SOU 1873:4

OM

HVIT liETSSOCKi: IM5 ESK A TT \ I \ « E \

TYSKA TULLFÖRENINGEN, FRANKRIKE OCH RELGIEN

AF

JOHAN LANG.

(BERÄTTELSE, AFGIFVEN TILL KGL. MAJVTS OCH RIKETS COMMERCE-COLLE&IUM

DEN 25 FEBR, 1871.)

LUND 1873,

HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI,

N

Innehållsförteckning.

Första afdelningen.

sid.

Fabrikscontrollen inom de särskilda länderna 1—89.

Controlltörfarandet vid hvitbetssockerfabrikerna inom Tyska Tullföreningen.

............................................................................................. 3_18.

Fabriksinventariet .................................................. ....... 3

Fabrikationsanmälan................................................................................ 4,

Controllpersonalen ........ 4

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken.......................... 5.

Yågen och öfriga till uppvägningen hörande redskap...................__ 6.

Uppsyninsmännens tjensteåligganden ............................................. 7.

Öfverkontrollörens tjensteåligganden.................................................. 9.

Tullbevillningsafgiftens erläggande........................................................ 10.

”Fixirte Rubenzuckerfabriken”..................................._ ___ __ 10.

Accessorisk Controll ....................................... 11.

a) Fabriksinventariet................................ 11.

b) Råmaterial-förteckningen ......... 44

c) Fabriksböckerna ................................................................................ 42.

Öfversigt af controllen i dess helhet ................................................................................ 42.

Ansvarsbestämmelser...................................................................................... 46.

Controllförfarandet vid fabriker, som afverka torkade betor.......................... 16.

lontrollförfarandet vid de franska hvitbetssockerfabrikerna....................19—58.

Fabriksinventariet................................. 19.

Fabrikationsanmälan........................ 20.

Controllpersonalen .......... 20.

Arbetsfördelningen mellan den sedentära controllpersonalen.............................. 21.

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken.................... 22.

Densimetern.................................................... 22.

Typerna................................................................................................................................................. 23.

IV

sid.

Inventeringen vid campagnens början................................................................................ 24.

Normen för evalvering af socker och melass.................................................................24.

Défécations-controllen .................................................................................................................... 25.

Krystallisations-controllen .............................................................. 26.

Försändning af socker från fabriken................................................................................... 30.

”Portatif general".............................................................................................................................. 32.

Krystallisationskontot ........................._........................................................................................ 33.

”Pertes matérielles” ........................................................................................................... 34.

Magasinskontot för socker i pulfverform...................................................................... 35.

Torkrumskontot ................................................................................................................................. 36.

Magasinskontot för raffineradt socker............................................................................... 37.

Hufvudkontot..........................................................................i........................................................... 37.

”Inventaires généraux”................................................................................................................... 41.

Öfveruppsyningsmannens tjensteåligganden............................................................... 45.

Controllörens tjensteåligganden.............................................................................................. 49.

Inspectörens tjensteåligganden.................................................................................................. 50.

Directörens verksamhet i afseende på sockercontrollen........................................ 52.

Skatteuppbörden.......................................................................................................................... 53.

Sockertransporten inom landet............................................................................................ 55.

Öfverblick af controllen i dess helhet ............................................................................... 55.

Ansvarsbestämmelser....................................................................................................................... 58.

Controllförfarandet vid de Belgiska hvitbetssoekerfabrikerna .................59—88.

Fabriksinventariet .......................................................................................................................... 59.

Fabrikationsanmälan ................................................................................................... 61.

Uppmätning af kärlens rymd......................... 61.

Vilkoren för erhållande af tillståndsbevis................................................................ 64.

Nedläggandet af en fabrik........................................................................................................... 64.

Controllpersonalen........................................_.................................................................................. 65.

Arbetsordningen för controllpersonalen............................................................................... 66.

Den för uppsyningsmännen bestämda lokalen inom fabriken........................... 67.

Apparater för saftbestämningen.......................................................................................... 67.

Controllörens preliminära åtgärder...................................................................................... 69.

Uppsyningsmännens tjensteåligganden................................................................................ 69.

a) Défécations-controllen....................................................................................._............. 69.

”Pertes matérielles”.................................................................. 72.

b) öfver varandet af fabrikationen i öfrigt........................................................... 74.

Öfveruppsyningsmannens tjensteåligganden...................................................................... 76.

Controllörens och undercontrollörens tjensteåligganden........................................ 78.

Direktörens verksamhet................................................................................................................ 79.

Skatteuppbörden.......................... 80.

Öfversigt af controllen i dess helhet..............:................................................................. 83.

Ansvarsbestämmelser.......................................................... 87.

Andra afdelningen.

v

De olika beskattningssystemens grunder och deras inflytande

pä sockerindustriens utveckling.........................................................................89-

Beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen........................................91

Systemets grunder...................................................................................................._...................

Historik .................................................................................................................................................

Sockertillverkningsstatistiken ..................................................................................................

Systemets inflytande på hvitbetsodlingen..............................,...........................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden..................................................................

Det Belgiska beskattningssystemet...........................................................................111

Systemets allmänna karakter...................................................................................................

Systemets grunder .......................................................................................................................

Historik..................................................................................................................................................

Systemets inflytande på betodlingen................................................................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden

Det Franska beskattningssystemet................................................................................123

Systemets allmänna karakter............................................................................................

Systemets grunder ......................................................................................................................

Historik.................................................................................................................................................

Systemets inflytande på betodlingen..............................................................................

Systemets inflytande på fabrikationsmetoden.............................................................

Tredje afdelningen.

Jemförande sammanställning af de olika systemens fördelar

och olägenheter.............................................................................................................. 139

Adeqvat beskattning.......................................................................................................................

Trygghet mot underslef................................................................................................................

Olägenheter för fabrikanterne ..........................................................................................

Enkelhet och billighet i tillämpningen................................................................................

Bilagor

157

N:r 1 Notirbuch...................................................

N:r %. H-unkelruben-Verwiegungsregister

-138.

—110.

91.

92.

95.

99.

104.

—122.

111.

111.

119.

120.

121.

—138.

123.

123.

131.

137.

137.

155.

141.

146.

147.

152.

259.

159.

165.

vr

sid.

N:r 3. Notiz-Register iiber der Stilistand der Reiben......................................... 167.

N:r 4. Revisionsbuch ................................................................................................................ 169.

N:r 5. Registre des défécations............................................................................................. 171.

N:r 6. Relevé des défécations................. .............................................._...................... 175.

N:r 7. Registre de mise en cristallisation des sirops etc................................... 177.

N:r 8. Registre de déclarations pour indiquer certaines operations.............. 179.

N:r 9. Carnet portatif ......... 183.

N:r 10. Portatif pour 1’exercise des fabriques de sucre............................... 189.

I. Compte général de la fabrication................................................................... 191.

II. Compte dec sucres imparfaits, sirops et mélasses.................................. 215.

III. a. Compte de magasin pour les sucres achevés en poudre.................... 229.

b. Compte de mise å 1’étuve des sucres raffinés ........................................ 238.

c. Compte de magasin de sucres raffinés............................................................ 240.

N:r 11. Registre, renseignant le temps consacré au service.................. 243.

N:r 12. Registre des bullétins de défécation.................................................... 247.

N:r 13. Portatif des prises en charge....................................................................... 253.

N:r 14. Registre des resultats journaliers................................................................ 257.

Obs. Af de bilagor, som tillhöra berättelsen, bar blott ett fåtal blifvit här vidfogadt,

nämligen endast sådana, som ansetts oundgängligen nödvändiga för att förklara

de vigtigaste delarne af räkenskapsföringen vid fabrikscontrollen inom de olika

beskattningssystemen. Och äfven de register, som sålunda upptagits, hafva ej

kunnat anföras i sin helhet, enär detta skulle hafva föranledt en allt för stor

vidlyftighet, utan har åt desamma måst gifvas en mer eller mindre schematisk

form, — något som i all synnerhet gäller om dem, hvilka tillhöra det Franska

systemet. Då emedlertid äfven öfriga bilagor i berättelsen åberopas och de här vidfogade

schematiska registren ej kunnat inrymma alla de detaljer, som i redogörelsen

med afseende på dem anföras, så har öfverallt hänvisning lemnats till de

fullständiga bilagor, som åtföljde berättelsen — i citaterna betecknade med *

— och hvilka i Kgl. Finans-Departementet äro tillgängliga för dem, som möjligen

önska taga närmare kännedom om desamma.

FORSTA AFDELNINGEN.

FABRIKSCONTROLLEN

INOM

DE SÄRSKILDA LÄNDERNA.

.Uil.! OJ>. a

-

Controllförfarandet vid Hvitbetssockerfabrikerna inom

Tyska Tullföreningen.

Hvarje fabrikscontroll, åtminstone när den är närmare bunden vid någon af F abriksinventa

tillverkningens väsentliga operationer, måste, för att kunna blifva fullt verksam) riet

i de flesta fall uppställa vissa fordringar på en bestämd anordning af de apparater

eller redskap, hvarmed den ifrågavarande operationen utföres, och i[ alla händelser

på en sådan inredning af fabriken, att icke genom denna controllens utöfvande

hindras eller försvåras. En fullständig kännedom om hvarje särskild fabrik

i de väsentliga detaljerna af dess anordning blir följaktligen ett nära nog

oundgängligt vilkor för all fabrikscontroll, och det tyska beskattningssystemet fordrar

derföre, att för hvarje ny hvitbetssockerfabrik, som anlägges, densammas

egare skall till uppbördsmyndigheten i det distrikt, hvarest fabriken är belägen, in - lemna noggrann och detaljerad beskrifning jemte planritning öfver fabriksbygnadens

lokaler och inredning, förteckning på alla maskiner och redskap, som inom

fabriken finnas, med angifvande af pannornas rymd etc. Riktigheten af de gjorda

uppgifterna pröfvas af distriktets öfvercontrollör, hvarvid likväl ej någon mätning

af de anmälda pannornas kubikinnehåll eger rum, för såvidt ej de angifna rymderna

ögonskenligen äro oriktiga. De särskilda apparaterna förses med nummer

och å kärlen tecknas derjemte det angifna eller uppmätta kubikinnehållet.

Åf den sålunda granskade beskrifningen öfver fabriken upprättas tvenne exemplar,

af hvilka det ena lemnas i de vid fabriken anställda uppsyningsmännens händer

och tjeuar dem till ledning vid öfvervakandet af att ingen omflyttning eller förändring

sker utom i laga ordning; det andra förblir på uppbördskontoret,

som för hvarje fabrik på grund häraf upprättar ett inventarium *), hvari, så länge

fabriken består, hvarje förändring i maskiner och apparater, hvarje utbyte af

äldre eller förbrukade kärl och redskap mot nya sådana antecknas, i det att fa

-

) Jfr. »Bil. A. 6. p. 9. fi.

4

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

brikanten vid strängt vite är förbjuden att vidtaga några slags förändringar med

afseende på de i förteckningen upptagna utensilierna eller anskaffa nya af dithörande

art, med mindre än att en anmälan 2) derom, bestyrkt af en uppsyningsman

i fabriken, inlemnas till uppbördskontoret. Att för öfrigt hvarje vidtagen

förändring äfven antecknas i det inventarium, som förvaras af uppsyningsmännen,

torde knappast vara nödigt att nämna.

Jemte det att fabriksinventarierna, såsom ofvanföre blifvit framhållet, kunna

sägas utgöra ett väsentligt vilkor för fabrikernas verksamma öfvervakande, hafva

de för kontrollen ännu en annan betydelse, i det att de uppgifter, som desamma

lemna, kunna utgöra hjelpmedel till upptäckande af försnillning och underslef.

Deras betydelse i denna riktning få vi emellertid tillfälle att längre fram närmare

angifva vid redogörelsen för den accessoriska controllen.

Fabrikation»- Det tyska beskattningssystemet grundar sig, såsom bekant är, på utrönan

det

af de till fabrikationen använda betornas vigt, och controllen är sålunda bunden

vid sjelfva afverkningen! af råmaterialet. Då nu i regeln denna afverkning

endast fortgår 3 å 4 månader af året, så är naturligen det egentliga, permanenta

öfvervakandet af fabrikerna inskränkt till denna tid och upphör i och dermed,

att betafverkningen slutar. Det är fördenskull nödigt, att coutrollstyrelsen

för hvarje campagne (afverkningsperiod) får sig meddeladt, när betafverkningen

vid de särskilda fabrikerna skall taga siu början, för att kunna i rätt tid anordna

den nödiga controllpersonalen vid hvar och en af dem. Lagen ålägger derföre

hvarje fabrikant att minst 14 dagar, förr än han anser sig kunna sätta sin fabrik

i verksamhet för campagnen, göra skriftlig anmälan hos vederbörande uppbördsmyndighet

med angifvande af bestämd dag, då betafverkningen är ämnad att begynna,

och på samma gång uppgifva, hvilka regelmessiga afbrott i fabrikationens

gång, som komma att ega rum. Hvarje sådan anmälan antecknas af uppbördsmyndigheten

i ett register 3), hvilket omfattar alla sockerfabrikerna inom distriktet, och

till fabrikanten utfärdas på grund af densamma vederbörligt tillståndsbevis.

Controllpersonalen* Vid hvarje fabrik, som arbetar continuerligt, d. v. s. dag och natt4) — och

inga andra torde numera finnas inom Tullföreningen —, äro trenne uppsyningsmän

anställda, hvilka omvexla vid controllen. Den ordning, hvari de aflösa hvarandra,

bestämmes vid hvarje campagne’s början af vederbörande öfvercontrollör, och är

arbetsfördelningen vanligen sådan, att dygnet, som räknas från kl. 6 f. m., är

afdeladt i 3 vakter ("Schichten”), näml. från 6 f. m. till 12 m., från 12 m. till 6 e. m.

2J Jfr. *Bil. A. G. p. 15 och 16.

s) Formulär såväl till detta register som till fabrikantens anmälan ses i *Bil. A. 6. p.

17 och 19.

4J Lagen stadgar, att under Sön- och Helgedagar ingen uppvägning af betor får ega rum

från kl. 6 f. m. till kl. 6 e. m.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

o

och från 6 e. m. till 6 f. m. Den person (A), som tjenstgjort under f. m.

det ena dygnet, har nattjensten det nästföljande, den (B), som haft e. m.-tjenstgöringen

det ena, har f. m.-tjensten det andra och den (C), som haft nattjenst det

ena, har e. m.-tjenst det andra, efter följande schema:

Vakt.

l:a dygnet.

2:a dygnet.

3:e dygnet.

4:e dygnet.

6 £ m.—12 m.

A.

B.

C.

A.

12 m.—6 e. m.

B.

C.

A.

B.

6 e. m.''—6 f. m.

C.

A.

B.

C.

Dessa uppsyningsman utgöras nästan uteslutande, åtminstone inom Preussen, af

uttjenadt underbefäl vid arméen; och betraktas dessa platser såsom ett slags befordran

för dem, som under sin tjenstetid gjort sig kända för ordning och pålitlighet.

Flera lönegrader finnas, beroende hufvudsakligen på tjensteålder, men

i medeltal kan den fasta aflöningen sättas till 310 Thaler, hvartill komma 5 Sgr.

pr dag under campagnen.

Närmast högre embetsman vid sockercontrollen äro öfvercontrollörerne.

Hvarje sådan har sitt distrikt, omfattande ett större eller mindre antal fabriker,

ända till 10 eller deröfver, allt efter som dessa ligga närmare eller mera aflägset

från hvarandra. Det-, åligger öfvercontrollören att revidera hvarje fabrik inom

sitt distrikt minst 6 gånger i månaden och att åtminstone en gång under samma

tid qvarstanna på hvarje ställe i 6 timmar för att kunna mera i detalj pröfva, huru

controllen af de underlydande skötes. Aflöningen är 700—900 Th. för året jemte

* ett anslag för betäckande af resekostnader, varierande efter distriktets storlek.

Ofrige embetsmän, hvilka ega befattning med sockercontrollen, såsom uppbördscommissarier

m. fl., tillhöra ej uteslutande denna utan accis- och tullstaten

i allmänhet, under hvilken för öfrigt äfven öfvercoutrollörerne och uppsyningsmännen

sortera.

Omedelbart i närheten af rifmaskinen, eller den apparat, som företräder dess nen för uppSyställe,

befinner sig den för uppsyningsmännen afsedda lokalen. Kummet är af myc- ”ingsdm“™™ ,be

ket ringa dimensioner — 100 Q-fots golfyta ungefär —, bildadt genom en afplank- inom fabriken,

ning af fabriksrummet och lemnar nödtorfteligen plats för de i lagen föreskrifna

möblerna: ett skrifbord med låda, som kan läsas, ett par stolar och en kamin.

För att sätta controllanten i stånd att, äfven under det han gör sina anteckningar,

kunna öfvervaka såväl arbetarne vid rifmaskinerna som dem, hvilka i dessas

närhet äro sysselsatte med rensningen af betorna, är öfre delen af den vägg i

rummet, som vetter åt denna led och vid hvilken skrifbordet har sin plats, försedd

med glasfönster.

6

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

vågen och ofriga Utanför detta fönster befinner sig den våg, som tjenar till bestämmande af be

tiii

uppvagnmgen tornas vigt. Man betieriar sig numera öfverallt för detta ändamål af hängande de

hörande

apparater. 0 jo

cimalvågar — ”Römische Decitnal-Balkeriwageir är den vanliga benämningen —,

sedan de till en början använda likarmiga vågarne visat sig vara svårhandterliga

och taga stort rum i anspråk, och de derefter antagna vanliga decimalvågarne

(”Briickemvagen11) befunnits å ena sidan lätt råka i olag och å den andra fordra

mycken noggrannhet för att ej gifva oriktigt utslag. Constructionen af en dylik

våg, sådan den användes inom fabrikerna, är ytterst enkel. Vid ändan af den

längre vågarmen befinner sig vågskålen för placerandet af vigten, vid den kortare

äro fastade tvenne fritt rörliga tvåarmade hängslen med inåt böjda hakformiga

ändar. Tungan är riktad uppåt, utvisande jemnvigtsläget på samma sätt

som på en vanlig likarmig våg. Arreteringen sker medelst en från en fast fotställning

uppåtlöpande tandad stång, hvilken sättes i rörelse medelst en vef och

vid sin öfre ända är klufven i tvenne skänklar, hvilka vid arreteringen gaffelformigt

omfatta vågbalken. De rörliga hängslena med sina likformigt inåt

böjda ändar, hvilka befinna sig vid vågbalkens kortare ända, äro bestämda att

uppbära de behållare, hvari betorna vägas. Dessa behållare utgöras numera i de

flesta fabriker och i alla, som jag hade tillfälle att besöka, af parallelipipediska

jernlådor, hvilkas botten bildas af smala jerntenar med ungefär 1—2 tums mellanrum

och de fyra sidorna af jernplåt. Å långsidorna är öfverkanten utviken och

förstärkt. Under denna gripa de mot hvarandra vända hakarne, i det att vågens

ställning vid fullständig arretering är så afpassad, att de nämde hakarne

med lätthet kunna föras under den utvikna kanten, der de qvarhållas genom sin

egen tyngd, enär behållarens bredd är något större än afstånclet dem emellan,

då de hänga fritt. Dimensionerna på dessa behållare vexla visserligen inom olika

fabriker — de vanliga måtten äro 3 1/3 fot i längd, 2 fot i bredd och 2 fot i höjd —,

men likväl inom ganska trånga gränser, enär å ena sidan lagen stadgar, att de

ej få rymma mindre än 5 Ctnr betor, och å den andra en arbetare bör kunna

med lätthet förflytta dem med deras innehåll från tvättmaskinen till vågen och

derifrån till rifmaskinen eller skärapparaten. För att möjliggöra en sådan förflyttning

äro behållarne försedda med trenne par små jernhjul, det ena paret, af

något större diameter, vid behållarens midt, de tvenne andra mindre paren vid

hvar sin ända af densamma. Alla behållarne uti en fabrik måste vara försedda

med hvar sitt ordningsnummer, som i hvit oljefärg är tecknadt på deras sidor,

och dessutom har hvar och en af dem på ena långsidan en liten pånitad jernbleckslåda

af ungefärligen 4 tums bredd, 5—-6 tums höjd och 1 tums vidd, sluten

med lås och nyckel, hvilken sistnämde är i uppsyningsmännens förvar. Denna

lilla låda är afsedd att upptaga smärre jern- eller blystycken, hvarmed de särskilda

behållarnes thara bringas till full inbördes likhet, hvarigenom en väsentlig

förenkling i bokföring och beräkning åstadkommes. För samma ändamål är äf

-

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen. 7

ven den åtgärden vidtagen, att alltid samma qvantitet betor för hvarje gång väges,

så att motvigten, vanligen ett enda lod, ständigt står qvar på vågskålen,

hvarigenom man vinner väsentligt i tid och derjemte i säkerhet mot ofrivilliga

misstag från uppsyningsmännens sida och mot underslef från arbetarnes genom

ombyte eller tillfogande af smärre vigtstycken, hvarföre man också sökt helt och

hållet undvika dessa sistnämda på vågskålen genom att inrätta denna så, att den

i sig innefattar motvigten till den tomma lådan, något som ganska lätt och fullständigt

låter sig åvägabringas genom de nyss omnämda förvaringsrummen å behållarnes

sidor för tharaus jemnande.

Uppsyningsmännens första göromål, för hvarje gång han aflöser sin företrädare i

vaktgöringen, är att öfvertyga sig, att vågen är riktig, samt att pröfva behållarnes

thara, och att så skett samt resultatet af pröfningen är han skyldig att anteckna

i den annotationsbok J), som hvarje uppsyningsman månatligen från öfverstyrelsen

utbekommer. Med sjelfva uppvägandet af betorna, som derefter börjar, tar han

ingen vidare befattning än att, sedan behållaren i närheten af tvättmaskinen blifvit

fylld med de rensade och från de mindre sockerhaltiga partierna befriade betorna

och af en arbetare framrullad till vågen och inklämd mellan hakarne, han efterser

behållarens nummer, löser arreteringen och tillser att, i händelse jemvigt ej

eger rum, arbetaren borttager eller tillägger ett nödigt antal betor. Derefter arreteras

vågen, behållaren forslas till rifmasldnen och uppsyningsmannen antecknar

i sin ”Notirbuch” timme och minut för väguingen samt behållarens nummer.

Betornas nettovigt har han ej af nöden att annotera, fastän detta vanligen

sker, enär denna för hvarje fabrik är bestämd vid campagnens början och

derföre jemte de fastställda aflösningstiderria finnes antecknad af öfvercontrollören

på frånsidan af första bladet af hvarje uppsyningsman Notirbuch. Så mycket

större uppmärksamhet är han deremot skyldig att fästa vid behållarnes nummer,

emedan ordningsföljden emellan dessa vid uppvägningen ej får brytas, utan att

giltiga skäl dertill finnas, och, om detta skett, är han pligtig att pröfva och anteckna

orsaken. Afsigten med detta stadgande är att dymedelst försvåra möjligheten

af underslef genom framforslande af betor direkt från tvättmaskinen

till rifmaskinerna utan att hafva passerat vågen, hvarföre emellertid, äfven med

strängt fasthållande af behållarnes ordningsföljd, fordras, att controllanten oaflåtligt

har sin uppmärksamhet riktad på arbetarne å båda de nämda ställena, synnerligast

i sådana äldre fabriker, i hvilka vågens plats ej kunnat väljas så, att behållarne

ovilkorligen måste passera densamma. I sammanhang härmed torde

böra nämnas, att det ej är tillåtet att tömma de -vägda betorna vid rifmaskinerna,

utan skola de inmatas i dessa direkt ur behållarne, hvarföre uppvägningen fortgår

endast i den mån rifmaskinerna arbeta. Har en uppsyningsman slutat sin vakt,

Uppsyningsmannens

tjensteåligganden.

>) Se Bil. N:r 1 jemf. »Bil. A. 2.

8

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

så tillhör det honom, att, innan han lemnar fabriken, hopsummera antalet behållare

och qvantiteten betor, som blifvit uppvägd under hans vakt, och anteckna

dessa summor i annotationsbokens andra afdelning med angifvande af pagina i den

första, hvarest detalj anteckningarna finnas, hvarvid det åligger den i tjenst trädande

controllanten att efterse, att denna summering är riktig. På samma gång öfverför

den afgående dessa samma summor uti det "Verwiegungsregister”*), som tillhör

hvarje fabrik, bifogande en hänvisning till sammanställningen i annotationsbokens

2:a afdelning, hvarvid genom bokstäfverna A,. B, C betecknas de olika uppsyningsmännens

annotationsböcker. Detta ”Verwiegungsregister” omfattar hela campagnen

och tjenar hufvudsakligen till eu öfversigt af den qvantitet betor, som dagligen

eller inom en viss större tidrymd förarbetats. En afslutning af detsamma

sker för hvarje calendermånad, hvarvid alla de vid fabriken tjenstgörande controllauterne,

öfvercontrollören deri inbegripen, hafva att pröfva och intyga räkningens

riktighet. Af hvarje sådan afslutning göras ett utdrag in duplo, angifvande

registrets första och sista löpande nummer för den förflutna månaden,

antalet behållare, som blifvit uppvägda, och nettovigten af de afverkade betorna.

Sedan dessa utdrag blifvit af öfvercontrollören vidimerade, insändas de till uppbördscontoret,

och sedan skattebeloppet blifvit der uträknadt och antecknadt

å båda exemplaren, tillställes det ena af dem fabrikanten ’J). Jemte de båda här

omnämda förteckningarna öfver de uppvägda qvantiteterna betor finnas i hvarje

hvitbetssockerfabrik ytterligare tvenne register, hvilka tillhöra controllen. I det

ena af dessa, "Notiz-Register fiber den Stilistand der Reiben &c." 3) antecknar uppsyningsmannen

hvarje kortare afbrott i fabrikationen, som inträffat under hans

vakt — synnerligast hvad angår rifmaskinerna eller de apparater, som motsvara

dessa —5 längden af sagde afbrott i timmar och minuter med angifvande af tiden

för dess inträde och slut samt orsaken, som föranledt detsamma. Vid slutet af

sin vakt inför han i samma Notizregister den qvantitet betor, som han derunder

uppvägt, beräknar, genom afdrag af den tid fabrikationen varit afbruten, antalet

timmar och minuter, som rifmaskinerna varit i gång, och erhåller så den mängd

betor, som pr timme afverkats. Afslutning sker för hvarje calendermånad, då

mängden uppvägda betor och den verkliga arbetstiden gifva ett medeltal för fabrikens

afverkningsförmåga pr timme. Räkningen verificeras af uppsyningsmännen

gemensamt. Det andra af dessa register, "Revisions-Buch”4), är, såsom

namnet antyder, bestämdt för anteckningar af controllpersonalen vid sådana mera

tillfälliga besök i fabriken, som afse öfvervakandet vare sig af controllen eller af

>) Se Bil. N:r 2; jfr. *Bil. A. 3.

2) Formulär till dessa utdrag ses i *Bil. A. 6 p. 35.

s) Se Bil. N:r 3; jfr. ‘Bil. A. 4.

*) Se Bil. N:r 4; jfr. ‘Bil. A. 5.

Controllförfarandet inom Tyslea Tullföreningen.

9

fabrikationens gång. Sålunda antecknar här öfvercontrollören (eller annan öfverordnad

myndighet) sina besök i fabriken med angifvande af tiden för desamma i

dag, timme och qvart-timme, samt huru länge han qvardröjt; likaså uppsyningsmännen

sina visitationer under de tider, fabrikens verksamhet lider ett sådant

afbrott, att den permanenta controllen ej fortsattes, såsom t. ex. hvarje sön- och

helgdag, i det att då, såsom ofvanföre är nämdt, ingen uppvägning af betor får ske

från kl. 6 f. m. till 6 e. m. När ett sådant afbrott inträffar, af hvad skäl det vara

må, tillhör det den närvarande uppsyningsmannen att försegla rifmaskinerna, för

hvilket ändamål ett embetssigill finnes i controllens förvar, och att i revisionsboken

anteckna tiden, när så skett, samt orsaken till afbrottet. På samma gång

angifver han jemväl, huruvida, när rifmaskinerna upphört att arbeta, andra afdelningar

af fabrikationen fortgå eller ej. Sålänge ett sådant afbrott varar, är hvarje

uppsyningsman pligtig att en gång om dagen besöka fabriken, för att tillse, huruvida

förseglingen å rifmaskinerna är obruten, och i hvad mån fabrikationen i öfrigt

fortgår, samt i revisionsjournalen anteckna tiden för sitt besök, och hvad •

han dervid i nämda hänseenden iakttagit. Likaså sker anteckning, när förseglingen

brytes. I händelse att en dylik försegling af rifmaskinerna ej är möjlig

— t. ex. om en reparation af just dessa vållar afbrottet — och ej heller motsvarande

säkerhet kan ernås genom ett liknande förfaringssätt med andra apparater

(t. ex. pressarne) företages revision minst fyra gånger om dyguet af

hvarje uppsyningsman vid fabriken. Äfven sedan campagnen är afslutad, är fabriken

underkastad uppsigt, hvilken dock inskränker sig till ett besök i månaden af

hvarje uppsyningsman. Äfven dessa visitationer antecknas i revisionsboken med

angifvande af det skick, hvari fabrikens maskiner och redskap befinna sig.

Vid de besök, längre eller kortare, som öfvercontrollören är skyldig att göra öfvemmtroiiöinom

fabrikerna i sitt distrikt, har han att i första rummet tillse, det uppsynings- rens ‘jenst£!&lismännen

såväl med afseende på oaflåtligt öfvervakande af uppvägningen som pröfning

af våg och behållarnes thara fullgöra sin pligt, hvarvid det tillhör honom

att sjelf öfvertyga sig om vågens och tharans riktighet. Vidare granskar han uppsyningsmännens

annotationsböcker, i det han tillser, dels att ordentlig och riktig

öfverföring skett från dessas första afdelning till den andra, dels att summorna

från denna i sin ordning blifvit exact sammanställda i uppvägningsregistret; att

sådan granskning skett, antecknar han i sjelfva registren. Slutligen har han

att granska och vidimera månadsafslutningarna af uppvägningsregistret och de

båda utdrag deraf, som månatligen till uppbördsmyndigheten insändas. Jemte detta

omedelbara öfvervakande af de underordnade uppsyningsmännen har öfvercontrollören

ännu ett annat åliggande, som står i ett mera indirekt samband med

controllen; han är nämligen förpligtad och berättigad att vid sina besök i hvarje

10

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

fabrik taga kännedom om fabrikantens böcker och derur göra de utdrag, honom

vederbör. De upplysningar, hvilka han sålunda samlar och hvilka förnämligast

röra sig kring qvantiteten betor, som afverkats, qvantiteten saft, som derur blifvit

vunnen, och dennas spec. vigt, mängden af resulterande fyllmassa och slutligen

qvantiteterna af slutprodukter, som erhållits under den tid, som förflutit

efter hans nästföregående besök, antecknar han uti en särskild annotationsbok

*). Endels på dessa anteckningar och endels på de direkta controllresultaten

grundar sig den sammanställning1 2), som han är skyldig göra öfver de

månatliga fabrikationsresultaten vid hvarje fabrik inom distriktet, och af hvilken

sammanställning han den 10 December, Mars och Juni inlemnar ett fullständigt

utdrag till närmaste öfvermyndighet, hvarförutan den 10 October, Januari och April

ett partielt utdrag lemnas till samma myndighet, omfattande uppgift på qvantiteten

betor, som under hvar och en af de förflutna månaderna förarbetats, samt

de skattebelopp, som på grund häraf blifvit beräknade. Jemte dessa annotationer

• har öfverkontrollören vidare att föra eu tjenstejournal3 4), hvari upptagas dag och

timme för hans revisionsbesök i fabrikerna samt hvad dervid förefallit, och hvilken

månatligen inlemnas till närmaste öfverstyrelse.

''nu.erkningsafgif- Vid redogörelsen för uppsyningsmännens tjensteåligganden har blifvit omhns

erläggande. nämdt, att af de båda utdrag ur uppvägningsregistret, som månatligen insändas

till vederbörande uppbördsmyndighet, det ena tillställes fabrikanten. Härigenom

underrättad om det skattebelopp, som han enligt nämde myndighets beräkning

har att erlägga, är han, efter lagens ursprungliga löreskrift, pligtig att inom 3

dagar efter delfåendet af sagde utdrag inbetala den honom påförda afgiften; men

detta stadgande torde numera sällan tillämpas, enär controllstyrelsen har rätt

att, då ansökan derom göres vid campagnens början, bevilja credit på 9 månaders

tid, så snart fullgod borgen företes, hvilken ansökan sällan lär afslås, derest

inga exceptionella orsaker, såsom missbruk af en gång beviljad credit el. d., dertill

föranleda. För formen och beskaffenheten af de registratur, som föras af uppbördsmyndigheterna

öfver de förfallna och inbetalda skattebeloppen, torde ej vara

nödigt att här närmare redogöra *)•

Anm. I förordningarna rörande sockercontrollen inom Tullföreningen omnämnes ett

särskildt slag af sockerfabriker, ”fixirte Fabriken”, vid hvilka ingen controll i

egentlig mening förekommer, utan skatten erlägges efter den mängd betor, fabrikan

-

Fixirte Rubenzuckerfabriken.

1) Dess formulär återfinnes i *Bil. A. 7. p. 15—16.

2J Formuläret ses i *Bil. A. 6. p- 44—45.

3) Formuläret finnes i *Bil. A. 7. p. 12—13.

4J Formulär till desamma ses i *Bii. A. 6. p. 38 och 40.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

11

ten anmäler sig ega i förråd vid. campagnens början, hvilken qvantitet dock ej

får öfverstiga 10,000 ctnr. Detaljerna af denna beskattningsmodus har jag trott

mig med så mycket större skäl förbigå kunna, som numera, så vidt jag kunnat

utröna, inom hela Tullföreningen ingen enda sådan fabrik existerar.

Redan i det föregående har blifvit antydt, att vid sidan af den egentliga Accessorisk- concontrollen,

för hvars vigtigaste detaljer ofvanföre redogjorts, jemväl finnes en an-trolL

nan, accessorisk, förnämligast grundande sig på fabrikanternas egna uppgifter samt

af dem förda räkenskaper; och torde det för vinnande af en fullständig öfverblick

af systemet i dess helhet vara nödigt att i någon mån närmare angifva arten

och beskaffenheten af denna bicontroll.

Hufvudmomenten uti densamma utgöra l:o) fabriksinventariet, för hvilket

vi redan i det föregående redogjort, 2:o) råmaterialsförteckningen, som innefattar

uppgift öfver de betförråd, hvilka hvarje fabrik för campagnen har till sitt

förfogande, och slutligen 3:o) de ”Betriebsbucher", som hvarje fabrikant är pligtig

att föra, och till hvilka öfvercontrollören eger tillgång.

Hvad fabriksinventariet är, och hvilka detaljer det innehåller, har redan i det a) Fabriksinvenföregående

blifvit anfördt. Det kan emellertid möjligen vara skäl att här er- tariet''

inra, att de uppgifter, detsamma lemnar, äro af tvåfaldig art, i det att de å ena

sidan angå fabrikens inredning, de särskilda apparaternas och fasta kärlens placering

eller i allmänhet hela etablissementets inre anordning, men å den andra

derjemte angifva kärlens rymd, maskinernas och apparaternas antal o. s. v. Att

det uteslutande är de förstnämda uppgifterna, som gifva inventariet dess betydelse

för den direkta controllen, torde,.efter hvad ofvanföre blifvit sagdt, vara öfverflödigt

att närmare utveckla, och likaså kan det knappast behöfva särskildt nämnas,

att det är de i andra rummet anförda, som gifva det en plats inom den

accessoriska.

Hvarje fabrikant är skyldig att årligen, senast inom November månads ut- b) Kåmateriaigång,

till vederbörande uppbördscontor inlemna uppgift på hela sitt förråd af f‘>rtccknir''se“''

betor, både dem han sjelf odlat och dem han från annat håll förskaffat sig, med

angifvande derjemte af de lokaler, i hvilka desamma finnas upplagda; samt tillika upplysa,

huruvida han genom uppgjorda contract har ytterligare tillgång till råmaterial,

hvars qvantitet, i den mån leveranserna ske, i förteckningen införes. Denna

förteckning *) upprättas i dubbla exemplar, af hvilka det ena återlemnas till fabrikanten

att af honom förvaras och vid påfordran förevisas, det andra stannar

på uppbördscontoret. Genom särskildt rescript är emellertid stadgadt, att den

qvantitet betor, som vid uppgiftens inlemnande redan blifvit förarbetad på socker, ej

*) Formulär upptaget i *Bil. A. 6. p. 23,

12

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

a) Fabriksböckerna.

Öfversigt af con

trollen i dess

helhet.

behof ver deri inbegripas, äfvensom att intet afdrag må göras för orenhet eller för

förruttnade eller till utfodring använda betor. En besigtning af de uppgifna förråden

verkställes af öfvercontrollören; dock är uppskattningen dervid endast ytlig

och ungefärlig.

Lagen ålägger fabrikanten att öfver fabrikationens hela gång föra vissa räkenskaper

(”Betriebs- oder Fabrik-Biicher”), hvilka skola redogöra för mängden

råmaterial, som förarbetats, qvantiteten saft, som deraf vunnits, och dennas spec. vigt,

hvad den gifvit i fyllmassa — resp. de fyllda formarnes och krystallisationskärlens

antal —, samt slutligen utbytet af de mer eller mindre förädlade slutprodukterna.

Dessa räkenskaper stå öppna för öfvercontrollörerue och högre embetsman inom

controllstyrelsen, när helst så påfordras, och redan i det föregående är nämdt, att

desamma i väsentlig mån ligga till grund för de redogörelser öfver fabrikationsresultaten,

som öfvercontrollörerne afgifva.

Efter den framställning, som ofvan blifvit lemnad af den egentliga controllens

detaljer och rörande beskaffenheten af de uppgifter från fabrikanterne,

hvilka betecknats såsom den accessoriska controllen, torde det här vara på sin

plats att söka visa, huru dessa enskildheter samverka och hvad betydelse

i systemet hvar och en af dem eger, samt sålunda komma till insigt derom, i hvad

mån detta i sin helhet erbjuder vilkoren för uppnående af det mål, som dermed

närmast är afsedt, nämligen ett noggrant och tillförlitligt utrönande af den

vigtsqyantitet betor, som till sockerfabrikationen användes.

Att den egentliga grundvalen för hela beskattningen utgöres af de annotationsböcker,

som uppsyningsmännen under betornas uppvägning föra, är af det

föregående klart; och flertalet af de öfriga registren afser endast att antingen

sammanfatta eller controllera de uppgifter, som dessa lemna. Hvad nu tillförlitligheten

af dessa uppgifter angår, eller, bestämdare uttryckt, möjligheten af

underslef från fabrikantens sida, derigenom att råmaterial kommer till förarbetning,

utan att uppvägning deraf egt rum, så har redan förut blifvit anmärkt, att

denna, under förutsättning af redlighet, vaksamhet och ordentlighet å uppsyningsmännens

sida, i icke oväsentlig mån beror på vågens plats i förhållande

till de maskiner, hvarmed betan förberedes till saftens utdragande. Dock vill

det i allmänhet synas, som om något underslef svårligen utan controllanternes

medverkan skulle vara möjligt. Vid sidan af annotationsböckerna, och utgörande

i visst afseende ett slags negativt complement till dessa, står revisionsboken,

i det den innebär controll deröfver, att ingen förarbetning af råmaterial

egt rum under tiden, då den permanenta bevakningen varit afbruten. Att denna

revisionsbok derjemte visar, huruvida öfvercontrollören fullgjort sina åligganden, och

sålunda bildar en verification till hans tjenstejournal, är redan i det föregående antydt.

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

13

Notisregistret öfver den tid rifmaskinerna hvilat, medan bevakningen

fortgått, är förnämligast afsedt att vara en controll såväl på uppsyningsmännen

sjelfva som på fabrikanterne. Rifmaskinernas afverkningsförmåga måste nämligen,

när inga särskilda omständigheter inverka, vara temligen likformig eller variationerna

åtminstone hålla sig inom ganska trånga gränser, hvarför afverkningen

äfven af en underordnad qvantitet betor, hvilken vare sig med eller utan

controllantens vetskap ej blifvit i vågräkningen upptagen, lätt nog måste förråda

sig i notisregistret, förutsatt att tiden, som rifmaskinerna arbetat, ordentligt blifvit

annoterad. Väsentliga oriktigheter i detta sistnämda afseende böra svårligen

kunna ifrågakomma, enär orsaken till hvarje afbrott måste angifvas och falska

uppgifter i sådan riktning inom kort böra af öfvercontrollören kunna upptäckas.

Mera påfallande olikheter i de resultat, notisregistret angifver för de särskilda

controllanternes vakttid med afseende på relationen mellan rifmaskinernas arbetstimmar

och qvantiteten afverkadt råmaterial måste alltid, när inga särskilda orsaker

finnas angifna och synnerligast då dylika afvikelser mera constant uppträda,

föranleda öfvercontrollören att egna särskild uppmärksamhet åt den eller de uppsyningsman,

under hvilkas vakt afverkningen visat sig stå lågt, hvarvid han, dels

genom ofta upprepade besök, dels genom längre qvardröjande i fabriken och deltagande

i controlleu snart nog kan komma till säker insigt om rifmaskinernas verkliga

afverkningsförmåga och sålunda bedöma, huruvida något underslef finnes för

handen eller ej. Det är också tvifvelsutan i afsigt, att öfvercontrollören måtte i

alla händelser förskaffa sig en dylik på egna iakttagelser grundad kännedom om

hvarje fabriks afverkningsförmåga, som det ofvan anförda stadgandet tillkommit,

hvilket förpligtigar honom att minst en gång i månaden under sex timmars

tid utan afbrott öfvervaka fabrikationen.

I förhållande till den direkta controllen intager den accessoriska, såsom resjelfva

namnet antyder, en underordnad ställning, i det att den på intet sätt kan

sägas förfullständiga eller i detalj beriktiga den förstnämdes data, utan endast

förmår att i allmänhet betyrka dess resultat eller å andra sidan uppvisa väsentliga

felaktigheter deruti.

I hvad mån fabriksinventarierna ingå i den accessoriska controllen, är redan

antydt, och det återstår sålunda endast att här tillse, hvad värde de i sådant hänseende

kunna anses ega.

Att i allmänhet en fabriks tillverkningsförmåga låter sig i viss mån bedömas

efter antalet och beskaffenheten af de apparater och den redskap, hvarmed

densamma arbetar, torde ej tarfva någon bevisning, så mycket mindre, som för ej

längesedan bränvinstillverkningen hos oss beskattades efter en dylik princip, likasom

ännu är fallet i Preussen. Äfven på sockerfabrikationen finna vi för öfrigt

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

en sådan beskattnings grund faktiskt tillämpad, nemligen i Österrike och Ryssland,

i hvilka båda länder den skatt, som en hvitbetssockerfabrik har att erlägga, bestämmes

så att säga efter fabriksinventariet, i det att maskinernas och apparaternas

natur och beskaffenhet samt kärlens rymd utgöra grunden för beräkningen

af skattebeloppet. Häraf framgår, att en viss betydelse såsom controllmedel,

vare sig det gäller tillverkning eller afverkning, måste tillerkännas dessa fabriksinventarier,

om än deras värde i sådant hänseende i jemförelse med den direkta

controllen måste anses underordnadt. Det ligger nämligen i sakens natur, att inga

exacta beräkningar öfver förbrukningen af råmaterial för eu kortare period låter

derpå grunda sig, men för bedömandet af tillförligheten af på annan väg erhållet

resultat för större afdelningar af en campagne kunna de likväl erbjuda vigtiga

hållpunkter. Att det tyska beskattningssystemet för sin del ej ställer fabriksinventariernas

värde såsom hjelpmedel för den egentliga controllen särdeles högt,

framgår emedlertid deraf, att det ej underkastar deras hithörande uppgifter någon

närmare pröfning, utan nöjer sig med den ytliga granskning, som ofvanför

blifvit omnämd; något som ej gerna kan förklaras annorlunda, än att vinsten al

en noggrannare pröfning ej ansetts skola motsvara det förökade arbete, som derigenom

skulle påläggas controllpersonalen.

