SOU 1867:2

underdånigt Betänkande

angående

de åtgärder som böra iakttagas mot smitta

samma sjukdomar bland husdjuren,

jemte

förslag till förordningar i detta ämne,

afgifna den 24 Maj 1865

den Komité, som med afseende å veterinärväsendets ordnande varit

i nåder tillsatt.

STOCKHOLM.

tryckt hos A. L. Norman, 1865.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Genom nådig Remiss af den 17 December 1863 har Eders Kongl. Maj:t

anbefallt den för ordnandet af Veterinär-väsendet i riket i nåder tillsatta Komité

att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af det från Eders Kongl. Maj:ts

Sundhets-Kollegium inkomna “förslag till förordning angående hvad till förekommande

och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar bland husdjuren

“iakttagas bör“.

Komiterade, som åt detta förslag egnat sorgfällig granskning, hafva väl vid

detsamma icke funnit några andra hufvudsakliga anmärkningar att framställa än

dem Eders Kongl. Maj:ts Justitie-Kanslers-Embete, i sitt den 26 September 1863

i denna fråga afgifna yttrande, redan i underdånighet anmält; men då ifrågavarande

förordning bort bringas till öfverensstämmelse med öfrige af Komiterade

2 —

i afseende å Veterinär-väsendets ordnande framställde förslag, och det af sådan

anledning funnits nödigt att i viss mån ändra samma förordnings redaktion, hafva

Komiterade utarbetat det förslag till meranämnda förordning, som härhos i underdånighet

bifogas.

De skiljaktigheter som, utom nu antydde på Justitie-kanslers-embetets

erinringar grundade olikheter, förefinnas mellan de begge förslagen hänföra sig

företrädesvis till följande punkter

I förslagets 1 § hafva Komiterade ansett, sig böra meddela en uppgift på

alla de sjukdomar bland husdjuren, på hvilka förordningen borde hafva tillämpning;

dervid likväl i samma §:s sednare moment det tillägg blifvit gjordt, att om

utom de uppräknade någon annan sjukdom bland husdjuren skulle antaga elakartad

smittosam karakter, förordningens föreskrifter, efter Veterinär-Styrelsens hörande

och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelse, då må jemväl på

sådan sjukdom hafva tillämpning.

Dernäst har, utan någon motsvarighet i Sundhets-Kollegii förslag, men i

öfverensstämmelse med hvad derom för dylika fall i utlandet allmänt finnes stadgadt,

uti 3 §:ens 4 mom. föreslagits att, om vederbörande myndighet i samråd med

Veterinärläkare förklarar någon ort smittad eller under uppsigt ställd, det skulle

tillhöra polismyndighet eller kronobetjening att föranstalta det djur från sådane

orter varda på ändamålsenligt sätt märkte.

Vidare hafva Komiterade till förekommande af smittas spridande ansett,

att det i 4 §:n 4 mom. af Sundhets-Kollegii förslag upptagna åliggandet för djurägare,

att, då allmän besigtning af djur varder af vederbörande anbefalld, på utsatt

tid och ställe uppvisa djuren, endast bör äga rum i afseende å sådane djur,

som veterligen icke äro smittade, f rån ett dylikt åliggande skulle alltså den djurägare

vara befriad, som eger visshet derom att hans djur antingen äro af smitta

angripne eller varit med smiti ade djur i beröring.

Slutligen hafva Komiterade, jemte meddelande af några utförligare bestämmelser

rörande nedslagning och värdering af husdjur som till förekommande af

smittosamma kreaturssjukdomars spridande dödas, i 9 § 4 mom. af sitt afgifna

förslag ansett sig böra hemställa, att, jemte det lull ersättning borae gifvas för

friskt nedslagtadt kreatur, jemväl för sådant djur som af den smittosamma sjukdomen

befunnits vid nedslagtningen angripet måtte lemnas ersättning med en tredjedel

af det värde som djuret efter i orten gångbart pris ansågs ega, innan det

sjuknade. Grunden för denna hemställan hafva Komiterade hemtat från det förhållande,

att den djuregare som vet att han för smittadt sjukt djur icke har någon

ersättning att påräkna, icke sällan torde låta sig häraf förledas till försök

att, med fördöljande af sjukdomens tillvaro, öfverlåta ett sådant djur till annan

ägare eller att åtminstone hålla sjukdomen dold längre än han, med utsigt till

en modererad ersättning, eljest skulle hafva gjort samt sålunda genom smittans

förtigande bidraga till dess spridande.

— 3

Öfriga mindre väsentliga olikheter mellan de begge förslagen torde icke

här behöfva särskildt i underdånighet omförmälas.

I den underdåniga skrifvelse, med hvilken Sundhets-Kollegium öfverlemnat

sitt ifrågavarande författningsförslag, bar Kollegium anmält, att, då Eders Kongl.

