SOU 1871:1

'' \

te ''i

Underdånigt Betänkande,

aigifvet

af de

för utredning af frågan om lindring i Båtsmansliållef

den. 4 December 1868 i nåder förordnade

Komiterade,

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS A. L. NORMAN,

1871.

Innehåll.

Sid.

Inledning ■ 1.

Historisk öfversigt 3.

Tiden före Konung Carl XI:s anträde till regeringen år 1672 . . „

Tiden efter Konung Carl XI:s anträde till regeringen år 1672 . . 10.

Utredning af b åtsmans-rust- och r o tehåll ar e s rättigheter

och skyldigheter.................. . 18.

Båtsrnansrustningen ..................19.

Båtsmansroteringen..................37.

Ekonomisk Utredning.................41.

Båtsrnansrustningen..................51.

Båtsmansroteringen.................61.

Utredning af b åt smanshållets inverkan på Fattigvården ■ 67.

K omiterades Betänkande och Förslag..........72.

Båtsrnansrustningen ................73.

Båtsmansroteringen.................79.

Om förhållanden gemensamma för Båtsrnansrustningen och Båtsmansroteringen.

.................81.

Storinäktigste, Allernådigste Kolning!

I anledning af väckta förslag om ändringar i landtförsvarets organisation

framställde den år 1807 församlade Riksdag, uti skrifvelse den 13 Maj samma

år, till Eders Kongl. Maj:t den underdåniga begäran, att då, för ett fullständigt

ordnande af Rikets försvarsväsende, en väsendtligt utsträckt allmän värnepligt utan

tvifvel vore af behofvet påkallad, men möjligen icke kunde genomföras med bibehållande

af indelningsverket i dess nuvarande form, Eders Kongl, Maj:t täcktes

1

2

lata utreda och vid upgörande af nådigt förslag till arméens organisation taga i

öfvervägande, om och på hvad vilkor det nu på rote- och rusthållare hyllande besväi

måtte kunna lindras eller ock aflösas samt jemväl på öfriga samhällsklasser

föidelas; och behagade Eders Kongl. Maj:t under den 8 nästpåföljde Oktober åt

säl skilta Komiterade updraga att med Herr Statsrådet och Chefen för Landtföi

sval s-departementet samt under hans ledning rådpläga rörande den af Riksdagen

gjorda framställning om lindring i det på rote- och rusthållare hvilande besvär

samt att uppgöra förslag till sådan lindring. Dessa Komiterade, livilka ansågo

föremålet för sitt arbete, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, vara

allenast den del af indelningsverket, som afser insättande och underhåll af det

till landtförsvaret indelta manskap, afgåfvo härom underdånigt betänkande den

27 Maj 1868, hvilket Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med nådig proposition

angående landtförsvarets ordnande, öfverlemnade till 1869 års Riksdag.

Under åberopande af de i förstberörda skrifvelse den 13 Maj 1867 anförda

skäl för lindring af rustnings- och roteringsbesväret i allmänhet, samt enär den utredning,

som verkställts rörande samma besvär, icke omfattade båtsmanshållet,

hade emellertid Riksdagen i skrifvelse den 6 Maj 1868 i underdånighet anhållit,

att Edeis Kongl. Maj:t täcktes låta utreda på hvad vilkor det på rote- och rusthållare

hvilande båtsmanshållet kunde lindras eller ock aflösas samt jemväl på

öfriga samhällsklasser fördelas, äfvensom i nåder föreslå åtgärder, ledande dertill,

att likställighet med öfriga rust- och rotehållare i detta hänseende de båtsmanshållsskyldiga

bereddes. I anledning häraf och enär Eders Kongl. Maj:t ansåg en

utredning af ämnet icke för närvarande böra sträckas till frågan om båtsmanshållets

aflösning, faun Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 4 December

samma äi, godt tillsätta eu Komité med uppdrag att företaga den af Riksdagen

begäida utredning i hvad den afsåg frågan om lindring i det på rust- och roteh

al läte hvilande besväret af båtsmanshållsskyldigheten samt att förslag till sådan

lindring uppgöra och till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva, af hvilken

Komité Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnade undertecknade att vara ledamöter.

Sedan åtskilliga för ifrågavarande utredning erforderliga upgifter, på Komiterades

derom framställda begäran, genom Herr Statsrådets och Chefens för Sjöföl

svars-departementet åtgärd blifvit infordrade dels från vederbörande Stationsbefälhafvare

i Stockholm och Carlskrona och dels från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i de län, hvarest båtsmanshåll finnes inrättadt, hafva Komiterade

jemväl från Hushållnings-sällskapen i nämnda län och från tjenstemän vid stationerna

i omförmälta städer inbekomma vidare uplysningar; och skola Komiterade

nu söka att utföra det arbete, som blifvit dem anförtrodt.

Innan likväl Komiterade gå till ämnets närmare behandling, utbedja de sig

att betiäffande det rätta begreppet om den inrättning i vårt fädernesland, som

benämnes indelningsverket, samt i fråga om åtskillnaden emellan rustnings- och

3

roteringsbesväret, bestående förnämligast deruti, att kronoräntor och stundom äfven

tionde äro anslagna till understöd för utgörandet af det förstnämnda, få åberopa

hvad Komitén för utredning af frågan om rustnings- och roteringsbesväret

under landtförsvaret i sitt ofvannämnda underdåniga betänkande den 27 Maj 1868

i berörda afseenden meddelat, hvarvid allenast behöfver tilläggas, att de för rustningen

under båtsmanshållet anslagna räntor utgå till hjelp för båtsmäns underhållande

i provinsen Blekinge och i Södra Möre härad af Kalmar län.

För att bereda någon kännedom om den grund, på hvilken båtsmanshållet

hvilar och om beskaffenheten af de särskilta delar, af hvilka denna inrättning består,

hafva Komiterade trott sig böra lemna ett kort sammandrag af dess historia,

dervid, med hänsigt till den verkan, som Konung Carl XI:s kraftfulla styrelse utöfvade

äfven på ifrågavarande del af landets försvarsverk, Komiterade skola framställa

sin berättelse i tvänne afdelningar, omfattande den första tiden före och den

andra tiden efter denna Konungs anträde till regeringen.

I.

Tiden före Konung Carl XI:s anträde till regeringen år 1672.

Bland de krigiska stammar, som bosatte sig i vårt land och slutligen sammansmälte

till Sveriges folk, hade redan tidigt skyldigheten icke blott att värna

hembygden utan ock att på härfärd (^ledung) till utrikes ort följa Konungen blifva

erkänd och bestämmelser derom gifna i de lagar, hvilka, innan allmän landslag

utfärdades, voro för de särskilta landskapen gällande. Dessa bestämmelser,

huru kortfattade och ofullständiga de än äro, gifva dock, jemnförda med de samtidiga

i Norge och Danmark, en bild af gamla tiders krigsväsende. Till försvar

emot anfallande fiende skulle “fara både bonde och träl", gå man ur huset. Men

ville Konungen, i öfverensstämmelse med folkets för stridens äfventyr och ära böjda

lynne, med krig angripa sina grannar, då var det eu skyldighet och en heder för

de fria, vapenföra männen att lyda hans upbud.

En följd af landets till största delen kringflutna läge var, att i äldre tider

de utrikes krigstågen nästan uteslutande skedde till sjös. De stadganden, som i

landskapslagarna finnas om krigsväsendet, afse derföre egentligen sjörustningen.

I de vid Östersjön och kring Mälaren belägna landskapen från och med norra delarna

af Småland upp till Qvarken voro hundaren eller härader och skeppslag

skyldiga att utrusta vissa krigsfartyg samt att, efter indelning i hamnar eller ar

(= åror), i viss mon motsvarande sednare tids rotar, icke blott förse desamma med

krigsfolk och roddare utan ock till manskapets underhåll lemna matvaror eller

H. L.KgB.8.

Sdm. L. Addit.

1:1. och 3.

U.L.KgB.10:

I. Wml. II.

IigB. 7: 1.

Nordström

1: 106.

Calonius

i XXII.

Styffe.

Skand. 96.

Schlyter.

Ländsk, ind.

17. ''

4

så kallad skeppsvist. Satt Konungen hemma i fred borde i stället för krigsrustningen

en viss skatt (= ledungslama) till honom erläggas. Den första upkomsten af

vårt nuvarande indelningsverk spåras sålunda till de äldsta tider, för hvilka vi

känna en ordnad samhällsförfattning i vårt fädernesland.

Den förmildring af sederna, som kristendomen medförde, inre stridigheter

inom landet, hvarigenom dess krafter borttogos, och en genom riddar-väsenhets

upkomst i 10:de århundradet förändrad krigskonst i Europa föranledde, i förening

med andra omständigheter, sjötågens afstannande och bragte den i landskapslagarna

stadgade krigsförfattningen på förfall. Frälserust-tjensten infördes för att

förse landet med rytteri och, i stället för de förra påbuden om krigsfolks upsätM.

E. L. L. tande efter en viss indelning, tillkom den allmänna föreskriften i Konung Magnus

KgB. in. Erikssons Landslag af år 1347, att alla, som i Riket byggde eller bodde, skulle

vara Konungen till tjenst, särdeles vid landamäre^ för att värja landet, men ej

yttermer fara i härfärd utan egen god vilja. Samma föreskrift uprepades i Konung

CKgBLlIL'' Christoffers Landslag af år 1442. Den inskränkning, som härigenom skedde i

Konungens förra makt att till krig utom landet upbåda folk, blef dock redan under

tiden för Unionen med Danmark och Norge föräudrad i så måtto, att de tre

förenade rikena skulle vid inträffande krig understödja hvarandra.

Skyldigheten för kustlandskapen att till Rikets tjenst utrusta fartyg ansågs

likväl enligt gammal lag fortfarande äga bestånd. Af ännu befintliga handlingar

finner man nemligen, att understundom vissa orter befriades från sådan skyldighet

ökänd. Hist". em°f erläggande af en afgift, kallad snäckopenningar; år 1387 medgaf Konung Al

I.

XCII. brekt att Norrbo härad i Westmanland, som dittills hållit två snäckor — så kallades

fartygen — till krigsbruk, icke skulle behöfva utrusta mera än en med dertill

hörande män och vapen, så länge frälsejorden vore frikallad från åliggandet att

utgöra skeppsvist; och under Konung Eriks af Pommern krig med Holsteinska HerSkand

Hist’ ^Sarne oc^ Hanseförbundet var den Svenska flottan åren 1428 och 1429 upfordrad.

I. LXXXIV. Utrustningen beskrifves likväl såsom mindre god och besättningen bestod till största

delen af oöfvade bönder och löst folk. De sjörustningar, hvilka sedermera

under Konung Carl Knutssons och Sten Sture den äldres krig mot Danmark och

Ryssland vid åtskilliga tillfällen ägde rum, synas likaså hafva, åtminstone till en

del, åstadkommits genom anlitande af kustlandskapens åliggande att anskaffa vissa

krigsfartyg.

Det sjöförsvar, som Riket vid Konung Gustaf Wasas upträdande på Sveriges

thron kunde inställa, befann sig i ett långt ifrån tillfredsställande skick. Han

sjelf sade derom, att då “höll man ganska ringa folk, item en hop skärjebåtar

och annat prackeri, der hvarken hjelp eller tröst medföljde". Men omsorgsfull i

allt, som lände till Rikets bästa, ordnade han äfven denna vigtiga angelägenhet.

Han anskaffade örlogsskepp och värfvade sjöfolk, som underhölls genom förläggning

i borgläger (= inqvartering) uti städerna och klostren samt hos presterska

-

Nordström

I. 108.

pet. Kostnaderna för folkets värfning blefvo likväl stora och man kunde icke påräkna

att derigenom ständigt erhålla behöfligt antal. Det hlef således nödvändigt

att, likasom det skedde vid landtförsvaret, äfven för sjöförsvaret begagna utvägen

att anskaffa manskap genom utskrifning.

Detta sätt att, genom anlitande af den i landslagen stadgade allmänna värnepligten,

vid förefallande behof uttaga krigsfolk var icke någon ny sed. Redan

Konung Carl Knutsson hade vid sitt härtåg mot Skåne år 1452 utfärdat påbud

derom, innehållande, att sju bönder skulle upställa den åttonde samt förse sin

man med fulla vapen. Likaså förekomma utskrifningar af manskap under Sturarnes

tid. Men som någon stående bär icke fanns, skingrades det utskrifua folket

efter slutadt fälttåg. Början till inrättandet af en sådan inhemsk krigsmakt. uprätthållen

genom utskrifningar, skedde då Rikets Ständer på Riksdagen i Westerås

år 1544 beslöto, att hären vid afgång, som hastigt behöfde ersättas, skulle göras stJe™™an 1

fulltalig derigenom att i Småland hvar femte och i andra landsändar hvar sjette

man ingingo i krigstjenst.

Konung Erik XIV, hvilken för utförandet af sitt krig med Danmark ökade

landthären, satte äfven sjövapnet i en efter den tidens fordringar synnerligen aktningsbjudande

ställning. Han bedref byggnaden af örlogsskepp med stor kraft Rabenius.

och upsatte till deras bemannande ett så kalladt skeppsregemente af 6,000 man.

Att detta sjöfolk, åtminstone till en del, anskaffades genom utskrifning, kan man hållet 16.

finna deraf, att Rikets Ständer vid Riksdagen i Stockholm år 1565 åtogo sig undsätta *

flottan med det folk, som fattades. Påföljande året förde Claes Christersson Horn Geijei- S S

68 örlogsskepp i sjön. Sedn. Afd.

Efter Konung Johan III:s anträde till regeringen synas utskrifningar hafva 11'' 190''

blifvit mera använda för erhållande af behöfligt sjöfolk. Detta togs dels från städerna

och dels, såsom i gamla tider, från landskapen utmed Östersjön och Mälaren,

hvilkas sjövana inbyggare dertill befunnos mest dugliga. Men allmogen förde

klagomål öfver godtycklighet af Konungens tjensteman vid dessa förrättningar,

hvilket föranledde, att en Ordning för utskrifningarna, gällande för både knekteoch

skeppshöfvidsmän, utfärdades den 4 Januari 1577. I enlighet med densamma Rlk?'' Reg''

skulle bofasta bönder, som icke hade någon legohjelp eller icke sutto flera på ett

hemman, förskonas från krigstjenst samt dertill tagas bondsöner, legodrängar samt Rusta. besv.

tjenstlöst och kringstrykande folk. Dock förbehöll sig Konungen medelst samma11”^"*

Ordning att, om högsta nöden fordrade någon allmän resning till Rikets försvar, Bet. sid. 8.

så att hvar tredje eller hvar femte man eller ock man af huset blefve upfordrad,

så borde alla Rikets inbyggare vara förpligtade och redo att afvärja Rikets skada

efter som Sveriges lag innehöll. Denna författning kan anses såsom den första,

hvarigenom utskrifningarna öfver hela Riket till fyllande af krigsmaktens behof af

manskap blefvo ordnade efter bestämd plan.

Underhållet af det sjöfolk, som genom utskrifningarna samlades, ombesörj

-

fi

des under tjenstgöringstiderna af Kronan och deremellan genom förläggande i

borgläger dels i städerna och dels i landsorten. Men sedan ryttare och knektar

börjat afiönas genom skattefrihet å egna gårdar eller anslag af Kronans hemman

och räntor, sökte man ock att efter samma grund inrätta sjöfolkets aflöningssätt.

Styrmän, d. v. s. lotsar, som bodde i skärgården och vid skeppsleden, erhöllo frihet

från årliga skatter för sina hemman. Genom den af Konung Carl IX under

Stjernman den 9 Februari 1602 utfärdade Ordning för Fogdarna i Finland *) stadgades, att

I. 512. båtsmännen derstädes skulle för de af dem innehafda hemman förskonas från gärder

och ovissa besvär, men vara förpligtade att utgöra årliga räntan och deraf,

när mönstringar eller ock eljest lönetider kommo, blifva aflönade. Samma förordning

uplyser derjemte, att så skedde i Sverge. Vid denna tid hade således äfven

för sjöfolkets underhållande början blifvit gjord till ett indelningsverk af den äldre

form, som, innan nämnda anstalt af Konung Carl XI omskapades, fanns för krigsmakten

till lands. Men i allmänhet synes sjöförsvaret under Konungarna Johan

III:s, Sigismunds och Carl IX:s regeringar icke hafva varit föremål för någon större

omvårdnad.

Mera verksamt egnade Konung Gustaf Adolf sig åt ordnandet deraf. Genom

en Instruktion den 12 September 1623 för dåvarande Landshöfdingen i Finland

Riks. Reg. j>je]]{0 befallde Konungen, att, oberäknad! städernas båtsmän, derstädes skulle

i landsorterna upsättas och hållas 2 kompanier båtsmän, hvartdera till en styrka

af 400 man. Denna författning är af vigt såsom visande de först följda grunderna

för införandet af ett ständigt båtsmanshåll. Landshöfdingen skulle begifva sig ut

i skärgården och der socken för socken tingta med allmogen, hållandes dem före

att på det Kongl. Maj:t och Kronan måtte hafva stadiga och vissa båtsmän och

landet deremot för de idkeliga utskrifningarna blifva förskonadt, Kongl. Maj:t funnit

för godt att åt alla dem, som ville hålla en båtsman åt Kongl. Maj:t och Kronan,

öfverlåta ett hemman fritt, som rantade 18 daler i vissa och ovissa persedlar.

Räntade något hemman mera, det skulle till Kronan utgöras, räntade det mindre,

så skulle bonden erhålla fyllnad af andra räntor eller ock läggas honom ett annat

litet hemman till hjelp. Den bonde, som toge båtsmannen till sig, skulle blifva fri för

all utskrifning, gärd, landshjelp, byggningspenningar m. m. Deremot skulle bonden

hålla båtsmannen alltid redo till Kronans tjenst samt försörja honom med sex månaders

kost i sådana persedlar, som bonden och båtsmannen bäst kunde förena

sig om, eller, derest de icke vore ens, gifva båtsmannen 18 daler hvart år, när

han droge på tåg, dels uti vissa till värdet upgifna matvaror och dels uti penningar.

Hemma hos bonden skulle båtsmannen hafva kost emot skyldighet att

derföre tjena bonden och vara honom lydig till arbete; och skulle bonden, om

båtsmannen dog, sätta en annan i hans ställe. Detta allt skulle Landshöfdingen

*) Kallas af Stjernman origtigt Björneborgs Riksdagsbeslut.

7

framställa för allmogen och underrätta dem, huru lätt det för dem vore, att de

blefvo fria från utskrifning samt andra tungor och besvär. Ville allmogen sätta

sina egna söner och mågar till båtsmän, skulle det stå dem fritt, äfvensom, derest

någon ung bonde sjelf ville tjena som båtsman och besitta hemmanet samt om

sommaren bruka det genom sin hustru och sina barn, det skulle vara honom medgifvet.

Derjemte stadgades, att indelningen skulle göras efter viss ordning och

officerarne tilldelas större räntor.

Lika instruktioner utfärdades vid samma tid för Landshöfdingen i Upland,

Gabriel Oxenstjerna, hvars län äfven omfattade Söder Törn, samt för Ståthållaren

på Åland, Stellan Mörner. I den förra orten borde, såsom i Finland, 2 kompanier

och på Åland ett sådant, hvardera på 400 man, upsättas.

I afseende på det båtsmanshåll, som utgjordes- af städerna i Riket, skedde

en vigtig förändring. Sedan nemligen vid 1610 och 1617 årens Riksdagar borgerskapet

åtagit sig en viss utskrifning efter mantalet (= hufvud-talet) hade städerna

vid 1624 års Riksdag, emot åtnjutande af frihet från landshjelp, båtmanspenningar, stjernman 1.

och utskrifning, för två års tid beviljat eu summa af 33,888 daler kopparmynt till

underhåll af ett båtsmanskompani, men nu förbundo sig städernas fullmäktige genom

beslut i Stockholm den 28 Januari 1629, att, emot frihet från utskrifningar,

årligen hålla ett bestämdt antal godt och dugligt sjöfolk, genom hvilket åtagande

båtsmanshållet för städerna förvandlades till det ständiga besvär, som de i sådant

afseende ännu äro underkastade.

Den ofvannämnda af Konung Gustaf Adolf anbefallda Båtmansindelningen

i vissa orter synes likväl aldrig hafva fullständigt gått i verkställighet. Måhända

befanns den icke fullt ändamålsenlig eller saknades erforderliga tillgångar af hemman

och räntor. Men efter hans död beslöt Förmyndareregeringen för hans omyndiga

dotter, Drottning Christina, att ställa båtsmanshållet på ständig rotering.

Denna åtgärd hade redan på några ställen blifvit försökt. På Åland hade sålunda

allmogen år 1612 fritagits från utskrifning emot skyldighet att utrusta 100 båtsmän,

men aftalet derom var allenast tillfälligt, ty snart derefter finner man utskrifning

i denna ort hafva ägt rum. Men enligt Kongl. Brefvet den 12 Oktober

1619 hade skärkarlarne i Skällviks Socken i Östergötland vunnit lika befrielse

emot vilkor att framgent för hvar rote hålla en båtsman vid Stockholms Skeppsgård,

hvilka karlar de sjelfve skulle löna och kläda. Nu föreskref Regeringen år

1634 att under båtsmanshållet skulle läggas och roteras de utmed sjösidan belägna

socknar och landsdelar, deribland äfven Öland och Tjusts härad, i hvilka orter

knektarne skulle tagas till båtsmän; och updrogs genom instruktioner af den 1

December samma år åt utsedda skepps-officerare att med tillhjelp af ståthållarne

i orterna härom afhandla med allmogen. Fyra bönder, så skatte som krono,

borde hålla en duglig båtsman samt då han under vintern vore hemförlofvad gifva

honom hemkall emot skyldighet för honom att arbeta hos roten; skolande helst

762. 773.

Rabenius.

Om

Båtsmanshållet.

20.

Rabenius.

Om

Båtsmanshållet.

20.

Rabenius.

Om

Båtsmanshållet.

21.

Rådsprot.

31 * Okt.

1634.

Riks Reg.

(N:o 1.1

8

Amiralit.

Hufvudbok

är 1638.

Riks Reg.

Rabenius.

„ 0m

Båtsmanshållet.

24.

två helgärds- och två halfgärdsbönder sammansättas om en båtsman. Der allmogen

bejakade detta, skulle dem försäkras, att hvarje bonde skulle för sig sjelf

samt för en dräng och en pojke vara befriad från utskrifning. Om båtsmannen

dog, borde rotehållarne åter fylla hans plats med annan duglig karl. I lika måtto

skulle upgöras med frälsebönderna, dock så att dessa inom den så kallade frilietsmilen

från adelns sätesgårdar skulle blifva tolf och utom densamma åtta om underhållet

af en båtsman.

Till ständigt båtsmanshåll inroterades i följd häraf vissa sjösocknar i provinserna

Upland, Södermanland, Östergötland, Småland med Öland, Westergötland,

Helsingland, Medelpad och Ångermanland äfvensom Åland och orter i Finland.

Af det sjöfolk, hvilket sålunda erhölls, samt städernas båtsmän och ett

antal förhyrda, bildades till tjenst på flottan tre båtsmans-regementen och tre

kompanier bösseskyttar, hvilka år 1638 utgjorde eu styrka af tillhopa 3,379 man

utom befäl.

I det att båtsmanshållet i landsorterna på detta sätt ställdes på rotering

uphörde den organisation deraf efter det äldre indelningsverkets form, som Konung

Gustaf Adolf vidtagit. De i sistnämnda ändamål anslagna kronoräntorna

blefvo till Amiralitetet indragna.

Deremot fortskred man vidare med att ordna och tillöka båtsmansroteringen.

Kommissarier tillsattes att enligt instruktioner af den 14 December 1640

i kustorterna till Amiralitetet afdela de socknar och byar, som lågo närmast sjön.

Dervid skulle afseende icke fästas på, att socknarna delades och ej heller derpå,

att orter tillförene legat under Amiralitetet, åt hvilket ingen by, belägen längre

än en mil från sjön, borde tilldelas. De tre båtsmansregementena skulle förstärkas

medelst flera socknars och byars inroterande; och borde i Norrland 5 skatteoch

kronobönder sammansättas om eu båtsman, men i öfriga orter bibehållas den

förra bestämmelsen om 4 bönder på hvar rote, samt frälset utom frihetsmilen roteras

till hälften emot skatte och krono. Så länge bönderna anskaffade och höllo

båtsmän skulle utskrifningen uphöra. Sedermera åtogo sig städerna under kriget

åren 1643 och 1644 att först till hälften och sedan till fullo fördubbla antalet af

sina båtsmän, dock med förbehåll, att vid blifvande fred blifva från denna tillökning

befriade. Efter dessa åtgärder hefunnos de tre båtsmans-regementena år

1644 upgå till 5,160 man, af hvilka 2,723 tillhörde landtroteringen och de öfriga

voro dels städernas, dels värfvade båtsmän. Till det första af dessa regementen

hörde båtsmännen från Stockholm, Wermdön, sjösocknarna i Södertörn samt städerna

och sjösocknarna i Södermanland, Östergötland, Småland och Öland; till

det andra båtsmännen från Åland samt städerna och båtmanssocknarna i Finland

utom Österbotten; och till det tredje båtsmännen från Roslagen, städerna i Upland,

Westmanland, Nerike och Wermland, Westergötland, Hedemora stad samt

städerna och båtsmanssocknarna i Wester- och Österbotten.

9

Sedermera blef genom Kongl. Resolutionen den 9 Januari 1646 äfven Gottland

lagdt till båtsmanshåll, hvarunder denna ö, med undantag af en kort mellantid

åren 1660—1664, under hvilken den var tillslagen landtmilitien, derefter förblifvit

roterad; och befallde Kongl. Maj:t genom Bref till Kammar-Collegmm den 7

Februari 1653 att ordentliga jordeböcker öfver de socknar och hemman, som lydde

under Amiralitetet och Sjöstaten, skulle uprättas och Kongl. Maj:t till underskrift

öfverlemnas.

Jemväl i afseende på det inbördes förhållandet emellan rotebönderna och

båtsmännen meddelade Regeringen noggrannare bestämmelser, än förut varit gifna.

Medelst en den 12 Februari 1636 utfärdad Båtsmans-Ordning, gällande för Sverige

och Åland, föreskrefs att en gift båtsman med eget hemvist skulle, då han hemkom

från tåg, hafva 4 daler silfvermynt och lika mycket om våren, då han upfordrades,

eller tillhopa 8 daler silfvermynt om året, men ogift båtsman skulle af rotebönderna

under den tid, som han vistades hemma, uppehållas med fri kost, emot

att han till dem utgjorde arbete, samt om våren vid upfordringen undfå 4 daler

silfvermynt eller ock så mycket i kost, som derpå kunde belöpa. Till dessa stadganden

kom genom Kongl. Resolutionen den 14 Februari 1653 det synnerligen vigtiga

om roteböndernas skyldighet att bestå båtsmännen torp. Ehuru Kongl. Maj:t.

heter det, gifvit befallning, att hvar man af sjöfolket, som hade hemkall, skulle

blifva boende och hafva sitt hemvist, der hans hemkall vore, hade sådant likväl

på många orter icke blifvit efterkommet. Orsak dertill hade varit, dels att båtsmännen

mångenstädes icke tillåtits förblifva hos sina rotar, dels ock att rotarna

icke voro så lagda, att deras båtsmän eller bösseskyttar kunde blifva hos dem,

utan den ene bonden bodde i en by och socken och den andre i en annan. Kongl.

Maj:t fann ock derföre godt förordna, att Amiralitets-Collegium skulle genom

särskilta kommissarier eller utskickade officerare låta i orterna lägga rotarna så,

att de bönder, som bodde närmast hvarandra, tillsammans höllo båtsman, hvilken

hos dem borde hafva mulbete för en eller högst två kor och några får, men sjelf

förskaffa sig vinterfodret för samma boskap genom arbete; och förklarade Kongl.

Maj:t tillika, att roten skulle vara pligtig förse båtsmannen med nödtorftiga hus,

bestående af stuga, fähus och pörte, dem han sedan borde vidmakthålla.

Redan vid denna period och tidigare än sådant med knektehållet inträffade

hade sålunda det ständiga båtsmanshållet i alla hufvudsakliga delar blifvit utveckladt

till det skick, som det ännu har. Hemman och gårdar i de för sjöförsvarets

underhåll afsedda orter voro indelade i rotar, af hvilka en hvar upsatte sin båtsman.

Denne åtnjöt af roten bostad och lön samt tjenade till dess han afskedades

eller med döden afgick, hvaremot rotebönderna voro fritagna från utskrifning.

Kontrakt med allmogen synas dock icke hafva varit uprättade, utan vilkoren innefattades

i de af Regeringen utfärdade författningar och rotarnas antal och sam

2

-

Gynther.

4. 61.

Riks. Reg.

(N:o 2.)

Amiral-Coll.

Reg.

Riks. Reg.

10

mansättning funnos angifna i deröfver upgjorda rullor och förteckningar. Då

Konung Carl XI vid sitt stora arbete med indelningsverkets omskapande företog

hvad som rörde sjöförsvaret, behöfde han således i afseende på båtsmansroteringen

föga annat åtgöra än meddela de närmare bestämmelser, som tidsförhållandena

och god ordning kunde påkalla.

II.

Tiden efter Konung Carl XI:s anträde till regeringen år 1672.

I sammanhang med förläggandet af flottans hufvudstation från Stockholm till

Carlskrona, hvarom föreskrift gafs genom Kongl. Brefvet den 5 December 1675,

upstod behofvet att i trakten af sistnämnda stad hafva ett stort antal båtsmän att

tillgå. Väl hade straxt efter freden i Roeskild Amiralitets-Collegium genom Kongl.

Resolutionen den 14 Juni 1658 fått befallning att i fråga om båtsmanshåll inrättande

i Blekinge öfverlägga med General-guvernören, men någon indelning eller

ständig rotering för detta ändamål hade icke kommit till stånd. Sedermera hade

genom Kongl. Resolutionen den 10 December 1674 förordnats, att utskrifning i

denna ort skulle ske på samma sätt som i det öfriga Sverige var antaget samt

att provinsen borde läggas till båtsmanshållet. Uppå hemställan af Amiral-Generalen

Grefve Hans Wachtmeister beslöt nu Konung Carl XI, enligt allåtet Bref

Gynther. Jen 18 Februari 1681, att båtsmansrotarne i Norrland och en del af Finland skulle

2 3oy

sättas på vakans samt manskapet öfverföras till Blekinge och Södra Möre härad

af Kalmar län för att indelas till underhåll inom nämnda landsdelar, af hvilka äfven

den sednare, jemlikt Kongl. Resolutionen den 10 December 1664, ansetts böra

tilldelas båtsmanshållet, ehuru beslutet icke gått i verkställighet. Men som tillräckligt

antal hemman till inrättande af rotehåll icke fanns att tillgå, föreskrefs,

att, med användande af Kronans räntor till understöd, båtsmanshållet i sagda orter

skulle ställas på rustning. Indelningen påbörjades således, men dervid följda

Riks. Reg. grunder befunnos vara allmogen för tunga, hvarföre Konungen den 1 Augusti 1683

(N:o 3.) utfärdade nya särskilta instruktioner för vederbörande Landshöfdingar och Kom-,

missarier. I öfverensstämmelse med dessa fortsattes arbetet med indelningen och

afslutades i Blekinge år 1684 samt nästan samtidigt i Södra Möre, hvarefter rusthållarnes

och båtsmähnens inbördes rättigheter och skyldigheter ordnades genom

I de för samma orter ännu i väsendtliga delar gällande särskilta Kong]. Förordnin1455—1459.

gärna af den 27 April 1685. Sedan några "ytterligare jemkningar ägt rum fastRiks.

Reg. ställdes slutligen indelningsverket för Södra Möre den 23 Oktober 1694 och för

(Nås 4 o. 5.) Blekinge den 22 April 1696.

11

Den styrka af indelningsbåtsmän, hvilken härigenom af krono- och kronoskattehemman

upsattes i Blekinge, fördelades på tre kompanier nemligen:

Första kompaniet.................... 500 man.

Andra „ 490 „

Tredje „ 510 „

tillhopa 1,500 man.

Och bildades af de i Södra Möre härad på hemman af nyssnämnda natur

indelta båtsmännen likaledes tre kompanier, nemligen:

Första kompaniet.................... 268 man.

Andra „ ............. 280 „

Tredje „ .................... 253 „

tillhopa 801 man.

Härtill kom i begge orterna det manskap, som frälsehemmanen borde utgöra

under båtsmanshållet. Sådana hemman blefvo icke indelta till rusthåll utan

roterade i likhet med hemman i allmänhet inom riket samt upställde i Blekinge 27

båtsmän, nemligen 14 vid Första, 1 vid Andra och 12 vid Tredje kompaniet, samt

i Södra Möre, 15 båtsmän, af hvilka 6 tillhörde det Första, 7 det Andra och 2

det Tredje kompaniet. Om dessa roteringsbåtsmän skola Komiterade längre fram

lemna vidare upplysningar.

Sammanlagda antalet af indelnings- och roteringsbåtsmän upgick sålunda:

i Blekinge.................. . . . till 1,527 man,

i Södra Möre

816

5?

tillhopa 2,343 man.

Numera är, jemlikt Kongl. Brefvet den 19 November 1845, det Blekingska

båtsmanshållet deladt i sex kompanier, nemligen:

Första kompaniet.................... 263 man,

Andra

Tredje

Fjerde

Femte

Sjette

228 „

257 „

257 „

244 „

278 „

tillhopa 1,527 man.

Genom indelningen och de i sammanhang dermed gifna författningar ålades

rusthållaren under båtsmanshållet i Blekinge och Södra Möre att, hvar för sitt

rusthåll, till kronans tjenst upställa samt städse hålla mönstergill båtsman och

förse honom med löneförmåner. Men i stället bestods rusthållaren jemte befrielse

från rotering, ett visst räntebelopp, lämpadt efter hvarje rusthålls behof af understöd.

Den betydliga styrka af manskap, som man fann nödigt att hafva förlagd

uti omförmälda landsorter, kunde nemligen, såsom redan blifvit antydt, af brist på

12

Gynther.

426.

Gynther 4

62.

tillräcklig jordegendom, derstädes icke upsättas efter de i Rikets öfriga sjöprovinser

följda grunder för båtsmansrotering, utan man nödgades till hvarje båtsmansnummer

indela mindre sådan egendom. Hjelp till båtsmanshållet lemnades derföre

medelst berörda anslag af hemmansränta, hvilket icke ägde rum vid roteringen.

Detta anslag skulle rusthållaren bekomma i första rummet af räntan å sitt

eget hemman, men om denna ränta öfversteg hvad som bestods för båtsmannen,

fick rusthållaren icke behålla öfverskottet utan borde utbetala detsamma. Om den

understeg anslaget, skulle han erhålla ett bristen motsvarande belopp af annan

hemmansränta.

I Blekinge kallades hvad rusthållaren sålunda af sitt eget hemmans ränta kom

att utbetala för öfverskottsränta och hvad han i anseende till otillräckligheten af

den egna hemmansränta!! fick i tillskott för tillskottsränta. Som de ifrån rusthållshemmanen

utgjorda öfverskottsräntorna dock icke till fullo uppgingo till livad som

i tillskottsräntor borde komma svagare rusthåll till godo, anvisades till fyllande af

bristen, räntorna af åtskilliga mindre icke indelta lägenheter, hvilka räntor benämndes

reserv-räntor; och ingingo således i beloppet af tillskotträntorna både

öfverskotts- och reservräntor, men de sistnämnda voro af föga betydenhet. Inom

Södra Möre åter kallades både de räntor, som rusthållaren utgaf från sitt hemman,

och de, som han erhöll, för tillgiftspenningar. För öfrigt förekommer äfven

den skiljaktighet emellan förhållandena uti ifrågavarande orter, att öfverskottsräntorna

i Blekinge icke utgå från ett till annat bestämdt hemman, hvilket deremot

är fallet med tillgiftspenningarna i Södra Möre.

Af det anförda befinnes; att emellan båtsmansrustningen i Blekinge och

Södra Möre, å ena sidan, samt rusthållsinrättningen för kavalleriet i det öfriga

Sverige, å den andra, den åtskillnad äger rum, att för båtsmansrustningen inga

särskilta augmentshemman äro anslagna, utan samtliga krono-och kronoskattehemman

iudelta till rusthåll.

Samtidigt med åtgärderna för Blekinges och Södra Möres indelning till rustning

under båtsmanshållet efter ofvanföre upgifna grunder, ordnade och förbättrade

Konung Carl 1XI den ständiga båtsmansroteringen i andra Sveriges sjöprovinser

och införde sådan der den förut icke fanns. Denna inrättning hade redan under

Konung Carl X:s krig vunnit en icke ringa utvidgning, i det att, likasom borgerskapet

i städerna hade gjort åren 1643 och 1644, jemväl de öfriga Riksstånden

ingingo på att så länge kriget räckte upsätta ett fördubbladt antal båtsmän i de

till ständigt båtsmanshåll inroterade landskapen. Men i följd af besluten vid 1683

års Riksdag blef båtsmansfördubblingen under krigstid en stående skyldighet för

rotehållet, ehuru den på en del orter lindrades, såsom på Gottland, hvarest den

utgick med allenast halfva antalet af de ordinarie båtsmännen.

Med iakttagande af detta ökade åliggande för rotehållaren och i öfverensgtämmelse

med särskilta instruktioner för utsedda kommissarier blef derefter un

-

13

der de närmast påföljande åren roteringen för det ständiga båtsmanshållet dels

jemnkad och dels ånyo uprättad i de gamla svenska provinserna Småland, Gott- Gynther. 2.

land, Öland, Östergötland, Westergötland, Södermanland, Upland med Roslagen 426''

och Norrland. Lika litet som tillförene blefvo likväl härvid några verkliga kontrakt

med rotehållarne upgjorda om åliggandet att i stället för utskrifning hålla

visst manskap, utan deras skyldighet i detta hänseende synes hafva betraktats såsom

redan åtagen. Endast med inbyggarne i de Norrländska orterna slötos skriftliga

aftal om båtsmännens aflönande och underhåll, Indika af Kongl. Maj:t den 2 Bgfk. I. 2.

Mars 1688 fastställdes, hvaremot för de öfriga af omförmälda provinser föreskrif- ^94.

ter i sådant afseende meddelades genom en den 23 Maj 1690 utfärdad Kongl. Bgfk- I. 2.

Förordning. i*12.

Bland de från Danmark vunna landskapen hade Bohuslän straxt efter dess

införlifvande med svenska kronan blifvit lagdt under Amiralitetet jemte det att

rytteri derstädes tillika indeltes. Nu blef år 1685, jemlikt upgjordt kontrakt med

Ridderskapet och Adeln, Ofrälsemän, som besutto frälsejord, samt Allmogen å Bgfk- I. 2.

skatte och krono, en ständig båtsmansrotering efter gårdatal inrättad i provinsen, 1400''

men nämnda kontrakt vann dock icke stadfästelse förr än genom Kong! Resolutionen

den 16 Januari 1739. Halland hade väl i början ansetts] böra få båtsmansrustning,

men beslutet derom gick ej i verkställighet, utan i stället blefvo 4 kompanier

af ett kavalleri-regemente, sedermera benämndt Enke-Drottningens Lifregemente,

hvars återstående 4 kompanier voro förlagda i Bohuslän, indelta i Norra

Halland, och södra delen af denna provins betalade utskrifningspenningar i stället

för att upsätta manskap. Öfver rusthållens svaghet och oförmåga att hålla ryttare

förde dock rusthållarne en fortsatt klagan, hvilken föranledde att efter Konung

Carl XIIis död man år 1720 beslöt Norra Hallands indelning till båtsmansrustning Gynther 4.

i likhet med hvad som skett i Blekinge och Södra Möre. Men äfven detta beslut

kom icke till stånd, utan krono- och kronoskatte-allmogens i provinsen hemman

blefvo, jemlikt ett den 9 Maj 1726 uprättadt och, samtidigt med det för Bohuslän, Bgfk. I. 2.

af Kongl. Maj:t den 16 Januari 1739 stadfästadt kontrakt, roterade till ständigt 1408,

båtsmanshåll. Enligt Kongl. Instruktionen den 13 Maj 1725 hade äfven utsockne- Gynther. 4.

frälsehemmanen i orten bord! underkastas rotering, men frågan derom upsköts

redan året derpå och blef efter flera omvexlande beslut först genom Kongl. Kungörelsen

den 18 April 1854 på det sätt afgjord, att nämnda hemman förklarades

skyldiga till rotering, dock med rättighet för hemmansägarne att i krig och fred

betala vakansafgift med hälften af det belopp, hvartill rotevakansafgiften för en

båtsman i länet upgår. Grunden till denna eftergift låg i antagandet att frälset

under äldre tider vanligen skulle varit underkastadt rotering till endast hälften

emot krono och skatte, men verkliga förhållandet är dock att Konung Carl XI

häruti gjorde ändring, så att, jemlikt Kongl. Brefvet till Kammar-Collegium den 2''

14

20 December 1693, frälse! lika med krono och skatte deltager i det ständiga båtsmanshåll.

Genom dessa åtgärder i förening med åtskilliga delvis gjorda förändringar

upställdes följande roterade båtsmans-kompanier, nemligen:

Tjusts kompani..................118 man,

Smålands „ 121 „

Östergötlands „ 194 „

Södermanlands Första och Andra kompanier.......... 276 „

Roslags Norra och Södra „ 529 „

Ölands Första och Andra „ 263 „

Gottlands Första och Andra „ 260 „

Bohusläns Första och Andra „ . . l....... 469 „

Hallands Norra och Södra „ .... -..... 364 „

Westergötlands kompani ............., . . . . 87 „

Norrlands Första och Andra kompanier............ 662 „

tillhopa 3,343 man;

dock hafva bägge Roslags och bägge Norrlands kompanierna i sednare tider blifvit

hvartdera delade i tu, så att båtsmansroteringen i de förenämnda landskapen

numera omfattar 22 kompanier. Till denna styrka kom under krig fördubblingseller

extra ordinarie båtsmännen, hvilka, utom på Gottland, der rotehållarne i afseende

på detta manskaps upsättande åtnjöto förut omtalade lindring, samt i Bohuslän

och Halland, i hvilka provinser fördubblingen enligt kontrakten icke ägde

rum, borde utgå af hela båtsmansrotehållet till lika antal, som de ordinarie båtsmännen,

och sålunda lemnade en ansenlig förstärkning till flottans bemanning.

De skyldigheter, hvartill rotehållarne genom den ständiga båtsmansroteringen

blefvo förbundna, voro hufvudsakligen lika med dem, som ålades båtsmansrusthållarne,

eller att till statens tjenst städse hålla en mönstergill båtsman och bestå

honom erforderliga löneförmåner. Skiljaktigheten emellan roteringen och rustningen

under båtsmanshållet ligger således egentligen deruti, att, såsom redan är

uplyst, mindre jordegendom blifvit indelad på rustningen än på roteringen, samt

att den förra inrättningen i stället fått ersättning i kronans räntor.

Roteringen för båtsmanshållet verkställdes i likhet med den för knektehållet

efter den uppskattning, som kommissarierna i betraktande af hemmanens godhet

ansågo rättvis och billig. Man finner således icke något visst mantal hvarken på

den ena eller andra orten hafva derför tagits till grund och Konungen förklarade

Stjernmanll. ock genom Resolutionen på Allmogens besvär den 3 Januari 1683, § 28, att huru

1949. glädje stå i rote kunde för allmogen, som båtsmanshållet vore underkastadt, in

tet

något i gemen stadgas, utan det måste blifva efter Kongl. Maj:ts instruktion

deröfver gifven för hvar landsort.

I det att utskrifningarna, hvilka de första Konungarna af Wasaätten vid ord

-

15

nandet af varf sjöförsvar brukade för att anskaffa nödigt sjöfolk, upbörde såsom

förenade med stora svårigheter och i flera hänseenden betungande för landets

inbyggare, samt den åtgärd i stället vidtogs att efter angifna grunder indela jordegendom

till underhållande af visst antal båtsmän, så förvandlades den personliga

skyldighet till krigstjenst för rekrytering af manskapet å Rikets skeppsflotta, hvilken

dittills ålegat kustprovinsernas manliga befolkning, till en beskattning på dervarande

jord, eller, med andra ord, den personliga krigstjenstskyldighet, som i

nämnda hänseende ägde rum, öfvergick till ett realt besvär vidlådande egendomen

och förenadt med dess besittning. I denna egenskap sammanhänga alltså båtsmansrustningen

och båtsmansroteringen med landets allmänna beskattningssystem.

