)

1979:5 Översyn av panträltsreglerna i jordabalken, sjöla-
Ju 53 Ju 2

gen (1891:35 s. 1) och lagen (1955:227) om inskrivning av
rätt till luftfartyg m. m. (Ju 1979:02)

Ju 54

Ju 3

Ju 31

Ju 4

Ju 19

JuS

Ju 55

Ju 6

Ju 56

Ju 7

Ju 57

Ju 8

1979:6 Patenlprocessen (Ju 1979:03)

1979:11 Tilläggsdirektiv lill Utredningen om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall (Ju 1977:07)

1979:26 Tilläggsdirekliv till Arrendelagskommittén (Ju
1975:04)

1979:34 Fängelse och kriminalvård i anstalt (Ju
1979:04)

1979:35 Kriminalvård i frihet m. m. (Ju 1979:05)

1979:65 Delegation för planering och uppföljning av
försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begålt
brott (Ju 1979:06)

1979:85 Utredning av den fortsatla fastighetsdataverksam-
Ju 58 Ju 9

heten (Ju 1979:07)

1979:104 Marknadsanpassad arbetsersättning lill inlagna
i Ju 59 Ju 10

kriminalvårdsanstalter m. m. (Ju 1979:08)

1979:118 Skyddet för företagshemligheter m.m.
(Ju Ju 60 Juli

1979:09)

Ju 61

Ju 12

Ju 64

Ju 13

Ju 63

Ju 14

Ju 62

Ju 15

1979:134 Inlernationella faderskapsfrågor (Ju 1979:10)

1979:141 Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet
(Ju 1979:13)

1979:142 Valkretsindelningen i Malmöhus län (Ju 1979:12)

1979:143 Översyn av fastighelsbildningslagstifiningen (Ju
1979:11)

Utrikesdepartementet (UD)

1979:53 Utredning om utbildningsbehovet för det
svenska UD 7 UD 1

framtida utvecklingssamarbetet (UD 1979:02)

Försvarsdepartementet (Fö)

1979:64 Vissa frågor rörande den mililära underrätlelsetjän-
Fö 15 Föl

sten m. m. (Fö 1979:01) 1979:66 Vissa frågor rörande
den mililära flygindustrins Fö 16 Fö 2

framlida siruktur m. m. (Fö 1979:02) 1979:125 Vissa frägor
rörande försvarets materielverks upp- Fö 17 Fö 3

gifter och organisationer m. m. (Fö 1979:03)

Socialdepartementet
(S)

1978:104 Ulredning om vissa frågor rörande användningen
av S 32 SI

apparatur för behandling med kortvåg, mikrovåg

och ultraljud m. m. (S 1978:06)

1979:16 Ulredning om kontraklsvård (S 1979:02) S 34 S2

1979:30 Översyn av hemspråksiräning för förskolebarn (S
S 35 S 3

1979:03)

1979:40 Alkoholfri molellverksamhel (S 1979:05) S 37 S 4

1979:44 Bilstöd lill handikappade (S 1974:04) S 36 SS

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skr
1979/80:103 590

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

s. 6 Kontrollera mot PDF

1979:48 Översyn av del ekonomiska stödet till
barnfamiljer- S 38 S 6

na med särskild inrikining på flerbarnsfamiljerna (S

S39

S7

S40

S8

S4I

S9

S 12

S 10

S42

S 11

1979;06) 1979:51 Cancerförebyggande ålgärder (S
1979:07) 1979:60 Översyn av riksförsäkringsverkets organisation

m. m. (S 1979:08) 1979:70 Översyn av sjukförsäkringens
ersättningssystem vid

sjukresor (S 1979:09) 1979:100 Ulredningen om sjukvården
i krig (S 1976:05) 1979:117 Förberedelser för inlernalionella
handikappåret

1981 (S
1979:00) '

1979:130 Vård av anhörig i hemmet, m. m. (S 1979:00) ' S 43 S 12

Kommunikationsdepartementet (K)

K 18

K 1

K7

K2

K 19

K3

K8

K4

K 20

K5

K 21

K6

K 22

K7

K 23

K8

K 24

K9

K 25

KIO

1979:1
Transport av farligt gods (K 1979:01)

1979:3 Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

1979:10 Mönstring av sjömän (K 1979:02)

1979:17 Tilläggsdirektiv lill Typbesiktningsulredningen (K
1977:02)

1979:31 Göteborgs hamns internationella konkurrensförhållande
(K 1979:03)

1979:32 Översyn av statsbidragssystemet för kommunal väghållning
(K 1979:04)

1979:95 Formerna för den medicinska utredningen i körkortsärenden
(K 1979:05)

1979:101 Sjömanspension genom kollektivavtal (K
1979:06)

1979:120 Den kollekliva lälortslrafiken (K 1979:07)

1979:140 Samordning av taxorna för viss kollektiv
persontrafik mellan olika regioner (K 1979:08)

Ekonomidepartementet (E)

1978:105 Utredning om försäkringsbolagens och
försäkrings- ElO El

inspektionens verksamhet m. m. (E 1979:01)

1979:58 Jordbrukets kapitalförsörining (E 1979:04) ' E 13 E 2

1979:76 Utredning om tillsynen över värdepappersmarkna-
Ell E3

den (E 1979:02)

1979:77 Översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. (E E 12 E4

1979:03)