Maj:ts nådiga kungörelse af den 26 Juli 1856 angående förnyade föreskrifter till

förhindrande af smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket redan innehålla

tillfyllestgörande föreskrifter om hvad som erfordras till skydd mot smittosamma

djursjukdomars införande från andra länder till Sverige, någon ny förordning i detta

ämne icke ansetts behöflig. Då likväl högstberörda kungörelse af den 26 Juli

1856 sedermera genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli 1858 erhållit ett särskildt

tillägg i afseende å kreaturspest, hafva Komiterade, dels med afseende å nyttan

för allmänheten att hafva alla hithörande stadganden i en författning sammanförda,

dels jemväl för att i samma författning få till införande anmäla åtskilliga

deri nu saknade bestämmelser, ansett sig böra afgifva särskildt förslag till förordning

angående hvad iakttagas bör till förekommande af smittosamma kreaturssjukdomars

införande i riket. Detta förslag, som alltså härhos i underdånighet bifogas

upptager i dess 1, 8, 4, 6 och 7 §§ sådana föreskrifter som, till hufvudsaklig

motsvarighet igenfinnas i de stadgar, hvilka innehållas i Kongl. kungörelsen

den 26 Juli 1856. Förslagets 2 § motsvaras af Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse

af den 17 Juli 1858, under det att 5:te, 8:de och följande §§ innefatta

sådana tillägg, som, enligt Komiterades åsigt, skulle tjena till författningens förfullständigande

och dem Komiterade på sådan grund ansett sig böra i underdånighet

föreslå. De torde alla finnas vara af sådan beskaffenhet att de icke påkalla

någon särskild underdånig förklaring.

Med de frågor, som afhandla åtgärderne mot smittosamma kreaturssjukdomars

införande till riket eller berörde sjukdomars spridande inom riket står,

om ej i omedelbar beröring, likväl i nära sammanhang eu annan fråga som vid

handel om husdjur ofta förekommer och icke sällan gifvit anledning till tvister,

den nemligen om och i hvad mån sådana fel och sjukdomar hos ett såldt eller

bortbytt husdjur, som icke genast vid öfverlåtelse!! kunna upptäckas, må berättiga

en köpare till ersättning. I detta hänseende innehåller vår nu gällande lag uti

1 Kap. 4 § Handelsbalken visserligen några allmänna föreskrifter om återgång af

köp, der varan finnes hafva fel, äfvensom i samma §:s sista moment det särskilda

— 4 —

stadgande blifvit meddeladt, att, då häst köpes, hafve köparen tre dygns frestetid.

Men hvad då först beträffar dessa allmänna föreskrifter, hafva de, tillämpade på

handeln om husdjur, i så måtto befunnits ofullständiga, som nödiga bestämmelser

saknats ej mindre om beskaffenheten af de fel, som borde berättiga till handelns

återgång, än jemväl om den tid, hvarunder, i hvarje särsk ldt fall och för olika

slag af fel, den som sålt eller bortbytt ett husdjur, skulle vara till ersättning förpligtad.

Hvad åter nyssanförda speoiela stadgande rörande hästköp vidkommer,

torde detsamma, redan derigenom till sin praktiska betydelse inskränkt, att det

gäller blott ett enda slag af husdjur, jemväl i öfrigt icke vara egnadt att i allmänhet

tillfredsställa hvarken säljare eller köpare. Detta stadgande, om nemligen

dermed skall anses vara uttryckt rättigheten för en köpare att, antingen fel finnes

eller icke, kunna inom den angifna tiden godtyckligt bäfva köpet, innefattar en

orättvisa mot den säljare som afyttrat en god vara, under det att, om fel verkligen

finnes, den bestämda frestetiden i de allra flesta fall är för kort för att

göra en köpare förvissad om felets tillvaro. Med kännedom om de olägenheter

som nu antydde brister i lagstiftningen medfört samt med afseende å de förluster,

som deraf vållats icke för den, som rätteligen bold hafva skadan, utan för den

som med honom inlåtit sig i köpenskap, hafva Komiterade, då dessa olägenheter

i mån af landets ekonomiska utveckling äro att för framtiden emotse i ständig

tillvext, ej mindre häraf, än jemväl af det hinder som nu gällande stadganden

kunna innebära mot en i möjligaste måtto liflig samfärdsel inom det yrke, hvaraf

hela landets materiel förkofran främst beror, ansett sig äga anledning att till

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning härmed öfverlemna förslag till eu sådan lag

i afseende å handel med husdjur, att derigenom blefve för hvarje fall tydligt be

stämdt, icke allenast hviika de fördol a fel och sjukdomar hos ett husdjur äro,

som böra anses berättiga en köpare att kunna yrka återgång af skedd handel, än

jemväl de tider, hvarunder för hvart och ett af dessa fel denna återgångsrätt må

stå öppen. Genom eu sådan lag, för hvars antagande den tidpunkt synes vara

företrädesvis lämplig, då åtskillige andra åtgärder för Veterinär-väsendets ordnande

blifvit till utförande ifrågasatta, skulle de svårigheter hufvudsakligen undanrödjas,

som, i följd af nuvarande lagens ofullständighet, hittills varit förenade med dylika

tvisters behandling och afdömande. Edligt intyg af legitimerad veterinär-läkare

derom att djuret varit behäftadt med något af de återgångsfel, hviika för de särskilda

slagen af djur i lagförslaget uppräknas, skulle, då för öfrigt tiden rätt blifvit

iakttagen, utgöra all den bevisning som i dylika mål af en köpare behöfde

förebringas och enkelheten af denna bevisningsmethod torde jemväl medgifva,

att afgörandet af dylika ersättningsfrågor, såsom oftast påkallande skyndsam

åtgärd, skulle i första hand, såsom en enkel handräckningsåtgärd, kunna öfverlemnas

åt Konungens Befallningshafvande samt endast i det fall hänvisas till domstol

att frågan vore såsom tvistig att anse. Till ökadt stöd för Komiterades åsigt

om ifrågavarande lags behöflighet och för att ådagalägga huru allmänt ett sådant

— 5 —

behof gjort sig i utlandet gällande, böra Komiterade upplysa att inom ett

stort antal af Europas länder, exempelvis må här nämnas Frankrike, Österrike,

Preussen, Bayern, Wiirtemberg, Saohsen, Schweitz och Hannower jemte flere

af Tysklands mindre stater, finnas dylike stadganden utfärdade om så kallade återgångsfel

och återgårgstider, desse sednare för de olika slagen af fel varierande från

3 till och med 40 dagar.

