1980/81:79
35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Skr. 1980/81:79, 1980/81:79
Dokumentets text
Regeringens skrivelse
1980/81:79
om vissa bilarbetstidsfrågor;
beslutad
den 11 december 1980.
Regeringen
bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad som har upptagits i bifogade
utdrag av regeringsprotokoll.
På
regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN
ULF ADELSOHN
Skrivelsens
huvudsakliga innehåll
I
skrivelsen behandlas främst internationella arbetsorganisationens (ILO)
konvention (nr 153) om arbetstider och viloperioder inom vägtransportområdet.
Vidare anjges vissa riktlinjer för ett fortsatt arbete med frågorna om
bilarbetstid.
1
Riksdagen 1980/81. I saml Nr 79
Skr.
1980/81:79
Skr.
1980/81:79
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-12-11
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och
statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder,
Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn,
DaneU, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Adelsohn
Skrivelsen om vissa bilarbetstidsfrågor
Prop. 1979/80:133 med anledning av beslul fattade av
internationella arbetskonferensen år 1979 vid dess sextiofemte möte behandlades
av riksdagen den 8 maj 1980 (SoU 1979/80:40, rskr 1979/80:311). I den
propositionen redovisades de ärenden som förevarit vid internationella
arbetsorganisationens (ILO:s) konferens i Geneve under tiden den 6-27 juni
1979. Vissa av de regler som gäller för arbelel inom ILO presenterades också i
propositionen. Av dessa regler följer bl. a. alt varje medlem är skyldig att
senast inom 18 månader från avslutandet av ett konferenssammanlräde förelägga
antagna konventioner och rekommendationer för vederbörlig myndighet - för
Sveriges del riksdagen.
Vid den
aktuella konferensen i Geneve anlog ILO bl.a. en konvention (nr 153) om
arbetstider och viloperioder inom vägtransporlområdet och en rekommendalion (nr
161) i samma ämne. Jag avser nu all efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet ta upp konventionen och rekommendationen till
behandling och i samband därmed även beröra vissa andra arbetstidsfrågor inom
vägtrafiksektorn. Texterna på engelska och svenska till konventionen och
rekommendationen bör fogas som bilaga 1 4 till regeringsprotokollet i detla
ärende.
Allmänna bestämmelser om arbetstid och arbetsförhållanden
finns i allmänna arbetstidslagen (1970:103) och arbetsmiljölagen (1977:1160).
Lagarna avser främst alt tillgodose allmänna sociala synpunkler och arbetar-skyddssynpunkler.
Även i kollektivavtal regleras sådana frägor.
För fordonsförare finns särskilda bestämmdser om arbetstid
m. m., som främsi syftar till att öka trafiksäkerheten. Sådana bestämmdser
finns i kungörelsen (1972:602) om arbelslid vid vägtransport, m. m. (ATK) och i
Skr.
1980/81:79 3
förordningen
(1975:883) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter (AETR).
Slutligen finns i 19 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) ett förbud för den som är
uttröUad att föra fordon.
AETR
bygger på den europeiska överenskommelsen från den 1 juli 1970 om
arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter.
AETR-bestämmelserna tillämpas i princip på varje internationeU vägtransport
som utförs inom en fördragsslulande stat med fordon registrerat i en annan
fördragsslutande stat. Fömtom Sverige är Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland,
Irland, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal,
Sovjetunionen, Spanien, Slorbrilannien, Tjeckoslovakien, Västtyskland,
Östtyskland och Österrike f. n. bundna av överenskommelsen. Vid andra
transporter inom Sverige än sådana som nu sagts gäller reglerna i ATK. Dessa tiUämpas
även vid transporter utomlands med svenskregistrerade fordon i de fall AETR: s
bestämmelser inte är tillämpliga.
ATK
gäller förare vid transporter i förvärvsverksamhel. Liksom lidigare svenska
bestämmelser bygger ATK på principen om en maximerad arbetstid - oavsett om
denna bestått i enbart körning eller även annat arbete. Bl. a. gäller enligt
huvudregeln att förares arbetstid under 24 limmar i följd efter föreskriven
vilotid inle får överstiga 11 timmar. Förare får vidare inle arbeta under
längre tid än 6 timmar i följd utan minsl 30 minuters rast. Vilotiden under 24
limmar i följd räknat från början av vilken tjänstgöring som helst får inte
understiga 10 fimmar i följd.
För
att möjliggöra en kontroll av att reglema efterlevs finns en anleck-ningsskyldighet
för såväl förare som - i förekommande fall - arbetsgivare. Vidare skaU
flertalet i detta sammanhang aktuella fordon vara utrustade . med färdskrivare.
TiUsynsmyndighet är arbelarskyddsstyrelsen.
Utgångspunkten
i AETR-reglerna är inte som i ATK den totala arbetstiden utan enbart själva
körtiden. Sålunda får enligt huvudreglerna den dagliga körtiden inte överstiga
8 timmar och den sammanhängande körtiden inte vara längre än 4 timmar. Med
vissa undanlag skall dygnsvilan uppgå till minst 11 timmar i följd.
Inom
Europeiska Gemenskapen (EG) tillämpas EG-förordningen om arbetstid m. m. i
vägtrafik, vars materiella regler i huvudsak överensstämmer med AETR.
Likartade regler om bilarbdstid tillämpas alltså inom stora delar av Europa.
För
kontroll av att AETR-reglerna iakttas skall föraren göra anteckningar i en
personlig kontrollbok. Vidare använder man inom EG en lyp av färdskrivare, som
kan registrera flera uppgifter än de i Sverige förekommande instmmenten, och
enligt uppgift kommer man där inom en snar framtid att helt ersätta
kontrollboken med denna mekaniska kontroll.
BUarbetstidsutredningen
har i sitt betänkande (SOU 1977: 2) Bilarbetstid lagt fram förslag om vissa
ändringar av de beslämmelser som gäller för svenska inhemska transporter.
Utredningen har därvid förordat bl.a. att tl Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr
79
Skr.
1980/81:79 4
tillämpningsområdet skulle utvidgas i vissa avseenden och
exempelvis - i motsats till vad som nu gäller - även omfatta transporter för
icke affärsdrivande statliga och kommunala verk samt förvärvsmässig bilkörning
som inle innebär transport av personer eller gods. Vidare har föreslagits att färdskrivarplikten
utvidgas och ell omfallande granskningsarbde ulförs av en central tillsynsmyndighet.
Utredningen har även behandlat vissa andra frågor om organisationen av fillsynsverksamheten.
De förslag som bilarbelstidsuiredningen har lagt fram är -
i enlighel med utredningens direktiv grundade på principen om en maximerad
arbetstid. Någon närmare jämförelse mellan arbetstidsprincipen och körtidsprin-dpen
har ulredningen inte gjort. Däremot har ulredningen förordat vissa ändringar av
de arbets- och vilolidsbestämmdser som f. n. gäller. Dessa innebär i huvudsak
att den längsta tillåtna arbetstiden under 24 timmar skulle vara 10 limmar och
alt den längsta tillåtna oavbrutna arbetstiden skulle vara 5 timmar. En förares
dygnsvila under 24 timmar i följd skulle i princip inle fä undersliga 11
limmar.
lLO:s konvention om arbetstider och viloperioder inom
vägtransport-området är tänkt all lillämpas vid såväl nationella som
internationella förvärvsmässiga gods- eller persontransporter. De grundläggande
reglerna innebär i princip följande. Den längsta tillåtna sammanlagda körtiden
får inte överstiga 9 limmar per dygn. Ingen förare får lillåtas att köra mer än
4 timmar i sträck utan rast. Varje avlönad förare skall dessutom ha räll till
en rast efler en sammanhängande arbetstid om 5 timmar. En förares dygnsvila
skall under varje 24-timmarsperiod uppgå lill minsl 10 timmar i följd.
Konventionen bygger således på ell system med i huvudsak
en reglering av körtiden men även - lill viss del - av arbetstiden. Beträffande
internationella transporter inom AETR-området skulle en lillämpning av ILO-konventionens
regler inte medföra några genomgripande nyheter för Sveriges del. Konvenlionens
tillämpningsområde innefattar emellertid även nationella transporter och i
vårt land tillämipas arbetstidsprincipen för dessa. ATK har också ett något
annorlunda tillämpningsområde inom landel än konventionen.
Vad som här sägs om konventionen gäller pä motsvarande
sätt ILO:s rekommendalion.