1979:133 Utredning om den statliga statistiken (E E 14 E 5

1979:00)'

Budgetdepartementet
(B)

1978:103 Utredning om de s. k. kronoholmarnas
framtida 8 20 8 1

disposition (B 1978:08)

1979:8 Utredning av organisalionen för de centrala myndig- B 21 B 2

hetsuppgifterna avseende rationalisering och ADB

(8 1979:01)

1979:9 Tilläggsdirektiv lill vägtrafikskatteutredningen (B B 10 8 3

1977:05)

1979:25 Ulredning om beskattningen av energi, m. m. (B 8 26 8 4

1979:06)

1979:27 Översyn av aktievinstbeskattningen m. m. (B 8 25 B 5

1979:05)

s. 7 Kontrollera mot PDF

591 Kronologiskt register

s. 8 Kontrollera mot PDF

Nr

Nr

del 1

del II

B 24

B6

B9

B 7

8 27

B8

B 30

89

Direktiv Direktivrubrik och kommillébeteckning

1979:28 Utredning om olika former av bruttoskatler
(B

1979:04) 1979:33 Tilläggsdirektiv till Förvaliningsutredningen
(B

1977:01) 1979:45 Utredning om minskning av statens
bestånd av

ulhyrningsbostäder (B 1979:07) 1979:59 Ulredning om
mottagandet av visst testamentariskt

förordnande till förmån för staten, m. m. (B

1979:10)

1979:71 Utredningavfrägor rörande samordnad anskaffning 8 29 8 10

av utrustning för automatisk dalabehandling (ADB)

i statsförvaltningen (8 1979:09)

1979:74 Kommitté för utbildning av högre chefer inom B 31 B 11

statsförvaltningen (B 1979:11)

1979:96 Folkbokföringens framtida organisalion (B B 32 B 12

1979:00) '

1979:106 Översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag 8 33 B 13

(B 1979:00) '

1979:115 Kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifier B 34 B 14

(B 1979:00) '

1979:135 Översyn av reglerna för beskattning av slalsbidrag B 35 8 15

m. m. (8 1979:00) '

1979:138 Översyn av reglerna om folkpensionärernas skatte- B 36 8 16

läunader (B 1979:00) '

Utbildningsdepartementet (U)

1978:99 Översyn av den slatliga skoladministrationen (U
U 39 U 1

1978:17)

1979:13 Direktiv till utredning om förstärkta kontakter U 40 U2

mellan hem och skola (U 1979:01)

1979:19 Tilläggsdirekliv till Utredningen om vissa tjänsteor- U 17 U3

ganisatoriska frågor inom högskolan m. m. (U

1977:04)

1979:23 Kommiitén för uppföljning av högskolereformen (U
U 42 U4

1979:03)

1979:24 Biblioteksverksamhet med talböcker och punkt- U 41 U 5

skriftsböcker (U 1979:02)

1979:37 Tilläggsdirektiv till vissa utredningar inom skolvä- U 6

sendet

(S 1977:12) , s 19

(U 1975:19) U jq

(U 1978:06) U 28

(U 1978:07) U 29

(U 1978:09) U 3,

1979:38
Tilläggsdirektiv till Ulredningen om läromedels- U 12 U 7

marknaden (ULÄ)
(U 1976:04)

1979:39 Ulredningom verksamhelen vid Musikaliska akade- U 43 U8

miens bibliotek, Musikhisloriska museet och

Svenskl musikhistoriskt
arkiv (U 1979:04)

1979:41 Tilläggsdirektiv till Utredningen om kommunal U 26 U 9

vuxenutbildning
(U 1978:04)

1979:55 Översyn av vissa radiorättsliga frågor (U 1979:05) U 44 U 10

1979:63
Tilläggsdirektiv till Ulredningen om den gymnasiala U 13 Ull

ulbildningen (U 1976:10)

s. 29 Kontrollera mot PDF

Nr

Nr

del I

del 11

U 47

U 12

U 46

U 13

U29

U 14

Direktiv Direktivrubrik och kommittébeteckning

1979:78 Utredning om utbildning av konservalorer m. m. (U
1979:08)

1979:82 Utredning om den civila flyghisloriska museiverksamheten
(U 1979:07)

1979:89 Tilläggsdirektiv lill Kommittén om integration av
handikappade elever i det allmänna skolväsendet (U 1978:07)

1979:90 Forskningens och forskarutbildningens
situation i U 49 U 15

den nya högskolan (U 1979:10)

U48

U 16

USO

U 17

U53

U 18

U54

U 19

U51

U 20

U52

U21

1979:92 Behov av radiobiologisk forskning (U 1979:09)

1979:109 Delegation för bäitre skolmiljö och uppföljning
av reformbesluten rörande grundskolan (U 1979:11)

1979:113 Invenleing av lokaler för dansleater i Stockholm (U
1979:14)

1979:114 Verksamhelen vid Stiftelsen Drottningholms leaiermuseum
m. m. (U 1979:15)

1979:122 Översyn av vissa skolförfattningar (U 1979:12)

1979:123 Skolor med annan huvudman än siat och kommun (U
1979:13)

1979:128 Tilläggsdirekliv lill Dagspresskommillén
(8 U 23 U 22

1978:01)

Jordbruksdepartementet (Jo)