Det är med ledning af hvad i främmande länder sålunda blifvit stadgadt

och med kännedom om behofvet jemväl hos oss af motsvarande föreskrifter, som

Komiterade afgifvit härhos i underdånighet bilagda förslag till Lag om återgångsfel.

Att detta förslag, såsom af civillags natur, varder underkastadt en omständlig

pröfning är Komiterade icke obekant, men, ehuru Komiterade sålunda förutse,

att samma förslag antagligen icke vinner godkännande i det skick, som Komiterade

deråt nu gifvit, hafva Komiterade likväl trött sig böra framlägga detsamma,

i och för den ledning som vid blifvande omarbetning må kunna deraf hemtas.

De föreslagna olika återgångstiderna hafva sin gran i i de särskilda felens och

sjukdomarnes olika inkubationstider, men skulle, om så anses nödigt, kunna derhän

förenklas, att för en del sjukdomar bestämdes en gemensam återgångstid af

t. ex. 14 dagar samt för öfriga i förslaget uppräknade fel och sjukdomar 30 dagar.

För förslagets praktiska syfte skulle vara företrädesvis önskvärdt om rättegångssättet

i hithörande mål kunde frigöras från den långsamma behandlingen vid

domstol och det har velat synas Komiterade som skulle dylika frågors afgörande

med ungefärligen samma befogenhet som andra handräckuingsåtgärder kunna åt

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas. I öfverensstämmelse med

denna åsigt hafva alltså de föreskrifter tillkommit som innefattas i förslagets 4 §

och hvilka föreskrifters verkställbarhet Komiterade i underdånighet hänskjuta till

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Komiterade framhärda med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet,

Stormägtigste, Allernådigste Konung,

Eders Kongl. Majds

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

A. IIÅMILTON.

CARL PLÅTEN. CARL H. EKSTRAND. L. HOFMAN (BANG). N. G. HERO.

Stockholm den 24 Maj 1865

IT. Husberg.

Förslag till förordning

angående hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande

af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.

§ 1.

De sjukdomar bland husdjuren på Indika denna förordning har

tillämpning äro: Mjeltbrand (Anthrax), Boskapspest (Pestis bovina),

elakartad lungsjuka (Pneumonia interlobularis contagiosa), Rots (Malleus

humidus), Springorm (Malleus farcirainosus), elakartad klöfsjuka hos får

(Aphthoe epizooticae), Skabb hos får (Scabies ovina) och Vattenskräck (Rabies).

Skulle någon annan sjukdom bland husdjuren antaga motsvarande

elakartad smittosam karakter, må efter Veterinär-styrelsens hörande

Konungens Befallningshafvande kungöra, att denna förordnings föreskrifter

skall i afseende på sådan sjukdom tillämpas.

§ 2.

Kommunal- och Sundhets-nämnd åligger att hafva närmaste inseendet

öfver sjukvården bland husdjuren, varande alltså dessa nämnders

skyldighet:

1) att enligt de föreskrifter och anvisningar som af Veterinär-styrelsen

eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelas samt, med ledning

af veterinärläkares råd och den erfarenhet nämnden vunnit, vidtaga eller

hos vederbörande myndighet föreslå de åtgärder som må anses nödiga

eller nyttiga till förekommande eller undanrödjande af smittosam sjukdom

bland husdjuren, äfvensom att, då detta ligger inom nämndens be

-

7

fogenhet, vaka öfver verkställigheten af hvad i sådant hänseende blifvit

beslutadt eller föreskrifvet;

2) att då husdjur angripes af sjukdom som befaras vara smittosam

sådant hos Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande anmäla,

på det att veterinär-läkare må varda förordnad att orten besöka, eller,

om veterinär-läkare är nära boende, honom omedelbarligen tillkalla samt

i sådant fall genast underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, skolande

för denna händelse Befallningshafvande bestämma om veterinär-läkarens

arfvodes- och resekostnads-räkning skall af kommunen eller af staten

betalas;

3) att, om veterinärläkare anser sjukdomens beskaffenhet dertill

föranleda, kungöra sjukdomens utbrott jemte förbud mot gemenskap med

det ställe, der sjukdomen sig yppat, äfvensom att, då veterinär-läkaren

förklarat sjukdomen hafva upphört, sådant genom kungörelse tillkännagifva;

4) att söka utröna de orsaker som föranledt sjukdomen eller som

gynna dess utbredning, samt, i fall som af nämnden bero, vidtaga men

annars hos vederbörande föreslå nödiga åtgärder till dessa orsakers undanrödjande;

5.

) att, om behofvet fordrar, kungöra denna förordning i de delar

som på den yppade sjukdomen ega tillämplighet;

6) att öfvervaka verkställigheten af de föreskrifter som af vederbörande

äro gifna;

7) att vid besigtning som af veterinär-läkare anställes, lemna nödigt

biträde samt, då djurägare sådant försummat, skyndsamt anskaffa

hvad som för de sjuka djurens vård och sjukdomens hämmande anses

erforderligt;

8) att ombesörja tillvaratagandet och sjukbehandlingen af sådana

djur som, behäftade med smittosam sjukdom eller för sådan misstänkte,

träffas utan vård lösa; — samt

9) att, då djur anträffas uppflutet vid strand eller annorstädes dödt

och skäl finnes misstänka att det varit behäftad! med smittosam sjukdom,

föranstalta att detsamma varder med hud och hår förbrändt eller

nedgräfdt enligt den i § 8 här nedan gifna föreskrift.

§ 3.