Den nuvarande ordningen innebär alltså att en yrkesförares
arbetstid regleras dels genom de av allmänna arbdssociala och liknande synpunkler
motiverade lagarna och kollektivavtalen, dels genom den särskilda lagstiftningen
för just bilförare. Den senare lagstiftningen, som jag anser är av stor
betydelse för trafiksäkerheten, vilar i Sverige f. n. på de två olika principerna
om en maximerad arbetstid (ATK) och om en maximerad körtid (AETR). Denna
uppsplittring medför nackdelar. Att nu definitivt slå fasl vilken princip som i
praktiken ger den största Irafiksäkerhelsmässiga effekten är enligl min mening
inte möjligt. De på ren körtid baserade regelsystemen, dvs. AETR och i
huvudsak ILO-konventionen, hindrar inte en
Skr.
1980/81:79 5
förare
att företa en förhållandevis lång körning efter flera timmars annat arbete
samma dag. Den tid av oavbruten körning som dessa syslem tillåter är emeUertid
starkt begränsad. Dd syslem som bygger på en maximering av den totala
arbetstiden, dvs. ATK, medger inte att långa körningar följer efter långa
arbetspass av annat slag. Detsamma skulle komma att gälla om bilarbetstidsutredningens
förslag genomförs. Arbetstiden kan å andra sidan i dessa fall helt ulnytljas till
längre oavbrutna körningar än vad som är fallet då körtidsprincipen lillämpas.
Över ILO:s konvention och rekommendalion
har den svenska ILO-kommittén - efter att själv försl ha hört dl flertal
myndigheter och organisationer avgett yttrande. Kommittén påpekar i yttrandet
bl.a. all det synes som den svenska lagstiftningen för internationella
transporter (dvs. AETR-reglerna) i stort är förenlig med konventionens
materiella bestämmelser, men att del däremol föreligger vissa skillnader mellan
konventionens bestämmelser och ATK. Det är enligl kommiltén svårt all avgöra
vilket regelsystem som är strängast. ILO-kommitlén konstaterar sammanfattningsvis
all sådana skillnader av allmän karaktär mellan konventionens bestämmelser och
den svenska lagstiftningen tycks föreligga på flera områden, att en förändring
av den svenska lagstiftningen torde krävas för att nå överensslämmelse med ILO-reglerna.
Kommittén konstaterar därför att den f.n. inte kan tillstyrka en ratifikation
av konventionen. Vidare konstaterar kommittén att inte heller rekommendationen f.
n. kan tillämpas i Sverige.
ILO-kommittén
framhåller emellertid alt del är viktigt att innehållet i konventionen och
rekommendationen beaklas inför en eventuell framlida förändring av
lagstiftningen. Det skulle enligl kommiltén vara önskvärt att möjligheterna
till en svensk anpassning till konventionens och rekommendationens regler
närmare undersöks.
Svenska
Iransportarbetareförbundel har i en skrivelse till kommunikationsdepartementet
den 19 november 1980 anfört bl.a. alt ILO:s konvention i väsentliga avseenden
avviker från de förslag i bilarbetstidsutredningens förslag som förbundet lidigare
har tillstyrkt. I avvaktan på att bilarbetstidsfrågorna kommer att lösas i sin
helhet efter de principer som föreslagils av bilarbelstidsuiredningen föreslår
förbundet att regeringen avvaktar med ratificering av ILO-konventionen.
Jag
delar ILO-kommitténs och transportarbdareförbundds uppfallning att ILO-konventionen
f.n. inte kan godkännas. Mill ställningstagande grundar sig på att
konventionens regler inte kan införlivas i det svenska regelsystemet utan att
detta förändras genomgripande.
Som
jag tidigare framhåUit innefattar för svenskt vidkommande den gällande
lagstiftningen om bilarbdsfid såväl körlidsreglering (AETR) som
arbetstidsreglering (ATK). ILO-reglerna innehåller bestämmelser om både körtid
och arbelslid medan bilarbelstidsuiredningen i sitt förslag ulgår från en ren
arbetstidsreglering. En analys av de båda principernas för- och
Skr. 1980/81:79 6
nackdelar
och av betydelsen av en enhetlig reglering har trots delta hitlills inle
ulförts. Innan slutlig slällning kan las lill den framlida ulformningen av den
svenska lagstiftningen i ämnet och lill en anslulning lill konventionen bör
enligt min mening en sådan analys genomföras.
Trots
gällande bestämmdser är det inle ovanligt med överträdelser. Inle sällan är
överträdelserna av allvarlig art. Möjlighelerna lill en effektiv kontroll av
all reglerna verkligen följs är därför av den största belydelse. Tillsynen kan
ordnas på olika säll. I utlandet sker kontrollen lill stor del på annat sätt än
här. Bilarbelstidsuiredningen har i sill belänkande behandlal såväl hur
kontrollen rent tekniskt kan utformas som vilken myndighet som bör ansvara för
tillsynen. Utredningens förslag skiljer sig avsevärt från den i landet f. n.
gällande kontrollen.
Hur
tillsynen bör utformas hänger nära samman med frågan om vilken princip för
beräkning av tiden - maximerad körtid eller maximerad total arbetstid som
skall tillämpas. Dessa frågor bör därför behandlas i ett sammanhang.
Jag
avser att ta initiativ till en översyn av reglerna om bilarbelslid såväl belräffande
möjlighelerna lill en samordning av de svenska och de internationella arbetsfidsreglerna
som beträffande utformningen av tillsynen i Sverige.
Hemställan
Jag
hemställer
att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående.
Beslut
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemslällan.
Skr.
1980/81:79 7
Convention 153 BUaga I
CONVENTION CONCERNING HOURS OF WORK AND REST PERIODS IN
ROAD TRANSPORT
The General Conference of the Intemational Labour
Organisation, Having been convened at Geneva by the Governing Body of the Intemational
Labour Office and having met in its Sixty-fifth Session on 6 June 1979, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with
regard to hours of work and rest periods in road transport, which is the fifth item
on the agenda of the session, and
Having determined that these proposals shall take the form
of an intemational Convention,
adopts this twenty-seventh day of June of the year one ihousand
nine hundred and seventy-nine the following Convention, which may be cited as the
Hours of Work and Rest Periods (Road Transport) Convention, 1979:
Artide 1
1. This Convention appUes to wage-eaming drivers working, whether
for undertakings engaged in transport for third parties or for undertakings transporting
goods or passengers for own account, on motor vehides engaged professionally in
the internal or intemational transport by road of goods or passengers.
2. Except as otherwise provided herein, this Convention further
appUes to owners of motor vehides engaged professionaUy in road transport and non-wage-eaming
members of theii families, when they are working as drivers.
Artide 2
1. The competent authority or body in each country may exclude
from the application of the provisions of this Convention, or of certain of them,
persons who drive vehides engaged in-
(a) urban transport or certain types of urban transport,
by reference to the
particular technical operating conditions involved and to local conditions;
(b) transport by agricultural or forestry undertakings in
so far as such transport is
carried out by means of tractors or other vehides assigned to local agricultural
or forestry aclivities and is used exclusively for the work of such undertakings;
(c) transport of sick and injured persons, transport for rescue
or salvage work and
transport for fire-fighting services;
(d) transport for the purpose of national defence and police
services and, in so far
as it is not in competition with that effecled by undertakings engaged in
transport for third parties, transport for the purpose of other public authority
essenlial services;
(e) transport by taxi; or
(/) transport which, by reason of the type of vehicle used,
the passenger or goods capadty of the vehides, their limited routes or their
maximum authorised speed, can be considered as not requiring spedal regulations
concerning driving time and rest periods.
2. The competent authority or body in each country shall lay
down adequate standards concerning driving time and rest periods of drivers exduded
from the
Skr. 1980/81:79 8
application of the provisions of this Convention, or of certain
of them, pursuant to the provisions of paragraph 1 of this Artide.
Artide 3
The representative organisations of employers and workers concerned
shall be consulted by the competent authority or body in each country before dedsions
are taken on any matters covered by the provisions of this Convention.
Artide 4
1. For the purpose of this Convention the term "hours
of work" means the
time spent by wage-eaming drivers on-
(a) driving and other work during the running time of
the vehicle; and
(b) subsidiary work in connection with the vehicle, its
passengers or its load.
2. Periods of mere attendance or stand-by, either on the
vehicle or at the
workplace and during which the drivers are not free to dispose of their time as
they
please, may be regarded as hours of work to an extent to be prescribed in each
country by the competent authority or body, by coUective agreements or by any
other means consistent with national practice.
Artide 5
1.
No
driver sbsdl be allowed to drive continuously for more than four hours without
a break.
2.
The competent
authority or body in each country, taking into account particular national conditions,
may authorise the period referred to in paragraph 1 of this Artide to be exceeded
by not more than one hour.
3.
The length
of the break referred to in this Artide and, as appropriate, the way in which the
break may be spUt shall be determined by the competent authority or body in each
country.