Hvad som blifvit sagdt om fabriksinventariernas mera underordnade betydelse

såsom controllmedel, gäller i ännu högre grad om de förteckningar öfver förråd

af råmaterial, som fabrikanterne för hvarje campagne inlemna till vederbörande

uppbördsmyndighet, i det att dessa i den form, de numera ega, endast i

ringa mån kunna bidraga till en controll af qvantiteten betor, som verkligen vid

en fabrik blifvit för sockertillverkningen använd. Hvad som föranledt de modificationer

i det ursprungliga stadgandet, hvilka ofvanföre blifvit omnämda och som

väsentligen inskränka användbarheten af ifrågavarande uppgifter såsom controllmedel,

har det ej lyckats mig att utröna. Möjligen kunna desamma härleda sig

från den farhågan eller kanske den erfarenheten, att dessa förrådsinventarier, hvilkas

riktighet det varit svårt, om ej omöjligt att noggrant pröfva, äfven i sin ursprungliga

form icke egde någon särdeles stor tillförlitlighet och följaktligen icke

kunde tillmätas någon större vigt såsom hjelpcontroll, och man derför åtminstone

i väsendtlig mån uppoffrade denna för att bereda sig möjligheten att erhålla mera

tillförlitliga uppgifter, användbara för annat ändamål, genom att vidtaga sådana

förändringar, att det ej vidare på något sätt kunde ligga i fabrikantens intresse

att i dessa förrådsinventarier uppgifva oriktiga cjvantiteter. Fullkomligt betydelselösa

för controllen äro dessa förteckningar emellertid ingalunda, äfven i sitt närvarande

skick, i det att de uppgifter, som deri lemnas, med stöd af erfarenheten

från andra håll, kunna i viss mån angifva den verkligen förarbetade

Controliförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

15

mängden råmaterial så att väsentligt underslef i den direkta controllen äfven

här måste förråda sig.

En vida noggrannare uppgift på den till fabrikationen använda betmängden,

än hvad råmaterialförteckningen lemnar, bör kunna erhållas ur fabriksböckerna,

enär dessa skola, angifva, huru stor qvantitet råmaterial, som för hvarje

dygn eller hvarje dag kommit till afverkning. Härvid är dock att anmärka,

att de vigtsbelopp, som fabriksböckerna upptaga, gälla de otvättade, ännu ej från

mindre sockerhaltiga delar befriade betorna och för öfrigt icke äro eller kunna

vara annat än ungefärliga, enär en verklig uppvägning å fabrikantens sida ej

eger rum. Någon egentlig öfverensstämmelse mellan vågregistrets resultat och

fabriksböckernas uppgifter kan sålunda ej ifrågakomma, men under förutsättning

att ej afsigtligt oriktiga vigtsbelopp af fabrikanten antecknas, böra dock de senare

i viss mån kunna utgöra en controll på de förra, åtminstone så till vida,

att de utvisa, om uppsyningsmännen göra sig skyldiga till någon gröfre försumlighet

vid vågens öfvervakande.

I betraktande af den underordnade rol, som den accessoriska controllen spelar

vid det tyska beskattningssystemet, skulle det ej utan skäl kunna tyckas, som

om såväl råmaterialförteckningen som fabriksböckerna och möjligen äfven vissa

detaljer af inventarierna utgjorde en temligen onödig tunga för fabrikanten, såsom

ej medförande någon motsvarande vinst för controllen och följaktligen utan väsentlig

skada kunde bortfalla. En sådan åsigt vore tvifvelsutan berättigad, i händelse

de ifrågavarande uppgifterna vore uteslutande eller ens företrädesvis afsedda

för en accessorisk coptroll; men detta är långt ifrån fallet, enär de fastmera förnämligast

stå i sockertillverknings-statistikens tjenst, i det de lemna det hufvudsakliga

materialet för denna vigtiga del af det tyska beskattningssystemet. En

närmare redogörelse för naturen och beskaffenheten af denna statistik är här icke

på sin plats, utan skall först längre fram lemnas i sammanhang med framställningen

af systemet i dess helhet, och vi kunna här inskränka oss till att nämna,

det sagda statistik närmast har till uppgift att meddela möjligast tillförlitliga upplysningar

rörande den mängd färdigt socker och sockerhaltiga produkter, som vid

hvarje fabrik vunnits af det förarbetade råmaterialet under hvarje campagne, och

derjemte redogöra för åtskilliga andra till fabrikationen och betodlingen hörande

förhållanden. Redan denna antydan af sockertillverknings-statistikens mål måste

gifva vid handen, att de data, som fabriksböckerna, råmaterialförteckningen och i

viss mån äfven fabriksinventarierna lemna, äro af mycket stor betydelse för densamma

; och i all synnerhet är det de förstnämnda, som bär spela en högst vigtig

rol. Med skäl kan det nämligen sägas, att dessa stå i samma förhållande till

fabrikations-sta tis tiken, som uppsyningsmännens annotationsböcker till den egentliga

16

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

controllen, och det är i sjelfva verket nära nog lika maktpåliggande för det tyska

beskattningssystemet, att fabriksböckerna föras samvetsgrant, som att uppvägningen

af betorna omsorgsfullt handhafves. Men såsom redan är nämdt, föras fabriksböckerna

af fabrikanten, och. det är lätt insedt, att här som i de flesta fall dennes

intresse ligger i motsatt riktning mot beskattningssystemets, och att följaktligen

det är skäl att befara, att de ifrågavarande räkenskapernas uppgifter ej alltid

blifva fullt tillförlitliga. Visserligen äro dessa uppgifter af den natur, att de

i viss mån controllera hvarandra, i det att qvantiteterna saft och fyllmassa betingas

af betornas vigt och slutprodukterna åter stå i ett visst förhållande till saftens

och fyllmassans mängd och beskaffenhet; men det torde vara lätt nog för fabrikanten

att föra sina fabriksböcker så, att det på denna väg ej blir möjligt att

ens komma till en misstanke än mindre till en bestämd öfvertygelse derom, att uppgifterna

äro falska. Öfvercontrollörens åliggande att tillse, det ifrågavarande fabriksböcker

samvetsgrant föras, blir fördenskull svårt nog att fullgöra, och

det vigtigaste hjelpmedel, som står honom till buds för upptäckande af falsk räkenskapsföring

i detta fall, är en noggrann och i detalj gående jemförelse mellan

de uppgifter, som räkenskaperna vid olika fabriker lemna. Anställandet af en sådan

jemförelse är också hvad den för controllörerne utfärdade särskilda instructionen

ålägger honom såsom något det han i ingen händelse får underlåta. Ått

emellertid härvid hänsyn måste tagas till fabrikernas storlek, fabrikationsmethoden,

beskaffenheten af apparater och kärl etc., är af sig sjelf klart, och i sådant

hänseende tjena fabriksinventarierna till väsentlig ledning.

Ansvar sbestäm- Med afseende på de egentliga straffbestämmelserna torde en hänvisning till

meiser. Förordningen af d. 7 Aug. 1846 §§. 17—BO vara tillräcklig.

Tillägg. Hela den föregående framställningen har uteslutande rört sig omkring den

deT vw fabriker confr°ll öfver hvitbetssockertillverkningen, som eger rum vid sådana fabriker, hvarest

som afverka tor- materialet utgöres af råa betor. För fullständighetens skull torde emellertid också

en kort redogörelse böra lemnas för de modificationer, som inträda i controllförfarandet

der, hvarest betorna först i torkadt tillstånd komma till förarbetning.

Visserligen representeras nämda fabrikationsmethod inom Tullföreningen blott af

en enda fabrik, men denna ensam producerar årligen en lika stor qvantitet socker

som åtta vanliga fabriker af medelstorlek. Den väsentliga skiljaktigheten i controll

förfarandet ligger dels deruti, att råmaterialet redan från det ögonblick, detsamma

inkommer i fabriken, tages i förvar af controllpersonalen och till och med

Controllförfarandet inom Tyska Tullföreningen.

17

dessförinnan står under dess uppsigt, dels uti frånvaron af ett sådant permanent

öfvervakande som vid öfriga fabriker. Fabrikanten är bär som i vanliga

fall pligtig att till uppbördsmyndigheten inlemna sina uppgifter rörande fabriksinredning

och materialförråd samt sin anmälan om tiden för campagnens början,

men med afseende på lokalen för råmaterialets förvarande stadgar lagen, att denna

måste vara belägen på ett en gång för alla bestämdt ställe, och att vid högt vite

råmaterial ej får annorstädes vid fabriken uppläggas. Denna lokal står under dubbla

lås, och förvaras nyckeln till det ena af dessa af controllpersonalen. Drifves torkning

af betor vid sjelfva fabriken, öfvervakas denna operation beständigt af en uppsyningsman,

som tillser, att de torkade betorna blifva införda i föi-rådslokalen; och för hvarje

parti torkade betor, som från annan ort tillföres fabriken, anmäler *) fabrikanten

skriftligen minst dagen i förväg tiden för sändningens ankomst, antalet och beskaffenheten

af collis samt betornas vigt. En uppsyningsman, som med ledning

af denna anmälan infinner sig i fabriken för att öppna förrådslokalen och taga

det anmälta partiet i förvar, öfverser endast, att de anmälta collis förefinnas, men

controllerar ej den uppgifna vigten. En vigtsbestämning af de torkade betorna

från eontrollmyndighetens sida sker först vid utlemnandet af råmaterial från förrådet

eller då vid en sändnings ankomst någon större eller mindre del deraf direct

införes i fabriken för att omedelbart förarbetas. Huru ofta ett sådant utlemnande

bör ske och qvantiteten, som för hvarje gång bör utlemnas, bestämmes af öfvercontrollören,

som härvid har att i möjligaste mån tillmötesgå fabrikantens önskan;

dock finnes såsom gränser i båda fallen stadgadt: å ena sidan, att utlemnande ej

får ske mer än en gång om dagen, och å den andra, att den största qvantitet, som

på en gång får uttagas, ej må öfverstiga 2 dagars afverkningsbelopp. För hvarje

gång utlemnande af råmaterial eger rum, antecknas vigtsmängden i uppvägningsregistret

med angifvande af dag och timme, då utvägningen skett; och är det alltså

detta register, som här ligger till grund för beskattningen. Såsom controll tjena

de ofvannämnda specificerade uppgifterna från fabrikanten, öfver hvilka vid uppbördscontoret

ett register J) föres. För öfrigt äro äfven dessa fabriker underkastade

den ambulanta controllen, hvilken här företrädesvis riktar sin uppmärksamhet på

saftextractiouen och ur fabriksböckerna och deras uppgifter söker komina till insigt

derom, huruvida mängden af saft och dennas beskaffenhet motsvaras af den

qvantitet betor, som uppvägningsregistret angifver. Att det ”Notiz-Register iiber

den Stillstand der Reiben”, som föres vid de vanliga hvitbetssockerfabrikerna, här

ej kan ifrågakomma, ligger i sjelfva sakens natur; och hvad revisionsboken vid- 1

1) Formulär till denna anmälan finnes upptaget i *Bil. A. 6 p, 25.

D *Bil. A. 6 lemnar formuläret å p. 28.

3

18

Controllforfarandet inom Tyska Tullföreningen.

kommer så inses lätt, att, då intet continuerligt öfvervakande af fabriken eger rum och

det alltså egentligen ej kan talas om några afbrott i bevakningen, densamma måste

väsentligen förlora i betydelse. Så till vida kan dock revisionsboken äfven för controllen

af detta slags fabriker hafva ett värde, som den upptager de anmärkningar,

hvilka vederbörande uppsyningsman vid sina besök kan hafva att göra hufvudsakligen

med afseende på de tillfälliga orsakerna till en ökad eller minskad

utverkning, eller i allmänhet till sådana oregelbundenheter i fabrikationens gång,

som uppvägningsregistret genom mera påfallande vexlingar i förbrukadt råmaterial

utvisar. Att derjemte dess betydelse såsom verification till öfverkontrollörens journal

öfver de af honom vid fabriken gjorda tjenstebesök alltid qvarstår, behöfver

ej särskildt framhållas.

Controllförfarandet vid de Franska hvitbetssockerfabrikerna.

Innan en fabrik för första gången eller efter en längre tids hvila börjar sina Fabriksmveataarbeten,

skall, minst en månad i förväg, till närmaste controllmyndighet inlemnas riet''

ett inventarium öfver hela fabriksanläggningen. Detsamma skall innefatta beskrifning

öfver alla lokaler, som stå i närmare eller fjermare samband med fabriken,

således ej blott öfver arbetsrum, källare, magasin, förvaringsrum för råmaterial

etc., utan äfven öfver bostäder och andra lokaler, som befinna sig inom fabriksbygnaden

eller äro dermed sammanbygda. Vidare skall sagde inventarium angifva

antalet och rymden af alla kärl och reservoirer, som användas vid fabrikationen:

skednings-, afdunstnings- och kokpannor, kylare, formar, krystallisationskärl, cisterner

och alla öfriga kärl, som äro afsedda att mottaga saft, socker, syrup, melass

eller andra sockerhaltiga ämnen. På grund af dessa uppgifter upprättas vid

controllbyrån ett fabriksinventarium (N:r 18, service général), som fortsättes, så

länge fabriken eger bestånd eller ej något långvarigare (flerårigt) afbrott i dess

verksamhet inträder, och hvari successive införas alla de förändringar, som vidtagas

i fabrikens inredning. Har en sådan anmälan skett, skrider controllstyrelsen

till pröfning af de inlemnade uppgifternas riktighet. Härvid

tillses, huruvida med afseende på sjelfva lokalerna lagens föreskrifter äro iakttagna,

hvarigenom stadgas, att ingen communication mellan fabriken och närliggande

bygnader får finnas, att fabriken sjelf ej får ega mer än en ingång, hvaröfver

skall som skylt vara anbragt ”Fabrique de sucre”, att magasinet, som är

afsedt till det färdiga sockrets förvarande, har fönster och gluggar försedda med

jerngaller af högst 5 cm. vidd, och ej eger mer än en dörr. Denna dörr förses

med dubbla lås, och har controllpersonalen i sitt förvar nyckeln till det ena af

dessa. De af fabrikanten anmälda kärlen uppmätas af besigtningsmännen i fabrikantens

eller hans ombuds närvaro, hvilken uppmätning sker genom beräkning

pf kubikinnehållet (”jaugeage métrique”), och endast i det fall, att från fabrikantens

20

Controllförfarandet i Frankrike.

Fabrikations-an

mälan.

Controllpersona

len.

sida invändningar göras mot de sålunda erhållna resultaten, skrides till direkt

uppmätning genom ifyllning af vatten. Öfver uppmätningen och dess resultat

föres protokoll, som inskrifves i ett särskildt register (N:r 57, serv. général.)

Alla faststående kärl förses efter skedd uppmätning med nummer och deras

funna rymd tecknas i oljefärg på utsidan, och är siffrornas höjd bestämd att vara

minst 5 cm. Formarne ordnas i serier, så att de, som äro af samma storlek,

sammanställas och betecknas med hvar sin seriebokstaf, som anbringas i oljefärg

antingen på sjelfva formen eller målas på en träskifva, som fastnitas utanpå

densamma. Anbringandet af nummer och beteckningar för öfrigt ombesörjes

af fabrikanten under inseende af en controllant.

Fabrikanten är förbjuden att vidtaga några slags förändringar vare sig

i lokalernas inredning eller i kärlens rymd och form eller att i fabriken införa

nya sådana, utan att anmälan derom minst 24 timmar förut skett hos uppsyningsmännen

på stället eller på närmaste controllbyrå, och han har ej rätt att

begagna de sålunda anmälda förändrade eller nya kärlen förr, än uppmätning i

vederbörlig ordning försiggått. Fabrikantens anmälan införes, såsom redan är

omnämdt, i fabriksinventariet (N:r 18, serv. gén.), och protokollet öfver uppmätningen

fogas till de förut varande i registret N:r 57.

Vid hvarje campagne’s början, minst 14 dagar förr än arbetena skola taga

sin begynnelse och sedan fabrikanten löst ett tillståndsbevis för bedrifvande af

sockertillverkning, tillhör det honom att till närmaste controllmyndighet inlemna

en anmälan, som jemte uppgift om den dag, då skedningarna (”défécations11) komma

att börja, skall angifva den method för saftutdragningen, som han för det

kommande arbetsåret ämnar använda, samt hvilka och huru många timmar fabrikationen

kommer att fortgå hvarje dag i veckan. Alla förändringar, som härutinnan

vidtagas under campagnens fortgång, måste minst 2 timmar i förväg anmälas

hos controllpersonalen. Öfver dessa declarationer föres ett för campagnen

fortgående register (N:r 1, service des sucres).

Antalet af uppsyningsmän vid hvarje fabrik vexlar efter fabrikens storlek och

arbetstid. Det lagstadgade antalet vid de continuerligt arbetande medelstora fabrikerna

utgör minst tre; vid de större böra fyra uppsyningsmän finnas. Emellertid

vill det synas, som om ej sällan, till skada för controllen, detta stadgande lider

väsentliga modificationer, i det att allt för få uppsyningsmän anordnas vid en fabrik,

för att bevakningen skulle kunna ske med den noggrannhet och fullständighet,

som vederborde. Dessa vid fabrikerna så att säga bundna controllanter (”préposés

sédentaires des fabriques11), hvilka måste vara bosatta i dess närhet *), utnämnas

När det permanenta öfvervakandet af fabrikerna först infördes fl81/10523, stadgades,

att dessa uppsyningsmän skulle hafva bostäder i sjelfva fabriken, vid hvilken de tjenstgjorde.

Controllförfarandet i Frankrike.

21

af direktörerne för de indirecta contributionerna och utgöras af personer tillhörande

de lägre klasserna, men kunniga i skrifva och räkna. Deras aflöning är i

medeltal 1000 å 1100 francs. Dessa uppsyningsman stå under närmaste öfverinseende

af en ”agent chef de service”. En sådan finnes vid hvarje fabrik och

måste likasom de öfriga uppsyningsmännen vara bosatt i dess närmaste grannskap.

Denne embetsman utnämnes af administrationen, och utses härtill personer

af något högre bildningsgrad. Aflöningen är 2000 å 2200 frcs.

Utom denna sedentära controll finnes äfven en ambulant, som delvis står

vid sidan af den nyssnämda, delvis är densamma öfverordnad. Till den förra

kategorien höra de s. k. ”brigades ambulantes”, som öfvervaka sockerförsändningarna

inom landet och stå under inspectörernes direkta öfverinseende, samt

de agenter, som äro ställda till controllörernes förfogande och åtfölja dessa på

embetsresorna eller vid förefallande behof användas att complettera eller förstärka

controllen vid någon fabrik; till den senare åter höra controllörerne, som

närmast öfvervaka den sedentära controllpersonalen inom sitt district, samt inspectörerne,

hvilka inom hvar sitt arrondissement hafva det allsidiga öfverinseendet

öfver sockercontrollen i dess helhet, d. v. s. jemte det direkta öfvervakandet af fabrikationen

äfven nederlagen och försändningarna.

Med afseende på fördelningen af arbetet mellan den controllpersonal, som Arbetsfördeinintillhör

hvarje fabrik, så bestämmes denna af vederbörande ”chef de service”. 5™,.^”''''''",,!-"

Såsom generel regel gäller, att hvarje uppsyningsman bör tjenstgöra 12 timmar på troiipersonaien.

dygnet. Hvarest 4 uppsyningsman finnas anställda, tjenstgöra alltid tvenne af dem

samtidigt; der antalet är mindre, måste tidtals — vanligen nattetid — en uppsyningsman

ensam ombesörja hela bevakningen. Att uppställa ett allmänt schema

öfver aflösningstiderna blir under sådana förhållanden ej gerna möjligt, och endast

såsom ett exempel på fördelningen af vakterna må följande arbetsordning

anföras, hemtad från en fabrik i närheten af Lille, i hvilken 3:ne uppsyningsmän

tjenstgjorde.

Vakter.

l:sta dygnet.

2:dra dygnet.

3:dje dygnet.

6 f. nr—11 f. m.

A & B.

A & C.

B & C.

11 f. m.—6 e. m.

A & C.

C & B.

A & B.

''6 e. m.—6 f. m.

B.

A.

C.

Detta stadgande mötte emellertid så stort motstånd från alla sidor, att det redan den 17

Nov. samma år upphäfdes.

22

Controllförfarandet i Frankrike.

Den för uppsyningsmännen

bestämda

lokalen

inom fabriken.

Densimetern.

Der fyra ”préposés" äro anställda vid samma fabrik, åligger det öfveruppsyningsmannen

(”chef de service”) att ordna tjenstgöringen så, att icke samme personer

komma att continuerligt sköta bevakningen tillsamman, utan bör ombyte i

sådant hänseende som oftast åvägabringas.

Öfveruppsyningsmannen sjelf deltager jemväl uti den egentliga controllen,

dock är hans tjenstgöringstid väsentligen kortare än de underordnades, så att t.

ex. vid en fabrik med fyra uppsyningsman ej mera än 2 timmars vakt fordras af

honom, men det åligger honom dessutom såväl att öfvervaka kontrollen i allmänhet

vid fabriken som att med uppmärksamhet följa fabrikationens alla detaljer, för

att tillse, det inga försök till underslef göras, hvarjemte afslutandet af controllräkenskaperna

och insändandet af redogörelser m. m. tillhöra honom. Tiderna för

sitt aktiva deltagande i den permanenta controllen bestämmer öfveruppsyningsmannen

sjelf i samband med vaktfördelningen mellan den öfriga bevakningspersonaleu,

och dessa anordningar införas i ett arbetsregister (N:r 27, sucres), som finnes

vid fabriken, och hvari hvar och en controllant antecknar början och slutet af

hvarje sin vakt. Att för öfrigt vederbörande controllör eller annan öfverordnad

myndighet eger att pröfva och, då så anses nödigt, vidtaga förändringar i denna

arbetsordning, ligger i sakens natur.

Den lokal, som i fabriken är controllpersonalen anvisad, har sitt läge omedelbart

i närheten af skedaingspannorna (”chaudiéres å déféquer”). Dess storlek bestämmes

af lagen till minst 12 métres i qvadrat, och skall fabrikanten sörja för,

att i densamma finnes ett tillräckligt antal bord och stolar samt en ugn eller kamin.

Hyra för denna lokal betalas emellertid af staten till fabrikanten antingen

efter träffadt aftal eller, der öfverenskommelse ej i godo kan åvägabringas, efter

det pris, som af vederbörande prefect pröfvas skäligt. Här förvaras alla de till

fabrikskontrollen hörande register, vare sig deras förande åligger fabrikanten

eller uppsyningsmännen, vidare fabriksinventariet och registret öfver kärlens

uppmätning samt derjemte åtskilliga i tabellarisk form uppställda beräkningar öfver

det kubikinnehåll, som för hvarje kärl, hvilket är bestämdt att upptaga saft

eller syrup — formarne undantagna —, motsvarar 1 Cm höjd. Dessa tabeller

äro för uppsyningsmännen en väsentlig lättnad vid bestämmandet af den volum saft

eller syrup, som finnes uti ett kärl, när detsamma ej är complett fyldt, i det att de

endast hafva att mäta tomrummets höjd, då rymden af den fyllda delen af kärlet utvisas

af tabellen. Slutligen förvaras i denna lokal de apparater, hvaraf uppsyningsmännen

vid controllens utförande betjena sig, nämligen densimetern för bestämmandet af

saftens specifika vigt och typerna för bedömande af det färdiga sockrets qvalitet.

Densimetern utgöres af eu vanlig Gay-Lussac’s areometer för vätskor tyngre

än vatten. Utgångspunkten för skalan är således det destillerade vattnets egent

-

Controllförfarandet i Frankrike.

23

liga vigt vid 15° C., hvilket sättes lika med 100 (eller rättare = 1,oo), och skalans

indelning sådan, att det gradtal, som instrumentet i en vätska vid nyssnämda

temperatur utvisar, angifver, huru många hundradelar tyngre en viss

volum af ifrågavarande vätska är än samma volum destilleradt vatten. Hvarje

grad är vidare uppdelad i tiondedelar. Instrumentet, sådant det användes i de

franska sockerfabrikerna, tyckes emellertid ej kunna lemna särdeles noggranna

resultat, enär till följe af det ringa afståndet mellan de minsta skaldelarne någon

större precision vid afläsningen ej gerna är möjlig, så att till och med fel af

*/10 grad understundom torde kunna förekomma. Någon controll med afseende

på dessa instrumenters tillförlitlighet tyckes ej från vederbörandes sida utöfvas

vare sig vid deras anskaffande, då fabrikantens namn anses utgöra tillräcklig

säkerhet, eller under deras fortsatta begagnande, ehuru dervid, genom rubbning

af skalans läge med eller utan yttre åtgörande, lätt nog väsentliga felaktigheter

kunna inträda.

De typer, hvilka för närvarande vid råsockerfabrikerna (”fabri ques sim- Typerna,

ples”) användas för den uppskattning af det färdiga sockrets qvalitet, som står

i samband med skattecontrollen, äro till antalet 2. Dessa typer hafva under

skilda perioder vexlat såväl till antal som till beskaffenhet. Sålunda voro före

1852 de Holländska typerna i bruk. I och med deu väsentliga förändring ihvitbetssocker-controllen,

som då inträdde, uppställdes en enda typ, hvilken dock redan

1864 utbyttes mot de 2:ne ännu bestående, hvilka betecknas såsom N:r XIII

och N:r XX och äro bestämda i enlighet med parisertypernas serie. Fastställandet

af dessa typer är anförtrodt åt särskilda ”commissaires-experts”, hvilka hafva

att från alla franska hvitbetssockerfabriker samla prof af fabrikaterna och genom

sammanblandning af dem, som ega den för hvarje särskild typ bestämda

sockerhalten, åvägabringa ett råsocker, hvars färgnyans nu anses typisk och gäller

såsom bestämmande vid afgörandet, huruvida ett föreliggande råsocker skall

räknas såsom under, lika med eller öfver typen i qvalitet, d. v. s. i so eker rikedom.

Men jemte dessa 2:ne typer, som närmast tillhöra hvitbetssocker-con trollen,

finnes inom hvarje fransk sockerfabrik hela serien af parisertyperna alltifrån

N:r VII ända till N:r XX. Införandet af denna mångfald af nyanser vidsockerfabrikerna

blef en följd af den convention med afseende på sockerlagstiftningen, som

1865 afslöts mellan Frankrike, Belgien, England och Holland, i det att härvid

för olika råsockerklasser det rendement fastställdes, hvarefter export-bonification

borde ega rum. Denna uppsättning af typer användes emellertid inom fabrikerna

endast, när socker derifrån expedieras, då detta classificeras med ledning af dem,

hvarvid 7 olika classer äro uppställda. Denna uppskattning antecknas visserligen

i räkenskaperna, men endast ”pour mémoire"; den egentliga för controllräknin

-

24

Controllförfarandet i ''Frankrike.

Inventeringen vid

eampagnens

jan.

gen gällande evalvationen sker endast efter de 2:ne typer, för hvilka vi till en

början redogjort.

Controllpersonalens första göromål, när campagnen börjar, eller rättare sagdt,

bör- omedelbart innan arbetena taga sin begynnelse, är att företaga en inventering af

de qvanti teter socker och sockerlmltiga produkter, af hvad slag det vara må, som

inom fabriken finnas. Vid denna förrättning bör inspectören eller, då denne är

hindrad, controllören vara tillstädes. Denna inventering består deruti, att det förhandenvarande

färdiga sockret uppväges — hvarje qvalitet för sig — samt qvantiteterna

syrup, "bas produits" och melass bestämmas till sina volumer, och deras

respective- sockerhalt, uttryckt i råsocker under typen XIII, uppskattas med

ledning af den specifika vigt och den grad af renhet, som de särskilda produkterna

befinnes ega. Det uppvägda färdiga sockret converteras efter faststäld

norm till samma under typen XIII stående qvalitet och den sålunda erhållna summan

påföres fabriken såsom debet. Alla detaljerna i inventeringen upptagas uti

det register, som bär namn af "compte général de la fabrication” och som utgör första

afdeluingen af "portatif gånöral” (N:r 7, service des sucres). Till ledning

vid denna revision tjena uppgifterna från den inventering, som vid arbetenas afsilande

föregående arbetsår hållits, och hvars slutsumma äfvenledes öfverföres

uti den nya eampagnens controllräkenskaper.

Kormen för evai- Den norm, hvarefter det färdiga sockret af olika beskaffenhet (färgnyans) redu

vering

af socker ceras till råsocker under typen XIII är följande: å socker, som equivalerar med

eller står högre än sagde typ, ända till och med typen XX, beräknas en tillökning

i vigt af 4,762 X, och å det, som öfverstiger XX, ett tillägg af 7,143 XFör

raffinad i pulverform utgör detsamma 11,905 X. Uppskattningen af melassens

värde i råsocker af nämda qvantitet är så till vida fixerad, att såsom maximum

är faststäldt 5 X af dess vigt. Med afseende på öfriga produkter finnas

deremot inga bestämmelser i denna riktning gifna, och då sålunda godtycke dervid

kan göra sig gällande, lemnar lagen en utväg åt fabrikanten att freda sig

mot en för hög uppskattning af dessas och äfven öfriga produkters sockerhalt, i

det att han eger rättighet att, då han anser den af inventeringsmännen gjorda

beräkningen vara för hög, hänskjuta saken till pröfning af de redan i det föregående

omnämda "commissaires-experts” med den risken likväl, att, i händelse

hans besvär blifva af dessa underkända, han sjelf får bära kostnaden för de uttagna

profvens transport. Med afseende på de försigtighetsmått, som äro stadgade

vid uttagandet af dessa prof, torde jag få hänvisa till § 28 i "Instruction générale”

af den 15 Dec. 1853 *)•

*) »Bil. B. 1.

Controllförfaranäet i Frankrike.

25

De operationer, som utgöra föremål för det egentliga öfvervakandet, äro saftens

forsta reningsprocess, skedningen (”défécation”), krystallisationskärlens fyllande, desammas

tömmande, magasineringen af det färdiga sockret ock dettas expedition från

fabriken. Utaf dessa är det emellertid endast skedningen, hvilken, såsom ständigt

fortgående, permanent följes af en controllant, de öfriga, såsom intermittenta och

till en del genom lagstadgande förbjudna att företagas under natten, fordra uppsyningsmannens

ingripande, endast i den mån de förekomma, och hans närvaro i

öfrigt har med afseende på dessa ej annat syfte än att tillse, det ingen af ifrågavarande

ojjerationer företages utan controllens vetskap och medverkan. För att

i detta hänseende ega ett band på fabrikanten och göra honom ansvarig för möjligen

förekommande försök till underslef, får ingen operation, som är underkastad

den directa controllen, företagas, innan eu skriftlig anmälan derom från honom

blifvit gjord.

I och med det att fabriken efter skedd inventering träder i verksamhet,

börjar bokförandet af defecationerna. Fabrikanten är här som vid öfriga ojmrationer

pligtig att afgifva sina declarationer. För detta ändamål ställer controllen

till hans förfogande ett register l) (N:r 2, sucres), pagineradt och .numreradt,

i hvilket han för hvarje skedningspanna, som fylles med saft, antecknar pannans

nummer, tiden då den börjat fyllas och tiden för operationens slut, hvarvid öppnandet

af urtappningskranen är det bestämmande momentet. Detta register

har sin plats i närheten af skedningspannorna, vanligen i controllpersonalens arbetsrum.

Så snart en sådan anmälan skett och pannan är fylld och innan ännu

någon tillsats af kalk eller andra ämnen egt rum — en ringa qvantitet kalkvatten

får dock användas vid rifningen — tillser controllanten, huruvida det rum, som i

pannan är lemnadt öfrigt (kokrummet), ungefärligen motsvarar 1/10 af hela dess

rymd, och skrider derefter till bestämmande af saftens egentliga vigt. Detta

sker sålunda, att saft upphemtas ur pannan i ett cylindriskt kärl af förtennadt

jernbleck, ungelär 1 */4 tum i vidd och 12 tum i höjd, dess temperatur undersökes

och bringas, då så behöfligt är, vare sig genom uppvärmning eller genom kärlets

nedsättande i kallt vatten, till 15° C., hvarefter densimetern nedsänkes och gradtalet

afläses. Detta gradtal i hela tiondedelar jemte volumen saft, som pannan

innehaller, uttryckt i hectolitres och litres, antecknas af controllanten först och

främst å tillhörande declaration i registret N:r 2 (sucres) samt vidare i ett särskildt

register 2) (N:r 3, sucres), hvarest derjemte declarationens nummer angifves

och, i händelse någon tillsats af syrup etc. egt rum, volumen af denna tillsats. I

Se Bil. N:r 5; jfr. »Bil. B. 2.

a). Se Bil. N:r 6; jfr. »Bil. 3 och föröfrigt "Instruction général” p. in. »Bil. B. 1.

4

Défécationscon

trolle».

26

ControUförfarandet i Frankrike.

Krystallisationscontrol-len.

en särskild column af nämda register införes produkten af saftvolumen och den

funna spec. vigten, ett tal, som uttrycker den votum saft af 1 densimetergrad, (d.

v. s. af eg. v. 1,qi), hvilken motsvarar den antecknade saftqvantiteten med dess

egande täthet. Detta register afslutas för hvarje dygn och ur den inregistrerade

saftqvantiteten beräknas efter fastställd norm — 1400 gram råsocker, under typen

XIII, för hvarje hectolitre saft af en densimetergrad — den mängd socker, som

den uppförda saftvolumen anses höra kunna lemna såsom minimum. Resultatet

antecknas i registret, hvarjemte saftens medeltäthet under dygnet uträknas

och upptecknas.

Den redogörelse för saftcontrollens detaljer, vi här sökt lemna, framställer dessa

sådana de med strängt iakttagande af administrationens föreskrifter böra utföras.

Dessa föreskrifter följas emellertid ingalunda särdeles samvetsgrant, utan häraf

beqvämlighetsskäl en del missbruk inritat sig, för hvilka dock öfverstyrelsen

tyckes helt och hållet blunda. Sålunda skattar uppsyningsmannen vanligen endast

efter ögonmått den höjd af reningspannan, som lemnas öfrig såsom kokrum,

i stället för att mäta densamma; så följes ej föreskriften att vid bestämmandet af

spec. vigten, afkyla eller uppvärma saften till 15° temperatur, utan beräknas en

correction af densimeterns utslag i den vanligen betydligt varmare saften sålunda,

att för hvarje 2 V/, som saftens temperatur är öfver eller under 15° C., det aflasta

gradtalet ökas eller minskas med ‘/ig grad. Vidare företages ej bestämningen af

saftens täthet med innehållet af hvarje panna, utan inskränker man sig till pröfning

af hvar 4:de eller 5:te, som fylles. Tillfölje häraf får registret N:r 3 ett så till

vida annat utseende än det författningsenligt bort ega, att columnen, som anger den

spec. vigten ej fylles continuerligt och att eu reduction af hvarje pannas innehåll till

saft af 1 densimetergrad ej eger rum. En sådan reduction företages först vid registrets

afslutande i och med dygnets utgång och verkställes sålunda, att, sedan medelvärdet

af alla gjorda bestämningar öfver saftens täthet blifvit beräknadt, detta multipliceras

med totalmängden af den förarbetade saften. Resultaten, som registret

lernnat, införas i ”compte géuérale de la fabrication” med angifvande af de gjorda

declarationernas nummer, défécationernas antal samt volumen uppmätt saft och

den qvantitet socker, densamma enligt beräkning bör lemna.

De operationer, som närmast följa efter défécationen, äro under vanliga för-:

hållanden ej föremål för den egentliga controllen; dock är det administrationen

förbehållet, att, när den af ett eller annat skäl så finner nödigt, utsträcka det direkta

öfvervakandet med thy åtföljande deklarationer o. s. v. äfven till en eller

flera af dessa. Gemenligen är det sålunda först då, när saften är förvandlad till

fyllmassa, som controllen ånyo ingriper. Här likasom vid défécationen är det fabrikanten,

som i första hand skall lemna uppgiften, och tillhandahålles honom för

Controllförfarandet i Frankrike.

27

detta ändamål af controllmyndigheten ett särskildt register 1) (N:r 4, sucres),

hvari han har att anteckna dag och timme, då operationen tagit sin början, antalet

och beskaffenheten af alla de krystallisationskärl, som derunder blifvit fyllda,

samt tiden för dess slut. Med afseende på krystallisationskärlen upptagas särskildt

de flyttbara (formarne) med angifvande af det antal af hvarje serie, som användts,

och särskildt de faststående ("bacs", "reservoires") med deras nummer och qvantiteten

syrup, som i hvar och en af dem blifvit Överflyttad. Har en sådan anmälan

skett, åligger det uppsyningsmannen att verificera de gjorda uppgifterna genom efterräknande

af formarnes antal och uppmätande af tomrummet i reservoirerna,

hvilken verification han antecknar i sjelfva declarationsregistret, med angifvande

af nödiga detaljer. Han tillser på samma gång, att alla rörliga krystallisationskärl,

som höra till en och samma declaration, sammanföras på ett ställe i lokalen

samt uppställas systematiskt, så att en öfverblick lätt kan erhållas; och är det fabrikanten

förbjudet att utan controllantens tillstånd vidtaga några förändringar i

den gjorda anordningen. Vidare åligger det uppsyningsmannen att, sedan han

verificerat declarationen och ordnat de fyllda formarne, förse en af dessa — den främsta

efter uppställningen ■— med er. etikett, som angifver jemte datum, då fyllningen

skett, äfven antalet formar af hvarje serie, som dervid blifvit fyllda.

Äfven de faststående krystallisationskärlen, som komma till användning, erhålla

en liknande etikett, men denna angifver endast datum för fyllningen. Båda slagen

etiketter måste vara försedda med controllantens underskrift. Vid slutet af

hvarje dygn sammanfattas resultaten, hvilka registret N:r 4 lemnar, och införas

i ”compte de cristallisation", som utgör den andra afdeluingen af ”portatif général”

(N:o 7, sucres).

I sammanhang med krystallisationscontrollen böra ännu tvenne register omnämnas,

hvilka utgöra dels en verification dels ett lörfullständigande af denna controll.

Dessa äro tvenne ”carnets de situation" (N:r 16 och M:r 17, sucres). Den

förra omfattar alla flyttbara, den senare alla faststående kärl inom fabriken, som

innehålla syrup eller förarbetad saft, af hvad slag det vara må, och angifva beskaffenhet,

antal och rymd af de förstnämda, samt nummer, kubikinnehåll och tomrumshöjd

med afseende på kärlen af större dimeusioner. De föras båda af öfveruppsyningsmannen

eller den han dertill förordnar, och efterräkning, resp. bestämning

af tomrummet, verkställes hvarje dag.

Samtliga manipulationer, som nu följa och hafva till föremål det mer eller

mindre färdiga sockret i fast form, stå utan undantag under controllens uppsigt.

Det ligger i sakens natur, att antalet och arten af dessa operationer måste

*). Se Bil. N:r 7; jfr. »Bil. B. 4.

28

Controllförfarandet i Frankrike.

blifva väsentligen olika, allt efter som en fabrik tillverkar endast råsocker eller

en mera förädlad vara, men om dem alla gäller, att de skola föregås af

eu anmälan af fabrikanten; dock skilja sig dessa declarationer så till vida

från dem, som tillhöra défécationen och krystallisationen, att de ej ske i mån

af operationernas fortgång, utan afgifvas i förväg för hela dygnet eller åtminstone

tvenne timmar, innan operationen tager sin början. De inskrifvas i ett gemensamt

register *) (N:r 5, bueres), som, pagineradt och numreradt af controllen, ställes

till fabrikantens förfogande.

Den första i ordningen af hithörande operationer är krystallisationskärlens

tömmande. Declarationeu angifver härvid i första rummet, huruvida denna operation

kommer att förenas med det utkrystalliserade sockrets afskiljande medelst

centrifugering. eller icke, och upptager vidare serie och antal af de formar, som

komma att tömmas, samt qvantiteten syrup, som är ämnad att uttagas ur ett

eller annat af de faststående krystallisationskärlen. Controllanten, som med anledning

af den gjorda anmälan på uppgifven tid infinner sig för att öfvervaka operationen,

har i första hand att tillse, det antalet och beskaffenheten af de formar,

som tömmas, öfverensstämma med declarationens uppgifter samt derefter, i händelse

sockret är färdigt eller ej omedelbart underkastas någon vidare process,

uppväga detsamma och bestämma dess qvalitet samt vaka öfver, att det införes i

magasinet. Är det raffineradt socker, som slås ur formarne för att direkt öfverflyttas

i torkrummet, inskränkes controllen till en profvägning af några toppar af

samma storlek, och qvantiteten beräknas på grund häraf. Vid användande af centrifugering

sker uppvägning och qvalitetsbestämning af det från apparaten kommande

sockret antingen efter operationens slut, eller så ofta uppsyningsmannen

anser lämpligt. Beträffande till tömning anmälda, faststående krystallisationskärl

har uppsyningsmannen att verificera deras nummer samt den volum syrup, som i

hvart och ett innehållas, och i händelse genom declarationen angifves, att endast

en del af ett sådant kärls innehåll skall uttagas, tillser han, att detta sker lagervis,

för att uppskattningen af den qvantitet, som blifvit aflägsnad, må medelst

uppmätande af tomrummets höjd med tillbörlig noggrannhet kunna verkställas.

Under det att centrifugeringen af en reservoirs innehåll fortgår, tillhör det honom

vidare att söka utröna förhållandet mellan volumen syrup och qvantiteten socker,

som deraf resulterar, genom att en och annan gång, när turbinen fylles, bestämma

syrupsmängden — något som dock vanligen icke sker direkt och ej heller är nödigt,

enär rymden af det kärl, äom användes till ifyllningen, bör vara honom med

tillräcklig noggrannhet bekant — och sedermera när moderluten är utpressad, väga

*). Se Bil. N:r 8; jfr. *Bil. B. 5.

Controllförfarandet i Frankrike.

29

det qvarvarande sockret. Den relation, som framgår ur dessa försök, bör, om desamma

rätt anställas, i viss mån kunna tjena till controll på det totalutbyte af socker,

som erhållits ur den syrup, som sålunda blifvit pröfvad; och detta tyckes också

vara afsigten med stadgandet, i det man på sådant sätt velat söka betrygga sig

mot underslef vid den ofullständiga bevakning, som i många eller kanske i de

flesta fabriker måste blifva följden af controllpersonalens fåtalighet och företrädesvis

gör sig gällande vid turbinerna, enär dessas verksamhet ej är inskränkt

till någon viss tid af dygnet, såsom fallet är med vissa andra operationer, t. ex.

tömmande af krystallisationskärl — när detta ej är förenadt med centrifugering - och expeditioner från magasinerna, hvilka ej få företagas under natten.

Resultaten af denna controll jemte alla detaljerna af densamma införas uti en

särskild anteckningsbok, ”carnet portatif” *) (N:r 6, sucres), hvaraf hvarje uppsyningsman

vid fabriken eger sitt, med en viss bokstaf betecknade, exemplar. Häri2)

antecknar vederbörande controllant vid formarnes tömmande ej blott deras antal

och serie samt mängden och qvaliteten af det socker, som derur framgått,

utan äfven qvantiteten syrup, som desamma ursprungligen innehållit, samt

de särskilda vägniugar, som företagits för att bestämma det färdiga sockrets vigt.