Polismyndighet i stad och Kronobetjening på landet åligger:

1) att, då smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, vid påfordran

lemna skyndsam handräckning åt kommunal- och sundhets-nämnd;

8

2) att, då sådan myndighet sjelf vinner kännedom om smittosam

sjukdoms utbrott, derom '' underrätta vederbörande kommunal- och sundhetsnämnd,

samt omedelbart och opåkalladt vidtaga de åtgärder, som, i

öfverensstämmelse med denna förordnings föreskrifter, kunna finnas nödiga;

3) att vid nedslagning af sjuka eller för smitta misstänkta djur

iakttaga livad derom i denna förordnings § 9 är särskildt stadgadt; och

4) att, om vederbörande myndighet i samråd med veterinär-läkaren

förklarat någon ort smittad eller under uppsigt ställd, föranstalta att

djuren från dessa smittade eller för smitta misstänkta orter varda mäikta

genom inklippning af ett M i håren på djurens venstra bog.

§ 4.

Veterincir-läkare åligger:

1) att, efter vunnen kännedom om smittosam kreaturssjukdoms utbrott,

utan uppskof meddela vederbörande nödiga anvisningar och rad

rörande hvad iakttagas bör för farsotens hämmande och sjukvårdens

lämpliga ordnande, hvarjemte han samtidig tskall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

och till Veterinär-styrelsen förhållandet inberätta;

2) att, på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes eller Veterinär-styrelsens

order äfvensom på kallelse af vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnd

begifva sig till det ställe, der smittosam kreaturssjukdom uppgifvits

vara utbruten, der undersöka förhållandet och öfver undersökningen

föra noggrannt protokoll i enlighet med de formulär och föreskrifter,

som nu äro eller framdeles kunna varda honom till efterrättelse stadgade,

3) att skriftligen meddela och bevisligen tillställa vederbörande djurägare

och nämnder alla nödiga föreskrifter rörande

a) de åtgärder, som för sjukdomens hämmande och sjukvårdens

ordnande finnas mest lämpliga;.

b) de sjuka djurens afskiljande från de friska;

c) förfarandet med hud, kött, klöfvar o. s. v. efter döda eller nedslagtade

djur;

d) de reningsåtgärder som böra företagas; och

e) nödiga försigtighetsmått till förekommande af sjukdomars öfverförande

på menniskor;

4) att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Veterinär-styrelsen

insända afskrift af de förda protokollen och de meddelade föreskrifterna,

äfvensom berättelse om sjukdomens utbredning, förlopp och upphörande

;

9

5) att, om Kong!. Maj:ts Befallningshafvande sådant nödigt prof var,

närvara vid marknader inom distriktet och tillse om djur, behäftade

med smittosam sjukdom eller för sådan misstänkta, blifvit'' ditförda samt

i dylika fall vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna

föranleda;

6) att på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes order verkställa besigtningar

å friska djur inom distriktet; — samt

7) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om hvad iakttagas

bör vid nedslagtning af smittade eller för smitta misstänkta djur, som

i § 9 af denna förordning meddelas.

Djurägare åligger:

1) att, när han finner husdjur vara af ovanlig eller smittosam sjukdom

angripet, så fort ske kan och i stad sednast inom tjugufyra men

på landet inom fyratioåtta timmar anmäla förhållandet hos ordföranden

i sundhets- eller kommunal-nämnd;

2) att, då sjukdomens smittosamma beskaffenhet är af honom känd,

såvidt möjligt är afskilja de sjuka djuren från all beröring med de friska;

3) att förse de sjuka djuren med egna vårdare som icke få hafva

beröring med friska husdjur;

4) att tillse, det de sjuka djuren afhållas från gemensamma beten

och vattningsställen;

5) att hvarken genom försäljning eller hvad annat utbyte som helst

låta förflytta smittade eller för smitta misstänkta djur från den gård, der

de först sjuknat och ej heller inom af veterinär-läkaren förbjuden tid

använda för friska djur de hus och betesmarker som af de förra varit

begagnade;

6) att från allt tillträde till de smittade eller för smitta misstänkta

djuren afhålla obehöriga personer;

7) att, då nedslagtning är anbefalld, vid verkställigheten deraf lemna

behörig handräckning samt, om så fordras, i förekrifven ordning ombesörja

förbränning eller nedgräfning af hela djur eller delar af dem, såväl

då de blifvit nedslagtade som då de sjelf dött;

8) att med sorgfällighet verkställa föreskrifna reningsåtgärder å hus,

redskap, kläder in. m., som varit med smittade djur i beröring, äfvensom

enligt gima föreskrifter förfära med föder, spillning och affall;

to

9) att till vederbörligen anbefalde allmänna besigtningar inställa sina

djur. derest han ej äger visshet derom att desamma antingen äro af

smitta angripna eller varit med smittade djur i beröring;

10) att skyndsamt anskaffa allt det som för de sjuka djurens vård

och sjukdomens hämmande anses behörigt; - samt

11) att i öfrigt ej allenast ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

dem vederbörande myndigheter och veterinärläkare honom meddelat,

utan ock vaka deröfver, att tjenstfolk eller andra af honom beroende

personer, som vid sjukdomen hafva bevakning eller annan tjenstgöring,

dervid åliggande skyldigheter på det noggrannaste iakttaga.

Underlåter djurägare att med nödig skyndsamhet och noggrannhet

fullgöra föreskrifna åtgärder, gånge de genom nämndens försorg, men

på djurägarens bekostnad, i verkställighet.

De åligganden, som för djurägare här äro stadgade, gälle äfven

för den, som "i ägarens ställe satt är, eller för den, hvilken på stället

såsom husbonde eller förman anses.