Från ifrågavarande besvär äro likväl inom berörda provinser sådana hemman

befriade, som i allmänhet äro undantagna från ordinarie rotering till knektehåll,

såsom frälsesäterier, rå- och rörshemman, kungs- och kungsladugårdar m. fl.,

äfvensom särskilt frihet i nämnda hänseende njutes af vissa orter, såsom Färentuna

härad i Stockholms och Tynderö socken i Westernorrlands län.

Städerna i Riket hade, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, redan år 1629 åtagit

sig att emot befrielse från utskrifningar årligen hålla ett bestämdt antal godt

och dugligt sjöfolk till Rikets tjenst. Försumlighet å deras sida att fullgöra detta

åtagande föranledde väl till en början utskrifningarnas förnyande, men vid 1632

års Riksdag bekräftade städerna ytterligare sin omförmälda förpligtelse, hvilket

sedermera fortfarande skedde å flera efterföljande Riksdagar till dess att genom1

Riksdagsbeslutet af år 1683 § 17 och Kongl. Brefvet den 18 Februari 1686 städernas

ständiga båtsmanshåll kan betraktas såsom behörigen stadgadt; och utfärdade

Konungen den 23 Maj 1690 en Förordning om hvad deras ordinarie och fördubblingsbåtsmän

borde undfå i lön, beklädnad och underhåll. Sedan ön Wisingsö,

hvilken i enlighet med Kongl. Resolutionen den 22 December 1682 varit befriad

ifrån båtsmanshåll i fredstid, blifvit inroterad att hålla 12 båtsmän bland städernas,

befanns den styrka, hvilken städerna i förening med nämnda ö borde uppsätta,

utgöra 892 ordinarie och 877 fördubblingsbåtsmän eller sammanlagdt 1769 man.

Mot slutet af Konung Carl XII:s regering vidtogs år 1717 den förändring,

att de trenne båtsmansregementena delades i flera mindre under olika benämningar

såsom “sluproddare-regementet11, “sjögaste-regementet11, “entergast-regementena“,

“enterkarla-regementet11, m. fl., men denna inrättning förföll snart och man

återgick till det förra förhållandet. Längre fram uphörde båtsmanskompaniernas

sammansättning till regementen och hela sjömilitien ställdes i 8 fördelningar, hvar

med sin fördelningschef. Slutligen infördes fördelning på distrikt, men de särskilta

organisationer, hvilka i detta afseende tid efter annan blifvit vidtagna med

båtsmanshållet, ligga icke inom området för Komiterades arbete, hvarför de här

böra lemnas å sido. Till detta arbete hörer deremot att vidare redogöra för sådana

tilldragelser och åtgärder, som på båtsmanshållet, i dess egenskap af ett

stjernman II.

1987.

Gynther. 7.

768.

Gynther. 8.

433.

Wijkander.

252.

16

Bgfk. I. 2.

1073. 1079.

Bgfk. I. 2.

1087.

jorden vidlådande besvär, utöfvat verkan, och derom förekommer ännu åtskilligt

att erinra.

Med anledning af hvad Rikets Ständer vid Riksdagen åren 1809—1810 derom

framställde beslöt Kongl. Maj:t, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 23 April 1811,

bland annat, att fördubblingen af manskapet vid båtsmansrotehållet samt dåvarande

vargering vid soldatrotehållet skulle uphöra. Detta beslut var af så olika inflytelse

på nyssnämnda inrättningar, att närmare uplysningar derom äro behöfliga.

Det har ofvanföre blifvit omnämnt, att, sedan båtsmansfördubblingen i krigstid

genom besluten vid 1683 års Riksdag blifvit ständig skyldighet för båtsmansrotehållarne,

hade vid derpå följande omroteringar för båtsmanshållet i de gamla

svenska landskapen denna tillökning i besväret tagits i beräkning. De för berörda

landskap gällande kontrakt och förordningar om ifrågavarande besvär innefatta

ock föreskrift om rotehållarnes förbindelse i omförmälta afseende, och af roteringslängderna

inhemtas, att både ordinarie och extra ordinarie eller fördubblingsbåtsmän

voro på rotarna indelta. Deremot hade, såsom Komiterade för utredning

af frågan om roterings- och rustningsbesväret vid landtförsvaret uti deras

betänkande den 27 Maj 1868 uplyst, soldatrotehållarne genom Riksdagsbeslutet

den 22 Augusti 1741 och åtskilliga sednare författningar blifvit förpligtade att utöfver

skyldigheten att för hvarje rote hålla soldat, hvartill de genom knektekontrakt

en voro förbundna, äfven upsätta det så kallade vargeringsmanskapet till regementenas

halfva styrka, så att två rotar upställde en vargeringskarl. Genom

1811 års beslut erhöll således båtsmansrotehållet en betydande eftergift i dess

förut häfda och vid roteringen afsedda åliggande, under det att soldatrotehållet

deremot endast befriades från en detsamma efter roteringens verkställande och

emot knektekontrakten pålagd börda.

Då landets krigsmakt efter förlusten af Finland befanns otillräcklig, fattade

Ständerna vid förenämnda Riksdag det beslut att, såsom det första medlet till

ökande deraf, all inom Riket befintlig dittills oroterad jord, med undantag af sådana

boställen, som i tjenst varande militära personer innehade, skulle extra roteras

till anskaffande af manskap när landet kom i krigsfara. I anledning häraf

utfärdade Kongl. Maj:t den 5 Februari 1811 instruktioner för tillförordnade kommissarier,

af hvilka förrättningen omedelbarligen derpå blef företagen, särskilt

för båtsmanshållet och särskilt för soldathållet. Det är bekant, att denna förrättning

aldrig vann fastställelse; och sedan frågan ånyo förevarit vid åtskilliga Riksdagar

beslöt Kongl. Maj:t den 20 December 1825, uppå framställning af Ständerna,

dels att ordinarie rotering skulle påföras all dertill skyldig jord, hvilken icke fått

sådan rotering sig ålagd, och dels att privilegierad jord skulle extra roteras, i öfverensstämmelse

hvarmed den förra extra roteringen borde--jemkas och rättas.

Efter det att dessa åtgärder försiggått och, till följd af Kongl. Brefvet den 2 November

1833, underkastats ytterligare jemkningar, blefvo i likhet med hvad som

17

samtidigt skedde vid soldathållet, både ny ordinarie rotering och extra rotering

vid båtsmanshåll i de län, hvarest detta förekom, under åren 1836—1848 behörigen

fastställda. Med föranledande af Kongl. Brefvet den 14 Maj 1847 har numera

det största antalet af extra rotehållare med Kronan ingått kontrakt att vid

utbrott af krig lemna hästar till krigsmaktens behof i stället för att uppsätta karlar.

Den tillökning af medlen till Rikets försvar, som genom dessa åtgärder bereddes,

voro dock icke tillfyllestgörande. Under det sednaste kriget med Ryssland

hade Konung Gustaf IV Adolf, för anskaffande af manskap, genom Kongl.

Kungörelsen den 14 Mars 1808 till krigstjenst förpligtat hvarje svensk yngling

emellan 18 och 25 år, men det härigenom samlade unga krigsfolk, benämndt landvärn,

hade till största delen gått förloradt genom sjukdomar och bristande omvårdnad.

Nu sökte man år 1811 att medelst inrättandet af det så kallade förstärkningsmanskapet

erhålla folk. Det skulle till ett bestämdt antal af högst 50,000

man upsättas af städer och socknar efter som de funno lämpligast, men helst genom

frivilliga överenskommelser, hvarjemte dem lemnades rätt till lösdrifvares

anvärfning. Der folk på detta sätt ej kunde erhållas, skulle behöflig! antal uttagas

genom lottning, hvarifrån de förmögnare dock i allmänhet voro befriade.

Men företaget väckte missnöje och på åtskilliga ställen i landet upproriska rörelser.

Då blef vid urtima Riksdagen i Örebro år 1812 den allmänna beväringen införd

på sätt Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober samma år derom stadgade; och hafva

sedermera närmare bestämmelser om denna inrättning gifvits medelst Kongl. Kungörelserna

den 13 November 1860 och den 9 Februari 1861.

Enligt dessa författningar är hvarje svensk man beväringsskyldig från och

med året näst efter det han fyllt 20 år till och med det år, då han uppnår 25 års

ålder. Beväringsmanskapet indelas efter åldern i fem klasser, af hvilka de två

yngsta under - fredstid årligen vapenöfvas, men sjöfolk och maskinister å handelsflottan

äro derifrån befriade emot åliggande att i krig tjenstgöra till fyllda 35 år.

Den som blifver uppbådad eger i sitt ställe sätta annan duglig karl, som fullgjort

sin beväringspligt. För Kongl. Flottans behof uttages beväringsmanskapet från de

till båtsmanshåll indelta och roterade länen. Underhåll, beklädnad, beväpning

och öfrig utrustning för upbådadt manskap ombesörjer kronan. Sedan vid utbrott

af krig indelta arméen och båtsmanshållet blifvit behörigen kompletterade, uphör,

för den tid kriget varar, rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet och upkommande

vakanser fyllas i stället med beväringsmanskap.

För Gottland är likväl beväringen annorlunda ordnad i det att, jemlikt konvention

den 5 Februari 1811, hela den manliga befolkningen derstädes emellan 18

och 60 år är förbunden att göra krigstjenst för öns försvar, men får hvarken i

krig eller fred kommenderas utom densamma.

Om städernas båtsmanshåll hafva Komiterade ofvanföre meddelat de uplysningar

som med hänsigt till detta besvärs förra sammanhang med båtsmansroteringen

på landet kunde erfordras, och få nu tillägga att, utom hvad angick Stock

3

-

18

holms stad, hvilken fortfarande höll ett kompani båtsmän, städernas öfriga båtsmanshåll,

det för Wisingsö inbegripet, år 1748 tills vidare ställdes på vakans, hvarvid

sedermera förblifvit enligt tid efter annan och sednast genom Kongl. Brefvet

den 25 Maj 1824 gifna föreskrifter. Slutligen verkställdes jemlikt Kongl. Bfefvet

den 21 September 1839 en reglering af ifrågavarande besvär. Den nummers yrka,

som efter fördubblingens uphörande belöpte för städerna, utgörande 879t man,

skulle städerna emellan fördelas efter bevillning afjord, hus och tomter samt borgerlig

rörelse; beroende på städerna sjelfva att för framtiden hos Riksdagen söka

den förändring häruti, som deras stigande eller sjunkande välstånd eller andra

omständigheter kunde föranleda; och beslöts tillika att den städerna tillhörande,

i ordinarie båtsmänsroteringen icke uptagna privilegierade jord skulle extra roteras.

Sedan derefter äfven Stockholms stads båtsmanskompani blifvit indraget,

utgöres vakans-afgift för städernas hela båtsmanshåll efter årlig markegång.

Genom nådigt Bref den 24 April 1866 har Eders Kongl. Maj:t, med anledning

af Rikets Ständers underdåniga framställning anbefallt Förvaltningen af Sjöärendena

samt Kammar- och Kommerse-Collegierna att uprätta förslag till ny fördelning af

båtsman shållet städerna emellan, hvarom ock dessa embetsverk den 6 Oktober

1869 afgifvit underdånigt utlåtande. Vid sådant förhållande och då frågan om detta

besvär således är under särskild behandling, lärer det icke tillhöra Komiterade

att dermed taga vidare befattning. I

I det föregående hafva Komiterade lemnat en kort skildring af de omständigheter,

under hvilka det ständiga båtsmanshållet upväxte och utbildades till dess

nuvarande skick. Likasom vid rusthållsinrätcningen för kavalleriet och vid det

ständiga knektehållet rust- och rotehållare kommo i rättsförhållande å ena sidan

till staten och å den andra till ryttaren eller soldaten, likaså upstod äfven för

ägarne och innehafvarne af den jordegendom, som underkastades det ständiga

båtmanshållet, ett dubbelt rättsförhållande, nemligen:

a) till Staten, innefattande förpligtelsen att'' till dess tjenst anskaffa och under

hålla

mönstergill båtsman, och

b) till båtsmannen genom åliggandet att förse denne med löneförmåner.

I den förra delen bestämdes rust- och rotehållarnes skyldighet för det mesta

genom de instruktioner, som utfärdades för kommissarier till indelningens och

roteringens verkställande, samt genom sjelfva dessa förrättningar, hvilkas resultat

förvaras i de särskilta orternas indelnings- och roteringsverk; utvisande dessa

handlingar, hvad båtsmansrustningen angår, äfven den godtgörelse af staten, som

rusthåljarne tillkommer. I det sednare afseendet åter ordnades förhållandet emellan

rust- och rotehållarne samt båtsmännen i vissa orter medelst ingångna, af

Kongl. Maj:t fastställda aftal emellan Kronans fullmäktige och de båtsmanshållsskyldige,

i andra genom omedelbarligen af Kongl. Maj:t gifna förordningar. Verk

-

19

liga kontrakt äro nemligen, såsom förut är sagdt, afslutna endast med allmogen i

de Norrländska landskapen, med adeln och allmogen i Bohus län samt med allmogen

i Halland, och af dessa kontrakt innehålla allenast de två sistnämnda bestämmelser

om rotehållarnes åliggande att efter vissa grunder till statens tjenst

upsätta båtsmän. Så väl kontrakten med allmogen i Norrland som de Kongl.

Förordningarne af den 27 April 1685 angående båtsmansrustningen i Blekinge och

i Södra Möre samt af den 23 Maj 1690 om båtsmanshållet i öfriga delar af riket,

hvilka författningar alla tillkommit efter verkställd indelning och rotering, förutsätta

deremot rust- och rotehållarnes åliggande att upställa båtsman såsom redan

bestämdt och meddela - egentligen endast föreskrifter om de inbördes förbindelserna

emellan rust- och rotehållarne å ena sidan samt båtsmännen å den andra.

Hvad angår rust- och rotehållarnes pligt att till statens tjenst anskaffa och

underhålla båtsmän, så''är denna pligt en af hufvudgrunderna för både indelningen

och roteringen af båtsmanshållet, hvadan densamma, jemlikt 80 § Regeringsformen,

måste orubbad förblifva, intill dess Konungen och Riksdagen finna nödigt att samfäldt

deruti göra någon ändring.

Beträffande sedan ej mindre de inbördes förhållandena emellan rust- och

rotehållarne samt deras båtsmän, än äfven den ersättning, som staten består för

rustningens utgörande, så är en närmare undersökning af dessa ämnen, än hittills

skett, af behofvet påkallad; Och skola Komiterade, som nu gå att företaga en sådan

undersökning, dervid afhandla båtsmansrustningen och båtsmansroteringen,

hvar för sig, samt derigenom blifva i tillfälle att tydligare framhålla de särskilta

bestämmelser, som för hvardera inrättningen äro gifna.

A). Båtsmansrustningen.

I afseende på detta besvärs utgörande och sättet, hvarpå staten derför lemnar1

ersättning, förekomma inom. de orter, Blekinge1 och Södfa Möre, der rustningen

är inrättad, vissa skiljaktigheter, redan till en del i det föregående omförmälta,

som föranleda dertill, att förhållandena böra särskilt för hvardera orten

komma i betraktande, hvilket Komiterade derföre skola iakttaga.

l:o. Blekinge.

De för rusthållarne- och båtsmännen i denna provins gällande stadganden

äro innefattade dels i Kongl. Resolutionen och Förordningen den 27 April 1685,

meddelad uppå ett af Amiralen och Landshöfdingen Erik Sjöblad aflemnadt för

-

Bgfk. l. 2.

1455.

20

slag angående det ständiga båtmanshållet i provinsen, dels ock i sedermera utkomna

författningar, af hvilka de hufvudsakligaste nedanföre skola upgifvas.

Ehuru nyssnämnda Kongl. Förordning hvarken i afseende på sin tillkomst eller

sitt innehåll äger formen af kontrakt, har den likväl såsom sådant ansetts och

åberopats, hvarföre den bör tjena till utgångspunkt vid den undersökning Komiterade

nu förehafva; och kunna i enlighet dermed de förmåner, som rusthållaren

skall bestå båtsmannen och denne sistnämnde hafva att åtnjuta, hänföras under

följande prestationer:

Bgfk. l. 2.

1455.

Bgfk. 1. 2.

1374.

Bgfk. 1. 2.

1455.

Bgfk. 1. 2.

1456.

Bgfk. 1. 2.

1475. 1476.

Lega. Omförmälta 1685 års Förordning uptager att i båtsmanslega må ingen

s gifva öfver 50 daler silfvermynt — nu motsvarande 25 R:dr R:mt — allt

som hvar rote kunde derom bäst förena sig med karlen, men sedermera

har detta i så måtto ändrats att Kongl. Maj:t medelst nådigt Bref till

Kammar-Collegium den 10 Februari 1824 i fråga om roteböckers fastställande

för båtsmanshållet i riket förklarat, bland annat, att i anseende

till tidernas förändrade skick legan bör på frivillig öfverenskommelse

ankomma.

Lön. Skulle enligt åberopade Kongl Förordning utgå med 8 daler silfvermynt

årligen, hvilket motsvarar 4 R:dr Runt.

Torp. Jemlikt samma Kongl. Förordning borde rusthållaren förse båtsmannen med

a) stuga och fähus, hvilka byggnader det skulle åligga båtsmannen att

vidmakthålla intill dess det tarfvades att andra ånyo blefve upbyggda: och

b) liten täppa till husen, tjenlig till kålgård.

I afseende på dessa prestationer hafva numera, efter aftal med rusthållarne,

genom Kongl. Brefven den 26 Oktober och den 22 December

1858 närmare stadganden blifvit meddelta så väl om husens beskaffenhet

som om kåltäppans storlek. Husen få byggas af hvarje ämne, som

i orten är allmänt och lätt att anskaffa, inhusbyggnaden upföras med

ryggås och inredas till stuga, kammare och förstuga af upgifna dimensioner,

samt uthusbyggnaden, hvars storlek äfven blifvit bestämd, antingen

sammanbyggas med den förra eller särskilt upsättas. Till kåltäppa

böra uplåtas 3 kappland brukbar jord, utom hvad till husplan och väg

erfordras.

Beträffande båtsmannens skyldighet att vidmakthålla husen förekommer,

att, sedan rusthållarne samt de af allmogen, som voro indelta på

lmekte- och båtsmanshållet hos Kongl. Maj:t anhållit, att de, efter

att hafva upbyggt torp för sina sventjenare, knektar och båtsmän,

icke vidare måtte besväras med dessa torps underhållande, “så

vida icke någon ansenlig förbättring deruppå framdeles skulle komma

att göras“, utan att knekten, sventjenaren och båtsman måtte tillhållas

21

på bästa sätt sköta och vidmakthålla torpen sedan de dem en gång

behörigen upbyggda emottagit, så har Kongl. Maj:t genom Resolution

den 18 November 1693 bifallit denna anhållan samt anbefallt Länsstyrelserna

att hafva inseende deröfver, att allt hvad sålunda blifvit begärdt

vederbörligen efterkommes. Denna föreskrift har sedermera blifvit förnyad

genom Kongl. Resolutionerna på Allmogens besvär den 3 Juni 1719

och den 17 September 1723 m. fl. författningar, till följd hvaraf större

reparationer böra verkställas af rust- och rotehållare, men mindre af

ryttare, knektar och båtsmän. Hvad i detta hänseende den ene eller

andre tillkommer afgöres genom syneförrättning i behörig ordning. I

händelse af åbyggnadens-förstöring genom vådeld åligger det enligt 1685

års Kongl. Förordning rustbållaren att den ånyo upbygga.

Vedbrand, gärdselfång, mulbetesrätt och arbetsbiträde till jordens bruk äro fördelar,

som vanligen åtfölja torp. I hvad mon sådant gäller inom Blekinge

påkallar utveckling.

Om vedbrand stadgades i Kongl. Förordningen den 27 April 1685

allmänt, att, om båtsman indeltes på hemman, som för brandskada,

uptagning eller byggnad åtnjöt frihetstid eller ock det inträffade, att

båtsmanshusen afbrunno, skulle båtsmannen hos bonden hafva husrum

och vedbrand. Men sedermera har genom Kongl. Resolutionen den 20

Februari 1739 på Krigsbefälets och Amiralitets-Statens allmänna besvär

förklarats, att, enär rusthållare och rotebönder samt dragon- och båtsmanshållare

på sina ägor hafva tillräcklig skog, så bör det intet nekas

ryttare, dragoner, soldater och båtsmän att efter ägarens invisning få

nödig skog till vedfång, men att efter behag och utan invisning nyttja

skogen ville Kongl. Maj:t hafva alldeles förbudit. Detta utgjorde eu

allmän- författning, tillämplig öfver allt, der särskilta föreskrifter icke

voro gifna. Numera har likväl enligt Kongl. Brefvet den 15 November

1864 blifvit stadgadt, att båtsman inom Blekinge äger att såsom löneved

af sin rusthållare årligen bekomma:

4 famnar ved af löfträd, famnen 3 alnar hög och 3 alnar lång, trädet

2 J fot långt, eller

6 famnar barrved, lika famnmått, eller ock

6,000 stycken torf.

Dock gäller denna bestämmelse icke för Nettraby och Augerums

socknar, som nekat att på sådan öfverenskommelse ingå och för hvilka

frågan derom enligt Kongl. Brefvet den 30 Oktober 1866 förfallit.

Om rätt för båtsmannen till gärdselfång innefattar 1685 års Kongl.

Förordning ingen föreskrift, men af Kongl. Resolutionen på Allmogens

besvär den 28 Juni 1731 synes, att den jordäga, som åtföljer torpet

Bgfk. I: 2.

900.

Bgfk. I. 2.

901.

Bgfk. I. 2.

1457.

Bgfk. I. 2.

1457.

Bgfk. I. 2

902.

Bgfk. I. 2.

1478.

Bgfk. I. 2.

901.

22

Bgfk. I. 2.

902.

Bgfk. 1. 2.

901.

Hemkall

Riks. Reg.

(N:o 6.)

skall aflemnas till båtsmannen hägnad och fredad, hvarefter det åligger

honom, då han är hemma och ej utkommenderad, att försvarligen

underhålla sina gärdesgårdar, för hvilket ändamål han, enligt ofvan åberopade

Kongl. Resolutionen den 20 Februari 1739, bör få efter invisning

taga gärdsel å rusthållshemmanets ägor om skog linnes. Under hans

frånvaro och utkommendering skall hustrun med rotens tillhjelp sådant

gorå; och har genom 1731 och 1739 årens Kongl. Resolutioner föreskrifvits,

att på skoglösa orter och der så ske kunde båtsmannen borde årligen

omkring sin jord upkasta 4 famnar jordvall med dike eller uplägga

en famn god stengärdesgård.

Någon förmån af mulbete är enligt 1685 års Kongl. Förordning

båtsmannen i Blekinge icke tillagd; och hafva Komiterade sig icke bekant

annan föreskrift i detta hänseende än att genom ett af Kongl. Maj:t

i enskilt mål den 15 Maj 1866 meddeladt beslut rusthållare förklarats

böra ersätta båtsman kobete efter markegång.

Arbetsbiträde till jordens brak. Härom är icke heller för Blekinge

gifven någon föreskrift i 1685 års Kongl. Förordning, utan innehåller

deremot Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 17 September

1723, att båtsmännen, när de äro hemma, böra sjelfva upköra och bruka

sina åkrar och täppor, samt, om de dertill vilja af rusthållarne åtnjuta

någon hjelp och handräckning, derom öfverenskomma med dessa, såsom

de bäst kunna. Under båtsmans bortkommendering synes dock, såsom

Kongl. Instruktionen den 16 November 1819 med tillämpning af 1731 års

Kongl. Resolution på allmogens besvär föreskrifver, rusthållaren höra vara

behjelplig med jordens skötande.

och Beklädnad. Vid början af indelningsverket 1684 och 1685 skulle

rusthållaren årligen bestå hvarje båtsman lön och underhåll till värde

af 36 daler, men detta nedsattes 1687 till 27 daler 16 öre och slutligen

genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1695 till 24 daler, allt silfvermynt,

derför vissa persedlar, hvilka i en så kallad pollett blefvo utsatta med

bestämda värden, borde utgöras. Utom lönen, 8 daler, fastställdes

nämnda persedlar till

a) Hemkallsp er sedlar :

1 tunna råg................3 Daler

1 tunna korn...............3 „

1 sommarlass hö............. . 1 „

1 lass halm............. . . — „ 16 öre

tillhopa 7 Daler 16 öre;

23

b) Behlädnadsp er sedlar:

1 buldansklädning..............3 Daler öre.

2 st. skjortor ........ 2 „ —

1 par skor ................1 „ —

1 par strumpor ..............— „ 18

1 bullfång (= pajrock) å 4 daler hvart tredje år . . 1 „ lOj öre

1 skotthatt å 5 mark hvart annat år.......— „ 20 „

tillhopa 8 Daler 16 öre;

och stadgades i 1685 års Kongl. Förordning att bonden och båtsmannen

icke fingo förvandla eller förbyta omförmälta persedlar vidare, än att

när Gud straffade landet med missväxt uppå säd och hö, det skulle

vara båtsmannens pligt att för den anslagna spanmåien, höet och halmen

låta sig nöja med penningar efter det pris och värde, som i poletten

vore utsatt, hvarutöfver han icke skulle hafva makt att fordra något

vidare af bonden, men de åren, som Gud välsignade landet någorlunda

med årsväxt och äring, måste bonden ovägerligen låta affölja till

båtsmannen förenämnda underhållspersedlar och båtsmannen jemväl

vara skyldig att dem emottaga och till sin nödtorft använda.

Af den tidens räkenskaper och föi''fattningar synes, att 3 daler

silfvermynt då ansågs utgöra medelvärdet af en tunna spanmål, och

detta förhållande visar, att afsigten med nyss omförmälta bestämmelse

endast var, att rusthållaren i missväxtår skulle hjelpas från svårigheten

att anskaffa sjelfva varan, men att båtsmännen borde i stället utbekomma

dennas verkliga värde. Sådant oaktadt inträffade dock efter

någon tid, då genom myntvärdets fall varuvärdena betydligen stigit, att

båtsmännen nödgades att för sina hemkalls- och beklädnadspersedlar af

rusthållarne mottaga penningar till de i polletten å sagda persedlar utsatta

belopp. Derigenom kommo båtsmännen i stort betryck och förmådde

icke att för de bestämda kontanta medlen förskaffa sig sina

förnödenheter, men deras klagomål blefvo länge utan verkan.

Sålunda hade vid generalmönstring med båtsmansindelningen år

1735 båtsmännen anmält, att de af sina rusthållare icke fingo spanmål

och hö annorlunda än i penningar efter kronovärdering samt begärt

att få njuta dessa persedlar in natura eller efter markegång. I sin härom

till Kongl. Maj:t afgifna berättelse framhöll väl mönsterherren att båtsmännens

vilkor blifvit genom den år 1695 vidtagna regleringen minskade

till 24 daler silfvermynt samt vissa persedlar derför utsatta, hvaribland

äfven spanmåien; att häraf kunde slutas, att persedlar in natura borde

utgöras för att lätta den afsaknad, som upkomme genom lönens minskning;

samt att, då båtsmännens spanmål blefve dem betald med 3 da

-

Bgfk. I. 2.

1456.

24

Riks. Reg.

(N:o 7.)

Riks. Reg.

<N:o 8.).

ler, men de i svåra år måste köpa sådan af rusthållaren för 4, 5 å 6

daler tunnan och höet proportionaliteter, bortginge derigenom mesta

delen af båtsmännens lön. Men samtidigt härmed hade ock eu del rusthållare

med små hemman, hvilka fingo tillskottsräntor i penningar, deraf

värdet naturligtvis ock sjunkit, beklagat sig öfver sina dåliga vilkor i

jemförelse med rusthållarne å de större hemmanen, hvilka hade hemmans

bruk och ränta svarande emot båtsmanshållet samt dessutom öfverräntor,

som de utbetalade till de förras understöd. Nämnda tillskottsräntetagare

anhöllo derföre om jemnkning till proportionerlig last och

tunga efter sjelfva hemmantalen och deras jordeboksränta “utan att

ränta i bruk och ränta i penningar" dervid skulle få anses jemngoda.

Men sedan Rikets Ständer, till hvilkas behandling dessa frågor kommo,

i afgifvet yttrande den 16 Januari 1739 afstyrkt bifall till både rusthållarnes

och båtsmännens framställning, blef den ena och den andra utslagen

medelst Kongl. Brefvet till Amiralitets-Collegium den 14 nästpåföljde

Februari. Kongl. Maj:t förklarade sig icke kunna finna annat

än att båtsmannen med den honom årligen i penningar tillagda 24 daler

silfvermynts-lön borde hafva sin nödtorftiga utkomst, helst han dessutan

njöte sina nödiga och fria husrum samt kålhage vid’ torpet och

hade tillfälle att till sin bättre utkomst genom arbete något förtjena;

lärandes hvar och en rusthållare af ömhet för sin båtsmans bibehållande

och understöd, när årsväxten i anseende till det ringa i orten befintliga

utsädet sådant tilläte, väl tillse, om han kunde meddela båtsmannen

någon spanmål i stället för 3 daler silfvermynt tunnan, men emot rusthållarens

vilja och vilkor borde båtsmannen slikt ej fordra.

Vid granskningen af skälen för detta beslut, hvilka af bilagorna

kunna närmare inhemtas, finner man ett tydligt bemödande att låta

detsamma synas stå i öfverensstämmelse med 1685 års Kongl. Förordning

samt med den genom Kongl. Brefvet den 16 Mars 1695 fastställda reglering

af båtsmannens löneförmåner, men äfven en ytlig blick på dessa

författningar visar, att man i sjelfva verket handlade i full motsats af

hvad de föreskrefvo. Uti 1685 års Förordning förbjudes allt förvandlande

och utbyte af persedlarna och för det enda medgifna undantaget,

att spanmål skulle få lösas med penningar i fall missväxt inträffade,

är bestämdt ett sådant belopp i lösen att det vid nämnda tid motsvarade

persedelns verkliga värde. Således måste dermed åtminstone såsom redan

erinrats syftemålet icke varit nedsättning af båtsmannens vilkor,

men man tyckes icke hafva tagit möjligheten af myntvärdets fall i något

betraktande eller ock derom hafva saknat all kännedom. Hvad åter

beträffar de år 1695 till ett värde af 24 daler bestämda löneförmånerna

25

för båtsmannen, så innehåller ofvan åberopade Kongl. Bref icke, såsom

1739 års beslut antyder, att båtsmannen skulle i god och ond tid låta

sig nöja, när rusthållare]! betalade honom 3 daler silfvermynt för hvarje

tunna spanmål och 1 daler silfvermynt för höet, utan föreskrifver, att

båtsmännen dädanefter borde i ett för allt åtnjuta 24 daler silfvermynt

om året i lön och underhåll, dock på det sätt att Amiralitets-Collegium

skulle, efter Landshöfdingens hörande, deröfver göra en viss reparation

och fördelning “determinerandes derjemte hvilka persedlar rotarne

skulle anskaffa samt för huru högt pris och värde det ena med det

andra skulle båtsmannen beräknas.» Till följd häraf blef ock omförmälda

“reparation och fördelning" verkställd den 4 September 1697 och de

särskilta persedlarna i den så kallade poletten uptagna med sina värden,

slutande å ifrågavarande 24 daler, hvilka alltså blott utgjorde det

nominela värdet af båtsmannens löneförmåner, men sådant innebar icke

någon ändring af påbudet i 1685 års Förordning om hemkalls och beklädnads-persedlarnas

utgörande in natura.

Anledningen till 1739 års beslut ligger dock nära för handen.

Genom det fallna värdet af de i kontanta penningar utgående öfverskottsräntorna,

hvilka utgjorde den egentliga ersättning, som rusthållarne

å de smärre hemmanen, utöfver sina egna hemmansräntor, fingo för rustningen,

hade dessa rusthållare, d. v. s. tillskottsräntetagarne redan då

kommit i en svår belägenhet; och då man hvarken ville minska antalet

af manskapet eller göra någon jemnkning hemmanen emellan eller lemna

ersättning medelst statsanslag, hvilka alla utvägar tyckas hafva kommit

i fråga, ville man åtminstone ej öka tillskottsräntetagarnes betryck genom

att förklara båtsmännen berättigade till det underhåll i persedlar,

hvarpå de gjorde anspråk.

Jemte det att Komiterade icke kunnat underlåta att fästa upmärksamheten

på dessa omständigheter böra de äfven anmärka den åtskillnad,

hvilken tillskottsräntetagarne den tiden fästade vid begreppen om

“ränta i bruk» d. v. s. den af rusthållaren behållna räntan af hans eget

hemman, .samt “ränta i penningar» d. v. s. den som utbetalades af öfverskottsräntegifvarne

och åtnjöts af tillskottsräntetagarne. Dessa räntor

borde nemligen icke vid den af de sistnämnda ifrågaställa jenmkningen

‘anses för jemngoda». Komiterade skola framdeles återkomma härtill,

men ville redan nu hafva påpekat hurudant förhållandet betraktades

och erkändes vara under en tiderymd närmare indelningsverkets inrättande

och mera bekant med grunderna för detsamma än den närvarande.

Emedlertid förnyades båtsmännens klagomål, men utan framgång.

Snarare blefvo deras vilkor försämrade. Medelst Kongl. Brefvet den 16 Riks. Reg.

a 9-)

26

December 1741 gafs en lika föreskrift om båtsmannens skyldighet att i

stället för hemkallet mottaga penningar, som den, hvilken lemnades

genom beslutet den 14 Februari 1739. I afseende på beklädnaden hade

så förhållits, att båtsmannen utom småpersedlarna skjorta, strumpor

och skor, årligen fått 3 daler 211 öre, för hvilka Kompanichefen uph

an dl åt buldan och hattar, samt dessutom hvart tredje år erhållit en bullfång

till 4 daler. Nu beslöts genom Kongl. Resolutionen på Allmogens

besvär den 29 Juni 1752, att bullfången skulle afskaffas tillika med den

på nyssberörda sätt skedda uphandlingen och båtsmannen i stället undfå

af roten 5 daler silfvermynt i beklädnadspenningar om året, för att dermed

sjelf förse och underhålla sig med kläder, bestående af tröja

eller så kallad skanslöpare, undertröja och byxor samt hatt. Slutligen

och sedan fråga om båtsmanspersedlarnas utgörande in natura åter föreRiks.

Reg. vant 1772, förklarade Kongl. Maj:t ytterligare genom nådigt Bref den

(N:o 10.) 22 Januari 1776 att bäst vore härmed efter förra vanligheten förhölles,

helst Kongl. Maj:t anbefallt Landshöfdingen söka förmå rusthållarne till

all omsorg för sina båtsmän, hvaraf Kongl. Maj:t förväntade god verkan.

Uti detta sistnämnda beslut framlyser dock tydligen svårigheten

att vidhålla de gjorda bestämmelserna och man inser vidden af denna

svårighet genom att taga kännedom af 1776 års markegångstaxa, som

visar att då gällde en tunna råg 13 daler, en tunna korn 10 daler, en

båtsmansklädning 24 daler o. s. v. Men Kongl. Maj:t vidtog dock ett

steg till rättelse af missförhållandet genom att i sistnämnda bref tillika

stadga, att vilkoren emellan rusthållarne och deras båtsmän borde uti

Landskansliets diarium antecknas och vid förefallande tvister blifva ett

rättesnöre för de förras skyldigheter. Härigenom gafs både rusthållaren

och båtsmannen anvisning att ingå särskilt legokontrakt.

Olägeuheterna af föreskrifterna om båtsmannens åliggande, att,

utan afseende på de höjda prisen, emottaga de honom tillslagna persedlars

gamla värde i penningar i stället för att få dessa persedlar in natura,

gjorde sig likväl allt märkbarare, synnerligen hvad beklädnaden angick. Uti

Riks Reg underdånigt utlåtande den 9 Oktober 1782, afgifvet i anledning af eu

(,N:o il.) året förut hållet general-mönstring, utredde Amiralitets-Collegium, att de

friheter, hvilka rusthållarne i nämnda hänseende utverkat sig, voro uppenbart

stridande emot innehållet af 1685 års författning, som ingalunda

blifvit uphäfd genom de år 1695 gifna bestämmelser. Fastmera hade

rusthållarne derigenom blifvit förpligtade att anskaffa de persedlar, som

efter eu af Collegium och Landshöfdingen gjord fördelning skulle till

bestämda värden beräknas under de åt båtsmannen anslagna 24 daler

silfvermynt; och framhöll Collegium, att den tidens mynt och varuvärde

27

hade varit så svarande emot hvartannat, att rusthållarne och båtsmännen

funno sig belåtna antingen det ankom på persedlar eller penningar,

men att denna jemnvigt icke vidare fanns. I båtsmannens hand vore

1685 eller 1695 årens beklädnadspenningar icke mera desamma som de

förr varit, men deremot hade rusthållaren af jord och hemmansränta,

för hvilken han till båtsmans hållande vore indelt, obehindradt fått

skörda den möjligaste vinst genom ett upstiget och allmänt gällande

varupris på allt hvad afvel och afkomst hette. På dessa skäl och då

alla möjliga föreställningar blifvit rusthållarne gjorda utanverkan, hemställde

Collegium att 1685 års Kongl. Förordning, utan afseende pa de

sedan den tiden mellankomna förklaringar och resolutioner, måtte sättas

i dess fulla kraft och verkan i så måtto, att rusthållaren borde hvart

år förse båtsmannen med de beklädningspersedlar in natura, som i förordningen

voro föreskrifna, dock att rusthållaren i stället för buldan

finge gifva sin båtsman vadmal till kläder, samt att detta, om rusthållaren

icke ville bestå blått, kunde till färgen På vara grått; och blef

denna Collegii hemställan af Kongl. Maj:t bifallen samt författning derom

gifven medelst Kongl. Brefvet den 20 Februari 1783. Slutligen hafva, i

öfverensstämmelse med Kongl. Kungörelsen den 22 December 1848, i

hvad angår den större beklädnaden, och Kongl. Kungörelsen den 28

Maj 1867, beträffande småpersedlarna, aftal med de flesta rusthållare

blifvit ingångna om beklädnadsbestyrets öfvertagande af kronan emot

att rusthållarne årligen betala i fredstid |:delar af kostnaden efter medium

af nästföregående tio års markegång, men i krigstid gifva full ersättning

efter samma grund. I detta beklädnadsbidrag åtnjuta dock

rusthållarne på grund af Förvaltningens af Sjöärendena skrifvelse den

11 December 1860 särskilt nedsättning med 5 R:dr Rmt för hvarje rusthållsnummer,

som utgör effektiv rustning.

I afseende på hemkallets utgörande blef genom Kongl. Brefvet

den 12 September 1786 förklarad! att, om rusthållare ville och kunde

till bruk och nyttjande uplåta båtsmannen någon jord, som i afkastning

gåfve så mycken spanmål, hö och halm, som båtsmannen i hemkall borde

hafva, sådant icke finge vägras. Af denna föreskrift torde kunna slutas,

att rusthållarne funnit svårigheter vidare begagna tillåtelsen att med

betydligt underpris i penningar ersätta båtsmannen dennes hemkallspersedlar

samt derföre, åtminstone på vissa orter, vidtagit utvägen att i

stället för persedlar in natura lemna honom torpjord. Mera frihet i avtalet

om båtsmannens rätt härutinnan blef sålunda, hvad man ock kunde

förvänta, småningom rådande, och numera har Kongl. Maj:t i sammanhang

med åtgörande! af en enskilt tvistefråga, genom nådigt Bref den

Bgfk, I. 2.

1462.

Bgfk. I. 2.

1477.

Bgfk. I. 2.

1463.

28

Bgfk. I. 2.

1457.

Riks. Reg.

(N:o 3.)

1 Maj 1868 ytterligare förklarat, att hvad de Kongl. Blefven den 14

Februari 1739, den 16 December 1741 och den 22 Januari 1776 i förevarande

ännu innehålla, uphört att vara gällande, samt tillika stadgat,

att de en båtsman tillkommande belopp spanmål, hö och halm skola af

rusthållaren in natura aflemnas, der ej missväxt för denne inträffar, i

hvilket fall han är pligtig att dem med penningar betala efter det för

kronans räkning fastställda markegångspris under Litt. A. i Taxan, så

framt icke annorlunda vid båtsmannens legande i det dervid uprättade

kontrakt blifvit öfverenskommet.

Bland de förmåner, som rusthållare i Blekinge anses förpligtade att bestå

sina båtsmän, räknas äfven att, när dessa skola inträda i tjenstgöring eller derifrån

afgå, skjutsa deras saker till och från samlingsplatsen. Genom Kongl. Förordningen

den 27 April 1685, § 13, äro dock rusthållare befriade ifrån all skjuts åt

båtsmännen. Men redan i Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16

Januari 1739 och i Kongl. Maj:ts i enlighet dermed aflåtna Bref den 14 Februari

samma år har förklarats, att rusthållarne väl icke kunde förpligtas att låta båtsmännen

vid upfordring till tjenstgörande njuta fri skjuts för deras personer, men

att de voro skyldiga att, så ofta båtsmännen för sådant ändamål inkallades, förhjelpa

deras tross till samlingsplatsen; och förmodades i anledning häraf, att rusthållarne,

då hastig upfordring påkomme och båtsmännen vore boende långväga

från samlingsplatsen, skulle fortskaffa dem dit. Härvid är dock anmärkningsvärdt,

att såväl Rikets Ständer som Kongl. Maj:t, till stöd för antagandet, att rusthållarne

voro skyldiga skjutsa trossen, åberopat Kongl. Förordningen den 23 Maj

1690, ehuru samma författning innehåller, att den icke är gällande för, bland andra,

provinsen Blekinge och Södra Möre.

Efter att hafva lemnat ofvanberörda uplysningar om beskaffenheten af de

förbindelser, som skulle åligga rusthållarne i Blekinge i afseende på deras båtsmäns

aflönande, beklädnad och underhåll, få Komiterade äfven närmare än hittills skett,

framställa på hvad sätt besväret med rustningens fullgörande varder af staten ersatt.

I öfverensstämmelse med Kong]. Instruktionen den 1 Augusti 1683, § 2, som

innehåller, att Kongl. Majrt till ett båtsmansrusthåll ville anslå ett hemman af 15 dalers

ränta, men, om ett sådant hemman till ägor och lägenheter icke vore så godt

att det kunde svara emot rustningsbördan, på båtsmannen bestå 16 intill 20 dalers

ränta, blefvo krono- och kronoskattehemmanen i provinsen påförda rustningsskyldigheten

i förhållande till hvarje hemmans förmåga att bära detta åliggande

samt fingo anslag af ränta i mon af behof. Ett rusthåll med goda ägor och lägenheter

erhöll följaktligen mindre ränta, under det att ett annat med ringare

dylika fördelar fick större. Men härvid må erinras, att under de tvåhundra år,

som snart förflutit efter indelningens verkställande, förändringar kunnat tima, så

att ett rusthåll, som vid indelningstiden ansågs hafva stor förmåga att draga rust

-

29

nipgen och derföre fick mindre ränta sig tilldelad, numera möjligen kan stå tillbaka

för ett annat, som vid nämnda tid befanns svagt och fick större anslag, men

hvars jord sedan blifvit upbrukad och förbättrad.

Redan genom Riksdagsbeslutet den 27 Augusti 1664 förklarades, att skatte- stjernman 2.

och krono-allmogen i Blekinge, som då borde utrusta knektar, skulle undergå ut- 1^68''

skrifning på lika vilkor, som öfver hela riket skedde; och föreskref ytterligare

Kongl. Resolutionen den 10 December 1674, på sätt förr är sagdt, att ortens inbyggare

skulle vara underkastade sådan utskrifning, men dervid lyda under båtsmanshållet.

När detta sedermera i början af 1680-talet genom rustningens inrättande

sattes på stadig fot uti ifrågavarande provins, uphörde utskrifningarne och

roteringsskyldigheten blef, likasom vid kavalleri-rusthållsinrättningen i de gamla

svenska landskapen, inbegripen under rustningsbesväret, så att båtsmansrusthållen

i Blekinge med samma rätt och vilkor, som kavalleri-rusthållen, från rotering undantogos.