Jo 20

Jo 1

Jo 25

Jo 2

Jo 18

Jo 3

Jo 28

Jo 4

Jo 27

Jo 5

Jo 26

Jo 6

Jo 31

Jo 7

Jo 29

Jo 8

Jo .30

Jo 9

Jo .32

Jo 10

1979:4 Tilläggsdirekliv lill Kommiitén om långväga transport
av luftföroreningar (Jo 1978:03)

1979:15 Åtgärder mot sirålrisker i byggnader, m. m. (Jo
1979:01)

1979:29 Tilläggsdirektiv till Bilavgaskommilt (Jo
1977:08)

1979:46 Översyn av lagstiftningen om häradsallmänningar
och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (jo 1979:04)

1979:47 Utredning om organisation och finansiering av
djurens hälso- och sjukvård (Jo 1979:03)

1979:50 Lokaliseringen av en central anläggning för behandling
av miljöfarligt avfall (Jo 1979:02)

1979:81 Ulredning om den statliga rekreations- och
turistpolitiken (Jo 1979:07) '

1979:83 Utredning om förutsättningarna för tillverkning av
etanol ur sockerbetor m. m. (Jo 1979:05)

1979:91 Siaiens slöd till hästaveln (Jo 1979:06)

1979:116 Utredning om rennäringens ekonomiska förhållanden
(Jo 1979:08)

1979:119 Användningen av kemiska medel i jord-och
skogs- Jo 33 Jo 11

bruket m. m. (Jo 1979:09)

Handelsdepartementet (H)

H 14

H 1

H 15

H2

H 13

H3

H 16

H4

H 18

H5

1979:84 Sverigehusets framtida användning (H 1979:02)

1979:88 Handel med teknik (H 1979:03)

1979:93 Översyn av riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport
(H 1979:01)

1979:105 Översyn av vissa konsumentpolitiska medel för
producentpåverkan (H 1979:04)

1979:108 Sveriges medlemskap i den Interamerikanska
utvecklingsbanken (H 1979:06)

opaginerad Kontrollera mot PDF

593 Kronologiskt register

Direktiv Direktivrubrik och kommillébeteckning Nr Nr

del I del II

1979:129 Ulredning om marknadsöversikter, varuprovningar
H 17 H6

och andra produktundersökningar (H 1979:05) '

1979:132 Kommersiell information till utlandet (H 1979:07) H 19 H7

Arbetsmarknadsdepartementet (A)

1978:100 Svenskundervisning för invandrare (A 1978:07) Alg Al

1979:20 Utredning av pensionärernas sysselsätlningsförhäl-
A 20 A 2

landén (A 1979:02)

1979:43 Tilläggsdirekliv till nya utredningen om yrkesinrik- A 15 A 3

tad rehabilitering m. m. (NYR) (A 1978:04)

1979:52 Utredning om information rörande arbetsmiljöris- A 19 A 4

ker (A 1979:01)

1979:97 Lokalisering av institutet för metodutveckling, A 21 A 5

forskning och personalulbildning inom den yrkesin

riktade rehabilitenngen (A 1979:03)

1979:121 Ulredning om arbetsmiljöinvesteringar i mindre och A 22 A 6

medelstora företag m. m. (A 1979:04)

1979:136 Ulredning om vissa organisaloriska frågor med A 23 A 7

anledning av den nya vapenfrilagstiftningen (A

1979:05)

1979:139 Arbetsmarknadsutbildning och utbildning i företag A 24 A 8

(A 1979:00) '

Bostadsdepartementet (Bo)

1979:42 Översyn av bostadsbidragen (Bo 1979:01) Bo 13 Bo 1

1979:94 Tilläggsdirektiv till Delegalionen för
frågor om Bo 8 Bo 2

energihushållning i befintlig bebyggelse (Bo

1978:03)

1979:98 Tilläggsdirekliv till Underhållsfondsuiredningen Bo 9 Bo 3

(Bo 1978:05) 1979:99 Planeringssanering efter induslrinedläggningar
(Bo Bo 14 Bo 4

1979:02) 1979:111 Ulredningom individuell mätning och
debitering av Bo 15 BoS

kostnader för uppvärmning och tappvarmvattenbe

redning (Bo 1979:03)

1979:126 Tilläggsdirektiv till Kartutredning 78 (Bo 1977:01) Bo 5 Bo 6

1979:127 Utredning om stadsförnyelse (Bo 1979:05) Bo 16 Bo 7

1979:131 Principerna för del statliga stödet till
allmänna Bo 17 BoS

samlingslokaler (Bo 1979:05)

Industridepartementet (I)

1978:101 Verksamheten vid R2-reaklorn i Studsvik
(I 124 II

1978:08)

1978:102 Kärnkraftens radioakliva avfall - organisations- och I 23 12

finansieringsfrågor (1 1978:07)

1978:106 Delegation för beredning av frågor om civilt utnytt- 125 13

jande av flyginduslriella resurser, m. m.
(I

1978:09)

1979:2 Delegalionen för solvärme och bränslen som kan I 26 14

ersätta olja, m. m. (I 1979:01)

1979:7 Planering av alternativ produktion och sysselsätt- I 27 15

ning inom de delar av försvarsmaterielindustrin som

inte omfattas om den militära flygindustrin (I

1979:02)

