SOU 1867:1

angående

0 r d n a n d e <

af

Veterinär väsende t,

jemte dithörande

Förslag* till Instruktioner och Stadgar in, m.,

afgifna den 24 Mai 1865

af

dertill i nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM,

tryckt hos A. L. Norman, 1865.

Stormiigtigste Ållernådigste Konung!

Sedan, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers, uti skrifvelse

af den 28 Februari 1863, gjorda underdåniga framställning derom, “att Edera

“Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga ett förslag,

“hvarigenom, i öfverensstämmelse med tidens fordringar och länder behof, ej

“mindre undervisningen i Veterinärkunskapen måtte höjas och utvidgas, än äfven

“djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras", Eders Kongl. Maj:t den

13 November nämnde år täckts i nåder förordna undertecknade att, i egenskap af

serskildt utsedde Komiterade, här i hufvudstaden sammanträda för att, i öfverensstämmelse

med Rikets Ständers förberörde framställning, afgifva förslag till fullständigt

ordnande af Veterinär-väsendet i Riket; få, till underdånig åtlydnad af

det sålunda erhållna nådiga uppdraget, Komiterade aflemna och Eders Kongl.

1

2

Majrts nådiga pröfning underställa de åsigter och förslag dem Kommitterade, med

fästadt afseende å hvad Rikets Ständer i ämnet anfört, trött sig böra framlägga

och för hvilkas beskaffenhet Kommitterade nu gå att i det följande lemna närmare

redogörelse.

Af Rikets Ständers omförmälda skrifvelse inhemtas, att, innan deras underdåniga

framställning afgafs, frågan om Veterinär-väsendets ordnande redan blifvit

gjord till föremål för Eders Kong!. Maj:ts särskilda nådiga uppmärksamhet. Härom

hade nemligen Bestyrelse!! för det år 1860 i Göteborg hållna Nionde allmänna

svenska Landtbruksmötet den 5 Maj nämnde år ingifvit ett underdånigt memorial,

hvari anfördes, att, enär den utveckling, som ladugårdsskötseln på sednare tider

vunnit, stegrat anspråken på de från Veterinär-inrättningarne utgående elever,

hvilka anställdes dels såsom Djurläkare och dels såsom lärare vid landtbruksskolorna,

Mötet uppdragit åt Bestyrelsen att hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig

framställning om behofvet deraf, att dels Veterinär-väsendet i allmänhet och

dels Veterinär-läroverken ordnades på ett sätt som motsvarade nuvarande tidsförhållanden

samt att Mötets önskan i berörde hänseende hufvudsakligen innefattade,

att nödige medel måtte blifva anslagne till Veterinär-väsendets förbättrande. Detta

memorial blef, genom nådig remiss af den 3 Augusti 1861, öfverlemnadt till Eders

Kongl. Maj:ts Sundhets-Kollegium, som erhöll befallning att, i anledning deraf, efter

inhemtande af vederbörandes yttranden, med utlåtande inkomma. Sundhets-Kol»

legium infordrade derefter yttranden från Direktionerna för Veterinär-inrättningarne

i Stockholm och Skara samt afgaf, med öfverlemnande af dessa yttranden, den

16 Juni 1862 eget utlåtande i ämnet. Handlingarne blefvo derefter, den 2 Juli

samma år, remitterade till Landtbruks-Akademien, hvars utlåtande inkom den 22

påföljde September; och var ärendet sålunda till underdånig föredragning beredt,

då Rikets Ständer afläto sin här ofvan omlörmälda skrifvelse.

I denna skrifvelse, närmast föranledd af särskilda inom Riks-Stånden väckta

motioner, hafva Rikets Ständer såsom de hufvudsakligäste bristerna i vårt Veterinär-väsende

anmärkt: “saknaden af samband mellan undervisningsanstalterna i Stock“holm

och Skara; det provisoriska i det sednares verksamhet; derstädes utexaminerade

djurläkares obehörighet till beställningar med aflöning af allmänna medel;

“lärarnes vid begge anstalterna ringa antal; de alltför låga fordringarne på förkunskaper

hos eleverne, då de vinna tillträde till undervisningen samt brist på

“tillfälle för djurläkare-eleverne att förvärfva praktisk öfning i husdjursskötsel.“

De anvisningar för frågans uppfattning och behandling, som dessa anmärkningar

innehålla, hafva Komiterade sökt i allmänhet göra sig till godo.

3

Den historiska öfversigt rörande vårt lands veterinär-''väsende, som tordeHi*tonskafver

höra meddelas innan Komiterade gå att framställa sitt förslag, kan, då. veterinär-vetenskapen

i vårt land endast räknar ringa ålder och hela dess utveckling r&We/>

ligger inom ett par generationers minne, icke just erbjuda något, utöfver hvad som

redan, åtminstone för den i saken intresserade, är till sina hufvudmomenter förut

kändt. Sålunda är det allmänt bekant, att det var genom eu enskild mans nitfulla

sträfvande!!, som Veterinär-vetenskapen hos oss först gjordes inhemsk, i det

att dåvarande Lektorn, sedermera Professorn Peter Hernqvist, år 1774 i närheten

af Skara stad inrättade för Veterinärers bildande en undervisningsanstalt, den han

intill sin år 1808 inträffade död sjelf förestod och till hvars framtida underhåll

han genom testamente anslog största delen af sin förmögenhet. Värdet af denna

gåfva har enligt äldre handlingar blifvit uppskattad till mer än 50,000 Rd:r Banko,

men om äfven vid närmare granskning af Hernqvistska donationens omfång och

beskaffenhet det skulle finnas att densammas penningevärde icke uppginge till det

angifna beloppet, qvarstår likväl för testator den förtjensten oförminskad, att han,

med blicken långt framom sin tid, användt icke blott eu öfverlägsen förmågas hela

kraft, utan jemväl sina enskilda tillgångar för eu uppgift, hvars gagnande betydelse

för vårt lands hela ekonomiska utveckling först i sednaste tid kommit till mera

allmänt erkännande. Visserligen blefvo Hernqvists sträfvande!! icke alldeles lemnade

utan uppmärksamhet från Statens sida. Sålunda blef genom Kongl. Brefvet den

29 April 1774 Hernqvist tillagd en årlig pension af 1,000 Daler silfvermynt att af

honom, utöfver hans lön såsom Lektor vid Gymnasium i Skara, åtnjutas så länge

lian visade sig fortfarande hålla vid makt den af honom in avte Aeteiinaiia inrättade

skola, i hvilket afseende det, enligt samma Kongl. Bref, skulle åligga Hemqvist

att hvart tredje år utexaminera minst tvenne i veterinärkonsten inöfvade personer,

som kunde till det allmännas tjenst användas. Dernäst blef genom Kongl.

Brefvet den 8 Maj 1775, uppå underdånig framställning af Konsistorium i Skara,

“till bättre befordran och verkställighet åt artis veterinär!* fortplantande i Liket ,

det intill Skara stad belägna och äldste filosofie lektorn derstädes tillhörande prebendehemmanet

Brogården åt Professoren Hernqvist upplåtet “till en Lazarettsinrättning

för sjuke kreatur.“ Vidare erhöll, enligt Kongl. Brelvet den 15 Juli

1776, denna inrättning ett årligt anslag af 480 Daler silfvermynt till inköp af utländska

medikamenter, förbrukningspersedlar samt instrumenter och redskap, likasom

genom Kongl. Brefvet den 5 Januari 1780 det medgafs Professoren Horn qvist

att till adjunkt vid sin Veterinär-skola åt sig utse någon skicklig studerande, till

hvars uppmuntran ett särskildt ärligt anslag af 83 R:dr 16 sk specie anvisades;

varande, genom särskildt privilegium af sistnämnde dag, Professoren Hernqvist förunnad

t, att vid Veterinär-skolan i Skara underhålla ett laboratorium, apotek till

de för boskapssjukdomar tjenlige medikamenter» beredande och föryttrande samt eu

smedja. Alla dessa dispositioner voro likväl hänförde till Hernqvist personligen

och de åt Inrättningen gifne årliga anslag blefvo, då Hernqvist ar 1808 afied, utaf

4

Rikets näst derefter sammanträdande Ständer indragne. Samtidigt härmed började

likväl Regering och Ständer att taga en mera omedelbar vård om den veterinära

undervisningen. Vid 1810 års riksdag gjordes frågan om veterinär-väsendet och

dess ordnande till föremål för öfverläggning inom Riks-Stånden och, sedan Rikets

Ständer vid nämnde Riksdag hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, “att tjenlig;!

matt och steg kunde vidtagas till anskaffande af pålitlige läkare för boskapssjukdomar“,

erhöll dåvarande Collegium Medicum befallning att afgifva utlåtande

rörande utvidgning af läroverk för Veterinärkunskapens inhemtande. Ett sådant

utlåtande, innefattande tillika förslag till upprättande af eu Veterinär-inrättning i

Stockholm , blef af bemälde Collegium år 1812 afgifvet. Då likväl detta förslag

icke medförde någon vidare åtgärd, ingingo år 1818 Rikets Ständer till Kongl.

Maj:t med underdånig hemställan derom, “att Kongl. Maj:t täcktes i nåder draga

“försorg om veterinär-vetenskapens befrämjande, antingen genom meddeladt understöd

åt de personer, som redan om denna vetenskap sig vinnlagt eller genom de

“nya anstalter, Indika i sådant hänseende kunde pröfvas mest tjenlige och med

“forhandenvarande tillgångar öfverensstämmande. “ I anledning häraf blef, den 24

Augusti 1819, åt Kongl. Maj:t i Nåder beslutadt, att en Veterinär-inrättning

skulle i Stockholm anläggas; och, genom nådigt bref den 18 December samma år,

-orordnades, att ötre delen af en> Kionobränneriet å Ladugårdslandet tillhörig,

tomt, hvilken dittills varit begagnad såsom koppvmpningsanstalt, men för sådant

ändamål, efter vaccinationens allmänna införande, icke vidare behöfdes, borde till

nämnde Inrättning upplåtas: hvarefter, den 80 Mars 1820, nådig tillåtelse meddelades,

att jemväl nedre delen af samma tomt, eller Ladugårdslands Kronobränneri

sjögård, finge för den nya Veterinär-inrättningens behof, tillsvidare användas. I

sammanhang med. desse förberedande åtgärders vidtagande, blef åt särskilda Komiterade

jemväl i nåder uppdraget att utarbeta förslag angående den nya inrättningen,

dess läge, byggnader och verksamhet. Desse Komiterade föreslogo alternativt

antingen att inrättningen skulle fullständigt ordnas, i hvilket fall kostnaden

ansågs komma att uppgå till 93,725 Rd:r, eller ock att läroverket endast provisoriskt

skulle bringas till stånd med eu, för sådant fall, beräknad kostnad af

29,000 R:dr. Då den summa det förra förslaget upptog, ansågs öfverstiga för

ändamålet befintliga tillgångar, blef Komiterades sednare hemställan af Kongl,

Maj:t gillad och den 16 Maj 1820 nådig befallning desse Komiterade gifven att

genast gå i författning med anläggandet af den provisionel inrättning som det

billigare . forslaget afsåg. Den sålunda nybildade Veterinär-inrättningen ställdes

jemlik! Kongl. Brefvet den 30 Mars 1820 under öfverinseende af Komiterade för

garnisonssjukhuset och trädde i Februari månad nästderpåföljande år i verksamhet.

Sedan vid 1823 ars riksdag följande årliga atiönings- och underhålIsanslag

för Inrättningen anvisats, nemligen:

till föreståndaren............R:dr B:ko 2,000: —

„ en theoretices professor....... — — 1,000: —-

„ en pensionär eller biträdande lärare — — 333: 16

„ en smed............... — — 300: —

„ två stalldrängar........... — — 300: —

„ underhåll för 16 elever....... — — 1,920: —

samt till hyror och extra utgifter .... — — 1,250: —

eller tillsammans R:dr B:ko 7,103: 16.

blef genom reglementet af den 28 Maj 1824 Styrelsen öfver Veterinär-inrättningen

i Stockholm öfverfiyttad på Sundhets-Kollegium, hvarefter inrättningen, som år

1830 utvidgades genom upplåtelsen af åtskillige, förenämnde Kronobränneri tillhörige

byggnader, till hvilkas apteraude för inrättningens ändamål Rikets Ständer

anslogo 5,000 R:dr B:ko, och år 1845 erhöll eu tillökning i sin stat af 666 R:dr

32 sk. B:ko, i hufvudsakligen oföräudradt skick bibehölls intill år 1855.

Under tiden hade Veterinär-inrättningen i Skara fortgått. Professoren

Hernqvist hade nemligen i sitt ofvan omförmälde testamente förordnat att större

delen af hans qvarlåtenskap skulle tillfalla denna inrättning. Detta testamente

klandrades, men den härom förda rättegången afgjordes slutligen sålunda, att donationen

förklarades beståndande och under den 31 Mars 1813 utfärdades en Ordningsstadga,

enligt hvilken Inrättningen, med uppgifvet ändamål “att omfatta botemedel

för sjuka hemtamda djur i allmänhet''1 ställdes under en särskild .Direktion,

bestående af Landshöfdiugen i Skaraborgs Län, Biskopen i Skara stift och Lagmannen

i Westergötland. Länge egde denna inrättning bestånd endast genom

anlitande af egna medel, men då de tillgångar, den Hernqvistska donationen lemnade

och om hvilka tillgångars beskaffenhet Komiterade, i sin blifvande redogörelse

för Veterinär-läroverket i Skara, skola meddela närmare upplysning, slutligen

befunnos otillräckliga, blef vid 1853 års riksdag bidrag till inrättningens upprätthållande

anvisadt af Rikets Ständer, som i sådant afseende anslogo

till aflöning åt Andre Lektorn.......Rall- R:mt 1,000

“ “ “ Adjunkten..........— — 500

samt till stipendier åt 5 elever.......— — 600

eller tillsammans R:dr R:mt 2,100.

Ett fortgående ökadt behof af veterinär-läkare, i förening med stegrade

fordringar på deras kunskaper, ådagalade emellertid nödvändigheten af ytterligare

anordningar för eu ändamålsenlig reglering af veterinär-undervisningen och administrationen

al de för veterinär-läkares bildande sålunda betintlige tvenne läroanstalterna.

Uti serskilda skrivelser af den 17 Juni 1847, den 12 November 1849

och den 12 September 1850 blefvo jemväl i sådant afseende underdåniga framställningar

af Sundhets-Kollegium gjorda. Dessa framställningar föranledde ned

-

6

sättande af en komité, hvilken den 8 Maj 1851 afgaf underdånigt betänkande,

deri yttrades, att såväl Veterinär-inrättningen i Stockholm, som den i Skara, borde

hvar för sig vara sjelfständig och fristående, men att, till beredande af samband

dem emellan, Sundhets-Kollegium skulle handhafva det vetenskapliga inseendet öfver

undervisningen och sjukvården vid dem båda. Sedan bemälde Kollegium den 21

Juni 1852 öfver detta Komitéens betänkande afgifvit underdånigt utlåtande, utfärdades

den 20 Juli 1855 Kongl. Maj:ts provisoriska reglemente för hvardera af

Veterinär-inrättningarne. Enligt dessa reglementen skulle Inrättningarne administreras

af hvar sin Direktion, men inseendet öfver den vetenskapliga vården vid

båda tillhöra Sundhets-Kollegium. Dessa provisoriska reglementen fastställdes att

gälla till 1858 års slut, inom hvilken tid Sundhets-Kollegium, efter Direktionernes

hörande, skulle inkomma med underdånigt förslag till sådana ändringar eller tillägg,

hvartill den under tiden vunna erfarenheten kunde anses föranleda. Med anledning

häraf afgaf Kollegium sådant underdånigt förslag och den 6 Augusti 1859

utfärdade Kongl. Maj:t nu gällande Reglemente för Veterinär-inrättningen i Stockholm,

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t anbefallde, att det provisoriska Reglementet

af den 20 Juli 1855 skulle gälla för inrättningen i Skara, tilldess ny stat

för densamma blefve bestämd.

Enligt nyssberörde Reglemente af den 6 Augusti 1859 utgöres Veterfnärnrättningens

i Stockholm Styrelse af en Direktion, deri en af Sundhets -Kollega

Ledamöter skall vara medlem; f idragande inför Direktionen är en af Professorerna,

hvilken tillika är inrättningens föreståndare och har närmaste tillsynen öfver

undervisningens regelmässiga gång m. m. Vetenskapliga inseendet öfver undervisningen

och sjukvården tillhör Sundhets-Kollegium. Lärarne äro fyra, nemligen

3 Professorer och 1 Adjunkt; samt derjemte eu Instruktions-smed, som undervisar

i det praktiska och hofbeslagskonsten. För kompetens till Professors-embete och

Adjunktsbefattning fordras att hafva undergått fullständig studentexamen och “ega

de för lärarekallet inom veterinärfacket erforderliga kunskaper och skicklighet.“

Undervisningsämnen äro, — utom förberedande läroämnen i natural-historia och

kemi, •— läran om husdjurens byggnad och sjukdomar samt om sättet att dem

behandla, läran om läkemedel, om operationer och förlossningskonst, samt rättsoch

polis-veterinärkunnighet. Dessa ämnen äro dock ej bestämdt fördelade på de

särskilda lärostolarne, utan skall föreståndaren i samråd med lärarne uppgöra förslag

till undervisningsämnenas fördelning, hvilket förslag, efter Direktionens fastställelse,

anmäles hos Sundhets-Kollegium. — Lärokurserna skola så inrättas att

fullständig djurläkarebildning kan förvärfvas på 4 år. Antagningsvilkoren för elev

äro: att den inträdessökande, som bör vara mellan 18 och 25 år gammal, skall

hafva blifvit konfirmerad, ega frisk och stark kroppskonstitution, god frejd och

nödiga skolkunskaper. Inträdesexamen verkställes af lärarne. Efter genomgående

af de 4 klasser, som lärokursen omfattar, aflägger elev utgångsexamen såsom djurläkare,

och skall i denna examen pröfvas uti alla de till praktiska djurläkare

-

7

vetenskapen hörande ämnen, i hvilka han vid inrättningen njutit undervisning.

Efter godkänd utgångsexamen tilldelas honom bevis såsom legitimerad djurläkare.

Enligt det provisoriska, ännu för Skara gällande Reglementet af den 20 Juli

1855, har denna inrättning till ändamål, att lemna undervisning i Veterinärvetenskapen

och bilda skickliga hofslagare för landsortens behof. Styrelsen utgöres af

en Direktion, som består af Landshöfdingen i Skaraborgs län, Biskopen i Skara

stift och 2:ne särskildt valda ledamöter. Lärarne äro fyra, nemligen 2:ne Lektorer,

af hvilka den ene tillika är inrättningens föreståndare, en Adjunkt och eu Instruktionssmed.

Föreståndaren är tillika föredragande i Direktionen. Kompetensvilkor

för Lektorerna och Adjunkten äro: att hafva ådagalagt grundliga studier jemte för

veterinärlärare erforderliga kunskaper och skicklighet. För lärlings antagande

erfordras enahanda vilkor som för elever vid Stockholms läroverk. Ehuru lärokursen

afser att meddela undervisning i hela veterinär-vetenskapen, omfattar dock

utgångsexamen endast sådane kunskaper, som erfordras för utöfning af hofslagareyrket,

hvadan ock de lärlinga]'', som utgå från Veterinär-skolan i Skara icke hafva

kompetens till veterinära tjenster med lön af allmänna medel.

Sålunda, genom dessa reglementen, till sin verksamhet bestämda, hafva

berörde inrättningar, enligt Rikets Ständers beslut vid 1859—1860 års Riksdag,

åtnjutit förhöjningar i de till deras underhåll förut beviljade statsanslag, nemligen

Veterinär-inrättningen i Stockholm en årlig tillökning i dess stat af 6,580 R:dr

och Veterinär-inrättningen i Skara likaledes årligen 2000 R:dr; hvarförutan såväl

den ena som den andra af dessa inrättningar till byggnadsföretag, reparationsarbeten

och instrumentuppköp in. in. fått sig af Rikets Ständer beviljade tillfälliga

anslag till icke obetydliga belopp.

I sammanhang med redogörelsen för de åtgärder, som hittills vidtagits till

Veterinär-väsendets ordnande, torde utom de reglementariska stadganden, som bestämma

de särskilda veterinära undervisningsanstalternas verksamhet, jemväl böra

omförmälas de vigtigaste bland de föreskrifter och anordningar, som i andra hänseenden

beröra våra veterinära angelägenheter och deras förvaltning, samt sålunda

äro egnade att lemna bidrag till den öfversigt al Veterinär-väsendets utveckling,

som Komiterade ansett sig böra framställa.

Enligt 21 § i den för Sundhets-Kollegium utfärdade nådiga Instruktion af

den 6 December 1815 skall ars veterinaria eller boskapsmedicinen höra till Kollega

uppmärksamhet och tillsyn, och bör Kollegium vid uppkommande smittosamma

boskapssjukdomar vidtaga verksam åtgärd till deras hämmande. Genom

Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för Provincial-läkarne af den 13 Juni 1822 hafva

dessa läkare erhållit åliggande att vid farsoter bland husdjuren på Landshöfdin

-

8

gens anmodan, gemensamt med Djurläkaren, undersöka förhållandet samt föreslå

nödiga medel och anstalter till sådana farsoters snara hämmande och botande.

Den 3 Juni 1824 blef för djurläkare i Riket utfärdadt Kongl. Maj:ts nådiga reglemente.

Enligt detta äro djurläkarne förpligtade att, på Sundhets -Kollegii eller

Eders Kongl. Maj:ts Befal 1 ningshafVandes förordnande, antingen de åtnjuta lön på

stat eller icke, biträda vid den allmänna sjukvården mot rese- och traktamentsersättning,

som af Sundhets Kollegium, efter granskning af ingifne räkningar och

rapporter, till dem utbetalas. Vidare bestämmer Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse

den 2 September 1830 angående djurläkares tillsättande och tjensteutöfning,

att en djurläkare inom hvarje län bör såsom länsdjurläkare, med lön af allmänna

medel, antagas; att för kompetens till sådan tjenst, som efter Sundhets-Kollegii

hörande tillsättes af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, fordras att hafva

undergått fullständig djurläkare-examen vid Veterinär-inrättningen i Stockholm, att

i afseende å de fel och misstag, som djurläkarne i vetenskapligt hänseende kunna

begå, de äro underkastade samma ansvar, som andre under Sundhets-Kollegium

lydande personer; att de äro berättigade från Apoteken utbekomma medikamenter

och under förrättningar sådane tillhandahålla åt sjuka husdjur samt slutligen att

de äro förbjudna att befatta sig med sjuka menniskors botande. Rörande djurläkares

émbetsverksamhet, särskildt med afseende å smittosamma sjukdomar bland

husdjur, finnas åtskilliga föreskrifter meddelade i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning

af den 23 Januari 1828, äfvensom i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse

af den 26 Juli 1856 med deri genom nådiga Kungörelsen den 17 Juli 1858

gjorde tillägg; och är för närvarande på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende

ett i detta ämne af Sundhets-Kollegium afgifvet nytt förslag.

Den vid 1828—1830 årens Riksdag åt länsdjurläkare med 50 R:dr Banko beviljade

aflöning, höjdes, enligt Ständernas beslut, vid 1853—1854 års Riksdag till

200 R:dr Banko, samt år 1860 ytterligare till 500 R:dr R:mt. För vinnande af

en fullständig öfversigt af husdjurens sjukdomar och djurläkarnes verksamhet, har

Sundhets-Kollegium genom circulär af den 26 September 1859 förständigat samtlige

djurläkare att årligen till Kollegium insända årsberättelser, i afseende å hvilkas

uppställning och innehåll ytterligare föreskrifter blifvit meddelade genom Kollegii

circulär af den 18 Maj 1863; varande, enligt de underdåniga förslag, som

af Sundhets-Kollegium utarbetats, dels en ny veterinär-farmakopé den 7 December

1863 och dels en särskild veterinär-medicinaltaxa den 8 Augusti 1864 af Eders

Kongl. Maj:t till efterrättelse anbefallde.

Hvad särskildt angår de militära veterinärläkarne, har genom Kongl.

Maj:ts Nådiga Bref den 15 Februari 1822 blifvit stadgadt att Hästläkarne vid

Kavallerierne, innan de af vederbörande Chefer antagas, skola förete bevis öfver

undergången examen vid Veterinär-inrättningen i Stockholm. Lönerne för desse

läkare utgå i allmänhet med omkring 700 R:dr till Regementshästläkarne, af hvilka

en finnes vid hvarje Artilleri- eller Kavalleri-regemente, samt omkring 300 R:dr till

9

Sqvadronshästläkarné, som i allmänhet äro en vid hvarje batteri eller sqvadron.

Enligt Kong!. Majrts nådiga Bref af den 1 Juni 1838 tillädes refjernentshästläkaren

rang näst efter underlöjtnant och sqvadronshästläkaren lika med sergeant,

och finnas dessa läkares skyldigheter närmare bestämde i Eders Kong! Maj:ts

den 12 April 1858 för Dess Armée utfärdade nådiga tjenstgöringsreglemente.

Efter denna i korthet afgifna berättelse om veterinär-väsendets utveckling Redogöreite

i vårt land och innan Komiterade gå att framställa de åsigter, på hvilka Ko-/c"'' de1,11 F“

miterade grundat sina förslag, torde böra närmare redogöras för innehållet af""""'' ''f''"\

de handlingar, som med den nådiga remissen blifvit till Komiterade öfverlemnade.‘

linyuvs inne

Dessa handlingar utgöras, utom här ofvan onrförmälda memorial af Best}- '' mi

relsen för det år 1860 hållna Nionde allmänna svenska Landtbruksmötet, i öfrigt

af de öfver samma memorial infordrade utlåtanden, nemligen af Lärarne och Direktionen

vid veterinär-inrättningen i Stockholm, af Direktionen vid Veterinär-inrättningen

i Skara, af Sundhets-Kollegium samt af Landtbruks-Akademien, hvarförutan

till Komitéen jemväl blifvit öfverlemnade dels det särskilda utlåtande, som

Direktionen vid Veterinär-Inrättningen i Stockholm afgifvit angående ifrågasatte

om- och nybyggnader vid samma inrättning och dels eu af svenska veterinärläkareföreningen

i underdånighet gjord framställning i ämnet.

Direktionens för Veterinär-inrättningen i Stockholm i Februari 1862 afgifna Direktionen*

utlåtande innehåller hufvudsakligen följande hemställanden i Jör Veterinär

väsendet

l:o. att Öfver-Styrelsen för Veterinär-väsendet skulle i dess helhet anförtros åt ‘ Stockhulm

en Chef, närmast lydande under vederbörande Departements-Chef samt med “tlåhu‘debenämning

af General-Di rektor och Chef för Veterinär-väsendet.

Till stöd för detta förslag har Direktionen anfört, att, då Sundhets-Kollegiuin,

hvars tid vore till fullo upptagen af andra, Kollegium åliggande vigtiga göromål,

kunde egna de veterinära angelägenheterna endast en delad uppmärksamhet,

Kollegium, enligt Direktionens åsigt, icke vidare borde hafva Chefskapet för rikets

veterinär-väsende, likasom de vid Veterinär-inrättningarne nu varande Direktioner,

såsom sammansatte af personer, hvilka med andre göromål voro sysselsatte, icke

heller kunde anses utgöra ändamålsenliga Styrelser för samma inrättningar, enär

deras verksamhet svårligen kunde sträcka sig utöfver tillsynen å inrättningarnes

ekonomiska förvaltning. Chefen skulle hafva till sitt biträde dels ett af Lärarne

10

vid hvardera läroverket sammansatt Kollegium, dels jemväl en sekreterare samt

en kamererare och kassör.

2:o. a) att vid Veterinär-läroverken måtte anställas nödigt antal Lärare med tillräckliga

löner, motsvarande dem, som för Universiteten äro anslagne och

med bestämda läroämnen;

b) att for äring ar ne på elevernas kunskaper vid inträdet borde utsträckas; och

c) att för utgångsexamen skulle erfordras en genomgången särskild praktisk

kurs.

Under anförande af de nuvarande undervisningskrafternas otillräcklighet har

Direktionen hemställt att undervisningen måtte fördelas på fyra lärostolar med en

professor och en adjunkt för hvarje af desse, dervid i möjligaste mån närbeslägtade

läroämnen borde tilläggas en och samma lärostol, samt kliniken de lärostolar,

till hvilka den egentligen kunde anses höra. Fordringarne på elevernes förkunskaper

— i afseende hvarå nu gällande reglemente endast föreskrifver att elev,

som söker inträde vid inrättningen skall ega “nödiga skolkunskaper" — borde vara

så ställda, att desamma innefattade garantier derför, att eleverne före inträdet

innehade de för allmän bildning nödiga förstudier, äfvensom att de inhemtat grunderna

uti de vetenskapsgrenar, hvarpå undervisningen vid Veterinär-inrättningen

stödjer sig. Måttet af dessa fordringar har Direktionen föreslagit derhän, att eleven

vid inträdet borde ega godkända insigter uti de för afgång till sjette klassen vid

Elementar-läroverk på reallinien bestämda ämnen. Den ifrågasatta särskilda praktiska

kursen, som skulle fullgöras sedan elev genomgått läroverkets högsta klass,

har af Direktionen föreslagits till en tid af sex månader.

3:o. att JDjurläkarnes samhällsställning och löneförmåner måtte förbättras.

Då Direktionen ifrågasatt höjda kunskapsfordringar, har Direktionen jemväl

ansett, att veterinär-läkarne, hvilkas anseende och ställning i den borgerliga sammanlefnaden

hittills icke motsvarat vigten och ansvaret af deras kall, måtte komma i

åtnjutande af sådane förmåner, som kunna anses motsvara de på veterinär-läkarne

ställde högre fordringar. I sådant afseende har Direktionen hemställt, att Länsdjurläkare

och Regements-hästläkare måtte hädanefter utnämnas af Eders Kongl.

Maj:t samt att Läns-djurläkarne, hvilka skulle vara boende i Länsresidensstäderne,

borde likasom Regements-hästläkarne tilläggas löner af 1,500 R:dr R:mt.

4:o. att löner å. 1,000 B:dr R:mt måtte anslås för 24 Distrikts-djurläkare,

att utgå i den mån behof deraf visade sig och distrikt bildade sig, hvilka åt

dessa Djurläkare kostnadsfritt anskaffade och underhöilo lämplige, af Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkände bostäder.

Denna hemställan har af Direktionen blifvit motiverad ur det allmänt er

-

11

kända behofvet af ett ökadt antal i tjenst varande och under kontroll ställde Veterinär-läkare;

och

5:o. att till Chefens för Veterinär-väsendet disposition borde ställas ett anslag af

2,000 B:dr Bunt årligen för att användas till resestipendier för Veterinärer.

För bifall till detta förslag har Direktionen anfört nödvändigheten att följa

Veterinär-vetenskapens utveckling i främmande länder.

Till sitt yttrande har Direktionen fogat förslag till ny stat för veterinärväsendet

i Riket och veterinär-läroverket i Stockholm. Detta förslag, upptagande

lönen för General-Direktören och Chefen till 6,000 R:dr, för läroverkets, professorer

till 4,500 R:dr, samt för adjunkterne till 2,500 R:dr, utvisar, att en reglering

af veterinär-väsendet, i öfverensstämmelse med Direktionens förslag, skulle påkalla

bestämda årliga anslag till ett belopp af 107,100 R:dr samt förslags- och

reservationsanslag 24,000 R:dr, under det att den stat, som gällde, då Direktionen

afgaf sitt utlåtande, uppgick till eu summa af 30,805 Rall’, deri då likväl icke

tagits i beräkning de särskilda utgifter, som af medicinalfonden bestridas till godtgörande

af sådane djur läkare-förrättningar, för hvilka ersättning bör af allmänna

medel lemna».

Det af lärarne vid veterinär-inrättningen i Stockholm den 3 December Lärarnes

1861 till Direktionen afgifna och med Direktionens eget utlåtande till Sundhets-”^ Veterinär

Kollegium öfverlemnade “Förslag till Veterinär-väsendets ordnande11 innehåller

hufvudsakligen: att Öfver-Styrelsen för veterinär-väsendet skulle anförtros åt en färsiag

sakkunnig person, som deråt kunde uteslutande egna sin verksamhet och öfvertaga

de göromål, som för närvarande tillkomma Sundhets-Kollegium och Direktionen

för veterinär-inrättningen. Denne chef, som skulle utnämnas af Kongl. Maj:t och

under vederbörande Departements-chef hafva inseendet öfver Veterinär-väsendet i

dess helhet, borde sig till biträde hafva en sekreterare och eu kamererare, hvilka,

under chefens ordförandeskap, skulle utgöra Styrelsen för veterinärväsendet. För

den veterinära undervisningen skulle i Stockholm finnas ett fullständigt veterinärläroverk

med benämning af Veterinär-Institut. Veterinär-inrättningen i Skara skulle

vara en sjukvårdsanstalt, der, jemte fullständig undervisning i hof-beslaget, så vidsträckt

undervisning i öfriga veterinära ämnen borde meddelas, som tillgänglig

personal och materiel medgåfve. För undervisningens fullständiga ordnande ansågs

ett antal af 5 professorer och 5 underordnade lärare beliöfligt, men, då svårighet

förmodats möta för härtill erforderliga medels beviljande, hade i stället 4 Professorer,

3 Adjunkter och 2 Assistenter af lärarne föreslagits. Af läroämnena ansågos vissa,

i förslaget uppräknade, böra tillhöra de särskilda lärostolarne, men återigen andra

12

vara rörliga och såsom sådane tilldelas de lärare, med hvilkas kunskaper de bäst

öfverensstämde. För att såsom elev vinna inträde vid läroverket skulle erfordras

bevis om godkända insigter uti de läroämnen, som tillhöra 5:te klassen af elementar-läroverk

på reallinien. Eleverne borde indelas i fyra klasser med fri flyttning

och med rätt att qvarstadna högst 2 år i hvarje klass. Efter slutade tentamina

till utgångsexamen skulle eleverne åtminstone ett hälft år tjenstgöra vid kliniken,

hvarefter, och sedan de för denna tjenstgöring blifvit godkände, diplom såsom

laglige veterinär-läkare komme att för dem utfärdas. Vid institutet skulle

beredas plats för 16 hofslagarelärlingar, som, innan de antagas, borde innehafva

praktisk färdighet uti det slags smide, som vid hofbeslag användes.

Alla djurläkare i Riket skulle subordinera under Styrelsen för veterinär-väsendet

jemte den myndighet, under hvilken de närmast tjenstgöra. De som i

statens tjenst äro anställda skulle, der ej annorlunda stadgades, af Eders Kongl.

Maj:t erhålla fullmakt. Läns-djurläkarens lön ansågs böra utgå med 1,500 R:dr

och Distrikts-djurläkarens med 1,000 Rall-, De sednare borde anställas på

de orter, der största brist på veterinär-läkare förefunnes och under vilkor i öfrig!,

att vederbörande distriktsmeniglieter erbjuda fri bostad. Till en början ansågs

deras antal kunna inskränkas till 20. Chefen för Veterinär-väsendet skulle tillika

vara chef för militär-veterinär-korpsen. Vid inträffande krig eller, då eljest så

erfordrades, borde tillförordnas en Ofver-fältveterinär-läkare, som, under chefens

för veterinär-väsendet inseende, skulle ordna den militära veterinär-sjukvården.

Vid hvarje regemente eller korps, der veterinär-tjenstgöring ifrågakomme, skulle

anställas eu Regeraents-veterinärläkare samt erforderligt antal batteri- eller sqvadrous-veterinärläkare.

Militär-veterinärläkarne skulle hafva samma rang, som

deras motsvarande grader af fältläkare-korpsen. Djurläkare utan offentlig anställning

skulle lyda under Läns- och Veterinär-Styrelserna och vara skyldige att genom

den förra af desse Styrelser till den sednare, insända uppgift derom, åtföljd af

sådana handlingar, som styrka deras rättighet till yrkets utöfning.

Direktionens

öfver

Veterinärmrättningens

i Skara

förslag.

Direktionen öfver Veterinär-inrättningen i Skara har, i underdånigt memorial

af den 20 Oktober 1861, rörande det ifrågavarande Ördnandet af veterinärläroverken

och veterinär-väsendet anfört:

Do. Att fordringarne på kunskaper hos de ynglingar, som söka inträde vid

veterinär-läroverken borde ökas till likhet med fordringarne för student-examen,

aflagd antingen vid offentligt läroverk eller ådagalagd genom sådant motsvarande

kunskapsmått, som af veterinär-inrättningens lärare godkännes;

2:o. Att veterinär-läkarnes löner borde ökas till likhet med hvad motsvarande

andra tjensteman innehafva, hvarigenom ynglingar med fallenhet för veterinär-kunskapen

kunde finna uppmuntran att deråt egna sig;

13

3:o. Att, sedan, fordringarne på veterinär-läkarnes bildning och kunskaper

blitvit ökade, deras ställning och anseende i samhället borde höjas derigenom, att

åtskilliga af dem erhölle högre rang;

4:o. Att medel måtte anvisas till resestipendier åt veterinär-läkare eller

elever, som utmärkt sig för studier och praktisk duglighet;

5:o. Att båda veterinär-inrättningarne borde åtskiljas såsom tvenne särskilda

läroverk, med lika åliggande att i fullständiga kurser meddela undervisning

i alla till veterinär-läkarebildningen hörande läroämnen och med lika rättighet för

de utexaminerade eleverne;

6:o. Att genom utvidgande af veterinär-inrättningens i Skara verksamhet

bereda ökad tillgång på veterinär-läkare; samt

7:o. Att veterinär-läkarnes rättigheter och skyldigheter måtte genom en

ny instruktion, lämpad efter närvarande tidsförhållanden, närmare bestämmas; varande

uti en det underdåniga memorialet åtföljande bilaga de skäl anförde, som

grundat Direktionens i femte punkten gjorda förslag om de begge veterinära läroverkens

likställighet; i hvilket hänseende åberopats dels det Hernqvistska testamentets

innehåll och syfte af en mera vidgad verksamhet än den, som enligt nu

gällande provisoriska reglemente, blifvit inrättningen förbehållen; dels jemväl den

täflan i vetenskaplig utveckling, som af den föreslagna likställigheten skulle blifva

eu följd; dels ock slutligen den fordel, som landtbruket och särskilt husdjursskötselu

kunde hemta af ett större antal veterinär-läkares utbildande samt afhjelpandet

på sådant sätt af den brist på dylika läkare, hvilken för närvarande

så allmänt öfverklagas.

Eders Kongl. Maj:ts Sundhets-Kollegium, som den 16 Juni 1862 afgifvit Sundkeh-Kolunderdånigt

utlåtande i ämnet, har, jemte redogörelse för veterinär-väsendets ut -lega utlåtande

veckling samt för de olika åsigter, som rörande dess vidare ordnande blifvit««sr- veterinäryttrade

af de särskilda veterinär-inrättningarnes Direktioner, för sin del hufvud- väsendets ordsakligen

anfört: nande.

hvad beträffar djurlakar e-under visning en och de särskilda undervisning sanstalternes

förhållande till hvarandra,

att Kollegium, med vitsordande af de brister, som denna undervisning

i flera hänseenden nu företer, såsom det saknade sambandet mellan de begge

veterinär-läroverken; den provisoriska beskaffenheten af veterinär-inrättningens

i Skara verksamhet; de från sistnämnde läroverk utexaminerade elevers obehörighet

till djurläkare-befattningar med lön på stat; det vid båda inrättningarne

allt för ringa antalet af lärare; de allt för låga fordringarne på förkunskaper

hos eleverne jemte saknade tillfällen för dem att praktisera i husdjursskötsel,

funnit denna undervisning icke motsvara landets och dess jordbrukande

14

befolknings billiga anspråk på eu ökad och förbättrad veterinär-läkarevård. Bland

de flere särskilda förslag, som blifvit framställde rörande ordnandet af den veterinära

undervisningen, nemligen dels sålunda att denna undervisning skulle i Skara

fördelas på 3 och i Stockholm på 4 afdelningar, af Indika de 3 lägsta kunde

genomgås vid kvilketdera läroverket som helst, men den fjerde endast i Stockholm;

dels äfven sålunda att båda läroverken skulle förenas till ett med 4 klasser, deraf

de 2:ne lägre skulle förläggas till Skara och de 2:ne högre till Stockholm, der

lärokursen alltid borde afslutas; dels vidare sålunda, att båda läroanstalterna

skulle bilda och utexaminera djurläkare, men de i Skara utexaminerade, för kompetens

till anställning i Statens tjenst, ånyo examineras i Stockholm, — förklarar Sundhets-Kollegium

sig icke kunna godkänna någotdera, utan gifver för sin del företräde

åt det förslag, som afser att åstadkomma en fullkomlig likställighet mellan

de båda anstalterna genom att göra dem båda till fullständiga och hvar för sig

sjelfständiga läroverk med lika undervisningsskyldighet och lika rättighet för de

utexaminerade eleverne. Kollegium sätter likväl härvid i fråga, huruvida icke

eu enda läroanstalt och, i sådan händelse, den i Stockholm kunde vara tillräcklig

för bildande af djurläkare för landets behof, samt den i Skara, såsom obehöflig,

då indragas. Men — fortsätter Kollegium — Staten har af Professor Hernqvist

såsom gåfva emottagit den, undervisningsanstalten i Skara nu tillhöriga, egendom

med vid gåfvan fästadt vilkor, att derstädes skulle förblifva en bildningsanstalt för

djurläkare, och det skulle således allt för mycket strida mot allmän rättsgrund,

om Staten indroge denna bildningsanstalt, hvars tillvaro, såsom åstadkommande

täflan, vore eu borgen för fortsatt vetenskapligt sträfvande och en mera nitisk

undervisnings meddelande.

I fråga om antalet af de ''lärare, som vid de veterinära undervisningsanstalterna

må vara béhöfligt, biträder Sundhets-Kollegium den af professorerna

vid veterinär-inrättningen i Stockholm yttrade åsigt om det nuvarande lärareantalets

otillräcklighet. Kollegium framställer likväl icke i detta afseende något förslag,

utan anhåller, att framdeles, sedan Eders Kongl. Maj:t behagat afgöra grunderna

f ör djurläkare-väsendets ordnande, få härom inkomma med yttrande. Hvad särskildt

angår det af nionde allmänna landtbruksmötets Bestyrelse antydda behof

af tillgång vid landtbruksskolorna på erforderliga lärare i de till veterinär-kunskapen

hörande ämnen, hänvisar Kollegium, såsom en lämplig utväg för detta behofs

afhjelpande, att för de vid veterinär-inrättningen utexaminerade djurläkare,

hvilka ega håg och fallenhet för lärarekallet, öppna tillfälle att utbilda sin lärareförmåga

och för sådant ändamål låta dem, efter aflagd djurläkare-examen, under

någon viss tid, i egenskap af assistenter eller amanuenser, mot lämpliga arfvoden,

biträda vid undervisningen och sjukvården vid veterinär-inrättningarne, för att derefter

anställas såsom lärare vid landtbruksskolorne.

I afseende å de vilkor, som för inträdessökande elever blifvit föresJcrifne,

anmärker Kollegium, hurusom stadgandet om nödiga skol-kunskaper, redan i sig

i

15

nog obestämdt, blifver ännu obestämdare, då all föreskrift saknas, om de kurser i

kemi, botanik, hofbeslag med flere för den veterinära undervisningen grundläggande

ämnen, som böra före inträdet vara genomgångna och utan hvilka någon

fördel af undervisningen svårligen står att hemta. Kollegium anställer i detta hänseende

jemförelse med andra, för tillämpning på det praktiska lifvet egnade, undervisningsanstalter

och erinrar hurusom fordringarne på kunskaper och förstudier

hos den inträdessökande äro ej allenast noga bestämda, utan vida högre än vid

djurläkare-undervisningsanstalterna. Vid landtmäteristaten fordras nemligen för

inträdande elev aflagd student-examen med vitsord af approbatur i matematik och

naturkunnighet; — för inträde vid skogs-institutet fullständig afgångs-examen från

högre elementar-läroverk och vid teknologiska institutet äro kunskapsfordringarne i

de matematiska vetenskaperne långt större än i student-examen. Kollegium, —

som finner bristande förstudier vara liufvudsakliga anledningen dertill, att en fyraårig

lärokurs icke alltid varit tillräcklig för bibringande hos eleven af fullständiga

insigter i de ämnen, som tillhöra djurläkarnes tjenstevérksamhet, äfvensom anser

en nog låg humanistisk underbyggnad vara egentliga orsaken till det mindre anseende

i den allmänna sammanlefnaden, hvaröfver djurläkarekonstens idkare nu

föra klagan, — hemställer derföre, att fordringarne för inträde såsom elev vid

djurläkare-undervisningsanstalterna borde bestämmas helst till student-examen eller

åtminstone till godkända insigter uti de för afgång till sjette klassen af elementarläroverk

på reallinien föreskrifna ämnen, men att, sedan ett dylikt stadgande under

de tre första åren varit gällande, fordringarne borde höjas till fullständig afgångs-examen

från elementar-läroverk, med särskildt godkände vitsord i botanik

och zoologi.

Ben brist på tillfälle för djurläJcare-elever att vinna praktisk öfning i husdjursskötsel,

som i nionde allmänna landtbruksmötets skrifvelse blifvit antydd,

vitsordas af Kollegium. Med erkännande af det önskvärda deri, att djurläkare-elev

antingen vid inträdet redan ägde eller ock under lärokursen sattes i tillfälle att,

med större fullständighet än hittills, förvärfva praktisk öfning i husdjurens vård

samt ladugårdsskötsel i allmänhet, föreslår Kollegium, såsom utvägar till denna

brists afhjelpande, antingen att elev, innan han admitteias till djurläkare-examen,

borde vid mejeri eller holländeri genomgå en viss kurs i husdjursskötsel, eller ock

att vid veterinär-inrättningen i Stockholm borde, för elevers öfning härutinnan,

anläggas en särskild ladugård.