Vid centrifugeriugeu antecknas, likaledes med angifvande af kärlens serie, antal

eller nummer, den qvantitet syrup, som afverkats, samt särskildt detaljerna af de

försök till bestämmande af relationen mellan syrup och utkrystalliseradt socker,

som i det föregående omnämnts, och slutligen de skilda uppvägningarna af det

färdiga sockret. Vid dygnets slut sammanfattas de uppgifter, som hvarje "carnet”

lemnar, och införas i ”compte général", endels i dennes andra afdelning, "compte

de cristallisation", hvarest den qvantitet syrup afskrifves, som de tömda kärlen innehållit;

endels i tredje afdelningen, i hvad angår det färdiga sockret; och tecknas

i ”carnet portatif” för hvarje operation hänvisningar till de särskilda ställena i huf.

vudboken, der resultaten äro sammanförda, likasom i anmälningsregistret N:r 5 för

hvarje declaration hänvisas, med angifvande af littera och folio, till den ”carnet

portatif”, hvarest controlldetaljerna finnas.

Af de operationer, som stå i närmaste samband med den, för hvars öfvervakande

nyss blifvit redogjordt, och hvilka jemväl äro underkastade controll, har

i det föregående redan en blifvit omnämd, nemligen toppsockrets införande i torkrummet,

och på samma gång det sätt angifvet, hvarpå controllen dervid utöfvas

vid de tillfällen, då denna operation omedelbart följer uttagandet ur formarne. Är

ej så händelsen, fordras för denna procedur, likasom för alla andra, med hvilka

controllen har att skaffa, en särskild declaration 2) (N:r 5, sucres), — en så

-

'')• Se Bil. N:r 9; jfr. »Bil. B. 6.

'')■ Se Bil. N:r 8, p; jfr. »Bil. B. 5. fol. 1. N:r 19.

30

Controllförfarandet i Frankrike.

Försändning

socker från

briken.

dan är i det nämda undantagsfallet ej nödig — med uppgift på topparnes antal och

vigt, hvilkens riktighet af vederbörande uppsyningsman pröfvas, dock förnämligast

med afseende på antalet. Det är nämligen endast topparnes antal, som kan utgöra

föremål för den declaratiou, som nu närmast följer1) (N:r 5, sucres), när det

färdiga sockret skall lemna torkrummet; den vigt, sockret då äger, tillkommer det

uppsyningsmannen att noggrant utröna, äfvensom att tillse, det antalet toppar

exact öfverensstämmer ej blott med declarationsuppgiften, utan äfven med hvad

bokföringen öfver införandet i torkrummet utvisar. Att det från torkrummet kommande

sockret omedelbart efter uppvägandet införes i fabriksmagasinet, följer af

hvad i det. föregående blifvit sagdt.

I samband med sockrets krystallisation, fast från delvis motsatt sida, stå,

utom de nyssnämda, ännu andra operationer, hvilka såsom jemväl utgörande föremål

för controllen torde, om äfven blott i förbigående, här böra omnämnas. Sådana

äro omarbetandet af mer eller mindre färdigt socker (”refonte”) och öfverflyttandet

af residua ”bas produits" från krystallisationskärlen i andra förvaringskärl

(”transvasion”). Båda föregås af fabrikantens anmälan2) (N:r 5, sucres)

— för såvidt ej den förra står i omedelbart samband med formarnes tömmande,

då samma declaration 3) gäller för båda operationerna —, upptagande allt

efter olika förhållanden vigt eller volumer eller kärlens antal, nummer etc., och

uppgifterna controlleras af vederbörande uppsyningsman, som derjemte har att

tillse, att det mer eller mindre färdiga socker, som skall omarbetas, i hans närvaro

bringas i lösning. Detaljen af verificationerna vid hvar och en af dessa operationer

antecknar vederbörande controllant i sin "carnet portatif" och resultaten

öfverföras i ”portatif general”: de, som tillhöra de tvenne sistnämda operationerna,

i ”compte de cristallisation”, de, som angå insättningar i eller uttagning ;r ur

torkrummet, i en särskild ”compte de mise å l’étuve”, som utgör en underafdelning,

af hufvudbokens tredje konto.

U ti dessa samma ”carnets portatifs”, hvilka, enligt hvad här ofvan blifvit anfördt,

innehålla redogörelse för alla controllåtgärder, som referera sig till de särskilda

operationerna med undantag af défécationen och krystallisationskärlens

fyllande, antecknas slutligen äfven de expeditioner, som ske från fabriken. De

enda produkter, som under vanliga förhållanden få lemna fabriken, äro färdigt

socker och melass. Endast i det fall, att eu fabrik definitivt upphör att arbeta,

kunna andra mellanliggande produkter, såsom syrup, ofullfärdigt socker, ”residus",

”bas produits” etc. derifrån expedieras, men få då ej förflyttas annorstädes än till

>) Se Bil. N:r 8, d); jfr. »Bil. B. 5. fol. 1. N:r 20.

2) Se Bil. N:r 8, ej och f); jfr. *Bil. B, 5. fol, 1. N:r 21 & 22.

Se Bil. N:r 8, g); jfr. »Bil. B. 5. fol, 1. N:r 24.

Controllförfarandet i Frankrike.

31

en annan i verksamhet varande fabrik. Hvarje försändning föregås af en anmälan

från fabrikanten, sora angifver antalet collis, deras nummer och märken, nettoocb

bruttovigten — detta dock ej obligatoriskt —, varans beskaffenhet, timmen för

sändningens afgång, bestämmelseorten, mottagarens namn, bostad och yrke, sättet

för transporten, resp. den väg, sändningen skall gå, formannens eller båtförarens

namn m. m. Denna declaration undertecknas ej blott af fabrikanten, utan jemväl

af en annan person, som, i händelse skatten ej redan är erlagd, säkerhet ställd

eller credit beviljad för de varuqvantiteter, som expedieras, står i ansvar för skattebeloppet

och följaktligen bör vara så qvalificerad, att han kan anses vederhäftig

för detsamma. Då likväl i de flesta fall säkerhet är lemnad, är det vanligen

verkmästaren eller någon af arbetarne vid fabriken, som jemte fabrikanten undertecknar

declarationen. Efter afgifven declaration inskrider controllen, och härvid

måste öfveruppsyningsmannen jemte en af de underordnade controllanterne, eller

i alla händelser tvenne tjensteman vara närvarande. De hafva att i första rummet

noga undersöka de i sändningen ingående produkternas qvalitet och vigt, resp.

volum, hvar för sig, samt, i händelse syrup, ofullfärdigt socker, ”bas produits" etc.

deri ingå, evalvera dessa i råsocker under typen XIII; vidare att tillse, att antalet

collis är riktigt uppgifvet och att de föreskrifter rörande förpackningen, som

äro gifna, och rörande hvars enskildheter jag inskränker mig att hänvisa till Reglera.

af den 1 Sept. 1852 art. 27, äro iakttagna. Är verificationen försiggången,

plomberas genast alla de collis, som innehålla socker i fast form, och förses faten,

hvari de flytande produkterna förvaras, med uppbördsverkets sigill. Verificationens

resultat med afseende på qvantitet och qvalitet samt den gjorda evalveringen

införas i endera controllantens ”carnet portatif”, och i enlighet med dessa

och fabrikantens i declarationen lemnade uppgifter -— hvilka, om så nödigt finnes,

bringas i öfverensstämmelse med de förstnämda — utfärdas en frisedel ”acquit-åcaution”

(N:o 9, sucres), som medföljer sändningen. Dessa ”acquits-å-caution” äro

af olika slag, allt efter som sändningen är destinerad till ett nederlag (”eutrepöt")

eller icke. Dessutom finnes särskildt formulär för de frisedlar, som skola viseras

under vägen. Denna frisedel innehåller alla här ofvan antydda detaljerade uppgifter

och stipulerar derjemte en viss tid, inom hvilken transporten bör vara verkställd,

samt i särskilda fall vissa stationer under vägen, på hvilka sjelfva frisedeln skall

viseras, för att ej förlora sin gällande kraft. Så snart en sådan ”acquit-å-caution”

är från en fabrik utfärdad, göres af öfveruppsyningsmannen genom en ”avis”

af särskildt formulär (Nio 6 Å.., serv. général) anmälan derom hos närmaste director,

som omedelbarligen låter rapporten fortskafläs till vederbörande myndighet

å destinationsorten för sändningen.

32

Controllförfarandet i Frankrike.

De från fabriken utgångna sockerqvantiteterna, sådana de i vederbörande

”carnet portatif” angifvas, öfverföras för hvarje dag uti de särskilda afdelningar

af hufvudboken (”portatif général”), till hvilka de höra: alltså totalbeloppet, uttryckt

i råsocker under N:r XIII, i första kontot, sockret i pulver form i tredje kontots

första underafdelning och toppsockret i samma kontos tredje underafdelning.

När i det undantagsfall, som ofvan blifvit angifvet, andra produkter än socker

och melass expedieras, upptagas dessa i hufvudbokens andra konto. Med afseende

på melassen åter, hvilken i regeln ej får destineras annorstädes hän än till

spritfabrikerna, så upptages densamma till sitt fastställda sockervärde endast

"compte général de la fabrication”.

”portatif general.” Den föregående framställningen har sökt att steg för steg följa controllen

inom de franska sockerfabrikerna, alltifrån det ögonblick, då den först ingriper

ända till dess slutprodukterna af fabrikationen utgå till consumtion eller till vidare

förädling. Emellertid är den bild, som ur denna skildring framgår, ingalunda

fullständig. En mängd enskildheter hafva nämligen här och hvar måst

lemnas åsido, emedan de, såsom stående i intet, eller endast aflägse samband

med de operationer, till hvilka controllen närmast anknyter sig, ej lämpligen

kunnat inrymmas i redogörelsen här ofvan. Då dessa detaljer emellertid på intet

sätt kunna anses vara af underordnad vigt, utan fastmera flera af dem ega väsentlig

betydelse för controllsystemet, blir det nödigt att särskildt redogöra för

desamma; något, som bäst torde ske i sammanhang med en utförligare framställning

af den i det föregående ofta omnämda controllhufvudbokens anordning,

enär vi här måste finna alla förekommande detaljer upptagna.

Denna ”portatif général pour 1’exercise des fabriques de sucre”'') innefattar

3:ne särskilda konton:

l:o ”compte général de la fabrication",

2:o ”compte des sirops en cristaliisation, och

3:o ”compte des sucres achevés”.

Det sistnämda kontot har åter trenne underafdelningar:

a) ”compte de magasin pour les sucres achevés eu poudre”,

b) ”compte de mise å 1’étuve des sucres raflinés”,

c) "compte de magasin des sucres raffinés1,

af hvilka dock de båda senare, såsom redan benämningarna angifva) uteslutande

tillhöra de s. k. ”fabriques raffineries”.

”Compte général” bildar sjelfva hufvudkontot, i det att här fabrikens sockerinkomster,

dess egen produktion, beräknad efter saftbestämningen, socker

-

<) Se Bil. N:r 10; jfr. ‘Bil. B. 7.

Controllförfurandet i Frankrike.

33

eller sockerhaltiga produkter, som från andra håll tillföras densamma etc.,

och dess socker-utgifter: från dess magasin utgående produkter m. m., in

toto sammanföras. De öfriga, såsom omfattande endast vissa delar af controllen,

äro att betrakta såsom detaljräkenskaper, hvilka dels tjena såsom bilagor till

hufvudkontot, dels stå vid sidan af detsamma, i det att de beröra sådana controllförfaranden,

hvilkas resultat ej kunna deruti inrymmas.

Då, såsom nämdt är, dessa detaljräkenskaper i väsentlig mån utgöra

grundvalen för hufvudkontot, och detta derföre som oftast blott hänvisar till

dem med afseende på ett controllförfarande, hvars resultat angifvas, så torde det

vara lämpligast, att i den framställning, vi gå att lemna, göra början med dessa.

Hvad angår ”compte de cristallisation", så följer redan af hvad i det före- Krystaiiisatiomgående

blifvit nämdt rörande detta konto, att detsamma hör till dem, som stå kontot''

vid sidan af "compte general" och hvilkas resultat endast undantagsvis kunna finna

en plats i dennas kolumner, enär det uteslutande redogör för controllens verksamhet

vid operationer, som kunna betecknas såsom intermediära, d. v. s. sådana,

som hvarken innebära ett direkt förökande eller förminskande af den sockermängd,

för hvilken fabriken har att ansvara. Krystallisationskontots *) debet bildas

af all den syrup, som befinner sig i det stadium af concentration och för öfrigt

är af den beskaffenhet, att socker derur kan anskjuta, den må för resten tillhöra

hvilken som helst af de olika kategorier, som betecknas med benämningarna

”sirops ordinaires”, ”residus” eller "bas produits", samt derjemte af det med syrup

blandade socker, som bär namnet ”sucres imparfaits". Detta debet upptager

alltså i första hand alla hit hörande sockerhaltiga produkter, som finnas inom

fabriken vid den inventering, som hvarje campagne föregår arbetenas början.

Härvid, likasom i alla andra fall, specificeras serie, antal, nummer och rymd af de

kärl, hvari de flytande produkterna befinna sig — är ett kärl ej complett fyldt»

angifves jemte dess totala rymd det förhandenvarande tomrummet —, och med

afseende på de fasta ("sucres imparfaits"), jemte vigten äfven antalet säckar, korgar

eller andra kärl, hvari de förvaras. Vidare följa de dagliga resuméerna af

de uppgifter, som registret N:r 4 lemnar rörande de faststående och flyttbara

krystallisationskärlens fyllning, hvarvid upptagas icke blott declarationernas alla

detaljer, utan äfven de fyllda formarnes rymd efter serie och den deraf beräknade

volumen syrup, som i dem innehålles. Ytterligare påföres räkningen i debet

det ofullfärdiga socker, som resulterar vid krystallisationskärlens tömmande, för

så vidt det ej omedelbart omarbetas. Slutligen upptager sagda debet äfven de

*) Se Bil. N:r 10. ii. För en närmare belysning af den här följande redogörelsen, än hvad

denna bilaga lemnar, hänvisa vi till de exempel, som meddelas i ”modéle du portatif general”

♦Bil. B. 8. p. 20—45.

5

.34

Controllförfarandet i Frankrike.

qvantiteter af hithörande produkter, som möjligen på etablissementet öfverflyttas

från en annan fabrik, som definitivt inställt sina arbeten. Krystallisationskontots

credit åter bildas af den krystalliserade sirupen, i mån som denna lemnar de kärl,

hvari krystallisationen försiggått. Specificationerna med afseende på de tömda

kärlen äro fullkomligt enahanda med dem, som tillhöra räkningens debet, och är

det den ur dessas rymd beräknade volumen, som erediteras contot. Här, såväl

som vid debiteringen, skiljes mellan ”sirops ordinaires” å ena sidan samt ”residus”

och ”bas produits” å den andra, och vidare angifvas också de mängder, som vid

krystallisationskärlens tömmande omedelbart komma till omarbetning. Qvantiteterna

färdigt socker, som framgå ur syrupen, upptagas ej i räkningen, men antecknas

dock med hänvisning till någon af tredje kontots afdelningar. Creditering

af ofullfärdigt socker kan endast ske, då detta omarbetas, hvarföre också, när en

sådan operation omedelbart företages med de qvantiteter dylik produkt, som vid

en tömning af krystallisationskärlen resultera, dessas vigt ej upptages i räkningen,

utan endast tecknas till minnes.

Oberoende af de operationer, hvilka vi sålunda sett stå i närmaste samband

med krystallisationskontots credit, kan en afskrifning å detta ega rum tillfölje af

direkt földust af syrup, i det att genom olyckshändelse eller annan tillfällighet en

qvantitet sådan går förlorad. När ett sådant fall inträffar, göres genast af fabrikanten

derom anmälan. (N:r 5, sueres), hvarefter tvenne uppsyningsman pröfva

uppgifterna och uppsätta ett protokoll, som angifver, under hvilka förhållanden förlusten

uppstått, qvantiteten, som gått förlorad, dess sockervärde o. s. v. Vederbörande

controllör och, i händelse förlusten är betydlig, äfven inspeetören underrättas om

saken och en afskrift af protokollet, åtföljd af direetörens utlåtande, insändes till

administrationen, som eger att afgöra, huruvida beloppet må afföras eller icke.

Att dylika förluster för öfrigt kunna inträffa ej blott af de produkter, som höra

till krystallisationsräkningen, utan äfven af såväl saft som färdigt socker, ligger

i sakens natur. Proceduren är i sådant fall fullkomligt densamma, och enda skilnaden

den, att beloppen afskrifvas på det konto, som vederbör.

En afslutning af krystallisationskontot eger rum vid hvarje kalendermånads

utgång. Dock kan en sådan äfven oftare vidtagas, om öfveruppsyningsmannen

anser nödigt, men då alltid i förening med en inventering, för att tillse, huruvida

antalet och beskaffenheten af de kärl, som för tillfället innehålla de hithörande

produkterna, exakt öfverensstämma med hvad räkningens saldo angifver. Visar

sig häruti ett öfverskott, upptages detta i debet, hvaremot det möjligen bristande

erediteras. I förbigående torde emellertid redan här böra nämnas, att vid en revision

af "compte de cristallisation” såväl ett deficit som ett öfverskott betraktas

såsom härrörande af underslef.

Controllförfarandet i Frankrike.

35

”Compte de magasin pour les sucres achevés en poudre” är tredje kontots Magasinskontot

första afdelning1). Dess debet har tvenne rubriker: den första för det socker, 1 puI

som under campagnen tillverkats inom fabriken sjelf — hvarvid skiljes mellan

det, som vunnits med användande af centrifugering till syrupens aflägsnande, och

det, som efter annan metod erhållits —; den andra för socker af allt annat ursprung,

såväl det, som inom fabriken förefans, innan campagnens arbeten togo

sin början, som ock hvad sedermera från annat håll införts, samt slutligen de

öfverskott, som vid revision af magasinet möjligen visa sig. Dess credit åter har

trenne afdelningar: socker, som gått ut fråu fabriken; socker, som, för att omarbetas,

uttagits ur magasinet; samt de qvantiteter socker, hvarmed vid magasinets revidering

räkningens saldo öfverstiger det belopp, som verkligen finnes. Dessa bristande

qvantiteter ("manquants") äro emellertid af tvenne skilda slag: sådana,

för hvilka skatt skall erläggas (”imposables”) och skattefria (”non imposables”), och

beror classificeringen på storleken af ett deficit i förhållande till den sockermängd,

hvarpå det kan räknas hafva uppstått. Med afseende härpå stadgar lagen, att ett

deficit, som ej öfverstiger 3 X, afskrifves såsom skattefritt; är det större än 3 X,

men ej öfverstigande 6 X, äger styrelsen att afgöra, huruvida skatt skall betalas

för beloppet eller icke. En ännu större brist anses såsom underslef.

Huru enkla än dessa stadganden synas vara, är dock beräkningen af de

qvantiteter, som rätteligen representera de ifrågavarande 3 eller 6 procenten, i vissa

fall temligen complicerad, såsom några af de exempel torde utvisa, hvilka ”modéle

du portatif general” i detta hänseende lemnar 2). ComplicatioDen härleder

sig väsentligen derifrån, att sagde procent beräknas ej blott på den qvantitet

socker, som inmagasinerats efter sista revisionen — och på hvilken den förhandenvarande

bristen väl egentligen bör anses vara uppkommen —, utan derjemte

äfven på den sockermängd, som vid denna senaste revision fans qvar uti magasinet.

Huru stor del af den senare räkningens resultat för tillfället kommer fabrikanten

tillgodo, beror derpå, huru förhållandet varit vid den föregående revisionen;

ju mindre den brist varit, som då förefans att betäcka, desto mera står

honom nu åter, hvaröfver han har att disponera. Visade deremot den föregående

revisionen ett deficit af öfver 3 X, eller ett öfverskott, så har han naturligtvis ingenting

att i sagda hänseende räkna sig till godo. Att följa denna beräkning i

alla dess detaljer, skulle emellertid blifva alltför omständligt, hvarföre vi inskränka

oss att hänvisa till den ofvannämda ”modéle du portatif’, hvarest de

olika hithörande exemplen torde fullständigast och klarast angifva alla enskildheter.

*) Se Bil. N:r 10. in. a.; jfr. *Bil. B. 8. p. 48—61.

D Jfr. »Bil. B. 8. p. 50 N:r 55, p. 52 N:r 57, p. 54 N:r 59 samt p. 60 & 61 N:r 67.

36

Controllförfarandet i Frankrike.

Hvarje öfverskott, som revideringen af magasinst angifver, tages i beslag

såsom understucket, och fabrikanten pliktfälles.

Jemte de egentliga räkenskaperna innehåller magasinskontot ännu några

columner, afsedda att inrymma special uppgifter rörande qvantiteterna socker af olika

nyanser, som antingen expedierats från fabriken eller blifvit omarbetade. Antalet

nyanser, som denna promemoria upptager, har naturligen vuxit med typernas antal,

så att de för närvarande äro sju i stället för de tre, som 1852 voro uppställda1).

Med afseende på det nästföljande kontot: ”cornpte de mise å 1’étuve”2), är att i

första rummet anmärka, att detsamma består af tvenne skilda räkningar, af hvilka

den ena är den egentliga ”cornpte de mise å 1’étuve”, under det att i den andra

bokföras de qvantiteter toppsocker, som vid formarnes tömmande visserligen anmälas

skola intagas i torkrummet, men ej omedelbart kunna ditflyttas. Detta den

provisoriska räkningens debet balanseras, i den mån införandet i torkrummet kommer

till verkställighet, då följaktligen det här crediterade beloppet på samma gång

påföres den egentliga ”cornpte de mise å 1’étuve”. Dennas debet åter innefattar

jemte det provisoriska kontots credit äfven de sockermängder, som vid formarnes

tömmande direkt gå till torkrummet, under det att dess eget credit utgöres af

hela sockermängden, som derifrån utgår och öfveråyttas på magasinsräkuingen för

det raffinerade sockret. För öfrigt äro båda räkningarna af enahanda form, i det

att såväl den enas som den andras både debet och credit upptaga samma specificationer,

nämligen sockrets qvantitet, topparnes antal och totalvigten af hvarje post,

som upp- eller afskrifves.

De vid skeende revisioner möjligen uppträdande öfverskott eller deficit införas

på vanligt sätt i räkningen, d. v. s. de förra uti debet, de senare uti credit;

men för dessa sistnämda finnas här liksom i magasinskontot särskilda platser anvisade

å credit-sidan, på den grund att man äfven inom torkrummets konto räknar

två slag af ”manquants” med enahanda benämningar som i magasinsräkningen,

nämligen ”imposables” och ”uon imposables”; men hänförandet till de olika klasserna

sker här efter helt andra grunder än de, som der gjort sig gällande. Det är

redan i det föregående nämdt, att coatrollen, när sockret införes i torkrummet — och

detsamma gäller äfven, när det provisoriskt tages i räkning för att senare ditföras —

hufvudsakligen fäster sin uppmärksamhet vid topparnes antal, under det att vigtsbestämningen

betraktas såsom i viss mån underordnad, och orsaken härtill antyddes

jemväl såsom varande den, att vid torkningen en vigtförlust måste inträda,

som ej kan på förhand beräknas. Det är denna vigtsförlust, som bildar

’) Med afseende på formen af 3:dje contots l:a afdelning före och efter 1864, jfr. å ena

sidan •Bil. B. 8 och å den andra Bil. N:r 10. m. a. eller *Bil. B. 7.

!) Se Bil. N:r 10. m. b.; jfr. ‘Bil. B. 8. p. 64-73.

Controllförfarandet i Frankrike.

37

”manquants non imposables”, så snart topparnes antal är oförändradt. Har deremot

detta senare förminskats, räknas hela vigtförlusten såsom ”manquants imposables”,

och ett sådant deficit, likasom ett öfverskott i topparnes antal, medför särskildt

ansvar.

Det tredje kontots sista afdelning1); ”compte de magasin des sucres raffinés”, MasasiMkontot

erbjuder ingenting särskildt anmärkningsvärdt. På dess debet föras dels den socker.’ ™

raffinad, som vid första inventeringen för eampagnen fans förhanden, vidare de

qvantiteter, som under fabrikationens fortgång producerats, och slutligen de öfverskott,

som möjligen vid magasinsrevisionen visa sig. Credit bildas åter af det

från fabriken expedierade sockret och det, som från magasinet återgått till fabriken

för att der omarbetas, samt slutligen af de inventeringsbrister, som constateras,

hvilka efter samma grunder, som vid det nästföregående kontot blifvit angifna,

hänföras antingen till skattepligtiga eller skattefria. I afseende på specificationen

öfveren stäm mer kontot fullständigt med ”compte de mise å 1’étuve”, i

det att jemte sockrets qvalitet antalet toppar och deras totalvigt upptagas, något

som för resten redan följer af hvad här ofvan nämts angående classificeringen

af ”les manquants”.

Efter att sålunda hafva försökt att lemna eu framställning af det sätt, hvarpå Hufrudkontot.

detalj räkningarna äro uppställda, och af hvad de hvar för sig innefatta samt af

sambandet, som förefinnes dem emellan, öfvergå vi till redogörelsen för sjelfva hufvudkontot

och dess enskildheter samt för sammanhanget emellan detta och de öfriga.

I första hand må då med afseende på detta konto 2) nämnas, att det ej känner

något annat socker än det, som står under typen XIII, och att följaktligen

alla andra qvaliteter m åste öfverföras till socker af denna typ för att kunna der

uti

upptagas. För verkställandet af en sådan convertering finnes i kontot en särskild

eolumn, hvari den hithörande beräkningen detaljeras, i det att för qvantiteter

af högre typ den exaeta vigtsmängden angiives och derjemte det tillskott, som

efter den fastställda normen skall tillfogas, samt för lägre produkter jemte volum

eller vigt deras evalvering i socker af nämda qvalitet. Den norm, som för närvarande

i förstnämda hänseende tillämpas, äfvensom maximibeloppet, hvartill melassens

sockervärde får uppskattas, äro redan i det föregående angifna; för evalveringen

i öfrigt finnas inga speciella stadganden, utom för vissa undantagsfall,

hvilka vi i det följande få tillfälle att omnämna.

Hufvudkoutots debet upptager nu alla fabrikens inkomster i socker, från

hvad källa de än måtte härflyta. Främst alltså resultatet af den före arbetenas •)

•) Se Bil. K:r 10. in. c.; jfr. »Bil. B. 8. p. 76—83.

J) För de följande detaljerna, se Bil. N:r 10. i. och jfr. »Bil. B. 8. p. 4—27.

38

Controllförfarandet i Frankrike.

början företagna inventeringen *) och derefter dag för dag den sockerqvantitet, som

beräknas af de verkställda défécationerna — att dessas antal och saftens volum

derjemte upptagas, är redan i det föregående nämdt —, vidare hvarje qvantitet

socker, som utifrån inkommer i fabriken, och slutligen alla öfverskott, som angifvas

vare sig af de andra konton eller möjligen af hufvudkontot sjelft vid de

följande inventeringarna. Bland de rubriker, hvilka inom detta debet förekomma,

är det emellertid en, som torde fordra särskild förklaring. Under öfverskriften:

”charge de toute autre nature”, innefattande allt det socker, som ej kan

anses direkt framgånget ur défécationerna under campagnen, finnas nämligen tvenne

afdelningar, betecknade med resp. ”imposables” och ”non imposables”. Till socker,

som sålunda anses stå utom fabrikationsresultaten, hörer naturligen i första rummet

det, som från andra håll införes i fabriken, men derjemte också allt, som vid

campagnens början är upptaget å det första inventariet, och slutligen räknas till

samma kategori de öfverskott, som constateras i de särskilda detaljräkenskaperna

(krystallisationskonto, magasinskonto etc.). Hvad dessa öfverskott angår, så är af

det föregående klart, att de alltid räknas såsom skattepligtiga, hvarföre en classificering

i ”imposables” och ”non imposables” endast kan ifrågakomma för de

båda förstnämda slagen, d. v. s. de i fabriken införda och de vid inventeringen

befintliga qvantiteterna. Med afseende på införandet af mer eller mindre färdigt

socker i fabrikerna, har ofvanföre endast det exceptionella fall blifvit omnämdt,

då en fabrik nedlägges och alla de sockerhaltiga produkter, som uti densamma

förefinnas, under vederbörlig controll öfverflyttas till en annan. Detta är också

det enda fall, då en fabrik, som endast tillverkar råsocker (”fabrique simple”), kan

från en annan mottaga sockerhaltiga produkter, ehuru äfven då med uteslutande

af det färdiga sockret, hvilket under inga omständigheter får införas i en sådan

fabrik. Att för öfrigt de sålunda öfverflyttade sockerhaltiga produkterna upptagas

under rubriken ”imposables” är sjelfklart. Rättigheten att mottaga annorstädes

tillverkadt, färdigt socker till vidare förarbetning eller förädling är, om vi frånse

de egentliga raflinerierna, endast medgifvet de s. k. ”fabriques-raffineries”. Detta

främmande socker kan nu vara antingen ett sådant, för hvilket skatt eller tull

redan blifvit erlagd — före 1864 var detta ett oeftergifligt vilkor —, eller ock

ett, som ännu är skattepligtigt. I senare fallet måste det naturligen påföras fabrikens

debet såsom ”imposables”; i förra fallet åter har controllen ej direkt dermed

att skaffa, men i räkenskaperna måste det dock ingå, enär eljest en controll *)

*) Inventeringsprotocollet upptages här in extenso med bifogad evalvering af alla förhandenvarande

produkter, och blir det endast dessas exacta qvantiteter, som öfverflyttas i, den

af detaljräkningarna, till hvilken ämnet till följe af sin natur hörer.

Controllförfarandet i Frankrike. 39

af det skattepligtiga sockret blefve omöjlig, och derföre debiteras det såsom

''bion imposables”.

Att då skattefritt socker införes i en fabrik, detsamma också kan komma

att framträda i inventeringarna både vid campagnens början och vid dess slut

och att följaktligen äfven dessa vid en ”fabrique-raflinerie” kunna uppvisa båda

classerna af socker, ligger i sakens natur.

Rörande öfriga enskildheter i hufvudkontots debet torde intet väsentligt vara

att anmärka, om ej möjligen angående uppskattningen af sockervärdet, när ett

öfverskott blifvit constateradt i ”compte de magasin des sucres en poudre” (tredje

kontets tredje afdelning) och magasinet för tillfället innehåller socker af olika qvaliteter,

i det att lagen i sådant fall stadgar, att sagda öfverskott skall räknas tillhöra

det lägsta af de i magasinet befintliga sockerslagen.

Hufvudkontots credit utgöres, såsom redan i det föregående är antydt, af

allt det socker, som anses hafva gått ut ur fabriken, antingen det nu under en

eller annan form verkligen blifvit derifrån expedieradt, eller det med administrationens

tillstånd blifvit afskrifvet för direkt liden förlust i saft, syrup eller socker

(”pertes matérielles”), eller det representerar de vid detaljräkningarna constaterade

bristerna, så vidt dessa höra till klassen ”imposables”. Angående dessa "manquants”

och deras upptagande i hufvudbokens credit torde böra anmärkas, att,

då en direkt qvalitetsbestämning, af hvad som gått förloradt, ej är möjlig och

alltså en uppskattning af dess sockervärde ej derpå låter grunda sig, lagen bestämmer,

att all den syrup, som å krystallisationsräkningen uppträder såsom brist,

skall i hufvudkontot upptagas med ett sockervärde af 1 kilo pr litre och att, om

deficit består af ofullfärdigt socker, detta räknas lika med det färdiga, d. v. s.

råsocker under typen XIII, hvaremot brister å magasinsräkningarna uppdagas såsom

tillhörande den lägsta sockerqvaliteten, som för tillfället förefinnes. Huruledes afkortning

för direkt lidna förluster kan vinnas, derför har redan här ofvan redogjorts,

med angifvande af alla dithörande detaljer, och det återstår således, med

afseende på de till hufvudkontots credit hörande klasserna af socker, endast att

nämna några ord om det, som från fabriken verkligen expedieras. Räkningen

fördelar detta under fyra särskilda rubriker — eller egentligen fem, i det att

melassen, som försändes till destillerierna, är skiljd från de öfriga.

Fastän ej intagande den främsta platsen, må klassen ”non imposables” här dock

först nämnas, såsom den der i öfverensstämmelse med den likanämda afdelningen

å debetsidan uteslutande tillhör ”les fabriques-raffiueries" och innefattar det socker,

hvilket, ingånget i fabriken såsom skattefritt, utgår derifrån i mer eller mindre

förädlad form. Af de öfriga upptager den främst stående allt det färdiga, skattepligtiga

socker, som expedieras från fabriken under sådana förhållanden, att det

40

Controllförfarandet i Frankrike.

i och dermed öfvergår till kategorien "non imposables”, d. v. s. att skatt under

en eller annan form derför anses erlagd, och derjemte de ofvan omnämda ’manquants

imposables” från öfriga räkenskaper; en annan column är bestämd för de

sockerqvantiteter, som från fabriken försändas till nederlagen, och den återstående

för det socker, som, utan att skatt derför anses erlagd, öfverflyttas för en viss bestämd

tid till en ”fabrique-raffinerie” eller ett egentligt raffineri för att förädlas»

och som betecknas såsom stående under ”le regime de 1’admission temporaire”.

Denna rättighet för de raffinerande fabrikerna — och raffinerierna —, att mottaga

skattepligtigt socker, och i sammanhang dermed medgifvandet för råsockerfabrikerna

att expediera sådant socker annorstädes än till nederlagen, lemnades först

genom lagen af den 7 Maj 1864, hvilken, på samma gång den upphäfde dittils gällande

stadganden om ”drawback”, i stället lemnade åt de sockerförädlande etablissementen

rätt att mot ställd säkerhet från hvad håll som helst införa socker, med

förpligtelse, att inom en viss bestämd tid, till en början fyra, sedermera två månader,

hafva antingen exporterat eller på nederlag upplagt en qvantitet förädlad vara, som

efter fastställd norm motsvarade den införda sockermängden. Detta förklarar den

benämning, hvarunder hithörande socker upptages i den afsändande fabrikens credit;

att det i den mottagandes debet ej har någon särskild plats sig förbehållen,

beror derpå, att det såsom skattepligtigt der föres under rubriken ”imposables”.

Denna dess egenskap af skattepligtigt i den mening, här ofvan anförts, nämligen

att det skall gäldas med socker af högre qvalitet, måste emellertid föranleda, att

det underkastas särskild controll så till vida, som det gäller att tillse, det den

qvantitet, som införes i en fabrik, blir inom fastställd tid till fullo godtgjordt genom

exporteradt eller på nederlag upplagdt socker. Derföre finnes också vid

hvarje ”fabrique-raffinerie11 eu controllräkning, som uteslutande har detta till

föremål. Men att här ingå i en redogörelse för enskildheterna deraf, äfvensom för

alla detaljbestämmelser, hvilka äro uppställda för'' Tadmission temporaire” i dess

helhet, anser jag mig så mycket hellre kunna underlåta, som denna del af sockercontrollen

står helt och hållet utom den, som sysselsätter sig med den egentliga

fabrikationen, utan torde jag med afseende härpå få hänvisa till lagen af den

7 Maj 1864, till circuläret af den 31 Maj s. å. och specielt till formuläret N:r

12, som är bifogadt detta sistnämda.

Ännu en omständighet, som står i samband med expeditionen af socker från

de raffinerande fabrikerna och som sålunda äfven har en viss betydelse för hufvuclkontots

credit, torde här böra omnämnas. Då dessa etablissement på samma

gång förarbeta såväl skattefritt som skattepligtigt socker, måste de färdiga produkterna,

som utgå, räknas partielt tillhöra båda dessa klasser. I expeditionerna

på nederlagen kan emellertid intet skattefritt socker ingå, hvarför det endast blir

Controliforfarandet i Frankrike.

41

på de till consumtion utgående qvantiteterna, som en fördelning i dessa båda

klasser kan tillämpas, och lagen stadgar med afseende härpå, att vid hvarje sådan

expedition de olika klasserna skola crediteras proportionelt till de qvantiteter,

som för tillfället inom fabriken representera hvardera af dem. För ett exempel,

huru denna beräkning i ett specielt fall verkställes, hänvisar jag till ”modéle

de portatif général” p. 18.

Likasom alla detaljräkningarna, så afslutas också hufvudkontot för hvarje

kalendermånad. Resultaten af dessa månadsafslutningar införas dels cumulativt,

dels specielt för hvarje månad å fol. I af "compte général de la fabrication”),

hvilket folio derjemte inrymmer tvenne andra resuméer, hufvudsakligen hemtade från

nyss anförda sammanställningar, den ena utvisande qvantiteteten skattepligtigt

socker, som under hvarje qvartal utgått från fabriken, samt de skattebelopp, som

på grund häraf beräknats, den andra angifvande i möjligast enkla foi mställningen

vid campagnens slut med afseende på de mängder af skattefritt och skattepligtigt

socker, som komma att öfvergå i nästa arbetsårs räkenskaper.

Extra afslutningar med thy åtföljande revisioner eller inventeringar ( ”re- ”Inventaire

censement”), sådana vi sett dem förekomma vid detaljräkenskaperna, ega ej rum s™éraux”''

vid hufvudkontot, utan är här i detta hänseende särskildt stadgadt, att utom den

inventering, som inleder campagnen, endast tvenne ”inventaires généraux” derunder

få företagas, nämligen den ena vid défécationernas afslutande, d. v. s. när fabrikens

hvitbetsförråd äro afverkade, den andra vid den tidpunkt, då alla arbeten inom

fabriken upphöra, d. v. s. då ej vidare något slags förarbetning af sockerhaltiga

produkter eger rum.

För detaljerna af en första inventering är redan i det föregående redogjordt,

och det sätt, hvarpå de tvenne öfriga verkställas, är ej i någon väsentlig mån

afvikande. Dock torde en omständighet vid den andra inventeringen särskildt förtjena

omnämnas. Såsom redan är nämdt, eger denna rum samtidigt med défécationernas

afslutande och intager följaktligen en exceptionel ställning så till vida, som

den företages under pågående fabrikation, då de båda öfriga ske på tider, då

fabrikens verksamhet antingen ej ännu börjat eller också redan är för campagnen

slutad. Saftutdragningen har visserligen upphört, men alla de processer, som

ligga mellan défécationen och det färdiga sockret, kunna fortgå. Häraf följer, att

vid constaterandet af det i fabriken förekommande sockret, syruper af olika qvaliteter

komma att spela en relativt vigtig rol, mot hvad fallet kan vara vid första

och tredje inventeringen, och det är i sammanhang härmed, som en sak förtjenar

särskildt uppmärksammas, så mycket mer som i det föregående ej något tillfälle er

-

D Se Bil. N:r 10; jfr. »Bil. B. 8 p. 4.

6

42

Controllförfarandct i Frankrike.

bjudit sig att taga hänsyn till densamma. Krystallisationskontot har visserligen till

specielt föremål den syrup, som fabriken producerar, men det upptager densamma

endast för så vidt den hunnit derhän, att socker utan vidare åtgörande derur

kan anskjuta, eller med andra ord: först när syrupen är förvandlad till fyllmassa,

kommer den inom krystallisationsräkningens område. Men nu finnas inom fabriken,

så länge dess arbeten fortgå, alltid större eller mindre qvantiteter af sådan

syrup, som antingen ej ännu hunnit så långt i förarbetning, att den blifvit bragt

till nödig koncentrationsgrad för att kunna afsätta socker, eller också en eller flera

gånger visserligen varit förvandlad till fyllmassa, men sedan det utkrystalliserade

sockret på ett eller annat sätt blifvit afskildt, ånyo ingått i fabrikationen

såsom ännu innehållande så mycket krystalliserbart socker, att den ej kan rubriceras

såsom residuum, ”bas produits” eller melass. Det är klart, att äfven det

socker, som i de här ifrågavarande syrupsarterna innehålles, måste tagas med i

räkningen vid skeende inventering, men krystallisationskontot upptager dem icke,

ej heller någon af de öfriga räkningarna. Uti "compte général" kunna de visserligen

sägas ingå så till vida, som det socker, de böra lemna, implicite är upptaget

i dess debet i och med det ur déféc.ationerna beräknade rendementet etc., men

för den vid inventeringen till motvigt mot detta debet nödiga uppskattningen af

den sockerqvantitet, de i sjelfva verket representera, lemnar hvarken hufvudkontot

eller detalj räkningarna någon ledning. Häraf förklaras, att uti detta andra inventarium

’) én särskild klass af sockerhaltiga ämnen finnes upptagen under benämning:

”produkter, som ej ingå i krystallisationskontot”, omfattande just nyssnämda

slag af syrup jemte melassen, hvilken sistnämde, såsom redan är anfördt,

inrymmes i hufvudkontots credit, först när den utgår från fabriken, och i de öfriga

ej har någon plats sig anvisad. Källan för de hithörande detaljuppgifterna

utgöres väsentligen af de ”carnets de situation”, som ofvanföre i sammanhang med

redogörelsen för krystallisationscontrollen blifvit omnämda, i det att dessa, såsom

omfattande alla kärl, som äro bestämda att upptaga skedad saft, den må vara af

hvilken koncentrationsgrad eller beskaffenhet som helst, och angifvande dag från

dag de volumer af flytande produkter, som hvart och ett af dessa innehåller, äfven

med afseende på de utanför krystallisationskontot ställda syrupsklasserna, måste

kunna lemna de för inventeringen nödiga upplysningarna angående de qvantiteter,

hvari dessa förefinnas.

Med frånseende för tillfället af den olika betydelse, som de särskilda allmänna

inventeringarna kunna ega för controllen i dess helhet, kan deras uppgift

så till vida sägas vara enahanda, som de alla afse att constatera qvantiteterna

») Jfr. »Bil. B. 8. p. 16, N:r 21.

Controllförfarandet i Frankrike.

43

sockerhaltiga produkter af alla slag, som vid en viss tidpunkt inom en fabrik

förefinnas, och att ådagalägga, i hvad mån de sålunda funna beloppen öfverensstämma

med hvad hufvudkontots saldo utvisar. De skulle sålunda kunna ställas

vid sidan af de ”recensements”, som vi i det föregående lärt känna vid detaljräkningarna

och hvilka, hvar inom sitt trängre område, hafva en liknande uppgift

med den, som tillhör dessa ”inventaires généraux” med afseende på fabrikationen

i dess helhet. Likväl finnes, oafsedt den större omfattning, som de senare ega,

och hvarigenom de i viss mån subsumera de förstnämda under sig, en väsentlig

skilnad mellan de allmänna inventeringarna och detaljrevisionerna, och denna ligger

uti den olika betydelse, som de i det ena och andra fallet vunna resultaten innebära

för controllen. Denna olikhet grundar sig förnämligast på den skiljaktiga

karakteren hos de räkenskaper, hvilka utgöra basen för den jemförelse, hvarur

resultaten i båda fallen framgå. Se vi nämligen på detaljräkningarna, så finna vi,

att vid dem samtliga utan undantag allt, som crediteras, är i verkligheten fullkomligt

ensartadt med det, som upptages i deras debet, att det ena mätes med samma

mått som det andra. Så t. ex. i krystallisationskontot är det syrup, hvars volum

upptecknas, och jemväl syrup, som vid krystallisationskärlens tömmande afföres; vid

magasinsräkningarna debiteras sockret efter den omedelbart funna vigten eller

efter topparnes antal och crediteras efter samma norm o. s. v. Helt annat är

deremot förhållandet vid hufvudkontot. Visserligen se vi också i detta både debet

och credit upptaga endast socker af samma qvalitet (under typen XIII), men likheten

mellan hvad som sålunda balanseras, är här endast nominel, ty detta socker

är antingen å ena eller andra sidan, stundom å båda, icke vägdt såsom sådant, utan

dess mängd är på mer eller mindre tillförlitliga grunder beräknad ur produkter af

helt olika beskaffenhet, alltifrån den råa saften ända till det raffinerade sockret

eller den uttömda melassen. Att för öfrigt enahanda skiljaktighet måste göra sig

gällande äfven med afseende på den direkta bestämningen af de för handen varande

qvantiteter, hvilka skola jemföras med det respectiva kontots saldo, är sjelfkärt,

i det att denna vid detaljrevisionerna blir en omedelbar uppmätning eller

uppvägning, vid inventeringen deremot i väsentlig mån kommer att bestå i en

uppskattning. Häraf följer nu, att ett ”recensement", med sina såväl å ena som

å andra sidan fullt exacta bestämningar med full rätt kan anses såsom kontroll

på tillförlitligheten af fabrikantens uppgifter, under det att inventeringen med sin

osäkra uppskattning ej kan erhålla samma betydelse, utan fastmera är att betraksåsom

en pröfning af den antagna beräkningsgrundens riktighet, och dess resultat

såsom en verification eller correction af de efter denna gjorda evalveringarna.