38 Riksdagen 1979180. 1 saml. Nr 103

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr

Nr

del I

del II

128

16

19

17

I .30

18

129

19

1 31

I 10

1 32

I 11

1 33

I 12

I 6

1 13

1 35

I 14

1 34

I 15

136

I 16

1 37

1 17

1 38

1 18

139

1 19

141

I 20

140

I 21

I 42

1 22

143

123

Kn22

Kn 1

Kn21

Kn 2

Direktiv Direktivrubrik och kommittcbelcckning

1979:12 Översyn av handläggningen av ärenden om garanlier
och lån lill varv och rederier (1 1979:03)

1979:14 Tilläggsdirektiv till Kooperationsutredningen (1
1977:01)

1979:18 Översyn av lagstiftningen på aiomenergiområdet (1
1979:05)

1979:21 Kommission för de mindre och medelstora varven (1
1979:04)

1979:22 Ulredningen om informationssystemet företag-samhälle
(I 1979:06)

1979:49 Utredning om reaktorsäkerhet mot bakgrund av bl.
a. haveriet vid kärnkraftverket Three Mile Island, block 2 (I 1979:07)

1979:56 Konsekvenser av en kärnkraftavveckling (1 1979:08)

1979:61 Tilläggsdirektiv till Delegationen för energiforskning
(1 1975:02)

1979:62 Myndighetsorganisationen inom energiområdet, m.m.
(I 1979:10)

1979:67 Utredningen om den långsiktiga industripolitikens
informationsunderlag (I 1979:09)

1979:69 Ulredning om Norrlandsfonden (I 1979:11)

1979:73 Organisaiionskommitié med uppdrag att utreda vissa
frågor om en träteknisk utvecklingsenhet i Skellefteå (I 1979:12)

1979:79 Styrmedel för näringslivets energihushållning, m. m.
(I 1979:13)

1979:86 Försöksverksamhet för främjande av produktsökning
och teknikimpori (1 1979:14)

1979:87 Utredning om behovet av officiell kontroll m. m.
av vissa larmanordningar (1 1979:16)

1979:107 Ulredning om offentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag m. m. (I 1979:15)

1979:112 Utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet
(1 1979:17)

1979:124 Skogsindustrins virkesförsörining (I 1979:18)

Kommundepartementet (Kn)

1979:36 Ersättning för skador på grund av naiurkaiasirofer

m.m. (Kn 1979:01) 1979:54 Tilläggsdirektiv till
Kommittén för fortsatt utredning

av frågan om medbestämmande för de anställda i

kommuner och landstingskommuner (Kn 1978:02) 1979:57
Tilläggsdirektiv till Kommittén för utredning av Kn 22 Kn 3

frågan om ersäuning på grund av naturkatastrofer

m. m. (Kn 1979:01) 1979:68 Tilläggsdirekliv till Kommiitén
förvissa kommunal- Kn 19 Kn 4

demokriska ftågor (Kn 1977:07) 1979:72 Översyn av
skatteförvaltningen i Stockholms län Kn 24 Kn 5

(Kn 1979:03) 1979:75 Jämställdhet mellan kvinnor och
män som präster i Kn 23 Kn 6

svenska kyrkan m. m. (Kn 1979:02)

1979:80 Tilläggsdirektiv till Länsdemokratikommittén (Kn Kn 9 Kn 7

1976:04)

opaginerad Kontrollera mot PDF

595 Kronologiskt register

Direktiv Direklivrubrik och kommittébeteckning Nr Nr

del I del II

1979:102 Kyrkomötets ställning, befogenheter och
samman- Kn 27 KnS

sättning (Kn
1979:06)

1979:103 Tilläggsdirekliv till ADB-beredningsgruppen (C KnS Kn 9

1973:06)

1979:110 Bemanning längs våra kuster (Kn 1979:06) Kn 26 Kn 10

1979:137
Statsbidrag till kvinnoorganisationer (Kn Kn 28 Kn
11

1979:00) '

Ledamöter m. fl. ej utsedda. Särskild utredare ej utsedd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 596

Sakregister
till kommittédirektiv

(Sakregistret
omfattar del II.
Referenserna till kommitléberätielsens
del I innehåller alltid 1. Referenserna till denna del saknar motsvarande
beteckning.)