4.
The competent
authority or body in each country may spedfy cases in which the provisions of this
Article are inapplicable because drivers have suffident breaks as a result of
stops provided for in the timetable or as a result of the intermittent nature
of the work.
Article 6
1.
The
maximum total driving time, including overtime, shall exceed neither nine hours
per day nor 48 hours per week.
2.
The
total driving times referred to in paragraph 1 of this Artide may be calculated
as an average över a number of days or weeks to be determined by the competent authority
or body in each country.
3.
The
total driving times referred to in paragraph 1 of this Article shall be reduced
in the case of transport activities carried out in particularly difficult conditions.
The competent authority or body in each country shall define these activities
and determine the total driving times to be appUed in respect of the drivers concerned.
Article 7
1. Every wage-eaming driver shall be enlitled to a break after
a continuous period of five hours of work as defined in Article 4, paragraph 1,
of this Convention.
Skr. 1980/81:79 9
2. The length of the break referred to in paragraph 1 of this
Article and, as appropriate, the way in which the break may be split shall be determined
by the competent authority or body in each country.
Artide 8
1.
The daily rest
of drivers shall be at least ten consecutive hours during any 24-hour period starting
from the beginning of the working day.
2.
The daily rest may
be calculated as an average över periods to be determined by the competent authority
or body in each country; Provided that the daily rest shall in no case be less than
eight hours and shall not be reduced to eight hours more than twice a week.
3.
The competent authority
or body in each country may provide for daily rest periods of differenl duration
according to whether passenger or goods transport is involved and to whether the
rest is taken at home or elsewhere, on condition that the provisions of paragraphs
1 and 2 of this Article concerning the minimum number of hours are observed.
4.
The competent authority
or body in each country may provide for exceptions to the provisions of paragraphs
1 and 2 of this Artide as regards the duration of the daily rest periods and the
manner of taking such rest periods in the cases of vehides having a crew of two
drivers and of vehides using a ferry-boat or a train.
5.
During the daUy
rest the driver shall not be required to remain in or near the vehicle if he has
taken the necessary precautions to ensure the safety of the vehicle and its load.
Artide 9
1. The competent authority or body in each country may
pennit as temporary
exceptions, but only in so far as may be necessary for the performance of
indispensable work, extensions of the driving time, extensions of the continuous
working time, and reduclions in the duration of the daily rest periods provided
for
in Artides 5, 6, 7 and 8 of this Convention-
(a) in case of acddent, breakdown, unforeseen delay, dislocation
of service or
intermption of traffic;
(b) in case of force majeure; and
(c) in case of urgent and exceplional necessity
for ensuring the work of services of pubUc utihty.
2. When national or local conditions in which road
transport operates do not
lend themselves to the strict observance of Artides 5, 6, 7 or 8 of this Convention,
the competent authority or body in each country may also authorise extensions
of
the driving time, extensions of the continuous working time and reduclions in the
duration of the daily rest periods provided for therein and authorise exceptions
as
regards the application of Artides 5, 6 or 8 to the drivers covered by Artide
1,
paragraph 2, of this Convention. In such case, the Member concerned shall, by a
declaration appended to its ratification, describe these national or local conditions
as weU as the extensions, reduclions or exceptions permilted pursuant to this
paragraph. Any such Member shall indicate in its reports under artide 22 of the
(2onstitution of the Intemational Labour Organisation any progress which may
have been made with a view towards strider or wider application of Artides 5,6,7
and 8 of this (konvention, and may at any time cancel the declaration by a
subsequent declaration.
Artide 10 1. The competent authority or body in each country
shall-
Skr.
1980/81:79 10
(a) provide for an individual control
book and prescribe the conditions of its issue, its contents and the manner in which
it shall be kept by the drivers; and
(b) lay down a procédure for notification
of the hours worked in accordance with Article 9, paragraph 1, of this Convention
and the drcumstances justifying them.
2. Each employer shall-
(a) keep a record, in a form approved by the competent authority
or body in each
country, indicaling the hours of work and of rest of every driver employed by
him; and
(b) place this record at the disposal of the supervisory authorities
in a manner
determined by the competent authority or body in each country.
3. The traditional means of supervision referred to in
paragraphs 1 and 2 of
this Article shall, if this proves to be necessary for certain categories of
transport,
be replaced or supplemented as far as possible by recourse to modem methods, as
for instance tachographs, according to rules to be estabhshed by the competent
authority or body in each country.
Artide 11
The competent authority or body in each country shall make
provision for-fa) an adequate inspeclion system, with verification carried out
in the undertaking
and on the roads; and (b) appropriate penalties in the event
of breaches of the requirements of this
Convention.
Artide 12
The provisions of this Convention shaU, except in so far
as they are otherwise made effeaive by means of coUeclive agreements or arbitralion
awards or in such other manner as may be consistent with national practice, be
given effect by laws or regulations.
Article 13
This Convention revises the Hours of Work and Rest Periods
(Road Transport) Convention, 1939.
Artide 14
The formål ralifications of this Convention shall be communicated
to the Director-General of the Intemational Labour Office for registralion.
Artide 15
1.
This Convention
shall be binding only upon those Members of the Intemational Labour
Organisation whose ralifications have been registered with the Director-General.
2.
It shall come into
force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have
been registered with the Director-General.
3.
Thereafter, this
(2onvention shaU come into force for any Member twelve months after the date on
which its ratification has been registered.
Article 16
1. A Member which has ratified this Convention may denounce
it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first
comes into force, by an act communicated to the Director-General of the Intemational
Labour
Skr.
1980/81:79 11
Office for registralion. Such denunciation shaU not take effect
untU one year after the date on which it is registered.
2. Each Member which has ratified this Convention and which
does not, within the year foUowing the expiration of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph, exerdse the right of denundation provided for in this
Artide, wiU be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce
this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided
for in this Article.
Article 17
1.
The Director-General
of the Intemational Labour Office shaU notify aU Members of the Intemational Labour
Organisation of the registralion of all ratifications and denundations communicated
to him by the Members of the Organisation.
2.
When notifying the
Members of the Organisation of the registralion of the second ratification communicated
to him, the Director-General shall draw the attention of the Members of the
Organisation to the date upon which the Convention wiU come into force.
Article 18
The Director-General of the Intemational Labour Office shall
communicale to the Secretary-General of the United Nations for registralion in accordance
with Article 102 of the Charter of the United Nations fuU particulars of all ratifications
and acts of denundation registered by him in accordance with the provisions of the
preceding Artides.
Article 19
At such times as it may consider necessary the Governing
Body of the Intemational Labour Office shall present to the General Conference
a report on the working of this Cbnvention and shaU examine the desirability of
pladng on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or
in part.
Article 20
1. Should the Conference adopt a new Convention revising
this Convention in
whole or in part, then, uniess the new Convention otherwise provides-
(a) the ratification by a Member of the new revising Convention
shaU ipso jure
involve the immediate denundation of this Convention, notwithslanding the
provisions of Article 16 above, if and when the new revising Convention shaU
have come into force;
(b) as from the date when the new revising Convention comes
into force this
Convention shall cease to be open to ratification by the Members.
2. This Convention shall in any case remain in ibrce
in its actual form and
content for those Members which have ratified it but have not ratified tbe revising
Convention.
Article 21
The EngUsh and French versions of the text of this Convention
are equally authoritative.
t2 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 79
Skr.
1980/81:79 12
Bilaga 2 ( Ö vers ä ttning)
Konvention (nr 153) om arbetstider och viloperioder inoin
v ä gtransportomr å det
Internationella arbetsorganisationens allm ä nna konferens,
som har
sammankallats till Geneve av styrelsen f ö r
internationella arbetsbyr å n och samlats d ä r den 6 juni 1979 till sitt sextiofemte m ö te,
som har
beslutat anta vissa f ö rslag om arbetstider och viloperioder
inom v ä gtransportomr å det, en fr å ga
som utg ö r den femte punkten p å m ö tets
dagordning,
och som har fastst ä llt
att dessa f ö rslag skall ta formen av en
internationell konvention,
antar denna den tjugosjunde dagen i juni m å nad å r
nitton-hundrasjuttionio f ö ljande konvention, som kan kallas
1979 å rs konvention om arbetstider och viloperioder
(v ä gtransportom-r ä det) :
Artikel 1
1.
Denna
konvention till ä mpas p å avl ö nade f ö rare av motorfordon som anv ä nds f ö rv ä rvsm ä ssigt f ö r inrikes eller internationella gods- eller
persontransporter p å v ä g, om f ö raren arbetar i ett f ö retag som antingen utf ö r transporter f ö r andras r ä kning eller transporterar gods eller personer f ö r egen r ä kning.