Kollegium, som anser sig icke kunna biträda det förslag till förändrad

Öfverstyrelse för de veterinära läroverken, som blifvit framstäldt af Direktionen

för veterinär-inrättningen i Stockholm, anser att Kollegium fortfarande bör bibehållas

vid inseendet öfver det veienskapliga af undervisningen, äfvensom Inrättningarnes

Direktioner vid den ekonomiska förvalta ingen.

Efter denna redogörelse för de brister i djurläkare-undervisningen, dem

Kollegium funnit företrädesvis påkalla uppmärksamhet, fortsätter Kollegium sitt

— 16

underdåniga utlåtande med en framställning om de brister i djurläkare-väsendets

nuvarande administrativa förhållanden, hvilka Kollegium funnit fordra rättelse.

Bland dessa brister nämner Kollegium särskild! det alltför ringa, mot landets

behof icke svarande, antal civil-djurläkare; desse läkares för låga aflöning; det nu

gällande befordringsSättet för erhållande af tjenster med lön på stat samt i sammanhang

härmed bristande uppmuntran för inträde på denna bana.

Enligt Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 23 Januari 1830 är, för bestridande

af den civila husdjurssjukvården, eu läns-djurläkare anställd inom hvarje län.

Kollegium erinrar om denna anordnings otillräcklighet, som under sednare åren

visat sig alltmera kännbar och föranledt såväl länsstyrelser som särskilda kommuner

och distrikter att göra förnyade framställningar om behofvet af ökadt antal

djurläkare. Företrädesvis har detta behof gjort sig gällande inom Rikets nordliga

län, der djurläkarnes tjensteverksamhet ofta samtidigt påfordras från flera vidt

åtskiljda orter, under det .att i de sydligare länen, jemte förmånen af bättre lokala

förhållanden, serskild tillgång till veterinär-sjukvård kunnat beredas, genom hästläkarne

vid de kavalleri-regementen, som inom dessa län finnas förlagda. I saknad

af vederbörande Läns-styrelsers yttranden har Kollegium icke kunnat med bestämdhet

uppgifva den tillökning i antalet djurläkare för den civila sjukvården,

som af behofvet vore påkallad, men anser antagligt att i de flesta af rikets län

ytterligare hör anställas åtminstone en läns-djurläkare utom den förut varande.

Hvad åter anginge den militära veterinär-vården, som vid hvarje artilleri- eller

kavalleri-regemente besörjdes af en regements-hästläkare jemte ett olika antal sqvadrons-hästläkare,

ville Kollegium antaga att desse läkare åtminstone under fredstid

motsvarade det antal, som erfordrades.

De löneförmåner, som djurläkare nu åtnjuta, förklarar Kollegium vara allt

för låga och finner dem icke stå i någon billig motsvarighet hvarken till den långa

studiikursen eller till det ansvar och den möda, som åtföljer djurläkarens kall.

Kollegium hemställer derföre att någon mot tjenstebefattningens vigt svarande förbättring

måtte i läns-djurläkarnes aflöningsförmåner kunna beredas, och sålunda en

uppmuntran för bildade ynglingar gifvas att egna sig åt djurläkarebanan.

I afseende å djurläkares utnämnande till Statens tjenstebefattning ar ifrågasätter

Kollegium att desse läkare antingen, på sätt af professorerna vid veterinärinrättningen

i Stockholm blifvit föreslaget, må, efter Kollegii underdåniga förslag,

af Kongl. Maj:t i nåder nämnas, eller ock, åtminstone till eu början, på Landshöfdingens

eller regements-chefens förslag, utnämnas af Kollegium; förmodande Kollegium

att detta utnämningssätt, jemte fördelen af bestämda grunder för djurläkareplatsernes

tillsättande, skulle leda derhän, att öfvervägande kunskaper och skicklighet

företrädesvis komme att blifva grunden för befordran.

I fråga om djurläkarnes rang anmärker Kollegium, att för läns-djurläkarne

finnes i detta afseende ingen bestämmelse meddelad; under det att, enligt Kongl.

Brefvet den 1 Juni 1838, regements-hästläkaren har rang mellan underlöjtnant

17

och fanjunkare samt sqvadrons-hästläkare samma rang som sergeant. — Likasom

höjda löner finner Kollegium en högre rang innefatta en uppmuntran till veterinära

studier och, ehuru Kollegium anser Professorernes vid Veterinär-inrättningen i

Stockholm framställda förslag derom att rnilitär-veterinär-läkare borde erhålla lika

rang som deras motsvarande grader af fältläkare-korpsen icke förtjena afseende,

finner Kollegium likväl billigt, att en bestämd rang, lämpad efter hvad för andra

Statens tjensteman blifvit stadgadt, må varda djurläkarne tillerkänd.

Utom höjda löner och förbättrad samhällsställning har Kollegium, såsom

ett medel för uppmuntran till veterinär-studiet och tillfredsställande af landets alltjemt

ökade behof af djurläkare, framhållit nödvändigheten deraf, att de med den

veterinära undervisningens inhemtande förenade kostnader för eleven blifva i möjligaste

måtto billiga; och har i sådant afseende af Kollegium föreslagits dels att

någorlunda tillräckliga bidrag till betäckande af lefnadskostnaden under lärotiden

måtte åt eleverne anvisas, mot förbindelse för desse att, efter slutad studii-kurs.

under någon viss bestämd tid vid förefallande behof, vara att påräkna för det allmännas

tjenst, dels jemväl medel beviljas till utgångspremier för de elever, som i

afgångsexamen visat sig hafva förvärfvat utmärktare insigter. Anvisande af anslag

till resestipendier anser Kollegium likväl icke böra ifrågakomma förrän de utexaminerade

eleverne, genom högre humanistisk bildning och grundligare veterinära

kunskaper, må kunna pröfvas draga full nytta af fortsatta studier vid de större

veterinär-skolorna i utlandet. Af sådan anledning har Kollegium ansett sig icke

böra för närvarande biträda de förslag om dylika resestipendiers beviljande, som

blifvit framställde af Veterinär-Direktionerne så i Stockholm som i Skara.

Slutligen har Kollegium gjort framställning om nödvändigheten att tillförsäkra

djurläkarne eu, efter deras tjenstebefattningars beskaffenhet lämpad, pensionsrätt.

Läns-djurläkarne sakna nu alldeles eu sådan rätt under det att för regements-hästläkarne

och sqvadrons-hästläkarne pensionsbeloppen äro otillräckliga.

Kollegium hemställer att åt de förstnämnde måtte beviljas rättighet till inträde i

civilstatens pensions-’nrättning och att de, vid den ålder och efter den tjenstetid,

som för öfrige civile embetsman är föreslagen, må vid afskedet kunna erhålla lön

på allmänna indragningsstaten. För regements-hästläkarne föreslår Kollegium, att

desse, på sätt om regements-läkarne är stadgadt, må vid afskedstagandet komma i

åtnjutande af förhöjd pension mot skyldighet att qvarstå såsom reserv-läkare, för att

vid förefallande behof, under vissa vilkor återinträda i tjenstgöring; samt för sqvadrons-hästläkarne,

att desse måtte blifva tillförsäkrade någon högre pensionsrätt

än hvartill de nu i Arméens peusions-kassa äro berättigade.

Under anförande af det nära samband och de många beröringspunkter, som

finnas mellan administrationen af sjukvården för rikets befolkning samt reglerandet

af husdjurs-sjukvården, finner Kollegium någon förändring i nu gällande föreskrifter

angående inseendet öfver djurläkare-väsendet icke vara af behofvet påkalladt eller

ens kunna lända det allmänna till någon fördel och anser Kollegium sig alltså

3

18

böi’a afstyrka det väckta förslaget om inrättande af ett nytt embetsverk för detta

ändamål.

Efter den af Kollegium sålunda lemnade redogörelse för veterinär-väsendets

nuvarande tillstånd, dess brister och medlen för dessas afhjelpande, sammanfattar

Kollegium sina åsigter i följande förslag:

l:o. att tvenne läroverk för djurläkare-undervisningen böra fortfarande

upprätthållas;

2:o. att dessa böra vara lika utrustade med fullständig lärare-personal

och med lika undervisnings-skyldighet;

3:o. att de från båda läroverken utexaminerade djurläkarne erhålla lika

rättigheter;

4:o. att antalet ordinarie lärare vid de nuvarande läroverken ökas, motsvarande

det antal elever, som antagligen vid båda komma att studera och att

tillsvidare särskilda arfvoden anvisas för anställandet af assistenter till biträde vid

undervisningen;

5:o. att fordringarne på elevernes förkunskaper höjas;

6:o. att den nuvarande organisationen af styrelsen öfver undervisningsverken,

enligt hvilken Kollegium har inseendet öfver det vetenskapliga af undervisningen

och lokaldirektionen öfver den ekonomiska förvaltningen bibehålies;

7:o. att antalet af de utaf Staten aflönade civila djurläkare ökas successivt

i mån af behof;

8:o. att de i det allmännas tjenst anställde djurläkarnes löneförmåner

höjas;

9:o. att sättet för de af staten aflönade djurläkarnes utnämnande förändras

och närmare bestämmelser meddelas rörande deras rangförhållanden;

10:o. att åtskilliga åtgärder vidtages till underlättande och uppmuntran

för ynglingar att egna sig åt djurläkarekonstens studium; samt

ll:o. att djurläkare i Statens tjenst må erhålla pensionsrätt i öfverensstämmelse

med hvad för Statens tjensteman i allmänhet är stadgadt.

Vid Kollegii ofvanberörda utlåtande finnes fogadt utdrag af Kollegii protokoll

för den 20 Juni 1862, innefattande det särskilda yttrande i ämnet, som afgifvits

af t. f. Medicinal-Rådet A. G. Carlson, hvilken, utom åtskillige mindre

skiljaktigheter, i fråga om Öfver-styrelsen för veterinär-väsendet ansett, att, då

veterinär-kunskapen, om än såsom helso- och sjukdoms-lära hvilande på samma

grund som läkare-vetenskapen i allmänhet, likväl i sin tillämpning egentligen vore

af ekonomisk betydelse och stode i närmaste samband med landtbrukets fordringar

och intressen, denna Öfver-styrelse, då hittills under Sundhets-Kollegii inseende

vidtagne anordningar inom veterinär-väsendet icke medfört åsyftad verkan utan dess

administrerande fortfarande befunne sig i bristfälligt skick och sålunda gifvit anledning

till den väckta frågan om dess ordnande, lämpligen kunde öfverlemnas åt

eu Chef, hvilken med benämning af General-Direktör skulle hafva öfveriuseendet

19

öfver hela veterinär-väsendet, med biträde i undervisningsfrågor af hvardera Veterinär-inrättningens

Lärare-kollegium samt inom Styrelsen af en sekreterare och en

kamererare; — varande i berörde särskilda yttrande den åsigt tillika framhållen,

att, då ändamålet med förslaget att öfverlemna hela veterinär-väsendets Styrelse

åt en Chef, afsåge att vinna enhet och ökad verksamhet i denna gren af administrationen,

åt samme Chef jemväl borde öfverlemnas Styrelsen öfver Statens stuterier

och stamholländerier, såsom med veterinär-väsendet stående i nära sammanhang

och af dess ordnande till hufvudsaklig del beroende.

Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi, till hvilken, för afgifvande af under- Landtbruksdånigt

utlåtande, Sundhets-Kollegii ofvanberörde yttrande jemte öfrige handliugarne''^''"*”**™'''''' ut~

blifvit remitterade, har, i underdånigt utlåtande af den 13 September 1862, huf_lålande-an9ävudsakligen

anfört och erinrat: att Bestyrelse!! för Nionde allmänna landtbruks-^^

mötet med sin underdåniga framställning företrädesvis afsett att fästa uppmärk- nande.

samhet på det allmänt kända behofvet af dugliga veterinär-läkare för landsorterne

och påkalla åtgärder för afhjelpande af detta behof, så att Landtbrukarne skulle

kunna påräkna ett nu ofta saknadt biträde vid inträffande sjukdoms- och olycksfall

bland husdjuren. Behofvet åter af lärare i husdjursskötsel och veterinär-kunskap

vid landtbruksläroverken vore, enligt Akademiens uppfattning, af vida mindre vigt.

enär blott tvenne sådane ordinarie lärareplatser, nemligen vid Ultuna och Alnarps

Landtbruks-institut, för närvarande finnas, under det att vid Landtbruksskolorna

den veterinära undervisningen inskränker sig till husdjurens vård och skötsel i

friska tillståndet samt de enklaste åtgärder vid hastiga sjukdomsfall, och denna

undervisning alltså, med tillfälligt biträde af ortens djurläkare, borde kunna meddelas

af skolans lärare. Akademien, som biträder de yttrade åsigterna om höjda

inträdesfordringar för eleverne, ökade lärarekrafter vid de veterinära läroverken,

m. m. som af Sundhets-Kollegium föreslagits, fäster särskild vigt vid elevernes

praktiska utbildning och framställer såsom önskvärdt att eleverne, utom den till 6

månader föreslagna praktiska kurs, som af dem, efter slutade teoretiska studier,

skulle fullgöras vid Veterinär-inrättningens Polyklinik, borde äga tillfälle att, redan

under fortgåendet af deras teoretiska kurs, inhemta praktisk öfning äfven utom

läroanstalten. I sådant afseende har Akademien föreslagit att vid Inrättningen

borde finnas en lärare i ambulatorisk klinik, hvilken lärare, turvis åtföljd af inrättningens

äldre elever, skulle på kallelse sköta sjuka husdjur i orten. Vidare erinrar

akademien om vigten af husdjurens rätta vård och behandling i deras friska

tillstånd och hurusom tillfälle till praktisk kännedom i denna del saknas vid Veterinär-inrättningen

i Stockholm. Af de förslag till åstadkommande af förbättring

häruti, som Sundhets-Kollegium framställt, anser Akademien den särskilda kurs

20

som Kollegium ifrågasatt, att Veterinärelev borde genomgå vid något holländeri

eller mejeri, icke vara ändamålsenlig, . hvaremot Akademien, i afseende å det af

Kollegium alternativt anmälda förslaget om anläggande vid Veterinär-inrättningen

af en ladugård i större skala icke hyser någon annan betänklighet än ur synpunkten

af en sådan anstalts kostsamma anläggning och underhåll. Läget för

Stockholms Veterinär-inrättning finner Akademien på den grund olämpligt, att

denna inrättning nu är å alla sidor skiljd från landsbygden, med osammanhängande

och otjenlige byggnader och på en plats, som efter den tillämnade nya strandgatans

anläggning torde tagas i anspråk för andra ändamål. Akademien föreslår derföre,

att nuvarande byggnader och tomter skulle försäljas och i deras ställe ett rymligt

jordområde, utom men invid hufvudstaden, inköpas och i tidsenligt skick bebyggas.

Genom den närmare beröring, som en sålunda belägen Veterinärinrättning erhölle

med landsbygden, skulle, utan att eu särskild ladugård behöfde uppställas, erforderlig

undervisning i ladugårdsskötsel kunna vinnas ; förmodande Akademien att i närheten

af Akademiens experimentalfält ett sådant lämpligt läge för en Veterinärinrättning

skulle kunna erbjudas. I de civile djurläkarnes aflöning tillstyrker Akademien

successiv förhöjning, dock att denna förhöjning må för länsdjurläkarne

stanna inom 1,000 R:dr och för distrikts-djurläkarne 500 R:dr. Beträffande

frågan om Veterinär-inrättningarnes antal och ändamål anser Akademien tvenne

fullständiga Veterinär-inrättningar icke vara behöflige, hvadan och derest Veterinärinrättningen

i Skara ej tillkommit genom enskild donation, med föreskrift bland

annat att derstädes vara och förblifva., Akademien skulle velat ifrågasätta denna,

inrättnings sammanslående med Veterinär-inrättningen i Stockholm, då, genom bådas

förenade lärarekrafter och tillgångar, ett fullständigt veterinärläroverk i hufvudstaden

eller i dess grannskap med minsta kostnad skulle kunna åstadkommas.

Då nu likväl sådant torde möta hinder i de vid donationen fastade vilkor, föreslår

Akademien i stället att i Skara måtte anordnas ett tvåklassigt veterinärt läroverk

med samma undervisningskurser, som i de två lägsta klasserna vid Veterinär-inrättningen

i Stockholm och veterinärelev alltså under de första åren af studiikursen

kunna efter eget val söka undervisning antingen i Stockholm eller i Skara;

men derefter från sistnämnde ställe afgå till Veterinär-inrättningen i Stockholm

för att der afsluta sin kurs. Om i en aflägsen framtid verkligt behof af två fullständiga

veterinära läroverk skulle uppstå, kunde Veterinär-inrättningen i Skara

dertill då ombildas. Chefsskapet för veterinär-väsendet anser Akademien fortfarande

böra tillkomma Sundhets-kollegium, och antager, att om under Kollega öfverinseende,

Styrelsen öfver veterinärläroverken uppdrages åt eu, bland lärarne vid

hvardera inrättningen, af Eders Kongl. Maj:t för vissa år utnämnd rektor eller

föreståndare, ingen annan styrelse för veterinärväsendet skulle blifva behöflig och de

nuvarande direktionerna följaktligen kunna undvaras, enär föreståndaren bäst blefve

i tillfälle att, med sina kollegers biträde, se läroanstalten till godo ej mindre i dess

ekonomi än i fråga om undervisningen och dess ordnande.

21

Uti en till Eders Kongl. Maj:t den 9 Oktober 1862 ingifven skrift har Veterinär läka - svenska Veterinärläkare-föreningen, bildad i uppgifvet ändamål att, i hvad på den re-f°nmn9ens

kunde ankomma, bidraga till veterinärväsendets befordran, i underdånighet anmält,

att dess åsigtor vore hufvudsakligen öfverensstämmande med dem, som direktionen angående veteför

Veterinär-inrättningen i Stockholm och denna Inrättnings professorer i wia,rinär-väsendet>

förslag framställt. Särskilt i fråga om Veterinär-inrättningar nes antal framhåller ordnande.

Föreningen den åsigt, att för vårt land icke erfordras mer än ett veterinärläroverk

och att detta bör vara beläget i Stockholm, såsom erbjudande bästa tillfälle till

inhemtande af vetenskaplig bildning och praktisk duglighet inom veterinärfacket.

Utom den af Direktionen i de kliniska läroämnena föreslagna nya professionen,

hemställer föreningen om inrättande af ytterligare ett professorsembete, hvars innehafvare

borde undervisa i husdjursskötsel och husdjursafvel. Angående de civile

djurläkare, deras löner och ställning, biträdes Direktionens förslag af Föreningen^

som, beträffande de militära veterinärläkarne, hemställer, att desse måtte erhålla

nödig tillökning i deras lönevilkor, särskild ersättning för alla i tjensten företagna

resor samt högre rang än den de för närvarande innehafva.

För innehållet af de med den nådiga remissen öfverlemnade handlingar

hafva Komiterade nu meddelat en redogörelse, afsedd att vara så fullständig,

att, med ledning af densamma, en jemförelse mellan det ena eller andra förslagets

företräden må kunna anställas och ur samma förslags egen beskaffenhet ett omdöme

bildas, oberoende af de åsigter, dem Komiterade, för sin del, nu gå att

underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Men innan Komiterade öfvergå till sitt slutliga utlåtande, vilja Komiterade,

som i det ofvananförda utan åtskilnad begagnat än benämningen djurläkare

och än benämningen veterinärläkare, allt efter som det ena eller andra af

dessa ord förelegat i de underdåniga utlåtanden, dem Komiterade haft att granska,

här i förbigående anmäla, att, enligt Komiterades åsigt, den sednare af dessa

benämningar så för civila som militära veterinärer, må dess hellre begagnas, som

namnet Veterinär vunnit burskap i de flesta språk och jemväl i vårt eget börjat

blifva mera allmänt än den ursprungligen svenska benämningen. Det är på sådan

grund, som Kommitterade i det följande vilja begagna — likasom till begagnande i

underdånighet föreslå — ordet Veterinär i stället för benämningen Djurläkare.

22

Angående, veterinär

växendetx

omfattning

Hvad först angår veterinärväsendets omfattning samt de institutioner och

föremål, hvilka rätteligen må vara dit att räkna, kan om hänförligheten till detta

område af de veterinära läroverken samt af hela den militära och civila veterinärläkarekorpsen

icke någon tvekan förefinnas. Men då derjemte varit ifrågasatt,

huruvida icke styrelsen för veterinärväsendet lämpligen borde vara en öfverstyrelse

jemväl för statens stuterier, stamholländerier och schäferier, hafva Komiterade

ansett sig förpligtigade taga denna fråga i särskilt öfvervägande och vilja i korthet

redogöra för de skäl, som föranledt dem att från Veterinär-styrelsens direkta

öfverinseende för närvarande utesluta ifrågavarande för djurafvelns förbättrande

afsedda speciela inrättningar.

Veterinärväsendets administrerande afser visserligen hufvudsakligen och

närmast att handhafva den veterinära sjukvården och meddela sanitära föreskrifter

till förekommande af kreaturssjukdomars uppkomst och att, då sådana uppstått,

hämma deras utbredning; men obestridligt är, att, enär de veterinära disciplinernas

system, på den utvecklingsgrad detta för närvarande sig befinner, principielt

måste anses omfatta den vetenskapliga djuruppfödningsläran och läran om husdjursafveln,

följaktligen jemväl stuterier, holländerier, schäferier och hvarje likartad anstalt, som

afser husdjurs förädlande i en viss riktning och för vissa ändamål, böra stödjas på

de grundsatser, som af den veterinära vetenskapen anvisas. Det kan nemligen ej

förnekas, att den verksamhet, som nyssnämnde anstalters styrelse fått sig anvisad

och som har till uppgift att för militära eller ekonomiska behof uppföda utmärkta

och sitt ändamål bäst motsvarande djur, eller att ur olika stammar uppdraga förädlade

afvelsdjur, eller att till vinnande af speciela syftemål inom djurförädlingens

område med minsta uppoffring af kostnad och tid frambringa de för landtbrukaren

värderikaste produkter, — det kan ej förnekas, att frän dskapen mellan dessa inrättningars

verksamhet och föremål samt de veterinära angelägenheterna är ganska påfallande

och att från teoretisk synpunkt skäl finnas för ett sådant sammanförande, som

ställer ifrågavarande institutioner under samma styrelse, åt hvilken veterinärväsendet i

dess helhet varder nförtrodt. Men i praktiskt hänseende torde mot en dylik förening

vara åtskilligt att erinra. Möjligheten för berörde inrättningar att åstadkomma

det med desamma åsyftade resultat är nemligen beroende icke så mycket

af det vetande, hvilket genom veterinära studier, vore de än så djupa och omfattande,

inhemtas, som fastmera af vis: a inneboende fallenheter och synnerliga

naturanlag hos de personer, som äro satte att vara dessa institutioners ledare.

Sålunda är det allmänt kändt, att de högst märkvärdiga förändringar och utvecklingar

af kroppsformerna och daningen hos husdjuren, som under sednare tider

åstadkommits i England, Frankrike och Tyskland, ingalunda hafva veterinär-läkekonsten

eller dess idkare att tacka för sitt upphof och sin utbildning, utan tvärtom,

oberoende af all veterinär-vetenskaplig inverkan, framstått såsom resultat af

ihärdigt arbete och upprepade välberäknade försök af dessa praktiska djuruppfö

-

23

dåre, dem man allmännast känner under deras engelska benämning “Breeders“,

och bland Indika här exempelvis må nämnas en Bakewall, Collins, Massée,

Boullié, von biathusius, m. fl. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida

dessa märkliga företeelser skulle varit möjliga, derest bemälde Breeders haft

sin verksamhet reglerad efter veterinär-vetenskapliga bestämmelser eller under öfverinseendet

af en veterinär-styrelse. De öfverraskande resultat, hvilkas fördelar

alla länders landtbrukare nu täfla om att tillegna sig, hafva nemligen till en stor

del, såsom t. ex. de consanguina parningarne, åstadkommits just genom afvikelser

från de af vetenskapen uppställda afvels- och uppfödnings-grundsatser. I England,

der, såsom bekant är, djurafveln i alla riktningar mer än annorstädes gjort

framsteg och uppnått eu utveckling, hvarom man för några årtionden tillbaka ej

kunde hafva någon aning, har denna utveckling vunnits uteslutande genom det

piaktiska sinnet hos landets “breeders“ och de hos dem egendomliga och ovanliga

fallenheter för djurförädling. Ett förslag att i nämnde land ställa dessa djuruppfödare

under en veterinär-styrelses ledning, skulle, om det gjordes, säkerligen

tillbakavisas. Äfven på kontinenten, der staterna ännu bibehålla det gamla systemet

att genom stuterier, holländerier o. s. v. söka befordra och höja djurafveln,

hai man öfverallt antagit såsom regel att åt staten förbehålla rättigheten att till

chefer och väidare af dessa anstalter utse sådane personer, som genom medfödda

och under praktik utbildade breeders-egenskaper vore för sådane platser mest

lämpliga, och detta utan allt afseende på deras veterinära insigter. Det är också

endast i sällsynta fall man i dessa länder finner veterinärer såsom styresmän för

sådana inrättningar anställde, och detta alltid utan hänsyn till dessa personers

rent veterinära insigter, men med hufvudsak]igt afseende på de individuela praktiska

egenskaper, som för platsen erfordras. För djurens sanitära vård är sörjdt

genom anställande vid dylika inrättningar af särskilda veterinärläkare.

Med kännnedom om dessa förhållanden och emedan veterinärens studium

hufvudsakligen är riktadt på djurens behandling ur medicinskt-therapeutisk synpunkt,

och man endast i sällsynta tall kan hos veterinären finna de specielt praktiska

egenskaper, som särskildt för en methodisk djuruppfödare erfordras, hafva

Komité rade hos sig stadgat den öfvertygelsen, — att den beröring, som må anses

ega rum mellan veterinärväsendet å ena samt de allmänna stuterierna, holländeriomu

och schäfeiterna å den andra sidan, och hvilken beröring egentligen

hänför sig till den Veterinär-styrelsen åliggande skyldigheten att tillse, det

icke vid nämnde, för en förädlad husdjursafvels befrämjande afsedda, inrättningar

några sjuka eller med ärftliga sjukdomsanlag behäftade djur varda till

afvel använda, icke är sådan, att derpå må kunna, åtminstone på den vete

rinära

vetenskapens nuvarande ståndpunkt och innan den praktiska djurförädlingen

uppnått den grad åt utveckling, att den kan på vetenskapliga principer byggas,

grundas någon så beskaffad anordning, som ställer dessa inrättningar under en för

dem och för veterinärväsendet gemensam styrelse. Komiterade, som ej heller i

Angående

Styr et sen för

veterinärväsendet.

- 24

Rikets Ständers skrifvelse funnit någon antydan i detta hänseende, halva derföre

ej kunnat åt eu dylik mening inrymma vidare afseende, än att de i härhos bilagde

underdåniga förslag till Instruktion för Veterinär-styrelsen hemställt, att Styrelsen

skulle t ga att å oftanämnde inrättningar anställa besigtningar för utrönande,

huruvida i véterinärt hänseende något vid dem kunde finnas att anmärka.

I fråga dernäst om den Styrelse, som lämpligast borde utötva chefskapet

öfver veterinär-väsendet, har dels Direktionen öfver Stockholms Veterinär-inrättning

jemte nämnde inrättnings professorer, dels jemväl eu åt Sundhets-kollegii ledamöter

hyst eu, från öfrige i ämnet hörde myndigheters mening, afvikande åsigt

och ansett, att denna Styrelse icke vidare borde tillhöra Sundhets-kollégium, utan

i sin helhet öfverlemnas ''åt eu chef, hvilken, tydande närmast under vederbörande

Departementschef, skulle, med benämning af General-direktör, vara styresman öfvar

allt veterinär-väsende. Da Kollega hufvudändamål vore ett annat och dess tid

af öfriga embetsgöromål fullt upptagen, kunde, enligt Veterinär-direktionens förmenande,

Kollegium åt veterinär-väsen det endast lemna en underordnad uppmärksamhet.

Det veterinära förmanskap Kollegium hittills utöfvat, har vid sådant förhållande

icke kunnat fullständigt uppehålla, ännu mindre höja och lifgifva hithörande

intressen. Veterinärläkarne, kringspridda i de särskilda landsorterna, häfta

hittills saknat en gemensam stödjepunkt lör deras såväl vetenskapliga som medborgerliga

existens, under det att de vid Veterinär-inrättningarne särskilt anställde

direktioner, såsom varande sammansatte af personer, hvilkas tid tages i anspråk

af andra befattningar, som hindrade dem att åt de veterinära angelägenheterna

egna tillbörlig omsorg, icke heller utgjorde ändamålsenliga styrelser för de veterinära

läroverken. Det är. med anförande af dessa grunder, som Direktionen vid

Veterinär-inrättningen i Stockholm föreslår, att Styrelsen öfver allt veterinär-väsende

skulle öfverlemnas åt en särskild chef, som kunde egna en uteslutande verksamhet

åt sitt kall och sålunda bära såväl det moraliska som juridiska ansvaret för veterinärväsendets

administrerande och användandet al de till detsamma anslagna medel.

För att kunna egna en närmare tillsyn åt Veterinär-läroverket härstädes och

städse vara förtrolig med samma läroverks alla angelägenheter, skulle denne chef.

enligt Direktionens förslag, vid samma läroverk hafva sin bostad.

A andra sidan och såsom skäl för den veterinära Öfverstyrelsens bibehållande

hos Sundhets-kollegium har deremot blifvit anfördt, att då mellan de. åtgärder,

som påkallas af sjukvården för rikets befolkning och den veterinära sjukvården,

beröringspunkterna äro så många, att dessa sjukvårdsgrenars administration

lämpligast och ändamålsenligast bör under eu och samma styrelse vara förenad,

ett skiljande af den ena från den andra endast skulle komma att utöfva ett men

-

25

ligt inflytande på båda. I sammanhang härmed och för ådagaläggande af det

nära sambandet mellan medicinal- och veterinärväsendet, har Kollegium vidare erinrat

dels om det åliggande, som provincial-läkarne enligt gällande instruktion

hafva att under vissa förhållanden biträda vid anstalters anordnande mot härjande

farsoter bland husdjuren, och hvilket åliggande vid åtskilliga tillfällen visat sig

vara af stor nytta; dels äfven derom, att utgifterna för veterinär-läkarnes officiela

verksamhet utgå af samma allmänna fonder, som provincial-läkarnes, hvilka fonder

alla stå under Kollegii förvaltning; dels ock slutligen derom, att apoteken, öfver

hvilka Kollegium har inseendet, och medicinaltaxan, som af Kollegium uppgöres,

äro, likasom farmakopéen, jemte åtskilliga medicinalförfattningar, gemensamma för

såväl menniskoläkaren som veterinärläkaren; varande af Landtbruks-akademien, som

biträdt dessa af Sundhets-kollegium anförda skäl, förslaget om ett särskildt chefskap

för veterinär-väsendet hufvudsakligen på den grund afstyrkt, att chefskapet

för läkarekorpsen samt för apoteks- och läkareväsendet i allmänhet, samt följaktligen

jemväl för veterinär-väsendet och veterinär-läkarne, hädanefter som hittills

syntes böra odeladt vara anförtrodt åt Sundhets-kollegium.

Komiterade, som under sina öfverläggningar i detta maktpåliggande ämne

noga öfvervägt de skäl, som tala för den ena eller andra meningens företräde,

hafva dervid kommit till den bestämda åsigt, att ett särskildt chefskap för veterinär-väsendet

skulle åt de veterinära intressena gifva en höjning, hvars nödvändighet,

redan förut stor, måste göra sig än ytterligare kännbar vid den tillökning i

antal, som veterinärläkare-korpsen, enligt Komiterades längre fram gjorda förslag,

skulle komma att erhålla och följaktligen vara den styrelseform, åt hvilken

företrädet borde gifvas. Med allt erkännande af Sundhets-kollegii nitfulla omsorger

för veterinär-väsendets bästa, må likväl icke bestridas, att, då 1 § i den

för Kollegium utfärdade nådiga instruktion, såsom hufvudändamål för Kollegii

embetsverksamhet, anvisar öfverinseendet och styrelsen “öfver allt det som angår

“sundhetstillståndet samt läkarevården och sjukskötseln såväl hos rikets innebyg“gare

i allmänhet som vid krigsmakten till lands och sjös i freds- och krigstid“,

Kollegii åtgärder inom det veterinära området billigtvis icke kunna vara hvarken

så jemt eller så kraftigt verkande, som de skulle kunna åstadkommas af en styrelse,

hvilken, med speciel kännedom om veterinär-väsendets alla behof, hade de

veterinära intressenas vårdande till sin särskilda uppgift och af inga andra sysselsättningar

hindrades att deråt egna en odelad uppmärksamhet och en fortgående,

på yrkets förkofran beräknad, verksamhet. Frändskapen mellan sjukvården för

rikets befolkning och husdjurssjukvården må vara ganska stor. Till sina syftemål

äro likväl dessa sjukvårdsgrenar väsendtligen olika, och de högre intressen, som

genom den förra tillgodoses, äro för den sednare, med dess uteslutande ekonomiska

riktning, skäligen främmande. Också har i utlandet den öfvertygelsen allmänneligen

gjort sig gällande, att veterinär-väsendet och dess handhafvande bör vara ett

4

från Medicinal-väsendet afskildt, inom sig afslutadt helt. Sålunda står i Frankrike

och Belgien, — eller de stater, der veterinär-väsendet måhända bäst vårdas,

— Veterinär-styrelsen alldeles oberoende af samma länders medicinal-styrelser och

veterinär-väsendets benägenhet att äfven i vårt land komma till en sjelfständig

utveckling, ådagalägges bland annat deraf, att de gemensamhetsskäl, dem Kollegium

i sitt utlåtande upptagit och hvilka, då samma utlåtande år 1862 afgafs,

ännu voro gällande, efter den tiden til! en del redan bortfallit. Sålunda finnes

icke vidare någon gemensam medicinaltaxa, sedan Kollegium gått i författning om

utarbetande af en särskild den 8 Augusti 1864 af Eders Kongl. Maj:t till efterrättelse

fastställd taxa å veterinär-medicin, likasom farmakopéns gemensamhet

upphört genom utfärdande den 7 December 1863 af en särskild veterinär-farmakopé.

Beträffande åter det särskilda åliggande, som hittills tillhört provincialläkarne,

att nemligen biträda vid anstalters anordnande mot smittosamma kreaturssjukdomar,

nödgas Komiterade anse nyttan af ett sådant provincialläkarens inblandande

i angelägenheter, hvilkas ombesörjande rätteligen tillhör andra tjenstemän5

vara ganska tvifvelaktig och berörda åliggande följaktligen, i den mån veterinärläkarnes

antal och skicklighet, mera än hvad hittills varit händelsen, komma

att motsvara landets behof och dess innebyggares billiga anspråk, kunna utan afsaknad

undvaras, likasom ett särskiljande från medicinalfonden af de utgifter, som

nu göras för veterinära ändamål, icke torde möta några egentliga svårigheter.

Den integrerande del, som veterinär-väsendet nu intager bland föremålen för Kollega

uppmärksamhet, vilja Komiterade alltså finna nog fristående för att utan

olägenhet kunna från Kollegii embetsverksamhet skiljas och öfverflyttas till den

särskilda styrelse för veterinär-väsendet, som Komiterade, på nu anförda grunder

och med afseende jemväl å veterinärernes egna, genom Veterinärläkare-föreningen, uttalade

önskningar i detta ämne, ansett sig böra i underdånighet förorda. Beträffande

sammansättningen af denna styrelse föreslår Direktionen för veterinär-inrättningen

i Stockholm, att samma styrelse i sin helhet skulle anförtros åt chefen, till hvars

biträde borde finnas dels vid hvarje veterinärläroverk ett kollegium, sammansatt af

dervarande lärare, för att i frågor rörande läroverket samt vetenskapliga ämnen

afgifva utlåtande, dels ock, med lön på stat, en sekreterare samt en kamrerare

och kassör; och hafva professorerne till detta förslag fogat den hemställan,

att Chefen alltid borde vara eu sakkunnig person. Komiterade, som antaga att

till Chef för veterinär-väsendet icke varder utnämnd någon annan än den som

äger allmän insigt i hithörande ämnen, hafva, då stadgandet om sakkunnigheten

möjligen skulle kunna så förstås, som borde Chefen vara examinerad veterinär,

ansett ett sådant förbehåll icke böra göras, enär ett dylikt vilkor skulle från embetet

utesluta personer, som annars kunde vara för ifrågavarande chefskap företrädesvis

lämpliga. På sådan grund och i betraktande derjemte af den starka begränsning,

som valet till denna chefsplats skulle blifva underkastadt, helst innan

veterinärläkarnes tillstånd i någon väsendtligare mån hunnit förbättras, hafva Ko

-

27

miterade ansett sig icke kunna uppställa veterinärkunskap såsom något oeftergifiigt

vilkor för nämnda chefsbefattning. I följd häraf har jemväl styrelsens sammansättning

äfvensom Chefens myndighet inom Styrelsen blifvit annorlunda reglerad än

Direktionen föreslagit. Den veterinära sakkunnighet man förutsatt hos Chefen,

hafva Komiterade öfverflyttat på Styrelsens begge ledamöter, Indika, såsom examinerade

veterinärer, just på grund af den speciela sakkunskap, som hos dem måste

finnas, ansetts böra äga rätt att kollektivt med Chefen afgöra förekommande mål

och följaktligen äfven skyldighet att med honom dela ansvaret för de af Styrelsen

fattade beslut. Af dessa ledamöter skulle den ene eller öfver-fältveterinären utöfva

närmaste chefskapet för det militära veterinär-väsendet samt den andre, eller

öfver-landsveterinären, jemte sitt innehafvande professors-embete i husdjursskötsel

vid veterinär-läroverket i, Stockholm, tillika vara civil-veterinärernes chef. Hvad

beträffar de tjensteman, som hos Styrelsen skulle hafva anställning, finna Komiterade

den af Direktionen föreslagna kamereraren icke vara för styrelsen behöflig,

enär, enligt Komiterades åsigt, utgifterna för den civila veterinär-sjukvården lämpligast

skulle kunna inom hvarje län af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ombesörjas, samt Styrelsen alltså icke komma att hafva någon penningeförvaltning

om händer. Hos Styrelsen skulle följaktligen endast en tjensteman, nemligen dess

sekreterare och ombudsman, blifva till tjenstgöring anställd.

Mot ett sådant förslag, som afser att ensamt för veterinär-väsendet bilda

en särskild styrelse och att åt chefen för denna styrelse förläna general-direktörs

värdighet, torde åtskilliga erinringar komma att göras. Sålunda kan det anmärkas,

att området för den ifrågasatta nya Styrelsens verksamhet är nog trångt,

likasom att de på denna Styrelse fallande göromål icke äro af den betydenhet,

att för deras utförande ett nytt generaldirektörs-embete må behöfva inrättas. Komiterade

hafva likväl på de skäl, som här ofvan blifvit nämnde samt med hemtadt

stod af hvad Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse antydt om såväl

husdjursskötselns vigt för landets ekonomiska utveckling, som jemväl behofvet af

större samband och enhet i vår veterinär-organisation, icke tvekat att gifva företrädet

åt en för ordnandet och vidmakthållandet af hithörande angelägenheter

särskildt inrättad Styrelse, likasom Komiterade, då de för den nye chefen nu föreslå

benämningen generaldirektör, hemtat anledningen till denna benämning ej blott

derifrån, att enahanda namn gifvits åt flere i sednare tider tillkomna nya chefsembeten,

med hvilka det nu ifrågasätta synes vara närmast jemförlig^ utan jemväl

och i synnerhet från vigten af den administration, som skulle honom anförtros,

samt från det chefskap för en talrik och för landet vigtig tjenstemannakorps, som

åt honom komme att lernnas. Vid sjelfva namnet, om äfven i viss mån betecknande

för den större eller mindre vigt man vill tillerkänna de ärenden, som under

den nye chefen skulle komma att sortera och, ur sådan synpunkt, kanske

icke alldeles utan inflytande på den höjning af det veterinära yrket, som, af tidsförhållandena

påkallad, blifvit af Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse an

-

— 28 —

tydd, vilja Komiterade, under antagande att chefens rang i allt fall varder ställd

i lämpligt förhållande till vigten af det förtroendeembete, han innehafver, för öfrigt

endast fästa underordnadt afseende, hvadan, om en lämpligare titel kan utfinnas

än den nu föreslagna, Komiterade för sin del icke hafva något att i underdånighet

erinra mot sjelfva namnets förändring. Endast Styrelsen blifver sådan,

att den motsvarar sitt ändamål — derom Komiterade här ofvan nu redan sagt sin

mening — och dernäst icke blifver staten för dyr — hvarom Komiterade nu gå

att yttra några ord — må öfriga densamma rörande bestämmelser kunna efter

omständigheterna jemkas. Hvad särskildt beträffar kostnaden, hafva Komiterade

sökt göra Styrelsens sammansättning sådan, att densamma i minsta möjliga mån

må taga statens bidrag i anspråk. Det har nemligen .af Komiterade blifvit afsedt,

att Styrelsens begge ledamöter skulle å andra stater uppbära sina ordinarie löner

och på Styrelsens stat endast åtnjuta arvoden till jemförelsevis obetydliga belopp.

Genom denna anordning skulle de årliga utgifterna för Styrelsen, enligt bilagde

förslag till stat, kunna begränsas inom 10,000 R:dr, hvilken utgift torde kunna

anses vara väl använd, om dermed, såsom Komiterade antaga, kunde åstadkommas

eu mera lämplig öfver-styrelse för eu så vigtig angelägenhet som rikets hela

veterinärväsende.

Likasom Komiterade varit af den mening, att veterinär-väsendet, såsom

snarare hänförande sig till landets ekonomi än till dess helso- och sjukvårdsförhållanden,

bör från Sundhets-kollegii öfverinseende skiljas och sättas under eu

särskild styrelse, hafva af samma anledning Komiterade jemväl trott, att det statsdepartement,

hvarunder veterinär-väsendet lämpligast kunde ställas, icke vidare

borde vara Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departement. Ur synpunkten af hvad

den veterinära frågan har gemensamt med regleringen af den allmänna sjukvården

och särskildt med afseende å dithörande anstalter för den veterinära undervisningens

meddelande, kan man visserligen anföra skäl för veterinär-väsendets bibehållande

under nyssbemälda Departement, men då likartade institutioner med dem,

hvarom här är fråga, och särskildt alla sådana inrättningar, som afse landttmukets

förkofran och gagn samt i öfrigt alla de åtgärder i allmänhet, som hafva landets

inre ekonomiska utveckling till föremål, hänföras till de ärenden, hvilka genom

Eders Kongl. Maj:ts Civil-departement vinna handläggning, hafva Komiterade, under

erinran derom att, hvad särskildt beträffar den veterinära undervisningen, våra

praktiska tillämpningsskolor utan undantag lyda under det Departement, dit det

tillämpningsämne är att hänföra, som undervisningen afser, funnit öfvervägande skäl

tala för den åsigten, att den veterinära undervisningen och rikets hela civila veterinärväsende

hör under sistnämnde Departement sortera. Civil-veterinärernas underordnade

ställning till länsstyrelserna, hvilkas hufvudsakliga embetsverksamhet faller

inom Civil-departementets område, torde jemväl få anses öka vigten af de skäl,

som tala för den ifrågavarande öfverflyttningen, emot hvilken man visserligen velat

finna en särskild betänklighet 1 det förhållande, att inom Eders Kongl. Maj:ts

29 —

Civil-departement göromålen, måhända i högre grad än inom något annat statsdepartement,

äro i stigande tillväxt; men om Komiterades uppfattning af den veterinära

frågans väsende och beskaffenhet för öfrigt tinnes vara riktig, torde nämnde

omständighet icke böra föranleda till förläggande af denna detalj under annan minister,

än dit densamma till följd af sin natur rätteligen hörer, helst den tid måhända

icke är långt aflägsen, då inrättandet af ett särskildt statsdepartement för

handläggningen just af sådana ärenden, som närmast beröra jordbruksnäringens intressen,

lärer komma att finnas nödvändigt, och derunder alla till veterinär-väsendet

hörande frågor då torde komma att hänföras. Det är på dessa grunder som

Komiterade i 1 § af deras härhos i underdånighet bifogade förslag till instruktion

för veterinär-styrelsen infört stadgandet derom, att bemälde Styrelse och alltså

veterinär-väsendet i dess helhet borde förläggas under Civil-departementet. Den

i sagda instruktionsförslag, hvars speciela stadgande:! icke torde erfordra några

särskilda förklaringar, för Styrelsen öfver veterinär-väsendet upptagna benämningen:

“Veterinär-styrelsen" är visserligen icke fullt egentlig, men har synts Komiterade

ega framför andra benämningar korthetens företräde, utan att sakna den bestämdhet,

som aflägsna!’ hvarje anledning till missförstånd.

Bland de åligganden, som enligt meranämnda instruktionsförslag skulle An9iende dm

tillhöra Styrelsen, intager tillsynen öfver den veterinära undervisningen måhända l''elennära""

r aermsntngen

framstå rummet.

Denna fråga, i sig sjelf vigtig, har vunnit ökad uppmärksamhet genom de

skiljaktiga meningar, som rörande de veterinära läroverkens antal, omfång och

ändamål blifvit uttalade af de olika embetsverk och myndigheter, som sig i ämnet

yttrat. Komiterade, |som icke vilja göra sig skyldigej till en tröttande omsägelse

af hvad till upplysning om dessa olika åsigter redan blifvit i det föregående anfördt,

gå nu, med hänvisning til samma anföranden, att i underdånighet redogöra

för sin egen mening.

i Hvad då först beträffar antalet af de veterinära läroverk, som må finnas

erforderlige, äro Komiterade utan skiljaktighet af den åsigt, att vårt land, der

veterinär-elevernas antal under de sednare åren utgjort omkring 50 och för framtiden

beräknats till 60, icke har behof af mer än ett enda fullständigt veterinärläroverk.