A

ADB, cenirala
myndighetsuppgifter B 2; I B 21

ABD-heredningsgruppen Kn 9; I Kn 5

ABD-ulruslning i statsförvaltningen B 10; I B 29

Akliebolag, offenlliga styrelseledamöter 1 21; 1 1 40

Aklievinsibeskauningen B 5; I B 25

Alkoholfri motellverksamhet S 4; I S 37

Allmänna samlingslokaler Bo 8; 1 Bo 17

Allmänna skolväsendel U 14; I U 29

Allmänningsskogar Jo 4; 1 Jo 28

Alternativ produktion 1 5; 1 I 27

Anhörigs vård S 12; I S 43

Anstalt, kriminalvård Ju 6; I Ju 55

Anställda i kommuner och landslingskommuner Kn 2; I Kn 21

Ansvar, funktionärer i offentlig verksamhet Ju 13; I Ju 64

Apparatur för behandling med kortvåg mm. S 1; I S 32

Arbelsersällning, kriminalvårdsanslaller Ju 10; 1 Ju 59

Arbetsmarknadsutbildning A 8; I A 24

Arbetsmiljöinvesteringar A 6; I A 22

Arbetsmiljörisker A 4; I A 19

Arkiv, musikinstitutet U S: I U 43

Arrendelagskommittén Ju 5; I Ju 19

Atomlagstiftningskommittén I 8; I I 30

Avfall, miljöfariigt Jo 6; I Jo 26

Avfall, radioaktivt I 2; I 1 23

Avgifter, kulturarbetare och uppfinnare B 14; I B 34

B

Barnfamiljers ekonomiska stöd S 6; I S 38

Bebyggelse, energihushållning Bo 2; I Bo 8

Behandling av miljöfarligt avfall Jo 6; I Jo 26

Bemanning längs våra kuster Kn 10; I Kn 26

Beskattning av energi B 4; I B 26

Beskaltningsregler, familjeföretag B 13; I B 33

Biblioteksverksamhet, Musikaliska akademin U 8; I U 43

Biblioteksverksamhet, talböcker U 5; I U 41

Bilavgaskommiitén Jo 3; I Jo 18

Bilstöd, handikappade S 5; I S 36

Bosiadsbidragskommittén Bo 1; I Bo 13

Brou, narkotikamissbrukare Ju 8; I Ju 57

Bruttoskatler B 6; I B 24

Bränslen, ersättning för olja 1 4; I I 26

Byggnader, sirålrisker Jo 2; I Jo 25

C

Cancerkommiltén S 7; I S 39

Cenirala myndighelsuppgifter, ADB och rationalisering B 2; I B 21

Ceniralanläggning, miljöfarligt avfall Jo 6; I Jo 26

Chefsutbildning, statsförvaltningen B 11; 1 B 31

Civila flyghistoriska museiverksamheien U 13; I U 46

C(V/7f utnyttjande av flygindustriella resurser I 3; I I 25

s. 8 Kontrollera mot PDF

D

Dagspresskommitlén U 22; I U 23

Dalarnas häradsallmänningar och allmänningsskogar Jo 4; I Jo 28

Dansleater i Stockholm U 18; I U 53

DFE (Delegalionen för energiforskning) I 13; I I 6

DlS-ulredningen (Ulredningen om informationssystemet

företag-samhälle) I 10; I I 31

Djurens hälso- och sjukvård Jo 5; I Jo 27

Drottningholms leaiermuseum U 19; I U 54

Dödsbo, slällförelrädare Ju 4; I Ju 31

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ekonomiska
förhållanden, rennäringen

Ekonomiskl
slöd, barnfamiljer

Elever,
handikappade

Elevvårdskommiltén

Energibeskattning

Energiforskning,
Delegalionen för . . (DFE)

Energihushållning,
befinllig bebyggelse

Energihushållning,
styrmedel för näringslivel

Energiområdet,
myndighetsorganisation

Ersällning,
naturkatastrofer

Ersättningsbränslen
för olja

Ersättningssystem
vid sjukresor

Etanol,
ur sockerbetor

Jo 10; I
Jo 32 S 6; I S 38 U 6, 14; I U 29 U 6; 1 U 28 B 4; 1 B 26 I 13; I 16 Bo 2; I Bo
8 I 18; I I 38 I 14; I I 35 Kn 1, 3; I Kn 22 I 4; I I 26 S9; 1 S41 Jo 8; I Jo
29

s. 10 Kontrollera mot PDF

Faderskapsfrågor, iniernatinnella Ju 12; I Ju 61

Familjeföretag, beskattningsregler B 13; I B 33

Farligl gods, transporter K 1; I K 18

Faslighetsbildningslagsliftningen Ju 15; I Ju 62

Faslighetsdataverksamheten Ju 9; I Ju 58

Fastighetsrättens pantregler Ju 2; I Ju 53

Flerbarnsfamiljers ekonomiska stöd S 6; 1 S 38

Flyghistorisk museiverksamhet, civd U 13; I U 46

Flygindustri, militär Fö 2; 1 Fö 16

Flygindustriella resurser, civilt utnyttjande I 3; I I 25

Folkbokföringens organisation B 12; 1 B 32

Folkpensionärernas skattelättnader, översyn av reglerna B 16; I B 36

Fondförvaltning, statlig E 4; I E 12

Forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen A 5; 1 A 21

Forskning, radiobiologisk U 16; I U 48

Forskningen och den nya högskolan U 15; I U 49

Frivårdskommittén Ju 7; I Ju 56

Fängelsestraffkommitlén Ju 6; I Ju 55

Förelag, arbetsmiljöinvesteringar A 6; I A 22

Företag-samhälle, informationssystem I 10; I I 31

Företagshemligheter, skydd Ju 11; I Ju 60

Företagsutbildning A 8; I A 24

Författningar, skolväsendet U 20; I U 51

Förskolebarn, hemspråksträning S 3; I S 35

Försvarets materielverk, uppgifter och organisation Fö 3; I Fö 17

Försäkringsbolagens verksamhet E 1; I E 10

Försäkringsinspektionens verksamhet E 1; I E 10

Försvarsmaterielindustrin, allernauv produktion och

sysselsättning I 5; I I 27

Förvaltningsutredningen B 7; I B 9

s. 11 Kontrollera mot PDF

G

Garanlier,
varv och rederier 1 6; 1 1 28

Godstransporter K 1; I K 18

Grundskolan,
uppföljning av reformbesluten U 17; I U
50

Gymnasieulredningen U 11; I U 13

Göteborgs
hamns internationella konkurransförhållanden K
5; I K 20

s. 3 Kontrollera mot PDF

H

Handel
med teknik

Handikappade,
bilsiöd

Handikappade
elever, allmänna skolväsendel

Handikappåret,
inlernationella

Haveri,
kärnkraftverk

Hem och
skola, kontakter

Hemmel,
vård av anhörig

Hemspråksiräning

Huvudmannaskapsfrågor,
skolväsendel

Häradsallmänningar

Hästaveln, slatligt stöd

Högre chefsutbddning, slatsförvahningen

Högskolan, forskning

Högskolan, tjänsteorganisationen

Högskolereform, uppföljning

H2; I H 15

SS; 1 S 36

S 11; I
11; U 2; S 12; S3;