Frälsehemmanen, af hvilkas ränta kronan hade blott en ringare del

och som derföre voro mindre lämpliga att lägga under rustningen, blefvo deremot

roterade.

Vid undersökning om båtsmansrusthållares förmåner i och för rustningens

utgörande är af vigt att bemärka detta förhållande, emedan någon ersättning för

roteringsskyldighetens upfyllande, i hvad densamma ingår under rustningen, icke

äger rum, utan den godtgörelse, rusthållarne af staten åtnjuta, afser allenast hvad

rustningsbördan, i det att mindre jordegendom dertill är indelad, öfverstiger roteringsskyldigheten.

För denna ökade börda är båtsmansrusthållaren i Blekinge

tilldelad ersättning dels i rustningsränta af sitt eget hemmak och dels, vid rusthåll,

hvars egna ränta icke upgår till det belopp, som på båtsmannen bestås, med

tillskottsränta. Att den rusthållare, som å eget hemman har öfverskott af ränta,

utbetalar detsamma till kronans upbördsman, samt att den, som är berättigad att

undfå tillskottsränta, har att af upbördsmannen utbekomma sådan, är förut meddeladt.

Då provinsen Blekinge år 1671 undergick ny refning och skattläggning sattes

hemmansräntorna derstädes icke, såsom i de gamla svenska provinserna, hufvudsakligen

uti persedlar, hvilka, i kronans jordebok upförda till ett visst så kalladt

kronovärde, till staten utgjordes antingen in natura eller efter årlig markegång

och således i värde omvexlade efter olika tidsförhållanden, utan i kontanta

penningar, som af de skattskyldige skulle utbetalas. Häraf följde, efter de förändringar,

som indelningen till båtsmanshållet medförde, att rusthållare, som dervid

fingo tillskottsräntor sig anslagna, med tiden, då myntvärdet af hvarjehanda orsaker

betydligen sjunkit, icke längre funno sig i åtnjutande af den godtgörelse,

som från början med nämnda anslag varit dem ämnad, under det att, å andra sidan,

kostnaderna för rustningen naturligtvis stego. Man har sett, att redan på

1730-talet tillskottsräntetagarnes klagan öfver detta missförhållande gaf sig luft,

men då lemnades utan afseende.

30

Bgfk. I. 2

1451.

Vid 1809 och 1810 årens Riksdagar tog likväl denna fråga eu förnyad och

starkare fart. Riksdagsfullmäktige från orten auhöllo nemligen vid den förra Riksdagen

att så väl öfverskott:;;- som reservräntorna, af hvilkas sammanlagda belopp

tillskottsräntetagarne fingo sina anslag, måtte utgöras med sådana persedlar och

varor, som enligt 1685 års Kong]. Förordning bestodes för indelningsbåtsmännen,

och vid den sednare, att sådana ändringar och förbättringar i länets indelningsverk,

som i allmänhet kunde finnas nödiga, måtte vidtagas. I anledning af dessa

framställningar förklarade Kongl. Maj:t genom Bref till Förvaltningen af Sjöärendena

och Kammar Collegium den 26 April 1814 sig vara betänkt på sättet att återföra

ortens indelningsverk och båtsmanskontrakt till deras hufvudgrunder och

rätta tillämpning, för hvilket ändamål en indelningsjemkning borde förrättas, hvarigenom

sammansatta rotedelars bidrag sins emellan kunde närmare och rättvisare

fastställas; men innan denna reglering kom till stånd väcktes vid 1815 års Riksdag

ytterligare fråga om en allmän lindring i Blekingska båtsmanshåll, grundad

på anslag af högre räntebelopp än den gamla indelningen medgifvit; och sedan

en från Kongl. Maj:t afbiten nådig proposition vid 1818 års Riksdag blifvit. af Rikets

Ständer bifallen, tillsattes, jemlikt Kongl. Maj:ts beslut och instruktion den

13 November 1821, en särskilt Komité för jemkning sf båtsmansindelningen. Vid

denna förrättning, som verkställdes åren 1822 och 1823, föreslogs att antalet rusthållsnummer

skulle nedsättas från 1,500 till 1,251, men rusthållarne funno sig icke

tillfredsställde, och efter det långvariga och vidlyftiga skriftvexlingar i ämnet föregått

samt vederbörande embetsverk blifvit hörda, fann Kongl. Maj:t för godt att

ogilla och uphäfva hela det nyssnämnda jemkningsförslaget samt till Rikets Ständer

vid 1834—1835 årens Riksdag framställa ny proposition i ämnet, hvilken af

Ständerna antogs. I öfverensstämmelse härmed förordnade Kongl. Maj:t genom

nådigt Bref den 14 Juli 1835, bland annat, att öfverskottsräntorna i Blekinge

skulle till räntetagarnes förmån från och med år 1844 utgöras med förvandling

efter årlig markegång å de till båtsmansrustningen hörande prestationer, samt att

den öfverskottsräntegifvare, hvilken, heldre än att sålunda liqvidera räntan, önskade

i effektiv rustning deltaga med närbelägna rusthåll, ägde att derom sig anmäla;

och stadgades sedermera äfven, genom Kongl. Maj:ts med Rikets Ständer

vid 1850—1851 årens Riksdag fattade beslut, att de så kallade reservräntorna i

Blekinge likaledes skulle från och med år 1859 utgå med förvandling efter markegång.

Den mångdubblade beskattning, som härigenom upkom för öfverskottsräntegifvarne

och deraf vållade nedsättning af värdena å deras hemman, föranledde

likväl bland dem en stor missbelåtenhet. Frågan företogs derföre af Kongl. Maj:t

med Rikets Ständer till ny behandling, hvilken ledde dertill, att ofvanomförmälta

föreskrifter ändrades; och beslöts, enligt Kongl. Brefvet den 30 Maj 1857, att öfverskottsräntegifvarne

i Blekinge från och med år 1858 skulle få utgöra dessa

31

räntor utan förvandling efter samma grunder, som intill år 1844 voro gällande,

nemligen med 16 skillingar Banko eller 50 öre Riksmynt för hvarje daler, äfvensom

att reservräntorna fortfarande borde på enahanda sätt erläggas; atttillskottsräntetagarne

likväl fortfarande skulle bibehållas vid den genom Kongl. Brefvet

den 14 Juli 1835 dem tillerkända rättighet att tillskottsräntorna med förvandling

efter årlig markegång utbekomma; att till betäckande af den härigenom upkomna

brist i det belopp, som tillskottsräntetagarne borde erhålla, ett förslagsanslag å

Riksstatens Femte Hufvudtitel af 16,000 Riksdaler Riksmynt skulle anvisas, samt

att eu genom vakansafgifterna för tillkomna omkring 30 nya båtsmansrotar eller

rusthåll inom länet samlad och der jemväl förvaltad fond, utgörande 41,252 R:dr

31 sk. 7 rist Banko, skulle till Riksgäldskontor^ öfverlemnas. Vid detta beslut

har sedermera förblifvit; och upgick nyssnämnda förslagsanslag, sådant det vid

innevarande års Riksdag bestämdes, till 24,000 R:dr Riksmynt.

Den ränteersättning, hvilken sålunda genom Statens mellanträdanöe kom

tillskottsräntetagarne till godo, blifver för hvarje rusthåll, som erhåller tillskott,

på det sätt bestämd, att, sedan uträknadt blifvit, huru stor del den för rusthållet

bristande räntan eller skilnaden emellan rusthållets egen ränta och den högre,

som för båtsmannen bestås, utgör af sistnämnda ränta, rusthållet såsom tillskott

erhåller eu lika stor del af rustningskostnaden efter markegång. Om således rusthållets

egen ränta utgör 15 daler, men på båtsmannen för det rusthållet bestås

20 daler, så enär den för rusthållet bristande räntan upgår till ^:del af hvad som

på båtsmannen bestås, skall rusthållaren undfå ^:del af rustningskostnaden till det

belopp, som densamma i markegångstaxan under titeln, vakansafgift för en indelningsbåtsman,

finnes för året utförd. Upgår denna vakansafgift till 100 R:dr bekommer

alltså i anförda fall rusthållaren 25 R:dr i ersättning för de honom i tillskottsränta

tillkommande 5 daler. Ifrågavarande åtgärd af staten att åtaga sig

den hufvudsakliga utgiften för tillskotts-räntetagarnes godtgörelse var utan tvifvel

blott en handling af rättvisa, men genom densamma blefvo ock samtliga rusthållarne

försatta i fullt åtnjutande af den rätt, som ursprungligen vid indelningsverkets

inrättande dem tillädes.

Innan Komiterade lemna förevarande framställning om båtsmansrustningen

i Blekinge, torde det tillhöra dem att äfven uplysa om förhållandet med de vakansafgifter,

som vid denna inrättning förekomma. Sådana afgifter äro af tvänne

slag, nemligen för så kallade tillfälliga vakanser och för vakanser af ny-indelad

jord.

Afgiften för tillfällig vakans erlägges af rusthållare, som icke inom föreskrifven

tid af tre månader fullgör skyldigheten att rekrytera vakant-blifvet båtsmansnummer.

Denna afgift hade i Blekinge länge utgått med 24 daler silfvermynt,

motsvarande 8 R:dr Banko eller 12 R:dr Riksmynt, och utgörande samma

belopp, som vid 1695 års reglering uptogs såsom kostnaden för båtsmansrustningen.

i

Bgfk. I. 2.

•1452.

32

Men när frågan om jemnare fördelning af rustningsbesväret i Blekinge bragtes å

bane, föreslogs äfven en förhöjning af vakans-afgiften för lediga båtsmansnummer

af gamla stammen utöfver förenämnda 8 R:dr Banko. Något beslut härom fattades

likväl icke, utan förklarade Kongl. Maj:t, genom Dess i nyssberörda fråga aflåtna

nådiga Bref den 14 Juli 1835, sådan förhöjning “icke lämplig, minst innan

de rustande kommit af tillskottsräntornas förhöjning i åtnjutande11. Icke desto

mindre inträffade, att det från Kongl. Maj:t äfven i jemnkningsfrågan sedermera

utgångna nådiga Brefvet af den 15 Januari 1839 kom att uti inledningen innehålla

den upgift, att genom ofvanbesagda 1835 års Kongl. Bref skulle blifvit förordnadt,

att “vakans-afgiften i Blekinge för lediga båtsmans-nummer af gamla stammen

får utgöras med 8 R:dr Banko intilldess de rustande komma i åtnjutande af tillskottsräntornas

förhöjning efter markegång." Af denna uppenbarligen genom expeditionshafvandes

förbiseende eller missupfattning föranledda oriktiga upgift skall

hafva följt, att afgifterna för tillfälliga vakanser blifvit efter år 1844, då såsom

bekant förhöjningen af tillskottsräntorna inträdde, debiterade och upburna efter

årlig markegång. Men om, än det kan sägas vara billigt och lämpligt att vakansafgiften

bestämmes efter den verkliga årskostnaden för båtsmannen, så måste

dock medgifvas, att något formligt beslut om förhöjning af den förra afgiften för

de tillfälliga vakanserna, 8 R:dr Ranko eller 12 R:dr Riksmynt, icke hitintills blifvit

fattadt.

Vakansafgiften för ny-indelad jord skall, jemlikt Kammar-tiollegii på Kongl.

Maj:ts nådiga Bref den 22 September 1835 grundade kungörelse af den 9 Oktober

samma år, utgå efter årlig markegång, för hvilket ändamål sådan vakans-afgift,

hvilken ock länder till efterrättelse vid beräkningen af tillskottsräntornas belopp,

bör uti markegångstaxan vara upptagen.

2:o) Södra Möre.

Såsom Komiterade förut hafva yttrat, förete sig vissa skiljaktigheter emellan

rustningen för båtsmanshållet i denna ort samt den, som för samma ändamål är

inrättad i Blekinge, och dessa skiljaktigheter skola i det följande blifva vidare anmärkta.

Men en stor del af de föreskrifter, som vid behandlingen af frågan om

Blekinge blifvit af Komiterade omförmälta, gälla ock för Södra Möre äfvensom i

vissa punkter för det roterade båtsmanshållet, hvilket allt på sina ställen, skall angifvas.

Då nu likväl Komiterade med utförlighet framställt beskaffenheten af dessa

föreskrifter, är det för Komiterade vid ämnets fortsättning endast behöfligt, att

kortligen hänvisa till de redan lemnade uplysningarna.

Samtidigt med den författning, som bestämde förhållandet emellan rusthålBgi4’''q''

2’ ^are oc^ indelningsbåtsmän i Blekinge utfärdade Konung Carl XI dan 27 April

33

1685 en Resolution och Förordning angående det ständiga båtsmanshåll i Södra

Möre, genom hvilken rusthållarnes och båtsmännens i sistnämnda ort ömsesidiga

förbindelser ordnades. Äfven denna författning saknar, i likhet med den för Blekinge,

den egentliga egenskapen af kontrakt, men har så kallats; och finnas de

förmåner, som båtsmännen efter densamma och jemlikt sedermera tillkomna föreskrifter

borde undfå af rusthållarne, vara hufvudsakligen innefattade under nedanstående

hufvudpunkter:

Lega. Är i nyssberörda Kongl. Förordning utsatt till 100 daler kopparmynt,

motsvarande 33£:dels daler silfvermynt eller 16 R:dr 67 öre Riksmynt, således

|:del mindre än i Blekinge, men i afseende på denna prestation länder

stadgandet i Kongl. Brefvet den 10 Februari 1824 till efterrättelse, enligt

hvilket legans belopp numera beror på frivillig öfverenskommelse.

Lön. Skulle årligen gifvas likasom i Blekinge med 8 daler silfvermynt == 4

R:dr Riksmynt.

Torp. Enligt ifrågavarande Kongl. Förordning blef rusthållaren skyldig att

för båtsmannen utse och bygga ett litet torpställe med nödtorftiga hus,

nemligen stuga med förstuga, bod och lada samt fä- och foderhus, å

hvilka byggnader båtsmannen derefter, jemlikt åberopade Kongl. Förordning,

jemnförd med de i berättelsen om Blekinge upgifna Kongl. Resolutionerna

på Allmogens besvär den 18 November 1693, den 3 Juni 1719

och den 17 September 1723, åligger att verkställa de mindre reparationer,

som kunna blifva erforderliga, hvaremot ''större förbättringar tillhöra

rusthållaren att bekosta; och skulle rusthållaren derjemte tilldela

båtsmannen eller åt honom upbryta en liten kåltäppa, en åkerlycka om

i tunnelands utsäde och äng för 2 sommarlass hö, äfvensom bestå honom

mulbete för två kor, vedbrand och gärdselfång om det på ägorna funnes

; gällande i afseende på de tvänne sistnämnda prestationerna samt

beträffande båtsmannens hägnadsskyldighet de närmare stadganden, som,

enligt hvad för Blekinge blifvit anfördt, äro gifna i de Kongl. Resolutionerna

den 28 Juni 1731 och den 20 Februari 1739.

I fråga om båtsmannens rätt till arbetsbiträde vid jordens bruk

innefattar 1685 års Kongl. Förordning, att rusthållaren skall vara förpligtad

bispringa båtsmannen i dess åkers årliga upbrukande och häfdande,

i synnerhet när båtsmannen är “bortkommenderad eller igenom

hvarjehanda sådant att göra, icke mäktig.“

Enligt dessa bestämmelser är således rusthållaren i Södra Möre,

i olikhet med den i Blekinge, skyldig att till torpet och kåltäppan äfven

lemna båtsmannen förmånerna af åker, äng och mulbete samt må

endast undantagsvis, då torpställe icke finnes att tillgå, gifva honom hus i

gården; samt

Bgfk. I. 2.

1459.

Bgfk. I. 2.

1374.

Bgfk. I. 2.

1460.

Bgfk. I. 2.

1460.

Bgfk. I. 2.

900. 901.

Bgfk. I. 2.

901. 902.

Bgfk. I. 2.

1460.

5

34

Bgfk. I.

1460.

Bgfk. I. 2

1460.

Hemkall med följande till beskaffenhet och värde i 1685 års Kongl. Förordning

upgifna persedlar, nemligen:

1 tunna råg............., . . 2 Daler 8 öre.

1 tunna korn............. 2 8

2 sommarlass hö...............2 _

1 lass halm.................. n 16 „

tillhopa 7 Daler--

Beklädnad. Uti en den 4 September 1697 uprättad och sedermera tillämpad uträkning

öfver beklädnadspersedlarna för indelningsbåtsmännen i Södra

Möre äro dessa persedlar på följande sätt uptagna, att årligen bestås:

1 vadmalsklädning..............6 Daler—öre.

2 st. skjortor................1 _

1 par skor.................1 _ n

1 par strumpor................ n 10 n

samt hvartannat år 1 hatt å l daler.......— n 16 „

tillhopa 9 Daler — —

De tvistigheter emellan rusthållare och båtsmän, som i Blekinge någon

tid förekommo i anledning af tillåtelsen för de förra att, utan afseende

på stegrade varupris, efter gammalt värde med penningar godtgöra

båtsmännen deras hemkalls- och beklädnadspersedlar, hade äfven

sträckt sig till Södra Möre, der rusthållarne jemväl utverkat sig nyssnämnda

tillåtelse. De flesta Kongl. Maj:ts Bref och Beslut i dessa ämnen,

som i framställningen om förhållandet i Blekinge finnas omtalade,

gällde derföre ock för Södra Möre. Men i anseende till det olika aflöningssättet

för båtsmännen tyckas striderna om hemkallet derstädes varit

af mindre betydenhet, och de, som rörde beklädnaden, uphörde sedan

rusthållarne genom Kongl. Brefvet den 20 Februari 1783 fått sig

ålagdt att förse båtsmännen med beklädnadspersedlar in natura. Numera

hafva de flesta rusthållarne uti ifrågavarande ort emot erläggande

af de genom Kongl. Kungörelserna den 22 December 1848 och den 28

Maj 1867 bestämda afgifter öfverlemnat åt kronan att anskaffa så väl

den större beklädnaden som småpersedlarne; och åtnjuta de härvid den,

jemlikt Förvaltningens af Sjöärendena skrifvelse den 11 December 1860,

beviljade nedsättning i nämnda kostnad med 5 R:dr R:mt för hvarje rusthållsnummer

med effektiv rustning.

I fråga om skyldighet för rusthållarne i Södra Möre att till och från sam.

lingsplats skjutsa batsmännens tross må anmärkas, att de, efter Kongl. Förordningen

den 27 April 1685 § 8, icke skulle hafva något åliggande i detta afseende,

35

men att Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 Januari 1739 och Kongl.

Brefvet den 14 Februari samma år, för hvilka Komiterade vid berättelsen om Blekinge

närmare redogjort, afse rustkållarne i både den ena och den andra af dessa

orter.

Uti den instruktion, som Kongl. Maj:t den 1 Augusti 1683 meddelade i af- Riks Reg.

seende på verkställandet af båtsmansindelningen i Södra Möre gåfvos i det när- (''N:0 3''^

måste enahanda bestämmelser, som uti den samma dag utfärdade, rörande indelningen

i Blekinge. Till ett båtsmanshåll anslogs ett hemman af 15 dalers ränta;

men om ett sådant hemman till ägor och lägenheter icke vore så godt, att det

kunde draga rustningen, skulle på båtsmannen bestås 16 till och med 20 dalers

ränta. Likasom i Blekinge blef alltså egenskapen af jordegendomen i främsta

rummet grunden för bestämmandet af rustningsskyldigheten och anslaget af ränta

skedde i mon af behof. Att så tillgick synes ock af Kongl. Brefvet till KammarCollegium

den 18 Juni 1687, hvaruti det säges, att Landshöfdingen vid inrättandet R.j_s Reg

af båtsmanshållet i Södra Möre reflekterat på hemmanens godhet och vilkor, och (N:o 12.)

i proportion af hvart och ett hemmans egenskap uti indelningen anslagit räntan,

så att Kongl. Maj:t icke tagit någon afsaknad eller afgång öfver 17 daler s:mt på

karlen, fast räntor af somliga hemman dersammastädes till 24 daler uppå en båtsman

blifvit anslagna, så vida deremot de allenast bekommit 12, 13 och 14 dalers

ränta, hvarest hemmanens beskaffenhet och vilkor varit bättre.

På sätt i fråga om båtsmansrustningen i Blekinge har blifvit uplyst, ingick

roteringsskyldigheten under rustningsbesväret och den godtgörelse, som staten

lemnade rusthållarne i räntor, afsåg hvad rustningsbördan, genom att mindre jordegendom

dertill indelades, öfversteg roteringsskyldigheten. I sådant hänseende

blefvo rusthållarne i Södra Möre tillagda dels rustningsränta af eget hemman och

dels vid rusthåll, hvars egna ränta icke uppgick till det belopp, som bestods för

båtsmannen, annan indelt ränta. Den rusthållare, som på eget hemman hade

större ränta, än som för båtsmannen bestods, skulle utbetala öfverskottet till rusthållare,

för hvilken den egna hemmansräntan icke var tillräcklig, men bland ifrågavarande

räntor, som användes till svagare rusthålls understöd och hvilka, såsom

förr är anmärkt, benämndes tillgiftspenningar, ingingo icke blott nyssberörda

öfverskott af rusthållsräntor utan ock för ändamålet anslagna räntor af åtskilliga

icke indelta hemman och smärre lägenheter samt en del al den skatt, hvilken

kyrkoherdarne i häradet skulle erlägga under namn af gärd, taxa och boskapspenningar.

Krono- och kronoskattehemmau, hvilkas räntor kronan disponerade,

indelades till rusthåll, hvaremot frälsehemmanen endast roterades.

Uti Södra Möre härad, hvilket tillhörde de gamla svenska orterna, hade

räntorna, såsom i dessa orter allmänligen var fallet, hufvudsakligen blifvit satte i

persedlar, hvilka årligen utgjordes antingen in natura eller med lösen i penningar

efter markegång. Genom indelningen blefvo således de rusthållare, som å sina

36

Bgfk. I. 2

1448.

Bgfk. I. 2

1450.

hemman hade öfverskott af räntor och skulle utbetala desamma, skyldiga att efter

markegångsförvandling erlägga dem till de räntetagare, åt hvilka dessa räntor,

såsom tillgiftspenningar, anslagits. Men redan tidigt synes det hafva blifvit sed,

att betala räntorna i penningar efter deras gamla dalertal, hvaraf följde att, genom

myntvärdets sjunkande, tillgiftstagarne i denna ort slutligen, likasom tillskottsräntetagarne

i Blekinge, funno sig i mistning af den ersättning för rustningsbesväret,

som för dem blifvit afsedd. Åtskilliga rusthållare, åt hvilka tillgiftspenningar

voro anvisade, väckte och fullföljde derföre påstående om åläggande för vederbörande

räntegifvare att utbetala räntorna efter författningarne, hvarpå Kongl.

Maj:t genom Bref den 3 Oktober 1809 förklarade, att ifrågavarande räntor

skulle efter förvandling och markegång utgöras, dock med räntegifvarne lemnad

rätt, att, i rnon af dalertalet å de tillgiftspenningar, som vore deras hemman påförda,

få i stället deltaga i sjelfva rustningen, om de ansågo sådant för sig lindrigare.

Och har Kongl. Maj:t under den 17 Augusti 1813 i annat besvärsmål

meddelat enahanda beslut med det tillägg, att Konungens Befallningshafvande

skulle inom häradet kungöra huru enligt samma beslut tillgiftspenningarna borde

erläggas.

Efter derom vid 1815 och 1818 årens Riksdagar väckta frågor, befallte Kongl.

Maj:t genom Bref den 17 Juni sistnämnda år, att en indelningsjemkning i häradet

skulle af Konungens Befallningshafvande företagas i syftemål, att alla de hemman,

som voro rustningsstammar, väl skulle såsom sådana bibehållas, men att till fyllnad

i det dalertal af ränta, som allmännast inom häradet bestods för båtsman,

borde anslås räntorna af så få och i det möjligaste så nära och beqvämligen för

hvarandra belägna hemman, att besvär, omgång, resor och vidlyftig räkning emellan

de i eu och samma nummer sammansatta, kunde undvikas vid fördelningen

dem emellan af en hvars andel i kostnaden för rustningens utgörande. De svårigheter,

som vid verkställigheten häraf visade sig, föranledde likväl, att Kongl.

Maj:t under den 16 September 1822 beslöt att med omförmälta jemkningsförrättning

borde anstå till dess häradsboerna sjelfva yrkade fortsättningen deraf. Sådant

inträffade omedelbart efteråt och arbetet företogs åter. Dervid förekom likväl,

att, huru man än förflyttade och sammanparade rotarna, en del hemmansräntor

måste fördelas på flera till och med 6 till 8 nummer för att fylla bestämdt

dalertal, samt att alla jemkningar, som kunde föreslås, mötte hinder genom kyrkoherdarnes

deltagande i rustningen. Den skatt, som af dem erlades och hvaraf en

del voro såsom tillgiftspenningar anslagna till understöd för åtskilliga svaga rotar,

skulle nemligen enligt Kongl. Förordningen den 6 December 1776 utgöras efter 3

daler sant på riksdalern, hvarföre dessa tillgiftsgifvare icke kunde åläggas att, i

likhet med ägare och innehafvare af tillgiftshemmanen, antingen deltaga i rustningen

eller ock utgöra tillgiftspenningarna efter markegång.

I anledning af dessa förhållanden stadgade Kongl, Maj:t genom Bref den

37

13 December 1825 att, sedan 9 de svagaste af de 32 rustningsstammar, som af

kyrkoherdarne erhöllo tillgiftspenningar, blifvit indelade såsom tillgiftsgifvare åt de

öfriga 23 rustningsstammarna, de 180 daler 16 öre 8 penningar, som af presterskapet

vore båtsmanshållet anslagna, skulle indelas i 9 särskilta rotar, hvilka

Kongl. Maj:t ville låta tills vidare blifva vakanta, emot det att berörda 180 daler

16 öre 8 penningar såsom vakansafgift inginge till statsverket; Och förordnade

Kongl. Maj:t tillika i sammanhang härmed, att behörigen valda och befullmäktigade

ombud åt tillgiftstagare och tillgiftsgifvare från hvarje socken i häradet skulle, efter

derom af Landshöfdingen utfärdad kungörelse, årligen i Mars månad sammanträda

under öfvervaro af Landshöfdingen eller dess ombud för att uträkna och bestämma

hvad eu hel båtsman för året verkligen kostade, och att de tillgiftshemman,

hvilka ej kunde effektivt i rustningen deltaga, sedermera finge, efter detta bestämmande,

erlägga tillgiften i förhållande till hvars och ens dalertal, utan afseende

på persedelräntan. Uti sistberörda föreskrift har derefter genom Kongl. Brefvet

den 20 December 1836 den ändring skett, att rusthållarne må på en gång för en

tid af fem efter hvarandra följande år bestämma förenämnda värde å de inom

Södra Möre utgående rustningspersedlarna för ett rusthåll samt att således de

anbefallda årliga sammanträdena för detta ändamål inskränkas till hvart femte år.

För det närvarande utgör omförmälta så kallade båtsmansvärde, faststäldt för

åren 1867—1871, ett belopp af 82 R:dr 50 öre Riksmynt.

Såsom i Blekinge var händelsen, utgjorde afgiften för tillfälliga vakanser

vid båtsmansrotarna i Södra Möre länge endast 8 R:dr Banko, svarande emot 24

daler s:mt, eller den vid indelningens verkställande beräknade utgiften; Men genom

Kongl. Brefvet till Kammar-Collegium den 23 Mars 1824 förklarades denna vakansafgift

böra bestämmas efter den kostnad, som till lön, beklädning och underhåll

af en båtsman årligen åtgår, hvarföre Kongl. Maj:t förordnade, att den skulle beräknas

och utgå efter årlig markegång; och gäller samma stadgande jemväl för

vakansafgiften af ny-indelad jord i denna ort.

B). Bätsmansroteringen.

Då Komiterade nu öfvergå till undersökningar om de inbördes förhållanden,

som emellan rotehållarne vid båtsmanshållet och deras båtsmän enligt författningarna

äga rum, må det tillåtas Komiterade förutskicka den anmärkning, att bestämmelserna

om dessa förhållanden i de särskilta orterna ofta äro både lika sig

emellan och enahanda med dem, som för båtsmansrustningen äro gifna. Sakens

beskaffenhet medgifver derföre, att under vissa hufvudtitlar af prestationer angifva

om och i hvad mån de utgå i ena eller andra trakten, äfvensom att hänvisa till

Bgfk. I. 2.

1448.

Bgfk. I. 2.

1451.

Bgfk. I. 2.

1466.

38

Gvnther. 2.

431.

Bgfk. I. 2.

1400.

Bgfk. I. 2.

1394.

Bgfk. I. 2.

1412.

Bgfk. I. 2.

1408.

Bgfk. I. 2.

1394. 1403.

1408. 1415.

Bgfk. I. 2.

1374.

Bgfk. I. 2.

1394. 1402.

1409. 1413.

Bgfk. I. 2.

1396.

hvad derom i afhandlingen om båtsmansrustningen redan kan hafva blifvit meddeladt.

Det är bekant, att båtsmanshållet i samtliga dertill anslagna orter, med undantag

af Blekinge och Södra Möre härad, är uteslutande ställdt på rotering.

Ofvanföre har blifvit omförmäldt, att redan den 12 Februari 1636 en Båtsmans-Ordning

för de gamla svenska orterna samt Åland blef meddelad. Några

tillägg skedde väl sedermera deruti, såsom år 1653, då stadganden om rotehållarnes

åliggande att bestå båtsmännen torp blefvo gifna. Men de noggrannare föreskrifterna

i ämnet lemnades först af Konung Carl XI. Till att börja med utgaf

han den 10 Juni 1683 en ny Båtsmans-Ordning. Dervid fick dock ej länge förblifva,

utan särskilta kontrakt och författningar utfärdades för särskilta trakter.

Sålunda afslöts kontraktet för Bohus län af år 1685, hvilket synes hafva vunnit

tillämpning, ehuru det icke förr än den 16 Januari 1739 af Kongl. Maj:t stadfästades.

Derefter tillkommo dels kontrakten för de Norrländska orterna af den 2

Mars 1688 och dels Kongl. Förordningen den 23 Maj 1690, gällande för de öfriga

gamla svenska provinserna äfvensom för frälse roteringen i Blekinge och Södra

Möre. I Halland infördes, såsom kändt är, båtsmansrotering först genom kontraktet

af år 1726, faststäldt den 16 Januari 1739. , Dessa kontrakt och författningar,

hvilka ännu hufvudsakligen tjena till efterrättelse, utvisa, i förening med sedermera

gifna föreskrifter, rotehållarnes prestationer till båtsmännen egentligen bestå

i följande.

Lega. I enlighet med 1688 års kontrakt för de fyra roteringskompanierna i

Norrländska orterna skulle legan derstädes vara 100 daler kopparmynt,

eller 33$ daler silfvermynt, motsvarande 16R:dr67öre Riksmynt, men för

roteringsbåtsmännen i alla öfriga landskap var densamma utsatt till 60

daler kopparmynt, eller 20 daler silfvermynt, som utgör 10 R:dr Riksmynt.

Numera gäller dock i afseende härpå den allmänna föreskriften

i Kongl. Brefvet den 10 Februari 1824, att legans belopp skall bero på

frivillig öfverenskommelse.

Lön. Denna förmån skulle vid hela båtsmansroteringen utgöras med 8 daler

silfvermynt, motsvarande 24 daler kopparmynt eller 4 R:dr Riksmynt.

Torp. Uti kontrakten för Norrlandskompanierna är sådan fördel för båtsmännen

icke stadgad, men från äldre tider tillbaka har den plägsed merendels

varit följd, att rotarna, i stället för kosthåll och andra förmåner,

åt sina båtsmän låtit på utmarken utse tjenliga torplägenheter, att af

båtsmännen så väl under tjenstetiden som äfven sedermera innehafvas

emot vissa vid hvarje tillfälle emellan roten och båtsmannen öfverenskomna

vilkor; och har genom Kongl. Brefvet den 10 Februari 1824

blifvit förordnadt, att, enär denna plägsed icke haft olägenhet med sig,

men deremot medfört verklig nytta i afseende på flera odlingsbara lägenheters

uprödjande och förbättrande, finge denna anstalt äfven fram

-

39

gent fortfara, på sätt rotehållarne och båtsmännen funno för sig nyttigast,

dock med vilkor, att alla överenskommelser af denna beskaffenhet

borde till ömsesidig säkerhet skriftligen författas och till Kongl. Majrts

Befallningshafvande i orten ingifvas.

I de öfriga till båtsmansrotering indelta landskapen äro deremot

rotehållarne allmänt ålagda att bestå båtsmännen torp med några få

skiljaktigheter i afseende på åbyggnaden. Enligt kontraktet för Bohuslän

förpligtades sålunda rotehållaren att på utmarken åt båtsmannen

upsätta stuga med fähus och förse honom med kåltäppa äfvensom, derest

lägenhet funnes, med i tunneland åker samt äng till två stackar (= lass)

hö; och hafva de flesta rotehållarne i denna ort numera träffat särskilta

aftal rörande torphusens, storlek och beskaffenhet, å hvilka fastställelse

blifvit lemnad medelst Kongl. Brefven den 12 Oktober 1852 och den 11

Augusti 1853. I enlighet dermed skall manhuset vara indeladt i förstuga,

stuga och kammare eller kök samt försedt med loft, och ladugårdshusen

bestå af fähus med skjul för ved eller utrymme till förvarande

deraf samt loge med lada. Men på öfverenskommelsen härom

hafva Stenkyrke, Walla, Klöfdal, Myckleby, Torp, Morlanda, Tegneby,

Röra, Ståla och Westerlanda socknemän icke ingått. I det för Halland

afslutna kontraktet stadgades, att rotehållaren borde, likaledes å utmarken,

åt båtsmannen bygga stuga med förstuga samt fähus för två kor

och tilldela honom kåltäppa, i tunneland åker samt äng till två stackar

hö. Och föreskref den för återstoden af båtsmanshållet gällande 1690

års Kongl. Förordning, att rotehållarne på de hemman, der beqvämligaste

lägenheten dertill funnes, borde förse båtsmannen med stuga jemte

förstuga, liten loge och lada samt fähus för två kor, äfvensom lemna honom

^ tunneland åker samt äng till två sommarlass hö.

Uti dessa orter, hvarest torp med åker och äng skola bestås åt

båtsmannen, är äfven rätt till mulbete för en eller två kor honom lemnad,

och i fråga om torphusens vidmakthållande, hägnad omkring torpets

ägor och gärdselfång dertill samt arbetsbiträde af roten vid jordens

bruk och skötsel, gälla de allmänna föreskrifter, som rörande dessa

prestationer äro gifna i särskilta vid afhandlingen om båtsmansrustningen

i Blekinge omförmälta Kongl. Resolutioner och beslut. Hvad angår

utgörandet inom ifrågavarande orter af vedbrand för båtsmannens behof

hafva, jemlikt Kongl. Brefvet den 10 September 1816, föreningar

blifvit träffade och fastställda med rotehållarne i Göteborgs och Bohus,

Hallands, Elfsborgs och Gottlands län äfvensom på Öland, till följd af

hvilka båtsmannen i de tre förstnämnda länen skall årligen bekomma

två famnar ved eller åtta lass torf samt i Gottlands län och på Öland

Bgfk. I. 2.

1402. 1410.

1412.

Bgfk. I. 2.

1407. 1408.

Bgfk. I. 2.

1402. 1410.

1412.

Bgfk. I. 2.

1405. 1412.

1417.

40

Bgfk. I. 2.

1395.

Bgfk. I. 2.

1405. 1413.

Bgfk. I. 2.

1406. 1410.

1414.

två famnar ved, men i öfriga landskap, der torp böra lemnas, äger

denna förmån för båtsmannen af fritt bränsle endast rum i enlighet med

de allmänna stadgandena i ämnet, för hvilka Komiterade ofvanföre, jemväl

vid frågan om båtsmansrustningen, gjort redo.

Hemhall. Kontrakten för de Norrländska båtsmanskompanierna föreskrifva, att

båtsmannen borde hafva kosthåll hos roten, hvarvid han skulle vara

nöjd med sådan föda, som rotebönderna sjelfva nyttjade för sig och de

sina. Deremot borde han tillhandagå dem med dagligt arbete. Ville

båtsmannen icke åtnöjas härmed, skulle han i hemkall undfå två tunnor

spanmål och två lispund goda matvaror årligen. Men dessa förmåner

pläga, såsom man ofvanföre sett, vanligen utbytas emot torplägenheter.

I de öfriga under båtsmanshållet roterade landsorterna skulle, i

den händelse att lägenhet till torp vid roten icke funnes, båtsmannen,

i dess ställe, för sig med hustru och barn erhålla husrum samt hemkall;

och borde detta, jemlik!, kontrakten och författningarna, utgå i Göteborgs

och Bohus län med två tunnor korn, 60 lispund hö och 60 lispund halm;

i Hallands län med två tunnor råg, 60 lispund hö och 60 lispund halm;

i Elfsborgs och Gottlands län samt på Öland med en tunna råg och en

tunna korn, 60 lispund hö och 60 lispund halm; samt i de andra af nu

ifrågavarande län med en tunna råg, en tunna korn, ett sommarlass hö

och ett lass eller tjog halm.

Beklädnad. Vid båtsmännens upfordring till tjenstgöring borde tillförene rotarna

åt dem lemna vissa utrednings- och beklädnadspersedlar, hvilka i författningarna

finnas bestämda, men numera har flertalet af rotehållarne,

likasom båtsmansrusthållarne i Blekinge och Södra Möre, uppå de i

Kongl. Kungörelserna den 22 December 1848 och den 28 Maj 1867 stadgade

grunder, ingått kontrakt med kronan derom, att denna emot viss

afgift skulle öfvertaga bestyret med båtsmännens utredning och beklädnad.

Enligt kontrakten för de Norrländska orterna äfvensom för Bohuslän

och Halland skulle båtsmannen jemväl hafva rätt till släpkläder, ide

förstnämnda orterna dock endast i fall han arbetade hos roten. Men dessa

kläder höra icke till ofvannämnda upfordrings-beklädnad, utan äro att

hänföra till båtsmannens hemkallsrättigheter.

Bese-kost och Skjuts. Efter hvad 1688 års kontrakt innehålla, hafva rotehållarne

vid de Norrländska kompanierna icke skyldighet att bestå båtsmannen

hvarken den ena eller andra af dessa förmåner; men för de öfriga åt

Båtsmansrotehållet anslagna orterna är stadgadt, att rotehållaren borde

vid båtsmannens upfordring förse honom med kost till samlingsplatsen

och dit skjutsa hans tross.

Likasom vid båtsmansrustningen utgå ock vid det roterade båtsmanshållet

41

afgifter dels för tillfälliga vakanser och dels för vakanser af ny-roterad jord. Den

förra afgifteu, hvilken skall erläggas, derest icke rotehållaren inom föreskrifven tid

af tre månader efter inträffad ledighet upvist karl, utgöres enligt Kongl. Brefvet

den 14 Oktober 1766 af hela båtsmanslönen samt f:delar af hemkallet och beklädnaden

efter behörig uträkning, grundad på markegångspriset för året, hvaremot

vakans-afgiften för sådan ny-roterad jord, som icke upsätter karl, bör, jemlik!

Kammar-Collegii kungörelse den 9 Oktober 1835 af Markegångs-deputerade årligen

bestämmas, i förhållande till de samtliga förmåner, som efter innehållet afortens

kontrakt eller andra för densamma gällande stadganden ingå i båtsmannens

aflöning.

För lättare öfverblick af de förmåner, hvilka båtsmännen i allmänhet hafva

att bekomma af rust- och rotehållarne, hafva Komiterade deröfver uprättat bifogade

Tabeller N:is 1, 2 och 3.

Efter det Komiterade nu sökt att så fullständigt som möjligt teckna alla de

med båtsmanshållet sammanhängande förhållanden samt dervid äfven redogjort

för de i detta ämne gifna hufvudsakliga författningar och de derigenom för båtsmans-rust-

och rotehållare upkomna skyldigheter och rättigheter — tillhörer det

Komiterade att söka ett svar på den frågan: huru mycket är den skattdragande

jorden genom detta allmänna besvär betungad? eller med andra ord: hvilka kostnader

hafva, till följd af åliggandet att hålla båtsman, upkommit för, samt åtfölja

fortfarande den härtill indelta eller roterade jord?

Det är naturligt att svaret å denna fråga icke låter upställa sig så, att detsamma

återger en till alla delar bestämd bild af de förhållanden, hvilka såsom

faktorer uti dessa kostnader ingå, eller att något siffertal kan upgifvas, hvaruti ett

sådant svar till fullo skulle kunna uttryckas; dertill äro alla dessa förhållanden

alltför rörliga, på olika tider alltför olika inom olika delar af vårt land. Båtsmanshållsskyldigheten

är ett jord åliggande allmänt besvär, hvitket sällan utgår

ensamt i penningar utan oftast kan updelas i eu mängd olikartade naturaprestationer.

Det är klart att dylika prestationer nråste vexla i värde efter gångbara

pris samt sålunda, äfven der måttet af desamma äro lika, på olika orter medföra

olika kostnader. Härtill kommer att svårigheten eller lättheten, att inom en viss

ort utgöra ett visst slag af dessa naturaprestationer eller afvara någon deri ingående

persedel, aldrig, genom att öfverflytta den eller dem i penningevärde, skall

fullständigt kunna angifvas; och torde det derföre, af alla dessa skäl, befinnas

6

Bgfk. 1. 2.

967.

Bgfk. I. 2.

1189.

42

vanskligt nog att söka i riksdalertal noggrant upmäta detta besvär-, eller att i

siffror framställa hvilka och huru stora kostnader dymedelst ådrages den del af

rikets jord som af detsamma befinnes onererad.

Men om Komiterade sålunda icke förbisett de härmed antydda svårigheter

som möta vid denna behandling af ämnet, så hafva Komiterade dock föreställt

sig, att i en fråga, der absolut visshet är nästan omöjlig att vinna, ett approximativ;

rigtigt resultat, genom medelberäkningar, det oaktadt skulle kunna ernås, samt

sålunda deruppå ett allmängiltigt omdöme öfver denna, den ekonomiska sidan af

båtsmansliållet kunna fotas. Komiterade funno sig ega äu mera skäl till en sådan

förmodan, efter det, vid de medelberäkningar som med anledning häraf efter olika grunder

blefvo uprättade och hvilka beräkningar dels i Tab. N:o 4 dels i Tab. N:o 5

återfinnas, Komiterade erfarit, att de erhållna skilnadsbeloppen väl kunde rörande

en eller annan underhållstitel vara betydligt olika, men i fråga om slutresultaten

i många fall icke synnerligen afveko från hvarandra. Der icke det verkliga sakförhållandet

var kändt, måste naturligtvis dessa beräkningar grunda sig på ett medelpris

för ett eller annat slag af naturaprestation^- inom hvarje särskilt ort, på

det att en antaglig medelberäkning för det hela skulle kunna verkställas. Det

hufvudsakliga härvid var således, att för desamma utfinna sådana grunder som

möjligast noga, nummer för nummer, följde alla de i båtsmanshållsskyldigheten

ingående underhållstitlar. Dessa grunder blefvo gifna dels förmedelst de af Eders

Kongl. Maj:t i orterna anbefallda undersökningar, dels genom åtskilliga af Komiterade

i öfrigt inhemtade uplysningar. Då Komiterade derföre nu gå att inför

Eders Kongl. Maj:t redogöra för de arbeten Komiterade uti ifrågavarande hänseende

förehaft samt för de slutsatser häraf äro att draga, våga Komiterade uttrycka

den mening, att Komiterade dervid, och så vidt de uplysningar Komiterade

haft att tillgå gifva vid handen, kommit det rätta så nära möjligt varit, samt att

de medelsiffror öfver kostnaderna inom de olika kompanierna Komiterade upställt

verkligen utvisa de i regeln gällande förhållanden, om också, såsom af Tab. N:is

13 och 14 öfver högsta och lägsta kostnaden inom indelnings- och roteringskompanierna

synes, undantag finnas, hvilka kunna vara derifrån i icke obetydlig mån afvikande.

Till ledning vid dessa arbeten hafva Komiterade i första rummet anlitat de

upgifter som dels genom vederbörande Stationsbefälhafvare från samtliga Kompanibefälhafvare

och dels genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande från Häradsskrifvarne

i orterna blifvit infordrade.