2.
Om inte annat f ö reskrivs i denna konvention till ä mpas den ocks å
p å ä gare av motorfordon som anv ä nds
f ö rv ä rvsm ä ssigt f ö r v ä gtransporter
och p å icke avl ö nade medlemmar av ä garnas familjer n ä r de arbetar
som f ö rare.
Artikel 2
1. Fr å n till ä mpningen av denna konvention eller vissa av dess
best ä mmelser kan beh ö rig myndighet eller organ i varje land
Skr.
1980/81:79 13
undanta personer som f ö r
fordon vilka anv ä nds f ö r
a)
transporter i t ä torter eller vissa typer av s å dana transporter, med h ä nvisning till s ä rskilda
tekniska driftf ö rh å llanden och lokala f ö rh å llanden;
b)
transporter som
utf ö rs av f ö retag inom jordbruket eller skogsbruket, i den m å n dessa sker med traktorer eller andra fordon som ä r avsedda f ö r
avgr ä nsad anv ä ndning inom jordbruket eller skogsbruket och som
enbart anv ä nds f ö r dessa f ö retags verksamhet;
c)
transporter av
sjuka och skadade personer samt transporter f ö r r ä ddnings-, b ä rgnings- eller brandf ö rsvars ä ndam å l;
d) transporter
f ö r f ö rsvars ä ndam å l och polistj ä nst samt -
i den m å n transporterna inte konkurrerar
med transporter som
utf ö rs av transportf ö retag f ö r
andras r ä kning - transporter
f ö r andra viktiga offentliga ä ndam å l;
e) transporter med taxi;
f) transporter
som - med h ä nsyn till den typ av fordon som
anv ä nds, fordonens passagerar- eller
godskapacitet, deras be
gr ä nsade f ä rdv ä gar eller
deras h ö gsta till å tna hastighet -
inte kan anses kr ä va s ä rskilda best ä mmelser om k ö rtider och
viloperioder.
2. Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land skall fastst ä lla tillfredsst ä llande normer betr ä ffande k ö rtider
och viloperioder f ö r s å dana f ö rare som undantas fr å n till ä mpningen
av denna konvention eller vissa av dess best ä mmelser
med st ö d av mom. 1 i denna artikel.
Artikel 3
Ber ö rda representativa arbetsgivare-
och arbetstagareorganisationer skall h ö ras
av den beh ö riga myndigheten eller det beh ö riga organet i varje land innan beslut fattas i fr å gor som ber ö rs
av best ä mmelserna i denna konvention.
Skr. 1980/81:79 14
Artikel
4
1. Med begreppet "arbetstid" avses i denna
konvention den tid
som avl ö nade f ö rare anv ä nder
f ö r
a)
k ö rning och annat arbete under f ä rd med fordonet;
b)
hj ä lparbeten i f ö rbindelse
med fordonet, dess passagerare eller dess last.
2. Perioder som endast inneb ä r n ä rvaro eller
beredskap an
tingen i fordonet eller p å arbetsst ä llet, men utan att f ö rar
na fritt kan disponera sin tid, f å r
betraktas som arbetstid i
en utstr ä ckning som fastst ä lls i varje land av beh ö rig myn
dighet eller organ, genom kollektivavtal eller p å annat s ä tt
som ä r f ö renligt med nationell praxis.
Artikel 5
1.
Ingen f ö rare f å r
till å tas att k ö ra ett fordon mer ä n fyra timmar i str ä ck utan
rast.
2.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land f å r, med h ä nsyn
till s ä rskilda nationella f ö rh å llanden,
medge att den tid som anges i mom. 1 i denna artikel f å r ö verskridas
med h ö gst en timme.
3.
L ä ngden av den rast som avses i denna artikel och, om
s å ä r l ä mpligt, det s ä tt p å vilket rasten f å r delas upp, skall fastst ä llas av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land.
4.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land f å r ange fall, d å
best ä mmelserna i denna artikel inte
skall till ä mpas p å s å dana f ö rare som f å r
tillr ä ckliga raster antingen genom uppeh å ll som ä r
fastlagda i turlista eller genom arbetets oregelbundna karakt ä r.
Skr.
1980/81:79 15
Artikel
6
1.
Den h ö gsta till å tna
sammanlagda k ö rtiden - inber ä knat ö vertid - f å r varken ö verstiga
nio timmar per dygn eller 48 timmar per vecka.
2.
Den sammanlagda
k ö rtiden enligt mom. 1 i denna
artikel f å r ber ä knas som ett genomsnitt f ö r
det antal dagar eller veckor som fastst ä lls
av beh ö rig myndighet eller organ i varje
land.
3.
Den sammanlagda
k ö rtiden enligt mom. 1 i denna
artikel skall minskas n ä r det g ä ller s å dan
transportverksamhet som utf ö rs under s ä rskilt sv ä ra
f ö rh å llanden. Beh ö rig myndighet eller organ i varje
land skall ange vilka verksamheter detta g ä ller
och fastst ä lla vilken sammanlagda k ö rtid som skall till ä mpas i fr å ga om de f ö rare som ber ö rs.
Artikel 7
1.
Varje avl ö nad f ö rare skall
ha r ä tt till en rast efter en sammanh ä ngade arbetstid om fem timmar, varvid med arbetstid menas
vad som s ä gs i artikel 4, mom. 1, i denna
konvention.
2.
L ä ngden av den rast som avses i mom. 1 i denna artikel
och, om s å ä r l ä mpligt, det s ä tt p å vilket
rasten f å r delas upp, skall fastst ä llas av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land.
Artikel 8
1. F ö rares dygnsvila skall under varje 24-timmarsperiod,
r ä knat fr å n arbetsdagens b ö rjan,
utg ö ra minst tio timmar i f ö ljd.
Skr.
1980/81:79 16
2.
Dygnsvilan f å r ber ä knas som ett
genomsnitt f ö r perioder, vars l ä ngd fastst ä lls
av beh ö rig myndighet eller organ i varje
land. Dygnsvilan f å r dock aldrig understiga å tta timmar och f å r
inte minskas till å tta timmar mer ä n tv ä g å nger i veckan.
3.
Under f ö ruts ä ttning att
best ä mmelserna om minsta tid i mom. 1
och mom. 2 i denna artikel iakttas, f å r
beh ö rig myndighet eller organ i varje
land f ö reskriva olika l ä ngd f ö r dygnsvila
beroende p å om det ä r fr å ga om
persontransporter eller godstransporter och om vilan sker i hemmet eller p å annan plats.
4.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land f å r medge undantag fr å n best ä mmelserna i mom. 1 och mom. 2 i
denna artikel om dygnsvilans l ä ngd och s ä ttet att ta ut viloperioder-na n ä r det g ä ller
transporter med fordon som ä r bemannade
med tv å f ö rare och i s å dana fall d å fordonen transporteras med f ä rja eller t å g.
5.
F ö raren f å r
inte å l ä ggas att under dygnsvilan stanna kvar
i eller i
n ä rheten av fordonet, om han har
vidtagit n ö dv ä ndiga å tg ä rder f ö r att trygga fordonets och lastens
s ä kerhet.
Artikel 9
1. Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land kan - dock endast i den m å n det beh ö vs
f ö r att utf ö ra oundg ä ngligt
arbete - som tillf ä lligt undantag medge f ö rl ä ngning av
den k ö rtid och den sammanh ä ngande arbetstid samt minskning av de perioder f ö r dygnsvila som anges i artiklarna 5, 6, 7 och 8 i
denna konvention
a)
vid olycksfall,
fordonshaveri, of ö rutsedd f ö rsening, drift- eller trafikst ö rning;
b)
i fall av force
majeure;
c)
om det ä r absolut n ö dv ä ndigt f ö r
att trygga ut ö vningen av allm ä nnyttig tj ä nst.
Skr.
1980/81:79 17
2. Om v ä gtransporter
utf ö rs under s å dana nationella eller lokala f ö rh å llanden att
en strikt till ä mpning av artiklarna 5, 6, 7 eller
8 i denna konvention inte ä r m ö jlig, f å r beh ö rig myndighet eller organ i varje land ocks å medge f ö rl ä ngning av den k ö rtid
och den sammanh ä ngande arbetstid liksom minskning
av de perioder f ö r dygnsvila som anges i artiklarna.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje
land f å r h ä rvid ocks ä medge undantag fr å n till ä mpningen
av artiklarna 5, 6 eller 8 n ä r det g ä ller s ä dana
f ö rare som avses i artikel 1, mom. 2,
i denna konvention.