Denna skiljaktiga betydelse uttalar sig äfven uti det sätt, hvarpå lagen betraktar

möjligen sig företeende öfverskott eller brist i det ena och i det andra fal

-

44

Controliförfarandet i Frankrike.

let. Såsom redan i det föregående blifvit anfördt, anses nämligen vid alla detaljrevisioner

en bristande öfverensstämmelse mellan räkningens saldo och de befintliga

dithörande produkterna såsom beroende på underslef och bestraffas i enlighet dermed;

vid de allmänna inventeringarna är detta ej fallet. Visar sig här ett öfverskott,

påföres detsamma visserligen hufvudkontots debet, men fabrikanten ställes

ej vidare till något ansvar derför; constateras åter ett deficit, så stadgar visserligen

lagen, att å dess belopp skatt skall erläggas och detsamma derefter erediteras,

men genom decretet af den 7 Januari 1860 är denna bestämmelse så till

vida upphäfd, att på ansökan af fabrikanten och efter från vederbörande myndigheter

inhemtadt utlåtande, i hvad mån den påvisade! bristen kan anses vara

betingad af sådana omständigheter, som böra föranleda en afkortning — t. ex.

betornas sämre beskaffenhet e. d. —, befrielse från erläggandet af skattebeloppet

kan af finansministern beviljas.

Den skilnad, som inom hufvudkontot göres vid debiteringen af ett öfverskott,

som framgår ur den första inventeringen, och af dem, som visa sig vid någon

af de tvenne följande, i det att de sistnämda få sin plats tillsammans med det

socker, som beräknas ur défécationerna, då deremot det förra intages bland de

från annat håll fabriken tillförda produkterna, har sin grund uti det, som redan

ofvanföre blifvit antydt, att nämligen allt, som tillhör första inventeringen, såsom

varande resultatet af den föregående campagnens arbeten, ställes i paritet med

främmande socker.

Att återigen uti den sammanställning af de månatliga fabrikationsresultaten,

som inrymmas på folio I af ”compte géiiéral”, de vid andra och tredje inventeringarna

uppträdande öfverskotten utbrytas ur det öfriga debet och få sig en särskild

plats anvisad, tyckes endast ske, för att klarare låta framstå, om och i hvad mån det

ur saften — eller andra produkter — efter den antagna normen beräknade rendementet

visar sig under campagnen vara lägre än de verkligen vunna sockermängderna.

Ett analogt särskiljande iakttogs i närnda sammanställning jemväl med

afseende på de vid de båda sista inventeringarna uppträdande underskotten, så

länge äfven dessa voro ovilkorligen skattepligtiga; numera subsumeras de äfven

här under det från fabriken i vanlig ordning utgående sockret.

I sammanhang med denna redogörelse för de allmänna inventeringarna

torde här böra anmärkas, att arbetsåret räknas från den 1 September till den

31 Augusti och att controllräkenskaperna derföre ej kunna definitivt afslutas

förrän med sistnämde dag, så att först då det saldo kan bestämmas, som skall

ingå i den följande campagnens räkenskaper. Nu ligger det i sakens natur,

att, lika litet som det i allmänhet inträffar, att arbetsårets början med dertill

hörande första inventering sammanfaller med arbetenas (défécationernas) begyn

-

Controliförfarandet i Frankrike.

45

natule, så också i de flesta fall förhållandet måste blifva, att fabrikationens afslutande

och den dermed i sammanhang stående tredje inventeringen ej sammanträffa

med arbetsårets slut, utan komma vanligen månader att ligga dem

emellan. Och då under denna tid väsentliga förändringar kunna hafva inträdt i

hufvudkontots ställning genom försiggångna expeditioner af färdigt socker, samt

följaktligen tredje inventeringens resultat ej kunna oförändrade öfverföras i det

nya arbetsårets rakning, så blir det nödigt att omedelbart före den 31 Augusti

beriktiga dessa genom ny saldering af kontot. En på grund häraf beräknad öfversigt

af kontots ställning vid arbetsårets utgång (”situation å la fin de la campagne”)

afslutar derföre ”compte général de la fabrication”; och det är denna,

som närmast lägges till grund för första inventeringen vid nästföljande campagne.

Vid redogörelsen för controllpersonalen vid sockerfabrikerna omnämdes redan

de åligganden, som tillhöra öfveruppsyningsmannen (”chef de service”) med

afseende på det permanenta öfvervakandet, och framhölls särskildt, att det är han,

som i första hand bär ansvaret derför, att controllen af de underlydande med

samvetsgrannhet utöfvas, på samma gång han har till uppgift att med den noggrannare

kännedom om fabrikationens alla detaljer, som bos honom förutsattes,

vaka öfver, att inga underslef från fabrikantens sida försökas vid de operationer,

som i regeln stå utom den egentliga controllen. Likaså anfördes, att alla räkenskaper

stå under hans speciella tillsyn och att det är hans pligt att tillse, det

dessa föras med ordning, och att pröfva deras riktighet. Slutligen nämdes äfven,

huru vissa detaljer af controllen fordra hans personliga deltagande, oberoende af

den anpart, som han enligt den uppgjorda arbetsordningen har i den permanenta

bevakningen. Jemte dessa åligganden, hvilka väsentligen härflyta från det öfverinseende,

han i egenskap af "chef de service” utöfvar, har han ännu andra, som

tillkomma honom, såsom den der bland den sedentära controllpersonalen står de

öfverordnade myndigheterna närmast. Hit höra förnämligast de rapporter, hvilka

han är skyldig att på vissa bestämda tider aflemna dels öfver controllens resultat,

dels öfver fabrikationens gång, dels öfver råmaterialförbrukningen och det vunna

utbytet o. s. v., hvarjemte också hit kunna räknas de meddelanden, som från honom

ingå till uppbördsverket vid hvarje försändning af socker från fabriken. Bland

rapporterna må i första rummet nämnas en, som bär namn af ”relevé des principales

operations de la fabrique” (N:r 40, sucres). Hvarje sådan omfattar en tidrymd

af 10 dagar och upptager dag för dag alla till skedningen hörande resultat,

sådana de framgå dels ur det speciella registret (N:r 3, sucres), dels ur

”compte general”, angifvande jemte antalet skedningspannor, som för hvarje dag varit

i verksamhet, défécationernas antal, mängden af gjorda tillsatser, den qvantitet

saft, som skedats, dennas medeltäthet och sockret, som derur beräknats, vi

-

Öfveruppsynings - mannens tjensteåligganden.

46

Controliforfarandet i Frankrike.

dåre volumen syrup, som fyllts i krystallisationskärlen, qvantiteten socker, som

blifvit utslaget ur formarne eller vunnits genom turbinering, de sockermängder af

olika slag, som under dygnets lopp omarbetats, samt slutligen beloppet af expedieradt

socker och melass. För öfriga detaljer af detta sammandrag torde jag

få hänvisa till det formulär, sum finnes upptaget i ”Instruction général” p. 138—

139. En sådan rapport insändes den 11 och 21 i hvarje månad i dubbla exemplar

till vederbörande inspectör, som, efter att hafva tagit kännedom om densamma,

vidare befordrar det ena exemplaret till directören, det andra till administrationen.

JDen tredje rapporten, som omfattar de sista 10 dygnen i hvarje månad,

skall vidimeras af controllören och ingår derefter på samma sätt som de båda

föregående till inspectören, men åtföljes af en annan resumé, som likaledes uppställes

af öfveruppsyningsmannen. Denna (N:r 41, sucres) är ett utdrag ur "portatif

général”, som in extenso återgifver slutsummorna för månaden i alla de konton,

som i denna innefattas, med undantag af ”compte de mise å Pétuve”, och har

följaktligen fyra olika afdelningar. Dessutom meddelar detta månatliga sammandrag

upplysningsvis datum, då fabrikationen (défécationerna) tagit sin börjau, antalet

dygn, fabriken varit i verksamhet, arbetstiden pr dygn, samt under campagnens

senaste del den dag, då skedningen upphörde. Formuläret till denna rapport

återfinnes i "Instruction général” pag. 140—141. Denna redogörelse, försedd

med controllörens underskrift, insändes senast den 8:de i den månad, som

närmast följer, till inspectören och tjenar såsom bilaga till en sammanställning af

liknande natur, som denne i sin ordning har att afgifva.

En annan månatlig rapport, som öfveruppsyningsmannen har att lemna, är

"relevé des quantités mises å la consommg»tion” (N:r 32, sucres), innefattande en

sammanställning af de sockermängder, som under månadens lopp utgått från fabriken

till consumtion, eller som upptagits i hufvudkontots credit såsom skattebetalande

deficit. Den angifver såväl de effektiva qvantiteterna af olika slags socker,

hvilka blifvit expedierade, som ock deras värde i socker under typen XIII,

samt dessutom det skattebelopp, som de hafva att gälda. Tvenne exemplar utskrifvas

äfven här, af hvilka det ena tillställes uppbördsmannen i distriktet, det

andra viseras af controllören och öfversändes till inspectören. Formulär till ett

sådant sammandrag finnes visserligen upptaget uti ”Instr. gén.” p. 163, men detta

har till följe af nu mera gällande nyansbestämningar undergått vissa modificationer.

Såsom detaljverificationer till denna rapport tjena de ”bulletins d’avis”)

som vid hvarje expedition insändas till vederbörande uppbördsmyndighet och som

det, enligt hvad redan här ofvan nämdes, jemväl tillhör öfveruppsyningsmannen

att utfärda. Dessa ”bulletins” (N:r 26, sucres) äro ej att förvexla med dem, som

vid utställandet af ”acquits-å-caution” afsändas till directören och hvilka vi i det

Controllförfarandet i Frankrike.

47

föregående vid redogörelsen för expeditionens detaljer lärt känna. Under det att

dessa sistnämda höra till transportkontrollen, äro de här ifrågavarande, hvilka

innehålla enahanda specificationer med afseende på hvarje sändning, som det ofvannämda

sammandraget upptager för deras totalbelopp under månaden, afsedda

att tjena uppbörden till ledning.

Fyra gånger under arbetsåret, nämligen vid slutet af December, Mars, Juni

och Augusti, tillhör det vidare öfveruppsyningsmannen att till controllören i distriktet

inlemna en redogörelse för det sätt, hvarpå controllen vid fabriken under

den närmast förflutna perioden blifvit handhafd, huruvida några försök till underslef

blifvit gjorda, och i hvad mån några anmärkningar varit att göra med

afseende på de underordnade uppsyningsmän, hvilka vid fabriken tjenstgjort.

Denna redogörelse åtföljer controllörens journaler till inspectören och derefter till

directören, som, i händelse något mera anmärkningsvärdt deri förekommer, kan

låta den vidare befordras till administrationen.

Slutligen har öfveruppsyningsmannen att, sedan fabrikens arbeten för campagnen

upphört, d. v. s. sedan tredje inventeringen är hållen, uppställa ännu en

rapport, ”relevé de la production effective de la fabrique", hvilken, såsom benämningen

angifver, skall innefatta totalresultaten af fabrikens verksamhet, såväl hvad

angår saftutbytet i förhållande till de använda betorna som den sockermängd,

hvilken vunnits ur saften. Med afseende på sjelfva uppställningen af denna redogörelse

må här endast nämnas, att den består af tvenne särskilda afdelningar, af hvilka

den förra innehåller alla de för bestämmande af den verkliga saftqvantiteten

nödiga uppgifter, dels hemtade från controllräkenskaperna, dels grundande sig på

de iakttagelser, som öfveruppsyningsmannen under fabrikationens gång är i tillfälle

att göra rörande vissa enskildheter i saftberedningen, medan den senare åter,

väsentligen stödjande sig på den förstnämdas resultat och derjemte upptagande

det enligt räkenskaperna producerade sockret och den afverkade mängden betox'',

lemnar öfversigten af förhållandet mellan råmaterial och saft samt mellan denna

och slutprodukten. Att här genomgå alla den ifrågavarande sammanställningens de.

täljer, skulle föranleda en onödig vidlyftighet, då det exempel på en sådan resumé,

som ”Instruction général” p. 150—151 innehåller, bör skänka en vida klarare och

fullständigare öfverblick af densamma, än hvad äfven den omständligaste redogörelse

skulle förmå att lemna. Likväl torde sjelfva detta exempel, äfven med den förklaring,

som åtföljer detsamma, i vissa punkter tarfva en närmare belysning, för

att utan svårighet kunna i alla sina enskildheter fullständigt fattas. Detta gäller

i synnerhet om den första afdelningen, i det att här för bestämmandet af den

effeotiva saftqvantiteten åtskilliga omständigheter komma med i räkningen, hvilka

i det föregående ej blifvit vidrörda. Sålunda upptaga columnerna II och III en

48

Controilförfarandet i FranfcnJce.

volum saft, som skall fogas till de ur défécationsregistret framgående qvantiteterna

och som betecknas såsom öfverskott på de 9/10 af skedningspannornas totalrymd.

Detta har sin grund deruti, att, såsom redan ofvan är anfördt, saftens volum

sättes vid défécationerna lika med 9/j0 af pannornas kubikinnehåll, i det att

don återstående tiondedelen anses vara nödig till kokrummet. Nu inträffar emellertid,

att man vid vissa fabriker ej anser sig behöfva så stort kokrum och följaktligen

fyller skedningspannorna högre än till de fastställda 9/10 af rymden. Vid

redogörelsen för défécationscontrollen har blifvit omnämdt, att vid skedningen

ingen egentlig mätning af tomrummet verkställes, utan att den möjligen Överskjutande

saftvolumen endast approximativt uppskattas — den upptages i alla händelser

icke i défécationsregistret. På en sådan uppskattning grundar sig den här

ifrågavarande beräkningen af det tillskott, som défécationsregistrets uppgifter

höra erhålla för att kunna anses motsvara den verkliga saftvolumen, som passerat

skedningspannorna, och man utgår dervid för öfrigt från den förutsättningen,

att en sådan inkräktning på kokrummets område bör under campagnens

lopp vid en och samma fabrik kunna betraktas såsom constant, d. v. s. att

pannorna alltid fyllas till samma höjd.

Den sålunda corrigerade saftvolumen representerar emellertid ingalunda den

qvantitet saft, som råmaterialet lemnat, enär vid rifningen alltid en tillsats af vatten,

vanligen äfven af något kalkmjölk eger rum. Genom att direkt bringa den iakttagna

volumen af dessa tillskott i afdrag skulle visserligen den egentliga betsaften

vara till sin rymd utrönt, men härigenom vore föga vunnet för det med hela

sammanställningen afsedda målet, nämligen bestämmandet af relationen mellan

betorna och den derur erhållna saften, enär för en jemförelse dem mellan det

är oundgängligt att känna icke så mycket volumen som fastmera vigten af den

senare. Denna vigt kan visserligen erhållas såsom produkt af volumen och tätheten;

men den medeltäthet, som registren angifva, refererar sig till den med

kalkmjölk och vatten försatta saften (défécationssaft) och skulle med den sanna

saftvolumen såsom andra faktor gifva ett falskt resultat. Derföre beräknas vigten

sålunda, att den tillsatta kalkmjölkens volum direkt afdrages från den corrigerade

volumen défécationssaft — hvilket sker på den grund, att man antager bådas

specifika vigt vara ungefär lika —, hvarefter resten multipliceras med den constaterade

medeltätheten, då produkten angifver totalvigten af den med endast

vatten utspädda saften, och när från denna afräknas vigten af det tillfogade vattnet,

qvarstår den oblandade saftens vigt. Denna rapport — för hvilken något

tryckt formulär ej finnes — verifieras af alla de öfverordnade embetsmännen,

d. v. s. af controllören, inspectören och directören, och öfversändes derefter till

administrationen.

Controllförfarandet i Frankrike.

49

Utom de bär nämda, för alla fabriker gällande rapporter har öfveruppsymannen

att afgifva ännu en sådan, då han är anställd vid en nyanlagd fabrik

eller vid en, som efter längre tids hvila ånyo trädt i verksamhet. Denna aflemnas

under loppet af första campagnen, som fabriken arbetar, och omfattar en beskrifning

på fabrikslokalen och alla i samband med denna stående lägenheter, vidare en

förteckning på alla maskiner, som vid fabrikationen användas, samt på alla apparater

och utensilier, som äro i bruk, och slutligen en redogörelse för arbetarnes

antal, fabrikens afverkningsförmåga, bränsleåtgången etc. Detaljerna ses i det

formulär, som finnes upptaget i ”Instruction général” p. 145.

Närmaste öfverinseendet öfver den sedentära controllen i dess helhet utöfvas af

controllören. Till hans åligganden hörer derföre i första rummet, att han flera gånger

i månaden på olika tider af dygnet skall besöka alla fabrikerna inom sitt distrikt

och dervid tillse, huruvida controllen af uppsyningsmännen samvetsgrant skötes,

och på samma gång granska register och räkenskaper. Specielt har han att rikta

sin uppmärksamhet på défécationsregistren och hufvudboken, att de föras med

ordning och noggrannhet. De granskningar, som företagits, antecknas i hvarje

register eller konto, som derför varit föremål, genom ett ”vidi”, och tiden för

hvarje hans besök annoteras uti arbetsjournalen (N:r 27, sucres) med angifvande

af timmen, då han anländt till fabriken och då han afreser derifrån. Denna journal

är han för öfrigt pligtig att vid hvarje besök noga genomgå för att pröfva,

huruvida den en gång fastställda fördelningen af bevakningstiderna blifvit följd

och om uppsyningsmännen punktligt inställt sig till vaktgöring, dels äfven för

att tillse, huruvida några förändringar i arbetsordningen möjligen böra vidtagas.

Närmare bestämmelser med afseende på frequensen och ordningen af de besök,

han har att i hvarje fabrik inom en viss tid göra, eller rörande företagandet af

några speciella verificationer, eger inspectören att föreskrifva, när honom så nödigt

synes; men gemenligen öfverlemnas det åt controllören sjelf att reglera sin

tjenstgöring. Öfver denna inlemnar han månatligen eir redogörelse, som dygn för

dygn angifver, huru många timmar han varit i verksamhet för sin tjenstutöfning,

specificerande i timmar och qvartstimmar den tid, som tagits i anspråk för färderna

till de besökta fabrikerna — hvarföre afstånden äfven upptagas —, och

den, som användts inom hvar och en af dem till anställande af nödiga verificationer.

Dessa relateras in extenso, och de anmärkningar införas, som i ett eller

annat afseende varit att göra. De controlloperationer, som under besöket verkstälts,

upptagas i detalj, hvarjemte företagna ”recensements” och deras resultat

antecknas. Till denna detaljerade månadsrapport fogas slutligen en recapitulation,

som upptager antalet timmar under hvarje dag och natt, som i de särskilda

fabrikerna blifvit till controllens öfvervakande använda. För de närmare detal

7

-

50

Controllförfarandet i Frankrike,

Inspectörens tjensteåligganden.

jerna af såväl den egentliga redogörelsen som den summariska sammanfattningen

får jag hänvisa till de formulär för dem båda, som finnas upptagna i ”Instr. général”

p. 130—133. Denna controllörens arbetsjournal insändes såväl i concept som

i afskrift till inspectören.

En annan redogörelse, som det åligger controllören att lemna, är en sammanställning

af resultaten, som framgått af andra inventeringen inom de till distriktet

hörande fabrikerna. Densamma innefattar väsentligen uppgift på de qvantiteter

socker och sockerhaltiga produkter, som denna inventering angifvit, med upptagande

af såväl den effectiva vigten af dessa som deras uppskattade sockervärde,

och skiljande mellan de produkter, som finnas i räkningen upptagna, och dem

med hvilka detta ej är fallet. Formuläret till ett sådant sammandrag kan ses i

"Instr. général” p. 152—153. Detsamma insändes omedelbart efter défécationernas

sfslutande till inspectören, som låter det tillsammans med sin hithörande

redogörelse gå vidare till directören.

Inspectörernes verksamhet omfattar å ena sidan den högre tillsynen öfver

den egentliga fabrikationscontrollen och å den andra öfvervakandet genom

”la brigade ambulante” af sockertransporterna inom arrondissementet, hvarjemte

den äfven i någon mån griper in på uppbördsmyndighetens område, i det att inspectören

vid beviljande af sökt credit har att afgifva sitt utlåtande. Detaljerna af

hans åtgöranden i båda dessa sistnämda hänseenden torde här kunna lemnas

åsido, såsom ej stående i direkt samband med den egentliga controllen, och redogörelsen

inkränkas till sådana hans functioner, som omedelbart hafva afseende

på denna.

En gång i månaden är inspectören pligtig att, så länge fabrikationen fortgår,

besöka hvarje fabrik inom arrondissementet, för att personligen taga kännedom

om det sätt, hvarpå controllen handhafves, samt granska böcker och räkenskaper.

Dessa viseras efter verkställd granskning och besöket antecknas på samma

sätt som controllörens. Specielt har han att såväl vid dessa inspectioner som

vid sin verksamhet i öfrigt egna sin uppmärksamhet åt möjligen sig företeende

anledningar att misstänka underslef af en eller annan art och att, om sådana

visa sig, derom underrätta controllören, på det att controllen genom ökande af

bevakningspersonalen eller på annat sätt måtte förstärkas.

Inspectörens pligt att närvara vid inventeringarna i arrondissementets fabriker

har redan i det föregående blifvit omnämd.

De rapporter, som denne embetsman har att aflemna, utgöras först och

främst af en månatlig journal, hvari dag för dag uppräknas de fabriksinspectioner,

som blifvit verkställda, med angifvande af de märkligare iaktagelser, som dervid

gjorts; vidare jemväl för hvarje månad af ett sammandrag af controllresultaten

Controllförfarandet i Frankrike.

51

vid fabrikerna, utgörande en resumé af de utdrag ur räkenskaperna, som af öfveruppsyningsmännen

månatligen lemnas, men derjemte innehållande en med stöd

af dessa gjord beräkning af de qvantiteter färdigt socker, som vid månadens slut

befinna sig å fabrikernas magasiner, samt hvilka belopp af de särskilda nyanserna

derifrån utgått. Uppställningen och detaljerna i öfrigt framgå ur det formulär,

som återfinnes i ”Instr. gén.” p. 142—143.

I och med slutet af December, Mars och Augusti månader tillhör det iuspectören

att afgifva utförliga rapporter, som omfatta en redogörelse för l:o) fabrikationens

gång och de resultat, den lemnat, 2:o) det sätt, hvarpå controllen

blifvit skött, och 3:o) controllörernes och den öfriga underordnade personalens

verksamhet. Den första af dessa afdelningar inledes med en jemförande sammanställning

af de sockerqvantiteter, som hvarje fabrik inom arrondissementet producerat

under den tidrymd, redogörelsen omfattar, och den som under motsvarande

månader af nästföregående campagne af samma iabriker tillverkats. Till denna

tablå, hvars detaljer ses af formuläret i "Instr. gén." p. 135, knyter sig en exposé

af orsakerna, som kunna anses betinga de skiljaktigheter, som i sådant afseende

göra sig gällande, antingen dessa böra sökas i sjelfva råmaterialets olika

beskaffenhet, i förändrade arbetsmethoder, utvidgning af etablissementen eller möjligen

i en strängare och säkrare controll. I den andra afdelningen redovisas för

det sätt, hvarpå controllen vid de särskilda fabrikerna i allmänhet blifvit handhafd,

huruvida några bristfälligheter i sjelfva förfarandet blifvit constaterade, i hvad

mån de gifna reglementariska föreskrifterna blifvit samvetsgrant följda, eller om

några oordningar i ett eller annat afseende inritat sig. Särskildt framhållas alla

försök till underslef, som blifvit upptäckta, och de åtgärder, som med anledning

deraf från controllantens sida vidtagits till sådanas förebyggande, samt hvilka

resultat dessa åtgärder lemnat. Rapportens tredje afdelning innehåller främst eu

sammanställning af de till inspectionen hörande controllörernes arbeten under den

nästföljande perioden — formuläret återfinnes i "Instr. gén." p. 136 —, hvartill

fogas inspectörens omdöme öfver det sätt, på hvilket hvar och en af dem skött

sina åligganden. Vidare framhålles, hvilka bland den sedentära — och ambulanta

— controllpersonalen, som utmärkt sig för nit och duglighet, samt å andra sidan

hvilka som gjort sig skyldiga till svårare förseelser eller gröfre uraktlåtenhet vid

utöfvandet af sin tjenstebefattning eller i sitt enskilda lif gifvit anledning till svårare

anmärkningar. Slutligen afgifves ett generelt omdöme öfver öfriga uppsyningsmäns

tjensteutöfning och uppförande. Att dessa sistnämda uppgifter, äfvensom de

öfver underslef etc., väsentligen stödja sig på de rapporter rörande controllens skötsel,

som, enligt hvad ofvanföre är nämdt, vid tidpunkterna för dessa redogörelsers

aflemnande ingå från öfveruppsyningsmäu och controllörer, ligger i sakens natur.

52

Controllförfarandet i Frankrike.

Inspectörernes tjensterapporter inlemnas, åtföljda af controllörernes journaler,

till directören senast den 10:de eller l2:te i den månad, som följer näst efter den,

hvilken redogörelsen omfattar, och försändas inom den 20:de till administrationen;

dock är för den sistnämda utförliga rapporten ett uppskof beviljadt till resp. den

15:de och den 25:te.

Slutligen återstår ännu att omnämna en redogörelse, som likaledes afgifves

af inspectören och som har till uppgift att sätta administrationen i tillfälle att

med stöd af den jordrymd, som för betodling tagits i anspråk, ungefärligt bedöma,

huru stor sockerproduktionen under en stundande campagne bör komma att utfalla.

Beräkningen grundar sig väsentligen på de resultat, som den nästförflutna

campagnen gifvit, och rapporten sammanställer derföre antalet hectarer, som lemnat

det då afverkade råmaterialet, med den jordrymd, som nu burit eller bär

betor, bestämda för sockerfabrikationen; vidare upptager den vid sidan af hvarandra

de förras afkastning och den med stöd häraf beräknade skörden af den

senare samt på enahanda sätt det under förra arbetsåret ur den gifna mängden

betor vunna sockret och den qvantitet, som efter samma norm bör framgå ur det

belopp af råmaterial, som enligt beräkning kommer att skördas.

Denna redogörelse (N:r 44, sucres) — formuläret ses i "Instr. gen." p. 148 —

aflemnas före den 10 Sept. hvarje år till vederbörande director i tvenne exemplar,

af hvilka det ena senast den 15:de i samma månad insändes till administrationen.

Direktörens verk- Om redan inspectörernes verksamhet, såsom i det föregående blifvit antydt,

samhet i afseende £ viss mån sträcker sig utom den egentliga controllens område, så måste detta i

ien. an högre grad vara förhållandet med directörernes, såsom omfattande ej blott

sockerbeskattningen utan alla indirekta contributioner. Något direkt ingripande

uti fabrikscontrollen eger sålunda från dessa embetsmäus sida ej rum; men jemte

det att de hafva att granska och pröfva alla från de egentliga controlltjensteinännen

kommande rapporter och redogörelser, åligger det dem jemväl sjelfva att

till administrationen lemna vissa uppgifter och meddelanden, hvilka röra sockerbeskattningen.

Hit hör i första rummet en resumé (N:r 43, sucres) —jfr. "Instr. gén." p. 144

— af de månatliga redogörelserna för fabrikationen (N:r 42, sucres), som inspectörerne

lemna, men hvilken derjemte upptager de under samma månad af den förflutna

campagnen vunna resultaten. Densamma insändes till administrationen tillsammans

med inspectörernes rapporter den 15:de i hvarje följande månad. Vidare

aflemnas den 20 Sept. hvarje år ett på tredje inventeringen eller rättare på salderingen

den 31 Augusti af hufvudkontot vid alla inom departementet befintliga

fabriker grundadt sammandrag af de qvantiteter socker och sockerhaltiga produkter,

som komma att ingå i den nya campagnens räkenskaper, och den 1 Augusti

Controllförfarandet i Frankrike.

53

eu redogörelse för de nya fabriker, som under det stundande arbetsåret komma

att träda i verksamhet inom departementet, innefattande jemväl sådana, som varit

i hvila under den sistförflutna campagnen, men nu åter ämna upptaga arbetena;

och likaledes angifver den, hvilka af de förut i gång varande etablissementen,

som komma att inställa sin verksamhet under campagnen. I sammanhang med

denna sistnämnda uppgift står ett annat meddelande från direktörerne, som den

30 Sept. insändes till administrationen, hvilket redogör för de qvantiteter ofullfärdigt

socker och sockerhaltiga produkter, som från sådana fabriker, hvilka inställt

sina arbeten, öfverflyttats på andra, och derjemte för de belopp af ”mélasses épuisées”,

som expedierats till destillerierna eller undantagsvis till consumtion. För detaljerna

af de trenne sistnämnda rapporterna hänvisas till "Instr. géneral", hvarest

formulär för dem samtliga finnas angifna å resp. p. 149, 147 och 154—155.

Utom dessa rapporter har directören slutligen att beledsaga de utförligare

redogörelser, som för månaderna December, Mars, Juni och Augusti af inspectörerne

lemnas, och de dem åtföljande arbetsjournalerna öfver controllörernes tjenstgöring

med ett utlåtande öfver det sätt, hvarpå han funnit såväl de ena som de

andra hafva skött sina befattningar.

Uppbörden af sockerskatteu ombesörjes af de till "service général" hörande skattcuppborden.

embetsmännen, nämligen arrondissementets "receveur principal" och underlydande

"receveur particuliers", som antingen äro sedentära eller ambulatoriska. Det är

redan i det föregående nämdt, att i regeln intet socker får från en fabrik expedieras

— utom till nederlagen —, förr än den tillverkningsafgift, som derför skall

erläggas, är betald eller tillräcklig garanti ställd, för att beloppet inom en viss

kortare tid på ett eller annat sätt gäldas. Då ett direkt betalande af skatten

vid hvarje försändning skulle vålla tidspillan och uppskof med expeditionerna,

synnerligast der, hvarest uppbörden är ambulatorisk, är det fabrikanten medgifvet

att hos öfveruppbördsmauneu ("receveur principal”) ställa säkerhet för en viss

penningsumma under form af en "soumission cautionnée" och derigenom betinga sig

rättighet att under en bestämd tid få expediera socker från sin fabrik till en så

stor qvantitet, som i skatt motsvarar det garanterade beloppet. Om dettas storlek

och om den tid, för hvilken medgifvandet gäller, underrättar öfveruppbördsmanneu

vederbörande ”chef de service" och distriktets uppbördsman, hvilken sistnämde

det åligger att vaka öfver, att hvarken den förra eller den senare öfverskrides,

och, i händelse sådant inträffar, genast derom underrätta öfvermyndigheten samt

vidtaga mått och steg för skattens indrifvande.

Det uppskof med skattens erläggande, som på grund af dessa ”soumissions

cautionnées" lemnas, får emellertid, ej öfverstiga 10 dagar, och skall det förfallna

skattebeloppet inom denna tid vara inbetaldt antingen contant eller genom aflem

-

54

Controlifdrfarandet i Frankrike.

nande af en förbindelse, försedd med vederhäftig borgen. I förra fallet eger fabrikanten

rättighet — för såvidt summan ej understiger 300 fr. —, att räkna sig

till godo ett disconto för 4 månader efter 3 % per år; i det senare utställes förbindelsen

på 4 månader, räknade från den dag, då sista sockersändningen från

fabriken egde ram. Betales skatten contant, har fabrikanten när den direkta

uppbörden i distriktet är ambulatorisk, rättighet att, om han så beqvämligt finner,

erlägga beloppet vid öfveruppbördskontoret, och distriktsuppbördsmannen

har i sådant fall endast att lemna honom skriftlig uppgift på det belopp, han

skall erlägga, med vederbörligt afdrag af diskontot; men det recipisse, som af

öfveruppbördsmannen utfärdas på den sålunda erlagda skatten, är fabrikanten skyldig

att inom viss tid utbyta mot ett qvitto af den ambulatoriska tjenstemannen.

För att skatten skall få gäldas genom revers, är det nödigt, att fabrikanten

fått sig denna rätt beviljad af de öfverordnade myndigheterna. Ansökan härom

inlemnas till öfveruppbördsmannen, men denne har ej i detta fall, såsom vid de

ofvannämda ”soumissions cautionnées", rättighet att ensam afgöra saken, utan underställer

de gjorda ansökningarna först inspectörens och derefter directörens

ompröfning, dervid angifvande de belopp, hvartill han anser credit böra beviljas

på den i hvarje fall erbjudna säkerheten. Efter granskning af såväl fabrikantens

som borgesmännens vederhäftighet ega dessa båda em betsmän att antingen conformera

sig med öfveruppbördsmannen i afseende på summans storlek eller deruti

göra en nedsättning, och blir det af directören fastställda beloppet det gällande,

så till vida att det ej får öfverskridas. Deremot eger öfveruppbördsmannen

rätt att, när han så finner nödigt, inskränka den beviljade crediten eller till

och med helt och hållet indraga densamma utan att derom inhemta öfverordnad

myndighets mening.

De ställda säkerheterna underkastas förnyad pröfning vid hvarje qvartals

början, huruvida desamma i något afseende kunna påkalla förändringar i den fastställda

creditens belopp, och sker detta med iakttagande af samma former, som

vid den ursprungliga granskningen, så att det är öfveruppbördsmannens framställda

förslag, som lägges till grund för de högre tjenstemännens utlåtande. Med afseende

på borgesmännens qvalificationer finnas åtskilliga bestämmelser angifna i reglementena,

hvilka vid sagda pröfningar noga måste följas: så bland andra, att åtminstone

en af dem måste vara bosatt inom arrondissemeutet och att borgesman

och reversens utställare ej få hafva hafva egendom gemensam. Såsom fullgod säkerhet

erkänner lagen pant af en mot den beviljade crediten svarande qvantitet

socker, som befinner sig på nederlag. Har credit blifvit en fabrik beviljad, underrättas

uppbördsmannen i distriktet om dess belopp och om den säkerhet, som

för densamma blifvit ställd, och har han derefter att tillse, det de obligationer,

COntrollfurfarandet i Frankrike.

55

som lemnas honom såsom skattebetalning, ej komma att öfverstiga denna summa;

enär han i sådan händelse, likasom ifall han utan bemyndigande från öfverupphördsman

mottager en dylik skuldförbindelse såsom liqvid, sjelf står i ansvar för

beloppet. Ett liknande ansvar träffar äfven öfveruppbördsmannen, om han, när

genom otillräcklig säkerhet en förlust för statskassan uppstår, ej kan styrka sig

hafva vidtagit alla de i lagen stadgade försigtighetsmåtten.

För att betäcka de förluster, som på sådant sätt kunna drabba statskassan

och öfveruppbördsmannen, äro utställarne af obligationerna skyldiga att betala */3 X

af det belopp, hvarå dessa lyda. Så länge deras totalsumma ej öfverstiger två

millioner francs, tillfaller denna */, X odelad öfveruppbördsmannen; vid högre belopp

fördelas den mellan honom och statskassan, så att han för de närmaste 2

millionerna räknar sig till godo ''/, X, för den derpå följande */5 X o. s. v. Af

denna sin inkomst är han likväl pligtig att åt de underlydande uppbördsmännen

utbetala en tredjedel.

De register och räkenskaper, hvilka tillhöra uppbörden inom franska sockercontrollen,

har det ej lyckats mig att ens i formulär erhålla, och jag kan derföre

ej lemna några bilagor, hvarur alla deras detaljer kunde vara att med lätthet

inhemta. Ett litet fåtal af dem återfinnes likväl i ”Instr. général (p. 119,

120, 121 och 122), till hvilka jag hänvisar. Ett af de vigtigaste registren är

emellertid ej deruti upptaget, det nämligen, hvarpå uppbördens öfriga räkenskaper

i väsentlig mån grunda sig (N:o 75, service général), hvari sammanföras de

"bulletins d’avis’\ hvilka för hvarje sockerförsändning, som eger rum, och för

hvarje skattepligtigt deficit, som constateras, af fabrikernas uppsyningsmän insändas

till närmaste distriktsuppbördsman och jemväl till öfveruppbördskontoret.

Att för öfrigt särskilda register föras öfver såväl ”soumissions cautionnées” som

fabrikanternes obligationer, torde knappt behöfva nämnas.

Till en fullständig redogörelse för den franska sockercontrollen skulle ännu sock«tran»Pc«- höra att genomgå alla stadganden, som äro afsedda att reglera transporten af e” mom an 1

socker inom landet, men denna afdelning af sockerlagstiftningen torde kunna med

skäl anses stå utanför den egentliga fabrikationscontrollen, och då jag ej varit i

tillfälle att göra mig närmare förtrogen med dess detaljer, torde jag få inskränka

mig att hänvisa till de bestämmelser rörande densamma, som finnas npptagna

uti "Instr. général''1 p. 74—86.

Den föregående framställningen af den Franska fabrikationscontrollens me- öfverblick af conkanism

visar vid första ögonkastet, att vi här hafva att göra med ett system af h™t en 1 dess hsl"

vida mera complicerad natur än det, som användes inom Tyska Tullföreningen.

För att vinna en öfverblick af detsamma, torde det derföre här vara så mycket

mera af nöden att försöka sammanfatta de särskilda detaljerna till ett helt genom

56

Controllförfarandet i Frankrike.

att närmare följa det samband, som dem emellan finnes, och, med framhållande

af den olika betydelse, som de hvar för sig ega för systemet, påvisa, huru de

samverka till ernåendet af det resultat, som controllen afser.

Tillse vi då i första rummet, hvarest vi hafva att söka sjelfva basen för denna

controll, d. v. s. hvilken afdelning af densamma bör betraktas såsom den vigtigaste,

den afgörande, den, till hvilken de öfriga endast utgöra bilagor eller supplement,

så kan med afseende härpå en viss tvekan göra sig gällande, enär å ena

sidan saftuppskattningen, å den andra controllen öfver de färdiga produkterna

tyckes kunna göra anspråk på att intaga främsta platsen. Vid närmare skärskådande

visar sig emellertid, att det är défécationscontrollen, som bildar eller

åtminstone har bildat grundvalen för det hela, och att produktcontrollen i förhållande

till denna intager en underordnad plats så till vida, som den endast i

en riktning eger eller egt vitsord framför den förstnämda, i det fall nämligen;

då den angifver ett högre resultat än denna. Emellertid har genom de i det

föregående omnämda senast vidtagna förändringarna i lagstiftningen angående

skattebehandlingen af de underskott, som vid de allmänna inventeringarna coustateras,

défécationscontrollen väsentligen förlorat i betydelse, under det att produktcontrollen

i samma mån erhållit ökad voteringsrätt. Likväl qvarstår ännu den

förras öfvervigt, så länge afskrifningen af skatten på dessa inventariebrister beror

på särskildt tillstånd från finansministeriet.

Att saftcontrollen inom de Franska fabrikerna ej är, hvad den kunde vara,

har redan vid den speciella redogörelsen för densamma blifvit antydt, och dess

bristfällighet skall än tydligare framstå vid jemförelse med det motsvarande controllförfarandet

i Belgien. Vi hafva sett, huru dels lagens stadganden med afseende

på vissa detaljer uti densamma icke med noggranhet iakttagas, dels huru

lagen sjelf, genom att ej strängt fasthålla saftvolumens exacta bestämmande, förringar

tillförlitligheten af controllens resultat och gör densamma ännu osäkrare

än hvad den i och för sig är. Närmaste orsaken såväl till lagstiftningens ofullständighet

i denna riktning som till myndigheternas efterlåtenhet med afseende

på de gifna föreskrifternas uppfyllande kan visserligen sägas ligga deri, att en

produktcontroll finnes, så till vida som denna möjligen anses innebära en nog pålitlig

correction af de felaktigheter i saftcontrollens resultat, som ett mindre strängt

handhafvande af densamma kan föranleda, för att fullkomligt trygga statskassan

mot hvarje förlust, som deraf kunde uppstå; men ytterst torde den dock vara att

söka i saftuppskattningen sjelf, i det att denna, äfven när all möjlig noggranhet

vid uppmätning och täthetsbestämning iakttages, visat sig ej kunna lemna

pålitliga resultat, hvad saftens sockerhalt angår. Det är tvifvelsutan denna erfarenhet,

som i Frankrike låtit produktcontrollen qvarstå såsom ett correctiv,''äfven

Controlif orfarandet i Frankrike.

57

sedan saftcontrollen fått sin närvarande mera utvecklade form, och säkerligen är det

också den, sorn i sjelfva verket kan anses ligga till grund för de missförhållanden

i lagstiftning och controllutöfniug, som här ofvan blifvit påpekade. Hvarpå

åter denna saftcontrollen inneboende osäkerhet beror, är här ej platsen att närmare

utveckla, utan må i sådant afseende blott nämnas, att densamma betingas

af den beräkningsgrund, som följes, för att ur de data, hvilka controllförfarandet

omedelbart lemnar, bestämma sockermängden. Grundfelet ligger följaktligen icke

ursprungligen i controllens mekanism (saftcontrollen i inskränkt mening) utan i

uppskattningen af saftens sockervärde (saftuppskattningen), och är det den bristande

tillförlitligheten af denna senares resultat, som föranledt en viss slapphet

vid handhafvande! af den förra. För öfrigt bör redan här ej lemnas oanmärkt,

att äfven produktcontrollen, om .än i väsentligt mindre grad, är behäftad med

ett liknande grundfel, så att icke heller den kan anses lemna fullt exacta resultat,

när dessa skola uttryckas i socker af en viss qvalitet.

Frånser man emellertid dessa inre brister och tager hänsyn till endast sjelfva

de yttre controllförfarandena, så erbjuda onekligen de båda hvarandra supplerande

controllerna, som här närmast äro i fråga, en ganska stor säkerhet, och

med nödig vaksamhet å uppsyningsmännens sida böra underslef ej gerna kunna

förekomma. Att på dolda vägar föra saft från pressarne förbi skedningspannorna

och sålunda undanstjäla saftcontrollen densamma, är något, som lätt nog torde låta

både tänka och verkställa sig; men ett sådant underslef skulle tjena till intet, så

snart icke en mot dessa understuckna saftqvantiteter svarande sockermängd kunde

hemligen undanskaffas från fabriken; och detta måste vara forknippadt med vida

större svårigheter. Är sockret en gång inom magasinets dörr, är det knappast

möjligt, att någon nämnvärd mängd deraf kan aflägsnas, utan att controllpersonalen,

såvidt den vill hafva ögonen öppna, skall märka försnillningen, och i alla

händelser är fabrikanten ansvarig för hvarje soekerqvautitet, som en gång blifvit

upptagen på magasinskontot. Ett hemligt bortförande af socker, innan detsamma

blifvit infördt i magasinet, har krystallisationscontrollen till uppgift att förebygga,

hvilken också i allmänhet bör kunna temligen fullständigt lösa denna uppgift,

åtminstone hvad det i formar krystalliserande sockret angår. En svag punkt i

denna controllafdelning har redan i det föregående blifvit påpekad, nämligen det

ofullständiga öfvervakandet af centrifugeringen, hvilket ingalunda kan ersättas

genom de likaledes omförmälda profturbineringarna, som afse att angifva relationen

mellan syrupsvolumen och mängden utkrystalliseradt socker, som den innehåller.

Det ligger nämligen i sakens natur, att, så snart frågan gäller en i stora

reservoirer försiggången krystallisation, de olika lagren måste lemna olika sockermängder

efter samma volum, i det att sockret såsom det tyngre ämnet sänker

8

58

Controllförfarandet i Frankrike.

Ansvarsbestäm

melser.

sig mot bottnen; och det fordras derföre mycken sorgfällighet att, under det reservoiren

tömmes, välja tidpunkterna för dessa profbestämningar så, att ett ens i

någon mån brukbart resultat skall kunna ernås; och i alla händelser kan detsamma

ej ega annat än en väsentligen underordnad betydelse.