Af dessa upgifter grunda sig de förstnämnda på nyss berörda undersökningar,

och hafva blifvit af Kompanibefälhafvarne uprättade efter de utaf rust-och

rotehållare i gode xnäns närvaro lemnade uplysningar. Dessa upgifter redogöra

för de prestationer som från hvarje rusthåll eller rote inom kompaniet utgå för

43

båtsmannens anskaffning och underhåll, värdena å desamma samt sådana särskilta

förhållanden, hvilka icke till någon bestämd underhållstitel kunna hänföras.

De från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkomna upgifter angå rust- och

rotehållens hemmantal och taxeringsvärden samt innehålla dessutom för de i Blekinge

och Södra Möre helägna indelta båtsmansrusthåll en noggran redogörelse

så väl för den af desamma i form af rustningsräntor, tillskotts- och reservräntor

samt tillgiftspenningar tillgodopjutna rustningsersättning som ock för de derifrån

utgående öfverskottsräntor och vakansafgifter af effektiv rustning icke underkastad

jord.

Vid tagen kännedom af dessa upgifter funno Komiterade likväl snart att,

hvad de ifrån Kompanibefälhafvarne insända beträffade, desamma så väl sinsemellan

som äfven ifråga om de till samma Kompani hörande båtsmansrotar eller rusthåll

företedde större skiljaktigheter än som af de å olika orter gällande olika varupris

eller andra skiljaktiga förhållanden skulle kunna förklaras. Dessa skiljaktigheter

gällde egentligen hvad som under rubriken: Torpet, å upgifterna funnos uptaget,

d. v. s. så väl värdet af de dagsverken hvarmed rust- eller rotehållaren var

skyldig biträda båtsmannen för brukning en af hans jord, soin ock kostnaden för

underhållet af torphusen, äfvensom och hufvudsakligen upskattningen utaf den behållna

afkastningen å den torpet tillägna större eller mindre jordrymd. Hänvisande

i öfrig! till förberörda tabeller öfver högsta och lägsta kostnaden, hvarest

åtskilliga exempel å anmärkta förhållanden förekomma, anse sig Komiterade emellertid

här böra uplysningsvis nämna, hurusom t. ex. underhållskostnaden af torphusen

på vissa ställen skulle, enligt hvad som finnes uppgifvet, vexla emellan 80

R:dr och 5 R:dr; samt att den behållna afkastningen af lika stor areal jord kan

vid det ena numret befinnas upskattad ända till 64 gånger högre än vid det andra;

och detta allt inom samma kompani. Då fyrfaldiga dylika anmärkningar i

fråga om alla de nyssnämnda prestationerna, för hvilka icke enligt kontrakten och

i orten gällande pris ett visst mått och ett visst värde var gifvet, i öfverflöd förekommo,

såsom att underhåll å torphusen understundom icke fanns uptaget, oaktadt

enligt hvad af andra anteckningar syntes båtsmannen var med torp aflönad,

och understundom åter var för högt beräknadt; att brukningskostnad ibland ej

var utförd, oaktadt en icke obetydlig jordareal med derå beräknad behållen afkastning

förefanns, under det att ibland åter förhållandet var det motsatta, samt

att afkastningen af torpjorden var synnerligen ojemn! samt pa en mängd ställen

ögonskenligen alltför högt tilltagen; — hvilka alla felaktigheter måhända härledde

sig från origtig upfattning, angående ändamålet med dessa upgifter — så var det

naturligt att hvad desamma i anmärkta delar, nemligen angående torpets brukning,

underhåll af torphusen, samt den behållna afkastningen af torpjorden innehöllo,

icke kunde läggas till grund för Komiterades beräkningar.

Vid sådant förhållande och då Komiterade för vidtagande af nödiga rättel

-

44

ser härutinnan ansågo sig vara i behof af åtskilliga uplysningar från sakkunnige

män i de särskilta orterna, anmodade Komiterade Hushållnings-sällskapen i de län,

der båtsmanshåll förekommer, att meddela utlåtande öfver åtskilliga af Komiterade

upställda frågor i ämnet; och hafva de med anledning häraf från Hushållnings-sällskapen

afgifna yttranden i synnerhet blifvit följda vid de af Komiterade

i förevarande hänseende verkställda arbeten.

Äfven i afseende på beloppen af de från rust- och rotehållare utgående bidrag

till båtsmannens beklädnad, sådana de i kompani-upgifterna funnos utförda,

hade skäl till anmärkningar visat sig, hvarföre Komiterade, på derom framställd

anhållan, från Flottans stationer i Stockholm och Carlskrona fått emottaga upgifter

rörande sednast^ beklädnadsersättningsbeloppen per nummer af båtsmans

rusthåll och rotar; varande uti dessa upgifter särskilt utlörda beloppen för större

beklädnaden och särskilt för s. k. småpersedlarne jemte kappsäcken.

Efter det Komiterade sålunda redogjort för de materialier som särskildt

blifvit införskaffade till uplysning och rättelse vid Komiterades undersökningar rörande

de kostnader, som i och för båtsmannens anskaffning och underhåll drabba

den till båtsmanshåll indelta och roterade jord, samt vid de i tabellarisk form

upställda beräkningar deröfver som Komiterade uprättat, anhålla Komiterade att

på följande sätt få sammanfatta de grunder som dervid blifvit följda:

Städja, lega och lön. Lika med kompaniupgifterna, uti hvilka i öfverensstämmelse

med hvad markegångstaxorna härom innehålla, såsom årskostnad af

städja och lega blifvit uptagen tjugondedelen af det belopp hvarmed detsamma

vid båtsmans antagande utgår.

Hemkall, bestående af sjmnmål, viktualier, hö och halm m. m. dylikt. Lika

med kompaniupgifterna; och har spanmålen dervid upskattats i penningar efter

1868 års markegång, samt öfriga artiklar värderats efter i orten gängse pris.

Mulbete, Vedbrand och Gärdselfång. Värdena härå uptagna i enlighet

med kompaniupgifterna, som äfven i afseende på dessa artiklar grundats på de i

de särskilta orterna förekommande gångbara pris.

Skjuts, Qvarnresor in. m. dylikt. Efter kompaniupgifterna beräknade i penningar

till det belopp, hvartill dessa prestationer kunna för år upskattas.

Torpets brukning. Rust- eller rotehållares kostnad härför har, i enlighet

med Hushållningssällskapens yttranden, blifvit beräknad till visst pris per qvadratref

åker, hvarvid de af Hushållningssällskapen upgifnä belopp minskats med

50 procent, som ansetts utgöra värdet af båtsmannens eget härå nedlagda arbete.

Underhåll af byggnader. Uti förberörda yttranden hade Hushållningssällskapen

upgifvit hvad ett båtsm ans torp, bestående af manhus med stuga och kammare,

fähus för två kor samt liten loge och lada, inom de respektive länen anses

kunna kosta i nybyggnad. Med ledning af hvad markegångstaxorna för vakansaf

-

4 5

gifterna innehålla i fråga om den tid ett sådant torp må kunna ega bestånd, hafva Komiterade

fördelat den sålunda upgifna nybyggnadskostnaden på det antal år som

anses förflyta innan nybyggnad bör ega rum samt uptagit det härigenom erhållna

belopp såsom årlig underhållskostnad; och hafva Komiterade ansett sig ega så

mycket mera skäl till ett sådant förfaringssätt, som enligt författningarne båtsmannen

är skyldig att verkställa mindre reparationer å torphusen, för hvilka någon

kostnad således icke kan anses drabba rust- eller rotehållaren.

Torpets behållna afkastning. För upskattning häraf har dels åkerarealen,

dels arealen af äng och hagmark lagts till grund, på det sätt, hvad den förra beträffar,

att för hvarje qvadratref af denna areal utförts ett visst belopp i penningar

som densamma ansetts lemna i behållning sedan brukningskostnaden blifva

fråndragen; — allt i enlighet med de värden härå som Hushållningssällskapen

inom de olika orterna afgifvit. Vid värderingen af äng och hagmark åter möttes

Komiterade af den svårigheten att dessas areal voro i kompaniupgifterna sammanförda

i en siffra, hvilket, då till följd häraf inhemtande af uplysningar från de särskilta

orterna rörande värdet å dessa olika slag afjord icke skulle medfört åsyftadt gagn, betingade

nödvändigheten att äfven sammanföra värdena å desamma till en siffra lika för

alla orter. Då, vid bestämmandet af denna siffra, Komiterade måste taga hänsyn

till de särskilta omständigheter: att dels den torpet tillhörande hagmark i allmänhet

torde vara större till arealen men mindre till värde än ängen; att dels

vidare denna sednare dock esomoftast, enligt hvad kändt vore, vid båtsmanstorpen

var af den klena beskaffenhet att densamma knappast kunde anses högre

värd än att gödningsämnen derigenom tillfördes åkerbruket; samt att då dels

slutligen afdrag gjordes för värdet af båtsmannens arbete med stängsel o. d.

nettobehällningen af denna ängs- och hagmark icke kunde blifva synnerligen stor,

så ansågo sig Komiterade icke kunna sätta berörda mark till högre upskattning

än R:mt R:dr 0,50 per qvadratref; efter hvilket värde derå densamma således

ingått vid beräkningen af torpets behållna afkastning.

Be)klädnads er sättning en. I fråga härom hafva följts de ofvan berörda från

Kongl. Flottans stationer erhållna upgifter; med iakttagande likväl deraf att, då

det belopp, söm af rotar, tillhörande roteringskompanierna eller Frälseroteringen

i Blekinge och Södra Möre betalas, endast utgår hvart tredje år, vid upfordring,

tredjedelen deraf, beloppet för kappsäcken jemväl inbegripet, blifvit såsom årskostnad

uptagen.

Arealen af deri båtsmanstorpet i åker och äng till slagna jord har blifvit beräknad

efter kompaniupgifterna, hvarvid, der densamma ej varit kartlagd eller på

förhand upmätt, denna areal uptagits efter approximativt bedömande.

Hvad slutligen angår Hemmantal och Taxeringsvärden samt den vid indelningskompanierna

rusthållen tillkommande nästning ser sättning, så hafva de från

46

Kong], Maj ds Befallningshafvande inkomna upgifter i dessa hänseenden blifvit

följda.

Etter denna framställning af grunderna för. Komiterades beräkningar öfver

rust- och rotehållares från båtsmanshålls-skyldigheten härledda kostnader, torde

Komiterade närmast böra redogöra för åtskilliga, Betänkandet åtföljande, tabeller

och öfriga bilagor, hvilka Komiterade med anledning häraf utarbetat.

Ifrågavarande tabeller och bilagor afse dels den allmänna öfversigten af

båtsmanshållets nyssberörda ekonomiska förhållanden, dels ett så vidt möjligt

åskådliggörande i särskilta delar af desamma, dels ock slutligen att meddela de

ytterligare sifferupgifter in. fl. dylika uplysningar i ämnet, som för den fullständiga

kännedomen deraf kunna vara af nöden; — och uptagas de här nedan i den ordning

hvartill det sålunda angifna ändamålet med desamma föranleder.

Bil. N:is 1 — 3. Jemnfördsetabeller öfver i Båtsmanskontrakt och Kongl. Förordningar

iestcimda Lega och Årslön; Torp och Hemkall; Beklädnad, Utredning

och Arhets skyldighet. Då ändamålet med dessa tabeller redan här ofvan blifvit

upgifvit, torde någon närmare redogörelse för desamma här icke erfordras.

Bil. N:o 4. General-tabell öfver b åtsmansr ristning en. Beträffande upställningen

af förevarande tabell, hvilken omfattar de 6 indelningskompanierna i Blekinge

äfvensom Södra Möre 3:ne indelningskompanier och som grundar sig på de

hithörande längre fram omnämnda specialtabellerna samt är ämnad att upvisa de

af dessa framgående resultat, torde följande böra omförmälas. Efter de uti första

kolumnerna förekommande upgifterna å medelbeloppen af hemmantalet samt antalet

effektive nummer uptager tabellen totalbeloppen och medelbeloppen af kostnaderna,

så som Komiterade på förutnämnda grunder dem beräknadt, jemte åtskilliga

andra medelberäkningar af desamma, nemligen dels efter kompaniupgifterna,

dels efter markegångstaxornas värden å vakansafgifterna, dels slutligen efter

de ursprungliga så kallade båtsmanskontrakten; härefter följa totalsummorna af

hemmanens taxeringsvärden samt medelbeloppen deraf; vidare rustningsersättningen

fördelad i rustningsräutor och tillskottsräntor eller tillgiftspenningar och likaledes

utförd så till totalbeloppen som medelbelopp per rusthåll; samt till sist kostnadens

procentförhållande till taxeringsvärdet både i och för sig och med inberäkuing

af den utaf rusthållaren åtnjutna rustningsersättning; — och torde härvid

derjemte böra anmärkas, att samtliga uträkningarna blifvit verkställda icke allenast

för hvart och ett af de nio indelningskompanierna, utan äfven särskilt för de

i Blekinge, och särskilt för de i Södra Möre förlagda kompanier, samt slutligen

gemensamt för hela båtsmansrustningen.

Bil N:o 5. General-tabell öfver b åtsmansr otering en innehåller för roteringskompanierna

väsendtligen likartade upgifter som nyssberörda Bil. N:o 4 för indelningskompanierna;

med undantag likväl af rustningsersättning o. d., som naturligtvis

icke i denna tabell förekommer, då någon sådan, med anledning af båts

-

47

mansroteringens från båtsmansrustningen fullkomligen afvikande natur och olika

grund, icke finnes rotehållarne tillslagen.

Bil. N:o 6. , Tabell öfver fräls er otering en. Då de 42 st. så kallade frälserotarne,

af hvilka 27 äro ''belägna i Blekinge och 15 i Södra Möre, ehuru visserligen

i allt jemnförliga med den öfriga båtsmansroteringen, äro satta i nummer vid

indelningskompanierna, har det synts lämpligast att för desamma uprätta en särskild

tabell, och uptager denna i detalj äfven de olika underhållstitlarnes värden

m. m. dylikt.

Bil. N:o 7. Jemnförel''setabell öfver kostnaderna vid Jtnéktehållet ochbåtsmanshållet.

Uti tvenne bredvid hvarandra stående afdelningar uptagas här, särskildt

för de indelta infanteriregementena och särskildt för båtsmanskompanierna, medelbeloppen

per nummer af taxeringsvärdet, kostnaden och kostnadsprocenten; och

äro de i förstberörda begge hänseenden för infanteriregementena förekommande

siffror hemtade utur det underdåniga betänkande, som blifvit afgifvet af de för

utredning af frågan om roterings- och rustningsbesväret förordnade Komiterade.

Bil. N:is 8 & 9. Specialtabeller öfver båtsmansrustningen och öfver båtsmansroteringen.

Dessa tabeller äro uprättade i ändamål att utvisa medelvärdet

af de särskilda underhållstitlarne vid de 2:ne olika underhållssätt man inom så

väl indelningskompanierna som roteringskompanierna har att iakttaga. Då nemligeu

vid företagen granskning af kompani-upgifterna Komiterade erforo, hurusom

särdeles stor skilnad i detta hänseende i allmänhet förekom emellan de nummer

der båtsmannen med torpjord aflönades samt de der detta aflöningssätt icke blifvit

begagnadt, i det nemligen vid dessa sednare lönen och naturaprestationerna

— endera eller begge — upgingo till så mycket högre belopp som ingen torpjord

förefanns, af hvars afkastning karlen till någon del kunde vänta sitt lifsuppehälle,

samt då vidare inom flera kompanier sådana nummer befunnos utgöra ett

ganska betydligt antal och således en medelberäkning af underhållstitlarne skulle

hafva förfelat sitt ändamål, derest icke kompaninummerna, efter denna befunna olikhet

dem emellan i sättet för båtsmannens aflönande, hade klassificerats, samt då slutligen

det måhända äfven af andra skäl kunde vara af intresse att lära känna

hvilketdera aflöningssättet man inom de särskilta orterna i allmänhet gaf företräde,

så funno sig Komiterade i nu förevarande tabeller böra skilja emellan dessa

tvenne olika kategorier; till följd hvaraf tabellerna således å ena sidan under rubriken:

med torp aflönade, uptaga de nummer, vid hvilka båtsmannen aflönas så

väl med torp som med lön, hemkall och öfriga vanliga naturaprestationer; samt

å motstående sida under rubriken: med kontant lön försedde eller torpen utarrenderade,

de nummer vid hvilka ingen torpjord finnes för båtsmannen anslagen.

Enligt hvad af sistomförmälda rubrik synes, hafva Komiterade härvid såtillvägagått,

att ibland de utan torp aflönade blifvit inberäknade äfven åtskilliga af

dem, för hvilka uti kompaniupgifterna jordareal stått upgifven, då nemligen en

-

48

ligt tillika förekommande anteckning, denna jord blifvit af båtsmannen till dess

rust- eller rotehållare utarrenderad — ett förfaringssätt, som måste anses rigtigt,

ithy att den båtsman som, ehuru jord finnes numret tillslagen, icke sjelf brukar

densamma, utan mot ersättning i kontant eller in natura den på rotebållaren öfverlåter,

ingalunda kan anses vara i samma ställning som den, hvilken med torpjord

aflönad, också sjelf deraf uphemtar afkastningen, utan närmast att jemföra

med den som aflönas med kontanta penningar och naturaprodukter, ehuru aflöningen

i .förevarande fall fått namn af arrendeafgift. Af det förhållande, att de

utarrenderade torpen på förbemälda sätt uptagits härleder sig emellertid att man

vid vissa kompanier, under den ofvannämnda kategorien: utan torp aflönade, äfven

finner eu medelsiffra utförd för rubriken: åker och äng, oaktadt den behållna

afkastningen af den torpet sålunda åtföljande jord icke båtsmannen tillgodokommer

— en omständighet, som eljest, utan föregången förklaring deröfver, måhända

kunnat framkalla anmärkningar. För öfrigt hafva Komiterade i fråga härom bort

omnämna, att den i kontant utbetalda arrendeafgiften. upförts under rubriken:

kontant lön; att, der hushyra förutom arrendeafgift af båtsmannen upburits, denna

införts under rubriken: underhåll af byggnader; samt, att, då för dessa nummer

förekommit, dels att sjelfva torphusen utan särskilt erläggande af hushyra äfven

ingått i arrendeaftalet, dels derifrån uteslutits, hvarvid jordegaren som vanligt

bidragit till deras underhåll, hvad kompaniupgifterna i sådant hänseende innehålla

utan ändring blifvit följdt.

Beträffande tabellernas innehåll i öfrigt torde något vidare icke vara att

tillägga, än att, förutom den för hvarje särskilt kompani verkställda medelberäkning

af de persedlar och naturaprestationer m. m., hvaraf båtsmannens underhåll

utgöres, upgifter äfven äro lemnade om antalet effektive nummer, medeltaxeringsvärdet

samt medelbeloppet af åker, äng och vinterfödda kreatur — allt med särskiljande

af ofvanbemälda tvenne olika kategorier — äfvensom att, jemte detmedelberäkningarne

också här upgjorts särskilt för Blekinge och särskilt för Södra

Möre, en gemensam afslutning deraf är verkställd för hela båtsmansrustningen

samt en dylik för hela båtsmansroter.ingen.

Bil. N:o 10. Tabell öfver natur aunderhållet vid bätsmanskompanierna. Då

Komiterade i de begge föregående tabellerna hufvudsakligen haft för ändamål att

så vidt möjligt i detalj redogöra för de inom båtsmanshållet vanligaste tvenne

afiöningssätt samt de olika kostnader hvartdera af dem för rust- eller rotehållare

medföra, afser förevarande tabell att angifva förhållandet med de väsendtligaste

af s. k. naturaprestationer, nemligen hemkallspersedlarne, som vanligen utgöras af

Hö, Halm, Spanmål m. m. d., samt Mulbetet och Vedbranden, då dessa torde vara de af

nämnda prestationer som för ifrågavarande rust- och rotehållare medföra den kännbaraste

utgiften. Komiterade hafva dervid upptagit särskildt en hvar af ofvanberörda artiklar

samt, enligt hvad den i tabellen förekommande anmärkning utvisar, hvad beträffar

49

så väl åtskilliga andra till hemkallet understundom hörande persedlar såsom viktualier,

ärter, potatis o. d. äfvensom gärdselfånget, inbegripit de förra under spanmålen samt det

sednare under vedbranden. — Jemte det totalbeloppen af värdet å de fyra ifrågavarande

artiklarne kompanivis utförts, hafva äfven tvenne olika medelberäkningar

deröfver blifvit verkställda: den ena med inberäknande af kompaniets samtlige

effektive nummer; och den andra med uteslutande af alla andra än dem, vid

hvilka rotehållaren verkligen utgör den af dessa artiklar, å hvilken det är i fråga

att uppgifva medelbeloppet; — och hafva, vid upgörandet af samtliga dessa beräkningar,

spanmålen m. m., mulbetet och vedbranden m. m. upptagits till de

värden desamma finnas åsätta i kompaniupgifterna, efter hvilka upgifter qvantiteten

af bo och halm äfven beräknats, hvarefter densamma värderats med ledning

af 1868 års markegångstaxor.

Då det, enligt hvad Komiterade få tillfälle att här nedan närmare utveckla,

är omöjligt att erhålla en fullständig infattning af de ekonomiska förhållandena

inom båtsmansrustningen, utan att den rustningsersättning, rusthållarne tillgodokommer

i form af rustningsräutor, tillskottsräntor eller tillgiftspenningar, äfven

tages i betraktande, hafva Komiterade, med anledning häraf samt för bedömande

af rustningsersättningens inverkan på totalkostnaden, öfver detta ämne utarbetat

fyra särskilda tabeller, hvaraf tvenne för Blekinge och tvenne för Södra Möre indelningskompanier,

nemligen:

Bil. N:o 11. Ditt. a. Tabell öfver Rustnings- och Tillskottsräntor vid Indelningskompanierna

i Blekinge, utvisande medelbeloppen per nummer af ifrågavarande

räntor, hvarvid uptagits särskildt de nummer, vid hvilka endast rustningsräntor

på båtsmannen bestås, och särskildt de, vid hvilka både rustningsoch

tillskottsräntor äro till rustningens uppehållande anslagna; — hvarjemte torde

böra anmärkas att, enligt hvad af tabellen synes, medelberäkningen hvad rustningsräntorna

beträffar är upgjord efter tvenne olika grunder, nemligen dels blott

efter det nominela värde de enligt häradsskrifvarnes på indelningsverken grundade

upgifter skulle ega; och dels efter deras verkliga värde, så som Komiterade,

i enlighet med de i kolumnen för anmärkningar angifna grunder derför,

uträknat detsamma.

Bil. N:o 11. Litt. b. Tabell öfver förhållandet emellan rustning ser sättningen

och rustningskostnaden vid Indelning skompanierna i Blekinge, uti hvilken tabell

den per nummer kompanivis upgjorda medelberäkningen utvisar dels skilnadsbeloppen

mellan berörda kostnad och ersättningen derför, och dels procentförhållandet

till taxeringsvärdet så väl för hvardera af dem, som för ifrågavarande

skilnadshelopp; — och äro äfvenledes här beräkningarné verkställda både

efter det nominela och efter det verkliga värdet å rustningsräntorna.

Bil. N:o 12. Litt. a. Tabell öfver Rustning sräntor och Tillgiftspenningar

vid Indelning skompanierna i Södra Möre och

7

Bil. N:o 12. Lätt. b. Tabell öfver förhållandet emellan rustningsersättningen

och rustningskostnaden vid Indelningslcompanierna i Södra Möre

innehålla, i fråga om dessa kompanier, eu utredning öfver förevarande ämne,

motsvarande hvad härutinnan om indelningskompanierna i Blekinge uti nyssberörda

Bil. N:o 11 Litt:ris a & b förekommer; — hvarvid likvisst bör anmärkas att,

då de för båtsmansrustningen i Södra Möre anslagna rustningsräntor af häradsskrifvarne

uptagits efter markegång, någon åtskilnad icke'' bär blifvit gjord eller

behöft göras emellan dessa räntors nominela och verkliga värde;

1 ändamål att utvisa Indika skiljaktigheter kunna med hänseende till båtsmanshållskostnaden

förefinnas, hafva bifogats tvenne tabeller, nemligen:

Bil. N:o 13. Tabell öfver högsta och lägsta kostnaden för båtsmannens anskaffning

och underhåll vid Indelningskompanierna; samt

Bil. N:o 14. Tabell öfver högsta och lägsta kostnaden för båtsmannens anskaffning

och underhåll vid Rotering skompanierna;

utvisande nämnda tabeller derjemte åtskilliga af de ofvan omnämnda oegentligheterna

uti upskattningen af torpjordens värde m. m. d.

Bil. N:o 15. Tabell öfver Nummertalet samt Hemmantalet vid Båtsmanskompanierna

innehåller, såsom rubriken utvisar, dels ett sammandrag öfver numerären

vid båtsmanskompanierna samt derstädes förekommande vakanser och dels

en öfversigt af det hemmantal som håller båtsmän.

Som Komiterade ansett det möjligen kunna vara af intresse, om till en

jemförelse med rust- och rotehållares nuvarande kostnader, några siffror framställdes,

som utvisade beloppet af dessa kostnader enligt de ursprungliga s. k.

båtsmanskontrakten, hafva Komiterade för hvart och ett af de särskilta kompanierna

upgjort eu sådan approximativ beräkning, som återfinnes uti:

Bil. N:o 16. Bittals a—r. Uträkningar öfver kostnaderna för Båtsmannens

anskaffning och underhåll enligt stadgandena vid indelning stiden, varande dessa uträkningar

upgjorda i enlighet med de s. k. båtsmanskontraktens bestämmelser

samt med ledning af markegångstaxornas värden; och finnas närmare uplysningar

rörande de för en och hvar af dem följda grunder meddelade uti “anmärkningar11,

hvarje sådan uträkning särskilt bifogade.

Slutligen hafva Komiterade uti Bil. N:o 17. Tabell öfver de af Komiterade

vid beräkning af nuvarande rustnings- och rotering skostnad följda prisbestämmelser,

ansett sig böra på ett ställe sammanföra så val de från Kongl. Flottans stationer

upgifna beklädnadsersättningsbelopp, som de värden hvilka af Länens Hushållningssällskap

blifvit åsätta bär ofvan förut omnämnda under rubriken: Torpet, innefattade

prestationer äfvensom upgift om hvilken förändring deri, som af derjemte

anförda skäl vid Komiterades förevarande beräkningar förekommit.

Då Komiterade, efter att sålunda hafva redogjort så väl för grunderna till

Komiterades utredning af båtsmanshållets ekonomiska förhållanden som för hit

-

51

hörande bilagor och tabellariska öfversigter, nu gå att utveckla till hvilka slutsatser

denna behandling af ämnet föranledt, få Komiterade, med hänsigt till olikheterna

emellan båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre samt båtsmansroteringen

i det öfriga riket fortfarande taga dessa särskilta delar af Båtsmanshåll

hvar för sig i betraktande.

Båtsmansrustningen.

För att kunna gifva framställningen af de kostnader, som båtsmansrustningen

inom Blekinge och Södra Möre medför, all den fullständighet Komiterade

hafva afsett, torde Komiterade, till en belysning af de siffror som de i sådant afseende

uprättade, nyss omförmälda tabellerna innehålla, böra förutskicka några

allmänna anmärkningar så väl i fråga om de prestationer uti hvilka dessa kostnader

utgå, som rörande andra härmed sammanhang egande förhållanden.

Enligt hvad den öfver båtsmansrustningen bifogade specialtabell (Bil. N:o

8) utvisar är den inom indelningskompanierna sedvanliga städja och lega icke högre

än att beloppet deraf, fördeladt på 20 år, som antagits vara medeltjenstetiden för

en båtsman, i medeltal endast utgör 25 å 27 öre för året. Understundom kan

visserligen något högre lega betingas, understundom något lägre; — så är t. ex.

medelbeloppet af densamma högst vid 5:te Blekings kompani (41 öre) och lägst vid

6:te Blekings kompani (15 öre) — men i allmänhet håller den sig vid nyssnämnda

belopp. Bet olika aflöningssättet med Torp eller utan sådan förmån synes icke

medföra någon förändring i legaus storlek, emedan densamma befinnes ungefärligen

lika inom begge dessa kategorier.

Af framstående betydenhet är åter sistnämnda omständighet i afseende på

den kontanta lönens belopp, hvilket vanligen utgör en jemförelsevis ganska ansenlig

summa, der icke torpjord blifvit båtsmannen tiildelt, För de nummer åter

der sådan jord finnes utgör den kontanta lönen med högst få undantag 4 R:dr

R:mt. Särskilta undantag förekomma likväl. Så hafva vid 2:dra Blekings kompani

3:ne nummer i ersättning för hemkall o. d.,'' som icke gifves, eu ganska hög kontant

lön, under det att åter vid 3:dje Blekings kompani för 11 nummer lönen endast

utgår med 2 R:dr och 6 nummer icke hafva någon lön. Detta förhållande

har naturligtvis till följd att vid det förra af dessa kompanier medelbeloppet af

lönen öfverstiger 4 R:dr och vid det sednare går under denna siffra, samt att detsamma,

såsom af tabellen synes, för hela indelningen med några öre kommit att

öfverskjuta den vid det ojemförligt största antalet nummer vanliga lön.

I fråga om Hemkallet visar sig det märkliga förhållande, $tt detsamma be

-

52

finnes betydligt större vid de nummer der båtsmannen har torp än vid de öfriga.

Anledningen härtill, livad Blekinge åtminstone beträffar, synes ligga deruti, att, då

vid de för öfrig! temligen få nummer som sakna all jord, båtsmannen ej heller,

såsom eu blick på förutnämnda tabell vitsordar, synes hafva egen stugubyggnad.

karlen antagligen förtjenar sitt egentliga lifsuppehälle, mellan kommenderingarne,

genom arbete i bygden, vid hvilket förhållande han naturligtvis skall föredraga

ett större kontant penningebelopp såsom lön framför att af sin rusthållare få i

hemkall emottaga åtskilliga varor in natura, af hvilka han till följd häråt måhända

har mindre gagn. Förhållandet är alldeles motsatt till hvad som i sådant hänseende

vanligen eger rum inom de flesta roteringskompanierna. Vid dessa har båtsmannen,

äfven om icke någon jord är uplåten till hans begagnande, i de flesta

fall dock disposition öfver de till torpet hörande hus och får företrädesvis i ett

så mycket större hemkall och mindre i kontant lön ersättning för felande jord.

Äfven i Södra Möre synes i förevarande fall ett annat förfaringssätt ega rum än

i Blekinge. Vid ganska många nummer tillhörande det första af de i denna ort

förlagda tvenne kompanier bär nemligen båtsmannen ett icke ringa hemkall, oaktadt

han i stället för hus och jord upbär ett kontant belopp i penningar, då åter

vid några nummer, tillhörande 2:dra Södra Möre kompani, samt ett stort antal

nummer af 3:dje kompaniet det finnes vara händelsen, att båtsmannen gifves bostad

och kontanta penningar på lön, men ingen jord och intet hemkall.

Hemkallet utgår så väl i Blekinge som i Södra Möre hufvudsakligen i

sjpamnål, vanligen 6,3 kubikfot Råg och 6,3 kubikfot Korn; Ilo och Halm, 6, 8 å

10 centner, allt efter omständigheterna; understundom förekommer också potatis

samt, exempelvis vid 5:te Blekings-kompaniet, beläget inom Bräkne och Listers

härader, äfven några andra uaturaprestationer såsom julkost, reskost o. d., varande

alla dessa likvisst af obetydligare värde.

Såsom af ofvan berörda tabell öfver naturaunderhållet (Bil. N:o 10) synes,

är det, med nyssbemälda undantag, för hvilka man såsom grund kan urskilja ett

förhållande af principiel natur, högst ovanligt att icke så väl spanmål som hö och

halm finnes a båtsmansunderhållet uptaget; hvad åter qvantiteten deraf angår,

så torde den anmärkning böra göras, att det icke rättar sig efter kompani-indelningen,

utan snarare efter härads- eller sockenindelningen, så att densamma i allmänhet

synes vara lika för de nummer som inom samma härad eller socken äro

belägna • ett förhållande som med hänseende till de upgifna värdena äfven synes

ega rum i fråga om öfriga nedan omnämnda naturaprestationer.

Hvad dessa sednare härefter beträffar, nemligen artiklarne: Mulbete, Vedbrand,

Gärdselfång o. d.; hvilkas värden under eu gemensam kolumn i specialtabellen

Bil. N:o 8 äro uti ett belopp sammanförda, men i tabellen öfver naturaunderhållet

Bil N:o 10 för de begge förstnämnda särskiljda, så synas rust- och roteballares

kostnader för utgörande deraf, synnerligen uti Blekinge, vara temligen

53

olika inom de olika kompanierna, Värdet af vedbrand vexlar från omkring 9 R:dr

ända till några och trettio R:dr samt är högst inom Andra och Tredje kompanierna,

belägna inom Östra och Medelstads härader, hvarest medelbeloppet utgör

vid det förra 24 R:dr 27 öre, samt vid det sednare 17 R:dr 38 öre. Mulbetet

uptages vanligen till 6 å 8 R:dr; lägsta medelbeloppet är 4 R:dr 48 öre vid 6:te

kompaniet samt det högsta 8 R:dr vid 3:dje kompaniet — allt inom Blekinge.

Uti Södra Möre åter är värdet å Vedbranden i allmänhet lägre, men å Mulbetet

högre än i Blekinge; — lägsta medelbeloppet å det förra är nemligen 8 R:dr

samt högsta 10 R:dr 91 öre: lägsta medelbeloppet å det sednare 7 R:dr 4 öre,

samt det högsta 10 R:dr 26 öre. För Gärdselfånget åter upgå icke kostnaden

inom någondera af dessa orter till något anmärkningsvärdt belopp, allmännast

1 R:dr.

Hvad slutligen vidkommer kostnaderna för den båtsmannen af rusthållaren

lemnade skjuts till station samt så kallade qvarnresor, så finnas desamma uti de

erhållna kompaniupgifterna upgifna till temligen obetydliga belopp, hvarå medelvärdet

blifvit i specialtabellen uptaget. Några särskilta omständigheter, som förtjena

att för sig omnämnas, synas för öfrigt icke här vara för handen.

Enligt hvad redan förut blifvit omnämudt, hafva grunderna för Komiterades

beräkningar af den kostnad, som, genom öfverlåtande af Torp till båtsmannen,

drabbar rusthållaren, blifvit hemtade hufvudsakligen från Hushållningssällskapens

upgifter; men i fråga om den till torpet hörande jordareal hafva åter kompaniupgifterna

begagnats. De med anledning häraf verkställda uträkningarne återfinnas

uti den ofta omnämnda specialtabellen Bil. N:o 8; och vill det af dessa synas som

om den kostnad, som i och genom inrättningen af torpet upstår, icke, åtminstone

hvad båtsmausrustningen beträffar, skulle vara anmärkningsvärdt stor. Medelbeloppet

deraf — inberäknadt så väl behållna afkastningen som brukning och husens

underhåll — skulle nemligen för Blekinge sex kompanier icke vara högre än

17 R:dr 8 öre, för kompanierna i Södra Möre endast 13 R:dr 94 öre, samt för

alla nio indelningskompanierna 16 R:dr 13 öre, hvilka belopp, när de till exempel

jemföras med Hemkallet eller värdena af Mulbetet och Vedbranden, knappast kunna

anses synnerligen betydliga. Anledningen att denna kostnad för öfverlåtelse af

torp ''inom Blekinge och Södra Möre icke synes utgöra någon väsendtligare del af

båtsmanshållsbördan, ligger naturligtvis deri, att arealen af den till båtsmanstorpet

hörande jord är så ringa — den inskränker sig också i sjelfva verket vanligtvis

till en kåltäppa om 1 å 2 qvadratrefs rymd samt ett stycke ängsmark af ännu

mindre omfång. Medelbeloppet af åkern är i Blekinge 1,96 qvadratref och i Södra

Möre 1,57 qvadratref samt inom hela båtsmausrustningen 1,84 qvadratref. Ett så

litet stycke jord kan naturligtvis ej lemna någon stor afkastning, lika litet som dess

brukning kan erfordra mycken tid eller kostnad, hvarföre också afståendet deraf

icke kan för hemmansegaren blifva så kännbar som mången annan af de i båts

-

54

mansunderhållet ingående utgifter. Ett och annat större jordtorp, der förhållandet

ställer sig annorlunda, finnes emellertid. Sådana med ända till 6, 8 och 10 qvadratref

åker, förutom tillhörande äng, förekomma i både Blekinge och Södra Möre

— hade icke så varit och de för dessa större jordtorp upgifna siffror också måst

i medelberäkuingen af åker och äng intagas, så''hade de siffertal, som för de

särskilda kompanierna utvisa det i berörda hänseende sedvanliga'' förhållande,

nedgått ännu mycket lägre än händelsen nu blifvit.

Den Bcklädnadsersättning som, efter det i enlighet med Förvaltningens af

Sjöärendena, skrifvelse den 11 December 1860 afdrag af 5 R:dr för hvarje nummer

egt rum, utgått af rusthåll inom indeiningskompanierna dels för år 1868 och

dels för 1869, har sammaulagdt för både större beklädnaden och småpersedlarna

utgjort i Blekinge 15 K:dr 84 öre och i Södra Möre 9 It:dr 6 öre. Enligt Eders

Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift uti Kong!. Förordningen den 22 December 1848

utgöres denna beklädnadsersättning vid indeiningskompanierna årligen, då den

åter vid de nummer som tillhöra frälserotarne samt vid roteringskompanierna utgår

endast hvart tredje år vid infordring. Eu jemförelse emellan dessa delar af

båtsmanshållet i detta hänseende visar emellertid att skilnaden i årskostnad ändock

icke är anmärkningsvärd. — I enlighet med Kongl. Förordningen af den 28

Maj 1867 hafva de flesta rusthållare ingått kontrakt med kronan angående småpersedlarne,

— hvarifrån undantag endast är att gorå för inalles 72 nummer vid

de fyra första Blekiugskompanierna, hviikas rusthållare, enligt kompaniupgifterna,

ännu icke begagnat sig af denna sålunda dem medgifna rättighet.

Uti specialtabellen har, enligt hvad ofvan är omförmäldt, förutom medelberäkniug

af kostnaderna äfven blifvit uptaget medelbeloppet af de utaf båtsmannen

vinterfödda kreatur. Detta har af den orsak skett att, om också icke efter de af

Komiterade följda grunder för beräkning af torpafkastniugen det större eller mindre

antalet af sådana kreatur utvisa någon rust- eller rotehållarens kostnad, slutsatser

dock härutaf alltid äro att draga i fråga om båtsmannens bergliga ställning, som, om

också icke för den förevarande utredningen af vigt, dock i fattigvårdshänseende

kan hafva inverkan, samt derigenom, enligt hvad längre fram närmare omförmäles,

till ett ökande eller en minskning af båtsmanshållsbördans tyngd indirekta

föranleda.

Komiterade torde härefter få öfvergå till att, under fortfarande hänvisning

till de uprättade, ofvan berörda tabellerna Bil. N:is 4 och 8, i siffror utföra de

årliga kostnaderna vid Blekinge och Södra Möre indelningskompanier för båtsmannens

anskaffning och underhåll, enligt hvad Komiterade efter de å förut upgifna

grunder anställda beräkningar funnit desamma utgöra.

Det visar sig i sådant hänseende att summa årlig kostnad vid de Blekingska

kompanierna upgår till 152,136 P.:dr 90 öro, hvithet fördeladt på 1,499 effektiva

nummer utgör lör hvarje nummer, eller med andra ord för hvarje rusthåll,

ett medelbelopp af 101 R:dr 49 öre. Vid Södra Äldre kompanierna ar åter medelbeloppet

något lägre. Summa årlig kostnad derstädes utgör 70,94-2 R:dr 9 öre,

som fördeladt på 792 effektive nummer utgör för hvarje 88 Emir 69 öre R:mt.

För alla nio indelningskompanierna är totalsumman af den årliga kostnaden 222,378

R:dr 99 öre och medelbeloppet per nummer 97 Rall’ 6 öre.

Vid betraktande af hvart och ett för sig af de

nes medelkostnaden upgå till följande belopp, nemligen

vid lista Blekings kompani

„ 2:dra d:o d:o

„ 3:dje d:o d:o

„ 4:de d:o d:o

„ 5:te d:o d:o

„ 6:te d:o eko

„ lista Södra Möre d:o

„ 2:dra d:o d:o d:o

„ 3:dje d:o d:o d:ö

Det är emellertid

och för sig i betraktande

särskilta kompanierna fin

-

klart, att man icke genom

kan få en tillfyllestgörande

R:dr

100:

114:

99:

94:

107:

94:

86:

88:

91:

96.

Öl.

45.

30.

68.

49.

44.

10.

75.

att ensamt taga kostnaden i

upfattning af den tunga som

härigenom ådrages jorden som bär denna börda. År det berustade hemmanet af

någon större betydenhet med hänseende till storlek och godhet samt derigenom

också står i högre taxeringsvärde, så är det naturligt att bördan måste förefalla

drägligare än der motsatsen äger rum. Komiterade hafva derföre, i ändamål att

åskådliggöra dessa förhållanden, i de bifogade tabellerna bredvid beloppen af den

årliga kostnaden i särskilta kolumner uptagit rusthållens hemmantal och taxeringsvärden

samt derjemte på särskilt plats i tabellen infört en verkställd uträkning

af procentförhållandet mellan nämnda taxeringsvärden och förberörda kostnadsbelopp;

och visar sig häraf att

vid lista Blekings kompani årskostnaden utgör af taxeringsvärdet 0,751 .... procent.

55

2:dra

d:o

clio

d:o

eko

d:o

0,643 ...

55

55

3:dje

d:o

clio

d:o

d:o

d:o

0,474 ....

55

>5

4:de

d:o

eko

d:o

d:o

d:o

0,421 ....

5''

55

5:te

d:o

d:o

d:o

d:o

clio

0,39 ....

55

55

6:te

d:o

dio

d:o

d:o

d:o

C,38 ...

55

55

lista Södra Möre d:o

eko

d:o

d:o

0,524 ....

55

55

2: dra

55

eko

d:o

d:o

d:o

0,6326....

55

55

3: dj e

55

clio

d:o

d:o

eko

0,579 ....

55

För samtliga Blekingskompanierna är denna medelprocent 0,48...; för.de

tre Södra Möre kompanierna 0,572 ..., samt för alla nio indelningskompanierna,

eller hela båtsmansrustningen 0,505 ... eller i rundt tal ungefär eu half procent.

Högst i förhållande till taxeringsvärdet synes således denna kostnad vara

56

vid det första af de i Blekinge förlagda kompanier,, men sjunker sedan för hvart

och ett af dem samt befinnes lägst vid det 6:te kompaniet. Inom Södra Möre

åter utvisar denna procentberäkning den högsta siffran vid det 2:dra kompaniet

och vid det lista den lägsta.

Om än den årliga kostnaden för batsmansrustningensfullgörande jemte densammas

förhållande till den indelta jordens taxeringsvärde sålunda må anses så nära som

möjligt vara upgifna, så hafva Komiterade dock bort anmärka att slutresultatet

ingalunda är dermed bestämdt, enär en väsendtlig faktor ännu icke blifvit i räkningen

intagen, den ersättning nemligen som för rustningens upphållande af

Staten bestås. Komiterade, som till detta vigtiga ämne straxt nedanföre återkomma,

hafva emelleitid att dessförinnan ännu redogöra för några förhållanden som med

Komiterades beräkningar af kostnaderna ega sammanhang.

Enligt hvad Komiterade redan i korthet omnämnt, hafva Komiterade, på det

ifrågavarande årskostnad måtte efter flera grunder kunna bedömas, uträknat och

a tabellerna infört det erhallna medelbeloppet a densamma så väl efter kompaniupgifterna

och markegångstaxornas värden som efter de ursprungliga s. k. båtsmanskontiakten;

och hafva Komiterade här endast velat fästa upmärksamheten

derpå, att de efter de bägge sistnämnda beräkningsgrunderna erhållna inedelbelopp

utvisa en långt större kostnad än den af Komiterade beräknade, från hvilken

åter de efter kompaniupgifterna verkställda uträkningar häröfver föga skilja sig.