U 6, 14; I U 29 IS 42 I 132 I U40 IS 43 IS 35

U21; 1 U52 Jo 4; I Jo 28 Jo 9; I Jo 30 B 11; I B 31 U 15;
I U 49 U 3; I U 17 U 4; I U 42

s. 4 Kontrollera mot PDF

Individuell mätning, varmvatlenberedning Bo 5; I Bo 15

Induslrinedläggningar, planmässig sanering Bo 4; I Bo 14

Industripolitikens informationsundertag, långsiktigt I 15; I I 34

Industristödsutredningen I 22; I I 42

Information om arbetsmiljörisker A 4; I A 19

Information till utlandet, kommersiell H 7; I H 19

Informationssystemet företag-samhälle I 10; I 1 31

Inlegrationskommittén U 6, 14; II U 29

Interamerikanska utvecklingsbanken H 5; I H 18

Internationella faderskapsfrågor Ju 12; I Ju 61

Internationella handikappåret S 11; I S 42

Internationella konkurrensförhållanden, Göteborgs hamn K 5; I K 20

Jordabalkens panträttsregler Ju 2; I Ju 53

Jordbruk, kemiska medel Jo 11; I Jo 33

Jordbrukets kapitalförsörjning E 2; 1 E 13

Jämställdhet, manliga och kvinnliga präster Kn 6; I Kn 23

K

Karlulredning 78 Bo 6; I Bo 5

Kemiska medel, jord- och skogsbruk Jo 11; I Jo 33

KIPI (Kommittén för industripolitikens informationsun

derlag) I 15; I I 34

Kollektiv persontrafik, samordningsfrågor K 10; 1 K 25

Kollektiv tätortstrafik K 9; I K 24

Kollektivavtal, sjömanspension K 8; I K 23

Kommersiell information till utlandet H 7; I H 19

Kommunaldemokratiska kommittén (KDK) Kn 4; I Kn 19

Konservatorsutbildning U 12; I U 47

Konsumentköpsutredningen Ju 1; I Ju 37

Konsumentpolitiska medel, producentpåverkan H
4; I H 16

Kontraktsvård, narkotikamissbrukare Ju 8; I Ju 57

Krig, sjukvård S 10; I S 12

s. 5 Kontrollera mot PDF

599 Sakregister

Krigsmalerielexporl, rikllinjer H 3; I H 13

Kriminalvårdsanslaller,
arbelsersällning Ju 10; 1 Ju 59

Kullurarbelares
skaller och avgifter B 14; 1 B 34

Kuster,
bemanning Kn 10; I Kn 26

Kvinnliga
präster, jämställdhelsfrågor Kn
6; I Kn 23

Kvinnoorganisationer, slalsbidrag Kn 11; I Kn 28

Kvrkomölels ställning, befogenheter och sammansättning Kn 8; I Kn 27

Körkorlsärenden, medicinsk utredning K 7; I K 22

L

Landslingsanslällda, medbeslämmande Kn 2; I Kn 21

Larmulredningen I 20; I I 41

Lokalisering av ceniralanläggning för behandling av

miljöfarligt
avfall Jo 6; I Jo 26

Luftföroreningar, långväga transport Jo 1; I Jo 20

Luflrättens panlregler Ju 2; I Ju 53

Länsdemokratikommittén Kn 7; I Kn 9

M

Malmöhus län, valkretsindelningen Ju 14; I Ju 63

Manliga präster, jämställdhelsfrågor Kn 6; I Kn 23

Marknadsanpassad arbelsersällning, inlagna i

kriminalvårdsanslalt Ju 10; I Ju 59

Marknadsöversikter H 6; 1 H 17

Materielverk, försvarets Fö 3; II Fö 17

Medbestämmande för anställda i kommuner och lands

tingskommuner Kn 2; I Kn 21

Medelslora och mindre företag,

arbelsmiljöinvesleringar A 6; I A 22

Medelstora och mindre varv 1 9; I I 29

Medicinsk utredning, körkortsärenden K 7; I K 22

Metodutveckling, yrkesinrikiad rehabilitering A 5; I A 21

Mikrovåg, apparatur för behandling S 1; I S 32

Militär flygindustri, framtida struktur Fö 2; I Fö 16

Militära underrättelsetjänsten Fö 1; I Fö 15

Miljöfarligt avfall, centralanläggning för behandling Jo 6; I Jo 26

Mindre och medelstora företag A 6; I A 22

Mindre och medelstora varv I 9; I I 29

Molellverksamhel. alkoholfri S 4; I S 37

Museiverksamhet, civd flyghistorisk U 13; I U 46

Musikaliska akademiens bibliotek U 8; I U 43

Musikhistoriska museel U 8; I U 43

Myndighetsorganisalion, energiområdet I 14; I I 35

Myndighelsuppgifter avseende rationalisering och ADB B 2; I B 21

Mätning, individuell varmvattenberedning Bo 5; I Bo 15

Mönstring av sjömän K 3; I K 19

N

Narkotikamissbrukare, kontraktsvård Ju 8; I Ju 57

Naturkatastrofer, ersättningsfrågor Kn 1, 3; I Kn 23

Norrland, häradsallmänningar och allmänningsskogar Jo 4; I Jo 28

Norrlandsfonden I 16; I I 36

NYR (Nya utredningen om yrkesinriktad rehabilitering) A 3; I A 15

Näringslivels energihushållning I 18; I I 38

O