Krystallisationscontrollen tjenar för öfrigt till att verificera de öfriga controllafdelningarnas

resultat, i det att förhållandet mellan rå saft och fyllmassa

(första krystallisationen) bör under campagnens fortgång eller åtminstone under

längre perioder af densamma vara inom vissa gränser constant, och relationen

mellan fyllmassa och socker likaledes bör kunna antagas vid en och samma fabrik

förblifva sig temligen lika, så länge samma sockerqvalitet produceras eller

inga väsentliga förändringar i fabrikationssättet vidtagas. Visa sig betydligare

afvikelser i det ena eller andra afseendet, och kunna dessa icke förklaras ur några

speciela omständigheter, ligger häruti en fingervisning för controllmyndigheten

att rikta särskild uppmärksamhet på förhållandet. Denna sin betydelse förlorar

emellertid krystallisationscontrollen i väsentlig mån der, hvarest omarbetning af

mer eller mindre färdigt socker oftare och i större skala går vid sidan af eller

tillsammans med det direkta förarbetandet af råmaterialet, synnerligast sålunda

vid de raffinerande fabrikerna.

Den controll, som utöfvas vid sockrets införande och uttagande ur torkrummet,

afser endast att förhindra försnillning, innan sockret kommer i magasinets

förvar, och kan således sägas utgöra en fortsättning af krystallisationscontrollen.

Den tredubbla controll, som sålunda omgäi*dar den franska hvitbetssockerbeskattningen,

måste lägga väsentliga hinder i vägen äfven för sådana underslef,

till hvilka en eller annan af den sedentära controllpersonalen kunde lockas att

låna sin medverkan. Oafsedt sannolikheten af omedelbar upptäckt från öfveruppsyningsmannens

sida, måste det nämligen fordras en ovanlig circumspection,

för att ej inom en eller annan af controllafdelniugarna någon omständighet skulle

förråda det falska spel, som bedrifves; och om man också ville antaga, att controllpersonalen

i sin helhet, öfveruppsyningsmanneu deri inbegripen, vore med i

complotten, så kommer dock samma svårighet — att i register och räkenskaper

igensopa alla spår - ständigt att qvarstå, och i och med denna möjligheten af

upptäckt vid den detaljgranskning af bokföringen, som controllören vid sina besök

är skyldig att företaga.

Med afseende på ansvarsbestämmelserna torde jag få hänvisa till "Instruction

général” p. 106—108.

Controllförfarandet vid de Belgiska livitbetssockerfabrikerna.

Inom det Belgiska beskattningssystemet likasom inom det Tyska och det FabriksinventaFranska

bildar fabriksinventariet så att säga inledningen till fabrikscontrolleu. net''

Detsamma, grundar sig äfven här närmast på en anmälan, som fabrikanten

(fabriksegaren) är skyldig att göra, då ett nyanlagdt eller ånyo upptaget etablissement

är färdigt att börja sin verksamhet. Denna anmälan, som skall vara iulemnad

till uppbördsmyudigheten minst en månad före arbetenas början, innefattar

ungefär enahanda uppgifter, som vi sett tillhöra de motsvarande aktstyckena

i de båda andra länderna: alltså utom fabriksegarens och disponentens namn och

bostad och fabrikens belägenhet en beskrifning på dess bygnader, arbetslokaler,

magasin och andra lägenheter, som tillhöra densamma, samt uppgift på antalet

och rymden af skedningspannorna och alla de kärl, som äro bestämda till saftens

mättande med kolsyra, till dess concentrering, inkokning etc. och särskildt

på rymden af den recipient, som upptager den utpressade saften, innan denna

kommer till skedningspannorna.

På en sådan anmälan *) följer nu från controlleus sida en verification af

de gjorda uppgifterna, hvilken närmast motsvarar den vid de Franska fabrikerna,

men som här, åtminstone i vissa afseenden, antager en vida strängare

form och går till väga med en minutiös noggranhet, som tyckes vara främmande

för det Franska systemet.

Denna granskning har i första rummet att tillse, det alla lagens föreskrifter

med afseende på arbetslokalernas inbördes läge och apparaternas plats derinom

blifvit iakttagna och att alla detaljbestämmelser rörande de senares aptering äro

Dessa anmälningar införas vid uppbördscontoret i ett särskildt register, N:r 108.

60

Controllförfarandet i Belgien.

fullgjorda. Sålunda skola rifmaskiner, pressar, saftbehållare (recipient) och saftpump

(”monte-jus”) vara förenade i eu lokal och de båda sistnämda så placerade,

att de ej äro åtkomliga från något annat rum än det, hvari saftutdragningen

försiggår. Recipienten'') och saftpumpen, hvilka gemenligen hafva sin plats

lägre än arbetslokalens golf, få ej hvila omedelbart på plan grund 2), utan skola

stå på en eller flera stöttor af minst 30 cm. höjd och 10 cm. fyrkant, och rundt

om dem bör finnas ett öppet rum af minst 65 cm. vidd, hvilket dock kan vara

betäckt af ett rörligt brädgolf. Recipientens dagöppning skall vara fullständigt

sluten med ett lock, som kan läsas, och mynningen af röret eller rännan, som

leder saften in i densamma, skall vara försedd med ett metalltrådsgaller, hvars

maskor ej få vara större än 9 □cm, och hvilket är fästadt uti en fastsittande

ram. För öfrigt stadgar lagen med afseende på detta kärl, att dess minsta diameter

ej får understiga 80 cm.3).

Alla rörledningar, rännor, slangar etc., som föra saft, vare sig till recipienten

och saftpumpen eller från dessa och till défécationspannorna, måste

ligga fria och åtkomliga, så att de med lätthet kunna öfverses, och den väg, de

ledas, bör vara den möjligast direkta. Röret, som från saftpumpen eller den

apparat, som företräder dess plats, leder in i défécationslokalen, skall, der det

utmynnar, vara försedt med en kran af särskild construction, och så inrättad, att

densamma kan läsas, och skall denna vara anbragt på sådant sätt, att défécationspannorna

ej kunna fyllas, med mindre än att densamma öppnas. Modellen till

denna kran är fastställd af administrationen, och beskrifning jemte ritning finnes

upptagen i bihanget A till reglementet N:r 1198 4), till hvilka jag torde få hänvisa

för enskildheterna i dess konstruction.

Skedningspannorna skola hafva sin plats jemte hvarandra i eu och samma

lokal och vara så uppställda, att uppsyningsmänneu utan svårighet kunna hafva

fritt tillträde till dem från alla sidor. De böra stå fullkomligt vågrätt, så

’) Såsom recipient anses och behandlas hvarje kärl, af hvad form och beskaffenhet som

helst, hvilket är afsedt att utgöra en reservoir för saft, som skall gå till défécationspannorna.

2J Undantag är medgifvet för det fall, att recipienten är af sten och huggen ur ett enda

stycke, eller då den är rörlig, men har en rymd af mindre än 2''/a hectolitres.

3) De här angifna föreskrifterna med afseende på uppställningen af recipienten och

saftpumpen afse att göra dessa apparater från alla sidor lätt åtkomliga för controllpersonalen

så att densamma utan svårighet må kunna öfvertyga sig om, att inga hemliga rörledningar från

dem utgå, genom hvilka saft kan föras förbi skedningspannorna och sålunda undandragas controllen.

Bestämmelsen om en minimi-diameter för saftbehållaren har tillkommit i afsigt att

förebygga en sådan construction af densamma, att det blefve omöjligt för controllanten att beqvämligen

stiga ned i den för att med tillräcklig noggranhet undersöka, att inga hemliga öppningar

äro på ett eller annat sätt anbragta.

*) Jfr. »Bil. C. 1.

Controttförfarcmdet i Belgien.

61

att ingen lutning åt något håll förefinnes, och deras öfre rand får ej stå

högre än påtappningskranens mynning. Vanligen äro dessa kärl faststående,

men lagen tillåter äfven användandet af flyttbara défécationskittlar, som upphettas

öfver öppen eld och som vid fyllning och tömning rubbas från sin plats.

Upphettas skedningspannorna med ånga, så skall hvar och en af dem vara försedd

med en särskild apparat för aftappning af den renade saften. Huru denna

apparat anbringas, och sättet, hvarpå den är construerad, framgår af den

teckning och beskrifning, som meddelas i bihanget B till reglementet N:r 1198 ''),

hvaraf synes, att den icke är annat än en kran, hvars hylsa är infattad i pannans

botten och hvars kärna genom den vertikala axel, som uppstiger öfver pannans

öfre rand, kan bringas i de olika ställningar, som betinga kranens öppnande

och slutande. Det är fabrikanten förbjudet att vidtaga några modificationer eller

förändringar af denna apparat, utan skall den vara förfärdigad i fullkomlig

öfverensstämmelse med den af styrelsen fastställda modellen. Kranens mynning

får ej tätt omslutas af det rör, som leder den skedade saften från pannan,

utan mellan densamma och rörets rand skall finnas ett fritt rum af minst 5 cm.

En uppmätning af de anmälda kärlens rymd tillhör egentligen ej den gransk- Fabritatioiuning

af fabriken, som ligger till grund för inventariet, äfven om den understun-anmalan

dom sker i samband dermed. En sådan företages först på grund af en annan deklaration

2), som fabrikanten, oberoende af den här ofvan omnämda, för hvarje

campagne aflemnar till uppbördscoutoret minst 14 dagar före arbetenas början.

Denna anmälan skall lemna uppgift: l:o å dag och datum, då saftens skedning

skall begynna; 2:o) å arbetstimmarne under socken- och helgdagar; 3:o) å de

methoder, som komma att användas för utdragandet, skedningen och klarandet

af saften; 4:o) å recipieutens rymd; 5:o) å antalet (nummer) och rymden af alla

de pannor, som äro afsedda för saftens skedning, mattning, inkokning etc.; 6:o)

å mängden betor, som komma att under campagnens lopp afverkas och 7:o)ådag

och datum, då défécationerna komma att upphöra; dock fordras ej, att denna

sistnämda uppgift skall vara exact, utan har fabrikanten sig rätt förbehållen att

genom förnyad anmälan förlänga tiden för défécationerna.

Den coutrollåtgärd, som följer på denna anmälan och som följaktligen uppmätning

hvarje år upprepas, sysselsätter sig hufvudsakligen med uppmätningen af alla de karlcns rymd

kärl, som äro bestämda att upptaga saft, och i all synnerhet med ett noggrant

bestämmande af skedningspannornas rymd, men utgör på samma gång en granskning

af anordningen i öfrigt, att denna befinner sig i öfverensstämmelse med la

-

’) Jfr. »Bil. C. 1.

Formuläret till densamma ses i »Bil. C. 8.

62

Controllförfarandet i Belgien.

geus fordringar. Bestämmandet af kärlens rymd sker i allmänhet genom uppmätning

af deras dimensioner och derpå grundad beräkning af kubikinnehållet;

endast för skedningspannorna gäller, att deras innehåll icke blott på sådant sätt

utrönes, utan att den derigenom beräknade rymden skall controlleras genom ifyllning

af vatten. Det sätt, hvarpå kubikinnehållet beräknas, erbjuder öfverhufvud

„agec ingenting aumärkningsvärdt, enär det sker efter vanliga methoder, och hvad

specielt skedniugspannornas ”jaugeage métrique" angår, så lemnar bihanget C till

circuläret N:r 1198 utförliga uppgifter öfver dess detaljer. Först sedan défécationskärlens

kubikinnehåll på sådant sätt blifvit bestämdt, skrides till uppmätning

genom ifyllande af vatten. Innan denna börjar, granskas noga pannornas

inre yta och tillses, att inga öppningar finnas, genom hvilka vatten möjligen kan

införas under uppmätningen, och att den aftappningsapparat, som i det föregående

blifvit omnämd, är på föreskrifvet sätt apterad. Densamma fästes nu vid pannan

medelst tvenne hänglås, som insättas i de öppningar (f fig. 1. bih. till circ. N:r

1198;, hvilka äro aubragta i de vid pannornas öfre kant fastnitade stöd, hvaraf

apparatens tvärstycke uppbäres. Nycklarne till dessa hänglås lemnas i uppsyningsmännens

förvar. Ifyllandet af vatten sker medelst ett kärl af 10 till 50

litres rymd, hvars kubikinnehåll blifvit noggrant bestämdt med ett ,/a litre mått,

som administrationen ställer till controllörens förfogande. Har pannan på sådant

sätt blifvit complett fylld, så bortöses en tiondedel'') af den vattenvolum, densamma

rymmer — aflägsnandet af denna vattenmängd får ej ske medelst uttappning

genom kranen —, och i niveau med det qvarvarande vattnets yta göres å

pannans insida diametralt mot hvarandra tvenne inskärningar, hvilkas afstånd från

pannans öfre rand noggrant uppmätes i centimétres och millimétres. Den sålunda

uppmätta tomrumshöjden controlleras derefter genom beräkning, i det att, med ledning

af de data, som tillhöra ”le jaugeage métrique”, djupet af den cylinder —- eller den zon — bestämmes, som, räknad från pannans öfre rand, motsvarar

>/10 af hela kubikinnehållet, sådant detta genom beräkning är funnet. Resultaten

af beräkningen med afseende på såväl totalrymden som tomrummets höjd

måste på en procent när öfverensstämma med de direkt funna värdena; i annan

händelse måste operationen i sin helhet förnyas. Då de båda inskärningarna

blifvit gjorda, hvilka angifva gränsen för de 9/10:ue af pannans rymd, eller

öfverhufvud taget på det afstånd från öfra randen, hvartill tomrumshöjdeu blifvit

bestämd, fastnitas på pannans inre yta midt emot hvarandra tvenne platta

koppartenar af 0,5 cm. tjocklek, 1 cm. bredd och 20 cm. längd, och anbringas

1) Har fabrikanten i sin arbetsdeclaration anmält sig vilja begagna en défécationsmethod,

som fordrar större stigrum i pannorna (Kousseau’ska eller Richard’ska methoden], bör tornrumshöjden

fixeras så, att ’/i af pannans rymd lemnas öfrig.

Controllförfarandet i Belgien. 63

dessa så, att deras längdriktning blir radial och att största ytan kommer att

ligga horisontalt.

Med afseende på rymdbestämningen af öfriga kärl är intet särskildt att anmärka,

och hvad angår öfriga åtgärder, som stå i samband dermed, hafva vi endast

att omnämna, att, sedan recipienten blifvit uppmätt, dess lock stänges medelst

ett hänglås *), och att ett dylikt äfven anbringas å den i det föregående omnämda

påtappningskranen till skedningspannorna. Nycklarne till dessa lås förblifva i controllpersonalens

förvar. De uppmätta kärlen förses med nummer, hvilket jemte

kubikinnehållet, uttryckt i litres och millilitres (= kubikcentimeter), i hvit oljefärg

anbringas å desamma, och tillhör det fabrikanten att efter controllörens

anvisning och under uppsigt af en controllant ombesörja såväl detta som fastsättandet

af de ofvannämda koppartenarne i reningspannorna.

Vid denna controlloperation måste controllören i distriktet vara närvarande

eller, om han är hindrad, undercontrollören; och jemväl fabrikanten eller hans

befullmäktigade ombud skall dervid vara tillstädes.

Öfver operationens detaljer föres protokoll och en tablå uppsättes särskildt

för hvarje défécationspanna öfver uppmätningens data och calculen för bestämmandet

af dess rymd2). Protokollet utskrifves i trenne exempar, af hvilka ett

öfverlemnas åt fabrikanten, ett går till närmaste uppbördsmyndighet och det

tredje insändes till administrationen, hvilket sistnämda åtföljes af de nyss omförmälda

tablåerna öfver défécationspannornas rymdbestämning. Uppmätningens resultat

införas vidare uti ett register, N:r 293, som tjenar den sedentära bevakningspersonalen

till ledning.

Det är fabrikanten förbjudet att företaga några slags förändringar med de

uppmätta kärlen eller att ersätta dem med andra, med mindre än att han minst

trenne dagar förut derom gör anmälan hos uppbördsmyndigheten, och han får ej

använda de modifierade eller nya kärlen, förrän uppmätning i stadgad ordning

blifvit verkställd. Likaså är det förbjudet att använda ett uppmätt kärl till

annat ändamål än det, som i den gjorda declarationen angifves, så att t. ex. en

défécationspanna ej får begagnas till saftens concentreriug utan förutgången anmälan,

och särskildt är stadgadt, att under inga vilkor skedningspannorna få användas

till omarbetande af residua eller ”bas produits”, förrän défécationsarbetena

för campagnen äro slutade. Alla dessa declarationer, såväl den vid campagnens

början afgifna, som de, hvilka senare följa rörande en eller annan vidtagen förändring

vare sig i afseende på kärlen eller på arbetstiden, défécationsmetoden

*) Dessa hänglås likasom alla öfriga, hvilka användas vid controllen, ställas af öfverstyrelsen

till tjenstemännens förfogande.

2) En sådan tablå finnes upptagen i bihanget C till oireuläret N:r 1198,

64

Controllförfat cmd-et i Belgien.

etc., inregistreras af uppbördsmyndigheten, de förstnämda i registret N:r 310 1),

de senare i registret N:r 109, och fabrikanten är ej berättigad hvarken att börja

sina arbeten eller att vidtaga någon förändring i sagda hänseende, förrän han

har i sin hand en af vederbörande uppbördsman undertecknad duplett af sin

gjorda anmälan.

vukoren för er- Tillståndsbevis måste uttagas för hvarje campagne. För att erhålla ett så

hanande

af till- dant fordras först och främst, att fabrikanten företer ett intyg från den controllör,

inom hvars distrikt etablissementet är beläget, att fabriken sjelf jemte utensilier

och apparater befinner sig i det skick, som i lagen föreskrifves; vidare, att fabrikanten

har ställt fullgod säkerhet för eu så stor summa, som den, hvartill

skatten kan belöpa sig på den sockermängd, som efter ett rendement af 6 X beräknas

ur qvantiteten betor, som han anmält sig månatligen ämna förarbeta;

vidare, att betmängden, som han uppgifvit till afverkning under campagnen, är

så stor, att den motsvarar minst 200,000 kilogr. i månaden, och slutligen, att den

sedentära controllpersonalen, som skall öfvervaka fabriken, anmält sig hafva

funnit passande bostäder etc. på högst tre kilometers afstånd från fabriken. Denna

sista bestämmelse har tillkommit af den anledning, att det inträffat, det tredskande

fabrikanter begagnat sitt inflytande på den i fabrikens närhet bosatta befolkningen,

för att förmå densamma att ej upplåta bostäder åt controllpersonalen. Men

äfven sedan ett dylikt tillståndsbevis efter uppfyllandet af de nämda fordringarna

en gång blifvit lemnadt, kan det förverkas och förhöra sin gällande kraft, i händelse

det visar sig, att den qvantitet socker, som enligt défécationscontrollens resultat

producerats under campagnens tvenne första månader, icke uppgår till 24,000

kilogr. Constateras åter, ast den sockerqvantitet, som under en månad blifvit tillverkad,

med mera än 10 X öfverstiger den mängd, för hvilken skattebeloppet är

garanterad t, så måste fabrikanten öka den ställda säkerheten, så att den motsvarar

tillverkningen. Detsamma fordras också i det fall, att fabrikanten under

campagnens lopp anmäler sig vilja förarbeta en större qvantitet råmaterial, än

hvad han ursprungligen uppgifvit, utan motsvarande förlängning af arbetstiden,

enär sålunda den månatliga afverkningen blir större.

Nedläggandet af När en fabrikant vill nedlägga sin fabrik, måste han derom göra anmälan

™ &brik:- hos vederbörande uppbördsmyndighet och det är honom i sådant fall likasom under

alla andra förhållanden förbjudet att bortsälja, utlåna eller till annan man

öfverlåta de uppmätta kärl, som tillhöra fabriken utan att derom underrätta nämda

myndighet. Likaså måste hvar och en, som ej är sockerfabrikaut, men har i sin

ego apparater, som användas vid sockertillverkningen — såsom pressar, rifmaski

-

») Jfr. »Bil C. 8.

Controllförfarandet i Belgien.

65

ner, recipienter, saftpumpar, skedningspannor etc. — i vanlig ordning anmäla

dessa, för att sättas under controllens sigill'').

Likasom i Frankrike finnes också i Belgien en sedentär och en ambulant con- controiipe™- trollpersonal. Den sedentära controllpersonalen utgöres vid hvarje continuerligtna,en''

arbetande fabrik af en öfveruppsyningsman (”chef de service”) och fyra uppsyningsman

(”préposés”). Densamma tillhör dock icke uteslutande sockercontrollen,

utan användes under den tid af året, då ett öfvervakande af fabrikerna ej eger

rum, på andra håll inom tullverkets tjenst. Uppsyningsmännens lön är olika efter

olika ålder och olika grader i tjensten, från 800 till 1000 frcs, och de åtnjuta såsom

tillskott under den tid, då de tjenstgöra i fabrikerna, ett månatligt arvode, som

‘varierar mellan 40 och 12 frcs, beroende dels på tjeustegrad, dels på andra förhållanden,

såsom fabrikens afstånd från deras egentliga boningsort o. s. v., hvarföre

dessa arvoden också kunna anses i viss mån representera resekostnadsersättning.

Uppsyningsmännen utgöras af personer tillhörande den lägre medelklassen,

dock af sådan bildning, att de ej blott äro i stånd att föra controllräkenskaperna,

utan äfven kunna begagna sig af den vägledning till vinnande af theoretisk

insigt i fabrikationens detaljer, som administrationen sätter dem i handen, i

det att hvar och en af dessa tjenst.emän erhåller ett exemplar af en genom administrationens

försorg utarbetad handbok ’), som i korta och lättfattliga drag angifver

de vetenskapliga grunder, hvarpå de olika industrier, som stå under controllens

uppsigt, äro bygda, och redogör för de vigtigaste detaljerna af hvarje särskild

fabrikation.

Någon väsentlig skilnad i bildningsgrad tyckes ej förefinnas mellan öfveruppsyningsmanuen

och hans underordnade, utan det torde vanligen vara tjensteålder,

som berättigar till den högre befattningen. Hans lön är derföre också varierande,

i likhet med hvad här ofvan blifvit nämdt rörande uppsyningsmännen i gemen,

och endast så till vida har lian en bestämd löneförmån framför dessa, att

hans månadsarvode med 8, 16 eller 24 frcs, allt efter den lönegrad, han inom

tullverket eger, öfverstiger det för dem bestämda.

Öfverinseendet öfver den sedentära controllen tillhör controllörerne och undercontrollörerne,

hvilka hafva sina bestämda distrikt, omfattande ett större eller

mindre antal fabriker. Deras uppgift är att genom täta besök i fabrikerna vaka

öfver, att controllen handhafves, som sig bör, och att inga lagöfverträdolser, vare

*) Undantag är i detta hänseende gjordt för kopparslagare och andra fabrikanter, som

tillverka eller reparera hithörande kärl och apparater.

a) "Notices sur les procédés de fabrication des industries, dont les travaux sont soumis å

la surveillance des agents de l’administration”j se *Bil. C. 2.

9

66

; Controllförfaranclet i BelgienJ

Arbetsordningen

för controllp&rsonalen.

sig från uppsyningsmännens eller fabrikantens sida, begås. Derjemte hafva de speciela

åligganden med afseende på vissa detaljer af controllen, för hvilka i det följande

närmare skall redogöras.

Inspectörerne och directörerne, som bilda närmast öfverordnade myndigheter,

ingripa ej direkt uti öfvervakandet af fabrikationscontrollen, utan deras verksamhet

i afseende på denna inskränker sig till att fördela de underordnade tjenstemännen

på de särskilda fabrikerna, att tillse, det de vilkor, som äro uppställda för

idkande af sockertillverkning, af fabrikanterne uppfyllas, att vidtaga sådana åtgärder,

som kunna vara af behofvet påkallade, när underslef och lagöfverträdelser förekomma,

samt slutligen, att sammanfatta resultaten af controllen och till administrationen

aflemna redogörelser för såväl dessa som för sjelfva fabrikationens re-''

sultat under längre eller kortare perioder.

Den arbetsordning, som gäller för den sedentära controllen vid en fabrik, bestämmes

för hvarje campagne af vederbörande controllör. Den permanenta bevakningen

skötes uteslutande af uppsyningsmännen, af hvilka alltid tvenne samtidigt

äro närvarande; men öfveruppsyningsmannen har att tillse, att samme personer

ej få tjenstgöra tillsammans under längre tid än åtta dagar i följd. Vaktfördelningen

torde under olika förhållanden vara i någon mån olika, men i de tvenne

fall, då jag varit i tillfälle att derom taga kännedom, var densamma sådan, att

under nattbevakningen från kl. 8 e. m. till 7 på morgonen intet ombyte skedde

då deremot dagen var indelad i tvenne vakter, den ena från kl. 7 f. m. till 1

e. m., den andra från sagde tid till kl. 8 e. m., så att alltså hvarje par uppsyningsmän

det ena dygnet hade 14, det andra 10 arbetstimmar. Öfveruppsyningsmannens

anpart uti det permanenta öfvervakandet är ej fastställd till någon bestämd

tid, men hans instruction ålägger honom att constatera en fjerdedel af dygnets

défécationer, och detta är så att förstå, att han icke blott under så lång tid, som

motsvarar detta antal operationer, är närvarande i fabriken, utan han skall personligen

deltaga uti saftbestämumgen. På samma gång antyder lagen, att detta

hans tjensteåliggande ej får utföras på sådant sätt, att han i en följd lägger hand

vid det stadgade antalet operationer, utan hans närvaro i fabriken bör endast undantagsvis,

och när särskilda skäl dertill föranleda, utsträckas till 4 å 5 timmar

på eu gång, hvaremot kortvarigare besök böra upprepas desto oftare, särdeles under

tiden mellan kl. 2 till 7 f. m. och besökens antal i alla händelser ej vara

mindre än fyra under hvarje dygn. Vid noggrant fullgörande af såväl sin här

omuämda tjenstepligt som af öfriga controllgöromål, som tillhöra hans befattning

och fordra hans närvaro i fabriken, kan öfveruppsyningsmannen i medeltal anses

hafva en tjenstgöring af 10 timmar af de 24.

Controllförfarmdet i Belgien.

67

Öfver bevakningen i dess helhet föres inom fabriken en journal (reg. N:r 3141),

som för hvarje Ijerdedels dygn — dygnet räkuadt från midnatt till midnatt —

angifver det antal timmar och minuter, som hvarje medlem af controllpersonalen

— öfveruppsyningsmannen deri inbegripen — tjenstgjort. Dessutom antecknas i

samma register äfven den tid af dygnet, då den permanenta bevakningen varit

afbruten, samt de besök, som af öfverordnad controlltjeusteman blifvit i fabriken

ailagda. Denna arbetsjournal föres af öfveruppsyningsmannen, hvilken har att särskildt

anteckna de ombyten af bevakningspersonalen, som tillfälligtvis inträffa —

såsom tillfölje af sjukdomsfall e. d, — och angifva orsakerna dertill. För detaljerna

i öfrigt torde jag få hänvisa till den ofvan citerade bilagan.

Den lokal, som inom fabriken upplåtes åt controllpersonalen, skall vara be- Den för upp*ylägen

omedelbart i närheten af skedningspannorna. Dess storlek bestämmes af ”tämdTiokaieni»- lagen till minst 12 | [métres, och det åligger fabrikanten att på egen bekostnad om fabriken,

förse densamma med nödiga möbler af trenne stolar, ett bord och ett skåp, som

kan läsas, samt att sörja för dess uppvärmning och belysning. Denna lokal står

till controllens uteslutande disposition, och nyckeln till densamma befinner sig i

uppsyningsmänuens händer. Här förvaras alla till controllen hörande register med

undantag af det, som föres af fabrikanten, nycklarne till de hänglås, hvilka vid

den controlloperation, som föregår arbetenas början, blifvit anbragta å recipienten

samt å på- och aftappningskranarne till reningspannorna etc., de apparater, som äro

nödiga för saftbestämningen, ett embetssigill, samt slutligen ett antal tabeller, afsedda

att för uppsyningsmännen göra beräkningen af saftcontrollens resultat och

deras hopsummerande lättare och säkrare. Upprättandet af dessa tabeller föreskrifves

af lagen, som jemväl bestämmer deras beskaffenhet, Så skall en af dem

utvisa den olika sockermängd, som hvarje reningspanna, fylld till de fastställda

9/10, representerar, allt efter som saftens täthet varierar med ’/10 grad, börjande

vid spec. v. 1,03 och fortsatt till 1,05; en annan angifver den sammanlagda rymden

af reningspannorna och multiplarne af denna summa o. s. v.

De apparater, som användas vid den egentliga saftcontrollen, äro en pipett Apparater förför

saftens upphemtande ur pannan, en cylinder, hvari täthetsbestämningen *aftbestamninföretages,

thermometern och densimetern samt, för uppmätandet af tomrumshöjden

i skedningspannorna, en måttstock af två decimeters längd, uppdelad i

millimeter.

Pipetten utgöres af ett cylindriskt rör af förtent jernbleck, ungefär 1 metre

i längd och 3—4 cm. i genomskärning, koniskt tillspetsadt i båda ändarne, så

att öppningen i den undre är förminskad till ungefär 1 och i den öfre till unge

-

'') Se Bil. N:r 11; jfr. »Bil. C. 3.

68

Controllförfarandet i Belgien.

får 1,5 cm., eller så stor, att den beqvämligen kan täckas med tummen. Cylindern

är äfvenledes af förtent jernbleck, försedd med fot och mätande i höjd ungefär

30 cm. och i vidd 4 cm. Thermometern, som användes, är den 100-gradiga;

dess kula och rör äro skyddade på vanligt sätt. Densimetern, som vid den Belgiska

controllen begagnas, är bygd på samma grunder, som den, vi lärt känna

vid de Franska sockerfabrikerna: alltså en Gay-Lussacs areometer; men ett väsentligt

fel, som vi anmärkt hos den senare, nemligen den hopträngda skalan,

hvilken gjorde en noggrann och säker afläsning förknippad med svårigheter, om

ej omöjlig, är här afhjelpt derigenom, att man, så att säga, delat det Franska instrumentet

i trenne delar, d. v. s. att det antal grader, som detta innefattar

— från 0 till 10, d. v. s. från spec. v. 1,00 till 1,10 — är fördeladt på trenne instrument,

så att det första angifver de spec. vigter, som ligga mellan l,oooeh 1,03,

det andra dem emellan 1,03 och 1,06 och det tredje dem från 1,06 till l,io. Afståndet

mellan de minsta skaldelarne, hvilka här likasom å den Franska densimetern

representera ''/10 grad — densimetergraden uttrycker täthetsdifferensen 0,01

—• blir på sådant sätt, synnerligast vid de tvenne förstnämda instrumenten, tillräckligt

stort för att låta äfven ett mindre vant öga med all den precision, som för

ändamålet kan anses nödig, afläsa det gradtal, som instrumentet utvisar. Att för

öfrigt de Belgiska saftprofvarne äro förfärdigade med vida större omsorg än de

Franska, derom tyckes redan deras yttre vittna, och derför borgar också den

controll öfver deras tillförlitlighet och inbördes öfverensstämmelse, som af myndigheterna

utöfvas. Af dessa instrument utlemnar administrationen till öfveruppsyningsmannen

vid hvarje fabrik trenne exemplar, ett för de lägsta täthetsgraderna,

0 till 3, de båda andra för de närmast högre, 3 till 6''). Det förstnämda jemte ett af

de senare öfverlåtes till de underlydande uppsyningsmännen att begagna, det återstående

behåller öfveruppsyuingsmannen för eget bruk; och är det enhvar vid strängt

ansvar förbjudet att låta dessa instrument, om ock endast för ett ögonblick,

komma i en utom controllen stående persons hand. Orsaken till detta förbud

ligger uti den omständighet, som redan vid redogörelsen för det Franska systemet

omnämts, att nämligen en förändring i skalans läge lätt nog kan åvägabringas,

hvarigenom ett falskt utslag och felaktig skatteberäkning måste föranledas.

Densimetrarne förvaras i ett étui, och det är uppsyningsmännen ålagdt att noga

vårda sig om, att instrumenten omsorgsfullt rengöras och torkas för hvarje gång,

de blifvit använda. Skadas en densimeter under tjenstgöringen, skall sådant anmälas

till högre myndighet för erhållande af ett nytt exemplar från administra

'')

Då råsaft af 6 täthetsgrader eller deröfver under vanliga förhållanden ej förekommer

inom de Belgiska hvitbetssookerfabrikerna, utlemnas i regeln till den sedentära controllpersonale»

icke något exemplar af den densimeter, som angifver de spec. vigterna 1,06—l,lo.

Controllförfarandet i Belgien.

69

tionen, och det är controllpersonalen vid straff af suspension förbjudet att använda

ett instrument, som ej utlemnats i vederbörlig ordning.

Så snart den arbetsanmälan, som fabrikanten för hvarje år är skyldig att controiien* préiilemna,

ingått till uppbördsmyndigheten, insändes densamma i bestyrkt afskrift till miDar* atgard''rnärmaste

director, hvarpå denne förordnar bevakningspersonalen, som förständigas

att infinna sig på ort och ställe minst sex dagar före den, hvilken fabrikanten

angifvit såsom första arbetsdagen. Sedan uppmätningen af kärlen försiggått,

besökes fabriken flera gånger om dygnet af öfveruppsyningsmannen och en "préposé”,

ända till dess att défécationerna börja. Inträffar icke detta senast inom

tio dagar efter den anmälda tiden, är fabrikanten förfallen till ett vite af 15 frcs.

för hvarje dygn, hvarunder arbetenas början derutöfver fördröjes 1).

Omedelbart innan skedningspannorna träda i verksamhet, tillhör det ”chef

de service" att, biträdd af uppsyningsmännen, uppmäta pannornas diameter och

den genom koppartenarne utmärkta tomrumshöjden och jemföra dessa med de

mått, som den ursprungliga uppmätningen gifvit, för att sålunda constatera, huruvida

några förändringar blifvit gjorda, och en dylik verification upprepas af den

vakthafvande hvarje gång, ett afbrott i défécationerna egt rum.

Hvarje défécationspannas fyllande föregås af en declaration från fabrikanten, uppsymngsmä»- För detta ändamål ställes mot qvitto till hans förfogande ett register N:r 315 2),

pagineradt och numreradt af öfveruppsyningsmannen, i hvilket finnas sida vid a) Défécatio»*

sida tvenne likalydande formulär till hvarje declaration. Båda dessa formulär controlleBifyllas

af fabrikanten, som angifver dag och datum, pannans nummer och tiden

då dess beskickning skall börja, samt efter försiggången défécation tiden i timmar

och minuter, då operationen slutat. Har en sådan declaration till sin förra

del skett, tillhör det den uppsyningsman, som har vakten vid reningspannorna, att

genast öppna det lås, som stänger påtappningskranen, sedan han först öfvertygat

sig, att den apparat, som tjenar till den skedade saftens aftappning, är sluten, och

får han . ej, under det pannan fylles, aflägsna sig. Ar pannan fylld till de fastställda

9/le, läses kranen, i händelse att ingen ny declaration omedelbart föreligger,

och uppsyningsmännen tillser, att ingen inkräktning skett på det bestämda tomrummet,

d. v. s. att vätskans yta är i lika höjd med de båda koppartenarnes

öfre plan, och iakttages dervid, att, i händelse pannan skulle visa någon lutning,

så att de nämde indices ej befinna sig i jemnhöjd med hvarandra, det är den

lägst stående, som blir den bestämmande. Efter skedd ,omröring af pannans inne

*)

En restitution af denna plikt kan af administrationen beviljas, när fabrikanten förmår

styrka, att dröjsmålet föranledts af omständigheter, hvilka det ej stått i hans makt att förutse

eller befalla öfver.

Se Bil. N:r 12; jfr. »Bil. C. 4.

70

Controllförfa/randet i Belgien.

håll, och sedan dettas temperatur blifvit ungefärligt bestämd — densamma får ej

öfverstiga 40° —, upphemtas saft medelst pipetteu på det sätt, att instrumentets

öfre öppning täppes med tillhjelp af ena handens tumme, hvarefter det vertikalt

nedtryckes i saften, tills dess undre ända kommer nära bottnen, då den öfre öppningen

lemnas fri; sedan röret fyllt sig med saft, täppes den åter på samma sätt,

pipetten upptages och saften, som den innehåller, får löpa ut i cylindern, i hvilken

täthetsbestämningen skall ske. Härvid iakttages, att, om den med pipetten

upphemtade saftmängden ej rymmes i cylindern, det Överskjutande slås tillbaka

i pannan, något som för öfrigt äfven sker med den saftvolum, som tjenat till bestämmande

af den specifika vigten. Genom att på angifna sätt upphemta saftprofven

har man velat förebygga alla sådana underslef, som möjligen skulle kunna

åvägabringas genom utspädning af den saft, som kommer att bilda öfverstå lagret

i pannan, och genom ofullständig blandning af dennas innehåll.

Den med saft fyllda cylindern afkyles i kallt vatten, som genom fabrikantens

försorg tillhandahålles, tills temperaturen af dess innehåll sjuukit till 15° C.,

hvarvid det är tillåtet att, genom fördelning af saften i tvenne cylindrar, påskynda

temperatursänkningen '')• Har den bestämda temperaturen inträdt, så lemnas kärlet

i hvila några ögonblick; det på ytan bildade skummet afiägsnas och täthetsbestämningen

företages. Med afseende på utförandet af denna operation innehålla

instructionerna de mest minutiösa detaljföreskrifter. Sålunda tillhör det de

uppsyningsman, som verkställa densamma — ty tvenne sådana måste härvid vara

närvarande —, att i första rummet tillse, det saftens adhesion till densimetern ej

är upphäfd, och skulle det visa sig, att instrumentets yta ej likformigt fuktas af

saften, så måste den rengöras genom gnidning med några droppar kalilut. Vid

begagnandet iakttages, att densimetern fattas vid sin öfverstå spets och nedsänkes

i vätskan så långt, att den står tvenne delstreck djupare — visar 2/10 grad mindre

täthet — än vid den bestämning, som närmast föregått den nu pågående, derefter

höjes en hel grad och får så fritt falla och intaga sitt jemvigtsläge. Afsigten

med detta sätt att gå tillväga tyckes hufvudsakligen vara den, att instrumentets

skaft den smalare, öfre delen, som innehåller skalan) skall blifva fuktadt af

vätskan till hela den utsträckning, som anses komma att ligga under, i niveau

med eller närmast öfver vätskans yta, när jemvigtsläget har inträdt. Slutligen

inskärpes hos uppsyningsmännen, att det vid afläsningen ej är högsta punkten af

den bugtiga yta, som till följd af capillariteten bildar sig kring densimeterns

skaft, utan vätskans plana yta, som är den bestämmande. Sedan specifika vigten

’) Den tid, som hvarje saftbestämning får taga i anspråk, är inskränkt till högst 10 minuter,

efter det att skedningspannan blifvit fylld.

Controllförfarandet i Belgien.

71

sålunda blifvit utrönt, antecknar den uppsyningsman, som verkställt bestämningen,

på frånsidan af fabrikantens båda declarationer det funna gradtalet och den ur

saftvolumen och tätheten efter fastställd norm — 1500 gr. på hvarje hectolitre

saft af en grad — beräknade sockermängden, och detta så, att på den ena

declarationen — den som tillhör ”la souche” — dessa talvärden skrifvas med

siffror, medan de å den andra (”1’ampliation”) utföras med bokstäfver, under

hvilken senare de närvarande controllanterne teckna sina namn. Denna duplett

af declarationen bär a tergo äfven fabrikantens namn, hvilket redan från början,

då paginering och numrering af registret försiggår, ditskrifves af öfveruppsyningsmannen.

När défécationen försiggått, och tiden för dess afslutning blifvit införd i declarationen

samt innan aftappningskranen öppnas, afskiljes dupletten (”1’ampliation”)

och nedlägges i en tilläst låda, som är uppfäst i det rum, hvari reningspannorna

äro placerade, i närheten af ingången till controllpersonalens lokal,

hvarest jemväl det skrifbord bör hafva sin plats, som är afsedt för declarationsregistrets

förvarande, och som der föres af fabrikanten eller af hans ombud. Lådan,

som till form och construction liknar en postlåda, anskaffas af administrationen,

och nyckeln till densamma förvaras af uppsyningsmännen. Såväl ifyllandet

af declarationsblauketterna å framsidan som afskiljandet af den ena och dennas

nedläggande i den nämda lådan tillhör uteslutande fabrikanten eller den,

som företräder hans ställe, och det är controllpersonalen strängt förbjudet att låna

sitt biträde vare sig till det ena eller det andra. Deremot hafva uppsyningsmännen

att noga tillse, det vid skeende declarationer ordningsföljden mellan de reningspannor,

som användas, strängt iakttages efter de nummer, som vid uppmätningen

blifvit dem åsätta; och är fabrikanten skyldig att, när till följe af en eller

annan omständighet en panna icke i sin ordning kan tjenstgöra, anföra orsaken

i sitt register å båda de blanketter, som skulle hafva upptagit den vanliga declarationen

för ifrågavarande panna, hvarefter i vanlig ordning den ena afskiljes

och i likhet med de öfriga nedlägges i lådan. Samma förfaringssätt iakttages

äfven, när afbrott i fabrikationen ega rum. Å hvarje sådan blankett, som af nyssnämda

eller af andra anledningar användes för annat ändamål än för anmälan af

défécationer, tecknar controllpersonalen a tergo ett "annullé”, och föres öfver dessa

en särskild lista.

Hvar 10:de dag öppnas lådan af ”chef de service” i närvaro af tvenne uppsyningsman

samt fabrikanten eller hans ombud, och alla der befintliga declarationsdupletter

uttagas. Dessa ordnas efter nummerföljd, vidpassas ”la souche”, nummer

efter nummer, för att pröfva, att ingen af dem är understucken eller falsk,

och inläggas derefter med bibehållande af ordningsföljden omsorgsfullt i ett con

-

72

Conirollförfarandet i Belgien.

volut, som förseglas och afsändes till directören, åtföljdt af en rapport N:r 316 *)

från öfveruppsyningsmannen, hvari angifvas de inskickade declarationsdupletternns

antal samt de nummer, hvarmed de börja och sluta, hvarjemte upptagas den saftqvantitet

och den sockermängd, som enligt controllpersonalens särskilda défécationsregister

(N:r 319) motsvarar denna nummerserie af declarationer. Så snart

dupletterna blifvit uttagna ur lådan, stänges densamma ånyo, och i fabrikantens declarationsregister

inskrifves å det par af blanketter, som närmast i ordningen följer

— hvilket i regeln är numret näst efter declarationen, som lådan innehöll —

ett slags recipisse, hvari uppgifvas dag och tid, då uttagandet af declarationsdupl

etter na försiggått, deras antal samt begynnelse- och slutnumret. Qvittot skrifves

likalydande å båda blanketterna och undertecknas af coutrollanterne, hvarefter

dupletten i vanlig ordning afskiljes och nedlägges i lådan.

Registret N:r 315 fortsättes i en nummerföljd till campagnens slut. I mån

som ett häfte är fyldt, utlemnas ett annat, och det förra återställes till öfveruppsyningsmannen,

mot hans qvitto, samt öfversändes antingen omedelbart eller efter

campagnens slut till directören.

Så snart en saftbestämning blifvit verkställd, anteckna controllanterne den å

sin sida i en ”portatif" (N:r 319)2) med angifvande af dag och datum, tiden i

timme och minut, då bestämningen blifvit gjord, samt saftens voluin och gradtal.

Dessa uppgifter utföras såväl i texten in extenso som inom de vid sidan stående

columnerna i siffror, hvarjemte löpande numret af dessa ”bulletins” och sockermängden,

som den uppmätta saften representerar, införas i sina särskilda columner.

Hvarje sådan bulletin undertecknas af de controllanter, som deltagit i bestämningen.

Vid hvarje kalendermåuads utgång, hopsummeras saftvolumerna och

de sockermängder, som motsvara dem, och till dessa summor fogas de, som framgått

ur campagnens föregående månader, så att totalproduktionen af saft och

socker vid hvarje månads utgång kan öfverses.