Såsom af den ofvanberörda tabellen Bil. N:o 15 synes, förefinnas vid indelningskompanierna

några få ständiga vakanser. Af dessa tillhöra blott en enda

Blekingskompanierna, så att af deras 1,500 nummer 1,499 äro effektiva. Denna

enda vakans är N:o 25 å 6:te kompaniet, för hvilken vakansafgift enligt gällande

författningar utgöres; ocli har densamma tillkommit derigenom att rustningshemmanet

blifvit alagdt utgörande af lotsningsskyldighet, hvarföre till lindring härutinnan,

enligt Kong!. Brefvet af den 31 Augusti 1825, bland annat medgifvits att numret

skulle få förblifva vakant.

De öfriga vakanserna förefinnas vid Södra Möre kompanier, utgörande inalles

9, nemligen inom första kompaniet 2, inom andra 3 och inom tredje 4 vakanta

nummer; och hafva samtliga dessa nio vakanser, såsom redan är uplyst, tillkommit

på grund af Kongl. Brefvet den 13 December 1825.

Komiterade hafva ofvanför anmärkt, att tyngden af båtsmansrustningen i

Blekinge och Södra Möre icke later bestämma sig endast derigenom, att man upsöker

beloppet af utgiften för densamma och det förhållande, uti livilket detta belopp

står till den berustade jordegendomens taxeringsvärde, utan att härvid äfven

måste tagas i betraktande den ersättning, som rusthållaren för rustningsbesväiets

utgöiande åtnjuter af Staten. De studganden, som under tidernas lopj)

57

!S .Kir “• “h *"•» * -***

. Vida;''e fj Komiterade i minnet återkalla, att i båda orterna rustningsersa

mogen bestar först och främst af hvad en hvar rusthållare får åtnjuta i Lthallshernmanets

egen ranta, eller hvad som i Komiterades tabeller benämnes rustmngsranta,

och dernäst vid rusthåll, hvars egna ränta icke upgår till det belopp,

som Staten anslagit, af hvad som i s. k. tillskottsränta uti Blekinge län och i tillgiftspennmgar

i Södra Möre ytterligare kommer rusthållaren till godo.

I Blekinge län har rusthållarnes ränta af eget hemman, eller den så kallade

lustmngsrantan, i de af Häradsskrifvarne uprättade och af Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande insända upgifter, uptagna dels i General-tabellen öfver båtsmansrustningen

N:o 4,_ dels i Tabellerna N:is 11 och 12 btifvit beräknad på det

satt, att dec för rustningen enligt jordebokens innehåll anslagna belopp af daler

sitivermynt, efter 2 daler på 1 R:dr Runt förvandlats till sistnämnda myntsort. Men

a eu si ^ eräkningsgrund icke visar det värde ifrågavarande ränta i verkligheten

eger både for Staten och för rusthållarne, ligger för öppen dag.

0Innan Bleklnge indelades till båtsmansrustning, utgick räntan derstädes efter

-ff T-iaiS^re 0C^ skattläggning med penningar i daler silfver; och som, på

satt bland annat Kongl. Förordningen den 27 April 1685 visar, 3 daler silfvemynt

vid liden for indelningen var gångbara priset å eu tunna spanmål, befinnes att

varje c a er sil vermjnt af den ränta, som Staten anslog till ersättning för rustningen,

motsvarade värdet af i;dels tunna spanmål. Det var alltså detta värde,

tran hvilket Staten afstod och som rusthållaren icke blott då erhöll, utan äfven

framgent åtnjutit, i det han aldrig utgifva utan ständigt i sin egendoms afkastning

tätt behålla och tillgodogöra sig detsamma. Följaktligen och enär den hvarje

rust lå anslagna räntan i medeltal upgår till omkring 18 daler silfvermynt, har

Staten genom indelningen efter medelberäkning afstått värdet af 0 tunnor spanna

emot lättigheten att af rusthållaren få en båtsman upställd och utrustad; och

bär denna sistnämnda prestation, hvilken sålunda af rusthållaren utgöres i stället

för räntan, allt sedermera egt bestånd såsom eu skyldighet å rusthållare^ och en

rättighet å Statens sida. Vexlande myntvärde har derå icke kunnat utöfva någon

verkan, utan den måste för Staten fortfarande ega samma värde, som när den

först af Staten förvärfvades, eller med andra ord, Staten måste anses fortfarande

ersätta densamma med detta värde. Komiterade finna alltså det verkliga värdet

a. den rusthållarne i Blekinge förbehållna räntan af deras egna hemman böra

räknas, icke efter nuvarande myntvärde af dennas gamla dalertal, utan efter förållandet

åt myntvärdet den tid räntan anslogs, och på det sätt, att densamma

elfei piiset vid nämnda tid förvandlas i spanmål, hvars nuvarande värde bestämmes

efter markegången; och denna åsigt stödja Komiterade på Kongl. Maj:ts med

ikets Ständer fattade och genom Kong], Eörordningan den 30 December 1819

8

58

kungjorda beslut, rörande sättet för beräkning af rätta värdet å de i knektekontrakten

i gammalt dalertal utsatta beklädnadspenningar för soldaten, somrotehållaren

borde utgifva, och för erhållande af hvilkas lätta värde nyssberörda grundsats

blifvit formligen bestämd, så att densamma vid alla så beskaffade beräkuin

gar kan och bör tjena till efterrättelse.

Beträffande tillskottsräntorna i Blekinge har i det föregående blifvit uplyst

huruledes desamma numera, jemlikt Kongl. Brefvet den 30 Maj 1857, och medelst

användande af särskilt statsanslag komma räntetagare till godo med hela det

belopp, hvartill dessa kunna anses berättigade; och är sättet för beräknandet af

nämnda räntor i sammanhang dermed tillika fullständigt angifvet.

För Södra Möre äro rustningsräntorna så väl i de å ortens häradsskrifvarekontor

utarbetade upgifter som ock i Komiterades tabeller beräknade efter markegång;

men tillgiftspenningarne finnas i enlighet med Kongl. Brefven den 13 December

1825 och den 20 December 1836 uptagna efter det så kallade båtsmansvärdet,

d. v. s. efter det särskilta hvart femte år fastställda beloppet afbåtsmansrustningskostnaden.

Rustningsräntorna i Blekinge, förvandlade efter 2 daler på riksdalern, till

Riksmynt, eller hvad Komiterade benämnt det nominela värdet af desamma upgår

i medeltal pr nummer till följande belopp, nemligen:

vid lista Blekings kompani till...............R:dr 9: 40.

„ 2:dra d:o d:o „ . ............... 9: 41.

„ 3:dje d:o d:o „...............„ 9: 54.

„ 4:de d:o d:o „...............„ 8: 95.

„ örte d:o d:o „...............„ 8: 25.

„ 6:te d:o d:o „................ 8: 75.

samt för hela Blekinge båtsmansrustning till ett medelbelopp af 9 R:dr 4 öre.

När nu härtill lägges hvad som i tillskotts- och reservräntor samt särskildt

anvisadt statsanslag kommer svagare rusthåll till del, utgörande i medeltal pr

nummer resp. R:dr 21: 52; 18: 32; 19: 66; 17: 57; 17: 19; 10: 46 samt för hela båtsmansrustningen

R:dr R:mt 17: 38, skulle rustningsersättningen inom Blekinge komma

att utvisa följande medelbelopp nemligen:

vid lista Blekinge kompani ...............R:dr 30: 92.

............... „ 27: 73.

............... „ 29: 20.

............... „ 26: 52.

....... „ 25: 44.

............... „ 19: 19.

i 26 R:dr 42 öre.

Uti tabellen N:o 11 litt. b. hafva Komiterade så fullständigt som möjligt upvisat

dessa förhållanden, hvarvid Komiterade äfven infört denna rustningsersätt

-

55

2:dra

d:o

d:o

11

3: dj e

d:o

d:o

11

4:de

d:o

d:o

11

öde

d:o

d:o

11

6:te

d:o

d:o

samt för alla 6 kompanii

Uti tabellen N:o 1

59

långs procentförhållande till hemmanens taxeringsvärden; och hafva Komiterade

funnit att, när man sinsemellan jemför den förut erhållna rustningskostnaden samt

den på detta sätt beräknade rustningsersättningen, den återstående kostnaden i

procent af hemmanens taxeringsvärden skulle utgöra:

procent.

vid lista Blekings kompa

„ 2:dra

d:o

clio

„ 3:dje

d:o

d:o

„ 4:de

d:o

d:o

„ 5:te

d:o

d:o

„ 6:te

d:o

d:o

............0,48 .

............0,33 .

............0,31 .

............0,30 .

............ 0,303 .

i Blekinge öfver hufvud taget 0,36 procent,

emellertid redan ofvan anmärkt och på dervid anförda

skäl kan denna beräkning af rustningsräntorna, äfvensom i följd deraf af kostnadsprocenten,

endast betraktas såsom fiktiv och nominel; hvarföre framställningen

i detta hänseende i stället bör fotas på undersökningar rörande förberörda

räntors verhliga värde, enligt de grunder härför Komiterade tillika upgifvit. Om

och för hela indelningen

Som Komiterade

så sker,

ställa sig

förhållandena helt annorlunda.

Rustningsräntorna befinnas

då

utgöra i

medeltal

per nummer

vid lista Blekings kompani.......

......R:dr 91:

80.

„ 2:dra

d:o

d:o .......

...... »91:

90.

„ 3:dje

d:o

d:o .......

...... „ 93:

17.

» 4:de

d:o

d:o .......

...... ,,87:

40.

„ 5:te

d:o

d:o .......

...... „ 80:

57.

„ 6:te

d:o

d:o .......

...... ,,85:

26.

samt för hela båtsmansrustningen i Blekinge........„ 88: 28.

Om dertill nu i likhet med hvad ofvan skett, lägges det vissa svagare

rusthåll i form af tillskottsräntor o. d. tillgodokommande tillskott, visar sig hela

rustningsersättningen upgå till följande medelbelopp pr nummer, nemligen:

vid lista Blekings kompani.............R:dr 113: 32.

....... „ 110: 22.

....... „ 112: 83.

....... „ 104: 97.

....... „ 97: 76.

....... „ 95: 72.

....... „ 105: 66.

Och om slutligen, sedan den på detta sätt beräknade rustningsersättningen

blifvit jemförd med rustningskostnaden, man uppsöker procentförhållandet

mellan de häraf framgående siffer-resultat samt medeltaxeringsvärdena, visar

det sig, att skillnaden mellan rustningsersättningen och rustningskostnaden rätte

-

55

2:dra

d:o

d:o

55

3:dje

d:o

d:o

55

4:de

d:o

d:o

55

5:te

d:o

d:o

51

6:te

d:o

d:o

samt för hela Blekinge båtsmansrustning

60

ligen uttryckes genom hosföljande siffror,

ringsvärdet densamma utgör, nemligen:

vid lista Blekings Kompani.....

som angifva, huru stor procent aftaxe

-

2: dra

d:o

d:o

3:dje

d:o

d:o

4:de

d:o

d:o

5:te

clio

d:o

5}

6:te

d:o

dio

samt för

+ 0,09 .

— 0,02 .

+ 0,064 .

+ 0,05 .

— 0,04 .

0,006.

hela ortens båtsmansrustning.......... . q’02

Enligt hvad härutaf synes, befinnas således räntorna beräknade efter sitt

verkliga värde vara så höga, att desamma vid lista, 3:dje och 4:de kompanierna

icke allenast betacka rustningskostnaden utan äfven derutöfver lemna ett öfverskott,

som af taxeringsvärdet utgör resp. &, & och procent; samt att äfven vid

de öfriga kompanierna, likasom när medelberäkningen sträckes öfver hela båtsmansrustningen,

den återstående kostnaden upgår till en helt obetydlig procent af

taxeringsvärdet.

Att man emellertid vid ifrågavarande förvandling af rustningsräntorna i

Blekinge till deras verkliga värde följt en giltig beräkningsgrund, synes bland

annat af förhållandena inom Södra Möre, hvarest rustningsräntorna, såsom förbemält

är, icke beräknats i penningar utan efter markegång samt tillgiftspenningarne

upptagits efter båtsmansvärde.

Vid de i denna ort förlagda 3:ne kompanier upgår nemligen rustningsersättnmgen

i medeltal till 84 Ridr 39 öre, hvilket långt mera närmar sig Komiterades

omformarna beräkning af berörda rustningsräntor i Blekinge, än de belopp hvar.

de„ ! fångar uti kronoräkenskaperna uptagas. När denna rustningsersättning

frandrages den beräknade rustningskostnaden, utgör den återstående kostnaden

inom Södra Möre i medeltal endast 4 Ridr 30 öre, som i procent af medeltaxermgsvärdet

icke visar mer än 0,02 .... procent.

. ^jfv®n for detaljerna häraf få Komiterade hänvisa till en häröfver särskilt

uppgjord förut omnämnd Tabell Nio 12. lutt. b.

Slutligen och då Komiterade, enligt hvad de här ofvan i sin redogörelse^

for Tabellernas upställning och innehåll haft tillfälle att omnämna, för

J.. ,®™a ?nA Sa allsidlS utveckling af ämnet som möjligt och från flera sidor belysa

förhalandet med rusthåll ersättningen i Blekinge och Södra Möre, uti särskilta

tabeller Bil. Nio 11 litt. a och Nio 12 litt, a funnit sig böra skilja emellan de

nummer vid hvilka rustmngshemmanet endast åtnjuter s. k. rustning sränta samt

d6’ ku derJTte tinsk°ttsränta eller tillgiftspenningar finnas till rustningens

ppratthallande anslagne, samt för hvardera uträknat medelbeloppet af dem tillkommande

räntor jemte medeltaxeringsvärdet, anse sig Komiterade här böra omförmala

att, enligt hvad härutaf framgår, hvad först Blekinge beträffar, belopp

en

61

af rustningsräntorna äro temligen lika, vare sig tillskottsränta finnes eller icke •

att medelbeloppen af tillskottsräntorna, då desamma sålunda endast för de nummer

som verkligen upbära sådana uträknas, upgå till 30 å 40 Emir, varande högst

vid lista kompaniet (39 K:dr 14 öre) och lägst vid det 6:te (27 R:dr 1 öre); samt

att den skillnad i summabeloppen af rustningsersättningen, med beräkning af

rustningsrantornas verkliga värde, som sålunda mellan dessa begge kategorier

åt rusthåll maste uppstå, har sin motsvarighet uti samt utjemnas af förhållandet

med taxeringsvärdet, hvilket i medeltal befinnes vara betydligt högre för dem

som endast hafva små egna räntor, de s. k. rustningsräntorna, på båtsmannen

anslagna an för dem som dertill äfven åtnjuta s. k. tillskottsräntor; men att, hvad

åter Södra More beträffar, rustningsräntorna för den förra kategorien äro i allmänhet

så mycket större än de vid rusthåll, hörande till den sednare kategorien,

förekommande, som ungefärligen motsvaras af de för dessa anslagna tillgiftspenningar,

visande sig emellertid, i afseende på taxeringsvärdet, förhållandet här

i arta t me det i Blekinge: medelbeloppet högre för rusthåll som ensamt hafva

lustningsrantor, samt lägre för de öfriga.

Båtsmaiisroteriiiffeii.

Enligt de af Komiterade på förut omförmälda grunder gjorda beräkningar

upgår medelkostnaden inom denna del af båtsmanshållet till följande belopp:

Vld TJusts kompani...........Rdr 126. 15>

117: 31.

102: 52.

128: 61

138: 43.

137: 17.

138: 63.

102: 18.

114: 10.

144: 11.

146: 21.

132: 46.

13): 58.

126: 96.

141: 18.

104: 59.

5)

Smålands

d:o

)>

Östergötlands

d:o

»

lista Södermanlands

d:o ....

55

2:dra Södermanlands

d:o . . .

55

Södra Roslags lista

d:o . . .

55

Södra Roslags 2:dra

d:o

55

Ölands lista

d:o

55

Ölands 2:dra

d:o

55

Gotlands lista

d:o ...

55

Gotlands 2:dra

d:o

55

Bohus lista

d:o ...

55

Bohus 2:dra

d:o ...

55

Norra Hallands

d:o

55

Södra Hallands

d:o

55

Westergötlands

d:o ....

62

vid Norra Roslags lista Kompani ......

. Ridr

148: 34.

„ Norra Roslags 2:dra

d:o ......

• 55

127: 83.

„ lista Norrlands lista

d:o ......

.

• 55

123: 90.

„ lista Norrlands 2:dra

d:o ......

• 55

127: 09.

„ 2:dra Norrlands lista

d:o ......

* 5»

134: 97.

„ 2:dra Norrlands 2:dra

d:o ......

.

• n

142: 87.

Då man betraktar denna sålunda erhållna me

delkostnad

i dess förhållande

till medeltaxeringsvärdet utgör densamma deraf:

vid Tjusts kompani.....

0,ioi ....

procent.

„ Smålands

d:o .....

0,154 ....

5»

„ Östergötlands

d:o .....

0,141 ....

n

„ lista Södermanlands

d:o .....

0,158 ....

55

„ 2:dra Södermanlands

d:o .....

0,221 ....

J9

„ Södra Roslags lista

d:o .....

0,289 ....

n

„ Södra Roslags 2:dra

d:o .....

0,186 ....

55

„ Ölands lista

d:o .....

. . N •

0,204 ...

55

„ Ölands 2:dra

d:o .....

0,261 ....

55

„ Gotlands lista

d:o .....

0,163 ...

5?

„ Gotlands 2:dra

d:o .....

0,158 ...

55

„ Bohus lista

clio .....

0,221 ...

55

„ Bohus 2:dra

d:o .....

0,200 ...

55

„ Norra Hallands

d:o .....

0,245 ....

55

„ Södra Hallands

d:o .....

0,215 ....

»

„ Westergötlands

d:o .....

0,114 ....

55

„ Norra Roslags lista

d:o .....

0,313 ....

55

„ Norra Roslags 2:dra

d:o .

0,289 ....

55

„ lista Norrlands lista

d:o .....

0,261 ....

5>

„ lista Norrlands 2:dra

d:o .....

0,141 ....

55

„ 2:dra Norrlands lista

d:o .....

0,206 ....

55

„ 2:dra Norrlands 2:dra

d:o .....

0,294 ....

55

Häraf synes att medelbeloppet af kostnaden är högst vid Norra Roslags

lista och lägst vid Ölands lista kompani, men att densamma i förhållande till

taxeringsvärdet är högst vid Norra Roslags lista och lägst vid Tjusts kompani.

Summan af hela roteringskostnaden vid de nu förevarande roteringskompanierna

utgör 432,650 Ridr 89 öre; medelbeloppet pr nummer 129 Ridr 26 öre, hvilket

åter af medeltaxeringsvärdet utgör 0,194 procent.

Under åberopande af den upprättade specialtabellen Bil. Nio 9 torde Komiterade

i fråga om det olika aflöningssättet vid de särskilta kompanierna böra anföra

följande:

Antalet nummer, vid hvilka torpjord ingår i underhållet, utgör för hela

63

båtsmansroteriugen tillsammans 3,595, de öfriga åter 752; och befinnes det att

vid 2:ne kompanier, nemligen lista Södermanlands och Södra Roslags lista, aflöningssättet

med torp uteslutande begagnats. Vid 4 kompanier, bägge Ölands- och

bägge Hallandskompanierna äro de med kontant afiönade talrikare, utgörande

tillhopa 508 nummer mot 119 som hafva torpjord; äfven vid Gotlands 2:dra, Bo

hus lista och Bohus 2:dra finnas icke få nummer, hvilka sakna torp. Vid samtliga

öfriga kompanier utgöra de ett ringa antal i jemnförelse med de öfriga.

Med hänseende till kostnaden är att iakttaga, hurusom denna vid de nummer,

der torpjorden är en väsendtlig del af löneförmånerna, synes högre än vid

dem, der sådan icke finnes, utgörande nemligen medelbeloppet deraf för hela roteringen

130 Ridr 80 öre vid de förra och 123 Ridr 92 öre vid de sednare, men

att den det oaktadt kan sägas vara lägre vid dem som bära denna högre medelkostnad,

i det att nemligen medeltaxeringsvärdet derstädes är högre, hvarigenom

inträffar att procentförhållandet mellan kostnaden och taxeringsvärdet, — hvilket,

enligt hvad förut antydt blifvit, för bedömande af bördans tyngd, torde vara det

hufvudsakligen bestämmande, — vid de med torp afiönade utvisar ett medelbelopp

af 0,19 procent, mot 0,21 vid de öfriga, således medelprocenten på det hela

två tiondelar lägre vid de förra än vid de sednare.

Beträffande de särskilta underhållstitlarne torde Komiterade böra tillägga

några anmärkningar.

Det på årskostnaden belöpande medelbeloppet af Legan befinnes högst vid

2:dra Södermanlands kompani och lägst vid Ölands 2:dra kompani.

Det högsta medelbeloppet af Lönen, utgörande 135 Ridr, förefinnes vid Södra

Roslags 2:dra kompani ibland de med kontant afiönade. Att vid dylika nummer

den kontanta lönen i allmänhet skall vara jemförelsevis stor, inses lätteligen

af hvad härom i det föregående blifvit yttradt. Exempel på en hög medelsiffra i

detta hänseende förekomma sålunda dessutom vid Smålands, Bohus lista, Westergötlands,

2:dra Norrlands lista in. fi. kompanier. Men äfven för de som hafva

torpjord är lönens medelbelopp vid 2:ne kompanier temligen betydligt, uppgående

nemligen vid Ölands lista kompani till 37 Ridr 24 öre samt vid Ölands 2:dra kompani

till 34 Ridr 79 öre. Det vanliga förhållandet vid roteringskompanierna är emellertid att

den kontanta lönen ej uppgår till högre belopp än 4 Ridr; varande, der sådant inträffar

med dem som icke hafva jord till sina torp, ersättning båtsmannen lemnad i ett

så mycket större hemkall in. fl. dylika naturapersedlar. — Lägst är lönen vid Gotlands

lista kompani, hvarest medelbeloppet af densamma icke utgör mer än 1 Ridr 90 öre.

Jemte det Komiterade, för den fullständigare kännedomen om de inom de

särskilta kompanierna beräknade kostnader för utgörande af Hemkallspersedlarne,

Mulbetet och Vedbranden, få hänvisa till den ofvan omförmälta tabellen öfver naturaunderhållet

vid båtsmanskompanierna Bil. Nio 10, tillåta sig Komiterade i fråga

härom nu endast fästa uppmärksamhet å följande omständigheter:

64

att medelvärdena för hela båtsmansroteringen, när nemligen i medelberäkningen

endast de nummer intagits vid hvilka ofvanstående prestationer verkligen

utgöras, äro: af Ilo och Halm 18 Rall’ 2 öre; af Spanmål etc. 36 R:dr 88 öré;

af Mulbetet 7 R:dr 9 öre och af Vedbranden etc. 17 R.-dr 8 öre; samt

att vidare, högsta värdebeloppet å Hö och Halm är till finnandes vid Bohus

2:dra kompani 48 R:dr 94 öre, lägsta vid T justs kompani 7 R:dr 18 öre; af Spanmålen

etc. högsta vid Ölands 2:dra kompani 89 Rdr 28 öre, eller — då möjligen,

enligt hvad en uti tabellen intagen anmärkning närmare omförmäler, uti detta belopp

värdet af Hö och Halm äfven ingår — vid 2:dra Norrlands 2:dra kompani

49 R:dr 95 öre, det lägsta åter vid Westergötlands kompani 17 R:dr 55 öre; af

Mulbetet, det högsta vid Östergötlands kompani 28 Rall- 85 öre, det lägsta vid

2:dra Norrlands hata kompani 2 Ridr 93 öre; och af Vedbranden, det högsta vid

Södia Roslags 2:dra. kompani 31 R:dr 79 öre och det lägsta vid Ölands 2:dra kompani

10 R:dr 62 öre.

Derjemte och under åberopande af den ofta omnämnda specialtabellen Bil.

N:o 9, som redogör för förhållandena inom de bägge aflöningskategorierna, med

och utan torpjord, torde Komiterade här böra omförmäla:

att för de med torpjord aflönade nummer högsta medelbeloppet af det så

kallade Hemkallet förekommer vid Södra Roslags kompani 72 R:dr 21 öre, lägsta

åtel'', 22 öre, vid Gotlands lista kompani, under det vid Gotlands 2:dra och Norra

Hallands kompanier dylika nummer hafva intet Hemkall, samt medelbeloppet på

det hela utgör 34 R;dr 73 öre;

att de, som äio i saknad af torpjord, i allmänhet hafva synnerligen stort

Hemkall, upgående för dem alla till ett medelbelopp af 56 R:dr 75''öre, ehuru undantagsvis

äfven här inträffar att några få nummer (7 stycken vid Smålands kompani)

icke hafva något Hemkall; och slutligen

att medelbeloppet af Mulbetet och Vedbranden tillhopatagna utgör för dem

som hafva torpjord 24 R:dr 51 öre och för de öfrige 18 R:dr 90 öre.

Förutom utgörandet af ofvannämnda persedlar hafva vid de flesta nummer

rotebållarne, såsom känd! är, äfven förbundit sig att tillhandahålla Skjuts- Qvarn1eSo‘

0• d- Kostnaden härför är. emellertid enligt de från kompanierna inkomna

upgifter ej synnerligen anmärkningsvärd och företer endast vid ett enda kompani,

nemligen, Bohus lista, en jemförelsevis hög siffra, som visserligen synes utvisa att

någia föi denna ort särskild! gällande förhållanden göra ifrågavarande prestation

derstädes mer tryckande än eljest vore fallet, men som emellertid äfven till någon

del upkommit af den anledning att vid upgitternas afgifvande af rotehållare

häiundei äfven inbegripits åtskilliga andra smärre, i orten vanligen förekommande

naturaprestation er, såsom helgkost o. d., hvilka egentligen äro att hänföra till de

så kallade Hemkallspersedlarne.

B eldädnadser sättning en, som till sitt hela belopp endast hvart tredje år ut

-

göres, har beräknats medföra en årlig kostnad af 11 Rrdr 28 öre i medeltal för

hela båtsmansroteringen och synes i allmänhet icke synnerligen mycket hvarken

understiga eller öfverstiga detta belopp.

Hvad slutligen angår de kostnader, som för rotehållarne upstå, till följd

af båtsmannens förseende med torp och'' tillhörande jord samt denna jords brukning

och husens underhåll, så synas desamma, der inrättningen af torpet sålunda

blifvit fullständigt genomförd, för ifrågavarande till båtsmansroteringen hörande

kompanier upgå till temligen lika belopp och förete för dem alla eu gemensam

V medelsiffra af 49 Rrdr 92 öre, hvaraf för brukning 10 R:dr 22 öre, för underhåll

af torphusen 8 R:dr 97 öre, samt för behållen afkastning 30 R:dr 73 öre på en

medelareal af 6 qvadratref 38 qvadratstänger åkerjord. I anmärkningsvärdare

mån skiljaktigt härifrån är förhållandet endast vid Gottlands och Hallands kompanierna,

der medelbeloppet är högst, ingående t. ex. vid Södra Hallands kompani

medelarealen af åkern till 16,64 qvadratref med en medelafkastning af 91

R:dr 48 öre; samt vid Olands l:sta kompani, der detsamma är lägst, utgörande

nemligen för hela torpkostnaden endast 13 R:dr 47 öre, i hvilket belopp torpjordens

behållna afkastning ingår med 4 R:dr 98 öre på en åkerareal af i qvadratref

66 qvadratstänger.

I fråga om de så kallade Frälserotarne, hvilka, ehuru vid indelningskompanierna

i nummer satta, äro till sin natur lika med hela den öfriga båtsmansroteringen,

torde här endast behöfva antecknas att för de inom Blekinge belägna 27

nummer den årliga medelkostnaden utgör 120 Rrdr 72 öre, samt för de till Södra

Möre hörande 15 nummer 96 Rrdr 21 öre och för alla 42 numren 111 Rrdr 96 öre;

samt att de i roteringen deltagande hemmanens taxeringsvärde i allmänhet är

synnerligen högt, till följd hvaraf ifrågavarande kostnad i förhållande till taxeringsvärdet

synes temligen låg; utgörande densamma deraf vid de här ofvan först

nämnda Blekingerotarne 0,118..,., vid Södra Mörerotarne 0,098...., samt för hela Frälseroteringen

0,111.... procent.

Uti den ofta omnämnda Generaltabellen för båtsmansroteringen hafva Komiterade,

i likhet med hvad för båtsmansrustningen ägt rum, till jemförelse meddelat

resultaten af anställda beräkningar öfver kostnaden, dels efter kompa,ni-upgifterna,

dels efter markegången och dels efter stadgandena, vid indelningstiden, och

visar det sig, såsom Komiterade redan en gång förut haft anledning anmärka, att

den efter alla dessa olika beräkningsgrunder erhållna medelkostnad ej i anmärkningsvärd

mån skiljer sig från den af Komiterade på angifna skäl såsom den tillnärmelsevis

rigtigaste framställda.

För de vid Roteringskompanierna förekommande vakanser redogör Bil. Nro

15, och få Komiterade här endast omnämna att dessa tillsammans utgöra 84, af hvilka

de aldra flesta äro vakanta stadsrotar.

Till sist torde Komiterade, beträffande resultaten af den uti Bil. Nro 7 fram

9

-

66

ställda jemnförelse mellan båtsmansrustningen och båtsmansroteringen å ena sidan

samt rusthålls-infanteriet och roterade infanteriet å. den andra, i fråga om kostnaderna

för karlens anskaffning och underhåll, här böra omförmäla, att kostnadsprocenten

för båtsmansrustningen och rusthålls-infanteriet utvisar ungefärligen

samma siffra, nemligen 0,507 procent för den förra och 6,505 procent för den sednare,

men att kostnadsprocenten för båtsmansroteringen, frälserotarne deri inbegripna,

endast upgår till 0,193. procent, då densamma för roterade infanteriet utgör

0,304 procent.

Af tid efter annan gifna Författningar, hvilka varit egnade att framkalla

någon väsendtligare lindring i båtsmanshållskostnaden, torde följande här böra

omförmälas:

Kong!. Kungörelsen den 23 April 1811, hvarigenom den båtmansrotehållarne

hittills åliggande skyldigheten att under krig anskaffa så kallade fördubblingsbåtsmän,

uphörde;

Kongl. Kungörelsen den 27 Oktober 1812, hvarigenom rust- och rotehållares

rekryteringsskyldighet under krig likaledes uphörde;

Kongl, Brefvet den 5 September 1815, hvarigenom rotehållarne inom VesterNorrlands

län befriades från dittills utgående afgifter till de så kallade Udderökskassorna;

Kongl.

Brefvet den 13 December 1825, hvarigenom vidtogos åtskilliga för

jemkningen af båtsmansindelningen i Södra Möre nödiga åtgärder, för hvilka Komiterade

redan i det föregående haft tillfälle redogöra;

Kongl. Brefvet den 20 Augusti 1841, hvarigenom, efter det Rikets Ständer

den 13 förutgångne Februari å Riksstatens 4'':de Hufvudtitel upfört ett årligt anslag

af 9,000 R:dr till båtsmännens .förseende med koj och täcke, rust- och rotehållare

från denna dem dittills åliggande skyldighet blefvo befriade;

Kongl. Brefvet den 18 Juli 1848, till följd hvaraf rotehållarne vid Göteborgs

och Bohus läns tvänne båtsmanskompanier befriades från den dem enligt båtsmansköntraktet

af den 16 Januari 1739 åliggande skyldighet att vid upfordring

förse båtsmannen med en månads utredningskost mot förpligtelse att i stället vid

sådant tillfälle gifva karlen samma rätt som åtnju^es af roteringsbåtsmän i allmänhet,

nemligen nöjaktigt underhåll i matsäcken eller i kontant till samlingsplatsen

äfvensom tross-skjuts;

Kongl. Förordningen den 22 December 1848, hvarigenom rust- och rotehållare

befriades från beklädnads utgörande till båtsmännen samt beklädnadsbestyret

af Kronan öfvertogs, emot det att rust- och rotehållarne, nemligen de som

härom inginge kontrakt med kronan i enlighet med de i Förordningen föreskrifna

grunder, erlade: indelningen årligen, samt roteringen vid hvarje upfordring till

67

års- eller sommartjenst, eller sjökommendering i fredstid en kontant ersättning,

svarande emot |:delar af kostnaden efter medium af nästföregående tio års markegång

i hvarje län, men i krigstid full ersättning efter markegång;

Kongl. Brefvet af den 11 Maj 1849, innehållande bland annat det medgifvande

att Blekinge läns rust- och rotehållare må ega utgöra den i enlighet med

ofvanberörda Kongl. Förordning den 22 December 1848 bestämda beklädoads-ersättningen

efter värdet å grå beklädnad;

Kongl. Reglementet den 1 Oktober 1851, angående förvaltningen af den för

beväringsmanskap och afskedade båtsmän med deras enkor och barn inom Wester-Norrlands

län stiftade pensionsinrättning; varande denna pensionsinrättning,

på grund af § 23 i Kongl. Kungörelsen om Allmänna Beväringsmanskapets inrättning

af den 27 Oktober 1812, stiftad af länets innevånare och hade Kongl. Maj:t tillåtit

att förenämnda Udderökskassors behållning finge till densamma användas;

Kongl. Brefvet den 30 Maj 1857, hvarigenom öfverskottsräntegifvarne i

Blekinge län förunnades att, från och med det år derpå följande nästa statsreglering

vidtoge, utgöra öfverskottsräntorna utan förvandling efter samma grund, som

intill, år 1844 var gällande, nemligen med 16 sk. Banko, eller 50 öre R:mt årligen

för hvarje daler hvaraf öfverskottsräntan bestod — hvarjemte förordnades,

att, då Rikets Ständer till betäckande, dels af den härigenom upkommande skilnad

mellan samma räntebelopp och deras markegångsvärde, dels af den blåst som

kunde yppas derigenom att tillskottsräntornas summa med ett mindre belopp öfverstege

öfverskottsräntornas summa, den 9 förutgångne Maj å öde Hufvudtiteln

anvisat ett erforderligt förslagsanslag, i enlighet med dervid fastade vilkor, att så val

de så kallade reservräntorna, så vidt de ej till båtsmansrustningens uprätthållande

erfordrades, som äfven vakansafgifterna af 30 i Blekinge tillkomna nya båtsmansrotar

eller rusthåll skulle bland statsinkomsterna ingå, äfvensom att till Riksgäldskontoret

skulle öfverlemnas den af nyssberörda afgifter under den förflutna

tiden inom länet samlade och der jemväl förvaltade fond;

Kongl. Brefvet den 20 November 1860 samt Rikets Ständers skrifvelse af

den 5 förutgångne Oktober, hvarigenom till lindring i beklädnadsskyldigheten för

Råtsmansindelniugen i Blekinge och Södra Möre det årliga beklädnadsbidraget

blef minskadt med 5 R:dr R:mt för hvarje rusthållsnummer samt ett motsvarande

vederlag tillädes det å öde Hufvudtiteln för båtsmans beklädnad upförda förslagsanslag.

Förevarande undersökning om de af båtsmannens anskaffning och underhåll

för rust- och rotehållare föranledda kostnader hafva Komiterade ansett sig icke

böra utsluta, utan att äfven hafva betraktat frågan utur den synpunkt, som angif

-

68

ves af båtsmanshållets inverkan på fattigvården, ithy att, om denna inverkan befiunes

medföra väsendtliga olägenheter, hvarmed naturligtvis också ekonomiska

upoffringar vore förknippade, sådant, om ock icke hänförligt under det allmänna

besvär som i och med båtsmanshållsskyldigheteu åligger jorden, likvisst kunde hafva

till .följd, att bördan deraf i sjelfva verket blefve känbarare än eljest vore fallet.

Enligt hvad Komiterade erfarit, hafva också uti ifrågavarande hänseende

klagomål förekommit.

Uti eu af Landstinget i Blekinge genom skrifvelse den 8 Oktober 1865 gjord

underdånig framställning om lindring uti det länet åliggande båtsmanshåll, hade

nemligen till stöd härför af Landstinget bland annat blifvit anfördt: att en väsendtlig

anledning till de höga fattigvårdsafgifterna inom länet vore det derstädes

indelta båtsmaushållet, hvilket, såsom anställda undersökningar utvisade, föranleda

att af 3,351 fattighjon inom länet, hvilket då hade 96,000 innevånare,

1,011 tillhörde båtsmansfamiljer, så att af Länets 1,527 båtsmän nära 2:ne fattighjon

funnes för 3:ne båtsmän; och vore i brottmålsannalerna uptecknade vida större

olyckor såsom eu följd af deu fattigdom, hvilken från sagda inrättning skulle leda

sitt ursprung.

Vid tagen kännedom af de underdåniga yttranden, som med anledning häraf

till Eders Kongl. Maj:t blefvo ingifna af såväl Landshöfdinge-Embetet i Länet och

Befälhafvande Amiralen i Carlskrona som ock gemensamt af Förvaltningen af Sjöärendena

och Kammar-Collegium hafva Komiterade funnit hurusom, beträffande

förevarande fråga, Landshöfdinge-Embetet visserligen anmält, att de från fattigvårdsstyrelserna

ingångna upgifter till femårsberättelserna för nästföregångna nio

år utvisade, att under denna tid någon anmärkningsvärd förändring icke skett i

fattighjonens och understödtagarnes antal eller i kostnaderna för fattigvården,

men dock instämt uti Landstingets ofvan anförda åsigter om båtsmanshållets inverkan

på fattigvården och menliga följder i öfrigt; samt att Befälhafvande Amiralen

och de i ämnet hörda, ofvan nämnda Embetsverken lemuat de i denna del

af Landstingets framställning anförda förhållanden obestridda, men såsom anledningar

härtill upgifvit, den förre det i orten sedvanliga mindre lämpliga rekryteringssättet

samt de sednare derjemte otillräckligheten i den aflöning som till båtsmannens

underhåll af jordegareu bestås.

Hvad sålunda förekommit gaf Komiterade giltig anledning att söka få utreda

icke allenast huruvida det angifna förhållandet, i hvad nämnda provins beträffade,

ännu fortfore, utan äfven i hvad mån båtsmanshåll inom andra orter,

der detsamma förefinnes, kunde hafva någon anmärkningsvärd inverkan på fattigvården;

och blefvo derföre genom Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,

Kommunalstyrelsernas ordförande i alla socknar under båtsman shållet

anmodade att beträffande detta ämne aflemna upgifter, affattande i enlighet med

dem tillika tillställda formulär.

69

Tvifvelsutan skulle det äfven hafva varit åt intresse att erhålla uplysningar

angående fattigvårdsafgifternas belopp inom föreuämnda kommuner samt huru stor

del deraf som kunde belöpa sig på det till afskedade båtsmän samt afskedade

eller aflidne båtsmäns familjer utgående fattigunderstöd; men som Komiterade

hade skäl antaga att oöfvervinnerliga svårigheter skulle möta för erhållande af

tillförlitliga upgiftor i detta hänseende, och då i allt fall förhållandet härutinnan

i det närmaste måste sammanfalla med proportionen emellan antalet fattige båtsmän

och båtsmansfamiljér, öfrige fattighjon samt ortens samtlige innevånare, hvarom

en blifvande utredning således för bedömande af frågan i dess helhet borde

befinnas tillfyllestgörande, hafva Komiterade, beträffande nu berörda del af förevarande

ämne, icke ansett nödigt att annorlunda än på sätt härmed antydt blifvit

uti sin framställning uptaga densamma.

Vid granskning åter af förutnämnda af ordförande i kommunalstyrelserna

uprättade upgifter, hvilka jemte af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande upgjorda

sammandrag öfver desamma blifvit till Kongl. Sjöförsvars-departementet

öfverlemnade samt härefter Komiterade meddela, har det befunnits:

dels att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes derom äfven

gjorda anmälan, ifrån några få socknar de begärda upgifterna ute blifvit;

dels att för samtliga län, med undantag af Södermanland och Blekinge, åtskilliga

upgifter varit felaktiga i så måtto att, på sätt af bilagda Tab. N:o 18 äfven

befinnes, summan af antalet fattige bland alla klasser icke var lika stor med

summan af dem som åtnjutit dels full försörjning och dels tillfälligt understöd;

samt att äfvenså summan af samtlige fattige bland båtsmansfamiljér icke stämde

öfverens med deraf gjorda fördelning.

Af dessa felaktigheter var det naturligtvis den, som rörde det upgifua antalet

fattige bland båtsmansfamiljér, som det för Komiterades ändamål var af hufvudsaklig

vigt att få undanröjd. Att emellertid härutinnan ytterligare meddela sig

med ordförandena i kommunalstämmorna skulle hafva medfört alltför stor tidsspillan

utan att måhända ändamålet dermed blifvit upnådt, hvarföre och då det

derjemte visade sig att nödig rättelse härutinnan kunde vinnas med ledning af

hvad upgifterna i andra delar innehöllo, Komiterade ansågo sig böra föredraga

denna senare utväg; och hafva Komiterade vid verkställigheten häraf så tillvägagått,

att, då enligt upställningeu af upgiftsformuläret samtlige fattige bland båtsmansfamiljer

måste utgöras af sådana underhållstagare som kolumnerna 4—13 i

nyssberörda tabell beteckna, Komiterade i kolumnen 16 såsom slutsumman af ifrågavarande

fattighjon uptagit summan af de siffror nyssberörda kolumner 4—13

uptaga.

I fråga åter om de anmärkta felen i hvad upgifterna innehöllo angående fattige

bland alla klasser, så och då dessa fel hufvudsakligen syntes hafva berott på

missupfattning af hvad kolumnrubrikerna 14 och 15 afsågo angående fördelningen

70

af dessa fattighjon, uti understödstagare med full försörjning, och utan full försörjning,

men undersökningen härom för nu förevarande utredning är af obetydlig

vigt samt dessutom rättelse härutinnan icke kunde ske utan vidtagande af den ofvan

såsom olämplig betecknade åtgärd att meddela sig med kommunalstyrelsernas

ordförande, så ansågo sig Komiterade kunna låta bero vid hvad upgifterna i detta

hänseende innehöllo; och böra Komiterade härvid uplysningsvis tillägga att, enligt

hvad af Tab. Nio 19 synes, Komiterade, såsom det antagligen rigtigaste af de sålunda

icke sins emellan öfverensstämmande siffertalen i sina beräkningar uptagit

den i kolumnen 17 af Tab. Nio 18 upgifna slutsumman af fattige bland alla klasser.

Hvad slutligen beträffar det ofvan berörda förhållandet att upgifter för

några få socknar saknas, hafva Komiterade ansett detsamma af alltför liten betydenhet

för att kunna på det blifvande resultatet i sin helhet uti någon väsendtligare

mån inverka, hvarföre Komiterade också icke ansett nödvändigt att för infordrandet

af berörda felande upgifter vidtaga några särskilda åtgärder.

Efter sålunda fullbordad granskning af de materialier som för utredningen

af förevarande fråga funnits tillgängliga, få Komiterade nu i korthet närmare redogöra

för innehållet af de, till åskådliggörande af härutaf erhållna slutföljder,

uprättade ofvan berörda tvenne tabeller N:is 18 och 19.

Den första af dessa tabeller afser att upvisa fattigvård sförhållandena inom

de län hvarest båtsmanshåll finnes inrättadt. För detta ändamål uptager densamma:

1 ro) uti de 3:ne första kolumnerna så väl antalet af båtsmän i tjenst som

antalet afskedade båtsmän med familj utan stadig sysselsättning och familjer efter

aflidne båtsmän; 2:o) uti kolumnerna 4—8 antal personer tillhörande båtsmansfamiljer

som åtnjuta full försörjning, med särskiljande dervid af i tjenst varande

båtsmäns hustrur och barn under 15 år, afskedade båtsmän samt afskedade eller

aflidne båtsmäns hustrur, enkor och barn under 15 år; 3:o) uti kolumnerna 9—13

antal personer tillhörande båtsmansfamiljer som endast åtnjuta fattigunderstöd

(icke full försörjning) med samma indelning af understödstagarne som egt rum

beträffande de båtsmansfamiljer, hvilka åtnjuta full försörjning; 4:o) uti kolumnerna

14 och 15 hela antalet fattige som äro i åtnjutande af full försörjning samt hela

antalet fattige som endast erhålla understöd; samt slutligen 5:o) i de begge sista

kolumnerna (16 och 17) summan af alla de personer, med hvilka orternas fattigvård

i ena eller andra hänseendet haft att taga befattning, hvarvid den förstnämnda

af dessa kolumner afser endast båtsmansfamiljer, men den sistnämnda fattighjon

bland alla klasser, varande således häruti äfven fattige bland båtsmansfamiljerna

inberäknade.

Uti den andra af dessa tabeller hafva Komiterade åter haft för afsigt att

medelst för hvarje län verkställda procentberäkningar sammanföra de förhållanden

som uti den förstnämnda tabellen äro angifna; hvilka förhållanden naturligast

låta inställa sig kring dessa tvenne hufvudfrågor: i hvad mån tynger fattigvården

71

i sin helhet på orternas befolkning; och till huru stor del ingår uti denna börda

den af fattigdom bland båtsmansfamiljer beroende fattigvård?;

Svaren på dessa frågor gifvas, hvad den förra beträffar, genom en beräkning

af procentförhållandet emellan fattighjon bland alla klasser och folkmängden;

samt med hänseende till den senare,

dels genom eu procentberäkning, som utvisar förhållandet emellan fattige

af båtsmansfamiljer och folkmängden inom orterna;

dels ock genom eu lika beräkning öfver förhållandet emellan fattige af båtsmansfamiljer

och fattige af alla klasser.

Uti nu ifrågavarande tabell, hvarest dessa procentberäkningar återfinnas,

hafva Komiterade således, förutom de från Tabellen N:o 18 till denna öfverflyttade

summorna af samtlige antal fattige, så väl bland alla klasser som bland båtsmansfamiljer,

äfven uti lista kolumnen för hvarje län uptagit folkmängden uti de orter

inom hvilka båtsmanhåll förefinnas samt uti de 3:ne sista kolumnerna de ofvan

berörda procentberäkningarne.

Af de resultat som af dessa tabeller äro att finna torde Komiterade i underdånighet

böra framhålla:

att, då medelprocenten af fattige bland alla klasser i förhållande till folkmängden

utgör 4,85 procent, så stiger densamma endast uti fyra orter högre, utgörande

nemligen:

i Södra Möre............ 10,40 procent,

i Blekinge...................6,46 „

i Göteborgs och Bohus län.............5,36 „

samt i Wester Norrlands län ............, . 6,50 „

att vidare medelprocenten af fattighjon bland båtsmansfamiljer i förhållande

till fattighjon bland alla klasser är 12,16 procent, men stiger derutöfver i nio orter,

hvarest den utgör

i Södra Möre . ................40,so procent,

i Blekinge län ............... 33,39 „

i Stockholms län ................20,10 „

i Södennanlands län ...............14,04 „

i Östergötlands „................19,72 „

i Kalmar län (utom Södra Möre)...........17,46 „

i Gotlands län...... 27,41 „

i Hallands . „ .................12,38 „

samt i Gefleborgs „ .........,........17,78 „

att slutligen medelprocenten af fattighjon bland båtsmansfamiljer i förhållande

till folkmängden utgör 0,90 procent och är endast i 3:ne orter högre,

nemligen:

72

i Södra Möre..................4,21 procent.

i Blekinge län.................2,16

i Gotlands ,,, ......... .... 0,93 ,.

Af nu anförda siffror finner man hurusom Blekinge och Södra Möre i alla

dessa beräkningar framställer eu siffra som icke allenast i de flesta fall är mångdubbelt

större än medelprocenten, men äfven är ojemförligt mycket högre än för

de län der procenten eljest synes i någon mån öfverstiga denna medelprocent.

Till hvad dessa procent-beräkningar utvisa torde Komiterade ytterligare få

foga följande siffror, hemtade utur hvad förstberörda Tab. N:o 18 i ämnet innehåller

:

under det antalet afskedade båtsmän utgör i Södra Möre 525 och i Blekinge

752, åtnjutes bland dessa fattigunderstöd i Södra Möre af 259 och i Blekinge af

361, hvadan således inom begge orterna nära hälften af afskedade båtsmän utgöres

af fattighjon;

antalet i tjenst varande båtsmän upgick, enligt Kommunalstyrelsernas upgifter

vid den tid då desamma upgjordes, i Södra Möre till 776 man och i Blekinge

till 1,507 man, och utgjorde antalet understödstagare bland deras familjer

Södra Möre 369 och i Blekinge 316 personer;

afskedade båtsmän med familj samt familjer efter aflidne båtsmän utgjorde

inom Södra Möre 815 och inom Blekinge 1,273; antalet fattige bland dessa familjer

upgick, då man deruti inberäkna!’ icke allenast hustrur och enkor, men äfven

barn under 15 år, i Södra Möre till 1,508 och i Blekinge till 1,907 personer,

men om barnen från räkningen uteslutas, på förra stället till 671 och på det senare

till 852 personer;

antalet understödstagare bland båtsmän och deras familjer, som åtnjuta full

försörjning, befanns utgöra i Södra Möre 420 och i Blekinge 713, då åter i Södra

Möre 1457 och i Blekinge 1510 personer bland ifrågavarande familjer voro fattighjon

utan full försörjning; varande således proportionen mellan de förre och de

senare, uttryckt genom procentberäkning, i Södra Möre 21,96 procent samt i Blekinge

47,22 procent; hvilket möjligen skulle kunna utvisa att, om ock fattigdomen

bland båtsmän och deras familjer, såsom äfven af andra beräkningar synes,

skulle inom Södra Möre vara i någon mån allmännare än i Blekinge, den dock

uti den senare orten torde vara mera intensiv, samt för dess afhjelpande större

bidrag af fattigvården erfordras än uti den förra.

De undersökningar i olika figtningar, indika Komiterade anställt för erhållande

af sådana uplysningar, som kunde leda och stadga åsigterna i det icke blott

77

göra helt mantal eller nära derintill, följer häraf, att ett stort antal icke omfatta

mera än ^ mantal hvardera, så att ofta inträffar, att två båtsmän finnas på ett

hemman af helt mantals storlek. Men endast undantagsvis händer, att icke båtsmannen,

så fort han blifver antagen och får tillträda sitt torp, ingår i äktenskap.

Han blifver fader för en icke sällan talrik afkomma och hans familj, om icke han

sjelf, faller förr eller sednare fattigvården till last. När han genom afsked eller

död afgått från tjensten intages hans plats af en efterträdare, hvilken efter någon

tids förlopp undergår samma öde. På sådant sätt lärer inträffa, att medlemmar

af två och flera båtsmansfamiljer, utgångna från samma rusthåll, samtidigt kunna

finnas i behof af större eller mindre underhåll af socknen. Komiterade hafva ock

erfarit, att sistlidna år Backaryds socken i Blekinge län med 22 mantal, indelta

till 30 rusthåll, hade att, utom andra fattiga, försörja eller understödja. 16 afskedade

båtsmän, 39 hustrur eller enkor efter båtsmän och 78 barn af sådana, sammanlagdt

133 fattighjon af denna klass, eller 4 å 5 personer för hvarje rusthåll.

Likartade voro förhållandena i Christiauopels socken af samma län med 41 mantal,

indelta till 96 rusthåll, hvarest funnos 418 fattighjon af båtsmansfamiljer, samt

i Arby och Thorsås socknar med kapeller i Södra Mörs, af hvilka den förra med

43 mantal, indelta till 63 rusthåll, hade 271, och den sednare med 85 mantal, indelta

till 115 rusthåll, hade 578 fattighjon, allt af båtsmansldassen. Under andra

omständigheter skulle eu i någon ort upkommen fattig och lös befolkning, till följd

af det för hvarje menniska naturliga sträfvandet att söka sitt uppehälle, småningom

skingras, men uti nu ifrågavarande landskap blifver denna slags befolkning så att

säga fasthållen genom de 1 hvarje socken befintliga talrika båtsmanslägenheter,

hvilka alltid skola hållas försedda med åboer och derigenom, att de locka och

lemna medel till tidiga och obetänksamma bosättningar, bilda ständiga källor till

ett förderfligt proletariat. Eu talrik folkklass alstras, hvilken, tryckt af fattigdom

och utan den moraliska lyftning och kraft, som medvetandet af ett om än tarfligt

sjelfbestånd gifver äfven den ringaste arbetare, lätt dukar under för frestelserna

till brott. Och just medelst tillgången på eu sådan talrik folkklass beredes rusthållaren

utväg att, när ett båtsmansnummer skall besättas, anskaffa rekryt emot

afiöningsvilkor, som i allmänhet synas vara lägre, än de vid båtsmansroteringen

vanliga, ett förhållande, som, ehuru det för tillfället kan lända rusthållare!! till

fördel, likväl slutligen bidrager att föra båtsmannen och dem, som honom tillhöra,

till fattigvården, och dymedelst ökar rusthållarens börda af densamma.

Man har äfven i några andra omständigheter velat finna anledningar till

den missgynnande belägenhet, hvaruti det indelta båtsmanshåll befinner sig,

och dessa omständigheter skulle vara dels den trägna tjenstgöringen å stationen,

bestämd till fyra månader årligen, men ej sällan uptagande eu längre tid. hvarunder

båtsmännens familjer äro lemnade åt sig sjelfva och hushållningen i hemmet

försummas, dels i bristen på tillsyn å roten af nödigt befäl och dels i be

-

skaffenheten af dea tjenstgöring, hvartill båtsmannen inkallas, bestående mindre

i utöfning af hans yrke än i andra dertill icke egentligen hörande arbeten.

På grund af hvad Komiterade förut anfört nödgas de likväl anse sjelfva roten

till den fattigdom, som genom båtsmanshållets obestridliga inverkan i öfvervägande

grad sprides inom de till rustningen indelta orterna, vara att finna i den

allt för stora inom socknarna fördelade och bosatta mängd af båtsmanshushåll.

Men genom nedsättning eller eftergifter af rusthållarnes omkostnader för båtsmansrustningen

i och för sig skulle, om manskapets antal komme att qvarstå, någon

förbättring i nämnda hänseende icke ernås; och då visadt är, att lindring på sådant

sätt skulle leda till att än mera höja de fördelar, hvilka rusthållarne i Blekinge

och Södra Möre i afseende på beskattning till staten redan äga framför rotehållare

vid både båtsmans- och soldathållet, sakna Komiterade skäl att tillstyrka

någon så beskaffad lindring för de förra. En lämplig minskning af båtsmannens

effektiva nummertal skulle deremot i afseende på fattigväsendet medföra ett förb

ättrad t tillstånd derutinnan, att antalet af båtsmanshqshållen inskränktes och med

detsamma socknarnas omkostöader för fattigvården utan tvifvel blefve mindre,

hvarigenom, i den rigtningen, eu rättvis och icke ringa lättnad komme att rusthållarne

beredas; dock att kronan medelst vakansafgift godtgjordes för mistningen

af manskap och sålunda genom erhållande af eu kontant tillgång finge medel att

på annat sätt tillgodose försvarsverkets behof. Öfvertygade om omöjligheten af

målets ernående medelst någon jdunkning rotar emellan eller dylikt företagande,

hvarigenom mer eller mindre rubbning i gammal häfd och vunnen äganderätt

städse sker och väcker missnöje, anse Komiterade, att, vid ifrågaställa åtgärd, det

närvarande förhållandet i afseende på de rusthållarne i ena och audra orten redan

tilldelta fördelar af räntor, statsanslag, nedsättningar af beklädnadsbidrag

m. m. dylikt höra i allo bibehållas oförändrade; äfvensom och då afsigten med

åtgärden måste vara, att till alla trakter rättvist sprida de förmåner, som dermed

åsyftas, manskapets minskning måste ske i möjligast lika mon för hvarje socken,

utan hvilket det kunde hända, att den ena socknen helt och hållet och den andra

alldeles icke finge nedsättning af båtsmanshushållens antal. Men derigenom skulle

det ändamål af förbättring i fattigdomsförhållandena och deras förderfliga verkningar

omintetgöras, som man uteslutande önskar vinna. Att enskilt* intressen,

hvilka man kan förutse skola komma att i ett eller annat hänseende resa sig häremot,

måste gifva vika för orternas gemensamma bästa, lärer icke kunna undvikas,.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter och under förutsättning att den förminskning

af indelningsbåtsmännens effektiva nummertal, som derigenom kommer

att upstå, må kunna medgifvas, få Komiterade i underdånighet] till Eders Kongl.

Maj:t framställa följande förslag:

att så väl i Blekinge län som i Södra Möre härad af Kalmar län''två

och två båtsHöansrusthåll inom hvarje socken må sammansättas med skyl

-

dighet för dem att gemensamt utrusta och underhålla eu indelningsbåtsmah

på sätt författningarna derom redan stadga eller framdeles komma

att bestämma, samt att likaledes gemensamt erlägga vakans-afgift för

den båtsman, från hvars effektiva insättning och underhåll dessa rotar

sålunda befrias; börande i de socknar, hvarest jemna båtsmansnummer

icke finnas, det Överskjutande udda båtsmansrusthållet så godt sig göra

låter förenas med lika beskaffadt rusthåll i annan sockeu eller ock, om

sådant icke låter sig lämpligen verkställa,'' om dess försättande på vakans

särskilt beslutas;

att på godvillig öfverenskommelse emellan de två sålunda sammansatta

rusthåll må få bero, å hvilketderas ägor och på hvad vilkor

bostad åt båtsmannen må uplåtas, derest han skall med sådan förses,

kommande i brist af sådan öfverenskommelse frågan derom att i vanlig

ordning af vederbörande embetsmyndighet pröfvas och afgöras;

att föreuämnda vakansafgift må bestämmas efter årlig markegång

eller ock, derest tjenligare skulle anses, att flen sättes till visst

belopp i ett för allt, detta belopp må fastställas för viss tid, t. ex. fem

år, men sådant af markegångsdeputerade verkställas det or nytt bestämmande

skall äga rum; att i Blekinge, likasom hittills, öfverskotts- och

reservräntorna må. upbäras af kronans upbördsman, och tillskottsräntetagarne

genom honom bekomma sina årliga ersättningsbelopp, samt att

i Södra Möre enahanda stadgande i afseende på tillgiftspenningarnas

upbörd och ”fördelning må gifvas; och

att, sedan Eders Kong!. Maj:t med Riksdagen härom fattat beslut,

verkställigheten af rusthåilens sammansättning må åt Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande eller särskilta, Komiterade updragas.

Det åligger Komiterade vidare att yttra sig i fråga om

B) Bätsmansroteringen.

Komiterade hafva angående båtsmansrustningen anmärkt, att denna i de

dertill indelta orterna utgick i stället för räntan, samt att rotehållare uti de båtsmans-

och soldatroteringen underkastade provinser deremot hade att utgöra både

ränta och rotering. Att nu inlåta sig i undersökning, huruvida de under båtsmanshållet

roterade hemmanen äga tillräcklig styrka att draga den beskattning,

hvilken dem sålunda, åligger, skulle föra Komiterade till större vidlyftighet än som

kan anses nödig. Af föregående utredning är nemligen redan bekant, att hemmanen

i de under båtsmanshållet roterade orterna, i sammanblandning med lrvilka

eller åtminstone i hvilkas nära grannskap de till soldathållet roterade äro belägna,

befinna sig i afseende på beskattning till ränta i samma ställning, som de soldathållet

tillhörande, och, hvad roteringen angår, äro bättre lottade. I sistnämnda hänseende

visar den af Komiterade uprättade Tab. Bil. N:o 7, att medelbeloppet af rotens taxeringsvärde

utgör vid båtsmansroteringen 66,821 R:dr och vid soldatroteringen 41,462 R:dr,

under det att roteringskostnaden upgår vid båtsmanshållet till 129 R:dr 5 öre och vid

soldatroteringen till 126 Rall- 32 öre. Följaktligen belöper sig, såsom förut är sagdt, roteringskostnaden

vid båtsmanshållet till 0,193 eller icke fullt i:dels procent af taxeringsvärdet,

men vid soldathållet till 0,304 eller icke fullt *:d°els procent af samma

värde å roten. Att bördan af roteringen vid båtsmanshållet, oaktadt beklädnadsskyldigheten

qvarstår, är vida mindre än vid soldathållet, torde således vara uppenbart,

och förklaringen af detta- förhållande ligger deruti, att, enligt, redan gifven

uplysning, hela båtsmansrotehållet i de gamla svenska provinserna, med den

omtalade mildringen för Gottland, ifrån början var inrättadt med hänsyn till förpligtelsen

att hålla båtsmans-fördubbling i krig, hvilken synnerligen svåra börda

år 1811 aflyftades, utan att någon godtgörelse derför ifrågakom. Uti provinserna

Bohuslän och Halland ägde fördubblingen väl icke rum, men att roteringen der

icke någonsin var pålagd med stränghet, visar sig deraf, att medelbeloppen afrotarnas

taxeringsvärden i dessa orter gå emellan 51,000 och 65,000 R:dr.

Under sådant förhållande skulle lindring af roteringen inom båtsmanshållet,

långt ifrån att bereda likställighet emellan detta och soldathållet, ännu mera öka

de fördelar, som det förra redan besitter framför det sednare; hvarföre och då

staten utan tvifvel behöfver de försvarskrafter, som densamma genom båtsmansroteringen

för det närvarande äger, Komiterade icke kunna utur nu tagna synpunkter

finna någon eftergift af båtsmansrotehållarnes besvär vara af behofvet påkallad

Men

det tillhörer Komiterade att. likasom det skett vid båtsmans-rustningen,

i betraktande taga den sociala inflytelse, som båtsmansroteringen möjligen

kan utöfva inom de orter, hvarest den är inrättad. Ställningen i dessa orter är,

hvad beträffar båtsmanshållets inverkan på fattigvården, uti hvilken enda riktning

det är, som Komiterade haft, anledning och tillfälle att göra sina efterforskningar,

helt annorlunda än uti Blekinge och Södra Möre. Med i allmänhet bättre medel

till bergning, än indelningsbåtsmannen äger, har roteringsbåtsmannen och den

honom tillhörande familj ingenstädes visat sig så i behof af''understöd från socknarnas

sida. Visserligen tyckes det att, såsom Komiterade förut anmärkt, förhållandet

skulle vara mindre gynsamt på Gottland, än på de öfriga orterna, i det att,

jemlikt hvad åberopade Tab. Bil. N:o 19 angifver, procenten af fattighjon bland

båtsmansfamiljer i förhållande till fattighjon af alla klasser är 27,41 eller, medan

-

8 i

dra ord, att de förra utgöra öfver en fjerdedel af de sednare, men deremot finner

man att procenten af fattighjon bland båtsmansklassen i förhållande till folkmängden

likväl icke upgår till mera än 0,93, hvilket ock av det högsta tal denna procent

i någon ort af rotehållet upnår, under det att densamma i Blekinge utgör

216 och i Södra Möre 4,21. Förhållandet är sålunda bland båtsmansroteringen

ojemnförligt bättre än bland det på rustning ställda båtsmanshållet. Detta bestyrkes

jemväl af de meddelanden i ämnet, som ingått från de särskilda kommunerna.

De som härom yttrat sig inom Stockholms och Södermanlands län hafva förklarat,

att båtsmännen icke lågo dem till last. Inom Kalmar län med undantag af Södra

Möre härad, äfvensom inom Gottlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Eltsborgs

län har väl en och annan socken, till en del utan grundade skäl, anmärkt,

att båtsmanshållet skulle inverka menligt, men det stora flertalet kommuner gifvit

motsatt omdöme; och har från Upsala, Östergötlands, Gefleborgs, Wester-Norrlands

och Westerbottens län ingen klagan blifvit förd. Äfven utur denna synpunkt finna

Komiterade derföre omständigheterna inom båtsmansroteringen icke vara af beskaffenhet

att påkalla någon åtgärd. ...

Hvad särskilt beträffar frälseroteringen inom Blekinge och Södra More, tor

hvilken samma bestämmelser gälla, som genom 1690 års Kong!. Förordning in fl.

författningar äro gifna för den största delen af den öfriga rotenngen inom riket,

så utvisar förenämnda Tab. Bil. N:o 6 att medelbeloppet af taxeringsvärdet a jordegendomen

inom hvarje rote utgör 100,432 R:dr samt rotenngskostnaden 1 It B:dr

96 öre motsvarande 0,in procent af nyssberörda värde; och lärer detta besvai

icke kunna anses vara af någon tryckande beskaffenhet eller minskning af det fatal

båtsmän, som härigenom upsättas, behöfva ifrågakomma.

Då under behandlingen af föregående särskilta frågor Komiterade funnit åtskilliga

för båtsmansrustningen och båtsmansroteringen gemensamma och efter

Komiterades mening, till en förbättrad ställning för dem båda ledande åtgärder

vara af nöden, utbedja sig Komiterade att i det följande få derå fasta Eders Kongl.

Maj:ts nådiga upmärksamhet.

C) Om förhållanden, gemensamma för Båtsmansrustningen och

Båtsmansroteringen.

I afseende på båtsmans antagande är genom Instruktionen for batsmanskompani-cheferna

af den 6 April 1838 stadgadt, att approbation af rekryter till

båtsmän så väl vid det indelta som vid det roterade båtsmanshållet tillkomme ensamt

kompanichefen eller den i hans ställe beordrade officer; och skall sedanre

-

kryten blifvit approbera^ rust- eller rotehållare!! å Landskontoret genast upvisa

och låta anteckna approbationsattesten och derjemte aflemna ett exemplar af det

med rekryten ingångna kontrakt, att der förvaras; åliggande det kompanichefen

tillse, att de kontrakt, som ingås, äro öfverensstämmande med ortens så kallade

hufvudkontrakt och öfriga om båtsmännens rättigheter utfärdade författningar

samt att inga för båtsmännens tjenstbarhet menliga öfverenskommelser deruti inflyta.

År icke kompanichefen eller någon i hans ställe beordrad officer i landsorten

närvarande vid de tillfällen, då rust- eller rotehållare har rekryt att insätta,

upvisas han till inskrifning hos Konungens Befallningshafvande, men karlen är icke

antagen förr än kompanichefen eller den i hans ställe varande officer honom godkänt

och om den sålunda upviste rekryten af dessa sedermera ogillas, anses rekryteringen

såsom icke verkställd.

Efter Komiterades tanke äro dessa stadganden i flera hänseenden betänkliga

och tyckas äfven till en del, utan att dock hafva blifvit uttryckligen uphäfda,

stå i strid med sednare föreskrifter. Sålunda finner man, att, ehuru i nyss åberopade

instruktion approbationsrätten är förbehållen kompanichefen i sådana ordalag

att en rust- eller rotehållare på grund deraf kunde påstå, att, sedan kompanichefen

godkänt rekryten vidare pröfning af dennes duglighet icke komme i fråga,

för hvilket påstående de till spridande af kännedomen om rust- och rotehållares

samt båtsmäns rättigheter och skyldigheter utfärdade och jemlikt Kongl. Brefvet

den 10 Februari 1824 utdelta så kallade Roteböckerna äfven gifva stöd, så innehåller

dock Instruktionen om generalmönstringars förrättande med flottans corpser

af den 11 September 1841 § 15 att rekrytens slutliga approbation beror af

General-mönsterherren, hvilket stadgande öfverensstämmer med de föreskrifter,

som i allmänhet äro gifna om sättet för ryttares och soldaters antagande; Och

föreställa sig Komiterade att till eu förbättrad ställning inom båtsmanshållet skulle

i väsendtlig mån bidraga, om sistnämnda föreskrifter i alla tillämpliga delar gjordes

gällande äfven i afseende på antagandet af båtsman. Detta skulle då ske inför

Konungens Befallningshafvande, hvilken borde pröfva antagligheten af det med

båtsmannen ingångna lego-kontrakt samt, om anmärkning deremot ej förekomma,

detsamma fastställa.

Fn fråga af synnerlig vigt är vidare den om båtsmannens aflöning. I detta

afseende innehålla Roteböckerna att emellan rust- eller rotehållare och båtsmän

må inga kontrakt afslutas, hvilka ej instämma med det i länet fastställda hufvudkontrakt,

men 1838 års instruktion för kompanicheferna har i detta afseende tilllagt,

att öfriga om båtsmännens rättigheter utfärdade författningar äfven skulle

följas. Om än man ej vill fästa sig vid benämningen af hufvudkontrakt å de förordningar

om båtsmännens rättigheter, som Kongl. Maj:t för alla orter med undantag

af Norrländska landskapen, Bohuslän och Halland, der verkliga kontrakt

finnas, af egen myndighet utfärdat, och som af åldern vunnit häfd, så förekommer

83

dock att, enär ingen numera kan tvingas till krigstjenst emot de i författningar

utsatta vilkor, dessa vilkor icke kunna betraktas annorlunda än såsom det för

båtsmannens bergning erforderliga minimibelopp, som rust- eller rotehållare bör

utgifva. Vid sådant förhållande vore angeläget tillse, huru med båtsmannens aflöning

rätteligen borde ställas.

Af de från orterna Komiterade tillhandakomna upgifter om båtsmannens

lönevilkor finner man, att, i detta hänseende, ständiga afvikelser äga rum från hvad

de allmänna kontrakten och författningarna innehålla. Då skyldigheten för rusthallet

eller roten att inställa båtsman är ovilkorlig och bindande, men båtsmannens

anskaffande beror uteslutande på lego-aftal, sedan de förra i tjenstehjonsstadgar

och värfnmgsförfattningar gjorda inskränkningar i friheten både att hafva

tjenare och att taga eller icke taga tjenst uphört att gälla, kunna föreskrifterna

om en viss och oföränderlig aflöning för båtsmannen icke blifva beståndande, utan

rust- eller rotehållaren måste erbjuda honom sådana fördelar, att han vill emottaga

tjensten. Det är alltså nog oegentligt, att stadganden ännu finnas, innehållande

att legokontrakten ovilkorligen skola instämma med de gamla allmänna kontrakten

och författningarna. Derigenom förorsakas ock rust- eller rotehållaren

olägenheter, som han fördrager med otålighet och hvilka stundom hos honom

verka missbelåtenhet med indelningsverket i dess helhet. Man har sett, huru redan

1776 nödvändigheten af större frihet i lego-aftalet erkändes, och genom Kongl.

Brefvet den 14 Juli 1835 förklarades uttryckligen att på rotehållare och båtsmän

sjelfva skulle ankomma, att med hvarandra afgöra om sina inbördes rättigheter

och skyldigheter i allmänhet, men att, beträffande de vilkor, som antingen härledde

sig från indelningsverkets natur eller afsågo båtsmannens tjenstbarhet samt

anginge torpet, beklädnaden och utredningen, de i dessa ämnen redan utkomna

författningar skulle äfven framgent lända vederbörande till efterrättelse. Slutligen

har Eders Kongl. Maj:t medelst nådigt Bref af den 1 Maj 1868, såsom Komiterade

förut omförmält, för båtsmansrustningen i Blekinge stadgat, att de en båtsman

tillkommande belopp spanmål, hö och halm skulle af rusthållaren aflemnas in natura,

der ej missväxt för honom inträffade, i hvilket fall han vore pligtig att dem

med penningar betala efter det för kronans räkning fastställda markegångspris

under Litt. A i Taxan, så framt icke annorlunda vid båtsmannens legande i det

dervid ujnättade kontrakt vore öfverenskonrmet. Tidens kraf af större frihet vid

lego-aftalets upgörande har sålunda redan länge gjort sig gällande och Komiterade

tro det vore med allmänt bästa öfverensstämmande att äfven i författningarne i

allt görligt erkänna detsamma. Det i 1835 års Kongl. Bref influtna stadgandet,

att, beträffande vilkor, som härledde sig från indelningsverkets natur, författningarne

skulle lända till efterrättelse, förmå Komiterade icke att rätt fatta, emedan

denna bestämmelse skulle kunna utsträckas till hela innehållet af lego-aftalet, och

anse Komiterade densamma kunna utan våda lemnas å sido, men hvad beträffar

84

båtsmannens tjenstbarhet samt lians beklädnad och utredning, sa faller af sig

sjelf att derom måste författningarna gälla. Hvad deremot angar torpet, ville

Komiterade tillstyrka, att, i likhet med hvad om hemkall blifvit sagd! i forenamnda

1868 års Kongl. Bref, på lego-aftalet finge bero, om och till hvad storlek samt

beskaffenhet sådan förmån skulle af rust- och rotehållare!! bestas. De hinder och

omak som rust- och rotehållare!! numera vid jordbrukets allt större utveckling

på många orter erfar af skyldigheten att lemna torp, skulle derigenom försvinna.

Till och med den indelningsverkets natur egentligen tillhörande fördelen af bostad

hos roten skulle Komiterade tro icke borde påstås, der den ej godvilligt

lemnades. Att äfven tillförene denna åsigt vunnit afseende bevisar för ofngt c e

för provinsen Skåne af Kongl. Maj:t den 21 Oktober 1817 fastställda Tredje klassens

knektekontrakt, som till soldatens aflöning bestämmer i ett for allt fem tu

nor spanmål, men ingen bostad. Af de till Komiterade inkomna npgifter finnei

man ock, att i flera orter, hvarest rättighet till torp är båtsmannen i författningarna

lemnad, sådant icke plägar bestås honom, under det att motsatt forhalland

inträffar på orter, der rättigheten till torp icke är båtsmannen medgifven. Dock

måste vid uppgörandet af friare lego-aftal tillses, att båtsmannens vilkor icke sattas

allt f° jv1e^sgtämmelBe härmed tillstyrka alltså Komiterade, att, med iaktta

aande

deraf., att vilkor, skadliga för båtsmannens tjenstbarhet icke må aga rum,

samt att hvad författning ärna stadga om rust- och rotehållare skyldigheti afseende

på båtsmannens beklädnad och utredning förblifv er gällande, alla öfrig a honom tilllommande

löneförmåner må få bero på fritt aftal, hvarvid likväl sammanlagda värdet

af desamma icke får understiga hvad de för orterna upgjordaallmänna batsmanskonlrakt

och utfärdade författningar i denna del bestämma hvilka Kontrakt och

författningar således skola tjena till ledning för Konungens Befallningshafvande vid

den pröfning af leg o-kontraktens antaglighet, som Komiterade hemställt bolde åt

denna förändringar vid båtsmanshåll et ville Komiterade äfven

förorda den. att åldern, vid hvilken rekryt finge antagas, fastställdes till något

yngre år, än nu är bestämdt, hvarigenom, å ena sidan, Staten erhoile förmanen

af båtsmannens bättre inöfning och duglighet till yrhet, och, å den andra, rustoch

rotehållare kunde påräkna, att han desto längre forblefve i J-Jens 00 uy re

krytering icke behöfde ske. Och få Komiterade, såsom oeftergiflig^ nödvändigt

för båtsmanshållets framtida gagn till fosterlandets tjenst, i underdånighet hemställa

att ett talrikare ständigt befäl för manskapet måtte tillsattas. n er n - varande förhållande har Kompanichefen sig till biträde allenast några hatsmanskorporaler,

och det är honom derföre icke möjligt att, såsom sig bor, bland det

ofta vidt omkring i landsorten spridda kompaniet vidmakthålla disciplin och ordning

Förbrytelser och oordentlig lefnadssätt, som genom bättre tillsyn kmnnat

förekomma*, hafva nu ofta till följd båtsmannens afskedande eller rymning, hvarigenom

icke blott rust- och rotehållare tillskyndas utgiften för ny karls anskaffande,

utan ock kommunen får bördan af fattigvård för hustrun och barnen.

Under handläggningen af förevarande ärende hafva Komiterade blifvit i tillfälle

erfara, att betydande felaktigheter vidlåda de så kallade Roteböckerna, hvilka

för några tiotal af år sedan utfärdades och merendels tagas till ledning vid bedömmandet

af rust- och rotehållarnes samt båtsmännens ömsesidiga rättigheter

och skyldigheter; och skulle Komileraäe med anledning häraf anse desamma, såsom

otjenligti, böra undanrödjas eller ock med noggrannhet omarbetas.

Det af Eders Kongl. Maj:t åt Komiterade gifna nådiga updrag, i hvad detsamma

rörer den nuvarande ställningen inom båtsmanshållet samt deraf möjligen framkalladt

behof af lindring i de båtsmanshålls-skyldiges besvär, hafva Komiterade

bemödat sig att härmed fullgöra, men enligt samma updrag, borde det vidare tillhöra

Komiterade att undersöka och föreslå hvad lindring uti rustnings- och roterings-besväret

under båtsmanshållet, som, med hänsigt till en mera än nu utsträckt

allmän värnepligt, kunde, för åstadkommande af likställighet med rust- och rotehållare

vid landtförsvaret, de båtsmanshålls-skyldige beredas. Sedan detta updrag

genom Eders Kongl. Majrts nådiga Bref den 10 December 1868 blifvit Komiterade

lemnadt, har likväl vid Riksdagen år 1869 det förslag till lindring i rust- och rotehållares

vid landtförsvaret besvär, hvilket de för sådant ändamål i nåder förordnade

Komiterade i underdånigt betänkande den 27 Maj förstnämnda år framstäldt,

icke blifvit antaget, utan frågan derom stannat utan påföljd; och som, på

sätt Komiterade tro sig hafva visat, rust- och rotehållare vid båtsmanshållet redan

kunna anses bättre lottade än åtminstone rotehållarne vid landtförsvaret,

hafva Komiterade föreställt sig, att, om någon allmän lindring af rustnings- och

roteringsbesväret skulle i och för värnepligtens utsträckning äga ram, sådan borde

i första rummet för rotehållarne vid soldathållet, såsom de mest betungade, bestämmas,

och de eftergifter, till hvilka båtsmanshålls-skyldige kunde finnas äga

fog, derefter lämpas, men i saknad af denna måttstock för ett förslag af ifrågavarande

beskaffenhet finna Komiterade sig urståndsätta att i ämnet afgifva något

yttrande. Och framhärda med djupaste vördnad, nit och trohet

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste. tropligtigste

tjenare och undersater

Reinholtl Charpentier. A. Adlersparre. Otto af Klint.

Wexiö den 10 December 1870.

O, E. Pauli.

«

Bilagor»

i

« Cd

Förteckning å Bilagor.

il. I-XII.

il. N:o 1.

)> V

» T)

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

* » 12.

13.

14.

15.

Utdrag al Riksregistraturet, N:is 1—12.

Jemnförelse-tabell öfver den i Båtsmanskontrakt och Kongl. ^ Förordningar

bestämda Lega och Årslön;

Jemnförelse-tabell öfver det i Båtsmanskontrakt och Kongl. Förordningar

bestämda Torp och Hemkall;

Jemnförelse-tabell öfver den i Båtsmanskontrakt och Kongl. Förordningar

bestämda Beklädnad, Utredning och Arbetsskyldighet;

General-tabell öfver Båtsmansrustningen;,

General-tabell öfver Båtsmansroteringen;

Tabell öfver Frälseroteringen;

Jemnförelse-tabell öfver kostnaderna vid Båtsmanshållet och Knekte*

hållet;

Special-tabell öfver Båtsmansrustningen;

Special-tabell öfver Båtsmansroteringen;

Tabell öfver natura-underhållet vid Båtsmanskompanierna;

Litt. a. Tabell öfver Rustnings- och Tillskottsräntor vid Indelningskompanierna

i Blekinge;

„ b. Tabell öfver förhållandet mellan rustningsersättningen och

rustningskostnaden vid Indelningskompanierna i Blekinge;

„ a. Tabell öfver Rustningsräntor och Tillgiftspenningar vid Indelningskompanierna

i Södra Möre;

„ b. Tabell öfver förhållandet emellan rustningsersättningen och

rustningskostnaden vid Indelningskompanierna i Södra Möre;

Tabell öfver högsta och lägsta kostnaden för båtsmännens anskaffning

och underhåll vid Indelningskompanierna;

Tabell öfver högsta och lägsta kostnaden för båtsmännens anskaffning

och underhåll vid Roteringskompanierna;

Tabell öfver Nummertalet samt Hemmantalet vid Båtmanskompanierna;

IV

Bil. N:o 16.

» » 17.

» ,, 18.

» „ 19-

Litt. a—r. Uträkningar öfver kostnaderna för Båtsmännens anskaffning

och underhåll enligt stadgandena vid'' indelningstiden.

Tabell öfver de af Komiterade vid beräkning af nuvarande rustuingsoch

roteringskostnad följda prisbestämmelser;

Sammandrag af de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkomna

upgifter rörande båtsmanshållets inverkan på fattigvården;

Jemnförelse-tabell öfver båtsmanshållets inverkan på fattigvården.

Bil. I.

Utdrag af Biksregistraturet N:o 1.

1634. 1 December.

Registratur på alle breff som här wedh Ad:tt 634

Vthi Decembris månadt passerade ähro etc.

Instruction För ädel! och \velb:ne Herr Jörgen

Gyllenst:, hwad han Vthi sin reesa åth Södermanlandh

sig företaga skall. Actum Am:tt d: 1 December Anno

1635 [1634J.

1. Effter såsom Regeringen Hafwer På Hennes Maij:tz Wår Allernådigste

Vtkårade Drottninghz wegner tillåtit att man för mangel! Skull på det Siöfolck

till högstbe:te H:s Maij:tz och FedernesLandzens tiennst, må annamma till Ad:tt

alla dee Nyie och gamble skrifne kneckter Vthi effterskrefme Sochner, Nemblig:n:

2. Hwarföre skall H:rr Admiralen Effter hans Exel:z FelltHerrens Vnderskreffne

Rulla, med högste ffijt inquirera, att ingen hwarcken gammal eller Nyskrefwen,

må sigh Vthur wegen Sticka, Vthan han dem alle granneligenn hesichtiger,

Schrifwandes them i Rootor, wijdh tyid och tyid, och sättia i hwar Roota

enn Vnder och öfwer Rootemestare, hwillcke sedan skole wara förplichtade tijdeligen

tillkänna gifva, Om någon Vthi deres Roota antingen döör eller börtrymmer

på det Capiteinen kan sin Rulla derefter weta att förändra och talet Complera

3. Der Vthi enn Sochn kunne finnas 3:, 4 eller 5 man öfwer, skall han i

förste Sochnn der hooss Vpfylla Rootan, Och i den eene Socken lämpa enn öfwer

Rootemestare och hooss rohten een Vnder Rootmästare, hwillcke skole altijdh

enär som liellst Vpbodningen skeer, hafwa sin Roota tillhopa, och achta granneligen

Vppå att ingen Vthaf denn Rootan något Sielzwåld måtte öfwa, antingen

hemma eller på wegen, och der sådant skeer skoole dee Capiteinen sådant förständiga,

på det den brottzlige måtte derföre blifwa Straffat, och således Godh

order komma vnder fålcket, der och Rootemästaren förtijger hwad honom i så

måtto hefahles, blifwe straffat som den bråttzlige wederborde.

VI

4. Skall han alle dee heem förlofwade Båtzmän framhafva och deres Pass

försichtige, Rooterandes dem Vthi lijka måtto gifwandes deres Väder- och öfwer

Rootemästare sådana order som tillförende specificerat ähr.

5. Der och någor funnes som wore så friske karlar att de Ytermeehro

kunne göra Cronon tienst, och för detta kunne genom wrångh berättellsse hafwa

förwerfwat sigh alldeeles förloff från A:tt Schall med alle i hwar sochnn eller Stadh,

det wara will, som honom tillyda och hålla Inquisition hafwa för sigh och deres

Pass besee, befinner han rettmätig wijs från tjensten äro caserede må han dem

Passera låta, doch deres nampn antäckna iämpte Socknen och Byien På det om

Rullarne här på Ad:tt behöfde der af någon Vnderstödh att man således dem

bekomma kunne. Twärt om må han dee som till tienst, befinnes dugelige, deres

Pass hooss sigh hålla, Och taga löffte för deres persohn, att de wedh Ad:tt med

förste Vpfordringh skoole sig instella.

6. Skall Capiteinen medh Ståthållarens tillhjelp, på dee Orter han framråker

accordera med allmogen, så skatt som Crone, att hwar, Frijbönder wille

Vthi förskme Sochner hålla Cronan enn dugelig Båtzman, Och gifwa den samme

sitt heem kall, då han förlofwatt blifwer om winteren doch att han arbetar

ått Bonden och förtiener sinn maat, och måste med störste försichtigheet

så lempas att eij tyre Rijke och Welbehåldne, contra, tyre fatige och till

äwentyrs torpare, blifwa om enn båtzmann Vthan heller så, att twå heelgerdz

bönder och twå hallfwe måtte enn påläggias, på dett när han sitt heemkall

hafwa skall, Och hwardera pro rato propotionaliter måtte draga omkostnad

och der dee således detta beiaka (:som mann eij twifler:) må dem försäkras

att dee hwardere, alldeeles Vtskrifningzfrij, må niuta en drängh och enn

Poike, Men på dett eij af andre Sochner, som samme frijheeter eij hafwe,

måtte sigh någodt Mantall Vndansticka och hooss desse inlåta, skoole de wara

Skylldige att låta Rootera sitt follck, enär som hellst någon Vthskrifning skeer,

Och hwad dee öfwerförsette Ordningh hafwe, skole dee ifrån sigh Leffwerere och

enär - som hällst denne deeras Båtzman ett åhr 5 eller 6 tient haffwer, och dee

willia taga honom der Vth, och sättia enn annan der inn igen Skall dem sådant

wara tillåtit, allenast det Skeer wedh Ad:tt; Döör och Båtzman dessförinnan, Skoole

dee åter igen hans platz uppfylla med enn annan dugeligh käril.

7. I lijka måtte förhåller hann sigh med frellsebönder doch anseendes dee

som innan frijhetz Mijlan aff Ståthållaren, Och han måtte hwarie tolff der till öfwertaala,

och Vthan FrijheetzMijlen hwarie Otta, Och när som hällst detta af

hwardeera kunna bewilliat blifwa, obserwera som förbe:tt ähr, det Vthi hwaar

hoop måtte intagas så många torpare och fattige, så att det kann blifwa dem

drägeligidt samma deeras Båtzmänn att gifwe deeres heemkall, hwar om wi ingen

synnerlig disposition göra kunne, Vthan stelle dett till Ståthållarens och Capitei

*

nens discretion att dee der Vthi lämpa och laga som görligast ähr.

i

VII

8. Alle dee båtzmän som han på detta sett hooss bönderne, så skatte och

Crone som frällsse, både inne och Ythe om frijheetz Mijlen, kan till wäga bringa,

Skall han i synnerhet hålla enn richtigh längd vppå, och hafwe god acht, att han

icke någon för enn båtzman Ypå be:te sett Vthi Cronons Tiensth för godh erkenner

med mindre han finner honom Sufficient der till och måste Ingaledes något ombyte

tillåtas aff Capiteinen med mindre det skeer wedh Ad:tt.

9. Ehvad her Vthinnan allt effter handen kann passera skall han wedh

alle förfallande lägenheeter hijt till Ad:tt awisera, på det om honom något feel

wohre till att rätta, att man då tijdeligen wår meningh kunne notificera.

10. När han af sine förmän, ware sigh öffwer- vice Adiniraler eller Maiorer

blifwer medh folcket upbådat, hijt till Cronans tjenst, skall han sigh wederreda

hålla, och åter sine Vnderhafwande samma Vpbood kungöra, Och när folcket ähro

Vthi Ahntogh, skall han hålla dem det bästa tillhopa som möijieligidt är, på det

dee’per avia någon skalckheet icke öfwa måtte, dock om sådant entlith skedde,

att Capiteinen för allt sitt Vnderhafwande folck, och Rootemästare för hwar sin

Roota hållas till att göra reede som förbe:tt ähr.

Och effter som i den Siette Punchten röres om Vthskrifninghen, hwarföre

om allmogen sigh något deremoot difficulterade, må Cap:n dem alle försäkra som

detta Contract wille ingå, åt dee skoole som förb:tt ähr, Niuta sitt tillåtne folck,

Nemblig:n en drängh och en Poike hvardera, så well som och sigh sielff för

Vthskrifningen, Och fast samma drängh och Poike blifwe Rooterade, då Vthskrifningen

hålles i Neste Sochnn, Skall dock icke tagas någon till knecht, eller Båtzman

af samma försatte taal, eij heller gifwe der någre Rootepenning:r så länge

dette Contract hålles, Mena i fall, att dette af dem Ingaledes kann bewillias, skole

de wara Vthskriffning, som andre Vnderkastade. Actum

< Ut Supra

Carll Carlsson G: Claes fleming. Erich Rynning Rijkz Ammirall.

J. J(ohansson).

(Mutatis Mutandis Till åthskillige Orther.)

H:r Erich Ryning till westergötlandh Näreke och wermland.

Cap: Lars Mattson

Leut: Jacob larson

Cap: Berge Mattson

Leut: Jacob barber

Assess: Oluf Larss:

till Öster och Westerbottn.

I Angennanlandh Hällsing- och Gestrikiandh sampt Roslagen

och Vpland.

VIII

Leut: Berge Pederson

Fendrich Hindrich

Mattson.......

Assess........

Cap: Claes hollst

Leut. Michell Erson

Major Lars Bobb, [

Cap: Johan Dufwa

Leut: Torbiörn Månson

Cap: Daniel Jonson

Leut: Anders Niells

Cap: Joen Holm

Leut: lars Pederson

andre gången Vti Roslagen.

Sigtuna, Vpsala, Eneköping Hedmora och Städerm

Wässmanland.

We[r]mdö Öster och Westerhaninge.

Östergötlandh.

Småland.

Ölandh.

Bil. II.

Utdrag af Riksregist/raturet N:o 2.

Till Cammaren om Jordeböckerne öfver Ammiralitets

och Bergzbrukshemmanen i Rijket.

Christina etc. Wår synnerlige ynnest etc. Såsom Wij nu hafwe, Troo Män

Herr Rijks~ Skattmästare, sampt Rijkz och Cammer Rådh, låtit upprätta och förfärdiga

wisse Jordeböcker på alla dhe hemman och gårdar som äre förordnade

till Militite Stater, och der under stadigt och oföranderligit wara och böra skole;

Och nu icke mindre för högnödigt erachte och holle, att och i lika måtto wisse

Jordeböcker måge medh dett forderligaste blifwa opprättade och giorde på dhe

Provincier, Sochner och hemman, som Wij wele nu och häreffter framgent, utan

någon förändring, skole lyda, liggia och höra under Admiralitets och Siö Staten,

så och Bergzbruuken i Rijket: och detta enkannerligen till den ända, att såwäl

Collegierne som andre flere måge wetta och rätta sigh där effter, och ingen sigh

understå, att giöra sigh någre tankar, och mindre hopp, till att kunna på ett

eller annat sätt förwäifwa och få under sigh någre sådane hemman som under

V

Admiralitets Staten ocli Bergzlagorne lagde blifwa och nödwändigt liggia bore.

Alltså är bär medh Wårnådige willie och befallning, att ,J, öfwerläggiandes denne

saak medh förb:de Admiralitetz och Rijkz Bergz Collegio, och dess betänckiande

dar om förnimmandes, in förr in heller låta ställa detta i wärket, gifwandes straxt

ordre tdb Camrerarne och flere som wederbör, att dhe oförsummat taga sigh

thetta arbetet före, att formera och opprätta ofwanbemrte Jordböcker så för SiööStaten

som Bergzlagerne, låtandes Eder wara recommenderat och befälet att samma

Jordeböcker. måge, så snart möijeligit är, förfärdigade och Oss att underskrifwa

prsesenterade blifwa. Gudh Eder samptl. nådeligen befallandes etc

Stockholm den 7 Februari 1653.

CHRISTINA.

N. Tungel.

/ 4

Bil. III.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 3.

Kong!. May:tz Nådige Instruction och förordning

huruledes Båtsmanshallet skall i Blekingen inrättas,

Landzhöfdingen, Edell och Wählbördigh Erick Siöbladli,

och dhe flere som widh Jndehlningen blifwa

brukade till rättelse. Gifven Callmar den 1 Augusti 1683.

1.

Alldenstund!:. Kongl. May:tt förnimmer, att allmogen nästan för swårt och

odrägeligt falla will, att åhrligen erläggia så mycket till Båtsmännen, som widh

första Jndehlningen är godt funnit wordit och beordrat; Ty har hans Maij:tt låtit

sigh i nåder behaga, dhet samma i någon dehl att ändra och lindra, så att bådhe

bonden och Båtsmannen måge bägge blij beholdne, och förklarar allt dherföre

B

VI

nådigst att Båtsmannen böhr åhrligen i fredztijdher undfå till kläder och underhåldh

så mycket som föllier, nembligen: Contant pänningar 8 D:r Sunt, En Wallmars

Kläduingh råk och böxor, underfodrad medh blaggarn, 6 D:r, ett paar strumpor

16 öre, Ett paar skoor 1 D:r, twå stycken Skiorter 2 D:r af hampelärefftz

blaggarn, En blå myssa 1 D:r, een tunna Rågh och 1 tunna Korn i godh och

ondh tijdh 6 D:r, 2 Sommarlass höö, 2 D:r, Ett lass halm 16 öre, Ett par Skolai

stelle för halfstöfflor. dher till medh skall bonden wara skylldigh att sättia opp

för honom een stugu, medh een lijten affdehlt Carnmar i förstugun, item Ett fähuus,

och dher hoos lemna honom en lijten täppa widh huusen, som kan wara

tiänligh till Kåhlgårdh, wijdare skall båtsmannen icke wara befogad något af bonden

att taga eller begiära i fredztijdhen widh straff tillgiörandes: Men i krijgztijden,

och då båtzmannen blijr oppfordrat till öhrlogz, böhr bonden uthom deht som

här ofwantill förmähles, låtha Båtzmannen få een hampelärfftz klädningh medh

blaggarn underfordrad 4 D:r, ett paar Strumpor 16 öre, En Siorta 1 D:r, En

Hängematta 1 D:r samt een wepa eller Rya 1 D:r 16 öre; Hwilken Båtsmannen

skall wara plichtigh, nähr Campagnen ähr förbij, att lefwerera hoos bonden igen

i förwahringh, till åhret dher efter, om han då behöfwes.

2.

Till ett sådant båtzmanshåll, will Kongl. Maij:tt låta anslå ett hemman af

15 D:r Sölf:r M:tz ränta, så frampt hemmanet pröfwas wara så godt till ägor och

lägenheter, att dhet kan åhrligen i fredztijden uthgifwa till båtzmannens löhn

och kläder 28 D:r Sölf:r mynt, och i krijgztijdhen dhe ofwantill oppräcknade munderiugz

pertzeler medh. Men om hemmanet af 15 Dalers ränta intet fins så godt,

att dhet kan swara emot dhen lasten, så ähr Kongl. Maij:tt i nåder till fredz, att

då tages 16. 17. 18 intill 20 Dalers ränta till ett båtsmans holdh, allt efter hem

manens

willkohr, men på dhe stoore hemmanen, dher som twänne båtzmän komma

till att in de hl as, beståår Kongl. Maijrt öfwer allt 40 Dalers ränta på dhem

bägge, efter som för itt så stort hemman faller swårare twänne båtsmän att anskaffa

och underhålla, änn för itt mindre hemman En. Och fast Kongl. Maij:tt

nu låther hwar och een fåå sin båtzman, så långdt som dhet räcker, så måste

dhe lijkwähl, så snart någon med döden afgåhr, wara här efter förplichtade att

skaffa en annan dugeligh karl i stället igen, så wähl dhe stoore hemmanen som

komma till att giee twå, som dhe smärre, liwilka stå för Eu båtzman; dher Båtsmännen

som Kong]. Mai]:tf nu geer dem räthet räckia till för alla, så måste dhe

hemman som komma till att hålla 2:ne båtsmän, blij först och främbst försedde

medh Manskapp; Men the som dhet sedan brister före, måste sielfwa skaffa

karlen; och håller Kongl. Maij.-tt för bäst wara, och för Allmogen tilldrägeligast

att uthaf thet unga öfwerloppz manskappet, som i Bleking finnes, så månge tagas,

serdeles dhe som i ingen märckelig tiänst hoos någon äro, och kunna alt dherföre,

såsom löösdrijfware skattas och ansees.

VII

3.

Böhr här widh i ackt tagas, att nähr itt hemman räntar 3. 4. 5 eller 6

D:r S:mt mehr än bonden beståås till båtsmans hållet, då skall dhen samma öfwerskåts

ränta tilldehlas ett annat hemman, som fuller kan skee räntar 15 å 16

men finnes lijkwähl wara till ägor och willkohr så swagt, åt dhet behöfwer

gon tillhielp, hwilcket allt widh Jndehlningen bäst kan både sees och jämkas,

jämbwähl-så förordnas att denne öfwerränta intet gees uth i perdzeler, uthan i

Contante pänniugar, effter som den bonden, som haar dhet swaga hemmanet och

får öfwerskåtzräntan, han böhr stå för sielfwe perzelen som hans båtsman skall

haa, och niuta öfwerskåtspenningen af den andre sigh till hjelp.

4.

Om så skulle hända, att wid Jndehlningen 2:ne hemman fördes tillsamman,

om een eller om 2 Båtsmän, då skola dhe j proportion aff räntan Avara lijka dehlachtige,

både i karlens anskaffande, huusens uppbyggande, och penningarnes

sampt perdzelens uthgiörande till båtsmännen; men hoos endhera skall han lijkAvähl

haa sin rätta hemwist, dher som största beqwämbligheeten finnes. Hwilket

alltså böhr jämkas dem emellan till een skiählig lijkheet, så att ingendehra må

skee något förnähr.

5.

Medh frelssehemmanen will Kongl. Maij:tt att således skall afhandlas och

förhållas, att twänne frälssegårdar i stället för termin skatten som åhrligen bör

uthgiöras, anskaffa och underhålla een båtsman, på lijka sätt som ofwanförmählt

ähr; warandes dätta för bönderna fast lättare, än om dhe skole både gee pengarna

uth, och ändå i fredeliga tijder 6: men i ofredeliga tijdher 2: wara om

enn båtsman, och dess uthan draga all dhen last och kåstnadh som båtzmans

skrifningarne förorsaka, hwilcken dhe genom dätta Avissa båtzmanshållet alldehles

slippa.

6.

Vppå pantegodzen kan ingen Jndehlning skee, förr ähn med dem blijr liqAviderat,

och Kongl. Maijrtt fåår see, huru mycket hwar och een fåår till att

fordra, så will Kongl. Maij:tt sedan Avara på medell till dess inlösen betäncht.

Och på dhet widh Jndehlningen, alltså mycket bättre och säkrare måtte tillgå,

ähr Kongl. Maij:ttz nådige Avillie och befallning]!, att så wähl Compagnie officererne

som bönderne och båtsmännen äro tillijka dher med tillstädes; så att hwar

och een måtte få tillfälle, att påminna och Avidh handen gifAva, Invad som dhe

Aveta wara nödigt, och så wähl till båtzmansholletz säkerheet, som till Allmogens

Avählmackt oumgängeligit; Warandes Kongl. Maij:tt i nåder wähl tillfredz, att denne

Commissionen å nyo examinerar dhe skähl som ähre komne i Consideration, widh

dhen för någre Åhr sedan i Liisters häradh håldne Jordresningz Commissionen,

Alldenstund Allmogen i b em: te häradh sigh högeligen dheröfwer beswärar. Kun

-

VIII

nandes dhe som nu widh inrättningen brukade blifva, inhempta noga beskeed

och efterrättelse om hemmanens willkohr och beskaffenhet i samma häradh, och

dher dhe finna ett eller annat wara högre grawerat, ähn det kan giöra skiähl

före, så tillåter Kong!. Maijrtt dem dher uthi een skählig förmedhling att giöra,

så att både bonden och båtzmannen kan bestå, och wärcket blij på en säker

footh satt. Nähr Jndehlningen således ähr skedd, will och befaller Kongl. Maijrtt

nådigst, att Landzhöfdingen giör ett oppsatt och en wiss fördehlning på Sochnarne

och hemmanen, hwilka som komma under Hei’r Ammiral Generalens, och hwilcka

iöbladz^orn k°mma under Ammiral Klerekers, och hans egen Sqwadron, opprättandes på

Manskappet richtige Rullor, och öfwer hemmanen enn rätt Jordebook, hwaraff

sedan skickas ett Exemplar till Kongl. Maijrtt, och ett förwaras i Landz Cantzeliet.

Actum ut supra.

CAROLUS.

Mut: Mut:

För Ammiral Klerck:

5.

Huruledes widh frelssehemmauen procederas, kan sees af Rijkzdags Beslutet,

och dhen Instruction som Kong], Maij:tt till Herr Ammiral Generalen hafwer nedsändt,

Nembligen: att i fredztijdher skola de wara 6: om båtsmannen, men ikrijgztijder

2: äfwen som Skatte och Crone, waranaes Kongl. Maijrtts nådige willie, att

medh Jnrättningen en begynnelse giörs, så snart som nåntzin ske kan, så att

dätta wärcket iu förr iu heller måtte komma till sitt rätta skick och sluth.

6.

Så långt Manskappet förslår, som bär nedre skall befästas, will Kongl.

Maijrtt, att dhet både till änckla falhet och till fördubblingen indehla låta, bonde™

och hälst dhe oförmögneste först till hielp; Men dhet som sedan brister,

måste allmogen anskaffa, som nu till Rusthållet medh allehanda tiänlige motiwer

skall förmanas och öfwertahlas, effter så wähl dess gagn och säkerheet, som

Kongl. Maijrttz tiänst och fördehl dherigenom befordras; Och emädan Kongl.

Maijrtt förnimmer, att mycket vngt manskapp finnes i Södermöhre, och mehra än

som bonden ordinarie behöfwer, till gordzens bruk; dessuthan äre och somblige

uthan wiss tiänst och huusbonde, ty måste Ammiralen och Landzhöfdingen inbämpta

Allmogens underdånige tankar, huruledes dhe förmena sigh bäst och snarast

kunna komma till att anskaffa dhet fehlaude manskappet nu förste gången,

antingen genom een Vtskrifningh af slijkt öfwerloppzmanskapp, eller och genom

någon föreeniugh sins emillan sochnetahls att uthnämbna, och för eu skiäligh leija

anskaffa karlen, hwar till förmodeligen dhet Vnga folcket läre finnas nu så myc

-

IX

ket willigare, som dhet seer att båtsmannen icke allenast får sitt boostelle och

sin säkra hembwist, uthan och sitt goda och nödtorfftige vnderhåldh, så att hans

wilckor wähl kunna skattas så fördehlacktige, som bondens, hwilcken een och. annan

tunga hafwer, som båtsmannen alldeles är frij före. Datum Callmare den

1 Augusti 1683.

CAROLUS.

Bil. IT.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 4.

Till ammirallitets Collegium om Botzmans Indeelningswärcket

i Callmar lähn.

Carl etc: Wår synnerl: etc: Såsom Landzhöfdingen Clerck lära hafwaEder

tillhanda sändt Båtzmans Indeelningswärcket som är blefwit upprättat för Callmare

lähn, hafwandes Wij för godt funnit detsamma i Nåder åt approbera; Altså är

hermed till Eder wår nådiga willie och betalning att J ställen Eder det till hörsam

rättelse; hwarmed etc. Datum Stockholm den 23 October anno 1694.

CAROLUS.

C. Piper.

X

Bil. Y.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 5.

Till Amrairalen Siöblad angående Båtzmans Jndehlningen

i Blekingen.

Carl etc. Wår etc. Wi see af den underdåniga berättelse som J Oss den

4 Januari sidst hafwe tillsändt, angående Båtzmans Jndelilningen uti Blekingen,

hurusom J densamma nu mehra hafwen inrättat eftter den resolution som Eder

nästledne Åhr angående samma Ährende är blefwen meddelt, hwilken förmår att

Båtzmans Judeklningen uti Blekingen hädanefter skall förläggas till trenne compagnier,

och att dhe KammarRådet Billingschöld på Löhn anslagne hemman skohla

indragas, så ock hela Prowincien Blekingen, som tillförende har beståt af twenne,

numera till en jurisdiction warda indragne på det dhe hemman, som Oss derigenom

komma att hemfalla, måga kunna komma Jndehlningzwärket till styrkia, och till

det wissa Båtzmanshållet indehlas, Och som J derhos underd. anhållen om Wår

nådiga confirmation derå, warandes wid de insända Jndehlningz Projecterne befunnit,

att alt ''således är inrättat, som med den förra insända Jndehlningen är skedt,

så ock att desse hemman till ingen större ränta äre blefne anslagne än Wår

nådiga förordning af den 18 Junii 1687 förmår; Alltså gifwe Wi ock dertill Wår

nådiga approbation och bijfall, hafwandes J mehrbenute hemman uthi sielfwa det

förra Jndehlningswärket med alla de andra indehlta hemman uti sin rätta ordning,

behörigen att låta införa; Beträffande det Project, som J hafwen insändt på

dhe hemman, hwilka till Capitainernes och Häradshöfdingarnes boställen äre utsedde,

Så emedan hwar och en af dhem, intet finnes hafwa fådt något öfwer förordningen,

Thy låta Wij Oss iämwäl detsamma i lijka måtto wähl behaga. Ytterligare

och hwad hemmanet Tranetorp widkommer, bestående af twenne särskilta

hemman, hwaräst Häradshöfdingen Adlerstierna, som det till Boställe har warit

anslagit bägge gårdarne och husestäderne har sammanbygt till en gård och husestad,

berättandes J dervid, att J fuller intet annat kunnat giöra än indehla twenne

Båtzmän derpå, och det i föllie af Wår nådiga förordning, som förmår, att alla

särskilta halfwa hemman böra hålla hwar sin Båtzman; dock hemställe J Wårt

egit nådigste wälbehag, huruwida i anseende dertill att berörde Häradshöfdinge

således har sammanlagt bägge hemman, samt dhem tämmeligen wäl bygt och

meliorerat, oss må täckas tillåta att desse hemman med eu Båtzman mage blifwa

förskonte; Så emedan detta är skiedt iemlykt ofwanbem:te Wår nådiga förordning

XI

och twenne Båtzmän redan uppå berörde twenne halfwa hemman äre indehlte;

Thy wele Wy ock att det utan någon wydare förändring dervid skall förblifwa;

Sluteligen och som J Eder underd. förfrågen, om icke qvarnen Sissehäck och

''Ynde uthjord, hvilke KammarRådet Billingschöld på löhns afräkning har innehaft,

ock intet kunna indehlas till Båtsmanzhåld och Stammar mage förläggias till den

förra reserwe Räntan, emedan Wy tillförende i nåder resolwerat, att räntan af

sådane Lägenheter hwilke intet kunne indehlas skola anslås till reserve medel;

Altså samtycke Wy iemwäl dertill i nåder och tilläte för ofwanbem:te ordsak skull

att räntan af bermte qwarn och uthjord, som belöper sig till 46 daler 24 [öre]

Smit må anslås till reserwe ränta hvarmedelst etc.

Datum Stockholm den 22 Aprilis A:o 1696.

CAROLUS.

C. Piper.

Bil. Yl.

Utdrag af Rilisregistraturet N:o 6.

Till Ammiralitets Collegium angående Indehlnings

Båtzmännens Löön och underhåld i Blekingh.

Carl etc. Såsom Wij i nåder hafwe gått funnit åt förordna det Indehlningsbåtsmännen

i Blekingen hedanefter uti ett för allt skole ahtniuta 24 D.r

Sölfmynt om åhret uti lohn och underhåld, skolandes Roterne derutöfwer icke

wara plichtige något mehra åt gifwa, altså läte Wij Eder sådant härigenom nadel.

wetta, warandes derjempte till Eder Wår nådige willia och befallning åt J med

Landzhöfdingen Siöblads communication giören deröfwer en wiss repartition och

fördehlning, determinerandes derjempte, hwilka perzedlar Roterne skola anskaffa,

XII

sampt för huru högt prijs och värde det ena med det andra Båtzmannen skall

beräknas; hvarmed etc. Datum Stockholm den 16 Mårtius Anno 1695.

CAROLUS.

G. Piper.

Bil. YII.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 7.

Stormäcktigste Ållernådigste Konung.

Eders Kongl. Maij:ts och Riksens Ammiralitets Collegium har uti dess ingifne

Riksdagsberättelse, ibland annat under andra hufwudomständigheter om Siö

Milicen til vissa delar anfördt, att den vanliga general munstringsterminen öfver

båtsmanshållet, skulle val, effter Collegii Instruction, som i 16:de puncten hvart

tredje åhr dertil skal utsätta, eller så offta Eder Kongl. Maij:t sådant i nåder för

godt finner, hafva infallit på åhr 1734, men blifvit upskuten för Riksdagens slut

til nästa året eller 1735, då den gådt för sig, undantagandes med Ålands och

Södie Finnlands samt Norrlands och Roslags Compagnierne, som måst för då

varande vice Ammiralens siuklighet, hvilken eljest til general munstringen öfver

desse compagnie!’ varit förordnad, kommit åt afstadna, til dess densamma år

1736 genom nu varande vice Ammiralen Ankarcrona är vorden förrättad; hvarjemte

Collegium förmäler, åt med ny generalmunstring, som nästla år skulle intiäffa,

til innevarande år för Riksdagens skull kommit att upskiutas.

Och hvad generalmunstringarne öfver de värfvade Compagnierne under

Siö Militien, samt års munstringarne öfver timmermännen angår, så skola de samma

äfvenväl likmätigt högstbemelte Instruction årkn vara förrättade, och Collegium

om de förra, hvarje gång för sig, enligit Förordningar ne dess underdåniga berättelse

hafva afgifvit; skolandes ock alla öfriga månatelige samt andre munstrin

-

XIII

gar, som genom Instructionerne föreskrefne äro, i den ordning, som derom blifwit

stadgat, behörigen wara wärkstält.

Dessutom har Ammiralitets Collegium under denne hufwudomständighet innefattat

en berättelse

l:o) Om Militair Staten i gemeen och

2:o) Om Båtsmanshållet, — — — — — ■— — — — — — —

Båtsmanshållet beträffande, så förmäles

Do) Åt båtsmansindelningen wid den sidst eller år 1735 hållne general

munstringen med Indelningen i Blekinge och Södermöre, effter nu mera frami.

Baron och Prsesidenten von Psilanders, som samma general munstring hade förrättat,

til Eder Kongl. Maij:t derom insände berättelse af den 5 Maji 1736, hwilken

til Collegii underdåniga utlåtande blifwit remitterat, — förefallit l:mo åt en

del Rusthållare andragit, som skulle deras ägor och lägenheter wara så swaga,

åt de intet kunna swara emot den årliga Jordeboks och hemmantals räntan, hwarföre

de ock anhållit om förmedling och understöd til deras båtsmäns hållande,

antingen af några oindelta hemman, der de finnas skulle, eller i penningar, emedan

de i annor händelse ej skola längre derwid kunna uthärda; J afseende hvaruppå

munsterherren ock styrkt dertil, åt om orsakerne och beskaffenheten af sådana

hemmans föregifna sämre wilkor, måtte genom wederbörande Landsbetiente

undersökas, och i fall deras klagan skulle finnas grundad, betänkande infordras

på hvad sätt de må kunna hielpas, innan deras hemman i ödesmål råka. 2:o

skal wara befunnit, åt åtskilliga små hemman under båtsmansindelningen i Blekinge,

hwilkas ränta till föga mer skal bestiga, än twå trediedelar eller hälften

af det, som på en hel båtsman bestås, icke desto mindre äro indelte åt prestera

eu hel båtsman, skolandes dem wäl genom Jndelningswärket, wara i penningar

så mycket contant tillagt, som brister på räntan uti det som räknas på en båtsman;

men desse Rusthållare skola sig »beklagat, åt deras vilkor uti båtsmanshållet

äro långt sämre, än de större hemmanens, som öfwerränta till dessas understöd

erlägga, derutinnan, åt de större hafva icke allenast hemmans bruk och ränta,

som swara emot båtsmanshållet, utan ock deröfver; men de små hemmanen få

allenast tilskott i penningar, hwarwid dem icke desto mindre åligger, åt lika med

de större hemman lega, löna, kläda och utreda båtsmannen, och på sina egna

ägor lemna honom nöjaktigt torpställe; samt det samma uppsätta och wid mackt

hålla, hvarföre de anhållit om jemkning härutinnan til proportionerlig last och

tunga af båtsmanshållet pa de större och smärre hemman effter sielfwa hemmantalen

och deras Jordeboksränta, utan åt ränta i bruk och ränta i penningar, må

anses för jemngoda^ hvilken ansökning munsterherren för sin del tyckt wara billig

och kunna wärkställas, utan rubbning af indelningswärkets styrka, som han funnit

C

XIV

i annor händelse snarare löpa äfventyr af förminskning genom de mindre hemmans

befarade undergång i längden; och åt fördenskull wederbörande Landsbetientes

förslag til den påstådde jemkningen borde infordras.

Ofwer desse twenne sistnemde omständigheter hafwa Riksens Ständer utom

hwad i Riksdagsberättelseu blifwit anfördt, infordrat Ammiralitets Collega särskilta

utlåtande, som oelc dermed inkommit och hilagt Siö Militise Contoirets underrättelse;

hwaraf Riksens Ständer val funnit en stor olikhet rotarne emellan, och åt

detta alt ankommer på brefvexling med Landshöfdingarne och Cammar Collegio,

innan Ammiralitets Collegium sig häröfwer kan utlåta; men som denna begiärte

jemkning ej kan verkställa®, med mindre antingen antalet på Båtsmännen wärkeligen

skulle minskas, eller ock de öfriga Rusthållarne betungas med swårare båtsmanshåll,

än de förr hälft, hwilka bägge mål äro emot förra Kongl. Förordningar,

Båtsman Contraeter och Riksdagsbesluter stridande, hwartil kommer, åt ehwad

jemkning och kunde ske, den dock näppeligen stode åt inrättas på sådant sätt åt

icke någon skulle tycka sig hafwa fog öfwer slik olikhet att klaga, kunnandes äfwenwäl,

om en ändring uti Jndelningswärket skulle företagas, hela wärket omsider

råka uti obestånd; Altså kunna Riksens Ständer så mycket mindre i underdånighet

styrka Eder Kongl. Maij:t til den nu sökte jemkningen, som ingen orsak är,

hwarföre Rusthållarne, hwilka under hela det förflutne kriget med den faststälte

Jndelningen kunnat uthärda, nu uti fredstiden med den ordinarie karlen eij skulle

kunna uthålla. 3:o) förmäles åt båtsmännen höra åtniuta af Rusthållarne i Callmare

Lähn och Södermöre Eu tunna Råg och en tunna korn, räknat til 2 dahkr

8 öre Silf:rmt tunnan, samt twå lass hö til En dahkr Silf:rmt lasset, effter Jndelningswärket,

och åter i Blekinge En tunna råg och en tunna korn till tre dahkr

S:mt och allenast ett lass hö till En dahkr Silkrmt, hwilka persedlar de måste

Rusthållarne ej annorlunda än i penningar til förenämnde Cronowärdering skola

utgiöra: J anseende hwartil Båtsmännen anhållit, åt antingen få niuta den dem

anslagne spanmålen in natura, eller ock penningar derföre effter hwarje års markegång,

emedan wid båtsmanstorpen, särdeles i Blekinge, intet så stort utrymme

skal finnas af åker och äng, åt de deraf in natura skola kunna hafwa Spannemålen

och höet som dem bestås: hwarföre munsterherren i underdånighet föredragit,

åt wid början af Jndelningswärket 1684 och 1685 skall hwarje Båtsman af Blekingske

Jndelningen blifwit bestådt 36 dahkr Silkrmts Löhn och underhåll, som

1687 til 27 dahkr 16 -|. Silkrmt och 1695 til 24 dahkr Silkrmt blifwit minskade,

som dem nu bestås, och derföre wissa persedlar till ett wist prijs blifwit utsatta

hwarunder Spannemålen begripes, hwaraf skall kunna slutas, det persedlarne in

natura borde utgiöras att lätta afsaknaden genom lönens minskning, utom hwilket

ock munsterherren till Eders Kongl. Maij:ts nådiga behiertande anmält, huruledes

när swåra år infalla, och båtsmännens Spannemål blir dem allenast till 2l å 3

dahkr Silkrmt tunnan betalt, men de deremot måste kiöpa Spannemål af Rust

-

XV

hållarne sielfwe eller andre til 4. 5. å 6 dahkr Silf:rmt eller mera tunnan och höet

proportionaliter, deras masta Lön eller wår och höst penningar derigenom gå

bort endast för desse persedlar, hwarföre munsterherrn äfwen i underdånighet

hemstält, om icke Eder Kong!. Maij:t i nåder skulle täckas, detta ärendet närmare

företaga, samt i nåder så förordna, åt båtsmännen wid infallande dyr tid eij inäga

komma åt lida för stor nöd och trångmål, utan med spannemålen och höet in

natura blifwa benådade. 4:o) Skola båtsmännen hafwa giordt underdånig ansökning,

åt wid upfordringar til tienstgörande, få för sina personer af Rotarne niuta

fri skiuts til rendez vous platsen, hwilket ock munsterherren i lika underdånighet

tilstyrkt; såsom ock Ammiralitets Collegium, hwad berörde twenne senare klander

angår, i anseende til de af general munsterherrn andragne omständigheter,

förment, åt Jndelnings båtsmännen derutinnan kunde willfahras.

Sedan Riksens Ständer om desse omständigheter giordt sig noga underrättade,

hafwa Riksens Ständer altsammans i behörigt öfwerwägande tagit; Och hwad

båtsmännens begäran widkommer, åt få niuta den dem anslagne spannemålen in

natura, eller ock penningar derföre, effter hwarje års markgång, så emedan, utom

det uti Lands Contoirets till Rusthållarnes och Båtsmännens effterlefnad meddelta

uträkning, effter 1694 års inrättade båtsmansindelning uti Blekinge, huru mycket

hwart och ett hemman bör för des årliga ränta årl:n betala til sin Jndelningsbåtsman

tydehn utsatt är, och (det) båtsmannen i god och ond tid skäl låta sig nöija,

enär Rusthållaren betalar honom tre dahl:r Silfrrmt för hwarje tunna spannemål

och En dahkr Silf:rmt i stället för höet: Eder Kongl. Maij:t jemwäl uti dess

nådige resolution på allmogens allmänna beswär, dat. den 28 Junii 1731. § 37,

så wäl som på allmogens i Blekinge: då giorde ansökning, åt likmätigt 1685 års

Reglemente, årkn i ond och god tid, med tre dahkr Silf:rmt tunnan få betala de

Båtsmännen tillagde twå tunnor spannemål af Råg och korn, i nåder förklarat,

det Jndelningsbönderne i Blekinge och Callmare Lähn ej äro plicktiga åt betala

Båtsmannens under Lönen beräknade spannemål, effter 1723 års Kongl. Förordning,

emedan bemelte af wederbörande åberopade Förordning egentligen handlar

om afrads spannemålens betalande til Cronan samt Jndelningshafwaren och båtsmännen

i berörde Lähn eij äro Jndelningshafware af bondens ränta; Fördenskull

kunna Riksens Ständer i underdånighet ej eller härutinnan styrka til någon ändring,

utan äro af den tankan, åt båtsmannen med den honom årl. i penningar

tillagde tiugufyra dahkr Silkrmts Lön bör hafwa sin nödtorftiga utkomst, hälst han

desutom niuter sine nödige och frie husrum samt kålhaga wid torpet, och hafwer

tilfälle åt til sin bättre utkomst genom arbete något förtjena; Lärandes hwar och

en Rusthållare af ömhet för dess båtsmans bibehållande och understöd, enär årswäxten,

i anseende till det ringa där i orten befintelige utsädet sådant tilåter, wäl

tilse, om han kan meddela båtsmannen någon spanmål i stället för tre dahkr

Silf:mt tunnan, men emot Rusthållarens wilja och wilkor bör båtsmannen slikt ej fordra.

XVI

Widkommande båtsmannens ansökning, åt wid upfordring til tjenstgörande

få för sine personer af Rotarne niuta fri skiuts til rendesvous platsen; Så finna

wäl Riksens ständer åt Rusthållarne emot 7 § af 1690 års Reglemente om båtsmanshållet,

icke kunna dertil förplicktas, emedan de, i följe deraf, allenast äro

skyldige, åt så offta båtsmännen på tåg och resor uppfordrade blifva, förbielpa

deras trots til sammelplatsen; dock som de til trotsen hörande persedlar icke äro

flere än hästen dem jemte karlen fogekn kan bära; ty förmoda Riksens Ständer

åt Rusthållarne, då hastig upfordring påkommer, och båtsmännen långväga från

sammelplatsen boende äro, lära wid slika tillfällen dem forthielpa, hörandes dock

ingen båtsman, af Rusthållaren emot dess samtycke och fria wilja påstå någon fri

skjuts för sin egen person.

2:o) Anförer Ammirälitets Collegium angående de mål, som röra båtsmansRoteringen

— —--- — — — — — —--— —--- - _ _ __

Stormäcktigste allernådigste Konung

Eders Kongl. Maij:ts

allerunderdånigste och troplicktigste

undersåtare och tienare

på Ridderskapets

och adelens vägnar

Carl G. Tessin

h. t. Landt Marskalk.

på Prästeståndets

wegnar

E. Beneelius

i talmans ställe.

på bonde ståndets

vägnar

Olof Håkansson.

på Bårgare Ståndets

vägnar

P. Aulcevill.

Stockholm den 16 Januarii 1739.

XVII

Bil. VIII.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 8.

Till Ammiralitets Collegium angående någre mål,

som röra Båtsmansliållet i Riket.

Fredrich etc. I anledning af Riksens Ständers underdånige yttrande af

den 16 sidstl. Januari angående det, som I uti Eder Riksdags berättelse anfördt

rörande Siö Militaire, wele Wij hafwa lemnat Eder följande til underdånig efterrättelse.

l:o. Beträffande en del Rusthållare^ i Blekingen och Södermöre anhållande

om förmedling och understöd til deras båtsmäns underhållande, emedan deras

ägor och lägenheter skola wara så swaga, åt de intet swara emot den årlige

jordeboks och hemmantals räntor, jämwäl åt en jämkning emellan hemmanen i

Blekinge ske måtte til proportionerlig last och tunga af båtsmanshållet på de

större och smärre hemman efter sielfwa hemmantalen och deras jordeboks ränta,

utan åt ränta i bruk och ränta i penningar må ansees för jämngoda såaldenstund

en sådan jämkning ej kan wärkställas, med mindre antingen antalet af Båtsmännen

wärkeligen skulle förminskas, eller ock de öfrige Rusthållare betungas med

swårare båtsmanshåll, än de förr haft, hwilka begge mål äro emot förra Kongl.

Förordningar, Båtsmans Contraeter och Riksdagsbesluter stridande, hwartil kommer,

åt ehwad jämekning ock kunde ske, den dock näppeligen stode att inrätta

på sådant sätt, åt icke någon skulle tycka sig hafwa fog öfwer slik olikhet åt

klaga, kunnandes äfwenwäl om en ändring uti indelningswärket skulle företagas,

hela wärket omsider råka uti obestånd: Fördenskull" kunna Wij nu så mycket

mindre samtycka til den sökta jämkningen, som ingen ordsak är, hwarföre

rusthållarne, hwilka under hela det förflutne kriget med den faststälte Indelningen

kunnat uthärda, nu uti fredstider med den ordinarie karlen ei skulle

kunna uthålla.

2:o. Kunna Wij intet samtycka til Båtsmännens ansökning åt af Rusthållarne

i Calmare län, Blekinge och Södermöre in natura niuta den dem anslagne Spannemålen,

eller ock penningar derföre efter hwarje års markegång, emedan utom det

åt uti Lands Contoirets till Rusthållarnes och Båtsmännernas efterlefnad meddelte

uträckning efter 1694 års inrättade Båtsmans indelning uti Blekingen, huru mycket

hwart och ett hemman bör för dess årlige ränta årl. betala til dess indelnings

Båtsman, tydeligen utsatt är, det båtsmannen i god och ond tid skall låta sig

nöja, enär Rusthållarne betala honom 3 d:r Sant för hwarje tunna Spannemål och

XVIII

1 d. S:mt för höet, hafwe Wij jämwäl uti Wår nådige resolution på allmogens

allmänna beswär af den 28 Junii 1731 § 37 så wäl som på allmogens i Blekinge

då giorde ansökning åt likmätit 1685 års reglemente åhrl. i ond och god tid få

med 3 d:r Sant Betala de båtsmännen tillagde 2 tunnor Spannemål af Råg och

korn, i nåder förklaradt, det indelningsbönderne i Blekinge och Calmare Län ei

äro plicktige åt betala Båtsmännens under lönen beräknade Spannemål efter 1723

åhrs förordning emedan bemälte af wederbörande åberopade Förordning egenteligen

handlar om afrada Spanmålens betalande till Cronan samt indelningsliafwaren

och åt Båtsmännen i berörde län ei är indelningshafvare af Bondens ränta.

Och kunna Wij intet annat finna, än att båtsmannen med den honom årligen i

penningar tillagde 24 d:r S:mts lön bör hafwa sin nödtorftige utkomst, hälst han

dessutan niuter sina nödige och frie husrum samt kålhaga wid torpet, och hafwer

tillfälle, åt til dess bättre utkomst genom arbete något förtiena, lärandes hwar

och en rusthållare af ömhet för dess Båtsmans bibehållande och understöd enär

åhrswäxten i anseende til det ringa där i orten befintelige utsädet sådant tillåter,

wäl tilse, om han kan meddela Båtsmännen någon Spanmål i stället för 3 d:r S:mt

tunnan, men emot Rusthållarnes wilja och wilkor bör Båtsmannen slikt ei fördra.

3:o. Wij finne wäl åt Rusthållarne emot 7 § af 1690 års Reglemente om

båtsmanshållet. icke kunna förplicktas åt låta Båtsmännen wid upfordring til tienstgiörande

niuta fri skjuts för deras personer til rendes vous platsen, emedan de i

följe deraf allenast äro skyldige åt så ofta båtsmännen på. tåg och resor upfordrade

blifwit, förhielpa deras tråss til sammelplatsen; dock som de till Tråssen

hörande jiersedlar icke äro flere än hästen dem jämte karlen fogeligen bära kan;

Så förmode Wij åt Rusthållarne då hastig uppfordring påkommer, och båtsmännen

långwäga ifrån Sammelplatsen boende äro, lära wid slike tillfällen forthielpa

dem, börandes dock ingen båtsman af Rusthållarne emot dess samtycke och fria

wilja påstå någon fri skiuts för dess egen person.

Stockholm i RådCammaren den 14 Februari 1739.

FRIEDRICH.

A. Falcker.

XIX

Bil. IX.

Utdrag af Iiiksr egistr a tur e t N:o 9.

Till Amiralitets Collegium ang:de åtskillige mål,

rörande sjö-milicen.

Fiuedrich etc. etc. etc.

Riksens Ständer hafwa genom underdånig skrifwelse af den 22 Aug. sidstledne

gifwit Oss sina tankar wid handen öfwer följande mål, som uti Eder Riksdags

Berättelse äro anförda, rörande sjömilicen.

1. Berätten J, det båtsmännen af indelningen i Blekingen och i Södermöre

wid senaste General Mönstring förnyat deras gamla ansökning, att få njuta deras

spannemål och hö in natura hwilken ansökning, som then wid förra Riksdagen af

Oss redan den 14 Februarii 1739, i anledning af Riksens Ständers tå giorde underdåniga

tillstyrkande på thet sättet blifwit afgiord, att förbemrte Rusthållare för

Spannemålens och höets lefwererande in natura blifwit befriade, så bör thet

therwid förblifwa.

Stockholm i RådCammaren den 16 December 1741.

Under Hans Maij:tts etc. etc. etc. frånvaro

LAGERBERG, CRONSTEDT, ÅKERHIELM, LÖWEN, ROSEN, E. WRANGEL.

CEDERSTRÖM, POSSE, C. EHRENPREUS, A. J. WRANGEL, I. GYLLENBORG.

A. Falcker.

XX

Bil. X.

Utdrag af Riksregistraturet N:o 10.

/

Till Amiralitets Collegium angående Båtsmänner

i Blekinge och Söder Möre, samt lotsar och gratialister

i desse län.

Gustaf etc. etc. etc.

I anledning af Edert underdåniga utlåtande den 29 sistlidne Novembris

öfver afledne Prsesidentens och Conimendeurens med Wår Swärds Ordens Stora

Kors Grefve Eric Sparres ingifne underdånige Berättelse, rörande den honom updragne

General Mönstring med Båtsmännen vid Indelnings Compagnierne i Blekinge

och Södermöre samt lotsar och gratialister i desse Län, wele Wi uti följande

omständigheter lämna Eder Wårt nådiga förordnande till underdånig efterrättelse:

Hwad först angår Prsesidentens underdåniga hemställande, rörande Båtsmänners

rättigheters undfående in natura, i stället för de faststälte 24 daler Silfvermynt

årligen för hvarje karl; Så ehuru Båtsmännen i desse län uti detta ämne

kunna wara märkeligen lidande, hvilket äfven kan hafva en skadelig värkan på

Rikets tjenst; Dock som Wi, enär detta mål den 26 Oktober 1772 -warit under

Wår särskilte Nådiga pröfning, funnit betänckeligt, åt tillåta någon ändring uti

Rusthållarnes genom flere Kongl. Resolutioner wundne stadfästelse å sättet till

deras skyldigheters utgjörande för sine Båtsmän; Så pröfve WI äfven nu bäst

wara, åt härmed efter förra wanligheten förhålles, hälst WI ock genom Nådigt

Bref af sistnämnde dato anbefalt wederbörande Landshöfdingar, åt med godo söka

förmå Rusthållarne till all omsorg för sine Båtsmän, hvaraf WI således förwänte

en god wärkan. Icke desto mindre och som General Mönsterherren nu på öfvertygeligt

sätt anmält Rusthållarnes ovilja och Båtsmännens lidande genom en mindre

förswatlig utredning; Så wele WI till förekommande deraf härmed stadga, åt wilkåren

emellan Rusthållaren och dess Båtsman, då den prsesenteras, bör uti Lands

Cancelliets diario anteknas, hvilket i förefallande twistigheter altid blifver ett rättesnöre

för den föres skyldigheter, och en mera trygghet för Cronan, att af en wäl

utrustad karl hafva nyttig tjenst. Om hvilken författning I altså hafven wederbörande

Landshöfdingar åt förständiga.

WI befalle etc. Stockholms Slott den 22 Januari 1776.

GUSTAF.

1 C. Wadenstierna.

i

XXI

Bil. XI.

Utdrag af

Stormägtigste Allernådigste Konung.

Eder Rongl. Maij:tts Amiralitets Collegium får härjämte i underdånighet

aflemna det underdåniga utlåtande, som Eder Kongl. Maij:tt genom nådig remiss

infordrat uppå den underdåniga Berättelse Amiralen och Commendeuren med

Eder Kongl. Maij:tts Sverdsordens Stora Korss Grefwe Wrangel afgifwit, öfwer

den af honom förledit åhr förrättade General munstring med Båtsmans IndelningsCompagnierne

i Bleking och Södre Möre.

Framhärda med underdånigste nit och vördnad

Stormägtigste Allernådigste Konung

Eder Kongl. Maij:tts

allerunderdånigste tropligtigste

tjenare och undersåtare''

C. Falkengrén.

J. Nordenankar. Jacob Ceder ström. G. I. Niitxow. I. G. Dahlin. Olof TroiUus.

I. D. S u n d i n.

Stockholm den 9 October 1782.

Ad 4:um Bekläduingen uti det ständige Båtsmanshållet, bestående af Indelningen

uti Bleking och Södre Möre i Callmare Lähn, samt Roteringen uti de öfrige

Rikets provinser har wäl ifrån första början warit bygd på enahanda författning

i den vägen, åt Rust och Rotehållarne borde vid upfordringar til Kronans

tjenst, utreda deras Båtsmän med kläder in natura, men för närvarande tid

efterlefwes detta icke af andre, än Rotehållarne i Städerne och på Landet, enligt

1690 åhrs Contract, i följe hvaraf Städerne bestå sine Båtsmän blådt kläde samt

LandtRotarne.vallmar, grådt eller blådt efter nya Svenska drägten, när de till

D

XXII

tjenstgöring upbådas, utom 3 åhrs persedlarne af hänge matta, täcke och Bullfång

eller kappråck: deremot och ehuru Rusthållarne wid Indelningen i Bleking

och Södre möre i stöd af 1685 års Contraeter stådt i lika förbindelse, i anseende

till Indelnings Båtsmännen, så har dock i senare tider den ändring deruti skjedt,

att Indelnings Båtsmannen sjelf måste hålla sig med kläder för de under dess

årlige lön af 24 D:r Smit begrepne beklädningspeningar, som i Bleking äro utsatte

till Fem D:r S:mt och i Södremöre till Sex D:r 16 •]. S:mt årligen.

Denna ändring härleder sig ifrån de frihgter, som Rusthållarne oaktat förbudet

uti 10 § af 1695 (1685) åhrs Contract, för sig utwärckat wid Riksdagar, likmätigt

Kongl. Maij:tts resolutioner d. 28 Juni 1731, d. 14 Februarii 1739, d. 16 December

1741 och 29 Juni 1752, hwileka alla gå der på ut, åt Indelnings Båtsmannen

bör låta sig nöija med nyssnämde 1685 åhrs Beklädningspeningar, och för Spannemålen

af Råg och Korn i ond och god tid icke undfå eller begjära mera än 3

D:r Sant tunnan.