Frankrike, med en tio gånger så stor folkmängd som Sverige, har endast

tre veterinär-läroverk, under det att Belgien och Danmark, eller de länder,

der det veterinära studiet måhända med största framgång idkas, äga hvardera endast

ett. Hvad Eders Kongl. Maj:ts Landtbruks-akademi i sitt underdåniga utlåtande

yttrar derom, att Veterinär-inrättningen i Skara, derest densamma icke tillkommit

genom enskild donation med föreskrift om dess bibehållande der den nu

30

finnes, företrädesvis skulle egna sig att sammanslås med veterinärläroverket i Stockholm,

då genom bådas förenade lärarekrafter och tillgångar, ett fullständigt veterinärläroverk

med minsta kostnad skulle kunna åstadkommas, •— denna åsigt är den,

som jemväl Komiterade hysa. Men då nu denna donation exististerar och stiftelsens

urkund måhända måste så tolkas och förstås, att någon flyttning icke varder

tillåtlig, hafva Komiterade, som anse hufvudstaden vara den enda ort, der tillfälle

erbjudes till åstadkommande af en för alla de särskilda slagen af husdjur fullständig

klinik, och följaktligen jemväl den naturliga platsen för ett fullständigt veterinärläroverk,

funnit veterinär-inrättningens i Skara ändamål och verksamhet böra

blifva beroende af ej mindre de bestämmelser, än jemväl de tillgångar, som den

Hernqvistska donationen lemnar, utan att staten med några mera väsendtliga bidrag

till nämnde inrättning vidare må betungas. Visserligen hafva Komiterade

icke förbisett den nytta, som den veterinära undervisningen skulle kunna hemta

af en vetenskaplig täflan mellan tvenne fullständiga och likställda veterinär-läroverk.

Men fördelen af denna täflan måste dock lemnas å sido, vid betraktande

af alla de skäl, som tala för inrättandet af endast ett fullständigt veterinär-läroverk,

och bland hvilka skäl, utom den redan antydda obehöfligheten af tvenne dylika

läroanstalter, jemväl torde böra anföras den onödigt ökade kostnad för staten,

som tvenne fullständiga veterinär-läroverk skulle medföra och dernäst jemväl svårigheten

att förse dessa läroverk med erforderligt antal lärare och fullständig undervisningsmateriel,

hvaraf åter olägenheterna för den veterinära undervisningen

skulle blifva ganska kännbara. Komiterade, som här nedan återkomma till de

närmare bestämmelserna rörande veterinär-inrättningen i Skara, dem Komiterade,

i fortsättning af sina nu yttrade åsigter om samma inrättnings uppgift och verksamhet,

trott sig böra föreslå, hafva först skolat redogöra för det fullständiga veterinära

läroverket, sådant Komiterade tänkt sig detsamma.

Angående Vele- I fråga, då om detta läroverk, för hvilket Komiterade, med ledning af de

rme 11 ämnl 11 gar, som antagits för åtskilliga i praktiskt syfte inrättade bildningsanstalter,

såsom Teknologiska Institutet, Skogs-institutet m. fl., vilja föreslå benämningen

Veterinär-institut, har om läget för samma Institut så till vida yppat sig skiljaktighet,

som, ehuru alla i ämnet hörda myndigheter yttrat sig för hufvudstaden

såsom erbjudande lämpligaste läget för en dylik läroanstalt, meningarne likväl varit

delade om företrädet af ett läge inom hufvudstadens eget område, eller, på sätt

Eders Kong!. Landtbruks-akademi föreslagit, i dess närmaste grannskap. Akademien

finner nemligen platsen för den nuvarande Veterinär-inrättningen, såsom förlagd

i en aflägsen del af hufvudstaden nära intill Kongl. Djurgården samt åt alla

sidor skilj d från den närmaste landsbygden, icke vara väl vald. De byggnader,

som åt Inrättningen upplåtits •— säger Akademien vidare — “sakna allt sammanhang

samt medgifva ej de fördelar, som för undervisningen ärq önskvärda; och

“med afseende på försköningen af denna del af hufvudstaden, som afses genom ut

-

31

“läggning af ny strandgata längst efter Ladugårdslands-stranden fram till Djurgården,

är veterinär-inrättningen med dess upplag af gödsel in. in. ej synnerligen

“passande. Om veterinär-inrättningens vidsträckta tomter med derå varande åbygg“nader

försåldes, skulle sannolikt deraf inflyta eu summa, med hvilken till hufvudsaklig

del samma inrättning på en annan lämpligare lokal skulle kunna anord“nas

på ett fullt tidsenligt sätt, isynnerhet om för veterinär-inrättningen erhölls

“något ägoområde närmare i beröring med landsbygden samt der den för eleverna

“så väl behöfliga undervisningen i ladugårdsskötsel kunde utan uppställning af

“särskild ladugård vinnas". På dessa skäl anmäler Akademien sig hysa den åsigten,

att det för Stockholms veterinär-inrättnings verksamhet och gagn samt för

fulländningen af den praktiska undervisningen vid densamma skulle vara särdeles

förmånligt, om denna inrättning flyttades utom hufvudstaden eller närmare dess

gräns mot landsbygden. Det lärer icke kunna nekas, att en sådan flyttning, som

Akademien föreslagit, skulle i vissa hänseenden erbjuda fördelar, men då den åter

i andra fall torde medföra olägenheter, gäller det att undersöka på hvilken sida

vinsten är öfvervägande. Kartan öfver Stockholm och dess omgifningar synes

i viss mån jäfva Akademiens vittnesbörd derom, att inrättningen nu skulle vara

förlagd i en aflägsen de] af hufvudstaden och skiljd från den närmaste landsbygden.

Komiterade vilja deremot anse, att den nuvarande veterinär-inrättningen, omgifven

å ena sidan af den egentliga staden och å den andra af den till stad allt

mer och mer blifvande Djurgården samt med den af hufvudstadens församlingar

bakom sig. som, enligt hvad sjelfva namnet antyder, från äldre tider idkat. och

ännu inom församlingens aflägsnare qvarter idkar en icke obetydlig ladugårdsskötsel,

äger ett så centralt läge, som det i en hufvudstad billigtvis kan önskas,

och hvilket läge, när den nedanför inrättningens tomt till anläggning beslutade

strandgata blifver utlagd, varder ännu mera centraliseradt,. Kommunikationen med

hela den norr om Stockholm varande landsbygden bör icke kunna kallas obeqväm,

då tvenne tullar redan dit äro ledande och stora sprängningsarbeten nu

pågå till åstadkommande, ej långt från inrättningens lokal, af eu tredje. Att eu

närmare beröring med landsbygden skulle gifva anledning till eu mera omfattande

veterinärpraktik särskilt i den del, som afser ladugårdsskötsel!!, och att det ur

denna synpunkt vore förmånligt om det veterinära läroverket blefve förlagdt utom

hufvudstadens område, må visserligen i allmänhet gälla såsom ett riktigt påstående,

men Komiterade, som tro sig äga anledning antaga, att vid det nya läroverket,

med den undervisningsplan, som för detsamma blifvit föreslagen, tillfälle till eu

mera omfattande praktisk verksamhet jemväl i fråga om husdjurens vård och skötsel

icke skall komma atc saknas, anse fördelarne af ett läge inom hufvudstadens

område likväl vara större än de dermed förenade olägenheter. Ju mera centralt detta

läge blifver, dess större blifver jemväl derstädes i allmänhet tillförseln af sjuka djur eller

praktiskt undervisningsmaterial; dess lättare faller jemväl undervisningen och ordningen

på stället under allmänhetens kontroll, under det att ett dylikt läge inom

huivudstaden nödvändigt måste på eleverna ntöfva ett i allmänhet bildande inflytande.

Särskildt i fråga om sjukvården af vårt dyrbaraste husdjur, hästen, kan

utan gensägelse något lämpligare läge icke erbjudas än sjelfva hufvudstadens eget

område, der utom den mängd af enskildes hästar, som till vårdande anmälas, veterinär-inrättningen

hittills haft att ombesörja skoningen af hästarne vid tvenne garnisonsregementen.

Den ganska vigtiga del af det veterinära studiet, som har hofbeslaget

till föremål, skulle, vid en flyttning utom hufvudstaden, om icke gå förlorad,

åtminstone blifva så tillbakasatt, att densamma icke längre motsvarade sitt

ändamål. På dessa och flera skäl, som kunde vara att anföra, samt då icke alla

förmåner låta sig till ett ställe sammanföra, hafva Komiterade, utan att förbise

eller underkänna de skäl, som tala för ett läge utom hufvudstaden, funnit sig

böra i underdånighet förorda, att det nya Veterinär-institutet måtte erhålla ungefärligen

samma plats som den nuvarande veterinär-inrättningen; åberopande Komiterade

i underdånighet hvad nästföljande punkt i deras utlåtande innehåller om

beskaffenheten af de byggnader, som, enligt Ivomiterades åsigt, borde för det nya

Veterinär-institutet anskaffas, och hvilka byggnaders anordning torde finnas sådan,

att den af Landtbruks-akademien antydda farhåga för platsens missprydande må

anses öfverflödig.

Sålunda öfvertygade om de öfvervägande fördelar, som den nuvarande

veterinär-inrättningens hittills begagnade läge erbjuder framför det af Landtbruksakademien

föreslagna, hafva likväl Komiterade funnit detta läge icke böra bibehållas

alldeles oförändradt. Redan ur synpunkten af ordningens och disciplinens

lättare handhafvande inom Institutet samt elevernas vänjande vid tukt och stadga,

hafva Komiterade ansett öfvervägande skäl tala för tillämpning af interneringssystemet,

och denna åsigt vinner i fasthet, då Komiterade taga i öfvervägande det

föreslagna nya Institutets läge inom eu starkt trafikerad del af hufvudstaden och

de särskilda anledningar till oordningar, som, med någon efterlåtenhet från lärarnes

sida, lätteligen skulle ur detta lokalförhållande kunna uppstå. Komiterade

äro alltså af den meningen, att eleverne böra vid Institutet''hållas, hvad man

kallar, internerade. Men en sådan internering låter sig endast ofullständigt åstadkommas,

då, såsom nu är händelsen, Veterinär-inrättningens hus och byggnader

äro belägna inom tvenne särskilda qvarter, med en af trafiken ständigt upptagen

gata sig emellan. Lärarnes och elevernes bostäder jemte de för den teoretiska

undervisningen upplåtna lokaler äro nemligen belägna inom qvarteret “Krabaten"

vester om Grefgatan, då deremot stall och smedja jemte öfriga för den praktiska

undervisningen afsedda logementer ligga inom qvarteret “Edelman mindre", öster

om nämnde gata. Öfvertygade att, antingen man på Veterinär-institutet tillämpar

interneringssystemet eller icke, en vinst likväl alltid skulle blifva, om Institutets

byggnader komrne att inom ett och samma qvarter bilda ett sammanhängande

helt, hafva Komiterade, då qvarteret Edelman mindre, hvars östra del äges af

“Abraham Rydbergs stiftelse till danande af skicklige sjömän", syntes bättre än

33

qvarter et Krabaten i dess helhet egna sig för ett planmessigt bebyggande, hänvändt

sig till bemälde Stiftelses Direktion med förfrågan, huruvida och på hvad vilkor

hela den Stiftelsen tillhöriga andel af meranämnda tomt skulle till Veterinär-inrättningen

kunna öfverlåtas. Härå har Direktionen lemnat det svar, att någon försäljning

af ifrågavarande tomtandel väl icke kunde af Direktionen medgifvas, men att

Direktionen vore villig utbyta densamma med dess till 43.530 qvadratfot beräknade

areal jemte derå befintliga åbyggnader, mot eu ungefärligen lika stor del af qvarteret

Krabaten, nemligen den del deraf, som begränsas i norr af Kaptensgatan,

i vester af Skeppargatan, i söder af Ladugårdslandsviken och den blifvande strandgatan

samt i öster af en linea, som på 135 fots afstånd från tomtlinien vid Skeppargatan

samt paralell med denna dragés från Kaptens- till Strandgatan, med rättighet

äfven till det å sistberörda tomtedel belägna boningshus äfvensom uthusbyggnad

af sten; varande vid detta erbjudande likväl fästade de vilkor, dels att,

om vederbörande stadsmyndigheter ingå på det förslag Direktionen hos dem framställt

derom att, mot kostnadsfritt afstående af den för Strandgatan erforderliga

mark utaf Stiftelsens egendom. Stiftelsens öfningsfartyg skulle, utan någon afgift

till staden och utan intrång af andra fartyg, få intaga och för all framtid innehafva

plats vid den kaj, som komme att nedanför nämnda gata på stadens bekostnad

anläggas, — samma rättighet finge öfverflyttas till kajplatsen nedanför den egendom,

som efter bytet blefve Stiftelsens tillhörighet, dels äfven att Kronan, i händelse

att, vid tidpunkten för dess öfvertagande af Stiftelsens nuvarande egendom,

åtgärd i nedannämnde hänseende icke ägt rum, skulle öfvertaga Direktionens skyldighet

att, när framdeles någon större om- eller tillbyggnad af det derstädes befintliga

stenhus kunde ifrågakomma, anordna denna byggnad så, att af hörnet mellan

Riddare- och Styrmansgatorna afskuros och till gata utlades 45 qvadratfot;

och har Direktionen slutligen förklarat nu beskinna bytesanbud under en tid af

5 år från Direktionens skrifvelses datum eller intill den 6 Februari 1869 vara för

Stiftelsen bindande.

Vidkommande ifrågavarande bytesförslag låter sig icke förneka, att den

egendom, som af veterinär-inrättningen skulle lemnas, äger ett högre värde än den

som komme att i utbyte erhållas; och af denna värdeskillnad i förbening med de betänkligheter,

som vållades af deri emotsedda störa byggnadskostnaden, hemtade Komiterade

anledning att, då de åt en af Eders Kongl. Maj:ts Öfverintendents-embete

dertill förordnad arkitekt lemnade uppdrag att uppgöra ritningar och kostnadsförslag

till det nya veterinär-institutets alla byggnader, lämpade efter de med Institutets

vidgade verksamhet öfverensstämmande förhållanden, af denne arkitekt begära,

att ritningarne måtte alternativt uppgöras och sammanfattas i tvenne särskilda

förslag, af hvilka det ena borde afse en sådan fullständig, inom qvarteret

“Edelman mindre" förlagd nybyggnad, som nu blifvit omnämnd, och det andra åter

upptaga de nybyggnader och förändringar, som skulle blifva nödvändiga, derest ur

5

ekonomiska skäl fördelandet af Veterinär-institutets byggnader inom tvenne skiljda

qvarter ansåges oundvikligt. Sedermera har likväl Arkitekten, Riddaren af Eders

Kongl. Maj:ts Wasa orden E. E. von Rothstein, hvilken utfört ifrågavarande uppdrag,

hos Komiterade anmält att det sednare alternativet eller det som afsåg förläggande

af institutets byggnader dels inom qvarteret Edelman mindre och dels

inom qvarteret Krabaten, icke ansetts kunna med någon fördel realiseras, sedan

från Stockholms stads Drätselnämnd den upplysning erhållits att, i sammanhang

med den nya strandgatans anläggande, Grefgatan vore afsedd att genom påfyllning

så höjas att hela nedersta våningen i den vid samma gata belägna, hufvudsakligen

till föreläsningssalar och elevbostäder nu upplåtna stora byggnad, skulle blifva obrukbar.

Af sådan anledning och då ifrågavarande byggnads försättande i ändamålsenligt

skick jemväl i öfrigt, med afseende å dess nuvarande obeqväma inredning,

skulle komma att medföra så stora kostnader, att dess nedrifning och en ny byggnads

uppförande skulle blifva föga dyrare, samt den afsedda besparingen i kostnad

alltså i väsendtlig män skulle gå förlorad, har med Komiterades begifvande någon

ritning till detta andra projekt icke blifvit uppgjord.

Komiterade, som icke ega erforderlig sakkunskap för bedömande i tekniskt

hänseende af de uppgjorda ritningarnes utförbarhet eller ändamålsenlighet, men

antaga att Eders Kongl. Maj:t häröfver täckes infordra Dess Ofverintendents-embetes

underdåniga utlåtande, hafva, om för öfrigt byggnadens arkitektoniska beskaffenhet

icke lemnar rum för några väsendtliga anmärkningar, här endast skolat

i underdånighet anmäla att, i fråga om byggnadernas lämplighet för institutets

ändamål, Komiterade funnit sammanställningen och inredningen ordnad på ett sätt

och med en fullständighet, som, enligt Komiterades förmenande, icke lemnar några

vigtigare undervisnings-intressen å sido. Det torde synas oegentligt att, innan Komiterade

ännu yttrat sig om sjelfva undervisningen vid institutet, frågan om beskaffenheten

af de byggnader, som endast hafva att utgöra ett af denna undervisnings

yttre medel, bringas under granskning, men då i främsta rummet erbjöd

sig att få afgjord frågan om det nya institutets läge, och med denna fråga

stod i närmaste sammanhang frågan huru platsen borde med byggnader apteras,

hafva, då jemförelsen mellan undervisningen och byggnaderna samt granskningen

af de sednares anordnande enligt den förras fordringar i allt fall är lätt gjord,

Komiterade, oaktadt den nog oegentliga ordningsföljden, ansett sig böra här på ett

ställe sammanföra allt hvad om byggnadsförslaget och de för dess utförande beräknade

kostnader må vara att ytterligare nämna.

Beträffande då först den byggnadsplan, som beskrifningen med dertill hörande

ritningar och kostnadsförslag upptager, är densamma i allt hufvudsakligt sådan

som den af Komiterade i deras ena alternativ uppställdes och, efter förberedande

öfverläggningar, hållna i samråd med härvarande Veterinär-inrättnings nuvarande

Föreståndare, Professoren Fredrik Lundberg, genom en särskild promemoria

åt Arkitekten von Rothstein skriftligen meddelades. De anordningar af principiel

35

beskaffenhet, soin byggnadsplanen upptager och hvaribland särskildt må nämnas

inrymmandet inom institutets lokal af bostäder ej mindre för chefen än för

lärarne och eleverne, äro alltså tillkomna i öfverensstämmelse med Komiterades

egen begäran och torde, då frågan om undervisningen framdeles varder tagen

under öfvervägande, lämpligen derstädes böra blifva föremål för vidare yttrande.

Öfriga, af institutets uppgift oclr ändamål mera omedelbart framkallade dispositioner

i byggnadsväg, såsom undervisningslokaler, samlingsrum, smedjor, sjukstallar

m. m., hafva, såvidt Komiterade kunnat finna, i det afgifna förslaget vunnit

allt det afseende, som, vid bemödandet derjemte att icke göra anläggningen allt

för dyr, kunnat åt de många särskilda detaljerna inrymmas. En redogörelse för

förslagets specialiteter hafva Komiterade icke trott sig kunna lemna bättre eller

åskådligare än genom en hänvisning till sjelfva ritningarne och beskrifningen deröfver,

hvilka alltså härhos i underdånighet bifogas.

I fråga dernäst om kostnaden för dessa nya byggnader äro Komiterade,

såsom icke byggnadskunnige, visserligen icke i tillfälle att lemna något afgörande

omdöme. Komiterade vilja likväl vara öfvertygade derom att vid förslagets uppgörande

tagits i anspråk all den sparsamhet, som kunnat åstadkommas, utan att

förbise den ändamålsenlighet, som måste finnas och den yttre prydlighet, som icke

heller torde få saknas vid en offentlig inrättning af den betydenhet, hvarom här

är fråga. Då likväl denna anstalts egen beskaffenhet betingar en särdeles vidlyftig

och mångartad ekonomi, för hvars skötande det är nödvändigt att kunna disponera

byggnader och lokaler af ett stort omfång, har det icke kunnat hindras,

att kostnadsförslaget upptager eu högst betydlig anläggningssumma, isynnerhet som,

vid utrymmets beräknande, icke det behof, som af inrättningens närvarande ställning,

utan det som af institutets för framtiden emotsedda vidgade och fullständiga

verksamhet betingas, måst blifva bestämmande. Den beräknade anläggningskostnaden

uppgår sålunda till 585,101 R:dr, hvilken summa likväl kommer att minskas

med det försäljningsbelopp af 96,000 R:dr, hvartill den östra, under förutsättning

af byte, för Veterinär-institutet icke vidare behöfliga del af qvarteret Krabaten

med derå befintliga byggnader af sakkunnige män blifvit uppskattad. Slutliga

anläggningskostnaden skulle följaktligen blifva 489,101 R:dr. En för undervisningen

behöflig botanisk trädgård, afsedd för kultur af veterinär-medicinalväxter

och af märkvärdigare foderväxter, kan ej inom institutets tomt inrymmas, men

torde kunna, till det ringa omfång som för detta ändamål erfordras, beredas inom

det närbelägna skogsinstitutets eller djurgårdens område, der Staten eger och kan

upplåta nödig mark, utan annan kostnad för institutet än den, som är förenad

med jordrymdens inhägnande.

Hos Komiterade hafva visserligen uppstått betänkligheter öfver den stora

kostnad, som dessa byggnadsarbeten taga i anspråk; men då i alla händelser de

redan från längre tid tillbaka ifrågasatta om- och nybyggnaderne måste företagas;

— då vidare dessa ombyggnader, enligt ett år 1862 uppgjordt, Komiterade

36

Ang ■ undervisningen

vid

Veterinärinstitutet.

medeleladt förslag, skulle uppgå till icke mindre än 237,446 R:dr, utan att

likväl Veterinär-institutets uppgift derigenom i någon väsendtligare mån kunde anses

vara i byggnadsväg vunnen eller för öfrigt låta sig fullständigt vinnas med

mindre anordningar, än de nu sednast föreslagna, hafva på sådane skäl och med

biträdande af den åsigt, som Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse uttalat

derom, att de uppoffringar som göras för veterinär-väsendets upphjelpande icke

skola vara fruktlöst använde, Komiterade ansett sig böra härmedelst i underdånighet

hemställa, att det ifrågasatta tomtutbytet måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder

gillas samt, genom nådig proposition, göras till föremål för pröfning hos Rikets

Ständer, till hvilkas afgörande Eders Kongl. Maj:t då jemväl lärer täckas öfverlemna

frågan om beviljandet af det nybyggnadsanslag, som Komiterade, med godkännande

för deras del af de sednast uppgjorda ritningarne, för det nya Veterinärinstitutet

funnit erforderligt.

\ id det nya Veterinär-institutet, — till läge och byggnader så anordnadt,

som Komiterade nu i underdånighet föreslagit — skulle i alla till veterinärvetenskapen

hörande ämnen meddelas undervisning, äfvensom i sammanhang dermed vård

derstädes lemnas åt sjuka husdjur. För detaljerna af denna undervisning hafva

Komiterade sökt redogöra i det underdåniga förslag till “stadgar för Veterinärinstitutet

, som finnes vid detta betänkande fogadt; och torde alltså, då förslagets

innehåll till största delen lärer motivera sig sjelft, endast några få momenter i

detsamma häl behöfva särskildt omförmälas. Stadgandet att Veterinär-styrelsens

chef, likasom institutets föreståndare och kamererare, jemte dess lägre betjening

skola vid institutet hafva sina bostäder torde finnas nöjaktigt förklaradt ur beskaffenheten

af de embeten, tjenster eller bestyr, som blifvit åt desse personer lemnade.

Chefen skulle nemligen, om hans bostad vore förlagd utom institutet, icke

kunna så jemt och oafbrutet åt institutet egna den öfveruppsigt, som enligt förslagets

1 § borde honom tillkomma och institutet, å sin sida, icke af honom hafva

den nytta, som hans ständiga tillstädesvaro ofelbart skulle medföra, så för

undervisningen som för den allmänna ordningen, så för lärare som för elever.

Förståndarens embete, med dess många på oafbrutet deltagande i ärendenas gång

beräknade skyldigheter, skulle icke rätt kunna skötas, derest icke detta embetes

innehafvare vore vid institutet boende, och af enahanda anledning lärer det jemväl

vara nödvändigt att institutets kamererare, som har att öfvervaka detaljerna

af hela den inre ekonomien, der har sin bostad. De skäl som tala för chefens,

föreståndarens och kamererare^ bosättande inom institutet finna Komiterade alltså

vara af den vigt och nödvändighet, att något vidare anförande af dem, utöfver

den, antydan, som nu blifvit gjord, icke torde erfordras. Detsamma gäller äfven

om ins.truktionssmsden och enahanda torde jemväl förhållandet vara med de båda

37

kliniska professorerna, hvilka för emottagande, besigtigande och vårdande af sjuka

husdjur städse böra vara vid institutet tillstädes och hvilka endast under det vilkor

kunna rätt bestrida sina magtpåliggande befattningar, att de bo på stället och der äro

för sjukbesök och för rådfrågande alltid tillgängliga. Likaledes vilja Komiterade finna

önskvärd!, att vid de tillfällen, då chefen för veterinärväsendet vore från institutet

frånvarande, någon af Veterinär-styrelsens ledamöter kunde vid institutet företräda

hans ställe, på det att den närmare beröring mellan Styrelsen och Institutet, som

Komiterade afsett, måtte oafbrutet fortgå; och har på denna omständighet Komiterade

hufvudsakligen grundat sitt förslag att jemväl professorn i husdjursskötsel

och husdjursafvel måtte vid institutet blifva boende. Återstår alltså endast den

femte professionen, hvilken femte profession, under förutsättning att förståndarebefattningen

i allmänhet komme att anförtros antingen åt professorn i fysik och

kemi eller åt professorn i anatomi, enär de öfriga professorsembetena äro af den

beskaffenhet, att de endast svårligen kunna med nämnda befattning förenas, följaktligen

skulle blifva endera af förstnämnde tvenne professioner. Men antingen nu

professorn i fysik eller professorn i anatomi varder institutets föreståndare, qvarstår

dock för hvilkendera af dem som helst, då den förre har uppsigten öfver institutets

apotek och laboratorium samt den sednare öfver anatomisalen och dissektionerna,

fullt skäl att bosätta jemväl denne femte professor inom institutets lokal.

Då nu så är och då derjemte torde få antagas, att, för ordningens vidmakthållande

inom en till utrymme och lokaler så vidsträckt läroanstalt, föreståndarens omedelbara

uppsigt icke alltid kan blifva tillräcklig, det skulle vara af icke ringa nytta

om, jemte Föreståndaren, äfven öfrige lärarne vore inom institutets eget område

boende, hafva Komiterade, som, med speciel hänsigt till denna ordnings noggranna

upprätthållande, låtit förlägga tvenne adjunkters bostäder inom den till elevernas

logementer ledande korridor, ansett sig böra, oaktadt de anmärkningar som må

kunna göras mot den ökade byggnadskostnaden, vidhålla sin åsigt om fria bostäders

upplåtande inom institutets lokal åt alla derstädes anställde lärare. Dessa fria

bostäder torde, då de inpassas i det större byggnadsföretag, som i allt fall måste

komma till utförande, kunna åstadkommas för ett skäligen billigt pris och, enligt

Komiterades åsigt, väl löna sig genom de motsvarande fördelar, som af denna anordning

skulle för institutet kunna hemtas. Undervisningens egenskap af att hufvudsakligen

vara praktisk påkallar hvarje särskild lärares jemna och omedelbara

ledning under det att för handhafvandet af det interneringssystem, som Komiterade

ansett böra vid institutet tillämpas och hvarom här nedan vidare kommer att nämnas,

det skulle leda till väsendtlig lättnad, om samtlige lärarne vore inom institutets

eget område boende och sålunda, hvar i sin mån, bidragande dertill, att institutet

bildade ett, af nämnde system betingadt, afskiljdt helt. Men utom alla

dessa talar jemväl ett annat ganska vigtigt skäl för ifrågavarande anordning. Komiterade

hafva nemligen ansett den veterinära undervisningens intresse fordra att

innehafvare af professors-embeten vid institutet, icke sysselsätta sig med enskild

38

veterinär- eller medicinsk praktik, och härom, likasom i fråga om förbud för professor

att med sitt lärare-embete förena annan tjenst, hafva Komiterade låtit i 8 §

af de för institutet föreslagna stadgar införa särskilda bestämmelser. Svårigheten

att till så beskaffade lärareembeten, de der betaga sina innehafvare alla tillfällen

till inkomster utom tjensten, kunna erhålla lämpliga sökande, har icke kunnat

undgå Komiterades uppmärksamhet, och denna svårighet, hänförd till institutet och

dess lärareplatser, ökas ytterligare derigenom, att det veterinära studiets ståndpunkt

i vårt land för närvarande är låg samt antalet af sådane sökande, som till dessa

vigtiga embeten kunde anses kompetente, åtminstone tills vidare och för en längre

tid ganska begränsad^ Så mycket angelägnare torde derföre vara att de få förmågor

inom det veterinära facket som finnas, varda för institutets räkning vunne,

hvilket åter icke skulle låta sig göra, om icke dem tillförsäkrades sådane förmåner,

som kunna anses fullt motsvara de inkomster, som ett praktiskt skötande af

deras yrke skulle kunna inbringa. Slutligen skulle förläggandet inom institutets

område af samtlige professorernes bostäder jemväl verka kontrollerande i fråga om

uppfyllandet af de vilkor, dem Komiterade, med afseende å odelad sysselsättning i

institutets tjenst, uti ofvanberörda instruktions-§, funnit sig för professorerne böra

föreslå. Att för öfrigt Komiterade sökt ställa den genom berörda anordning ökade

byggnadskostnad så billig som möjligt, täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder finna

deraf, att en hvar af de för professorerne afsedde boställsvåningar icke upptager

större yta, än omkring 1,800 å 1,900 qvadratfot.

I fråga om det lärareantal, som för undervisningens behöriga upprätthållande

vid det nya Veterinär-institutet skulle erfordras, har Direktionen för härvarande

Veterinär-inrättning föreslagit, att detta antal måtte bestämmas till fyra professorer

och fyra adjunkter jemte instruktionssmeden. Lärarne vid samma inrättning

hafva förklarat sig anse att för undervisningens fullständiga ordnande äro fem

professorer och fem underordnade lärare behöflige, men, under antagande att svårighet

skulle möta för beviljande på en gång af tvenne nya professorslöner, hafva

jemväl lärarne inskränkt sitt förslag till anställande af allenast fyra professorer och

i sammanhang dermed uppgjort projekt till fördelning af de särskilda läroämnena

mellan de fyra professorsembetena. Då likväl denna fördelning gifver vid handen,

att för undervisningen i husdjursskötsel och husdjursafvel icke kunnat inrymmas

någon annan plats än att densamma såsom rörligt läroämne skulle administreras

till dess ena hälft af en och till den andra af en annan professor, hafva Komiterade,

som dela Rikets Ständers åsigt om nödvändigheten att vid den veterinära

undervisningens ordnande företrädesvis taga i betraktande de kraf, som derå ställas

af landets jordbruksnäring och ladugårdsskötsel, funnit den kostnad, som anställandet

af en särskild professor i husdjursskötsel och husdjursafvel skulle medföra,

icke höra. lägga hinder i vägen för inrättande, redan nu, af denna femte profession.

Deremot vilja Komiterade anse, att de underordnade lärarnes antal skulle

kunna inskränkas till tre adjunkter rörande hvilkas undervisningsskyldighet Komité

-

39

rade hänvisa till 24 § af de för institutet föreslagna stadgar, samt sålunda de af

inrättningens lärare derjemte föreslagna tvenne assistenter icke ifrågakomma att

anställas. Enligt Komiterades mening skulle nemligen det med assistenternas antagande

afsedda undervisningsbiträde kunna kostnadsfritt för institutet erhållas genom

de> äldre och skickligare elevernas användande såsom repetitörer och har, i

öfverensstämmelse härmed, det förslag blifvit af Komiterade framstäldt, som innefattas

i 17 § af meranämnda stadgar. Utom den härigenom för institutet besparada

utgift lemnade denna anordning jemväl tillfälle att pröfva de anlag för lärarekallet,

som bland de utgående eleverue kunde finnas, och hvarom eu föregående

kännedom icke vore utan värde vid yppade lärareledigheter inom institutet. I enlighet

med dessa åsigter hafva Komiterade alltså funnit lärarepersonalen vid institutet,

utom för de undantagsfall då, enligt 16 §, extra lärares förordnande pröfvas

behöflig!, kunna bestämmas till fem professorer, tre adjunkter och en instruktionssined.

Om dessa lärares tillsättande och afskedande samt deras undervisnings- och examineringsskyldighet

hafva Komiterade endast att åberopa de §§ af de föreslagna stadgarne

med dertill hörande bilagor, som angå dessa ämnen; men då Komiterade i

det förslag till stat för institutet, som finnes detta underdåniga betänkande bifogadt,

hemställt att lönerne för institutets adjunkter, dem Direktionen för härvarande

Veterinär-inrättning föreslagit till 2,500 Rall-, måtte bestämmas till allenast

1,500 R:dr, hafva Komiterade trott sig böra särskild! antyda anledningen till denna

afvikelse från Direktionens förslag. Komiterade hafva nemligen varit af den

mening, att såväl för innehafvarne af ifrågavarande lärarebefattningar, som för institutet,

största verkliga nyttan skulle blifva, om deras aflöningsvilkor icke gjordes

förmånligare eller deras ställning vid institutet fastare, än som med en tidtals fortsatt

öfning i den veterinära praktiken läte sig lämpligen förena, och i sådant ändamål

hafva Komiterade för dessa adjunktsbeställningar, såsom endast varande

öfvergångsplatser, de der företrädesvis borde innehafvas af yngre veterinärer, föreslagit

ej mindre de nu omnämnde lägre lönebeloppen än jemväl att dessa befattningar

allenast skulle tillsättas medelst förordnanden. På detta sätt skulle nemligen,

enligt Komiterades förmenande, lättast kunna utbildas sådane aspiranter till

de veterinära professorsembetena, som under samlande af teoretiska kunskaper icke

lemnade yrkets praktiska fordringar ur sigte.

På skäl, hvarom Komiterade få .tillfälle att i det följande vidare orda,

anse Komiterade att, för ett rätt fyllande af landets behof af veterinärläkare,

kommer inom en icke aflägsen tid att erfordras ett antal af 300 å 325 sådana

läkare. Med afseende å de ansträngningar, som från veterinärläkarnes yrke

äro oskiljaktige, torde medeltjenstetiden för dessa läkare icke kunna beräknas högre

än till omkring 25 år, hvilket åter förutsätter för hvarje år en rekrytering af 12

å 15 nya veterinärläkare. Med den ledning, som denna beräkning lemnar, hafva

Komiterade antagit att vid Veterinär-institutet borde finnas fria bostäder för 60

elever, af hvilka, då lärokursen derstädes är ställd på 4 år, 15 elever årligen

40

skulle blifva utgående och sålunda lemna full tillgång till ersättande af uppkommande

vakanser inom Veterinärläkare-korpsen.

Bland bristerna i vårt veterinärväsende hafva Rikets Ständer såsom en af

de hufvudsakligaste med skäl anmärkt de låga fordringarne på elevernes förkunskaper,

hvilka nu äro inskränkte till den föga sägande bestämmelsen om “nödiga

skolkunskaper11. Denna bestämmelse gifver, såsom Sundhets-kollegium riktigt anmärker,

anledning till en nog godtycklig tolkning, på samma gång som all föreskrift

saknas om de förstudier, hvilka af den inträdessökande böra vara undangjorda

särskildt i sådana kunskapsgrenar, hvilka, såsom kemi, zoologi, botanik m.

m., utgöra det veterinära studiets underlag och deri en någorlunda fullständig förkunskap

icke får saknas, så framt den inträdande eleven, utan allt för stor tidsutdrägt,

skall kunna af den veterinära undervisningen hemta någon fördel. Instämmande

i dessa med de flera anmärkningar, som kunde vara att göra mot för

lågt satta inträdesfordringar och deribland Komiterade särskildt vilja nämna det

hinder för höjandet af veterinärläkarens samhällsställning, som hittills haft sin

grund i hans otillräckliga humanistiska bildning, hafva Komiterade visserligen

ansett fullständig examen för afgång från högre elementarläroverk vara ett ömkligt

vilkor för inträde vid veterinär-institutet, men, då på reallinien inom våra skolor

vissa ämnen, exempelvis de matematiska, göras till föremål för studier af större

omfång än för en veterinärelev, möjligen på bekostnad af kunskaper i andra

ämnen som närmare beröra hans fack, må vara erforderlige, hafva Komiterade

trott, att alternativt mot nyssberörda inträdesfordran skulle kunna uppställas examen

för utgång från sjette klassen af högre elementarläroverk på reallinien, —

och har i öfverensstämmelse härmed 39 § uti de af Komiterade föreslagna stadgar

erhållit sin lydelse.

I de föreslagna stadgarnes 40 § hafva Komiterade sökt sammanfatta de

hufvudsakliga föreskrifter, som stå i sammanhang med elevernas internering. Fördelarne

i disciplinärt hänseende af en sådan anordning; den lifvande kraft, som

deraf för undervisningen skulle kunna hemtas, då eleverna vid förefallande göro<- mål ständigt äro tillstädes och alltid kunna sättas i tillfälle att få taga de till

sjukvård förevisade djuren i betraktande; vidare sjelfva undervisningens beskaffen»

het af att företrädesvis vara praktisk och sådan att den i allt fall, för biträde

vid den kliniska sjukvården, påkallar ständig närvaro af flera eller färre bland

institutets elever; slutligen jemväl den billigare lefnadskostnad, som derigenom för

dem skulle kunna åstadkommas; — dessa och flere omständigheter göra det, enligt

Komiterades åsigt, önskvärdt, att elevernas ställning till institutet lämpades

efter de grundsatser, som ett interneringssystem fordrar och följaktligen att elev

endast i det fall må vara medgifvet att hafva bostad och kosthåll utom institutet,

att utrymme inom detsamma icke kan för honom beredas.

På sätt Sundhets-kollegium i sitt underdåniga utlåtande ifrågasatt, hafva

Komiterade i 41 § föreslagit att de elever, som vid institutet åtnjuta förutom

fri bostad jemväl fri kosthållning och hvilka elevers antal Komiterade ansett

böra bestämmas till 12, eller 3 af hvarje årsklass, skulle, såsom en motsvarighet

till de vid institutet åtnjutna fördelar, vara skyldige att, under 10

års tid efter deras afgång från institutet, stå till disposition af Chefen för

Eders Kong!. Majrts l.audtförsvars-departement. Med denna skyldighet, som skulle

anses i sig innefatta den vanliga beväringspligten och således från densamma medföra

befrielse, hafva Komiterade afsett att tillförsäkra staten det antal extra veterinärläkare,

som vid ett krig kunde finnas behöflig!.

Bland åtgärder till underlättande och uppmuntran för ynglingar, som egna

sig åt det veterinära studiet, hafva Direktionerna vid de nuvarande veterinär

inrättningarne såväl i Stockholm som i Skara förordat anslag till resestipendier

för fortsättande af studier vid utländska undervisningsanstalter. Sundhets-kollegium,

som biträder åsigten om dylika stipendiers nytta och fördel i allmänhet,

förklarar sig likväl anse tidpunkten för en sådan åtgärds vidtagande först då böra

inträda, när de utexaminerade eleverne, framdeles komma att äga högre humanistisk

bildning och sålunda pröfvas kunna draga full nytta af i utlandet fortsatta veterinärstudier.

Komiterade se likväl icke något hinder för anvisande redan nu af ett stipendiianslag

för ifrågavarande ändamål, ty om äfven det måste erkännas, att nuvarande

veterinärläkares bildning i allmänhet icke är sådan, som begagnandet af ett dylikt

stipendium förutsätter, finnes dock härifrån undantag och, enligt hvad Komiterade

inhemtat, lärer jemväl Sundhets-kollegium, sedan dess underdåniga utlåtande afgafs,

funnit sig föranlåtet hos Eders Kongl. Maj:t förorda 2:ne särskilda, af veterinärer sökta

reseanslag. Komiterade kunna alltså icke hysa någon betänklighet att understödja

Direktionernas mening, helst stipendiets bortgifvande i hvarje särskildt fäll varder

beroende på pröfning och detsamma antagligen icke kommer någon annan till

godo än den veterinär, som i sina studier och i sitt yrke ådagalagt en framstående

skicklighet och förmåga. Med bibehållande af det, utaf Direktionen i Stockholm

till 2,000 K:dr föreslagna belopp, hafva Komiterade ansett sig böra hemställa

om en sådan fördelning deraf, att denna summas ena hälft skulle såsom stipendium

tillfalla en från institutet utgående, för utmärkt flit och skicklighet känd elev,

under det att den andra hälften skulle tilldelas någon erkändt skicklig praktikus,

hvilken under minst 3 års tid såsom veterinär tjenstgjort. Om de vilkor, hvarunder

förstnämnda stipendium skulle fä utgå, äfvensom om utdelandet af premier

till sådane institutets elever, som derstädes ännu icke afslutat sin lärokurs, innehålla

de föreslagna stadgarne, i 43 §, åtskilliga detaljbestämmelser. Uti §§ 4G—49

hafva de stadganden blifvit sammanförda, som Komiterade ansett sig böra föreslå

rörande de lärlingar, hvilka vid institutet erhålla undervisning i hofbeslagskonsten.

För tolf af dessa lärlingar skulle jemte bostad jemväl beredas fri kosthållning,

till hvilken förmån, då ifrågavarande undervisning i främsta rummet har till ändamål

att dana skickliga beslagssmeder för arméen, företrädet borde gifvas dem,

6

42

socn från särskilda regementen och korpser varda till sådan undervisnings erhållande

anmälde. För dessa lärlingar skulle för öfrigt i alla tillämpliga delar gälla

samma ordningsstadga som för eleverna. Under antagande, att hvad i de föreslagna

stadgarne blifvit infördt rörande institutets fastigheter och inventarier, dess

ekonomi och betjening samt drätsel och räkenskaper icke erfordrar någon särskild

utveckling, vilja Komiterade endast i afseende å de §§ i förslaget, som handla

om institutets klinik och de vilkor, hvarunder sjukvård vid institutet lemnas, här

tillägga några ord. Då alltså i 51 § 3 mom. blifvit hemstäldt, att för den medicinska

eller kirurgiska behandlingen vid institutet af sjuka djur någon afgift icke

måtte erläggas, har en sådan hemställan blifvit gjord i afsigt att uppmuntra till

institutets anlitande och ökande af sjukvården derstädes; likasom då det i fortsättningen

af samma moment heter att för attester öfver besigtniugar å friska djur

äfvensom för operationer å sådana djur betalas enligt den för institutet fastställda

taxa, samt vidare i 55 §, att afgifterna för dylika attester och operationer tillfalla

den lärare, som utfärdat attesten eller under hvars ledning operationen blifvit

verkställd, alla dessa stadganden tillkommit i ändamål att höja lärarens intresse

för en vid institutet i möjligaste måtto ökad praktik. Enahanda skäl ligger jemväl

till grund för öfriga i sistnämnda § införda stadganden, och hvad slutligen beträffar

den sjukvård utom institutet, som enligt 52 § varder lemnad från institutets

ambulatoriska klinik, torde vid bestämmande af det längsta afstånd dit sådana

sjukvårdsresor må verkställas, afseende böra fästas på de lättare kommunikationer,

som jernvägs- eller ängbåtslägenheter till en eller annan ort kunna erbjuda och

sålunda omkretsen för dessa resor bestämmas så rymlig, som, å ena sidan, med

samma resors ändamål af öfning för eleverna samt, å den andra, med önskvärdheten

af endast kortare uppehåll utom institutet, lämpligen låter sig förena. På

ett rätt handhafvande af denna ambulatoriska klinik lägga Komiterade största vigt.

Med densamma vore nemligen afsedt, att genom det material, som denna klinik

erbjuder för don praktiska undervisningen, ett särskilt tillfälle skulle beredas institutets

mera försigkomna elever att under de resor, som folie inom denna praktiks

område, vid de större ladugårdarne i hufvudstadens grannskap vinna kännedom

om husdjurens vårdande och skötsel i deras friska tillstånd. Härigenom

skulle jemväl det förslag suppleras, som Sundhets-kollegium framställt och som

äfven Landtbruks-akademien förklarat sig vilja biträda, derest icke den dermed

förenade kostnaden utgjorde ett hinder, nemligen förslaget om eu särskild ladugårds

inrättande vid institutet, Komiterade, som dela åsigten om ett sådant förslags

stora nytta, men likasom Landtbruks-akademien ur ekonomiska skäl hysa

betänklighet mot detsammas förordande i den större utsträckning, som Kollegium

synes hafva åsyftat, hafva dock genom sitt förslag att vid institutet inrymma ett

mindre stall för friska boskapsdjur i någon mån velat möjliggöra praktiska försöks

anställande med kreatursutfodring och afvel samt hafva för öfrigt genom de föreskrifter,

som i de föreslagna stadgarne blifvit intagna rörande ifrågavarande am

-

43

bulatoriska klinik, försökt, att i möjligaste måtto göra en dylik större ladugårds uppställande

öfverflödig; afslutande Komiterade sin redogörelse för de föreslagna stadgarne

och det nya institutets verksamhet med den underdåniga erinran, att då åt undervisningen,

på sätt den föreslagna läseordningen närmare ådagalägger, blifvit gifven en

öfvervägande praktisk karakter, Komiterade ansett att den särskilda praktiska kurs

som blifvit ifrågasatt af såväl Sundhets-kollegiuin, som öfrige i ämnet hörde

myndigheter, skulle, utan hinder för de utgående elevernas fullmogenhet såsom

praktiska veterinärer, kunna undvaras.