I s ä dana fall som nu har n ä mnts skall ber ö rd
medlem i en f ö rklaring som skall fogas till
ratifikationsinstrumentet beskriva de nationella eller lokala f ö rh å llanden som
motiverar avvikelse liksom de f ö rl ä ngningar, minskningar eller undantag i ö vrigt som kan medges raed st ö d av detta moment. Varje s å dan medlem skall i sina rapporter enligt artikel 22
i internationella arbetsorganisationens stadgar ange varje utveckling som sker
med sikte p ä en mera strikt eller vidare till ä mpning av artiklarna 5, 6, 7 och 8 i denna
konvention och kan n ä r som helst å terkalla sin f ö rklaring
genom en ny s å dan.
Artikel 10
1. Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land skall
a)
meddela f ö reskrifter om en individuell kontrollbok och om
villkoren f ö r dess utf ä rdande, dess inneh å ll samt om det s ä tt p å vilket den skall f ö ras av f ö rarna;
b)
fastst ä lla en procedur f ö r
anm ä lan av den arbetstid som tagits ut
med st ö d av artikel 9, mom. 1, i denna
konvention och de omst ä ndigheter som har motiverat
arbetstidsuttaget.
2. Varje arbetsgivare skall
a) f ö ra anteckningar om arbetstider och viloperioder f ö r varje anst ä lld
f ö rare p å det s ä tt
som har godk ä nts av beh ö rig myndighet eller organ i varje land;
Skr.
1980/81:79 18
b) st ä lla dessa anteckningar till
kontrollmyndigheternas f ö rfogande p å det s ä tt
som f ö reskrivs av beh ö rig myndighet eller organ i varje land.
3. De traditionella kontrollmedel som anges i mom. 1 och 2
i denna artikel skall - om detta visar sig n ö dv ä ndigt i fr å ga
om vissa transportslag - i m ö jligaste m å n ers ä ttas av
eller kompletteras med moderna medel, t.ex. f ä rdskrivare, enligt regler som fastst ä lls av beh ö rig myndighet eller organ i varje
land.
Artikel 11
Beh ö rig myndighet eller organ i varje
land skall meddela f ö reskrifter om
a)
ett tillfredsst ä llande inspektionssystem med kontroller vid f ö retagen och p ä
v ä garna;
b)
l ä mpliga p å f ö ljder f ö r
ö vertr ä delser av best ä mmelserna i denna konvention.
Artikel 12
Best ä mmelserna i denna konvention skall
g ö ras till ä mpliga genom lagstiftning, i den m ä n de inte till ä mpas
genom kollektivavtal, skiljedomsf ö rfarande
eller p å annat s ä tt som ä r
f ö renligt med nationell praxis.
Artikel 13
Genom denna konvention revideras 1939 å rs konvention om arbetstider och viloperioder inom
v ä gtransportomr å det.
Skr.
1980/81:79 19
Artikel 14
De officiella ratifikationerna av denna konvention skall s ä ndas till internationella arbetsbyr å ns generaldirekt ö r
f ö r registrering.
Artikel 15
1.
Denna
konvention ä r bindande endast f ö r de medlemmar av internationella
arbetsorganisationen vilkas ratifikationer har registrerats hos generaldirekt ö ren.
2.
Konventionen tr ä der i kraft tolv m å nader efter det att ratifikationer fr å n tv å medlenmiar har registrerats hos generaldirekt ö ren.
3.
D ä refter tr ä der
konventionen i kraft f ö r varje medlem tolv m å nader efter den dag d å dess ratifikation har registrerats.
Artikel 16
1.
Medlem som
ratificerar denna konvention kan, sedan tio å r
f ö rflutit fr å n den dag d å
konventionen f ö rst tr ä dde i kraft, s ä ga
upp den genom en skrivelse som s ä nds till
internationella arbetsbyr å ns generaldirekt ö r f ö r
registrering. Upps ä gningen f å r verkan f ö rst
ett å r efter det att den har registrerats.
2.
Varje medlem,
som har ratificerat konventionen och inte inom ett å r efter utg å ngen
av den tio å rsperiod som avses i punkt 1 g ö r bruk av sin upps ä gningsr ä tt enligt denna artikel, ä r bunden f ö r
en ny period av tio å r och kan d ä refter, p å
de
i denna
artikel f ö reskrivna villkoren, s ä ga upp konventionen vid utg å ngen av varje tio å rsperiod.
Skr.
1980/81:79 20
Artikel
17
1.
Internationella
arbetsbyr å ns generaldirekt ö r skall underr ä tta
samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och upps ä gningar som
han har tagit emot fr å n organisationens medlemmar.
2.
N ä r generaldirekt ö ren
underr ä ttar organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikation i ordningen som han har tagit emot,
skall han f ä sta medlemmarnas uppm ä rksamhet p å
den dag d å konventionen tr ä der i kraft.
Artikel 18
Internationella arbetsbyr å ns generaldirekt ö r skall, f ö r registrering enligt artikel 102 i F ö renta nationernas stadga, l ä mna F ö renta
nationernas generalsekreterare fullst ä ndiga
upplysningar om varje ratifikation och upps ä gning
som har registrerats hos honom enligt best ä mmelserna
i f ö reg å ende artiklar.
Artikel 19
N ä r internationella arbetsbyr å ns styrelse finner att det beh ö vs, skall den l ä mna
internationella arbetsorganisationens allm ä nna
konferens en redog ö relse f ö r denna konventions till ä mpning och unders ö ka
om det finns sk ä l att p å konferensens dagordning f ö ra upp fr å gan
om att helt eller delvis revidera konventionen.
Skr.
1980/81:79 21
Artikel
20
1. Om konferensen antar en ny konvention, varigenom
denna
konvention helt eller delvis revideras, och den nya konven
tionen inte f ö reskriver annat,
a)
skall, om och n ä r den nya konventionen har tr ä tt i kraft, en medlems ratifikation av den nya
konventionen i sig innefatta omedelbar upps ä gning
av denna konvention, utan hinder av best ä mmelserna
i artikel 16 ovan;
b)
skall, fr å n den dag d å
den nya konventionen tr ä der i kraft, denna konvention inte
l ä ngre kunna ratificeras av medlemmarna.
2. Denna konvention skall likv ä l f ö rbli g ä llande till form
och inneh å ll f ö r de medlemmar som har ratificerat den men
inte har ratificerat den nya konvention varigenom den revide
ras.
Artikel 21
De engelska och franskd versionerna av texten till denna
konvention ä r lika giltiga.
Skr.
1980/81:79 22
Recommendation 161 Bilaga 3
RECOMMENDATION CONCERNING HOURS OF WORK AND REST
PERIODS IN ROAD TRANSPORT
The General Conference of the Intemational Labour
Organisation,
Having been convened at Geneva by the Governing Body of the
Intemational Labour Office, and having met in its Sbfty-fifth Session on 6 June
1979, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with
regard to hours of work and rest periods in road transport, which is the fifth item
on the agenda of the session, and
Having determined that these proposals shall take the form
of a Recommendation,
adopts this twenty-seventh day of June of the year one Ihousand
nine hundred and seventy-nine the foUowing Recommendation, which may be died as
the Hours of Work and Rest Periods (Road Transport) Recommendation, 1979:
I. Scope
1: This Recommendation applies to wage eamers working, whelher
for undertakings engaged in transport for third parties or for undertakings transporting
goods or passengers for own account, on motor vehides engaged professionaUy in the
iiitemal or intemational transport by road of goods or passengers, namely as-
(a) drivers; or
(b) drivers' mates, attendants, conductors and other
persons who travel with a
road transport vehicle in a capadly connected with the vehicle, its passengers
or its load.
2.
Parts II and VII to IX of this Recommendation, as weU as the provisions of Parts
X to XII relevant thereto, further apply
to owners of motor vehides engaged professionaUy in road transport and non-wage-eaming
members of their famiUes, when they are working in a capadly referred to in clause
(a) or (b) of Paragraph 1 of this Recommendation.
3.
(1) The competent
authority or body in each country may exclude from the application of the
provisions of this Recommendation, or of certain of them, persons covered by Paragraphs
1 and 2 of this Recommendation who work in-
(a) urban transport or certain types of urban transport,
by reference to the
particular technical operating conditions involved and to local conditions;
(b) transport by agricultural or forestry
undertakings in so far as such transport is carried out by means of tractors or
other vehides assigned to local agricultural or forestry artivities and is used
exclusively for the work of such undertakings;
(c) transport of sick and injuied
persons, transport for lescue or salvage work and transport for fire-fighting
services;
(d) tremsport for the purpose of national defence and poUce
services and, in so far
as il is nol in competition with that effecled by undertakings engaged in
transport for third parties, transport for the purpose of other pubhc authority
essenlial services;
(e) transport by taxi; and
(/) transport which, by reason of the type of vehicle used,
the passenger or goods capacity of the vehides, their limited routes or their
maximum authorised
Skr.
1980/81:79 23
speed, can be considered as not requiring spedal regulations
concerning hours of work and rest periods.
(2) The competent authority or body in each country should
lay down suitable standards concerning hours of work and rest periods of
persons exduded from the application of the provisions of this Recommendation,
or of certain of them, pursuant to the provisions of subparagraph (1) of this Paragraph.
II. Consultation of Employers
and Workers
4. The representative organisations of employers and workers
concerned should be consulted by the competent authority or body in each country
before dedsions are taken on any matters covered by the provisions of this Recommendation.
III. DEnNmoN OF Hours
of Work
5. For the purpose of this Recommendation the term "hours
of work" means
the time spent by the persons covered by Paragraph 1 of the Recommendation on-
(a) driving and other work during the running time of the vehicle;
and
(b) subsidiary work in connection with the vehicle, its passengers
or its load.
6. Periods of mere attendance or stand-by, either on the
vehicle or at the
workplace and during which the workers are not free to dispose of their time as
they please, as well as time spent by them on training and advanced training when
agreed upon between the organisations of employers and workers concerned, may
be regarded as hours of work to an extent to be prescribed in each country by the
competent authority or body, by coUedive agreements or by any other means
consistent with national practice.
IV. Normal Hours of Work
A. Normal Weekly Hours of Work
7.
Normal hours of
work, namely those in resped of which national provisions concerning overtime
do not apply, should not exceed 40 per week.
8.
The normal weekly
hours of work referred to in Paragraph 7 of this Recommendation may be introduced
graduaUy and by stages.
9.
(1) In the case
of long-distance transport and in other transport activities where the standard
covered by Paragraph 7 of this Recommendation would be impracticable if applied
to one week, this standard may be applied as an average över a maximum period
of four weeks.
(2) The competent authority or body in each country should
detennine the maximum number of hours of work in a singie week when, pursuant
to subparagraph (1) of this Paragraph, the standard covered by Paragraph 7 is appUed
as an average.
B. Normal Daily Hours of Work
10. Normal hours of work, as defined in Paragraph 7 of
this Recommendation,
should not exceed eight per day as an average.
Skr.
1980/81:79 24
11. (1) When normal weekly houis of work are unevenly distributed
ovet the various days of the week, the normal hours of work should not exceed
ten per day.
(2) When the normal daily hours of work include substantial
periods of mere attendance or stand-by or interruptions of work or when it is necessary
to enable the crew of the vehicle to reach a suitable place of rest, the
maximum limit referred to in subparagraph (1) of this Paragraph may be more than
ten hours but not more than 12 hours per day.
V. Maximum Period
of Continuous Work
12. (1) Every wage-eaming worker should be enlitled to a break
after a conlinuous period of five hours of work as defined in Paragraph 5 of this
Recommendation.
(2) The length of the break referred to in subparagraph
(1) of this Paragaph and, as appropriate, the way in which the break may be spUt
should be determined by the competent authority or body in each country..
VI. Daily Spreadover
13. (1) The competent authority or body in each country should
prescribe for the various branches of the road transport industry the maximum number
of hours which may separale two successive daily rest periods.
(2) The spreadover should not be so long as to reduce the
period of daily rest to which the workers are entilled.
Vn. Driving Time
14. (1) No driver should be allowed to drive continuously
for more than four
hours without a break.
(2) The competent authority or body in each
country, taking into account particular national conditions, may authorise the
period referred to in subparagraph (1) of this Paragraph to be exceeded by not
more than one hour.
(3) The length of the break referred to
in this Paragraph and, as appropriate, the way in which the break may be split should
be determined by the competent authority or body in each country.
(4)
The competent authority
or body in each country may spedfy cases in wiiich the provisions of this Paragraph
are inappUcable because drivers have suffident breaks as a result of stops provided
for in the time-table or as a result of the intermittent nature of the work.
15. The maximum total driving time, including
overtime, should exceed neilher nine hours per day nor 48 hours per week.
16. The total driving times referred to
in Paragraph 15 of this Recommendation may be calculated as an average över a
maximum period of four weeks.
17.
The total driving
times referred to in Paragraph 15 of this Recommendation may be reduced in the
case of transport activities carried out in particularly difficult conditions.
The competent authority or body in each country may define these activities and
determine the total driving times to be appUed in respect of the drivers concerned.
Skr.
1980/81:79 25
VIII. Daily Rest
18. The daily rest of persons covered
by Paragraphs 1 and 2 of this Recommendation should be at least 11 consecutive hours
during any 24-hour period starting from the beginning of the working day.
19. The daily rest may be calculated as
an average over periods to be determined by the competent authority or body in each
country: Provided that the daily rest should in no case be less than eight hours.
20. The competent authority or body in each
counlry may provide for daily rest {jeriods of differenl duration according to whether
passenger or goods transport is involved and to whether the rest is taken at home
or elsewhere, on condition that the provisions of Paragraphs 18 and 19 of this Recommendation
concerning the minimum number of hours are observed.
21. The competent authority or body in each
country may provide for exceptions to the provisions of Paragraphs 18 and 19 of
this Recommendation as regards the duration of the daily rest periods and the manner
of taking such rest periods in the cases of vehides having a crew of two
drivers and of vehides using a ferry-boat or a train.
22. During the daily rest the crew should
not be required lo remain in or near the vehicle if they have taken the necessary
precautions to ensure the safety of the vehicle and its load.
LX. Weekly Rest
23. The minimum duration of the weekly
rest should be 24 consecutive hours, preceded or foUowed by the daily rest.
24. The weekly rest should, as far as possible,
coindde with a Sunday or with traditional and customary days of rest, and it should
during a given period be possible for this rest to be spent at home a certain number
of times, to be determined by the competent authority or body in each country.
25. In long-distance transport, it should
be possible to cumulate weekly rest over two consecutive weeks. In appropriate cases,
the competent authority or body in each counlry may approve the cumulation of this
rest over a longer time.
X. Exceptions and Overtime
26. (1) The competent authority or body in each country may
permit as temporary exceptions, but only in so far as may be necessary for the performance
of indis[)ensable work, extensions of the hours of work, extensions of the driving
time and reduclions in the duration of the rest periods provided for in the preceding
Paragraphs of this Recommcndation-
(a) in case of accident, breakdown, unforeseen delay, dislocation
of service or
inlerruption of traffic;
(b) in case of force majeure; or
(c) in case of urgent and exceptional necessity
for ensuring the work of services of public ulility.
(2) The competent authority or body in each country may also
permit extensions of the hours of work, extensions of the driving time and redudions
in the duration of the rest periods provided for in the preceding Paragraphs of
this Recommendation where these are necessary to enable the crew to reach a suitable
stopping place or the end of their joumey, as the case may be, provided that
road safety is not thereby jeopardised.
Skr.
1980/81:79 26
27. The competent authority or body in each
country may grant authorisations for an exlension of the normal hours of work,
as a temporary exception, in case of abnormal pressure of work.
28. AU hours worked in excess of normal
hours should be considered as overtime and, as such, remunerated at a higher
råte or, as prescribed by national laws or regulations, coUective agreements or
in any other manner consistent with national practice, otherwise compensated.
XI. Supervisory Measures
29. The competent authority or body in each country should-
(a) provide for an individual control book and prescribe the
conditions of its issue,
its contents and the manner in which it shall be kept by the drivers;
(b) lay down a procédure for notification
of the hours worked in accordance with Paragraph 26 of this Recommendation and the
circumstances justifying them; and
(c) lay down a procédure for aulhorising
the hours that may be worked in accordance with Paragraph 27 of this Recommendation
as well as the number of hours for which the aulhorisation may be granted, according
to the nature of tbe transport operations and the method of calculating the hours
of work.
30. Each employer should-
(a) keep a record, in a form approved by the competent authority
or body in each
country, indicaling the hours of work and of rest of every person covered by
this Recommendation and employed by him; and
(b) place this record at the disposal of the supervisory authorities
in a maimer to
be determined by the competent authority or body in each country.
31. The traditional means of
supervision referred to in Paragraphs 29 and 30 of this Recommendation should, if
this proves to be necessary for certain categories of transport, be replaced or
supplemented as far as possible by recourse to modem methods, as for instance tachographs,
according to rules to be established by the competent authority or body in each
country.
32. The competent authority or body in each
country should make provision for-
(a) an adequate inspection system, with verification carried
out in the undertaking
and on the roads; and
(b) appropriate penalties in the event of breaches of the
provisions giving effect to
this Recommendation.
XII. Means and Methods
of Application
33. (1) The provisions of this Recommmendation may be applied
by laws or regulations, coUective agreements, arbitration awards or a combination
of these methods, or in any other manner consistent with national practice which
may be appropriate, account being taken of national conditions and the needs of
each calegory of transport.
(2) The provisions of this Recommendation which have a direcl
bearing on road safety, namely those relating to the maximum period of continuous
work, driving time, daUy rest and supervisory measures, should preferably be appUed
by laws or regulations.
Skr.
1980/81:79 27
Bilaga 4 ( ö vers ä ttning)
Rekommendation (nr 161) om arbetstider och viloperioder
inom v ä gtransportomr å det
Internationella arbetsorganisationens allm ä nna konferens
som har sammankallats till Geneve av styrelsen f ö r internationella arbetsbyr å n och samlats d ä r
den 6 juni 1979 till sitt sextiofemte m ö te,
som har
beslutat anta vissa f ö rslag om arbetstider och viloperioder
inom v ä gtransportomr å det, en fr å ga
som utg ö r den femte punkten p å m ö tets
dagordning,
ö ch
som har fastst ä llt att dessa f ö rslag skall ta formen av en rekommendation,
antar
denna den tjugosjunde dagen i juni m å nad
ä r nitton-hundrasjuttionio f ö ljande rekommendation, som kan kallas 1979 å rs rekommendation om arbetstider och viloperioder (v ä gtrans-portomr å det):
1. Till ä mpningsomr å de
1 » Denna rekommendation till ä mpas p å
l ö ntagare som arbetar i motorfordon
som anv ä nds f ö rv ä rvsm ä ssigt f ö r inrikes eller internationella
gods- eller persontransporter p å v ä g om de ä r
anst ä llda i f ö retag som antingen utf ö r transporter f ö r andras r ä kning eller transporterar gods eller personer f ö r egen r ä kning
och de
a)
arbetar som f ö rare;
b)
arbetar som f ö rarbitr ä den,
medhj ä lpare, kondukt ö rer eller p å
annat s ä tt deltar i en v ä gtransport och utf ö r arbete med fordonet, dess passagerare eller last.
2. Avsnitten II och VII-IX i denna rekommendation, liksom i
relevanta delar av avsnitten X-XII, till ä mpas
ocks å p å ä gare
av motorfordon som anv ä nds f ö rv ä rvsm ä ssigt f ö r v ä gtransporter
och p å icke avl ö nade medlemmar av ä garnas familjer n ä r de
Skr.
1980/81:79 28
arbetar i s å dan egenskap
som anges under a) eller b) i punkt 1 i denna rekommendation.
3. 1) Fr å n till ä mpningen av denna rekommendation eller vissa av dess
best ä mmelser kan beh ö rig myndighet eller organ i varje land medge
undantag i fr å ga om personer som f ö r eller f ö ljer
med fordon, vilka anv ä nds f ö r
a)
transporter i t ä torter eller vissa typer av s å dana transporter, med h ä nvisning till s ä rskilda
tekniska driftf ö rh å llanden och lokala f ö rh å llanden;
b)
transporter som
utf ö rs av f ö retag inom jordbruket eller skogsbruket, i den m å n dessa sker med traktorer eller andra fordon som ä r avsedda f ö r
avgr ä nsad anv ä ndning inom jordbruket eller skogsbruket och som
enbart anv ä nds f ö r dessa f ö retags verksamhet;
c)
transporter av
sjuka och skadade personer samt transporter f ö r r ä ddnings-, b ä rgnings- eller brandf ö rsvars ä ndam å l;
d) transporter
f ö r f ö rsvars ä ndam å l och polistj ä nst samt
- i den m ä n transporterna inte konkurrerar
med transporter
som utf ö rs av transportf ö retag f ö r
andras r ä kning - transpor
ter f ö r andra viktiga offentliga ä ndam å l;
e) transporter med taxi;
f) transporter
som - med h ä nsyn till den typ av fordon
som anv ä nds, fordonens passagerar- eller
godskapacitet, deras
begr ä nsade f ä rdv ä gar eller
deras h ö gsta till å tna hastighet -
inte kan anses kr ä va s ä rskilda best ä mmelser om k ö rtider och
viloperioder.
2) Beh ö rig myndighet
eller organ i varje land b ö r fast-st ä lla l ä mpliga
normer betr ä ffande arbetstider och viloperioder
f ö r s å dana personer som undantas fr å n
till ä mpningen av denna rekommendation
eller vissa av dess best ä mmelser med st ö d av 1) i denna punkt.
Skr.
1980/81:79 29
II . Samr å d med arbetsgivare och arbetstagare
4. Ber ö rda
representativa arbetsgivare- och arbetstagareor
ganisationer b ö r h ö ras av den beh ö riga myndigheten eller det
beh ö riga organet i varje land innan
beslut fattas i fr å gor
som ber ö rs av best ä mmelserna i denna rekommendation.
III. Definition av begreppet arbetstid
5. Med begreppet "arbetstid" avses i denna
rekommendation
den tid som de personer som anges i punkt 1 i denna rekommen
dation anv ä nder f ö r
a)
k ö rning och annat arbete under f ä rd med fordonet;
b)
hj ä lparbeten i f ö rbindelse
med fordonet, dess passagerare eller dess last.
6. Perioder som endast inneb ä r n ä rvaro eller
beredskap an
tingen i fordonet eller p å arbetsst ä llet, men utan att ar
betstagarna fritt kan disponera sin tid - liksom s å dan tid
som efter ö verenskommelse mellan ber ö rda arbetsgivare- och
arbetstagarorganisationer anv ä nds f ö r utbildning och fort
bildning - f å r betraktas som arbetstid i en
utstr ä ckning son
fastst ä lls i varje land av beh ö rig myndighet eller organ,
genom kollektivavtal eller p å annat s ä tt som ä r
f ö renligt med
nationell praxis.
IV. Normal arbetstid
A. No £ m £ l_vcjcorbe_ts_tid
7. Normal arbetstid - dvs. den tid betr ä ffande vilken
nationella best ä mmelser om ö vertid inte till ä mpas
- b ö r inte
ö verstiga 40 timmar per vecka.
Skr.
1980/81:79 30
8.
Den normala
veckoarbetstiden enligt punkt 7 i denna rekommendation f å r inf ö ras
successivt och i etapper.
9.
1) I fr å ga om fj ä rrtransporter
eller andra slag av transporter f ö r
vilka den i punkt 7 angivna normen inte skulle vara m ö jlig att till ä mpa
inom ramen f ö r en vecka f å r normen till ä mpas
som ett genomsnitt f ö r en period om h ö gst fyra veckor.
2) Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land b ö r
fastst ä lla det h ö gsta antalet veckoarbetstimmar n ä r den norm som avses i punkt 7 till ä mpas som ett genomsnitt med st ö d av 1) i denna punkt.
B. No £ mal_dgns £ r betstid
10.
Normal
arbetstid enligt definitionen i punkt 7 i denna rekommendation b ö r inte ö verstiga
ett genomsnitt av å tta timmar per dygn.
11.
1) D å den normala veckoarbetstiden ä r oj ä mnt f ö rdelad ö ver
veckans olika dagar, b ö r den normala arbetstiden inte ö verskrida tio timmar per dygn.
2) D ä den normala dygnsarbetstiden
innefattar avsev ä rda perioder av enbart n ä rvaro eller beredskap eller avbrott i arbetet eller
d å det ä r n ö dv ä ndigt f ö r att g ö ra det m ö jligt
f ö r fordonets bes ä ttning att n å
fram till en l ä mplig plats f ö r vila, f å r
den ö vre gr ä ns som anges under 1) i denna punkt ö verstiga tio men inte tolv tiinmar per dygn.
V. H ö gsta till å tna str ä ckarbetstid
12. 1) Varje l ö ntagare
b ö r ha r ä tt till en rast efter en sammanh ä ngande arbetstid om fem timmar, varvid med arbetstid
menas vad som s ä gs i punkt 5 i denna
rekommendation.
Skr.
1980/81:79 31
2) L ä ngden av den rast som avses under
1) i denna punkt och, om s å ä r l ä mpligt, det s ä tt p å vilket
rasten f å r delas upp, b ö r fastst ä llas
av beh ö rig myndighet eller organ i varje land.
VI . Arbetstidens f ö rl ä ggning
13. 1) Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land b ö r
f ö r olika branscher inom v ä gtransportomr å det
f ö reskriva det h ö gsta till å tna
antal timmar som f å r f ö rflyta mellan tv ä p å varandra f ö ljande perioder av dygnsvila.
2) Arbetstiden f å r
inte f ö rl ä ggas s å att den period av dygnsvila som
arbetstagaren har r ä tt till minskas.