§ b.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligger:

1) att i öfverensstämmelse med gällande instruktion och utfärdade v

författningar vaka deröfver, att alla vederbörande sina åligganden fullgöra

i allt det som med afseende på yppad farsot eller smittosam sjukdom

bland husdjuren iakttagas bör:

2) att. med ledning af gällande allmänna föreskrifter och på grund

af egen eller genom vederbörandes rapporter vunnen kännedom om sjuk

domsförhållandet i orten, genom allmänna kungörelser eller särskilda påbud

föreskrifva de åtgärder, hvilka till smittosam kreaturssjukdoms förekommande

eller hämmande samt sjukvårdens ordnande pröfvas erforderliga;

3) att för sådant ändamål icke allenast till tjenstgöring beordra f

inom länet anställde veterinär-läkare, utan äfven, om så nödigt pröfvas,

till råd och biträde förordna länets provincial- och distriktläkare samt,

när behofvet påkallar, hos Veterinär-styrelsen reqvirera extra veterinärläkare

;

4) att vid mera svårartade farsoter inställa eller till annan tid och

ort förflytta kreatursmarknader;

5) att stadga lämpliga viten till betryggande af gifna föreskrifters

behöriga efterlefnad;

11

6) att ej mindre till chefen för vårt civil-departement än till

Veterinär-styrelsen inberätta, när farsot inom länet utbrutit samt dels

genom egna berättelser dels genom insändande af vederbörande tjeusterapporter,

meddela såväl nämnde Departementschef som Veterinär-styrelsen

fullständig kännedom om farsotens fortgång och upphörande samt

om de i anledning deraf föreskrifna och vidtagna åtgärder; samt slutligen

.7) att ombesörja veterinär-läkares anställande för de platser, der

införsel af djur från utländsk smittad ort är tillåten, samt denne veterinärs

namn och bostad till vederbörande tullkammare uppgifva.

§ lifligen

annan än legitimerad veterinärläkare må befatta sig med

smittosamma sjukdomars botande.

§ 8-

Af smittosam sjukdom angripet djur, som dött eller som åt sådan

anledning blifvit dödadt, skall förbrännas eller helt nedgräfvas, savida

ej veterinär-läkaren förklarar, att vissa delar deraf ma kunna till nytta

användas. Sådan nedgräfning skall ske i grop, som är minst åtta fot

djup, å plats belägen afsides från allmänna vägar, vattningsställen, Donings-

och ladugårdshus samt betesplatser, och bör å djur, som sålunda

helt nedgräfves, huden före nedgräfvande^ till oanvändbarhet sönderskäras.

Innehar djurägaren sjelf jord och tinnes derå lämplig plats för

djurets nedgräfning, vare han, derest han det ej vill förbränna, skyldig

att sådan plats upplåta; i annat fall, äfvensom då djurets ägare är

okänd, åligge det vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnd att. ebsörja

om anskaffande af tjenlig nedgräfningsplats.

§ 9.

Vid nedslagning och värdering af husdjur, som till förekommande

af smittosam kreaturssjukdoms spridande måste undanrödjas, skall i öfrigt

iakttagas följande:

l:o) Då veterinär-läkare anser att af smittosam sjukdom angripet

djur bör nedslagtas, tillkalle han vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnds

ordförande jemte ortens kronobetjent eller polismyndighet,

hvilka äga att tillsammans med veterinär-läkaren fatta beslut om djurets

nedslagtande;

2:o) Skulle veterinär-läkaren anse nedslagning jemväl af friska djur

vara för farsotens hämmande af nöden, åligge honom att om sjukdomens

beskaffenhet och alla de särskilda förhållanden, på hvilka han grundar

sin åsigt, afgifva fullständig och noggrann rapport till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, hvilken, efter inhemtande af Veterinär-styrelsens

yttrande, äger att bestämma om sådan nedslagning skall äga rum

eller icke;

3:o) År nedslagning beslutad, skall veterinär-läkare tillse- att den

skyndsamt varder verkställd, samt anställa obduktion å de nedslagtade

djuren och deröfver upprätta protokoll, som, bevittnadt af kommunalcller

sundhetsnämnens ordförande och vederbörande kronobetjening eller

polismyndighet, ofördröjligen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändes

;

4:o) För sålunda nedslagtadt djur af hornboskaps-, får-, get-, hästeller

svin-slägtet lernnas af allmänna medel ersättning, som, då djuret

befunnits af smittosam sjukdom angripet, bestämmes till en tredjedel af

det värde, djuret efter i orten gångbart pris ansetts äga innan det sjuknat,

men med fulla värdet för djur som, enligt veterinär-läkarens derom

afgifna intyg, befanns friskt då det nedslagtades. Från de bestämda

ersättningsbeloppen afdrages dock värdet af de djurdelar som enligt

veterinärläkarens föreskrift må till nytta begagnas och hvilka djurägaren

kan finnas villig öfvertaga. Vägrar djurägare öfvertagandet, skola sådana

djurdelar genom kronobetjening eller polismyndighets försorg för

Kronans räkning å offentlig auktion försäljas;

5:o) De delar af nedslagtadt djur, som ansetts kunna till nytta

användas, få ej från stället bortföras annorlunda än i slutna kärl och

nedsaltade;

6:o) Samma myndigheter och personer, som enligt denna §:s

l:a moment ega att om sjukt djurs nedslagtande besluta, verkställe ock

den värdering å sådant nedslagtadt djur eller å delar deraf som här

ofvan föreskrifven är;