Sedan Komiterade sålunda framställt sina åsigter om ändamålet med och

beskaffenheten af det nya veterinär-institut, som enligt Komiterades förslag skulle^, veterinärkomma

att anläggas här i hufvudstaden samt för hufvudpunkterna i detta för- inräl*ningm«

slag anfört de motiver, som synts Komiterade vara företrädesvis förtjenta att komma Skara.

under öfvervägande, öfvergå Komiterade nu att något närmare redogöra för den

plats och betydelse inom den veterinära undervisningens område, som, enligt Komiterades

uppfattning, må åt veterinär-inrättningen i Skara anvisas. Under åberopande

af de skäl, som grundat Komiterades öfvertygelse derom att i vårt land icke

bör för närvarande underhållas mer än ett fullständigt veterinär-läroverk samt att detta

läroverk bör vara förlagdt till Stockholm, hafva Komiterade ansett att veterinär-inrättningen

i Skara maste hufvudsakligen hänvisas till det berättigande för dess existens,

som Hernqvistska donationen lemnar. Innan derföre någon undersökning

företages om donationens ändamål torde alltså blifva nödvändigt att först söka få

utredt donationens omfång; och denna utredning är dess mera behöflig, som de

fastigheter, dem inrättningen har under sin förvaltning, äro af blandadt ursprung,

i det att endast eu del af dem hafva sin grund i Hernqvistska testamentet, men

andra åter äro sådana, som staten åt inrättningen tillfälligtvis upplåtit. För erhållande

af närmare upplysning i berörda hänseende, än de otillfredsställande

uPP§ifter, som ur förut tillgängliga handlingar voro att hemta, ingingo derföre

Komiterade till Eders Kongl. Maj:t med underdånig framställning om uppmätning,

kartläggning och beskrifning af alla till inrättningen lydande jordägor och, sedan

Uders Kongl. Maj:t i nåder anbefallt en sådan undersöknings anställande, hafva,

genom nådig remiss af den 13 Oktober 1864, till Komiterade öfverlemnats åtta

särskilda, af Kommissions-landtmätaren J. P. Wetterlund under nämnde år upplättade

och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län insände

kartor med dertill hörande beskrifningar öfver “Veterinär-inrättningens i Skara

jordägor . Dessa handlingar, för hvilkas hufvudsakliga innehåll Komiterade nu gå

att redogöra, upptaga nämnde jordägor under åtta särskilda titlar. Af dessajord

-

44

ägor, hvilka i landtmätarens beskrifning betecknas med Litt. A.—H., äro f ljaude

att betrakta såsom Kongl. Maj:ts och Kronans tillhörigheter, nemligen:

A) Stadslägenheten eller prebendehemmanet Brogården, som från äldre tider

varit prebendejord till Skara gymnasium och på lön åt en lektor derstädes

anslagen intill år 1778, då den utbyttes mot regula pastoratet Whig, som åt samma

lektor bestämdes till prebende, hvaremot Brogården på Hernqvists framställning

upplåts till inrättande af en veterinärskola.

Denna fastighet innehåller:

Tomter, trädgårdar, åker och vallar........63: 16.

samt skogs- och betesmark etc...........58: 15,2. 121 Tunn]. 31,2 kpl.

G) Åtskilliga stadsägor, hvilka förr innehafts af Öfver-direktören Nordlig,

men denne försålt till Kronan, som derpå bekommit fastebref af den 8 September

1823.

Dessa ägor innehålla:

Tomter och åker samt ängs- och odlingsmark ... 55: 15,2.

Skogs- och betesmark...............%9; L8. 84 Tunn]. 17 kpl.

hvarjemte dit nyttjas, utan säkert bestämd rätt till innehafvet:

Åker- och ängsmark................ 5: 7.

samt skogsmark..................— 15,4. 5 Tunnl. 22,4 kpl.

H) Den till botanisk trädgård för veterinär-inrättningen begagnade stadstomten

n:o 107 i Skara är visserligen genom gåfvobref den 5 November 1845

donerad till veterinär-inrättningen af Öfverdirektör Nordlig, men som för samma

jord betalning af allmänna medel sedermera lärer vara till Norling erlagd, torde

äfven denna fastighet böra anses såsom Kronans tillhörighet.

Den utgör obebyggd stadstomt, trädgård 16,6 kappl.

Hela summan af den statens jord, som nu begagnas för Skara veterinärinrättnings

upprätthållande utgör sålunda:

Tomtplatser och trädgårdar vid Brogården samt åker,

äng och odlad jord................119 Tunnl. 15,8 kpl.

Skogs- och betesmark jemte impedimenta........ 87 — 17 —

tillsammans 207 — 0,s —

eller, om dertill lägges 5 tunnl. 22,4 kpl. inkräktad jord 212 — 23,2 —

Deremot synas följande i landtmäterihandlingarne under Litt. B, C, D, E

och F upptagne fastigheter, som äro af framlidne Professor Hernqvist donerade

till Skara veterinär-inrättning, böra betraktas såsom denna inrättnings oskiljaktiga

tillhörighet enligt Hernqvistska testamentet, nemligen:

45

B) Horshaga qvarn med 2 par stenar och ett litet jordområde

af äng................................11,1 kappi.

C) 2:ne stadstomter i Skara, Adjunkten till boställe anslague,

och bebyggda med en areal af....................10,5 kapp!.

D) Skatterusthållet Forssen, j mtl i Härlunda socken med område af:

Åker och tomter.............23: 1.

Äng och odlingsmark...........13: 17,8 odlad jord 36: 18,8.

Skogs- och betesmark samt impedimenta...........14: 24,6. 51: 11,4.

E) Åtskilliga bebyggda och obebyggda stadstomter, stadsjord och stadsskogslotter

innefattande, enligt den af landtmätaren deröfver upprättade specifikation,

tillsammans:

Åker och tomter . . . ..........19: 29,4.

Ang.................... 2: 2,6. odlad jord 22:

Skogs- och betesmark in. m.................. 19: 5. 41 Tid 5 kpl.

F) Stads- och domkyrko-jordar samt skogslotter, bestående af tillsammans:

Åker och tomter...........23: 5,6

Ång.................16: 2,3 odlad jord 39: 7,9

Skogs- och betesmark etc................ 33: 4,9 72 Tid 12,8 kpl.

Summan af Hernqvistska donerade fastigheterna utgör sålunda:

dels en qvarn om 2 par stenar; '' t

dels jord: Tomter och Åker............66: 14,5

Äng etc.................32: 1,8 odlad jord 98: 16,3.

Skogs- och betesmark m. in..................67: 2,5.

Summa 165 Tid 18,8 kpl.

Endast dessa sistnämnda fastigheter, jemte det genom Professoren Herftqvists

testamente åt inrättningen tillika förärade kapital, som ursprungligen lärer hafva

uppgått till 27,611 R:dr R:mt, men hvars belopp, efter åtskilliga af dessa medel

bestridda byggnads- in. fl. utgifter, vid 1864 års början utgjorde 19,150 R:dr 26 öre.

synas vara af beskaffenhet att icke kunna från inrättningen skiljas, hvaremot Statens

åt samma inrättning tills vidare upplåtna fastigheter, likasom de årliga anslag,

dem Rikets Ständer tid efter annan åt inrättningen beviljat och som för närvarande

uppgå till 4,100 R:dr, torde, i den mån Staten finner för godt, för andra ändamål

kunna disponeras. Veterinär-inrättningens i Skara årsinkomster, hänförda till de

tillgångar, som Hernqvistska donationen eller inrättningens egen verksamhet erbjuda,

skulle alltså kunna ungefärligen beräknas sålunda: a) arrenden för donationsfastigheterne,

omkring 3,000 R:dr; b) årsränta af inrättningens egande kapital omkring

46

1,000 å 1,200 R:dr och c) inkomsterna af inrättningens smedja omkring 300 å

500 R:dr eller tillsammans omkring 4,000 å 4,500 R:dr; och är det alltså med

begagnande hufvudsakligen af dessa tillgångar, som denna Inrättning enligt Komiterades

åsigt har att verka för de med densamma af testator afsedda ändamål.

I fråga då om dessa ändamål, finnas desamma i den af Eders Kongl.

Maj:t den 31 Mars år 1813 för inrättningen fastställda ordning sålunda bestämda,

att inrättningen borde hafva till föremål att omfatta botemedel för sjuka hemtamda

djur i allmänhet med lemnadt tillfälle för lärlingar att härutinnan förvärfva

sig nödig skicklighet. Det nu gällande provisoriska reglementet af den 20 Juli

1855 angifver såsom inrättningens ändamål att lemna undervisning i veterinärvetenskapen

och bilda skickliga hofslagare för landsorternes behof. Såvidt Komiterade

af Hernqvistska testamentets och dess apostillers något dunkla samt i vissa delar

jemväl motsägande innehåll kunnat inhemta, synes det i 1813 års ordning för inrättningen

uppställda ändamål i så måtto hafva kommit testators afsigter närmare,

som han i sitt testamente gjort inrättandet af ett “lazarett för sjuka djur"

till eu hufvudsak, under det att hans uttryck om sättet för undervisningens meddelande

samt om de discipliner, som vid inrättningen borde studeras, äro mera obestämda.

Komiterade anse sig alltså böra i underdånighet hemställa, att Veterinärinrättningen

i Skara, med oförändrad benämning, fortfarande bibehålies såsom en

veterinär sjukvårdsanstalt, med ändamål derjemte att meddela undervisning i Veterinär-kunskapen

och särskildt den del deraf som afser hofbeslaget, i hvilket sistnämnda

hänseende vid inrättningen skulle finnas en hofbeslagssmedja, der undervisning

i hofbeslagsläran borde meddelas efter enahanda plan som i afseende å detta

slags undervisning vid Yeterinär-institutet i Stockholm blifvit föreslagen. För upprätthållande

af nämnda sjukvård och undervisning skulle vid inrättningen anställas

tvenne i veterinär-vetenskapen examinerade och godkända samt i veterinär-praktik

öfvade lärare, den ene såsom inrättningens föreståndare och ansvarig vårdare af

dess klinik och den andre såsom instruktionssmed och lärare i hofbeslagskonsten

samt biträdande vid sjukvården. Den undervisning, som, utom hofbeslaget, komme

att i veterinära ämnen vid inrättningen meddelas, torde, enär densamma för fullgoda

veterinärers danande icke vidare erfordras, lämpligen böra inrättas med särskildt

afseende å jordbruksnäringen, samt alltså, utom den kliniska sjukvården, bestå

i sådana, genom föreläsningar meddelade, kortfattade kurser i hemdjurens anatomi

och fysiologi, deras afvel och skötsel in. m., som företrädesvis kunde vara

gagnande för ynglingar, hvilka, med förut förvärfvad allmän bildning, egna sig åt

jordbruksyrket. Likasom Veterinär-institutet i Stockholm skulle äfven denna inrättning

vara ställd under Veterinär-styrelsens öfveiinseende, ehuru inrättningens

afskilda läge ansetts fordra, att densamma fortfara! de bibehålies under närmaste

tillsyn af en särskildt förordnad Direktion.

Med tillämpning af dessa grunder för inrättningens blifvande verksamhet

samt med hänvisning rörande dess underhållande till hvad derom här ofvan blifvit

antydt, finna Komiterade sig böra i underdånighet föreslå:

47

l:o) att de af Kernqvist donerade ännu befintliga fastigheter 165 tunnland

18,8 kappl. jord samt qvarn äfvensom den af Öfver-direktören Norling skänkta s. k.

Botaniska trädgården om 16,6 kappland må för Veterinär-inrättningen i Skara fortfarande

bibehållas, dock att alla dessa fastigheter upplåtas på längre tids arrende

såsom om kronojord är stadgadt, och årliga arrendeafgifterna till inrättningens

kassa ingå;

2:o) att Veterinär-inrättningens byggnader, som alla äro inom Brogården å

Kronans jord belägna, öfverlemnas till inrättningen och att ersättning för deras

tomtplatser beredes genom byte mot annan jemförlig mark af donationsjorden; och

3:o) att det besparade kapital, som nu tillhör Veterinär-inrättningens kassa,

varder åt inrättningen öfverlemnadt för att förvaltas såsom eu särskild fond, hvars kapitalbelopp

bör oförminskadt bibehållas samt endast räntan deraf för inrättningens ändamål

användas.

Hvad åter beträffar de jordegendomar, som hittills varit åt inrättningen upplåtna

men dem Kronan ännu egen, har det synts Komiterade lämpligast, att dessa

egendomar efter sina lägen i särskilda lotter fördelade, för Statens räkning utarrenderas

pa satt om kronojord blifvit stadgadt samt att årligen inflytande arrendebeloppet

inginge till Staten för att till veterinärväsendets i riket befrämjande disponeras,

då derifrån jemväl kunde erhållas skilnaden mellan de 4,000 å 4,500 R:dr,

som nu beräknats såsom inrättningens årsinkomster, samt det belopp af 5 500 Rdr

som den för Veterinär-inrättningen i Skara af Komiterade föreslagna nya stat upptaf

r; ,.iEn tlU besparing ledande följd af den föreslagna förändringen skulle jemväl

blifva att det årliga bidrag af 4,100 R:dr, hvarmed Staten nu understödjer

Vetennar-inrättmngen i Skara, skulle, såsom för detta ändamål icke vidare behofligt

kunna indragas. Hvad särskildt angår den lön som i den föreslagna nya staten

med 2,000 Jk dr blifvit upptagen för inrättningens föreståndare, torde den anmärk““S,

T g0ras. att detta lönebelopp blifvit nog lågt beräknadt, men då i det förslå-- till Veterinär-inrättningens i Skara reorganisation, som nämnda inrättnings Direktion

i eu särskild till Komiterade aflåten skrifvelse uppställt, föreståndarens nuvarande

löneinkomster uppgifvits utgöra allenast ett tusen några hundra riksdaler

hafva Komiterade, da nu fråga är att i möjligaste måtto afpassa inrättningens utgifter

efter de tillgångar som den Hernqvistska donationen lemnar, icke ansett sig

hora för inrättningens föreståndare föreslå ett högre lönebelopp, isynnerhet som han

med derjemte vid inrättningen begagnad fri bostad, bör kunna dels genom de föreläsningsafgiiter,

hvdka enligt 12 § i de föreslagna stadgarne skola af de vid inrättningen

auskulterande betalas, dels äfven af enskild veterinärpraktik, påräkna en icke

oväsendtlig tillökning i inkomster. Rörande frilärlingars underhåll bestämmer visserligen

Hernqvistska testamentet dessas antal till åtta. Då likväl donationen för

detta ändamål icke anvisar erforderliga medel hafva Komiterade i detta hänseende

fV kTat k°mma döt af testator åsyftade målet närmare än att Komiterade i

de föreslagna stadgarnes 14 § hemställt, att 4 lärlingar skulle under lärotiden åt

-

48

njuta ett “mot måttligt uppehälle af mat och dryck11 svarande understöd af 20 R.dr

i månaden. Beträffande inrättningens byggnader torde, jemväl med från räkning

af de hus, som för donationsjordens brukning finnas erforderlig^ och hviska

böra åtfölja de arrendeupplåtelser, som rörande samma jord kunna upprättas, öfrige

nu befintliga byggnader icke allenast vara fullt tillräcklige för inrättningens blifvande

verksamhet, utan jemväl en del af dem kunna försäljas för att sålunda lemna

tillgång till första iordningsställandet af de byggnader, som för inrättningens

ändamål finnas erforderliga och sålunda böra bibehållas; hänvisande slutligen

Komiterade, som här vilja hafva uttryckt deras åsigt derom att inrättningens lärare

icke . må blifva arrendatorer af inrättningens jord, i öfrigt till det förslag rörande

stadgar för inrättningen som härhos finnes i underdånighet bifogadt; och hafva

Komiterade till belysning af de olika meningar, som om Skara Veterinär-inrättning

och dess ändamål velat göra sig gällande, härvid trott sig jemväl böra föga den

af nämnda inrättnings Direktion till Komiterade aflåtna, härofvan åberopade skri!- velse, å hvars innehåll, då Komiterades och Direktionens åsigter om inrättningens

verksamhet och ändamål varit så väsendtligen olika, något vidare afseende icke

kunnat af Komiterade fästas.

*

Efter den nu lemnade redogörelsen för Komiterades åsigter om de veterinnär-läkarnes

nära, läroanstalterna, deras ändamål, omfång och verksamhet, följer, enligt den plan

tjemteförhål- Komiterade här ofvan angifvit, närmast i ordningen att behandla de frågor som

landeri. ,}en från Veterinär-institutet utexaminerade elevens samhälls- och tjenstemanna

ställning.

Att under hittills varande förhållanden Veterinär-läkarens yrke varit

mindre aktadt och föga eftersökt må ej väcka någon förundran. Det ringa anseende

som i den borgerliga sam manlefnaden hittills kommit veterinär-läkarne till godo,

otillräckligheten af deras löneförmåner i förening med de mödor och ansträngningar

som äro från Veterinärtjenstens utöfning oskiljaktiga, hafva hittills verkat hämmande

icke blott på Veterinär-läkarnes antal utan äfven på deras duglighet. Utan

skiljaktighet har jemväl af alla, som i frågan sig yttrat, den mening biff vit uttalad,

att genomgripande åtgärder till undanrödjande af dessa missförhållanden maste vidtagas

och Komiterade biträda äfven för sin del den åsigt att det är vid Veterinäiläroverkens

och veterinär-läkarekorpsens organisation samt vid bestämmandet af

Veterinär-läkarnes både aflöning och åligganden, som grunden bör läggas till höjandet

på en gång af denna korps’ kunskapsbildning, embetspligter och samhällsställning.

Med angifvande af denna uppfattning samt med erinran hurusom till

frågorna om veterinär-lä arnes löner, rang och tjensteverksamhet lata sig hänföras

alla öfriga frågor som angå veterinärväsendets administrativa förhållanden, vilja Komiterade

för samma förhållanden nu lemna en, i möjligaste måtto fullständig, redogörelse

och dervid till behandling först upptaga frågan om de Civila vetennar-lakarne.

49

I saknad af fullständiga uppgifter om antalet af de veterinär-läkare, som/)e civila «.

inom Rikets särskilda län finnas bosatte och praktiserande, hafva Komiterade så- termär-läkarväl

härom, som om behofvet af flere veterinär-läkares anställande, jemte åtskillige nes an,al

andre dessa läkares tjensteverksamhet angående frågor, från Eders Kongl. Majrts

Befallningshafvande i Rikets samtlige län begärt och erhållit upplysningar. Af

dessa upplysningar framgår att det nuvarande antalet af civil-veterinärläkare i allmänhet

är otillräckligt enligt hvad Eders Kongl. Maj:t behagade närmare inhemta af

här nedan meddelade uppgift ej mindre å antalet nu befintlige civil-veterinär-läkare,

än jemväl å det antal som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett för en

fullständig veterinär-sjukvård vara erforderligt. — Sålunda utgör:

Det nu be- fintliga an- talet prak- tiserande

Civil-vet.- läkare.

Deri tillök- ning i det- ta antal

som af E.

K. M. Be- falin:h. fö- reslagits.

Summa

Civil-vete-

rinär-läk.

i Stockholms

län

6

5

11

„ Upsala

5

2

7

„ Westmanlands

>’

6

1

7

„ Södermanlands

V

8

—

8

„ Kopparbergs

V

3

2

5

„ Örebro

V

8

1

9

„ Wermlands

V

5

3 '')

8

„ Östergötlands

V

10

3

13

„ Skaraborgs

V

13

2

15

„ Elfsborgs

. V

4

5 ’)

9

„ Göteborgs

V

8

—

8

„ Kalmar

r>

6

2

8

„ Jönköpings

v

2

5

7

„ Kronobergs

V

2

2

4

„ Blekinge

”

4

—

4

„ Christianstads

V

3)

7

7

„ Hallands

V

4

1

5

„ Malmöhus

»

3

3

6

„ Gotlands

n

2

2

4

„ Gefleborgs

v

3

2

5

„ Westernorrlands

v

3

2 4 5)

5

„ Jemtlands

»

2

3

5

„ Westerbottens

v

2

3 s)

5

„ Norrbottens

1

3

4

110 | ‘59 | 169 ’

*) Wermlands lans Hushållnings-sällskap har

föreslagit att Veterinär-läkarnes antal måtte med

6 nya ökas till 11.

a) För hvar och en af de föreslagna 5 nya

Civil-veterinärläkarne har Elfsborgs läns landsting

under vissa vilkor redan beviljat löner »

400 R:dr

s) Hela antalet af de i Christianstads län

praktiserande veterinär-läkare uppgifves vara 9»

Huru många af desse som äro Civil-veterinärläkare

upplyses icke. För länets Civil-veterinärsjukvård

anser E. K. M. Befallningshafvande 7

veterinär-läkare erfordras.

4) E. K. M. Befallningshafvande föreslår väl

i sin skrifvelse tillökning af endast en Civilveterinär-läkare,

men har, i en sednare till E*

K. M. ställd samt derefter till Komiterade remitterad

underdånig skrifvelse, förordat Länets

Landstings underdåniga hemställan om beviljande

af löneanslag för tvenne nya Civil-veterinär-läkare.

5) För en af de föreslagne nya läkarne har

Länets Landsting tills vidare anslagit en årlig

lön af 500 R:dr.

Summa

7

50

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bär alltså ansett att de i samtlige

länen anställde Civil-veterinär-läkares antal, nu uppgående till 110, borde, för ett

fullständigt handhafvande af den civila veterinär-sjukvården, ökas till 169. Härvid

vilja likväl Komiterade, som i sina till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

aflåtna skrifvelser anhållit, att då militär-veterinärerne icke äro för civiltjenstgöring

när som helst att påräkna, det erforderliga antalet civil-veterinär-läkare måtte

beräknas utan allt afseende å de militära veterinär-läkare, som inom ett eller annat

län kunde vara anställde, dels framställa den erinran att berörda beräkning

inom några län likväl synes i viss mån hafva gjorts beroende af den tillgång på

militär-veterinär-läkare som inom samma län förefunnits, dels jemväl anmärka att

för flera län det uppgifna behofvet af veterinär-läkare, med afseende å de kostnader

för staten, som deras ökade antal skulle medföra, antagligen blifvit i möjligaste

måtto lågt beräknadt. Komiterade finna derföre den föreslagna tillökningen

representera ett minimum af de läkarekrafter som för den civila veterinärsjukvårdens

behöriga upprätthållande är för närvarande erforderligt och att den tid icke

varder långt aflägsen då det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu föreslagna

antal skall befinnas otillräckligt. Komiterade grunda detta sitt antagande

hufvudsakligen på de uppgifter som i Eders Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes sednaste

femårsberättelser, eller för åren 1856—1860 blifvit meddelade rörande det antal

husdjur af olika slag som inom riket finnes. Dessa berättelser upptaga nemligen för

Rikets samtliga län antalet hästar.................till 400,686,

„ oxar..................» 338,872,

„ kor................... 1,111,944,

„ ungkreatur...............» 464,842,

„ får och getter............ • „ 1,644,156,

„ svin..................» 457,981,

belöpande sig alltså, då landets fasta areal-innehåll utgör 3,492 qvadratmil, på

hvarje af dessa mil vid lika fördelning 114 hästar, 550 boskapskreatur samt 602

får och svin. Om nu läkarevården för ofvannämnde kreatur likasom landets yt

-

innehåll lika fördelades på 169 veterinär-läkare, skulle på hvar och eu i medeltal

belöpa sig 2,370 hästar, 11,335 boskapskreatur samt 12,438 får och svin på eu

medel-areal af 20,7 qvadratmil. Det behöfver emellertid knappast erinras, att en

sådan medel-areal ej kan stå i rätt förhållande till hvad verkligheten har att erbjuda,

ty då inom 13 län, här uppräknade i den ordning, som af lägsta arealen

bestämmes, nemligen Skaraborgs, Göteborgs, Stockholms, Upsala, Blekinge, Malmöhus,

Gotlands, Södermanlands, Östergötlands, Christianstads, Westmanlands, Örebro

och Hallands län, denna areal för hvarje veterinär-läkaredistrikt skulle komma att

utgöra mellan 5 och 10 mil, samt för Elfsborgs, Kalmar, Jönköpings, Kionobeigs

och Wermlands mellan 10 och 20 mil, blifver samma areal för Gefleborgs län 31,4

Westernorrlands län 47,9, Kopparbergs län 51,4, Jemtlands län 80,9, Mesterbottens

län 95,4 samt för Norrbottens län icke mindre än 213,4 qvadratmil. Med afseende

å det antal kreatur af alla slag, som, enligt den föreslagna veterinärdistrikts-fördelningen

skulle i medeltal komma under hvarje veterinärläkares vård, finnes detta

vara störst i Kronobergs län, der inom hvarje veterinärläkares distrikt vore att

räkna 2,002 hästar, 24,987 boskapskreatur samt 22,654 får och svin, under det

att, hvad särskildt angår hästarne, dessas antal blifver störst inom Malmöhus län

med 8,832 stycken för hvarje veterinärläkare samt dernäst i Christianstads län med

4,811 stycken, och minst i Örebro län med 1,111 stycken; varande till förfullständigande

af ifrågavarande sifferuppgifter här intagen följande tabell, som närmare

utvisar huru det föreslagna ökade antalet civil-veterinärläkare skulle komma att förhålla

sig till hvarje särskildt läns areal och husdjursnumerär:

Qvadratmil

fastland

Föreslaget

antal veteri-

närläkare.

Qvadrat- mil land.

På hvarje v

Hästar.

eterinärläkar

Boskap.

e.

Svin, får

och getter.

Stockholms

län

61,4

11

6

1,815

6,200

5,830

Upsala

ii

41,2

7

6,9

1,700

9,540

7,072

Westmanlands

54,1

7

8,6

1,699

9,538

7,072

Södermanlands

ii

50,8

8

7,1

1,309

10,607

11,654

Kopparbergs

ii

257,5

5

51,4

1,601

19,987

18,100

Örebro

ii

70,3

9

8,2

1,111

9,531

7,592

Wermlands

ii

133,4

8

19,6

2,040

12,476

14,212

Östergötlands

ii

85

13

7,4

1,318

10,282

8,944

Skaraborgs

ii

71,1

15

5

1,455

9,297

7,562

Elfsborgs

a

103,6

9

10,5

2,845

15,622

13,248

Göteborgs och Bohus

n

42,3

8

5,3

2,505

8,032

9,998

Kalmar

i*

94,2

8

10,8

2,631

16,597

16,284

Jönköpings

a

88,2

7

12,6

1,446

17,027

17,457

Kronobergs

ii

73,5

4

18,3

2,002

24,987

22,654

Blekinge

it

24,9

4

6,2

1,605

9,550

10,917

Christianstads

54,1

7

7,7

4,811

13,094

16,328

Hallands

ii

41,5

5

8,3

3,200

13,600

15,900

Malmöhus

ii

39,4

6

6,6

8,832

16,232

25,691

Gotlands

ii

25

4

6,2

2,305

7.512

10,850

Gefleborgs

ii

157

5

31,4

2,110

9,373

14,009

Westernorrlands

a

191,6

5

38,3

2,609

10,100

14,050

Jemtlands

ii

400.9

5

80,2

2,377

8,225

19,285

Westerbottens

477

5

95,4

1,649

8,829

11,104

Norrbottens

ii

853,9

4

213,4

1,843

8,861

9,158

3,491,9

169

20,7

2,370

11,335

12,438

Medeltal för hela riket.

52

Med dessa uppgifter, som blifvit hänförda till det af Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande föreslagna ökade antal civil-veterinärläkare, torde för jemförelses

skull här kunna sammanställas åtskilliga motsvarande sifferförhållanden från

andra länder. Sålunda fanns i Frankrike år 1858 ett antal veterinärer af 2,558

för vården af 3,606,000 hästar, åsnor och mulor, 9,936,500 boskapskreatur samt

38,026,500 får, getter och svin, eller i medeltal 1,409 hästar och åsnor, 3,974

boskapskreatur samt 15,000 får, getter och svin för hvarje veterinärläkare. Vårt

grannland Danmark eger, inom ett område af 696 geografiska qvadratmil, ett djurantal

af 325,000 hästar, 834,200 boskapskreatur, 1,164,500 får samt 157,600 svin,

af hvilka, då veterinärläkarnes antal derstädes är 166, på hvarje veterinärläkaredistrikt

med en areal af 4,?, qvadratmil belöpa sig 1,958 hästar, 5,025 boskapskreatur,

7,015 får och 949 svin, dervid likväl bör anmärkas att, då nyssnämnde

antal veterinärläkare befunnits otillräckligt, derjemte 95 personer, efter undergånget

förhör och erhållen instruktion, undfått dervarande Veterinär-styrelses tillstånd att

utöfva veterinärpraktik. I Belgien med 220 praktiserande veterinärläkare uppgifves

antalet hästar till 277,300, boskapskreatur 1,257,600, får 583,500 och svin

458,400 samt i Sachsen med 184 veterinärläkare till 91,600 hästar, 617,500 boskapskreatur,

378,700 får och 260,300 svin. För lättad öfversigt af nu uppgifne

förhållanden meddelas följande sammandrag utvisande det antal husdjur, som inom

sistnämnde 4 länder i medeltal belöper sig på hvarje veterinär läkare-distrikt, nemligen

:

På hvarje veterinärläkare.

Hästar

och

åsnor.

Boskaps-

kreatur.

Får,

getter

och svin.

I Frankrike....................

1,409

3,974

15,000

i Danmark....................

1,958

5,025

7,964

i Belgien.....................

1,260

5,715

4,735

i Sachsen . ....................

498

3,356

3,473

under det att, om civil-veterinärläkarnes antal här

i Sverige bestämdes i öfverensstämmelse med Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förslag till 169,

inom hvarderas praktik skulle komma att falla . . .

2,370

11,335

12,438

men deremot, om samma kreaturs antal fördelades

på t. ex. 300 veterinärläkare, uppställningen kom- me att visa....................

1,333

6,383

7,000

Nu anförda sifferförhållanden torde få anses skäligen öfvertygande derom,

att en icke obetydlig ytterligare tillökning framdeles måste blifva att emotse i det

antal veterinärläkare, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu föreslagits.

Här ofvan intagna sammandrag visar att jemväl om de civile veterinärläkarnes an

-

53 —

tal ökades till 300 skulle likväl på en hvar af dem i allmänhet belöpa sig ett ungefärligen

lika stort antal husdjur, som veterinärläkarne i utlandet nu hafva under sin

vård, utan att härvid något särskildt afseende blifvit fästadt å vårt lands jemförelsevis

stora vidsträckthet, som för ett motsvarande kreaturantal anvisar ett större distrikt,

derinom veterinärläkarens verksamhet med större svårighet blifver tillräcklig än

inom de små^ tjenstgöringsområden, som finnas i utlandet. Komiterade måste i

följd häraf antaga att sistnämnde antal veterinärläkare inom en icke särdeles aflägsen

framtid varder behöfiigt för att i veterinärt hänseende kunna se landets

stigande husdjurs- och ladugårdsskötsel behörigen tillgodo. Denna åsigt om veterinärläkarnes

antal har jemväl varit bestämmande, dä Komiterade i sitt afgifna

förslag till stadgar för det nya Veterinär-institutet hemställt att vid samma institut

borde finnas utrymme för 60 derstädes samtidigt undervisade, i 4 klasser fördelade

elever. Blefve detta elevantal fylldt, komme nemligen Veterinärkorpsen att från

institutet årligen rekryteras med omkring 15 nya medlemmar eller ungefärligen det

antal som skulle erfordras för att, med en i allmänhet till 25 år beräknad hjelteålder,

dels hålla civil-veterinärläkarnes antal uppe vid en numerär af 300 — dertill

12 nya veterinärläkare skulle årligen behöfvas — dels jemväl fylla uppkomna

vakanser bland de till ett antal af 30 beräknade militär-veterinärerne. Då emellertid

detta blifvit anföi''dt uteslutande med afseende å framtida förhållanden, samt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dessutom bäst är i tillfälle att känna

hvarje läns särskilda behof, hafva Komiterade icke för närvarande haft anledning

förorda någon tillökning utöfver det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

föreslagna nyssnämnda antal eller 169.

De löneförmåner, som civil-veterinärläkarne nu åtnjuta, kunna ej anses stkCiiil-veterinäri

någon billig motsvarighet hvarken till yrkets besvärligheter eller till de fordrin- Skämta lönegar,

dem staten å veterinär-läkaren ställer. Visserligen hafva, såsom ofvan anförts, /brm<w

enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 16 November 1854, de från år 1830

med endast 75 R:dr om året till läns-djurläkarne utgående arvoden blifvit höjda

till 300 R:dr, samt, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 29 December

1860, ytterligare till 500 R:dr, hvilket belopp för närvarande utgör den aflöning,

som länsdjurläkarne af staten åtnjuta. Men jemväl sistnämnde belopp torde vara

en lägre aflöning än läns-veterinärläkaren skäligen må kunna fordra, och då Komiterade

nu föreslagit en ganska väsendtlig tillökning i civil-veterinärläkarnes antal på

samma gång som Komiterade åt dessa läkare jemväl ifrågasätta förhöjda löneanslag,

vilja Komiterade här något närmare redogöra för det sätt, hvarpå, enligt Komiterades

uppfattning, en ändamålsenlig omreglering af landets civil-veterinärväsende,

utan alltför stora kostnader för staten, skulle kunna åstadkommas.

Enligt det förslag till instruktion för Öfver-landsveterinären, som finnes

detta underdåniga betänkande bifogadt, skulle bemälde tjensteman, som tillika

borde vara professor vid veterinär-institutet i husdjursskötsel och husdjursafvel äfvensom

.ledamot af Veterinär-styrelsen, utöfva den närmaste tillsynen öfver alla

54

praktiserande civila veterinär-läkare och deras veterinära verksamhet. Inom hvarje

län borde för den civila veterinär-sjukvårdens upprätthållande tjenstgöra dels en

läns-veterinärläkare och dels så många distrikts-veterinärläkare, som finnas behöflige

och i behörig ordning varda antagne. Utom de för alla praktiserande

civil-veterinärläkare gällande allmänna stadganden skulle läns-veterinärläkaren, som

i tjenstens utöfning komme att ställas under Eders Kongl. Maj:ts ^Befallningshafvande,

men i sin veterinär-vetenskapliga verksamhet under Veterinär-styrelsen,

derjemte åligga vissa särskilda tjensteskyldigheter, om hvilka instruktionsförslaget

innehåller närmare föreskrifter, dem Komiterade här våga i underdånighet

åberopa; börande han vid sin af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämda

bostad jemväl hålla sjukstall ocli hofbeslagssmedja, på sätt och under vilkor

samma förslags 18 § stadgar. Till ledig läns-veterinärläkaretjenst skulle Veterinär-styrelsen

upprätta förslag, men att afgifva förord för någon af de å sådant

förslag uppförde skulle tillkomma Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det

län, der ledigheten finnes, hvarefter fullmakt till tjensten af Eders Kongl. Maj:t i

nåder meddelas. Distrikts-veterinärläkare åter, hvilka hvar inom sitt distrikt borde

hafva enahanda tjenstepligter, som läns-veterinärläkare inom länet, skulle tillsättas

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter inhemtande af Veterinär-styrelsens

utlåtande om de sökandes kompetens och skicklighet.

Beträffande den aflöning, som borde tillkomma läns-veterinärläkarne, hafva, på

sätt härhos bilagde förslag till stat närmare visar, Komiterade ansett dessa läkares

löner böra bestämmas till 750 R:dr, med förhöjning af 250 R:dr för hvart 5:te år intill

1,500 R:dr, som skulle blifva det högsta belopp som en läns-veterinärläkare borde

erhålla och hvaraf han efter 15 års tjenstgöring alltså skulle komma i åtnjutande.

Hvad särskildt angår läns-veterinärläkarnes här ofvan nämnda skyldighet att hålla

sjukstall och hofbeslagssmedjor, skulle denna skyldighet vara vilkorlig och bero deraf,

huruvida kommunerna för ifrågavarande ändamål kostnadsfritt anskaffa och underhålla

lämpliga lokaler. Likasom läns-djurläkarens skyldighet att hålla sjukstall och hofbeslagssmedja

sålunda skulle blifva beroende af de särskilda länens eller kommunernas

villighet att dertill lemna bidrag, komme jemväl distrikts-veterinärläkarnes anställande

att blifva beroende af de uppoffringar, som de särskilda länens innevånare

för detta ändamål ville underkasta sig. Då nemligen här är fråga om icke mindre

än 145 distrikts-veterinärtjenster, hvilka visserligen icke alla på en gång, men

dock så småningom skulle komma att inrättas, synes det vara billigt, att staten

icke uteslutande betungas med utgifterna till denna för kommunens och

distriktets särskilda nytta afsedda nya veterinärläkare-korps. De omsorger, som

åtskilliga läns landsting redan ådagalagt om veterinärväsendets förbättrande, gifva

jemväl vid handen, att ordnandet af denna angelägenhet blifvit betraktad såsom

ett kommunens åliggande, och Komiterade hafva derföre såsom vilkor för distriktsveterinärläkaretjensters

inrättande ansett sig böra i underdånighet föreslå, dels

att det läns landsting, der en sådan tjenst ifrågasattes, åt tjenstens blifvande in

-

55

nehafvare anvisar ett årligt lönebidrag af minst 250 Riksdaler, dels jemväl att det

distrikt, derinom distrikts-veterinär-läkaren skulle hafva sin tjensteverksamhet och

kvilket distrikts omfång borde af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas

och godkännas, åt distrikts-veterinärläkaren upplåter och underhåller sådan kostnadsfri

bostad, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kan godkänna såsom

fullt motsvarande dermed afsedda ändamål. Först under förbehåll af nämnde vilkors

uppfyllande skulle staten vara förpligtad att bidraga till dessa läkares aflönande,

enligt de nådiga beslut, som för hvarje särskildt fall kunde derom af

Eders Kongl. Maj:t i nåder meddelas. Beloppen af dessa statens bidrag anse

Komiterade lämpligen kunna i allmänhet bestämmas till 250 R:dr, hvarigenom, med

tillägg af hvad kommunerna lemnade, hvarje distrikts-veterinärläkare utom fri bostad

skulle komma att erhålla en årlig lön af minst 500 R:dr. Endast för sådana

fattiga och mera glest bebodda orter, der inkomsterna af den veterinära praktiken

äro jemförelsevis obetydliga, skulle, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas något högre, dock i intet fall öfver

500 R:dr eller samma belopp, som enligt Eders Kongl. Maj:ts den 11 December

1863 till Komiterade aflåtna nådiga skrifvelse blifvit af Riksens Ständer anvisadt

och på ordinarie stat uppfördt för ytterligare en veterinär-läkare inom hvartdera

af Gefleborgs, Westernorrlands, Jemtlands och Westerbottens län. Enahanda förhöjning

af statens bidrag anse Komiterade sig jemväl böra tillstyrka för tvenne

distrikts-veterinärläkare inom de delar af Störa Kopparbergs och Norrbottens län,

dem Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dessa län finna af ett sålunda förhöjdt

statsbidrag vara företrädesvis i behof. I afseende å nu omförmälda lönebestämmelser

jemte öfriga för den civila veterinärläkarevården ifrågasatta anslag

åberopa Komiterade det vid detta betänkande fogade förslag till stat.

I det af Komiterade uppgjorda särskilda förslag till reglementariska he-Ciml-veterinarstämmelser

rörande den militära veterinärläkare-korpsen hafva Komiterade för deto,car,ies ran9- särskilda graderna af nämnde korps ifrågasatt bestämda rangförhållanden. Såsom

onekligen hänförande sig till veterinärläkarnes samhällsställning och deras anseende

i det praktiska lifvet anse Komiterade denna fråga ej sakna sin vigt och de föreställa

sig, att för höjda rangbestämmelser tala ungefärligen samma skäl som de,

hvilka här ofvan anförts för löneförmånernas höjande. Komiterade, som anse

läns-veterinärläkaren till rang och samhällsställning vara regements-veterinärläkarens

vederlike och hemställt, att begge dessa läkare måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder

nämnas, föreslå alltså i underdånighet, att de förra, likasom de sednare,

måtte erhålla löjtnants rang, under det att Komiterade anse distrikts-veterinärläkarne,

som enligt Komiterades förslag skulle af Eders Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande

tillsättas, vara närmast jemförlige med de af Chefs-embetena förordnade

andre bataljons-veterinär-läkarne, för hvilka Komiterade föreslagit, likasom

de nu för distrikts-veterinärläkarne föreslå, fanjunkares rang.

56

Civil-veterinär- Till frågorna om de förmåner som böra tillkomma de i statens tjenst an

läkames

pen-ställde civil-veterinärläkarne, hörer jemväl frågan om dessa läkares pensionerande.

donering. j)e cjvjia veterinärläkarne hafva för närvarande ingen pensionsrätt. Det måste

likväl medgifvas, att desse tjensteman, hvilkas befattningar äro särdeles ansträngande,

icke böra lemnas utan det understöd, som staten vid beviljadt afsked tillförsäkrar

innehafvarne af åtskilliga al dra, mindre mödosamma sysslor, och sålunda

tvingas att bibehålla sig i tjensten längre än som med statens rätta fördel må

vara förenligt. Komiterade, som haft tillfälle taga kännedom om det förslag till

förordning angående civil-statens pensionsväsende, hvilket afgifvits af en i sådant afseende

särskilöt i nåder förordnad Komité, hafva af berörda förslag inhemtat,

att “Veterinär-inrättningarue i Stockholm och Skara samt i statens tjenst anställde

djurläkare''1 blifvit upptagne bland de stater och korpser, som enligt förslagets 1

§ skulle vara till hel eller till afkortad pension berättigade efter de grunder, som

bestämmas i förslagets 3 och 8 §§; skolande enligt samma förslag hel pension,

der lönen icke öfverstiger 3,00''0 R:dr, utgå med aflöningens hela belopp, men med

afdrag af 3 °L för hvad lönen öfverstiger 3,000 R:dr samt afkortad pension med

vissa procent af den hela pensionen enligt de grunder, dem förslaget efter en viss

skala tabellariskt uppställer. Vidare är af bemälda Komité föreslaget att, der nya

verk eller stater inrättas, skall på särskild pröfning blifva beroende, om de vid

dessa verk och stater anställde tjensteinnehafvare må äga pensionsrätt. Komiterade,

som antaga att en så beskaffad pröfning varder ledande dertill att den för

veterinär-väsendet föreslagna nya styrelse — om nemligen densamma för öfrigt

vinner godkännande — jemväl kommer i åtnjutande af nu omförmälda pensionsförmåner,

samt finna uttrycket: “i statens tjenst anställde djurläkare" vara tillämpligt

icke allenast på läns-veterinärläkarne utan jemväl på distrikts-Veterinärläkarne,

hafva under sådan förutsättning mot Pensions-komitéens afgifna förslag intet att i

underdånighet erinra, men våga likväl underdånigst hemställa, huruvida icke ur

beskaffenheten af civile veterinärläkarnes ansträngande och mödosamma tjenstebefattning

skulle kunna hemtas skälig anledning till en sådan tidigare pensionsberäkning,

som enligt meranämnda förslags 4 § blifvit för åtskilliga tjensteman

och deribland jemväl för provincial-läkare och extra provincial-läkare ifrågasatt.

Ang den mili- Rörande den militära veterinär-organisationen äro Komiterade af den åsigt,

tära veterinär-a^ densamma, med den utveckling veterinär-vetenskapen under sednare tider erorgamsattmen

icke Yi(jare motsvarar de fordringar, som man är berättigad att derå ställa

likasom denna organisation i dess nuvarande skick icke erbjuder nöjaktig garanti

för en ändamålsenlig vård af arméens hästar. Då nemligen all militärorganisation,

oberoende af den lyckliga tillfälligheten, att vårt land under en längre tid fått

57

njuta fredens förmåner; alltid och ytterst måste vara inrättad för kriget samt lämpad

efter dess behof och fordringar, hafva Komiterade, efter tagen kännedom om

hvad inom främmande krigförande länder, på grund af derstädes vunnen erfarenhet,

blifvit om fält-veterinärvården under sednare tiden reglementeradt, kommit

till den öfvertygelsen, att värt nuvarande militära veterinär-väsende, i händelse af

krig, företer bristfälligheter, nog stora för att kunna framkalla verkliga vådor för

tjenstbarheten och rörligheten hos hela den betydliga del af arméen, som har hästen

såsom fortskaffningsmedel och, hvad särskildt angår kavalleriet, jemväl såsom

en väsendtlig del af sitt vapen och som alltså från en ändamålsenlig skötsel och

ett sorgfälligt bevarande af denna dyrbara och svårersättliga materiel hemtar första

vilkoret för en ostörd och i krigets gång fullt ingripande verksamhet.

Bland de olägenheter eller brister, som, enligt Komiterades åsigt, vidlåda

den militära veterinärorganisationen i vårt land, hafva Komiterade skolat i underdånighet

antyda några af de vigtigaste.

Först och främst torde få nämnas den nu rådande fullkomliga frånvaron

af styrelse och öfverinseende, sammanhållning och kontroller öfver alla hithörande

ämnen och angelägenheter. Behofvet att i spetsen för militär-veterinärkorpsen

hafva en chef, försedd med nödig myndighet och som hos sig äger förenade de

personliga egenskaperna af insigter, duglighet och kraft, för att sammanfatta hela

öfverinseendet öfver veterinärtjenstens olika delar, — anskaffa skickliga veterinärer,

— verka till hästvårdens och alla i sammanhang dermed stående hygieniska anstalters

bästa och framåtskridande samt, i händelse af krig, der hans verksamhet

blifver ännu mera omfattande och nödvändig, organisera och sammanhålla alla för

arméens veterinär-väsende erforderliga inrättningar, — behofvet af ett sådant chefskap

har synts Komiterade oafvisligt. Erfarenheten från de på kontinenten sednast

utkämpade krigen och de ofantliga förluster, up gående ända till 50 å 60

procent, som derunder drabbat de särskilda armeernas hästar, — exempelvis må

här nämnas engelska arméens hästförluster på Krim likasom franska arméens under

dess sista italienska fälttåg, — mana till iakttagande af alla de åtgärder, som stå

till buds, för att i görligaste måtto för framtiden förekomma dylika olycksbringande

följder. I Belgien, Danmark med flera länder, der veterinärväsendet vunnit

en högre grad af utveckling, har jemväl nödvändigheten af ett sådant chefskaps

inrättande redan vunnit erkännande och åt särskilde “Inspecteurs veterinaires“,

“Stabs-Dyrlsege“, derstädes blifvit anförtrodt det öfverinseende öfver hela

arméens veterinär-väsende, som under alla förhållanden men främst i krig måste

verka välgörande på denna, för all missvård eller försummelse så ytterst ömtåliga

detalj.