Vid den månatliga afslutningen bringas de saftqvantiteter och sockermäng”jfertes

materiel- der i afdrag, som möjligen under månadens lopp genom någon olyckshändelse gått

lM”'' förlorade eller blifvit förderfvade. För att de skola få afskrifvas, fordras likväl

administrationens bifall, hvarföre, när en dylik förlust inträffar, öfveruppsyningsmannen

jemte de underordnade controllanterne öfver händelsen uppsätta ett protokoll,

hvilket redogör för de omständigheter, som föranledt densamma, samt angifver

volumen och tätheten af den saft, som gått förlorad, jemte mängden soc''

ker, som den bör anses motsvara. Detta protokoll insändes genom de öfveroid

-

Formuläret ses i ‘Bil. C. 5.

»j Se Bil. N;r 13; jfr. ‘Bil. C. 6,

Controllförfarandet i Belgien.

73

nade myndigheterna till administrationen, och afskrifningen i räkenskaperna sker

ej förr, än svar derifrån ingått.

Registret N:r 319 upptager jemte saftprofningarna äfven alla sådana afbrott

i fabrikens gång, som hafva till följd, att den permanenta bevakningen hvilar, och

detta sålunda, att, när afbrottet inträder, uppsyningsmannen för tillfället å närmast

lediga ”bulletin''’ angifver timme och minut för dess början jemte sina i sammanhang

dermed vidtagna åtgärder etc. — försegling af rifmaskiner — samt, när detsamma

upphör och fabriken återtager sina arbeten, å då närmast lediga ”bulletin”

antecknar tiden och andra hithörande omständigheter. Att de båda nämda

bulletinerna icke nödvändigtvis följa omebelbart på hvarandra, oaktadt naturligen

inga défécationer kunnat försiggå under mellantiden, beror derpå, att öfveruppsynigsmannen

i samma register antecknar alla sina besök, i det han vid ankomsten

å den "bulletin”, som står främst i ordningen att fyllas, angifver timme och minut,

då han infunnit sig, och på samma sätt, när han lem nar fabriken, tager första

lediga nummer i anspråk för uppgifvande af tidpunkten, då han aflägsnar sig.

Äfven då afbrott i fabrikationen inträffar, är öfveruppsyningsmannen, i likhet med

de öfriga controllanterne, pligtig att besöka fabriken och tillse, att intet underslef

bedrifves; och följaktligen kan det endast undantagsvis inträffa, att den bulletin,

som angifver arbetenas återupptagande, närmast föregås af den, som anmäler

deras afbrytande.

Öfver saftcontrollen föres af uppsyningsmännen inom fabriken ännu ett register

N:r 313 ''). Det samma kan i visst hänseende betraktas såsom en sammanfattning

af det egentliga défécationscontrollregistret N:r 319, men innefattar derjemte

upplysningar öfver controllpersonalens tjensteutöfning, hvarigenom det på

samma gång antager karakteren af ett slags verification till arbetsjournalen N:r

314. Registret N:r 313 angifver i första rummet saftbestämningens resultat för

hvarje vakt under dygnet — detta räknadt från midnatt till midnatt — och sammanfattar

dem vidare för dygnet i dess helhet3). Näst efter datum, som intager

första columuen, följer derföre''vaktindelningen, och för hvarje sådan uppgifves

de båda vaktgörandes namn i den ordning, de öfvervaka défécationerna, hvarpå

följer förteckning på alla saftbestämningar, som under vakten blifvit verkställda,

i det att numren på reningspannorna uppräknas i den ordning, dessa användts,

och för hvar och en angifves den saftqvantitet, hon innehållit, och gradtalet, som

saften visat. Denna sammanställning göres af uppsyningsmännen vid slutet af

hvarje vakt, då jemväl angifves sammanlagda tiden af de uppehåll i fabrikationens

‘J Se Bil. N:r 14; jfr. »Bil. C. 7.

D Hvarje dess folio är afsedt för ett dygn; dock kunna äfven tvenne eller flera dagar

inrymmas på en och samma sida, men samma dygn får ej fördelas på tvenne.

10

74

Controllförfarandet i Belgien.

b) Öfverrakftndet

af fabrikationen

i ufrigt.

gång, som under vakten förekommit, hvarjemte det åligger dem, att, när en täthetsbestämning

lemnat ett resultat, som i väsentlig mån afviker från det vid de

nästföregående défécationerna erhållna, söka att utröna orsaken härtill och anteckna

den i registret.

Sedan en vakt är afslutad, sammanfattar öfveruppsyningsmannen de här

gjorda detalj uppgifterna med afseende på saftens volum och bestämningarnas antal

samt inför summorna i registret, dervid särskildt angifvande, vid huru många

saftbestämningar han sjelf lagt hand. Vidare inför han, då dygnet är tilländagånget,

de sammanlagda resultaten af alla vakterna, samt beräknar derjemte saftens

medeltäthet under dygnet och den sockerqvantitet, som ur samtliga saftbestämningarna

framgår, hvilka tal jemväl antecknas. Dygnets resultat transporteras

och afslutningen sker för hvarje kalendermånad, på samma sätt som vid registret

X:r 319 blifvit anfördt. Denna journal, N:r 313, har vidare en särskild afdelning,

som kan betraktas såsom ett litet register för sig, nämligen den column, som får

öfverskriften ”visites et vérifications’1. Häri antecknas af såväl uppsyningsmannen

som af den öfriga bevakningspersonalen alla controllåtgärder, som under dygnets

lopp utförts och icke stå i direkt samband med défécationerna, med angifvande

af tiden, då de verkstälts, och med antydning af deras natur genom hänvisning

till de pax-agrafer i författningen, som föreskrifva dem 4)-

Det är redan i det föregående nämdt, att den permanenta controllen inom

sockerfabrikerna alltid utöfvas af tvenne uppsyningsmän samtidigt. Sättet, hvarpå

de sinsemellan vilja fördela göroraålen, är i regeln öfverlemnadt åt dem sjelfva

att bestämma; endast när tvist uppstår eller när anledning till misstankar om underslef

visar sig, kan öfveruppsyningsmannen göra stipulationer i detta hänseende.

Vid défécationspannorua måste en af dem ständigt vara tillstädes — dock erfordras

äfven den andres närvaro der vid hvarje saftbestämning — och vanligen

aflösa de hvarandra i öfvervakandet af dessa en eller flera gånger under vakttiden.

Det åligger nu den uppsyningsman, som för tillfället ej är bunden vid sagda

afdelning af controllen att besöka fabrikens alla lokaler och framför allt det rum,

i hvilket pressarne befinna sig. Han granskar här med uppmärksamhet de rör, rännor

o. d., som föra till eller från recipieuten, att inga falska ledningar finnas, som

undanföra saft, och tillser, att med undantag af recipient och saftpump inga

fasta eller rörliga kärl finnas, som innehålla råsaft, samt vakar öfver, att sådan

ej direkt från pressarne blandas med syrup, renad saft eller skum från défécationspannorna.

I de öfriga lokalerna tager han noggrann kännedom om beskaffenheten

af kokpannornas, afdunstningspannornas etc. innehåll och om naturen af

'') Detaljerna af registrets anordning framgå för öfrigt af bilagan.

Contra! Iför fat an/let i Belgien.

75

de operationer, som pågå, för att öfvertyga sig, att råsaft ej renas i andra kärl

än dem, som dertill blifvit anmälda. För öfrigt följer han hela gången af fabrikationen

ända från rifmaskinerna till vacuumpannorna och tillser, alt hvarken vid

betornas rifning eller sedermera, intill dess saften kommer i défécationspannorna,

några kemiska agentier tillsättas, och att derefter endast sådana användas, som gemenligen

vid sockerfabrikationen äro i bruk, eller hvilkas begagnande af administrationen

särskildt blifvit tillåtet. Dessa sina ronder afbryter han endast för att infinna

sig vid défécationspannorna, när en saftbestämning sker, eller i det fall att

fabrikanten vill låta rengöra recipienten, då han öppnar det lås, som är satt för

locket till densamma, och qvarstannar, tills rengöringen är verkställd, samt derefter

åter stänger det. De granskningar, som han på hvarje sin rond företagit, antecknar

han i det supplementregister, som utgör eu del af journalen N:r 313.

De åligganden, som tillhöra den controllant, som öfvervakar défecationerna,

äro till det väsentliga anförda redan i det föregående. Här må derföre blott anmärkas,

att det är han, som utför täthetsbestämningarna, och att den andre närvarande

uppsyningsmannen endast afläser densimeterns gradtal jemte honom, samt

att det jemväl är han, som inskrifver resultaten uti registret N:r 319, under det den

andre antecknar desamma på frånsidan af fabrikautens declarationer. Nar fabrikanten

anmäler sig vilja efterse eller putsa aftappningsapparaten å en reningspanna,

är uppsyningsmannen skyldig att borttaga de hänglås, som fästa den vid

pannan, men han skall vara närvarande under hela tiden, då operationen eger rum,

och, sedan den är verkställd, ånyo anbringa hänglåsen. För hvarje gång dessa

hänglås borttagas, sker med angifvande af orsaken anteckning derom i arbetsjournalen

N:r 314.

Innan de båda uppsyningsmannen efter slutad vakt lemna fabriken, skola

de i registret N:r 313 införa de verkställda saftbestämningarna och anteckna den

tid, som fabrikationen under deras vakt varit afbruten, likasom det å andra sidan

tillhör de controllanter, som aflösa dem, att, innan de inträda i tjenstgöring,

tillse, det bokföringen skett ordentligt, så att full öfverensstämmelse råder mellan

registren N:r 319 och N:r 315.

När fabrikationen — saftextractionen och défécationsprocessen — af en eller

annan orsak för kortare tid afbrytes, antecknas detta, såsom redan är nämdt,

uti registret N:r 313, och om uppehållet i sådant fall varar några timmar, anföres

i anmärkningscolumnen till sagda register den omständighet, som föranledt

detsamma, men controllpersonalen qvarstannar och det allmänna öfvervakandet fortgår.

Inträffar ett dylikt uppehåll, under det att en reningspanna håller på att

fyllas, antecknar uppsyningsmannen å fabrikantens dithörande declarationer tiden

åå ifyllningen blifvit afbruten och då den åter förtsättes. Är deremot afbrottet

76

Controllförfarandet i Belgien.

fifVeruppsyningsmannens

tjensteåligganden.

långvarigare, så att det omfattar flera vakter, inställes den permanenta bevakningen,

sedan uppsyningsmännen, efter att hafva tillsett, att recipienten är tom,

förseglat rifmaskinerna samt läst reningspannornas aftappningsapparater genom att

anbringa ett hänglås å den rigel, som finnes å tvärstycket, så att denna ej kan

utdragas — hänglåsets bygel trädes genom bålen h och g, (fig. 1 bihanget till

circ. N:r 1198 ‘), sedan rigeln blifvit inskjuten, så att de båda hålen stå midt för

hvarandra. Dessa vidtagna mått ocn steg antecknas jemte notisen om arbetenas

inställande på vederbörlig ”bulletin” i registret N:r 319. Under ett dylikt afbrott

tillhör det controllpersonalen att flera gånger om dygnet, särdeles nattetid, besöka

fabriken och anteckna dessa besök i supplementregistret till journalen N:r

313, på samma sätt som vid den permanenta bevakningen. När fabriken åter

träder i verksamhet, borttaga uppsyningsmännen försegling och hänglås, sedan de

öfvertygat sig, att den förra ej blifvit bruten och att de senare äro oskadade,

hvilket de särskildt anföra i den ”bulletin” af registret N:r 319, hvari den permanenta

bevakningens återupptagande anmäles.

Den andel, öfveruppsyningsmannen har sig anvisad i défécationscontrollen,

har redan blifvit omnärnd, och likaledes har antydts, att ledningen af fabriksbevakningen

i sin helhet är honom anförtrodd samt att register och räkenskaper stå

under hans närmaste tillsyn. Det åligger honom att tillse, det de underlydande

samvetsgrant fullgöra sina skyldigheter i tjensten, samt derjemte att med uppmärksamhet

följa deras enskilda lif; och hvarje försumlighet eller felsteg å deras

sida antecknar han uti ett särskildt register N:r 299. Ar förseelsen af svårare

beskaffenhet, anmäler han saken för vederbörande controllör. Vidare har han att

vaka deröfver, att de instrument och apparater, som af administrationen lemnas

i controllens händer, väl vårdas och aktsamt handhafvas och specielt, att den

densimeter, som af uppsyningsmännen oftast och nästan uteslutande användes —

den som omfattar gradtalen 3 till 6 —, är i oskadadt och oförändradt skick,

hvarföre han är förpligtigad att en gång hvarannan dag pröfva dess riktighet

genom jemförelse med det exemplar, som han, enligt hvad ofvanför blifvit sagdt,

eger i sitt förvar. Med afseende på hans personliga deltagande i den controll, som

har till föremål fabrikationen i dess helhet, gäller för honom detsamma, som för

de öfrige uppsyningsmännen, nämligen att han vid sina besök i fabriken använder

den tid, som ej tages i anspråk af saftbestämningarna, till granskning af arbetena

vid rifmaskinerna och pressarne, rörledningarnas tillstånd, kokpannornas

etc. innehåll, de pågående operationernas natur samt beskaffenheten af de kemiska

agentier, som användas, m. m., hvarvid han har tvenne uppgifter att

Se »Bil. C. 1.

Controllförfarandet i Belgien.

77

lösa, nämligen å ena sidan att tillse, det inga underslef begås eller lagöfverträdelser

ega rum, och å den andra att hufvudsakligen genom täta besök vid pressarne

söka komma till kännedom om den mängd betsaft, som utdrages, för att

sålunda kunna erhålla ett slags controll på de vid défécationspannorna vunna resultaten.

Dessa besök i fabrikens olika lokaler verkställer han dels ensam, dels

åtföljd af den uppsyningsman, som för tillfället har denna afdelning af vakthållningen

på sin anpart, och åligger det honom särskildt att, åtföljd af tvenne uppsyningsman

tvenne gånger i veckan noga undersöka recipientens inre, att inga

hemliga öppningar till saftens bortledande derpå blifvit anbragta, för hvilken undersökning

väljes en sådan tid på dygnet, då fabrikanten vanligen låter rengöra

denna apparat.

Hvilka delar af registerföringen, som specielt åligga öfveruppsyningsmannen,

har i det föregående blifvit angifvet, och deraf framgår, att bland de till den

egentliga saftcontrollen hörande det är reg. N:r 313, som väsentligast skötes af

honom. Särskildt har han sig uppdraget att söka constatera anledningarna till

en eller annan plötslig vexling, som visar sig i saftens täthet, och att verificera

eller beriktiga de upplysningar i sådant hänseende, som vederbörande uppsyningsman

iemnat i anmärkningscolumnen till detta register. För öfrigt vakar han

öfver, att såväl fabrikanten som controllanterne sköta den dem tillkommande bokföringen

med ordning och noggranhet, verkställer månadsafslutningarna i registret

N:r 319 och tillser, att summorna af saft och socker, som detta lemnar, och de,

som framgå såväl ur registret N:r 315 som ur N:r 313, sinsemellan öfverensstämma.

Att arbetsjournalens (N:r 314) förande tillhör honom, har redan i det föregående

blifvit nämdt, och här må endast påpekas, att de uppgifter öfver sin egen tjenst,

han i detta register lemnar, hafva sin controll uti de bulletiner af registret N:r

319, å hvilka han antecknar tiden för hvarje sitt besök vid fabriken, då han dit

ankommit och då han Iemnat densamma, i det att dessa bulletiner, stående mellan

hvar sina tvenne consecutiva défécationer, ej gerna kunna angifva en väsentligt

oriktig tid.

Till öfveruppsyningsmannens tjenstepligter hör slutligen att den första dagen i

hvarje månad under campagnens fortgång insända till närmaste uppbördsmyndighet

en uppgift N:r 320 l) öfver den qvantitet socker, som beräknats ur den förflutna månadens

saftbestämningar, å hvilken rapport jemväl angifvas och bringas i afdrag de

sockermängder, som under månadens lopp blifvit från fabriken expedierade. Fabrikanten

är nämligen skyldig, då han före slutet af en fabrikationsmånad vill afsända

derunder tillverk dt socker från fabriken, att skriftligen anmäla sändnin

-

) Formuläret till densamma ses af *Bil. C. 9.

78

Controllförfarandet i Belgien.

Controllören» och

undereontrollörens

tjensteåligganden.

gens storlek, och hvarje sådan declaration viseras af öfveruppsyningsmannen,

som dervid har att tillse, det de sockerqvantiteter, som sålunda utgå, ej öfverstiga

den totalmängd, som sedan månadens början resulterar af défécationerna,

för hvilket ändamål han öfver dessa expeditioner förer en särskild förteckning,

Controllörerne och undercontrollörerne hafva till uppgift att vaka öfver, att

fabrikscontrollen liandhafves med omsorg och noggrannhet. De besöka flera gånger

i månaden samtliga fabrikerna inom distriktet, tillse, att défécationerna med

dithörande bestämningar bokföras af uppsyningsmännen omedelbart, sedan de blifvit

verkställda, granska och verificera registren N:r 293, 315, 319, dervid jemförande

med hvarandra de båda senares detaljuppgifter, undersöka, huruvida beräkningen

af sockermängden ur saftens volum och täthet är riktigt utförd, samt pröfva öfverensstämmelsen

mellan registren N:r 313 och 319. Vidare ega dessa embetsman att

öppna den låda, hvari declarationsdupletterna förvaras, och underkasta dessa en

granskning såväl med afseende på befintligheten af vederbörliga namnunderskrifter

som deras lagenliga beskaffenhet i öfrigt, både hvad angår uppgifternas fullständighet

och deras sammanhörighet med sjelfva stamregistret.

Vid hvarje besök, som controllören aflägger i en fabrik, är han pligtig att

pröfva tillförlitligheten af den densimeter, som uppsyningsmännen vanligast använda

- den hvars skala går från 3 till 6 grader —, genom jemförelse med ett dylikt instrument,

som han af administrationen fått sig öfverlemnadt, och han antecknar

i registret N:r 314, att en sådan pröfning skett samt hvad resultat den gifvit.

Likaså åligger det honom att, när han infinner sig i en fabrik, undersöka tätheten

af saften, sådan den direkt kommer från pressarne, till jemförelse med de vid

défécationerna funna värdena, men derjemte har han att direkt controllera, med

hvad noggranhet uppsyningsmännen utföra sina saftbestämningar, genom att från

en défécationspanna, hvars innehåll redan af de vakthafvande blifvit undersökt,

men ännu ej är försatt med kalk eller något annat främmande ämne, uttaga ett

nytt prof och sjelf derå verkställa en täthetsbestämning på samma sätt, som för

uppsyningsmännen är föreskrifvet, endast att han, innan afkylningen företages, constaterar

saftens temperatur och det gradtal, den visar å densimetern. För utförandet

af dessa saftundersökningar betjenar sig controllören af det instrument,

som hau eger i sitt förvar; undercontrollören deremot, hvilken vid sina besök har

enahanda förpligtelser med afseende på pröfningen af saftcontrollen, använder för

sina bestämningar den densimeter, som tillhör uppsyningsmännen. Båda anteckna

de funna resultaten i registret N:r 313, hvarvid angifves numret på den défécation,

som sålunda blifvit underkastad dubbel controll.

Det är såväl controllören som undercontrollören förbjudet att taga vare sig

de vakthafvandes eller öfriga uppsyningsman biträde i anspråk vid verkställan

-

Controllförfarandet i Belgien.

79

det af här omnämda verificationer och controllgöromål, med undantag för

den förstnämde, då det gäller collationering af tvenne register, som skola

granskas.

Dessa embetsmän åligger det dessutom att vid ett och annat af sina besök

uppmäta skedningspannornas diametrar och kokrumshöjder. I händelse att dervid

skulle constateras någon märkbar differens mellan de erhållna måtten och dem,

som angifvas i register N:r 293, eller om uppsyningsmännen på stället anmäla

en eller annan omständighet, som kan gifva skäl att misstänka, det några förändringar

å pannorna hemligen blifvit vidtagna, ega de att skrida till fullständig

uppmätning af kubikinnehållet, på samma sätt som vid campagnens början.

Visar sig resultatet af denna "jaugeage métrique” afvika mera än 2 X från det,

som den ursprungliga uppmätningen gifvit, företages rymdbestämning genom

ifyllning af vatten.

Särskildt hafva controllörerne till uppgift att söka förskaffa sig noggrann kännedom

om den tid, som vid de olika fabrikerna i medeltal tages i anspråk för hvarje

défécation, för att sålunda kunna controllera, huruvida inskrifniugarna i såväl

fabrikantens som uppsyningsmäunens register samvetsgrant verkställas.

För öfrigt tillhör det både controllören och undercontrollören att under sin

närvaro i fabrikerna tillse, det alla manipulationer vid saftbestämningarna på föreskrifvet

sätt utföras, att rätta de misstag och felaktigheter, som i detta afseende

möjligen begås, och att undervisa dem af controllpersonalen, som äro mindre

förtrogna med denna operation, om rätta handhafvandet och bruket af de särskilda

instrumenten.

I en månatlig rapport redogöra de för sin tjenstgöring samt för det skick,

hvari de vid sina respectiva besök funnit fabrikerna.

Directörens verksamhet med afseende på sockerfabrikationscontrollen har till Directörem v«k

sina allmänna drag redan angifvits, och vi hafva endast att omnämna de hithö- samhct

rande register, som vid hans byrå föras, och de rapporter, som från honom ingå

till administrationen. Hit hör först ett inventarium (N:r 258) öfver hvarje fabrik

inom provinsen, upprättadt på grund af den beskrifning, som vid fabrikens

anläggning inlemnas, och det besigtningsinstrument, som af controllen då upprättats,

samt sedermera hållet ”au jour” med ledning dels af declarationerna, som afgifva»

vid hvarje campagnes början samt vid hvarje tilltänkt förändring inom fabriken,

dels af de protokoll, hvilka så i ena som andra fallet föras vid de controllförrättningar,

som dessa declarationer föranleda.

Det har i det föregående blifvit nämdt, att declarationsdupletterna, som hvar

tionde dag uttagas ur den låda, hvari de nedläggas i mån som défécationerna

fortgå, insändas till directionen. Öfver dessa föres här en continuerlig förteck

-

80

Controllförfarandet i Belgien.

Skatteuppbörden.

ning uti registret N:r 317 *) och detta så, att hvarje nummer för sig inskrifves

i ordningsföljd med alla de uppgifter, detsamma innehåller — den närmare tidsbestämningen

i timme och minut likväl undantagen —, hvarvid upptagas äfven /

sådana declarationsdupletter, som tjenat att anmäla afbrott i fabrikationen eller

användts såsom qvitto vid lådans tömmande. Registret fortsattes för hela campagnen

och tjenar till controll å registren N:r -319 och 313. Afslutning sker

för hvarje månad, hvarvid saftens medeltäthet beräknas samt saftvolumerna och

sockerqvantiteterna summeras och afdrag göras för de sockermängder, hvilkas

afskrifvande administrationen beviljat.

Dessa månads-resultat för hvarje fabrik inom provinsen sammanföras uti en

rapport N:r 318 J), som den 12:te i den månad, som närmast följer, insändes till

administrationen. Utom saftvolum, sockermängd och saftens medeltäthet upptager

denna rapport äfven antalet défécationer, som vid de särskilda etablissementen

lemnat den angifna saftvolumen, och slutligen den specifika vigt, som saften i

medeltal visat sig ega inom alla provinsens fabriker, beräknad ur medeltätheten

under månaden för hvar och en af dem.

Efter campagnens afslutande insändas till styrelsen såväl registret N:r 317

som de från fabrikerna ingångna registren N:r 313, 314, 315 och 319.

Före utgången af Maj månad bör directören förskaffa sig kännedom derom

hvilka fabriker inom provinsen komma att vara i verksamhet under följande campagne,

och den 1 Juni till administrationen inlemna en rapport med uppgift å

den jordrymd, som af hvarje fabrik tages i anspråk för odling af betor.

Slutligen har directören ännu att hvar tredje månad afgifva en rapport N:r

323 3), hvari redogöres för sockerintraderna inom provinsen under det förflutna

qvartalet, utgörande ett sammandrag af de särskilda uppbördskontorens register

N:r 322 och innefattande ej blott skatten å det inom landet tillverkade, utan äfven

tullen å det utifrån importerade sockret.

Det har redan blifvit nämdt, att uppsyningsmännen vid hvarje fabrik den

l:ste i hvarje månad till vederbörande uppbördsmyndighet insända en uppgift å

den qvantitet socker, som under den föregående månadens lopp blifvit vid fabriken

tillverkadt, eller rättare, som på grund af défécationscontrollens resultat beräknats

hafva blifvit tillverkadt. Dessa sockermängder påföras vid uppbördskontoret

fabrikantens debet uti registret N:r 321 *), hvari ett särskildt konto upplägges

för hvarje fabrik med uppgift på beloppet och beskaffenheten af den säkerhet, som

>) Jfr. ‘Bil. C. 10.

\) Jfr. »Bil. C. 11.

*) Jfr. »Bil. C. 12.

*J Jfr. »Bil. C. 13.

Controllförf''arandet i Belgien.

81

fabrikanten vid inlemnandet af sin arbetsanmälan för campagnen ställt för det

på förhand bestämda skattebeloppet.

Den sockerqvantitet, som sålunda för hvarje månad blifvit fabrikanten debiterad,

åligger det honom att declarera ”en consommation” inom den 15:de i nästföljande

månad; i annat fall förbjudes all expedition af socker från fabriken, och

det förfallna skattebeloppet indrifves omedelbart. En sådan anmälan ”en consommation"

sker hos uppbördsmyndigheten och angifver, huruvida fabrikanten vill

kontant betala skatten eller hafva beloppet uppfördt å crediträkning eller lägga

sockerqvantiteten på nederlag. I de båda sistnämda fallen måste han emellertid

hafva satt fullgod säkerhet för skattebeloppet — oberoende af den, han lemnat

för den månatliga fabrikationsskatten —, för såvidt ej nederlaget är en ”entrepot

public”, då borgen ej är nödig.

Att en dylik anmälan till uppbördsmannen äfven erfordras, när fabrikanten

före månadens utgång vill afsända socker från fabriken, är redan antydt vid

redogörelsen för uppsyningsmannens tjensteåligganden, och är det jemväl omnämdt,

huru den ”avis”, som sagde tjensteman lemnar öfver mängden af det månatligen

tillverkade sockret, särskildt angifver de qvantiteter, som på grund af dessa declarationer

blifvit expedierade. Äfven uti register N:r 321 skiljes vid debiteringen

mellan de sockermängder, som afgått från fabriken enligt dessa deklarationer och

dem, hvilka enligt uppsyningsmannens avis-bref utgöra det odeclarerade beloppet,

på hvilket sistnämda i sådant fall det nyssnämda stadgandet om declaration inom

viss tid blir tillämpligt.

Utan att vilja försöka att ingå i någon närmare detaljredogörelse för den

Belgiska lagstiftningen angående sockrets uppläggande på nederlag eller lemna en

resumé af det credit-system, hvarigenom staten söker befordra sockerindustrien,

anser jag mig dock i båda dessa hänseenden böra lemna några korta antydningar,

enär utan dessa en eller annan detalj af skatteuppbördens räkenskaper

möjligen kunde synas något dunkel.

Med afseende på nederlagsrätten torde sålunda böra nämnas, att å hvarje

ort, hvarest sockerfabriker finnas, fingerade nederlag (”entrepöts fictifs")! kunna af

fabrikanterne sjelfve upprättas, endast begäran derom framställes till directören

med noggrann beskrifning på alla magasin och lokaler, samt antaglig säkerhet

ställes för det skattebelopp, som motsvarar den sockerqvantitet, som der skall inrymmas.

Dessa nederlag äro ställda under uppsigt af den ambulanta controllpersonalen

och skola, när helst så påfordras, öppnas för dessa tjenstemän.

Tvenne inventeringar af desamma företagas årligen; dock kan administrationen

i särskilda fall öka deras antal. Visar sig dervid en brist, betales genast skatt

å beloppet; constateras deremot ett öfverskott, så föres detta i räkning.

11

82

Controllförfarandet i Belgien.

Hvad åter de hithörande creditförhållandena angår, så är att anmärka, det

credit å den vid månadens slut förfallna skatten ej beviljas åt fabrikanten såsom

fabrikant. Han måste, såvidt han vill begagna sig derutaf, inträda i kategorien

af antingen köpman eller raffinadör, dock utan något slags förpligtelse att bevisa

sig drifva vare sig det ena eller andra yrket. I förra fallet erhåller han en

credit på 3 månader med skyldighet att efter denna tids förlopp inbetala skatten,

i det senare på 1/2 år — förutsatt att sockerqvantiteterna ej öfverstiga 500,000

kilogr., ty på det Överskjutande beviljas endast 4 månaders credit — med rättighet

att afbörda sig sitt debet antingen genom export eller genom uppläggande af

socker på en ”entrepot public11 eller genom contant betalning; hvarvid dock är att

märka, att, i händelse han vill åtnjuta dessa raffinadörernes rättigheter, han också

ikläder sig den skyldighet, som dessa ega, att, i händelse statsinkomsterna af socker

under hvarje qvartal ej uppgå till det fastställda minimum, betacka det uppkomna

deficit i mån af sina "crédits å termes”.

Af dessa antydningar synes, att en af fabrikanten afgifven declaration ӌ terme

de crédit11 är för uppbörden af samma betydelse som öfverflyttandet af den ifrågavarande

sockerqvantiteten i en raffinadörs eller köpmans händer, hvarföre en

sådan anmälan måste föranleda, att den sockermängd, som densamma gäller, crediteras

fabrikanten uti registret N:r 321, som om han direkt erlagt skattebeloppet,

och vidare att, likasom sockrets uppläggande på publikt nederlag medför dess

afskrifvande å fabrikskontot, på samma gång det föres i räkning vid nederlaget!

så också skatten anses erlagd för den produkt, som upplägges på en ”entrepot fictif,

äfven om denna skulle utgöras af fabrikantens eget magasin.

Hvarje fabrikantens declaration ”en consommation”, den må nu innebära skattens

contanta erläggande, sockrets uppförande i ”compte de crédit å termes” eller

dess uppläggande på nederlag, publikt eller fingeradt, kommer följaktligen att

ingå i reg. N:r 321 såsom en post å creditsidan i hans konto — om den ock på

samma gång, såsom refererande sig till en sockerqvantitet, som hör till den löpande

månadens tillverkning, upptages i debet —, och i regeln är det endast under

någondera af dessa former, som socker kan afföras å nämda registers räkningar.

Dock må ej lemnas oanmärkt, att ännu ett sätt står fabrikanten öppet

att declarera sitt socker och få detsamma crediteradt å sitt uppbördskonto, nämligen

genom dess expedierande på ett ”destillerie”, i hvilket fall det betraktas såsom

skattefritt.

Att för öfrigt särskilda räkenskaper finnas vid hvarje uppbördskontor öfver de

”crédits å termes”, som begagnas såväl af raffinadörer och köpmän som af fabrikanterne

i egenskap af endera, behöfver ej särskildt nämnas; men då dessa register

stå helt och hållet utom den egentliga sockerfabriksbeskattningens område

Controllförfarandet i Belgien.

83

skulle en redogörelse för desamma här ej vara på sin plats. Till denna klass hör,

åtminstone delvis, äfven de qvartalsresuméer N:r 322 *), hvilka i det föregående

omnämts såsom liggande till grund för directörens rapport N:r 323.

Det Belgiska controllförfarandet är, såsom den föregående framställningen öfversigt af

gifver vid handen, i sina hufvuddrag och till sin princip fullkomligt enahanda ““‘r"I^“et1

med första phasen af den Franska controllen. Men under det att den sistnämda,

så att säga, vårdslösar denna afdelning, så att dess resultat redan genom sättet,

hvarpå de vinnas, måste anses mindre exacta, concentrerar det Belgiska systemet,

vid hvilket ingen supplementär controll finnes, utan beskattningen är bygd

uteslutande på saftbestämningarna, hela sin uppmärksamhet på denna och söker

deraf göra, hvad göras kan. Dess första sträfvande måste derföre vara att göra

uppmätningen af saftens volum och egentliga vigt så felfri som möjligt, och detta

söker systemet ernå å ena sidan genom att noggrant bestämma den rymd i défécationspannan,

som får tagas i anspråk, och utmärka denna så, att controllen med

lätthet och säkerhet kan constatera, om den väsentligen öfverkrides, å den andra

genom att i och för täthetens utrönande använda ändamålsenliga instrument och

exacta metoder samt strängt hålla på, att dessa samvetsgrant följas. Vidare

måste det söka förebygga, att saft på ett eller annat sätt undandrages controllen,

och vi hafva sett, huru för sådant ändamål vissa föreskrifter angående sjelfva anordningen

och inredningen af fabrikslokalerna och placerandet af redskapen äro

gifna, huru särkildt construerade apparater anbringas, hvilka afse att betrygga mot

försnillning af saft vid défécationerna, huru en mängd andra preveniv-åtgärde1''

vidtagas, samt huru controllpersonalen har sig ålagdt att med oaflåtlig uppmärksamhet

följa alla operationer och att hafva uppsigt öfver fabrikens särskilda lokaler,

synnerligast den, i hvilken saftextraction försiggår, för att tillse, det intet

underslef begås. Slutligen har detsamma att förhindra, det felaktiga resultat vid

täthetsbestämningarna uppstå till följd af någon sådan förutgången behandling

af saften, att dennas beskaffenhet derigenom i någon väsentlig mån förändras,

af hvilken orsak sträng uppsigt är föreskrifven vid rifmaskiner och pressar, att

ingen tillsats af kemiska agentier der eger rum, och det är fabrikanten förbjudet

att upphetta råsaften, innan dess egentliga vigt blifvit utrönt, till

högre temperatur än 40° G. Att för öfrigt det Belgiska systemet söker att sätta

sig i säkerhet mot lönlig sockertillverkning i andra lokaler än i de anmälda fabrikerna

och derföre fordrar, att hvar och en, som har i sin ego sådant redskap,

som tillhör sockerfabrikationen, skall anmäla samt genom controllen låta försegla

detsamma, är redan i det föregående aufördt.

*) Jfr. »Bil. C. 14-

84

Controllförfarandet i Belgien.

Granska vi i första rummet sjelfva controllförfarandet vid défécationspannorna

— med de principiela fel, som vidlåda detsamma, hafva vi ej här att sysselsätta

oss —, så synes, hvad sjelfva täthetsbestämningen af saften angår, alla möjliga

försigtighetsmått vara vidtagna, för att, så vidt uppsyningsmännen fullgöra sin

skyldighet, riktiga resultat skola ernås; deremot torde saftvolumen med mindre

säkerhet kunna bestämmas, i det att den stora mängd skum, som vid saftens påtappning

uppstår, blir hinderlig för att exact afgöra, huruvida vätskans niveau

coinciderar med den öfre ytan af de koppartenar, som utmärka gränsen för de 9/10:ne

af pannans rymd. De fel, som sålunda uppkomma, kunna visserligen ej för hvarje

gång vara af stor betydelse, men om, såsom antagligt är, de icke utjemna hvarandra,

utan ett litet öfverskott i de flesta fall förefinnes, så kan dock den sålunda

obeskattade saftvolumen under campagnen växa till ett nämnvärdt belopp.

Att de gifna föreskrifterna med afseende på såväl täthets- som volumbestämning

noggrant följas af controllpersonalen, tillhör det i första rummet öfveruppsyningsmannen

att öfvervaka, och hvad särskildt den förstnämda operationen

beträffar, erbjuda coutrollöreas och uiidercontrollörens upprepade pröfuingar af

saftens spec. vigt såväl vid reningspaunorna som vid pressarne medel att bedöma,

med hvad omsorg uppsyningsmännen sköta denna del af controllen. Ett underslef

vid sjelfva défécationerna bör sålunda ej gerna kunna ifrågakomma, utan

med en eller annan uppsyningsmans goda minne, då antingen tomrummet kan

tagas väsentligt i anspråk, eller genom uraktlåten stängning af aftappningskranen

råsaft befordras vidare, under det att pannan fylles, eller slutligen saftens täthetsgrad

i registren angifvas lägre än bestämningen utvisar. Att i de begge förstnämda

fallen constatera, att svek blifvit begånget, såvida försnillningen ej antagit

stora dimensioner, blir inom det Belgiska controllsystemet, likasom i analogt fall inom

det Tyskaoch Franska, förknippadt med svårigheter. Visserligen har, såsom vi sett,

controllören till uppgift att genom upprepade iakttagelser söka komma till insigt om

den tid, som vid distiiktets olika fabriker tages i anspråk af en défécation — d. v. s.

den tid, som åtgår, från det att saften börjar flyta in i pannan och tills den,

skedad, tappas derur —-, och han bör i denna riktning kunna bringa det derhän,

att, om underslef i större skala försökas vid défécationerna, detta på grund

häraf måste förråda sig. Så länge försnillningen håller sig inom vissa gränser —

dessa dock ej alltför trånga —, kan han emellertid svårligen på denna väg komma

ens till en misstanka derom, enär så många variabla moment ingå i défécationstiden,

att den till och med vid en och samma fabrik måste blifva i hög grad 1

1) Det underslef, som inom den Tyska controllen skulle motsvara det här ifrågavarande,

vore öfvervigt vid uppvägningen af betorna..

Controllförfarandct i Belgien.

85

vexlande och följaktligen ett medelvärde derå ej få någon synnerlig betydelse såsom

controllmedel. Å en annan sida har öfveruppsyningsmannen förpligtelse att

genom täta besök vid pressarne söka utröna den saftmängd, som vinnes, för att

jemföra densamma med den, som défécationerna angifva; men det ligger i sakens

natur, att den uppskattning af den producerade saftvolumen, hvartill han sålunda

kommer, endast blir ungefärlig och derföre ännu mindre än défécationstiderna låter

använda sig såsom controll i det fall, vi förutsatt. Det blir sålunda hufvudsakligen

öfreruppsyningsmannnens personliga öfvervakande af de underlydande

och hans ofta upprepade besök samt möjligen en märkbar och constant minskning

i défecationernas antal under den skyldiges vakt utan motsvarande minskning

i fabrikens arbetstid, som skola föranleda upptäckt af ett dylikt underslef.

Försök till försnillning genom bokförande af lägre täthetsgrader hos saften, än hvad

denna verkligen eger, torde ej gerna kunna ifrågakomma under andra förhållanden,

än att hela den sedentära controllpersonalen är delaktig i bedrägeriet, enär

i motsatt fall underslefyet omedelbart skulle förråda sig antingen genom väsentliga

olikheter i saftprofuingsresultaten under skilda vakter eller genom bristande

öfverensstämmelse mellan de af öfveruppsyningsmannen verkställda täthetsbestämningarna

och dem, som den öfriga bevakningspersonalen utfört. Men äfven

under den angifna förutsättningen skulle ett dylikt underslef ej kunna undgå

att upptäckas, i det att de undersökningar af saften såväl vid pressarne som i

skedningspannorna, hvilka åligga controllör.en vid hvarje hans besök i fabriken,

snart nog måste gifva vid handen, att ett bedrägeri föreligger; ty om än genom

ökad vattentillsats vid rifmaskinerna eller på annat sätt saften från pressarne vid

tillfällena för controllöreus besök kan utspädas, så .att dess täthet bringas i öfverensstämmelse

med det gradtal, som registren upptaga, och derigenom denna

controll eluderas, så låter sig något dylikt ej lika lätt verkställas med den saft,

som redan befinner sig i skedningspannorna, hvarföre här, med någon uppmärksamhet

hos controllöreu, det svikliga förfarandet inom kort hör kunna upptäckas.

Vända vi oss från saft bestämningen till de andra afdelningarna af fabrikscontrollen,

så finna vi, att dessa ställa relativt jtora anspråk på bevakningspersonalen,

i det de fordra .å ena sidan oaflåtlig uppmärksamhet och ett omsorgsfullt

aktgifvande på allt, som föregår, och å den andra insigt i de särskilda delarne

af fabrikationen och förmåga att kunna bedöma de olika operationerna. Redan

den första och enklaste af de uppgifter, som controllen härvid har att lösa, nämligen

att tillse, de,t inga falska ledningar äro anbragta, som kunna föra råsaften

förbi défécationspannan, är ingalunda lätt. Den fordrar en ganska förtrolig bekantskap

med alla de rörsystemer, som inom fabriken finnas, och, äfven då uppsyningsmannen

är i besittning af en sådan, måste han anställa sin granskning med

86

Controlif orfarandet i Belgien.

största noggranhet för att ej blifva förd bakom ljuset. Men fordringarna blifva

ännu större, när det gäller att upptäcka, om i de kärl, som äro i verksamhet eller

i hvila, råsaft innehålles — förutsatt att den befinner sig der blandad med andra

produkter —, samt att controllera, huruvida en operation, som pågår, i allo har

den karakter, som den bör ega, så att ej en défécation möjligen verkställes under

annat namn och med tillhjelp af andra agentier än kalk, som är det enda

ämne, hvars användning utan särskildt tillåtelse medgifves af lagen — en inskränkning,

som synes hafva tillkommit hufvudsakligen för att göra det här närmast

ifrågavarande öfvervakandet möjligt.

Om det sålunda under alla förhållanden blir en svår uppgift för controllpersonalen

att förebygga försnillning af saft eller att upptäcka ett verkstäldt underslef,

så växa svårigheterna i detta hänseende nästan till det omöjliga i de fabriker,

vid hvilka saftuppmätningen icke sker i défécationspannorna och dessa alltså ej stå

under särskild bevakning eller äro skilda från de öfriga *). Under sådana förhållanden

måste möjligheterna till underslefs bedrifvande blifva så många och dess

förhemligande underkastadt så ringa svårighet, att ingen bevakning, huru uppmärksam

och skarpsynt den än må vara, torde kunna helt och hållet förebygga

det. Att för öfrigt ett dylikt arrangement försvårar upptäckandet af försnillning

vid saftvolumens uppmätning och gör den ofvanför nämda, på défécationstiden

grundade controllen öfver densamma rent illusorisk, behöfver ej särskildt framhållas

Af det anförda synes, att controllen öfver operationerna och fabrikslokalerna

långt ifrån erbjuder samma säkerhet mot underslef från fabrikantens sida,

som öfvervakandet af défécationerna, och följaktligen är vid den förstnämda vida

meia än vid det senare en hjelpcontroll af nöden, som åtminstone kan angifva,

huruvida skäl förefinnas att misstänka, det svek begås, eller icke.

En sådan tyckes lagstittningen hafva velat bilda genom de iakttagelser öfver

saftvolumen vid pressarne, hvilka det tillhör öfveruppsyningsmannen att verkställa,

och dessa böra också tvifvelsutan i detta hänseende kunna göra ganska

vigtiga tjenster, ty ehuru de, såsom redan är nämdt, ej kunna lemna annat än

en ungefärlig uppskattning, så bör dock denna ej vara så sväfvande, att icke en

försnillning i stort på sådant sätt skall kunna spåras. En annan hjelpcontroll i

samma riktning har systemet uti fabriksinventariet och |i den uppgift på råmaterial,

'') Ett sådant arrangement fann jag vid det Belgiska sockerbruk, vid hvilket jag både tillfälle att

se controllförfarandet i verksamhet, och enligt de uppgifter, som meddelades mig af dess disponent,

var fabriken i detta afseende ingalunda ensam i sitt slag. Anordningen, sådan jag här såg den,

var följande: Trenne stora kopparkärl, till formen fullkomligt liknande vanliga défécationspannor

och försedda med vederbörliga aftappningskranar, koppartenar till bestämmande af kokrumshöjden

etc. voro placerade en trappa upp, fullkomligt fristående och skilda från alla öfriga kok

-

Controllförfarandet i Belgien.

87

som af fabrikanten lemnas vid campagnens början, hvilka böra kunna lemna vissa

hållpunkter för bedömandet, huruvida större underslef bedrifvas.

Det inbördes sambandet mellan de register, som tillhöra den egentliga fabrikscontrollen,

har redan i den föregående framställningen väsentligen blifvit antydt,

så att en närmare redogörelse derför här torde kunna anses nära nog öfverflödig.

Bland dessa register intaga de för systemet egendomliga défécationsdupletterna

främsta platsen, såsom varande sjelfva grunden för skatteberäkningen.

Visserligen står vid sidan af dem såväl stammen af det register (N:r 315), hvartill

de ursprungligen hört, som uppsyningsmännens ”portatif” N:r 319, men dessa

dupletter utgöra, som vi sett, i den högre myndighetens hand controllen öfver det

sistnämda registret och genom detta äfven öfver journalen N:r 313, för så vidt

som denna resumerar de dagligeu verkställda défécationerna och dessas resultat.

På samma gång controllera de dessutom öfriga uppgifter, som registret N:r 313

innehåller, med afseende på såväl uppsyningsmännens hela tjenstgöring som öfveruppsyningsmannens

deltagande i saftbestämningen, i det att namnunderskrifterna

vittna om deras närvaro; och sålunda kunna de sägas ytterst bilda verificationer

jemväl till registret N:r 314 i dess väsentligaste delar.

För det sätt, hvarpå de samtidigt tjenstgörande uppsyningsmännen fördelat

bevakningen sinsemellan, redogör supplementregistret i journalen N:r 313, i det

att den controllant, som öfvervakar fabriken i dess helhet, fogar sitt namn till

hvarje anteckning, som han här gör rörande de besigtningar, han på olika klockslag

verkställt.

Verificationerna öfver controllöreus och undercontrollörens tjenstgöring innefattas

i registren N:r 313 och 314.

Med afseende på ansvarsbestämmelserna i allmänhet tillåter jag mig att hän- Ansvarsbesiiimvisa

till circ. N:r 1197 *) cap. IX. För att emellertid gifva ett begrepp om de melserhöga

viten, som äro de vigtigare lagöfverträdelserna åsätta, torde här förtjena att

exempelvis anföras, att fabrikant, som befinnes hemligen förvara råsaft i kärl,

som ej blifvit för controllen anmälda, eller utan förutgången declaration verkställer

skedning af råsaft vare sig inom fabriken eller i dertill hörande lägen

-

och afdunstningskärl, hvilka stodo en half trappa lägre. I deras omedelbara närhet varcoutrollens

lokal, lådan för declarationsdupletterna o. s. v., så att de i allo representerade skedningspannor.

En saftpump tryckte saften från reeipienten hit upp, och stigröret var vid mynningen

försedt med den i lag föreskrifna kranen. Pannorna fylldes i stadgad ordning och täthetsbestämningen

skedde på vanligt sätt, men sedan denna verkstälts, öppnades aftappningskranen

omedelbart, och saften fick löpa ned i de verkliga défécationspannorna, som befunno sig i jemnhöjd

med och tätt omslutna af de öfriga kokkärlen.

>) Jfr. »Bil. C. 1.

88

Controliförfarandet i Belgien.

heter gör sig förfallen till böter af 10,000 frcs, hvarjemte han är pligtig att erlägga

till ver kningsafgift för en så stor volum saft af 5 graders täthet, som med

de förhandenvarande kärlen och under det antagande att i hvarje kärl dagligen

10 défécationer blifvit verkställda, beräknas hafva kunnat afverkas allt ifrån campaguens

början, tills underslefvet upptäcktes.

Särskildt anmärkningsvärd är den straffbestämmelse, som den Belgiska lagstiftningen

uppställer för bedrifvande af hvitbetssockertillverkning i ett etablissement,

som ej blifvit i vederbörlig ordning aumäldt, i det att för sådan lagöfverträdelse

stadgas, utom böter till ett belopp af 10,000 frcs, confiscation af all till

etablissementet hörande redskap samt af allt det socker, vare sig färdigt eller

under arbete, som derinom förefinnes. Någon motsvarighet till detta stadgande

finnes nämligen icke hvarken inom den Tyska eller den Franska socker lagstiftningen,

ty om än den senare tager det socker i beslag, som af en eller annan

grund anses vara olofligt tillverkadt, så talar den dock ej i något fall om en confiscation

af de till fabrikationen hörande kärl och apparater; och den senare, oaktadt

den i öfrigt uppställer ganska höga ansvarsbestämmelser, betraktar ej ens det

olofligt tillverkade sockret såsom förbrutet.

ANDRA AFDELNINGEN.

DE OLIKA BESKATTNINGSSYSTEMENS GRUNDER

OCH

DERAS INFLYTANDE PÅ SOCKERINDUSTRIENS

UTVECKLING.

i

t " tn

. ■; >. ■

Beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen.

Af den redogörelse, som i föregående afdelning blifvit lemnad för controll- Systemets granförfärandet

vid hvitbetssockerfabrikerna inom Tullföreningen, har redan framgått, der''

att det är betornas vigt, som här omedelbart lägges till grund för beskattningen,

och att systemet alltså är en råmaterialbeskattning i enklaste form.

För att en beskattning af denna art skall kunna lemna tillförlitliga resultat,

fordras i allmänhet taget uppfyllandet af tvenne vilkor, nämligen först och

främst att mängden råmaterial, som kommer till användning, exact bestämmes

— enär det är efter denna, som skatten utgår — och dernäst att relationen

mellan råämnets qvantitet och beloppet af den derur framgående produkten (rendementet)

är noggrant utrönt — ty vid denna, liksom vid hvarje annan fabrikationsbeskattning,

är det den färdiga varan, som, om än indirekt, skall drabbas af

skatten. Hvad det första af dessa vilkor beträffar, är detsamma vanligen relativt

lätt att uppfylla, och vi hafva sett, huru det Tyska systemet i denna riktning

på ett fullt tillfredsställande sätt löser sin uppgift. Uppfyllandet af det andra

grundvilkoret deremot erbjuder under alla förhållanden stora svårigheter, så

stora till och med, att ingen råmaterialbeskattning i detta hänseende kan sägas

hafva fullständigt uppnått målet, utan alla hafva stannat vid ungefärliga medelvärden

på rendementet. Orsakerna härtill äro hufvudsakligen följande. Rendementet

beror väsentligen på tvenne omständigheter, nämligen å ena sidan på råmaterialets

halt af det ämne, som antingen i och för sig utgör den sökta produkten eller

genom omsättning gifver upppof åt densamma, och å den andx*a på medlen och

sättet för tillgodogörandet af sagda ämne (fabrikationsmetoden). Är råmaterialets

halt under alla förhållanden constant, bör densamma med lätthet och säkerhet

kunna utrönas; men sällan, om någonsin, torde detta vara fallet. Är den

åter vexlande, blir en bestämning af densamma nödvändig för hvarje qvantitet

råmaterial af olika qvalitet, som förarbetas, och en sådan bestämning kan af lätt

92

Det Tyska beskattning ssys temet.

Historik.

insedda skäl aldrig genomföras så i detalj, att annat än ett mer eller mindre

approximativt medelvärde å råmaterialets halt kan ernås. Redan härigenom måste

en viss osäkerhet i rendementsberäkningen föranledas, men en vida större vållas

dock af det andra momentet, som i sagda beräkning ingår. Det är nämligen lätt

att finna, att icke blott olika metoder för bearbetande af ett råmaterial, utan

äfven ett mer eller mindre omsorgsfullt arbete under användandet, af samma

metod kan föranleda väsentliga olikheter i utbytets storlek, hvilka af en råmaterialbeskattning

endast så till vida kunna tagas med i räkning, att på empirisk

väg ett medelvärde på desamma sökes.

Tillse vi nu, på hvad sätt det Tyska systemet går till väga för att bestämma

rendementet, som lägges till grund för beskattningen, så finna vi först och främst,

att det helt och hållet lemnar hvarje qvalitetsbestämning å sido och följaktligen icke

tager någon direkt hänsyn till betornas vexlande sockerhalt, något som tvifvelsutan

närmast föranledes af svårigheten — för att icke säga omöjligheten — att

verkställa en pröfning i detta hänseende så, att ändamålet dermed kunde anses

vunnet. I stället riktar det hela sin uppmärksamhet på ernåendet af den möjligast

noggranna kännedom om fabrikationsresultaten, för att på denna väg direkt

komma till erfarenhet af de relationer mellan råmaterial och produkt, som vid

de särskilda fabrikerna under hvarje arbetsår visat sig, och på grund häraf finna

det medelvärde på rendementet, som närmast motsvarar de faktiska förhållandena.

Att det är fabrikationsstatistiken, som har till uppgift att meddela alla de

för detta ändamål nödiga upplysningarna, har redan i det föregående blifvit antydt,

och då denna sålunda kan sägas på sätt och vis utgöra grundvalen för det

Tyska systemet, i det att rendementsbestämningen grundar sig på densamma,

och tillförlitligheten och noggranheten af dess data i väsentlig mån måste utöfva

inflytande på riktigheten af sagda bestämning, så kan det vara af vigt att i någon

mån närmare redogöra för dess detaljer. Dock torde dessförinnan en kort framställning

af systemets historiska utveckling här vara på sin plats.

Anda till år 1840 var hvitbetssockertillverkningen inom de numera tillj TullfÖreningen

hörande staterna fullkomligt skattefri. Den bedrefs redan vid denna tidpunkt

i 145 etablissement, och produktionen utgjorde 284,000 ctnr råsocker med

en förbrukning af ungefär 5,000,000 ctnr betor. Den skatt, som sagda år pålades

denna industri, inskränkte sig till en s. k. controllafgift af */4 sgr. pr ctnr råmaterial,

hvilket efter den tidens beräkning af betornas rendement (1: 20) motsvarade

en beskattning af 5 sgr. pr ctnr socker ''). Samtidigt infördes äfven fabrikscontrollen,

men icke under den stränga form, som den för närvarande eger,

D 1 ctnr torkade betor beräknades i skatt lika med 6 ctnr råa.

Bet Tyska beskattningssystemet.

93

utan företogos af uppsyningsmäunen endast då och då profvägningar af den

qvantitet betor, som rymdes i de korgar eller behållare, hvari betorna ..ransporterades

till rifmaskinerna. Vidare påbjöds också på samma gång inlemnande!

till uppbördsmyndigbeterna af uppgifter rörande fabriksinredning, kärl,

apparater etc. Skattefrihet var för öfrigt ännu medgifven för hvarje fabrik,

som ej förarbetade mer än 6,000 ctnr betor i campagnen. Under det följande

året fördubblades emellertid denna afgift, bvilket både till omedelbar

följd, att fabrikernas antal, som redan på grund af den första beskattningen minskats

med ett tiotal, nedgick till 98, och att sockerproduktionen från 315,000 ctnr

föll till 155,000. Det var de äldre, mindre ändamålsenligt inrättade fabrikerna,

som nu gingo under, i det att de under trycket af denna pålaga ej längre förmådde

eoucurrera med de nyare etablissementen, bvilka gjort sig till godo den senare

tidens förbättringar i metoder och apparater. Antalet böjde sig likväl åter

under campagnen 1843/44, visserligen endast med 7 fabriker, men de 105, som

sålunda voro i verksamhet, producerade en sockermängd, föga understigande den>

som tillverkades af de 135, bvilka förefunnos under 184,/42- Året derpå ökades

skatten ånyo och fastställdes till l‘/2 sgr. pr ctnr — relationen mellan råmaterial

och produkt antogs vara 15 : 1, så att skatten pr ctnr socker blef 1 Th. — och

äfven nu blef följden, att några etablissement måste nedlägga sina arbeten, så att

vi under campagnen 1845/46 endast finna 96 fabriker i gång, bvilka emellertid

uppdrifvit tillverkningen, så att produktionen, långt ifrån att hafva lidit någon

minskning, snarare i någon mån ökats. Genom förordningen af d. 17 Aug., 1846

undergick sjelfva controllförfarandet en väsentlig modification, i det att de förut

öfliga profvägningarna utbyttes mot den exacta vigtsbestämuing, för hvars'' detaljer

i första afdelningen blifvit redogjordt, hvarjemte andra vigtiga förändringar infördes,

hvilka åt förfarandet gåfvo den form, som det väsentligen ännueger. Visserligen

talas i denna förordning ännu om ”fixirte Fabriken”, och särskilda lagbestämmelser

för dessas beskattning finnas deruti upptagna, men flertalet af dessa mindre etablissement

tyckes redan före denna tidpunkt hafva gått under, och de få qvarståeude

öfverflyglas snart helt och hållet af de nyare anläggningarna, som antaga

allt större dimensioner, så att, när under år 1850 en ny skattehöjning inträder, i

det att för hvarje otur betor skall erläggas 3 sgr., detta ej föranleder något slags

rubbning, utan etablissementens antal och afverkuingsförmåga det oaktadt tillväxa

i jemn progression. Då emellertid år 1853 beskattningssatsen ånyo fördubblades

och växte till 6 sgr. pr ctnr, se vi en minskning inträda såväl i fabrikernas numerär

som i tillverkningen, och ehuru den senare redan 185S/66 åter höjde sig

till det förut varande beloppet, hade den förra ännu vid denna tidpunkt ej hunnit

högre än till 233 mot de 238, som voro i verksamhet under campagnen 1S52/,^

94

Det Tyska beskattningssystemet.

Liknande rubbningar framträdde äfven, ehuru icke så omedelbart, då skatten år

1858 höjdes från 6 till 71/2 sgr., och troligen kommer den senaste förändringen

i samma riktning, hvarigenom år 1869 skattebeloppet ökats till 8 sgr. pr ctnr,

att ej blifva utau allt inflytande på industriens gång, ehuru detsamma af mångahanda

skäl möjligen icke genast träder i dagen. Under campagnen 1868/69 räknade

Tullföreningen 295 arbetande sockerfabriker med en tillverkning af 4,162,783

ctnr socker samt en råmaterialförbrukning af 49,953,399 ctnr betor, och af de approximativa

beräkningar, som kunde uppgöras för campagnen 1869/,0, innan densamma

ännu hunnit fullständigt afslutas, ville det synas, som om dennas resultat

icke väsentligen skulle afvika ifrån det nästföregående arbetsårets.

Den föregående framställningen har visat, hurusom vid den tidpunkt, då en

beskattning af hvilbetssockret först började inom det dåvarande Preussen, förhållandet

mellan produkt och råmaterial på grund af den dittills vunna erfarenheten

af fabrikationsresultaten antogs närmast motsvara 1: 20. Att denna beräkning

likväl var för låg, äfven på industriens dåvarande utvecklingsstadium, visar

sig derutaf, att, såsom vi sett, redan fyra år senare en väsentligen annan relation

lägges till grund för skatteberäkningen, i det att denna sätter betornas rendement

till 7 i stället för 5 %. Huru högt man nämligen än må anslå den

andel i sagda förhöjning, som betingats af framstegen i betodling och i fabrikationens

teknik, är det dock föga antagligt, att den i sin helhet skulle kunna skrifvas

uteslutande på dessas samfälda räkning, utan torde den genom fabrikscontrollen

föranledda fullständigare och noggrannare kännedomen om de verkliga fabrikationsresultaten

få anses ega ..en ganska dryg, om ej den på långt när drygaste

anparten uti densamma. Men om i detta speciela fall det sistnämda momentet

bör tillerkännas en öfvervägande betydelse med afseende på den högre

beräkningen af sockerutbytet, så blir det deremot det först anförda, som hufvudsakligen,

om ej uteslutande, måste anses betinga de senare förändringarna i samma

riktning. Förhållandet 1 : 15 bibehölls visserligen fortfarande, äfven när skattens

absoluta belopp år 1850 fördubblats, men då detsamma tre år senare höjdes till

6 sgr., fann man sig föranlåten att äfven ändra sagda relation till 1: 121/2, som

sedermera qvarstått ända till år 1869, då på grund af de sista årens fabrikationsresultat

rendementet ansågs kunna i allmänhet antagas till 8''l3 X och med

stöd häraf skatten höjdes till 8 sgr. pr ctnr råmaterial *)• I båda dessa fall äro

*) I jemnbredd med den förhöjda rendementsberäkningen af de råa betorna har också

eqvivalensen, mellan dessa och de torkade, hvilken ligger till grund för de sistnämdas beskattning,

undergått modifikationer. Såsom redan blifvit nämdt, antogs till en början, att 6 ctnr råa

betor lemnade samma söckerqvantitet som 1 ctnr torkade; år 1846 sattes ett ctnr af de senar©

likvärdigt med 5 ‘h, 1861 med 5 ctnr och 1868 med 4 s/s ctnr af de förra.

Bet Tyska beskattningssystemet.

95

å ena sidan de tidrymder, som ligga emellan förhöjningarna, tillräckligt långa,

för att en väsentlig utveckling af industrien i såväl en som annan riktning kan

antagas hafva egt rum, hvarigenom det stegrade rendementet kan vara betingadt,

och å den andra äro de inträdande förändringarna i relationen mellan produkt

och råmaterial icke större, än att de kunna stå tillsammans med och förklaras

af framstegen i agricultur och teknologi. Likväl må ej lemnas oanmärkt,

att det strängare controllförfarande, som år 1846 infördes, möjligen kan hafva

haft ett, om än underordnadt inflytande på den första och större af dessa höjningar

i rendementsheräkningen, hvarvid dock bör ihågkommas, att storleken af

denna förhöjning i jemförelse med den senast fastställda icke får tagas till måttstock

på nämda inflytande, enär det ligger i sakens natur, att ju närmare hvitbetssockerindustrien

hinner de gränser för rendementet, som ställas dels af råmaterialet,

hvars sockerhalt ej låter sig oinskränkt stegras, och dels af de oundvikliga

afbränningarna vid de processer, hvarigenom sockret tillgodogöres, desto

större blifva svårigheterna, som äro att öfvervinna, för erhållande af ett större

utbyte, och desto långsammare följaktligen också framåtskridandet.

I sammanhang med redogörelsen för den accessoriska controllen vid de SockortiiircrkTyska

hvitbetssockerfabrikerna har redan blifvit anfördt, att sockertillverknings- nmgsstat,st,ken''

statistiken i främsta rummet har att lemna uppgifter på det vid hvarje fabrik

producerade sockrets mängd och beskaffenhet; och vid samma tillfälle har jemväl

angifvits, ur hvilka källor uppgifterna i denna riktning förnämligast hemtas.

Emellertid sysselsätter sig statistiken ingalunda uteslutande med sockerproduktionen,

utan redogör derjemte för hvitbetssockerindustrien i dess helhet, alltifrån

rymden af den jord, hvarpå betorna odlas, ända till sockermarknadens fluctuationer.

Att fabriksböckerna, hvilka i det föregående blifvit betecknade såsom de

vigtigaste källorna för den del af statistiken, som omfattar tillverkningsresultaten,

icke kunna lemna alla de uppgifter, som sålunda komma att höra inom dess område,

ligger i öppen dager, och öfvercontrollörerne, som hafva sig ålagdt att

samla materialen till densamma, måste fördenskull söka att på enskild väg förskaffa

sig en mängd upplysningar öfver hithörande förhållanden, för att complettera

sina utdrag ur fabrikationsräkenskaperna.

Efter slutet af hvarje campagne åligger det öfvercontrollörerne att för samtliga

fabriker inom det distrikt, som tillhör hvar och en af dem, sammanställa alla de

uppgifter, som denna statistik fordrar, och att före den 15 Sept. samma år inlemna

dem till vederbörande ”Haupt-Steuer-Amt”, hvarest de vidare sammanfattas

till ett helt, som går till administrationen. Controllörernes såväl som den högre

myndighetens statistiska redogörelser hafva enahanda form och bestå af tvenne

skilda delar, nemligen ett efter gifvet formulär uppstäldt register och en exposé

96

Vet Tyska beskattningssystemet.

af de förhållanden, som under arbetsårets lopp i ett eller annat hänseende utöfvat

något anmärkningsvärdt inflytande på fabrikationens gång ooh dess resultat,

hvilken exposé sålunda kan i viss mån anses utgöra en kommentar till tabellens

sifferuppgifter.

Det närnda registret *•) angifver för hvarje fabrik först och främst ägarens

namn och orten, hvarest den är belägen, dernäst antalet ångmaskiner, hvarmed

fabrikationen bedrifvits, och dessas styrka, metoden, som användts för saftutdragningen,

dag och datum, då arbetena börjat och när betafverkningen slutat,

samt antalet halfva dygn 2), som fabriken varit i verksamhet; vidare totalmängden

betor, som under campagnen afverkats, med specificerande af den qvantitet, som

fabrikanten sjelf odlat, och den, han inköpt, skattebeloppet, som motsvarar det

förarbetade råmaterialet, vigten af fyllmassa, som producerats, och mängden socker

och melass, som denna lemnat, hvarjemte äfven uppgifvas pressåterstodens och

affallets belopp, och ändtligen redogör detsamma för den jordrymd, som fabrikanten

användt till odling af betor, samt för afkastningen pr ”Morgen”. Efter dessa direkta

uppgifter följa några derur beräknade relationstal, hvilka i procent angifva

förhållandet mellan råmaterial å ena sidan och fyllmassa, socker, melass, affall

och pressåterstod å den andra, samt vidare mellan fyllmassa och derur resulterande

socker och melass, hvarförutom särskildt beräknas den betmängd, som erfordrats

för producerandet af ett centner socker. För att slutligen lemna en öfverblick

af totalresultaten i alla dessa hänseenden för hela distriktet, resp. provinsen,

och på samma gång påvisa de förändringar, som i en eller annan riktning

inträdt under arbetsåret, hopsummeras de under samma rubrik hörande talvärdena

för samtliga fabrikerna, som registret omfattar, och af de procenttal, hvilka

angifva samma slags rendement, tages det aritmetiska medium, hvarefter dessa

summor och medelvärden sammanställas med de motsvarande från föregående

campagne.

En äfven flygtig blick på de olikartade uppgifter, som ingå i dessa statistiska

register, måstej gifva vid handen, att de icke alla kunna äga lika grad af

tillförlitlighet och noggranhet, beroende detta närmast på de olika källor, hvarifrån

de äro hemtade. Sålunda böra de data, som den direkta controllen lemnar,

d. v. s. allt, som rör skattebeloppet, totalmängden betor, som afverkats, tiden för

arbetenas början och slut samt arbetsdygnens antal, kunna anses såsom fullt

exacta, och likaså uppgifterna på den mekaniska dritkraft, hvaröfver hvarje fabrik

förfogar, samt på den metod, som användes för saftutdragningen, hvilka

•) Jfr. Bil. *A. 9 och *A- 11.

2) Orsaken, hvarföre tiden angifves i halfdygn, är, att under Sön- och helgedagar arbetet

enligt lag hvilar från kl. 6 f. m. till 6 e. m.

Det Tyska beskattning ssystemet.

97

uppgifter hemtas från fabriksinventarierna och de anmälningar till fabrikationens

bedrifvande, som vid hvarje campagnes början inlemnas till uppbördsmyndigheten.

Vida mindre noggranhet är att vänta af de sifferuppgifter, som grunda sig

på fabriksräkenskaperna, eller rättare på öfvercontrollörernes derur gjorda anteckningar

och på sagde embetsmäns direkta iakttagelser rörande fabrikationsresultaten.

Orsakerna härtill äro redan framhållna och ligga för öfrigt nära till

hands. Då det emellertid för administrationen är af särdeles stor vigt, att dessa

uppgifter, såsom just gällande utbytet af socker och af sockerhaltiga produkter och

följaktligen bildande den ena factorn vid beräkningen af rendementet, i möjligast

högsta mån komma sanningen nära, så har styrelsen i en speciel instruction '')

rörande sockertillverkningsstatistiken lemnat öfvercontrollörerne noggranna föreskrifter

med afseende på deras åtgöranden i denna riktning. För enskildheterna

af denna instruction måste jag hänvisa till den nyss citerade bilagan och anser

mig här endast böra nämna några ord med afseende på en enda detalj deri, för

att fullständigare framhålla dennas betydelse. Det visar sig nämligen af de gifna

föreskrifterna, att administrationen lägger synnerlig vigt på utrönandet af fyllmassans

nettovigt och att hon i denna söker, om icke den egentliga hållpunkten

för beräkningen af det verkligen producerade sockret, så åtminstone ett medel

för pröfningen af fabrikationsräkenskapernas direkta uppgifter i detta hänseende.

Det är derföre, som vi här finna en verklig controll föreskrifven, i det

att öfvercontrollören är skyldig att genom profvägningar af de fyllda formarne och

lådorna, hvari krystallisationen försiggår, tillse, huruvida fabrikantens uppgifter rörande

saftqvantiteten, som hvarje sådant krystallisationskärl rymmer, äro sanningsenliga.

Skälet, hvarföre man på detta indirecta sätt söker nå det afsedda målet,

en möjligast noggrann kännedom om den qvantitet socker, som det förarbetade

råmaterialet lemnat, i stället för att förlägga eu motsvarande controll till sjelfva

den färdiga produkten, tyckes hufvudsakligen ligga uti de stora svårigheter, som

skulle möta en controll af sistnämda slag, i det att inga tillförlitliga resultat

genom eu sådan skulle kunna vinnas, utan att på samma gång väsentliga olägenheter

och obehag vållades fabrikanten.

Värdet af dessa sålunda kontrollerade uppgifter öfver fyllmassans vigt inskränkes

emellertid i väsentlig mån derigenom, att de icke i hvarje fall kunna

direkt användas för beräkningen af sockerutbytet, enär uti fyllmassan ingå äfven

sockerqvantiteter, som omarbetats gemensamt med den direkt vunna saften, hvarföre

det blir nödigt att både exact känna mängden af detta ”Einwurf” och kunna

noggrant beräkna, hvad detsamma ger i fyllmassa. Men för kännedomen om vigts

-

>) Se »Bil. A. 10,

13

98

Det Tyska beskattningssystemet.

qvantiteten häraf finnes åter ingen annan källa än fabrikationsräkenskaperna, och

för den nämda beräkningen torde knappast en tillförlitlig norm kunna uppställas.

Om sålunda sockerstatistikens uppgifter redan öfver fabrikationsresultaten

måste anses vara af mindre exact natur, så är detta i ännu högre grad fallet

med dem, som röra betodlingen samt qvantiteterna pressåterstod och affall vid

betornas befriande från de mindre sockerhaltiga delarne. Här lemna fahriksböckerna,

sådana fabrikanten är ålagd att föra dem, ingen upplysning, utan äro

öfvercontrollörerne i afseende på dessa hänvisade till de meddelanden, som antingen

af fabrikanten sjelfmant lemnas, eller som de möjligen från annat håll kunna

förskaffa sig. Att för öfrigt mindre vigt fästes vid uppgifterna i detta hänseende,

visar sig deraf, att den ofvannämda instructionen medgifver öfvercontrollören att

i de fall, då fabrikanten enständigt vägrar att lemna hithörande upplysningar, det

för dem i tabellen afsedda rummet må lemnas öppet.

Den förklarande redogörelsen, som åtföljer registret, är icke bunden vid någon

viss form, utan instructionen angifver endast de särskilda moment, hvilka böra deruti

ingå. I enlighet med dessa föreskrifter inledes denna exposé med en öfversigt af

campagnens allmänna resultat, jemförda med dem, som det föregående arbetsåret

gifvit, hvarefter följer en närmare redogörelse för de särskilda omständigheter, som

väsentligen kunna anses hafva betingat dessa, och för det inflytande, som sockerindustrien

å sin sida utöfvat på de yrken, hvilka stå i hennes tjenst. Främst sysselsätter

den sig derföre med betodlingen, anför de rön och erfarenheter, som

blifvit gjorda med afseende på dennas rationella bedrifvande, redogör för de omständigheter,

som inverkat gynsamt eller menligt på afkastningens storlek och beskaffenhet,

och uppgifver de pris, hvartill betor af fabrikanterne blifvit inköptaDerefter

öfvergår den till industriens tekniska del och redogör för alla nya eller

förbättrade metoder, som vid ett eller annat etablissement blifvit pröfvade eller

införda, samt framhåller de fördelar och olägenheter, som dessa visat sig ega.

Dernäst följa uppgifter på den mängd pressaft, som råmaterialet lemnat *) och

på utbytet i fyllmassa och i socker, samt i samband härmed en framställning af

de orsaker, som föranledt de differenser, som i sagda hänseende möjligen visa

sig mellan årets resultat och dem, som constaterats för nästföregående campagne.

Vidare bör den lemna upplysningar öfver driftkostnaderna vid fabrikerna

och framhålla, i hvad mån dessa variera efter fabrikernas olika storlek och efter

D Härvid angifves särskildt den volum vatten, som tillsättes vid rifmaskinerna, för att

sålunda kunna bedöma, huru stor den verkliga saftqvantiteten är. Ursprungligen synes uppgift

på saftmängden hafva ingått i sjelfva den statistiska tabellen, men osäkerheten med afseende

på saftens sockervärde, när ingen täthetsbestämning förefans, gjorde, att man snart lemnade

densamma åsido och i stället riktade sin uppmärksamhet på qvantiteten fyllmassa, som saften gaf.

Bet Tyska besJcattningssystemet.

99

de skilda metoder, som användas för saftutdragningen och vid fabrikationen i

öfrigt. Närmast i ordningen derefter kommer en sammanställning af de pris,

som under årets särskilda månader i marknaden betingats af de olika slagen

sockel-, alltifrån toppsockret ned till melassen, samt uppgift på omsättningens storlek

för hvarje vecka — naturligen uttryckt i runda tal. Sedan öfvergår redogörelsen till

en framställning af det inflytande, som hvitbetsockerindustrien visat sig utöfva å

ena sidan på landtbruket och dess binäringar, å den andra på sådana yrken, som

stå i närmare samband med sjelfva fabrikationen, och specielt på de arbetande

klassernas ställning, hvarefter den skildrar de verkningar, som exportbonificationen

framkallat med afseende på såväl sockerindustrien i allmänhet som fabrikationens

utveckling åt någon speciel riktning, och slutar med en redogörelse för de

akttagelser och den erfarenhet, som blifvit gjorda rörande controllförfarandets ändamålsenlighet,

fogande dertill ett allmänt omdöme öfver det sätt, hvarpå eontrollpersonalen

skött sina tjensteåligganden.

Det beböfver ej särskildt nämnas, att dessa redogörelser kunna vara utarbetade

med väsentligen olika omsorg och följaktligen deras innehåll mer eller mindre

rikhaltigt och pålitligt, deras form mer eller mindre vårdad och exact, hvarföre

det skulle erfordras en hel samling dylika för att gifva ett fullt riktigt begrepp

om deras generella beskaffenhet. Flera årgångar af sådana redogörelser, tillhörande

Magdeburgs ”Haupt-Steuer-Amt’1, stodo visserligen till mitt förfogande, med

rättighet att deraf taga hvilka afskrifter jag önskade, men då det skulle hafva

varit förkuippadt med en icke obetydlig kostnad att låta afskrifva ett flertal af

dessa berättelser och vinsten af den fullständigare öfversigt, som derigenom erhållits,

kunde anses nog problematisk, inskränkte jag mig till att för ändamålet utvälja

en enda bland dem, och denna sådan, att den åtminstone till sina väsentligaste

delar kunde betraktas såsom mönstergill, hvarvid jag till ledning för mitt

omdöme hade de uttalanden öfver redogörelsernas olika värde, som af öfvermyndigheten

blifvit antecknade å de mera framstående bland desamma. Den exposé,

af hvilken en afskrift togs 1), tycktes, efter denna måttstock att döma, bland

hela den talrika samling, som stod mig till buds, intaga främsta rummet, enär den

med afseende på såväl innehåll som anordning blifvit högligen lofordad, och

jag tror mig derföre med så mycket större tillförsigt kunna hänvisa till densamma

för erhållande af en någorlunda fullständig kännedom om de fordringar, som administrationen

ställer på dessa förklarande commentarier till de statistiska registren.

Då det Tyska sockerbeskattningssystemet sätter råmaterialets vigt såsom systemets intiydet

bestämmande momentet för skatten, som skall erläggas, dervid antagande ett betsodungém11’

>) Jfr. »Bil. A 11.

100

Bet Tyska beskattningssystemet.

under alla förhållanden likformigt rendement, och följaktligen hvarje sockerqvantitet,

som utöfver sagda rendement kan produceras ur en gifven mängd betor, ej betalas

någon skatt, så måste häruti ligga en kraftig sporre för fabriksidkaren att

söka ernå ett sådant resultat. Till vinnande af detta ändamål stå honom tvenne

medel till buds. Det ena är att genom uppdrifvande af betkulturen i en viss

riktning söka förskaffa sig ett i möjligast största mån sockerrikt fabrikationsmaterial,

det andra att genom förbättrade metoder och ett omsorgsfullare arbete

ur råämnet fullständigare utdraga den saft, som deri innehålles, och med så liten

förlust som möjligt tillgodogöra det i denna befintliga sockret. Sålunda kan

sjelfva beskattningssystemet sägas utöfva ett väsentligt inflytande på såväl betodlingen

som fabrikationen, och ehuru det här ej kan vara min afsigt att följa

denna inverkan i dess enskildheter och redogöra för den gradvisa utvecklingen af

såväl den ena som den andra af dessa sockerindustriens constituerande delar under

påtryckningen af det gällande systemet, så torde det likväl vara på sin plats

att i några allmännare drag antyda, huru denna utveckling gestaltat sig, och

söka visa, i hvad mån den riktning, hvarpå industrien i dessa hänseenden blifvit,

så att säga, tvingad in, kan anses vara till fromma eller till skada för densamma.

Fabrikantens önskningsmål med afseende på de betor, som han skall använda,

är, såsom här ofvan blifvit sagdt, att de på en gifven vigt måtte innehålla

den största möjliga mängd socker. Han skördar häraf fördel i dubbelt hänseende,

dels direkt, såsom redan är antydt, dels indirekt, derigenom att, enligt

hvad erfarenheten visat, eu rikare saft med mindre arbete kan fullständigare tillgodogöras

än en fattigare. Vid fullföljande af sitt sträfvande i denna riktning

kommer han emellertid i en åtminstone skenbar collision med den betodlande

jordbrukaren. Visserligen bör det äfven ligga i dennes välförstådda intresse att

producera sockerrika betor, enär produktens värde naturligen beror på sockerhalten,

men detta dock endast så till vida, som han derigenom tager ur sin jord

det största möjliga utbytet. Den inskränkning i detta hänseende, som fabrikanten

till följe af beskattningens natur vill göra gällande, nämligen att äfven med partiel

uppoffring af jordens afkastning i socker få detta concentreradt i en ringa

vigt betor, måste för jordbrukaren synas innebära en förlust.

För att kunna i möjligast högsta grad se sitt intresse i detta hänseende

till godo, har den Tyske sockerfabrikanten derföre nödgats att sjelf blifva betodlare,

och de stora framsteg, som betkulturen gjort i afseende på höjandet af sockerhalten,

torde med skäl kunna anses såsom väsentligen föranledda af denna omständighet.

I den mån likväl, som de förbättrade metoder, hvilka genom fabrikanternes

bemödanden utbildat sig, hafva vunnit allmännare spridning bland jordbrukarue,

tyckes betodlingen så smånmgen vilja öfvergå i dessa seuares händer;

Det Tyska beskattningssystemet.

101

åtminstone synes de sistförflutna årens erfarenhet hänvisa på ett sådant förhållande,

i det att proportionen mellan den råmaterialmängd, som fabrikanterne sjelfve odlat,

och den, de inköpt från de egentliga jördbrukarne, på det sista decenniet förändrats

derhän, att, då den år 1860 utgiorde 10: 1, den för närvarande står ungefär

vid 5:1. Dock bör härvid icke förbises, att fabrikernas ökade antal och

•alltjemt tillväxande storlek äfven kunna anses hafva bidragit till framkallandet af

detta resultat, enär under angifna förhållanden svårigheterna blifva allt större för

fabriksegaren att förskaffa sig tillräcklig jordrymd af lämplig beskaffenhet, belägen

så i fabrikens närhet, att dess skötande ej blifver förknippadt med för stora

uppoffringar och att transportkostnaden ej i allt för hög grad kommer att fördyra

produkten. Med afseende på den af jördbrukarne drifna betodlingen, som afser

producerandet af råmaterial för suckertillverkningen, är emellertid att märka, det

densamma nästan alltid grundar sig på träffadt aftal med en fabrikant, i det att

denne bestämmer arealen, som skall besås, jordens skötsel, sättet för sådden etc.

och förbinder sig att under uppfyllandet af dessa vilkor efter ett visst pris betala

skörden antingen på åkern eller vid fabriken. Vanligen anskaffar fabrikanten också

utsädet, och understundom ombesörjer han till och med såningen. Förmånen eller

till och med nödvändigheten af en sådan anordning såväl för jördbrukarne som

för fabrikanten ligger deruti, att den förre sålunda har sin varas afsättning betryggad

och att den andre kan påräkna att få sitt behof af råmaterial fyldt, på

Samma gång han genom de fastställda betingelserna söker tillförsäkra sig, att

detta råmaterial blir af sådan beskaffenhet, att det med fördel kan af honom användas.

Det pris, som fabrikanten betalar för de sålunda producerade betorna,

vexlar naturligen efter olika omständigheter; såsom medeltal torde kunna antagas

7 */a sgr. pr ctnr, deri iuberäknadt den större eller mindre qvantitet pressåterstod

etc., som jordbrukaren vanligen betingar sig vid kontraktets uppgörande. I de fall,

då fabrikanten direkt köper sitt råmaterial, bestämmes priset efter dess sockerhalt,

sådan denna angifves af polarisationsapparaten, hvarvid detsamma kan variera

från 7 ‘/2 ända till 12 1/2 sgr.

Med den riktning, som betodlingen till följe af de ofvan angifna förhållandena

tagit inom Tyska Tullföreningsstaterna, ligger det nära nog i sakens natur, att

afkastniugen af en viss jordrymd, när denna skattas efter betornas vigt, skall utfalla

relativt liten i jemförelse med hvad annorstädes är fallet, hvarest klimat och

jordmån erbjuda liknande vilkor för betornas trefnad. Också räknar man i medeltal

endast 150 ctnr pr Magdeburger-Morgen (1 Morgen = 16,55 kappland), och

om än detta möjligen är något för lågt antaget, enär man vanligen härvid går ut

ifrån de tvättade och rensade, d. v. s. till fabrikation förberedda betornas vigt

— såsom t. ex. fallet är med de statistiska uppgifterna —, så kommer dock all

-

102

Det Tyska beskattningssystemet.

tid den på eu gifven areal producerade betmängden att betydligt understiga, hvad

samma jordrymd pr medium anses lemna i Frankrike — eller i Belgien —, hvarest

man antager, att en ”hectare" = (64,82 kappland) i medelafkastning gifver 45,000

kilogr. (=: 900 ctnr), således ungefär hälften mera, än hvad man i Tyskland på

s amma yta i allmänhet skördar. Men det är ej blott efter denna beräkningsgrund,

som den Tyske betodlaren hemtar en mindre rik afkastning af sin jord

än hans närmaste grannar; äfven om vi se på sockerqvantiteten, som den från

samma jordrymd i de olika länderna skördade betmängden innehåller, d. v. s. jemföra

produktionen af socker å samma areal, komma vi till ett liknande resultat

I norra delen af Frankrike (Département du Nord) beräknar man, att hvitbetan

öfverhufvud taget håller 10 ^ socker — i de södra departementen, hvarest betodlingen

ej så länge drifvits, är sockerhalten större —; den Tyska betan åter torde på sin

höjd kunna anses i medeltal innehålla 13 X, enligt hvad de polarisationsförsök

utvisa, som i de Tyska fabrikerna alltid anställas såväl vid inhöstandet och inköp

af betor, för att constatera deras användbarhet, som ock sedermera en eller

flera gånger i månaden under campagnens fortgång, för att tillse i hvad mån den

ursprungliga sockerhalten förminskats. Sammanställa vi dessa värden med dem, som

här ofvan blifvit gifna för den direkta afkastningen, så finna vi, att, då ett tunnland

jord (l/2 hectare) i Frankrike årligen afkastar 2,250 kilogr. socker, (samma

jordvidd (2 Morgen) inom Tyska Tullföreningen ger endast 1,950 kilogr., således en

differens af ungefär 15 X till förmån för den Franska betkulturen. En jemförelse

med den Belgiska betodlingen i detta sistnämda hänseende skulle lemna ett för

Tullföreuingen ännu mera missgynnande resultat, enär jordens afkastning i betor

här är föga mindre än i Frankrike, under det att sockerhalten är ej oväsentligt

större. En bestämd siffra för den Belgiska hvitbetans halt är jag ej i tillfälle

att angifva, men tror mig ej begå något väsentligt fel, om jag antager densamma

till ungefär 11X, dervid stödjande mig på några muntliga uppgifter från

fabrikauterne, sammanställda med det rendement, som är lagdt till grund för beskattningen.

Skall nämligen detta sistnämda kunna uppnås, måste den Belgiske

sockerbruksidkaren förskaffa sig ett material, som åtminstone eger 11 ^ sockerhalt,

enär den direkta erfarenheten visat, att med de i Frankrike och Belgien öfliga

fabrikationsmetoderna ett så stort utbyte icke står att vinna af 10 ?^-iga betor, och

han skulle följaktligen ej utan förlust kunna förarbeta sådana. Att sockerfabrikanten

inom Tullföreningen å sin sida på fullkomligt samma grund måste ställa sina minimifordringar

på råämnets sockerrikedom ännu högre, är klart, enär för uppnående

af det rendement, hvarefter skatten är beräknad, den Franska och Belgiska betan

äfven i hans hand skulle vara för fattig, och anser han sig behöfva ett material

af minst 12 %, för att kuuna uppnå det utbyte, som beskattningen förutsätter.

Det Tyska besfcattningssystemet.

103

Af de i det föregående framställda fakta skulle man vid första anblicken

kunna tyckas vara berättigad till den slutsatsen, att den utveckling, som betodlingen

inom Tullföreningen tagit under påtryckning af råmaterialbeskattningen

å sockerfabrikationen, gått i en alltför ensidig riktning och, så att säga, råkat

på afvägar. En dylik uppfattning torde också möjligen kunna visa sig ega goda

grunder, för så vidt man endast ser på betkulturen i och för sig och sätter den

såsom dess eget mål. I sådant fall blifva de synpunkter, som här ofvan framhållits,

de bestämmande, och de anförda siffrorna ega full voteringsrätt. Annorlunda

torde förhållandet emellertid blifva, om man betraktar betodlingen såsom

stående i sockerindustriens tjenst, såsom producerande det råmaterial, som bäst

och förmånligast kan af denna användas. Frågan om den större eller mindre

afkastningeu i betor och om genererandet af ett större eller mindre qvantum

socker på en viss jordrymd förlorar då väsentligen i betydelse och träder i bakgrunden,

under det att måttstocken på betodlingens högre eller lägre ståndpunkt

blir den sockermängd, som verkligen låter sig framställas af de betor, en viss

areal frambringar, eller, kortare, det qvantum färdigt socker, som tunnlandet

gifver. Det kunde möjligen förefalla, som om en sådan beräkning saknade sitt

fulla berättigande, enär det mer eller mindre fullständiga tillgodogörandet af den

i betorna befintliga sockermängden, alltså utbytet af färdigt socker i förhållande

till det, som råmaterialet innehåller, borde uteslutande bero af fabrikationen och

af de mer eller mindre fullkomliga metoder, som denna använder, och alltså

betodlingen dermed hafva föga eller intet att skaffa; men denna premiss är så

till vida falsk, som sagda relativa utbyte väsentligen betingas af betornas beskaffenhet.

Redan förut är antyd t, att ur den rikare betan sockret låter sig lättare

och fullständigare vinnas, ocn erfarenheten har till fullo visat, att de sockermängder,

som ett rikare och ett fattigare råmaterial efter samma fabrikationsmetod

lemna, ej förhålla sig till hvarandra som betornas sockerhalt, utan att

utbytet växer i vida starkare progression, än råmaterialets procenthalt stiger.