7:o) Värdering af djur, som nedslagtas på grund af Kong]. Maj:s

Befallningshafvandes i öfverensstämmelse med denna §:s 2:dra moment

fattade beslut, verkställes af samma myndigheter och personer, men

med biträde af eu af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och en af djurägaren

tillkallad värderingsman;

8:o) Till ersättning vare ej berättigad den djurägare som försummat

eller öfverträdt de i denna förordnings 5:te § stadgade föreskrifter

eller som för djurets sjukvård begagnat icke legitimerad djurläkare; äfvensom

ägare af djur, hvilka, från utrikes ort till svensk hamn införda,

derstädes blifvit nedslagtade på grund af de för sådant fall gifna föreskrifter,

eller af djur, som, sedan de blifvit från svensk införselplats

till sin bestämmelseort inom riket affärda, måst nedslagtas i anledning

af bland dem utbruten smittosam kreaturssjukdom under den tid, de

varit ställde under veterinär-läkares uppsigt.

§ 10.

Det åligger hvarje kommun att bestrida de utgifter, som för den

allmänna sjukvården bland husdjuren inom kommunens område erfordras,

äfvensom för bekostande af använda läkemedel i de fall, der djurägaren

ej förmår dem betala. Men i Girigt skola af det till smittosamma sjukdomars

hämmande i stat uppförda anslag godtgöras såväl de ofvan

nämnda ersättningarne för nedslagtningar m. m., som äfven rese- och

traktaments-kostnader för i tjenst varande eller extra veterinärläkare vid

af dem, uppå vederbörandes reqvisition eller förordnande, bestridd tjenstgöring;

börande räkningar öfver alla dessa kostnader, behörigen verilicerade

och. sedan de af Veterinär-styrelsen blifvit granskade, genom

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utbetalas.

§ Il

Bryter

någon emot de föreskrifter som, till förekommande eller

hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar, blifvit af vederbörande

anbefallda straffes såsom i 19 kapitlet 17 § Strafflagen säges.

§ 12.

Den som med kommunal-eller sundhets-nämnds beslut icke åtnöjes,

äger till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande besvär ingifva klockan före

12 å tretionde dagen efter det klaganden af beslutet erhållit del, dagen

då det skedde likväl oräknad; foge jemväl vid besvären bevis om dagen,

då beslutet blef klaganden delgifvet. Dock gånge, utan hinder af besvären,

det öfverklagade beslutet i verkställighet. J Jemtlands, Westerbottens

och Norrbottens län må, i mål som från Lappmarks-kommun

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullföljes, dubbelt så lång tid som

nu sagd är, den klagande tillgodokomma. För klagan öfver sundhetsnämnds

i Stockholm beslut gälle hvad derom är särskildt stadgadt.

14

Klagan öfver Kongl. Maj ts Befallningshafvandes beslut i de frågor,

denna författning afser, fullföljes genom underdåniga besvär i vanlig

ordning hos Kongl. Maj:t i dess Civil-departement sednast före kl. 12 å

tretionde dagen efter den, då klaganden af beslutet bevisligen erhöll del.

§ 13.

Genom denna förordning undanrödjes till vidare kraft och verkan

förordningen den 23 Januari 1828 om hvad i händelse af yppad

smittosam sjukdom hos djuren iakttagas bör äfvensom hvad i andra

författningar kan finnas stridande mot här ofvan meddelade föreskrifter

(

Förslag till förordning

angående hvad iakttagas bur till förekommande af

smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket.

Med upphäfvande af föreskrifterna i Kong), kungörelsen den 26

Juli 1856 angående åtgärder till förekommande af smittosamma kreaturssjukdomars

införande i riket äfvensom i Kong!, kungörelsen den 17

Juli 1858, rörande särskild! de åtgärder, som i afseende å kreaturspest

äro till iakttagande stadgade, har blifvit förordnadt följande:

§ I

När

smittosam kreaturssjukdom utbryter å utrikes ort, skall Kommers-kollegium

genom kungörelse genast förklara den främmande orten

i så vidsträckt omfattning som omständigheterna påkalla af sådan sjukdom

smittad; åliggande det jemväl Kollegium att, när den ifrågavarande

orten minst en månad varit fri från sjukdom, sådant kungöra. Från

ort som sålunda förklarats smittad får införsel af kreatur ej ske i annan

ordning än här nedan sägs.

§ 2.

Är sjukdomen boskapspest (pestis bovina) skall från sålunda

smittad ort införsel af boskapskreatur äfvensom af kött jemte oberedda

hudar och skinn samt hår, horn och klöfvar utaf sådana kreatur vara

förbjuden; och skall under ett år efter det nämnda pest å den främmande

orten upphört, införsel derifrån af oberedda hudar och skinn samt

hår, horn och klöfvar af boskapskreatur endast med det vilkor varå

tillåten, att nämnde varor ej komma i beröring med lefvande kreatur

eller smittbara varor af enahanda art, samt under behörig kontroll i afskildt

magasin uppläggas och, innan de utlemnas, underkastas kalkning

eller annan smittoförstörande behandling.

§ 3.

Förklaras utrikes ort smittad af annan sjukdom bland något visst

slag af kreatur, åligge den som från sådan ort vill införa kreatur af

samma slag att, innan landsättning får ske, förete:

a) betyg af säljaren att denne under minst fyra månaders tid oafbrutet

haft under sin vård i friskt tillstånd det kreatur som säljes;

b) förteckning eller märkrulla, upptagande fullständig beskrifning

öfver alla de till införsel anmälda djur, med uppgift för hvarje kreatur

särskildt på dess slag, ålder, kön och färg, jemte öfrige igenkänningstecken;

c)

intyg af veterinärläkare att samtlige i förteckningen beskrifne

kreatur vid afgången från den främmande orten varit friska; och

d) intyg af behörig myndighet i samma ort att den veterinärläkare

som afgifvit nämnda betyg varit kompetent att sådant betyg utfärda.