Offentliga funktionärer Ju 13; I Ju 64

Offentliga styrelseledamöter, vissa aktiebolag I 21; I I 40

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skr 1979/80:103 600

Officiell kontroll, vissa larmanordningar I 20; I I 41

Olja, ersäliningsbränsle 1 4; I I 26

P

Pantbrevsulredningen Ju 2; I Ju 53

Patentprocessutredningen Ju 3; I Ju 54

Pensionärerna.'; sysselsällningsförhållanden A 2; I A 20

Personalulbildning, yrkesinriktad rehabilitering,

lokalisering av institut A 5; I A 21

Persontrafik, samordning av taxor K 10; I K 25

Planmässig sanering efter induslrinedläggningar Bo 4; I Bo 14

Producentpåverkan, konsumentpolitiska medel H
4; I H 16

Produktion, alternativ inom vissa delar av försvars

materielindustrin I 5; I I 27

Produktsökning, främjande av I 19; I I 39

Produktundersökningar H 6: I H 17

Punkiskriftsböcker, biblioteksverksamhet U 5; I U 41

R

Radioaktivt avfall, kärnkraft I 2; 1 23

Radiobiologisk forskning U 16; 1 U 48

Radiorättsliga frågor U 10; 1 U 44

Rationalisering, centrala myndighetsuppgifter B 2; I B 21

Reaktorsäkerhetsutredningen I 11; I I 32

Reformbeslut, grundskolan, uppföljning U 17; I U 50

Rehabiliiering, lokalisering av institut för utbddning A 5; I A 21

Rehabilitering, yrkesinrikiad A 3; I A 15

Rekreations- och turistpolitik, statlig Jo 7; I Jo 31

Rennäringens ekonomiska förhållanden Jo 10; I Jo 32

RFV-översynen S 8; I S 40

Riksförsäkringsverkets organisation S 8; I S 40

Riktlinjer, svenskt krigsmaterielexport H 3; I H 13

S

Samhälle-förelag, informationssystem 1 10; 1 I 31

Samlingslokaler, allmänna, principer för statligt slöd Bo 8; 1 Bo 17

Samordning, kollektivtrafiken K 10; I K 25

Sjukförsäkring, ersältningssyslem vid sjukresor S 9; I S 41

Sjukvård, under krig S 10; I S 12

Sjömanspension, kollektivavtal K 8; I K 23

Sjömän, mönstring K 3; I K 19

Sjörättens panträttsregler Ju 2; I Ju 53

Skadeersättning, naturkatastrofer Kn 1. 2; I Kn 22

Skatteförvaltningen, Stockholms län, översyn Kn 5; I Kn 24

Skattelättnader, folkpensionärer, översyn av regler B 16; I B 36

Skatter, kulturarbetare och uppfinnare B 14; I B 34

Skellefteå, träteknisk utvecklingsenhet I 17; I I 37

Skogsbruk, kemiska medel Jo 11; I Jo 33

Skogsindustrins virkesförsörjning I 23; 1 I 43

Skola, kontakter hem och U 2; I U 40

Skoladministration U 1; I U 39

Skolförfattningar, översyn U 20; I U 51

Skolmiljö, bättre U 17: I U 50

Skolväsendet, huvudmannaskapsfrågor U 21; I U 52

Skolväsendet, integration av handikappade elever U 6, 14; I U 29

Skolväsendet, tilläggsdirektiv till vissa utredningar U 6; I S 19, U 10, 28, 29,

31

s. 7 Kontrollera mot PDF

601 Sakregister

Skydd för förelagshemligheter Ju 11; I Ju 60

SMHI-utredningen K 2; I K 7

Sockerbelor, etanol ur Jo 8; I Jo 29

Solvärme, ersällning för olja I 4; I I 26

Staten som förmånstagare, testamentariskt förordnande B 9; I B 30

Statens ulhyrningsbostäder B 8; 1 B 27

Statens stöd lill hästaveln Jo 9; I Jo 30

Slaiisdk, statlig E 5; 1 E 14

Stadig fondförvallning, översyn E 4; I E 12

Statlig rekreations- och lurislpolitik Jo 7; 1 Jo 31

Statlig skoladministration U 1; 1 U 39

Slallig statistik E 5; I E 14

Slalligl stöd till allmänna samlingslokaler, principer Bo 8; I Bo 17

Statsbidrag, kvinnoorganisationer Kn 11; I Kn 28

Slalsbidrag, regler för beskattning B 15; 1 B 35

Statsbidragssystem, kommunal väghållning K 6; 1 K 21

Slalsförvahnings ADB-utrustning, samordningsfrågor B 10; 1 B 29

Statsförvaltningens högre chefsutbildning B 11; I B 31

Stockholms läns skatteförvaltning, översyn Kn 5; I Kn 24

Sirålrisker, byggnader Jo 2; I Jo 25

Studsvik, R2-reaktorn I 1; I 24

Styrelseledamöter, offenlliga i vissa akliebolag I 21; I 1 40

Stöd lill allmänna samlingslokaler, principer Bo 8; 1 Bo 17

Slöd till barnfamiljer S 6; I S 38

Slöd lill hästaveln Jo 9; 1 Jo 30

Stödverksamhet, industripolitisk I 22; I I 42

Svenskt framtida utvecklingssamarbete UD 1; 1 UD 7