Det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, som Komiterade ansett sig

böra i underdånighet hemställa om inrättandet af en dylik chefbeställning jemväl

för vår militär-veterinärkorps. För innehafvaren af detta embete, hvilken lämpli

8

-

58

gen torde kunna benämnas “Öfver-fältveterinär“, hafva Komitcrade föreslagit de

löneförmåner och den rang, som bilagde förslag till organisation af militär-veterinärväsendet

för honom upptager.

En oegentlighet, som Komiterade dernäst vilja anmärka hos vår militärveterinärorganisation,

är det förhållande att under det densamma, å ena sidan,

företer en kännbar brist på fullt skicklige, för hästens skoning erforderlige beslagssmeder,

antalet af hästläkare deremot är långt större än behofvet klöfver. Anledningen

härtill sammanhänger ganska nära med den gradvis skedda utvecklingen af vårt militära

veterinär-väsende. Militär-veterinär-organisationen i vårt land räknar nemligen sitt

första ursprung från en inrättning inom kavalleriet, som synes hafva kommit till stånd

redan vid tiden för indelningsverkets inrättande och alltså långt förr än någon egentlig

veterinärkunskap i vetenskaplig mening förefanns. Man hade nemligen funnit

behöfligheten af en “hof-smed“ vid hvarje sqvadron och i enlighet härmed fattades

beslutet om dylika smeders anställande. Det hehöfver knappast sägas, att dessa

hof-smeder, hvilkas förnämsta åliggande — hästens skoning — antydes genom sjelfva

benämningen, voro personer utan all veterinärvetenskaplig bildning eller underbyggnad,

ett slags smedsarbetare, som vid kavalleri-regementena innehade plats bland

öfrige der anställde handtverkare. Eu längre tidrymd erfordrades innan öfvertygelsen

blef något mera allmän om behofvet af vetenskaplig bildning hos dessa

djurläkekonstens idkare, hvilkas veterinära åtgöranden till en början hufvudsakligen

inskränkte sig till verkställandet af de periodiska bloduttömningar, som hörde

till den tidens medicin för både menniskor och djur och som, enligt då gällande

föreskrifter, verkställdes vid de så kallade “ådermötena“. Så småningom började

likväl dessa smeder att utöfva verklig hästläkaretjenst och genom anläggningen på

1770-talet af veterinär-inrättningen i Skara hade en undervisningsanstalt tillkommit,

från hvilken skickliga hofslagare kunde erhållas. Sedan de förre hof-smederna

eller hofslagarne sålunda efterhand, i mån af veterinär-väsendets utveckling,

börjat utöfva hästläkarens yrke, och till beredande af en mera omfattande veterinärläkare-bilclning

veterinär-inrättningen i Stockholm år 1821 trädt i verksamhet,

utkom den 5 Februari 1822 ett Kongl. bref, som stadgade att såsom hofslagare vid

kavalleri-regementen och korpser icke finge anställas annan än den, som kunde

förete bevis derom, att han undergått examen vid veterinär-inrättningen i Stockholm

och befunnits äga de kunskaper och den skicklighet, som för den sökta

tjenstebefattningens bestridande erfordrades. Detta stadgande efterföljdes sedermera

af Kongl. brefvet den 1 Juni 1838, som tilläde sqvadrons-liofslagare sergeants

rang såvida de undergått den för hofslagare vid veterinär-inrättningen föreskrifna

examen, samt af Kongl. brefvet den 19 Juni 1849, som åt desse hofslagare gifver

benämningen sqvadrons-hästläkare. De sålunda tid efter annan skedda förändringarne

hafva alltså verkat derhän att, utom den för regementet gemensamme regements-hästläkaren,

hvilkens skyldigheter finnas närmare bestämda i 65 § af Eders

59

Kongl. Maj:ts den 12 April 1858 utfärdade nådiga tjenstgöringsreglemente för Dess

armé, och hvars rang blifvit satt näst efter underlöjtnants, hvarje sqvadron fått, i

stället för en hof-smed, hos sig anställd en veterinärläkare samt regementena sålunda

blifvit försedda med allt för många sådana läkare, på samma gång som

bristen på skickliga hofslagare blifvit allt mer och mer kännbar, ty ehuru 54 § i

ofvannämnda tjenstgöringsreglemente ålägger sqvadronshästläkaren att förrätta skoningen

af sqvadronens hästar och deruti meddela manskapet undervisning, blifver

dock, då sqvadrons-hästläkarne numera icke, såsom de förra hofsmederna, gjort

hästbeslag och smide till sitt hufvudyrke, denna del af deras åligganden vanligen

försummad och sqvadronshästarnes skoning med mer eller mindre framgång af vanliga

smeder förrättad. För närvarande räknas hos oss i allmänhet en veterinär

för vården af 100 hästar, under det att i Frankrike, Belgien och Danmark under

vanliga förhållanden en veterinär anses tillräcklig för skötandet af 240 å 300 hästar.

Sistnämnde proportion torde lämpligen kunna tagas till efterföljd jemväl

inom vår armé, der nu, med onödig uppoffring af statens medel, långt flere veterinärer

hafva anställning, än som af sina tjenster finna full sysselsättning. Till

stöd för bibehållandet af en veterinär för hvarje sqvadron, har visserligen blifvit

anfördt, hurusom vid indelda kavalleriet det skulle vara nödvändigt att inom hvarje

särskild sqvadrons stånd hafva eu veterinär att tillgå för ombesörjandet af rusthållshästarnes

vård. Komiterade dela dock icke åsigten om eu sådan nödvändighet, isynnerhet

som Komiterade, i händelse deras förslag rörande ordnandet af det civila veterinär-väsendet

vinner hufvudsakligt godkännande, äga anledning antaga, att den läkarevård,

som för rusthållshästarne varder erforderlig under de tider, då de befinnas inom

sqvadronernas stånd och stå under rusthållarnes närmaste tillsyn, lämpligen skulle

kunna af civil-veterinärerne öfvertagas. Genom den stora mängden af militärveterinärer

hafva visserligen sådana orter, inom hvilka indelda kavalleri-regementen

finnas förlagda, blifvit under vanliga förhållanden väl försedde med veterinärläkarevård,

men det torde kunna ifrågasättas, om den nytta, som häraf hemtats, må

anses uppväga den olägenhet som, i händelse af fälttåg eller längre tjenstgöring

på aflägsen ort, skulle just för dessa trakter uppstå, på den grund att konkurensen

med de talrika militär-veterinärer, som inom samma orter varit stationerade,

förhindrat civil-veterinärerne att derstädes söka anställning, hvadan, då militärveterinärerne

bortkommenderas, en sådan ort lemnas i saknad af all veterinärläkarevård.

Komiterade, som alltså antaga att de nuvarande sqvadrons-hästläkarnes

tjenstgöring må kunna vid hvarje bataljon nöjaktigt fullgöras af tvenne veterinärläkare,

hafva i sitt härhos bifogade organisationsförslag ifrågasatt en efter berörde

åsigt lämpad minskning i nämnde läkares antal.

I sammanhang med det sålunda antydda öfverflödet af sqvadronshästläkare har

i förbigående erinrats om den brist på skickliga beslagssmeder, som, sedan de fordna

hof-smederna blifvit veterinärer, numera allmänt öfverklagas vid våra artilleri- och kavalleriregementen.

Komiterade, som för sin del funnit denna klagan befogad, anse sig böra

60

deråt egna särskild uppmärksamhet. Om än betraktadt såsom ett arbete af underordnad

beskaffenhet, är likväl hofbeslaget en af de vigtigaste omständigheter, som man

vid hästens skötsel har att iakttaga, och då man känner huru allmänna hofskadorna

äro och huru menligt desamma inverka på hästens brukbarhet och följaktligen

på hela regementets rörlighet, inses häraf jemväl huru magtpåliggande det

är att få denna del af hästvården anförtrodd åt personer, som, jemte teoretisk insigt

rörande hästhofvens anatomi och sjukdomar, jemväl besitta praktisk iärdighet

i utförandet af detta grannlaga arbete. Visserligen ingår, såsom ofvan nämndes,

hofbeslaget bland de åligganden, hvilka, enligt tjenstgöringsreglementet, tillhöra

sqvadrons-hästläkarne, likasom dem tillkommer att häruti undervisa manskapet:

lugn då vanligen såväl lios sqvadrons-kästläkaren som hos manskapet saknas den

praktiska utbildning, som detta yrkes handgrepp kräfva, hafva Komiterade dess

hellre trott sig böra föreslå anställandet af särskilda beslagssmeder till förrättande

af allt hofbeslag inom regementena, som numera dessa bestyr i allmänhet utiöras,

icke af sqvadrons-Jiästläkarne, utan af särskilde, i detta handtverk invande personer.

Bland regements-veterinärens åligganden lmiva Komiterade i deras organisationsförslag

upptagit hans skyldighet att tillse det manskapet erhölle fullständig undervisning

j bo beslaget. Med detta förslag har man åsyftat, ej så mj eket att hos

manskapet i allmänhet åstadkomma eu sådan hofbeslagskunskap, som hos de fleste

måste blifva mer eller mindre ofullkomlig och följaktligen icke af beskaffenhet att

höra för hofbeslagets verkställande tagas i anspråk, der skoningsbiträde annars

kunde af sakkunnig person erhållas, som fasthellre afsett att inom hvarje batteii

eller sqvadron uppsöka och inöfva de fallenheter för smedsyrket, som hos en eller

annan af manskapet antagligen förefinnas och sålunda alltid ega erforderlig tillgång

på sådane personer, som tillförlitligen kunna verkställa ett hofbeslag. Genom inredande

af instruktionssmedjor vid de särskilda exercis-sqvadronsplatserna samt

meddelande af undervisning i hofbeslaget derstädes åt dem bland manskapet, som

för mottagligheten af eu sådan undervisning ådagalägga största fallenheten torde

det nu afsedda ändamålet utan några synnerliga svårigheter kunna bringas till

verkställighet.

Vidare hafva i afseende å de nuvarande militära veterinärtjensternas beskaffenhet

och sättet för deras tillsättande Komiterade trott sig ega anledning till

åtskilliga erinringar. I förhållande till ds fordringar, som nu ställas på de militära

veteriuärerne, torde ej mindre de löner som för dem äro anvisade kunna anses

allt för små, än äfven den rang och samhällsställning dem tillkommer icke motsvara

hvarken de studier som yrket förutsätter, eller de anspråk som tjensten af

dem kommer att kräfva. Af ett sådant förhållande har blifvit en naturlig följd,

att personer med mera framstående egenskaper endast undantagsvis velat egna sig

åt den besvärliga och otacksamma veterinär-tjenstgöringen. Svårigheterna att vid

regementena erhålla fullt skicklige veterinärer hafva också varit ständigt tilltagande

och verkat derhän, att många platser måst fyllas med sådane sökande, som för

4

61

tjenstetid varit mer eller mindre olämplige. Visserligen hafva, enligt de i detta

ämne under sednaste tider utkomna Kongl. bref, åtskilliga föreskrifter meddelats

i ändamål att genom gifna rangbestämmelser åstadkomma förbättring i militärveterinärernes

ställning, men dessa bestämmelser, afpassade efter hittills varande förhållanden,

hafva likasom militärveterinärläkarnes löner blifvit allt för lågt ställda för

att kunna anses innefatta någon egentlig uppmuntran att egna sig åt detta yrke.

Att i bredd med de ökade kunskapsfordringar, som nu ifrågasättas, såväl löner

som rangförhållanden måste väsendtligen höjas, finna Komiterade alldeles nödvändigt,

så framt eljest män med duglighet skola kunna för de militära veterinärplatserna

vinnas. I fråga om utnämuiugssättet hafva Komiterade skolat erinra, att då

vederbörande chefer, utan någon veterinärmyndighets hörande, nu antaga och utnämna

regements- och sqvädrons-hästläkarne, innefattar denna utnämningsrätt tilllika

för dem det åliggande att kunna bedöma de sökandes kunskaper och duglighet.

Det måste likväl alltid blifva undantagsvis som en regementschef kan finnas

behörigen qvalificerad för , ett dylikt bedömande, och om alltså, vid befordringar

till dessa tjenster, misstag ega rum, kunna sådana misstag ur nu antydde förhållanden

finnas både förklarade och ursäktade. Dessa erinringar hafva emellertid

gifvit Komiterade anledning till de framställningar angående förändrade lönevilkor,

rang och utnämningssätc, Indika finnas upptagna i Komiterades ofta åberopade organisationsförslag

med dertill hörande förslag till stat. Enligt dessa förslag hafva

Komiterade hemställt att öfver-fältveterinären skulle erhålla 3,000 R:drs lön och

majors rang; regements-veterinärläkaren 1,500 R:drs lön och löjtnants rang; förste

bataljons-veteriiiärläkaren 1,000 R:drs lön och underlöjtnants rang, samt slutligen

andre bataljons-veterinärläkaren 700 R:drs lön och fanjunkares rang; — varande, då

Komiterade icke för militär-veterinärläkarne, såsom för civil-veterinärläkarne, föreslagit

några särskilda lönetillägg efter vissa års tjenstgöring, denna olikhet grundad i de

utsigter till befordran från lägre till högre grad, jemte dermed förenade högre löneförmåner,

som militär-veterinärläkarne i mån af tjensteålder och skicklighet bör

kunna påräkna och hvartill någon motsvarighet för civil-veterinärläkarne icke finnes.

Det för Arméens pensionskassa den 22 December 1857. utfärdade nådiga

reglemente bestämmer den från kassan utgående pension för regementshästläkaren

till 180 R:dr och för sqvadronshästläkaren till 120 R:dr, hvarjemte, enligt Eders

Kongl. Maj:ts nådiga bref af deri 9 Febr. 1858, till desse läkare, derest de först

efter uppnådde 60 år söka afsked, utbetalas en särskild af statsmedlen utgående

fyllnadspension, som för regementshästläkarne blifvit bestämd till 220 R:dr och för

sqvadronshästläkarne till 80 R*:dr, utgörande alltså, för sådant fall, hela pensionen

400 R:dr för de förre och 200 R:dr för de sednare. I förhållande till beskaffenheten

åt den tjensteverksamhet, som af militärveteriuärerne, enligt Komiterades förslag,

skulle komma att fordras, likasom med afseende å de löneförmåner och den

rang, till hvars erhållande Komiterade, för sin del, ansett dessa läkare vara berättigade,

torde nu nämnde pensioner finnas alltför låga och den höjning deri allt

-

■W

- —

så böra åstadkommas, som Eders Kongl. Maj:t, på grund af nu anförde omständigheter,

kan i nåder finna skälig.

Komiterade hafva nu i korthet redogjort för de hufvudsak!igaste omständigheter,

hvilka, enligt Komiterades åsigt, varit att beteckna såsom brister i vårt

nuvarande militära veterinärväsende. Bland dessa brister torde främst få ställas

saknaden af eu Öfverstyrelse, som hos sig äger sammanfattningen af alla de till

den militära veterinärsjukvården hörande angelägenheter. Komiterade tveka icke

att uttala den öfvertygelsen att, i händelse af en utrustning för ett verkligt fälttåg,

de förberedande åtgärder, som hittills inom det veterinära området vidtagits,

äro föga tillfredsställande och att i sådan händelse eu ombildning af hela den nuvarande

militära veterinärorganisationen tvifvelsutan måste företagas. Önskvärdt

vore likväl om eu sådan ombildning kunde ske något förr än behofvet dertill

oundgängligen manade och innan lidna förluster ådagalagt reformens nödvändighet.

Arméens särskilda delar, dess hästlasaretter, hästdepoter, trosskolonner, parker, infanteribrjgader,

depotsqvadroner och detacherade afdelningar, hafva alla anspråk på

veterinära omsorger och fordra framför allt ett sådant öfverinseende, som, med

kännedom om alla de samfälda behofven, egen kraft och förmåga att så förbereda

och ordna alla hithörande angelägenheter, att ingenting må kunna sägas vara vid

dessa förberedelser uraktlåtet eller försunimadt.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter hafva Komiterade sammanfattat bårhus

bifogade underdåniga förslag till reglementariska bestämmelser för såväl militärveterinär-korpsen

i allmänhet, som särskildt för den veterinära fältorganisationen;

äfvensom det förslag till stat, hvarefter Komiterade ansett militärveterinärernes

löner böra regleras.

Efter att sålunda hafva i underdånighet redogjort för de åsigter, som varit

hufvudsakligen bestämmande vid uppgörande af det underdåniga förslag till veterinärväsendets

i riket ordnande som Komiterade erhållit nådig befallning att utarbeta,

hafva Komiterade för en lättad öfversigt ansett sig böra här kortligen sammanfatta

samma förslags hufvudpunkter.

För åstadkommande af önskvärd enhet och kraft vid reglerandet af landets

alla veterinära angelägenheter, samt för vinnande af eu ständig och ostörd

uppsigt å allt hvad härtill hörer, hafva Komiterade funnit öfverinseendet öfver

hela veterinärväsendet, dit likväl, enligt Komiterades åsigt, Statens stuterier, stamholländerier

och schäferier för närvarande icke må vara att hänföra, böra anförtros

åt en särskild styrelse, bestående af en chef såsom ordförande samt öfverfältveterinären

och öfver-landsveterinären såsom ledamöter och närmaste förmän,

den förre för militärveterinär-korpsen och den sednare för de civile veterinärläkarne.

63

Hufvudsakligen med stöd af den öfvertygelse, som vill finna ådagalagdt att i ett

land der veterinär-elevernas årliga antal hittills utgjort allenast omkring 50, icke

mer än ett enda fullständigt veterinärläroverk kan vara behöfligt, men jemväl på.

de skäl som betingas af skyldig hushållning med statens medel, hafva Komiterade

föreslagit, att endast ett sådant läroverk, beläget i Stockholm och utrustadt med

såväl tillräcklig lärarepersonal, som erforderliga materiela hjelpmedel för undervisningen,

ma af Staten underhållas, samt att Veterinär-inrättningen i Skara, hufvudsakligen

begränsad inom de tillgångar som Hernqvistska donationen lemnar och

utan andra tillskott från Statens sida, än dem antingen testator må finnas hafva

gjort till vilkor för donationens bestånd eller ock i öfrigt kunna erfordras för att

betäcka den mindre skilnad, hvarmed den för samma inrättning föreslagna årliga stat

öfverstiger den årsbehållning, som donationen lemnar, måtte apteras till eu sådan

undervisnings- och sjukvårdsanstalt, hvars beskaffenhet närmare angifves af de för

meranämnda inrättning föreslagna stadgar. På samma gång Komiterade föreslagit

någon minskning i militärveterinärläkarnes antal hafva Komiterade ansett sig böra

tillstyrka en ganska väsendtlig tillökning i antalet af de civila veterinärläkarne, en

tillökning som likväl endast successivt bör komma till stånd i den mån vederbörande

distrikter fullgöra de med distrikts-veterinärläkarnes anställande förenade

vilkor. Komiterade, som enligt Rikets Ständers derom uttalade åsigt, föreslagit

betydligt höjda fordringar på förkunskaper hos de elever, som till inträde vid in

stitutet admitteras, hafva slutligen, jemväl i öfverensstämmelse med Rikets Ständers

derom yttrade mening, ansett sig böra i underdånighet hemställa att såväl

militär- som civil-veterinärläkarnes vilkor måtte förbättras och i sådant afseende

föreslagit, utom den högre rang som anses vara uttrycket för en bättre samhällsställning,

jemväl förhöjda löner äfvensom pensionsrätt; finnande Komiterade till stöd

för ej mindre dessa underdåniga förslag, hvilka alla komma att påkalla icke obetydliga

ujipoffringar trån Statens sida, än jemväl särskildt för det förslag, som afser

det nya Veterinär-institutets bebyggande, sig böra underdånigst åberopa Rikets

Ständers oftanämnde skrifvelse och den i samma skrifvelse uttryckta, jemväl af

Komiterade delade åsigten derom, att de uppoffringar som Staten för Veterinärväsendets

upphjelpande kan komma att vidkännas, skola inom kort bereda åt landet

en fullt motsvarande ersättning.

Utom Rikets Ständers här ofvan åberopade underdåniga skrifvelse af den

28 Februari 1863 jemte de underdåniga utlåtanden och förslag, som dels Eders

Kong!- Maj:ts Sundhets-kollegium och Landtbruks-akademi, dels jemväl Direktionerne

för Veterinär-inrättningarne i Stockholm och Skara äfvensom lärarne vid först

-

64

nämnde inrättning afgifvit i fråga om veterinärväsendets ordnande, och för hvilka

handlingars innehåll Komiterade i det föregående redogjort, hafva Ivomiterade under

fortsättningen af sina öfverläggningar fått emottaga ej mindre Eders Kongl.

Maj:ts nådiga skrifvelse af den 11 December 1863, hvarigenom Komiterade, för

iakttagande vid det förslag till veterinär-väsendets ordnande, som det ålåge Komiterade

att afgifva, underrättats derom att löner å 500 R:dr för ytterligare en djurläkare

inom hvardera af Gefleborgs, Westernorrlands, Jemtlands och Westerbottens

län blifvit af Rikets sednast församlade Ständer anvisade att med tillsammans

2,000 Riksdaler årligen på ordinarie stat uppföras; än jemväl följande till Komiterades

utlåtande eller öfvervägande tid efter annan öfverlemnade handlingar,,

nemligen:

l:o de underdåniga förslag, som Eders Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium och

Justitiekanslers-embetet afgifvit i fråga om ny förordnings utfärdande angående

hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren; i anledning af hvilka förslag

Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 17 December 1863, anbefallt

Komiterade att afgifva underdånigt utlåtande;

2:o Westerbottens läns landstings underdåniga skrifvelse af den 26 September

1863, med anhållan att nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer

måtte aflåtas om beviljande af anslag till lön åt en veterinärläkare i länets Lappmarker

med station i Lycksele; varande i en särskild, till Komiterades kännedom

remitterad skrifvelse, under den 27 Januari 1864 af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i nämnde län anmäldt, att för den sålunda ifrågasatte nya veterinärläkaren

landstinget tills vidare anslagit en årlig lön af 500 R:dr;

3:o Chefens för Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departement skrifvelse af den

12 Februari 1864, hvarigenom till Komiterades kännedom meddelats, att Eders

Kongl. Maj:t funnit godt godkänna ett af Elfsborgs läns landsting fattadt beslut

att, utom de trenne djurläkare, hvilka redan finnas stationerade i Wenersborg,.

Borås och Åmål, ytterligare fem djurläkare skulle inom länet anställas och erhålla

stationer, en i Ulricehamn, en i Svenljunga, eu i Alingsås, eu i Nordals eller norra

delen af Walbo härad samt en på Lilla Edet; dock skulle, såsom vilkor för anställandet

af desse läkare, för hvilka landstinget anslagit löner å 400 R:dr, det

åligga vederbörande kommuner att tillhandahålla kostnadsfria bostäder och lämpliga

sjukstall;

4:o Direktionens för Veterinär-inrättningen i Stockholm skrifvelse af den 14

Oktober sistlidne år, angående uppförande å nämnde inrättnings tomt af en ny

byggnad; och

5:o Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westernorrlands län underdåniga

skrifvelse af den 11 November 1864, med öfvorlemnande och förordande af länets

landstings underdåniga hemställan om anslag till aflönande af ytteiligaie tvenne

veterinärläkare inom länet.

65

Komiterade, som nu gå att afgifva särskildt underdånigt utlåtande rörande

förslagen till ny förordning angående hämmande af smittosamma sjukdomar bland

husdjuren och den 12 sistlidne November likaledes afgifvit särskildt underdånigt

utlåtande i afseende å den af Direktionen för härvarande Veterinär-inrättning

ifrågasätta nya byggnad, torde, genom hvad här ofvan rörande regleringen af den

civila veterinär]äkarevården blifvit i underdånighet anfördt, få anses hafva till underdånigt

besvarande upptagit öfriga nu uppräknade skrivelser, i de delar samma

skrivelser må finnas hafva påkallat särskilda yttranden eller iakttagelser af Komiterade.

Slutligen anse Komiterade sig höra. i underdånighet anmäla, hurusom de,

med begagnande af den rättighet dem gifvits, att under sina arbeten tillkalla lämplige

personer för meddelande af de upplysningar, dem Komiterade kunde för sig

finna erforderliga, i sådant afseende och vid åtskilliga af de tillfällen, då hos Komiterade

till öfverläggning förevarit dels frågan om reglerandet af undervisningen

vid det föreslagna nya veterinär-institutet, dels jemväl frågan om samma instituts

byggnader, hänvändt sig till härvarande veterinär-inrättnings föreståndare och öfrige

professorer, Indika beredvilligt meddelat begärda upplysningar, dem Komiterade

företrädesvis begagnat vid bestämmandet i öfverensstämmelse med veterinärvetenskapens

nuvarande ståndpunkt, ej-mindre af läroämnenas fördelning på institutets

särskilda läseklasser än jemväl af fordringarne för utgångsexamen från institutet.

Komiterade framhärda med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

Å. IIAJIILTON............._

CARL PLÅTEN. CARL H. EKSTRAND. L. HOFMAN (BANG). N. G. HERO

Stockholm den 24 Maj 1865.

II. Husberg.

9

Förslag till stat för veterinär-väsendet.

För Veterinär-styrelsen.

Lön åt chefen för veterinär-väsendet t).....

Öfver-fältveterinären, 2) hvars aflöning finnes uppförd

å staten för militär-veterinärerne, skulle

på styrelsens stat åtnjuta ett tjenstgörings

arfvode

af..................

Öfver-landsveterinären, 3) hvilken i sin egenskap af

professor vid Institutet a institutets stat uppbär

ordinarie aflöning, far pa styrelsens stat

åt sig likaledes anvisadt ett tjenstgörings

arfvode

af.....•.............

Sekreteraren, lön........... 1,500:

till bestridande af renskrif

V

ningsgöromål

....... 300: —

Vaktmästaren, gemensam för styrelsen och institutet,

uppbär af sin till 500 R:dr föreslagna

lön, § på styrelsens stat med........

Expensmedelsanslag............. ■ •

Transport R:dr

Anslag

för en

gång.

Årliga

anslag

Summa

årliga

Bestämda.

Förslags- eller reser- vations- anslag.

anslag för

de särskil- da afdel- ningarna.

6,000.

500.

500.

—

1,800.

200.

1,000.

10,000.

10,000.;

] Chefen för veterinär-väsendet skulle derjemte erhålla boställsvåning inom institutet.

^ ^ den händelse att till öfver-fältveterinär skulle varda utsedd någon af professorerne

vid Institutet torde aflöningen lämpligen kunna bestämmas till | delar af den för

hvardera befattningen anvisade lön, . nnn.

eller såsom professor vid Institutet........ö,00U:

och såsom öfver-fältveterinär......... • 2,000:

och skulle, under sådant förhållande, öfver-fältveterinären

med tillägg af tjenstgöringsarfvodet inom styrelsen . ._____500:

komma att åtnjuta tillsammans......R:mt Rdr 5,500:

3. Såsom professor vid Institutet har öfver-landsveterinären kostnadsfri bostad.

67

Ärliga

anslag

Summa

Anslag

årliga

Förslags-

anslag för

*

gång.

Bestämda.

eller reser- vations-

de särskil- da afdel-

anslag.

ningarne.

Transport R:dr

10,000.

För Veterinär-institutet i Stockholm.

Löner åt fem professorer '') å 4,500 R:dr ....

22,500.

Arfvode till Institutets föreståndare.......

500.

Löner åt 3 adjunkter å 1,500 R:dr.......

4,500.

Lön åt instruktionssmeden ...........

1,500.

„ „ kamereraren...............

3,000.

Arfvode åt en bibliotekarie ...........

För meddelande af praktisk undervisning i rid-

300.

konst ett arfvode af.............

1,000.

Vaktmästaren, som på styrelsens stat åtnjuter

200 R:dr, skall å Institutets stat bekomma åter- stoden af sin till 500 R:dr bestämda lön, eller

300.

En fodermarsk.................

Fyra drängar, deraf en för uppassning vid Ana-

500.

tomisaien å 450 R:dr.............

1,800.

För städning och uppassning hos adjunkterne

och eleverne .................

500.

Resestipendium för en från Institutet utgående elev

1,000.

Anslag till premier...............

Till kosthåll för 12 fri-elever, beräknadt för hvar

1,000.

och en till 400 R:dr.........

4,800.

„ „ för 12 hofslagarelärlingar å 300 R:dr

Böcker, instrumenter och öfrige inventarier för

3,600.

undervisningen, uppköp af experimentaldjur och

kadaver, droger till laborationsöfningar m. m.

2,000.

Eldnings- och lysningsämnen..........

För utfodring af 3 hästar, afsedda för Institutets

2,500.

eget behof och företrädesvis för den ambula- toriska kliniken................

1,000.

Transport R:dr

38,400.

13,900.

10,000.

t. Alla professorerne åtnjuta hyresfria bostäder vid Institutet. Enahanda förförmån

tillkommer jemväl adjunkterne, instruktionssmeden och kamereraren äfvensom den

lägre betjeningen vid Institutet. Adjunkterne, vaktmästaren, fodermarsken och drängarne

skola derjemte hafva fri vedbrand.

68

Transport R:dr

För årlig remontering af dessa hästar.....

Till underhåll af möbler, inventarier, stallredskap

och vagnar ..................

Till underhåll af Institutets byggnader.....

Till allmänna uts.kylder.............

eller tillsammans bestämda anslag 38,400: —

förslags- eller reservationsanslag 17,700: —

Utom nu uppräknade årliga utgifter torde till

första anskaffningen af undervisningsmateriel,

uppköp af hästar, möbler, sängkläder och öfriga

inventarier böra å Institutets stat anvisas

ett anslag för en gång af..........

hvarjemte såsom förlag till uppköp af medikamenter

samt foder och öfrige furage-persedlar

för sjuke djur torde för en gång böra anvisas,

till medikamenter......... 1,000: —

samt sill foderpersedlar...... 8,000: —

eller tillsammans anslag för en gång R:dr . . .

Anslag

för eu

gång.

Arliga

anslag.

Summa

årliga

Bestämda

FÖrslags- ellnr reser- vations- anslag;.

anslag för

de särskil- da afdel- ningarne.

38,400.

13,900.

300.

2,000.

1,000.

500.

10,000.

- ■

I 56,100.

20,000.

9

29

,000.''

,000.

För Veterinär-inrättningen i Skara.

Lön åt föreståndaren 1).............

„ „ adjunkten................

Till understöd åt 4 hofslagarelärlingar.....

Till uppassning och betjening..........

Till byggnadsreparationer och expenser.....

eller bestämda årliga anslag. . . 3,500: —

förslags- eller reservationsanslag . 2,000: —

Transport R:dr j 29,000.

2,000.

1,500.

1,000.

500.

500.

5,500. ?)

71,600,

1. Föreståndaren och adjunkten skola vid Inrättningen hafva fria bostäder.

2. Ofvanstående 5,500 R:dr skola utgå af Hernqvistska donationen, så långt densamma

räcker, samt der möjligen uppkommande brister fyllas genom statsanslag.

69

Transport R:dr

För Civil-veterinär-läUarevården.

Löner åt 24 Läns-veterinär-läkare:

Då för dessa veterinär-läkare lönerna föreslagits

till 750 R:dr, med en tillökning af 250 R:dr

för hvarje fyllda fem tjensteår intill 1,500 Rdr,

skulle för hvart och ett af de fem första åren

anslaget till nämnde läkares aflönande komma

att utgöra..................

Löner åt Distrikts-veterinär-läkarne: t)

Dessa läkares antal är af Komiterade föreslaget

att utgöra 145 samt det belopp, hvarmed

staten under vissa vilkor, skulle till deras aflönande

bidraga, antaget att i allmänhet utgöra

250 R:dr eller för 145 sådane läkare tillsammans

36,250 R:dr. Då likväl vederbörande

landsting och kommuner, der de föröfrigt

finnas villige att på de föreslagna vilkoren

ingå, endast efter hand kunna hinna

att mera allmänt fullgöra samma vilkor, torde

för en längre tid detta anslag endast till

en del tagas i anspråk, och utföres här alltså

endast...................

För veterinär-läkares resor vid smittosamma sjukdomar,

för de årliga resor som af Che

-

Anslag

för en

eu gång.

Årliga anslag.

Summa

åi Hira

anslag för

de särskil- da afdel- ningarna.

j Förslags-

„ , ! eller rnser-

Bestamda.l ... ,

vatum s-

anslag.

29,000.

71,600.

18,000.

! 12,000.

Transport R:dr R:mt | 29,000.| 18,000.| 12,000.| 71,600.

1. Vilkoren för Statens bidrag till distrikts-veterinär-läkarnes aflönande skulle,

enligt Komiterades åsigt, blifva: Att landstinget för hvarje sådan läkare ansloge en aflöning

af minst 250 R:dr, samt att de tjenstgöringsdistrikter som efter E. K M:s Befallningshafvandes

bepröfvande för desse läkare anvisades, kostnadsfritt uppläte och underhölle sadana

bostäder som af E. K. M:s Befallningshafvande godkännas. I de orter, som äro mera glest

bebodde och der inkomsterna af den veterinära praktiken'' äro obetydliga, skulle statens bidrag

undantagsvis kunna ökas till högst 500 R:dr, pa sätt redan egt rum med eu extia

djurläkare inom hvart och ett af Gefleborgs, Yesternorrlands, Yesterbottens och Jemtlands

län, och hvilket högre aflöningsbidrag Komiterade anse jemväl böra tillämpas för en ny

distriktsläkarebefattning i Stora Kopparbergs och en i Norrbottens län.

70

Anslag

för in

gång.

Äril ga

anslag.

Sömma

årliga

Bestämda.

Förslags- eller reser- vations- anslag.

anslag för

de särskil- da afdel- ningarna.

Transport R:dr

29,000.

18,000.

12,000.

71*600.

fen 1) för veterinär-väsendet äfvensom af öfver- lands-veterinären böra företagas, äfvensom till

ersättning vid anbefalld nedslagtning af krea- tur, i de fall der sådan ersättning kan ifråga- komma, ett förslagsanslag af tillsammans. . .

Till resestipendium åt en civil-veterinär-läkare

som under minst 3:ne år praktiserat.....

eller bestämda årliga anslag . . 19,000: —

förslags- och reservations-anslag 27,000: —

1,000.

15,000.

46,000.

För Militär-veterinär-Iäkarcvården.

1

Lön åt Öfverfält-veterinären 1 2)..........

Löner åt öfrige Militär-veterinär-läkare enligt föl- jande fördelning på de särskilda Regementena:

Kongl. Lifgardet till häst3 4) en Reg.-veterinär-läkare

Kongl. Svea Artilleri-Regemente 3) en Reg.-vet.-läk.

Kongl. Göta Artilleri-Reg:te:L en Reg.-vet.-läkare

en förste, Bat.-vet.-läkare

j

3.000.

1,500.

1,500.

1,500.

1.000.

1

1

1

Transport R:dr

29,000.

8,500.)

117,600.

1. - Det årliga reseanslaget för styrelsens chef hafva Komiterade ansett icke böra

få öfverstiga 1,000 R:dr. Med afseende å de mera vidsträckta resor som öfver-landsveterinären

har att verkställa, torde anslaget för hans resor lämpligen kunna bestämmas

till 1,200 R:dr. De utgifter, som från Medicinalfonden för närvarande bestridas till godtgörande

af djurläkares tjensteresor, hafva utgjort år 1862 R:dr 11,893: 67, år i 863 R:dr

9,20 i: 94 och år 1864 R:dr 7,895: 93.

2 Öfver-fältvcterinären åtnjuter dessutom ersättning för sina i tjensten företaga

resor. Angående beloppet af öfver-fältveterinärens aflöning, då denne tjensteman

tillika är professor vid Institutet, hänvisas till den här ofvan vid Styrelsens stat gjorda

erinran.

3. Vid Kongl. Lifgardet till häst och Kongl. Svea Artilleri-Regemente har, med

afseende å den lättnad för veterinärvården som genom Veterinär-institutets närbelägenhet

är att påräkna, flere Veterinär-läkare än Regements-veterinär-läkare icke ansetts behöfliga.

4. Vid Kongl. Göta Artilleri-Regemente har, i anseende till det ringa häst-antal

som detta Regemente, med undantag för exercistiderna begagnar, veterinär-läkarnes antal

ansetts kunna inskränkas på sätt här skett.

71

Årliga

anslag.

Summa

Anslag

för eu

årliga

Förslags-

anslag för

gång.

Bestämda

eller reser- vations-

de särskil- da afdel-

anslag.

ningarna.

Transport R:dr

29,000.

8,500.

117,600.

Kongl. Wendes Art.-Reg:te: U en Reg.-vet.-läkare

1,500.

Kongl. Lif-Reg. Dragon-Corps: en Reg.-vet.-läkare

1,500.

en förste Bat.-vet.-läkare

1.000.

en andre Bat.-vet.-läkare

700.

Kongl. Lif-Reg. Husar-Corps: en Reg.-vet.-läkare

1,500.

en förste Bat.-vet.-läkare

1,000.

en andre Bat.-vet.-läkare

700.

Kongl. Smålands Husar-Reg:te: en Reg.-vet.-läkare

1,500.

en förste Bat.-vet.-läkare

1,000.

''

en andre Bat.-vet.-läkare

700.

Kongl. Skånska Husar-Reg:tet: en Bat.-vet.-läkare

1,500.

två förste Bat.-vet.-läkare

2,000.

två andre Bat.-vet.-läkare

1,400.

Kongl. Skånska Dragon-Reg:tet: en Reg.-vet.-läkare

1,500.

två förste Bat.-vet.-läkare

2,000.

två andre Bat.-vet.-läkare

>—*

O

O

Husar-Reg:tet Konung Carl XV: en Reg.-vet,-läk.

1,500.

två förste Bat.-vet.-läkare

2,000.

två andre Bat.-vet.-läkare

1,400.

K. Jemtlands Häst-Jägare-Corps: en Reg.-vet.-läk.

1,500.

35,800.

Summa Riksdaler!

1

29,000.

-

!

153,400.

Utom de till 29,000 B:dr beräknade anslag som för en gång borde ut- 2

1. Då Kong! Wendes Artilleri-Regemente, med undantag för exercistiden, icke har

flera än 4 batterier i tjenstgöring, har en veterinär-läkare vid detta Regemente ansetts

tillräcklig.

2. Husar-Regementet Konung Carl XV bär, med afseende å dess förläggning, ansetts

behöfva två förste och två andre Bataljons-veterinär-läkare, ehuru Regementets numerär

eljest icke berättigar till ett så stort antal veterinär-läkare.

Hvad särskildt angå hofbeslagssmederne, erhålla desse lön i nummer; under tjenstgöringen

förhöjes deras aflöning i likhet med hvad åt sjukvårdsmanskapet bestås och utgår

denna förhöjning af mötesanslaget.

De nu för militär-veterinär-läkarne föreslagna lönernas belopp minskas med värdena

å de indelningar som vid regementen och korpser kunna finnas disponibla.

72 —

gå, skulle alltså, enligt den nu föreslagna staten, Veterinär-väsendet

4,500:

7.000

1.000

erfordra årliga anslag till ett sammanräknadt belopp af R:dr . . 158,400: —

Då likväl dels Hernqvistska donationen lemnar en årsinkomst,

som antagits till omkring ............•

dels jemväl vid Veterinär-institutet följande behållna inkomster

torde kunna årligen beräknas, nemligen:

af Institutets smedja omkring..............

af Institutets ambulatoriska klinik omkring.......

och af Institutets apotek omkring........... 500: ~

samt dessa inkomsters sammanlagda belopp omkring R:dr.....• • 13,000; —

i främsta rummet böra användas till bestridande af utgifter vid

de veterinära läroverken, skulle statens årliga bidrag minskas med

ett mot sistnämnda summa svarande belopp och följaktligen utgöra

omkring........................140,400:

deri då likväl inberäknade de indelningar som vid regementen och korpser kunna

finnas disponibla och med hvilka indelningars uppskattade värden det kontanta

årsanslaget skulle komma att ytterligare minskas.

Förslag till instruktion för Veterinär-styrelsen.

§ i.

Veterinär-styrelsen lyder under Kongl. Maj:ts Civil-departement.

Veterinär-styrelsen utgöres af en ordförande, som, under benämning

af general-direktör, är chef för allt veterinärväsende i riket samt

tvenne ledamöter, öfver-fältveterinären och öfver-landsveterinären.

_ General-direktören utnämnes af Kong]. Maj:t. Öfver-fältveterinären

tillsättes i enlighet med hvad derom är särskild! föreskrifvet samt

öfver-landsveterinären, hvilken tillika är professor i husdjursskötsel vid

Veterinär-institutet, i den ordning stadgarne för samma Institut om tillsättande

af professorstjenst bestämma.

Till Styrelsens biträde anställes eu sekreterare, hvilken, såsom

tillika Styrelsens ombudsman, bör hafva aflagt juridisk examen. Sekreteraren

utnämnes af Kongl. Majd efter underdånigt förslag af Styrelsen.

Erforderlig vaktbetjening äger Styrelsen antaga.

Tro-, huldhets- och tjensteed aflägges inför Styrelsen innan tjenst

tillträdes.

§ 2.

Veterinär-styrelsen åligger:

att hafva öfverinseendet å och ledningen af hela veterinärväsendet;

skolande alltså Styrelsen tillkomma öfveruppsigten såväl öfver rikets

veterinära läroverk och sjukvårdsanstalter, som ock öfver alla i

tjenst varande eller eljest praktiserande veterinärläkare;

o att egna noggrann uppmärksamhet åt det veterinära helso- och

sjukvårdsförhållandet inom riket samt särskild!‘husdjursskötseln, i hvil

-

ket sistnämnde hänseende Styrelsen äger att besigtiga statens stuterier,

stamholländeri^1 och schäferier, eller dylika med allmänna medel understödda

inrättningar för att utröna, huruvida i veterinärt hänseende något

vid dem finnes att anmärka;

att, vid yppad smittosam kreaturssjukdom, eller, då anledning eljest

förefinnes, vidtaga de särskilda åtgärder, som för åstadkommande af en

fullständigt ordnad veterinärsjukvård, kunna påkallas;

att vid de årliga inspektionsresor, som företagas af Styrelsens ordförande

och ledamöter, noggrann t tillse, att alla de föreskrifter, som rörande

veterinärväsendet meddelats, varda behörigen iakttagne, samt att

hela den veterinära materiel, som är staten tillhörig eller till hvars underhåll

bidrag af allmänna medel lemnas, bibehålies i godt och brukbart

skick;

att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om sådana förbättringar

i veterinärväsendet, rörande hvilkas vidtagande Kongl. Maj:ts

nådiga beslut erfordras;

att uppgöra och Kongl. Maj:ts nadiga pröfning underställa förslag

till de taxor, enligt livilka betalning för veterinära förrättningar bör erläggas;

äfvensom att, i enlighet med de grunder, som för den allmänna

medicinaltaxans revision äro föreskrifne, årligen låta omräkna veterinärmedicinaltaxån

och meddela Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium prisförändringar

deri, soni genom bemälde Kollegii försorg böra till iakttagande

kungöras; samt _ .

att, före utgången af Maj månad hvarje år, till Kongl. Maj:t afgifva

underdånig berättelse angående hela veterinärväsendet under det nästföregående

året.

§ 3.

Styrelsen, som har sina embetsrum i V eterinär-institutets hus, sammanträder,

på ordförandens kallelse, så ofta göromålen fordra.

§ 4.

Alla mål afgöras kollektivt; dock att sådana ärenden, hvilkas

vigt och beskaffenhet ej anses fordra båda ledamöternas närvaro, kunna

af general-direktören jemte föredraganden handläggas, då, i händelse af

olika åsigter, generaldirektörens mening varder afgörande. Skulle begge

ledamöterna hafva förfall, äge general-direktören att tillkalla föreståndaren

eller, om denne är hindrad, äldste i tjenst varande professorn vid

Veterinär-institutet såsom föredragande. I handläggningen af alla befordringsfrågor

skola begge ledamöterue, jemte generaldirektören, deltaga.

3

Generaldirektören må ock, derest ärendets angelägenhet icke tål

uppskof, och då begge ledamöterne äro förhindrade att tillstädesvara,

ensam meddela befallningar om verkställighetsåtgärder; dock skola dylika

befallningar skriftligen utfärdas och derefter uti Styrelsen vid nästa

sammanträde, som generaldirektören bevistar, till protokollet anmälas.

§ 5.

I generaldirektörens frånvaro inträde, der ej Kongl. Maj:t särskilt

annorlunda förordnar, äldste ledamoten, med bibehållande af sina

öfriga göromål, i utöfningen af ordförandebefattningen, och skola båda

ledamöterna då deltaga i afgörande af alla förekommande frågor; dock

må i generaldirektörens frånvaro frågor om tjenstemäns af- och tillsättande

eller åläggande af ansvar för fel i tjensten, hvarunder likväl ej

inbegripes afstängning från tjenstens utöfning eller ådömande af förslitet

vite, icke afgöras och ej heller, utan hans medgifvande, beslut fattas

eller åtgärder anbefallas, som i mer eller mindre mån rubba eller ändra

de för veterinärväsendets handhafvande antagna grunder.

§ 6.

Vid Styrelsens sammanträde skall föras protokoll, upptagande föredragna

ärenden och fattade beslut.

Yppas, vid besluts fattande, skiljaktiga meningar, skall anteckning

derom ske i protokollet.

§ 7.

Ärendena fördelas i allmänhet så, att

Öfver-fältveterinären föredrager alla ärenden, som röra det militära

veterinär-väsendet, äfvensom frågor om befordran, tjenstledighet och afsked

för militär-veterinärläkare.

Öfver-landsveterinären föredrager alla de frågor, som angå det civila

veterinärväsendet, de veterinära läroverken och husdjursskötseln i

riket, jemte de mål, som afse befordran till samt ledighet eller afsked

från civila veterinärläkare-beställningar; ägande genaldirektören att, i

tvifvelaktiga fall, bestämma af hvilkendera ledamoten ett ärende bör

föredragas.

§ 8.

Styrelsens utgående expeditioner undertecknas af dem, som i beslutet

deltagit, och kontrasigneras af sekreteraren.

Då uti mål, som hos Kongl. Maj:t bör anmälas, skiljaktiga meningar

förekommit, skall protokollsutdrag, upptagande desamma, bifogas

den underdåniga skrifvelsen i ämnet.

§ 9-

Öfver Styrelsens beslut äger den dermed missnöjde att anföra

underdåniga besvär, hvilka, i mål af militär-veterinär beskaffenhet, böra

ingifvas till Kongl. Landtförsvars-departementet, men i civil-veterinärfrågor

till Kong]. Civil-departementet sednast före klockan 12 å 30:de

dagen efter den, då den klagande af beslutet erhållit del; börande Styrelsen

i hvarje särskild! fall, der klagan öfver dess beslut ifrågakomma

meddela hänvisning om hvad den missnöjde för ändrings sökande har

att iakttaga.

§ 10.

För att hafva ständig uppsigt deröfver, att alla i tjenst anställde

eller eljest praktiserande veterinär-läkare behörigen fullgöra sina åligganden,

äfvensom i öfrigt för att tillse det allt hvad till veterinärväsendets

ändamålsenliga handhafvande och förkofran hörer, varder noggrannt

iakttaget, skola årliga inspektionsresor företagas. Utom dessa inspektioner,

som sålunda hvarje år varda förrättade, dels af ledamöterne, på

de tider och i den ordning derom särskildt finnes stadgadt, och dels af

General-direktören, helst å annan tid än då Öfver-landsveterinären verkställer

sina ordinarie tjensteresor, äger Styrelsen att, i händelse yppad

smittosam kreaturssjukdom eller andra omständigheter skulle dertill föranleda,

förordna om extra inspektioner antingen genom någon af Styrelsens

ledamöter eller genom annan af Styrelsen dertill utsedd lämpligperson.

De ordinarie inspektionerna, hvilka, der förfall för endera ledamoten

skulle inträffa, må af den andre ledamoten inom begges verksamhetsområden

företagas, skola, hvad den civila veterinärvården angår,

vara så ställde och beräknade, att desamme inom eu tid af högst 5 år

kunna för hela riket medhinnas.

Om verkställd inspektionsresa och hvad dervid till iakttagande

förekommit skall den, som inspektionen förrättat, inom en månad efter

slutad ordinarie resa, men inom åtta daga) efter extra inspektionsför

rättning afgifva berättelse till Styrelsen.

§ 11.

General-direktören är i första rummet Kongl. Maj:t ansvarig för

uppfyllandet af Styrelsens åligganden och bor i sådant afseende tillse

att de på Styrelsens handläggning beroende ärenden med nit och skyndsamhet

fullgöras.

§ 12.

Ledamöterne åligger att, enligt den fördelning af göromålen, som

häi ofvan i 7 § finnes nämnd, med noggrannhet skyndsamligen bereda

J^jägga de till hvarderas föredragning hörande ärenden samt att

till Styrelsens underdåniga årsberättelse, hvar inom området för sin verksamhet,

lemna erforderlige bidrag.

§ 13.

Sekreteraren åligger:

att föra diarium öfver alla inkommande handlingar och desamma,

efter deras innehåll, till vederbörande föredragande aflemna;

att i särskilda rottal- införa de till hvardera ledamotens föredragninghörande

mål;

att föra Styrelsens protokoll och utfärda de beslut, som genom protokollsutdrag

expedieras; 1

att, med ledning af ledamöternes meddelanden, uppsätta de underdåniga

berättelser, som det åligger Styrelsen att till Kongl. Makt för

hvarje år afgifva; '' ''''

att uppsätta, kontrasignera och afsända alla åt Styrelsen beslutade

utlåtanden, skrivelser och andra utgående expeditioner;

att till alla i tjenst varande eller såsom praktiserande hos Styrelsen

behörigen ^ anmälde Veterinär-läkare öfversända ej mindre tryckta exemplar

åt Styrelsens årsberättelse än jemväl alla sådana veterinära stadganden,

som uti svensk författningssamling från trycket ntgifvas;

att ansvara för vården åt Styrelsens konceptexpeditioner och öfrige

handlingar, samt öfver Styrelsens arkiv hålla fullständig förteckning;

, * egenskap åt Styrelsens ombudsman, i alla frågor, som röra

Styrelsen eller Veterinär-läroverken deras rätt och talan efter erhållen

föreskrift iakttaga och bevaka;

samt slutligen att, under iakttagande i öfrigt af hvad denna instruktion

stadgar, efterkomma de befallningar och föreskrifter i tiensten som

Styrelsen finner skäligt meddela,

§ 14.

Då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske

ager General-direktören att åtnjuta 14 dagars tjenstledighet två gånger

6

om året; dock bör han hvar gång han af denna förmån sig begagnar

och då han derefter i förvaltning af sitt embete åter inträder, derom hos

Chefen för Civil-departementet göra anmälan och jemväl lemna Styrelsen

underrättelse.

Då ledamot är af förfall hindrad, eller eljest i behof af tjenstledighet,

äge Ordföranden att sådan ledighet på högst 14 dagar bevilja.

Åt sekreteraren kan tjenstledighet af Styrelsen beviljas undei

högst två månader.

§ 15.

Tjenstledighet under längre tid än nu är sagdt, sökes hos Kongl.

Maj:t. Sådan ansökning af ledamot eller sekreterare bör dock ingifvas

till Styrelsen, som densamma, jemte eget underdånigt utlåtande, till Kongl.

Maj:t insänder. . ,

Varder ledamots eller sekreterares begäran om tjenstledighet åt

Kongl. Maj:t bifallen, vill Kongl. Maj:t i sammanhang dermed om tjenstens

upprätthållande under tiden förordna.

Åt vaktbetjeningen må, vid förefallande behof, tjenstledighet under

längre eller kortare tid af Styrelsen beviljas.

§ 16.

Med frågor om tilltal för fel eller försummelse i tjensten förhålles

efter hvad derom i allmänna lagen är stadgadt.

Förslag till stadgar för Veterinär-Institutet.

Veterinär-Institutet skall vara en fullständig läroanstalt för bildande af

Veterinärläkare och Hofslagare samt en sjukvårdsanstalt för husdjur.

För uppfyllande af dessa ändamål varda efterföljande allmänna stadgar

föreskrift^:

Kap. 1.

Institutets styrelse och förvaltning.

§ i

Öfveruppsigten

å Institutet och högsta ledningen af dess angelägenheter

tillkommer Veterinär-Styrelsen, hvilkens Ordförande, GeneralDirektören

och Chefen för veterinärväsendet, skall inom Institutets lokal

hafva sin bostad.

§ 2.

Kongl. Maj:t förordnar, på Veterinär-Styrelsens underdåniga förslag,

eu af professorerna att vara Institutets Föreståndare för tre år, utan hinder

för Styrelsen att den afgående ånyo till befattningen föreslå.

§ 3.

Föreståndaren, som har sig anförtrodd närmaste ledningen af läroanstalten

och förvaltningen af dess ekonomi, åligger:

att, i samråd med öfriga lärarne, uppgöra förslag till undervisningsschema,

med bestämning af läroämnen och föreläsningstimmar, för hvarje

termin, hvilket förslag, sedan detsamma blifvit af Veterinär-styrelsen

godkändt, bör på lämpligt sätt offentliggöras;

att hafva tillsyn öfver undervisningens regelmässiga gång, i hvilket

afseende honom åligger föra ett diarium, deri upptages, om lärotimmarne

af lärare eller lärjunge försummas, med angifvande af orsaken

dertill; och skall hvarje försummelse eller öfverträdelse, som af honom

förmärkes eller för honom tillkännagifves, så vidt ske kan, genast rättas

eller, efter omständigheterna, hos Styrelsen anmälas;

att föra matrikel öfver lärjungarne och vaka öfver deras uppförande;

att vara tillstädes vid samt ordna och öfvervaka de examina, som

af lärarne anställas, samt vid hvarje lästermin uppgöra examensprotokoll,

upptagande för hvarje lärjunge intyg om hans framsteg och uppförande;

att tillse, att de åt Institutet upplåtna byggnader och lägenheter,

dess inventarier, bibliotek och samlingar m. m. behörigen underhållas,

vårdas och förkofras; att Institutets medikamentsförråd hålles i vederbörlig

ordning och försedt med fullgoda medikamenter;

att fullständiga förteckningar öfver effekter, förråder och handlingar

föras, för hvilket ändamål lian, när honom för godt synes, äger anställa

inventering å Institutets samlingar och förråder; honom åligger ock

tillse, att Institutets fordringar i behörig tid indrifvas; samt

att Kamereraren afgifver fullständigt verificerade månadsredovisningar

för inkomster och utgifter; tillkommande det Föreståndaren att

anordna alla på den fastställda staten eller på Styrelsens särskilda beslut

grundade utgifter, äfvensom att minst en gång hvarje månad, men

jemväl oftare, då han för godt finner, inventera Institutets under Kamererarens

vård ställda kassa;

att till Styrelsen inlemna rapporter samt anmäla Institutets behof

och föreslå åtgärder till deras afhjelpande;

att, efter inhemtande af vederbörande lärares yttrande, afgifva

skriftliga utlåtanden i sådana inom Institutets vetenskapliga verksamhet

liggande frågor, som af Styrelsen eller andra myndigheter till Institutet

ställas; skolande han till Styrelsen skyndsamt inberätta hvad som från

särskilda auktoriteter till honom direkte anmäles; samt slutligen

att årligen före Februari månads utgång till Styrelsen aflemna

fullständig berättelse om hvad under det förflutna året vid Institutet sig

tilldragit med uppgift såväl å de lärare, som vid Institutet tjenstgjort,

antalet elever och lärlingar, som der erhållit undervisning, de examina,

som blifvit anställda, samt antalet af de husdjur, hvilka vid Inrättningen

blifvit förevisade, till sjukvård emottagna, eller utom anstal

-

3

ten af dess lärare vårdade, äfvensom deras sjukdomars beskaffenhet och

utgång, som ock en allmän teckning af Institutets ekonomiska ställning

och utveckling samt om tillvexten af dess bibliotek och samlingar

under det närmast föregående året, uti hvilket allt Föreståndaren skall

af Institutets öfriga lärare och tjenstemän erhålla det biträde han äskar.

§ 4.

Läroverkskollegium, som utgöres af samtliga vid Institutet tjenstgörande

Professorer och Adjunkter, handlägger ärenden, som röra undervisning,

tukt och ordning; det sammanträder på Föreståndarens kallelse

och under hans ordförandeskap en gång hvarje månad, eller oftare, om

så nödigt finnes. I händelse vid besluts fattande inom Kollegium rösterna

skulle falla lika för olika meningar, tillkommer Ordföranden afgörande

rösten. Vid alla dessa sammanträden föres protokoll af yngste professorn,

hvilken ock för detsamma är ansvarig, och bör protokollet antingen

genast eller sist dagen näst efter sammankomsten justeras, hvarefter

Föreståndaren vare pligtig att utan uppskof gifva Styrelsen del af de i

Lärarekollegium fattade besluten.

§ 5.

Skulle för något fall i afseende å handhafvändet af Institutets vetenskapliga

eller ekonomiska angelägenheter tydlig och lagbestämd föreskrift

saknas, anmäle Föreståndaren detta skyndsamt hos Styrelsen och

begäre dess förordnande, egande Föreståndaren emellertid att för tillfället

stadga; och galle hans föreskrift till ovilkorlig efterlefnad, intill

dess Styrelsens beslut hunnit meddelas.

§ 6.

Då Föreståndaren är frånvarande eller på annat sätt hindrad att

föreståndarebefattningen utöfva, skall den i tjensten äldste, tjenstgörande

Professoren hans ställe företräda. Fortfar förfallet längre tid än fjorton

dagar, bestämme Styrelsen, hvilken af Institutets professorer skall befattningen

tillsvidare bestrida.

§ 7.

Till Föreståndarens biträde i den ekonomiska förvaltningen antages

en Kamererare, på sätt och med åligganden, som i § 18 och 66 här

nedan stadgas.

4

Kap. 2.

Lärareeinbeten och tjenster vid Institutet.

§ 8.

Vid Institutet skola finnas fem lärostolar, som upprätthållas hvardera

af en Professor, med biträde af en Adjunkt för hvar och en af de

lärostolar, med hvilka klinisk undervisning är förenad, samt en Adjunkt

att användas vid den eller de lärostolar, der hans biträde företrädesvis

påkallas. Dessa fem professorer och tre adjunkter erhålla, förutom löner

på stat, fria bostäder vid Institutet; men få icke sysselsätta sig med enskild

veterinär eller medicinsk praktik.

Enligt hvad här nedan finnes föreskrifvet, skall Öfver-lands-veterinären

tillika vara Professor i husdjursskötsel vid Veterinär-institutet,

äfvensom Qfver-fält-veterinärtj ensten må, der Kongl. Maj:t, efter Styrelsens

hörande, så för godt finner, med annat professorsembete vid Institutet

förenas; men i öfrigt vare Professor förbjudet att med sitt innehafvande

lärareembete annan tjenst förena, och för Adjunkt må sådan förening

vara beroende på Styrelsens pröfning och särskilda tillåtelse.

Dessutom skall vid Institutet finnas en Instruktionssmed, och

kunna, i mån af behof och tillgångar, extra lärare af Styrelsen antagas.

§ 9.

Blifver professors-embete ledigt, underrätte Föreståndaren derom

Styrelsen, som, på förslag af Lärarekollegium, förordnar om tjenstens

bestridande under ledigheten. Denna kungöres, med tillkännagifvande

af de undervisningsämnen, som till sysslan höra, af Styrelsen i rikets

officiela tidning med femtiosex dagars ansökningstid, räknad från den

dag kungörelsen första gången varit i nämnde tidning införd. Anmäla

sig då icke kompetente sökande, bör ny ansökningstid på enahanda sätt

kungöras inom, efter förra ansökningstidens utgång förflutne, sex månader.

§ 10.

För kompetens till lärarebefattning vid Veterinär-institutet erfordras

att hafva atlagt fullständig Djurläkare-examen samt — utom för Instruktionssmeden

— att såsom Veterinär hafva praktiserat antingen vid Institutets

alla klifiiker eller i verklig veterinärtjenst. Dock vare Medi

-

5

cinekandidat kompetent sökande till lärareplats vid kemiska och anatomiska

lärostolarne, då han i det läroämne, som skall föredragas, innehar

betyg om godkända insigter.

Efter kompetensens pröfning uppsätter Styrelsen förslag af trenne

de mest förtjente bland de sökande, hvilkas kompetens blifvit erkänd, hvarefter

desse aflägga prof, sökande till professorsembete genom utgifvande

från trycket af en afhandling på Svenska språket i något ämne, som

tillhör den lärostol, vid hvilken anställning sökes, och samma afhandlings

offentliga försvarande samt genom tvenne offentliga föreläsningar, den

ena öfver ämne efter eget val, men inom professionens område, och det

andra öfver ett af Styrelsen tjugofyra timmar förut meddeladt föreläsningsämne,

äfvensom ett praktiskt prof, livilket, lämpadt efter läroämnet, bestämmes

af Styrelsen; — men sökande till adjunktur endast genom hållande

af tvenne sådana offentliga föreläsningar, som nu beskrifvits.

Styrelsen bestämmer genom offentligt anslag tiden för alla dessa

prof, hvilka böra afläggas vid Institutet samt öfvervaras af Styrelsen och

Institutets Professorer samt af en ledamot från Kongl. Sundhetskollegium

och en Professor från Kongl. Carolinska Mediko-kirurgiska institutet,

helst en sådan, som undervisar i ett läroämne, hvilket är närbeslägtad^;

med det som är i fråga.

Efter aflagda prof sammanträder Styrelsen med de nämnda båda tillkallade

ledamöterna samt professorerna till rådplägning och afgifver denna

sammansatta kommission yttrande öfver de sökandes skicklighet, dervid

hvar och eu bör, med hänsigt till såväl nämnda lärdomsprof, som de

vetenskapliga skrifter och andra lärdomsbevis, dem de sökande må hafva

ådagalagt, till protokollet särskildt anföra sin mening, huruvida de sökande,

hvar för sig, anses till embete! eller tjensten skickliga eller icke.

Vid denna sammankomst föres ordet af Veterinär-styrelsens Chef, men i

hans frånvaro af Sundhetskollegii ledamot.

§ Il

När

skickligheten för hvar och en af de sökande sålunda blifvit

bedömd, företager den sammansatta kommissionen till behandling frågan

om förslaget, dervid endast de bland de sökande, som för kompetente

äro förklarade, må under omröstning komma. Vid denna skall hvarje

ledamot särskildt sig yttra och mellan de sökande, om de äro flera, på

anförda grunder anställa jemförelse med afseende fästadt på deras aflagda

examens-prof, fullgjorda specimina efter hvad ofvan är sagdt, utgifna vetenskapliga

arbeten, förut ådagalagd lärareverksamhet eller praktik, vitsord

af vetenskapliga myndigheter och hvad i öfrigt om de sökandes

6

skicklighet kan gifva tillförlitlig upplysning, samt derefter, i följd af

denna jemförelse, och med afseende tillika på förutgången tjenstetid vid

Institutet eller annat offentligt läroverk, der hos två eller flere skickligheten

anses lika, — uppföra tre af de sökande, om så många äro, på

förslag i den ordning de anses förtjente att till embetet nämnas.

Förslaget skall genom sammanräknande af de särskilda förslagsrösterna

bestämmas och derå uppföras en hvar i det rum, hvartill han

flere än hälften af de afgifna rösterna erhållit. Den som erhållit godkännande

vitsord af mindre än halfva antalet röstande, kan ej till något

förslagsrum ifrågakomma. För bestämmande af röstöfvervigten till

andra och tredje förslagsrummen må röster, som sökande undfått till

högre rum, sammanräknas med dem, han till det lägre vunnit. Blifver

ordningen ändock obestämd, röstas om hvarje rum särskildt mellan de

trenne, hvilka de flesta rösterna tillfallit.

§ 12.

Förslagsprotokollet, upptagande tillika utlåtandet om kompetensen,

insändes derefter jemte ansökningshandlingarne till Kongl. Maj:t, som

till embetet nådigst utnämner.

§ 13.

För den händelse att, efter förnyadt offentligt anslag om professions

ledighet, kompetent sökande sig ej anmält, skall Styrelsen, sedan

Lärare-kollegii betänkande blifvit inhemtadt, förhållandet hos Kongl.

Maj:t anmäla och dess beslut i frågan afvakta.

§ 14.

Vid inträffad ledighet i någon af de vid Institutet inrättade Adjunkturer

förhålles med tjenstens återbesättande på enahanda sätt, som

vidkommande professorsembete är här ofvan föreskrifvet, dock att sådan

sökandes prof inskränkes till tvenne offentliga föreläsningar, den ena

öfver sjelfvaldt, den andra öfver ett af Styrelsen meddeladt ämne, att

kompetensen pröfvas af Styrelsen med adjunktion i rådplägningen endast

af Institutets professorer samt att dessa tjenster af Styrelsen tillsättas

endast på förordnande. Saknas kompetent sökande till sådan ledigvarande

tjenst, antage Styrelsen lämplig person att tjensten tillsvidare bet

strida. Den sålunda tillsvidare uppehållna tjensten skall en gång hvarje

år kungöras ledig intilldess den med kompetent person kan besättas.

r —

§ 15.

Instruktionssmeden, som bör hafva aflagt fullständig Djurläkareexamen

och ådagalagt sin skicklighet såväl genom föreläsning öfver passande

. ämne inom facket, som genom praktiskt af Styrelsen bestämdt

prof, tillsättas på enahanda sätt som Adjunkt.

§ 16.

ExtraLärare förordnas af Styrelsen, efter inhemtande af Lärarekollegii

yttrande och förslag, dock alltid endast tillsvidare; och må Styrelsen,

der så erfordras, hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan

om lämpligt arfvode för sådan lärares aflönande.

§ 17.

Till biträde vid undervisningen, hufvudsakligen för repetitioner

och examinatorier samt handledning i de praktiska öfningarne, men äfven

för lärareskicklighetens utbildning, må vederbörande professorer

bland de äldre och skickligaste eleverne antaga Repetitörer.

§ 18.

Vid Institutet anställes en Kamererare, som, med fri bostad inom

Institutet, har sig ombetrodd ej mindre den allmänna tillsynen, under

Föreståndarens uppsigt, af inrättningens ekonomi och ekonomiska materiel,

än all räkenskapsföring vid Institutet och handhafvandet af de för

löpande behof erforderliga kontanta medel. Ansökningar till denna tjenst

ingifvas till Veterinär-styrelsen inom 56 dagar efter tjenstens ledigförklarande

och skall Kamereraren före antagandet till befattningen för sin

förvaltning sätta en åt Styrelsen godkänd borgen för Fyratusen Riksdaler

Riksmynt.

§ 19.

Då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång ske kau,

eger Styrelsen att bevilja tjenstledighet för professor under sommarferierna

på två månader eller under vinterferierna på en månad, med förbehåll

för de^ lärostolar, vid hvilka klinisk undervisning och praktiska

öfningar hela året fortgå, att läroämnet under professorns tjenstledighet

upprätthålles af adjunkten eller annan professor; — men under läseterminerna,

då professor är af förfall hindrad eller eljest i behof af

— 8

tjenstledighet, på högst en månad. För annan lärare och för tjensteman

kan Styrelsen på godkända skäl meddela ledighet på högst tre månader.

Om skyldighet för innehafvare af ordinarie tjenst vid Institutet att bidraga

till vikaries aflönande gälle hvad i allmänhet för Statens tjensteman

är stadgadt.

§ 20.

Ansökan om tjenstledighet för professor under längre tid, än ofvan

sagdt är, insändes, åtföljd af Styrelsens utlåtande, till Kong!. Maj:t,

som, derest ansökningen bifalles, tillika förordnar, huru med tjenstens

upprätthållande under tiden förhållas skall. För vanliga fall eger Styrelsen

att under lärares eller tjenstemans ledighet annan lämplig person

till tjenstens upprätthållande förordna. Åt Institutets betjente må, vid

förefallande behof och på Föreståndarens förord, tjenstledighet under

längre eller kortare tid af Styrelsen beviljas.

§ 21.

Afskedsansökning från befattning vid Institutet bör, då sökanden

är af Kongl. Maj:t till embetet förordnad, till Dess nådiga afgörande öfverlemnas;

men ansökan till afsked från sådan tjenst, som af Styrelsen

tillsättes, pröfvas af Styrelsen.

§ 22.

Har professor eller annan lärare, eller den vid Institutet anställde

kamererare af vårdslöshet eller oförstånd de honom åliggande skyldigheter

åsidosatt, utan tillstånd eller laga förfall från tjenstgöring sig afhållit,

eller eljest blifvit med fel eller försummelse i tjensten beträdd,

må Styrelsen honom, efter omständigheterna, antingen varna eller fälla

till böter, svarande mot högst en månads lön. År felet af svårare beskaffenhet,

förfares såsom allmän lag stadgar.

De af Styrelsen eller Föreståndaren vid Institutet antagne betjente,

som beträdas med opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjensten,

äge Styrelsen att, efter förutgången varning, bötfälla, suspendera

eller från tjensten skilja.

§ 23.

Öfver erhållen varning må klagan ej föras; men Öfver Styrelsens

beslut, hvarigenom annat ansvar är vordet ålagdt, må underdåniga be

-

svär fullföljas, hvilka till Kongl. Maj:ts ©ivil-departement böra inaifvas

senast före klockan 12 å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet

som likväl icke dess mindre går i verkställighet.

Kap. 3.

luden isning och Examina.

§ 24.

Undervisningen vid Institutet fördelas på fem lärostolar:

l:o En uti Fysik, Kemi med Laborationsöfningar, Botanik, Farmakologi,

Farmakodynamik, Farmaci, Toxikologi och Recepturkonst, börande under

denna lärostol höra ej blott Institutets botaniska trädgård eller plantering

med undervisningen i medicinalväxters odling, än ock dess Apotek och

kemiska i laboratorium;

_ 2:o En i Zoologi, Allmän Anatomi, Speciel Anatomi (omfattande husdjurens

komparativa anatomi) med dissektionsöfningar, fysiologi. Patologisk

Anatomi;

3:o Eu i Husdjursskötsel (Sundhetslära och dietetik), Husdjursafvel

med Racelära och Stuterikimskap, Husdjurens ytterlära samt Veterinärrätts-vetenskap;

med denna lärostol förenas Öfver-lands-veterinär-beställningen

i riket samt uppsigten och vården öfver Institutets stall för

friska husdjur;

4:o Eu i Kirurgi (med kirurgisk Anatomi) och Obstetrik samt Hofbeslagslära,

jemte grunderna i ridkonst, körkonst och anspannslära varande

med denna lärostol förenad den ambulatoriska kliniken; — samt

5;o En i Allmän och Speciel Patologi och Therapi jemte Epizootihira

(läran om farsoterna); och skall till denna profession höra all sjukvård

och klinik på stället, med biträde dock vid kirurgiska operationer

af de vid kirurgiska lärostolen anställde lärare.

^ hi hvardera åt dessa tern lärostolar skall anställas eu professor;

till 4:de och 5:te lärostolarne, med hvilka kliniska undervisningen är

förenad, skall höra adjunkter, en till hvardera. Derjemte skall finnas

en tredje adjunkt att användas i de läroämnen, der behof företrädesvis

göres, samt en instruktionssmed, som undervisar i hofbeslagningsläran

och dess praktik. Det tillkommer Styrelsen att, efter behof och sig

företeende omständigheter samt tillgång på lärarekrafter, fördela mellan

2

10 —

professor och adjunkt de till lärostolen hörande undervisningsämnen,

äfvensom att, genom extra lärares anställande, på flere lärare än desse

uppgifne fördela undervisningen i vissa kunskapsgrenar, särdeles i de

till hvarje lärostol hörande tilläggsämnen.

§ 25.

Professorerna åligga att jemte den adjunkt eller extra lärare, som

kan varda dem till biträde förordnad, enligt vederbörligen fastställd, läseplan,

hvar och en i sitt ämne, uppehålla undervisningen vid Institutet,

äfvensom att vårda, förbättra och föröka samt föra katalog öfver de till

hans lärostol hörande samlingar och undervisningsmateriel.

Adjunkterne och extra lärarne åligger att vid undervisningen och

examina biträda vederbörande Professorer, pa sätt och i den ordning

Styrelsen, efter från Lärarekollegium inhemtadt utlåtande, finner skäligt

bestämma; att, då sådant påfordras, efter förordnande upprätthålla professorstjenst

samt att under Professorens öfverinseende vårda, föröka och

förteckna de till läroämnet hörande samlingar.

Instruktionssmeden åligger att undervisa och öfva elever och hofslagarelärlingar

i det praktiska af hofbeslagskonsten; att hafva närmaste

tillsyn öfver Institutets smedja; att förfärdiga och i ordentligt skick hålla

erforderliga verktyg samt sjelf och med smedspersonalens biträde verkställa

det smidesarbete, som för Institutets behof ifrågakommer, dock så

att undervisningen och skoningen ej förhindras; att sjelf lägga hanel vid

skoningsarbetet och dermed betjena dem, som anlita smedjan, äfvensom

att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans förråd

och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter på sätt Styrelsen

föreskrifver.

§ 26.

Hvarje lärare skall under läsetermin sysselsätta sig med lektioner

och med lärjungarnes praktiska handledning minst Tjugo timmar

hvarje vecka, den tiden oräknad, som för ambulatoriska kliniken användes

på resor och bör genom flit i egna studier följa vetenskapens framsteg

inom det honom anvisade läroämne. Utom den egentliga undervisningen

skall det åligga hvarje lärare:

att så fort ske kan utarbeta lärokurser i sitt ämne, der ej för undervisningen

tjenliga läroböcker finnas, skolande dessa kurser, sedan

de blifvit af Lärarekollegium granskade och af Styrelsen prÖfvade och

antagne, genom lithografiskt öfvertryck eller på annat lämpligt, sätt till

erforderligt antal exemplar på Institutets bekostnad mångfaldigas och

11

till billigt pris lärjungarne tillhandahållas, så framt ej läraren finner för

godt att sitt arbete i allmänna bokhandeln utgifva;

att efter ordentligen upprättade förteckningar emottaga och på sitt

ansvar vårda de delar af Institutets samlingar, som tillhöra hans undervisningsämnen,

hålla dem i behörig ordning uppställda, föreslå och befordra

deras ändamålsenliga förökande, samt i förteckningarne utan uppskof

införa de effekter, som efter hand tillkomma;

att till Föreståndaren på anmodan afgifva skriftliga utlåtanden i

sådane, inom Lärarens ämne liggande, frågor, som af vederbörande till

Institutet ingifvas;

att ställa sig den för undervisningens gång och fördelning fastställda

planen till noggrann efterrättelse och så inrätta de honom åliggande

föreläsningar, att ämnet i hela dess omfång kan medhinnas under den

bestämda årskursen;

att öfver sina föreläsningar föra dagbok, upptagande hvarje föreskrifven

lärotimma och de ämnen, som derunder blifvit föredragna, namnen

på de lärjungar, som ej varit tillstädes, jemte orsaken till deras

uteblifvande, likasom, då föreläsning icke egt rum, anledningen till dess

inställande;

att minst en gång hvarje vecka, på föreläsningstimma eller annan

lämplig tid, med eller utan biträde af en skickligare elev såsom repetitör,

anställa examinatorier och förhör öfver de föredragna ämnena samt

uti särskild journal göra anteckning om hvarje lärjunges dervid ådagalagde

kunskaper;

att föra dagbok öfver de praktiska öfningar, som stå under hvar

och en lärares ledning, nemligen vid klinikerna, anatomisalen och laboratorium,

dock att denna dagbok må kunna under lärarens tillsyn och

ansvar föras af den bland eleverne, som är utsedd till läseklassens ordningsman

eller läroämnets repetitör;

att hafva närmaste öfverinseendet öfver ordningen och disciplinen

inom den årsklass, till hvars Styresman han af Läroverks-kollegium utses,

och i sådant afseende vaka öfver elevernas uppförande icke allenast

under deras lektioner, öfningar och tjenstgöring vid Institutets kliniker,

utan jemväl till beifran anmäla sådane deras fel som, begångna utom

Institutet, komma till hans kännedom; samt

att i lärarekallets utöfning städse visa Föreståndaren aktning och

hörsamhet, på hans kallelse deltaga i Lärarekollegii sammanträden till

Öfverläggning rörande Institutets angelägenheter och ej utan laga förfall

derifrån uteblifva.

12

§ 27.

Undervisningen vid Institutet skall vara offentlig, med rättighet

för jemväl andre än Institutets elever att, såvidt utrymmet medgifver,

vid föreläsningarne tillstädesvara.

§ 28.

Läseåret, som börjar den 1 September, fortgår till den 15 Juni

nästföljande året och indelas i tvenne läseterminer, en hösttermin från

den 1 September till den 15 December, då föreläsningarne inställas en

månad eller till den 15 Januari, och eu vårtermin, som börjar sistnämnde

dag och fortgår, med 8 dagars ferier under Påskhelgen, till

läsårets slut den 15 Juni. Sjukvården och de praktiska öfningarne fortgå

dock vid Institutet utan afbrott hela året om, hvarföre Styrelsen egen

så ordna lärarnes permitterande, att de kliniska och praktiska öfningarne

kunna ostörde alla tider fortsättas. För samma ändamål eger

Föreståndaren bestämma, huru många och hvilka elever må kunna, utan

hinder för dessa öfningars gång och egna studiers fortsättande, från Institutet

permitteras under den tid föreläsningarne äro inställde

§

29.

Lärokurserna skola på Lärarekollegii förslag och Styrelsens bestämmande

inrättas så, att det för hvarje läseklass beräknade läroämne

medhinnes på ett år, samt att fullständig Veterinär-läkarebildning kan

förvärfvas under fyra år. Elev, som ej medhinner klasskursen på ett

år, må i samma klass qvarstadna ytterligare under högst ett års tid,

dock att hela lärokursen icke får utsträckas utöfver sex år.

§ 30.

Åt eleverne inom de båda lägsta klasserna meddelas på Institutets

bekostnad praktisk undervisning i ridkonst, antingen inom eller

utom Institutet, på sätt som af Styrelsen tjenligast kan anordnas.

Vid Institutet eller i dess närhet och för undervisningen tillgängliga,

skola dessutom finnas och underhållas samt i mån af behof och

tillgångar förfullständigas följande hjelpmedel för undervisningen:

l:o Bibliotek, omfattande Veterinärvetenskapens och Husdjursskötselns

alla grenar, och som, under inseende af Föreståndaren, står under

närmaste vård och tillsyn af eu bibliotekarie, som af Styrelsen bland

Lärarne utses och som öfver boksamlingen förer noggrann katalog, samt

13

håller biblioteket Institutets lärare och lärjungar äfvensom allmänheten

tillgängligt, på tider och vilkor, dem Styrelsen bestämmer. Under bibliotekariens

ansvar och vård är med biblioteket förenadt Institutets

Arkiv;

2:o Anatomiskt Museum;

3:o Samling af kemiska och farmaceutiska preparater och droger

samt af mineralier;

4:o Samling af kirurgiska instrumenter och bandager;

5:o Samling af hojbeslag, anspannspersedlar m. m.;

6:o Anatomisal med dertill hörande lägenheter, samt för anatomiska

öfningarne erforderliga instrumenter och apparater;

7:o Kemiskt Laboratorium med dithörande instrumenter, vasa, och

apparatsamling;

8:o Apotek;

9:o lnstruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel samt Beslagssmedja

och Skostall;

10:o Botanisk trädgård eller plantering för medicinalväxters kultur,

äfvensom samling exsiccater, frukter och växtfrön för botaniska studier;

ll:o iNödiga Stall för sjuka djur af olika slag och för olika sjukdomsfall

;

12:o Stall för friska djur, med särskilt afseende på undervisningen

i husdjursskötsel;

I3:o Rid- och Motionshus;

14:o Hästar och åkdon för kliniska excursioner m. m.

L5:o En Badanstalt, egentligen ämnad till begagnande vid behandlingen

af sjuka husdjur, men lemnande tillika tillfälle för egare af friska

hästar att låta dem simma och badas, emot erläggande af lämplig afgift,

som bestämmes af Styrelsen.

§ 31.

I öfverensstämmelse med den undervisningsplan, upptagande antalet

timmar i hvarje vecka för särskilda läroämnen, hvilken är upptagen

å den i Bilagan litt. A. dessa stadgar bifogade''tabell, och med

hufvudsaklig ledning af den plan för läroämnenas fördelning på särskilda

klasser, hvilken under litt. B. vidfogas, skall förslag till läseordning

och till pensa i de inom hvarje klass förekommande särskilda

läroämnen, åt Läroverkskollegium vid hvarje läseårs början uppgöras

samt Styrelsens granskning och stadfästelse underställas.

Den sålunda godkända ordningen för undervisningen, upptagande

för hvarje särskild klass och hvarje timme i veckan såväl det bestämda

14

läro- eller öfningsämnet, som lärarens namn, varde af Styrelsen ofördröjligen

insänd m Kongl. Civil-departementet.

§ 32.

De examina, som vid Institutet anställas, äro årsexamen och utgångsexamen.

§ 33.

Offentlig årsexamen anställer vid slutet af hvarje läsear, pa dag

som Styrelsen bestämmer, en hvar lärare i sitt undervisningsämne med

Institutets alla klasser, i närvaro af Styrelsen och sådana för sakkunskap

och oväld kände män, hvilka Styrelsen anmodar att såsom vittnen examen

öfvervara. Examen må, efter undervisningsämnenas vigt och lariungarnes

antal, upptaga en eller tvenne dagar inom de fyra, som närmast

föregå läseårets slut, dock ej upptaga öfver fyra timmar efter hvarandra.

Sedan årsexamen är afslutad, kungöras offentligen flyttningarne

inom läroverket samt de belöningar, som blifvit lärjungar tillerkände.

Klassflyttningarne bestämmas efter de betyg, som af samtliga lärarne

afgifvits, dock att ingen må till högre klass uppflyttas, innan han i de

för den lägre klassen vigtigaste läroämnen visat sig ega godkanda

Med elev, som vid vårterminens slut ej blifvit till högre klass

uppflyttad, men vid höstterminens början sig till flyttning anmäler, hör

af lärarne jemväl anställas pröfning; och ega de äfvenledes vid vårterminens

början från lägre klass till högre uppflytta elev, som sig i sadant

afseende anmält och anses dertill förtjent.

§ 34.

Före årsexamen utgifve Institutets Föreståndare en inbjudnings

skrift, innehållande redogörelser för vigtigare tilldragelser inom läroverket

under det förflutna läsåret, för de lärometoder och läroböcker, som

der varit begagnade, för de i hvarje klass genomgångna pensa, för lärares

och lärjungars antal in. in. Inbjudningsskrift tryckes pa Institutets

bekostnad och vare minst åtta dagar före årsexamen offentligen utgifven.

§ 35.

För flyttning från första till andra klassen erfordras: att hafva

genomgått en elementarkurs i oorganisk kemi, botanik och zoologi, att.

känna husdjurens osteologi samt extremiteternas och bålens muskler;

15 —

för flyttning från andra till tredje klassen erfordras: att hafva afslutat

kursen i fysik, oorganisk och organisk kemi, zoologi med husdjurens

naturhistoria, botanik, myologi, splanchnologi och angiologi; samt

för flyttning från tredje till fjerde klassen erfordras: att hafva genomgått

fullständig kurs uti husdjurens speciela anatomi och fysiologi,

materia medica, farmaci och toxikologi, allmän pathologi samt i den speciela

läran om inflammationer, och att hafva ådagalagt en fullständig

teoretisk kännedom om praktisk öfning af hofbeslagskonsten.

§ 36.

Med de elever, som genomgått fullständig lärokurs, skall vid vårterminens

slut näst efter den 10 Juni och före årsexamen af en hvar

lärare i sitt läroämne, under Veterinär-styrelsens ledning och tillsyn samt

i närvaro af tvenne utaf Styrelsen tillkallade, för insigt och oväld kände,

män, anställas offentlig afgångsexamen, dervid såväl skriftliga, som muntliga

och praktiska prof af eleverna afläggas. De skriftliga profven, som

höra föregå de muntliga och praktiska, verkställas på en gång med alla

de elever, som, tillhörande läroanstaltens fjerde klass, anmält sig till

afgångsexamens undergående. Hvarje elev skall aflägga tvenne skriftliga

prof, det ena i ett grundläggande, det andra i ett tillämpningsämne, med

förelagd tid af tillsammans sex timmar, hvarinom dessa tvenne prof böra

vara fullgjorda. Ämnena för såväl de skriftliga, som de praktiska profven

bestämmas genom lottning, dervid förfares på det sätt, att af lärarne

uppsättes ett dubbelt antal ämnen emot det som skall utlottas, och bland

dessa uttager hvarje elev tvenne ämnen för de skriftliga och ett för det

praktiska profvet. De skriftliga profven genomses och rättas af läraren

i det undervisningsämne, dit frågan hörer, samt granskas och bedömas

derefter af samma lärare jemte tvenne af Styrelsen utsedda personer.

Vid dessa profs afläggande äro böcker, anteckningår eller andra hjelpmedel

eleverna till begagnande förbjudne, likasom de ej heller dervid

få anlita hvarandras hjelp. Den sådan hjelp lemnar eller emottager,

vare från examen det året utesluten. Muntlig examen må ej utsträckas

utöfver tvenne dagar, med högst fyra timmar i följd hvarje dag. De

praktiska profven afläggas, sedan de skriftliga och muntliga blifvit fullgjorda

och eleverna i dessa prof vunnit godkännande.

Sedan nu nämnde prof äro aflagda, afgifves öfver elevens dervid

ådagalagda insigter i hvarje ämne betyg af den lärare, som pröfningen

verkställt, hvarefter, med afseende såväl på de eleven under lärotiden

tilldelade vitsord, som anteckningarne öfver tjenstgöring och examinatorier

m. m., hvaraf elevens teoretiska och praktiska insigter bedömas,

lärarne sig yttra och medelst omröstning bestämma, om och till hvad

mått elev eger den för Veterinärläkareyrket erforderliga allmänna kunskap

och färdighet; gällande, derest rösterna äro lika delade, den mening

Föreståndaren biträder.

Såväl specialbetyget, som det generela omdömet om utgående elev

skall uttryckas med något af följande vitsord: Berömlig, med beröm

Godkänd och Godkänd, och erfordras, för att såsom legitimerad Veterinärläkare

förklaras, att såväl i specialbetyget som vid det allmänna bedömandet

hafva undfått åtminstone vitsordet: Godkänd. Afgångsbetyget,

underskrift af Chefen för Veterinär-styrelsen och kontrasigneradt af

Institutets Föreståndare, galle såsom tjenstediplom för legitimerad Veterinärläkare.

§ 37.

Den utgångsexamen, som hålles med Hofslagarelärlingar efter genomgången

kurs, anställes äfven offentligen pa dag som Styrelsen bestämmer

antingen i sammanhang med årsexamen eller å andra tider under

läsetermin, efter derom åtta dagar förut å Institutets anslagstafla

gjordt tillkännagifvande. Examen, som förrättas af Instruktionssmeden

samt professorerna i kirurgi och anatomi i närvaro åt Föreståndaren anställes

genom muntligt förhör i hofvens anatomi och sjukdomar samt

hofbeslagets teoretiska grunder, och genom praktiskt prof i beslagssmide

och skoning. Afgångsbetyget, utfärdas med samma betygsgrader,

som här ofvan äro för utgående elevers betyg föreskrifne, och undertecknas

af Föreståndaren och Instruktionssmeden.

§ 38.

För undergående af godkänd utgångsexamen såsom Veterinärläkare

erfordras att hafva genomgått de läroämnen, som i en dessa stadgar

bifogad, under bilagan litt. C. upptagen förteckning särskilt uppräknas.

1 de för utgångsexamen sålunda bestämda fordringarne äge V eterinär-styrelsen

att besluta de förändringar, som, i mån af vetenskapens

utveckling, kunna finnas nödiga.

17

Kap. 4.

Eleverne.

§ 39.

Den som till elev vid Veterinär-institutet vill varda antagen, bör

före den 20 Augusti insända skriftlig, till Veterinär-styrelsen ställd ansökan

derom, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd och

kunskaper; sådan ansökning, som ej afser frielevsplats, skall jemväl vara

åtföljd af en utaf tvenne vederhäftiga personer utfärdad förbindelse, att

den underbållsafgift, som elev, enligt nästföljande §, har att till Institutet

erlägga, skall för honom ordentligen inbetalas.

För vinnande af inträde fordras att ega god frejd, frisk och stark

kroppsbyggnad samt att hafva aflagt fullständig examen för afgång från

högre elementar-läroverk, eller åtminstone för utgång från sjette klassen

åt sådant läroverk på real-linien. Då derå sökande anmäla sig, än elevplatser

finnas, bestämma betygens beskaffenhet, efter Styrelsens pröfning,

företrädet.

§ 40.

Eleverne indelas vid Institutet, efter kunskapsmått och tiden för

deras inträde, i fyra klasser och deras lärokurs är beräknad till fyra

år, ett år för hvarje klass. För sextio elever af alla årsklasser beredes

vid Institutet fri bostad, hvarjemte dessa utan all afgift erhålla undervisning,

eldning, möbler och sängkläder samt då behofvet påkallar jemväl

fri läkarevård. Tillfälle är dem äfven beredt att der hafva kosthåll

emot eu af Styrelsen för hvarje år bestämd, den verkliga kostnaden ej

öfverstigande betalning, som af eleven i förskott vid början af hvarje termin

erlägges; varande den elev, som har fri bostad vid läroanstalten,

jemväl förpligtad att på nämnde vilkor der taga kosthåll, och må det

vara svenska elever tillåtet att bo utom Institutet endast i det fall, att

bostad för dem alla icke kan der beredas.

§ 41.

För tolf elever, tre af hvarje årsklass, lemnas äfven kosthållning

utan afgift. Till erhållande af sådan frielevsplats skall, med företeende

31 b o F r,

18

af särskild! betyg om medellöshet, ansökning ingifvas till Styrelsen, uppå

hvilkens underdåniga förslag Kongl. Maj:t dessa frielever utnämner.

Sådan friplats får dock ej innehafvas längre än den för lärokursen bestämda

tiden af fyra år, räknade från innehafvarens första inträde i läroverket.

Den som åtnjutit frielevsplats skall under tio års tid från det

lian blifvit från Institutet utexaminerad, vara skyldig att, med befrielse

från annan beväringspligt, ställa sig till Chefens för Kongl. Landtförsvars-departementets

disposition, för tjenstgöring såsom militär-veterinär

i krig, om sådant påfordras.

42.

Jemväl för sökande, som ej eger svensk medborgarerätt, må, efter

Styrelsens pröfning och med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, tillträde

till elevsplats, der utrymmet för öfrig! sådant tillåter, vara medgifvet,

derest den sökande företer intyg om sådana kunskapsmått, som anses

motsvara hvad för svenska elever är stadgadt, och i öfrigt uppfyller de

för antagandet föreskrifna vilkor. Sådan elev erhåller, i likhet med de

svenska, fri undervisning, men bostad vid läroanstalten endast i det fall, att

svensk elev derigenom icke utestänges, och i sådan händelse allenast

mot betalning, som af Styrelsen bestämmes.

§ 43.

Efter slutade examina och verkställda flyttningar skola, efter offentligt

tillkännagifvande, premier utdelas bland sådana svenska elever,

som ännu icke vid Institutet afslutat sin lärokurs, men derstädes uppehållit

sig minst ett läseår, derunder de gjort sig kände för flit, ordentlighet

och godt uppförande. För att till sådana premier användas, eger

Styrelsen att årligen disponera eu summa af Ett tusen Riksdaler. Dylikt

premium, hvars belopp ej må öfverstiga Etthundra Riksdaler, gifves

endast för ett år i sender.