Införsel sjöledes af kreatur under de förhållanden denna § omförmäla’

skall vara tillåten endast i någon af nedannämnde hamnar, nemligen

Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Malmö, Ystad,

Carlshamn, Calmar, Wisby, Norrköping, Stockholm, Gefle, Hernösand

och Umeå.

§ 4.

Vid ankomsten till svensk hamn och innan landsättning får ske

skall, på vederbörande tullbetjenings anmälan, kreaturet af behörig veterinärläkarc

besigtigas och innan det får från lossningsorten vidare transporteras

eller komma i beröring med andra kreatur, som kunna af smittan angripas,

förklaras fritt från sådan smittosam sjukdom som i I § af Kgl. Maj:ts

nådiga förordning angående hvad till förekommande och hämmande af smittosamma

sjukdomar bland husdjuren iakttagas bör. Om de försigtighetsmått

som i afseende å sålunda besigtigadt djurs vidare transporterande

från lossningsplatsen till bestämmelseorten må finnas nödige, åligge veterinärläkaren

att meddela föreskrift och skall, då boskapskreatur iniörskrifvits

från utrikes ort som af elakartad lungsjuka förklarats smittad,

djuret under nio månader, men, i fråga om öfrige sjukdomar, under tre

månader stå under behörig veterinärläkares tillsyn samt af honom minst

eu gång i hvarje månad och oftare, om anledning dertill gifves besigtigas.

§ 5.

Skulle djur som ankommit från utrikes ort, förete sådant tecken

som, enligt veterinärläkarens utsago, gör djuret för smittosam sjukdom

misstänkt, må det på egarens bestämmande bero, huruvida detta och de

flere djur åt enahanda slag, som med samma lägenhet må hafva inkommit,

genast utan gemenskap med land skola åter utföras; eller djuren

under ofvannämnde tid af dels tre och dels nio månader under tillsyn

åt veterinärläkaren ställas uti afskilde, intill lossningsplatsen närbelägne

och töi ändamålet af veterinärläkaren lämplige befunne förvaringsrum;

eller ock å det djur som veterinärläkaren finner vara företrädesvis för

smittosam sjukdom misstänkt, profläsning anställas, då, om djuret befinnes

friskt, de öfriga djurens införande må vara tillåtet under iakttagande

af ofvan föreskrift^ försigtighetsmått.

§ b

År

djur vid ankomsten behäftadt med mjeltbrand, boskapspest

elakartad lungsjuka, rots, springorm eller fårkoppor, skall det genast

dödas, och skola, när, vid besigtning i lossningshamnen, kreatur befunnits

af sådan sjukdom angripet, alla de djur, som med samma lägenhet

ankommit och för den ifrågavarande smittosamma sjukdomen äro"emottaghga,

antingen slägtas eller, utan gemenskap med land, genast åter

utföras, v ld sådan nedslagning iakttagas alla de försigtighetsmått, som

finnas foreskrifna i §§ 8 och 9 af Kong!. Maj:ts nådiga förordning ano-ående

hvad till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar

bland husdjuren iakttagas bör.

§ 7.

\id de tillfällen då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, tidigare än

kungörelse från Kommers-kollegium derom hunnit att utfärdas, erhåller

tillförlitlig underrättelse om å utrikes ort uppkommen smittosam kreaturssjukdom,

ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, i afbidan på

Kollega förordnande, påbjuda iakttagandet inom länet af de försigtighetsmått,

soin finnas nödige till förekommande af sjukdomens införandedock

skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom hos Kommers-kollegium

ofördröjligen göra anmälan.

is

§ B.

Om alla de åtgärder som veterinärläkare enligt denna författning

vidtager åligge honom att ofördröjligen, efter hvarje verkställd förrättning,

afgifva rapporter ej mindre till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande än

jemväl till Styrelsen öfver veterinärväsendet; hörande i de fall der till

införsel medgifvet kreatur på sätt ofvan blifvit stadgadt, förklarats skola

stå under veterinärläkares tillsyn underrättelse om sådant djurs införande

varda af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, der lossningsplatsen

är belägen, meddelad Befallningshafvande i det län, dit djuren blifvit

bestämda att afgå.

§ 9-

I afseende å införsel af kreatur landvägen från angränsande länder,

skola i tillämpliga delar iakttagas enahanda försigtighetsmått som

vid kreaturs införande sjöledes nu blifvit föreskrifna.

§ 10.

Alla de kostnader som föranledas af de i denna författning anbefallde

besigtnings- in. fi. åtgärder skola, då de afse djur som ännu

ej blifvit tagna från skeppsbord, gäldas åt skeppsbefälhafvaren, men,

efter djurens landsättning, af djurägaren.

§ 11-

Bryter någon mot de föreskrifter som till förekommande af

smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket blifvit af vedeibölande

anbefallda, straffes som i 19 kap. 17 § Strafflagen sägs.

§ 12.

Den som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande^ beslut

i de frågor denna författning afser, äger att hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anföra besvär, som klockan före 12 å tretionde dagen efter det

klaganden af beslutet bevisligen erhållit del, den dagen likväl oräknad,

böra till Civil-departementet ingifvas. Dock gånge, utan hinder af besvären,

det Öfverklagade beslutet i verkställighet.

Förslag till lag

om återgangsfel vid kreaturshandel.