Svenskt musikhistoriskt arkiv U 8; I U 43

Sverigehusels framlida användning H 1; I H 14

Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklings

banken H 5;I H 18

Sysselsättning, allernaliv, försvarsmaterielindustrin I 5; I 1 27

Sysselsättningsförhållanden, pensionärer A 2; I A 20

T

TAK (Utredningen om lillsyn av kusterna) Kn 10; I Kn 26

Talbokskommitlén U 5; I U 41

Taxor, persontrafik, samordningsfrågor K 10; I K 25

Teknik, handel med H 2; I H 15

Teknikimport, främjande av I 19; 1 1 39

Testamentariskt förordnande, staten som förmånstagare B 9; I B 30

Tilläggsdirektiv lill vissa utredningar inom skolväsendel U 6; I S 19, U
10, 28. 29,

31

Tjänsleorganisaloriska frågor, högskolan U 3; I U 17

Three Mile Island, haveriet vid kärnkraftverket I 11; I I 32

Transport, farligl gods K 1; 1 K 18

Transport, luftföroreningar Jo 1; I Jo 20

Träteknisk utvecklingsenhet. Skellefteå I 17; I I 37

Turislpolilik, slallig Jo 7; I Jo 31

Typbesiktningsulredningen K 4; I K 8

Tätortstrafik, kollektiv K 9; I K 24

U

Ultraljud, apparalur för behandling S 1; I S 32

ULÅ (Kommillén om läromedelsmarknaden) U 7; I U 12

Underhållsfondsutredningen Bo 3: I Bo 9

Underrättelsetiänslen, mililära Fö 1; I Fö 15

s. 8 Kontrollera mot PDF

Uppfinnares
skaller och avgifier

Uppföljningskommitlcn

Uibildning
av högre chefer, slalsförvaliningen

Utbildning,
konservalorer

Uibildning
i förelag

Utbildning, gymnasial

Ulbildningsbehov, svenskl uivecklingssamurbeie

Ulhyrningsbostäder. slalliga

Ullandel, kommersiell informalion

Utrusiningsfrågor, ADB, slalsförvallning

Ulvecklingsbanken, Interamerikanska

Ulvecklingsenhel, iräleknisk i Skellefteå

Valkrelsindelning, Malmöhus län

Vapenfrilagsliflning

Varuprovningar

Varv, garanlier och lån

Varv, mindre och medelslora

Virkesförsörjning, skogsinduslrins

Vuxenulbildning, kommunal

Vård av anhörig

Väghållning, kommunal, slalsbidrag

Väglrafikskalteutredningen

Värdepappersmarknaden

Värmemälningsulredningen

lokali-

Yrkesinrikiad rehabilitering Yrkesinriktad rehabiliiering,
sering av inslitut

B 14

; I B 34

U4;

I U42

B 11

; 1 B 31

U 12

;1 U47

A 8;

I A 24

U 11

; I U 13

UD 1; 1
UD 7

B 8;

I B 27

H 6;

I H 19

B 10

; I B29

H5;

1 H 18

1 17;

I 137

Ju li

1; 1 Ju
63

A 7;

1 A 23

H6;

1 H 17

I 6; 1

\ I 28

1 9; I I
29

123;

1143

U9;

I U 26

S 12:

, I S43

K 6;

1 K 21

8 3;

IB 10

E3;

1 E 11

Bo 5

;; I Bo
15

A 3:

, 1 A 15

A 5:

; 1 A 21

opaginerad Kontrollera mot PDF

O

ÖSAB (Översyn av Stockholms läns skatteförvaltning) Kn
5; I Kn 24

opaginerad Kontrollera mot PDF

603 Innehåll

Bilaga
2, Kommiuéberättelse 1980

Justitiedepartementet
(Ju)................................. ..... 3

Utrikesdepartementet
(UD) ............................... 108

Försvarsdepartementet
(Fö) ........... ............. . 113

Socialdepartementet
(S) ................................ 121

Kommunikafionsdepartementet
(K) .................... 152

Ekonomidepartementet
(E) ............................. . 183

Budgetdepartementet
(B) ............................... 210

Utbildningsdepartementet
(U) ........................... . 286

Jordbruksdepartementet
(Jo) ........................... . 346

Handelsdepartemenlet
(H) ............................... . 375

Arbetsmarknadsdepartementet
(A)...................... 400

Bostadsdepartementet
(Bo) ............................ . 429

Industridepartementet
(I) ............................... . 458

Kommundepartementet
(Kn) ............................. 537

Kronologiskt
register över direktiv som inte har redovisats i

kommittéberättelsen
tidigare ........................... . 583

Kronologiskt
register till kommittédirektiv i departementsvis ord

ning ............................................................ . 589

Sakregister
................................................... 596

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.