Till Styrelsens disposition ställes jemväl årligen en summa af

Ett tusen Riksdaler att såsom understöd till företagande af utrikes resor

i veterinär-vetenskapligt ändamål tilldelas en af Institutets afgående

skickligaste elever, som i minst trenne hufvudsakliga läroämnen erhållit

specialbetyget Berömlig. Skulle för något år bland Institutets afgående

elever icke finnas någon så vitsordad som nu är nämndt, äger Styrelsen

att för ett följande år använda det resestipendium, som på sådan grund

icke blifvit användt under det år, för hvilket det ursprungligen varit

afsedt

19

§ 44.

Eleverne äro skyldiga samtlige lärarne aktning och lydnad uti allt

hvad hvar och en af dessa, i afseende på undervisningens och ordningens

upprätthållande vid Institutet, dem anbefaller, och vare derjemte

pligtige att sinsemellan iakttaga ett fridsamt och skickligt uppförande,

samt att ställa sig till efterrättelse den Ordningsstadga, som af Styrelsen

utfärdad, bör vid Institutet å lärosalar och samlingsrum finnas

anslagen.

§ 45.

Felar elev emot hvad stadgadt blifvit, skall han, efter felets beskaffenhet,

vara underkastad någon af följande bestraffningar:

a) varning af den lärare, som är klassens styresman;

b) nekadt tillstånd att under fritider lemna Institutet;

c) varning af föreståndaren inför lärarekollegium;

d) indragning af underhåll, då den felande är frielev;

e) entledigande från Institutet.

De båda sednare bestraffningsgraderna kunna dock endast, då

andra bestraffningssätt visat sig otillräckliga, efter af Föreståndaren gjord

anmälan, utaf Styrelsen tillämpas.

§ 46.

Undervisning i hofbeslagskonsten lemnas vid Institutets smedja

åt så många lärlingar, som utrymmet medgifver. Den som till lärlingvill

varda antagen, skall till Styrelsen ingifva egenhändigt skrifven ansökning

derom, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd och

smidesöfning. För att såsom hofslagarelärling kunna antagas erfordras

att kunna läsa och skrifva, hafva god frejd, frisk och stark kroppsbyggnad

samt ega någon öfning i de arbeten, som till hofbeslagsyrket höra.

§ 47.

Alla hofslagarelärlingar erhålla kostnadsfri undervisning och äro

under lärotiden att anse såsom i laga tjenst vid Institutet antagne, med

skyldighet att, under Instruktionssmedens husbondevälde, i Institutets

smedja verkställa alla de arbeten, som dem föreläggas. För högst tolf

af dessa lärlingar beredes, enligt Styrelsens bestämmande, fri bostad vid

Institutet med eldning, sängkläder och möbler samt fri kosthållning.

Företräde till erhållande af sådana friplatser tillkommer dem, som från

20

särskilda regementen och korpser anmälas hos Styrelsen att till militära

hofbeslagssmeder danas.

§ 48.

Hofslagarelärlingarnes lärokurs, som innefattar teoretisk hofbeslagskonst

samt praktisk öfning i förfärdigandet af hofbeslag och beslåendet

af såväl friska som sjuka hofvar, omfattar, i mån af lärlings anlag

och före inträdet vunnen arbetsskicklighet, en tid af minst tre och

högst nio månader samt afslutas med offentlig afgångsexamen, såsom i

§ 37 här ofvan är föreskrifvet.

§ 49.

Lärlingarne undervisas af Instruktionssmeden och stå under hans

närmaste tillsyn. De äro skyldige samtliga Institutets lärare lydnad och

hörsamhet samt skola ställa sig till efterrättelse den för Institutets lärjungar

gällande Ordningsstadga i allt hvad den på dem kan vara tillämplig.

Kap. 5.

Om Institutets Klinik, Hofbeslagssmedja och Apotek.

§ 50.

Vid Veterinär-institutet meddelas upplysningar och råd såväl för

bedömande af husdjuren i deras friska tillstånd, som till deras botande,

när de sjuknat.

Sjuka djur emottagas å Institutets sjukstallar, när sådant erfordras

och i den mån utrymmet medgifver.

För omförmälda ändamål skall alla söckendags-förmiddagar, på

dertill af Styrelsen bestämda och för allmänheten bekantgjorda tider,

alltid en lärare vara tillstädes; dock bör, för hastigt påkommande sjukdomar

eller inträffande olyckshändelser, alla dagar och tider på dygnet

råd och hjelp vid Institutets klinik kunna påräknas, till hvilket ändamål

en elev alltid bör vara såsom vakthafvande der anställd, samt, då sådant

påfordras, genast tillkalla vederbörande lärare.

§ 54.

De vilkor, under hvilka sjuka djur till vård å Institutets sjukstallar

emottagas, äro följande:

21

l:o För foder och underhåll betalas efter det pris, som, i förhållande

till inköpspriset, vid hvarje qvartals början af Styrelsen bestämmes och

i allmänna tidningar^ tillkännagifves;

2:o För använda medikamenter, bandager o. s. v. betalas efter räkning

eller på sätt Styrelsen föreskrifver;

3:o För den medicinska eller kirurgiska behandlingen vid Institutet

af sjuka djur erlägges icke någon afgift; men för attester öfver besigtningar

å friska djur samt för operationer å sådana djur betalas enligt

den för Institutet fastställda taxa;

4:o Alla förutnämnde kostnader skola ovilkorligen vid djurets återhemtande

godtgöras; afhemtas icke djuret sednast tvenne dagar efter det

tillsägelse derom blifvit egaren bevisligen meddelad, eger Föreståndaren

att, till förekommande af förlust för Institutet, hos Öfver-ståthållare-embetet

erhålla nödig handräckning för betalnings utbekommande.

§ 52.

Från Institutets ambulatoriska klinik kunna djurägare boende i

hufvudstaden eller inom det afstånd derifrån, som Styrelsen finner skäligt

bestämma, hemma hos sig erhålla vård för sjuka kreatur. Kostnaden

för de resor, som af denna sjukvård påkallas, godtgöres af Institutets

medel, men för sjelfva sjukvårdsbehandlingen skall djurets ägare

betala enligt den för Institutet fastställda taxa. Vid dessa resor, som

under kirurgieprofessorns inseende företagas antingen af bemälde professor

eller af den till hans biträde anställde adjunkt, skola de elever,

som tillhöra Institutets högsta årsklass, turvis vara följaktige.

§ 53.

Institutets smedja må af allmänheten anlitas för hästars skoning,

hvilken bör väl och skyndsamt verkställas. Betalning derför erlägges

efter gångbart pris, bestämdt genom en i smedjan uppslagen, af Styrelsen

godkänd, taxa.

§ 54.

Institutets apotek hålles dagligen öppet å tider, som af Styrelsen

bestämmas och skall derifrån ej mindre till Institutets kliniker, än

jemväl i allmänhet till dem, som sådant åstunda, expedieras veterinärläkemedel.

A apoteket'' skola, under kemieprofessorns tillsyn, Institutets

elever turvis tjenstgöra.

22

§ 55.

De afgifter, som erläggas för sådana besigtningar och operationer

å friska djur, hvilka å Institutet förrättas, tillfalla den lärare, under

hvars ledning dylik besigtning eller operation blifvit verkställd. Vid

den ambiilatoriska kliniken eger den lärare, som förrättningen verkställt,

att uppbära hälften af alla de sjukvårdsafgifter, som djurägaren skall

betala. Af apotekets årliga behållning tillkommer kemieprofessoren

en femtedel, likasom af smedjans behållna inkomst för året en femtedel

skall tillfalla Instruktionssmeden.

Kap, «.

Institutets fastigheter, inventarier, Bibliotek och öfriga samlingar.

§ 56.

I afseende å vården af Institutets byggnader förfares så, som i

allmänhet för underhållandet af Kronans hus är stadgadt.

§ 57.

Öfverinseendet å Institutets byggnader och alla tillhörigheter tillkommer

Föreståndaren, men närmaste tillsynen såväl öfver byggnader

och tomter, som å inventarier och förråd tillhör Kamereraren, hvilken

öfver alla inventarier skall föra noggranna förteckningar.

§ 58.

Hvarje år i Juni månad, nyss efter afslutad årsexamen skall, i

Chefens eller annan af honom förordnad Styrelseledamots öfvervaro och

under Föreståndarens ledning samt med biträde af en tillkallad byggnadskunnig

person och af Kamereraren, besigtning ske af alla Institutets

hus och byggnader, till tak, murar, eldstäder och innanrede, samt

inventering af all dess redskap, möbler och förråd, dervid uti protokoll,

som föres af Styrelsens sekreterare, noggrannt antecknas anmärkta brister

och det sätt, som för deras afhjelpande föreslås, likasom de förbättringar,

nybyggnader eller anskaffningar, som anses vara af beliofvet påkallade;

egande Föreståndaren tillse, att de inventarier, som vid besigtning

saknats eller befunnits bristfälliga, utan uppskof varda ersatte eller

r- 23

i godt skick försatte af den, som skadan vållat. De förslag till byggnadsföretag

och till inventariers anskaffande eller förbättring, som vid

den årliga besigtningen blifvit gjorda, underställas den omedelbart derefter

sammanträdande Styrelsens pröfning och, om de angå nybyggnad

eller större reparation eller ombyggnad, inhemtas deröfver yttrande af

Ofver-intendents-embetet, som bör Styrelsen med erforderligt biträde tillhandagå,

hvarefter förslaget öfverlemnas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

och godkännande. Vigtigare byggnadsarbeten böra på entreprenad

offentligen utbjudas, men om mindre reparationer, som ej öfverstiga Institutets

disponibla tillgångar, eger Styrelsen att sjelf besluta och dem

under Föreståndarens och Kamererarens tillsyn verkställa antingen på

entreprenad, eller genom egen ledning af arbetet och efter räkning.

§> 59.

Öfver anskaffningen af de inventarier, som i större antal erfordras

eller äro af beskaffenhet att genom leverans kunna lättare och

bättre åstadkommas, likasom alltid ved och kol samt de artiklar, som

tillhöra utfodringsförrådet, böra på entreprenad utbjudas.

§ 60.

Å Institutets vetenskapliga hjelpmedel och inventarier, dess bibliotek

och arkiv, dess apotek och Övriga samlingar, låter Styrelsen

likaledes en gång hvarje år näst efter årsexamen anställa besigtning,

dervid fullständigt protokoll föres af Styrelsens sekreterare och noggrann

inventering verkställes efter specitik förteckning eller katalog,

som bör vara upprättad och förd af den professor, till hvilkens lärarebefattning

samlingen hörer, eller af den lärare, åt hvilken samlingen kan

vara särskildt anförtrodd; och eger Styrelsen tillse, att dervid förekommande,

af vårdaren förvållade skador och brister ersättas af den, som

är för samlingen ansvarig.

Kap. 7.

Institutets ekonomi och betjening.

§ 61.

För elevernas och lärlingarnes kosthållning antager Styrelsen för

ett år, räknadt från läseårets början, efter offentligt utbjudande, en en

-

— 24

treprenör, åt hvilken vid Institutet beredes nödigt utrymme för bostad

åt hans familj och tjenstfolk samt rum för spisningen, matlagningen och

matförråden, likasom Institutet åt honom håller möbler i serveringsrummen

och de nödvändigaste köksinventarier. Denne entreprenör, som

förskottsvis för hvarje månad får uppbära det belopp, som motsvarar

den betingade kosthållningen skall för detta belopp och för noggrann!

uppfyllande af åtagna förbindelser anskaffa sådan borgen, som af Styrelsen

godkännes.

§ 62.

Såsom biträde åt Föreståndaren och Kamereraren för utförande

af budskickningar och ekonomien rörande ärenden, antager Styrelsen,

på Föreståndarens förslag, en Vaktmästare, den der äfven såsom portvakt

och såsom ansvarig för lärosalarnes städning och eldning samt för vedförrådet

betjena!1 Institutet; börande Vaktmästaren äfven hafva tillsyn

deröfver att elevers och lärlingars logementer varda ordentligen städade

och eldade. På enahanda sätt anställes en Fodermarsk, som har ansvarig

vård öfver Institutets hela foderförråd och besörjer foderutdelningen

efter vederbörandes anordning; honom tillhör jemväl att för gatans

och tomtens renhållning ansvara. I öfrigt eger Styrelsen att till upppassning

i anatomisal och laboratorium, till förrättande af körslor, vedhuggning

och annat vid Institutet förekommande gröfre arbete, likasom

till städning och uppeldning af lärosalar samt elevernas och lärjungarnes

bostäder, på Föreståndarens förslag, det erforderliga antalet tjenare

och hvarderas lönevilkor bestämma.

§ 63.

Öfver Institutets hela ekonomi och betjening utöfvar Föreståndaren,

med Kamererarens biträde, den närmaste tillsynen. Alla Institutets

tjenare antagas af honom och han eger ock att dem ur tjensten uppsäga

eller entlediga. De äro derföre alla att anse såsom stående under

Föreståndarens husbondevälde.

25

Kap §.

Institutets drätsel, räkenskap och redovisning.

§ 64.

Kamererare^ som antages på det sätt och med de tjensteåligganden,

som 18 § i dessa stadgar föreskrifter, är Institutets räkenskapsförare

och kassör.

§ 65.

Institutets inkomster utgöras af statsanslag jemte de medel, som

elevernes kosthållningsafgifter samt Institutets kliniker, smedja, apotek

o. s. v. kunna inbringa. Inflytande medel, som ej genast för nödiga

och förhandenvarande utbetalningar behöfvas, skola göras fruktbärande

genom insättning i Rikets Ständers Bank eller annan Bankinrättning,

på det sätt Styrelsen föreskrifver.

§ 66.

Den under Kamererarens band varande kassa, till hvilken ingå

alla vid Institutet inflytande medel, afslutas vid utgången af hvarje

vecka, egande dock Veterinär-styrelsens Chef eller Institutets Föreståndare

att, när de helst för godt finna, kassan inventera. Utestående fordringar

skall Kamereraren efter utgången af hvarje qvartal indrifva.

Honom tillhör ock att vid hvarje månads slut, eller annars då Chefen

eller Föreståndaren det fordrar, afgifva, efter föreskrifvet formulär uppställd,

fullständigt verificerad rapport eller redogörelse för Institutets inkomster

och utgifter. Hvarje utbetalning skall, för att kunna af Kamereraren

försvaras, vara grundad på Föreståndarens skriftliga anordning

eller på den af Styrelsen fastställda och Kamereraren till efterrättelse

meddelade staten.

§ 67.

Räkenskaperna, som under särskilda, af Styrelsen bestämda konti

skola upptaga alla inkomster och utgifter, höra afslutas med kalenderår

och före näst efter räkenskapsåret följande Februari månads utgång

vara till Styrelsen aflemnade. De skola åtföljas af behöriga verifikatio

4

-

26

ner, fullständiga förteckningar öfver inventarier och persedlar, med å

dem utförda värden, samt månadtliga utfodringslistor, uppställde efter af

Styrelsen gifvet formulär, o. s. v.

§ 68.

Det förflutna årets räkenskaper och förvaltning skola inom nästföljande

Mars månads utgång granskas af trenne utaf Kongl. Maj:t, efter

Styrelsens underdåniga anmälan, utsedde Revisorer. Till dessa Revisorer

skall af Styrelsen öfverlemnas, jemte räkenskaperna samt deras verifikationer

och allegater, den årsberättelse, som i § 3 är omförmäld. Sedan

Revisorerne öfver räkenskaper och förvaltning afgifvit sin berättelse,

Öfverlemnas denna till Styrelsen, som deröfver bör skyndsamt aflåta den

förklaring, hvartill möjligen Revisorernes anmärkningar kunnat gifva anledning.

Revisionsberättelsen jemte Styrelsens deröfver afgifna utlåtande

skola utan uppskof till trycket befordras, hvarefter såväl denna handling

som den ofvannämnda årsberättelsen till Kongl. Maj:t öfverlemnas.

I hvarje fall böra dessa berättelser vara före Maj månads utgång offentliggjorde.

Särskild redovisning för de Veterinär-institutet på stat anslagne

medel skall före Mars månads utgång hvarje år, för det nästförflutna,

till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätts granskning ingifvas.

* ■■'' i i i i fl traf liv f i \ 1 , js % s; >1 t) I.) w\ I is / *) x inn '' ^ * •

27

Bil. Litt. A.

Undervisninffsplan för Veterinär-institntets Elever.

Antal undervisningstimmar i hvarje vecka för särskilda läroämnen:

Läroämnen:

lista

klass.

2:dra

klass, i

3:dje j 4: de

klass, i klass.

Kemi (och Toxikologi)...............

Fysik....................... . .

Botanik........................

Laborationer eller exkursioner...........

Farmakologi och farmakodynamik..........

Speciel Anatomi....................

Allmän Anatomi • • .................

Pathologisk Anatomi............... . . .

Dissektioner (3 timmar hvarje dag), Hofbeslags

konst

(samma tider)................

Efter Dissektionernas slut:

Fysiologi........................

Zoologi.........................

Husdjursskötsel.....................

4 i

3 |

2 I

8

4

2

3

8

4

1 I

18 i 18 i

1 ! —

2

4

1

1 i

4 i

2

4

2

12

4

Ytterlära....................

L

9

Veterinär-rättsmedicin...............

'' ; ''

]

i

A

Kirurgi...................

2

2

Kirurgiska Operationsöfningar ............

Obstetrik...........i V .......... .

—

4

2

Hofbeslagslära • • . .................

2

2

2

Allmän och Speciel Pathologi och Therapi.....

r—

2

5

1 Epizootilära.......................

:

—

2

Klinik ...... ... ; : : ................

—

12

12

i Ridkonst inom eller utom Institutet........

i

■2

2

—

—

Summa

47

50

45

40

90

‘uinAft/

sila

union noo

28

Bil. Litt. B.

Första Klassen.

Fysik: Elementerna af mekaniken, läran om elektricitet och magnetism.

Botanik: Organografi och systematik; Linnés sexualsystem (kännedom

om 2—300 växter) och exkursioner.

Kemi: Elementarkurs i den oorganiska kemien, omfattande metalloiderna

och metallerna, qvantitativ analys.

Zoologi: Djurrikets indelning och system, en öfversigt af Sveriges däggdjurs

- och fogelfauna. Husdjurens naturalhistoria.

Anatomi och Fysiologi: Ben- och bandläran med tillämpning jemväl på

ytterläran samt extremiteter nas och hålens muskler hos alla husdjur.

Hofbeslag: Hofvens byggnad och förrättning (funktion); beslagets ändamål;

hofvens afverkning och normalbeslags anläggning.

Praktiska öfning av: Exkursioner, laborationer, dissektioner, hofbeslagsöfning,

husdjursskötsel och ridning.1

Andra Klassen.

Fysik: Läran om värmet, ljuset och ljudet, till sådant omfång, som för

fysiologiska studier är nödvändigt.

Botanik: Växtrikets naturliga familjer. Kännedom om 5—600 växter

samt foder- och giftväxter, Växtfysiologi.

Kemien: Fullständig kurs i såväl den oorganiska som organiska kemien

och den qvalitativa analysen.

Zoologi: Öfversigt af Sveriges amfibier och fiskar. De lägre djuren,

hufvudsakligen med afseende på deras utveckling och förhållande

till husdjuren. Husdjurens naturalhistoria.

Anatomi och Fysiologi: Läran om musklerna, inelfvorna, kärlsystemet

samt dessa verktygs funktioner.

Allmän Anatomi: De friska väfnadernas i djurkroppen byggnad samt

vätskornas fysiska och kemiska beskaffenhet.

29

Hofbeslagslära: Om bildningsfel och sjukdomar i hofven samt de beslag,

som för sådana abnormiteter erfordras.

Praktiska öfning ar: De samma som för första klassen.

Tredje Klassen.

Toxikologi: Läran om de allmännaste oorganiska och organiska ifterna

och undersökningsmetoderna för att dem upptäcka.

Farmakognosi: Läran om drogerna, deras härkomst, egenskaper, förskämning,

förvexling och förfalskning.

Farmaci och Farmaceutisk Kemi: Läkemedlens berednings- och förfaringssätt,

egenskaper, vanliga föroreningar och förfalskningar.

Anatomi och Fysiologi: Nerfsystemet (hjernan, ryggmärgen och nerfsystemet).

Urin- och köns-organerna. Hudens byggnad. Fostret och

dess utveckling. Repetition af föregående kurser. Fullständig kurs

i fysiologien.

Allmän Pathologi: Läran om sjukdomarnes orsaker och symptomer, dessas

indelning och betydelse. De f)7sikaliska undersökningsmetoderna.

Patologisk Anatomi: Systematisk öfversigt af de vanligaste sjukliga förändringar,

som förekomma i kroppens särskilde delar. Obduktioner.

Speciel Pathologi och Therapi: Läran om inflammationerna och deras behandling.

Hofbeslagslära: Fullständig kurs i teoretisk och praktisk hofbeslagslära

och konst. (Repetition och fortsättning af kurserna i l:a och 2:a

klassen)

Kirurgi: Allmänna operationsläran.

Praktiska öfningar: Dissektioner. Laborationer. Kliniska öfningar. Hofbeslag.

Obduktioner.

Fjerde Klassen.

Speciel Pathologi och Therapi: Alla hos svenska husdjur förekommande

sjukdomar, till diagnos, prognos och behandling; inberäknad läran

om farsoterna (epizootierna) med de polisåtgärder, som emot dem

böra vidtagas.

30

Far mako dynamik: Läkemedlens fysiologiska och therapeutiska verkningar,

sättet för deras ingifning samt dos-läran.

Kirurgi: Allmän och speciel operationslära samt kirurgisk anatomi.

Obstetrik: Kännedom om drägtigheten hos olika husdjur; om normala

och abnorma förlossningar samt sättet och medlen att dem leda och

afhjelpa; om efterbörden, moderdjurets och fostrets behandling.

Husdjur saf''v el: (omfattande alla husdjursslag) Lagarne för afveln i allmänhet,

valet af afvelsdjur; sätten för kopulation, och ungdjurens

uppdragning för olika ändamål.

Husdjur sskötseln: Läran om näring och utfodring för olika ekonomiska

ändamål, om vattnet och luften samt djurens hudskötsel, omfattande

alla husdjuren.

Ytterlära: Läran om alla kroppsdelars normala beskaffenhet och betydelse,

deras sjukligheter och fel samt dessas inflytande på djurens

duglighet för olika gagnsbruk. Med tillämpning på häst, nötkreatur,

får och svin.

Veterinär-rättsmedicin: Lagar och författningar rörande veterinära förhållanden;

lagstiftning om återgångsfel och förordningar om smittosamma

sjukdomar.

Praktiska öfningar: Kirurgiska operationsöfningar; ambulatorisk och stationär

klinik. Obduktioner.

9 hus ro ro.o d fn Öl

KI»asÅT ibo

bo lignit» Il tf .1B010

tom

nära

31

Bil. litt. C.

Kemi: Fullständig kurs i den oorganiska och organiska kemien samt

qvalitativa analysen.

Fysik: Läran om elektricitet och magnetism, ljuset, värmet och ljudet

samt grunderna för mekaniken.

Botanik: Sveriges allmännare fanerogama växter isynnerhet foderväxter

och giftiga; Linnés sexualsystem, det naturliga systemet; växtterminologi,

morfologi och fysiologi.

Farmakognosi: Drogernas härkomst, karakterer, förvexling, förfalskning,

duglighet eller oduglighet.

Farmaci och Farmaceutisk kemi: Läkemedlens berednings- och förvaringssätt,

egenskaper, föroreningar och förfalskningar.

Far mako dynamik: Läkemedlens fysiologiska och therapeutiska verkningar;

sättet för ingifning och doserna

Toxikologi:

Kännedom om mineral iska gifters upptäckande.

Zoologi: Det zoologiska systemet; Sveriges däggdjursfauna; speciel kännedom

om husdjuren och deras olika racer samt om de parasitdjur,

som lefva i eller på husdjuren.

Anatomi och Fysiologi: Läran om ben, band, muskler, inelfvor, blodoinloppsverktyg

och lymfkärl, nerver och dess centralorganer, urethrogenital-systemet

och huden samt fostret och dess utveckling hos

alla Sveriges husdjur; alla organers förrättningar såväl som inom

djurkroppen sig företeende processer, såsom digestion, respiration

etc.

Allmän Anatomi: Djurkroppens väfnader och vätskor till kemisk, fysisk

och anatomisk beskaffenhet.

Patologisk Anatomi: De i djurkroppen oftast förekommande sjukliga förändringar;

att kunna verkställa en obduktion och redogöra för dervid

funna afvikelsers beskaffenhet.

Allmän Patologi: Sjukdomarnes orsaker och symptomer; dessas sednares

uppkomst, betydelse och indelning; kännedom om fysikaliska

undersökningsmetoderna.

Speciel Pathologi och Therapi: Alla hos svenska djur förekommande invärtes

sjukdomar till diagnos, prognos och behandling.

32

Epizoörtlära: Alla de farsoter, som angripa husdjuren.

Kirurgi: Alla såväl allmänna som speciela operationer.

Obstetrik: KÖnsorganerna; drägtigheten; förlossningen; förhållanden, som

kunna förhindra eller försvåra förlossningen, hos moderdjur eller

foster och sätten att afhjelpa dessa. Behandling af moderdjur och

foster efter förlossningen.

Veterinär-rättsmedicin: Undersökning af lefvande eller liflösa föremål

(besigtningar och obduktioner); protokollers och attesters uppsättning.

Kännedom om gällande författningar mot farsoter, smittosamma

sjukdomar och återgångsfel.

Husdjur sskötsel: Näringsämnena och näringsmedlen samt djurens utfodring;

läran om vatten, ljus och luft och dessas inflytande på djurkroppen.

Hudens och hofvens skötsel.

Husdjur saf v el: Förädling; val af afvelsdjur; parning; skötseln af det

drägtiga hondjuret och uppdragning af ungdjuren.

Ytterlära: Hästens, hornboskapens, fårets och svinets.

Hofbeslag: Hofvens anatomi och fysiologi; hofbeslagets grunder och utförande

i hofvens friska och sjuka tillstånd. Hofbeslagets historia

och olikhet i olika länder.

33

Förslag till stadgar för Veterinär-inrättningen

i Skara,

§ i.

Veterinär-inrättningen i Skara skall hafva till ändamål dels att

lemna undervisning uti veterinär-vetenskapen, och särskildt i den del

deraf, som afser hofbeslaget, dels äfven att vara en sjukvårdsanstalt för

husdjur, som derstädes till botande anmälas.

§ 2.

Ofveruppsigten å inrättningen tillkommer Veterinär-styrelsen. Den

närmaste tillsynen handhafves af en Direktion, bestående af en ordförande

och 2:ne ledamöter, hvilka, uppå Veterinär-styrelsens underdåniga

förslag, utnämnas af Kongl. Maj:t.

§ 3.

En gång hvarje hälft år och i öfrigt då inrättningens angelägenheter

fordra skall, på ordförandens kallelse, Direktionen sammanträda

vid inrättningen. Vid dessa sammanträden föredragas ärendena af inrättningens

föreståndare, som i öfverläggningarne, men ej i besluten,

eger att deltaga. Är ordföranden hindrad föres ordet af äldste närvarande

ledamoten och eger Direktionen att vid dessa tillfällen äfvensom,

då någon af dess ordinarie ledamöter har förfall, utse och inkalla

suppleant.

34

§ 4.

Direktionen åligger:

att tillse det undervisningen med nit handhafves samt att ordning

jemväl i (ifrigt varder vid inrättningen iakttagen;

att granska och, före September månads början hvarje år, till Veterinär-styrelsens

vidare pröfning öfverlemna den af inrättningens lärare

afgifna nndervisningsplan;

att likaledes till Veterinär-styrelsens bepröfvande öfverlemna de förslag,

som för undervisningen eller ekonomien vid inrättningen äro af

större vigt eller omfattning;

att pröfva och afgöra inkomna ansökningar till sådana lärlingsplatser,

åt hvilkas innehafvare, jemlikt 13 § i dessa stadgar, understöd

meddelas;

att likaledes pröfva och afgöra de besvär i mål af disciplinär beskaffenhet,

som af lärare, lärlingar eller betjening hos Direktionen anmälas;

att

granska den journal och de förteckningar, som enligt hvad här

nedan finnes stadgadt skola af lärarne afgifvas;

att hafva vården om och uppsigten öfver inrättningens hela ekonomi;

skolande alltså Direktionen, under eget ersättningsansvar, öfvervaka förvaltningen

af inrättningens kontanta medel, foga anstalt derom, att dess

för utlåning disponible tillgångar göras räntebärande samt tillse att inrättningens

säkerhetshandlingar i behörig tid förnyas; åliggande derjemte

Direktionen att låta verkställa årliga besigtningar å inrättningens byggnader

och lägenheter, dess inventarier och samlingar; samt

att årligen före Februari månads utgång till Veterinär-styrelsen afgifva

fullständig berättelse om inrättningens hela verksamhet och förvaltning

under nästföregående år.

§ 5.

Vid inrättningen skola finnas en förste lärare, hvilken med benämning

af lektor tillika är inrättningens föreståndare, samt en andre

lärare eller adjunkt.

§ 6.

Förste läraren, hvilken i sin egenskap af föreståndare har sig

anförtrodd närmaste ledningen af inrättningen äfvensom den omedelbara

förvaltningen af dess ekonomi, åligger:

35

att, i. samråd med andre läraren, för hvarje läseår uppgöra förslag till

undervisnings- och föreläsningsplan, hvilket förslag, sedan detsamma&blifvit

åt Veterinar-styre sen godkändt, bör genom föreståndarens försorg

• behörigt fullgörande af egen undervisnings- och föreläs

.

"^skyldighet, hafva närmaste tillsynen deröfver att undervisningen vid

inrättningen enligt den fastställda planen ordentligt handhafves •

• matrikel öfver de lärjungar, som vid inrättningen undervisas

i hofbeslagskonsten, och vaka öfver deras uppförande;

ofveryaka sjukvården vid inrättningen samt föra journal öfver

f vin,,1 !taCIeSi Vardade4 SJuka kreatur, sjukdomarnes beskaffenhet och

förlopp samt de deremot använda botemedlen''

riei. ie‘ inrättningens byggnader och lägenheter, dess inventa

nei,

bibliotek och samlingar behörigen vårdas och förifras

att

a behöriga tider indrifva inrättningens fordringar samt verkställa

J pa den faetstallda staten eller Direktionens särskilda beslut grundad6

utgifter; skolande i följd häraf föreståndaren jemväl föra inrättningens

räkenskaper; Udlimn

att årligen före Januari månads utgång till Direktionen afgifva fullständig

berättelse om inrättningens hela verksamhet under nästföree-ående

ar, samt att hos Direktionen anmäla inrättningens behof och föreslå

deraf beroende åtgärder; åliggande slutligen föreståndaren, som för

uppbörden åt de medel, dem han för inrättningens räkning får om händei,

skall stalla sådan borgen som af Direktionen godkännes

,, atk med iakttagande af hvad dessa stadgar innehålla, ställa sig- till

efterrättelse hvad Veterinär-styrelsen eller inrättningens Direktion för

ofngt kunna honom i tjensten anbefalla

-

$ 7.

Andre läraren eller adjunkten åligger:

att, med biträde af eu särskildt antagen,

lönad, arbetssmed, bestrida undervisningen vid

smedja och bibringa lärlingarne fullständig

beslagskonsten;

åt smedjans inkomster afinrättningens

instruktionsinsigt

och färdighet i hof

-

att biträda vid inrättningens sjukvård; samt

i i rV°/ Öfn^ med föreståndaren dela undervisnings- och föreläsnine-sskyldigheten

enligt den plan, som för läseåret blifvit fastställd- ff

att tillse det instruktionssmedjan, dess tillhörigheter och verktygsom

åt honom enligt inventarii-förteckning emottaga* och för Indika han

0

36

är ansvarig, behörigen vårdas och underhållas; åliggande honom att

månadtligen till föreståndaren afgifva redovisning för smedjans inkomster

och utgifter;

att upprätta och i fullständigt skick hålla förteckningar öfver inrättningens

inventarier, bibliotek och samlingar; äfvensom att vid Direktionens

sammanträden föra protokoll;

skolande andre läraren i sina tjensteåligganden ställa sig till efterrättelse

de närmare föreskrifter, som Direktionen eller föreståndaren honom

meddelar.

§ 8.

Lärarne erhålla löner på stat och derjemte fria bostäder vid inrättningen.

Under förbehåll att deras åligganden såsom lärare vid inrättningen

derigenom icke eftersättas, må med Direktionens bifall dem

kunna medgifvas att sysselsätta sig med enskild veterinärpraktik. Ingen

lärare får dock, utan Veterinär-styrelsens särskilda tillåtelse, innehafva

annan veterinärtjenst.

§ 9.

Då lärarebefattning varder ledig, underrätte Direktionen derom

Veterinär-styrelsen och afgifve förslag angående tjenstens bestridande

under ledigheten. I afseende å ledighetens kungörande, pröfning af sökandes

kompetens, offentliga profföreläsningars hållande samt tjenstens

tillsättande, likasom rörande afskeds beviljande från läraretjenst vid inrättningen

gälle enahanda föreskrifter, som rörande adjunktsbefattning

vid Veterinär-institutet i Stockholm finnas stadgade.

Utom de sålunda föreskrifne profföreläsningarne skall andre läraren,

med afseende å föremålen för hans undervisningsskyldighet, derjemte

aflägga ett sådant praktiskt prof, som för instruktionssmeden vid

Veterinär-institutet i Stockholm finnes stadgadt.

§ 10.

Då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,

eo-er Direktionen att under högst 14 dagar bevilja lärare tjenstledighet.

Ansökning om längre ledighet skall genom Direktionen anmälas hos

Veterinär-styrelsen samt, om ansökningen tillstyrkes, vara åtföljd af Direktionens

yttrande huru med tjenstens bestridande under ledigheten

skall förhållas.

37

§ 11.

Beträdes lärare med fel eller försummelse i sill befattning, äge

Direktionen honom varna. Inträffar förnyad försummelse eller är felet

åt svårare beskaffenhet, skall Direktionen anmäla förhållandet hos Veterinär-styrelsen,

som äger att förfara på sätt i dylika fall rörande adjunkt

vid Veterinär-institutet är stadgadt; ägande emellertid Direktionen

att, i afvaktan å Styrelsens beslut, från tjenstens utöfning afstånga den

lärare, om hvars felaktighet anmälan sålunda blifvit gjord.

§ 12.

Utom meddelande af undervisning i hofbeslaget, hvilken under hela

året fortgår, skola inrättningens lärare från den 1 Oktober till den 15 December

samt från den 15 Januari till deri 15 April, en eller tvenne timmar

dagligen, hålla föreläsningar enligt den af Veterinär-styrelsen godkända

planen. Dessa föreläsningar, afsedda företrädesvis för sådane personer,

som egna sig åt jordbruksyrket eller husdjursskötselns studium, böra i

husdjurens anatomi och fysiologi, husdjursskötseln och husdjursafveln

samt ytterläran upptaga sådana kortfattade kurser, som under tvenne

läseterminer, räknade från den 1 Oktober till den 15 April hinna att

föredragas. För tillträde till dessa föreläsningar betalar hvarje åhörare

hel kurs med 50 R:dr, deraf 25 R:dr erläggas före inträdet vid höstterminens

och 25 R:dr vid vårterminens början. Dessa afgifter uppbäras

af föreståndaren och fördelas af Direktionen mellan båda lärarne

i förhållande till den tid, hvardera på föreläsningarne användt.

§ 13.

Undervisning i hofbeslagskonsten lemnas vid Institutets smedja

åt så många lärlingar, som utrymmet medgifver. Den som till lärling

vill varda antagen, skall till Föreståndaren ingifva egenhändigt skrifven

ansökning, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd

och förut vunnen öfning i smidesyrket. För att såsom hofslagarelärling

blifva antagen fordras att kunna läsa och skrifva, hafva god frejd,

frisk och stark kroppsbyggnad samt äga någon öfning i de arbeten,

som till hofbeslagsyrket höra.

§ 14.

Alla hofslagarelärlingar erhålla kostnadsfri undervisning. Så långt

utrymmet vid inrättningen medgifver, beredas för desse lärlingar fria

bostäder med sängkläder och möbler, hvarjemte 4 af dem under lärotiden

erhålla understöd, som för hvardera, utgår med 20 R:dr ilmånaden.

Företräde till erhållande af sådant understöd tillkommer dem,

som från regementen och korpser anmälas att till militära hofbeslagssmeder

danas.

§ 15.

Lärokursen, som innefattar teoretisk hofbeslagskonst samt praktisk

öfning i förfärdigandet af hofbeslag och beslåendet af såväl friska

som sjuka hofvar, omfattar, i mån af lärlings anlag och före inträdet

vunnen arbetsskicklighet, eu tid af minst tre och högst nio månader

samt afslutas med offentlig afgångsexamen, som i nästföljande § stadgas.

§ 16.

Med de hofslagarelärlingar, som genomgått föreskrifven lärokurs,

anställes före deras afgång från inrättningen offentlig examen. I närvaro

af en bland Direktionens ledamöter eller dennes ombud jemte Föreståndaren

skola lärlingarne dervid af tvenne lärare förhöras i hofvens anatomi

och sjukdomar samt hofbeslagets teoretiska grunder äfvensom

aflägga praktiska prof i beslagssmide och skoning. Afgångsbetyget utfärdas

med särskilda betygsgrader af Berömlig, Med beröm godkänd

och Godkänd samt undertecknas af Föreståndaren och andre läraren.

§ 17.

Lärlingarne äro under lärotiden att anse såsom i laga tjenst vid

inrättningen antagne. De stå under andre lärarens husbondevälde med

åliggande att i hofbeslagssmedjan verkställa alla de arbeten dem föreläggas.

Jemväl föreståndaren äro de skyldige lydnad och hörsamhet

samt skola ställa sig till efterrättelse den ordningsstadga, som, af Veterinär-styrelsen

utfärdad, bör vid inrättningen och i dess smedja finnas

anslagen.

§ 18.

Felar lärling emot hvad stadgadt blifvit, eller underlåter han att

iakttaga ett godt uppförande, varde han af föreståndaren varnad. Vid

förnyad förseelse anmäle föreståndaren förhållandet hos Direktionen, som,

efter det lärlingen blifvit hörd, har att besluta om ytterligare varning

må äga rum, eller om lärlingen bör från inrättningen skiljas. Lärling,

39

som fi ån inrättningen åtnjuter understöd, kan, i sammanhang med den

förnyade varning som Direktionen sålunda meddelar, förklaras nämnde

förmån förlustig.

§ 19.

Vid inrättningen meddelas upplysningar och råd, såväl för bedömande

af husdjuren i deras friska tillstånd, som till deras botande när

de sjliknat.

Sjuka djur emottagas å inrättningens sjukstall när sådant erfordias

och i den man utrymmet medgifver. För att sådan sjukvård alla

tider ma kunna vid inrättningen erhållas, bör en af lärarne alltid vara

der tillstädes.

§ 20.

De vilkor, under livilka vard åt sjuka djur eller råd och upplysningar

rörande friska djur meddelas från inrättningen, äro följande:

Do) Djurägaren betalar för foder och underhåll efter det pris, som,

i. förhållande till inköpskostnaden, vid hvarje qvartal början af Direktionen

bestämmes och i ortens tidningar tillkännagifves;

2:o För medikamenter, bandager och andra sjukvårdspersedlar betalas

efter räkning eller på sätt Direktionen föreskrifver;

öm) För den medicinska och kirurgiska behandlingen af sjuke djur,

som å inrättningen till vård emottagas, erlägges icke någon afgift; men

för attester öfver besigtningar å friska djur, äfvensom för operationer å

friska djur skall djurägaren lemna betalning enligt den för inrättningen

fastställda taxa;

4:o Förutnämnde kostnader och afgifter skola godtgöras innan

djuret återhemtas. Afhemtas icke djuret sednast tvenne dagar efter

det tillsägelse derom blifvit ägaren bevisligen meddelad, äge föreståndaren

att, till förekommande af förlust för inrättningen, hos Konungens

Befallningshafvande erhålla nödig handräckning.

§ 21.

Inrättningens smedja må af allmänheten anlitas för hästars skoning.

Betalning derför erlägges efter gångbart pris, bestämdt genom eu

af Veterinär-styrelsen godkänd taxa, deraf ett exemplar bör vara i smedjan

anslaget. Jemväl andra smidesarbeten än hofbeslag må, då lärlingarnes

undervisning derigenom icke försummas, i smedjan verkställas.

40

§ 22.

För sjukvård utom inrättningen äger den lärare, som dervid biträda

att af djurägaren uppbära ersättning enligt hvad den för veterinära

förrättningar gällande allmänna taxa bestämmer. Afgitter för sådana besigtningar

och operationer å friska djur, som verkställas vid inrättningen,

tillfalla den lärare, under hvars ledning dylik besigtning eller operation

ägt rum. Af smedjans behållna årliga inkomst äger andre läraren,

i sin egenskap af smedjans föreståndare, att uppbära en fjerdedel.

§ 23.

I afseende å vården af inrättningens byggnader förfares så, som

för underhållandet af Kronans hus i allmänhet är stadgadt. Hvarje år

i Juni månad skall, i närvaro af Direktionen och under föreståndarens

ledning, besigtning hållas å alla inrättningens hus och byggnader samt

inventering verkställas af alla dess samlingar, förråder och tillhörigheter.

Skulle ombyggnad eller större reparation ifrågakomma, öfverlemnas

frågan till Veterinär-styrelsen, som dermed förfar på sätt om nybyggande

eller reparationer vid Veterinär-institutet är stadgadt. Sådane mindre

reparationer och inventariiuppköp, som icke öfverstiga ett sammanlagdt

belopp af 400 R:dr för året, må af Direktionen beslutas och under föreståndarens

inseende verkställas; åliggande föreståndaren tillse, att de

inventarier, som vid besigtningen saknats eller befunnits bristfälliga, utan

uppskof varde ersatte eller i godt skick försatte af den som skadan vållat.

§ 24.

För verkställande af utfodring och öfrig uppassning vid inrättningens

sjukstall äger föreståndaren att på inrättningens bekostnad, med

användande af derför i stat särskildt anvisade medel, antaga erforderlig

betjening.

§ 25.

Inrättningens inkomster skola, der de ej för inrättningens löpande

utgifter tagas i anspråk, göras fruktbärande på sätt Direktionen derom

bestämmer. Såsom ansvarig för inrättningens alla fonder, hvilka skola

till kapital oförminskade bibehållas, äger Direktionen att, när den så

för godt finner, inventera inrättningens kassa, äfvensom om sättet för

vården af inrättningens säkerhetshandlingar meddela de föreskrifter, som

den finner erforderliga.

41

§ 26.

De åt föreståndare]) torda räkenskaper ötver inrättningens inkomster

och utgift r böra afslutas med kalenderår och skola, jemte dertill

hörande fullständiga verifikationer, inom Januari månads utgång hvarje

år varda för det föregående året aflemnade till Direktionen, på hvars

anmälan Veterinär-styrelsen förordnar om revision af dessa räkenskaper.

Revisionsberättelsen, åtföljd af de förklaringar, hvartill samma berättelse

från Direktionens eller föreståndarens sida må föranleda, skall före derpåtöljande

Mars månads utgång till Veterinär-styrelsen insändas.

Förslag till instruktion för Öfver-lands

veterinären.

§ i.

Öfver-landsveterinären, som tillika är professor vid Veterinärinstitutet

i husdjursskötsel och afvel, tillsättes på sätt om professorers

vid Institutet antagande är särskilt stadgadt; han är derjemte ledamot

i Veterinär-styrelsen och har i dessa sina embetsbefattningar att ställa

sig till efterrättelse de för Veterinär-institutet och Veterinär-styrelsen

särskild! utfärdade nådiga stadgar.

§ 2.

Öfver-landsveterinären tillkommer det omedelbara öfverinseendet

öfver alla praktiserande civila veterinärläkare, deras tjenstgöring och

verksamhet; honom åligger ock att med råd och upplysningar rörande

husdjursafvel och husdjursskötsel på anmodan tillhandagå Landtbruksakademien,

Öfver-stuteristyrelsen och Stamholländeri-styrelsen samt förrätta

besigtningar i statens stuterier, stamholländerier, stamschäferier och

andra likartade inrättningar, som af allmänna medel underhållas, äfvensom

att vid utbrytande farsoter eller ovanliga fall af annan stor sjuklighet

bland husdjuren föreslå de särskilda åtgärder, som pröfvas nödiga

för sjukdomens botande eller förhindrande af smittans spridning.

Uti alla dessa fall står Öfverlands-veterinären under Veterinärstyrelsens

order och har att ställa sig till efterrättelse de af Styrelsen

eller dess chef lemnade uppdrag och anvisningar.

43 —

§ 3.

Såsom ledamot i Veterinär-styrelsen tillhörer honom att de från

samtlige civil-veterinärläkarne i riket inkomna rapporter och embetsberättelser

granska och, med särskild! fästadt afseende på innehållets

veterinär-vetenskapliga intresse, inför Styrelsen föredraga.

§ 4.

Hvarje år under Juli och Augusti månader skall Öfver-landsveterinären,

efter inom Veterinär-styrelsen uppgjord reseplan, verkställa inspektionsresor

i landet och derunder på ort och ställe företaga sorgfällig

granskning af veterinärläkarnes verksamhet, besigtiga veterinära sjukvårdsanstalter

o. s. v.; skolande planen för dessa resor så uppgöras,

att Ofver-landsveterinärens inspektionsresor inom rikets alla län böra

inom en tid af fem år vara verkställde, dock att han ej må vara bunden

af någon viss ordningsföljd de olika länen emellan, utan desamma

efter sig företeende omständigheter omvexlande besöka, likasom han,

derest Styrelsens chef sådant anser nödigt, äfven må under denna tidrymd

förnyade gånger besöka samma distrikt.