Med närmare bestämmande af lagen i 1 kapitlet 4 § Hand.elsbalken

varder i fråga om återgång af handel om husdjur stadgadt som

följer:

§ I

Säljes

husdjur mer än hälft år gammalt, och finnes sedermera

behäftadt med något af de fel. som i nästa § säges, då skall säljaren

för fel vara ersättningsskyldig på sätt och under vilkor här nedan närmare

bestämmas.

§ 2.

Fel som kunna leda till återgång äro:

l:o hos djur åt hästslägtet:

a) Rots (Mallens humidus),

b) Springonn (Mallens farciminosus),

c) Periodisk ögonintlammation (Ophthalmia periodica),

d) Svart starr (Amaurosis),

e) Koller (Hydrocephalus internus, Meningitis),

f) Qvickdrag (Emphysema pulmonum),

g) Krubb-bitning utan tändernas afnötning (Ructatio),

h) Fallandesot (Epilepsia),

i) Elakartad beskällaresjuka (Morbus coitus),

k) Istadighet (Mania periodica), så vidt nemligen djuret jemväl före

öfverlåtelsen bevisligen varit med detta fel behäftadt.

2

2:o hos hornboskap:

Elakartad lungsjuka (Pneumonia interlobnlaris contagiosa).

3:o hos får:

Fårkoppor (Variolse ovinse),

Fårskabb (Scabies ovina).

Fårklöfsjuka (Aphthae epizooticae

ovinae).

Köpare som vill väcka återgångsanspråk bör derom göra anmälan

inom följande tider, nemligen:

då felet är istadighet, svart starr och krubbitning

före utgången af 8:de dagen,

» » » koller och qvickdrag » " ” 10:de dagen,

»» » » elakartad beskällaresjuka » » ” 14:de dagen,

« » » rots och springorm » » ” 20:de dagen,

« >5 » fallandesot hos djur af hästslägtet och elakartad lungsjuka

hos hornboskapen, likasom för fårkoppor, fårskabb och fårklöfsjuka före

utgången af 30:de dagen, samt för periodisk ögoninflammation föie utgången

af 40:de dagen; tiden i hvarje fall räknad från och med den

dagen näst efter den då djuret till köparen öfverlemnades. Hvad nu

blifvit stadgadt om återgång af kreaturshandel gäller icke för djur som

föras utom riket.

§ 3.

Tillvaron af sådant fel som nu är nämndf skall, då behörig anmälan

derom göres inom den i hvarje fall bestämda tiden, medföra skyldighet

för säljaren att återställa den derför erhållna köpeskillingen. Vill

säljaren vara från sådan skyldighet fri eller hafva densamma annorledes

bestämd än nu är sagdt, upprätte derom med köparen vid handelns

afsilande skriftlig, af vittnen behörigen styrkt, öfverenskommelse.

| Dock endast om bevisas kan, att

} dessa sjukdomar före köpet funnits

\ j säljarens hjord.

§ 4.

Upptäckes inom nu föreskriften tid något af ofvanuppräknade

återgångsfel, har köparen att öfver felets beskaffenhet och djurets ålder

taga legitimerad veterinärläkares på ed afgifna intyg samt, med företeende

af detta intyg, inom slutet af samma tid hos säljaren anmäla sin

önskan om köpets återgång. Vägrar säljaren djuret återtaga, eller är

han ej att träffa, eller är lian aflägse boende, i Indika tvenne sistnämnde

fall köparen har att taga närmaste kronobetjents bevis derom att han

hos den neföre ansvarstidens utgång anmält protest mot köpet, ege der

-

efter köparen att sist inom åtta dagar efter samma tids förlopp hos

Kong!. Majds Befallningshafvande söka handräckning för handelns återgång.

Vid sin inlaga härom foge köparen:

a) den af veterinärläkaren om felets beskaffenhet och djurets ålder afgifna

edliga attest:

b) ett af två trovärdige män utfärdadt bevis om dagen då köpet

skedde: och

c) likaledes ett af tvenne trovärdige män meddeladt intyg om dagen

då säljaren tillsades om handelns återgång eller, i de här ofvan förutsatta

fall, kronobetjents bevis om fullgjord återgångs-anmälan.

Sedan säljaren lemnats tillfälle till förklarings afgifvande, meddele

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sitt beslut.

§ 5.

Skulle djur som, enligt nästföregående §, blifvit af veterinärläkare

besigtigadt do eller, till förekommande af smittas spridande, dödas,

skall djuret obduceras och protokoll deröfver jemte utlåtande om

dödsorsaken i laga ordning upprättas och afgifvas.

§ 6.

Kostnaden för djurets besigtning äfvensom de utgifter för sjukvård

och foder, som blifvit gjorde efter den dag, då köparen anmälde

sitt yrkande om handelns återgång, skola, jemte obduktionskostnaden,

der sådan ifrågakommer, gäldas af den tappande parten.

§ 7.

Efter anhängiggörande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af sådan

återgångs-ansökning, som i 4 § sägs, äge, uppå endera partens begäran,

Kongl. Maj ds Befallningshafvande förordna, att djuret genom kronobetjeningens

försorg varder å offentlig auktion försåldt och köpeskillingen

intill sakens slut i taka händer nedsatt.

§ 8.

Allt hvad här är sagdt om köp gälle jemväl om byte; skolande

alltså, då byte på grund af denna lag återgår, det mot djuret gifna

bytesbelopp återställas eller om tillbytt vara icke vidare finnes eller

icke finnes i samma skick som den emottogs, djurets värde i penningar

ersättas med det belopp, hvartill detsamma, utan afseende å det anmälda

felet, uppskattas af tre sakkunnige män, som, på endera partens

begäran, utses af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande.