SOU 1871:2

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

angående

förändrad organisation af sjöförsva

rots ekonomiska förvaltning m. m.,

afgifvet

af dertill i nåder utsedde komiterade

jemte

deröfver inkomna underdåniga utlåtanden.

--

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS BERGSTRÖM & LINDROTH

1870.

innehållsförteckning.

1. Komiterades betänkande sidd. 1—45.

2. Reservationer:

a) af Herr von Feilitzen sidd. 49—52.

b) „ Herrar Gynther, Hubendick och Witt sidd. 53—67.

3. Stationsbefälhafvarens i Karlskrona underdåniga utlåtande sidd. 76—95.

4. Dito i Stockholm dito sidd. 96—108.

5. Förvaltningens af sjöärendena dito sidd. 109—164.

6. Reservation af Herr Adlersparre sidd. 165—176.

Storinägtigste Alieruådigstc Kolf ung!

Eders Kong]. Maj:t har under den 30 Oktober 1866 behagat i nåder

förordna undertecknade att i komité sammanträda, för att, sedan förberedande

undersökningar försiggått, utarbeta och i underdånighet afgifva betänkande och

förslag, dels huru. med hänsyn till sjövapnets antagliga behof af sjökrigs- och

2

, annan materiel under deti kommande tiden, anskaffning och underhållet af

sådan materiel lämpligen må kunna fördelas emellan å ena sidan sjövapnet

och dess särskilda stationer och å den andra enskilda industriidkare, dels huru

varfsanläggningarne vid stationerna samt arbetenas bedrifvande vid dem böra

ordnas, dels Indika inskränkningar i följd häraf må kunna uti stationernas

förvaltnings-, arbets- och bevakningspersonal ega rum, dels huru uppbörden,

bokföringen och redovisningen af de stationerna till förvaltning anförtrodda

förrådseffekter och medel må kunna så inrättas och ordnas att, utan eftersättande

af erforderlig kontroll, arbetet må förenklas, dels i hvilket förhållande

stationsbefälet bör stå till sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse, samt slutligen

dels om någon och i sådant, fall, hvilken del af denna förvaltnings bestyr bör

öfverfiyttas till stationsbefälet och hvilka förändringar i öfverstyrelsens organisation

deraf skulle föranledas, in. in., och har Eders Kongl. Maj:t dessutom

lemnat komitén fritt att i sitt underdåniga betänkande upptaga hvad den för

öfrigt må anse sig befogad att i ämnet framställa.

Då Eders Kongl. Maj:t derjemte uti nådigt bref af berörde dag behagat

öfverlemna till undertecknad ordförande, att, för fullgörande af det nådiga

uppdraget, inkalla komitén till sammankomster, men emellan dessa till utarbetande

hemma eller i stationsorterna uppdraga åt komitéledamöterna sådana

delar af de komitén ålagda arbeten, som äro beroende af speciella insigter och

undersökningar, blefvo dessa förarbeten, genast efter emottagande af det nådiga

uppdraget, emellan komiténs ledamöter fördelade, hvarefter och sedan sådant

arbete till en del fullbordats, komitén sammanträdde i Stockholm den 14 Januari

nästlidet år och företog genast förberedande öfverläggningar om hufvudgrunderna

för den anbefallda organisationen, livarmed fortfors in i Mars månad,

då, sedan undertecknade Dumrath, Östergren och Schale uppå af komitén

derom gjord underdånig framställning, erhållit Eders Kongl. Maj:ts nådiga

tillåtelse att afresa till Karlskrona, för att taga närmare kännedom om förvaltnings-

och redogörelsesättet derstädes, komiténs sammanträden upplöstes.

Efter fullbordande af denna resa, sammanträdde komitén åter den 17 April

och fortsatte arbetena till dess, med Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse i nådig

skrifvelse den 17 påföljde Maj, undertecknade von Eeilitzen, Witt, Dumrath och

Östergren afrcste till Köpenhamn för att taga kännedom om vid Kong], Danska

Marinen sednast vidtagna förvaltnings- och redogörelsesätt, då under tiden

komiténs sammanträden åter måste uppskjutas till den 26 Juni, då sammanträdena

ånyo började; men sedan Eders Kongl. Maj:t under den 20 i samma

månad i nåder beviljat undertecknad Dumrath tvenne månaders tjenstledighet

för helsans vårdande, samt denna tjenstledighet under den 3 Septembersamma

år blifvit på sex veckor förlängd samt undertecknad Östergren för samma orsak

den 5 Juli nästlidet år erhållit sex veckors tjenstledighet, hvilken under

3

den 14 påföljde Augusti blifvit på 14 dagar förlängd, samt undertecknad Schale

äfven varit med vederbörligt tillstånd från den 17 April till den 8 Maj och

från den 26 Juni till den 4 September nämnde år frånvarande, hafva komiténs

sammanträden under större delen af denna tid vant inställda, dock att de

qvarvarande ledamöterna under tiden varit sysselsatta med utarbetande af till

komiténs befattning hörande handlingar.

Komiténs sammanträden börjades åter den 4 September nästlidet år och

hafva sedan oafbrutet fortgått, men då, under fortgången visade sig att

komiterades åsigter i vissa hufvudgrunder voro så olika att de icke uti ett gemensamt

underdånigt utlåtande kunde sammanfattas, beslöt komitén den 7 påföljande

December, att arbeta på två afdelningar, den ena bestående af undertecknade

Gynther, Hubendick och Witt, den andra af undertecknade von Feilitzen,

Östergren, Dumrath och Schale, samt att de gemensamma sammanträ

dena skulle ega rum, dels när ena eller andra afdelningen sådant begärde,

dels efter det begge afdelniugarnes förslag voro utarbetade; och har komitén

fått emottaga Eders Kong!. Maj:ts nådiga befallning under den 24 Januari innevarande

år, att komiténs arbeten sednast den 15 påföljande Maj skulle vara

afslutade samt komiterades underdåniga betänkande, jemte öfriga af uppdraget

föranledda förslag, då vara till Eders Kongl. Maj:ts Sjöförsvars-departement aflemnade,

hvilken förelagda tid dock uppå komiténs derom gjorda underdåniga

framställning blifvit förlängd med eu månad, enligt Eders Kongl Maj:ts nådiga

beslut den 8 sistlidne Maj.

Då det således nu åligger komiterade att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga

pröfning i underdånighet framlägga frukten af det lika vigtiga, som mödosamma

arbete, hvilket varit komiterade anförtrodt, skulle det visserligen för

komiterade hafva varit en stor tillfredsställelse om åsigterna i alla delar inom

komitén varit sa öfverensstämmande, att ett i alla afseenden gemensamt förslag

kunnat afgifvas, men då, på sätt komiterade förut haft nåden nämna,

tankarne varit delade i afseende på flera hufvudgrunder, har ett så beskaffadt

förslag icke kunnat åstadkommas. De underdåniga förslag till Reglementen för

Styrelsen och Ekonomien så väl vid Kongl. Flottans station i Karlskrona, som

vid Kongl. Skärgårdsartilleriets station i Stockholm, hvilka komitén har nåden

härhos öfverlemna, äro således sammansätta enligt flertalets i komitén åsigter,

men komiterade hysa den säkra förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t värdes

med nåd anse komiterades bemödande att, ehuru icke lika åsigter i alla delar

kunnat vinnas, åstadkomma all den upplysning i förevarande ämnen, som varit

möjlig, äfven der åsigterna varit delade.

Eders Kongl. Maj:ts Flottas då varande tre stationer erhöllo 1836 ett

gemensamt Reglemente för Styrelsen och Ekonomien, men, sedan samma Flotta

blifvit delad i tvänne särskilda vapen, hafva komiterade ansett lämpligast att

4

hvardera afdelningen erhölle sitt särskilda Reglemente, och det så mycket heldre

som, under de mer än trettio år som det nu varande Reglementet tilllämpats,

det vid flera tillfällen visat sig att skiljaktiga stadganden varit af behofvet

påkallade, hvilket ännu mera blifver händelsen sedan organisationen af

de begge vapnen blifvit så väsendtligen olika, att de vidlyftigare åtgärder, som

för den större stationen och dess vidsträkta varf må finnas nödvändiga, för

den mindre och dess inom ett relativt mindre område inskränkta anläggningar

hvarken blifva af behofvet påkallade eller ens gagnande.

Utom de upplysningar undertecknade von Feilitzen, Witt, Dumrath och

Östergren, dels i en till chefen för Eders Kong], Maj:ts Sjöförsvars-departement

afgifven skriftlig berättelse, dels muntligen inför kornitén meddelat, har komité

n från Eders Kongl. Maj:ts beskickningar i Köpenhamn, Haag, Paris och

London fått emottaga flera Reglementen och afhandlingar rörande Danska, Nederländska,

Franska och Engelska Marinernas förvaltnings- och redovisningssätt

och har äfven af dessa värderika bidrag sökt tillgodogöra Svenska sjövapnet

hvad för detsamma af komitén ansetts ändamålsenligt, men, då i nämnde

Mariner finnes åtskilligt, som dels icke är förenligt med Sveriges grundlagar,

dels, långt ifrån att medföra förenkling, tvärtom skulle utan motsvarande nytta

försvåra arbetet och föröka tjenstemannapersoualens bestyr samt följaktligen

fördra denna personals förökande, hafva koiniterade icke kunnat tillgodogöra

Svenska Marinen så mycket af de utländska stadgandena, som annars varit

önskvärdt. Att så är förhållandet torde Eders Kongl. Maj:t nådigst behaga

inhemta af den korta redogörelse om de utländska Marinernas institutioner, vi

nu gå att i underdånighet afgifva.

M eder länder na.

För Nederländska Marinen äro utfärdade “Huishondelijk Reglement voor

het Departement van Marine“ af den 31 December 1857 och “Verardeningen

voor de Koninklijke Nederlandsche Zeemagt“ af år 1858, detta sednare arbete

bestående af 5 starka band, af hvilka det första omfattar personalen, dess antal,

uniformer, befordringsväsende, examina, distinktionstecken m. m. äfvensom

föreskrifter i afseende på besättnittgslistor och konduit-rapporter, den andra instruktionen

för tjenstgöringen till sjös, salut och ekonomi ombord m. m., den

tredje allmänna och speciella föreskrifter, såsom om anskaffning af fartygens

behof, besoldningen, konsulernes skyldigheter i sjöhamnarne, vården af instrumenter,

justitieväsendet samt om försäljningar, tjenstledighet m. m., den fjerde

föreskrifter om Marinens Artilleri och den sista, utgifven 1862, bestyren vid

«

5

örlogsvarfven. Af dessa föreskrifter inherntas att Nederländska Marinens styrelse

äi, under Marinministern, fördelade på fem afdelningar, af hvilka

Motstå afdelning en, under chefskap af eu officer af den aktiva sjömakten,

omfattar sjövapnets materiel, omsorgen för- det tekniska, varfsbestyren och

varfsarbetspersonalen;

Andra afdelning en, äfven under en officer af den aktiva sjömakten, omfattar

sjöpersonalen och dess åligganden, militärmål, sjukvården, pensions- och

karantänsväsendet, samt hvad som rörer embetspersonalen vid marinstyrelsen ■''

Tredje afdelning eu, under en referendarie, bestyr ekonomien, förvaltningen

och räkenskapsväsendet, provianteringen och beklädnaden;

Fjerde afdelning en, under en general-inspektör, behandlar lots-, bålt- och

fyringsväsendet; samt

Femte afdelning en, under en inför ministern särskilt ansvarig referendarie,

handlägger ministerns kabinettsmål, mål af allmän beskaffenhet, omsorgen

för geheime-arkivet, utfärdande af expeditionerna, hållande af generalsekreterarens

tepertoir, uppbörden af sigillpenningar och lösen, ordnande och förvarande

af de öfriga arkiven, ekonomiska bestyret för Kronans hus och byggnader

samt uppsigten öfver betjeningens tjenstgöring.

Under hvarje hufvudafdelning lyda eu eller flera byrået* såsom:

Under den första eu byrå för sjövapnets materiel, varfsbestyren etc.

Under den andra en byrå för personalen och militärsakerna m. m.

Under den tredje 3 byråer, nemligen:

a) en för räkenskapsverket och statsregleriugen,

b) eu för manskapets proviantering och beklädnad,

c) en för sjöaflöning och taffelpenningar.

Under den fjerde 2 byråer, nemligen:

a) eu för lots-, bålt- och fyringsväsendet,

b) en för lotsväsendets räkenskapsverk.

Under den femte 2 byråer, nemligen.

a) Sekretariatet,

b) Karterings-kammaren.

Generalstats-sekreteraren står under ministern, är dennes närmaste man

och står i spetsen för administrationen, förrättar ministerns tjenst vid dennes

frånvaro, har uppsigt öfver Departementets alla embets- och tjensteman, är ansvarig

för arbetets regelmässiga gång, hvarom han vid personlig inspektion sig

öfvertygar.

Afdelningscheferna stå i omedelbart förhållande till ministern, lemna

honom muntligt besked om målen, men skriftligt när .så behöfves, eller han

det begär, leder verksamheten i byråerna in. m.

6

I hvarje byrå finnes ett antal tjensteman under benämning af Hufvudnnmis,

Commiser, Commis-adjunkter och skrifvare.

Fasta officerskåren består af ett obestämdt antal flaggman, allt efter

i om Konungen finner nödigt, dock icke öfver 7, 20 kaptener, 40 kaptenlöjtnanter,

120 löjtnanter af l:a och 220 af 2:a klassen, hvarförutan finnes ett

obestämdt antal sjökadetter (Adelborsten) af l:a och 2:a klassen.

Medicinalstaten består af en inspektör, 1 dirigerande läkare af l:a och

5 af 2:a klassen, 14 läkare af l:a, 60 af 2:a och 24 af 3:e klassen samt

1 förste apotekare.

Administrations-personalen utgöres af 3 inspektörer, 14 embetsman af

l:a, 36 af 2:a och 36 af 3:e klassen, 16 adjunkter och 36 skeppsskrifvare.

Maskiniststaten är delad i en fast och en tillfällig kår. Den fasta utgöres

af maskinister af l:a klassen och den tillfälliga af maskinister af 2:a

och 3:e klasserna. Personalens antal bestämmes efter behof. Maskinisterne af

l:a klassen kunna tilläggas rang lika med löjtnanter af l:a eller 2:a klassen,

maskinister af 2:a och 3:e klasserna anses såsom underofficerare, maskinistlärlingar

och “Voorstokers“ af l:a klassen såsom korporaler samt “voorstokers®

af 2:a och 3:e klasserna såsom matroser.

Marinkåren är bestämd för tjenstgöring ombord, bevakning på varfven

och etablissementerne, samt skall vara öfvad i behandling af handvapen, äfvensom

uti infanteri-exercis och manöver samt i fartygs beväring. Kårens personal

utgöres af stab, 7 kompaniet’ och 1 depötkompani. Staben består af 1

chef, 1 militärintendent, 2 majorer, 2 adjutanter, 2 kaptener, deraf t för truppens

anförande och en för administration af beklädnaden, 1 löjtnant, anställd

vid vapenförrådet, 3 qvartermästare-löjtnanter, 2 underofficers-adjutanter, 1 tambour-major,

1 hornblåsare-sergeant, 1 tambour-korporal, 1 pipare-korporal, 5

skrifvare, 2 gevärsmäster-smeder, 1 skräddaremästare och 1 skomakaremästare

samt ett obestämdt antal kadetter. Kompanierne hafva 38 officerare, 108 un

derofficerare, 159 korporaler, 84 trumslagare, 24 pipare och 1,721 marinierer.

Depötkompaniet har 17 officerare, 17 underofficerare, 12 korporaler, 9 trumslagare

och pipare samt 153 hiariniercr.

Flottans underofficerskår består af ett obestämdt antal, samt är indelad

i 3 klasser, nemligen:

l:sta hlassen består af öfverskeppare, öfverstyrman och öfverkonstaplar;

2:dra Mässen., med sergeant-majors grad, af skeppare, förste styrmän,

konstapelsmajorer och förste timmermän;

3:dje Mässen af båtsmän, andre styrmän, konstaplar, båtsmansmater

(schieliden), förste segelmakare, förste smed, förste tunnbindare, skaffare, andre

timmermän, andre segelmakare, profosser och förste sjukvaktare. Vidare finnes

en fast kår “Scheplingen“ med sergeants grad, bestående af båtsmans

-

qvartermästare- och konstapels-mater samt matroser af lista och 2:dra klassen,

m. fl.

Befälet på varfven föres under ministerns omedelbara myndighet af. eu

direktör och chef men i afseende på det tekniska är hufvud-ingeniören ansvarig,

dock efter föreskrifter af hufvud-ingeniör-direktören. Chefen har hela

personalen under sitt befäl, utöfva!’ allmänna uppsigten öfver varfvets säkerhet,

tjensten vid arbetsposterna och magasinen, styrelsen öfver hospitalen, kaserner,

karantänsplatser och andra marinens etablissementer samt öfver leveranser,

emottagningar, utgifter, förbrukningar, kontroll öfver desamma och öfver anvärfning

af skeppsfolk. Han allena brefvexla!'' med ministern i tjensteärenden

samt insänder underlydandes rapporter. Hufvudingeniörs-direktören står omedelbarligen

under ministern. Magasinsmästaren förestår magasinerna och de

dervid underordnade sta omedelbart under hans befäl. Hufvudingeniören svarar

för fartygens byggnad och underhåll. Under hans lydnad stå de, som äro

anställde vid skeppsbyggnads- och ångmaskins-verkstäderna. Underdirektören

svarar för fartygens utrustning vid hufvudstationen och ekipagemästaren vid

de andra stationerna. Underekipage-mästaren har uppsigt öfver polisen. Vid

varfvet i Amsterdam finnes en särskild, virkesförvaltare.

Danmark.

Marinministeriet står under marinministerns chefskap; och är han bitiädd

al 1 adjutant. Göromalen äro fördelade på 4 afdelningar, nemligen:

a) Sekretariatet och Kommando-departementet, som omedelbart sorterar under

ministern, mottager, öppnar och fördelar alla ankommande bref, besörjer

alla kommandosaker, bestämmer fartygs utrustningar, utfärdar fartygschefsinstruktioner,

bemanningsreglementen och “Skytruller“, handlägger frågor om

anställning och befordran för officerare, lärare vid kadettkåren och civilstaten,

äfvensom vid marinens justitieväsende, vidare ärenden rörande konduit-listor,

kadettkåren, marinens justitieväsende och jurisdiktion, polisen på örlogsvarfvet,''

alla vetenskapliga och tekniska frågor, äfvensom om skeppsbyggnad, artilleri,

tackling, befästnings- och öfriga byggnadsarbeten, mål rörande örlogsvarfvets

drift och arbeten, fartygschefs-rapporter, konstruktions- och reglerings-kommissionens

andraganden, sjökarte-arkivet, frågor om studerande officerares underrisning,

upprättande af lagförslag och dessas föredragning, samt expedierande.

b) Amiralitets-departementet handlägger frågor om mästares och skeppares

med fleres anställning, frågor om fasta manskapets organisation, antagning,

befordran, mundering och pensionering m. in. med undantag af löneutbetalnin

-

\

8

gen, som sker af intendenten på örlogsvarfvet; vidare frågor om fördelning af

boställen och deras underhåll, om gatläggning, öiveriuseende öfver skolväsendet,

hospital och asyl, lotsväsendet,, lotspensioneringen, värfningsbestyret, muddringsväsendet,

fyr- och båkväsendet, frågor om skeppsvraks upptagande och

navigations-undervisningen.

c) Kommissariats-departementet bestyr marinens ekonomi, material- och

proviantanskaffning med hvad dertill hörer, fartygs förseende med proviant,

alla penninge-reqvisitioner, skatter och utgifter, anställningar vid kyrkan, varfskontoren

och proviantmagasinet, äfvensom af proviantförvaltare och räkenskapsförare;

marinkyrkans, sjökadett-akademiens, skolornas, hospitals och asylets

ekonomi, anvisningars meddelande af officerares och civile embets- och tjenstemäns

löner, upprättande af förslag till marinens budget, alla anvisningar på

finanshufvadkassan, samt dessas kontrollerande och bokförande, upprättande af

öfversigt öfver marinens intägter och utgifter, kassörs- och arkivförrättningar,

hvarunder inbegripes utfärdande af Kongl. fullmakter och afsked, samt uppbärande

af gebuhr derför äfvensom hvad som rör marinsjukhusets byggningar

och grund.

d) Revisions-departementet, som besörjer granskningen af alla marinens

och derunder lydande etablissementers och inrättningars räkenskaper, kontraberäkning

och annotation af alla från Kommissariats-departementet utgående

penninge-expeditioner, kassakontrollen, bokföring af alla flottans, sjökadettsåkademiens,

skolornas och öfrige inrättningars inventarier.

Utom rista afdelningen, som, enligt hvad förut är nämndt, sorterar direkte

under ministern, hafva de öfrige hvar sin särskilda chef, nemligen den

2:dra och 3:dje hvardera en direktör och den 4:de en generaldecisor, hvarförutan

för dem bestås följande antal tjensteman, nemligen: för första afdelningen

1 kontorschef, 1 expeditions-sekreterare och en kanslist, för andra afdelningen

1 kontorschef och 2 fullmäktige, för tredje afdelningen 1 kontorschef, 2 fullmäktige,

2 kanslister, 1 bokhållare samt eu kassör och arkivarie, äfvensom

för fjerde afdelningen 2 tullmäktige och 1 revisor, eller tillsammans 16 personer.

Utgifter för marinen assigneras på och utbetalas af finansministeriets

hufvudkassa, hvarför äfven sistnämnde ministerium har, jemte flera andra underafdelningar,

ett särskildt departement för anvisningsväsendet'' och statsbokhålleriet

med underlydande 2 kontor, ett för anvisningsväsendet och ett för

statsbokhålleriet, hvilket sistnämnde författar hufvudräkenskapen eller, bufvudboken

äfven för marinen.

Danska örlogsmarinen har en flaggman, som är chef för sjöofficerskåren.

Chef för örlogsvarfvet är en örlogskapten, men flertalet i den sednast

nedsatta

9

nedsatta kommission for reglering af marinväsendet, har ansett begge dessa

chefskap kunna förenas i en persons hand Vidare finnas 14 örlogsdfaptener

af hvdka en tjenstår son general-adjutant för sjöstaten och kongl. jakttoltoi’

2 dnektorer vid varfvet. 22 kaptenlöjtnanter och 70 löjtnanter tillsamman^ 109

Personel’ utom 8 officerare å la suite. Derjemte finnas ’ 9

1 artillerikår

1 matroskår.....

1 varfskår.......

1 handtverkskår .....

samt uppsynings- och justitie-betjente

187 man.

145 „

156 „

797 „

23 „

Summa 1,308 man.

ÖriogsvariTets styrelse inuehafvcs, såsom förut är imn„ldt, af „ chff

bl“ • "a t dllektorer’ de''“f en for Repris-, maskin-, hus- och vattenbyggnad

väsendet, och en för artilleriet, tillika tygmästare. Vidare finnas 1 ekipage

mastare,

som tillika har tillsyn öfver tackelväsendet, 1 under-direktör för

skeppsbyggen* tillika under-fabriksn,.stare, 1 under-direktör för byggnadsväsende!;,

f ofvermaskin-mastare och 1 under-direktör vid artilleriet samt

undertygmästare. Dessutom finnas: '' San 1

9 r 11 l EMpa!,e- odl kommando-kontor med 1 ekipage-och kommandoskrifvare

2 fullmäktige och 2 kopister; hvarjemte äro anställde 1 hufvudmagasins-för:

valtare med 1 fullmäktig, 1 vagaremästare och 1 intendent med 2 assistenter

Vid varfvet finnas dessutom:

2 sjötyghus-löjtnanter,

2 skeppare, deraf eu vid flottan och brobänken, samt den andra vid

tackelka.mmaren,

1 timmermästare,

2 skeppsbyggmästare,

1 segelmakaremästare,

1 konstruktör,

» 1 båtbyggmästare,

1 grofsmedsmästare,

1 underkonstruktör,

11 maskinmästare,

18 “mestersvende".

Vid Nyboder finnas en kommendant och 2 assistenter, hvarjemte det

icke bör lemnas oanmärkt, att, utom den förut nämnda civilpersonal, ett icke

obetydligt antal skrifvare-biträden finnes anstäldt, uttaget dels af underbefälsklasserne,

dels af de, äfven under fredstid, årligen uppfordrade “vmrnepligtige“

10

Vid varfvet finnas icke mindre ''än 31 sådana biträden använda hufvudsakligen

vid verkstäder och arbetsposter.

Öfriga inrättningar äro:

Konstruktions- och reglerings-kommissionen, som utgöres under en örlogskaptens

ordförandeskap af 2 direktörer och 6 officerare utom 5 extra ordinarie ledamöter,

2 auskultant^- och 1 sekreterare.

Sjöstatens öfvermunderings-kommission, som utgöres af 3 örlogskaptener

och intendenten.

Amiralitets-öfverrätten, som består af departements-direktörerne i marinministeriet,

general-auditören för sjöstaten, 2 assessorer af Högsta domstolen

och 1 justitie-sekreterare.

Sjöstatens kombinerade rätt består af 3 örlogskaptener, deraf 1 ordförande,

2 kaptenlöjtnanter, 5 löjtnanter och 1 auditör, hvarförutan för sjökrigsärendena.

finnes 1 öfverauditör och 1 sjökrigsprokurator.

Sjökadettkåren, under 1 örlogskapteus chefsskap, består i öfrigt af 3 officerare,

17 lärare samt 1 civil person i egenskap af inspektör, räkenskapsförare

och chefskanslist.

Navigations-undervisningen förestås af en örlogskapten.

Sjökarteverket bestyres af en direktör, som tillika är general-inspektör

öfver flottans kronometrar, 1 subaltern-officer samt 1 assistent och räkenskapsförare.

Medicinalstaten är gemensam för arméen och flottan.

Sjöhospitalet förvaltas af eu direktion, bestående af 3 personer, samt

har 1 pastor, 1 öfverläkare och 1 inspektör.

Sjöstatens kassations-kommission utgöres af sjöhospitals-direktionen, öfverläkaren

vid hospitalet och en af de andre öfverläkarne eller öfverläkaren på

kasernskeppet.

Lotsväsendet förestås af 2 öfverlotsar med hvar sitt distrikt, hvarförutan

äro anställde 3 lotsinspektörer, 3 bokhållare och 13 lotsåldermän, samt ett antal

fyrmästare, fyrskeppare m. fl.

På Christiansö finnes 1 proviant-, ammunitions- och material-förvaltare,

samt 1 läkare och 1 ordinei-ad skollärare.

Frankrike.

Franska marinen står under en sjöminister-. Han förer ordet i arniralitets-kouseljen,

hvilken i öfrigt består af 5 amiraler, konstruktions-direktören

och öfver-inspektören såsom ordinarie, samt 2 officerare såsom adjungerade le

-

11

damöter, och har biträde af 1 sekreterare. Ministérens mål handläggas dels i

ministerns kabinett dels i 7 särskilda hufvudafdelningar (directions). Kabinettet

utgöres af 1 militär och 1 civil chef, denne sednare biträdd af en attaché.

Uti kabinettets byrå öppnas, inregistreras och utdelas alla till ministéren ankommande

bref, uppgöras föredragningslistor för Kejsaren och handläggas i

öfiigt mål, som icke tillhöra annan byrå in. in. Under kabinettets byrå lyder

“Le bureau des renseignements“, der underrättelser meddelas om vildren fö.''

antagning vid alla flottans kårer och skolor, aflöningsbelopp, lediga fenster

in. m.

Första afdelningen^ under 1 officer som direktör, har 2 byråer, med hvar

sin chef, den första omfattande hvad som rörer flottans stab, och den andra

delad i 2 underafdelningar, hvad som har gemenskap med flottans rustning

m. m.

Andra afdelningen, under 1 militärdirektör och 1 underdirektör, har 3 byråer,

de två första med hvardera sin chef och den tredje förestådd af underdirektören.

Första byrån omfattar hvad som rörer de fasta kårerna m. fl., den

andia hvad som har afseende pa fartygsbesättningarne och lagskipningen, samt

den tredje, med underafdelningar, hvad som angår marinens trupper.

Tredje avdelningen, under 1 direktör och 1 underdirektör, är fördelad i

4 byråer, af hvilka den första, under 1 chef, har befattningen med sjöinskriptionen,

den andra, förestådd af underdirektören, har befattning med fiskena och

matinens fasta egendomar, den tredje, under en chef, med hvad som rörer aflöning,

beklädnad och mönstringar, samt den fjerde, äfven under 1 chef, med

hvad som rörer proviant, hospitaler och fängelser.

fjerde afdelningen, omfattande materielen, har 1 direktör (skeppsbyggnadschefen)

och 1 underdirektör. Denna afdelning är delad i 2 byråer, den

första, under en ingeniör såsom chef, handlägger frågor om skepps- och vattenbyggnader,

samt den andra, förestådd af underdirektören, frågor om upphandlingar.

Femte afdelningen, för sjöartilleriet, är förestådd af 1 direktör, indelas i

2 byråer, af hvilka den första, delad i 2 sektioner, besörjer det administrativa

och den andra det tekniska.

Sjette afdelningen, för kolonierna, har 1 direktör och 1 underdirektör

samt, är delad i 4 byråer och 1 permanent exposition.

Sjunde afdelningen, omfattande allmänna räkenskapsverk^, med 1 direktör

och en underdirektör, har 6 byråer, med hvar sin chef, utom den tredje,

som förestås af underdirektören. Första byrån behandlar anslagen och anordningame,

den andra utgifterna för öfverhafsländerna, den tredje centralredovisningen

för anslagen, den fjerde räkenskapen för materielen, den femte

inre tjenstgöringen och biblioteket, samt den sjette vården om arkiverna. Hit

12

höra äfven tvenne agenturer, den ena för utbetalning af de under ministerns

disposition särskild^ ställd a medel och den andra för marinens vexelaffär1.

v. . o bj°oinvalldinrattuingen är styrd af 1 direktör och 1 underdirektör, samt

. r " byråer, den första, förestådd af underdirektören, innefattar hvad som rörer

invaliderna och deras pensioner, samt den andra, under 2 chefer, frågor om

krigsbyte, dykeri, skeppsbrott, in. in., hvarförutan iurättningen har en generalskattmästare

och 41 skattmästare i de särskilda hamnarne.

En konsultativ komité för sjöartilleriet består af 9 officerare mest af

högre grad.

En konselj för marinens arbeten består af 15 medlemmar, dels af flottans

högre officerare, dels af dess ingeniör- och artillerikårer.

En öfverstyrelse för undervisningen i sjöskolan består af 8 medlemmar

och 1 sekreterare.

Sjokarteverket, under 1 generaldirektör (vice amiral), innefattar i särskilda

afdelmngar, det hydrografiska samt det administrativa, och hörer vidare

hit dels en förvaltare och en bibliotekarie, dels en hydrografisk komité, bestående

af 7 medlemmar.

Fortifikations-depöten för kolonierna har 4 medlemmar och poliskonseljen

7 medlemmar, 1 guvernements-kommissarie och 1 sekreterare.

Statsrådets afdelning för landt- och sjöförsvaret in. in. består af 1 president,

6 statsråd, 10 andra embetsman och 1 sekreterare.

Den permanenta kommissionen för fisket och de fasta egendomarne utgöies

af 1 ordförande, 7 ledamöter och 1 sekreterare.

Ofverstyrelsen för iövalidinrättningen utgöres af 1 president, 4 ledamöter

och 1 sekreterare.

Kommissionen för fyr- och båkväsendet utgöres af 7 ledamöter och 1

sekreterare.

Konsultativ-komitén för tvistemål utgöres af 6 medlemmar.

Longitudsbyrån består af vetenskapsmän, astronomer, geografer och artister,

samt officerare.

Utom alla dessa inrättningar finnas vid marinministéren anställde advokater,

notarier, arkitekter, kassörer, tolkar, urmakare, boktryckare, bokhandlare,

gravörer och målare.

Franska officerskåren utgöres af 2 amiraler i fredstid, samt 3 i krigstid,

15 vice amiraler, 30 konteramiral, 65 skeppskaptener af l:a och 65 af

2.a klassen, 270 fregattkaptener, 375 skeppslöjtnanter af l:a och 375 af 2:a

klassen samt 600, fänrikar (enseignes de vaisseaux), tillsammans 1,800 officerare,

hvarförutan finnas aspiranter af l:a klassen 230 och af 2:a klassen 130.

Kejserliga sjöskolan på ett linieskepp å Brests redd har 1 chef, 9 officerare,

1 prest, 1 embetsman af förvaltningen, 2 kirurger och 1 materialupp

-

13

bördsman, samt 11 professorer, utom de af ministern förordnade examinatorer.

Flottans mekaniska kår utgöres af 2 öfvennekaniker och 38 förste mekaniker.

Flottans gendarmeri har 2 eskaderchefer, 4 kaptener och 11 subalternofficerare;

artillerikåren 3 generaler, 10 öfverstar, 10 öfverstelöjtnanter 19 majorer,

100 kaptener, 79 löjtnanter, utom de såsom underlöjtnanter tjenstgörande

elever af artilleri-applikations- och ingeniörskolan, samt 102 vaktare (gardes

principal» et gardes d artillerie) och arbetare på stat. Infanteriet utgöres af 1

divisionsgeneral, 2 brigadgeneraler, 5 öfverstar, It) öfverstelöjtnanter 30 maiolei,

bataljonschefer, 185 kaptener och 313 subalternofficerare.

Mariningeniörkåren består af 1 generalinspektör, 11 direktörer 40 in

geniörer och 70 underingeniörer, tillsammans 122 personer utom ett obestämdt

antal elever. Vid mgeniörkårens applikationsskola, för hvilken kåkens direktor

ar chef, tjenstgöra 3 ingeniörer, 4 lärare samt 1 embetsman för förvaltningen

och räkenskapen.

Hydrografiska kåren har 1 chef, 8 ingeniörer och 8 underingeniörer

samt ett obestämdt antal elever. °

Kommissariatet består af 9 general-kommissarier, 26 kommissarier 50

koinmissariats-adjunkter, 150 underkommissarier och 180 biträden (aides-commissaires)

tillsammans 415 personer, utom ett obestämdt antal elever (elévescommissaires).

Derjemte finnas 80 kommiser (cornmis de marine) och 400 iournalförare

(commis aux écritures).

Inspektionskåren (corps de 1’inspection des services administratifs de la

marine) består af 6 öfverinspektörer, 9 inspektörer och 19 inspektörs-adiunkter

(inspecteurs adjoints).

Administrativa personalen vid arbetsposterne består af 6 öfveragenter

(agents principaux), 29 agenter, 43 underagenter och 118 kommiser Vidare

finnas för materialredovisningen 4 öfveragenter, 27 agenter, 47 underagenter och

78 kommiser.

Personalen för flottans underhall (service de manutentions) består af 2

öfverbefälhafvare, 5 chefer och 4 underchefer.

Mediciualstaten utgöres af 1 generalinspektör, 3 direktörer, 1 inspektör

10 öfverläkare, 12 professorer, 32 förste läkare, 325 läkare och 120 underläkare

(aides medicins), 1 apotekar-inspektör, 3 öfverapotekare, 6 pi''ofessorer i farmacien,

2 förste apotekare, 27 apotekare och 15 provisorer (aides phannaciens).

Justitiestaten består af 3 föredragande kommissarier och 3 skrifvare

(greffiers) samt 2 föredragande kommissarier och 2 skrifvare vid hvartdera af

de 5 arrondissementerna, utom 2 kommissarier och 2 skrifvare vid de begge

revisions-tribunalen. Uti hvarje arrondissement finnes dessutom en krigskon

-

14

selj med 2 kommissarier, 2 föredragande och 2 skrifvare, hvarförutan hvardera

af de två revisionskonseljerna har 1 kommissarie och 1 skrifvare.

Ecklesiastikstaten består af 1 chef, 6 öfverpredikanter och 59 predikanter.

Bibliotekerna så väl vid ministeriet och sjökarteverket som i hamnarne

hafva sina särskilda bibliotekarier,. 11 till antalet.

För bro- och vägbyggnad har marinen en särskild kår, bestående af 2

generalinspektörer, 5 öfveringeniörer och 17 ingeniörer.

Enligt hvad förut är nämndt, indelas Frankrikes maritima område i

fem arrondissementer, hvardera styrdt af en préfet-maritime med vice amirals

rang och under hans omedelbara befäl lyda 1 kommendant, 1 general-kommissarie,

1 skeppsbyggeri-direktör, 1 ekipagemästare (directeur des mouvements du

port), 1 artilleridirektör, 1 direktör för hus- och vattenbyggnad och 1 president

för inedicinalväsendet. De särskilda detaljerne kontrolleras af en permanent

kontrollkår och vid hvarje station är inrättad en förvaltningskonselj.

Så val marinprefekten, som cheferna för de särskilda afdelningarne eller

detaljerne samt kontrollören residera vid arrondissementets hufvudstation

och inspektioner företagas på förut icke bestämd tid, då ministern finner så

nödigt.

Prefekten har öfverstyrelsen i sitt arrondissement, emottager order direkte

från ministern och korresponderar med honom. Under prefektens inseende

äro alla fartyg, honom tillhör omsorgen för örlogshamnens säkerhet samt

polis, äfvensom om sjöfästningarne m. m.; han presiderar i förvaltnings-konseljen,

sjökonseljen (conseil nautique), sjötribunalet, revisionskonseljen m. in.,

reglerar i förvaltningskonseljen upphandlingar och arbeten, så att statsanslaget

ej öfverskrides, bestämmer, i anledning af afdelnings-chefernes framställningar i

förvaltningskonseljen, antalet af arbetare, håller hand deröfver att inga andra

verkstäder finnas än de som af ministern äro bestämda, ansvarar för allt användande

af penningar, materialier och dagsverken, utöfver hvad genom författningar

eller ministerns order är anbefaldt, låter föredragande kommissarien

i marintribunalet samt chefen för gensdarmeriet för sig redogöra för alla begångna

gröfre brott, samt gifver dem order i afseende på polisen och hamnens

säkerhet, emottager af kommendanten och afdelningscheferna årlig uppgift på

underlydande officerares och tjenstemäns uppförande och skicklighet, hvilka

uppgifter han, med egna anmärkningar, öfverlemnar till ministern, samt afgifver

sjelf till honom dylik uppgift i afseende på kommendanten och afdelningscheferna.

I fall af sjukdom eller frånvaro bestrides prefektens embete af

kommendanten, eller, om äfven denne är ^hindrad, af eu afdelningschef.

Kommendanten kommenderar officerare af alla grader, samt alla trupper,

har vård om stationens säkerhet och bevakningen af fängelserna, föreslår

15

hos prefekten officerskommenderingar, vakar öfver officerares och truppers

teoretiska och praktiska bildning, bar vård om stationens bibliotek, observatorium,

hydrografiska skolan och öfriga undervisningsanstalter, har befäl öfver

vid dem anställde lärare, förer befäl vid ut- och afrostning af fartyg, samt

öfver alla under prefektens order ställda bevärade fartyg, är ordförande i den

kommission, som åligger att inspektera fartygen vid afresa, hemkomst och aflastning,

granskar alla ombord hållna journaler samt mottager af föredraganderne

i tribunalerne chefens för gensdarmeriet rapporter i mål rörande säkerhet

och ordning. Kommendanten remplacera^ vid förfall af den i nästa grad

äldste officer.

General-kommissarien är i andra rummet den befallande; han emottager

af ministern de medel, som för stationen månadtligen anvisas för utgifterne;

besörjer stationens förseende med sina behof, emottagande af upphandlade

materialier och persedlar, vården om och utlevereringen af persedlar från

hufvudförrådet, sammanförande af redovisningen för stationens materiel, mönstring

af allt stationens manskap, äfvensom det på fartygen, utbetalning och

anordnande af dess aflöning och öfriga förmåner, provianteringen, förvaltningen

och ordningen vid hospitaler och fängelser, räkenskapsverket för armerade fartyg,

så väl i afseende på penningar som persedlar, samt räkningarnes afselande,

sammankallande af krigsbyteskommissionen och bytets fördelning; han

har vidare inseende öfver kommissariats-personalen, beordrar densamma i tjenstärenden,

föreslår hos ministern dess placering och reglerar dess tjenstgöring

har inseende öfver hushållningen vid hospitalen, öfvervakar ordning och utgifter

vid helsovården, har befäl öfver de vid stationerne och marinkårerne anställde

ptester, placerar vaktbetjeningen m. m. Under sjukdom eller frånvaro

bestrides general-kommissariens embete af den äldste kommissarien.

Under geneneral-kommissarien lyda följande afdelningar, hvardera under

en kommissarie, nemligen:

l:o för upphandlingarne. Under denna afdelning lyder förvaltaren för

hufvudmagasinet.

2:o för armering, utrustning och krigsbyte.

3:o för arbete på varfvet.

4:o för hospitalen.

5:o för galérskeppen.

6:o för provianten. Under denna afdelning lyder provianterings-direktören.

7:o för räkenskapsväsendet.

8:o för konskriptionen (inscription maritime).

Det är förut antydt att uti hvarje arrondissement finnes, under prefektens

ordförandeskap, en förvaltningskonselj. Denna konselj består i öfrigt af kom

-

16

mendanten, general-kommissarien, varfsdirektörerne och kontrollören, samt såsom

sekreterare en dertill af prefekten kommenderad underkommissarie. Denna

konselj, som samlas i prefektens embetslokal två gånger i månaden, eller oftare,

om prefekten så finner nödigt, och upplysningsvis kan höra hvilken embetsman

den finner nödigt, undersöker behofvet af medel för upphandlingar,

antager leveranskontrakter, allt under ministerns approbation, så vida utgiften

otverstiger 500 francs, utnämner kommissioner för verkställande af undersöknmgar

och granskningar in. m., pröfvar förslag till fartygs- och husbyggnader,

artilleriarbeten in. in. samt de årliga material-räkningarne, föreslår för ministern

an tverksmästare och antager arbetare, granskar tjenstgöringsreglementen för

lotsar, tillåter kommissarierna att för hastigt påkommande behof göra upphandlingar

in. m. I konseljen afgöras alla mål efter flesta rösterna.

Slutligen anmärkes att under ministern för allmänna arbeten lyder en

särskild byrå, som har bestyr med uppförande och underhåll af fyrar, båkar

oc i sjömärken, lysningen pa fyrarne, hamn- och dammarbeten in. in.

England.

Engelska marinen är anförtrodd “The Lord High Amiral" eller de

“Commissioners" som utöfva hans tjenst. Embetet har under sednare åren

alltid varit skött af “Commissioners", d. v. s. en styrelse (Board). Denna styrelse

består nu af förste lorden, som är medlem af konseljen, och 5 yngre lorder,

med 1 förste och 1 andre sekreterare.

I enlighet med amiralitets-order byggas alla fartyg, säljas eller slopas,

äfvensom der bestämmes förhyrning, användande och aflöning. Amiralitetet har

vidare uppdrag att öfvervaka flottans varf och förråder, göra eller approbera

alla utnämningar och befordringar, bestämma belöningar, pensioner eller gratifikationer

för förtjenster till sjös, utfärda order om utbetalningar af sjöaflöning,

samt uppgöra kostnadsförslag, som föreläggas parlamentet.

Amiralitetet är indeladt i fem departementer, hvart och ett under en

af de yngre lordernas kontroll.

Första departementet har öfverinseende öfver flottans fördelning, utfärdar

order för förhyrda fartyg, samt bestämmer station för subaltern-officerare och

underofficerare.

Andra departementet har uppsigt öfver fartygen, bestämmer deras byggnad

och reparation, konstruktionen af deras maskiner, äfvensom utredningen.

Tredje

17

Tredje departementet oinfattar flott-aus bemanning och disciplin, sjösoidatesken,

kust- och varfsbevakningen samt sjömätuingarne.

Fjerde departementet har befattning med proviantförråden, transporter,

medicinal- och sjukvårdsservisen, pensioneringen och penningeutbetalningen.

Femte afdelninyen eller generalräkenskaps-departementet omfattar paketbåtsservisen,

vurfsskolorna, ecklesiastik- och civil-kårerna.

Det Kongl. observatoriet i Greenwich står under amiralitetets befäl och

på dess befallning publiceras den astronomiska almanackan.

Hvardera af ofvannärnnda fem departement är indeladt i flera eller

Inne uuderafdelningar. Uti sekreterare departementet finnes utom förste och

andre sekreteraren, eu privatsekreterare för hvardera af iorderne, samt dessutom

en mängd andra embets- och tjensteman. Likaså hafva de öfriga departementen

och underafdelningarne ett högst betydligt antal embets- och tjensteman

åt flere grader och klasser. Då emellertid, enligt den underrättelse

komiterade ifrån England erhållit, Engelska marinen med dess förvaltningsoch

räkenskapsverk för närvarande står'' under reorganisation och ett nytt reglemente

derför är under utarbetande, hafva komiterade icke ansett lämpligt att

närmare uppräkna personalens antal eller detaljera de särskilda bestyren, och

det så mycket mindre som Stor-Britaniens marin är så stor och dess administration

sä vidlyftig, att den icke lärer kunna tagas till mönster för eu marin

af så underlägsen styrka som Sveriges.

Efter att sålunda hafva redogjort för institutionerna vid de utländska

mariner, hvilkas beskaffenhet kommit till komiterades kännedom, kunna komiterade

icke undertrycka den öfvertygelse, att Svenska sjövapnets administration

och räkenskapssätt åtminstone i enkelhet står långt framom de utländska marinernas

och att således införande af en förändrad administration och räkenskapsmetod

efter utländska mönster, åtminstone i de flesta fall, skulle medföra,

om icke skada, åtminstone föga eller ingen nytta. Den marin, med

hvilken Sveriges i det närmaste skulle kunna jemföras, är konungariket Danmarks.

Danmark egen för närvarande, oberäknadt 2 segellinieskepp, 1 fregatt,

1 korvett, 1 brigg, 1 kanonbåt och 5 kanonslupar, hvilka äro dels utrangerade,

dels bestämda till annat bruk, 3 fregatter och 3 flytande batterier, alla med

skruf och bepansrade, 1 linieskepp, 4 fregatter, 3 korvetter, 4 skonertar, 6

kanonbåtar, 6 ångfartyg med hjul, 1 fregatt, 1 kutter, 22 kanonslupar, 8 ka

3

-

18

noiijollar och 22 transportfartyg, alla utan pansar, och detta antal öfversdger åtminstone

icke betydligt hvad Sveriges sjömakt kan uppvisa. För administrationen

och redovisningen har dock Svenska flottan ett betydligt mindre antal

embets- och tjensteman än den Danska. Detta oaktadt hafva komiterade icke

förbisett att Svenska administrations- och redovisnings-personalen för sjövapnet

kan inskränkas, om hvarje tjensteman tilldelas full sysselsättning, och att en

sådan inskränkning kan ske, utan att Statens säkerhet på ringaste sätt äfventyr,

är obestridligt, men för tillvägabringande deraf fordras oeftergifligen dels att

all den förenkling i formerna, som är möjlig, åstadkommes, dels att den qvarvarande

och följaktligen strängt sysselsatta personalen så aflönas att den, utan

ekonomiska bekymmer, kan ensamt egna sig åt tjensten och hvarom komiterade

torde komma i tillfälle att längre fram närmare yttra sig.

Nu i ordningen tillhör det komiterade till underdånigt besvarande upptaga

de uti högstberörda nådiga bref af den 30 Oktober 1866 framställda frågor

rörande allmänna förhållanden inom sjövapnet, nemligen:

l:o. Under antagande att vid sjövapnets stationer och depöter skola af

Kronans manskap uteslutande verkställas nybyggnader af endast träfartyg samt reparationer

af så väl jern■ som träfartyg med dem tillhörande ångmaskiner, samt

endast af de inom varfven befintliga hus, kajer, dockor, bäddar m. m., men att

deremot alla reparationer af hvad art som helst utom varfven, äfvensom tillverkning

af ångmaskiner af mer än 30 effektiva hästkrafter, samt all nybyggnad af

jernfartyg, hus, kajer, stängsel, vägar och dylikt, så väl inom som utom varfven,

jemte målning och renhållning utom varfven, komma att verkställas af private arbetare,

huru må, med hänsyn till sjövapnets och särskilt dess tvenne afdelningars,

antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel, under den kommande tiden anskaffning

arne och underhållet af sådan materiel lämpligen kunna fördelas emellan

å ena sidan sjövapnet och dess särskilda stationer, och å den andra enskilde industriidkare,

utan att, genom eu sådan arbetenas fördelning, staten sättes utur tillfälle

att, då dess fördel så fordrar, derom med den enskilde ingå i täflan?

Vid betraktande af denna fråga framställer sig först den omständigheten

att, om Kronan vid alla förekommande tillfällen skall kunna ingå i täflan

med den enskilde, måste Kronan ega samma resurser som den enskilde. Enda

vilkoret för att staten skulle kunna, då dess fördel så fordrar, göra sig oberoende

af de enskilda mekaniska verkstäderna, vore således att Kronans varf

blefve försedt med lika dyrbara och storartade verkstäder, som de största enskilda

mekaniska verkstäder i landet. Vidare ifrågakommer det förhållande

att för vissa reparationers verkställande erfordras lika fullständiga och kostsamma

anläggningar, som för ny till verkning. Om en anläggning för tillverkning

af ångmaskiner göres i så liten skala, att icke större maskiner än af 30

effektiva hästkrafter kunna der förfärdigas, så blir den naturliga följden, att

19

vid reparation af större ångmaskiner, derstädes ej kunna åstadkommas sådana

maskindelar, som i anseende till storlek och särskild beskaffenhet behöfva större

verkstadsapparater. Likartadt är förhållandet med de större pjeser och mera

storartade sammansättningar, som förekomma å jernfartyg. Häraf framgår tydligen,

att man i allmänhet behöfver samma inrättningar för en betydligare reparation

vare sig af jernfartyg eller ångmaskiner, som för deras nybyggnad.

Dessutom, när åtminstone de mera vidlyftiga reparationerne icke äro att påräkna

såsom eu ständig och jemnt till lika omfång fortgående sysselsättning,

så har det stora svårigheter i ekonomiskt hänseende att anlägga ett etablissement

för större och mindre reparationer, utan att på samma gång inrätta sig

för nybyggnader, hvilka kunna hålla personal och inrättningar i verksamhet,

då reparationer ej äro för handen.

Under sådana förhållanden, som nu blifvit i korthet antydda, och då

det vid frågans besvarande skall antagas eller förutsättas, att nybyggnad af

endast träfartyg med dem tillhörande ångmaskiner, samt tillverkning af endast

smärre ångmaskiner af högst 30 effektiva hästkrafter, är hvad som vid Kronans

varf bör ifrågakomma, så är det, enligt komiterades åsigt, icke möjligt

att anskaffningarne och underhållet af ifrågavarande materiel kan annorlunda

fördelas emellan å ena sidan sjövapnet och dess särskilda stationer och å den

andra enskilda industriidkare, än att Eders Kongl. Maj:t och Kronan måste,

åtminstone för närvarande, åt enskilda verkstäder upplåta ej allenast nybyggnad,

utan äfven större reparationer af jernfartyg och större pjesers nytillverkning

å ångmaskiner. Likväl måste det alltid ligga i statens intresse, att, så

vidt omständigheterna medgifva och fordra, sätta sig i tillfälle att, utan främmande

hjelp, kunna underhålla sin egendom och är det derför önskvärdt, att

sjövapnets verkstäder så utvidgas och ordnas, att endast de reparationer, hvilka

nödvändigt fordra lika stora hjelpmedel som nytillverkning, behöfva åt enskilda

upplåtas, men att alla andra reparationsarbeten ske på Kronans varf.

En vigtig sak torde härvid ej få förbises, nemligen att man ej bör

spilträ sina krafter på flera håll, då de med större fördel kunna användas på

ett ställe. Omständigheterna hafva gjort och lära fortfarande verka dertill, att

sjövapnet måste vara deladt på två^stationer, men det synes ej derför vara

nödvändigt, att begge stationernas varf kunna åstadkomma samma arheten.

Också har alltid, sedan Karlskrona anlades, ensamt detta ställe varit afsedt

för de större krigsskeppens byggande och förvarande, en naturlig följd deraf,

att sjelfva lokalen visat ,sig vara den lämpligaste för ändamålet. Som förhållan

det nu är, nemligen att Karlskrona dockor utgöra det enda ställe staten eger.

för att förvara och reparera de större monitorerne, att vid Stockholms station

endast mindre fartyg förvaras och utrustas, samt att det i Stockholm är lätt

att kunna anlita den enskilda industriens biträde, hvilket ej är förhållandet i

20

Karlskrona, så faller det ock af sig sjelft, att det är på Karlskrona örlogsvarf,

den här ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna af behofvet påkallas och

således borde vidtagas.

I sammanhang härmed torde det böra nämnas, att, för åstadkommande

af den bästa hushållning, torde det ej vara lämpligt att föreskrifva hvilka persedlar,

som ovilkorligen böra upphandlas och hvilka som böra af Kronan tillverkas,

utan låta sådant bero af omständigheterna och blott såsom allmän regel

bestämma, att Kronan ej bör tillverka persedlar, då de med mera tidsvinst

eller mindre kostnad kunna upphandlas. Ett exempel torde närmare förklara

detta. Om man har en verkstad för tillverkning och reparation af ångpannor,

cisterner m. in., så händer det den ena gången, att man har så öfverfullt arbete

med ångpannors reparation, att man ej medhinner ett antal nya cisterner,

som samtidigt behöfvas. Då upphandlar man de sistnämnde. Eu annan gång

har man intet arbete med ångpannor, då låter man göra cisterner, för att

sysselsätta verkstaden, som i allt fall måste bibehållas.

Såsom en bestämd princip anses dock böra antagas, att, likasom hittills,

ämnessmide, såsom stångjern eller bultämnen, plåtar m. m. alltid upphandlats,

äfven hädanefter smidda eller valsade plåtar, stänger, hörnjern m. m.

böra från enskilda industriidkare inköpas, och följaktligen icke något valsverk

anläggas på Kronans varf.

I afseende på målning af fartyg m. m. anse komiterade det vara största

förmån för Kronan att uppgöra ackord med privata handtverkare, som dels

verkställa målning enligt öfverenskommet pris per qvadratfot för en, två eller

tre gångers strykning, dels lemna tillagad färg, emot visst pris per kanna, till

sådan målning, som af varfvets arbetare utföres, allt under den kontroll, i afseende

på färgens godhet och varaktighet, som stationsbefälhafvaren finner nödig

att föreskrifva.

2:o. Huru må, under de i förestående l:a punkten angifna förutsättningar,

varf sanläggning ar ne vid sjövapnets stationer samt arbetenas bedrifvande vid dem

böra ordnas, så att, utan åsidosättande af nödig tillsyn och kontroll, arbetena vid

blifva skyndsamt och med minsta kostnad utförda?

För besvarande af denna fråga, få komiterade till en början fästa afseende på

vigten af etablissementernas centralisering, såsom det mål, hvilket framför andra är

att eftersträfva. Att en stor tidsförlust och kostnad måste uppstå derigenom att en

industriel anläggning är utsträckt på ett större område, än som i sjelfva verket erfordras,

är helt naturligt. Sjövapnets etablissementer, särdeles det i Karlskrona,

äro väl icke så mycket till areal, men desto mera till lokalens form, utsträckta

vida utöfver den gräns som är förmånlig, hvarpå såsom exempel kan anföras,

att vägens längd från nya dockans territorium (vid nya straffängelset) till stenkolsförrådet

på Söderstjerna utgör V6 dels mil, från nya dockan till Artilleri

-

21.

gården öfver varfvet, V9 mil. från varfschefs- till stationsbefälhafvare-kansliet

''/i2 mil o. s. v. Ju närmare intill hvarandra dockor, arbetsställen, förrådshus

och embetslokaler äro belägna, desto lättare måste det vara, ej allenast att

verkställa nödiga transporter af materiel och effekter, utan äfven att hafva

tillsyn och kontroll öfver arbetenas utförande. I Danska marinen har man arbetat

i denna riktning och i samma mån sednare tiders förändringar i sjövapnets

materiel fordrat nya anläggningar, hafva dessa blifvit sammanförda å en

inskränktare del af det förut särdeles vidsträckta varfsområdet. Att en dylik

centralisering medför en stor ekonomisk vinst är påtagligt.

Inom Karlskrona station, der enligt hvad komiterade i svaret på föregående

fråga sökt ådagalägga, egentligen nya och förbättrade anläggningar böra

komma i fråga, är förhållandet sådant, att det hufvudsakliga värdet ligger uti

de storartade dockebyggnaderna, med sina tillhörigheter af sättär, pumphus

m. m., och i sjelfva hamnen, hvaremot verkstäderna, varfvets förrådshus och

embetslokalerna jemförelsevis äro mindre dyrbara, helst som eu del åt dessa

byggnader äro i äldre tider uppförda, dels af trä, dels af korsvirke och numera

hvarken tidsenliga eller förtjent^ af den grundliga reparation de i allmänhet

skulle behöfva. Komiterade anse derför att vid den nybyggnad eller

förbättring af verkstäder, förrådshus och embetslokaler, som redan till en del

visat sig vara af behofvet påkallad, och inom den närmaste framtiden torde

finnas alldeles oundviklig, hufvudsakligen bör afses att alla för fartygs byggnad

och reparation behöfliga verkstäder, och inrättningar, samt i allmänhet

varfvets förrådshus, verkstäder och embetslokaler, samlas så nära hvarandra

soni möjligt, eller förhållandena medgifva. Komiterade, som varit i tillfälle att

taga kännedom om ett för eu sådan centralisation på Karlskrona varf uppgjord

t förslag, anse sig icke tillkomma att deröfver afgifva underdånigt yttrande,

men hålla dock före att, om än möjligen alla erforderliga hus och inrättningar

skulle, såsom det i samma förslag blifvit ifrågasatt, inrymmas på

den plats, som tillhör nya dockebyggnaden, det dock, efter komiterades åsigt,

icke skulle vara med nödig omtänksamhet mot eldfara förenligt att sammanföra

allt på ett ställe; hvilket i alla fall icke låter sig göra, då naturligtvis

de anläggningar å gamla varfvet, som fortfarande uppfylla och troligen alltid

komma att uppfylla sitt ändamål, måste bibehållas, såsom reparationsdockan,

skeppsbyggnadsskjulet. bäddar m. m.

En i ekonomiskt hänseende ej mindre vigtig sak är att genom tjenliga

kommunikationsmedel likasom förkorta afstånden. Äfven i detta fall hafva

komiterade att fästa uppmärksamheten på huru i Köpenhamn och troligen å

de flesta mariners varf man anbringat spårvägar mellan förrådshus och verkstäder

utefter dockornas sidokanter o. s. v., hvartill höra en eller flera öfver

22

hela spårvägssystemet flyttbara kranar. Komiterade förorda eu dylik anordning

å Svenska stationernas varf i den mån lokala förhållanden medgifva.

Att så vidt möjligt är, sammanföra säd an a verkstäder, som hafva likartade

arbeten, till samma lokal och under samma tillsyn, synes dernäst vara

ett ur ekonomisk synpunkt eftersträfvansvärdt mål. I detta sylte äro redan åtskilliga

åtgärder vidtague. Komiterade anse önskvärdt att samma princip fortfarande

gör sig gällande, så att i den mån förändringar kunna tillvägabringas

vid sjövapnets stationer, likartade verkstäder inrymmas i samma lokal. För

vinnande af detta ändamål för varfvet i Stockholm, är ett förslag, afseende att

sammanföra alla verkstäderne i en byggnad, af Reglements-komitén derstädes

upp gjord t och komiterade genom Förvaltningen åt sjöärendena delgifvet; men

komiterade, som icke äro i tillfälle att öfver den föreslagna anläggningens mer

eller mindre ändamålsenliga beskaffenhet afgifva yttrande, helst den måhända

skulle medföra större kostnad än som för ändamålet vore lämplig att använda,

våga endast uttala den åsigten, att centralisation af verkstäder äfven på detta

varf är önskvärd.

Vidare anse komiterade att förrådshusen böra sä inredas och varorna

så uppläggas, att man med lätthet kan ej allenast hastigt uttaga det som erfordras,

utan äfven öfverse och räkna det befintliga. Fördenskull borde i allmänhet

materialierna, när de ligga i förråd, vara afdelade i särskilda större och

mindre partier, hvilkas vigt, mått och stycketal vore å partiet utsatt. Det är

i de flesta fall ganska lätt att, då varorna levereras till varfvet, genast sålunda

fördela dem i olika större och mindre partier, Indika bibehållas åtskilde

för lättnad vid utleverering^!- och inventeringar. Att uppmäta ett stenkolsförråd

på några tusen tunnor är både tidsödandp och kostsamt, men om sjelfva

förrådshuset är indeladt i fack eller bingar, af Indika t. ex. somliga innehålla

100 tunnor, andra 50 tunnor hvardera, så är det ganska lätt att, då man undersöker

huru många af dessa fack äro fyllda, på eu kort stund förskaffa sig

kunskap om förrådets storlek. Allt slags spik kan vara afdelad i bundtar, lådor

eller fack, hvardera innehållande 100, 500, 1000 o. s. v. Om materielen

i allmänhet på likartadt sätt vid inläggandet i förrådet indelas i sina bestämda

partier, så skulle mycken ordning och tidsvinst deraf uppstå och de många

öfverskott och brister, som oftast uppkomma genom olika mätning och vågning

vid in- och utleveringar, till eu stor del försvinna.

Särskilt anmärkes i afseende på ek virkesförrådet, att alla så kallade

nummerträn borde så uppläggas och bokföras, att man af virkesliggaren genast

kunde se hvar hvarje särskild! timmer har sin plats i förrådshuset. Denna anordning,

som gör att man på papperet, kan söka upp eu till vissa dimensioner

och bugt svarande pjes, i stället för att söka igenom sjelfva virkesförrådet, finnes

i Köpenhamn och bör numera kunna hos oss införas, utan någon tillökning

23

af'' redögörarepersönalen, dels emedan virkesqvantitetén i förrådet efter detta ej

behöfver vara så stor som hittills, dels emedan det i viss män medför lättnad

i redovisningen, att hafva reda på hvar hvarje timmer ligger. Att det skulle

bespara eu stor mängd af de dagsverken, som nu åtgå till omkantring af timmer

upplagen faller af sig sjelft. I sammanhang härmed bör till timmerinspektör

utses en af varfvets erfarnaste verkmästare, hvilkens göromål blifver att

gifva anvisning på hvilka pjeser, som för hvarje särskild! arbete böra användas,

och att noggrannt tillse det icke vid något tillfälle utlemnas större eller

dyrbarare pjeser än behofvet fordrar.

Etc vilkor för tekniska arbetens skyndsamma och noggranna utförande

är, att de personer, som hafva utfärdandet sig anförtrodt, få uteslutande egna

sig deråt, utan att hindras af andra tjenstgöromål, som äro för deras yrke

helt och hållet främmande, och hafva komiterade derför i reglementena sökt

från dem skilja alla de befattningar, som icke äro af teknisk natur.

Slutligen få komiterade i afseende på kontrollen öfver åtgången af dagsverken

och materialier fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett

ämne, som icke är utan sin särskilda vigt. Enligt nu gällande redogörelseformer

är det nemligen arbetsbefälhafvarens skyldighet att dagligen attestera

hvad som i journalerna afföres, och i följd deraf ansvara för denna afförings

riktighet, men komiterade anse denna kontroll icke kunna af nämnde befälhafvare

utan inskränkning fordras, enär eu befälhafvare vanligen har under

sin uppsigt fleia aibetsposter. För att nöjaktigt och med ansvar kunna kontrollera

åtgången åtminstone af materialier, fordras, att den kontrollerande oafbrutet

följer arbetets utförande med sin uppmärksamhet och icke, såsom nu.

nödgas dela densamma på flera ställen. Att journalföraren bör vara ensam

ansvarig för sin journals riktighet kan icke bestridas, och komiterade anse

derför arbetsbefälhafvarens pligt böra inskränkas dertill, att han, så vidt honom

möjligt är, öfvervakar underlydandes åtgärder, rättar de felaktigheter som

förmärkas och, om något underslef upptäckes, sådant till laga beifran anmäler.

Den hufvudsakliga kontrollen mot underslef ligger ofelbart i tillsynen att intet

af Kronans tillhörigheter från varfvet obehörigen utföres och i detta afseende

äro komiterade, på sätt i svaret å nästföljande fråga skall visas, betänkte på

förslag till inrättande af en poliskår.

3.0. Hvilka inskränkning av må i följd häraf kunna i stationernas förvaltnings-,

arbets- och bevakning spersonal ega rum; och bör arbetspersonalen till

större eller mindre del vara ständig, samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen?

Denna

punkt innefattar flera skilda ämnen och torde af komiterade fä

delvis besvaias. båledes hvad först beträffar frågan om inskränkning af förvaltningspersonalen,

hafva komiterade antagit, att, till vinnande af ordning och

24

redighet, oundgängligen fordras, att befälet vid stationen och varfvet föres af

samma person, samt att således varfschefs-beställuingen indrages, hvilket komiterade

förmoda kunna ske, utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad

med göromål, om dels från hans befattning skiljas en del ekonomiska bestyr,

hvilka, enligt sin natur, böra handläggas af de civile embetsmännen, dels några

af de’ varfsehefen nu åliggande bestyr åläggas departements-clieferne. Vidare

hafva komiterade ansett varfvens nu varande fyra departementer kunna reduceras

till tre, hvarigenom eu departementschefs-aflöning besparas, och hvilken

indragning komiterade dessutom anse vara eu gifven följd af den nya mariningeniörstatens

inrättning. Om de inskränkningar, som kunna ske i civila administrationen,

utbedja sig komiterade att få afgifva yttrande i sammanhang

med svaret å frågan om redogörelse verket.

Hvad varfvens arbetspersonal beträffar, så då denna består af fleia

särskilda kårer, torde det tillåtas komiterade att meddela yttrande rörande

hvarje kår för sig, sålunda:

l:o Matroshåren^ bestående af 400 man. Den är, eftei komiterades

åsigt, till hela sitt antal behöflig, dels för flottans bemanning, dels för sjömansarbeten.

De få matrosgöromål, som förekomma vid Stockholms station, kunna

hädanefter som hittills verkställas af kanonierer och båtsmän, eller, då behofvet

oundgängligen så fordrar, matroser af handelsflottan förhyras, hvilket derstädes

icke möter svårighet.

2:o Båtsmanshållet, hvilket utgöres af:

indelningsbåtsmän........2,301 man.

frälseroteringsbåtsinän....... 42 „

roteringsbåtsmän......_ . 3,351 „

tillsammans 5,694 man,

utom tillkomne nya rotar och stadsbåtsmän, hvilka äro vakante, och extia toteringen,

som endast utgöres under krig. Det lider icke något tvifvel, att hela

det effektiva antalet under fredstid icke är behöfligt, enär besättningarne å de

nu antagna fartygscerterna äro vida mindre än på de förr brukliga, samt det

måste antagas, att arbetena på varfven hädanefter blifva af betydligt mindre

omfång, än hvad hittills varit fallet, sedan det antagits som princip att de

flesta större fartyg byggas af jern, och i sådant tall på entreprenad. Enligt

de af stationernas reglements-komitéer afgitna yttranden skulle för tjenstgöiingen

vid stationerna erfordras:

I Karlskrona: 30 handtverksbåtsmän och 468 paradbåtsmän, s:ma 498 man.

I Stockholm: 62 _„ „ 98 „________„ 160 »

tillsammans 92 handtverksbåtsmän och :>66 paradbåtsmän, s:ma 658 man.

Vid

Vid granskning af dessa summor visar sig genast eu påfallande olikhet

emellan behofvet af handtverksbåtsmän, i det att den mindre stationen anser

sig behöfva mer än dubbla antalet mot den större; och koiniterade kunna icke

förklara detta annorlunda än att reglements-komitén i Stockholm benämnt alla

vid verkstäderna använde båtsmän, om de ock endast äro att anse som handräckningsmanskap,

såsom handtverksbåtsmän.

Hvad åter beträffar antalet af det egentliga handräckningsmanskapet,

så anse koiniterade, att, om såsom afsedt är alla större nybyggnader och reparationer

af hus och fartyg, dessa sednare åtminstone så vidt de byggas af

jern, ske på entreprenad, likasom att all renhållning utom varfvet på samma

sätt besörjes; om vidare afl bevakning på varfvet, så vidt den ej besörjes af

egentliga militärposter, öfvertages af en poliskår vid hvardera stationen, både

ett vidsträcktare tillfälle till öfning i militärtjensten och en icke obetydlig minskning

i båtsmansuppfordringarne ma kunna tillvägabringas, hvarigenom icke

allenast båtsmanshållet med dess rust- och rotehållare tillskyndas lindring,

utan äfven statsverket en väsendtlig minskning i utgifterna. För att åstadkomma

detta anse sig komiterade böra föreslå:

att alla boställsvakter indragas, hvilket komiterade anse så mycket

mera billigt som en boställshafvare måste anses skyldig att sjelf vårda och

ansvara för det honom tillinventerade bostället;

att alla ordonnanser af båtsmanshåll indragas och de embetsman, som

äro berättigade till ordonnans, erhålla sådan af marinregementet och kanonierkåren

samt skeppsgossekompanierna;

att stuguvakter och eldare i kanslien och kontoren indragas, samt vaktbetjeningen

tilldelas lämpliga arfvoden för det biträde de nödgas förskaffa sig

för eldning, skurning, städning m. m.

att all vedsågning och huggning utom varfvet och sjukhuset sker på

ackord;

att eldning och städning i skeppsgosseskolan verkställes af skeppsgossarne;

att

vid sjukhuset i Karlskrona antagas sjukhusdrängar med daglön och

portion, hvilka besörja alla inom sjukhuset förefallande handräcknings-göromål,

enligt öfverfältläkarens fördelning, utom hvad angår renhållningen, hvilken besörjes

af särskilt derför antagna personer;

att till arbeten i proviantmagasinet i Karlskrona, i stället för der begagnade

båtsmän, antagas magasinsdrängar med daglön;

att, i stället för de i bageriet i Karlskrona ständigt tjenstgörande båtsmän,

antagas arbetare eller handtlangare, för så vidt kronobageriet kommer att

bibehållas.

4

i 26

3:0, Handtverksstafen, söm utgör varfvets egentliga arbetspersonal. Frågan

rörande denna personal sönderfaller i tvenne delar: först, huruvida

hela den nuvarande personalen må anses behöflig; dernäst om och i hvad

mon den såsom behöflig ansedda personalen bör blifva ständig. Besvarandet

af frågans första del beror till en stor del på den omständigheten, huruvida

varfven hädanefter som hittills må kunna påräkna begagnandet af handtverksoch

timmerbåtsmän. Komiterade anse detta begagnande fortfarande kunna och

böra ega rum. Det Jean ega rum derför att Staten icke kan förvägras att använda

manskapet der det är till största nytta, det lör ega rum derför, att då

uppbåd af båtsmän icke sker efter fallenhet, samt icke alla af det talrika båtsmanskållet

äro lämpliga till sjötjenst, måste det inträffa, aft båtsmän uppfordras,

som ej äro till sjötjensten företrädesvis användbara, i hvilket fall dessa,

såvida de icke äro såsom haadtverksbåtsmän oanvändbara, böra för detta ändamål

begagnas.

Under den 22 Januari 1861 fastställdes Kongl. Maj:ts nådiga stat för

timmermans- och handtverks-staterne vid stationerna och depoten, slutande

sig med en summa af 217,620 R:dr 44 öre Riksmynt, utom 15,674 kubikfot 4

kannor råg, in natura, men uti Kongl. Brefvet den 3 Juni 1862 förklarades

att, då det funnits nödigt, att, åtminstone i afseende på de egentliga stridsfartygen,

öfvergå från det hittills allmännast följda systemet för krigsfartygs

byggande af trä till ett annat, der jernet ingår såsom hufvudmateriel, samt

följaktligen den för utförande af träarbeten vid flottans varf anstälda personal,

eller i första rummet timmermännen, böra till antalet betydligt inskränkas,

Kongl. Maj:t i nåder ville anbefalla Förvaltningen af Sjöärendena att tillse, det,

vid derefter inträffande ledigheter inom flottans timmermans- och handtverkstat,

tillsvidare timmermännen icke på ordinarie stat tillsättas, hvaremot om, i

följd häraf, brist uti den för varfsarbetena nödiga timmermanspersonal någon

gång skulle uppstå, Förvaltningen egde att för tillfället och för viss uppsägningstid

låta antaga behöfligt antal extra arbetare, för hvilkas aflöningar de

besparingar, som i följd af nu anbefallda indragningar uppkomma, i mon af

behof fingo användas. I ändamål att befrämja en snart nödigblifvande förändring

af den afdelning af timmermans- och handtverksstaten, som hörde till

konstruktions-departementet, samt att, i sådant afseende, bereda den vid berörda

förändring möjligen erforderliga tillgång för aflöningsförbättringar, förordnade

Eders Kongl. Maj:t sedan under den 21 December 1865, att tillsvidare

och intilldess ifrågasatta förändringar kunna komma till verkställighet, de å timmermans-

och handtverksstaten inom nämnde departement lediga eller hädanefter

ledigblifvande underofficersfjenster icke fingo återbesättas annorlunda

än att, med iakttagande af gällande befordringsgrunder, uppflyttning till högre

27

grad äfvensom till högre lön inom grad väl måtte ega rum, men att dock vid

hvarje ledighet alltid en beställning i lägsta graden indroges.

Den under den 22 Januari 1861 i nåder fastställda stat, hvilken således

är den ännu gällande upptager:

j

Under-

befäl

Arbetare.

Lärlingar.

Vid Karlskrona station...............

53

486

33 !

,, Stockholms station...............

25

53

& !

Göteborgs depot.................

1

3

Summa

79

542

38

eller tillsammans 659 personer, deri inberäknade 4-8 invalider, af hvilka 40

tillhöra Karlskrona och 3 Stockholms station; hvarvid dock anmärkes, att

bland underbefälet äro räknade äfven de mästare, undermästare och verkgesäller,

som äro antagne med arbetsskyjdighet.

Reglements-komitéerna hafva ansett den nuvarande ofvan antecknade

personalen kunna inskränkas sålunda, att

Under-

befäl.

| Arbetare.

1

Lärlingar.

Karlskrona station får...............

37

}

368

18

Stockholms station..................

9

1 42

—

hvartill komma

''

! Göteborgs depöts stat . . .............

Invaliderna..................... •

1

3

1 43

om hvilka reglements-komitéerna sig icke

1

yttrat

1

Summa

47

1 456

18

En besparing skulle således komma att uppstå af aflöning och spanmål

för till indragning föreslagna 33 underbefäl, 86 arbetare, 20 lärlingar, af hvilken

aflöning och spanmål någon de! skulle kunna användas till en, enligt

hvad förut nämndt är, redan nödig ansedd löneförbättring för de qvarblifvande,

så att de i afseende på vilkoren komma i någorlunda parité med sina vederlikar

vid privata varf och verkstäder, hvarigenom ofelbart mera arbetsskicklighet

och äfven mera arbetskraft må kunna påräknas.

28

För tillvägabringande af denna aflönings förhöjning finnes redan någon

tillgång genom de besparingar, som uppkommit i följd af varande vakanser och

det öfriga blifver att tillgå i den mon vakanser inom det till indragning bestämda

antalet inträffa, lärande det dock icke kunna med rättvisa och billighet

förenas, att någon vare sig månads- eller daglönare, utan eget medgifvande, annorlunda

än i enlighet med kontraherade vilkor afskedas, så vida han icke

gör sig till entledigande förfallen genom brottsligt eller opålitligt uppförande.

Närlagde tabell visar specifik jemförelse emellan personalen efter nu

gällande stat och den af reglements-komitéerna föreslagna, men komiterade,

som tro, att minskningen i personalen, i synnerhet med fästadt afseende på

öfveiarbeten och dessas anbefallande såsom regel, kan sträcka sig ännu längre,

hafva uppgjort förslag till förnyad stat för stationernas handtverksstater och i

detta förslag upptagit ett inskränktare antal så väl underbefäl som arbetare,

allt under förutsättning dels af timmer- och handtverksbåtsmäns fortfarande

begagnande, dels af rättigheten för stationsbefälet att vid ytterligare behof begagna

extra arbetare.

Vid öfvervägande af frågans sednare del, eller huruvida arbetspersonalen

bör till större eller mindre del vara ständig, hafva komiterade kommit till

den öfvertygelse, att man väl bör inskränka den ständiga styrkan till den

minsta möjliga, men att den personal, som ovilkorligen behöfves det ena året

så väl som det andra, bör vara ständig. Komiterade finna det nemligen vara

med varfvets fördel förenligt att alltid kunna påräkna en val inöfvad

arbetspersonal, hvilken vid tillfälligt behof kan förstärkas genom extra arbetare,

och anse komiterade enda medlet att utan alltför öfverdrifna dagspenningar

erhålla verkligt skicklige och trogne arbetare vara, att tillförsäkra dem en

stadigvarande anställning och en åtminstone i någon mon betryggad ålderdom,

så framt de med nit och redbarhet under en lång följd af år uppfyllt sina

skyldigheter. Hvarje verkligt duglig och stadig arbetare söker gerna undvika

den osäkerhet, som är förenad med tillfälligt arbete och hvarje enskild industriidkare

bibehåller gerna samme arbetare så länge de befinnas duglige och

redlige. Både ur moralisk och statsrättslig synpunkt synes det vara rättast

att Kronan bibehåller den alltid behöfliga personalen såsom ständig. Den allmänna

rättskänslan har också alltid ansett det vara en husbondes skyldighet

att, efter bästa förmåga, understödja sådane tjenare, som uppoffrat hela sin

kraftfulla lefnad i hans tjenst. Staten har också erkänt sin skyldighet i detta

fall i afseende på embets- och tjensteman, och om det varit nödvändigt att

betrygga deras ålderdom genom pensionering, så är det så mycket mera skäl

att staten vårdar sig om den af ålder och ansträngning uttröttade arbetaren,

som denne sistnämnde sällan är i tillfälle att göra några besparingar för ålderdomen.

I det förslag till ständig arbetspersonal för hvardera stationen, som

29

komiterade, enligt hvad förut nämndt är, upprättat, har antalet af såväl underbefäl

som manskap, blifvit så mycket som möjligt inskränkt. Att metallarbetarepersonalen

ej kunnat inskränkas, utan tvärtom måst ökas, är en naturlig

följd af de förändringar örlogsvapnet undergått. Ehuru sålunda personalen

i det hela minskats, hafva komiterade dock ej vågat föreslå en i proportion

lika minskning i det nuvarande antalet invalider, emedan ju mindre

styrkan är, desto nödvändigare blifver det att alltid hafva den fullt arbetsför,

och erfarenheten bär visat, att mycket ålderstigna och någon gång äfven skadade

personer måst bibehållas i tjensten af brist på ledighet inom invalidnumren.

Innan frågan om aflöningsbelopp för den blifvande handtverksstaten

företages till pröfning, måste en annan dermed sammanhang egande fråga först

komma under öfvervägande, den nemligen, huruvida den till handtverksstaten

hörande personal fortfarande såsom hittills skall ega att, jemte kontanta aflöningen,

utbekomma spanmål in natura, en rättighet, som stationsbefälhafvaren

i Stockholm, uti sitt öfver reglements-komiténs förslag afgifna utlåtande,

ansett böra upphöra. Underbefäl och manskap vid timmermans- och handtverksstaten

har nemligen sedan äldre tider, jemte den kontanta aflöningen, varit

i åtnjutande af 4, lärlingar af 3 och invalider af 2 tunnor råg fast mål hvardera

om året, då deremot hvarje underofficer af Kongl. Maj:ts flotta och marinregementet

åtnjutit endast 2 tunnor råg och 1 tunna korn garnisonsmål samt

hvarje man af marinregementet, matros- och kanonier-kårerne, äfvensom uppfordrade

båtsmän och skeppsgossar sistnämnda spanmålsanslag motsvarande

två marker mjukt bröd om dagen. Indragning af spanmålen och dess ersättande

med kontant har visserligen en och annan svårighet, men kan i andra

afseenden betraktas såsom fördelaktig. Frågan bör således i bägge afseenden

skärskådas. Å ena sidan måste det antagas, att det är en fördel för arbetaren

och synnerligen för den mindre ordentlige och hans oftast torftiga omgifning

att vara försäkrad om brödfödan, när han förslösat sin aflöning. Men

dä den kontanta ersättningen torde komma att fullkomligt motsvara spanmålens

värde eller till och med kunde något ökas derutöfver, helst Kronans förluster

och omkostnader i och för hållandet af ett spanmålslager, hvarigenom

spanmålen blir för Kronan öfver höfvan dyr, skulle upphöra genom förrådets

indragning, så synes å andra sidan arbetaren kunna i allmänhet köpa lika

stor qvantitet spanmål, som den han nu erhåller in natura, utan att derför

använda ens hela den kontanta ersättningen. Det kan ock anses hårdt för

den flitige och omtänksamme att för de kontanta medel han erhåller icke

kunna efter eget behag och genom egen omtanke förskaffa sig sina behof utan

något förmynderskap af staten, synnerligen om det inträffade, att han kunde

köpa spanmålen för lägre pris, än hvartill det af Kronan ersattes. Det må

30

dessutom icke förbises, dels att det för Kronan skulle blifva eu vinst att undvika

underhållet af ett betydligt spanmålslager ''och derför belastas med afgångsprocent,

dels att genom upphörande af spanmålsutgifningen in natura, de

stundom uppstådda klagomålen öfver spanmålens mindre goda beskaffenhet

upphöra. Vid vägande af fördelarne och olägenheterne mot hvarandra, finnas

fördelarne af spanmålsutdelning in natura hufvudsakligast tillkomma de mindre

ordentlige, men olägenheterna drabba de ordentlige arbetarne, men då komiterade

anse den förra kategorien endast undantagsvis, om än någonsin böra

förekomma, och i allt fall endast de ordentlige förtjena afseende vid fördelars

bestämmande, så hafva komiterade så mycket hellre, i likhet med stationsbefälhafvaren

i Stockholm, ansett sig böra föreslå upphörande af spanmålsutdelningen

in natura, som deraf obestridligen uppstår en fördel äfven för

Kronan — och detta, oaktadt den i ämnet hörda arbetspersonalen ännu icke

visat sig vuxen att sjelf bedöma sina verkliga fördelar.

Hvad nu sjelfva aflöhingens belopp beträffar, så hafva komiterade, enligt

hvad förut är antydt, sökt jemka den efter hvad på enskilda varf och inrättningar

erhålles, men dervid icke förbisett den förmån af ingalunda ringa

betydelse, som Kronans arbetare egen framför den enskilde, att dels vara försäkrad

om åtminstone någon de! af aflöningen jemte fri läkarevård och fria

medikamenter under sjukdom, dels att, så länge han sig väl skickar, hafva

visshet om att vara i tjensten bibehållen, dels slutligen att efter långvarig trogen

tjenst vara försäkrad om pension för sin öfriga lifstid.

Den nuvarande staten upptager för begge stationerna och Göteborgs

depöt ett sammanräknadt belopp af..... . R:dr 217,620: 44.

och råg 15,674 kub.-fot 4 kannor enligt sednaste 10 årens

riksmarkegångspris, R:dr 2: 25 per kub.-fot motsvarande „ 35,267: 40.

Summa R:dr 252,887: 84.

hvaremot de af komiterade föreslagna stater sluta sig med . „ 217,880: 60.

Eu besparing skulle således uppstå af . . . . . R dr 35,007: 24.

att användas för entreprenader, beting in. m.

4:o. MasJciniststaten. Uti Kongl. staten den 22 Januari 1861 faststäldes

maskinistkåreas personal och aflöning sålunda:

31

f

Antal.

'' .....

f /ii''i ;

|

Karls-

krona.

Stock-

holm.

Summa.

Män ad slem,

Daglön.

i »

Öfvermaskinister , . .

2

2

*

4

100

dito . . .

2

2

90

—

—.

Maskinister......

2

4

6

70

—

_

_____

dito .....

8

6

14

60

—

_

Maskinistlärlingar . .

4

4

8

—

i

50

dito . .

8

4

12 ''

1

i

—

Summa

26

20

46

a P

Hela kostnaden för maskinist staten utgör för närvarande 30,756 R:dr

oberäknad! inqvarteringspenningar samt spannmål, hvilken sednare utgår med

25 kubikfot 2 kannor per man, eller tillsammans 1,159 kubikfot 2 kannor enbär

råg.

Reglementskomitén i Karlskrona har antagit, att maskiniststaten fortfarande

bör påräknas att sköta å varfvet i pumphus och verkstäder befintliga

ångmaskiner, om också, genom ett sådant användande, vid särskilda tillfällen

antalet af på stat varande maskinister kunde befinnas otillräckligt, men anser

det iigga utom reglements-komiténs befogenhet att framställa förslag till maskiniststat.

Uti särskild! yttrande anför kapten Basse, att han anser maskinistförkyringen

i möjligaste mon böra inskränkas, att en del af de nuvarande

maskinistlärlingarne bör uppflyttas till maskinistplatser, att således staten bör

för Karlskrona station ökas med 2 öfvermaskinister och 4 maskinister, samt

att maskinistlärlingarnes antal vid behof bör ersättas af handtverkslärlingar

från maskinverkstäderna.

Reglements komitén i Stockholm har ansett maskinistpersonalen äfven böra

upptagas såsom arbetare i jern- och metallverkstaden, samt derstädes hufvudsakligen

användas vid arbeten å ångpann ir samt land- och sjömaskiner, äfvensom

att de af denna personal, som arbeta i verkstaden, skulle stå under

verkstadsföreståndarens befäl, men denna reglementskomité har äfven ansett

maskiniststaten böra ökas med 2 ordinarie och 4 extra lärlingar, desse sist

nämnde för att vid behof användas såsom maskinistlärlingar till sjös.

För att komma i tillfälle ‘ att med säkerhet bedöma huruvida den på

stat nu bestådda masMnistpeVsonal är tillräcklig för bekofvet i vanliga förhållanden

eller må behöfva ökas, blifver det nödvändigt att söka utröna dels huru

många ångmaskiner sjövapnet och dess begge etablissementer för närvarande

32

eger, dels huruvida alla dessa må anses på eu gång vara i verksamhet, och

slutligen huru stor personal för hvarje ångmaskin är af behofvet påkallad.

Enligt från Förvaltningens af Sjöärendena konstruktionskontor erhållen uppgift

finnas efternämnda antal ångmaskiner, vid Indika begagnas den för hvardera

utförda personal:

5

2

ti

“O:

CD

SO!

*t

S''S

S.

cT

a

16

•1

»

Monitorer: John Ericsson ...................

1

4

4

Thordön.......................

1

4

4

Tirfing........................

l

4

4

N:o 4........................*

l

4

4

Skeppet Stockholm ........................

1

3

3

Fregatten Vanadis........................

l

3

3

Korvetten Gefle............ ''...........

!

3

3

„ Thor........................-

—

3

3

En ångkorvett under byggnad .................

—

3

3

Chefsfartvget Valkyrian.....................

—

3

3

Ångskonerten von Svdow........ ............

2

1

Kanon&ngslnpen Högland....................

—

2

1

„ Ingegerd ...................

—

2

1

„ Gunhild....................

—■

2

1

,. Carlsund...................

—

2

1

„ Motala.................. •

—

2

1

„ Aslög.....................

—

9

1

Åstrid ....................

—

2

1

Sigrid.....................

—

2

1

Alfhild....................

—

2

1

„ Garmer.....................

—

2

1

Eu kanonångslup under byggnad ...............

—

2

1

Chefsångfartvget Sköldmön.....-...... ......

1

1

Ångslupen Heimdal....... ..............

—

1

„ Pilen . . . :.....................

—

—

1

„ Nords tjern an....................

—

1

tillammans

7

59

50

Transport

7

59

50

Nya

33

B

so

tH

£.0;

ce

K-

i *

D

ft. 7

CD

era

i

n

•s

Transport

7

59

50

Nya dockan i Karlskrona...................

—

1

—

Gamla d:o i d:o ...................

—

1

-''

Ånghammaren in. in. i Karlskrona. ..............

—

1

1

Ångsåg in. in. i d:o ...............

—

—

1

Svarfstolar i d:o ..............

—

1

—

Svarfstolar i Stockholm 1

1

1

Slagkrutlaboratorium i d:o J

Summa

7

64

53

Då nu staten består aflöning för endast...........

6

20

20

uppstår en brist af.......................

1

44

33

i fall alla ångmaskiner på en gång skulle vara i verksamhet, men som

detta under fredstid icke är att förutsätta, fordras icke heller hela maskinistpersonalen.

Att denna personal likväl äfven under fredstid och med då vanliga expeditioner

är otillräcklig, synes tydligen deraf, att ett antal maskinister hvarje

år måst förhyras, och af denna anledning samt då erfarenheten fulltyga t, dels

att de förhyrde varit mindre kunnige och i följd deraf mindre pålitlige än

sjövapnets egna maskinister, dels kostat vida mindre än de som varit vid vapnet

anställda, anse sig komiterade så mycket hellre böra tillstyrka eu tillökning

i personalen af 2 öfvermaskinister och 8 maskinister, som dessa personer

med fördel kunna användas i maskinverkstäderna på varfvet, under den tid de

icke göra tjenst på fartygen; hvaremot komiterade hålla förte, att lärlingarnes

antal kan minskas från 20 till 12, och att, der flera sådaue erfordras, de

kunna tagas från smedjeverkstäderne.

Hvad maskiniststatens aflöning beträffar, så anse komiterade den vara i

stat anslagen till det belopp, som bihigtvis kan fordras, likasom att, enär i

hvarje grad finnas 2 aflöningsklasser, denna klassifikation äfven hädanefter bör

bibehållas; och hafva komiterade på dessa grunder upprättat det härhos följande

förslaget till stat för kåren, enligt hvilken erfordras 45,776 R:dr.

Hvad slutligen vidkommer bevakningen, så har den hittills skett i

Karlskrona dels af marinregementet, dels af båtsmansstyrkan, samt i Stock

5

-

34

holra dels af kanonierkåren, dels af uppfordrade båtsmän. De af båtsmanshåll,

som för bevakning användts under namn af nattvakare, lyda enligt 66

§ i Kongl. reglementet för styrelsen och ekonomien under den särskilda befälhafvare,

som stationsbefälhafvaren dertill utser; och är för Kavlskrona station

af befälhafvande amiralen, genom generalorder den 14 December 1836, förordnadt,

att nattvakare på varfvet, så väl som vaktare utom varfvet skulle lyda

under underekipagemästaren, hvilken borde tillse att ordning och disciplin

ibland dem° iakttoges. Uti detta bevakningssätt, som ännu fortfar, föreslog

varfschefen i Karlskrona under den 9 Juni 1859 den förändring, att en särskild

polis- eller bevakningspersonal på varfvet måtte inrättas, med åliggande

så väl att förrätta alla utvisitationer som ock att förekomma oordningar inom

varfvet, och ansågs denna varfspolis böra bestå af 3 öfverkonstaplar och 9 kon

staplar, för hvilka kostnaden beräknades till 11,232 rd:r. Enligt varfschefens

åsigt borde polisen antagas endast på förordnande tills vidare och vid visad

försummelse eller opålitlighet genast kunna afskedas; den borde hafva rang,

öfverkonstaplarne lika med flaggunderofffcerare, samt konstaplarne lika med

lägsta gradens underofficerare lyda under krigsartiklarne och stå under varfschefen.

Poliskårens hufvudsaldigaste åligganden skulle vara att, under vanligt befälstillsyn,

bevaka ut- och inpasseringar genom varfsposterne och verkställa alla utvisitationer

af fartyg, båtar, effekter och manskap, som från varfvet skola utpassera,

äfvensom att vid arbetstidens slut förrätta eldvisitationer i verkstäder och på

arbetsposter, samt att dessutom så väl dagar som nätter patrullera på varfvet,

för att öfvervaka ordningen, förekomma oloflig kommunikation från sjösidan

och tillse att eld icke utbryter.

Befälhafvande amiralen insände med tillstyrkan af bifall delta förslag

till Förvaltningen af sjöärendena, som i skrifvelse till Chefen för Eders Kongl.

Maj:ts sjöförsvarsdepartementet den 1 Juli 1859 öfverlemnade handlingarne och

instämde i de skäl och grunder för förslagets antagande, som lokalmyndigheterna

framställt.

Då komiterade hafva sig bekant att dylika poliskårer finnas vid flera

utländska örlogsvarf, hafva komiterade sökt göra sig underrättade dels om

dessa kårers åligganden, dels om de förhållanden, i hvilka de stå till allmänna

polisen och till varfsbefälet. Komiterade hafva sålunda inhemtat, att

i England utgör varfspolisen en integrerande del af stadspolisen, och i Frankrike

är förhållandet enahanda. I Danmark har varfsbevakningen intill sednare

tider blifvit bestridt af arméens manskap, men af den 1861 nedsatta kommissionen

för reglering af örlogsvarfvets angelägenheter ansågs denna bevakning

icke tillfyllestgörande till förekommande af tjufnad, utan att polisuppsigten

säkrare kunde utöfvas af en poliskår, som natt och dag beständigt

patrullerade på varfvet och genom eu längre tjenstetid derstädes kunde för

-

35

värfva sig en noga kännedom om verkstäderna och upplagsstäilena. Man ansåg

att bevaknirgspersonalen, tagen af stadens poliskår, skulle erhållas på

billigare vilkor och att den förmon tillika skulle vinnas att dessa bevakningspersoner

skulle ega kännedom om förhållandena utom varfvet, och således

lättare vara i tillfälle att upptäcka begångna förbrytelser. Emellertid lärer Köpenhamns

politi icke hafva ingått på de vilkor, som för aflemnande derifrån

af nödig bevakning för varfvet föreskrifvits, utan en särskild varfspoliskår in

-

rättades, bestående af;

1 Overbetjent..................med 700

4 betjente af l:a klassen ä 400 .............. 1,600

8 d:o af 2:a d:o ä 350 .............. 2,800

8 d:o af 3 je d:o å 300 .............. 2,400

eller tillsammans 21 personer med......... '' . . 7^500

riksbankdaler årligen. Denna personal, som antages af chefen för örlogsvarfvet

och står under hans samt närmast honom under ekipagemästarens befäl

har instruktion af den 1 November 1866.

I fråga om hvilketdera som skulle vara för tjensten förmonligast, antingen

att ställa varfspolisen i sammanhang med städernas polis, eller att hafva

den ensamt tillhörande varfvet och ställd under varfsbefälets order, hafva komiteråde

visserligen ansett omständigheter tala så väl för ena som andra alternativet.

Å ena sidan skulle en polis i sammanhang med stadspolisen kunna

vara mera nyttig, dels derigenom att den stod i förbindelse med en personal,

som hade till uppgift att upptäcka och beifra förbrytelser, begångna inom staden,

samt således lättare skulle kunna utspana de ställen der från varfvet

utstulna materialier och persedlar förvarades eller köptes, dels emedan stadspolisen

är stäld under befäl af en juridiskt bildad person, som vid alla tillfällen

kunde tillse lagliga formers iakttagande, dels att en sådan polis vore

mera oberoende än den, som vore stäld under varfsbefälet; men å andra sidan

bör icke förbises, att man möjligen kan vänta mera uppmärksamhet af en

under krigslagarne stäld personal. För sin del äro komiterade enhälligt öfverens

om den åsigten, att det skulle vara ändamålsenligt cch nyttigt att vid

örlogsvarfven anställa en särskild poliskår, men då åsigterna varit delade om

denna kårs beroende eller icke beroende af städernas poliskårer och deras befäl,

hafva komiterade ansett sig i denna icke ovigtiga fråga höra inhemta

stationernas lokalauktoriteters omdöme, och har så väl varfschefen som stationsbefälhafvaren

i Karlskrona gemensamt förklarat, det de anse som ett oeftergifiigt

vilkor, att polispersonalen lyder under krigsartiklarne och står under

varfsbefälet, samt af stationsbefälhatvaren eller varfschefen antages, dock endast

tills vidare; hvaremot stationsbefälhafvaren i Stockholm ansett polisen

kunna vara en del af Stockholms stads polis och af dennas befäl kommen

-

36

deras Då nu i betraktande tagas de å ömse sidor anförda skäl, samt dertill

kommer att, åtminstone i Karlskrona, svårighet möjligen torde möta att af

stadspolisen erhålla nödig och ändamålsenlig bevakningspersonal för varfvet,

hafva komiterade ansett sig böra framställa alternativa förslag i ämnet. Komiterade

hafva dock ansett det önskligast, om det behöfliga antalet polistjenstemän

kan erhållas af stadspolisen i stationsorten, och att endast i det fall,

att hinder derför möter, en till sjövapnet hörande, under krigslydnad stald

och stationsbefälhafvaren i första rummet pnderordnad kår upprättas.

Beträffande polispersonalens antal hålla komiterade före, att hvad varfschefen

i Karlskrona 1859 i detta afseende föreslagit icke skall blifva tillräckligt

för ordningens upprätthållande på Karlskrona stations vidsträckta varf,

äfvensom vid kronans etablissement^- utom varfvet; och har varfschefen i dess

den 20 Maj sistlidet år afgifna utlåtande uttalat den åsigten, dels att 12 vore

den minsta personal, som kunde erfordras, men att det vore fördelaktigt om

detta antal ökades, då derigenom en bättre bevakning kunde erhållas, utan

att för mycket anstränga personalen, dels att varfvets yttre bevakning eller åt

sjösidan, utgörande en sträcka af omkring 10,000 fot, i alla händelser bör bevakas

af ständiga poster såsom hittills. Att varfveu vid Stockholms''station,

såsom innefattande mindre område och icke egande några etablissenienter utom

Skepps- och Kastellholmarne, behöfva betydligt mindre bevakningspersonal är

naturligt.

Hvad aflöningen beträffar, så är naturligt att densamma, om polisbevakningen

besörjes af stadspolisen, kommer att bero på det kontrakt, som

emellan stationsbefälet och stadsmyndigheten afslutas, hvaremot, för den händelse

att någon af stationerna kommer att förses med egen poliskår, komiterade.

anse sig böra föreslå följande aflöningsstat:

Antal.

‘ J

Aflöning.

a»

Cfc

O

CO

ce

W

*■<

O

P

B>

pr

er

o^

B

s

B

tf

Karlskrona.

Stockholm.

Summa.

1

1

Poliskommissarie..........

1,600

1,600

_

1

l

2

Polisöfverkonstaplar.........

l,10u

—

1,200

—

2.300

—

24

6

30

Poliskonstaplar å 700—800.....

16,800

—

4,800

—

21,600

—

26

7

33

1 Summa

19,500

—

6,000

—

25,500

—

37

varande det komiterades åsigt att, utom denna aflöning, icke skola bestås några

särskilda förmoner, vare sig under namn af beklädnadsersättning, inqvarteringspenningar

eller spanmål. Enligt de upplysningar komiterade af vederbörande

inheintat''åtnjuter i Karlskrona en polisöfverkonstapel 500 rdr. en ordinarie poliskonstapel

350 r:dr och en extra poliskonstapel 200 rd:r, utom beklädnad in

natura och fria medikamenter m. in , samt att i Stockholm polisöfverkonstaplarne

äro delade i tre löneklasser å 900 r:dr, 1000 r:dr och 1200 r:dr, och konstaplarne

likaledes i tre klasser ä 600 rdr, 700 rd:r och 800 rd:r årligen, hvarförutan

begge graderne njuta beklädnad in natura.

Hvad den egentliga militärbevakningen beträffar och hvilken utgöres i

Karlskrona af marinregementet och i Stockholm af kanonierkåren, på begge

ställena med biträde af båtsmän, så vill det synas som så väl marinregementet

som kanonierkåren vore tillräcklig för upprätthållande af garnisonstjensten,

utan att båtsmän dertill behöfde anlitas; men då garnisonstjensten utgör en

de) af exercisen och det är stadgadt, att båtsmanshållet skall exercera äfven

såsom infanteritrupp, synes det äfven kunna och böra till någon del användas

för vakthållning.

4:o. Huru må uppbörden, bokföringen och redovisningen af de stationerna

till förvaltning anförtrodda förrådseffekter och medel kunna, med ledning af den

vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet. sä inrättas och ordnas, att,

utan eftersättande af erforderlig kontroll, arbetet må förenklas, samt med mindre

omgång och tidsförlust kunna verkställas af en mindre men väl lönad personal,

hvars antal och sammansättning vid hvardera stationen tillika böra jemteWa floringen

i hvarje grad i underdånighet föreslås?

Vid den med Eders Kongl. Maj:ts flottas förvaltnings- och redogörelseverk

år 1836 verkställde reglering egde eu högst betydlig reduktion rum i afseende

på så väl personal som tjenstebestyr, men komiterade finna, att det

oaktadt flera inskränkningar böra ega rum, så i afseende på personalen som

med hänsyn till denna personals åligganden, helst nu gällande kontrollsystem,

antagligen grundad! på ett allt för stort misstroende mot de tjenstförrättande,

synes komiterade vara utsträckt alldeles för långt utöfver behofvet. Att civilpersonalen,

äfven i anseende till på varfven minskade arbeten och i följd deraf

derstädes inskränkt arbetspersonal, kan reduceras till ett färre antal, lider icke

tvifvel, men då otvifvelaktigt är, att den personal, som icke kan undvaras,

blifver trägnare sysselsatt, hafva komiterade. äfven med den anledning, som

derför af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref hemtats, ansett en förhöjning i aflöningen,

motsvarande de. förökade göromålen, böra föreslås.

Att här specielt uppgifva i hvilka fall kontroller och redogörelser kunna

förenklas, skulle, efter komiterades åsigt, lända till ändamålslös vidlyftighet,

38

utan få komiterade i detta afseende underdånigst åberopa de föreslagna reglementena

och redogörelseformulären med till dem hörande motiver.

Såsom allmänna grunder för förenklingen hafva komiterade emellertid

antagit:

l:o) att då varfscbefsembetet, såsom ofvan nämndt är, blifvit indraget,

såsom en följd deraf de varfschefskansliet tillhörande tjensteman äfven indragas;

2:o)

att samtliga kameralkontoren, nemligen kammar-, sjömilitise- och

varfskontoren sammanslås till ett gemensamt kontor, hvaraf följer att två af

nuvarande kontorschefer indragas;

3:o) att Advokatfiskalstjensten ansetts kunna upphöra och de till denna

befattning hörande göromål bestridas mot arvode af någon för ändamålet lämplig,

juridiskt bildad person;

4:o) att nuvarande artilleri-inventarii- och ammunitionsfön-åden fördelas

mellan inventarii- och materialförråden sålunda, att det förra får artilleriinventarii-förrådet

och det sednare ammunitionsförråaet tillika med fastageförrådet,

som nu omhänder hafves af ammunitionsförvaltaren. Då emellertid ännu

finnes en betydlig del inventarier efter dels redan utrangerade, dels snart utrangering

underkastade fartyg, och hviska först framdeles torde kunna till materialförrådet

öfverlemnas, så torde tills vidare en särskild artilleriförvaltare

vara behöflig, åtminstone till dess endera af de nuvarande förvaltarne för inventarii-

eller artilleriförråden afgår, och hafva komiterade afsett, att en af de

föreslagne kammarskrifvartjensterna må lemnas otillsatt till dess förrådens sammanslagning

sålunda kan ega rum, då den bör tillsättas för att tilldelas inventarieförvaltaren;

5:o)

att virkes och beklädnadsförråden ansetts böra sammanslås under

en förvaltare;

6:o) att spanmålsutdelning in natura, förmalning och förbakning genom

kronan och i följd deraf hufvudsakliga spanmålsmagasineringen ansetts böra

upphöra och brödanskaffningen hädanefter genom entrepenad ombesörjas, samt

att bröd för dem, som åtnjuta naturaportion, af komiterade ansetts böra uti

portionspriset inräknas;

7:o) att aflöningsförmonernas fördelning vare sig uti lön, tjenstgöringspenningar

och inqvartering, eller uti lön och spanmål in natura, hädanefter

icke må ega rum, äfvensom att sportler för sekreterarne samt proviantinästaren

och proviantförvaltare å fartyg nu tillkommande ersättning för öfverskott

hädanefter upphöra;

8:o) att boställen i allmänhet indragas och för kronans räkning uthyras

eller försäljas, de som af en eller annan anledning erhålla boställen, böra

89

derför erlägga hyresersättning, enligt af Kongl. Maj:t fastställd tariff, i stället

för att nu inqvarteringspenningarne indragas;

9:o) att räkenskaperna föras efter det vanligen för handelsbokhålleriet antagna

system samt att så väl medels- som persedelredogörelser icke efter redogörelseårets

slut utan under dess lopp och successivt upprättas, men i två

exemplar, deraf det ena under årets lopp utgör kontroll å det andra, samt

efter årets slut ett qvarblifvande koncept, hvaremot andra exemplaret genast är

färdigt till aflemnande;

10:o) att inventarierna så föras, att de icke lika snart som hittills

blifva fullskrifna, och sålunda hädanefter mindre ofta behöfva ånyo uppläggas;

11:°) att de för redovisningen erforderliga handlingar, så vidt görligt

är, uppsättas å tryckt blankettpapper samt att allt attesterande och skrifveri,

der så utan olägenhet kunnat ega ruin, borttagits och ersatts med ett arbetets

och materialiernas kostnad bättre än hittills åskådliggörande bokföringssätt;

12:o) att hufvudsakliga kontrollen, det Kronan ingenting förlorar af

sina materialier och effekter, skall ligga i tillsynen deröfver, att intet från

varfvet och arbetsställena obehörigen utföres, hvaröfver den föreslagna poliskåren

är afsedd att vaka;

13:o) att besigtningar inrättas på ett enklare om ock kostsammare sätt

genom deltagande i desamma af särskilt aflöuade, sakkännedom egande personer,

och för hvardera af hvilka komiterade få föreslå att 3,000 R:dr årlig

lön må anslås; och slutligen

14:o) att stationsbefälhafvarens, styrmanschefens och departementschefernes

samt kansliets och räkenskapskontorets embetslokaler sammanföras i

en byggnad inom varfvet med sådan belägenhet, att den underlättar kommunikationen

i och för göromålen så inom som utom varfven.

Tillämpningen af dessa grunder hafva ock medfört minskning i tjensteinannapersonalen,

tillhörande civilstaten, för hvilken komiterade upprättat och

få i underdånighet bifoga förslag till aflöningsstater.

5:o. I hvithet förhållande bör stationsbefälhafvaren stå till Sjöförsvarets

ekonomiska öfverstyrelse? och

6:o. Bör någon och, i sådant fall, hvilken del af dennas förvaltning sbestyr

öfverflxjttas till stationsbefälhafvaren, och hvilka förändringar i öfver styrelsens organisation

skulle deraf föranledas ?

Förestående båda frågor utbedja sig komiterade nåden att få uti ett

sammanhang besvara.

Förvaltningen af sjöärendena utgör nu Sjöförsvarets ekonomiska

öfverstyrelse och i denna egenskap bildar detta embetsverk en mellaninstans

mellan Kongl. Maj:t såsom sjövapnets Högsta styrelse och stationsbefälhafvarne,

såsom de verkställande myndigheterna. Denna ekonomiska öfverstyrelse, som äf

-

40

ven omfattar lots- och sjökarte-verken samt räddningsväseudet, har att sammanhålla

och till öfverensstämmelse bringa förvaltningsåtgärderna inom de

skilda delarne, vaka öfver hushållningen, besluta i sådana frågor, Indika icke

äro af den vigt, att de böra underställas Eders Kongl. Maj:ts afgörande, utöfva

domarerätt i en del administrativa mål, tillsätta en del civile tjensteman,

utreda så väl tekniska som ekonomiska frågor samt tillhandagå med alla de

upplysningar, som kunna af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

infordras.

Med anledning af denna Förvaltningens af sjörendena förmedlande ställning

och då komiterade anse eu sådan mellanhands verksamhet om ock långt

ifrån skadlig, ja, i många fall icke utan nytta, dock ingalunda medföra så

stora fördelar, att derigenom uppvägas de olägenheter, hvilka såsom en naturlig

följd af omgången uppkomma, för att icke tala om förvaltningskostnaden,

hvilken icke oväsendtlig! torde kunna nedsättas, i händelse ärendenas behandling

förenklas, hafva komiterade funnit Förvaltningen af sjöärenden kunna

upphöra, och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig afgörande rätt varit samma

embetsverk tilldelad, öfverlemnas till stationsbefälhafvarne. samt endast i några

få undantagsfall förbehållas Eders Kongl. Maj:t. Dessa fall inskränka sig i

alla händelser endast till sådana, der Förvaltningen af sjöärendena antingen

bort, hänskjuta frågan till Eders Kong]. Maj:t, eller ock för afgörandet inhemtat

Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande dertill.

Så väl af den omständighet, att åtminstone den ena utaf sjövapnets

två hufvudafdelningar, nemligen flottan, är och måste vara betydligt afiägsnad

från högsta styrelsens säte, och i följd deraf hvar och en af dessa hufvudafdelningar,

ehuru med hvarandra i många hänseenden, såsom artilleri-, beklädnads-,

fartygs- och maskinbyggnad in. m. dylikt egande ett nära samband,

det oaktadt måste hvad verkställighetsåtgärder vidkomma, lyda under särskilda

chefer, som ock med hänsyn till den oberäkneliga fördel, som kan uppkomma

deraf, att Chefen för Sjöförsvars-departementet, såsom högste ledaren näst Eders

Kongl. Maj:t. af departementets angelägenheter till sin disposition utan all omgång

erhåller all den sakkännedom, som det maktpåliggande embetet kräfver,

hafva komiterade ansett, att då Förvaltningen af sjöärendena upphör, bör i dess

ställe inom Sjöförsvars-departementet inrättas byråer, hvilka inom sig ega den

nu hos Förvaltningen af sjöärendena befintliga sakkännedom och kunna, i likhet

med hvad nu genom Förvaltningen eget'' rum, sammanhålla den inom de

olika afdelningarne sig utvecklande verksamhet, utan att dock, trädande gällande

grundlag för nära, i densamma på annat sätt ingripa, än genom att

meddela upplysningar för ärendenas föredragning inför Eders Kongl. Majt, Till

vinnande af detta mål få komiterade, med den verksamhetens begränsning, som

här ofvan

41

här ofvan bliivit antydd, i underdånighet föreslå inrättandet af eu militärbyrå.

en ingeniörbyrå samt eu ekonomisk och räkenskapsbyrå.

Beträffande lots- och sjökarteverken är förhållandet i afseende ä verkställighetsåtgärder

icke • enahanda med de båda ofvannämnda förvaltningsgre1

narne af sjövapnet. Åt Förvaltningen af sjöärendena hafva verkställighetsåtgärderna

varit anförtrodda på samma gång Förvaltningen utgjort mellaninstansen

mellan högsta styrelsen och stationsbefälet. Denna olikhet har vållat, att då

komiterade ansett Förvaltningen kunna upphöra, hafva komiterade nödgats åt

chefen för lotsverket, under hvilket man ansett räddningsväsendet kunna lyda,

uppdraga enahanda befattning i afseende å verkställighetsåtgärder för dessa

verk tillhörande ärenden, som förut tillhört stationsbefälhafvarne i afseende ä

dem underlydande institutioner, hvaraf åter följden måste blifva, att denne

chefs verksamhet erhåller en motsvarande sjelfständighet, Överflyttad från det

upphörda förvaltningsverket. Hvad åter vidkommer sjökarteverket, hafva komiterade

föreslagit att detta verk måtte komma att lyda under lotsdirektören,

men derjemte hafva komiterade ej kunnat undgå att finna det många skäl tala

för dess förening med skärgårdsartilleriet. Kontorets belägenhet i Stockholm,

dess jemförelsevis ringa omfattning samt den omständigheten att de personer,

som sysselsättas med sjökartläggning, tillhöra skärgårdsartilleriet, tala ovedersägligt

för lämpligheten af en närmare anslutning mellan sjökartekontoret och

skärgårdsartilleriet, och komiterade hafva derför velat antyda att äfven på detta

sätt sjökarteverkets ställning skulle kunna ordnas, dock torde, i hvilketdera

fallet som helst, chefen för sjökarteverket böra i tekniskt hänseende lyda omedelbart

under Kongl. Maj:t.

Komiterade hafva icke kunnat föreslå, att förenämnda verk skulle inrättas

såsom byråer under Sjöförsvars-departementet, emedan i sådant fall byråcheferne,

i likhet med cheferne i de öfrige byråerne, icke skulle ega beslutande

rätt, utan denna antingen komma att tillhöra Eders Kongl. Maj:ts egen

höga befattning, hvilken då skulle öfverhopas med behandlingen af en mängd

underordnade frågor, eller ock särskild!, uppdragas åt föredraganden för sjöförsvarsärenden,

hvilket sednare icke är förenligt med bestämmelserna i nu gällande

grundlagar.

Enär emellertid, i följd af Förvaltningens af sjöärendena föreslagna indragning,

lots- och sjökarteverkens räkenskapsväsende måste särskildt ordnas,

tå komiterade föreslå, att Sjöförsvars-departementets ekonomiska byrå, med någon

tillökning i personal utöfver hvad som är behöflig^ i dess egenskap af departementsbyrå,

må öfvertaga nämnda räkenskapsväsende. Hvad särskildt vidkommer

den föreslagne kassören i ekonomiska byrån, så hade komiterade helst

sett, om kas»aväsendet kunnat till Statskontoret öfverflyttas; men då detta dels

6

42

måsle för att lända till väsendtlig nytta, göras icke blott uti ett enstaka fall,

utan omfatta administrationen i sin helhet och en sådan anordning skalle hafva

förutsatt omorganisation äfven af ett verk, som ligger utom gränsen för komiterades

uppdrag, så hafva komiterade beslutat föreslå ifrågavarande tjenstebe- ^

fattning så mycket hellre, som, i händelse öfverflyttning af kassagöromåleu

skulle befinnas böra ega rum, den nu föreslagna organisationen derför icke lägger

hinder i vägen.

I fråga om verksamheten inom och sammansättningen af de byråer,

som sålunda ansetts böra inrättas vid Eders Kongl. Maj:ts Sjöförsvars-departement,

få komiterade underdånigst föreslå följande närmare bestämmelser att

tjena till efterrättelse.

l.o. Byrån för Militär-ärenden,

Dess chef är en dertill af Kongl. Maj:t i nåder förordnad officer åt

flottan eller skärgårds-krtilleriet. Till byråns behandling höra frågor rörande

armering och tackling af flottans eller skärgårds-artilleriets fartyg, bestyckning

å sjöfästningarne äfvensom uppgörande af ritningar och förslag i dessa ämnen,

fartygens utrustning i allt hvad som icke rörer det ekonomiska, sjötruppens beklädnad,

beväring och ammunition, utarbetande eller förändring af militärreglementen

samt föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och sjöaflöningen, militärundervisningsverken

för sjövapnet, deras ordnande och verksamhet, samt

slutligen granskning af inkommande berättelser om utförda sjöexpeditioner.

I denna byrå förvaras faststälda ritningar och modeller äfvensom qvartalsförslag

och berättelser rörande ämnen, som tillhöra byrån. Till byråchefens

biträde och på hans förslag kommenderas af Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet

eu officer af flottan eller skärgårdsartilleriet.

2:o. By fån för Ingeniör-ärenden.

Dess chef är öfverdirektören vid marin-ingeniörstaten, och är för hans

åliggande i sistnämnde egenskap särskild instruktion utfärdad.

Till denna byrås behandling höra frågor rörande ny- och ombyggnad

samt reparation af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader,

kajer, broar, dockor, verkstäder jemte dertill hörande maskinerier och vigtigare

inrättningar af mekanisk natur, äfvensom uppgörande af ritningar, förslag och

tekniska föreskrifter i dessa ämnen, frågor rörande utsyning och fällning af

\

ekar eller storverksträd för sjöförsvarets behof samt slutligen granskning af inkommande

berättelser öfver verkställde nybyggnader.

Der föras vidare anteckningar:

a) öfver nybyggnad af fartyg och å sådana verkstälda större reparationer,

upptagande när dylikt arbete började och fullbordades, äfvensom efter

hvars förslag och ritning samt under hvilken direktörs eller ingeniörs ledning

arbetet utförts;

b) öfver tiden då fartyg slopas, förolyckas eller på annat sätt afgå;

c) , öfver hvarje befintligt fartygs egenskaper; samt

d) i den mon nyssnämnda föreskrifter finnas tillämpliga, jemväl öfver

sjöförsvaret tillhörande mekaniska inrättningar, hus och byggnader.

I denna byrå förvaras faststälda ritningar och modeller äfvensom qvartals-

och årsförslag rörande de ämnen, som tillhöra byrån.

Öfverdirektören eger till biträde vid förefallande göromål inom byrån

använda en eller två skickliga ritare, i mon af behof, utaf de å mariningeniörstatens

stat uppförde ritare.

3:o. Byrån för ekonomi och räkenskapsärenden.

Dess chef utnämnes af Kongl. Maj:t uppå underdånigt förslag af Chefen

för Kongl. Sjöförsvars-departementet.

Till denna byrås behandling höra frågor rörande redovisningen för

Femte hufvudtitelns inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, båtsmanshållet,

äfvensom aflönings- och pensionsväsendet vid sjövapnet samt slutligen uppgörandet

årligen af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga förrådsbehållningarne

vid stationerna.

I denna byrå förvaras månads-, qvartals- och årsrapporter öfver medelsställningen

äfvensom vederbörande statsreqvisitionsförslag.

Denna byrå tillhör dessutom bokföringen och redovisningen af Kongl.

Sjöförsvars-departementets aflönings- och expensmedelsanslag, försäljningsmedlen

för sjökartor samt anslagen till lots-, båk-, fyrings-, lifräddnings- och sjökarteväsendet;

och äro i denna byrå för dessa detaljer samt chefens biträde i

öfrigt anstälde:

en bokhållare,

en revisor,

en kassör, samt

en kammarskrifvare.

Bokhållaren och revisorn utnämnas af Kongl. Maj:t, kammarskrifvaren

af Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet efter förslag af byråchefen.

44

Kassören förordnas tills vidare och afskedas af Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet

efter förslag af byråchefen.

Vaktbetjent, gemensam för samtlige byråerne antages och afskedas af

chefen för räkenskapsbyrån.

I öfrigt lända i afseende på tjensters tillsättande och afsked® meddelande

till efterrättelse de för Kongl. Sjöförsvars-departementet gällande bestämmelser.

Samtlige byråcheferne åligger att antingen hvar för sig eller gemensamt,

efter ämnets föranledande, afgifva yttrande uti och till föredi-agning bereda

de ärenden, hvarom de utaf Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet

erhålla uppdrag med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart infordra

i och för detta ändamål behöfliga upplysningar. I samtlige byråerne böra

föras diarier öfver inkomne och afgångne skrivelser.

De två förstnämnde byråernes chefer böra ock uppgöra förslag till sådana

.kommenderingar och resor till lands eller sjös, in- eller utrikes, som

afse tekniska eller vetenskapliga ändamål eller undersökningar, hvarjemte de

inom den 1 April hvarje år till Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet afgifva

berättelse om främmande länders upptäckter och framsteg i de till hvars

och ens handläggning hörande tekniska ämnen.

Chefen för räkenskapsbyrån sammanfattar de årliga statsreqvisitionsförslagen,

samt upprättar redogörelse, uppgör årligen underdåniga förslag till medelkurs

för sjöexpeditioner, utöfva!- tillsyn å bokföringen och, i förening med

bokhållaren, kassakontrollen, rörande de medel, hvarför redovisningen tillhör

byrån. Inom Juni månads utgång bör chefen för räkenskapsbyrån och vid tio

riksdalers dagaböter förjiörsummelse till Kong! Kammarrätten öfverlemna hufvudbok,

åtföljd af verifikationer för samtlige till 5:te hufvudtiteln hörande anslag

och fonder, hvaröfver han derjemte till Riksdagens revisorer afgifver summarisk

redogörelse.

Vid Kongl. Sjöförsvars-departementet bör finnas

Bibliothek

som bildas genom sammanföring af nu befintliga boksamlingar vid departementets

kommando-expedition, Förvaltningen af sjöärendena samt konstruktions-,

lots- och sjökarte-kontoren. Detta bibliothek underhålles och utvidgas

i mån af behof och tillgång på departementets expensanslag.

Såsom bibliothekarie kommenderas utaf Chefen för Kong!, Sjöförsvarsdepartementet

en officer af sjövapnet, hvilken håller inventarium öfver bibliotheket.

För arbetssättet inom de särskilda byråerne äfvensom inom bibliotheket

samt angående sättet för utlåning och begagnande af böcker och skrifter skola

särskilda instruktioner af Chefen för Sjöförsvars-departementet fastställas. '' ?

45

Stat för de i och för departementets byråer erforderliga tjensteman bifogas

underdänigst.

Från den för granskning af förslag till räkenskapsformulär för de förvaltande

verken nådigst förordnade komité hafva till undertecknade komiterade

blifvit öfverlemnade de delar af dessa förslag, som omfatta Förvaltningen af

sjöärendena och sjövapnets stationer, med tillkännagifvande det Eders Kongl.

Maj:t täckts återkalla det förstnämnde komiterade i afseende på förslaget för

sjövapnet gifna nådiga uppdrag. Undertecknade komiterade hafva, efter granskning

af de ifrågavarande formulären, funnit emot de samma icke vara något

att anmärka, utan tillstyrka dessa formulärers antagande.

Slutligen få komiterade nåden härhos öfverlemna underdåniga förslag

till reglementen för styrelsen och ekonomien, så väl vid Karlskrona som Stockholms

stationer, med till dessa förslag hörande motiver, varande uti sistnämnde

stations reglemente icke intagne några föreskrifter för den under stationen lydande

Göteborgs depot, dels emedan komiterade föreställa sig att denna depot,

när fartygen, med deras inventarier och persedlar hinna att till stationen öfverföras,

icke längre kommer att hafva eget befäl och egne tjenstemän, dels ock

att komiterade anse depöten under tiden kunna enligt det för densamma nu

gällande reglemente skötas. Det enda komiterade tillåta sig att, i afseende på

depöten föreslå, är att kanslist- och kammarskrifvaretjensten, om den under

tiden varder ledig, må indragas.

De af komiténs medlemmar, som yttrat olika åsigter i de inom komitén

förekomna frågor, åberopa deras härhos underdånigst bilagde reservationer.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

S. W. GYNTHER,

med reservation.

R. von Feilitzen, C. J. Hubendick, 6. C. Witt,

med reservation. med reservation. med reservation.

A. Östergren. J. H. Dumrath. Henning Schale.

Stockholm den 15 Juni 1868.

A. Th. Granlund.

46

Underdånigt förslag till Stat för Sjöförsvars-Departe

mentets

Byråer.

Byråchef i militärbyrån, arvode

Adjutant „ „

Bibliotekarie „ „

Byråchef i räkenskapsbyrån .

Bokhållare „

Revisor „

Kassör „

Kammarskrifvare „

Vaktbetjent „

R:dr 1,200

„ 800

„ 800

R:dr 4,500

2,500

2,500

3,000

1,200

V

»

V

2,800: -

13,700: —

500: —

17,000: —

Lots- och Sjökarteverket.

R:dr 3,500: —

„ 1,500: — 5,000: —

" 22,000: —

Sekreterare och ombudsman

Kanslist och diarii-förare

47

Underdånigt förslag till Stat för civilstaten vid Kongl

Flottans station i Karlskrona.

Antal.

Riksmynt.

i

Kammarråd...........................

1

5.000

3,600

3.000

i

Kamererare...........................

_

t

Kammarförvandt........................

—■

2

Bokhållare å 2,400 .......................

4,800

—

2

Regementsskrifvare å 2,400 ..................

4,800

—

1

Revisor ............................

2,400

—

1

Sekreterare . ...........-...........

3.600

1.600

3 000

. .

1

Registrator ...........................

_

l

Kassör ...........................

_

i

Proviantförvaltare . .......................

2,000

2,400

r

1

Förvaltare för materialförråden................

—

1

Förvaltare för virkes- och bekläduadsförråden........

2,000

—

1

Förvaltare för sjukvårdsförrådet................

2,000

—

1

Förvaltare för iuventarii-förråden................

2,400

—

1

Auditör .........................

2,500

1,000

_

1

Advokat-fiska] arvode.....................

1

Kanslist. . . .1 J4 å 1.000 .................

4,000

7

KammarskrifvareJ \4 å 800 .................

3^200

—

1

Väbel.............................

600

_

2

Vaktmästare, deraf 1 för kansliet och 1 för räkenskapskon- toret, å 500 ..........i • • • • ...........

1,000

. _

| 29

Summa

| 54,900

—

48

Underdånigt förslag till Stat för civilstaten vid Kong!.

Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm.

Antal.

Rikimyut.

1

Kamererare............ ......•

4000

1

Kammarförvandt...... ....

3,000

—-

1

Bokhållare .......... ....

2,500

—

l

Regementsskrifvare................... ...

2,500

—

1

Revisor..............

2,400

—

1

Sekreterare och auditör ....................

3,500

—

1

Kassör................

3,000

—

1

Förvaltare för material- och virkesförråden .........

2,500

—

1

Förvaltare för inventarii-, beklädnads- och min-förråden . .

2,500

1

Kanslist.....{ 12 å 1,200..................

2,400

—

! 4

Kammarskrifvarej (3 å 900.................

2,700

—

! 1

Väbel .................

6C0

—

| 1

Vaktmästare för kansliet och räkenskapskontoret......

600

—

! 16

Summa

32,200

—

Anmärkning: Advokatfiskalsgöromålen bestridas af Ombudsmannen vid

Lotsverket.

Reservationer.

49

Reservation

af Herr von Feilitzen.

Komitén föreslår indragning af sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse

(Kongl. Förvaltningen af sjöärendena) och i dess ställe inrättandet af 3:ne byråer

under Chefen för Kongl. Sjöförsvars-Departementet, hvilka byråer skulle,

hvar för sig, vara Departementschefen behjelplige vid utredandet af förekommande

tekniska och ekonomiska frågor. Den afgörande rätt, som i dylika mål

nu tillkommer Förvaltningen af sjöärendena, skulle förflyttas dels till Kongl.

Maj:t, dels till stationsbefälhafvarne, hvarjemte lotsverket skulle göras till ett

sjelfständigt embetsverk.

Jag delar icke den åsigten, att det för närvarande vore lämpligt, att

indraga Förvaltningen af sjöärendena eller att någon fördel skulle vinnas genom

att utbyta detta embetsverk mot byråer.

Sjöförsvars-departementet förestås nu af eu person, hvilken icke förut

tillhört sjövapnet, och derföre kan förutsättas vara främmande för en stor del

af sjövapnets detaljer, hvilket förhållande, måhända i ännu högre grad, skulle

komma att ega rum i fall framdeles, till följd af materielens förminskning, landtoch

sjöförsvaret komma att ställas under en och samma Departements-chef,

hvilken, genom sin dubbla befattning, erhöll mindre tid att sätta sig in i sjövapnets

många olikartade och egendomliga detaljer. Härtill torde kunna läggas,

att den nuvarande representationsformen med årliga riksdagar möjligen

kommer att alstra mera rörlighet i åsigter, med åtföljande, täta ministerombyten,

och med ombyte af minister vanligen äfven ombyte af expeditionschef.

Under sådana förhållanden synes det mig betänkligt att taga bort en

ansvarig ekonomisk styrelse, som vid behandlingen af såväl tekniska som ekonomiska

frågor kan bevara en väl behöflig kontinuitet, och hvars utredning

af sådana ärenden, hvilka skola i statsrådet behandlas, tvifvelsutan vore af

nytta icke allenast för den föredragande utan äfven för öfriga af statsrådets

ledamöter.

Med Förvaltningens af sjöärendena utbyte mot byråer afser man, att

tillvägabringa större skyndsamhet i ärendenas afgörande, genom borttagandet

af den mellaninstans, hvilken Förvaltningen nu utgör; att undanrödja de band,

som i vissa fall anses för närvarande utan egentlig nödvändighet inskränka

stationsbefälhafvarnes myndighet samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna.

För min del föreställer jag mig, att det åsyftade ändamålet skulle bättre

50

vinnas derigenom, att alla sådaiia frågor, hvilka icke kunna af Förvaltningen

afgöras, och som, enligt stationsbefälhafvarnes beprötvande, icke heller der erfordra

särskild utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkte till Kongl.

Maj:t, ankommande det på Departementschefen, om han fanr nödigt, att före

målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke, samt att lemna Föryaltnino-en

del af beslutet, der sådant vore behöflig! för redovisningen eller för sammanhanget

med öfriga frågor under detta embetsverks behandling; att Förvaltningen,

med frångående af de nu bruklige, häfdvunna formerna vid uppsättningen

af skrivelser, fiuge åvägabringa all den förenkling, som befinnes kunna

ske utan att rubba den reda och det sammanhang ärendenas vigt erfordra;

att stationsbefälhafvarne, i allt hvad rörer den speciela förvaltningen och hushållningen

vid stationerna, gjordes mera oberoende, samt att de finge, på sätt

komitén äfven föreslagit, tillsätta tjenster derstädes, hvilka nu tillsättas af Förvaltningen,

bevilja afsked och tjenstledighet samt verkställa upphandlingar.

Genom Förvaltningens bibehållande med dessa förändringar skulle följande

väsentliga fördelar vinnas, hvilka icke i lika hög grad kunde ernås genom

inrättandet af särskilda byråer:

Att ärendena blifva mera fullständigt utredde, då fleres förenade erfarenhet

kunde tagas i anspråk;

att en kollektiv sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle

lemna båda statsmakterna eu säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig

användning af de till sjöförsvaret anvisade medel; samt att ombyte af

personer inom styrelsen kan ske utan menligt inflytande på den konseqvens i

ärendenas behandling, förutom hvilken alltid kan befaras misshushållning, oreda

och stundom äfven orättvisa.

Hvad beträffar den besparing, som man genom Förvaltningens indragning

vill åstadkomma, så fruktar jag för att komiténs förhoppningar icke kunna

realiseras på det sätt komitén föreslagit. Måhända skulle antalet af Förvaltningens

nuvarande tjensteman kunna minskas, ifall en del göromål förflyttas

från Förvaltningen till stationsbefälhafvarne och derjemte de af mig antydda

förenklingarne i expeditionssättet få ega rum, men jag betvifla!- deremot att

någon minskning i den sammanräknade personalen kan blifva en följd af utbytet

mot skiljda byråer jemte lotsverkets förvandling till sjelfständigt embetsverk.

Komitén har äfven föreslagit varfschefsbefattningarnes indragning och öfverfiyttandet

af varfschefernes nuvarande åligganden dels till stationsbefälhafvarne

och dels till varfsdepartementscheferne i afsigt att dermed åstadkomma

förenkling i ärendenas behandling. Icke heller i detta fall delar jag de öfrige

ledamöternes mening.

De egenskaper som erfordras, för att sammanhålla samt med drift och

51

ekonomi leda de flerfaldiga arbetena på ett örlogsvarf äro så väsendtligt olika

de militära egenskaper, som i första rummet böra tillkomma stationsbefälbafvarne

i egenskap af militärbefälhafvare och kårchef, att det endast såsom undantag

kan förutsättas, att eu duglig stationsbefälhafvare på samma gång kan

vara eu duglig varfschef, hvarförutom göromålen, synnerligast hvad Karlskrona

station beträffar, äro af den omfattning, att han icke skulle hinna att följa

dem med tillräcklig uppmärksamhet. Följden af att lägga varfschefsbefattningen

i stationsbefälhafvarens händer, blir, enligt min åsigt, den, att varfvets angelägenheter

komma att uteslutande skötas af departementscheferne och man

finge de fakto 3:ne varfschefer i stället, för en. Det större ansvaret och de

ökade göromål, som tillkomme dem, skulle sannolikt äfven för hvardera föranleda

ökadt skrifveri, och med detsamma ett aflägsnande från det mål, man

syftar till.

I öfverensstämmelse med hvad jag redan anfört under den 25 sistlidne

November vid det svar, komitén afgaf på dåvarande Chefens för Sjöförsvarsdepartementet

fråga, angående ifrågasatt indragning af varfschefsbefattningarne,

föreställer jag mig att Statens fördel vida bättre tillgodogöres, om stationsbefälhafvaren

får uteslutande'' egna sig åt de militära angelägenheterna, och

deremot ledningen af varfvets arbeten anförtros en tekniskt bildad chef, som

förstår och är oförhindrad af andra bestyr att vaka deröfver, att dervid iakttages

hushållning och drift, och som derjemte kan inför den ekonomiska öfverstyrelsen

eller, ifall denna skulle indragas, inför Kong! Maj:t bära ansvaret

för att dessa fordringar uppfyllas. Om, vidare, förhållandet emellan stationschefen,

varschefen och departementscheferne på ett lämpligt sätt ordnas, så

att varfschefen i tekniska och ekonomiska frågor blir oberoende af stationsbefälliafvaren,

men deremot departementscheferne komma i ett mera underordnadt

förhållande till varfschefen, hvars kontor, der alla nödiga handlingar

och ritningar borde vara tillgängliga, blir gemensamt för honom och departementscheferne,

så skulle mycket onödigt skrifveri undvikas, samt förenkling i

äi-endenas gång och besparing af tid vinnas.

Det kan invändas att äfven en tekniskt bildad varfschef icke kali påräknas

ega fullständig insigt i alla de tekniska grenar, som vid varfvet förekomma,

så att, om t. ex. åt en direktör vid mariningeniörstaten skulle uppdragas

att bestrida varfschefstjensten, hvilket vore så mycket lämpligare, som

de oegentliglieter vid förhållandet emellan varschefen och personer af denna

stat, hvilka eljest måste ega rum, derigenom att dessa sednare i vissa fall stå

direkte under Öfverdirektören i Stockholm, med detsamma skulle bortfalla,

denne direktör antagligen icke skulle ega tillräcklig insigt i vissa delar, såsom

artillerivetenskapen, för att bedöma konstruktion af artilleripjeser och lavettage

m. in. Sådan olägenhet, ifall den så kan anses, afhjelpes dermed att, såsom

52

nu är förhållandet, åt eu i artillerivetenskapen hemmastadd officer uppdrages att

följa denna vetenskapsgrens utveckling samt att föreslå och med ansvar för

beräkningarnes riktighet uppgöra ritningar till den artillerimateriel, som kan

finnas behöflig, så att varfschefen tillkommer allenast att, sedan förslag och

ritningar blifvit behörigen fastställde, ombesörja och ansvara för utförandet af

sjelfva arbetet.

Då min åsigt så val i frågan om Kongl. Förvaltningens af sjöärendena

som om varfschefsbefattningarnes indragning icke delas af någon af komiténs

öfrige ledamöter, och det derföre är föga anledning att den vinner nådigt afseende,

har jag ansett öfverflödigt att framställa en utförligare redogörelse derför,

än som nu skett, eller att uppgöra de reglementariska föreskrifter, som

borde blifva en följd af densammas tillämpning.

Slutligen får jag tillägga att, för den händelse Kongl. Förvaltningen af

sjöärendena och varfschefsbefattningarne skola indragas, jag instämmer i det

förslag till reglemente, som komiténs pluralitet uppgjort.

Stockholm den 15 Juni 1868.

R von Feilitzen.

53

Beservation

af Hrr Gynther, Hubendick och Witt.

Då inom den af Kong!. Majt nådigst förordnade komité, till uppgörande

af förslag för ordnande af hushållningen och redogörelsen inom sjövapnet, olika

meningar uppstått, till en del rörande hufvudgrnnderna, och undertecknade i

flera ganska vigtiga delar varit af olika tanke med flertalet inom komitén, anse

vi oss nödsakade att i dessa delar oss reservera och utbedja oss att i möjligaste

korthet få redogöra för våra åsigter, der de äro från pluralitetens afvikande;

varande dessa våra åsigter grundade på en mångårig erfarenhet vid

ärendenas handläggning å den station, der otvifvelaktigt den största arbetskraften

varit samlad och som således icke utan skäl varit sjövapnets hufvudstation,

innan Kongl. Maj:ts flotta delades i två särskilda kårer. Dessa våra

olika åsigter röra dels svaren på de af Kongl. Maj:t till komiterades öfvervägande

framställda frågor, dels de af komiterades pluralitet föreslagna reglementen

för stationerna. Således hvad angår svaren på frågorna, så äro dessa i

lista och 2:dra punkterne helt och hållet öfverensstämmande med hvad af oss

blifvit föreslaget, och det är således endast öfver det som i sak afviker från

vårt förslag i öfrige punkter vi här behöfva yttra oss. I detta afseende fästa

vi oss främst vid pluralitetens förslag att indraga natura-spanmålen och ersätta

densamma med penningar, i hvithet förslag vi för ingen del kunna instämma.

Eu sådan indragning har visserligen en och annan fördel, men kan

i andra afseenden betraktas såsom ofördelaktig, och den bör således i begge

afseenden skärskådas. Å ena sidan måste det antagas, att det är en fördel

för spanmalstagaren och dess oltast torftiga omgifning att vara försäkrad om

brödfödan, när aflöningen af en eller annan orsak blifvit knapp, likasom att

det icke kan bestridas, att den ersättning som för spanmålen skulle af Kronan

kunna lemnas, vare sig att denna ersättning utginge efter statspris, eller

stationsorters markegångspris, icke alltid kom att motsvara spanmålens verkliga

värde och allraminst hvad den skulle kosta löntagaren, om han nödgades

hos minuthandlaren inköpa den i smärre partier, synnerligen i missväxtår. Å

andra sidan skulle det kunna anses hardt för den flitige och omtänksamme

att icke kunna för de kontanta medel han erhåller efter eget behag och genom

egen omtanka förskaffa sig sina behof, utan något förmynderskap af staten,

hvarförutan det icke må förbises, att det för Kronan skulle blifva lättare

att hålla ett mindre spanmålslager. Då de fördelaktiga och ofördelaktiga om

-

54

ständigheterna mot hvarandra vägas, anse vi att genom spanmålens ersättande

med kontant, Kronan icke skulle tillskyndas någon fördel, men deremot arbetarne

lida en förlust, och desse hafva, sedan de uppå komiterades derom

gjorda begäran blifvit i ämnet hörde, enhälligt förklarat för sig ofördelaktigt,

att erhålla kontant ersättning för spanmålen. Af alla dessa sammanlagda skäl

och då Kongl. Maj:t vid aflönings-staternes reglering i nåder bestämt, att spanmålen

in natura för underofficerare fortfarande skall utgå, samt dertill kommer

att Kongl. Maj:t för kort tid sedan tillagt spanmålstagarne den förmån

att få sin spanmål på krön o ångqvarn ar fritt förmålen, tveka vi icke att på

det högsta afstyrka komiterades pluralitets förslag om spanmålens indragning;

till hvilket afstyrkande vi äfven hafva flera andra vigtiga skäl, bland andra,, att

det i nödens stund möjligen skulle blifva högst vådligt för Kronan att i Karlskrona,

der tillförseln är knapp, sakna ett spanmålslager, hvilket derstädes icke

utan svårighet och med störa kostnader då skulle kunna anskaffas, oberäknadt

den omständighet, att Staten derstädes för flottans räkning bekostat en

dyrbar ångqvarn. Upplysningsvis få vi äfven erinra att det i Karlskrona varande

spanmålslager flera gånger och sednast förlidet år blifvit anlitadt för

undsättning åt behöfvande i missväxtår. Det är dessutom så långt ifrån oss

att vi gilla komiterades, pluralitets yttrande det “personalen icke visat sig vuxen

att sjelf bedöma sina verkliga fördelare att vi tvärtom, med den kännedom vi

ega om Karlskrona station och dess personal, tro dem hafva säkrare bedömt

sina fördelar, än de personer, som, främmande för stationen och dess behof,

vilja bereda dessa i vår tanke verkliga fördelars upphörande.

Vid besvarande af fjerde frågan har pluraliteten, under uppräknande af

de allmänna grunder, som för förenklingen blifvit antagne, äfven nämnt förslaget

om tre kontors sammanslående till ett, hvilket sammanslående vi, enligt

hvad längre fram skall visas, anse alldeles overkställbar!.

Uti samma pluralitets åsigt att artilleri-inventarie- och ammunitionsförradeu

skola fördelas emellan inventarie- och materielförvaltarne, kunna vi icke heller

instämma, emedan en sådan sammanslagning i Karlskrona icke utan skada

kan ske, enär dels dessa förråd icke äro hvarandra så närbelägna att det

blifver möjligt för en person att dem med ordning sköta: dels det måste tagas

i betraktande, att ammunitionsförråden äro utanför staden på vissa holmar belägna

och förvaltaren således måste vara frånvarande tran sitt egentliga förråd

och detta således stängdt vid de tillfällen, då ammunition utlemnas, eller

kruttorkning eger rum, hvilken sednare förrättning vanligen varar flera dagar

& rad.

A» Vidare har samma pluralitet antagit att spanmålsutdelning in natura,

förmalning och förbakning genom Kronans försorg och i följd deraf hufvudsakliga

spanmålsmagasineringen skall upphöra och brödbakning^! genom eu

-

55

treprenad ombesörjas samt att bröd för dem, som åtnjuta naturaportion, borde

i portionspriset inräknas. I afseende på frågan om upphörande af naturaspanmålens

utdelning, hafva vi i det föregående yttrat oss. Hvad förmalning

och brödbakning beträffar, så betvifla vi högeligen att dessa åtgärder vid Karlskrona

station någonsin kunna indragas. I staden finnes, utom den för flottan

nyligen anlagda, ingen ångqvarn, utan endast några få väderqvarnar, hvilka

icke kunna medhinna att förmala all den spanmål, som för staden och flottan

erfordras. Flottan egen väl en ångqvarn i Lyckeby, % mil från staden, men

denna är utarrenderad till privat man. Den nu varande ångqvarnen, i sammanhang

med ångbageriet, anlades för få år sedan, såsom en följd deraf, att

de gamla qvarn- och bageriinrättningarne icke ansågos tidsenliga och för ändamålet

tillfyllestgörande. Skulle nu Kronan utarrendera dessa, med stor kostnad

så nyss anlagda verk och, för fyllande af behofven, sätta sig i beroende

af enskilde personer, blefve följden ofelbart den, att flottan förr eller sednare

kom i förlägenhet för personalens brödföda, utom det att ekonomisk förlust af

ett sådant företag vore att vänta. Hvad brödbakningens upplåtande på entreprenad

särskildt beträffar, så må det icke förbises, att fråga derom förr en

gång varit väckt men, såsom högst vådlig, afstyrkt af alla, som deröfver sig

yttrat och äfven af Kongl. Maj:t afslagen. Det bör icke heller lemnas oanmärkt

att flottans behof af torrt bröd vid ofta skyndsamt anbefallda sjötåg,

skulle blifva beroende af enskilda bagares vilja och förmåga att fullgöra åtagna

förbindelser.

Komiterades pluralitets förslag att aflöningsförmåners fördelning, vare

sig uti lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering eller spanmål, icke må ega

ruin, äfvensom att sportler för sekreterarne samt proviantmästaren och proviantförvaltarne

å fartyg “nu tillkommande ersättning för öfverskott" upphöra,

kunna vi icke instämma. De ofvannämnde förmånerne af lön, tjenstgöringsoch

inqvarteringspenningar in. in. beräknas efter olika grunder och det vore

orättvist att för deras utgående fastställa en enda grund. Ett sammanslående

af alla dessa förmåner till en enda, eller lön, skulle dessutom i en framtid

menligt inverka på pensionsbeloppen, hvilka då. komine att beräknas äfven af

inqvarteringspenningarne, som aldrig kan vara lämpligt. Hvad proviantmästarens

och proviantförvaltarnes så kallade öfverskotter beträffar, så utgöras de

af besparda afskrifningsprocenter. Desse utgå nu efter 1812 års Kong], afskrifnings

reglemente, men i detta reglemente äro flera förändringar föreslagna

af hvilka ofelbart vinst skulle beredas Kronan, hvilket förslag dock ännu lärer

hvila hos vederbörande kollegier. Sekreterarnes sportler äro nu numera så

obetydliga att de knappast förtjena att nämnas.

Komiterades pluralitets förslag att boställen i allmänhet indragas och

för Kronans räkning uthyras eller försäljas, samt att de, som af en eller an

-

ÖB

lian anledning erhålla |boställen, derför skola erlägga hyresersättning enligt åt

Kongl. Maj:t fastställd tariff, och inqvarteringspenningar indragas, kunna vi

icke heller biträda. I Karlskrona ega inga andra officerare, än de som dagligen

tjenstgöra på varfvet, boställen, och att indraga dessa skulle medföra betydlig

olägenhet i och för tjenstgöriugen samt följaktligen skada för Kronan.

De vid Stockholms station befintliga boställen äro belägna på Skepps- och

Kastellholmarne och deras försäljning eller utarrenderande skulle, efter vår

åsigt, vara lika olämplig.

Om den ersättning, som boställshafvarue skulle erhålla, beräknades etter

inqvarteringsbeloppet, svarade den ej mot boställets värde för innehafvaren,

och skulle beräkningen ske efter den hyra, som möjligen kunde erhållas, vore

vinsten för Kronan ingen.

Komiterades pluralitets förslag huru räkenskaperna skola föras kan af

oss icke biträdas, hvarom vi dock utförligare torde komma i tillfälle att yttra

oss i sammanhang med reglements-förslaget. Att redovisningen bör vara uppställd

efter det för handelsbokhålleriet begagnade system, medgifva vi gerna,

men med dervid fästadt förbehåll att detta system dels öfverensstämmer med

systemet för rikshufvudboken, dels är sådant, att det kan användas för statens

verk, der icke sådana titlar förekomma, som i privat mans eller enskildt bolags

räkning. Att redogörelsen icke efter redogörelseårets slut utan under dess

förlopp uppgöres, öfverensstämmer till en del med hvad vi föreslagit, nemligen

att sammandragen öfver intägt och utgift skola efter hand uppgöras, men ej

kunna vi instämma uti åsigten att sjelfva redogörelsen skall under hand uppgöras,

ty en sådan redogörelse skulle, så vidt vi kunna fatta, ej vara annat

än en journal. Äfven nu göras redogörelserna in duplo nemligen i koncept

och renskrift, men af samma person hvaremot, efter pluralitetens förslag, det

så kallade konceptet, eller rättare kontraräkningen, skulle uppgöras åt revisorn

och Vsjelfva räkningen eller originalet af uppbördsmannen, hvilken sednare väl

måste upprätta ett koncept, innan han renskrifver. Den föreslagna förenklingen

förutsätter således tre exemplar i stället för två, hvilket, efter var åsigt,

blifver en tillökning i arbetet utan ringaste nytta.

Bland komiterades förslag, dem vi icke kunna biträda, är äfven det att

för besigtningen antaga tvenne sakkunnige män, med 3,000 It:dr årlig lön

hvardera. Att vid hvardera stationen kunna finna en person, som är sakkunnig

i afseende på alla de persedlar, som skola besigtigas, anse vi nästan omöjligt

och den ökade utgiften af 6,000 R:dr således blifva utan motsvarande

nytta för Kronan. Deremot hålla vi före, att en sakkunnig person i och för

besigtningar af proviant och spamnal. icke är så svår att finna, hvaiföi vi äfven

-

57

veu ansett en sådan höra anställas vid proviantmagasinet, hvilket, såsom beläget

utom Kronans borg, måste hafva en kontrollant.

Pluralitetens; förslag att Förvaltningen af sjöärendena skall upphöra och

i dess ställe inrättas ett militär-, ett ingeniör- och ett ekonomikontor, gilla

äfven vi under vissa vilkor, men kunna icke instämma i pluralitetens åsigter

i afseende på lotsverkets, sjökartekontorets och ekonomikontorets styrelse och

åligganden. Då emellertid utredningen af den maktpåliggande frågan om öfverstyrelse!^

förändring fordrar en öfversigt af sjövapnets styrelseverk i äldre

och sednare tider samt kännedom af de förändringar i samma styrelse, som

dels af riksförsamlingen, dels af i ämnet nedsatta särskilda komitéer under tidernas

lopp blifvit föreslagna, utbedja sig undertecknade att få behandla detta

ämne något vidlyftigare, samt i sådant afseende få anföra följande:

. Det är bekant att kollegierna leda sitt ursprung från den store Konung

Gustaf Adolph. Det var han som 1617 inrättade ett amiralitets-kollegium,

fastän detta embetsverk först i efterträdarens tid erhöll sin bestämda form,

hvilken äfven stadgades i 1634 års regeringsform. Innehafvarne af de fem

höga riksembetena förde då ordet i hvar sitt kollegium, och hade till främsta

bisittare vissa riksråd, till ett antal af tillsammans sexton. Dessa “kollégia

eller broderskap44 skulle handlägga ärendena, “dock Konungens rätt och höghet

oförkränkt och i ingen måtto förminskad44. Amiralitets-kollegiet undergick,

tid efter annan, fyrfaldiga förändringar, hvilka dels minskade, dels ökade dess

makt. Än hade det vid sin sida först ett amiralitets-, stats- och kammarkontor

och sedan ett amiralitets-generalkommissariat, som till en del bestyrde

det ekonomiska, än var det ensamt och sjelfständigt, och 1720 års regeringsform

bibehöll så mycket af den första institutionen, att ett riksråd skulle föra

ordet, men detta presidium upphörde i följd af 1772 års regeringsform, som

gaf alla kollegierna hvartdera sin president. Ifrån den tid Karlskrona anlades

hade amiralitets-kollegiet der haft sitt säte, men 1776 återflyttades det till

Stockholm '' och ifrån den tiden minskades dess makt och anseende allt mer

och mer, tilldess detta embetsverk alldeles tillintetgjordes. Det första steget

härtill var inrättningen af generalamirals-embetet, hvars innehafvare ålades att

ensamt ansvara för örlogsflottans bestånd och varelse, så i anseende till sjelfva

fartygen med deras tillhörigheter, som befäl och besättningar, samt hushållningen

både i fred och krig. Denna vidsträckta verkningskrets tillerkändes

äfven det, efter generalamiral Trolles död, inrättade öfveramiralsembetet och

till och med utvidgades under den tid embetet låg i Ehrensvärds hand. När

nu härtill lägges, att under 1788—4790 årens krig funnos icke allenast utredningskonnnissioner,

som egde att i Konungens namn befalla, utan ock ett generalintendents-embete,

med full makt i allt hvad som rörde det ekonomiska,

4

blef deraf den gifua följden, att amiralitets-kollegiets både makt och arbeten

efter baud uppkörde. Också begagnades bland andra skäl för kollegiets upplösning

1791 äfven det, att kollegiets göromål under tidernas lopp till större

delen försvunnit, samt att kostnaden för dess underhåll ej svarade mot nyttan.

En mindre kostsam styrelse, som öfvertog kollegiets befattning, skulle inrättas

och denna blef generalsjömilis-kontoret, som fick sin instruktion den 5

Maj 1791. Detta kontor, som bestod af statssekreteraren för sjöärendena och

två öfverkommissarie!’, skulle bestyra åtskilliga delar af de göromål, som tillhört

amiralitets-kollegiet, men att dessa delar blefvo ganska många visar instruktionen,

och tlere blefvo de 1VS år derefter, då alla ärenden, som dittills

bort till generalamirals-embetet, lades under generalsjömilis-kontoret. Detta

bar sig dock icke i längden, utan eu del måste läggas på lokalmyndigheterna

och derför utvidgades militär- och varfsamiralernes både ansvar och makt,

hvarförutan ett ständigt generalintendents-embete vid örlogsflotta!) inrättades,

med ungefär samma verkniugsomfång, i afseende på det ekonomiska, som Förvaltningen

af sjöärendena nu eger, och stadgades dessutom vid Indika tillfällen

nämnde flottans tre högste embetsman skulle sammanträda till gemensamma

öfverläggningar och beslut. Detta ärendenas skick varade dock icke länge, tv

1794 inrättades storamirals-embetet i Karlskrona, hvartill, bland annat, såsom

skäl uppgafs, att de befälsmetoder, som i anseende till flottans aflägsenhet från

hufvudstaden, dittills varit följda vid utöfningeu icke befrämjat ändamålet, och

några månader sednare inrättades storamirals-embetet vid arméens flotta. Begge

dessa embeten ställdes under H. K. H. storamiralens chefskap, och förenade i sig ali

den omsorg för flottan, som förut ålegat amiralitets-kollegiet, förste amirals, varfsamirals-

och generalintendents-embetena samt generalsjömilis-kontoret, och i afseende

på arméens flotta jemväl det bestyr krigskollegiet med den samma käft.

Storamiralsembetets tillvaro var kort, ty när Konungen blef myndig, gillade han

icke institutionen. Först förvandlades således storamiralsembetena till eu komité

till förvaltande af manande embeten och sedan till en komité till förvaltande

af örlogsfiottans ärender, samt en dylik för arméens flotta, med säte,

den förra i Karlskrona och den sednare i Stockholm. Den sistnämnde förändringen

skedde på försök och uppå förekomne skäl. Resultaten af försöket

lära dock icke utfallit efter önskan, tv efter några år insågos åter olägenheterna

af örlogsfiottans styrelseverks aflägsenhet från hufvudstaden. Då ställdes

begge flottorna under eu gemensam styrelse, Rom skulle hafva sitt säte i Stockholm,

hvilket ansågs böra medföra betydliga fördelar genom en mera oafbruten och jemn

ärendenas gång. Denna gemensamma styrelse, som 1803 inrättades, blef Förvaltningen

af sjöärendena, hvilken enligt 1 § af den under den 23 Mars samma är utfärdade

nådiga Instruktion uppdrogs “öfverinseende, direktion och kontroll af specielia

“förvaltningen vid alla stationer, der Kougl. Maj:ts och rikets flottor, eskadrar

59

“och eskaderdivisiouer nu äro, eller framdeles blifva förlagde, omsorgen för de“ras

tjenstbarhet, vidmakthållande, förseende och bemannande, samt möjligaste

“förbättring: äfvenledes i afseende på alla dertill erforderliga byggnader, in - “rättningar och tillhörigheter af alla slag; derjemte en mera speciel uppsigt

“öfver flottornas sjömilis och båtsmanshåll, öfverstyrelse!! af hela lots- och båk“inrättningen,

inseende öfver sjökarteverket, äfvenledes öfver dykerikompaiiiet,

“och för öfrigt allt hvad till sjöförsvarsverket i det hela samt dertill hörande

“anstalter hänföras kan.“ Alla dessa mångfaldiga åligganden innefattade hvad

amiralitets-kollegiet i afseende på örlogsflotta» och krigskollegiet i afseende på

arméens flotta i fordna tider haft att bestyra, och embetsverket, hvari generaladjutanten

för flottorna hade säte, när hans öfriga göromål det tilläte, tillädes

lika anseende och värdighet med rikets kollegier och de rättigheter som ainiralitets-kollegium

fordom egt. Men detta embetsverks verkningskrets inskränktes

och förändrades efter hand, först genom generaladjutantens befrielse från

deltagande i dess göromål och derigenom att uti Kong], Brefvet den 17 Maj

1805 förklarades det Förvaltningen blott i ekonomiskt afseende utöfvade öfverstyrelsen

öfver örlogsflotta^ men befälhafvande amiralen i militäriskt och sedan

uti den förnyade nådiga Instruktion, som efter örlogs- och arméens flottors

sammanslagning, under deri 9 November 1824 utfärdades och hvarigenom

bestämdes i 1 § att Förvaltningen “uppdrages den administrativa styrelsen och

“vården öfver allt hvad som angår rikets försvar till sjös, samt dess vidmakthållande

och förkofran", hvilket i de följande §§ närmare utvecklades, och,

enligt 8 § var Förvaltningens chef Kong], Maj:t ansvarig, att försvarsverket bragtes

i fullkomligt stånd, hvilket ansvar d >ck sedan öfverflyttades på hela Förvaltningen

genom Kongl. Brefvet den 14 April 1837. Emedlertid både 1827

storamiralsembetet blifvit upplifvadt och öfverstyrelsen öfver flottan uppdragen

storamiralen, som utöfvade densamma uti tre afdelningar, af hvilka den första

behandlade hvad som rörde personalen och det egentligen militära, den andra

utgjordes af Förvaltningen af sjöärendena och den tredje omfattade det mekaniska.

Såsom en följd af departemental-styrelsens införande 1840 upplöstes

storamiral embetet, hvarefter Förvaltningen fick ny instruktion. Denna, gifven

den 15 Januari 1841, stadgar i 1 §: att Förvaltningen “utöfva!’ den ekonomiska

“styrelsen och vården öfver allt hvad som angår rikets försvar till sjös samt

“dess vidmakthållande och förkofran"; men i de följande §§ ne ålägges Förvaltningen

många andra göromål, än dem, som kunna hänföras til), ekonomien,

äfven om man tager detta ord i den mest vidsträckta bemärkelse. Till Chefen

för det nya Sjöförsvars-departementet ställdes Förvaltningen dock i det förhållande,

att nämnde chef egde, enligt 19 §, att från Förvaltningen “infordra

de upplysningar, förslag och kalkyler, som han finner nödvändiga"; och uti

Kong!. Cirkuläret den 1 April 1845 förklarades att chefsbefattningen vid flottan.

60

i hvad reglementet för styrelsen och ekonomien vid stationerna derom föreskrifver,

tillkommer Chefen för Sjöförsvars departementet i denna dess egenskap

och såsom tillika föredragande i kommandoärenden för flottan.

Nära 200 år existerade kollegierna utan att fråga väckts om deras indragning;

det var först efter Finlands förlust 1809, som denna fråga kom å

bane, då föranledd af en nödvändig ansedd besparing i förvaltningskostnaden.

Uti nådig proposition af den 5 Juli samma år uppdrogs Stats-Utskottet att

föreslå de besparingav, hvilka genom en förändrad arbetsmetod kunde vinnas;

men vid riksdagen vann denna fråga ingen annan handläggning, än att Rikets

Ständer uti underdånig skrifvelse af den 3 Januari 1810 begärde att en komité

för ämnets undersökande måtte nedsättas och enskilde uppmuntras med löfte

om belöning att med förslag inkomma. Under den 4 Oktober 1811 förordnades

komitén, bestående, under H. Ex. Utrikes Statsministerns ordförandeskap,‘af

presidenten och en ledamot från hvarje kollegium; men denna komité farin det

då varande skicket godt och någon hufvudsaklig förändring icke behöflig, på

sätt komiténs betänkande den 31 Mars 1812 visar.

Ständerna vid sistnämnda riksdag funno sig icke öfvertygade af detta betänkande,

utan begärde eu särskild komité, för hvilken de anslogo nödiga medel

och samma begäran förnyades af Rikets Ständer vid 1815 års riksdag,

hvaraf följden blef att Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1816 i nåder uppdrog

åt öfverdirektören S. Rönbeck att företaga förberedande undersökningar

till ämnets fullständiga utredande. Hvad Förvaltningen af sjöärendena särskilt

vidkommer, så hade generalamiralen grefve Puke och konteramiralen

Wirsén, som af Kongl. Maj:t erhållit nådig befallning att yttra sig i fråga öm

sjöförsvarets ordnande, redan 1811 tillstyrkt en förändring med detta embetsverk.

Puke ville hafva öfverstyrelsen återförlagd till Karlskrona och stationschefernes

makt förökad, hvaremot Wirsén förordade styrelsens uppdragande åt

en enda person såsom chef för ett sjöministerium, deladt i två byråer, eu militär

och eu civil, ett förslag, som Puke i ett sednare yttrande af 1814 äfven

delade, men detta förslag ledde ej till någon förändring. Uti den komité, som

år 1817 var nedsatt till sjöförsvarets ordnande, anfördes bland annat, att Kongl,

Maj:t för en förändring med öfverstyrelsen angifvit grunden genom det

nådiga beslut, att ledningen af samtliga till sjöförsvaret på det hela hörande

ärender, så väl de militära, som de administrativa, skulle vara koncentrerad i

en enda embetsman^ hand, som omedelbarligen under Kongl. Maj:t och näst

H. K. H. Kronprinsen, såsom generalissimus, förde befälet öfver rikets flotta.

På denna grund, som, enligt nämnde komités öfvertygelse, var den råtta, byggdes

det förslag till Instruktion för öfverstyrelsen, som komitén då afgaf''. Komiterade

ans&go dock den kollegiala formen ej stå fullkomligen och väl tillsammans

med denna grundsats, och föreslogo derföre att beslutande rätten i

61

•öfverstyrelse,n skulle ligga hos befälhafvare», utom i vissa enskilda rätten egent

•ligen rörande mål, att öfverstyrelsen ej skulle sysselsättas med annat än det

störa hela, utan styrelsen vid stationerna lenrnas sta tion sbefälhafvarn e, som i

sina dispositioner icke borde trädas för nära med många föreskrifter i detaljerna,

in. m.

Emellertid hade under riksdagen 1817 Rikets Ständer utsett ett särskilt

Utskott, som fått sig uppdraget art behandla frågan om eu förbättrad arbetsmetod

och i sammanhang dermed om öfverflödiga tjensters indragning. Utskottets

betänkande^ si den 6 Maj och den 17 Juli 1818 innehålla, bland andi.

a åsigter, den att, vid införande af en ny sakernas ordning, kollegiala styrelseformen

icke vore lämplig alt bibehålla: att alla rättsfrågor borde skilias

från Me förvaltande verken; att en ministerstyrelse närmast instämde med ändamålet,

samt att en revision af de ekonomiska författningarna vore nödvän■

dig. Uti underdånig skrifvelse af den 2 Juli 1818 anhöllo Rikets Ständer åter

om .tillförordnande af eu komité till målets behandlande, och en sådan tillsat.

tes äfven under den 2 Februari 1819, hvarförutan tvenne andra komitéer voro

-förordnade, nemligen en lagkomité och eu komité till de ekonomiska författningarnes

öfverseende. Dessa tre komitéer fingo den 21 Maj samma år Konungens

nådiga befallning att sammanträda för att Öfverlägga, bland annat, om

rättsfrågornas afskiljande från de förvaltande verken, och de afgåfvo deröfver

underdånigt betänkande den 6 April 1820. Kong!. Maj:t förklarade sig väl

icke vilja härom fatta nådigt beslut, innan Rikets Ständer blifvit hörde, men

uppdrog komiterade att fortsätta sina arbeten och dervid tillämpa de af korni.

terade i sistnämnde afseende föreslagna grunder. Betänkande om styrelseverkens

reorganisation afgafs den 29 Juni 1822 och deraf inhemtas, atfkomiterade

ansett, sig icke böra tillstyrka eu ministerstyrelse i ordets egentliga bemäikelse,

men deremot, att i spetsen för hvarje gren af förvaltningen måtte

sättas den embetsman, hvilken hade öfversigt af alla dess förvaltning tillhörande

ärender, med skyldighet att föreslå de åtgärder, som för rikets allmänna

nytta bolde vidtagas, att vaka öfver administrationens gång inom dess departement

och underlydande verk, att ansvara för verkställigheten af Konungens

bud och författningarnes efterlefnad, samt att derför, när-som helst, kunna göra

Konungen iedo: att domaremakten i hvarjehanda rättsfrågor, äfvensom befattningarna

med näringarne skiljas från kollegierna; att ingen förvaltning af

penningar eller fou åder skulle läggas i händerna på Departementscheferne ooh

att kollegierna för denna befattning bolde bibehållas m. ro. Från komjténs

åsigter voro två af dess ledamöter, nemligen presidenten friherre Löfvensköld

och Kanslirådet von Hartmansdorff af skiljaktig mening. Den förre ville icke

hafva någon förändring med Statsråden och Statssekreterarne, men i stället för

kollegierna? föreslog häri fyra Koiigl. förvaltningar, nemligen eu för religions

-

62

hälso- och fattigvård, en för krigs- och en för sjöärende!'' samt en fjeide föi

rikets allmänna hushållning, och skulle hvarje förvaltning fördelas i särskilda

departementer, samt de tre första förvaltningarue hafva hvar sin chef, men den

fjerde, fördelad i två hufvudafdelningår, nemligen a) för Kainmarverket och

näringarne och b) för finanserna, hafva två chefer, samt slutligen att den kollegiala

formen i dessa förvaltningar icke skulle finnas, utan cheieu ega beslutande

rätt och ledamöterna blott vara rådgifvare. Kanslirådet von Hartmansdorffs

förslag var att ministerstyrelse blott till en del borde ega lum, samt

att kollegierna i dess varande form borde bibehållas. Hvad Förvaltningen af

sjöärendena speciel! beträffar, föreslog komité» att densamma fortfarande skulle vala

flottans öfverstyrelse. Alla dessa förslag öfverlemnade Kongl. Maj:t till Rikets

Ständer medelst nådig skrifvelse af den 24 Mars 1823, för att i ämnet inhemta

deras underdåniga tankar, innan afgörande beslut fattades, och föreslog Kongl.

Maj:t att Rikets Ständer för ämnets behandling ville tillsätta ett särskild! Utskott.

Detta utsågs och afgaf den 25 Augusti samma år sitt utlåtande, innehållande

förslag, att Statsråden skulle blifva föredragande; att de skulle öfvervara

hvarandras föredragningar; att kollegiernas presidenter, med geneialmajors

värdighet, skulle vara förvaltningschefer, d. ä. föredragande Statsrådet

underordnade; att desse chefer egde, när de så för godt funno, att bevista

kollegiernas ölverläggningar och taga kännedom af deras protokoll; att bestämma

hvilka mål, som företrädesvis borde i underordnade embetsverk handläggas

; att vid militärdepartementen föredragande statsrådet äfven borde föredraga

kommandomål; att laudt- och sjöförsvars-krigsärendena måtte erhålla hvar sin

chef och hela Statsförvaltningen innefatta sju hufvudgrenar med hvar sin chef

och hvar sin underlydande expedition, utom det att de begge krigs-depaitementen

skulle hafva hvar sin kommandoexpedition m. ni. Hvad angick kollegialstyrelsen,

så föreslog Utskottet dess bibehållande med någia jemkningar

samt under förvaltningschefernes öfverinseende och kontroll, och i öfrigt ansågs

att allmänna beredningen kunde indragas, men Statsrådsberedningen förfara,

samt att föredragande hos Kongl. Maj:t skulle kontrasignera expeditionerne

in. in. För flottans öfverstyrelse upptog Utskottet den gamla benämningen af

Amiralitetskollegium.

Utskottets utlåtande öfverlemnades af Rikets Ständer uti underdånig

skrifvelse af den 22 December 1823 till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,

att Kongl. Maj:t måtte täckas till verkställighet befordra de delar af förslaget,

Kongl. Maj:t fann leda till styrelsens förenkling och till inskränkning i

embetsmännens antal. Frågan om grundlagsförändringar för införande af en

ministerstyrelse antogs att hvila till nästa riksdag; men då, nemligen vid 1828

—1830 årens riksdag^ förkastades den, hvaraf följden blef att förslaget om kollegiernas

förändring äfven förföll. Så mycket uträttades dock, att fiåa sty

-

pelseverken skiljdes domsrätten i flera mål och öfverflytta des till allmänna

domstoiarne, enligt Kongl. Förordningen den IT April 1828.

Vid 1834—1835 årens riksdag upptog Konstitutions-Utskottet åter, med

någon jemkning, frågan om statsrådets förändrade organisation och ett förslag,

åsyftande grundlagsförändringar i denna syftning, antogs af Rikets Ständer till

hyflande, samt godkändes af 1.840—1841 årens Ständer den 4 Mars och af

Konungen deri 16 Maj 1<840.

I sammanhang med frågan om departementalstyrelse diskuterades frågan

om förändring af den kollegiala formen, både vid 1834—1835 och 1840—

1841 årens'' riksdagar, hvaraf följden blef att i grundlagarne, der kollegierna

voro nämnde, vid sistnämnde riksdag infördes orden “eller de i dessas ställe

inrättade verk“.

Vid 1844—1845 årens riksdag förklarade Kongl. Maj:t sig vilja egna

sin omsorg, bland annat, åt den inre styrelsens förenkling, och vid samma

riksdag väcktes i Bondeståndet motion om kollegiernas förvandling till byråer

eller kontor under Statsdepartementen, och allmänna besvärs- och ekonomiutskottet

föreslog i utlåtande den 29 Oktober förstnämnde år att Rikets Ständer

måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det samtliga de administrativa

verken måtte förändras till byråer eller afdelningar under Stadsdepartementen;

men Utskottets hemställan afslogs af Ständerna. En särskild i

Borgareståndet vid samma riksdag väckt motion om Förvaltningens af sjöärendena

indragning och dess göromåls öfverflyttande till Sjöförsvarsdepartementet,

med biträde af den kamrer, kassör och kammarskrifvare, som funnos

i Förvaltningen, ansågs icke föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.

Vid 1856—1858 årens riksdag kom frågan om kollegiernas förändring,

åter under öfverläggning och uti underdånig skrifvelse af den 25 April 1857

auhöllo Rikets Ständer i underdånighet att Kong!. Maj:t täcktes förordna eu

komité af sakkunniga personer, för att afgifva yttrande och förslag, huruvida

och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas

organisation skulle kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse

med de grunder, hvarpå departementalstyrelsen hvilar beredde en dylik organisations

närmare samband med Statsdepartementen, äfvensom möjligaste enkelhet

i ärendenas behandling, i förening med nödig säkerhet. I sammanhang

med denna underdåniga anhållan uppgåfvo Rikets Ständer bland annat att,

för så vidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa eu uti

åtskilliga andra länder bruklig så kallad ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena

blefvo afgjorda af departementscheferne och departementen således

Organiserades med byråer, endast för ärendenas beredande, eu dylik förändring

hvarken vore öfverensstämmande med våra grundlagar, eller i öfrigt

förenlig med den säkerhet, att ärendena behörigen handläggas, som är afsedd

64

derigenom att denna handläggning är Öiverlemuad åt embete och tjensteman

hvilka, sjelfständigt verkande, , äro för sina åtgärder i laga ordning ansvariga,,

samt att dylik organisation ock skulle möta ett väsendtligt hinder uti ätendenas

mängd, samt olämpligheten afart åt departementscheferne'' öfverlemna eu

vidsträckt med redovisnings- och ansvarsskyldighet förenad medelsforvaltmng

hvaremot1 Rikets Ständer ansågo ändamålet kunna vinnas derigenom att de

behöflig» förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag;-.såsomsär-''

skilda afdelningar förenades med departementen under Departementschefernes •

högsta chefskap och5 inseende: att behandlingen af dithörande ärenden och rättigheten

att derutinnan besluta, likväl då borde, under behörig ansvarsskyldighet

tillhöra der anställde embets- och tjensteman, antingen kollektivt, der ärendenas

vigt och beskaffenhet funnes böra dertill föranleda, eller, då fråga endast

vore om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden, af vederbörande

afdelningschefer, allt efter hvad vid uppgörande af förslag till den nya erga

uisationen

kundo finn as lämpligast in. m. . •

Närmaste följden af denna underdåniga anhållan var att Kongl. Maj.t

i nåder förordnade eu komité till upptagande af frågan om styrelse- och förvaltningsverkens

omorganisation, och denna komité föreslog i underdånigt betänkande

af den 26 Maj 1859 flera åtgärder bland hvilka följande speciel t rörde;

flottan och dess styrelse, nemligen: att sjökartekoutoret skulle ställas omedelbart

under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet; att sekundchefen för konstruktionskåren

skulle upphöra att vara ledamot i Förvaltningen af sjöärendena ochhans

verksamhet följaktligen tagas i anspråk på den plats, hvarest Kong.

Mai-t finner honom mest nyttig och behöflig; att lots och fynngsväsendet ställes

under eu särskild styrelse cell flere af de Förvaltningen nu åliggande göromål

öfverflyttas dels på andra kollegiala verk, dels på stationsbefalet, samt Föivaltningen

efter detta afskiljande, upphöra att vara ett ^kollegium; »»vilka

förslag dock till större delen afstyrktes af Förvaltningen af sjöärendena i dess

underdåniga yttrande af den 3 Oktober 1859.

Slutligen har såväl vid innevarande 18b< som 1868 årens riksdag^

motion biifvit vackt om de centrala, ämbetsverkens ombildning, hvilken motion

föranledt en underdånig skrifvelse i ämnet till Kong!. Maj:t,

’ Då nu Kongl Maj:t i nåder anbefallt den för organisation af flottans

ekonomiska ärende!- nedsatta komité att yttra sig dels i hvithet förhållande1

stationsbefalet bör stå till den ekonomiska öfverstyrelsen, dels huruvida någon

och i sådant fall hvilken de! af dennes förvaltningsbestyr bör öfverflyttas till

stationsbefalet och Indika förändringar i öfverstyrelsens organisation skola deraf;

föranledas, följer deraf otvunget, att frågan i sin helhet ånyo måste komma

under öfvervägande. Flera alternativa förslag huru eu öfverstyrelse för. sjo

val)

nöt

65

vapnet rätteligen bör vara organiserad, hafva inom komitén varit under öfvervägande,

men af dessa hafva undertecknade slutligen endast fästat sig vid ett,

nemligen inrättande af eu blott ekonomisk styrelse, med frånskiljande af allt

hvad som icke är af ekonomisk natur. Det militära och tekniska, som nu tillhör

Förvaltningen, skulle således på annat ställe behandlas, och detta ställe synes

lämpligast kunna blifva i särskilda under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

direkte lydande kontor, afdelningar eller byråer, huru man må kalla dem. De

militära ärendena, de nemligen, som icke tillhöra kommandoexpeditionens handläggning,

skulle då från stationerna direkte ingå till Departementschefen och

öfverlemnas till beredning af det kontor, till hvilket de hörde. Departementschefen

egde i alla fall alltid tillfälle att, der han fann så nödigt, låta vederbörande

stationsreglements-komité i ämnet sig yttra, och på detta sätt komrno

tillräckliga upplysningar i dessa frågor aldrig att saknas. Hvad som körer

till kommandoexpeditionen synes tydligen af regeringsformens 15 §. jemförd

med Ivongl. cirkuläret den 19 Juni 1810, och om dessa mål är således nu ej

fråga, utan endast om de ärender, som, enligt instruktion, nu handläggas af

Förvaltningens militära ledamöter samt cheferne för mariningeniör-, lots- och

sjökartekontoren. För dessa måls beredning under Departementschefens inseende

skulle, efter vår uppfattning af sättet för eu ordnad öfverstyrelses verksamhet,

finnas:

Ett militärkontor, som behandlar frågor om vapen, tackling, rustning

m. in.;

Ett ingeniörkontor, som handlägger frågor om fartygcerter, ångmaskiner,

fartygs- och husbyggnad m. in.;

Ett lotskontor för alla de ärender, som röra lots- och fyringsväsendet;

samt

Ett sjökartekontor med verksamhet i allt hvad som rörer sjömätningar och

sjökarteverket.

Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål ansvarade

inför Chefen för Sjöförsvarsdepartementet och, efter sådana kontors inrättning,

återstod endast den ekonomiska delen, och denna skulle blifva föremål för behandling

af ett särskildt kontor, hvilket vi ansett böra benämnas Generalintendentskontor.

Utom de här ofvaiinämnde kontor föreslås eu särskild afdelning, tillhörande

alla kontoren gemensamt, nemligen, marinbiblioteket, antingen under en

66

dertill särskilt kommenderad persons tillsyn eller i sammanhang med något

af kontoren. Nu ega Förvaltningen af sjöärendena, konstruktions- och lotssamt

''sjöakartekontoren hvartdera sin boksamling i sjövetenskapliga ämnen, men

genom dessas sammanförande till ett enda bibliotek, på sätt vid andra länders

mariner eger rum, skulle den fördel vinnas, att samlingen blefve fullständigare,

mera känd och mera tillgänglig för det kontor eller den embetsman, som behcfde

begagna någon del deraf, samt i ekonomiskt afseende, att ej mera än ett

exemplar af hvarje verk beböfde anskaffas, äfvensom att utländska sjömilitära

tidningar och tidskrifter voro tillgängliga för alla kontoren, äfvensom för officerare

och embetsman i allmänhet inom vapnet, och är det äfven antagligt att

en så beskaffad boksamling skulle vinna en måhända icke obetydlig tillökning

genom gåfvor af in- och utländska författares äldre och nyare arbeten.

De göromål, som skulle komma att åligga nvardtdera af de särskilda

kontoren, innefattas i bilagde förslag till instruktion, för hvilket förslag särskilda

motiver äfven finnas bilagde.

För de under Sjöförsvarsdepartementet lydande kontor föreslå vi aflöning

enligt bilagde stat. Den nuvarande staten för Förvaltningen af sjöären

-

dena upptager en summa af.........R:dr 35,530: —

hvartill kommer en revisorslön, upptagen å lotsstaten, . . 2,200: — 37,730

hvaremot den föreslagna staten slutar sig med 30,500,

af hvilken summa vi anse af sjövapnets anslag böra utgå.....16,250

så att skilnaden utgör R:dr..............21,480

Då göromålen för generalintendentskontoret och vaktbetjeningen till mer

än hälften komma att bestå af sådana, som egentligen tillhöra lots- och fyringsväsendet,

anse vi nämnde kontors tjenstemäns äfvensom vaktbetjeningens

aflöning böra till hälften utgå af anslaget på femte hufvudtiteln “för handeln“,

hvarigenom den nämnda skilnaden 21,480 R:dr kan anses som eu besparing

för det egentliga sjövapnet.

Korniterades pluralitet har bland räkenskapskontorets åligganden upptagit

behandlingen af frågor, tillhörande båtsmanshållet och pensionsväsendet,

samt uppgörande af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga förrådsbehållningarne

vid stationerna, men vi kunna icke tillstyrka, att dessa bestyr

åläggas nämnda kontor. Frågor om båtsmanshållet tillhöra, enligt sin natur,

stationerna, der den speciella kontrollen öfver manskapet hålles, och vi kunna

icke inse denna kontroll i något fall böra åläggas räkeuskapskontoret. Frågor

om pensionsväsendet hafva icke tillhört och kunna, efter vår åsigt, aldrig komma

att tillhöra någon annan myndighet än direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan.

Förteckningar öfver förrådsbehållningarne uppgöras vid stationerna

och kunna icke uppgöras i räkeuskapskontoret, som om dem icke har

67

någon annan kännedom än hvad som från stationerna meddelas. Vidare har

samma pluralitet föreslagit,|att revisorn och bokhållaren i räkenskapskontoret

må utnämnas af Kong! Maj:t samt kainmarskrifvaren af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,

efter förslag af byråchefen äfvensom kassören förordnas tillsvidare,

och afskedas af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, efter förslag af byråchefen.

Intetdera af dessa förslag kunna vi biträda. Att besvära Kongl. Maj:t med tillsättande

af tjenstemannapersonalen anse vi icke lämpligt, likasom icke heller

att kontoret betages rättigheten att antaga kammarskrifvaren, och hvad kassören

beträffar, så vill det synas som han hädanefter såsom hittills bör innehafva

Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt.

Hufvudboken.

Komiterades pluralitets yttrande, att emot det af aflidne kamererare!!

Spongberg upprättade förslag till hufvudbok icke något är att erinra, kunna vi

icke obetingadt biträda. Det nu gällande hufvudboksformuläret för stationerna

är egentligen ingenting annat, än en på titlar omskrifven kassaräkning, med

tillägg af en eller annan obetydlig fordran eller skuld, som under årets lopp

ej kunnaty afliqvideras.

Vi hafva derför uppgjort och få härhos öfverlemna det förslag till hufvudbok

för femte hufvudtiteln, som vi ansett lämpligt, erinrande dervid att vår

tanke är, det icke mer än en hufvudbok för hela hufvudtiteln bör finnas, samt

att vi hålla före det en hufvudbok för hvarje station är öfverflödig.

Denna 5:te hufvudtitelns hufvudbok borde, efter vårt förmenande, uppgöras

af intendenten i general-intendentskontoret, på grund af stationernas

kassaräkningar och afgifvande liqvider. På detta sätt skulle ock betydlig

tid vinnas, emedan general-intendentskontoret ej behöfde afvakta de först vid

stationerna upprättade hufvudböcker, utan genast efter de granskade kassaräkningarnes

insändande vore i tillfälle att påbörja hufvudbokens uppgörande och

afslutande.

Stockholm den 15 Juni 1868.

S. W. GYNTHER.

C. J. Hubendick,

G, C. Witt.

Förslag till stat för de under Kong!. Sjöförsvarsdepartementet

lydande kontor.

Af anslaget

Af anslaget

för sjö

för lots

Summa.

vapnet. i

verket

Militärkontoret.

1 Chef, officer af sjövapnet, arvode.......

1,200

1,200

1 Adjutant d:o „ .......

600

—

—

—

600

—

1 Bibliotekarie d:o ,, .......

300

—

—

--

300

—

= 2,100.

Ingeniörkofitoret.

Aflöningen uppförd å mariningeniörstaten.

Lotskontoret.

Aflöningen utgår af anslaget för lots och fyrings-

verken.

Sjökartelcontoret.

Aflöningen utgår af Handels- och sjöfartsfonden.

i ''

Generalintendentskontoret.

1 Generalintendent . . . -.......arvode

1,000

_

1,000

_

2,000

_

1 Öfverintendent................lön

2,250

—

2.250

—

4,500

—

I Sekreterare och notarie ..........,.

1,750

—

1,750

—

3,500

—

1 Kegistrator och aktuarie..........„

1,250

—

1,250

—

2,500

—

1 Advokatfiskal .............. arvode

250

—

250

—

500

—

Transport

8,600

—

6,500

—

15,100

—

69

Af anslaget

Af anslaget

för sjö

för lots

Summa.

vapnet.

verket.

Transport

8,600

—

6,500

—

15,100

—

1 Kanslist .........• •

600

—

600

—

1,200

—

1 Intendent.........•

1,750

—

1,750

—

3,500

—

1 Kassör.............

1,500

—

1,500

—

3,000

—

1 Kammarförvandt och revisor .

1,250

—

1,250

—

2,500

—

1 Bokhållare ..........

1,250

—

1,250

—

2,500

—

1 Kammarskrifvare.......

600

—

600

—

1,200

--

= 2(5,900.

Vaktb otjenlig.

1 Vaktmästare .i.......

300

300

_

600

_

1 d:o .........

250

_

250

—

500

—

= 1,100.

Gratifikationer.

Till extra ordinarie tjensteman

och vaktbetjente

200

—

200

400

—

Summa

16,300

114,200

30,500

—

70

Underdånigt förslag till stat för civile embets- och

tjensteman vid Kong!. Flottans station i Karlskrona.

i / _

1 Öfverintendent...........................

Löner och

arvoden.

4,500

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren..............

2,800

—

1 Registrator hos dio ..............

1,600

1 Kanslist hos clio .............

800

—

1 Auditör...............................

2,500

—

1 Vice auditör och kanslist........ ............

800

—

Kammar kontoret.

1 Intendent ..............................

3,300

—

1 Kammarförvandt..........................

2,500

—

1 Kassakontrollör...........................

2,200

—

1 Revisor ...............................

2,200

—

1 Kammarskrifvare..........................

800

—

2 d:o .............-......-.....

1,600

—

1 Regementsskrifvare för båtsmän, skeppsgossar in. m.......

2,200

—

1 Kammarskrifvare till biträde...................

800

—

1 Regementsskrifvare vid marinregementet, matroskåren och handt-

2,200

—

1 Kammarskrifvare till biträde...................

800

—

1 Sjukhusförrådsförvaltare......................

2,000

—

1 Kassör...............................

3,000

—

1 Kammarskrifvare till biträde...................

800

—

1 Proviantmästare..........................

1,000

—

1 Kammarskrifvare till biträde...................

800

—

Skrifvarhjelp . ............................

500

Transport

39,700

l-

71

•

Löner och

arvoden.

Transport

39,700

—

Varf s-kontor et.

1 Intendent .........

b,300

1 Kammarförvandt.........

2,500

_

1 Revisor.............

2,200

_

i Expeditions-bokhållare........

1,600

_

1 Kammarskrifvare........

800

1 d:o .........

800

_

1 Materialförvaltare..........

2.200

2 Kammarskrifvare till biträde å 800 ....

1.600

1 Inventarieförvaltare ........

2*200

1 Kammarskrifvare till biträde........

800

1 Artilleriförvaltare............

2,200

1 Kammarskrifvare till biträde.........

800

1 Virkes- och bekläduadsförvaltare.......

2.200

L Kammarskrifvare till biträde........

800

1 Väbel...................

600

_

1 Vaktmästare vid kansliet.........

500

1 d:o vid kammar-kontoret......

400

1 d:o vid varfs-kontoret.........

400

.

Arvode till den person, som bestrider advokatfiskals-göromålen

800

__

D:o såsom lönetillökning till de 8 äldste kammarskrifvarne

och kanslisterne ä 400 R:dr.......

3,200

—

Summa

69,600

—

Beräkning,

Löner och

arvoden.

Nu beslås enligt stat . . . .

samt af besparingarne för

och för 1 kammarskrifvare

1 virkesförvaltare .

honom till biträde

Suin ma

71,000

_^

2,000

—

800

—

73,800

—

Tillkommer:

1 Kassakontrollör (ny tjenst)..............

Arvode till den som bestrider advokatfiskals-tjensten

Löneförbättring för

77

77

77

77

77

77

77

V

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

300

500

Sekreterare . .

Intendenter ä

Auditör......

Kassör......

Kärn m a rfö rvandter

Revisorer ä 400 ......''.....

Förvaltare å 200 ............

Regementsskrifvare å 400 .......

Sjukhusförvaltare............

Expeditions-bokhållare.........

1 Registrator ................

8 Kammarskrifvare och kanslister å 400.

1 Väbel ....................

3 Vaktmästare å 100...........

Summa

Då härifrån afdragas följande till indragning föreslagna belopp:

1 Sjömiliskommissarie.................. 3,000: —

1 Sekreterarehos varfschefen.............. 2,500 —•

Transport

5,500:

2,200

800

300

600

500

500

1,000

800

800

800

800

400

100

3.200

100

300

87,000|-

Transport

73

Transport

1 Advokatfiskal................

1 Kammarförvandt..............

1 Bokhållare................

1 Inspektor hos materialförvaltaren..........

1 d:o vid beklädnadsförrådet..........

1 Kanslist hos varfschefen.............

1 Kammarskrifvare hos sjukhusförvaltaren

Skrifvarehjelp hos 2 regementsskrifvare å 500 ....

d:o hos Inventarieförvaltaren att indragas

när alla de äldre till slopning bestämda eller redan

slopade fartygs inventarier blifvit aflevererade

Skillnaden emellan nu bestådd och föreslagen lön för

kanslisten vid krigsrätten............

1 Vaktmästarelön ..............

2 kammardrängar ä 300 ..........

5,500

2,000

2,000

1,200

1,200

1,200

800

800

1.000

500:

200:

400

600

Löner och

arvoden.

87,000

så uppkommer den föreslagna statens Summa!

17,400 - 69,600 ■

10

74

Underdånigt

tjensteman

förslag till stat för civile embcts- och

vid Kongl. Skärgårds-Artilleriets station

i Stockholm.

1 Öfverinterulent, tillika intendent i kammaikontoiet.......

Löner och

arvoden.

4,500

1 Sekreterare hos Stationsbefälhafvaren..............

2,800

800

—

2,500

—

2,500

—

2,200

—

2,200

—

2,200

—

2,200

—

800

—

3,200

—

500

—

500

—

400

—

Arvode till den person, som bestrider auditörsgöromålen.....

500

—

d:o för advokatfiskalsgöromålen . . , . ...........

500

—

d.o såsom lönetillökning åt de 3 äldste i kammaiskiilvaie-

1,200

—

Summa

29,5001—

75

Beräkning.

O

Löner och

arvoden.

Nu bestås enligt stat...............

27,450

samt af besparingarne : skrifvarehjelp för beklädnadsförvaltaren

500

—

Summa

27,950

—

Tillkommer:

Skillnaden emellan öfverintendentslönen och den

som varit

be-

stådd för kontorschefen.............

1,500

—

Lönetillökning för Sekreteraren..........

,300

—

„ Kammarförvandten ......

500

—

„ „ Kassören............

500

—

„ „ Revisorn............

400

—

,, ,, Regementsskrifvaren.....

400

--

„ „ 2 Förvaltare ä 200 ......

400

—

„ „ Kammarskrifvare och kanslist

1,200

_

„ „ Vaktmästare..........

200

—

Arvode för auditörsgöromålen...........

500

--

„ „ advokatfiskalsgöromålen.......

500

—

Summa

34,350

—

Då härifrån afdrages:

Besparing genom indragning af:

Beklädnadsförvaltaren...............

. . 2,000

—

dess skrifvarhjelp................

500

—

Bokhållaren.....................

. . 1,200

—

Vice auditörens tillökning.............

. . 200

—

Kanslisten hos varfschefen ............

. . 800

—

Arvode för ringarekammaren...........

. . 150

—

4,850

—

så uppkommer den föreslagna

statens Summa

29,500

-

Underdånigste Utlåtande.

Genom Eders Kong!. Maj:ts Förvaltning af sjöärendena anbefald att afgifva

underdånigt utlåtande öfver de af särskilde komiterade utarbetade förslag

till reglementen för styrelsen, och ekonomien vid sjövapnets stationer får jag

till fullgörande häraf i underdånighet anföra följande:

77

Dels i anseende till sitt läge och dels genom de betydliga och kostsamma

anläggningar och byggnader af alla slag, hvilka redan finnas i Karlskiona,

eibjudei detta etablissement fördelen af att, för mindre kostnad än någon

annan plats inom landet, kunna så ordnas, att derstädes i krigstid blifver

möjligt att vetkställa reparationer af sådana nutidens krigsfartyg, hvaraf Sveriges

sjöförsvar kan komma att utgöras, äfvensom af med Sverige möjligen allierade

makters krigsfartyg.

Af denna anledning lärer ock fortfarande, så länge Sverge utgör en

sjelfständig stat med eget sjöförsvar. Karlskrona förblifva sjövapnets hufvudetablissement,

hvars skötande och bevakning erfordra större arbets- och försvarskrafter

än sjöförsvarets öfriga etablissementer.

På grund häraf och sedan sjövapnet blifvit deladt i 2:ne särskilda delar

instämmer jag underdånigst i den af komiterade uttalade åsigt, att särskildta

reglementen blifva behöfliga för de 2:ne skiljda vapnen, hvadan ock det

toide tillkomma mig att endast i underdånighet afgifva yttrande om de förslag,

hvilka röra flottans station i Karlskrona.

Här torde böra nämnas, att för korthetens skull i detta underdåniga

utlåtande begagnas ordet “komiterade" i stället för pluraliteten samt ordet “reservanterne"

i stället för minoriteten inom komitéen.

Efter att hafva redogjort för åtskilliga främmande mariners organisation

hvad styrelsen och ekonomien beträffar, uttala komiterade den mening, att

Sverige, i och för administration och redovisning af dess sjövapen, har ett ansenligt

mindre antal embets- och tjensteman, i förhållande till dessa båda sjövapens

betydelse för landets försvar i sin helhet, än hvad förhållandet är vare

sig i grannriket Danmark eller någon annan sjömakt inom Europa. Antagande

denna uppgift välgrundad, anser jag, i olikhet med komiterade, att just af detta

skäl, och såvida icke det allmännas säkerhet i ganska hög grad skall äfventyras,

reduktionen af nuvarande antal utåt embets- och tjenstemän icke af

komiterade bordt föreslås så betydlig för Karlskrona station, som deras betänkande

utvisar, hvadan jag ock i detta afseende skall vid de särskilda detaljerna

åt komiterades förslag i underdånighet framställa mina anmärkningar.

I den mån indragningar af tjenstemän må kunna anses möjlig, blir det dock,

såsom komiterade anmärkt, oundgängligen nödvändigt, att embets- och tjenstemännens

lönevilkor förhöjas utöfver hvad de nu utgöra, såvida fullt skickliga

personer skola kunna förmas att åt de nya trägnare sysslorna egna sig, och

fråga blifver då, huruvida någon besparing för Statsverket ggnom en dylik reduktion

kan uppstå, helst sjelfva reduktionens verkställande alltid kommer att

för en längre tidrymd tynga ganska hårdt på Statsverket, hvarom den sednaste

reduktionen af Eders Kongl. Majrts flottas officerspersonal och nybildandet af

78

de nuvarande 2:ne särskilda officerskårerna äfvensom den nybildade mariningeniörstaten

gifva ett i min tanke öfvertygande bevis.

Vid besvarandet af frågorna N:ris 1 och 2 hafva komiterade bland annat

anfört, “att om Kronan vid alla förekommande tillfällen skall kunna ingå

i täflan med den enskilde, måste Kronan ega samma resurser som den enskilde;

att för vissa reparationers verkställande erfordras lika fullständiga och

kostsamma anläggningar, som för nytillverkning; att om en anläggning för

tillverkning af ångmaskiner göres i sa liten skala, att icke stöne maskiner än

af 30 effektiva hästkrafter kunna der förfärdigas, så blir den naturliga följden,

att vid reparation af större ångmaskiner derstädes ej kunna åstadkommas sådana

maskindelar, som i anseende till storlek och särskild beskaffenhet behöfva

större verkstadsapparater; att förhållandet blefve likartadt med de större

pjeser och mera storartade sammansättningar, som förekomma å jernfartyg;

samt att tydligen häraf framgår, att man i allmänhet behöfver samma inrättningar

för en betydligare reparation vare sig af jernfartyg eller ångmaskiner

som för deras nybyggnad.“

Jag kan icke annat än fullkomligt instämma uti komiterades anförande

så långt detsamma här blifvit citeradt; men då, enligt min tanke, ordnandet

af ett etablissement för Sveriges flotta hufvudsakligen bör och maste afse de

förhållanden, som inträffa, då denna flotta kan komma att behöfva användas

till landets försvar mot en anfallande fiende, och enär dervid jemväl olyckligtvis

måste antagas, att denna fiende är i afseende på sjökrigsmateriel så öfverlägsen

den svenska flottan, att en betryggad sjökomunikation med andra orter

är mera än hvad man kan påräkna, så synes mig ock deraf såsom en oundviklig

nödvändighet framstå att, helst som Karlskrona saknar jernvägskommunikation

med öfriga delar af landet, etablissementet derstädes, för att kunna i

krigstid uppfylla sin bestämmelse af depot för flottans förrader och lepaiationsplats

för å krigsfartygen erhållna skador, bör i fredstid sa ordnas, att icke

allenast smärre iståndsättningar af all den materiel, hvaraf flottan kan komma

att bestå, utan ock alla reparationer af hvad beskaffenhet de än kunna anses

under krigstid förekomma, vare sig af krigsfartygens skrof eller maskindelar,

derstädes kunna skyndsamt verkställas, helst jag i underdånighet vågar antaga,

att utan egandet af ett dylikt etablissement så väl landets egen sjökrigsmateriel

som ock de med Sverige möjligen allierades krigsfartyg snart nog under

loppet af ett krig skulle blifva till föga nytta, vare sig att flottan dervid vore

afsedd att uppträda sjelfständigt eller att endast agera i förening med öfriga

försvarskrafter.

Uppå dessa och i öfrigt af komiterade framhållna skäl anser jag ock,

i likhet med hvad komiterade yttra, att den i och för flottans användbarhet i

krig oundgängligen nödvändiga utvidgning af jernverkstäder m. m. vid endera

79

af sjöförsvarets stationer blott bör kunna ifrågakomma i Karlskrona, dels i anseende

till dess alltsedan stadens och etablissementets anläggning ansedda lämplighet

för ändamålet dels ock i anseende till de redan nu derstädes befintliga

talrika och för ett dylikt etablissement alldeles nödvändiga dock- in. fl. anläggningar.

Att likväl denna utvidgning icke bör ifrågakomma så fullständig, att

tillverkning af tjockare eller ens tunnare jernplåtar, ämnesjern och dylika materialier,

hvilka kunna från enskilda verkstäder inom landet erhållas och i förråd

å stationen bevaras, synes ligga i öppen dag och torde således knappast

behöfva anmärkas.

I afseende på de anläggningar och verkstadsbyggnader, hvaraf Karlskrona

varf för närmaste framtiden är i största behof, får jag i underdånighet

hänvisa till de förslager och beräkningar, hvilka blifvit af stationens reglementskomité

uppgjorde och förordade och hvilka jag anser böra komma till ett så

snart utförande, som medelstillgången möjligen kan medgifva.

Att vid nya verkstäders eller andra inrättningars anläggning särdeles

vigt bör fästas deruppå, att dessa, så vidt möjligt är, förläggas nära redan färdiga

dockor och kranar, är en redan länge erkänd sanning; men att de i

Karlskrona nu befintliga verkstäder, förrådshus och embetslokaler äro af så litet

värde, att de inom den närmaste framtiden behöfva ombyggas, vågar jag i underdånighet

betvifla. Äfven om åtskilliga af verkstäderna icke i allo kunna

anses vara fullt tidsenliga, lärer det dock enligt min tanke svårligen kunna

undvikas, att dessa så länge som möjligt genom reparationer och förbättringar

underhållas i brukbarr. skick, då icke antagligt är, att tillräckliga medel till

varfvets totala ombyggnad kunna erhållas; och torde jag i underdånighet i detta

afseende få åberopa hvad dels reglements-komitén vid stationen dels jag i egenskap

af varfschef i afgifna underdåniga yttranden af den 4 Januari 1868 anfört

angående ett af löjtnanten vid skärgårds-artilleriet Frykholm afgifvet förslag

till nya verkstäders in. m. anläggning omkring nya dockorna.

I afseende på den förelagda 3:dje frågan: “Hvilka inskränkningar må

i följd häraf kunna uti stationernas förvaltnings-, arbets- och bevakningspersonal

ega rum; och bör arbetspersonalen till större eller mindre del vara ständig,

samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen ?“ hafva koiniterade,

hvad först rörer förvaltningspersonalen, “antagit att, till vinnande af ordning

och redighet, oundgängligt fordras, att befälet vid stationen och varfvet föres

af samma person, samt att således varfschefsbefattningen indrages, hvilket komiterade

förmoda kunna ske utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad

med göromål, om dels från hans befattning skiljes en del ekonomiska bestyr,

hvilka enligt sin natur böra handläggas af de civila embetsmännen, dels några

af de varfschefen nu åliggande bestyr åläggas departeinentscheferne.“

Reservanterna hafva deremot yttrat, att “hvad varfschefsembetet sär

-

80

skildt beträffar, de anse detsamma icke allenast Öfverflödigt utan äfven skadligt.

Öfverflödigt blifver det dels i följd af varfsarbetenas inskränkning, dels

ock sedan i nåder förordnats, att marin-ingeniör-departements-chefen, som har

de flesta arbetena, i allt tekniskt omedelbart lyder under öfver-direktören och

för honom ansvarar, dels ock derföre, att en systematisk förenkling i förvaltnings-

och redogörelsesättet fordrar borttagande af alla mellanlänkar, som kunna

undvaras. Skadligt blifver bibehållandet af varfschefs-embetet, om det, såsom

hittills varit fallet, tillätes innehafvaren af detta embete, att direkte brefvexla

med öfverstyrelsen,“ ....

“att genom varfscliefs embetets indragning stations befälhafvarens göromål

ökas i högst ringa mån, enär flera af de honom nu åliggande bestyr kunna

utan skada öfverflyttas å dels departementscheferne dels öfverintendenteu; att

stationsbefälhafvarens kanslipersonai icke heller behöfver förökas i och för denna

tillökning i göroinålen, enär, enligt den underrättelse komiterade sig förskaffat.

de från varfschefen i Karlskrona till Förvaltningen afgångna bref under de tre

sista åren i medeltal endast utgjort 90 st. om året, af hvilka de flesta komma

att försvinna, om ett förenkladt anskaffningssätt för materielen antages.“

Särskildt hafva reservanterne anmärkt, att, i följd af varfschefs embetets

upphörande, en icke obetydlig besparing åstadkommes genom indragning af

arvodena för varfschefen och hans adjutant samt lönerna för sekreteraren,

kanslisten och vaktmästaren.

Emot det af 6 komiterade sålunda motiverade förslag att indraga varfschefsbefattningen

vid flottans station härstädes har en ledamot i komitén anfört

en motiverad reservation.

Då fråga är om en reform af så genomgripande natur, som den att

indraga varfschefsplatsen å Sveriges flottas numera enda etablissement, synes

det mig som man dervid icke endast bör taga i betraktande den qvantitativa

beskaffenheten af de göromål, hvilka med denna tjenst för ögonblicket äro förenade,

samt den större eller mindre penningebesparing, hvilken genom en indragning

kan vinnas, utan att, och i främsta rummet, bör undersökas, dels

huruvida varfschefsbefattningen är obehöflig under de förhållanden, då varfvets

verksamhet på allvar tages i anspråk i och för dess hufvudändamål, flottans

rustning och underhåll till landets försvar emot en anfallande fiende, dels ock

om sjelfva chefsbefattningen till sin natur är af den beskaffenhet, att den lämpligen

bör och kan förenas med stationsbefälhafvare-embetet. Båda dessa sidor

af frågan synes, åtminstone såvidt de af komiterade anförde motiver gifva vid

handen, icke inom komitén hafva vunnit det afseende, de enligt min tanke förtjena,

hvadan jag ock i underdånighet torde få något utförligare belysa desamma.

De under sednare tiotal af år inträffade krig hafva så plötsligen ut

,

brutit,

81

brutit, att åtminstone de mindre nationerna ofta ickejhunuit att före krigens

utbrott bereda sig på sjelfförsvar; att så hädanefter måste blifva händelsen i

ännu större mån än tillförene är antagligt, och de under djupaste fredslugn i

vidsträckt skala fortgående beredelser till kriget inom snart sagt alla Europas

nationer bära för|detta antagande ett, som mig synes, oemotsägligt skäl. I

afseende på sjöförsvaret utgör emellertid Sverige i detta, hänseende ett undantag.

Stora reduktioner'', såväl i hvad rörer personalens talrikhet som|materielens

beskaffenhet och mängd hafva måst vidtagas och de gamla samlade förråden

sammansmälta dagligen allt mer och mer. Med ett ord, det har ansetts

nödvändigt att, om jag så får i underdånighet uttrycka mig, sätta Sveriges

sjöförsvar på fredsfot. Men derest i öfrigt flottan anses i och för landets försvar

i dess helhet® ega den betydelse, att eu sådan skall finnas, synes mig

också i underd ånighet den oundvikliga följden häraf blifva, att verksamheten i

och för flottans uppbringande på krigsfot vid inträffande politiska förvecklingar

af den art, att Sverige deraf beröres, måste i högst väsentlig mån ökas, samt

att en vidtomfattande omtanka och erfarenhet blifva oundgängligen^erforderliga

hos den person, som vid ett dylikt tillfälle måste utöfva tillsyn öfver och

bära ansvaret för arbetena å varfvet. För utvecklandet af en dylik hastigt

påkommande verksamhet, erfordras ock enligt min underdåniga tanke att då

redan ega en fullständig kännedom om arbetsmetoder och personalens förmåga

att verkställa de förekommande arbetena.

Vid ett dylikt tillfälle måste dock jemväl uppstå en så betydligt ökad

verksamhet för stationsbefälhafvaren i och för hans egentliga åligganden såsom

befälhafvare för personalen samt i och för ordnandet af Karlskrona försvarsanstalter,

att enligt min tanke det blefve alldeles omöjligt för honom att åt

varfvets speciela tillsyn egna någon tid. Förutsättandet att en person skulle

kunna och hinna samtidigt fullgöra så olikartade åligganden, synes mig innebära

en öfverdrifven tillit till hans förmåga, och skulle det otvifvelaktigt, om

sådant| honom anbefalldes, leda till mehn icke allenast för honom sjelf utan

ock för EdersfKongl. Maj:t och fäderneslandet, enär derigenom en ansvarighet

komme att honom åläggas öfver hans krafter, nemligen att påjen gång öfvervaka

och tillse alla de detaljer, hvaruppå anbefallda förrättningars utförande i

sin helhet beror.

Fn varfs-chef i Karlskrona är derföre, enligt min underdåniga tanke,

vid krigstillfällen eller större rustningar alldeles oundgängligen behöflig; och

att då dertill utse en af departements-cheferne möter den olägenhet, att till

dennes efterträdare en vid departements-chefs-befattningen ovan person måste

utses, ehuru likväl äfven departements-cheferne måste för att kunna väl fylla

sina platser vid ett dylikt tillfälle ega vana och erfarenhet.

It

Men äfven under vanliga förhållanden, då någon så beskaffad ökad

verksamhet icke råder på varfvet, synes mig dock behofvet oundgängligen

fordra, att den person, på hvilken ansvaret lägges för varfsarbetenas behöriga

drift och matrielens vård samt hushållning med effekter jemte bevakning och

tillsyn till förekommande af försnillningar och tillgrepp, dagligen och stundligen

är satt i tillfälle att sjelf förvissa sig om efterlefnaden af de order och föreskrifter,

han till dessa ändamåls vinnande utfärdar. Skall en stations-befälhafvare

förrätta de åligganden, vare sig komiterade eller de 3:ne reservanterne

föreslagit, och derjemte hädanefter såsom tillförene tillika alla de öfriga tjenstebestyr,

honom åligga, kan en sådan tillsyn å varfvet af honom omöjligen

utöfvas, och han blir då blott till namnet varfs-chef utan att i sjelfva verket

kunna bära ansvaret för hvad derstädes uträttas eller uraktlåtes.

Såsom bevis för detta mitt påstående torde det i nåder tillåtas mig att

härnedan i underdånighet uppräkna några af de särskildta åligganden, Indika

dels enligt komiterades förslag skulle tillkomma stations-befälhafvaren dels ock

dessutom på grund af andra redan gällande nådiga författningar och reglementen

honom åligga.

Enligt § 1 af komiterades reglementesförslag skall han i disciplinärt

hänseende ansvara för stationen. Enligt § 2 af samma förslag tillhör det

honom att befrämja flottans ändamålsenliga utveckling, bibehålla personalen i

öfning och skicklighet för tjensten, vaka öfver stationens säkerhet, samt, såvidt

på honom ankommer, städse hafva flottan med dess tillbehör i tjenstbar skick,

allt med användande af de geuaste och minst kostsamma medel; han skall i

tid uppgifva hvad för dessa ändamål, med iaktagande af möjligaste sparsamhet,

må erfordras, äfvensom i första hand ansvara för hushållningen med samt

redovisningen af de till hans disposition ställda medel och effekter.

Enligt första delen af denna 2:dra § åligger det således stations-befälhafvaren,

såvida han skall kunna befrämja Svenska flottans ändamålsenliga

utveckling och bibehålla personalen i öfning och skicklighet för tjensten, dels

att oaflåtligen med sin uppmäksamhet följa utvecklingen af andra länders sjökrigsväsende,

för att i dessa afseenden hos Eders Kongl. Maj:t göra de framställningar,

hvartill särskildta förhållanden kunna gifva anledning, dels att vid

alla tillfällen, då inspektioner vare sig af de från sjöexpeditioner hemkommande

fartygens besättningar eller i exerciskolan eller vid andra å stationen förefallande

öfuingar eger rum, sjelf förvissa sig om underlydandes tjenslbarhetsgrad.

Enligt sednare delen af nyssnämnde § måste han i och för hushållningen

med samt redovisningen af de till hans disposition ställda medel och

effekter, med kännedom om alla behof vid stationen, följa med största uppmärksamhet

de redogörande tjenstemännens verksamhet.

Men utom dessa redan vidsträckta och i och för sig sädeles maktpå

-

83

liggande föremål för en stations-befälhafvares verksamhet under en tid, då de

mest genomgripande förändringar snart sagt dagligen inträffa inom sjöväsendet,

åligger det dessutom stations-befälhafvaren i Karlskrona att i egenskap af chef

för flottans militärdistrikt och öfverkommendant vara fullkomligt förtrogen med

de planer och anordningar i afseende på etablissementets och stadens försvar,

som af Eders Kongl. Maj:t kunna uppgöras och vidtagas, samt att, i egenskap

af ordförande i amiralitets-, barnhus- och folkskole-direktionen, i amiralitets- krigsmanskassans,

i stationens underofficers- och skeppsgosseskolas styrelser, med uppmärksamhet

följa alla dessa inrättningars verksamhet och i direktionernas sammanträden

närvara.

Enligt den från och med innevarande år tillämpade nya strafflag och

disciplinärstadga för krigsmakten har jemväl stations-befälhafvarens åligganden

blifvit ökade derigenom att en del af de vid stationens krigsrätt ådömda straff

af honom skola förvandlas i annan straffart; och skulle nu dessutom ytterligare

bestraffningsrätten öfver varfspersonalen jemväl åläggas stations-befälhafvaren,

komme en väsendtlig del af hans tid att upptagas endast af dessa nya

åligganden.

En ytterligare stationsbefälhafvaren åliggande skyldighet, hvilken i

icke ringa grad upptager hans tid, är den att i egenskap af öfverkommendant

i Karlskrona och chef vid flottan emottaga uppvaktningar och besök af ej allenast

alla till sjöförsvaret hörande officerare och andra underlydande utan ock

af hvarje till staden ankommande annan officer eller embetsman.

Den af kommitterade uttryckta förmodan, att indragning af varfs-chefsembetet

kan ske utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad af göromål,

synes mig, på grund af hvad ofvan är anfördt, stödja sig på en felaktig uppfattning

af stationsbefälhafvarens göromål i och för de skyldigheters verkliga

uppfyllande, hvilka korniterade föreslagit böra för honom qvarstå; och obestridligen

skulle, i händelse komiterades förslag så i ena som andra hänseendet

i afseende på stations-befälhafvare- och varfs-chefs-platsernes sammanförande

vinner nådigt afseende, i stället för att, såsom korniterade antagit, ordning och

redighet vunnes, motsatsen inträffa; ty stations-befälhafvaren komme i detta

fall att blifva så väl detta som varfs-chef blott till namnet och icke i verkligheten,

då den tid och förmåga, som skulle fordras för att vederbörligen uppfylla

de med båda befattningarne förenade skyldigheter och åligganden, icke

kunna stå en person till buds.

De tre reservanterne hafva såsom motiv för varfs-chef-embetets sammanslående

med stations-belalhafvare-embetet anfört, att “den sednares göromål genom

det förras indragning skulle ökas i högst ringa mån, enär flera af de.

honom nu åliggande bestyr kunna utan skada öfverflyttas å dels departemeatscheferne

dels öfverintendenten.“ Men hvilka af stations-befälhafvarens hufvud

-

84

sakliga bestyr hafva de i sitt förslag till reglemente från honom öfverflyttat?

Jo skyldigheten att tillse, det inga inbetalningar eller utbetalningar ur kassan

ske utan hans skriftliga ordres.

Emellertid hafva samma reservanter föreskrifvit i § 2 mom. 4, att stations-befälhafvaren

skall i första hand ansvara för hushållningen med och redovisningen

af de till hans disposition ställda medel och effekter. Huru skall

ett. sådant ansvar rimligen kunna påläggas stations-befälhafvaren, då han sålunda

ej^ens behöfver eller får veta hvilka medel af kassören emottagas eller

utbetalas?

Vidare hafva reservanterne föreslagit, att stations-befälhafvaren skulle

befrias frång skyldigheten att underteckna beviljade reqvisitioner ur de under

hans disposition stående förråder.

Men hvad tid upptaga väl dessa namnteckningar i jemförelse med hans

öfriga bestyr? I åtskilliga fall hafva deremot hans skyldigheter i egenskap af

stations-befälhafvare i vida betydligare män blifvit föreslagna att ökas, till

exempel: genom pröfningen af alla i och för stationens behof vid skeende

upphandlingsauktioner afgifna anbud, ett ganska betydligt arbete, som nu åligger

Förvaltningen af sjöärendena; genom en oftare inventering af kassan; genom

att ^ovilkorligen alltid sjelf inspektera från sjöexpedition hemkommande fartyg;

samt genom att tillse, att häktade personer icke sakna biträde till uppsättande

af besvär och böneskrifter, m. m. m. in.

Ibland de af de 3:ne reservanterne ytterligare anförda motiver för

varfschefsembetets indragning torde äfven ^följande strof erfordra en närmare

granskning: “Stations-befälhafvarens kanslipersonal behöfver icke heller i och

för denna tillökning i göromålen förökas, enär, enligt den underättelse, komi

terade förskaffat sig, de från varfs-chefen i Karlskrona till Förvaltningen afgångna

bref under de tre sista åren i medeltal endast utgjort omkring 90 st.

om året, af hvilka de flesta komma att försvinna, om ett förenkladt anskaffningsätt

för materielen antages“.

Den med saken mindre förtrogne kan häraf lätteligen draga den slutsats,

att den enda tillökning i stations-befälhafvarens kanslis göromål, som genom

indragningen af varfs-chefsembetet komme att uppstå, blefve expedierandet

af de utaf dessa 90 skrivelser till Förvaltningen, hvilka skulle komma att

återstå, sedan nya reglementet blifvit gällande.

Huru fullkomligt vilseledande en sådan uppgift kan vara, inses deremot

lätt af hvar och en, som har kännedom om de många andra skrivelser och

framställningar i tjensteärenden, hvilka från öfverstyrelsen, departementschefer,

fartygschefer, leverantörer och underlydande i allmänhet så väl nu inkomma

till och besvaras af varfschefen som ock framdeles alltid måste komma att qvarstå,

hvem än erhölle chefskapet å varfvet. Ty icke lärer väl alla dessa myn

-

85

digheter och individer kunna mundtligen framföra allt, hvad under tjenstens

gång dem åligger att meddela varfschefen i afseende på sig yppande behof af

effekter och materialier och dagsverken, anstånd med leveranser m. m, helst

frågorna oftast röra penningeutgifter, och således alltid i och för verifikationers

erhållande måste skriftligen besvaras. Enligt den uppgift, jag från sekreteraren

i varfschefs-expeditionen infordrat och härhos i underdånighet bifogar,

har antalet af de i varfschefens kansli handlagda mål under de sist förflutna

5 åren utgjort i medeltal årligen:

Inkomna bref och memorial..............1,311 st.

d:o besigtningsansökningar............ 483

Afgångne skrivelser................ 369

d:o leverauskontrakter.......... 60 ,

2,223 st.,

hvartill kommer resolutioner å reqvisitioner och kompletterings

dokument

(icke intagne i diarium) minst 1,500 „

Summa expeditioner 3,723 st.

Om ifrån denna summa derföre dragés antalet af de skrivelser till Förvaltningen,

hvilka reservanterne antagit till större delen komma att försvinna

eller 90, återstår dock ett antal af 3,633 expeditioner.

Åsyftar deremot den nyss anförda strofen endast att motivera, det någon

tillökning af stationsbefälhafvarens kanslipersonal icke blir behöflig, om

varfschefsbefattningen förenas med stationsbefälhafvare-embetet, så synes mig

deraf tydligen framstå, att denna personal för närvarande är för stor, om den

ej behöfver ökas, då denna betydliga tillökning i skrifveri pålägges densamma,

och att således en reduktion af denna personal skulle vara möjlig, derest stationsbefälhafvare-

och varfschefs-embetena icke förenas.

Slutligen hafva reservanterne särskilt anmärkt, att, i följd af varfschefs-embetets

^upphörande, en icke obetydlig besparing åstadkommes genom

indragning af arvodena för varfschefen och hans adjutant samt lönerna för

sekreteraren, kanslisten och vaktmästaren vid varfschefens kansli.

Denna besparing kan lika väl till eu stor del ega rum, äfven om varfschefs-embetet

bibehålies, då, i följd af de något minskade skrifgöromålen hos

denne, sekreteraren utan tvifvel kan indragas och, enligt hvad ofvan är anfördt,

kanslisten hos stationsbefälhafvaren väl kan öfverflyttas till varfschefen

att honom biträda, emot det att en renskrifvare för stationsbefälhafvarens civilexpedition

bestås.

Adjutantsarvodet behöfver fortfarande i alla händelser utgå, enär en

adjutant icke kan ens nu vid vissa tillfällen hinna att förrätta göromålen i

86

stationsbefälhafvarens militär-expedition, der en extra adjutant redan sedan flera

år tillbaka varit anställd, dock utan arvode.

Den besparing, som skulle uppstå genom varfschefs-embetets indragning,

rblefve i sjelfva verket alltså endast den af varfschefens arvode, arvodet

till en renskrifvare och vaktmästarens lön.

Då jag nu i underdånighet yttrat mig med afseende på det qvantum af

göromål, som skulle komma att åligga stationsbefälhafvaren, i fall med hans

embete förenades chefskapet vid varfvet, torde jag i afseende på de tvänne

olika stationsbefälhafvare- och varfschefsbefattningarnes natur i underdånighet

få anföra, att jag till alla delar instämmer i hvad en reservant i komitén, öfversten

i Skärgårdsartilleriet in. in. von Feilitzen i sin afgifna reservation i

detta afseende yttrat, med tillägg blott, att den invändning emot bibehållandet

af varfschefs embetet, som i berörda reservation förmenas kunna göras, nemligen

att “äfven en tekniskt bildad varfschef icke kan påräknas ega fullständig

insigt i alla de tekniska grönår, som vid varfvet förekomma**, icke allenast

kan med samma skäl göras emot hvarje chef inom hela flottan, från och med

Chefen för Sjöförsvars departementet och de föreslagna byråcheferne till och

med varfsdepartementscheferne, utan ock med ännu mera skäl göras emot det

föreslagna sammanslåendet af stationsbefälhafvare- och varfschefsbefattningarne,

enär dervid af innehafvaren naturligtvis måste fordras insigter i så väl tekniskt

hänseende, hvad varfvet angår, som i militäriskt och administrativt hänseende,

hvad stationsbefälhafvare embetet rörer.

Om slutligen, enligt hvad de 3:ne reservanterne anfört, olägenheter vid

stationen uppstå derigenom, att varfschefen eger rättighet att direkte brefvexla

med Förvaltningen, synes mig afhjelpandet af dessa olägenheter vara särdeles

enkelt, genom att i reglementet ålägga honom att icke vidare förbigå stationsbefälhafvaren

vid någon skrifvelses expedierande till den blifvande öfverstyrelsen.

På grund af hvad jag sålunda anfört, kan jag icke annat än på det

bestämdaste i underdånighet afstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte fästa nådigt

afseende vid det af komiterade uppgjorda förslag rörande varfschefs-einbetets

indragning vid denna station, då, enligt hvad ofvan är i underdånighet

ådagalagdt, en dylik åtgärd icke allenast blefve för flottan högst skadlig utan

ock komme att för innehafvaren af stationsbefälhafvare-embetet medföra en sådan

tillökning i tjensteyligter och ansvar, att han dem icke vederbörligen kan

fullgöra.

Uppå de af reservanterne anförda skäl får jag jemväl i underdånighet

afstyrka komiterades förslag, att aflöningsförmånerna icke fördelas uti lön och

tjenstgöringspenningar samt inqvarteringsersättning, likasom förslaget om boställens

indragning och försäljning eller uthyrning för Kronans rakning.

m

Icke heller kan jag biträda koiniterades förslag att i och för besigt

ningar af persedlar och effekter antaga tvänne “sakkunnige rnän“, hvardera

med 3,000 R:dr årlig lön; enär, enligt min tanka, äfven om 2:ne sådane personer

skulle kunna erhållas, Indika egde sakkännedom om alla de vid dylika

förrättningar å stationen förekommande varor och persedlar, de för dem föreslagna

löneförmåner icke äro tillräckligt stora för att afhålla från de frestelser

att genom benägenhet för leverantörerne öka sina inkomster, hvilka med

dessa befattningar skulle komma att erbjuda sig.

I afseende på hvad komiterade vidare yttrat angående arbetspersonalen

vid varfvet, får jag i underdånighet biträda det som innefattas i lista och

2:dra punkterna rörande matroskåren och båtsmanshåll, men hvad den 3:dje

punkten rörande liandtverksstaten angår, delar jag i allo de 3:ne reservanternes

åsigt, att indragning af naturaspanmål skulle för denna stations arbetare

vara en stor olycka. Konkurrensen är i Karlskrona ej så stor, att icke en

dylik åtgärd skulle betydligt förhöja kostnaden för brödets anskaffning för den

obemedlade arbetaren, hvilken dessutom sannolikt ofta blefve nödsakad att för

detta, liksom för andra artiklar, som i minut upphandlas, anlita krediten.

Att Kronan skulle kunna förse sig med sitt behof af bröd från enskilde

bagare i staden Karlskrona, anser jag icke heller möjligt, då ofta nog ganska

betydliga qvantiteter deraf hastigt skulle kunna behöfva upphandlas, och förmalningen

af säd samt tillverkningen af torrt bröd i stora partier skulle af

enskilde personer erfordra anläggningar af qvarnar, bagerier och torkugnar i

större skala än platsens dagliga konsumtion jemte en dylik obestämd afsättning

till flottan mäkta underhålla.

Att i en så vigtig omständighet som brödfödan göra flottan beroende

af den enskilda företagsamheten i en stad af Karlskronas beskaffenhet synes

mig derföre alltför vådligt att i underdånighet tillstyrkas.

Hvad arbetspersonalens storlek angår, hafva komiterade i förslaget till

reglemente för flottan § 46 inom. 3 intagit föreskrift derom, att “personalstaten

för gemenskapen vid liandtverksstaten bör vara lämpad efter omfånget af de

arbeten, som kunna antagas under vanliga förhållanden förekomma, med förutsättning,

att den effektiva arbetstiden i verkstäderna eller å de arbetsställen,

der belysning kan användas, genom öfverarbeten utsträckas till i medeltal tio

timmar dagligen året om, hvadan öfverarbeten i allmänhet, då sådant är förenligt

med Kronans fördel, böra ega rum; och n:å först, sedan anbefallda arbeten

icke kunna genom på förenämnda sätt utsträckt arbetstid med ordinarie

arbetarne medhinnas, behöfliga arbetare utöfver stat derför antagas.“

Utom det att det synes vara olämpligt att i ett för stationens styrelse

utfärdadt reglemente intaga en föreskrift angående storleken af personalen vid

liandtverksstaten, hvilken bestämmes af öfverstyrelsen, som bäst lärer vara i

SB

tillfälle att lämpa denna stats storlek efter “omfånget af de arbeten, som kunna

antagas under vanliga förhållanden förekomma", synes mig äfven att emot

sjelfva principen för denna föreskrift kan anmärkas, det utsträckningen af arbetstiden

till i medeltal 10 timmar dagligen året om skulle komma att medföra

en så betydlig kostnad i och för verkstäders och andra arbetsställens upplysning

vintertiden, att någon vinst för Eders Kongl. Maj:t och Kronan derigenom

svårligen torde kunna uppstå, helst såsom eu följd deraf jemväl blefve

nödvändigt att höja så väl varfsunderbefälets som arbetarnes löner, då de nuvarande

underofficerarne och arbetarne icke lära kunna emot deras vilja åläggas

en dylik förlängd arbetstid, sedan de blifvit antagne under andra vilkor

eller med nu föreskrifven arbetstid.

Dessutom torde svårligen den effektiva arbetstiden kunna utsträckas,

så att den i medeltal hela året om blir 10 timmar dagligen, så vida ej vintertiden

middagsparad åter införes, enär arbetaren icke kan utan att åtnjuta

ett ordentligt mål varm mat uthärda med ett fullgodt dagsverke. Detta åter

skulle förorsaka den olägenhet, att de ljusaste timmarne på dagen under denna

årstid åtginge till mattimmar, och upplysning blefve då nödvändig 2 timmar

längre morgnar och aftnar.

Öfverarbeten böra, enligt min tanke, blott ifrågakomma, då ovanliga

fall inträffa, som göra sådana beliöfliga, och arbetspersonalen bör vara så tillräcklig,

att icke extra arbetare behöfva antagas för hvarje liten arbetstillökning,

som ifrågakommer, enär tillgång på duglige arbetare här på platsen icke

förefinnes i sådan mängd, att dylika kunna när som helst vara att för Kronan

påräkna. Skola de åter komma från främmande orter hit, blifva de, då

Kronan icke mera har behof af dem, öfverflödige härstädes och falla fattigvården

till last.

Komiterade hafva vid besvarandet af 2:dra frågan framhållit nödvändigheten

deraf, att verkstäder och förrådshus samt embetslokaler samlas så nära hvarandra

som möjligt eller förhållandena medgifva, äfvensom att medelst spårvägars anläggning

mellan förrådshus och verkstäder, utefter dockornas sidokanter, o. s. v.

kommunikationerna underlättas. På samma gång jag på det lifligaste i underdånighet

instämmer i komiterades sålunda uttryckta mening, kan jag icke underlåta

att i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet

på nödvändigheten af dessa åtgärders vidtagande, innan en så betydlig förminskning

af varfvets arbetspersonal egen rum, som den, hvilken blifvit föreslagen,

helst möjligheten af en sådan förminskning just är byggd på antagandet,

att kommunikationsmedlen å varfvet blifvit lättade, förråden mera ändamålsenligt

upplagda och ordnade än hvad nu är fallet, samt att i allmänhet

mekaniska inrättningar blifvit anbringade till besparande af menniskokraft.

På grund

89

På grund af hvad jag sålunda anfört måste jag i underdånighet afstyrka,

att, innan varfvet blifvit på ändamålsenligt sätt ordnadt, arbetspersonalen

derstädes så minskas, som komiterade föreslagit, och får jag deremot i

underdånighet tillstyrka, att reglements-komiténs förslag till arbetspersonal å

varfvet härstädes måtte i nåder godkännas. Hvad aflöningen angår, biträder

jag i underdånighet de 3 reservanternes förslag.

Maskinistpersonalen anser jag, i likhet med hvad komiterade föreslagit.

höra förökas, men hemställer i underdånighet, om icke jemväl denna personal

fiamgent såsom hitintills matte särskildt fördelas på de 2:ne nu skiljda sjövapnens

stationer.

^ Hvad poliskårens organisation angår, får jag i underdånighet förorda,

att, såsom komiterade alternativt föreslagit, personalen lyder under krigsartiklarne

och står under varfsbefälet samt antages af stationsbefälhafvaren äfvensom

att dess antal och aflöning blir sådan komiterade för Karlskrona före

-

slagit eller

1 poliskommissarie, lön ..........R:dr 1,600: —

1 polisöfverkonstapel, lön............ w 1,100:

24 poliskonstaplar å 700 R:dr, lön.........16,800: —

Summa R:dr 19,500

Efter att, i afseende på den komiterade förelagda 4:de frågan, angående

förenkling af bokföringen och redovisningen af de stationen till förvaltning anförtrodda

förrådseffekter och medel, hafva infordrat samtlige kontorschefernes

vid stationen gemensamma yttrande, har jag ansett mig böra detsamma härjemte

i underdånighet bifoga; och, om än jag icke i alla delar kan instämma

med hvad deri förekommer, synes mig dock derigenom hafva blifvit ådagalagd

olämpligheten för att icke säga omöjligheten att genomföra komiterades förslag

om alla tre civilkontorens sammanslående till ett kontor med den tjenstemannapersonal,

de redogörelseformer samt det bokföringssätf som af komiterade föreslagits ;

hvadan jag ock i underdånighet får afstyrka detta förslag.

Reservanternes förslag om de 3 kontorens sammanförande till 2:ne får

jag deremot i underdånighet biträda, liksom det förslag till civile tjensteman å

stationen samt desses aflönande, som af reservanterne blifvit afgifvet, dock med

följande undantag, nemligen :

Ro. Att under förutsättning af varfschefsbefattningens bibehållande den

för stationsbefälhafvarens kansli upptagne kanslist öfverflyttas till varfschefsexpeditionen

med lön af Runt R:dr........... 1,200: —

Transport 1.200; —

12

90

Transport 1,200: —

Att i staten uppföres såsom arvode till en renskrifvare i

stationsbefälhafvarens kansli R:dr............ 500: —

att jemväl i staten uppföres såsom lön till en vaktmästare

i varfschefens expedition R:dr............. 400: —

2:o. Att de föreslagna ''•''■arvodena, såsom lönetillölcning“ för de

åtta äldste kammarskrifvarne och kanslisterne ä 400 R:dr i stället

bestämmas till och uppföras såsom lönetillökning för de sex äldste,

och sålunda denna summa utföres med R:dr........ 2,400: —

3:o. Att den kammarskrifvare, hvilken reservanterne föreslagit

till biträde åt artilleriförvaltaren, i stället uppföres för revi

-

sorn i varfskontoret med skyldighet att, då så erfordras, biträda artilleriförvaltaren.

Kommande alltså, om från den af reservanterne föreslagna

aflöningsstat, R:dr............. 69,600: —

afdrages en kanslistlön........ 800: —

8 arvoden ä 400 R:dr........ 3.200: — 4,000 —

och återstoden..... . . . *....... 65,600: —•

tillägges ofvanstående utförda summor,

slutsumman att utgöra R:dr 70,100: —

En tillökning af 500 R:dr blefve sålunda enligt detta förslag erforderlig

i och för bibehållande af varfschefsbefattningen.

Vid besvarandet af Öde och öde frågorna, rörande förhållandet emellan

stationsbefälhafvarne och sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse samt deraf möjligen

förändrad organisation af denna öfverstyrelse, hafva ledamöterne inom

komitén framställt 3:ne olika meningar, nemligen:

l:o) hafva 3 ledamöter föreslagit nuvarande Förvaltnings af sjöärendena

upphörande och en öfverflyttning af en del af dess åligganden dels i några

få undantagsfall på Eders Kongl. Majd, dels på stationsbefälhafvarne, äfvensom

att i Förvaltningens af sjöärendena ställe skulle inrättas följande byråer under

Sjöförsvars-Departementet, nemligen en militärbyrå, en ingeniörbyrå samt en

ekonomisk- och räkenskapsbyrå, hvaremot lotsverket och sjökartekontoret skulle

lyda under lotsdirektören, hvars verksamhet borde erhålla en mot stationsbefälhafvarnes

svarande sjelfständighet;

2:o) hafva .3 ledamöter, efter att hafva framställt en historisk öfversigt

af frågan rörande sjövapnets styrelseverk, väl under vissa vilkor, i likhet med

de förenämnde 3 ledamöterne, ansett, att Förvaltningen af sjöärendena bör

upphöra och i dess ställe inrättas ett militär-, ett ingeniör- och ett ekonomiskt

kontor, men i afseende på lotsverkets och sjökartekontorets samt ekonomiska

91

kontorets styrelse och åligganden med de andra 3 ledamöterne hyst olika åsigter

och föreslagit, att ett lotskontor och ett sjökartekontor skulle inrättas, att

hvart och ett af dessa kontor erhölle sin chef, som vore ansvarig inför Chefen

för Sjöförsvars-Departementet, under hvilken alla kontorscheferne skulle

lyda, med undantag af den för ekonomiska kontoret, hvilket skulle benämnas

generalintendentskontoret och till chef hafva eu utaf Eders Kongl. Maj:t utnämnd

generalintendent samt till ledamöter en öfverintendent jemte alternativt

en af de här ofvan nämnde kontorschefer, och skulle detta kontor blifva ansvarigt

inför Eders Kongl, Maj:t derför, att alla de till sjöförsvaret anslagna

medel användas likmätigt stat och författningar eller Eders Kong]. Maj:ts speciel

föreskrifter;

3:o) har slutligen deremot 1 ledamot ansett, att det för närvarande icke

vore lämpligt att indraga Förvaltningen af sjöärendena, eller att någon fördel

skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk mot byråer.

Båda förslagen, hvilka åsyfta en indragning af Förvaltningen af sjöärendena

och inrättande i stället af byråer, instämma i afseende på militäroch

ingeniörkontoren, att dessa borde stå direkte under Chefen för SjöförsvarsDepartementet.

Då emellertid, såsom ene reservanten framhållit, chefskapet

för detta departement för närvarande innehafves af ett Statsråd, som icke tillhört

någondera af sjövapnets 2:ne afdelningar, ett förhållande som möjligen allt

framgent äfven kan komma att fortfara, måste det med anledning häraf vara

särdeles vigtigt, att alla frågor af teknisk natur blifva mångsidigt betraktade

och fullständigt utredde, innan de till Departementschefen inkomma, men, åtminstone

hvad militärkontoret angår, synes det mig som om den utredning, de

till detta kontor hörande frågor skulle få, icke kunde blifva så fullständig, som

den han blifva under nu gällande former för dessa frågors beredning. Att

nemligen en officer, utvald vare sig från flottan eller skärgårdsartilleriet, skall

kunna besitta den mångsidiga praktiska och teoretiska yrkesbildning, som oundgängligen

fordras för att icke blott bedöma alla flottan och skärgårdsartilleriet

rörande armerings-, tacklings- och bestyckningsfrågor, samt frågor rörande fartygens

utrustning, sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition, militär-reglementen,

aflöningsreglementen, föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och

militärundervisningen m. in., utan ock i alla dessa detaljer uppgöra eller granska

ritningar och förslager, synes mig knappast kunna antagas, och står ett

sådant antagande jemväl fullkomligt i strid mot de grunder, hvilka af förre

Chefen för Sjöförsvarsdepartementet grefve von Plåten framlades och af Eders

Kongl. Maj:t gillades vid sjöförsvarets personals sednaste ordnande. Häri yttras

nemligen bland annat: “att tilltro en och samma personal vara i stånd att

förvärfva eu så mångsidig kunskap och skicklighet (som den att kunna manövrera

våra största krigsskepp och föra dem ute på de aflägsnaste haf och

92

att kunna leda försvaret uti våra skärgårdar och inre farvatten) innebär under

nuvarande förhållanden en öfverdrifven tillit till individens förmåga, eller

också ett förbiseende af hvad som fordras uti det ena eller det andra yrket,

och den kan blifva af största våda för fäderneslandet; ty denna yrkessammanblandning

är och måste alltid blifva, åtminstone i någondera delen af den olikartade

krigföringen, ptt hinder mot frambringandet af en tillfredsställande

praktisk duglighet. Krigsvetenskapens alla grenar utveckla sig nästan dagligen

till en den föregående dagen icke anad fullkomning; och för att härvid ej blifva

stillastående eller skrida tillbaka, måste konsten att föra krig fördelas uti särskildta

yrken eller vapen, så att hvarje vapen får sina egna män, hvilka med

odelad uppmärksamhet och nit och med bästa krafter oafbrutet arbeta för vapnets

framgång uti detsainmas särskilda och naturliga riktning. Utan en dylik

fördelning af arbetet är det numera icke möjligt att åt något yrke gifva

eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning/4

Äro dessa grunder riktiga hvad de skilj da vapnens praktiska tjensteförhållanden

angå, synes mig, att de ännu mera måste vara tillämplige å de

personer inom vapnen, hvilkas åligganden äro att i de särskilda tekniska delarne

deraf uppgöra förslager och ritningar eller granska och gifva utlåtanden

öfver dylika.

Att dervid, som komitén gjort, antaga såsom eu otänkbarhet, att hos

officeren af det ena eller andra vapnet förefinnes eu förkärlek för det vapen,

han tillhör, synes mig dessutom ej riktigt, utan tror jag, i motsats med komitén,

att just eu sådan förkärlek för det vapen man tillhör måtte förutsättas

hädanefter mera än tillförene, komma att utbilda sig inom de skiljda kårerna

af sjöförsvaret, och att denna förkärlek äfven kan under sådana förhållanden, som

ofvan äro antydde, medföra menliga följder för endera af de skiljda kårerna,

om bådas angelägenheter beredas och utredas inom en byrå.

Skall Förvaltningen af sjöärendena upphöra, anser jag på grund häraf,

att 2:ne militärbyråer böra komma i stället, en för hvardera vapnet, men uppå

dessa och i öfrigt de af reservanten, öfverste von Feilitzen, anförde skäl anser

jemväl jag, att Förvaltningens af sjöärendena indragning icke för närvarande

skulle vara lämplig eller medföra någon nytta utan tvärtom vara skadlig. Att,

från Förvaltningen skilja en del af de ärenden, som nu der behandlas, äfvensom

att förenkla formerna för der förekommande måls behandling, det kan naturligtvis

ske utan att institutionens grundprincip, den kollegiala behandlingen

af frågorna, bortkastas. En sådan behandling anser jag i underdånighet särdeles

lämplig just för de frågor, som röra sjökrigsmaterielen, der den ena detaljen

så griper in i den andra, att ingendera kan eller får ensidigt betraktas.

Om Förvaltningen af sjöärendena icke alltid motsvarat sitt ändamål,

93

torde orsaken dertill möjligen snarare kunna sökas i personalens än uti sjelfva

institutionens beskaffenhet.

Hvad frågans financiela del angår. anSer jag i underdånighet, i likhet

med hvad jemväl reservanten öfverste von Feilitzen anfört, att Förvaltningens

indragning och inrättandet i dess ställe af byråer, det vill säga ett tillräckligt

antal åt dylika för att ärendena behörigt skola kunna handhafvas, icke skall

komma att medföra någon verklig besparing för Staten.

Nedanstående jemförelse upplyser närmare denna del af frågan.

Enligt Riksstaten för år 1869 utgör Förvaltningens af sjöärendena aflö

ningsstat.

.................R:dr 35,350: —

hvaruti dock inbegripas 2;ne arvoden, nemligen till sekundchefen

för konstruktionskåren ett arvode å R:dr 900: —•

samt till en officer vid konstruktionskåren, som

tillika tjenstgör vid Stockholms station, ett

dit0 å............„ 200: - „ 1,100: _

hvilka 1,100 R:dr böra från ofvanstående 35,350 R:dr afdragas,

då verkliga summan utgör..........R:dr 34,250: —

I reservanternes förslag till stat upptagas nemligen icke någon summa

vare sig för ingeniörkontoret eller för lotskontoret, hvilkas aflöningar sägas vara

uppförde dels å mariningeniör-staten dels på lots- och fyringsverken. Huruvida

nu ofvanstående 1,100 R:dr, hvilka af Förvaltningens nuvarande stat utgå

såsom arvoden, fortfarande såsom sådana skola utgå eller ej, synes icke af reservanternes

förslag. Om så icke vore händelsen, synes det mig också obehörigt,

att de utgå till de numera bättre aflönade tjenstemännen af mariningeniör-staten,

hvilka, i händelse Förvaltningen bibehålies, der tjenstgöra, hvadan

alltså denna summa, som sagdt är, bör afräknas från Förvaltningens nuvarande

stat, hvilken för jemförelsens skull derföre bör upptagas till R:dr 34,250: —

om härtill läggas lotsverkets civile tjenstemäns löner „ 6,200: —

så uppstår den summa R:dr 40,450: —

som öfverstyrelsen, om Förvaltningen bibehålies, skulle kosta.

Reservanternes stat tör de under Kongl. Sjöförsvars-departementet lydande

kontor slutar med den summa af........R:dr 30,500: —

hvaraf på anslaget för lotsverket är uppfördt hälften af alla lönerna,

till generalintendents-kontoret.. Häraf vill synas, som

skulle reservanterne beräknat, att de hos lötsdirektören nu

anställde sekreteraren, kanslisten och revisorn skulle kunna

indragas och deras göromål hädanefter skötas af desse

tjensteman i generalintendents-kontoret. Att så likväl icke

Transport R:dr 30,500: —.

94

Transport R:dr 30,500: —

är fallet synes af reservanternes förslag till instruktion för

lotsdirektören, deri uttryckligen säges, att lian sig till biträde

skall hafva en sekreterare, äfvensom deri omtalas

tillsättning ad'' “civile tjensteman."

Sednare tiders erfarenhet har ock visat behofvet af en

särskild revisors anställande för granskning af lotsverkets

räkenskaper och sannolikt jäfvar icke lotsdirektören min

underdåniga tanke om nödvändigheten af såväl denne tjenstemans

fortfarande bibehållande för lotsverket som en

kanslists uppförande på samma kontors stat.

Om desse tjenstemäns löner antagas till lika belopp med

deras vederlikars inom generalintendents-koutoret, nemligen

sekreteraren till.........It:dr 3,500: —

revisorn............„ 2,500: —•

kanslisten........... „ 1,200: —

uppstår en summa af............„ 7,200: —

att utföra.

Då, enligt hvad förut är af mig i underdånighet anfördt,

jag antager nödvändigt, att ytterligare ett militärkontor inrättas,

utföres härför

arvode till en chef........R:dr 1,200: —

d:o till en adjutant....... „ 600: — 1.800: —

hvadan totalsumman blir R:dr 39,500:

som i 1 öner och arvoden skulle komma att utgå till de mot nuvarande Förvaltningen

af sjöärendena utbytte kontoren.

Skillnaden i kostnaden för Statsverket blefve sålunda i sjelfva verket

blott 950 R:dr, om Förvaltningen skulle upphöra, men då har icke tagits i beräkning

den ökade kostnad för statsverket, som blefve en följd derigenom, att

vid en omreglering åtskillige indragne tjensteman måste placeras på indragningsstaten,

en kostnad, som antagligen betydligt skulle öfverstiga denna minskning

i lönestaten.

Hvad den af reservanterne föreslagna fördelningen af general-intendentskontorets

tjenstemäns löner på “anslaget för sjövapnet" och “anslaget för lotsverket"

beträffar, så lärer orimligheten deraf vara ofvan ådagalagd, enär lotsverket

på det sättet skulle få aflöna en och en half sekreterare, revisor och kanslist.

Efter att sålunda hafva i underdånighet yttrat mig i hvad som rörer

de af Eders Kongl. Maj:t till komiténs besvarande framställda 6 frågor, går

95

jag nu att i afseende på de af komitén uppgjorda olika förslagen till reglemente

för Kongl. flottan jemväl afgifva mitt underdåniga yttrande.

Då jag, enligt hvad förut är nämndt, i underdånighet afstyrker komiterades

förslag om de 3:ne härvarande civilkontorens sammanförande till ett enda

men deremot tillstyrker reservanternes förslag om sammanslagning af kammaroch

sjö-militie-kontoren, och, med redan anförda undantag, jemväl tillstyrker

deras förslag till civil tjenstemannapersonal för Kongl. flottan, följer deraf ock,

att jag i hufvudsakliga delar biträder deras förslag till reglemente hvad detsamma

rörer fördelningen af göromålen tjenstemännen emellan inom kontoren;

och då jag äfven i underdånighet förordar det af reservanterna föreslagna bokförings-

och redogörelsesätt framför det af komiterade föreslagna, samt dessutom

finner uppställningen och ordalydelsen i det af reservanterne uppgjorda

reglementsförslag redigare och fullständigare än uti komiterades, får jag°alltså

nu blott i underdånighet anföra de punkter, i Indika jag, dels på grund af

hvad redan är anfördt rörande varfschefsbefattningen, dels ock af andra skäl,

icke kan biträda reservanternes reglementsförslag, uti hvilket jag i underdånighet

föreslår nedanstående förändringar, dervid hufvudsakligen följande den af

dem uppställda paragrafering.

Karlskrona, stationsbefälhafvarens kansli den 4 Mars 1869.

C. A. SUNDIN.

G. Tråg årdh.

96

»

Underdånigt Utlåtande.

Sedan Kongl. Förvaltningen af sjöärendena, till följd af nådig remiss å

det utaf den för sådant ändamål nådigst förordnade komité utarbetade förslag

till förändrad organisation af sjövapnets ekonomiska förvaltning in. m., genom

skrifvelse af den 29 sistlidne Januari, med öfverlemnande af dem utaf

97"

förslagets delar, söm röra Kong!, skärgårdsartilleriet, anmodat mig att i anledning

deraf inkomma med underdånigt utlåtande, och Kong], Förvaltningen vidare,

genom skrifvelse den 9 derpåföljde Mars. öfverlemnat öfrige till förslaget

hörande handlingar jemte vederbörandes vid Kong!, flottans station i Karlskrona

deröfver afgifna yttranden; och jag, t;ll åtlydnad häraf börjat detta ärendes

handläggning, men denna blifvit afbruten genom en svårare sjukdom, som

under eu längre tid hindrat mig ifrån utöfning af mitt embete, går jag nu att

den mig sålunda gifna befallning i underdånighet fullgöra; följande härvidden

ordning, hvari de komitén till utredning förelagda frågor i dess afgifna underdåniga

betänkande förekomma.

I afseende å l:sta frågan eller “huru11, under det i nådiga Brefvet af

den 30 Oktober 1866 förutsatta antagande, samt med hänsyn till sjövapnets och

särskildt dess tvänne afdelningars antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel

under deri kommande tiden “anskaffningarne och underhållet af sådan materiel

lämpligen må kunna fördelas emellan å ena sidan sjövapnet och dess särskilda

stationer och å den andra enskilda industriidkare, utan att genom en sådan

arbetenas fördelning staten sättes utur tillfälle att. då dess fördel så fordrar, derom

med den enskilde ingå i fä/7aw“, delar jag de af komitén uttryckta åsigter;

men då densamma bland dessa yttrar, att “det faller af sig sjelf att det är på

Karlskrona örlogsvarf den ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna af behofvet påkallas

och således borde vidtagas“ bör jag härvid i underdånighet erinra, att, med

hänsyn till den materiel, som kan anses för den närmaste tiden komma att

för Kougl. skärgårdsartilleriet anskaffas och denna dyrbara • materiels underhåll,

någon utvidgning af verkstäderna vid härvarande etablissement torde i och för

sådane jernplåtarbeten, som böra vid stationen verkställas, blifva behöflig i

sammanhang med den centralisering af verkstäderna, som till förekommande af

tidsförlust och kostnad genom långa transporter samt beredande af lättare tillsyn

och kontroller, förr eller sednare torde blifva nödvändig.

Beträffande 2:dra frågan, eller “huru, under de i första punkten angifna

förutsättningar, varfsanläggningarne vid sjövapnets stationer samt arbetenas bedrifvande

vid dem böra ordnas, så att, utan åsidosättande af nödig tillsyn och kontroll,

arbetena må blifva skyndsamt och med minsta kostnad utfördadelar jag

jemväl komiterades åsigt om vigten af verkstäders och andra inrättningars centralisering

samt spårvägars anläggning, i den mån sådant lämpligen kan åstadkommas

; men dä någon plan för varfsanläggningarnas ordnande icke blifvit af

komitén uppgjord, torde något närmare utlåtande i sådant afseende nu icke

kunna af mig afgifvas; hvaremellertid jag anser mig härvid böra i underdånighet.

erinra, dels att, hvad verkstäderna vid härvarande station beträffar, ett

förslag blifvit af stationens reglements-komité upprättadt och af mig i skrifta

-

98

velse den 9 Februari 1867 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena insända

hvilket förslag torde böra fullständigas hvad hela etablissementet beträffar, i

den män förändringar anses blifva nödvändiga och kunna, möjligen i sammanhang

med behöflige reparationer och iståndsättningar, utföras, dels ock att, då

frågor nu äro för handen om uppförande af en kran samt om anläggning af

en slip vid stationen, det vore af synnerlig vigt, att vid utförandet af dessa

arbeten fästades afseende vid en blifvande centralisering af verkstäderna och

anläggning af spårvägar från kranen till desamma; likasom i frågan om centralisering

äfven torde böra uppmärksammas vigten deraf, att förrådshusen så

vidt möjligt är, böra ligga i närheten, materialförråden af verkstäderna och

inventarieförråden af den kaj eller strand, der ut- och afrustningen af fartygen

försiggå.

1 3:dje frågan, eller “hvilka inskränkningar må i följd häraf kunna uti

stationernas förvaltnings-, arbets- och bevakning spersonal ega rum, och bör arbetspersonalen

till större eller mindre del vara ständig, samt huru stor dess styrka vid

hvardera stationen“, har jag, hvad rörer varfschefsbefattningen vid stationen, redan

i ett den 10 December 1867 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena afgifvet

utlåtande yttrat mig och delar komiterades åsigt, så mycket heldre, som

genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för mariningeniör-staten af den

17 December 1867 varfschefens åligganden blifvit så inskränkte, att föga deraf

återstår, enär, då direktören skall ansvara omedelbart inför öfverdirektören för

alla vid stationen befintliga fartygs med dem tillhörande ångmaskiners och

rundhults ordentliga vård och underhåll samt direktörerne hafva att i tekniskt

hänseende, eller i hvad angår sättet att utföra inom deras verkningskrets förekommande

arbeten, endast följa eget omdöme eller af öfverdirektören gifna föreskrifter,

ansvaret sålunda genom nämnde instruktion blifvit öfverflyttadt på

marindirektören, som i tekniskt hänseende redan är att betrakta såsom varischef;

och delar jag jemväl komiterades åsigt om indragning af en varfsdepartementschefs-befattning.

Beträffande bevakningspersonalen och dervid först båtsmanshåll, torde

jag, till belysning af förhållandet med de enligt stationernas reglements-komitéers

förslag nödige ansedde handtverksbåtsmän, böra nämna, att vid Stockholms

station de båtsmän, som användas i verkstäderna och hvartill utses i

de olika handtverken kunnige karlar, upptagas såsom handtverkare äfven om

deras arbeten delvis skulle vara af beskaffenhet att kunna hänföras till handräckning.

Det inskränktare antalet af handtverkare på stat vid Stockholms

station har gjort, att derstädes användts mera handtverksbåtsmän än vid Karlskrona

station.

99

Rörande handtverhssiaten eller varfvets egentliga arbetspersonal hafva komiterade

såsom sitt förslag upptagit det, som stationens reglements-komité under

den 22 December 1866 afgaf i frågan om de verkstäder och den fasta handtverkspersonal,

som härstädes erfordrades; hvarvid emellertid torde böra erinras,

att i koiniterades förslag underbefälets antal blifvit ökadt med 2:ne personer,

derigenom att komiterade intagit så väl föreståndaren för träverkstadens begge

afdelningar som föreståndaren för jernverkstadens bland underbefälet, ehuru

reglementskomiténs förslag afsåg, att föreståndarne för verkstadsafdelningarne

skulle utgöras af ingeniörer och vara officersvederlikar; men vidhåller jag i underdånighet

mitt i ofvan omförm älde skrifvelse till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena

den 9 Februari 1867 gjorda förslag, att det af reglements-komitén

föreslagna arbetsbefäl för träverkstadens 2:dra afdelning, afsedd för hus- och

skeppstimmermansarbeten, bör ökas med 1 mästare (motsvarande nuvarande

qvartersmän) på de skäl, som i nämnde skrifvelse anföras, eller att, ehuru en

stor de] arbeten så inom som utom varfvet skulle komma att verkställas af

private arbetare på beting eller entreprenad, det alltid blifver nödigt, att under

arbetets fortgång en snart sagdt oafbruten kontroll eller tillsyn från Kronans

sida skulle utöfvas så väl i afseende å de materialer, som användas, som

å åtskilligt annat, som sedermera, eller då arbetet blifvit fullbordadt, ej mera

kan kontrolleras.

Då, enligt min åsigt, den fasta personalen bör vara den minsta möjliga,

och ett tillfälligt behof af större arbetskraft lätteligen kan, livad Stockholms

station beträffar, fyllas genom extra arbetare, anser jag, att arbetarnes antal

vid träverkstadens 2:dra afdelning bör utgöra 14; och skulle slledes den fasta

handtverkspersonalen vid stationen utgöres af:

Träverkstadens lista afdelning, afsedd för snickare-, stockmakare-,

lavettmakare-, blockmakare-, tunnbindare-, glasmästare-

och målare-arbeten.......- . . . .

8 2:dra afdelning, afsedd för hus- och skeppstimmermansarbeten

, . . ................

Transport

1

5

6

14

20

100

Underbefäl.

Arbetare.

LärliDgar.

, Transport

6

20

__

Jernverkstadens lasta afdelning, afsedd för smides- och plåtsla-

geriarbeten......................

—

5

—

2:dra afdelning, afsedd för filning, metall- och

9

jernsvarfning, metallgjutning, reparationer af va- pen, koppar- och bleckslageriarbeten samt kano-

n

i

ners och projektilers aptering ...........

j-

7

—

Tackel och Sömnadsverkstadens lista afdelning, afsedd för tackel-

arbeten samt fartygs upptackling, tågverks- persedlars tillverkning och förseende in. in.

2:dra afdelning, afsedd för segel- och annan

—

2

—

väfnads-, läder-, remtygs- och madrasserings- arbeten, kardustillverkning och tillverkningar

för kommisförrådet in. in...........

2

8

36

—

hvartill kommer Göteborgs depöts personal enligt nuvarande

stat................................

1

3

—

Hvad beträffar mackiniststaten, så enär dennas antal naturligen måste

vara beroende af materielen och denna nu är under tillväxt, instämmer jag i

komiterades förslag om machiniststatens tillökning med 2:ne machinister.

Rörande bevakningen, instämmer jag i komiterades åsigt om en särskild

poliskår, likasom jag anser, att det vore fördelaktigt om denna kår kunde erhållas

ifrån stadens polis och kommenderas af dennas befäl; men sådant allt

under det oeftergifliga vilkor, att stationens område då blefve ett särskilt polisdistrikt

med sin egen poliskommissarie.

Ehuru belägen alldeles i stråkvägen för den numera högst betydliga

trafiken mellan staden och Djurgården, samt derjemte i och för sin egen skull

en mycket besökt promenadplats, saknar likvisst Skeppsholmen samt dén dermed

sammanhängande Kastellholmen, hvilka bägge dock ligga snart sagdt i

midten af hufvudstaden allt biträde af dess polisbevakning, fastän erfarenheten,

i synnerhet på sednare tiden, visat sådant vara synnerligen behöflig!, till förekommande

af den åverkan och skada å anläggningar och planteringar, samt

de oordningar i öfrigt, som, särdeles under sommarnätterna, föröfvas af nämnde

holmar besökande personer. Då härtill lägges, att til! stationen, hörer, hvilket

101

komiterade tyckas hafva förbisett, förutom Skepps- och Kastellholmarne, äfven

Galérvarfvet, som består af ett icke obetydligt område, der en mängd materiel

finnes upplagd och hvarest, jemte reparationer å fartyg och båtar, numera

äfven ångpannearbeten försiggå, så torde det vara nödvändigt, att det af komiterade

föreslagna antal poliskonstaplar, eller 6, ökas till minst 9, då likväl

varfvets yttre bevakning,, eller åt sjösidan, i alla händelser måste, såsom hittills,

bestridas genom poster; och till hvilken tillökning i den föreslagna bevakningspersonalen,

hvad Galérvarfvet beträffar, kommer det skal, att i händelse

af eldfara sprutorna skulle till en början hafva någon servis, äfvensom

att, i händelse af våld, den dervarande polisvakten skulle kunna hafva något

understöd att påräkna.

Rörande 4:de frågan, eller »huru upphörden, bokföringen och redovisningen

af de stationerna till förvaltning anförtrodda förrådseffehter och medel må kunna,

med ledning af den vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet, så inrättas

och ordnas, alt.: utan eftersättande af erfoderlig kontroll, arbetet må förenklas

samt med mindre omgång och tidsförlust kunna verkställas af en mindre men väl

lönad personal, hvars antal och sammansättning vid hvardera stationen tillika böra

jemte aflöningen i hvarje grad i underdånighet föreslås“ hafva komiterade, i afseende

å det sätt hvarpå kontroller och redogörelser ansetts kunna förenjdas,

åberopat de föreslagna reglementena och redogörelseformulärerna. Emot de af

pluraliteten bland komiterade i berörde hänseende uppgjorda förslag hafva emellertid

af de i ämnet hörde kontorschefer blifvit framställda så väsendtliga anmärkningar,

att dessa förslag synas icke kunna vinna nådigt gillande, hvaremot

minoritetens förslag ansetts i flera hänseenden ega företräde. Då kontorscheferne

måste förutsättas i dessa ämnen äga nog erfarenhet att kunna bedöma

förslagens verkställbarhet och inbördes företräden, synas deras yttranden förtjena

det afseende, som frågans vigt kräfver.

Vid de af komiterade anförda allmänna grunder för den åsyftade förenklingen

bör erinras beträffande:

Ro) antagandet att, såsom en följd af varfschefsembetets indragning, de

varf schef skansliet tillhörande tjenstemän äfven indragas, att hvad rörer härvarande

station, der en af kanslisterne är antagen för varfschefens kansli, indragningen

af denna kanslisttjenst skulle ske först vid innehafvarens afgång från befattningen,

så framt erfarenheten då visat, att han då kan för stationsbefälhafvarens

kansli, der han äfven har tjenstgöringsskyldighet, undvaras.

4:0) “fördelningen af förråden“, att, under förutsättning deraf, att det af

mig uppgjorda förslag för Kongl. skärgårdsartilleriets truppers beklädnad vinner

nådigt bifall och stadfästelse, hvilket skulle föranleda till en successiv minskning

af bekiädnadsförrådet, som kommer att till större delen bestå af beklädnadsmaterialier,

i stället för, såsom hittills, af färdiggjorda beklädnader; och i

102

betraktande deraf, att, i den mån roddfartygen utrangeras och försäljas, en

minskning af inventarieförrådet deraf föranledes, hvaremot, enär minväsendet

är under utveckling och minattiraljen antagligen kommer att till större delen

tillhöra skärgårdsvapnet, minförrådet blir under tillväxt, så anser jag, att vid

härvarande station förråden böra så fördelas, att materialförvaltaren omhänderhar

material-, slitage-, beklädnads- och virkesförråden, samt inventarieförvaltaren

deremot inventarie-, fastage, artilleri, krut- och ammunitionsförråden, med

fyrverkspersedlar samt minförrådet.

6:o) “Spanmålsutdelningen in natura och brödbakning en genom kronans

försorgatt. jag i särskilda med anledning af remiss från Kongl. Förvaltningen

af sjöärendena på Kongl. Statskontorets skrifvelse i ämnet, afgifvet utlåtande

biträdt den af riksdagen yttrade åsigt om upphörande af Statsverkets magasineringsskyldighet

och brödbakning genom Kronans försorg, hvad härvaraade

station beträffar, då så väl den spannmål som erfordrades för underofficers- och

handtverksstaterna, som bröd för manskapets utspisning, kunde genom upphandling

på samma sätt som andra för Kronan behöfliga effekter anskaffas;

men anser mig emellertid, på de af minoriteten af komiterade anförde skäl,

icke böra tillstyrka upphörande af spanmålsutdelningen in natura till nämnde

stater.

7:o) “ aflöning sför månernas fördelning, i Zöw, tjenstgöringspenningar och inqvartering

m. m “ att sådan fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, hvad

militärstaterna beträffar, torde böra bibehållas, likasom inqvartering, men att

sportler deremot för vissa tjensteman böra upphöra;

8:o) “boställenas indragning och uthyrning eller försäljningatt sådant

är helt och hållet olämpligt vid härvarande station, der boställen eller inqvartering

in natura för de tjensteman, hvilkas dagliga närvaro på stället erfordras,

är snart sagdt. oundgänglig för tjenstens behöriga gång; och hvad försäljning

af boställen beträffar, så torde någon sådan af de å stationen befintliga

vara alldeles overkställbar, då afyttring af sjelfva grunden, hvarå boställena

äro uppförde, ej kan äga rum.

9:o) “räkenskapernas förande efter det vanliga för handelsbokhålleriel antagna

system samt persedelredogörelsernas successiva upprättande under året“ att

då emot komiterades pluralitets i detta afseende gjorda förslag, blifvit så väl

af minoriteten som af de i ämnet hörde kontorschefer framställde anmärkningar

af så väsendtlig art, synas berörde förslag icke vara antagliga.

13:o) angående “besigtnmgarnes inrättande“, att jag på de af komiterades

minoritet anförde skäl ej kan biträda förslaget om sakkunnig persons anställning

emot årligt arvode, för deltagande i besigtningarne.

I afseende å 5:te och 6:te frågorna eller: “I hvithet förhållande bör stationsbefälet

stå ti$ sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse"-, och “bör någon och i

103

sådant fall hvilken del af dennas förvaltning sbestyr Öfverflyttas till stationsbefälet

och hvilka förändringar i öfverstyrels ns organisation skulle deraf föranledas^?

Så anser jag, hvad rörer organisationen af sjövapnets ekonomiska öfverstyrelse,

mig i underdånighet höra instämma i hvad samtlige komiterade, med undantag

blott af en ledamot, tillstyrkt angående upphörande af Kongl. Förvaltningen af

sjöärendena samt om inrättande af byråer eller kontor under Kongl. Sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å dessa kontors antal och verksamhet är jag af samma

åsigt som minoriteten inom komitén; ty, ehuru skäl visserligen skulle kunna

förefinnas derför, att sjökarteverket ställdes under stationsbefälhafvaren för Kongl.

skärgårdsartilleriet och då i likställighet med varfsdepartémenterna, så torde

likväl olägenheterna af eu sådan anordning vara öfvervägande. Rörande ingeniörkontoret

bör emellertid erinras, att då den grundsats gjorts gällande, att

ingeniörerne beordras till tjenstgöring å stationerna eller annorstädes omedelbart

af öfverdirektören, konseqvensen äfven fordrat, att denna grundsats tillämpats

i afseende å sjökommenderingar, så att, sedan besättningslistorna blifvit

kända och derest ingeniör skulle kommenderas, denne borde beordras af öfverdirektören

och kommenderingen meddelas stationsbefälhafvaren i stället, att, såsom

förslaget till instruktionen i § 13 mom. 4 upptager, öfverdirektören skulle

hos stationsbefälhafvaren föreslå ingeniör till sjökommendering.

Beträffande kontorens sammansättning, anser jag, i betraktande af deu

mångfald af göromål, som skulle tillhöra militärkontoret samt den olika rigtning,

hvari de särskilda delarne af sjövapnet efter hand utvecklas, det vara

oeftergifligt såväl för ärendenas obehindrade gång, som för bibehållande af öf~

vertygelsen derom, att begge kårernas angelägenheter omhänderhafvas med tillräcklig

sakkännedom, att militärkontoret erhåller 2:ne afdelningar, den ena för

flottans och den andra för skärgårdsartilleriets ärender, med hvar sin chef,

hvilket måste blifva ju mera nödvändigt, i samma mån man aflägsnar sig från

tidpunkten af vapnets delning, samt i följd deraf yrkesbiklningen, som dittills

varit gemensam för samtlige medlemmarne af bägge kårerna, framdeles deremot,

i anseende till den olika materielen och fältet för hvarderas verksamhet,

måste blifva väsendtligen olika, hvarföre ock man icke mera då kan hos en

officer af ena vapnet förutsätta samma kännedom om det andras angelägenheter

och behof, som om sitt eget vapens.

Rörande förslagen till civilstaten vid Kongl. skärgårdsartilleriets härvarande

station, får, under åberopande hurusom stationsbefälhafvaren härstädes

förnyade gånger och sednast vid afgifvandet af infordrade, efter tjenstgöringens

kraf och tidsförhållandena lämpade, förslag till nya personal- och aflöningsstater,

i skrifvelse till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena den 10 Augusti

1855 framställt angelägenheteu af auditörsbefattningens skiljande ifrån sekrete

-

104

raretjeusten, enär det i anseende till de alltjemt tillökade kailsligöromålen vöre

omöjligt för innehafvare!! af sekreteraretjensten att, med behörigt fullgörande

af densamma, jemväl vederbörligen bestrida auditörsbefattningen, samt bägge

dessa tjenstebefattningar vore af den vigt. att den ena icke finge för den andras

skull eftersättas, hvadan ock icke blott nuvarande innehafvarens företrä

dåre under större delen af sin långvariga tjenstetid icke utöfvade auditörsbefattningen

i krigsrätten, utan denna bestriddes af vice auditör utan äfven nuvarande

sekreteraren, med undantag af de första åren under hans innehafvande

af befattniugen, varit förhindrad att såsom auditör tjenstgöra i krigsrätten,

hvilken befattning derföre måst bestridas af vice auditör, och hvilket ännu

mera måste blifva förhållandet i händelse varfschefsbefattningen försvinner samt

Kongl. Förvaltningen af sjöärendena kommer att upphöra, samt flera bestyr

derigenom blifva öfyerlåtna åt stationsbefälhafvaren, jag alltså i underdånighet

ånyo framhålla nödvändigheten af auditörsbefättningens skiljande ifrån sekreteraretjeusteu,

på sätt minoriteten inom komitén jemväl föreslagit, hvarvid jag

emedlertid, i betraktande af såväl mängden, som beskaffenheten af de mål,

som förekomma i stationens krigsrätt, i jemförelse med garnisonens och andra

regementskrigsrätter, som äfven af den betydliga utsträckning Kong!, skärgårdsartilleriets

krigsrätts jurisdiktion i lotsmål, nemligen från och med Waldemarsvik

till ryska gränsen, har i förhållande til) sjövapnets öfriga krigsrätters juris

diction, anser mig underdånigst böra föreslå, att arvodet för auditörsbefattnin

gens bestridande bestämmes till 1,000 R:dr R:mt per år.

I afseende å civilstaten i (ifrigt biträder jag det af kontorschefen härstädes,

i hans infordrade och afgifna, härhos fogade, utlåtande framställda projekt,

hvad sjelfva personalens antal beträffar, med minskning af en kammarskrifvare,

samt med den skilnad, att jag anser väbelsbefattningen kunna bestridas

af någon dertill lämplig person antingen vid den föreslagna poliskåren

eller ibland underofficerspersonalen mot det för väbelsbefattningen föreslagna

belopp 500 R:dr såsom arfvode.

Rörande afiöningen har redan uti Eders Kongl.. Maj:ts nådiga Bref den

30 Oktober 1866 ibland de, med afseende å organisationen af sjövapnets ekonomiska

förvaltning, uttalade grundsatser, jemväl blifvit uttryckt den, att göromålen

skulle verkställas af eu mindre men väl lönad personal. I betraktande

derföre så väl af den minskning i personalen, som med hänsyn härtill blifvit

föreslagen, samt af den tillökning i göromål, som genom den föreslagna indrag-,

ningen af varfschefs,embetet och upphörandet af Kongl. Förvaltningen af sjöärendena

skulle tillkomma stationsbefälhafvaren och hufvudsakligen falla på

kansliets del, som äfven af pluralitetens bland komiterade förslag till aflönings-^

stater, men med härvid tillika fästadt afseende derpå, att lefnadskostnaden,

äfven

*

105

äfven den oundgängligaste, är väsendtligt högre i hufvudstaden, än vid flottans

station i Karlskrona, anser jag mig fr underdånighetgböra föreslå följande:

Aflöningsstat för civilpersonalen vid Kongl. skärgårdsartilleriets station

i Stockholm.

Riksmynt.

1 Öfverkommissarie, tillika kontorschef ...

4.500

3.500

2,800

9 F)00

1 Sekreterare.........

1 Kammarförvandt.....

1 Kassör......

—

1 Revisor.....

2.500

2.500

2,500

2,500

2,000

1,200

2,400

2,000

600

500

1,000

300

500

1 Regementsskrifvare...........

1 Förvaltare, Material- in. fl. uppbörder.........

1 Dito Inventarie, in. fl. uppbörder.........

1 Bokhållare.................

1 Kanslist.............

1 Kammarskrifvare i 2:ne å 1,200 .............

—

3 D:o f 2:ne ä 1,000 ................

1 Vaktmästare ................

1 Do ..........

—

Arvode: till en person som bestrider auditörsbefattningen ....

ö:o d:o advokatfiskalsgöromålen . .

D:o d:o väbelsbefattningen.....

—r

Summa

33,800

—

Anmärkningar. De af förenämnde löntagare, som ej äro inqvarterade

i. Kronans hus, undfå inqvarteringsersättning till lika belopp med motsvarande

grader inom Kongl. skärgårdsartilleriet och i öfverensstämmelse med de för

ifrågavarande ersättnings utgående gällande föreskrifter.

Härvid och då de föreslagna nya lönestaternas tillämpning möjligen kommer

att bero af till indragning föreslagna innehafvares afgång från sina befattningar,

intill hvilken tidpunkt de naturligtvis äro berättigade att uppbära

sina nuvarande löner, bör tillika erinras, att som, i sammanhang med förslagen

till de nya staterne, äfven blifvit föreslaget, hvad särskildt betäffar sekreteraretjensterna,

upphörande af de med dessa tjenster förenade sportler, hvilka vid uppgörande

af nu gällande stater blifvit beräknade till skilnaden, eller 500 R:dr,

14

106

emellan den i stat bestämda lön för kamereraren eller kontorsförmannen och

sekreteraren eller kansliförmannen, hvilka innehafva lika värdighet och enligt

Kongl. cirkuläret den 10 November 1860 äro berättigade till enahanda pension,

så bör ock, i händelse sportlerna försvinna, godtgörelse för den sålunda uppkommande

skilnad i aflöningsförmåner sekreteraren tilldelas, intill dess de föreslagna

nya aflöningsstaterna vinna full tillämpning.

Slutligen och då vid förslaget om minskning i personalens antal beräknats,

att biträde skulle kunna erhållas af extra ordinarie tjensteman i kanslist-

och kammarskrifvaregraden; men sådant biträde, enär utsigterna till anställning

på ordinarie stat aftaga i samma mån som tjensternas antal inskränkes,

svårligen torde vara att påräkna, derest icke någon godtgörelse för ådagalagd

flit kan beredas, anser jag mig i underdånighet böra hemställa att ett

belopp af minst 300 R:dr årligen måtte ställas till stationsbefälhafvarens disposition

att såsom gratifikationer tilldelas de extra ordinarie tjensteman, hvilka

företrädesvis utmärka sig för nit och skicklighet.

Hvad nu beträffar de särskilda förslagen till reglementen för styrelsen

oeh ekonomien vid sjövapnets stationer, så torde öfver de förslag, som röra

Kongl. flottans station i Karlskrona, jag icke behöfva afgifva något yttrande,

sedan befälhafvaren för nämnde station öfver desamma sig utlåtit.

Vidkommande förslagen till reglemente för Kongl. skärgårdsartilleriets

härvarande station anser jag, utan att kunna i alla delar gilla hvarken det

ena eller andra, likväl minoritetens förslag ega företräde och biträder detta

förslag i de flesta afseenden; hvarföre ock, då jag icke kan instämma i

pluralitetens förslag i åtskilliga hufvudfrågor, det skulle vara ändamålslöst att

försöka genom förslag till redaktionsförändringar i detaljerna komma till önskvärdt

resultat.

Innan jag emellertid antyder de ändringar och rättelser i minoritetens

förslag, som jag anser erforderliga för detsammas antagande, torde jag i underdånighet

få anföra följande.

I de af minoriteten afgifna reservationer samt under rubriken “Reglemente

för Karlskrona station“ yttras under punkten Ro, bland annat, “Kongl.

Maj:t har utnämnt chefer vid de olika vapnen, men icke för dessa vapen, ty

chefsskapet för sjövapnet i det hela måste fortfarande tillhöra Chefen för Sjö—

försvars-departementet“. Härvid bör erinras, att Kongl. Maj:t just utnämnt chefer

för de olika vapnen, hvilket icke hindrar, att i Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

finnes en chef för hela sjöförsvaret eller sjövapnet i sin helhet; likasom

Kongl, Maj:t för andra kårer och vapen utnämner chefer, hvilka i sin ordning

sortera under andra chefer, nemligen generalbefälhafvare och desse under

Chefen för Landtförsvarsdepartementet eller landtvapnet i sin helhet.

I sin egenskap af kårchef är stationsbefälhafvaren ansvarig för kårens

107

tjenstbarhet hvad personalen beträffar. I afseende åter å materielen vill det,

sedan öfverdirektören vid mariningenör-staten, enligt den för nämnde stat utfärdade

instruktion, är ansvarig för vården och underhållet af alla fartyg både

till skrof och maskinerier äfvensom för verkstäder och andra mekaniska inrättningars

ändamålsenliga skick, samt de å stationerna tjenstgörande direktörerne

i tekniska frågor lyda omedelbart under öfverdirektören eller blott hafva

att följa eget omdöme, synas, som ansvarigheten för materielens, nemligen den

flytande eller rörliga delens, tjenstfärdiga stånd blifvit Överflyttad på mariningeniör

staten. Med afseende å den stationsbefälhafvaren tillhörande omtanka

att bibehålla befäl och trupper i öfning och håg för tjensten, så att den honom

anförtrodda del af vapnet, när helst det påfordras, kan uppfylla sitt ändamål,

torde ock, då den åsigten, att chef och närmaste man å de större bevärade

fartygen kommenderas af Kongl. Maj:t, icke har någon tillämplighet å

Kongl. skärgårds artilleriet, hvars alla bevärade fartyg äro att hänföra till kategorien

af mindre, helst å dessa fartyg någon “närmaste man" i den mening

som å de större icke kommenderas, således följdriktigt chefer å alla skärgårdsartilleriet

tillhörande fartyg kommenderas af stationsbefälhafvaren samt denne

hos Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet föreslå blott afdelnings- och

högre chefer eller med andra ord chefer af regementsofficersgrad.

Vidare och då de befordringsgrunder, som antagits för Kongl. flottans

officerare, icke äro tillämplige för Kongl. skärgårdsartilleriet utan redan genom

Kongl. Brefvet den 10 Juli 1866 blifvit bestämdt, att med befordringar inom

denna kår komme att förhållas efter enahanda grunder, som för armén vore

eller kunde varda i nåder stadgade, så bör häraf följa, att vid hvarje befordran

inom Kongl. skärgårdsartilleriets officerskår underdånigt förslag bör af

chefen för nämnde artilleri upprättas och till Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet

insändas.

Då jag, af samma skäl som komiterades minoritet i deras reservation

anfört, icke kunnat instämma i pluralitetens förslag om indragning af kommendantsbefattningen

samt om de till denna befattning hörande bestyrens öfvertagande

af stationsbefälhafvaren, biträdd dervid af en placemajor, bör jag tillika

erinra, att bestämmelserna i tjenstgöringsreglementet för armén rörande kommendant

egentligen afse förhållandena i en fästning samt ej äro tillämpliga

på stationen, hvartill kommer att Kongl. Maj:t i nåder förordnat ej mindre

genom nådigt bref den 19 Juni 1845 att vid Stockholms station skall finnas

en ständig kommendant af regements-officersgrad, än äfven genom nådigt bref

den 27 Augusti 1867 att underofficerarne vid Kongl. skärgårdsartilleriet lyda

108

under kommendantens närmaste befäl i stället för såsom förut under varfsdepartementschefernes.

-ni Bjleiafirfoin mbfla flor. jybiijaäiov t Öl mosnavlk ishsniilsfim rioo loula flit

Stockholm af Kongl. skärgårds-artilleriets befälhafvares kansli den 21 Okt. 1869.

avlad -liold lalla naiöJdaiilmvlö -tuban .hadlabamo abiji loglhl adaitdsl i sinsiöt

Ö9t

101 nsJ^ljjnKVsnn in os f*B«va gwiöbmo. togs b [föl Itc

Jac. LAGERCRANTZ.

iiuklydanoi.iBjH uob a öbnsårna b«M .uatnta löifisgoi

t skri ib o srrinlö i unjqrnt flan fälad aflårfadid JJa

C. A. Sundin.

a abrågmjfa .RnoH

nbnim In iiabogst

•ji snöte sb å nio8

iifitörflliJ

nionog nabaa natu tsnaliltiKabiagiajlg .IgnoH iöl sgikjruallii ork edar .aiaiaoftlo

tnoiij iiignhbiolsd bom ila .ibrnatesd trvldd 0081 iluh OJ noll i a visit! igno>f

siov no imf. iöl mog /i sim ing n b nr rinns lolla aallÅrfiöl JJa snuTiod aunab

-lolsd sj;i cv il Prv lin .H[(öl timid löd iL (abagbal?. isbill i b bi liv abutul lalla

Ib lön galeiöl tgiuktnsbii u liSjJyisyifto eJsiisllijjBgbiågiäåe .Ig no A moni oaib

**8iBv8iolöj3 .fgnoX iöl nslsrfO Hit doo aalttnqqi! ''halfilla abflraäo iöl aalada

.gabnäsni latnamaliaqab

noll aviaeai ginsb i istnonini HsbBiatiuu

-nsiuaioä la gnuigeibni in o g ef sist sus!

-iwlö snsivtéad obnmöd g mott iliad un c

fijlilliJ giij_ iöd ,ioj_)ifns3f>!(] no Ib bivisb

DDfIBiOl ildtllli» JO] T9ln9IT19lS9l3^f!

mog lille b fn fn/;8 In ,gs[ &Q

Kinhj i aoun&Janr i b it u rid aäai .bolin;

flit sb mö t linie nsgriinttiilydgJnab

intill .iisifiviiuffäbdanoiJBig In sboagaJ

gJansil i amaalamnialgnd Sfs ,Bittiia

abnallÅrfiöl sala aagillnaga t na bris in

JJb isramod dill av rf .nsnoilata åq

81 itiul. Öl nab Isid fyibén raonag

tnsmagai la Jnahnsnunojf gibnale ris

loftloisban tia 1081 iJgugtiÅ ?k nab

109

-sJg amloddoofS doo jsnmjfahaH biv nsrmonojfs doo nsgfsiyig iöl nsJadntsinsi

lovlo /isitiBVfsass sn:8 Ib ihop ,t silf b i uhj »nstimod 1r [jäv’ £? stiligla .isnot)

»nobtisiBöia Ib nsgnruHBVitVl ioj>Bfid abuBiöd [fitisb barn sb it n>[ flätad tadlivd

-Åbiabno t ))b g ni n f i b! sd ätbart itllÅdis t ti fiburtTäntaig ssduisinaci v nsb isben

isvlöiab ttvlild isnoitRig HjernjBVöpi biv strtnvlBdfjilsd tsb isils gsilJtj sig tyri^in

tioi; i )5tiu fifioi /bill»)! i noilnte ^ n k 11 o [} br/ a > i r»v1 a if fritid ncb^?, -\ f*} [{do ^ blod

-lij/ip biv fi^M ti vt h il 11 H/> 3 ,}iv1fjäiU 9foo.f>t Al) d o ()tt^ £) it ir i t i - 0681 ptdjM b

eltab i ih *in rasa isdoidO 15» nsb isbnu aorta!? .ehiiB''tt;viiid stahoIfrliBabvÄa

biv aalsbiiia sb Ib mobsnnijd iiagal lorta Jia nsgnirrrtBv-ml . f äril i/ nia snutit

iBisb gninbybra t isb noga löl Jfttrt Bila!) t ofnagitilbued sbnntlirtmo tioo j; q j tiv [

.•sbrttijjöl biölhb Igginålmban

gisnhstn Bdabniilin sb le nslsdnoTlfidaod iftl tioRobsi b vind jjb'' is!13

.Blåbuk! isboU no b nsgilmsn ,tnobstniiid tiiiiiav nöiimod /sil liv ri trio ,i,saoitn)ii8fii

-yiis/lo nsb

i 9noJ<uniuf$

-Ölni asbslÅg

Stormägtigste, Allemådigste Konung!

t b(1 nsb

b sa lss

råd Is /flis

Bjiabnefti! lorta boihsmgqB/ians/liii rioo noittnrtinitnbB b

sno)atiim)B .ebarfa sdoi nio .inölbsm sfiuda JIb''1 ntasfi sb

sbnei

sia Höra

-o^vS cf0f) sbftif n^uin^ivofm doo nonoi

-0*U nyi) nit niinistansj) doo —ssiytimy I

ieri moibti tiBiniis isbnlj .einölinsr lam

aslfinogistj-ggningivobsi doo -giioitintgjn

-nft moa .Btrtsnnol t gnibfasiöl nsb [is

BttBgloggva JgnjBiJa nsgiltjlBflöf doo sbntv

Sia engs sbmni läraalidad BJlaitnonods

iii>iT?initni)B t 3 .eit/j- os g ni tsffs agn!

i b 1 n a; oibflim tgilfr/t9d tts naniieni e d a

iiruin sbnitd Knöl nsb nsdlivrf b sm .Bila

frtnbe Bdansvg nsb, itsane doob nsiiinod

; bomb .aeftneulani Bonad .tanqsvöia löl

levit!vp nsb Inlag ,nttn obgs .giljöiu s»a

ne t it nsb 1,1 b ,8t>bBnööe Åa nafBnoBisq

.aaJarrsj) Jé imeans

efltilsbiäv afl .nsgnitiilBviö"] iisvIb isnitnirtani rrtgraå ansittrtod eaasb [

-Bni asyl BbnniBnnBvlo sb biv notioiJBiiainintbB mo JbuiiisI n.siiniod 11, s it t ti av In t] it

doo siBldtis jgilir/jsd iiä nsnoiJBi.JainiatbB-itriciu edanovS nsit De .entji/ Btnonii

doo -gtjedensjlei islå flbivomH .eaasb bneld msbnogån né ntBalaod oibtiim

ra oi sb .BtnanhBnt it)! a b iib it a oi) biv nii aiBl)fii9 aao god iii lolliigggningivoboi

9bn99gneri Bilo b i ttsiittiod rirrtlis(itju sb Ib Btnöb iBnnnd [s nsgnin)lByiö3 ied

-törn lii moa ,Bfnsnnol i gtiildnsioi Ht; lits fnsb bara edil .-toant, nom rttdsbbsm

JniBg gfigniidegii/rtii löd .g.triyjnsvlii istlgillihörtlij ensgningivobst jja nelu gii

-nsgelo gillbnsajiv nogått ne.tu sila ned liifibåa Jbiv Åg ,gB)[gniiTnöl nslsnogisq

.gfiinöftfi gnBtnslaiTsj) sb i gniiltiidiö) [[ii atibsisd raonsaiidd «n£allit doo isri

Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 30 Oktober 1866 i nåder förordnat

en komité att uppgöra förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska

och medelsförvaltning m. m., så har, under den 15 Juni 1868, denna komité

inkommit med underdånigt betänkande i berörda hänseende, jemte förslag till

Ilo

reglementen för styrelsen och ekonomien vid Karlskrona och Stockholms stationer,

afgifna så väl af komiténs pluralitet, som af 3:ne reservanter, öfver

hvilket betänkande med dertill hörande bilagor Förvaltningen af sjöärendena

under den 7 September sistnämnda år erhållit nådig befallning att i underdånighet

sig yttra, efter det befälhafvarne vid sjövapnets stationer blifvit deröfver

hörde; och får, sedan befälhafvaren vid flottans station i Karlskrona under den

4 Mars 1869 sitt underdåniga utlåtande afgifvit, samt befälhafvaren vid skärgårdsartilleriets

härvarande station under den 21 Oktober samma år i detta

ämne sig yttrat, Förvaltningen nu, efter tagen kännedom af de särdeles vid

lyftiga och omfattande handlingarne i detta mål, för egen del i anledning deraf

underdånigst anföra följande:

Efter att hafva redogjort för beskaffenheten af de utländska mariners

institutioner, om hvilka komitén vunnit, kännedom, nemligen den Nederländska,

den Danska, den Franska och den Engelska, har kornitén uttalat den öfvertygelse,

att Svenska sjövapnets administration och räkenskapssätt åtminstone i

enkelhet stode långt framom dessa utländska mariners och att således införande

af en förändrad administration och räkenskapsmethod efter utländska

mönster, åtminstone i de flesta fall, skulle medföra, om icke skada, åtminstone

föga eller ingen nytta. För administrationen och redovisningen hade den Svenska

marinen ett betydligt mindre antal embets- och tjenstemän än den Danska,

med hvilken den förra kunde närmast jemföras. Under erinran härom hai

komitén dock ansett den Svenska administrations- och redovisnings-personalen

för sjövapnet kunna inskränkas, derest all den förenkling i formerna, som finnes

möjlig, egde rum, samt den qvarvarande och följaktligen strängt sysselsatta

personalen så aflönades, att den utan ekonomiska bekymmer kunde egna sig

ensamt åt tjensten.

I dessa komiténs åsigter instämmer äfven Förvaltningen. De värdefulla

upplysningar komitén lemnat om administrationen vid de ofvannämnda fyra marinerna

vittna, att den Svenska marin-administrationen är betydligt enklare och

mindre kostsam än någondera bland dessa. Huruvida åter räkenskaps- och

redovisningssättet är hos oss enklare än vid de utländska marinerna, derom

har Förvaltningen ej kunnat döma af de uppgifter, komitén i detta hänseende

meddelat, men anser, lika med den, att all förenkling i formerna, som är möjlig

utan att redovisningens tillförlitlighet äfventyras, bör tillvägabringas samt

personalen förminskas, så vidt sådant kan ske utan någon väsendtlig olägenhet,

och tillgång härigenom beredas till förbättring i de tjenstemäns aflöning,

hvilka finnas vara mest i behof af en sådan förbättring. Det är nemligen, enligt

Förvaltningens tanke, obestridligt, att det för Staten är fördelaktigare att

hafva en fåtaligare tjenstemanna-personal så aflönad, att han kan egna sig ute

-

4.

li

-

slutande åt tjensten, än en talrikare, som för sin utkomst nödgas åt flera håll

spilträ sin verksamhet.

Komitén öfvergår sedermera till de frågor, som genom Eders Kongl.

Maj:ts nådiga Bref af den 30 Oktober 1866 blifvit densamma till besvarande

förelagda och hvaraf den första haft följande lydelse: “Under antagande, att vid

sjövapnets stationer och depöter skola af Kronans manskap uteslutande verkställas

nybyggnader af endast träfartyg samt reparationer af så väl jern- som

träfartyg, med dem tillhörande ångmachiner, samt endast af de inom varfven

befintliga hus, kajer, dockor, bäddar m. m., men att deremot alla reparationer

af hvad art som helst utom varfven, äfvensom tillverkning af ångmachiner af

mer än 30 effektiva hästkrafter, samt all nybyggnad af jernfartyg, hus, kajer,

stängsel, vägar och dylikt, så väl inom som utom varfven, komma att verkställas

af private arbetare, huru må, med hänsyn till sjövapnets och särskilt

till dess tvänne afdelningars antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel,

under den.kommande tiden anskaffniugarne och underhållet af sådan materiel

lämpligen kunna fördelas emellan, å ena sidan, sjövapnet och dess särskilda

stationer samt, å den andra, enskilde industri-idkare, utan att, genom en sådan

arbetenas fördelning, Staten sättes utur tillfälle att, då dess fördel så fordrar,

derom med den enskilde ingå i täflan ?“

Under de i frågan innefattade antaganden hafva komiterade ansett, åtminstone

för närvarande, åt enskilda verkstäder böra upplåtas ej allenast nybyggnad,

utan äfven större reparationer af jernfartyg samt större pjesers nytillverkning

å ångmachiner; men att det likväl måste ligga i Statens intresse att,

så vidt omständigheterna medgifva och fordra, sätta sig i tillfälle att, utan främmande

hjelp, kunna underhålla sin egendom, hvadan det vore önskvärdt, om

sjövapnets verkstäder kunde så utvidgas och ordnas, att endast de reparationer,

Indika nödvändigt fordra lika stora hjelpmedel som nytillverkning, skulle

behöfva åt enskilda upplåtas, men alla andra reparationsarbeten kunde ske på

Kronans varf; dock borde, vid det förhållandet, att Karlskrona dockor äro de

enda, Staten eget'' för att förvara och reparera de större monitorerne; att vid

Stockholms station endast mindre fartyg förvaras och utrustas, samt att det i

hufvudstaden är lättare att kunna anlita den enskilda industrien, än i Karlskrona,

den ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna vidtagas å Karlskrona örlogsvarf,

på det Staten ej må spilträ sina krafter på flera håll, då de med

större fördel kunna användas på ett enda. Såsom allmän regel borde ock an

-

Utvidgning

af verkstäderna

vid

Karlskrona

station.

112

tagas, att Kronan ej bör tillverka persedlar, då de med mera tidsvinst eller

mindre kostnad kunna upphandlas.

Då Förvaltningen vid detta tillfälle icke ansett sig ega att bedöma, huruvida

det ur militärisk synpunkt må vara lämpligt eller icke att fortfarande

bibehålla etablissementet i Karlskrona såsom vårt sjöförsvars hufvudstation, utan

betraktat denna fråga endast ur den ekonomiska synpunkten, har, i detta hänseende,

det synts Förvaltningen obestridligt, att då de ganska omfattande och

dyrbara anläggningar, som för sjöförsvarets behof i Karlskrona förefinnas, äro

af den beskaffenhet, att de dels icke kunna förflyttas, dels sådant icke kunde

ske utan högst betydliga kostnader, måste den med hänseende till etablissementets

omfattning vigtigaste stationens förläggande till annan ort medföra så

stora uppoffringar för det allmänna, att det ej skulle kunna ifrågasättas i annat

fall, än att den oundgängliga nödvändigheten deraf blifvit ur strategisk eller

politisk synpunkt ådagalagd. Intill dess sådant skett, måste det alltid vara

ekonomiskt fördelaktigare att på ett lämpligt sätt ordna de redan befintliga

anläggningarne i Karlskrona, än att med betydligt större kostnader tillvägabringa

sådana å annan ort"'' Förvaltningen delar alltså komiterades åsigt, att

den utvidgning af verkstäderna, som kan finnas lämplig, bör ega rum vid flottans

station i Karlskrona, äfvensom Förvaltningen instämmer i hvad komitén

yttrat i afseende å så väl den riktning, hvari verkstäderna vid nämnda station

skulle utvidgas, som de grunder, hvilka borde iakttagas beträffande sådana effekter,

som skulle å Kronans verkstäder tillvägabringas eller anskaffas medelst

upphandling. Dock anser Förvaltningen någon utvidgning af verkstäderna i

större skala icke tills vidare böra ifrågakomma, emedan dels sådant icke vore

lämpligt så länge Karlskrona icke är fullständigt befästadt, dels, då omfattningen

af arbetena icke kan på förhand med säkerhet beräknas, en större utvidgning

af verkstäderna skulle kunna medföra kostnader, som möjligen icke stode

i jemförlig!, förhållande till värdet af arbetena, hvadan det synes Förvaltningen

vara för Kronan fördelaktigare, att tills vidare alla större så väl reparationer

som nybyggnader öfverlemnas åt den enskilda industrien, hvilken sednare synes

böra från det allmännas sida snarare på allt sätt uppmuntras, än att Staten

bör, utan särdeles vigtiga skäl, med densamma ingå i täflan.

Den andra till komitén framställda frågan: “Huru må, under de i förestående

lista punkt angifna förutsättningar, varfsanläggningarne vid sjövapnets

stationer samt arbetenas bedrifvande vid dem böra ordnas så, att, utan åsido

-

113

sättande af nödig tillsyn och kontroll, arbetena må blifva skyndsamt och med

minsta kostnad utförda?44 har af komiterade blifvit besvarad på det sätt, att

etablissementernes centralisering vore det mål, som i synnerhet borde eftersträfvas;

att afstånden borde förkortas genom tjenliga kommunikationsmedel,

såsom spårvägar och dylikt; att sådane verkstäder, som hafva likartade arbeten,

borde sammanföras i eu gemensam lokal och under gemensam tillsyn; att

förrådshusen borde så inredas och varorna så uppläggas, att man ej allenast

må kunna hastigt uttaga hvad som erfordras, utan äfven med lätthet öfverse

och räkna det befintliga, att personer, som hafva tekniska arbetens utförande

sig anförtrodt, borde uteslutande få egna sig åt dessa, utan att hindras af andra

för deras yrke främmande tjenstegöromål, samt att, i afseende å kontrollen

af åtgångna dagsverken, journalföraren borde vara ensam ansvarig för sin journals

riktighet och befälets pligt inskränkas dertill att, så vidt möjligt är. öfvervika

underlydandes åtgärder, rätta de felaktigheter, som förmärkas, samt

till laga beifran anmäla, om underslef eller försummelser upptäckas.

Äfven i dessa af komiterade uttalade åsigter finner sig Förvaltningen

böra till alla delar instämmma.

Den tredje bland de komitén förelagda frågor har följande lydelse:

“Hvilka inskränkningar må i följd häraf kunna uti stationernas förvaltnings-,

arbets- och bevaknings-personal ega rum, och bör arbetspersonalen till större

eller mindre del vara ständig samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen

?“

Då denna fråga innefattar flera särskilda ämnen, hvilka hvart för sig

måste behandlas, bar komitén först yttrat sig i afseende å förvaltningspersonalens

inskränkande samt dervid antagit att, “till vinnande af ordning och redighet44,

oundgängligen skulle fordras, det befälet vid stationen och varfvet

blefve fördt af samma person samt att följaktligen varfschefsbefattningen blefve

indragen, hvilket komiterade förmodat kunna ske, utan att stationsbefälhafvaren

öfverhopades med göromål, om dels från hans befattning skiljdes eu del ekonomiska

bestyr, hvilka, enligt sin natur, borde handläggas af de civila embetsmännen,

och dels några af varfschefens nuvarande åligganden öfverflyttades på

departementscheferne, äfvensom komiterade ansett de nuvarande varfsdepartementen

kunna, i följd af den nya mariningeniör statens inrättande, reduceras

från fyra till tre, hvarigenom en departementschefslön skulle besparas.

Etablisse

menternas

centralise

ring.

Varf schefs

embetets in

dragning.

15

114

I fråga om varfschefsembetets indragning har en af komiténs ledamöter,

öfversten m. m., R. von Feilitzen, varit af skiljaktig mening, under anförande.

att de egenskaper, som erfordras för att sammanhålla samt med drift

och ekonomi leda de flerfalldiga arbetena på ett örlogsvarf, vore så väsendtligt

olika de militära egenskaper, hvilka en stationsbefälhafvare borde såsom militärbefälhafvare

och korpschef i första rummet besitta, att det endast såsom ett

undantag kunde förutsättas, att en duglig stationsbefälhafvare kunde på samma

gång vara en duglig varfschef. Dessutom vore göromålen, synnerligast vid

Karlskrona station, af den omfattning, att stationsbefälhafvaren, derest han

tillika vore varfschef, icke skulle kunna följa dem med tillräcklig uppmärksamhet.

Följden af att lägga varfschefsbefattningen i stationsbefälhafvarens

händer skulle således blifva den, att varfvets angelägenheter komme att uteslutande

skötas af departementscheferne och att man sålunda de facto finge

tre varfschefer i stället för en. Det större ansvar och de ökade göromål, som

i följd häraf tillfälle dessa, skulle sannolikt äfven för hvardera föranleda ökadt

skrifveri och med detsamma ett aflägsnande från det mål man åsyftat. Statens

fördel skulle således vida bättre tillgodoses, om stationsbefälhafvaren finge

uteslutande egna sig åt de militära angelägenheterna och deremot ledningen

af varfvets arbeten blefve anförtrodd åt en tekniskt bildad chef, som förstode

och vore af andra bestyr oförhindrad att vaka deröfver, att dervid iakttoges

hushållning och drift, samt derjemte kunde inför den ekonomiska öfverstyrelsen

eller, derest denna komme att indragas, inför Ivongl. Maj.t bära ansvaret

för, att dessa fordringar blefve uppfyllda. Om vidare förhållandet mellan stationsbefälhafvaren,

varfschefen och departementscheferne på ett lämpligt sätt

ordnades, så att varfschefen i tekniska och ekonomiska frågor blefve oberoende

af stationsbefälhafvaren, men deremot departementscheferne koinme i ett mera

underordnadt förhållande till varfschefen, hvars kontor, der alla nödiga handlingar

och ritningar borde vara tillgängliga, blefve gemensamt för honom och

departementscheferne, så skulle mycket onödigt skrifveri undvikas samt förenkling

i ärendenas gång och besparing af tid vinnas. Det kunde invändas, att

äfven en tekniskt bildad varfschef icke kunde påräknas ega fullständig insigt

i alla de tekniska grenar, som vid varfvet, förekomma, så att t. ex. om åt en

direktör vid mariningeniör-staten skulle uppdragas att bestrida varfschefsembetet,

hvilket vore så mycket lämpligare, som de oegentligheter vid förhållandet

mellan varfschefen och personer, tillhörande denna stat, hvilka eljest

måste inträffa derigenom, att desse sednare i vissa fall stå direkte under öfverdirektören

i Stockholm, med detsamma skulle bortfalla, denne till varfschef

förordnade direktör icke skulle ega tillräcklig insigt i artillerivetenskapen, för

att bedöma konstruktionen af artilleripjeser och lavettage m. m. Fn slik olägenhet

skulle dock kunna afhjelpas dermed, att, såsom nu är förhållandet, en

lift

i artillerivetenskapen hemmastadd officer erhölle uppdrag att följa denna vetenskaps

utveckling samt föreslå och med ansvar för beräkningarnes riktighet

uppgöra ritningar till den artillerimateriel, som kan finnas behöflig, så att

varfschefen tillkomme allenast att, sedan förslag och ritningar blifvit behörigen

fastställda, ombesörja och ansvara för utförandet af sjelfva arbetet.

Hufvudsakligen på samma skäl har stationsbefälhafvaren i Karlskrona

på det bestämdaste afstyrkt stationsbefälhafvare- och varfschefs-embetenas förenande

samt tillika sökt visa, att, vid inträffande krig, en särskild varfsehef

blefve oundgängligen nödvändig och att äfven under vanliga förhållanden stationsbefälhafvarens

åligganden vore så mångfaldiga och så olikartade med varfschefens,

att båda embetenas förenande hos en och samma person skulle icke

allenast blifva för flottan högst skadligt, utan ock komma att för innehafvaren

af stationsbefälhafvare-embetet medföra en sådan tillökning i tjenstepligter och

ansvar, att han icke skulle kunna vederbörligen fullgöra dem.

Deremot har stationsbefälhafvaren i Stockholm förklarat sig dela komiterades

åsigt i fråga om varfschefsembetets indragning, så mycket hellre, som

genom Kongl. Instruktionen för mariuingeniör-staten den 17 December 1867

varfschefens åligganden blifvit så inskränkta, att föga deraf återstode, enär, då

marindirektören skall ansvara omedelbart inför öfverdirektören för alla vid stationen

befintliga fartygs, med dem tillhöriga ångmaskiners in. in. ordentliga

vård och underhåll, samt direktörerne hafva att i tekniskt hänseende, eller

i hvad angår sättet att utföra inom deras verkningskrets förekommande arbeten,

endast följa eget omdöme eller af öfverdirektören gifna föreskrifter, ansvaret

sålunda genom nämnda instruktion blifvit öfverflyttadt på marindirektören,

som i tekniskt hänseende redan vore att betrakta såsom varfsehef; delande

stationsbefälhafvaren jemväl komiterades åsigt om indragning af en varfsdepartementschefstjenst.

Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt för och emot stationsbefälhafvare-

och varfschefs-embetenas förenande hos en och samma person,

har Förvaltningen funnit sig, instämmande i de af förbeinälde reservant

och af stationsbefälhaivaren i Karlskrona yttrade åsigter, böra afstyrka den

ifrågavarande föreningen, och då bland varfsdepartementscheferne marindirektören

måste förutsättas ega den sakkunskap, som för en varfsehef företrädesvis

är nödvändig, och han redan, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för

mariningeniör-staten, har sig ålagdt hvad som utgör den hufvudsakligaste delen

af varfschefens åligganden, samt genom marindirektörens förordnande till

varfsehef de missförhållanden skulle undanrödjas, hvilka eljest möjligen kunde

uppstå emellan honom och varfschefen, i följd deraf, att han i vissa fall står

direkte under öfverdirektören, så anser Förvaltningen lämpligast vara, att ma

-

116

Indragning

af chefen för

mekaniska

departementet.

Matros

korpsen.

Handräckningsmanskap

från

båtsmanshållet.

rindirektören alltid tillika är varfschef, så väl vid Stockholms station, som vid

den i Karlskrona.

Lika med komiterade anser äfven Förvaltningen att, i följd af Instruktionen

för mariningeniörstaten, mariningeniörs- och mekaniska departementen

kunna vid stationernas varf förenas och således en varfsdepartemeutschefs aflöning

^besparas, derest, på sätt högstberörda nådiga Instruktion föreskrifver, en

byggmästare vid hvardera stationen anställes att öfvertaga de hufvudsakligaste

åligganden, som nu tillhöra chefen för mekaniska departementet.

Hvad varfvens arbetspersonal beträffar hafva komiterade ansett den vid

Karlskrona station förlagda matroslcorpsen vara till hela sitt nuvarande antal

behöflig dels för flottans bemanning och dels för sjömansarbeten, samt någon

sådan korps icke för Stockholms station erfordras, då de få matrosgöromål,

som der ifrågakomma, hädanefter såsom hittills kunde verkställas af kanonierer

och båtsmän, eller, då behofvet oundgängligen så fordrade, matroser af handelsflottan

förhyras.

Denna af komiterade uttalade åsigt, hvarvid stationsbefälhafvarne ingenting

erinrat, biträder äfven Förvaltningen, men anser sig likväl i afseende

å kanonier-korpsen böra hemställa, om icke det ena kompaniet deraf må kunna,

till besparing för Kronan, indragas, emedan denna korps numera, sedan både

det betydliga antal roddfartyg, som vid densammas inrättande fanns vid härvarande

station, blifvit väsendtligen förminskadt och äfven underofficers-korpsen,

som med kanonierer skulle rekryteras, blifvit betydligt reducerad, icke synes

till hela sitt nuvarande antal erforderlig.

Antalet af det handräckning smanskap vid stationerna, som utgöres af

uppfordrade båtsmän, har komitén ansett kunna betydligt minskas, om alla

större reparationer af hus och fartyg, synnerligast jernfartyg, skedde på entreprenad,

likasom all renhållning utom varfven; om all bevakning å varfven, så

vidt den ej besörjes af egentliga militärposter, öfvertoges af en poliskorps vid

hvardera stationen; om alla boställsvakter, ordonnanser af båtsmanshåll, stuguvaktare

och eldare i kanslien och kontoren indroges; om all vedsågning och

huggning utom varfven och sjukhuset skedde på ackord; om eldning och städning

i skeppsgosseskolan verkställdes af gossarne sjelfva; om vid sjukhuset i

Karlskrona antoges sjukhusdrängar med daglön och portion, att besörja alla

inom sjukhuset förefallande handräckningsmål, utom renhållningen, som borde

besörjas af särskilt derför antagna personer; om till arbeten i proviantmagasinet

i Karlskrona, i stället för båtsmän, antoges magasinsdrängar med daglön,

samt om, i stället för de i bageriet vid Karlskrona station ständigt tjenstgörande

båtsmän, antoges arbetare eller handtlangare för så vidt detta kronobageri

komme att bibehållas.

Hvad komiterade i detta hänseende föreslagit har stationsbefälhafvaren

117

i Karlskrona boracit samt stationsbefälhafvaren i Stockholm lemnat utan erinran;

och då de föreslagna åtgärderna åsyfta en inskränkning i båtsmännens

sysselsättande med göromål, som icke. egentligen borde tillhöra dem och som

måste på annat sätt besörjas, derest den betydliga öfverflyttning af båtsmansrotar

från flottan till arméen, hvilken Eders Kongl. Maj:t under nu pågående

riksdag föreslagit, kommer att ega rum, finner äfven Förvaltningen sig böra tillstyrka

ifrågavarande åtgärder.

I fråga om Handtverks-staten har komitén, under erinran, att stationernas

reglements-komitéer redan föreslagit eu betydlig inskränkning i denna stats

af Eders Kongl. Maj:t den 22 Januari 1861 fastställda personal, dock trott sig,

under förutsättning, dels att handtverks- och timmerbåtsmän fortfarande komma

att vid stationernas varf användas, och dels att stationsbefälhafvarne bibehålla

rättigheten att begagna extra arbetare, kunna föreslå ytterligare inskränkning

i denna personal, så att då densamma utgör vid

Karlskrona station:

enligt staten den 22 Januari 1861 53 underbefäl, 486 arbetare,33lärlingar, 40invalider

och enligt reglements-komiténs

förslag

skulle utgöra . . .

37

V

368 „

18

V

har den af

till . .

komitén föreslagits

28

V

305 „

12

•n 30 „

Stockholms station:

enligt nu gällande stat. . . . 25 underbefäl, 53 arbetare, 5 lärlingar, 3 invalider,

„ reglementskomiténs förslag 7 „ 42 „

„ komiténs förslag.....8 „ 42 „ 3 „

De för Götheborgs depot i 1861 års stat upptagna 1 verkmästare och 3

arbetare hafva icke blifvit af reglements-komitéerna omförmälda och finnas ej

heller upptagna i det af komiterade uppgjorda förslag till handtverksstat. Då,

jemlikt Eders Kongl. Majds nådiga Bref den 14 December sistlidet år, depöten

nu skall indragas och nya varfvet vid Götheborg öfverlåtas till Fångvårdsstyrelsen,

erfordras ock ej vidare den för nämnda depot afsedda handtverkspersonal,

hvilken således torde komma att hädanefter tillhöra indragningsstaten.

Jemte denna minskning i personalen hafva komiterade dock tillika föreslagit

en förhöjning i aflöningen till någorlunda likhet med den, som vid en

-

Handtverksstaten.

118

Naturaspanm

ålens

ersättande

med kontant

aflöning.

skilda varf och inrättningar erhålies, hvarvid likväl tagits i betraktande den

förmån, Kronans arbetare ega framför enskilda, att dels vara försäkrade om

åtminstone någon del af aflöningen, jemte fri läkarevård, under sjukdom, dels

att vara förvissade om att i tjensten bibehållas, så länge de skicka sig väl,

samt dels att, efter långvarig och trogen tjenst, kunna påräkna pension för sin

öfriga lifstid.

Vid aflöningens föreslående för den fasta handtverkspersonalen hafva

komiterade tillika tagit i öfvervägande, huruvida den spanmål in natura, som

för närvarande är. jemte den kontanta aflöningen, denna personal tillagd, nemligen

4 tunnor råg fast mål till hvardera af underbefälet och arbetarne, 3 tunnor

till hvarje lärling och 2 tunnor till hvarje invalid, borde fortfarande utgå

eller, på sätt stationsbefälhafvaren i Stockholm ifrågasatt, upphöra. I afseende

härå har komiténs pluralitet anfört, att då den kontanta ersättning, som skulle

tilläggas ifrågavarande personal, derest spanmålen in natura indroges, komme

att fullt motsvara dennas värde och äfven kunde höjas något öfver detta, emedan

Kronans omkostnader för ett spanmålslagers hållande, hvarigenom spanmålen

måste för Kronan blifva öfver höfvan dyr, komme att upphöra genom

detta lagers indragning; då således arbetaren kunde i allmänhet köpa lika stor

qvantitet spanmål. som den han nu erhåller af Kronan, utan att han dertill

behöfde använda hela den honom derför tillagda kontanta ersättning; då det

syntes hårdt, att den flitige och omtänksamme arbetaren icke skulle kunna,

efter eget behag och genom egen omtanka, för de kontanta medel, han erhåller,

sjelf förskaffa sig sina behof, utan något förmynderskap af Staten, synnerligast

i händelse han kunde köpa spanmålen för lägre pris, än det, hvarefter

den ersättning, han af Kronan erhåller, beräknats; då det för Kronan

skulle blifva en vinst att icke belastas med underhållet af ett betydligt spanmålslager

och vidkännas afgångsprocent derför, samt, genom upphörande af

spanmålsutgifningen in natura, de klagomål, som stundom försports öfver spanmålens

mindre goda beskaffenhet, icke vidare kunde ifrågakomma, — så ansåge

sig komiterade böra, i likhet med stationsbefälhafvaren i Stockholm, föreslå

upphörande af spanmålsutdelningen in natura, oaktadt den i frågan hörda

arbetspersonalen förklarat sig icke önska ett sådant upphörande.

I strid med denna pluralitetens åsigt hafva trenne bland komiténs ledamöter

funnit sig böra på det högsta afstyrka naturaspanmålens indragning,

då det måste vara en fördel för spanrnålstagaren och dess oftast torftiga omgifning

att vara försäkrad om brödfödan, när aflöningen af eu eller annan orsak

blifvit knapp; då den ersättning för spanmålen, som af Kronan skulle

kunna lemnas, vare sig att den utginge efter statspris eller efter stationsortens

medelmarkegångspris, icke alltid komme att motsvara spanmålens verkliga värde

och ännu mindre hvad den skulle kosta löntagaren, om han nödgades hos mi

-

119

nutbandlanden inköpa den i smärre partier, synnerligast under missväxtår; då

arbetarne, i ämnet hörde, enhälligt förklarat för sig ofördelaktigt att erhålla

kontant ersättning för spantnålen; då sådant skulle för dem blifva så mycket

mera ofördelaktigt, som Eders Kongl. Maj:t för kort tid sedan tillagt spanmålstagarne

den förmån att få sin sparmål på krono ångqvarnen fritt förmålen, och

då det i nödens stund skulle blifva högst vådligt för Kronan att i Karlskrona,

der tillförseln är knapp, sakna ett spanmålslager, hvilket der icke utan svårighet

och med stora kostnader då skulle kunna anskaffas, oberäknadt den omständigheten,

att Staten derstädes för flottans räkning bekostat en dyrbar ångqvarn.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förklarat sig i allo dela reservanternes

åsigt, att indragning af natura-spanmålen skulle för stationens arbetare

vara en stor olycka, då konkurrensen i Karlskrona ej vore så stor, att

icke en dylik åtgärd skulle betydligt förhöja brödets anskaffningskostnad för

den obemedlade arbetaren, hvilken dessutom sannolikt ofta blefve nödsakad, att

för detta, likasom för åtskilligt annat, som i minut upphandlas, anlita krediten.

Äfven stationsbefälhafvaren i Stockholm, hvilken i sitt utlåtande öfver

reglements-komiténs förslag rörande förändringar i handtverks-staten förordat

spanmåis-utdelningens upphörande, har i sitt sednare yttrande förklarat sig, på

de af reservanterne anförda skäl, böra afstyrka ett sådant upphörande.

För sin del anser Förvaltningen visserligen det af komiténs pluralitet

framställda förslag om spanmåls utdelningens upphörande vara det mest rationel,

emedan denna utdelning i sjelfva verket innebär ett af Staten utöfvadt

förmynderskap öfver en del löntagare, hvilket den ej utöfvar öfver andra; men

då löntagarne sjelfva önskat detta förmynderskaps bibehållande samt åtskillige

af reservanterne så väl som af stationsbefälhafvaren anförda omständigheter,

synnerligast hvad Karlskrona station beträffar, göra det både för löntagarne och

äfven i vissa hänseenden för Staten fördelaktigt och önskvärd!, att ifrågavarande

spanmålsutdelning fortfar, så finner äfven Förvaltningen sig böra afstyrka

hvad komiténs pluralitet i afseende härå föreslagit.

Mot komiténs förslag rörande arbetspersonalens antal, i afseende hvarå

komiterade i förslaget till reglemente för flottan § 46 inom. 3 intagit en föreskrift

derom, att “personal-staten för gemenskapen vid handtverks-staten bör

vara lämpad efter omfånget af de arbeten, som kunna antagas under vanliga

förhållanden förekomma, med förutsättning, att den effektiva arbetstiden i verkstäderna

eller å de arbetsställen, der belysning kan användas, genom öfverarbeten

utsträckes till i medeltal tio timmar dagligen året om, hvadan öfverarbeten

i allmänhet, då sådant är förenligt med Kronans fördel, böra ega rum;

och må först sedan anbefallda arbeten icke kunna genom på förenämnda sätt

utsträckt arbetstid med ordinarie arbetare medhinnas, behöflige arbetare utöfver

Arbetspersonalens

antal

och arbetstiden

vid

Karlskrona

station.

120

Handtverksstat

vid

J Stockholms

station.

stat derför antages“, har stationsbefälhafvaren i Karlskrona anmärkt, att det

syntes vara olämpligt att i ett för stationens styrelse utlärdadt reglemente intaga

en föreskrift angående storleken af personalen vid haudtverks-staten, hvilken

bestämmes af öfverstyrelsen, som bäst vore i tillfälle att lämpa denna stats

storlek efter “omfånget af de arbeten, som kunna antagas under vanliga förhållanden

förekomma44; att utsträckningen af arbetstiden till i medeltal tio timmar

dagligen året om skulle komma att medföra en så betydlig kostnad för

verkstäders och andra arbetsställens upplysning vintertiden, att någon vinst

för Kronan derigenom svårligen torde kunna uppstå, helst såsom en följd deraf

jemväl blefve nödvändigt att höja så väl varfsunderbefälets som arbetarnes löner,

då de nuvarande underofficerarne och arbetarne icke kunde emot sin vilja

åläggas en dylik förlängd arbetstid, sedan de blifvit, antagne under andra vilkor

; att den effektiva arbetstiden svårligen skulle kunna utsträckas, så att den

i medeltal hela året om blefve tio timmar dagligen, så vida ej under vintertiden

middagsparad åter infördes, enär arbetaren icke kunde, utan att erhålla

ett ordentligt mål varm mat, uthärda med ett fullgodt dagsverke, men hvilket

återinförande skulle förorsaka den olägenhet, att de ljusaste timmarne på dagen

under denna årstid åtginge till mattimmar och upplysning då blefve nödvändig

två timmar längre morgnar och aftnar; att öfverarbeten borde ifrågakomma

endast då ovanliga fall inträffade, som gjorde dem behöfliga, men arbetspersonalen

vara så tillräcklig, att icke extra arbetare behöfde antagas för

hvarje liten arbetstillökning, som kunde ifrågakomma, helst tillgång på duglige

arbetare i Karlskrona icke förefunnes i sådan mängd, att dylika kunde när

som helst vara att för Kronan påräkna; att de, derest de komme från förenämnde

ort, blefve, när Kronan icke längre behöfde dem, öfverflödige i Karlskrona

och således sannolikt skulle falla fattigvården till last, samt slutligen

att, då möjligheten af en så betydlig förminskning af varfvets arbetspersonal,

som af komiterade blifvit föreslagen, vore bygd på antagandet, att kommunikationsmedlen

å varfvet blifvit lättade, förråden mera ändamålsenligt upplagda

och ordnade samt i allmänhet mekaniska inrättningar anbringade till besparing

af menniskokraft, dessa åtgärder nödvändigt måste vidtagas, innan den ifrågasatta

förminskningen kunde ega rum, hvadan stationsbefälhafvaren funne sig

böra afstyrka denna förminskning i arbetspersonalen, innan varfvet blifvit på

ändamålsenligt sätt ordnadt, men tillstyrkte deremot, att reglementskomiténs

förslag till arbetspersonal å varfvet måtte i nåder godkännas; biträdande stationsbefälhafvaren

för öfrigt reservanternes förslag beträffande denna arbetspersonals

aflöning.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har föreslagit en ny organisation af

stationens handtverks-stat, hvilken, enligt detta förslag, skulle utgöras af 8

underbefäl

121

underbefäl och 36 arbetare, således 6 arbetare mindre än både komiterade och

regleinentskomitén föreslagit, äfvensom i stationsbefälhafvarens förslag någon

invalidstat ej omförmäles.

Utgående från den synpunkten att den fasta arbetspersonalen vid stationerna

bör i möjligaste män inskränkas, så att densamma må under vanliga

förhållanden hela året om vara fullt sysselsatt, samt allt tillfälligt arbete derutöfver

bör verkställas af extra arbetare, finner Förvaltningen sig böra instämma

i det af komiterade uppgjorda förslag till handtverks-stat för Karlskrona station

samt i stationsbefälhafvarens förslag, hvad Stockholms station beträffar, dock

med tillägg i detta sednare af den aflöning, som belöper för 3 invalider. Då

en så betydlig indragning, som genom dessa förslagens antagande skulle föranledas,

ej kan ske på eu gång, utan endast i den mån vakanser uppstå inom

nuvarande handtverks och timmermans-stater, under hvilken tid de åtgärder,

komiterade ifrågasatt för arbetenas förenkling och lättande å kronovarfven, böra

kunna hinna vidtagas, undanrödjes sålunda den af stationsbefälhafvaren i Karlskrona

yttrade betänklighet mot arbetspersonalens inskränkande, innan dessa

åtgärder blifvit tillvägabragta, äfvensom den anmärkta svårigheten att i Karlskrona

erhålla tillräckligt antal dugliga extra arbetare icke bör kunna blifva

större efter den ifrågasatta minskningen i den fasta arbetspersonalen, än hittills

varit förhållandet, emedan denna minskning endast skulle ske successivt

och de ständigt fortgående förbättringarne i kommunikationsmedlen måste i

samma mån göra det lättare för arbetssökande att inställa sig, der de kunna

påräkna arbete. Vidkommande åter den af komiterade föreslagna utsträckning

af arbetstiden till tio timmar dagligen året om, så synes visserligen hvad stationsbefälhafvaren

erinrat, att en höjning i underbefälets och arbetarnes lönevilkor

skulle derigenom föranledas, icke böra utgöra något hinder mot en sådan

utsträckning, då minskningen i arbetspersonalens antal skulle åtföljas af

en förbättring i de återståendes aflöning, för hvars åtnjutande den ifrågasatta

utsträckningen af arbetstiden kunde såsom vilkor föreskrifvas, äfvensom den

ökade kostnaden för arbetslokalernas belysning under den mörka årstiden otvifvelaktigt

måste niet- än betäckas af det ökade arbete, som på detta sätt skulle

åstadkommas; men då den föreslagna utsträckningen af arbetstiden under vintermånaderna

är, för att fullt rättvist tillämpas, förenad med en mängd svårigheter,

livilka Förvaltningen ej tilltror sig att kunna undanrödja, nödgas Förvaltningen

frånträda denna del af förslaget, särdeles som den föreslagna aflöniugstillökningen

i alla fall icke är större, än att den skäligen bör, äfven med

bibehållande af den nuvarande arbetstiden, tillgodokomma arbetspersonalen,

samt för öfrigt afringningstabellen kunde i sammanhang dermed så jernkas,

att en i någon mån förlängd arbetstid kunde på det hela åstadkommas.

16

122

Maskinist

staten.

Hvad aflöningsbeloppen beträffar, biträder Förvaltningen reservanternes

förslag, hvilket upptager för ordinarie arbetspersonalen vid Karlskrona station:

årlig aflöning i penningar R:dr 152,211: 80 jemte 8,996,4 kubikfot råg (enligt

pluralitetens förslag 184,477: 40 utan spannmål) samt vid Stockholms station, med

iakttagande af den minskning i arbetarnes antal, som af stationsbefälhafvaren

blifvit föreslagen, årlig aflöning i penningar R:dr 24,599: 20, jemte 1,146,6 kubikfot

råg (enligt pluralitetens förslag R:dr 33,403: 20 utan spanmål).

Då nu gällande stat för båda stationernas ordinarie arbetspersonal upptager

sammanräknadt

årlig aflöning i penningar R:dr..... 217,620: 44 jemte 15,674,4 kubikfot råg

men den nu föreslagna „.....176,811: — „ 10,143.

skulle således årligen besparas ,,..... 40,809: 44 „ 5,531,4

att användas till extra arbetares aflönande eller Kronan besparas.

I afseende å maskinist-staten hafva komiterade visat, att, derest alla å

sjövapnets fartyg och vid dess stationer nu befintliga ångmaskiner skulle på

en gång vara i verksamhet, så blefve i den nu gällande maskinist-staten erforderlig

en tillökning af 1 öfvermaskinist, 44 maskinister och 33 lärlingar; men

då en sådan förutsättning icke under fredstid borde kunna antagas, vore icke

heller hela denna tillökning behöflig. Att likväl maskinistpersonalen äfven under

fredstid och med då vanliga expeditioner är för närvarande otillräcklig,

syntes deraf, att ett antal maskinister måste hvarje år förhyras, hvadan och

då erfarenheten visat, dels att de förhyrde varit mindre kunnige och i följd

deraf mindre pålitlige än sjövapnets egne maskinister, dels kostat vida mera

än dessa, komiterade funnit så mycket heldre böra tillstyrka en tillökning i

personalen af 2 öfvermaskinister och 8 maskinister, som dessa personer med

fördel kunde användas i maskinist-verkstäderna på varfvet, under den tid de

icke tjenstgöra å fartygen, hvaremot komiterade ansett lärlingarnes antal kunna

minskas från 20 till 12, samt att, der flere sådane erfordras, de kunde tagas

från smedjeverkstäderna. Aflöningsbeloppen hafva komiterade ansett böra bibehållas

och, med iakttagande deraf, slutar sig den af dem uppgjorda maskinist-stat

på en summa af 45,776 R:dr, hvaremot trenne bland komiténs ledamöter,

delande i öfrigt pluralitetens åsigt, upptagit maskinist-statens årliga aflöningssumma

till 36,603 R:dr i penningar och 1,260 kubikfot råg.

Komiterades förslag i afseende å maskinist-staten har af båda stationsbefälhafvarne

blifvit biträdt.

För sin del anser Förvaltningen likväl någon tillökning i nuvarande

maskinist-staten icke böra ega rum, utan det ökade behof af maskinister, som

uppstår i följd af utgående fartygsexpeditioner, hädanefter såsom hittills fyllas

medelst antagande af extra maskinister, hvilket, äfven om dessa skulle behöfva

123

antagas med betydligt högre aflöning än de ordinarie af samma grad och för

längre tid, än det tillfälliga behofvet fordrar, t. ex. under högst fem år, måste,

vid det af erfarenheten vitsordade förhållande, att en maskinist redan vid 40

års ålder icke längre kan anses vara fullt arbetsför, blifva ur ekonomisk synpunkt

för Kronan fördelaktigare, än att hafva eu talrikare ordinarie maskinistkår,

som skulle aflönas eu längre, tid efter det den upphört att vara fullt tjenstbar,

hvadan Förvaltningen finner sig böra tillstyrka, att den nuvarande ordinarie

maskinist-personalens så väl antal som aflöningsvilkor förblifva oförändrade.

För bevakningen å kronovarfven hafva komiterade ansett en polishår

böra inrättas, bestående vid Karlskrona station af 1 poliskommissarie, 1 öfverkonstapel

och 24 konstaplar, med sammanlagd årlig aflöning af 19,500 R:dr,

samt vid Stockholms station af 1 öfverkonstapel och 6 konstaplar, med tillsammans

6,000 R:dr årligen, eller vid båda stationerna tillhopa 25,500 R:dr, men

utan några andra förmåner än denna kontanta aflöning; och hafva komiterade

trott det vara önskligast, om det behöfliga antalet polistjenstemän kunde erhållas

från stadspolisen i stationsorten, i hvilket fall dess aflöning komme att

bero på det kontrakt, som derom kunde blifva afslutadt emellan stationsbefälet

och stadsmyndigheterna; men, derest hinder härför skulle möta, borde en till

sjövapnet hörande, under krigslydnad ställd och stationsbefälhafvaren i första

rummet underordnad poliskår upprättas.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förordat upprättandet af en poliskår

vid stationen till det antal och med den aflöning komiterade föreslagit, men

ansett denna kår böra lyda under krigsartiklarne och stå under varfsbefälet

samt af stationsbefälhafvaren antagas.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har trott det vara fördelaktigt,

om denna kår kunde erhållas från stadens polis och kommenderas af dennes

befäl; dock under oeftergifligt vilkor, att stationens område blefve ett särskilt

polisdistrikt med en poliskommissarie.

Lika med komiterade anser äfven Förvaltningen en poliskår böra för

bevakningen å varfven vid stationerna upprättas, så organiserad, som komitén

föreslagit, samt hyser likaledes den öfvertygelse, att det vore fördelaktigast, om

medlemmarne af denna kår kunde erhållas från stadens polis i stationsorten, i

hvilket fall uppgörelse om aflöningsvilkoren kunde ske med stadsmyndigheterna;

men i händelse hinder härför skulle möta, torde denna kår böra antagas af

stationsbefälhafvaren och närmast stå under varfsbefälet samt höra under krigsartiklarna.

För den egentliga militärbevakningen vid stationerna hafva komiterade

trott marinregementet och kanonier kåren böra vara tillräckliga, men äfven

båtsmanshållet kunna och böra till någon del användas för vakthållning.

Poliskår.

Militårbe

vakningen.

124

Inskränkning

i civilpersonalen

tid stationerna.

Indragning

af varfschefs-kanslierna.

Denna, åsigt delar äfven Förvaltningen; dock torde, derest marinregementet

bäfver, på sätt Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande riksdag aflåta

nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,

reduceradt från 800 till 500 man, båtsmanshåll behöfva i någon vidsträcktare

mån än hittills för bevakningen vid Karlskrona station anlitas.

Vid besvarandet af fjerde frågan: "Huru må uppbörden, bokföringen och

redovisningen af de stationerna till förvaltning anförtrodda förrådseffekter och

medel kunna, med ledning af den vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet,

så inrättas och ordnas, att, utan eftersättande af erforderlig kontroll,

arbetet må förenklas samt med mindre omgång och tidsförlust kunna verkställas

af en mindre, men väl lönad personal, hvars antal och sammansättning tillika

böra, jemte aflöningen i hvarje grad, i underdånighet föreslås?", hafva komiterade

yttrat den åsigt, att flera inskränkningar borde ega rum, så väl i afseende

på civilpersonalen vid stationerna, som med hänsyn till denna personals

åligganden, helst nu gällande kontrollsystem, antagligen grundadt på ett

allt för stort misstroende mot de tjenstgörande, syntes vara utsträckt alltför

långt utöfver behofvet, samt dessutom minskade arbeten å varfven och den i

följd deraf inskränkta arbetspersonalen derstädes äfven måste möjliggöra civilpersonalens

reducering till färre antal. Då likväl otvifvelaktigt vore, att den

personal, som icke kunde undvaras, blefve trägnare sysselsatt än förut, hafva

komiterade ansett en förhöjning i aflöningen, motsvarande de förökade göromålen,

böra ega rum.

Såsom allmänna grunder för förenklingen hafva komiterade antagit:

l:o Att, såsom följd af den indragning utaf varfschefs-embetet vid båda

stationerna, hvilken komiterade i det föregående ifrågasatt, de varfschefs-kanslien

tillhörande tjensteman äfven blifva indragna.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, som afstyrkt varfschefs-embetets indragning,

har dock ansett, att, äfven om detta embete bibehålies, sekreteraretjensten

hos varfschefen kan, i följd af de något minskade skrifgöromålen, indragas

och den nu hos stationsbefälhafvaren anställde kanslist öfverflyttas att

biträda varfschefen, mot erhållande af någon löneförhöjning, så att hans årliga

aflöning blefve 1,200 R:dr, hvaremot i staten skulle uppföras ett årligt arvode

af 500 R:dr för renskrifvare i stationsbefälhafvarens kansli, äfvensom i stat

skulle upptagas lön för en vaktmästare i varfschefens expedition med 400 R:dr.

125

Stationsbefälhafvaren i Stockholm, som tillstyrkt varfschefs-embetets upphörande,

har anmärkt, att då en af kanslisterne vid stationen är antagen för

varfschefs-kansliet, men med skyldighet att tjenstgöra äfven i stationsbefälhafvarens

kansli, kunde indragning af denna kanslisttjenst ske först vid innehafvarens

afgång, så framt erfarenheten då visat, att han kan för stationsbefälhafvarens

kansli undvaras.

Då Förvaltningen här ofvan, vid uttalande af sin åsigt om varfschefsembetets

bibehållande vid sjövapnets båda stationer, utgått från den synpunkt,

att detta embete bör hufvudsakligen vara af teknisk egenskap, anser Förvaltningen

äfven detsamma böra i möjligaste mån befrias från alla åligganden, som

icke stå i omedelbart samband med denna tekniska verksamhet. Efter Förvaltningens

tanke böra således alla upphandlingar för varfvets i Karlskrona

behof, hvilka ske medelst auktion, hädanefter ega rum genom stationsbefälhafvarens

försorg i stället för varfschefens, ehuru på anmälan af denne och efter

förberedande handläggning i varfskontoret, äfvensom den direkta skriftvexlingen

mellan varfschefen vid Karlskrona station och sjövapnets öfverstyrelseverk upphöra

samt vid nämnda station, så väl som för närvarande är förhållandet vid

Stockholms, ske genom stationsbefälhafvaren. Anledningen till föreskriften om

denna direkta skriftvexling har naturligtvis varit, att meddelandena skulle, vid

brådskande tillfällen, kunna ega rum med mindre omgång; men då, sedan

denna föreskrift utfärdades, kommunikationerna mellan Karlskrona och Stockholm

blifvit betydligt lättade och äfven telegrafförbindelse införd, har föreskriftens

anledning försvunnit, och då, derest varfschefs-embetets utöfning uppdrages

åt marindirektörerne, desse i rent tekniska frågor komme att korrespondera

med öfverdirektören, synes den öfriga skriftvexlingen mellan varfschefen

och öfverstyrelsen kunna utan olägenhet ske genom stationsbefälhafvaren, med

hvilken varfschefen ofta skulle kunna meddela sig muntligen eller medelst promemorior,

hvarigenom mycket skrifvande, som åtföljer den mera officiela skriftvexlingen,

kunde från varfschefens sida undvikas. Under sådan förutsättning

synes ock, på sätt stationsbefälhafvaren föreslagit, varfschefs-sekreterare-tjensten

vid Karlskrona station kunna indragas och ersättas med den nu hos stationsbefälhafvaren

anställde kanslist, hvilken skulle hos varfschefen tjenstgöra såsom

registrator och kanslist, och hvars aflöning, på det varfschefen måtte kunna

så mycket säkrare påräkna ett skickligt skrifvarebiträde, böra bestämmas till

samma belopp, som för närvarande är tillagd! registrator!! hos stationsbefälhafvaren,

eller 1,500 R:dr årligen, samt tvänne arvoden, af 500 R:dr hvardera, anvisas

för renskrifningsbiträden, det ena i stationsbefälhafvarens kansli och det

andra i varfschefens. Hvad åter Stockholms station beträffar, blefve, derest

varfschefs-embetet der komme att bibehållas, en kanslist fortfarande behöflig

126

Förening af

kammar-,

sjömilis- och

varf skontoren

vid

Karlskrona

station.

för dervarande varfschefskansli, med skyldighet att äfven tjenstgöra i stationsbefälhafvarens

kansli.

2:o Att samteliga kameral-kontoren vid Karlskrona station, nemligen

kammar-, sjömilis- och varfskontoren sammanslås till ett gemensamt kontor, i

följd hvaraf tvänne kontorschefs-tjenster skulle kunna indragas.

I denna fråga hafva tvenne komiténs ledamöter varit af skiljaktig mening

och på det bestämdaste afstyrkt ett sådant sammanslående, hvithet vore overkställbar^

dels i följd af lokalhinder, emedan kammarkontorets lokal, som alltid

måste vara belägen i närheten af kassan, hvilken af kontoret kontrolleras, vore

förlagd på flere hundra alnars afstånd från sjömilis- och varfskontoren, hvadan

alla tre kontorens ställande under en gemensam chef syntes gränsa till det

omöjliga, åtminstone intilldess en för alla kontoren gemensam lokal kunde blifva

uppförd; dels emedan allt, som från kontoret expedieras, borde, om ordning

skulle ega rum, gå genom kontorschefen och ingen handling expedieras honom

ovetande, men det vore fullkomligt omöjligt, att en enda kontorschef skulle

hinna genomgå den mängd handlingar, som för närvarande från dessa tre kontor

utgå, och göromålen skulle, derest det af komiténs pluralitet afgifna förslag

till redogörelsesättet vid stationen godkändes, blifva ytterligare högst betydligt

förökade. Reservanterne funno sig således kunna föreslå en förening

endast af kammar- och sjömiliskontoren, men icke af alla tre.

Stationsbefälhafvaren har ock, under åberopande af det yttrande, som

under den 28 December 1868 afgifvits af nuvarande cheferne för dessa kontor

och hvilket finnes hans utlåtande bifogadt, afstyrkt pluralitetens förslag, men

tillstyrkt bifall till reservanternes om kammar- och sjömiliskontorens sammanförande.

För sin del finner Förvaltningen visserligen det af reservanterne anförda

hinder af kammarkontorets aflägsenhet från de båda öfriga kontorens lokaler

icke utgöra något giltigt skäl mot den af komiterades pluralitet föreslagna

föreningen, då denna kontorslokalernas belägenhet egentligen skulle utgjort

ett hinder för kammarkontorets förenande med något af de öfriga, men

reservanterne, så väl som stationsbefälhafvaren, icke deraf funnit sig förhindrade

att förorda detta kontors ställande under samma chef som sjömiliskontoret.

Deremot synes det skäl mot de tre kontorens sammanförande under en

gemensam chef, hvilket reservanterne hemtat från göromalens mängd, vara af

synnerlig vigt, då deras åsigt i detta hänseende grundat sig på en mångårig

erfarenhet om dessa göromål, hvilken komiténs pluralitet ej kunnat åberopa,

och vid sådant förhållande anser Förvaltningen sig böra i denna fråga instämma

med reservanterne, helst ingenting vunnes genom de tre kontorens förenande

under en gemensam kontorschef, om denne endast till namnet utöfvade

detta chefsskap, men af alltför öfverhopande göromål vore förhindrad att ut

-

127

öfva det i verkligheten. Förvaltningen förenar sig således med reservanterne

och stationsbefälhafvareu derom, att den föreslagna föreningen måtte inskränkas

till kammar- och sjöiniliskontoren, men anser, äfven oberoende af frågan

om alla tre kontorens sammanförande, det vara önskligt, om för dem, så väl

som kassan, kunde beredas en gemensam lokal, hvilket skulle betydligt lätta

meddelandena mellan dem inbördes samt mellan dem och kassan.

3:o. Att advokatfiskalstjensten vid Karlskrona station indrages och de

till denna befattning hörande göromål bestridas af någon dertill lämplig, juridiskt

bildad person, mot arvode.

Häremot har stationsbefälhafvaren icke gjort någon erinran, och äfven

Förvaltningen finner sig böra detta förslag biträda.

4:o. Att artilleri-inventarie- och ammunitionsförråden vid Karlskrona

station fördelas mellan inventarie- och materialförråden sålunda, att det förra

finge artilleri-inventarie-förrådet och det sednare ammunitions-förrådet tillika

med fastageförrådet, som nu omhänderhafves af ammunitionsförvaltaren. Dock

hafva komiterade trott, att så länge en betydlig mängd inventarier efter dels

redan utrangerade, dels snart utrangering underkastade fartyg finnes, hvilka

inventarier först framdeles torde kunna till materialförrådet öfverlemnas, vore

en särskild artilleriförvaltare behöflig, åtminstone till dess någondera af nuvarande

förvaltarne för inventarie- och artilleriförråden afginge, hvadan komiterade

afsett, att en af de föreslagna kammarskrifvaretjensterna skulle lemnas

otillsatt, till dess förrådens sammanförande kunde ega rum, hvarefter denna

tjenst borde tillsättas till biträde åt inventarieförvaltaren.

Trenne af komiténs ledamöter hafva ansett ett sådant sammanförande

af förråden vid Karlskrona station icke utan skada kunna ega rum, enär dels

dessa förråd icke äro hvarandra så närbelägna, att en person kunde med ordning

sköta dem båda, samt dels det måste tagas i betraktande, att ammunitionsförråden

äro belägna pa vissa holmar utanför staden och förvaltaren således

måste vara frånvarande från sitt egentliga förråd samt detta hållas stängdt

vid de tillfällen, da ammunition utlemnas eller kruttorkning egen rum, hvilken

sednare förrättning vanligen varade flera dagar å rad.

Stationsbefälhafvaren har klimat oanmärkt hvad komiterades pluralitet

i berörde hänseende yttrat; men då han biträdt det af reservanterne uppgjorda

förslag till civilpersonal vid stationen, med några undantag, hvilka icke

röra artilleriförvaltarens af dem föreslagna bibehållande, måste han således anses

hafva i denna fråga delat reservanternes åsigt.

Da reservanterne icke synas Förvaltningen hafva anfördt några väsendtliga

skäl för bibehållande af en artilleriförvaltare, helst det utlemnande af ammunition

och den kruttorkning, hvilka reservanterne ansett utgöra hinder för ammunitionsförrådets

ställande under en gemensam förvaltare med materialförrå

-

Inrtragning

af advokatfiskalstjensten

vid

Karlskrona

station.

Förändrad

fördelning of

förråden vid

Karlskrona

station.

128

Virlces- och

beklädnadsförrådens

vid Karlskrona

station

ställande

under en

förvaltare.

Upphörande

af spån målens

utdelning,

förmalning

och

förbakning

genom Kronans

försorg.

det, äro af så tillfällig beskaffenhet, att materialförvaltaren, som till sitt biträde

skulle erhålla tvänne kammarskrifvare, icke synes genom dessa bestyr

blifva i någon väsendtligare mån förhindrad från den honom åliggande tillsyn

öfver materialförrådet, finner Förvaltningen sig böra i denna fråga instämma

med komiterades pluralitet.

5:o. Att virkes- och beklädnadsförråden vid Karlskrona station sammanslås

under en förvaltare.

Denna af komitén enhälligt föreslagna och af stationsbefälhafvaren biträdda

åtgärd bär äfven Förvaltningen funnit sig böra tillstyrka, äfvensom att

stationsbefälhafvarens i Stockholm förslag om förrådens fördelande vid stationen

så, att materialförvaltaren komme att omhänderhafva material-, slitage-,

beklädnads- och virkesförråden, samt inventarieförvaltaren inventarie-, fastage-,

artilleri-, krut- och ammunitionsförråden, med fyrverkspersedlar samt minförrådet,

måtte godkännas.

6:o. Att spanmålens utdelning in natura, förmalning och förbakning

genom Kronans försorg samt i följd deraf den hufvudsakliga spanmålsmagasineringen

upphöra och brödanskaffningen hädanefter ombesörjes genom entreprenad,

samt brödet för dem, som åtnjuta natura-portion, inräknas i portionspriset.

Mot detta förslag, i hvad det rörer upphörandet af förmalningen och

brödbakningen genom Kronans försorg, hafva trenne komiténs ledamöter, under

åberopande af hvad de anfört mot pluralitetens åsigt, att den till handtverksstaten

utgående natura-spanmål borde ersättas med kontant aflöning, anmärkt,

att, utom den för flottan nyligen anlagda ångqvarn, funnes i Karlskrona ingen

sådan, utan endast några få väderqvarnar, hvilka ej kunde medhinna att förmala

all den spanmål, som för staden och flottan erfordras; att flottan väl i

Lyckeby, 3/4-dels mil från staden, egde en vattenqvarn, men hvilken vore åt

enskild man utarrenderad; att derest flottans ångqvarn och ångbageri, hvilka

för få år sedan blifvit anlagda, såsom en följd deraf, att de förra qvarn- och

bageriinrättningarna icke funnits tidsenliga och för ändamålet tillfyllestgörande,

nu jemväl skulle utarrenderas och Kronan således, för fyllande af behofven,

sätta sig i beroende af enskilda personer, blefve följden ofelbart den, att flottan

förr eller sednare komme i förlägenhet för personalens brödföda, utom det

att ekonomisk förlust vore af ett sådant företag att befara; att hvad särskildt

beträffade brödbakningens upplåtande på entreprenad, hade förslag derom förr

en gång varit väckt, men blifvit, såsom högst vådligt, afstyrkt af alla, som

deröfver sig yttrat, och äfven af Eders Kongl. Maj:t afslaget, samt slutligen,

att flottans behof af torrt bröd vid ofta skyndsamt anbefallda sjötåg skulle

blifva

129

blifva beroende af enskilda bagares vilja och förmåga att fullgöra åtagna förbindelser.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, som behandlat denna fråga i sammanhang

med komiterades pluralitets af honom afstyrkta förslag om den handtverksstaten

tillagda naturaspanmåls ersättande med kontant aflöning, har icke

ansett möjligt, att Kronan skulle kunna förse sig med sitt behof af bröd från

enskilda bagare i Karlskrona, då ofta nog ganska betydliga qvantiteter deraf

hastigt skulle kunna behöfva upphandlas samt förmalniögen af säd och tillverkningen

af torrt bröd i stora partier skulle åt enskilda personer erfordra

anläggningar af qvarn ar, bagerier och torkugnar i större skala, än platsens

dagliga konsumtion, jemte eu dylik obestämd afsättning till flottan, kunde underhålla.

Att i en så vigtig omständighet som brödfödan göra flottan beroende

af den enskilda företagsamheten i en stad af Karlskronas beskaffenhet,

syntes stationsbefälhafvaren således alltför vådligt att kunna tillstyrkas.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har åberopat ett särskildt, med anledning

af remiss från Förvaltningen på Statsk mtorets skrifvelse i ämnet, af

honom afgifvet utlåtande, deruti han biträdt den af Riksdagen yttrade åsigt om

upphörande af statsverkets magasineringsskyldighet och brödbakninggenom Kronans

försorg, hvad Stockholms station beträffade, då så väl den spaning, som erfordras

för underofficers- och handtverksstaterna, som bröd för manskapets utspisning

kunde genom upphandling på samma sätt, som andra för Kronan behöfliga

effekter, anskaffas, men ansåge sig emellertid, på de af komiterades

minoritet anförda skäl, icke böra tillstyrka upphörande af spanmålsutdelning

in natura till nämnda stater.

I likhet med reservanterne och stationsbefälhafvarne anser äfven Förvaltningen

spanmålsutdelning in natura böra fortfarande ega rum till de sjövapnets

stater, som nu deraf äro i åtnjutande, äfvensom Förvaltningen, på de

skäl, reservanterne och stationsbefälhafvaren i Karlskrona anfört, finner sig

böra afstyrka förslaget om upphörande åt förmätningen och brödbakningen genom

Kronans försorg vid Karlskrona station, hvaremot Förvaltningen med afseende

å de stora resurser, hufvudstaden i detta hänseende erbjuder, biträder

stationsbefälhafvarens i Stockholm åsigt, att den för stationens stater erforderliga

spanmål, så väl som brödet för manskapets utspisning, må anskaffas

på samma sätt som andra för Kronan behöfliga effekter.

7:o. Att aflöningsförmånernas fördelning i lön, tjenstgöringspenningar Upphörande

och inqvartering, eller i lön och spanmål in natura, hädanefter icke må ega gng-f°yOei

rum, äfvensom att sportler för sekreterarne samt den proviantmästaren och ning i lön,

proviantförvaltare å fartyg tillkommande ersättning för öfverskott upphöra. w^ennin

Trenne bland komiténs ledamöter hafva mot detta förslag anmärkt, att gar och in

.

- qvartering

*'' m m.

130

de ofvannämnda förmånerna beräknas efter olika grunder, hvadan det vore

orättvist att för deras utgående fastställa en enda grund; att alla dessa förmåners

sammanförande till en enda, eller lön, skulle i en framtid menligt inverka

på pensionsbeloppen, som då komme att beräknas äfven af inqvarteringspenningarna,

hvilket icke kunde vara lämpligt; att sekreterarnes sportler numera

vore så obetydliga, att de knappast förtjenade nämnas, samt att proviantmästarens

och proviantförvaltarnes öfverskotter utgjordes af besparade afskrifningsprocenter,

hvilka utginge efter 1812 års afskrifningsreglemente, hvari

flera förändringar voro föreslagna, men hvilket förslag ännu Yore hos vederbörande

hvilande.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har lernnat denna del af korniterades

betänkande oanmärkt; men stationsbefälhafvaren i Stockholm har ansett fördelningen

i lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering böra bibehållas, hvaremot

sportlerne för vissa tjenster borde upphöra.

För egen del anser Förvaltningen, af skäl, som här ofvan blifvit anförda,

aflöningens fördelning i lön och spanmål böra bibehållas för de sjövapnets

stater, som för närvarande äro berättigade till spanmål in natura jemte

den kontanta lönen, och hvad beträffar korniterades pluralitets förslag om upphörande

af löneförmånernas fördelning i lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering,

instämmer Förvaltningen med reservanterne. De sportler af kontraktslösen

in. m., som för närvarande tillkomma sekreterare vid sjövapnets stationer,

anser Förvaltningen böra upphöra med detsamma dessa tjensteman erhålla löneförhöjning.

Vidkommande åter frågan om upphörande af proviantmästarens och

proviantförvaltarnes öfverskotter, hvilka, enligt hvad reservanterne ock erinrat,

utgöras af besparade afskrifningsprocenter, som utgå enligt 1812 års afskrifningsreglemente,

så och då ett förslag till väsendtliga förändringar i detta reglemente,

äfven berörande frågan om dessa afskrifningsprocenters upphörande,

för närvarande beror på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, finner Förvaltningen,

under afvaktan å resultatet af denna pröfning, sig icke kunna biträda

komiténs pluralitets framställning i detta hänseende.

Indragning 8:0. Att boställen i allmänhet indragas och för Kronans räkning ut

af

bovtullen. hyras eller försäljas, samt att de, som af en eller annan anledning erhålla boställen,

derför erlägga hyresersättning, enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställd

tariff, i stället för att nu inqvarteringspenningarne indVagas.

I afseende härå hafva trenne komiténs ledamöter anmärkt, att i Karlskrona

vore inga andra officerare, än de, som dagligen tjenstgöra å varfvet,

försedda med boställen, hvilkas indragning skulle medföra betydlig olägenhet

för tjenstgöringen samt följaktligen skada för Kronan; att de vid Stockholms

station befintliga, på Skepps- och Kastellholmarna belägna boställens försäljande

eller uthyrande vore lika olämpligt, samt att, om den ersättning, som af bo

-

131

ställshafvarne skulle undfås, blefve beräknad efter inqvarteringsbeloppet, så

komme den ej att motsvara boställets värde för innehafvare^ och skedde beräkningen

efter den hyra, som möjligen kunde erhållas, så vore vinsten för

Kronan ingen.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har icke yttrat sig om denna del af

komiterades betänkande, men stationsbefälhafvaren i Stockholm har ansett den

föreslagna indragningen af boställena vara helt och hållet olämplig vid härvarande

station, der boställen för de tjensteman, hvilkas dagliga närvaro på

stället erfordras, vore snart sagd! oundgängliga för tjenstens behöriga gång,

samt, hvad den ifrågasatta försäljningen af boställen beträffade, någon sådan

af de å stationen befintliga vore overkställbar, då afyttring af sjelfva grunden,

hvarå boställena äro uppförda, ej kunde ega ruin.

Då några skäl ej blifvit af komiterades flertal anförda för ofvanberörda

förslag, men deremot både af reservanterne och af stationsbefälhafvaren i Stockholm

framhållits de väsentliga olägenheter, som deraf skulle föranledas, finner

Förvaltningen sig ej kunna tillstyrka, att något afseende derå fästes.

9:o. Att räkenskaperna föras efter det vanliga för handelsbokhålleriet

antagna system, samt att så väl medels- som persedelredogörelser icke efter

redogörelseårets slut, utan under dess lopp och successivt upprättas i två

exemplar, hvaraf det ena under årets lopp utgör kontroll å det andra, samt

efter årets slut ett qvarblifvande koncept, hvaremot det andra då genast är

färdigt att aflemnas.

Trenne komitéledamöter hafva i afseende härå yttrat, att de väl medgåfve

redovisningens uppställande efter det för handelsbokhålleriet begagnade

system, men med dervid fästadt förbehåll, att detta system dels öfverensstämde

med systemet för rikshufvudboken och dels vore sådant, att det kan användas

för statens verk, der icke sådane titlar förekomma, som i privat mans eller

enskildt bolags räkning. Att redogörelsen icke efter redogörelseårets slut, utan

under dess lopp uppgöres, öfverensstämde med reservanternes åsigt, att sammandragen

öfver intägt och utgift skola efter hand uppgöras, hvaremot reservanterne

ej kunde instämma med komiténs flertal deri, att sjelfva redogörelsen

upprättas efter hand, ty eu sådan redogörelse skulle ej kunna vara annat än

en journal. Äiven nu uppgjordes redogörelserna in duplo, nemligen i koncept

och renskrift, men af samma person, hvaremot, enligt pluralitetens förslag, det

så kallade konceptet eller rättare kontraräkningen skulle uppgöras af revisorn,

och sjelfva räkningen eller originalet af uppbördsmannen, hvilken sednare väl

borde upprätta ett koncept före renskrifningen, hvadan den föreslagna förenklingen

förutsatte tre exemplar i stället för två, hvilket blefve en tillökning i

arbetet, utan ringaste nytta. För öfrigt hafva reservanterne hänvisat till det

Förändrad

räkenskaps

form.

Förändring

i sättet för

inventariernas

förande.

Förändradt

bolcförings

sätt.

Kontroll

mot försnillningar

m. m.

utförligare yttrande, hvilket de, i sammanhang med reglementsförslaget, afgifvit

öfver pluratitetens förslag till räkenskapernas förande.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har, under åberopande af stationens

kontorschefers yttrande i ämnet, afstyrkt komiterades pluralitets förslag i berörde

hänseende; och då han för hithörande § i reglementet för styrelsen och

ekonomien vid stationen föreslagit samma lydelse, som i reservanternes förslag

till sådant reglemente förekommer, måste han äfven anses hafva biträdt deras

åsigt i denna fråga.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har i afseende å pluralitetens

inom komitén förslag till förändrad räkenskapsform yttrat, att då mot detta

förslag blifvit så väl af minoriteten, som af de i ämnet hörde kontorschefer

framställda anmärkningar af så väsendtlig art, syntes detsamma icke vara antagligt.

Då den vigtiga frågan om förändrad räkenskapsform vid sjövapnets

stationer är i komiterades betänkande endast i allmänhet antydd, men de

skiljaktiga åsigterna i detta hänseende blifvit i hithörande § af reglementsförslagen

närmare utvecklade, så väl af komiténs flertal, som af reservanterne,

samt äfven i sammanhang dermed fullständigare motiverade, så torde jemväl

Förvaltningens yttrande i denna fråga lämpligast böra afgifvas i samband med

reglementsförslagen.

10:o. Att inventarierna föras så, att de icke blifva fullskrifna lika

snart som hittills och således hädanefter mindre ofta behöfva ånyo uppläggas.

Denna detaljfråga, rörande hvilken någon erinran icke förekommer hvarken

i reservanternes eller stationsbefälhafvarnes anföranden, torde likaledes

lämpligast behandlas i samband med reglementsförslagen.

ll:o. Att de för redovisningen erforderlige handlingar, så vidt görligt

är, upprättas å tryckt blankettpapper, samt att allt attesterande och skrifveri,

der så utan olägenhet kan ega rum, borttages och ersättes med ett arbetets

och materialernes kostnad bättre än hittills motsvarande bokföringssätt.

Äfven detta förslag, mot hvilket i dess allmänlighet visserligen ingenting

synes vara att erinra, torde bäst kunna bedömas vid granskningen af dess

speciela tillämpning i reglementsförslagen.

12:o. Att hufvudsakliga kontrollen, det Kronan ingenting förlorar af

sina materialier och effekter, skall ligga i tillsynen deröfver, att intet från arbetsställena

och varfven obehörigen utföres, hvaröfver den föreslagna poliskåren

är afsedd att vaka.

Komiténs yttrande i denna del, hvaremot någon anmärkning ej förekommit,

i de handlingar, som åtföljt komiténs betänkande, anser äfven Förvaltningen

sig böra biträda.

13:0. Att besigtningen inrättas på ett enklare, om ock kostsammare

sätt genom deltagande deri af särskilt aflönade, sakkunnige personer, för

hvilka föreslås en årlig lön af 3,000 K:dr till hvardera.

Komiterades åsigt i detta hänseende har närmare blifvit utvecklad i §

172 af förslaget till reglemente för styrelsen och ekonomien vid flottans station

i Karlskrona, samt § 150 i reglementsförslaget för Stockholms station, enligt

hvilka §§ vid hvardera stationen skulle finnas en besigtningskommission, bestående,

vid Karlskrona station, af en till kommissionens chef kommenderad officer,

att föra besigtningsjournal, fördela arbetena mellan de i kommissionen anställde

officerare och besigtningsman, utfärda kallelser m. m., och såsom leda

möter, två sakkunnige, särskild! aflönade besigtningsman, hvilka af stationsbefälhafvaren

antagas på förordnande, jemte två af stationens befälhafvare qvartalsvis

kommenderade, dertill lämplige officerare, samt, vid Stockholms station,

af en sakkunnig, särskild! aflönad besigtningsman, som af stationsbefälhafvaren

antages på förordnande, att föra besigtningsjournalen, föreslå besigtningsgöromålen,

utfärda kallelser m. m., samt en af stationsbefälhafvaren qvartalsvis kommenderad,

dertill lämplig officer.

Trenne bland komiténs ledamöter hafva i afseende å detta förslag anmärkt,

att det vore nästan omöjligt att vid hvardera stationen finna en person,

som vore sakkunnig i afseende på alla de persedlar, som skola besigtigas,

hvadan de föreslagna beloppen till dessa besigtningsmäns aflönande måste

blifva utan motsvarande nytta för Kronan. I stället skulle, enligt reservanternes

reglementsförslag, besigtningsförrättningen utgöras af uppbördsmannen för

det förråd, dit den besigtigade varan komme att ingå, en af stationsbefälhafvaren

förordnad mariningeniör eller detalj-officer, eller, derest sådane icke för tillfället

vore att tillgå, någon annan sakkunnig officer, samt ett af leveranten utsedt

ombud, med rättighet för desse besigtningsman att, för upplysningars meddelande,

tillkalla handtverkare, tillhörande stationens handtverksstat eller stadens

borgerskap.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har afstyrkt detta af komiténs pluralitet

framställda förslag, enär, enligt hans tanke, äfven om tvänne personer

skulle kunna erhållas, hvilka egde kännedom om alla vid besigtningsförrättningar

å stationen förekommande varor och persedlar, de för dem föreslagna löneförmåner

icke vore tillräckligt stora att afhålla från de frestelser att genom

benägenhet för leveranterne öka sina inkomster, hvilka med dessa befattningar

skulle komma att erbjuda sig.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har, under åberopande af de skäl, reservanterne

anfört, likaledes afstyrkt ofvanberörde, af komiterades flertal framställda

förslag.

Föråndradt

sätt för besigtningars

förrättande.

134

Jemföres detta förslag med stadgandet i § 4 af Kongl. Besigtnings-förordningen

den 20 December 1825, att varor, upphandlade för flottan, skola besigtigas

af fyra besigtningsman, nemligen två af Förvaltningen af sjöärendena

eller befälhafvare på stället, der besigtningen försiggår, utsedda militärpersoner,

en magistratsledamot, om leveransen sker i stad, men å landet den, hvilken

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dertill utser, samt en af leveranten

vald person; så måste den nu gällande föreskriften om besigtningsförrättningens

sammansättning obestridligen erkännas vara mera betryggande för leveranten

än den af komitéus pluralitet föreslagna besigtningskommission, som

uteslutande skulle utgöras af personer, utsedde af stationsbefälhafvaren, hvilka

endast i det fall, att de stannade i skiljaktiga meningar, egde tillkalla en magistratsperson.

Emellertid måste, då besigtningsförrättningen eget'' att godkänna

eller kassera leveranser, utan att dess beslut får, utom i några få undantagsfall,

öfverklagas, det för leveranten vara af synnerlig vigt att dervid äfven hafva

sin rätt tillgodosedd, och en förändring i denna förrättnings sammansättning

så, att den komme att utgöras uteslutande af personer, förordnade af stations

befälhafvare!), skulle således sannolikt framkalla farhågor, som komme att betydligt

försvåra och fördyra leveranserna för sjöförsvarets behof. Beträdande

åter det skäl för komiterades framställning, som kunde hemtas från svårigheten

att hos besigtningsförrättningar, så organiserade, som nu gällande förordning

föreskrifver, finna erforderlig sakkunskap, så kan man icke heller hos de

två aflönade besigtningsmännen, som skulle antagas vid Karlskrona station, och

ännu mindre hos den ende vid Stockholms, förutsätta en så vidsträckt sakkännedom,

att den skulle omfatta den mängd olikartade varor, som för sjövapnets

behof upphandlas, utan sannolikt skulle fortfarande vid flera tillfällen den

utväg få anlitas, som i § 7 af nu gällande besigtnings förordning är medgifven

besigtningsmännen, att, när så erfordras, begagna biträde af Kronans handtverkare

och sakkunnige män bland borgerskap^. Den hufvudsakliga fördelen

af den föreslagna förändringen vore således, att ett sådant biträde mindre ofta

behöfde anlitas; men denna fördel synes ej uppväga den ökade besigtningskostnaden,

i förening med den af stationsbefälhafvaren i Karlskrona antydda

olägenhet, som kan antagas uppstå derigenom, att då de ordinarie besigtningsmännens

beslut sannolikt i de flesta fall blefve afgörande för hela förrättningens,

de äfven i samma mån måste blifva mera utsatta för försök från leveranternes

sida att inverka på deras öfvertygelse. Vid nu anförda förhållanden anser

Förvaltningen sig icke kunna tillstyrka bifall till komiterades förslag i nu

ifrågavarande hänseende, men erkänner tillika, att äfven det nuvarande besigtningssättet

icke synes tillfredsställande, då Kronans rätt göres alltför mycket

beroende af ofta ombytta officerares omdöme, hos hvilka man ej kan förvänta

den omfattande sakkunskap, som härvid erfordras. Det af reservanterne före

-

slagna sätt för besigtningsförrättningarnes ordnande synes visserligen innebära

någon förbättring i det nuvarande, men dervid möta åtskilliga svårigheter, synnerligast

med hänseende till möjligheten för uppbördsmännen vid de större förråden

att med erforderlig noggrannhet kunna deltaga i de mångfaldiga besigt—

ningarna å varor, ingående till dessa förråd, i betraktande hvaraf Förvaltningen

finner sig icke heller kunna tillstyrka antagandet af detta förslag, utan

anser det nuvarande tills vidare böra bibehållas, helst förevarande fråga icke

står i något oskiljaktigt samband med stationernas ekonomiska förvaltning i

öfrigt samt dessutom, då nuvarande besigtningsförordning är gemensam för

landt- och sjöförsvaret, äfven synes böra gemensamt behandlas af dithörande

embetsverk.

14:o Att stationsbefälhafvarens, styrmanschefens, kansliets och räkenskapskontorets

embetslokaler vid Karlskrona station sammanföras i en byggnad

inom varfvet, med sådan belägenhet, att den underlättar kommunikationen för

göromåler* så inom som utom varfvet.

Ett sådant sammanförande af embetslokalerne vore visserligen önskvärdt,

särdeles om inom varfvet i Karlskrona redan finnes någon byggnad, som

kunde för det angifna ändamålet inredas, hvilket stationsbefälhafvaren bäst torde

vara i tillfälle att upplysa. Skulle åter en ny byggnad behöfva af ifrågavarande

anledning uppföras, så synes kostnaden derför i väsendtlig mån komma

att inverka på bedömandet, huruvida den föreslagna åtgärden må tillstyrkas

eller icke.

Med tillämpning af de angifna grunderna har komiténs flertal ansett

sig kunna föreslå en betydlig minskning i stationernas civilpersonal, för hvilken

de uppgjort förslag till aflöningsstater, upptagande för Karlskrona station

en årlig summa af 54,900 R:dr och för Stockholms af 32,300 R:dr, eller tillsammans

87,200 R:dr, hvilken summa, jern förd med nu för civilpersonalen vid

den förra stationen utgående 71,000 R:dr och vid den sednare 27,450, eller tillhopa

98,450 Rall’, utvisar en årlig besparing af 11,250 R:dr, hvarvid dock bör

anmärkas, att samtelige kontorscheferne vid båda stationerna förklarat det icke

vara möjligt att med en så reducerad personal kunna bestrida civilgöromålen

vid stationerna, synnerligast derest det af komiténs pluralitet föreslagna redogörelsesätt

skulle anbefallas till iakttagande.

Trenne bland komiténs ledamöter hafva icke funnit sig böra tillstyrka

en så betydlig inskränkning af ifrågavarande personal, utan upprättat särskilda

förslag till stater, slutande sig, för Karlskrona station, å 69,600 R:dr, och för

Stockholms å 29,500 R:dr eller sammanlagdt 99,100 R:dr, i följd hvaraf således

i nuvarande aflöningssumman, 98,450 R:dr, skulle erfordras en tillökning

af 650 R:dr.

Embetslvkalernas

sammanförande

vid Karlskrona

station.

Föreslagna

stater för

stationernas

civilpersonal.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förordat reservanternes förslag

till civilstat för stationen, med några jemkningar, hvarigenom aflöningssumman

skulle uppgå till 70,100 It:dr, och stationsbefälhafvaren i Stockholm har uppgjort

ett nytt förslag till civilstat för denna station, slutande sig å 33,800 R:dr

samt, med tillägg af särskilt föreslagna 300 R:dr för renskrifning, å 34,100

R:dr. Enligt stationsbefälhafvarnes förslager skulle således aflöningssumman

vid båda stationerna utgöra 104,200 R:dr och följaktligen med 5,750 R:dr öfverstiga

den nuvarande.

Bilagde tablåer utvisa närmare de särskilda förslagens enskildheter, jemföra

med nu gällande stater för båda stationernas civilpersonal.

Förvaltningen har funnit sig icke kunna tillstyrka antagande af något

bland dessa förslagen Det af komiténs pluralitet uppgjorda förutsätter, hvad

Karlskrona station beträffar, eu förening af alla de tre dervarande kontoren,

hvilken förening Förvaltningen af skäl, som här ofvan blifvit anförda, ansett sig

böra afstyrka, men deremot, lika med reservanterne och stationsbefälhafvaren,

föreslå kammar- och sjömiliskontorens förenande, med hänseende hvartill således

äfven aflöningsstaten kan modifieras. Jemväl i öfrigt synes pluralitetens

förslag icke lemna tillräcklig borgen för att ärendena skola kunna med erforderlig

ordning och skyndsamhet handläggas. Det förslag åter, som rörer Stockholms

station, innefattar åtskilliga löneförhöjningar, hvarigenom nuvarande statens

slutsumma blifvit icke obetydligt öfverskriden och hvartill skäliga anledningar

ej synas förefinnas. Både reservanternes och stationsbefälhafvarnes förslager

innefatta likaledes en förhöjning på det hela i nuvarande aflöningssumman,

hvilket Förvaltningen anser så mycket mindre lämpligt, som en förenklad

redogörelseform, hvilken varit ett bland de ändamål, man genom ifrågavarande

komités tillsättande sökt vinna, i förening med en betydlig minskning, hvilken,

sedan nu gällande aflöningsstater fastställdes, dels redan inträda dels är att

emotse så väl i stationernas personal i allmänhet, som i materielen, onekligen

påkallar äfven en minskning i redogörelsekostnaderna.

Ur denna synpunkt hafva bilagde förslager till civilstater blifvit uppgjorda,

af hvilka det för Karlskrona station slutar sig å en summa af 62,000

R:dr och således utvisar eu årlig besparing af 9,000 R:dr, jemte en minskning

från 49 till 33 i antalet af ordinarie tjensteman och betjente, samt i det för

Stockholms station, för hvars civilpersonal stationsbefälhafvaren vid flera tillfällen

yrkat löneförhöjning, tillgång härtill blifvit genom treune tjensters indragning

beredd utan öfverskridande af nuvarande aflöningssumman.

För Karlskrona stations civilpersonal hafva i allmänhet de af stationsbefälhafvaren

föreslagna aflöningsbeloppen blifvit i det nya förslaget upptagna,

utom att det för registrator!! och kanslisten hos varfschefen blifvit, af skäl som

här

Tillhör sid. 136.

Civilstat vid Kongl, Flottans station i Karlskrona.

Den nu gällande staten.

Komiterades pluralitets förslag.

Reservanternes förslag.

Station sbeiälhafvarens förslag.

1 Öfverkommissarie............

4,501

_

1 Kammarråd ..............

5,00f

—

1 Öfverintendent..........

4,500

1 Öfverkommissarie...........

4,500

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.

2,50(

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.

3,600

—

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.

'' 2,800

—

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren .

2,800

—

1 D:o hos varfschefen......

2,500

—

1 Kanslist hos varfschefen........

1,200

—

1 Auditör.................

2,000

1 Auditör.................

2,500

_

1 Auditör..........

2,500

—

1 Auditör...............

2,500

—

1 Advokatfiskal..............

2,001

1 Advokatfiskal ..............

1,000

För advokatfiskalsgöromålen (arvode) . .

800

—

För advokatfiskalsgöromålen (arvode) . .

800

—

1 Registrator och kanslist vid stations-

befälhafvarens kansli ........

1,501

1 Registrator...............

1,600

1 Registrator hos stationsbefälhafvaren .

1,600

—

1 Registrator hos stationsbefälhafvaren .

1,600

—

1 Kanslist hos kommendanten, biträdande

vid auditörsgöromålen ........

1,000

—

1 Kanslist.................

1,000

1 Vice auditör och kanslist ....

800

—

1 Vice auditör och kanslist.......

800

—

2 Kanslister ä 800 R:dr.........

1,000

—

1 Kanslist hos stationsbefälhafvaren . .

800

—

För renskrifning i stationsbefälhafvarens

kansli...............

500

_.

1 Väbel..................

500

—

1 Väbel........ .....

600

—

1 Väbel . . .........

600

—

1 Väbel...............

600

_

1 Kamererare...............

5,000

1 Kamererare..............

3,600

—

1 Intendent i kammarkontoret . . .

3,3( )0

—

1 Kamererare..........

3,300

__

1 Sjömiliskommissarie..........

3,000

—

I Varfskommissarie............

3,000

—

1 D:o i varfskontoret.......

3,300

—

1 Varfskommissarie...........

3,300

_

1 Kassör..................

2,500

—

1 Kassör..................

3,000

—

1 Kassör..............

3,000

—

1 Kassör..........

3,000

1 Kammarförvandt............

2,000

-

1 Kammarförvandt............

3,000

—

1 Kammarförvandt i kammarkontoret. .

2,500

—

1 Kammarförvandt i kammarkonforet. .

2,500

—

2 D:o ...........

4,000

—

1 D:o i varfskontoret. . . .

2,500

—

1 D:o i varfskontoret . . .

2,500

_

1 Förvaltare................

2,000

—

1 Materialförvaltare.......

2,400

—

1 Materialförvaltare........

2,200

—

1 Materialförvaltare......

2,200

_

2 D:o ................

4,000

—

1 Inventarieförvaltare..........

2,400

—

1 Inventarie- och 1 artilleriförvaltare å

1 Inventarie- och 1 artilleriförvaltare å

2,200 R:dr...........

4,400

—

2,200 R:dr........

4,400

_

1 Revisor . . . •.............

1,800

—

1 Revisor.................

2,400

—

1 Revisor i kammarkontoret.....

2,200

—

1 Revisor i kammarkontoret.......

2,200

__

1 D:o .................

1,800

—

1 D:o i varfskontoret.....

2.200

—

1 D:o i varfskontoret........

2,200

_

1 Regementsskrifvare...........

1,800

—

1 Regementsskrifvare...........

2,400

—

1 Regementsskrifvare för båtsmän, skepps-

1 Regementsskrifvare för båtsmän m. ii.

2,200

—

gossar m. m...........

2,200

—

1 D:o ...........

1,800

—

1 D:o ...........

2,400

—-

1 D:o för marinregementet, matroskåren

1 D:o för marinregementet, matroser

och handtverksstaten........

2,200

—

m. fl. . . .

2,200

_

1 Bokhållare...............

1,200

—

1 Bokhållare...............

2,400

—

1 Kassakontrollör............

2,200

—

1 Kassakontrollör.......

2,200

_

1 D:o . ...........'' .

1,200

....

1 D:o ..............

2,400

1 Expeditionsbokhållare i varfskontoret.

1,600

—

1 Expeditionsbokhållare i varfskontoret.

1,600

1 Inspektor ................

1,200

—

1 Förvaltare för sjukhusförrådet ....

2,000

—

1 Sjukhusförrådsförvaltare........

2,000

—

1 Sjukhusförrådsförvaltare.....

2,000

2 D:o ................

2,400

—

1 Dito för virkes- och beldädnadsförråden

2,000

—

1 Virkes- och beklädnadsförvaltare . . .

2,200

—

1 Virkes- och beklädnadsförvaltare . . .

2,200

1 Proviantmästare...........-

1,000

_

1 Proviantförvaltare............

2,000

1 Proviantmästare

i nm

1,000

11,200

34 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....

11.200

—

3 Kammarskrifvare ä 1,000 R:dr, 4 d:o

14 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....

11,200

14 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....

å 800 R:dr..............

6,200

—

2 Vaktmästare ä 400 R:dr........

800

—

1 Vaktmästare för Kansliet.......

500

—

1 Vaktmästare vid kansliet.......

500

—

1 Vaktmästare vid stationsbefis kansli .

500

3 Kammardrängar å 300 R:dr......

900

--

1 D:o för räkenskapskontoret .

500

—

2 D:o vid kammar- och varfskontoren å

3 D:o hos varfschefen, i kammar- och

400 R:dr...............

800

—

varfskontoren å 400 R:dr......

1,200

i Dito hos öfverkommissarien, arvode

301

-

Till skrifvarehjelp i kammarkontoret . ■

500

—

Till skrifvarehjelp i kammarkontoret .

500

För tillfälligt skrifvarebiträde åt 4 tjen-

Lönetillökning till de 8 äldste kammar-

Lönetillökning till de 6 äldste kammar-

stemän å 500 R:dr.........

2,000

skrifvarne och kanslisterne å 400 R:dr

3,200

skrifvarne och kanslisterne% 400 R:dr

2,400

_

Summa R:mt|

71,00(j|

-1

Summa Kant

54,9001

—

Summa R:mt.

69,600|

-1

Summa R:mt |

70,100

Tillhör sid. 136.

Civilstat vid K o n g 1. Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm,

Nu gällande stat.

1 Kamererare..........

1 Sekreterare och Auditör . . .

1 Kanslist, tillika biträdande vid

auditörsgöromålen.......

1 Kanslist............

1 Väbel..............

1 Kassör.............

1 Kammarförvandt.......

1 Förvaltare...........

2 d:o å 2,000 Rdr ... .

1 Revisor . ...........

1 Regementsskrifvare......

1 Bokhållare............

1 Kammarskrifvare . ......

4 d:o å 8,00 Rdr

1 Vaktmästare..........

1 Kammardräng.........

3.000

2,500

1.000

800

500

2,000

2.000

2,000

4,000

1,800

1,800

1,200

800

3,200

400

300

Till en Kammarskrifvare vid dag j

liga utgiftsboken, arvode . . . I 150

Summa R.dr

27,450)-

Komiterades pluralitets förslag.

1 Kamererare.......

1 Sekreterare och Auditör

1 Kanslist.........

4.000

3,500

1.000

1 Väbel...............j 600

1 Kassör...........; . . . 3,000

1 Kammarförvandt.........j 3,000

1 Förvaltare vid material- och vir j

kesförråden............I 2,500

1 d:o för inventarie-, beklädnads- j

och minförråden......... 2,500

1. Revisor.............. 2,400

1 Regementsskrifvare ........ 2,500

1 Bokhållare............ 2,500

1 Kammarskrifvare......... 1,200

3 d:o å 900 R:dr. . . 2,700

1 Vaktmästare............ 600

Reservanternes förslag.

Stationsbefälkafvarens förslag.

1 Öfver-Intendent........! 4,50(

1 Sekreterare

1 Kanslist . .

i 2 8; k

.....: ->J

.....I Bni

500

Arvode för auditörsgöromålen

1 Väbel ............ | 500

1 Kassör.............j 2.500

1 Kammarförvandt . ......; 2,500

1 Inventarie-förvaltare

1 Material förvaltare .

1 Revisor......

1 Regementsskrifvare

1 Kammarskrifvare.......

4 d:o ä 800 . . . .

1 Vaktmästare 500 R:dr, 1 d:o 400

Arvode för advokatfiskalsgöro

målen.

............

Lönetillökning åt de 3 äldste kam

marskrifvare och kanslister

ä 400 R:dr..........

Summa R:mt) 32,20o|—|

Summa R:mt

2,200

2,200

2,200

2,200

800

3,200

900

500

1.200

29,500

1 Öfverkommissarie........

1 Sekreterare........ .

1 Kanslist .......... •

Arvode för auditörsgöromålen .

Dito för väbilbefattningen . .

1 Kassör.............

1 Kammarförvandt.......

1 Förvaltare för material in.

uppbörder...........

1 d:o för inventarier in. fl. upp

börder............

1 Revisor..........

1 Regementsskrifvare . - . . .

1 Bokhållare.........

2 Kammarskrifvare, ä 1,200 Ridt

2 d:o ä 1,000 Rall

1 Vaktmästare 600 R:dr, 1 d.o 500

Arvode för Advokatfiskalsgöromålen

Till gratifikationer åt extra ordinarie

tjensteman . ........

4.5<''(

3.5; (

1.2!

l,t ■< i

5< :>

2,5( K

,B< i

2.5* it

2.50(

2,50(

2.50C

2,00c

2,400

2,000

1,100

300

300

Summa R:mt

34,lOoj—

T illhör sid. 136.

Förslag till civilstat vid Karlskrona station.

Riksmynt.

1 Öfverkommissarie......................

4,500

1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren...........

2,800

—

^Registrator hos dito ...........

1,500

—

För renskrifning i stationsbefälhafvarens kansli......

500

—

1 Registrator och Kanslist hos varfschefen......• • •

1,500

—

För renskrifning i varfschefens kansli............

500

—

1 Auditör............................

2,000

—

Till renskrifvarebiträde åt kommendanten..........

400

—

För advokatflskals-göromålen, arvode.............

800

—

1 Väbel........................... • ■

600

-—

1 Kamererare i kammar- Och sjömiliskontoret........

3,300

—

1 Kammarförvandt i dito ........

2,400

—

1 Revisor i dito ........

2,200

—

1 Kassa-kontrollör.......................

1,600

—

1 Regementsskrifvare.....................

2,400

—

Till renskrifvarebiträde åt regementsskrifvaren.......

500

—

1 Sjuklius-förrådsförvaltare..................

2,000

— i

1 Beklädnads- och Virkesförvaltare.............

2,000

j

1 Proviantmästare.......................

1,000

—

1 Kassör............................

3,000

j

1 Varfskoinmissarie......................

3,300

—

1 Kammarförvandt i varfskontoret..............

2,400

—-

1 Revisor i difo ..............

2,200

— ;

1 Expeditionsbokhållare i dito ..............

1,6(0

— s

1 Materialförvaltare......................

2,200

—

1 Inventarieförvaltare....................''

2,200

— :

1 8 Kammarskrifvare, å 800 R:dr hvardera..........

6,400

—

För Kammarskrifvare tjenstgöring och till skrifvarehjelp i

kontoren .........................

4,500

— I

j 1 Vaktmästare i stationsbefälhafvarens kansli........

500

3 dito hos varfschefen, i kammar- och varukonto-

reu1 ä 400 R:dr .....................

1,200

Summa Runt

62,000

—

I

Tillhör sid. 136.

Förslag till civilstat vid Stockholms station.

Riksinyn

t.

1 Sekreterare..........................

2,800

—

För auditörsgöromålens bestridande, arvode. ........

500

—

1 Kanslist hos varfschefen, tillika biträdande i stationsbe-

fälhafvarens kansli...................

1,000

—

900

—

1 Väbel ....................

500

_

1 Kamererare.........................

3,500

1 Kassör............................

2,400

1 Kammarförvandt.......................

2,400

—

1 Inventarieförvaltare.....................

2,200

—

1 Materialförvaltare......................

2,200

—

1 "Revisor ........................

2.200

—

1 Regementsskrifvare . . . :.................

2,200

—

4 Kammarskrifvare, å 900 R:dr ...............

3,600

—

Till eu af dem, som förestår dagliga utgiftsboken, arvode

150

—

500

—

1 dito .........................

400

1 -

Summa Runt R:dr

27,450

137

här ofvan äro anförda, ökadt från 1,200 till 1,500 R:dr, eller samma belopp, som

registrator hos stationsbefälhafvaren nuvarande aflöning, hvari Förvaltningen

icke ansett någon förhöjning böra föreslås, då någon tillökning i denna tjenstemans

åligganden ej blifvit ifrågasatt; att ett belopp af 500 R:dr för renskrifning i varfschefens

kansli blifvit, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan i fråga om detta kansli

är vordet yttradt, i aflöningsstaten uppfördt; att, med hänseende till den betydliga

minskning i auditörens tjenstegöromål, som komme att föranledas af marinregementets

och flera båtsmanskompaniers öfverflyttande till landtförsvaret, i enlighet

med hvad Eders Kong!. Maj:t under innevarande riksdag föreslagit, någon löneförhöjning

för bemälde tjensteman ej blifvit i förslaget upptagen; att, af

samma anledning, någon serskild tjensteman ej för framtiden synes behöflig

för biträde vid auditörsgöromålen och såsom kanslist bos kommendanten, för

hvilket sednare ändamål ett belopp af 400 R:dr blifvit till renskrifningsbiträde

uppfördt; att, då för ingen af de öfrige tjenstemännen aflöningsförhöjning blifvit

af stationsbefälhafvaren föreslagen till högre belopp än 400 R:dr, äfven aflöningen

för kammarförvandterne icke synts Förvaltningen böra erhålla ytterligare

förhöjning än från 2,000 till 2,400 R:dr; att den kassa-kontrollör, .som

af reservanterne och af stationsbefälhafvaren blifvit föreslagen i stället för nuvarande

bokhållaren i kammarkontoret, icke skäligen synes böra tilläggas högre

förhöjning i nuvarande aflöning, än för bokhållaren i varfskontoret blifvit föreslagen,

eller från 1,200 till 1,600 R:dr; att, i följd af ofvan omförmälda öfverflyttning

till landtförsvaret af marinregementet och åtskilliga båtsmanskompanier,

den ena regementsskrifvaretjensten synts kunna indragas, hvaremot löneförhöjning

från 1,800 till 2,400 R:dr, då torde böra tilläggas den återstående,

jemte ett belopp af 500 R:dr till renskrifvare-biträde; att aflöningen för virkesoch

beklädnads-förvaltaren ej ansetts böra upptagas till högre belopp än för

sjukhusförrådsförvaltaren, samt att de ordinarie kammarskrifvarnes antal blifvit nedsatt

från 14 till 8 och i stället ett belopp af 4,500 R:dr stäldt till stationsbefälhafvarens

disposition, att användas till uppmuntran åt dem bland dessa

tjensteman, sou) deraf gjort sig mest förtjente, samt för öfrigt till ersättningåt

extra ordinarie tjenstemän för bestridd kammarskrifvaretjenst och till skrifvarehjelp

i kontoren. Då dessa befattningar kunna lättare, än de mera ansvarsfulla,

bestridas af extra ordinarie tjenstemän, synes ärendenas vederbörliga

handhafvande icke äfverityras genom denna indragning, hvarigenom den fördel

vunnes, att stationsbefälhafvaren sattes i tillfälle att i mera rättvist förhållande

kunna lämpa ersättningen efter göromålen.

Civilstaten för Stockholms station har blifvit uppgjord i närmaste öfverensstämmelse

med reservanternes förslag, utom att, då kamereraren funnits

böra bibehållas vid samma benämning och hufvudsakligen samma åligganden

18

Förvaltningens

af sjöärendena

upphörande.

som hittills, löneförhöjningen för honom upptagits från 3,000 till 3,500 R:dr, i

stället för de 4,500 R:dr, hvilka reservanterne för öfverintendenten vid stationen

föreslagit: att en kammarskrifvaretjenst funnits kunna indragas och lönen

för hvardera af de återstående höjas till 900 R:dr; att aflöningen för kassören

och för kammarförvandten upptagits till 2,400 It:dr samt att arvodet för advokatfiskals-göromålen

ansetts kunna besparas, då denna befattning skulle fortfarande

bestridas af den tjensteman som handlägger advokatfiskalsgöromålen

hos Förvaltningen af sjöärendena.

De föreslagna löneförhöjningarna anser Förvaltningen ej böra utgå förr

än i män af de tjenstemäns afgång, hvilkas befattningar föreslagits till indragning,

och följaktligen interims-stater böra för hvardera stationen årligen upprättas.

Vid besvarande af den femte bland de komitén förelagda frågor: “I hvilket

förhållande bör stationsbefälhafvaren stå till sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse

?“ och af den sjette -, “Bör någon, och i sådant fäll hvilken del af dennes

förvaltningsbestyr öfverflyttas på stationsbefälhafvaren, och hvilka förändringar

i öfverstyrelsens organisation skulle deraf föranledas?", hafva komiterade ansett

den förmedlande ställning, hvilken sjöförsvarets nuvarande ekonomiska öfverstyrelse,

Förvaltningen af sjöärendena, innehar emellan Eders Kongl. Maj:t,

såsom sjövapnets högsta styrelse, och stationsbefälhafvarne, såsom de verkställande

myndigheterna, om ock varande långt ifrån skadlig, ja i många fall icke

utan nytta, dock ingalunda medföra så stora fördelar, att derigenom uppvägas

de olägenheter, hvilka, såsom eu naturlig följd af omgången, uppkomma, oafsedt

förvaltningskostnaden, hvilken kunde icke oväsendtligt nedsättas, i händelse

ärendenas behandling förenklades, hvadan komiterade funnit Förvaltningen

af sjörendena kunna upphöra och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig

afgöranderätt varit detta embetsverk tilldelad, öfverlemnas till stationsbefälhafvarne,

samt endast i några få undantagsfall förbehållas Eders Kongl. Maj:t,

hvilka fall för öfrigt inskränkte sig till endast sådana, der Förvaltningen antingen

bort hänskjuta frågan till Eders Kongl. Maj.t eller ock för dess afgörande

inhemta nådigt bemyndigande.

Med hänseende till så väl den omständigheten, att hvardera af sjövapnets

hufvudafdelningar, ehuru i många fall, såsom artilleri, beklädnad, fartygsoch

maskinbyggnad in. in., egande med hvarandra ett nära samband, det

oaktadt måste, hvad verkställighetsåtgärder vidkommer, lyda under serskilda

chefer, som ock till den oberäkneliga fördel, hvilken kunde uppkomma deraf,

att Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, såsom högste ledaren, näst Eders Kongl.

Maj:t, af departementets angelägenheter, till sin disposition, utan all omgång,

erhölle all den sakkännedom, som det maktpåliggande embetet kräfde, hafva

komiterade ansett, att då Förvaltningen af sjöärendena upphörde kunde i dess

ställe inom Sjöförsvars-departementet inrättas byråer, inom sig egande den nu Byråer

hos Förvaltningen befintliga sakkännedom, hvilka, i likhet med hvad nu genom /örsmrsdeFörvaltningen

egde rum, kunde sammanhålla den inom de olika afdelningar partementet.

sig utvecklande verksamheten, utan att dock, trädande gällande grundlag för

nära, på annat sätt ingripa i denna verksamhet, än genom att meddela upplysningar

för ärendenas föredragning inför Eders Kongl. Maj:t. Till vinnande

af detta mål hafva komiterade föreslagit inrättande af en militärbyrå, en ingeniörbyrå

samt eu ekonomisk och räkenskapsbyrå. Beträffande åter lots- och

sjökarteverken, hafva komiterade trott åt chefen för lotsverket, under hvilket

räddningsväsendet ansetts kunna lyda, böra uppdragas enahanda befattning i

afseende å verkställighetsåtgärder, som nu tillhör stationsbefälhafvarne i afseende

å dem underlydande institutioner, hvaraf följden måste blifva, att denne

chefs verksamhet erhölle eu motsvarande sjelfständighet öfverflyttad från det

upphörda förvaltningsverket. Sjökarteverket åter hafva komiterade föreslagit

att lyda under lotsdirektören, men tillika funnit många skäl tala för dess förening

med skärgårdsartilleriet, enär kontorets belägenhet i Stockholm, dess jemförelsevis

ringa omfattning samt den omständigheten, att de personer, som

sysselsättas med sjökartläggning, tillhöra skärgårdsartilleriet, talade ovädersägli"t

för lämpligheten af eu närmare anslutning mellan sjökartekontoret och

skärgårdsartilleriet, hvadan komiterade velat antyda, att äfven på detta sätt sjökarteverkets

ställning skulle kunna ordnas; dock borde, i hvilketdera fallet som

helst, chefen för sjökarteverket i tekniskt hänseende lyda omedelbart under

Eders Kongl. Maj:t. Dessa båda verk hafva komiterade funnit sig icke kunna

föreslå att inrättas såsom byråer under Sjöförsvarsdepartementet, emedan i sådant

fall byråcheferne, i likhet med cheferne för de öfriga byråerne, icke skulle

ega beslutanderätt, utan denna antingen komma att tillhöra Eders Kongl.

Maj:t, som då skulle öfverhopas med behandlingen af en mängd underordnade

frågor, eller ock serskildt uppdragas åt föredraganden för sjöförsvarsärenden,

hvilket icke vore förenligt med bestämmelserna i nu gällande grundlagar. Lotsoch

sjökarteverkens räkenskapsväsende skulle öfvertagas af Sjöförsvarsdepartementets

ekonomiska byrå, med någon tillökning i dess personal utöfver hvad

som vore behöfligt i dess egenskap af departementsbyrå.

I fråga om de föreslagne byråernes verksamhet och sammansättning

hafva komiterade gjort följande framställningar: .

Do. Byrån för militärärenden, hvars chef skulle vara en utaf Eders

Kongl. Maj:t förordnad officer utaf flottan eller skärgårdsartilleriet, skulle hafva ärenden.

140

Byrån för

ingeniör

ärenclen.

Byrån för

ekonomiska

och räkenskapsärenden.

att handlägga frågor rörande armering och tackling af flottans eller skärgårdsartilleriets

fartyg, bestyckning a sjöfästningarna samt uppgörande af ritningar

och förslag i dessa ämnen; fartygens utrustning i allt hvad som icke rörde

det ekonomiska; sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition; utarbetande

eller förändring af militär-reglementen samt föreskrifter rörande militärtjensten

till sjös och sjöaflöningen; militärundervisningsverken för sjövapnet, deras ordnande

och verksamhet, samt slutligen granskning af inkommande berättelser

om utförda sjöexpeditioner. I byrån skulle förvaras fastställda ritningar och

modeller, äfvensom qvartalsförslag och berättelser rörande ämnen, som tillhöra

byrån. Till byråchefens biträde skulle, på hans förslag, af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

kommenderas en officer af flottan eller skärgårdsartilleriet.

2.0. Byrån för ingeniör ärenden, med öfverdirektören vid mariningeniörstaten

till chef, skulle handlägga frågor rörande ny— ooh ombyggnad samt reparation

af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader, kajer,

blom, dockor, verkstäder, jemte dertill hörande maskinerier och vigtigare in—

rättniugar af mekanisk natur, äfvensom ritningar, förslag och tekniska föreskrifter

i dessa ämnen; frågor rörande utsyning och fällning af ekar eller storverksträd

för sjöförsvarets behof, samt slutligen, granskning af inkommande berättelser

öfver verkställda nybyggnader. I denna byrå skulle föras anteckningar

öfver nybyggnad åt fartyg och större reparationer å sådana; öfver tiden,

då fartyg slopas, förolyckas eller på annat sätt afgå; öfver hvarje befintligt

faitygs egenskaper, samt öfver sjöförsvaret tillhörande mekaniska inrättningar,

hus och byggnader. I byrån skulle för ötrigt förvaras fastställda ritningar och

modeller, äfvensom qvartals- och årsförslag, rörande de ämnen, som tillhöra

byrån. Öfverdirektören skulle ega, till biträde vid förefallande göromål, inom

byrån i mån af behof använda en eller tvänne utaf de å mariningeniörstatens

aflöningsstat uppförde ritare.

3:o. Byrån för ekonomiska och räkenskapsärenden, hvars chef skulle utnämnas

af Eders Kongl. Maj:t uppå underdånigt förslag af Chefen för Sjötörsvars-departeméntet,

skulle hafva att handlägga frågor rörande redovisningen

för Femte Hufvudtitelns inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, äfvensom

frågor rörande båtsmanshållet, aflöning^- och pensionsväsendet vid sjövapnet

samt uppgörandet årligen af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga

förrådsbehållningarna vid stationerna. I denna byrå skulle förvaras månadsqvartals-

och årsrapporter öfver medelsställningen äfvensom vederbörande statsreqvisitionsförslag.

Dessutom skulle bokföringen och redovisningen af Sjöförsvarsdepartementets

aflönings- och expens-medelsanslag, försäljningsmedlen för

sjökartor samt anslagen till lots-, båk-, fyrings-, lifräddnings- och sjökarteväsendet

tillhöra denna byrå, hvari, för dessa detaljer och till chefens biträde

i öfrigt, skulle anställas en bokhållare, en revisor, en kassör och en kammar

-

141

skrifvare, bland hvilka bokhållaren och revisorn skulle utnämnas af Eders

Kongl. Maj:t samt kammarskrifvaren af Chefen för Sjöförsvars-departementet,

uppå förslag af byråchefen. Kassaväsendet hade komiterade helst önskat kunna

till Statskontoret öfverflyttas; men då sådant, för att lända till väsendtlig nytta,

måste omfatta administrationen i dess helhet och icke ske blott i ett enstaka

fall, samt en slik anordning skulle förutsatt omorganisation äfven af ett verk,

som läge utom gränsen för komiterades uppdrag, hafva komiterade funnit sig

böra föreslå kassörsbefattningens bibehållande samt att kassören skulle förordnas

tills vidare och afskedas af Chefen för Sjöförsvars-departementet, efter

förslag af byråchefen.

Vaktbetjent, gemensam för samteliga byråerna, skulle antagas och afskedas

af chefen för räkenskapsbyrån.

I öfrigt skulle, i afseende på tjänsters tillsättande och afskeds meddelande,

lända till efterrättelse de för Sjöförsvars departementet gällande bestämmelser.

Samtelig^ byråcheferne skulle hafva till åliggande att antingen hvar för

sig eller gemensamt, efter ämnets föranledande, afgifva yttrande uti och till

föredragning bereda de ärenden, hvarom de utaf Chefen för Sjöförsvars-departementet

erhölle uppdrag, med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart

infordra för detta ändamål erforderliga upplysningar. De två förstnämnda

byråernas chefer skulle uppgöra förslag till sådana kommenderingar och resor

till lands och sjös, in- eller utrikes, som afse tekniska eller vetenskapliga ändamål

eller undersökningar, hvarjemte de inom den 1 April hvarje år skulle

till Chefen för Sjöförsvars-departementet afgifva berättelse om främmande länders

upptäckter och framsteg i de till hvardera byråchefens handläggning hörande

tekniska ämnen. Chefen för räkenskapsbyrån skulle sammanfatta de

årliga statsreqvisitionsförslagen, upprätta redogörelser, uppgöra årligen underdåniga

förslag till medelkurs för sjöexpeditioner, utöfva tillsyn å bokföringen

och, i förening med bokhållaren, föra kassakontrollen rörande de medel,

hvarför redovisningen ålåge byrån, upprätta hufvudbok, åtföljd af verifikationer,

för samteliga till Femte Hufvudtiteln hörande anslag och fonder, samt öfver

dessa till riksdagens revisorer afgifva summarisk redogörelse.

Vid Sjöförsvars-departementet borde för öfrigt bildas ett bibliothek ge- Biblioth

nom sammanföring af nu befintliga boksamlingar vid Departementets kommandoexpedition

samt hos Förvaltningen af sjöärendena, konstruktions-, lots- och

sjökartekontoren, hvilket bibliothek skulle underhållas och utvidgas i mån af

behof och tillgång på departementets expensanslag. Såsom bibliothekarie skulle

af Chefen för Sjöförsvars-departementet kommenderas en officer af sjövapnet,

hvilken borde hålla inventarium öfver bibliotheket.

Nya räkenskap

sformulär.

Beservanternes

förslag

till ny öfverstyrelse.

I samtliga byråerne skulle iöras diarier öfver inkomna och afgångna

skrifvelser oeh för arbetssättet inom de särskilda byråerne, äfvensom inom

bibliotheket, samt angående sättet för utlåning och begagnande af böcker och

skrifter skulle serskilda instruktioner af Chefen för Sjöförsvars-departementet

fastställas.

De förslag till räkenskapsformulär för Förvaltningen af sjöärendena och

sjövapnets stationer, Indika af en särskild komité för granskning af förslag till

sådana formulär för de förvaltande verken blifvit till komitén för uppgörande

af förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska och medelsförvaltning öfverlemnade,

har sistnämnda komité föreslagit till antagande.

Trenne bland komiténs ledamöter, ehuru instämmande under vissa vilkor

i pluralitetens förslag om Förvaltningens af sjöärendena upphörande och

inrättande i dess ställe af en militär-, en ingeniör- och en räkenskapsbyrå,

hafva dock förklarat sig icke kunna dela denna pluralitets åsigter i afseende

på lotsverkets, sjökartekontorets och ekonomiska kontorets styrelse och åligganden,

utan hafva, efter en öfversigt af sjövapnets styrelseverk i äldre och

nyare tider samt de förändringar i denna styrelse, som tid efter annan blifvit

ifrågasatta, framställt ett förslag till inrättande af eu blott ekonomisk styrelse,

med frånskiljande af allt hvad som icke är af ekonomisk natur. Det militära

och tekniska, som nu tillhör Förvaltningen, skulle behandlas i serskilda, under

Chefen för Sjöförsvars-departementet direkte lydande kontor, afdelningar eller

byråer, och de militära ärenden, som icke tillhöra kommandoexpeditionens handläggning,

skulle från stationerna ingå direkte till Departementschefen samt öfverlemnas

till beredning af det kontor, till hvilket de hörde. Under Departementschefens

inseende skulle således finnas ett militärkontor, som hade att behandla

frågor om vapen, tackling, rustning m. in.; ett ingeniörkontor, som skulle

handlägga frågor om fartygscerter, ångmaskiner, fartygs- och husbyggnad in. m.;

ett lotskontor för alla ärenden, som röra lots- och fyringsväsendet, samt ett

sjökartekontoy\ med verksamhet i allt hvad som rör sjömätningar och sjökarteverket.

Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål ansvarade

inför Chefen för Sjöförsvars-departementet. Dessutom skulle den ekonomiska

delen af sjöförsvarsförvaltningen handläggas af ett serskildt kontor,

kalladt- generalintendents-kontoref samt ett för alla kontoren gemensamt marinbibliothek

tillvägabringas, antingen under en dertill serskildt kommenderad persons

tillsyn eller i sammanhang med något af kontoren. Om de boksamlingar

143

i sjövetenskapliga ämnen, hvilka Förvaltningen samt konstruktions-, lots- och

sjökartekontoren hvar för sig ega, blefve sammanförda till ett enda bibliothek,

skulle samlingen blifva fullständigare, mera känd och mera tillgänglig för dem,

som behöfde begagna någon del deraf, samt äfven i ekonomiskt hänseende åtskilliga.

fördelar vinnas. De göromål, som skulle åligga de serskilda kontoren,

äro närmare bestämda i det förslag till instruktion för desamma, hvilket af

reservanterne blifvit uppgjordt, äfvensom de för samteliga kontorens personal

föreslagit en aflöningsstat, slutande sig å en summa af 30,500 R:dr, hvilken, då

göromålen för generalintendents-kontoret och vaktbetjeningen till mer än hälften

komme att bestå af sådana, som egentligen tillhörde lots- och fyringsväsendet,

reservanterne ansett böra med 16,250 R:dr utgå af sjövapnets anslag

och med 14,250 R:dr af lotsverkets.

Pluralitetens förslag, att till räkenskapsbyråns åligganden skulle höra

behandlingen af frågor, tillhörande båtsmanshållet och pensionsväsendet, samt

uppgörande af förslag i alfabetisk ordning öfver de bufvudsakliga förrådsbehållningarna

vid stationerna, hafva reservanterne afstyrka enär frågan om båtsmanshållet

enligt sin natur tillhörde stationerna, der den speciela kontrollen

öfver manskapet hålles; frågor om pensionsväsendet aldrig kunde komma att

tillhöra annan myndighet än direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan, samt

förteckningarne öfver förrådsbehållningarna uppgjordes vid stationerna och icke

kunde upprättas i räkenskapsbyrån, som om dem icke hade annan kännedom

än från stationerna kunde vinnas. Äfven hafva reservanterne, i olikhet med

pluraliteten, ansett Eders Kongl. Maj:t icke böra besväras med tillsättande af

revisorn och bokhållaren i räkenskapsbyrån, men fortfarande böra förordna

kassören, samt kammarskrifvaren böra antagas af kontoret.

Hvad åter hufvudboken beträffade, hafva reservanterne ansett det nu Nytt. förslag

gällande formuläret derför, så vidt det rörer stationerna, egentligen ej vara an- m h^md~

nat, än eu på titlar omskrifven kassaräkning, med tillägg af en eller annan

obetydlig fordran eller skuld, som under årets lopp ej kunnat afliqvideras, hvadan

reservanterne uppgjort nytt förslag till hufvudbok för Femte Hufvudtiteln,

erinrande dervid, att, enligt deras tanke, icke mer än en hufvudbok borde finnas

för hela hufvudtiteln, då en hufvudbok för hvardera stationen vore öfverflödig.

Denna Femte Hufvudtitelns hufvudbok borde uppgöras af intendenten i

general intendentskontoret, på grund af stationernas kassaräkningar och afgifvande

liqvider, hvarigenom betydlig tidsvinst skulle uppstå, emedan generalintendentskontoret

ej behöfde afvakta de förut vid stationerna upprättade hufvudböcker,

utan genast efter de granskade kassaräkningarnes insändande vore

i tillfälle att påbörja hufvudbokens uppgörande.

144

Öfverste von

Feilitzens

reservation.

En komitéledamot, öfversten m. m. R. von Feilitzen, har icke delat pluralitetens

åsigt, att det för närvarande vore lämpligt att indraga Förvaltningen

af sjöärendena eller att någon fördel skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk

mot byråer under Chefen för Sjöförsvars-departementet samt förflytta

den afgöranderätt, som i tekniska och ekonomiska frågor nu tillkommer Förvaltningen,

dels till Eders Kongl Maj:t och dels till stationsbefälhafvarne, jemte

det lotsverket skulle göras till ett sjelfständigt embetsverk. Sjöförsvars-departementet

förestodes nu af en person, som icke förut tillhört sjövapnet och derföre

kunde förutsättas vara främmande för en stor del af sjövapnets detaljer,

hvilket förhållande måhända i ännu högre grad skulle komma att ega rum framdeles,

i fall, till följd, af materielens förminskning, landt- och sjöförsvaret komme

att ställas under eu och samma Departementschef, hvilken, genom sin dubbla

befattning, erhölle mindre tid att sätta sig in i sjövapnets många olikartade

och egendomliga detaljer. Den nuvarande representationsformen med årliga

riksdagar kunde jemväl möjligen komma att alstra mera rörlighet i åsigter, med

åtföljande täta ministerombyten och med ombyte af minister möjligen äfven ombyte

af expeditionschef. Under sådana förhållanden syntes det betänkligt att

taga bort en ansvarig ekonomisk styrelse, som vid behandlingen af så väl tekniska

som ekonomiska frågor kunde bevara en väl behöflig kontinuitet och hvars

utredning af sådana ärenden^som skola i statsrådet behandlas, tvifvelsutan vore

af nytta icke allenast för den föredragande, utan äfven för statsrådets öfriga

ledamöter. Med Förvaltningens utbyte mot byråer afsåge man att tillvägabringa

större skyndsamhet i ärendenas afgörande, genom borttagande af den mellaninstans,

hvilken Förvaltningen nu utgör; att undanrödja de band, som i vissa

fall anses för närvarande utan egentlig nödvändighet inskränka station sbefäl - hafvarnes myndighet, samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna. Reservanten

föreställde sig dock, att det åsyftade ändamålet skulle bättre vinnas derigenom,

att alla sådana frågor, som icke kunna af Förvaltningen afgöras och

som, enligt stationsbefälhafvarnes bepröfvande, icke heller der erfordrade särskild

utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkte till Eders Kongl.

Maj:t, då det ankomme på Departementschefen, om han funne nödigt, att före

målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke samt att lemna Förvaltningen

del af beslutet, der sådant vore behöfligt för redovisningen eller för sammanhanget

med öfriga frågor under detta embetsverks behandling; att Förvalt

ningen, med frångående af de nu brukliga, häfdvunna formerna vid uppsättning

af skrifvelse!'', finge åvägabringa all den förenkling, som finnes kunna ske,

utan att rubba den reda och det sammanhang, ärendenas vigt fordrar; att stationsbefälhafvarne,

i allt hvad som rörer den speciella förvaltningen och hushållningen

vid stationerna, gjordes n era oberoende, samt att de finge, på sätt

komitén

145

komitén äfven föreslagit, tillsätta tjenster derstädes, livilka nu tillsättas af Förvaltningen,

bevilja afsked och tjenstledighet samt verkställa upphandlingar. Genom

Förvaltningens bibehållande, med dessa förändringar, skulle följande väsendtliga,

fördelar vinnas, livilka icke i lika hög grad kunde ernås genom inrättandet

af särskilda byråer, nemligen: att ärendena blefve mera fullständigt

utredda, då fleres förenade erfarenhet kunde tagas i anspråk; att en kollektiv

sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle lemna båda statsmakterna

en säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig användning af de till sjöförsvaret

anvisade medel, samt att ombyte af personer inom styrelsen kunde

ske utan menligt inflytande på den konseqvens i ärendenas behandling, förutom

hvilken alltid kunde befaras misshushållning, oreda och stundom äfven

orättvisa. Hvad åter beträffade den besparing, man genom Förvaltningens indragning

ville åstadkomma, så befarade reservanten, att komiténs förhoppningar

icke kunde realiseras på det sätt komitén föreslagit. Måhända kunde antalet

af Förvaltningens nuvarande tjensteman minskas, i fall en del göromål

förflyttades från Förvaltningen till stationsbefälhafvarne samt derjemte de antydda

förenklingarne i expeditionssättet egde rum; men deremot vore det tvifvelaktigt,

om någon minskning i den sammanräknade personalen kunde blifva

en följd af utbytet mot skilda byråer, jemte lotsverkets förvandling till särskilt

embetsverk.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har, i fråga om den föreslagna in- Stationsbedragningen

af Förvaltningen af sjöärendena och dess ersättande medelst byråer ^{3™*

eller kontor under Sjöförsvars-departementet, yttrat, att då chefskapet för detta

departement för närvarande innehafves af ett statsråd, som icke tillhört någondera

af sjövapnets båda afdelningar, och detta förhållande möjligen allt framgent

kunde komma att fortfara, måste det, med anledning häraf, vara särdeles vigtigt,

att alla frågor af teknisk natur blifva mångsidigt betraktade och fullständigt

utredda, innan de till Departementschefen inkomma; men, åtminstone hvad

militärkontoret anginge, syntes den utredning, de till detta kontor hörande frågor

skulle få, icke kunna blifva så fullständig, som den kunde blifva under nu

gällande former för dessa frågors behandling. Det vore nemligen knappast antagligt,

att en officer, utvald, vare sig från flottan eller skärgårdsartilleriet, kunde

besitta den mångsidiga praktiska och theoretiska yrkesbildning, som oundgängligen

fordras för att icke blott bedöma alla flottan och skärgårdsartilleriet rö

19

-

146

rande armerings-, tacklings- och bestyckningsfrågor, samt frågor rörande fartygens

utrustning, sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition, militär- och

aflöningsreglementen, föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och militärundervisningen

in. in., utan ock i alla dessa detaljer uppgöra eller granska ritningar

och förslag. Ett sådant antagande stode jemväl i strid mot de grunder,

som af förre Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, grefve von Plåten, blifvit

framlagda samt af Eders Kongl Maj:t gillade, vid ordnandet af sjöförsvarets personal,

och hvari visats nödvändigheten af “att hvarje vapen finge sina egna

män, hvilka med odelad uppmärksamhet och nit samt med bästa krafter oafbrutet

arbetade för vapnets framgång i detsammas särskilda och naturliga riktning.

Utan en dylik fördelning af arbetet vore det numera icke möjligt att åt

något yrke gifva eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning.“

Vore dessa grunder riktiga, hvad de skilda vapnens praktiska tjensteförhållanlanden

anginge, måste de vara ännu mera tillämpliga å de personer inom vapnen,

hvilkas åligganden vore att i de särskilda tekniska delarna deraf uppgöra

förslag och ritningar eller granska och gifva utlåtanden öfver dylika. Skulle

Förvaltningen upphöra, borde således 2:ne militärbyråer komma i stället, en för

hvartdera vapnet, men uppå dessa och i öfrigt de af reservanten, öfverste von

Feilitzen, anförda skäl, ansåge jemväl stationsbefälhafvaren, att Förvaltningens

indragning icke för närvarande vore lämplig eller medförde någon nytta, utan

tvärtom vore skadlig. Att från Förvaltningen skilja en del af de ärenden, som

nu der behandlas, samt att förenkla formerna för der förekommande måls behandling,

kunde ske utan att institutionens grundprincip, den kollegiala behandlingen

af frågorna, bortkastas. Fn sådan behandling vore särdeles lämplig

just för de frågor, som röra sjökrigsmaterielen, der den ena detaljen så griper

in i den andra, att ingendera kan eller får ensidigt betraktas. Hvad frågans

financiela del beträffade, ansåge stationsbefälhafvaren, i likhet med hvad

jemväl nyssbemälde reservant anfört, att Förvaltningens indragning och inrättandet

i dess ställe af tillräckligt antal byråer, för att ärendena må kunna behörigen

handhafvas, icke komme att medföra någon verklig besparing för staten,

hvilket antagande stationsbefälhafvaren utvecklat medelst en i hans utlåtande

införd beräkning, utvisande, att hela besparingen för statsverket i följd

af en dylik förändring skulle utgöra 950 R:dr, hvarvid dock icke tagits i beräkning

den ökade kostnad, som uppstode derigenom, att åtskillige tjensteman

måste försättas på indragningsstat, hvilken kostnad antagligen komme att betydligt

öfverstiga denna minskning i lönestaten. Hvad särskilt anginge den af

reservanterne föreslagna fördelning af generalintendents-kontorets tjenstemäns

löner på anslagen för sjövapnet och för lotsverket, så vore en sådan fördelning

så mycket olämpligare, som lotsverket då skulle få aflöna en och en half

sekreterare, revisor och kanslist.

147

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har, i afseende å organisationen

af sjövapnets ekonomiska öfverstyrelse, instämt i förslaget om upphörande af

Förvaltningen af sjöärendena samt om inrättande i stället af byråer eller kontor

under Sjöförsvarsdepartementet, men beträffande dessa kontors antal och

verksamhet delat de trenne reservanternes åsigt, enär, om ock skäl kunde förefinnas

för sjökartekontorets ställande under stationsbefälhafvaren för skärgårdsartilleriet

och då i likställighet med varfsdepartementena, syntes likväl

olägenheterna af en sådan anordning vara öfvervägande. Rörande det föreslagna

ingeniörkontoret har stationsbefälhafvaren erinrat, att, i konseqvens med

grundsatsen om mariningeniörernes beordrande till tjenstgöring i allmänhet omedelbart

af öfverdirektören, borde sådant iakttagas äfven i afseende å sjökommenderingar,

i stället att, såsom reservanternes förslag till instruktion innehåller,

öfverdirektören skulle hos stationsbefälhafvaren föreslå ingeniör till sjökommendering.

Beträffande kontorens sammansättning, ansåge stationsbefälhafvaren,

i betraktande af den mångfald utaf göromål, som skulle tillhöra militärkontoret,

samt den olika riktning, hvari de särskilda delarne af sjövapnet efter

hand utvecklas, det vara oeftergiflig!, så väl för ärendenas obehindrade gång,

som för bibehållande af öfvertygelsen derom, att båda kårernas angelägenheter

omhänderhafvas med tillräcklig sakkännedom, att militärkontoret erhölle tvänne

afdelningar, den ena för flottans och den andra för skärgårdsartilleriets ären

den, med hvar sin chef, hvilket måste blifva nödvändigare i samma mån man

aflägsnade sig från tidpunkten af vapnets delning samt i följd deraf yrkesbildningen,

som dittills varit gemensam för samtlige inedlemmarne af båda kårer

na, framdeles måste, i anseende till den olika materielen och fältet för hvarderas

verksamhet, blifva väsendtligen olika, hvarföre man ock då icke mera

kunde hos en officer af ena vapnet förutsätta samma kännedom om det an

dras angelägenheter och behof, som om sitt eget vapens.

Vid granskning af hvad sålunda blifvit yttradt för och emot Förvaltningens

af sjöärendena bibehållande såsom sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse,

finner man att i principielt hänseende tre olika åsigter härvid blifvit uttalade,

nemligen:

l:o den, som omfattats af trenne komité-ledamöter, hvilka i denna fråga Hufmåsakansetts

utgöra komiténs pluralitet, och som yrkat, att intet sjelfständigt och ^deu-e

fristående öfverstyrelseverk för sjöförsvarets ärenden borde finnas, utan endast organisabyråer

inom Sjöförsvars-departementet, hvilkas chefer egde att meddela Depar- twnsf^''sla

-

148

JBåäa statsmakternas

uttryckta

åsigter i

fråga om de

förvaltande

verkens organisation.

tementschefen erforderliga upplysningar för ärendenas föredragning hos Eders

Kongl. Maj:t;

2:o den, soin blifvit framställd af tvenne andra komité-ledamöter och