§ 5,

Under inspektionsresorna åligger Öfver-landsveterinären att noggrant

tillse, om Veterinärläkarne fullgjort hvad dem enligt tjensteed,

instruktion och gällande författningar åligger. Han skall ock gorå sig

väl underrättad om deras vetenskapliga och praktiska verksamhet samt,

om dervid förekommer anledning att anmärka fel i behandlingen af husdjurssjukdomar,

derå fästaden felandes uppmärksamhet samt meddela råd

och nödiga rättelser.

§ •

Kommer under pågående inspektionsresa till Öfver-landsveterinärens

kunskap, att sjukdom är allmännare spridd bland husdjuren, så

skall han, åtföljd, om ske kan, af läns- eller distrikts-veterinären,

besöka den ort, der sjukdomen är gä. gse, och på stället taga noggrann

kännedom om sjukdomen samt undersöka de vidtagna åtgärdernas ändamålsenlighet.

Skulle dervid tinnas åtgärder nödiga utöfver dem, som

44

redan blifvit vidtagne eller äro i författningarne föreskrifne, äge han att

för sådant fall meddela särskild instruktion åt vederbörande läns- eller

distrikts-veterinärläkare. I dennes frånvaro och då större fara är förhanden,

så att vederbörande Styrelses order ej kunna afvaktas, äge Ofverlandsveterinären

att efter omständigheterna omedelbart meddela de föreskrifter,

han anser nödiga för sjukdomens hämmande, samt att från närmaste

polismyndighet påkalla biträde för verkställigheten. Honom åligge

dock att genast inrapportera förhållandet till Konungens Befallningshafvande

i länet. Hvad Öfver-landsveterinären sålunda provisoriskt anbefallt

och vidtagit skola läns- och distrikts-veterinärläkare samt vederbörande

polismyndighet ovilkorligen ställa sig till efterrättelse intill

dess Konungens Befallningshafvande hunnit andra order utgifva.

§ 7.

Under de ordinarie årliga inspektionsresorna skall Ofver-landsveterinären

begagna sig af hvarje förekommande tillfälle att göra sig väl

underrättad om husdjursafvelns och lmsdjursskötselns tillstånd och utveckling

inom landet samt om de fel, som dervid förekomma, så att han,

när så påkallas, kan vara Landtbruks-akademien, Stuteri-öfverstvrelsen

samt Stamholländeri- och Stamschäferi-styrelserna till gagn och upplysning

med råd och förslag i dessa ämnen. Finnes statens stuteri, stamholländeri

och stamschäferi, eller ock landtbruksläroverk inom det län,

som inspekteras, åligger honom äfven besöka dessa och om deras skötsel

ur veterinär-vetenskaplig synpunkt taga noggrann kännedom.

§ 8.

Under hvarje inspektionsresa skall han föra fullständig och noggrann

dagbok öfver allt, som rörer hans embetsutöfning och på grund

deraf till Veterinär-styrelsen sednast en månad efter slutad resa afgifva

utförlig berättelse i afseende å

a) läns- och distrikts-veterinärläkares samt alla öfriga praktiserande

veterinärers tjensteverksamhet, med angifvande af de omständigheter,

hvari de må anses hafva i sin tjenst brustit;

b) Veterinärväsendets närvarande tillstånd och ordnande inom de

inspekterade länen, med uppgifvande af förslag till nödiga förbättringar

; samt

c) hvad särskilt må hafva inom veterinärfacket i vetenskapligt eller

administrativt hänseende förekommit, som kan vara förtjent af Styrelsens

uppmärksamhet.

45

§ 9.

Då Kongl. Maj:t finner nödigt att nådigst förordna, eller Veterinärstyrelsen,

Landtbruks-akademien, Öfver^stuteri-styrelsen, Stamholländerieller

Stamschäferi-styrelsen meddelar uppdrag att för särskilda fall besigtningsresor

företaga, åligge det Öfver-landsveterinären att sådan förrättning

verkställa och att inom åtta dagar efter slutad resa skriftlig berättelse

öfver förloppet till Veterinär-styrelsen afgifva.

§ 10.

För alla embetsresor utom Stockholm åtnjuter Öfver-landsveterinären

skjutsersättning och dagtraktamente efter sjette klassen af nu

gällande nådiga rese-reglemente.

Förslag till Instruktion för Civilveterinär

läkarne

i riket.

Allmänna stadgan den.

§ l.

Hvarje veterinär-läkare, som vill veterinär-praktik utöfva, skall,

efter genomgången fullständig kurs vid Veterinär-institutet, eller vid utländskt

Veterinärläroverk, hvars lärdomsbetyg af Veterinär-styrelsen godkännes,

sig hos Veterinär-styrelsen anmäla, der förete sitt afgångsbetyg

eller diplom och aflägga tro-, huldhets- och tjenste-ed, hvarefter han hos

Veterinär-styrelsen inmatrikuleras såsom legitimerad veterinär-läkare och

vare såsom sådan berättigad att under här nedan stadgade vilkor veterinärläkare-yrket

utöfva.

§ 2.

Det åligger hvarje praktiserande veterinärläkare att sin bostad

och inträffad förändring deraf hos Veterinär-styrelsen angifva.

§ 3.

Han vare skyldig att med nit och omsorg söka befordra och upprätthålla

husdjurens allmänna sundhet samt att under deras sjukdom

lemna råd och bistånd till helsans återställande, för hvilket ändamål

honom åligger att med flit i egna studier och noggrannt aktgifvande på

den erfarenhet, som under praktiken vinnes, städse söka följa vetenskapens

utveckling och framsteg.

47

§ 4.

När egare till sjukt djur anlitar veterinärläkarens biträde, bör

lian lemna sin hjelp så skyndsamt som möjligt samt efter yttersta förmåga,

enligt ed och samvete, sig bemöda att det sjuka djuret till helsa

återställa. Han vare äfven pligtig att med nit och skyndsamhet tillhandagå

allmänheten med operationers förrättande å friska husdjur.

§ 5,

Veterinärläkare åligger att på anmodan besigtiga husdjur och

deröfver på embetsed afgifva attest, hvilken inför domstol gäller.

§ 6.

Blifver det för veterinärläkaren kunnigt, att farsot bland husdjuren

sig visat, skall han derom genast ingifva rapport till Konungens

Befallningshafvande i det län, inom hvilket farsoten sig yppat.

§ 7.

Skulle, då farsot bland husdjuren utbrutit, de i Statens tjenst anställde

veterinärläkare vara förhindrade eller finnas otillräcklige att farsoten

öfvervaka, åligge det hvarje annan praktiserande veterinärläkare

att, på reqvisition af Konungens Befallningshafvande i det län, der veterinärläkaren

är bosatt, eller, på Veterinär-styrelsens order, om tjenstgöring

utom länet påkallas, ställa sig till efterrättelse allt hvad i slika

fall åligger läns- och distrikts-veterinärläkare.

§ 8.

Såväl för enskild praktik som för allmän sjukvård, bör Veterinärläkaren

söka befordra odlande, samlande och användande af inhemska

läkemedel, särdeles sådane, derå tillgång i orten finnes eller kan beredas,

och hvilka till kraft och verkan ersätta de utländska.

§ 9.

Veterinärläkare, som har eget apotek, vare förpligtad att hålla

detsamma i godt skick och vare i sådant afseende underkastad enahanda

kontroll, som är eller kan varda för Apotekare i allmänhet föreskrifven;

48

hvarjemte honom åligger föra dagbok öfver alla från hans apotek utlemnade

medikamenter och de pris, hvartill de blifvit debiterade.

§ 10.

Veterinärläkare är berättigad att från apotek mot recept utbekomma

såväl häftigt verkande, som andra vanliga medikamenter, Indika

för utöfningen af hans yrke erfordras; han äge ock att under sina förrättningar

tillhandahålla läkemedel för sjuka husdjur, dock ej beräkna

sig högre betalning derför än gällande veterinär-medicinaltaxa bestämmer,

ej heller utlemna större belopp af dylika medikamenter än behofvet

för tillfället krafvel’.

§ 11.

Det åligger en hvar veterinärläkare att under sin praktik egna

synnerlig uppmärksamhet åt hvarje yppad anledning till närvaro af koppsjukdom

hos kokreatur och, om kokopporna visa sig vara äkta, ympämnet

upphemta och, jemte anmälan om förhållandet, detsamma till närmaste

provincial- eller distriktsläkare öfverlemna, skolande han jemväl

särskild fullständig rapport om de gjorda iakttagelserna till Veterinärstyrelsen

ofördröjligen insända.

§ 12.

Hvarje praktiserande veterinärläkare skall öfver sin tjensteverksamhet

föra journal samt till Veterinär-styrelsen afgifva rapporter deröfver,

på sätt nu är eller framdeles kan varda föreskrifvet.

§ 13.

I afseende på sin veterinärvetenskapliga verksamhet stå alla civila

veterinärläkare omedelbart under Veterinär-styrelsen och vare skyldiga

underkasta sig alla de kontroller, samma Styrelse eger utöfva.

Alla veterinärläkare skola visa hörsamhet och lydnad mot Styrelsens

Chef och Ledamöter, samt, då desse vid inspektionsresor eller i andra

embetsärenden besöka orten, till dem beredvilligt afgifva fullständiga upplysningar

rörande sin tjensteverksamhet.

§ 14.

Böter för veterinärläkares försummelse eller fel i tjensten eger

Veterinär-styrelsen ådöma till belopp af minst Tio och högst Etthundra

Riksdaler.

r

49 —

Om Läns- och Distrilits-veterinärläUare.

§ 15.

Varder läns-veterinärläkaretjenst ledig, skall Konungens Befallningshafvande

genast derom underrätta Veterinär-styrelsen, hvilken det

åligger att, med utsättande af 56 dagars ansökningstid, offentligen kungöra.

ledigheten. Ansökningarne, som ställas till Veterinär-styrelsen, böra

åtföljas af examensbetyg samt ålders- och tjenstgöringsbetyg. Efter

kompetensens pröfning, dervid afseende fästes ej mindre på examensbetyg

och genom utgifna skrifter ådagalagda insigter, än ock å tjenstetid

och genom tjenstgöringen bevisad nit och skicklighet, skall Veterinär-styrelsen

å förslag uppföra trenne, om så många kompetente sökande

finnas, hvarefter ansökningshandlingarne tillika med det vid förslagets

upprättande i Veterinär-styrelsen torda protokoll till Konungens Befallningshafvande

öfversändas. Konungens Befallningshafvande har derefter

att samtliga handlingarne, jemte eget utlåtande och sitt förord för en af

de föreslagna insända till Kongl. Maj:t, som en af de på förslaget uppförda

i nåder till tjensten utnämner.

§ 16.

Sedan läns-veterinärläkare sålunda utnämnd är, skall han inför

Konungens Befallningshafvande i det län, der han blifvit anställd, sin

fullmakt förete, samt tro-, huldhets- och tjenste-ed aflägga.

§ 17.

Läns-veterinärläkare åligger allt det, som för praktiserande civila

Veterinärläkare i allmänhet är vordet föreskrifvet. Hans hemvist skall

vara på det af Kongl. Maj:t bestämda ställe inom länet. Då lian för

tjensteärenden eller åt .-innan orsak sig från sitt hemvist aflägsnat, bör

han foga anstalt att underrättelse kan i hans rätta bostad erhållas om

det ställe, der han anträffas. Ltom länet må han ej resa utan förutgången

anmälan hos Konungens Befallningshafvande, som efter pröfning

af resans vigt egen meddela högst en månads ledighet. Önskar Veterinärläkare

längre tjenstledighet, insände Konungens Befallningshafvande

hans ansökan derom jemte eget yttrande till Veterinär-styrelsen,

som pröfvar huruvida ansökningen bifallas må. Läns-veterinärläkaren

må derjemte till vikarie föreslå någon legitimerad veterinärläkare, som

åtagit sig att tjensten, emot dem emellan träffad öfverenskommelse, under

hans frånvaro förrätta. Har han ej någon att dertill föreslå, förordne

Veterinär-styrelsen, om ansökningen bifalles, den, som hans syssla

förrätta skall, och åligge det Läns-veterinärläkaren sjelf att godtgöra den

tillförordnade hans resekostnad till och från läkarestationen och vikariatsarfvodet

efter de grunder, som Veterinär-styrelsen bestämmer.

§ 18.

Läns-veterinärläkaren åligger att mot den lön han af Staten uppbär

underhålla ändamålsenligt sjukstall och hofbeslagssmedja för allmännare

spridande af hofbeslagskonsten, med vilkor att lämpliga lokaler

för dessa ändamål i närheten af hans bostad lernnas af kommunen.

§ 19.

Utom skyldigheten att gå länets innevånare tillhanda med råd

och föreskrifter i afseende på husdjursskötsel och hemdjurens behandlande

under sjuka tillståndet, åligger det Läns-veterinärläkaren att under

sina tjensteresor sorgfälligt iakttaga boskapsskötselns tillstånd och

framsteg i allmänhet, äfvensom att vid ovanligare förhållanden såsom

allmän foderbrist, ogynsamt bergningsväder och andra omständigheter,

som på djurens helsa kunna utöfva ett allmännare menligt inflytande,

meddela erforderliga föreskrifter.

§ 20.

Yppar sig inom distriktet någon allmännare sjukdom bland husdjuren,

vare Läns-veterinärläkaren pligtig att på Konungens Befallningshafvandes

order sig skyndsamt till stället begifva och vidtaga nödiga

åtgärder för sjukdomens hämmande och botande. Efter sådan resas

slut skall han utan uppskof ingifva till Konungens Befallningshafvande

skriftlig berättelse om förrättningen och dess förlopp, beledsagad af resekostnadsräkning

och styrkt afskrift af förordnandet till resans företagande,

hvarjemte enahanda rapport samtidigt skall till Veterinär-styrelsen

af honom insändas.

§ 21.

Läns-veterinärläkaren vare förbunden att efter Konungens Befallningshafvandes

order besöka kreatursmarknader inom länet för att un

-

51 ~

deisöka och kontrollera de djurs helsotillstånd, som der till forsäliniiio*

utbjudas. J °

§ 22.

Honom tillhör och att på reqvisition g*å vederbörande polismyndigheter

tillhanda vid besigtning- åt'' till salu utbjudet kött, samt tillse

pa ändamålsenligt sått verkställes å de vägnar, som på

att rengöring

jeruvägar begagnas

för

transporter åt kreatur, kött m. in.

§ 23.

Het åligger Läns-veterinärläkaren att på vederbörande Hushållningssällskaps

reqvisition öfvervara de med kreaturs-utstälining förenade

landtbruk,smöten, som inom länet hållas.

§

24.

Finner läns-veterinärläkaren

vara inom distriktet

smittosam sjukdom bland husdjuren

utbruten, äligge honom att sådant genast till Ko

-

ingitvas

an

-

atom efterlefvandet åt det som gällande kong!, förordningar

gående hvad iakttagas bör emot sinittosamma husdjurssjukdomars införande

eller spridande i riket stadga, åligger det ''läns-veterinärläkaren

att upprätta noggrannt protokoll öfver undersökningen af sjukdomen, så

fullständigt, att deraf kan ses, om den anställda diagnosen varit riktig;

och höra dessa protokoll uppställas och afgifvas i enlighet med de föreskrifter,

som af vederbörande Styrelse äro eller varda gifne.

När husdjur finnas angripne af någon bland de sjukdomar, som

omförmälas i lagen om sinittosamma sjukdomar bland djuren, sättas sådane

djur under offentlig tillsyn och bör dervid följande iakttagas:

l:o Vid sådant sjukdomsfall och deraf föranledd tjeusteåtgä-d bör

veterinärläkaren törst undersöka de friska och sedermera de af smittan

angripna djuren, för att förekomma sjukdomens öfverförande från de sednare

mått,

till de förra, och bör lian ej allenast vidtaga sådane försis-tiffhets

-

att han ej sjelf föranleder smittans spridande, utan jemväl gii.

alla dem, som hafva med de sjuka djuren att skaffa, erforderliga före

skrifter såväl i detta hänseende, som i hvad af dem iakttagas hör, fö

va

e

lör

-

52

att ej men niskor må blifva af sjukdomen smittade, der sådan fara kan

vara förhanden.

2:o Vid de sjuka djurens afsöndring från de friska bör veterinärläkaren

städse hafva sin uppmärksamhet fästad på smittämnets intensitet

och beskaffenhet, nemligen om detsamma är lixt eller dygdigt, och med

afseende härå utse för de angripna djuren tjenlig! ställe, hvithet bör

vara så beläget och afsöndradt, att ingen obehörig person eller något

husdjur kan komma med de sjuka djuren i beröring. Likaledes böra

åtgärder vidtagas till rening af de personer och ting, som vant i beröring

med sjukt djur, och chlorrökningar användas desto starkare ju mera

dygdigt smittämnet befunnits vara- Mindre farligt angripna djur böra,

så vidt ske kan, afsöndra» från de mera smittade. De afsöndrade skola

hafva särskilda skötare, särskilda stallinventarier och öfrig redskap; och

må sådane föremål ej begagnas för andra djur, på Indika smittan derigenom

skulle kunna öfverföras; ej heller må allmänna vattningsställen

begagnas.

3:o För smitta misstänkt djur får ej säljas eller- utan veterinärläkarens

särskilda tillåtelse föras utom det spärrade stället. Slagtning åt

sjukt djur skäll under hans tillsyn ske på stället. Allt affall etter galant

djur skall nedgräfvas eller förbrännas på sätt föreskrifvet är rörande

smittadt djur som dödas.

4:o Veterinärläkaren skall vara polismyndigheten behjelplig vid tillsyn

öfver spärrningen; och har han, i afseende å hvarje särskild smittosam

sjukdom, att vidtaga dels de särskilda åtgärder, som kunna vara i gällande

stadgar och författningar foreskrifna, dels hvad veterinärvetenskapen

för hvarje tall fordrar.

5:o Huru ofta veterinärläkaren skall eu sådan spärrad ort besöka,

må vara beroende af sjukdomens beskaffenhet och utbredning.

6:o Om sjukdomens förlopp och utveckling bör veterinärläkaren tid

efter annan afgifva rapport såväl till Konungens Befallningshafvande i

länet som till Veterinär-styrelsen, äfvensom honom åligger att till bemälde

myndigheter genast inrapportera, dä han anser sjukdomen hafva

upphört.

§ *25.

Distrikts-veterinärläkare-tjenst sökes etter 5.6 dagars förut kungjord

ansökningstid, hos Konungens Befallningshafvande i det län, der

53

distrikts-veterinären har sin bostad, och eger Konungens Befallningshafvande

att, efter inhemtande af Veterinär-styrelsens utlåtande om de

sökandes kompetens och skicklighet, tjensten tillsätta. Sådan veterinärläkare

har inom distriktet samma tjenstepligter som läns-veterinärläkaren

inom länet, och står såsom denne i tjenstens utöfning under Konungens

Befallningshafvande, men i sin veterinärvetenskapliga verksamhet under

Veterinär-styrelsen.

*

54

Förslag till reglementariska bestämmelser för

Militärveterinär-korpsen.

§ i.

iifver-fTiHveterinäien.

liga

I krigstid

1. Öfver-fältveterinären skall i allt. som angår den militära och

disciplinära delen af hans tjensteutöfning, lyda omedelbart under Chefen

för Landtförsvars-departementet; men i frågor som angå det vctenskap

och

rent veterinära af hans befattning, under Veterinär-styrelsen,

åter står han, såsom Chef för militär-veterinärvården, direkte

under högste befälhafvare^ för Arméen order. Alla föreskrifter, som

rörande militär-veterinärväsendet från vederbörande Departementer utfärdas,

skola

2. Såsom ledamot

samma alla de ärenden,

af honom till verkställighet befordras.

af Veterinär-styrelsen

som röra det militära

han inom denveteri

närväsendet.

föredrager

3. Honom tillkommer öfverinseendet öfver Arméens hela veterinärväsende,

omfattande:

a) Veterinärtjensten i allmänhet;

b) Hästarnes sundhetsförhållande och sjukvård samt i allmänhet hela

veterinärhelsovården inom Arméen:

c) Veterinärmaterielen;

d) Hofbeslagsväsendet;

åliggande honom alltså att hafva en noggrann tillsyn Öfver: att Arméens

veterinärer i alla hänseenden uppfylla de dem ålagda skyldigheter: —

att alla vilkor för bevarandet af hästarnes sundhetstillstånd noggrann!,

iakttagas; — att hästarne under sjukdomar ändamålsenligt behandlas; —

att allt hvad till veterinärmaterielen och utredningen hörer varder i be

-

— 55

höflig1 mängd anskaffadt, väl förvandt och vidmakthållet samt, vid större

truppsamlingar, att hästarnes skoning och beslag motsvarar tjenstenit

fordringar.

4. Samtiige militärveterinärer och beslägssmeder stå i veterinärt

hänseende under Ofver-tältveterinären, dock utan rubbning i deras öfrige

tjensteförhållanden eller de i disciplinärt hänseende dem åliggande skyldigheter.

Ofver-tältveterinären har att i alla vanliga fall rätta sig efter

den i. reglementen och förordningar föreskrift^ tjensteordning. Undantagsvis

eger han dock att, i tjenstens angelägenheter, ställa sig i omedelbar

kommunikation med honom underlydande veterinärer och beslagssraeder.

5. Öfver-fältveterinären åligger att företaga årliga inspektionsresor.

Förslag till den årliga reseturen skall af honom ingifvas till Landtförsvarsdepartementet,

som om tid och sätt för dessa inspektionsresor förordnar.

Resorna böra i allmänhet ställas i sammanhang med de inspektioner,

som årligen företagas af kavalleri-inspektören, till hvars biträde

öfver-fältveterinären vid dessa tillfällen alltså varder anställd.

Under dessa inspektionsresor bör öfver-fältveterinären taga noggrann

kännedom om alla till hans öfverinseende hörande förhållanden,

och resultatet deraf delgifva befälhatvarne för de olika regementena och

korpser ne äfvensom deröfver ingifva rapport ej mindre till Landtförsvarsdepartementet,

än jemväl till Veterinär-styrelsen. Skulle särskilda förhållanden

göra eu extraordinär inspektion nödig, ingifve han derom motiverad

framställning till meranämnde Departement.

(i. Vid hvarje månads början har öfver-fältveterinären att från artilleriet

och värfvade kavalleriet samt från de ur indelta kavalleriet utgående

kommenderingar äfvensom särskild! efter alla öfningsmöten mottaga

vederbörande regementsveterinärers genom regementernas eller korpsernas

chefer insända berättelser för nästföregående månad eller för öfaingsmötestiden;

börande dessa berättelser vara åtföljde af:

a) förteckning öfver behandlade sjuke hästar, enligt föreskrifvet formulär:

b) afskrift^ af förda protokoller öfver sjuke eller dödade djur;

c) redovisning öfver medicinalkistans innehåll och förbrukad medicin

med dithörande recepter;

d) förteckning Öfver andra anskaffade effekter och dietetiska medel med

bilagde räkningar;

samtidigt med dessa handlingar bör lian jemväl emottaga vederbörande

apotekares medikamentsräkningar med recepter; skolande sistnämnde

56

räkningar af honom granskas och intyg meddelas, huruvida den taxation

blifvit följd, som veterinär-medicinaltaxan foreskrifver.

7. Med ledning af nu omförmälde berättelser jemte den kännedom

om veterinärväsendets förhållanden i öfrigt som han under sina inspektionsresor

kunnat inhemta, åligger honom att haltårsvis till Landtfor

svars-departementet ingifva rapport, innefattande summarisk öfversigt

af sundhetstillståndet samt de framställningar i öfrigt. som af förhållandena

påkallas.

8. Vid tillfällen af smittosamma sjukdomars utbrott bland arméens

hästar bör han ofördröjligen derom ingifva rapport till Landtförsvarsdepartementet,

åtföljd af förslag till den smittosamma sjukdomens hämmande

samt till åtgärder mot dess spridande. Om sådan sjukdoms

utbrott göre han jemväl genast anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

9. Honom åligger att egna synnerlig uppmärksamhet åt de hofslagarelärlingars

undervisning, som vid Veterinär-institutets beslagssmedja

skola danas till beslagssmeder för arméen.

10. Öfver-fältveterinären utnämnes af Kongl. Maj:t, efter af Veterinär-styrelsen

upprättadt underdånigt förslag, som åtföljdt af Styrelsens

förord för en af de föresiagne skall till Landtförsvars-departementet insändas.

För att kunna å förslag uppföras, erfordras att minst sex år

hafva såsom veterinärläkare tjenstgjort, men vid förordets afgifvande

bör, utan afseende å en längre eller kortare tjensteålder, företrädesvis

tagas i betraktande, huruvida den sökande innehar sådana egenskaper,

som hos Chefen för det militära veterinärväsendet företrädesvis tagas i

anspråk.

Då öfver-fältveterinär-befättningen varder ledig, skall genom \ eterinär-styrelsens

försorg tillkännagifvande derom göras i rikets officiel a.

tidning, med dervid utsatt 56 dagars ansökningstid från första kungörandet.

11. Öfver-fältveterinären innehar Majors rang samt erhåller reseersättning

och traktamente under embetsresor och förrättningar enligt

6:te klassen af gällande resereglemente.

12. I afseende på allmänna krigslydnaden iakttager såväl öfverfältveterinären,

som alla öfrige inom arméen anställde veterinärer alla

de stadgan den och föreskrifter, som enligt krigsartildarne, samt särskilda

förordningar och tjenstgöringsreglementen kunna på dem ega tillämplighet.

57 —

Re^cineiiis-veteriiiärläkaieii.

i. Vid hvarje kavalleri- och artilleri-regemente anställes en regements-veterinärläkare.

Denne skall hafva öfverinseendet och ledningen

2. I fält och i garnison samt vid möten och kommenderingar skall

han dagligen visitera regementets sjuke hästar samt meddela bataljonsveterinärläkarne

behöflige föreskrifter i afseende på hästarnes helsovård.

Häst, som åt honom blitvit anmäld såsom sjuk, kan på hans begäran

varda fritagen från tjenstgöring, tills den af honom åter såsom frisk

rapporteras.

3. Öfver regementets häst-lazarett, der sådant finnes, .skall han

hafva tillsyn och hos tjenstgörande majoren anmäla, när veterinärläkare

och manskap behöfva ditkommenderas eller förnödenheter för lasarettet

behöfva anskaffas.

4. Såvidt möjligt är bör han söka förebygga sjukdomar bland hästarne,

i hvilket hänseende han synnerligast skall tillse att vilkoren för

bibehållande af deras sundhetstillstånd, såsom godt foder och vatten samt

frisk luft, äro tillgänglige. Han skall för detta ändamål företaga undersökningar

af furaget, vattningsställena och stallarne och meddela såväl

befälhafvaren som öfver-fältveterinären de anmärkningar, som han dervid

kan finna sig befogad att göra. Vid hvarje från regementet detacherad

afdelning bör sådan undersökning företagas minst hvar tredje månad,

men oftare om anledning dertill förefinnes.

5. Han fördelar tjenstgÖringen på bataljon mellan de derstädes anställde

veterinärläkare, har tillsynen öfver deras tjensteutöfning samt

meddelar de föreskrifter och nödiga rättelse!-, som kunna finnas af behofvet

påkallade.

Ö. Han bör genom rapport underrätta befälhafvare», om annan

skötsel och utfodring äro nödvändiga för hästarnes sundhetstillstånd än

den eljest i allmänhet föreskrifna och tillse att af honom gifna föreskrifter

härvid af manskapet behörigen efterföljas samt anmäla hvarje i sådant

hänseende möjligen förekommande försummelse.

veterinären, hvars kontroll och öfverinspektion han är underkastad.

ai ueu veterinär» neisovaraen vid regemetet; och vare han. uti allt hvad

lefen.

Halt

-

58

7. I händelse smittosamma eller andra farliga sjukdomar skulle

uppkomma bland kastanie, åligger honom att ofördröjligen derom rapportera

till befälhafvare!! och föreslå de förhällningsreglor, som han anser

nödiga att vidtaga. Tillika insände lian genast rapport härom till

Öfver-fältveterinären. Skulle sådan sjukdom, inom regementets stånd,

yppa sig- hos enskildes kreatur, bör han genast derom insända berättelse

till såväl regementsbetålhafvaren, som till vederbörande civil myndighet,

med dervid fogade förslag rörande hvad för sjukdomens häfvande

och förekommande af dess spridning bör iakttagas.

8. Den regementet, korpsen eller bataljonen tillhöriga veterinärmateriel

står under regements-veterinärläkarens vård och ansvar; åliggande

honom att densamma väl bevara och hålla i det stånd, att den

alltid betinnes i tjenstdugligt skick.

y. Han har tillsynen öfver regementets beslagssmeder och bör efterse

att desse ordentligt fullgöra sina åligganden; att hästbeslaget förfärdigas

af godt materiel; att skoningen verkställes val och afpassas efter

särskilda förhållanden; samt att hästarne under skoningen icke misshandlas;

åliggande regements-veterinärläkaren jemväl att meddela undervisning

i hästens helsovård och hofbeslaget.

10. Öfver sjukbehandlingen vid detacherad» afdelningar, dii veterinärer

äro kommenderade, förer regements-veterinärläkaren noggrann

tillsyn och böra, sa ofta ske kan, inspektioner af honom derstädes företagas.

11. Vid remonters uppvisande och insättning i nummer, skall regements-veterinärläkaren

intyga deras antaglighet och vara närvarande för

att i öfrigt dervid tillhandagå med nödiga upplysningar.

12. Han förer jemväl journal öfver alla vid regementet eller korpsen

befintliga och behandlade sjuke hästar, enligt derför utfärdadt formulär,

hvilket nöjaktigt bör angifva sjukdomen, dess orsak, sjukdomssymptomerna,

de dagliga förändringarne i sjukdomens gång; sjukdomens

behandling och dervid använda medikamenter, angifna i receptform.

I händelse af dödsfall bor jemväl obduktionsprotokollet i journalen intagas.

13. Läkemedlen anskaffas från det apotek, hvarifrån de bäst och

billigast kunna erhållas. På hvarje recept skall antecknas om det ordinerade

läkemedlet är afsedt för medicinalkistan eller för speciela sjukdomsfall.

Ackord bör uppgöras med apotekaren att efter slutadt möte

eller kommendering återtaga all i medicinalkistan öfverblifven oskadad

och brukbar medicin till det pris, som i medicinaltaxa!) finnes tastställdt.

59

14. Regements-veterinärläkären skall draga försorg om anskaffande

till gångbara priser af de för sjukbehandlingen nödiga requisita (såsom

linne, segelgarn, blånor, flaskor m. m.) samt dietetiska, i farmakopéen

icke upptagna medel (såsom råg, mjöl, kli, hafregryn, morötter o. d.).

15. Med hänvisning till hvad uti instruktionen för öfver-fältveterinären

blifvit stadgadt om emottagande och granskning af regementsveterinäiläkarens

rapporter och berättelser, varder regements-veterinärläkaren

ålagdt att genom regementsbefälet hålla öfver-fältveterinären

dessa rapporter och berättelser å behörige tider tillhanda.

16. Blifver regements-veterinärläkaretjenst ledig, göres derom af

vederbörande chefsembete anmälan hos Veterinär-styrelsen, som kungör

ledigheten med utsättande af 56 dagars ansökningstid. Ansökning bör

åtföljas af examensbetyg samt ålders- och tjenstgöringsbetyg. Efter ansökningstidens

utgång afgifver Veterinär-styrelsen yttrande om kompetensen,

dervid afseende bör fästas dels på examensbetyg och genom utgrina

skrifter ådagalagda insigter, dels på tjenstgöringstid och genom

tjenstgöringen bevisad nit och skicklighet ; och må såsom kompetent endast

den anses, hvilken under minst sex års tid såsom militärveterinärJäkare

tjenstgjort- Bland de till tjensten kompetente uppför Veterinärstyrelsen

på förslag 3:ne, om så många finnas; och öfverlemnar handlingarne

till vederbörande chefsembetet som, med bifogande af underdånigt

utlåtande och förord för någon af de å förslaget uppförde, samma

handlingar till Landtförsvars-departementet insänder, hvarefter Kongl.

Maj:t till tjensten i nåder nämner.

17. Regements-veterinärläkaren har löjtnants rang samt erhåller

reseersättning och traktamente under tjensteresor enligt 8:de klassen i

gällande resereglemente.

a

60

§ 3.

Bataljons-veterinärläkarne.

1 Vid hvarje indeld kavalleribataljon anställes till tjenstgöring'' en

batalions-veterinärläkare af första och en af andra klassen. Vid väifvade

artilleri- och kavalleriregementena anställes det antal bataljons-vetennärläkare

som med afseende på hästantalet och korpsens förläggning kan

finnas’behöflig! De stå uti allt, som rör tjensten under order åt cheferne

för de bataljoner, batterier och sqvadroner, hvit kas hästar blitvit

dem till vård anförtrodde. Bataljons-veterinärläkarne lyda för öfrig!, med

hänseende till sina veterinära skyldigheter, under regeraents-veterinarläkaren,

såvida de icke äro anställde vid afdelning, der icke någon sådan

finnes, i hvilket fall de lyda omedelbart under öfver-fältveterinärläkaren.

2. Under tjenstgöring i garnison samt vid möten och kommenderingar'',

der regements-veterinärläkaren är närvarande, åligger bataljonsveterinärläkaren

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som regements-veterinärläkaren

honom meddelar.

3. Vid detacherade afdelningar äfvensom vid sådana, der icke någon

reo-ements-veterinärläkare finnes, ombesörjer bataljons-veterinärläkaren

hästvården sjelfständigt och har i sådan händelse samma ansvar och

åligganden, som finnas för regements-veterinärläkare stadgade; dock

böra, i förstnämnda fall, berättelser och rapporter åt honom insandas

jemväl till vederbörande regements-veterinärläkare.

4. Skriftlig rapport öfver sqvadronernas sjuke hästar och deras

tillstånd skall under all tjenstgöring af honom dagligen aflemnas till

vederbörande batteri- eller sqvadrons-befälhafvare.

5. Bataljons-veterinärläkaren åligger, att vid möten och kommenderingar

meddela manskapet undervisning i hästens helsovård och hofbeslagskonsten.

6. Bataljons-veterinärläkare af första klassen innehar underlöjtnants

rån0- och erhåller, vid resor i tjensten, skjuts- och traktamentsersättning

enligt 8:de klassen i gällande resereglemente. För befordran till bataljons-veterinärläkare

af första klassen erfordras att hafva tjenstgjort minst

tre år såsom bataljons-veterinärläkare af andra klassen. I afseende å

tjenstens ledigförklarande, förslags upprättande, förords afgifvande samt

utnämning gälle hvad om ledig regements-veterinärläkaretjenst blitvit

stadgadt.

61

7. Bataljons-veterinärläkare af andra klassen innehar fanjunkares

rang och erhåller, vid resor i tjensten, skjuts och traktamente enligt

9:de klassen i gällande resereglemente. Då sådan bataljons-veterinärläkaretjenst

varder ledig, eger vederbörande chefsembete att gå i författning

om ledighetens kungörande äfvensom att till tjensten nämna

någon af de sökande, sedan chefsembetet likväl först gifvit Veterinärstju-elsen

del af ansökningshandlingarne och inhemtat Styrelsens yttrande

om de sökandes kompetens och skicklighet. För befordran till veteriuärläkaretjenst

i andra klassen erfordras att hafva genomgått fullständig

lärokurs vid Veterinär-institutet och derifrån med vitsord om godkända

kunskaper vara utexaminerad samt att derjemte med behörigt intyg

kunna styrka sig hafva under minst trenne års tid praktiskt utöfvat

veterinäryrket.

§ 4.

Beslagssmednna.

1. Vid hvarje batteri eller sqvadron anställes en skicklig beslagssmed,

som genomgått en fullständig kurs i hofbeslaget vid veterinärläroverk.

2. Af honom verkställes i garnison och vid indeldta kavalleriet

under alla kommenderingar all skoning och allt hofbeslag af batteriernas

och sqvadronernas hästar.

3. Med hänseende till hofbeslagets utförande stå beslagssmederne

under tillsyn af vederbörande veterinärläkare och skola ställa sig till

efterrättelse de föreskrifter, som af desse lernnas; men i allt annat stå

de, i likhet med det öfriga manskapet, under sqvadronsbefälets order.

4. Beslagssmederne, som uttagas bland batteriets eller sqvadronens

exercerade manskap och stå i nummer, erhålla under tjenstgöring samma

aflöning som sjukvårdsmanskapet. Såsom distinktionstecken bäres

af dem på venstra armen af uniformen eu i rödt kläde utsydd hästsko.

62

§ 5.

Öfvergående stadgandcn.

1. Samma rätt att befordras till militär-veterinärtjenster, som nu

blifvit tillagd sådan sökande, hvilken vid Veterinär-institutet genomgått

fullständig lärokurs och derifrån med godkända kunskaper utexaminerats,

skall, med iakttagande af öfriga nu föreskrifna kompetensvilkor, jemväl

tillkomma dem, hvilka behörigen iakttagit hvad för vinnande åt legitimation

såsom djurläkare hittills varit föreskrifvet; dock att sådan djurläkare,

för att kunna såsom militär-veterinärläkare antagas, bör, med afseende

på de högre fordringar, som numera för vinnande af befordran

till militär-veterinärläkaretjenst, äro gällande, inför en kommission, sammansatt

af Veterinär-styrelsens ordförande och ledamöter, en batteri- eller

sqvadrons-chef, en professor vid Veterinär-institutet och eu praktiserande

veterinär, undergå en särskild pröfning.

Denna kommission eger att bestämma huruvida den sökande må

såsom militär-veterinärläkare antagas eller icke.

2. De vid artilleri- och kavalleri-regementena nu tjenstgörande

veterinärläkare, hvilka, med anledning af militär-veterinärläkarnes minskade

antal, komma att å indragningsstat flyttas, skola fortfarande under

tio års tid, eller intill 55 års ålder, vara ställde till chefens för Landtförsvars-departementet

disposition, för att i händelse af krig kunna för

tjenstgöring påräknas.

3. Efter derom af regements- och korpschefen hos chefen för Landtförsvars-departementet

gjord framställning, förordnas huru, i mån af skeende

anställningar af veterinär-läkare med här sagde högre förmåner,

veterinärtjenstgöringen inom hvarje korps, må under öfvergångstiden

lämpligast ordnas, äfvensom hvilka af sqvadrons-djurläkarne på gamla

staten böra efter hand på indragningsstat ställas.

Skulle en på indragningsstat sålunda upplörd militär-veterinärläkare

erhålla annan veterinärtjenst på stat med motsvarande löneförmåner,

indrages den honom tilldelade exspektanslönen.

63

Särskilda stadganden med afseende å fältorganisationen.

1. Öfver-fältveterinären står i fält under högste befälhafvaren (befälhafvande

generalen) och intager till honom samma förhållande som i

fred till chefen för Landtförsvars-departementet. Han tjenstgör i högqvarteret.

2. Honom åligger att efter befälhafvande generalens närmare order

föra öfverinseendet öfver hela den i fält varande arméens veterinärväsende;

ordna alla dithörande angelägenheter; uppgöra och afgifva förslag

till platser för hästlazaretters inrättande med tillhörande beräkningar

öfver der behöflige veterinärer, manskap, läkemedel, furage m. m.

3. Alla extra veterinärer, som äro beliöfliga för arméens mobilisering,

antagas och konstitueras genom öfver-fältveterinärens försorg, efter

af honom företagen pröfning af deras duglighet; börande nödiga förslag

i sådant afseende till chefen för Landtförsvars-departementet af honom

direkte ingifvas. För utomordentliga fall söke han likväl häröfver endast

befälhafvande generalens stadfästelse. Detsamma gälle äfven rörande

anställandet af nödigt antal extra beslagssmeder.

4. Honom tillkommer att ordna de extra veterinärläkarnes tjenstgöring

och för befälhafvande generalen föreslå dessas anställning vid infanteribrigader,

parker, depöter m. fl.

5. Han har tillsynen deröfver, att veterinärmedicinal-attiraljen befinner

sig i fullt användbart och dugligt skick.

6. Flan anskaffar dugliga beslagssmeder och anställer sådane i

tillräckligt antal såväl vid kavalleri- och artilleri-regementena, då de

derstädes anses behofliga, som äfven vid infanteribrigader, parker, depöter

och trosskolonner.

7. I sammanhang härmed skall af honom jemväl göras framställning

hos arméens intendentur om anskaffande och tillhandahållande af

tillräckligt förråd och materiel, såsom fältsmedja, jern, stål, hästskor,

söm, kol m. m.

t

61

Regemente- och b«ta!jons-veterlnär!äkare såra! beslagssmeder.

1. Regements- och bataljons-veterinärläkare böra vid artilleriet

och kavalleriet vara beridna för att hastigt kunna medfölja trupprörelserna.

Regements-veterinärläkaren skall dock åtfölja den vagn, som är

afsedd för transporterande af veterinär-medicinalkistan jemte dess tillbehör.

2. Alla räkningar öfver förbrukad medicin, för sjukbehandlingen

anskaffade requisita m. m. samt förteckningar öfver sjuka och döda hästar

insändas till öfver-fältveterinären på tider och enligt formulär som

han eger att bestämma.

3. Extra eller reserv-veterinärläkare, som blott kunna komma att

anställas för fälttåget, stå vid artilleriet och kavalleriet i samma förhållande

och äro såväl i disciplinärt hänseende, som i fråga om utöfningen

af deras veterinära verksamhet, underkastade samma skyldigheter som

veterinärläkare på ordinarie stat. Sådane extra veterinärläkare, som anställas

vid infanteribrigader, parker, depöter och trosskolonner stå uti

allt rörande tjensten under vederbörande befälhafvares order, men i

veterinärt hänseende omedelbart under öfver-fältveterinären.

4. Om två eller flere veterinär-läkare anställas vid en park, depot

eller annan afdelning bör öfver-fältveterinären hos befälhafvande generalen

föreslå hvilkendera af dem som bör hafva öfverbefälet, hvarmed

rätt till aflöning såsom regements-veterinärläkare åtföljer.

5. Alla extra veterinärläkare, som efter öfver-fältveterinärens förslag

blifva anställde vid arméen, erhålla samma löneförmåner och aflöningsbelopp,

som de i motsvarande grader tjenstgörande på stat anställde

veterinärläkare.

6. De vid infanteribrigaderna anställde veterinärläkare och beslagssmeder

ombesörja vården och beslaget af samtlige till brigaderna hörande

afdelningars rid- och trosshästar.

7. Med de vid arméen anställda extra beslagssmeder uppgöras.af

öfver-fältveterinären kontrakter, upptagande de dem åliggande skyldigheter,

dem tillkommande aflöning och ersättning för verkstäldt arbete

samt förbindelser i disciplinärt hänseende.

65

Till förtydligande af den föreslagna organisationen af militär-veterinärväsendet

hafva Komiterade ansett sig böra meddela följande

Öfversigt rörande militärvetcrinär-organisatioiien.

Vården öfver arrnéens rid- och draghästar ombesörjes, så i krig

som fred, af Militärveterinär-korpsen sammansatt af:

En öfver-fältveterinär,

Regements-veterinärläkare,

Bataljons-veterinärläkare af första klass,

Bataljons-veterinärläkare af andra klass och

Beslag ssmeder.

A) Militärorganisationen på fredsfot:

öfver-fältveterinär en

står under chefen för Kongl. Landtförsvars-departementet och har öfverinseendet

öfver hela milcärveterinär-helsovården.

Begements-veterinärläkarne,

en vid hvarje regemente eller korps, utöfva vid regementet eller korpsen

närmaste öfverinseendet öfver hästarnes sjukvård och sanitära förhållanden.

Bataljons-veterinärläkarne,

en af första och en af andra klass, skola finnas vid hvarje bataljon.

Stå närmast under regements-veterinärläkaren.

Dessutom bör vid hvarje detacherad afdelning, der sådant kan

erfordras, genom öfver-fältveterinärens försorg anställas en extra veterinärläkare.

Slutligen bör vid hvarje sqvadron eller batteri anställas en skicklig

beslagssmed.

B) Militärveterinär-organisationen på fältfot:

Ofver-fältveterinären

står under krig direkte under kommenderande generalen och är anställd

vid högqvarteret, hvarest jemväl finnes tjenstgörande en veterinärläkare

och en beslagssmed.

Vid hvarje Sappör- eller Pontonier-kompani:

1 bataljons-veterinäiiäkare,

1 beslagssmed.

Vid Artilleri-regemente:

1 regements-veterinärläkare.

Vid hvarje batteri:

1 bataljons-veterinärläkare och

1 å 2 beslagssmeder.

Vid hvarje detacheradt half batteri: .....

1 bataljons-veterinärläkare och

1 beslagssmed.

Vid hvarje kavalleri-korps af en bataljon:

1 regements-veterinärläkare,

2 bataljons-veterinärläkare och

1 beslagssmed för hvarje sqvadron.

Vid kavalleriregementen af 2 bataljoner:

1 regements-veterinärläkare,

4 bataljons-veterinärläkare och

För hvarje sqvadron:

1 beslagssmed.

Dessutom vid hvarje depotsqvadron:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje infanteribrigad:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje proviant- eller från arméen skiljd trosskolonn:

1 veterinärläkare, 1 å 2 beslagssmeder med smedja.

Vid hvarje park eller depot med högst 150 hästar:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje park eller depot med ett hästantal intill 300:

1 å 2 veterinärläkare och 2 beslagssmeder.

Vid hvarje hästhospital:

Veterinärläkare och beslagssmeder enligt ofvanstående grunder.

För att framdeles bereda tillgång till reserv- (extra) veterinärläkare

i händelse af krig skola de vid Veterinär-institutet på statens

bekostnad underhållne fri-elever under 10 år efter deras afgång från

institutet vara disponibla för fälttjenstgöring, hvaremot de från annan

beväringsskyldighet äro befriade.

Reserv-veterinärer och reserv-beslagssmeder erhålla samma löneförmåner

som motsvarande på stat anställde.