VII. K ö rtid
14. 1) Ingen f ö rare
b ö r till å tas att f ö ra
ett fordon mer ä n fyra timmar i str ä ck utan rast.
2)
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land kan, med h ä nsyn till s ä rskilda
nationella f ö rh å llanden, medge att den tid som avses under 1) i,denna punkt f å r ö verskridas
med h ö gst en timme.
3)
L ä ngden av den rast som avses under 1) denna punkt och,
om s å ä r l ä mpligt, det s ä tt p å vilket
rasten f å r delas upp, b ö r best ä mmas
av beh ö rig myndighet eller organ i varje land.
4)
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land f å r ange fall, d å
best ä mmelserna i denna punkt inte skall
till ä mpas p å s å dana f ö rare som f å r
tillr ä ckliga raster antingen genom uppeh å ll som ä r
fastlagda i turlista eller genom arbetets oregelbundna karakt ä r.
Skr.
1980/81:79 32
15.
Den h ö gsta till å tna
sammanlagda k ö rtiden - inber ä knat ö vertid - b ö r varken ö verstiga
nio tiinmar per dygn eller 48 timmar per vecka.
16.
Den sammanlagda
k ö rtiden enligt punkt 15 i denna
rekommendation f å r ber ä knas som ett genomsnitt f ö r
en period om h ö gst fyra veckor.
17.
Den sammanlagda
k ö rtiden enligt punkt 15 i denna
rekommendation kan minskas n ä r det g ä ller s å dan
transportverksamhet som utf ö rs under s ä rskilt sv ä ra
f ö rh å llanden. Beh ö rig myndighet eller organ i varje
land f å r ange vilka verksamheter detta g ä ller och fastst ä lla
vilken sammanlagda k ö rtid som skall till ä mpas i fr å ga
om de f ö rare som ber ö rs.
VIII. Dygnsvila
18.
F ö r personer som anges i punkterna 1 och 2 i denna rekommendation b ö r dygnsvilan under varje 24-timmarsperiod, r ä knat fr å n arbetsdagens b ö rjan, utg ö ra minst elva tiinmar i f ö ljd.
19.
Dygnsvilan f å r ber ä knas som ett
genomsnitt f ö r perioder, vars l ä ngd fastst ä lls
av beh ö rig myndighet eller organ i varje
land. Dygnsvilan b ö r dock aldrig understiga å tta timmar.
20.
Under f ö ruts ä ttning att
best ä mmelserna om minsta tid i punkterna
18 och 19 i denna rekommendation iakttas, f å r
beh ö rig myndighet eller organ i varje
land f ö reskriva olika l ä ngd f ö r dygnsvila
beroende p å om det ä r fr å ga om
persontransporter eller godstransporter och om vilan sker i hemmet eller p ä annan plats.
21.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land f å r medge undantag fr å n best ä mmelserna i punkterna 18 och 19 i
denna rekommendation om dygnsvilans l ä ngd
och s ä ttet att ta ut
Skr.
1980/81:79 33
viloperioderna n ä r
det g ä ller transporter med fordon som ä r bemannade med tv å f ö rare eller fordon som transporteras
med f ä rja eller t å g.
22. Fordonsbes ä ttningen
b ö r inte å l ä ggas att
under dygnsvilan stanna kvar i eller i n ä rheten
av fordonet, om bes ä ttningen har vidtagit n ö dv ä ndiga å tg ä rder f ö r att trygga fordonets och lastens s ä kerhet.
IX. Veckovila
23.
Veckovilan b ö r utg ö ra minst 24
timmar i f ö ljd och f ö reg å s eller f ö ljas av dygnsvila.
24.
Veckovilan b ö r, i m ö jligaste
m å n, saiiundn Lalla med en s ö ndag eller med traditionella och sedvanliga
vilodagar och det b ö r vara m ö jligt att under en viss period tillbringa viloperioden
i hemmet ett visst antal g å nger som fastst ä lls av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land.
25.
Vid transporter
i fj ä rrtrafik b ö r det vara m ö jligt
att l ä gga samraan perioder av veckovila
under tv å p å varandra f ö ljande veckor eller, i fall d ä r det kan anses l ä mpligt,
under en l ä ngre tidsperiod som fastst ä lls av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land.
X. Undantag och ö vertid
26. 1) Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land kan - dock endast om det beh ö vs f ö r att utf ö ra oundg ä ngligt
arbete - som tillf ä lligt undantag medge f ö rl ä ngning av
den arbetstid och den k ö rtid samt minskning av de viloperioder
som anges i de f ö reg ä ende punkterna i denna rekommendation
a) vid
olycksfall, fordonshaveri, of ö rutsedd f ö rsening, drift- eller trafikst ö rning;
Skr. 1980/81:79 34
b)
i fall av force
majeure;
c)
om det ä r absolut n ö dv ä ndigt f ö r
att trygga ut ö vningen av allm ä nnyttig tj ä nst.
2) Under f ö ruts ä ttning att trafiks ä kerheten inte å sidos ä tts kan beh ö rig
myndighet eller organ i varje land ocks å medge
f ö rl ä ngning av de arbetstider och k ö rtider
samt minskning av de viloperioder som anges i de f ö reg å ende
punkterna i denna rekommendation, om det ä r
n ö dv ä ndigt f ö r att en fordonsbes ä ttning skall kunna n å en l ä mplig uppst ä llningsplats eller sitt slutm å l.
27.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land kan utf ä rda bemyndiganden att tillf ä lligtvis utstr ä cka
den normala arbetstiden i h ä ndelse av
extraordin ä r arbetsbelastning.
28.
Alla
arbetstimmar ut ö ver normal arbetstid b ö r betraktas som ö vertidsarbete
och som s å dant betalas efter en h ö gre l ö nesats ä n vanligt eller kompenseras p å annat s ä tt
i enlighet med nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller p å annat s ä tt
som. ä r f ö renligt med nationell praxis.
XI. Kontroll å tg ä rder
29. Beh ö rig
myndighet eller organ i varje land b ö r
a)
meddela f ö reskrifter om en individuell kontrollbok och
villkoren f ö r dess utf ä rdande, dess inneh å ll samt om det s ä tt p å vilket den skall f ö ras av f ö rarna;
b)
fastst ä lla en procedur f ö r
anm ä lan av den arbetstid som tagits ut
med st ö d av punkt 26 i denna
rekommendation och de omst ä ndigheter som har motiverat
arbetstidsuttaget;
c)
fastst ä lla en procedur f ö r
bemyndiganden enligt punkt 27 i denna rekoniitendation och vilket antal timmar
bemyndigandet f å r avse beroende p å transportverksamhetens art och metoden f ö r ber ä kning av
arbetstiden.
Skr.
1980/81:79 35
30. Varje arbetsgivare b ö r
a)
f ö ra anteckningar om arbetstider och viloperioder f ö r varje anst ä lld
som omfattas av denna rekommendation p å
det s ä tt som har godk ä nts av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land;
b)
st ä lla dessa anteckningar till kontrollmyndigheternas f ö rfogande p å
det s ä tt som f ö reskrivs av beh ö rig
myndighet eller organ i varje land.
31.
De
traditionella kontrollmedel som anges i punkterna 29 och 30 i denna
rekommendation b ö r - om detta visar sig n ö dv ä ndigt f ö r vissa transportslag - i m ö jligaste m å n
ers ä ttas av eller kompletteras raed
moderna medel, t.ex. f ä rdskrivare, enligt regler som
fastst ä lls av beh ö rig myndighet eller organ i varje land.
32.
Beh ö rig myndighet eller organ i varje land b ö r meddela f ö reskrifter
om
a)
ett tillfredsst ä llande inspektionssystem med kontroller vid f ö retagen och p å
v ä garna;
b)
l ä mpliga p å f ö ljder f ö r
ö vertr ä delser av best ä mmelserna.
XII. Medel och metoder f ö r till ä mpningen
3 3. 1) Best ä mmelserna
i denna rekommendation kan g ö ras tilll ä mpliga genom lagstiftning, kollektivavtal,
skiljedomsf ö rfarande, en kombination av dessa
metoder eller p å annat l ä mpligt s ä tt
som ä r f ö renligt med nationell praxis, med h ä nsyn
tagen till nationella f ö rh ä llanden och behoven inom varje transportslag.
2) De best ä mraelser i
denna rekommendation som har direkt betydelse f ö r trafiks ä kerheten, n ä mligen de som r ö r
h ö gsta till å tna sammanh ä ngande
arbetstid, k ö rtid och dygnsvila samt kontroll å tg ä rder, b ö r f ö retr ä desvis g ö ras
till ä mpliga genom lagstiftning.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.