Detta har således på en gång förordsakat Båtsmannens lidande och klagan,

som icke ännu kunnat närmare afhjelpas, än åt Eder Kongl. Maij:tt d. 22 Januari

1776 i nåder tillåtit Båtsmannen, åt wid antagningen i Lands Cancelliet förbehålla

sig de förmåner och rättigheter, som dess nödtorft fordrar.

Derigenom hafwa dock Båtsmännens swårighoter så litet kunnat lindras,

som det warit dem möijeligt, åt af egne medel skaffa sig nödige kläder, och nu

gifwer äfwen motstående berättelse närmare tillkjänna, huru de wid General munstringen

gjorde föreställningar ingenting wärekat hos allmogen, samt åt de ibland

dem warande Stånds Personer, som yttrat någon böijelse derföre, åt gifwa sine

Båtsmän kläder af blått kläde, ändå icke willja sig dertill beqwäma annorlunda,

än åt sådane kläder skola hålla ut 6 å 9 åhr, emot det åt beklädningspeningarne

indragas.

Ett wilekor i sig sjelft så mycket mera obetydeligt, som det icke kan bestå

med Indelnings Båtsmannens utkomst wid årlige upfordringar, utan understöd af

Släpekläder, som efter Stat endast bestås Rote Båtsmän under Commenderingar

på åhrstjenst wid Kongl. Skjeppswärfwet, hwarifrån Indelnings Båtsmän, som förnämligast

böra brukas till Skjeppsupptacklingar och SjöExpeditioner, äro befriade,

men hwad häldre är, så kan ett slikt anbud af StandsPersoner, som utgjöra en

ganska ringa del af Indelnings Rusthållare, föga eller intet befrämja den allmänna

likheten i beklädningen.

Med denna anstalt påsyftas nu icke någon nyhet eller blotta snyggheten,

utan hufwudsakligen Rusthållarnes och manskapets sanskyldiga bästa, som egenteligen

beror på Båtsmännens upmuntran och Conserwation, hälst denna Corps af

2301 Indelnings Båtsmän anses för kjärnan af Örlogs Flåttans Sjöfolck, och således

intet angelägnare kan wara, än åt de förswarligen beklädas, för åt utan äfwentyr

kunna fullgjöra deras skyldigheter på SjöExpedition och derwid alltid wara för

-

XXIII

säkrade, åt oförminskat få till godo njuta deras rättigheter, utan åt wara underkastade

obilliga Rusthållare egenwillighet, som gådt så långt, åt de också undandragit

sig de äldsta skyldigheter åt in natura til Båtsmannen utgjöra små persedlarne

af skjortor, skor och strumpor.

Ett sådant förfarande kan så mycket mindre förenas med Båtsmans Contracterne

för Bleking och Södre möre af d. 27 April 1065, som de, enligt hosgående

utdrager N:ris 1 och 2 äro alldeles tydelige och ovillkorlige deruti, åt

Bonden eller hemansåboen bör vid ut Comenderingar förse dess Båtsman med

sådan beklädning och ordinarie klädespersedlar, som uti Poletten äro föreskrefne;

På det ock så hwarken Rusthållaren eller Båtsmannen måtte gå hvarannan för

nära, har sedermera genom Kongl. resolutionen d. 16 Martii 1695, N:o 3 till bägge

delarnes säkerhet blifvit utstakat, åt Båtsmannens Lön, underhåll och beklädning

eij skulle öfverstiga 24 D:r Slint, men ingalunda uphäfdes dermed Rusthållarnes

förbindelse efter 1685 åhrs Contract, åt gifva Båtsmannen kläder in natura, utan

fast mera ålades Rusthållarne ånyo genom samma 1695 åhrs Kongl. resolution, åt

rätta sig efter Amiralitets Collega och Landshöfdingens reparation och fördelning,

emedan det på dem ankom, åt determinera hvilcka persedlar Rotarne skola anskaffa,

samt för huru högt pris det ena med det andra Båtsmannen skall beräknas;

och ehuru priserne då voro med persedlarne sammanbundne, så skjedde

dock sådant icke till skada och förminskning för Båtsmannen, utan tvärt om till

dess villkors förbättring, emedan PeniDgen den tiden räknades för säkrare och

förmånligare, än Räntepersedlar, utom det den tidens mynt och varuvärde voro

så mot svarande, åt Rusthållare och Båtsmän funno sig lika belåtne, antingen det

ankom på persedlar eller peningar.

Nu åter, då denna jämnvigt emellan peningar och persedlar icke existerar,

och 1685 eller 1695 åhrs beklädningspeningar nu för tiden uti Indelnings Båtsmannens

hand icke äro de samma, som de förr varit, men Rusthållaren tvertom

af lord och hemmans Räntan, för hvilcken han till Båtsmans hållande indelt är,

obehindradt får skjÖrde den möijeligaste vinst genom ett upstigit och allmänt

gnällande varupris på alt hvad afvel och afkomst heter; Så kan Collegium för

dess de], sedan Ståndspersonerne och allmogen, vid General munstringen blifvit

hörde, och alla möijelige föreställningar dem dervid af General munsterherren

och Landshöfdiugen, blifvit utan värckan gjorde, i underdånighet eij annat än

till Eder Kongl. Maij:tts nådiga godtfinnande hemställa, om icke 1685 åhrs Contraeter,

utan afseende på de sedan den tiden emellankomne förklaringar och resolutioner,

måge åter sättas uti deras fulla kraft och värckan i så måtto, åt Rusthållarne

hvart åhr förse Båtsmannen med sådane beklädnings persedlar in natura,

som Contracterne föreskrifva, och åt Rusthållarne i Bleking tillåtas, åt i stället

för Buldan gifva deras Båtsmän vallmar till kläder, lika med Rusthållarne i Södre

möre, dock åt Rusthållarne om de icke vidja b''estå> blådt, utan grådt vallmar

XXIV

till kläder, så böra de ändå wara skurne oeh gjorde efter det af Eder Kongl.

Maij:tt i nåder fastställte Modellet.

Derigenom blifwer Indelningswärcket icke på minsta sätt rubbat, utan fast

mera styrkes och befrämjas det ändamål, som ifrån början med Båtsmans Indelningen

i Bleking och Södrc möre warit påsyftat.

Bil. XU.

Utdrag af Rilcsregistraturet N:o 12. •

Till Cammar Collegium. Swar om botsmans Jndehlningen

i blekinge och Söder mölire.

Carl etc. Wår synnerliga ynnest etc. Eder underdåniga skrivelse af den

11 hujus hafwe Wy undfångit angående såwähl Monderingspertzeleme och botsmanslöhningarne,

som huruledes det i blekingen och Södermöhra inrättade wisse

båtsmanshållet må kunna bly understöd! och stadfästat, och aldenstund Wy aldeles

byfalle Edert derwyd gifne underdånige sentiment, så äre Wy ock i nåder

tillfreds hvad det första wydkommer att det wydden seenare Jndehlningen Allmogen

och botsmännen emellan fattade Contingent, må i så måtto bly lindrat, att

i stället för 36 daler Sunt som botsmannen skulle hafwa åt undfå af bonden uti

Freds- och ofredstyd han sig skall låta benolja med 27 daler 16 öre S:mt och

för det andra att i stället eftter den förra Jndeelningen de stora hemmanen af

20 dal. och däröfwer måste hålla twenne botsmän som dem alt för odrägligt skall

falla, räntan till ett sådant botsmanshåld må anslås ifrån 17 till 20 dal. S:mt på

hwar båtsman alt efttersom hemmanen till mantahlet äre stora och goda till, så

åt på de store ifrån dubbla och till 5j8 hemman inclusive måge beräknas 17 dal.

S:mts ränta på hvar båtsman, dock åt de intet mera än med een karl på gården

skole blifwa graveräde och den öfwerskjutande räntan i penningar utbetala;

Sedan ock åt på 5|8 dels 3j4 dels och 2j3 dels hemman, hwilke äfwenwähl med een botsman

på hwar gård blifwa belastade, måge anslås 18 dal. S:mts ränta på hwar

båtsman desslykest på 5j8dels hemman 19 dal. och uppå de mindre ifrån halfwa

till 1,8 dels inclusive 20 dal. Sunt ränta på hwar karl hwilke sidste kunna undfå

XXV

sin fyllnad af öfverskåttet som de stora hemmanen de där ränta mehr än 17

och 18 dal. Sant gifva från sig och i penningar bore utbgöra. För det öfrige

sköte de små hemmanen af hvilke tvänne om een botsman blifwa tillsamman

förde vara i proportion af räntan lyke dehlachtige både i karlens anskaffande

och husens upbyggiande så vähl som penningarnes utgörande till botsmannen

oachtat han hoos eendera, där som bäste beqvämbligheeten finnes, undfår sit rätta

heemwist; förmodandes Wy således åt denna förminskningen ifrån 36''till 27 1|2 dal.

i landet icke allenast lärer känna een stoor lysa utan ock att botsman shållet eftter

denne samme bewillningen lykvähl blifwer satt uppå så fastan foot att det alt

framgeent må kunna bly stånkande, hvarutinnan Wy så mycket mera bly styrkte

som J berätten att Landshöfding Klerk skall wyd båtsmanshållets inrättande i

Södermöhre reflecterat på hemmanens godheet och willkohr och i proportion af

hvart ocrh et hemmans Egenskap uti indehlningen anslagit räntan, så att Wy derigenom

intet tagit någon afsaknad eller afgång öfver 17 dal. Sirat på karlen, fast

räntor af somblige hemman därsammastädes till 24 dal. Sunt uppå een botsman

äre blefne anslagne, så vyda däremot de allenast bekommit 12. 13 och 14 dal.

Sunt ränta hvarest hemmanens beskaffenheet och Willkohr hafva varit bättre,

eftersom Wy ock uppå bemite Ammiral Klerks ansökiande nådeligen tilläte åt de

ännu oindehlte 87 D:r 21 öre Sunt plåckräntor som äre i behåld, måge antingen

till de svagaste botsmanshållen fördehlas, eller åhrligen såsom reserve Penningar

bevaras att dermed hjelpa de på hvarjehanda sätt afsigkommande botsmanshåld,

hvilketdera som bäst kan komma till pass, allenast dess indelilniug blyr beständig

och Wy alltid kunne hafva et säkert och oafkårtat båtsmanstahl åt tillgå.

Det är fördenskull härmed till Eder Wår nådige Willia och befallning åt J härom

behörige ordres till vederbörande läte afgå, ätt detta forderligast må bly effectuerat

och indehlningen däreftter inrättat och fäststält. Hvarmed etc.

Datum Stockholm den 18 Juni 1687.

CAROLIN.

L. Wallenstedt.

Bil. N:o 1.

Jemoförefse-TabeiS

öfver den i Båtsmans-kontrakt och Kongl. Förordningar bestämda

Lega och Årslön.

Båtsman s- Kompanier.

Kontrakt, Förordningar

m. in.

Högsta

Lega.

i °

I Årslön.

Anmärkningar.

Daler

Kpmt.

Daler

Kpmt.

Blekinge

sex

Indelta Kompanier.

1685 den 27 April.

Kongl.Resolution och För- ordning.

150

24

Blekingska båtsmans- hållet var ursprungligen

inrleladt på trenne kompa- nier, men blef sedermera

enligt Kgl. Bref d. 19 Nov.

1845 organiseradt på sex.

Legan är, jemnlikt Kgl.

Brefv. den 10 Febr. 1824

7:de punkt., beroende på

aftal.

Södra Möre

tre

Indelta Kompanier.

1685 den 27 April.

Kongl. Resolution och För- ordning.

100

24

Om legan, se ofvan.

Hallands

två

Roterings-

Kompanier.

1739 de''n 16 Januari.

Kongl. Stadfästelse å Kon- trakt.

60

24

Om legan, se ofvan.

Bohus Läns

två

Roterings-

Kompanier.

1739 den 16 Januari.

Kongl. Stadfästelse å Kon- trakt.

60

24

Om legan, se ofvan.

Norrlands

fyra

Roterings-

Kompanier.

1688 den 2 Mars.

Kongl. Konfirmation på Af- handling.

100

24

Om legan, se ofvan.

Samtlige

öfrige Kompanier.

1690 den 23 Maj.

Kongl. Förordning.

60

24

Om legan, se ofvan.

Bil. N:o 2.

Jemnförelse-Tabe!!

öfver det i Båtsmans-kontrakt och Kongl. Förordningar bestämda

Torp och Hemkall.

Båtsmans-

Kompanier.

Kontrakt

eller

Förordning.

T o r p.

H e in k all.

| A n märkningar.

ce

a

skj

CD

bd

o

eu

p:

CO

C Cu

» o

t-1

p

Pu

CD

t"4

O

frq

n

4? w

p I

Åker.

Äng.

g

C

C?

CD

e-t-

o>

P Ci

C

eu ■

o

p:

Po s-J

£3 C-i

''P S

Tunnor

Spanmål.

Sommarlass

Hö.-

K

ds

5"

''

i

5 g

O

Blekinge

sex

Indelta

Kompanier.

1685

den 27

April.

1

1

1

2

1

i

lass.

Enl. punkt. 15 o. 16 i Kgl. Förordn. 2 ‘|4 1685, skall båtsman hafva hemkall samt hus- rum och nödig vedbrand hos bonden, om hemmanet njuter frihet; eller om vådeld öfvergå!- batsmanshusen, intill dess desamma blifva återupbygde.

Gen. Kgl. Brefvet 26|10 1858 stadfästes en öfverenskommelse med rusthållarne om torp- husens storlek och beskaffenhet samt kåltäppans areal. — Jfr Kgl. Br. 22|12 1858.

Södra Möre

tre

Indelta

Kompanier.

1685

den 27

April.

1

i

1

1

1

1

1|2 t:lds

utsäde.

För 2

sommar- lass Hö.

För

o

Kor.

i

1

2

2

1

la-s.

Vedbrand och Gärdselfång, om det på egorna# finnes.

Om batsmanshusen genom vådeld blifva förbrände, skall roten hafva båtsmannen med

familj hos sig inqvarterade: dock endast till husrum och vedbrand. (Pag. 11 i Kgl. Förordn.)

Spanmålen, Höet och Halm, om Torp ej finnes.

Bonden skall bispringa båtsmannen med åkerns häfdande, i synnerhet om denne är

bortkommenderad eller genom dylikt arbete är härifrån förhindrad.

Hallands

två

Roterings-

Kompanier.

1739

den 16

J anuari.

1

1

1

X|-2 t:W.

Till 2

stackar

Hö.

Föi-

Ko

och

krea-

tur.

2 t:or Råg.

2 stackar.

1

lass.

Om ingen lägenhet finnes till hus, är roten skyldig hysa båtsmannen. (Pag. 7 i Kontr

Jfr Kgl. Br. >°J, 1824, 6:te punkt.)

Rågen och Halmen lemnas, om åker ej finnes; Höet för äng.

Bohus Läns

två

Roterings-

Kompanier.

1739

den 16

Januari.

1

1

1

:jo t:ld.

Till 2

stackar

Hö.

Föi-

Ko

och

krea-

tur.

2 t:or

Korn.

Om torphusen upbrinna skall roten förse karlen med husrum tills de åter upbygde äro.

Pag. 8 i Konto, stadgar 1 månads kost vid upbud; men detta är uphäfdt gen. Kgl. Br.

ia|7 1848, som endast tillstädjer nödig vägkost till samlingsplatsen.

2 t:or Korn gifves endast om Åker saknas. Jfr Kgl. Br. 1012 1824, p. I.

Kgl. Br. 12j,o 1852 och ll|8 1853 stadga om torphusens storlek och beskaffenhet.

Norrlands

fyra

Roterings-

Kompanier.

1688

den 2

Mars.

2 t:or

Spanmål.

2 lisprd.

Jeml. Kgl. Br. 10|2 1824, punkt. 3, tillåtes rotehållarne att, i st. f. de i 4:de och 5:te

punkt, af konti\ upräknade förmåner (kosthåll och släpklädning), åt sina båtsmän uplåta lä- genhet till torp å utmarken, att af dessa sednare så väl under tjenstetiden som sedermera mot

särskilt öfverenskomna vilkor innehafvas.

Samtlige

öfrige

Kompanier.

1690

den 23

Maj.

1

åtta alnar

nom knu- ;en jemte

farstuga.

1

för

2

Kor.

1

i

% t:ld

eller

till 2 kors

årsväxt.

Till 2

sommar- lass Hö.

För

Kor

och

rrea-

tur.

i

1

2 t: er

Spanmål.

1

1

lass

eller

tjog.

__ !

, Spanmål, Hö och Halm, der lägenhet till åker och äng ej finnes. (Konto-. 3:dje punkten.)

'' upbud nödigt underhåll i matsäcken. (7:de punkten.) — Åker och äng skall första gången

af roten minnas besådt och häfdadt; sedermera drager båtsmannen försorg härom. (2:dra punk- ten.) Vedbrand och Gärdsel efter nödtorften, så godt som det på hemmanets egor finnes.

Jfr Kgl. Br. 20|2 1739, hvari äfven rör:de båtsmännen stadgas, att de efter egarnes (båtsmansbål

larnes) invisning böra få nödig skog till stängsel och vedfång, när tillräcklig skog på egorna finnes.

Bil. N:o 3

Jemnföre!se-T a b e 11

öfver den i Båtsmanskontrakt och Kong!. Förordningar bestämda

Beklädnad, Utredning och Arbetsskyldighet.

Kontrakt

eller

Förordning.

Beklädnad och Utredning

Arbetsskyldighet

hos Rust- eller

Rotehållaren.

Bjitsmans-

Kompanier.

årligen.

hvart an- nat år.

hvart tredje år.

Buldans-

klädning.

Vadmals-

klädning.

Hampolärfts-

klädning.

Blå Mössa

eller Hatt.

Släpklädning

af Vadmal.

Karpus af

Vadmal.

Skjortor.

Par

Strumpor.

Par Skor.

Skott-hatt.

Blå Mössa

eller

1 Skottbatt.

Bullfång.

Täcke.

Vepa eller

Bya.

Hängmatta.

—

Lås tunn a.

Frivilligt

arbete.

Tvunget

arbete.

Anm ä rkni n gar.

Blekinge

sex

Indelta

Kompanier.

1685

den 27

April.

i

i

i

i

2

i

1

1

1

1

i

i

, . Hampolärftsklädning, som äfven munderingsklädning kallas, gifves vid utkommen-

aemng till örlog; Hängmattan samt Vepan eller Ryan »när uppfordringen blir»; — I fred gif- ves Vadmalskarpus i st. f. blå mössa, men i krig skall båtsmannen förses med blå mössa, hvar- emot bonden for karpusens erläggande det året är befriad. (6:te, 9:de och 11.-te punkt, af Kgl.

orordn. d. 27 April 1685). — Bonden är skyldig att taga båtsmannen, framför andra, i sitt

arbete, om han dertill är villig, och skall båtsmannen då åtnjuta fri mat för sin person samt

en släprock af groft vadmal. (12 punkt, i nämnda Kgl. Förordn )

Södra Möre

tre

Indelta

Kompanier.

1685

den 27

April.

1

2

i

1

1

1

i

Sjömilitiekontoret i Carlskrona upsats på hvad en indelningsbåtsman i Södermöre

bestas, dat. d. 18 Dec. 1774, uptager en Hatt hvartannat år.

Hängmattan samt Vepan eller Ryan gifves vid utkommendering.

Hallands

två

Roteriugs-

Kompanier.

1789

den 16

Januari.

i

i

i

2

2

2

1

1

i

i

Släpklädningen gifves när båtsmannen är hemma vid roten; om bonden behöfver

båtsmannen till arbete och denne är dertill villig, skall han derföre erhålla »skälig vedergäll- ning». (6:te och 8:de punkt, i Kontraktet.) B

Bohus Läns

två ,

Roterings- Kompanier.

1739

den 16

Januari.

i

i

i

i

2

2

2

1

1

i

i

. U Släpklädning af vadmal nät båtsmannen är hemma; om han hos bonden arbetar

»kost och betalning som annan legokarl». — (6:te och 7:de punkt, i Kontraktet).

Norrlands

fyra

Roterings-

Kompanier.

16S8

den 2

Mars.

i

2

\

1

1

1

1

i

i

i

klä d n in er !?at3man°en h.os bunden arbeta!'', erhåller han årligen, förutom kosthåll, en släp-

Kgl Kognfirm d 2 mTps 16^8) ’ P" StmmP°r ^ ^ P" Sk°r- (4:de °Ch 6:te pUnkt'' 1

Samtlige

öfrige

Kompanier.

1690

den 23

Maj.

i

2

2

1

1

1

1

i

/

-

Bil. N:o 4.

1

2

3

4

5

6

K o m p a n i e t s

N a m n.

General-Tanell öfver Båtsmans-Rustningen.

I $ i, it ss t ii i ki *x s kost ii ad.

SL

cT

e-t~

"Ö

s

3

CD

T otal-beloppen

Medel

beloppen

-

O

''-i

T?

P

a.

o

a

o

T3

o:*

P

C±«

O:

3

P

a,

CD

3

3

CD

lista Blekings.............

2:dra Blekings ...........

3:dje Blekings...........

4:de Blekings............

5:te Blekings............

6:te Blekings............

4 93

TB f»

344 3

i 1134

I Tori

i 785

T32S

3587

5T3Ö

2009

337,2

Rdr.

1,171

395

2,642

787

'' 218

| 80

j 20

148

! -- ! 60

! 68

Rdr.

25,280

25,598

22,819

23,480

24,948

72

88

70

25,293 i 84

För samtl. Blekings Komp:

:r

lista Södra Möre . . . .

2:dra Södra Möre. . . .

3:dje Södra Möre ....

2011

3 Tf 6

138 7

2240

1303

20^4

1,499 |J 5,215

76

266

277

249

4,968

28

821 | 88

146,921 i 14

*-a

O

O

2

p

p

CD

-

0=*

O:

3

P

Rdr.

26,451

25,993 | 92

24,962 | 36

23,480 j 70

25,735 | 60

25,512 ! 52

öre ; Rdr.

801 9 7

98

91

98

109

i

152,136 | 90

18,025

28 22,993 : 56

94

85

23,58 i 32 24,403 j 20 | 91

7,544 88 15,300

45

22,845 i 33 89

83

Rdr.

101

114

100

94

108

94

101

86

87

92

o re

12

28

54

30

38

3Q

3

5

o

-i

74

Rdr.

100

114

99

94

107

94

101

ore

96

01

45

30

68

49

49

86

88

91 :75

För samtl. Södra More Komp:r

3023

T5TJ6

792

13,335

04

56,907

05

70,242

09

88

31

88

-J

<8|

För hela Båtsmans-rustningen

68093 II

TTtfTTS (I

2,291

_18,550

80

203,828

19

222,378

99

90

05

•

97

76

M e d e 1 b e r M k ni n <r a r

af

Rustningskostnaden

efter

Taxerings -värden.

CD

5“

5''

CTQ

P,

CD

3

W

c+

p

eu

i ao.

L. DD

P

O

3

P

-

O

CD

33

P°

3

33

CD

03

‘-a

o

C"+~

»

O

CD

-

“Ö

CD

3

K

o:

do

Rdr.

ore

154 } 35

! i

35

154

154

154

154

154

154

158

158

158

35

so:

aq

ui

CD

CD

i

2L

2

CD

S

TT u s t n i n g- s - e r s ä 11 n i n g-.

T otal-beloppen. | Medel

1

b e I o p p e n.

fc

CO

3

ö

33

p:

3

2 H

cge £

ro

? CD cf

1 (Tre

o.

3

a

33

a

ct

o

-

a

a

33

P:

a

3q ^

PC cn

o o

^ rg

§ 2:

3 2-

ffq o

P 1-i

X

a

3

p

140 28!

115

115

158

97 06 155

77

131

<1

■ O

g «

So 3

P H P

S- 5''g

2

IQ 3

al =

-f 77^.

CD O

£''• ö

e-t- r-* K*"

P P O:

33 3 3-

CD p po

s ^P

* p- p

p 3

TD pCD

-

<5 P

p; m.

•-i a

P-33

CD f»

CD H

*-4 P

CO Jv/

3. S''i

3 IQ b

13 ^ p

2 < c

_a

p: Q

►-i 3

ro a. rn

e-K CD

3 °

ro

CD

P p c4- p o?

“ s s.

3*» s.

2 ”5 k

É å: g

c^''roiroJ

p g J

P: JZ2

>-* a

P 03

A n m ä r k n ingå r.

i Rdr.

i

i öre

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

öre

!

Rdr.

öre

! Rdr.

öre

| Rdr.

öre

Rdr.

öre

| Rdr.

öre

: 96

! 76

3,520,504: —

35.000: —

5,800: --

13,433: —

2,461

76

5,639

41

i 8,101

17

i 9

40

21

52

30

92

0,751....

— 0,52

+ 0,09

! 125

06

4,026,292: —

74,000: —

! 9,000: —

17,659: --

2,144

38

1.177

17

6,321

55

9

41

18

32

27

73

0,6-13....

— 0,48

— 0,02

j 99

i 98

5,260,469: —

119,200: —

7,900: --

20,958: -

2,394

86

4,933

69

! 7,328

55

9

54

19

66

29

20

0,474....

— 0,33

+ 0,064

| 85

40

5,498,418: —

53,800: —

9,350: —

22,082: —

2,228

14

4,375

11

6,603

25

8

95

17

57

26

52

0,421....

— 0,31

+ 0,05

i 107

39

6,623,347: —

82,600: —

9,900: —

27,713: —

1,971

79

4,107

44

6,079

23

8

25

17

19

25

44

0,39......

“ 0,30

— 0,04

89

i

63

6,713,064: —

90,000: —

9,500: —

24.863: —

2,366

05

2,835

54

5,201

59

8

73

10

46

19

19

0,38......

T 0,303

+ 0,005

! 100

12

31,642,094: —

119,200: —

5,800:.—

i

21,109: —|

13,566

98

26,068

36

39,635

34

9

04

17

38

26

42

0,48......

— 0,36

+ 0,02

La

47

4,376,828: —

56,000: —

2,000: —

16,454: —

18,9 6 i

79

3,372

34

22,334

13

71

28

12

68

83

96

0,524....

— 0,oi

80

08|

3,857,922: --

48,000: —

3,000: -

13.928: —

21,383

18

3,130

98

24,514

16

77

20

11

30

88

50

0,6326..

—.—

+ 0,0028

93

78i

3,941,919: —

50,100: —

1,400: —

15,831: —

16,616

61

3,372

35

19,988

9G

66

73

13

54

80

27

0,579....

-----

— 0,072

82 :

16

12,176.669: — |

56,000: —

1,400: —

15,375: —

56,961

58

9,875

67

66,837

25

71

92

12

47

84

39

0,572....

— 0,02

93

91

43,818,763: —

119,200: —

1,400: —

19,126: -

--j

—

—

_

_

i

1

0,505....

Kolumnerna för Rustnings-kostnaden utvisa

de belopp, som Komiterade på upgifna skäl anse

komma det rätta förhållandet närmast: — öfrig?,

medelberäkningar äro till jemförelse mfeddelta.

För detaljerna af räntornas beräkning m. m.

d. redogör Bil. Nas 11. litt. a och b; 12. litt. a

och b.

Vid det förhållande att räntorna utgå efter

helt olika grunder inom Blekinge och Södra Möre,

har icke uti de under hufvudrubriken: lins trång sersättning

stående kolumner, eller hithörande kolumner

af kostnadens procent-förhållande, några

siffror för hela Båtsmans-rustningen kunnat utföras.

De framför siffertalen i de begge sista kolumnerna

af kostnadens procent-förhållande stående

minus-(—), eller plus-tecken ( + ), uttrycka,

det förra, att kostnaden öfverskjuter rustningsersättningen,

och det sednare, att rustnings-ersättningen

öfverskjuter kostnaden, med så stor procent

af taxerings-värdet, som det följande sifEertalet

utvisar.

Det vakanta numret vid 6:te Blekings kompani

åtnjuter, i likhet med de öfriga, rustningsersättning,

hvilken derföre är inberäknad, så väl

i totalbeloppen som medelbeloppen af räntorna

vid Illekings-kompanierna.

Vid Södra Möre-kompanierna, der rustningsräntornas

nominela och verkliga värde med hvarandra

sammanfalla, hafva de sifferbelopp, som

utvisa kostnadens procent-förhållande till taxerings-värdet,

efter afdrag för rustnings-ersättningen,

blifvit upförda i den sista kolumnen.

Bil. N:o 5

k

General-Tabell öfver Båtsmans-Roteringen.

>

3

IJ oterings-kostnaden.

Medelberäkningar

w

o

CD

Kompaniets

K

•

åt

r 1 '' i). V - k »• i it tv ei xr a l* /l r t It

og

1

CD

B

CD -

tf

Roterings-kostnaden

<r+ tf

tf O

s

P

3

CD3

tf

Totalbeloppen

Medelbelopp en

efter

i-- CO

C+ ö

p p

P

cd

CD

CD cd

n. b

An märkningar.

T3

po

jrt-

3

3

CO

C+-

3

OO

hh

rs

y co

<3*0

K

tf

3

B

p

P

3

CD

tf-

3

p

3

CD

tf-

3

tf-

in

g

o

B

tf?

C

&

tf

CD

p: S

% CD

3

B

3

CO

CD

H3

o

O

c/q*

H

o

o

CfQ*

O

3“

c+-

p

tf-

P

tf

tf?

p

p

tn

tr<

tf

CD

tf 2

CD 5.

|

3

Namn.

3

3

g

tf? O?

*~i hk

tf? O:

B

*6 S?

►8 o?

^ HK

3* < OQ

P '' CD

CD

CfQ

£*

tf

o

O:

Cg

p:

eg

tf

CD

~ 3?

tf

CD

B

CD

P

tf

O:

P

tfa

O:

P

ds

O:

P

3b

O:

3

~co

tf!

tf

CD

ö

3

CfQ

CD

CfQ

5?

o

tf?

tf?

P

e-t-

P

O

T?

tf?

po

3

P

3

3

3

P

3

3

CD

3

P

CD

H

Ö

CD

tf

CD

tf

CD

tf

CD

tf

CD

H-

3

P

tf

CD

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

''

öre

Rdr.

öre

Rdr.

öre

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

in

Tjusts ................

1

3 It?

118

197

33

14,688

18

14,885

51

197

3.3

125

54

126

15

125

44

115

09

141

76

14,462,928: —

271,900: -

57,950: —

122,567: -

0,101....

Kolumnerna för totalbeloppen och medel- beloppen af roteringskostnaden utvisa de belopp

som Komiterade på npgifna skäl anse komma

det rätta förhållandet närmast: — öfriga medel-

11

Smålands..............

2 itif

121

718

97

13,475

94

14,194

91

102

71

118

21

117

31

125

44

115

09

117

45

9.195,029: -

179,300: —

12,900: —

75,992: —

0,154....

beräkningar äro till jemförelse meddela.

12

Östergötlands............

3 \m

194

274

12

19,614

72

19,888

84

137

06

102

16

102

52

122

25

120

39

108

15

14,039,904: —

293,000: -

29,700: -

72,371: —

0,U1....

Markegåögstaxorna för Gefleborgs län inne-

13

lista Södermanlands........

3tttt

0 24 65

134

—

_

17,233

74

17,233

74

—

—

128

61

128

61

120

42

116

07

129

91

10,991,084: —

270,000: —

29,500: —

81,426: —

0,158....

hålla för Gestrikland och Helsingland olika vär- den å vakansafgiften, hvarföre medelbeloppet

häraf blifvit för de i Länet belägna kompanier

14

142

962

10

18,695

81

19,657

91

106

90

140

57

138

43

114

40

87

14

120

55

8,884,450: -

161,500: -

11,000: —

62,567: —

0,221....

beräknadt.

15

Södra Roslags lista ........

02323

ÖB tjut)

124

—

—

17,009

08

17,009

08

—

—

137

17

137

17

120

42

116

07

141

33

5,886,528: -

137,700: —

9,500: —

47,472: —

0,289....

För de kompanier som äro inom tvenne

län belägna, såsom Norra Roslags lista och lasta

16

Södra Roslags 2:dra........

0 309

Öl) TB''

137

400

20

18,592

20

18,992

40

200

10

137

72

138

63

120

42

116

07

167

93

10,217,160: —

281,500: -

30,000: —

74,578: —

0,186....

Norrlands 2:dra, har medelbeloppet af markegån- gen blifvit uträknadt och npfördt.

17

Ölands lista ............

3 nå

125

10,462

40

2,309

79

12,772

19

100

60

109

99

102

18

121

02

133

70

102

53

6,230,737: —

106,800: —

20,000: —

49,846: —

0,204....

Likaledes bär för samma kompanier me-

delbeloppet af kostnaden enl. stadgandena vid

18

Ölands 2:dra ... .........

138

14,263

20

1,483

44

15,746

64

113

20

123

62

114

10

121

02

133

70

112

57

6,037,848: —

87,500: —

20,000: —

43,753: —

0,261....

indelningstiden, sådan densamma linnés uptagen

i detaljtabellerna N:o 16, lätt. a—r blifvit ut- j

räknadt och här infördt.

19

Gotlands lista ...........

Ml

122

1,340

13

16,241

52

17,581

65

121

83

146

32

144

11

114

78

138

10

106

65

11,434,643: —

157,500: -

47,500: —

93,727: —

0,153....

20

Gotlands 2:dra...........

4i?

138

4,048

45

16,028

86

20,077

31

115

67

155

62

146

21

114

78

138

10

107

88

12,743,198: —

152,300: -

67,400: -

92,342: —

0,158....

21

Bohus lista.............

‘dfil

281

6,952

92

30,269

22

37,222

14

133

71

132

18

132

46

158

76

135

67

136

86

16,860,609-- —

110,000: —

16,800: -

60,002: —

0,221....

1

22

Bohus 2:dra.............

q 749

ö3(F(7B

188

12,580

94

12,156

38

24,737

32

146

29

119

18

131

58

158

76

135

67

157

31

12,365,742: —

165,600: - -

23,900:

65,775: —

0,200....

23

Norra Hallands...........

229

20,470

48

8,605

35

29,075

83

124

82

132

39

126

96

139

54

173

98

128

02

11,855,742:-

132,700: —

14,000: -

51,772: —

0,245....

25

Södra Hallands...........

31

135

15,425

34

3,634

26

19,059

60

135

31

173

06

141

18

139

54

173

98

158

—

8,876,277: —

167,400: —

21,000: —

65,735: —

0.215....

27

Westergötlands...........

A 3 59

87

806

28

8,293

59

9,099

87

134

38

102

39

104

59

133

52

131

20

118

08

7,976,118: —

165,100: -

60,800: —

91,679; —

0,114....

28

Norra Roslags lista........

Q 469

OTBoB

138

181

04

20,289

70

20,470

74

181

04

148

10

148

34

116

25

114

54

151

11

6,542,708: —

99,000: —

21,700: -

47,411: —

0,313....

29

Norra Roslags 2:dra ........

3 TT

142

312

62

17,840

20

18,152

82

156

31

127

43

127

83

120

42

116

07

135

—

6,269,900: —

85,700: —

20,000: -

44,154: —

0,289....

30

lista Norrlands lista........

2 TI T

141

991

84

16,478

70

17,470

54

123

98

123

90

123

90

128

02

106

80

131

86

6,689,683: —

133,400: —

20,900: —

47,445: —

0,261....

•

31

lista Norrlands 2:dra ,.......

2tt!

165

286

98

20,683

07

20,970

05

143

49

126

89

127

09

130

76

139

33

177

26

14,834,298: —

394,100: —

26,600: —

89,905: —

0,141....

32

2:dra Norrlands lista.......

2Ä

173

736

95

22,612

80

23,349

75

147

39

134

60

134

97

131

41

144

25

155

20

11,346,320; —

129,500: —

38,600: -

65,586: —

0,206....

33

2:dra Norrlands 2:dra.......

2Hi

175

1,776

45

23,225

60

25,002

05

118

43

145

16

142

87

132

38

80

_

133

14

8,499,400: —

109,266: —

24,600: —

48,568: —

0,294....

1

j

för hela Båtsmansroteringen j

l

2 äVf 9 T

3,347

93,188

74

1

339,462

15

432,650

89

123

92

130

80

129

il

26 129

:!

91

126

95

134

51

222,240,306: —

394,100: -

9,500: —

7

66,403: —

0,194....

|

Bil. N:o 6

Tabell öfver Frälse-Roteringen.

Kompaniets namn.

Antal nummer.

Rotens

Rotehållarnes

årliga

kostnad.

Båtsmanstorpet.

Kostnaden i

procent af Taxeringsvärdet.

Hemmantal.

Taxeringsvärde.

Städsel ocli lega till en -jVdel

af beloppet.

O:

P

Spanmål, viktualier, hö m. m.

Mulbete, vedbrand, gärdselfång

m. m.

Skjuts, qvarnresor m. m.

Torpet.

Beklädnad.

Summa årlig kostnad.

Areal

qvadratref.

Vinter-

foder.

Brukning.

Underhåll af byggnader

m. m.

Behållen afkastning.

>0

pr

ct>

| Ång och Hagmark.

i

i

Kor och Oxar.

Får och Getter.

Rdr.

Edr.

Rdr.

Rdr,

Edr,

Edr.

Rdr.

Edr.

Rdr.

Edr.

Rdr.

Qv.-ref.

Qv.-ref.

lista Blekings.......

1

3

110,500

0,20

75

—

—

1,50

8,40

6

22,40

11,91

125,41

5,60

—

i

—

0,113....

3:dje Blekings.......

6

31

98,207

0,20

4

45,95

32

1

9,68

6

31,40

11,91

142,14

6,45

11,20

1,17

4

0,141....

4:de Blekings........

8

3tV

92,121

0,18

4

41,60

22,75

2

2,91

6

7,76

11,91

99,11

1,94

—

1

—

0,107.,..

5:te Blekings........

5

3t

100,980

0,72

4

67,24

46,33

1,12

7,28

6

19,40

11,91

164

4,85

—

2

—-

0,162....

| 6:te Blekings........

7

34

116,650

0,54

4

41,80

15,71

2,26

3,54

6

9,72

11,91

95,48

2,43

-•

—

---

1

0,082.... ,

För Frälserot. i Blekinge

27 |

3111

102,154

0,37

6,63

45,83

26,50

1,66

5,59

6

16,22

11,91

120,72

3,743

—

—

—

0,118....

lista Södra Möre.....

6

31

83,633

0,45

4

45,04

15,85

1,26

1,92

6

5,65

8,30

88,41

1,28

3,62

1

—

0,105....

2:dra Södra Möre.....

7 i

41

98,314

0,39

4

49,35

24,03

1,39

1,78

6

3,57

8,30

98,81

1,19

— -

—

—

0,1005..

| 3:dje Södra Möre.....

2

4!

135,000

0,21

91,25

—

—

4,75

—

6

—

8,30

110,51

—

—

—

—

0,081....

För Frälserot. i Södra Möre

15

41öt)

97,333

0,39

15,63

41,04

17,55

1,78 1

1,60

6

3,92

8,30

96,21

1,067

—

—

_

0,098....

För hela Frälseroteriugen

42 I

sin.

O0»8 ]

100,432

0,38

9,84

44,12

23,31

1,711

4,16 1

6

11,82

10,62

111,961

2,787

2,11

—

—

0,in....

Bil. N:o 7

Jemnförelse-Tabell öfver kostnaderna vid Båtsmanshållet och Knektehållet.

Båtsmansko mpanier

underhållna af berustad eller roterad jord.

Infanteri-Regementen och Corpser

underhållna af berustad eller roterad jord.

Nam n.

Taxeringsvärde

pr N:r.

Kostnad

pr N:r.

Kostnads- proeenten

pr N:r.

N a m n.

.

T axerings värde

pr N:r.

j Kostnad

| Pr N:r.

| Kostnads- ; procenten

pr N:r.

Båtsmansrustningen.

Busthållsinfanteriet.

lista Blekings kompani

13,433

100: 96

0,751....

Lifregementets Grenadier-

2:dra Blekings eko

17,652

: —

114: 01

0,645....

Corps ...........

23.454: —

138: 23

j 0,589....

3:dje Blekings d:o

20,958

99: 45

0,474...

An dra Lifgre nadie r-Resre-

1

4:de Blekings d:o

22.082

.__

94: 30

0,427...

mentet..........

30,357:

118:98

! 0,391....

5:te Blekings d:o

27,713

l -

107: 68

0,388....

Westgöta regemente . . . .

25,050: —

145: 48

0,580....

6:te Blekings d:o

24,863

* -

94: 49

0,380....

Smålands Grenadier-Batal-

lista Södra Möre d:o

16.454

86: 44

0,525....

!

jon............

23.047: -

127: 76

0 584....

2:dra Södra Möre d:o

13,928

88: 10

0,632....

3:dje Södra Möre d:o

15.831

: —

•91:75

0,579....

''

Medelbeloppet för Båts-

j

Medelbeloppet för Rust-

mansrustningen......

19,126: —

97: 06

| 0,507....

hållsinfanteriet...... .

26,219: —

132: 46

0,605....

Båtsmansroteringen.

i

Roterade Infanteriet.

Frälserotarne i Blekinge

Första Lifgrenadier-Reffe-

och Södra Möre .....

100,432

—

111: 96

Od11.....

mentet..........

51,025: —

149: 84

0,293....

Tjusts kompani

122,567

—

126: 15

0,ioi....

Uplands regemente

32,273: —

153: 46

0,475....

Smålands d:o

75,992

—

117: 31

0.154.... |

Skaraborgs eko

49.210: —

136: 04

0.276....

Östergötlands d:o

72,371

102: 52

0,141.... 1

Södermanlands d:o

33.202: —

110: 76

0,333....

lista Södermanlands d:o

81,426

128: 61

0,158.... |

Kronobergs d:o

26,198: —

135: 62

0,517....

2:dra Södermanlands d:o

62,567

—

138: 43

0,221....

Jönköpings d:o

29,717: —

122: ]4

0,41x—

Södra Roslags lista d:o

47,472

—

137: 17

0,289....

Dalregementet.......

23,318: —

133: 46

0,572....

Södra Roslags 2:dra d:o

74.578

—

138: 63

0,186.... 1

Ilelsinge regemente .

19,729: —

115: 38

0,584....

Ölands lista d:o

49,846

—

102: 18

0,204....

Elfsborgs d:o . .

22,399: —

108: 74

0,489....

Ölands 2:dra d:o

43.753

—

114: 10

0,261....

Westgöta Dals d:o . .

46,944: —

162: 57

0,346....

Gotlands lista d:o j

93.727

144: 11

0,153....

Bohus läns d:o . .

22.862: —

116: 51

0,509....

Gotlands 2alra d:o

92,342

—

1 46: 21

0,158....

Westmanlands d:o . .

40,770: —

141: 09

0,346....

Bolms lista d:o

60.002

—

132: 46

0,221....

Norrbottens Fältjäg.-Corps

28,703: —

63: 39

0,220....

Bolins 2:dra d:o

65,775

—

131: 58

0,200.... j

Westerbottens d o

33,688: —

94: 86

0.281....

.Norra Hallands d:o

51,772

—

126: 96

0.245.... i

Calmar regemente . . .

35,966: —

132: 61

0,368....

Södra Hallands d:o

65,735

—

141: 18

0,215.... |

Nerikes d:o . . .

48,297: — -

123: 71

0,256....

Westergötlands *d:o

91,679

—

104: 59

0,H4....

Wermlands d:o . . .

59.581: —

140: 1]

0,235....

Norra Roslags lista d:o

47,411

—

148:34

0,313....

Jeintlands Fältjägare-Corps

24,102: -

85: 85

0,356....

Norra Roslags 2:dra d:o

44,154

—

127: 83

0,289....

Norra Skånska Infanteri-

lista Norrlands lista d:o

47,445

—

123:90

0,261....

Regementet .......

94,829: —

108: 80

0,114....

lista Norrlands 2:dra d:o

89,905

—

127: 09

0,141....

Södra Skånska Infanteri-

2:dra Norrlands lista d:o

65.586

—

134: 97

0,206....

Regementet .......

100,358: —

105: 49

0,105.... |

2:draNorrlands 2:dra dio

48,568

—