Detta har sin grund uti den menliga inverkan, som de främmande lösliga ämnena

(salter etc.), hvilka betan innehåller jemte sockret, utöfva på detta, i det de relativt

till sin mängd hindra dess utbringande i krystalliserad form. I den mån,

som betan är fattigare på socker och i och dermed rikare på salter, blir detta

inflytande allt större och märkbarare, och då åtminstone hittills ingen metod

blifvit funnen, som förmår upphäfva denna menliga inverkan, så kommer sjelfva beskaffenheten

af betan att väsentligen betinga, i hvad mån det socker, som hon

innehåller, kan tillgodogöras, och att ingå såsom en lika vigtig, om ej vigtigare

faktor än sjelfva fabrikatiousförfarandet uti det resultat, som sockertillverkningen

lemnar i afseende på det mer eller mindre fullständiga utbringandet af råmateria

-

104

Det Tyska beskattningssystemet.

leta sockerhalt, och sålunda blir också en uppskattning af betodlingens ståndpunkt,

icke efter det utbyte, den lemnar jordbrukaren, utan efter det, som den

ger åt fabrikanten, fullt befogad.

De resultat, som betkulturen, sedd från denna synpunkt, visar inom de

trenne olika länder, hvilka jemförelsen här gäller, afvika väsentligen från dem,

■som vi ofvanföre sett framgå vid tillämpning af de andra beräkningsgrunderna,

och det är för att tydligare framhålla denna skiljaktighet genom att ställa de

i fråga varande resultaten sida vid sida med de förut erhållna, som de här

inrymmas, ehuru detta i viss mån innebär en anticipation af den följande

redogörelsen för de olika förfaringssätten vid fabrikationen, hvilka, enligt hvad

nyss blifvit nämdt, jemte betans egen qvalitet väsentligen betinga dem.

Afkastningen i betor af ett tunnland jord i Tyskland har här ofvanföre blifvit

angifven till 300 ctnr. Af dessa måste fabrikanten utbringa minst 8 */# & färdigt

socker, för att ej få betala skatt för större qvantitet, än han verkligen producerat;

det sanna rendementet kan emellertid med all säkerhet beräknas till 9 X,

såsom bär nedan närmare skall visas. Det färdiga socker, som ett tunnland

jord lemnar fabrikanten inom Tullföreningen, blir följaktligen 27 ctnr = 1,350

kilogr. I Frankrike åter hafva vi såsom medeltal för betafkastningen pr tunnland

antagit 22,500 kilogr. Af de 10 X socker, som dessa betor innehålla,

tillgodogör sig fabrikanten ej mera än 5 X i råsocker, och hans utbyte af

tunnlandet blir alltså endast 1,125 kilogr. I Belgien torde slutligen afkomsten

i betor af hvarje tunnland kunna öfverhufvud taget räknas till 21,000 kilogr. Dessa,

såsom relativt sockerrikare än de Franska, antagas i medeltal lemna 6 V färdigt

socker, hvarföre här nämda areal representerar en sockerqvantitet af 1,260 kilogr.

Med användandet af denna beräkningsgrund blir det alltså den Tyska betodlingen,

som visar sig stå väsentligen framom de båda andra ländernas, i det att den ur

en viss jordrymd frambringar ett utbyte, som med mera än 7 öfverstiger det,

som den Belgiska förmår lemna, och med 20 X det resultat, som i Frankrike

ernås.

Systemets infiy- Det inflytande, som det Tyska sockerbeskattningssystemet utöfvat på sjelfva

»ande på fabri- fabrikationen och dess metoder, är till sin riktning redan i det föregående ankationsraetoden.

och qetsamma kunnat utöfva ett sådant inflytande, härleder sig från

samma grund, som låtit det inverka på betkulturens utveckling, nämligen den

möjlighet, som det innebär, till en produktion af skattefritt socker. Likasom

fabrikanten sträfvar att erhålla sockret concentreradt i möjligast minsta vigt råmaterial

— enär det är detta, som betalar skatten —, så måste det också ligga

i hans intresse att ur det en gång beskattade råmaterialet utbringa så mycket

socker som möjligt, äfven om detta fullständigare tillgodogörande skulle kosta

Vet Tyska besJcattningssystemet. 105

honom mera tid och arbetskraft än frambringandet af samma mängd socker af

en större qvantitet råmaterial med ett mindre omsorgsfullt arbete.

Att här steg för steg följa denna utveckling af fabrikationen, vare sig i dess

helhet eller i dess särskilda detaljer, kan icke vara min afsigt, utan skall jag inskränka

mig till att endast söka framhålla sjelfva de grundskiljaktigheter, som,

ytterst betingade af gällande beskattningsmodu», utmärka den Tyska sockertillverkningen

från den Franska och Belgiska med afseende på arbetsmetoderna

och de derpå beroende olikheterna i afverkning, arbetskostnad o. s. v.

En sådan skiljaktighet gör sig redan gällande i det sätt, hvarpå betan förberedes

till fabrikationen. Samma skäl, sotn drifvit den Tyske fabrikanten att

söka producera ett råämne af möjligast högsta sockerhalt, föranleder honom äfven

att af detta material endast använda de sockerrikaste delarne och att bortrensa

allt, som icke innehåller åtminstone så mycket socker, att dess förarbetande

kan ske utan förlust. Då det nu genom erfarenhet är bevisadt, att vissa partier

af betan äro sockerfattigare än andra och detta i en mycket väsentlig grad, så ligger

det följaktligen i hans intresse att aflägsna dessa, innan betorna komma på

controllens våg, och råmaterialets förberedande till fabrikationen inskränker sig

derföre icke här såsom vid Frankrikes och Belgiens fabriker till dess befriande

från jord och sand samt andra mekaniska föroreningar, utan från hvarje beta

bortskäras de minst sockerrika delarne, såsom sjelfva rothalsen, sidorötterna och

betans spets, jemte alla genom röta eller af andra orsaker skadade partier; och då

vidare blifvit constateradt, att den minskning i betans sockerhalt, som inträder i

mån af den längre tid, hon förvaras, hufvudsakligen träffar de delar, som ligga

närmast under rothalsen, så blir under campagnens lopp en allt tjockare skifva

af betans öfre del aflägsnad såsom oanvändbar. Det ligger i sakens natur, att

det ej är möjligt att ens approximativt angifva, huru stor qvot af det ursprungliga

råmaterialets vigt sålunda bortfaller, enär qvantiteten af dessa ”Abschnitte"

måste blifva väsentligen olika under olika förhållanden, och vid redogörelsen för de

statistiska registren har jag sökt visa, huru de talvärden, som der rörande dessa

qvantiteter anföras, äro föga tillförlitliga. De ungefärliga uppgifter, man i sådant

afseende eger, visa emellertid, huru detta affall i förhållande till den afverkade

betvigten blifvit allt större, i den mån ett högre rendeinent lagts till grund för

beskattningen, så att man för närvarande antager detsamma utgöra ungefär 7

Gå vi vidare till den egentliga fabrikationen, så inses lätt, att den Tyske

fabrikanten med det mål för ögonen, som här ofvan angifvits, att nämligen

möjligast fullständigt tillgodogöra det socker, hvarför han redan betalat skatt, i

första hand måste rikta sin uppmärksamhet derpå att, så vidt ske kan, till sista

spåret extrahera detsamma ur råmaterialet, d. v. s. lemna ett minimum deraf

14

106

Det Tyska beskattmngssystemet.

qvar i remanensen (pressåterstoden etc.). Också finna vi, att hvad som i synnerhet

utmärker den Tyska sockertekniken, är dess oaflåtliga sträfvande att förbättra

metoderna för saftutdragningen. Under det att man i Frankrike och Belgien

alltjemt står qvar vid pressförfarandet, och knappast någon annan metod för

saftens utbringande blifvit i dessa länder försökt, se vi deremot i Tyskland den

ena nya extractionsmetoden efter den andra framträda och komma till användning,

alla åsyftande lösningen af det gifna problemet, nämligen ett fullständigt

extraherande af saften med möjligast minsta arbetskostnad, utan att den sedan

följande bearbetningen derigenom väsentligen försvåras eller fördyras. Vi erinra

i detta hänseende endast om macerationsförfarandet (Schutzenbach’s nya metod),

saftextractionen genom centrifuger (Frickenhaus’ metod) och sockrets utlakande

med vatten (diffusionsmetoden), livilka alla jemte pressförfarandet — detta antingen

i dess ursprungliga form, såsom enkel pressning, eller i den nyare, som

låter pressåterstoden ännu en gång undergå samma operation — äro i bruk vid

ett större eller mindre antal af de Tyska sockerfabrikerna. Genom de gjorda

framstegen i denna riktning har den Tyska fabrikationen bragt det derhän, att

föga mer än */4 X socker stannar i remanenserna, under det att den Franske

och Belgiske fabrikanten af de 10 eller 11 K, som hans betor innehålla, lemnar

minst IX1) uti pressåterstoden.

Äfven i fabrikationens öfriga delar, hvilka hafva till föremål denfutpressade

saftens renande och vidare förarbetning, har den Tyska sockerindustrien gjort

stora framsteg, ehuru dessa icke så bjert falla i ögonen vid jemförelse med utvecklingen

i samma riktning inom de andra länderna, enär i detta hänseende den

Belgiske och i viss mån äfven den Franske sockerfabrikanteu har samma intresse

att tillgodose, som den Tyske, och derföre ej här såsom vid saftens extraction

blifvit stående vid de äldre ofullkomligare metoderna. Att likväl den Tyska

industrien äfven på detta område står framom grannländernas, kan ej gerna’ sättas

i fråga, och såsom bevis härpå torde endast behöfva erinras om den saftmelistillverkning,

som drifves vid många Tyska fabriker och inom Tullföreningen

De Fransyske fabrikanterne räkna det i pressåterstoden qvarblifvande sockret utgöra

IX, men att i sjelfva verket en betydligt större qvot deri lemnas, tyckes framgå af den omständigheten,

att enligt samstämmande uppgifter endast föga mer än 75 % saft utdragas af de

95 X, som betan enligt Michaeli^ undersökning innehåller. Äfven om man ej får antaga, att

de qvarvarande saftpartierna äro fullt lika sockerrika som de utpressade — i sådant fall skulle

sockret, som sålunda ginge förloradt, utgöra 2,i X —, så kan å andra sidan differensen icke

gerna vara så stor, att den uppgår till 50 % och deröfver, utan torde det i pressåterstoden

qvarstannande sockrets mängd mera närma sig 2 än 1 X- Vid de Tyska fabrikerna extraheras

91 å 92 X af betans 95 % saft, hvilket ungefär motsvarar det värde, som här ofvan angifvits

på remanensernas sockerhalt.

Det Tyska beslcattningssystemet.

107

tyckes vinna en allt starkare utveckling, under det att densamma i Belgien spelar

en mycket underordnad rol och i Frankrike är så godt som okänd. Härom

vittna för öfrigt också de resultat, som fabrikationen i de olika länderna företer

med afseende på utbytet af socker relativt till den qvantitet deraf, som råmaterialet

innehåller, ty om äfven den fullständigare extractionen härvid är af väsentligt

inflytande, så visar sig dock, att, om än detta frånräknas, öfvervigten

befinner sig på den Tyska fabrikationens sida, och denna, ehuru visst icke i ögonen

fallande, har i fråga om renings- och förarbetningsmetodernas företräde en

vida större betydelse, än hvad dess numeriska värde angifver, i det att med den

långt drifna extractionen, som vi sett tillhöra den Tyska sockertillverkningen,

det ej kan undvikas, att saften kommer att innehålla främmande ämnen (”NichtZucker”)

i större mängd, än hvad eljest skulle vara fallet, och dessa måste alltid i

någon mån försvåra de följande operationerna och fordra en omsorgsfullare behandling

af saften för ett fullständigt tillgodogörande af dess socker. Förbättrade

metoder i denna riktning måste derföre gå hand i hand med den fullständigare

extractionen, för så vidt det med denna afsedda resultatet skall kunna ernås,

och de förra måste sålunda erkännas hafva sin dryga andel uti det förökade utbyte,

som genom den senare i första hand betingas.

Det olika utbyte af färdigt socker, som erhålles inom de särskilda ländernas

fabriker i förhållande till betvigten, är redan i det föregående angifvet, och om

vi med tillhjelp af dessa värden och dem, som likaledes förut äro anförda å sockerhalten

i det råmaterial, som användes, beräkna, huru mycket af det i betorna

befintliga sockret, som tillgodogöres såsom färdigt socker, så visar sig, att, medan

den Franske fabrikanten endast hinner till 50 X och den Belgiske uppnår ungefär

35 X, den Tyske sockerbruksidkaren deremot utbringar något mer än 69 X.

Till grund för detta sista talvärde ligger det rendement af de Tyska betorna,

som i det föregående betecknats såsom det verkliga, nämligen 9 X, och

att detsamma kommer sanningen närmare än det lägre (8 å 8‘/2 X), som af fabrikanterne

vanligen uppgifves, derom anser jag mig icke kunna hysa något tvifvel,

enär jag varit i tillfälle att i en och annan fabrik, som ingalunda räknades bland

de främst stående, erhålla kännedom om det verkliga sockerutbytet, och medelvärdet

för de närmast förflutna fyra åren 1865/66—1868/69 visade sig vara 8,91 X.

Olikheten i fabrikationsmetoderna uttalar sig emellertid icke blott i det

olika sockerutbytet; äfven qvantiteten af melass, som erhålles, skulle kunna gifva

väsentliga hållpunkter för bedömandet af deras inbördes värde, likasom mängden

pressåterstod i viss mån kan läggas till grund för slutsatser angående betornas

qvalitet och saftextractionens fullständighet. De uppgifter, som i afseende på såväl

den förra som den senare stå att erhålla, äro emellertid af skäl, som redan i det

108

Bet Tyska beskattningssystemet.

föregående blifvit antydda, endast ungefärliga; men i det skick, de äro, sakna de

dock icke ett visst intresse, när det gäller att få en öfverblick af fabrikationens

ståndpunkt, och derföre må de ungefärliga beloppen af melass och pressåterstod,

som vid sockertillverkningen inom de särskilda länderna resultera, bär anföras.

Enligt de upplysningar, som jag i detta hänseende lyckats vinna, skulle

medelvärdena l) på dessa belopp, räknade i procent af betvigten, ungefär motsvaras

af följande tal:

Melass. Pressåterstod.

i Tyskland 2,2 ti, 19,0

i Belgien 2,8 „ 22,o „

i Frankrike 3,2 „ 23,8 „

I samband härmed och såsom ett slags ytterligare bilaga till den Tyska

sockerfabrikationens utveckling torde måhända jemväl- förtjena anföras, att melassprocenten

vid den tidpuukt, då sockerbeskattningeu först infördes, räknades till

3,70 X och pressåterstoden till 23 X af betvigten.

Oaktadt det mäktiga inflytande, som beskattningssystemet inom Tyska Tullföreningen

utöfvat på sockerindustriens framåtskridande i många riktningar, i allmänhet

villigt erkännes af fabrikauterne sjelfve, höjas emellertid från flera håll

och synnerligast från de sydtyska staterna många röster mot systemet. Hvad

som hufvudsakligen lagges detsamma till last, är att det inskränker fabrikanten i

valet af råmaterial och tvingar honom att alltför minutiöst taga vara på det i

betan beskattade sockret. Den förstnämda omständigheten gör, att råämnet kommer

att stå honom dyrare, än hvad eljest skulle vara fallet, och genom den senare

hindras han att i förhållande till storleken af sitt etablissement afverka

samma betqvantitet, som för den Franske eller Belgiske fabrikanten är möjligt, på

samma gång den större omsorg och det ökade arbete, som han måste nedlägga

på sockrets utbringande, väsentligen stegrar fabrikationskostnaden, hvilket allt samverkar

till fördyrande af produkten och gör det för honom svårt, om icke omöjligt, att

framställa sin vara så billigt, att den kan uthärda concurrensen med den utländska.

I hvad mån dessa klagomål öfver en genom beskattningssystemet vållad

mindre afverkning och ökad arbetskostnad böra anses grundade eller ej, torde

blifva, svårt att afgöra, för så vidt de skola anses innebära det påståendet, att den

Tyska hvitbetssockeriudustrien på sitt nuvarande utvecklingsstadium skulle med

’) De uppgifter, hvarur dessa medelvärden blifvit beräknade, äro, hvad Tullföreningen vidkommer,

hemtade från de Tyska statistiska registren för de sista åren samt från enskilda fabrikanters

meddelanden, då deremot för den Belgiska och Franska fabrikationens resultat i dessa hänseenden

endast sistnämda källa kunnat begagnas, enär de officiela uppgifterna häröfver, som

ingå i de Franske directörernes rapporter, alltför tydligt angifva sin fullkomliga otillförlitlighet.

Det Tyska beskattningssystemet.

109

eu annan beskattniugsmodus kunna producera ett billigare socker, än hvad under

förbanden varande förhållanden är möjligt, och på denna frågas besvarande

skall jag här ej inlåta mig, enär alla direkta data för anställandet af en jemförelse

i denna riktning saknas. Afse desamma deremot den Tyska fabrikationens ställning

i dessa hänseenden gent emot den Franska och Belgiska, så torde följande

antydningar vara egnade att i någon mån belysa deras berättigande.

Ur den allmänna karakteristik af den Tyska sockertillverkningen, som jag i

det föregående sökt lemna, framgår sjelfmant, att med dess omsorgsfullare och

noggrannare förfaringssätt, som i många fall utesluter det i Frankrike och Belgien

hela fabrikationen genomgående betingsarbetet, afverkningen af råmaterial

vid en Tysk fabrik måste blifva relativt mindre än vid en af motsvarande storlek

i de nyssnämda länderna. Sådant visar sig också förhållandet vara och detta så,

att då en medelstor fabrik i Tyskland kan anses afverka högst 1200 ctnr

(= 60,000 kilogr.) pr dygn, en dylik i Frankrike förarbetar 80,000 kilogr. på

samma tid, hvilket belopp äfven i Belgien ungefär kan sättas såsom medeltal. Se vi

emellertid saken från en annan sida och jemföra vi den sockerqvantitet, som dessa

samma medelstora fabriker producera på 24 timmar, så blir resultatet väsentligen

ett annat, i det att den Tyska fabriken då visar sig frambringa 5400 kilogr. färdigt

socker, under det att den Belgiska stannar vid 4800 och den Franska ej hinner

längre än till 4000 kilogr.

Det bör emellertid ej lemnas oanmärkt, att hela denna jemförelse så till

vida är bygd på osäker grund, som en fabrik af medelstorlek i det ena landet

kan vara väsentligen större eller mindre än eu likaledes medelstor sådan i det

andra, men i saknad af en verkligt hållbar jemförelsepunkt mellan fabrikernas

storlek i de skilda länderna, när afverkningsformågan ej får härtill antagas och

tillräckligt noggranna uppgifter icke stå till buds för att såsom en sådan använda

ångmaskinernas antal och styrka, anser jag mig härvid böra välja den här uppställda,

enär densamma, fastän ingalunda exact, dock gifver ett resultat, som att

döma efter andra förhållanden, kommer sanningen temligen nära.

Hvad angår fabrikationskostnaderua i de särskilda länderna, har jag endast

sådana uppgifter att stödja mig vid, som af enskilda fabrikanter blifvit mig benäget

meddelade, och det behöfver knappast nämnas, att det är svårt att afgöra,

i hvad mån de förtjena tillit. Den inbördes öfverensstämmelse, som de visa, låter

emellertid förmoda, att de temligen troget återgifva verkligheten och att de

med full trygghet kunna läggas till grund för en jemförelse, sådan som här afses.

Med stöd af sagda meddelanden ställer sig den egentliga fabrikationskostnaden

för 100 kilogr. socker — råmaterialets värde ej inberäknadt — i de särskilda

länderna på följande sätt:

110

Det Tyslea teshattningssystemet.

i Tyskland = 7 Th. 1 sgr. 4 pf. = 26,13 frcs.,

i Frankrike = 30,43 „

i Belgien = 26,72 „

och produktionskostnaden för samma qvantitet, råmaterialet inberäknadt, sålunda:

i Tyskland = 14 Th. 28 sgr. 1 pf. = 55,38 frcs.,

i Frankrike = 68,35 „

i Belgien = 71,26 „

Till närmare belysning af hvad här ofvan blifvit antydt rörande det olika

sätt, hvarpå arbetet skötes i Tyskland och i grannländerna, må slutligen några

ord nämnas angående antalet arbetare, som en fabrik å ena och å andra stället

tager i anspråk; och om än de uppgifter, som jag i detta hänseende lyckats erhålla,

icke kunna göra anspråk på att vara annat än ungefärliga, torde de dock

gifva en föreställning om sagda skiljaktighet. En fabrik i Tyskland med en daglig

afverkning af 1400 ctnr betor (= 70000 kil.), motsvarande en produktion af

6300 kil. socker, använder 119 arbetare, under det att i Belgien en fabrik med

120,000 kil. afverkning (7200 kil. tillverkning) sysselsätter ungefär 140 och i

Frankrike ett etablissement med samma afverkning som det Belgiska (produktion

6000 kil.) har en arbetsstyrka af endast 110 personer. Om vi för tydligare

jemförelses skull beräkna antalet arbetare, som inom de särskilda länderna erfordras

å ena sidan för afverkningen af 100,000 kil. betor och å den andra för

tillverkningen af 10,000 kil. socker, så finna vi:

för 100,000 kil. betor. för 10,000 kil. betor,

i Tullföreningen 170, 188,

i Belgien 117, 194,

i Frankrike 92, 182,

och sammanställa vi härmed de uppgifter, som fabrikanterne lemnat med afseende

på arbetslönen för 100 kil. socker, hvilken belöper sig :

i Tyskland till 2 Th. 12 sgr. = 8,86 frcs.

i Belgien = 8,30 „

i Frankrike — 8,91 „

så blir resultatet, att den Tyske fabrikanten visserligen behöfver nära dubbelt så

många arbetare som den Franske till förarbetande af samma qvantitet råmaterial,

men att han det oaktadt ej betalar högre arbetslön för sitt producerade socker.

Det Belgiska Beskattningssystemet.

Att det i Belgien är den ur betorna utpressade saften, som bildar det di- Systemets aiirekta

föremålet för beskattningen, har redan framgått ur redogörelsen för fa- ™“na karak''

brikscontrollen, hvarvid jemväl blifvit anfördt, efter hvilken norm skatteberäkningen

sker. Huru väsentlig olikheten vid första anblicken än synes vara mellan denna

beskattningsmodus och den, som tillhör Tullföreningen, stå de hvarandra i sjelfva

verket temligen nära, så till vida som den förra ej mindre än den senare är en

råmaterialbeskattning, ty den utpressade saften måste likaväl som betan betraktas

såsom ett råämne i förhållande till det färdiga sockret. Den egentliga skiljaktigheten

mellan de båda systemen ligger deruti, att, medan det Tyska icke

försöker något slags qvalitetsbestämning af råmaterialet, utan endast och allenast

fäster sig vid dess qvantitet och uteslutande lägger denna till grund för beskattningen,

så tager deremot det Belgiska systemet hänsyn äfven till beskaffenheten

af råämnet och låter denna jemte mängden direkt ingå såsom faktor vid beräkningen

af den sockerqvantitet, som sagda råämne bör lemna, alltså af skatten,

som det skall betala.

Det är denna qvalitetsbestämning, som ställer det Belgiska systemet framom Systemets grandet

Tyska såsom principielt riktigare. Huru stort dess företräde i sjelfva ver- derket

är, kommer att uteslutande bero derpå, i hvad mån denna uppskattning kan

anses tillförlitlig, och tillförlitligheten åter betingas i första hand deraf, att metoden

för uppskattningen är bygd på riktiga grunder, och dernäst, att metodens

tillämpning ej är felaktig.

Vid framställningen af sjelfva controllförfarandets detaljer har redan blifvit

visadt, att saftens qvalitet uppskattas efter dess specifika vigt, och utförandet af

dessa täthetsbestämningar har jemväl till alla sina enskildheter på samma gång

underkastats närmare granskning. Det återstår således endast att här tillse,

huruvida sjelfva principen för qvalitetsbestämningen kan anses riktig, d. v. s.

112

Det Belgiska heskattningssystemet.

först och främst, huruvida saftens egentliga vigt kan exact angifva dess sockerhalt,

och dernäst, huruvida äfven med noggrann kännedom af dess sockerhalt

qvantiteten färdigt socker, som saften kan och bör gifva, låter med säkerhet beräkna

sig, ty båda dessa moment ingå i frågan om qvalitetsbestämningens principiela

tillförlitlighet, enär det ej är den i saften innehållna, utan den derur verkligen

framställ bara sockermängden, som skall beskattas.

Hvad det första af dessa moment angår, nämligen den specifica vigtens användbarhet

såsom ett exact mått på sockerhalten, så har erfarenheten visserligen

ådagalagt, att tätheten af en sockerlösning står i ett bestämdt och oföränderligt

förhållande till dess sockerhalt, så att de äro mot hvarandra direkt proportionela,

men detta gäller endast om en verklig sockerlösning, d. v. s. rent vatten, hvari

rent socker blifvit upplöst. Betsaften, äfven sedan den undergått alla de reningsprocesser,

som tillhöra sockerfabrikationen, är ingalunda en sådan lösning, och

den råa saften är det naturligen än mindre. Denna innehåller nämligen utom

sockret en mängd andra ämnen, såsom albuminater, pectin-artade kroppar, salter

af organiska och oorganiska syror etc., hvilka likaväl som sockret äro betans

väsentliga beståndsdelar och vid saftens extraction medfölja denna. Dessa ämnen

kunna icke vara närvarande utan att inverka på saftens täthet, och den specifika

vigt, densamma visar, kommer sålunda ej att uteslutande bero på det förhanden

varande sockret, utan representerar summan af detta och de öfriga, icke sockerartade

substanserna, som i saften ingå. Häraf följer, att saftens egentliga vigt

ej kan, åtminstone omedelbart, gifva tillförlitlig upplysning om dess verkliga sockerhalt,

enär denna i alla händelser skulle skattas för högt, om tätheten räknades

uteslutande bero på socker. Det vore emellertid tänkbart, att det oaktadt

tätheten kunde användas till utrönande af den sockermängd, som råsaften innehåller,

om nämligen de andra ämnena, som deri förefinnas, antingen vore till

qvantitet och qvalitet fullt constanta eller stode i en viss bestämd proportion

till det befintliga sockret. Intetdera är emellertid fallet. De icke sockerartade

substanserna vexla, såväl till mängd som beskaffenhet, inom ganska vidsträckta

gränser allt efter betans egen art och natur, jordmånen, hvarpå den vuxit, de

gödningsmedel, som vid odlingen användts, sättet, hvarpå saften blifvit extraherad

etc. etc., och ehuru ett visst samband mellan halten af socker och öfriga ämnen

i beta och saft visserligen låter påvisa sig, är detta likväl långt ifrån att ega

karakteren af bestämdhet och följaktligen än mindre sådant, att det kan uttryckas

i bestämda tal.

För att gifva en föreställning om det inflytande, som de främmande substanserna

utöfva på saftens täthet, oeh för att visa, huru deras vexlande mängd

gör en beräkning af sockerhalten ur den specifika vigten högst otillförlitlig, i det

Bet Belgiska beskattningssystemet.

113

att safter med samma täthet kunna äga väsentligen olika sockerhalt och, omvändt,

safter af samma sockerhalt kunna gifva vidt skilda utslag på areometern,

må här anföras resultaten af Coeenwindejrs undersökning öfver förhållandet

mellan betsaftens egentliga vigt och det socker, som den verkligen innehåller.

Eg. vigt.

Densimctergrad.

Beräknad

sockerhalt

0/

/oo*

O >Tj

o £. c

S~ o g

O H P

■ g s

Maximi-differen-

ser mellan de

funna socker-

halterna.

Eg. vigt.

ö

ro

3

B

rt>

ro

er?

p

p*

c W

o ro

o W S.

o 2 i

3- s

P P

S? o*

O

o

o X1 C

o S

© tr 5

g. S

Maximi-difTeren- ! ser mellan de

i funna socker- halterna.

1.030

3.0

73.35

51.06

)

1.045

4.5

97.25

1 IQtn

1.030

3.0

50.47

[ 9-53

1.045

4.5

98.82

1.030

3.0

60.59

)

1.045

4.5

90.60

]

1.032

3.2

78-24

72.47

1.046

4.6

112.47

92.88

1-036

3-6

88.02

72.47

1.046

4.6

98.82

( 17.22

1.036

3.6

70.97

j 1-50

1.046

4.6

102.12

1.037

3.7

90.46

63.40

1.046

4.6

84.80

)

1-037

3.7

83.06

j ly.bb

1.047

4.7

114.91

102.12

1.038

3-8

92.91

79.40

\

1.048

4.8

117.36

106.82

)

1.038

3.8

77-44

1.048

4.8

98-82

> 18.00

1-038

3-8

70-82

/

1.048

4.8

105-41

)

1-038

3-8

72.47

/ 14.78

1.049

4.9

119.80

98-00

)

1-038

3-8

83.00

\

1.049

4.9

95-53

11-47

1-038

3.8

85.60

)

1.049

4.9

107.00

1-038

3-8

82.35

1.050

5.0

122.25

113-64

j

1-039

3-9

95.35

67.50

1.050

5.0

108-70

\ 7 w

1-040

4-0

97.80

69.17

)

1.050

5.0

106-05

1-040

4-0

61.76

[ 19.77

1.050

5.0

106-05

J

1-040

4-0

72.47

1.051

5-1

124.69

98-82

1-040

4-0

88.94

)

1.051

5-1

108-67

| 9.85

1-042

4-2

102-69

92.23

1.052

5-2

127.14

120,23

1-043

4-3

105.13

82.35

\

1.052

5-2

120-23

1-043

4-3

93.88

/

1.052

5-2

113-64

) 11.515

1-043

4-3

97.17

} 17.17

1.052

5.2

108.70

)

1-043

4-3

82.00

) i

1.054

5.4

132.03

113-83

1-044

4-4

107.58

88.94

\

1.054

5.4

126.82

1-044

4-4

87.27

J

1.055

5.5

134.47

115-20

1-044

4-4

87.29

! 12.19

1-055

5-5

115-20

6.50

1-044

4-4

85.81

l

1.055

5-5

108-70

(

1-044

4-4

98.00

/

1-056

5-6

136-92

116-90

)

1-045

4-5

110.02

103.64

\

1-056

5-6

92-23

> 24.67

1-045

4-5

110.00

)

15

114

Bet Belgiska beskattningssystemet.

Denna undersökning gäller nästan uteslutande Franska betor och omfattar,

såsom synes, 63 särskilda saftprof af olika täthet, från 1,03 till 1,056, hvilkas

sockerhalt blifvit utrönt. I tabellen har jag, jemte de funna värdena, för jemförelses

skull i en särskild column äfven anfört den qvantitet socker, som en

ren lösning af hvarje förekommande gradtal skulle innehålla, och dessutom, för

vinnande af en lättare öfverblick, angifvit de högsta differenserna i sockerhalt

hos saft af samma täthet.

Se vi på denna sammanställning i dess helhet, så visar sig otvetydigt, att,

i allmänhet taget, med växande täthet äfven saftens sockerhalt ökas, hvilket

ännu tydligare framstår, om man beräknar medelvärdena af de försök, vid hvilka

de specifika vigterna ligga inom samma areometergrad, d. v. s. af dem, som omfatta

safter af från och med 1,03 till 1,04, från och med 1,04 till 1,05 samt från

och med detta gradtal till och med 1,056 *)• Men lika omisskänneligt faller det

i ögonen, att denna lag endast gäller i största allmänhet, och att den inom

trängre gränser lider så många och så väsentliga undantag, att ingen verklig

norm för sambandet låter uppställa sig.

Granska vi nämligen tabellens detaljer, så finna vi, att differenserna mellan

sockerhalten hos saft med lika täthet stiga ända till 2,4 X, såsom fallet är med

de tvenne sockervärden, som motsvara eg. v. 1,056, och om man än vill betrakta

detta såsom ett extremt fall, så saknas icke ett flertal andra, der skilnaden närmar

sig till 2 X, och endast undantagsvis stannar den vid en siffra, som väsentligen

understiger 1 X- Men dessa 2^ och 1^ representera från ‘/io till ‘/s och

än mera af det i saften innehållna sockret. Vi finna vidare talrika exempel

derpå, att saft af lägre specifik vigt kan vara väsentligen sockerrikare än en af

högre täthetsgrad och att samma sockerhalt kan stå tillsammans med mycket

olika egentliga vigter, så att t. ex. en saft, som innehåller 9,223 ^ socker, i ett

fall utvisar 4,2 och i ett annat 5,6 areometergrader. Slutligen framgår ur en

jemförelse mellan den funna sockerhalten och den ur safttätheten beräknade,

huru stora vexlingar de jemte sockret ingående ämnena äro underkastade, i det

att dessa, ifrån att ej utöfva något nämnvärdt inflytande på den egentliga vigten,

kunna växa till sådan betydenhet, att saftens täthet till en tredjedel af dem

betingas.

Till liknande resultat rörande sammanhanget mellan betsaftens sockerhalt

och egentliga vigt har äfven Scheiblek kommit vid sina undersökningar af Ty

Resultaten

af en sådan beräkning blifva följande:

mot en medeltäthet af 1,0358 svarar en medelbalt af 71,44 %

» 5) » 1,0447 ,, ,, ,, ,, 93,33 „

y> 5? n Ij0526 ,) „ „ 111,02,,

Det BelgisJca beskattningssystemet.

115

ska betor, om än differenserna mellan safter af samma täthet ej äro fullt så stora

som de nyss efter Corenwinder anförda. Att här utförligt återgifva hela serien

af de försök, som Scheibler i denna riktning anställt, torde emellertid kunna

aaises öfverflödigt, enär derigenom ingenting annat vunnes än en bekräftelse på

de allmänna resultat, som vi redan lärt känna, och jag inskränker mig derföre

till att endast framlägga några få af de talrika bestämningar, som hans undersökning

omfattar.

Den högsta differensen i sockerhalt med samma specifika vigt, som inom

försöksserien förekommit, visar sig utgöra 1,9 X, och denna uppträder vid tvenne

saftprof med tätheten 1,054, af hvilka det ena egde en procenthalt af 10,71, under

det att det andra endast höll 8,81 X socker. Den närmast största skilnaden 1,52 X

framträder vid tvenne safter af 1,072 sp. v., som företedde en sockerhalt af resp.

15,44 och 13,92 X. Såsom exempel på en sockerrikare saft, som visar lägre spec.

vigt än en sockerfattigare, må endast ett fall nämnas, då en täthet af 1,051 motsvarades

af 8,72 X socker, under det att en saft, som vägde 1,052, endast innehöll

6,92 X

Slutligen

torde äfven några bestämningar böra anföras, som förete mera anmärkningsvärda

förhållanden mellan sockerhalten och de icke sockerartade substanserna,

hvilka ingå i betsaften, och i detta hänseende förtjenar ett fall att

särskildt framhållas, hvarvid på 6,92 X socker förefunnos 5,92 X icke-socker ("NichtZucker”),

hvartill möjligen kunna fogas trenne andra, i hvilka förhållandet mellan

de båda slagen saftbeståndsdelar visade sig vara följande:

Socker.

Andra ämnen (Nicht-ZuckerJ,

9,20 X

5,16 X

8,81 „

4,48 „

8,72 „

4,05 „

Vid den anförda relationen mellan socker och icke-socker får emellertid ej

lemnas oanmärkt, att de tal, som angifva procenten af det senare, ej hafva samma

betydelse som de, hvilka uttrycka soekerhalten; ty under det att de sistnämda

verkligen angifva den förhanden varande qvantiteten, är detta ej fallet med de

förra. För att uppvisa, hvad dessa i sjelfva verket betyda, torde det vara lämpligast

att söka redogöra för det sätt, hvarpå de erhållits.

Det har i det föregående anförts, att i en ren sockerlösning den spec. vigten

är proportionel mot sockerhalten och att således hvarje gradtal på densimetern

har sin motsvarande bestämda sockerhalt. Då nu denna motsvarighet ej

eger rum i betsaften och orsaken till afvikelserna är att söka hos de icke sockerartade

substanserna, som deri ingå, så ligger det nära till hands att i sjelfva afvikelsens

storlek söka ett mått på dessas mängd. Det är också denna princip,

116

Det Belgiska beslcattningssystemet.

som följts vid saftundersökningarna, äfven sådana de anställas vid sjelfva fabrikerna,

i det att början göres med utrönande af saftens täthet och först sedermera

skrides till bestämmande af sockerhalten. För täthetsbestämningen användes här

emellertid icke den vanliga areometern, utan den sker med tillhjelp af en saccharometer

— vanligen efter Beix —, på hvars skala direkt afläses den procenthalt

af socker, som saften skulle innehålla, i fall inga andra ämnen derjemte

förefunnos. Differensen mellan detta procenttal och den genom polarisation utrönta

verkliga sockerhalten blir nu procenten icke-socker, som räknas ingå i saften.

Att denna differens så benämnes, är emellertid i hög grad oegentligt, enär

det tal, som uttrycker densamma, ingalunda är det numeriska värdet på den förhanden

varande mängden af främmande substanser. Sättet, hvarpå detta tal erhållits,

visar nämligen, att det framgått ur en subtraction af en sockerqvantitet

från en annan, att det följaktligen måste representera socker, och då det vidare

utgör'' skilnaden mellan den sockermängd, som verkligen finnes, och den, som ur

safttätheten beräknas, så kommer detta tal, denna procenthalt af icke-socker, att

i sjelfva verket angifva den sockerqvantitet, som med afseende på den specifika

vigten i lösning equivalerar med de i saften befintliga icke sockerartade beståndsdelarne.

Då nu samma specifika vigt kan framkallas genom väsentligt skilda

mängder af olika ämnen, så är det fullkomligt oberättigadt att låta i detta hänseende

likvärdiga qvantiteter gälla såsom lika i vigt, och procenten icke-socker,

beräknad såsom här ofvan anförts, kan fördenskull ej anses uttrycka den verkliga

qvantiteten af de substanser, som jemte sockret ingå i saften.

Den här ofvan lemnade redogörelsen för sambandet mellan betsaftens spec.

vigt och dess sockerhalt, sådant erfarenheten gifver det vid handen, torde hafva

tillräckligt ådagalagt, att detta ej är så strängt lagbundet, att en derpå grundad

metod, att genom tätheten bestämma sockerhalten, kan anses vara i någon mån

tillförlitlig och noggrann, utan endast egnad att lemna en ungefärlig uppskattning

af det socker, som saften innehåller.

Efter att sålunda hafva granskat det ena af de moment, hvilka ingå i frågan

om det Belgiska systemets principiela värde, återstår att till skärskådande

upptaga det andra, nämligen möjligheten att på förhand bestämma saftens rendement

af färdigt socker, när dess sockerhalt är känd; ty ehuru vi funnit, att det

Belgiska systemet endast ofullkomligt uppfyller det angifna vilkoret, så har denna

fråga derigenom ingalunda förlorat sin vigt och betydelse, enär svaret på densamma

lika fullt måste komma att utöfva ett väsentligt inflytande på den grad af

tillförlitlighet, som bör tillerkännas den grund, hvarpå systemet är bygdt.

Redan vid framställningen af principerna för sockerbeskattningen inom

Tyska Tullföreningen har blifvit påvisadt, hvilken inverkan olika fabrika

-

Det Belgiska besJcattningssystemet.

117

tionsmetoder utöfva på storleken af det sockerutbyte, som betan lemnar. Detsamma

gäller naturligen äfven med afseende på betsaften, ehuru så till vida

i något mindre grad, som skiljaktigheterna i extractionssättet ej komma med i

räkningen. Från de härpå beroende olikheterna i saftens rendement vilja vi emellertid

vid behandlingen af den nu föreliggande frågan bortse, på det att den måtte

framstå i sin enklaste form, såsom gällande det inre sambandet mellan saftens

sockerhalt och utbytet; och specielt i detta fall kunna vi med så mycket större

berättigande lemna denna punkt å sido, som med de band, hvilka det Belgiska

systemet lägger på fabrikationen, denna i allmänhet kan antagas fullt likformig

med afseende på de metoder, som derinom komma till användning.

Vid första påseendet kan det synas, som. om med noggrann kännedom af saftens

sockerhalt utbytet borde låta med ganska stor säkerhet beräkna sig, så snart vid

tillgodogörandet af produkten förfarandet är fullkomligt enahanda, enär under

denna förutsättning afgången borde blifva relativt densamma, d. v. s. stå uti ett

konstant förhållande till den sockermängd, som saften innehåller. Erfarenheten

visar, att en sådan beräkning icke lemnar några tillförlitliga resultat, och orsaken

härtill ligger deruti, att, äfven med användande af fullkomligt enahanda metoder,

afgången ej blir lika stor, enär denna icke bestämmes ensamt af fabrikationsförfarandet,

utan i väsentlig mån beror på sjelfva saftens beskaffenhet, oafsedt sockerhalten,

i det att icke-sockret, som i denna ingår, i sådant hänseende spelar en

mycket vigtig rol. Dessa främmande substanser äro nämligen, enligt hvad redan

förut på mer än ett ställe blifvit antydt, ej att betrakta såsom blott och bart

indifferenta inblandningar, hvilka endast i enkelt förhållande till sin vigt förringa

saftens värde, utan afficiera äfven det ingående sockret, så att dess utbringande

försvåras och förhindras, och detta hufvudsakligen derigenom, att de menligt inverka

på krystallisationen, i det de antingen omsätta rörsockret i okrystaliiserbart

eller svårkrystalliserbart socker eller, utan att framkalla någon förändring

i dess kemiska natur, blott genom sin närvaro hindra det att anskjuta. Hvilken

lag denna inverkan lyder med afseende på de qvantitativa förhållandena mellan

de främmande substanserna och den sockermängd, som genom deras inflytande

hindras att krystallisera, är ingalunda med någon bestämdhet utrönt, och en

exact proportion mellan dessa qvantiteter är öfverhufvud taget omöjlig att uppställa,

enär de ämnen, hvilka vi sammanfatta under benämningen icke-socker, äro i

hög grad vexlande såväl till beskaffenhet som till inbördes mängder. Att emellertid

dessa ämnens inflytande i sagda riktning växer med deras mängd, ligger i sjelfva

sakens natur och bekräftas äfven af erfarenheten, och om än, såsom nyss nämdes,

storleken af detta inflytande ej kan uttryckas genom ett bestämdt talförhållande,

så lemnar dock qvantiteten icke-socker en ungefärlig måttstock på saftens

118

Bet Belgiska heskattningssystemet.

Historik.

verkliga sockervärde i förhållande till dess sockerhalt. Det är också för att erhålla

en ledning i detta afseende, som vid saftundersökningarna inom fabriken

alltid jemte sockerhalten äfven qvantiteten icke-socker bestämmes; men någon

egentlig beräkning af den förlust i krystalliseradt socker, som genom den senare

betingas, kan fabrikanten så mycket mindre grunda på en dylik bestämning, som

det värde, hvilket hans undersökningsmetod lemnar på den förhanden varande

mängden af icke-socker och hvilket skulle bilda sjelfva utgångspunkten för beräkningen,

är, enligt hvad ofvanföre blifvit visadt, ingenting mindre än exact.

Om det sålunda äfven med noggrann kännedom af betsaftens halt både af

socker och icke-socker är omöjligt att med full säkerhet och noggranhet beräkna

rendementet, så måste detta så mycket mera vara fallet, när, såsom vår förutsättning

lydde, endast sockerhalten är bekant; och kommer nu härtill, att äfven

denna bestämmes efter en metod, som ej kan göra anspråk på någon högre grad

af tillförlitlighet, så blir en rendementsberäkning, bygd på sådan grund, af ringa

värde, i fall att man under dylika förhållanden ens med skäl kan tala om en beräkning.

Det har redan i början blifvit framhållet, att qvalitetsbestämningen af råmaterialet

vore det utmärkande för det Belgiska heskattningssystemet och att dess

företräde framför det Tyska systemet väsentligen komme att bero derpå, i hvad

mån denna bestämning befunnes uppfylla sitt ändamål, nämligen att kunna läggas

till grund för en noggrann och säker uppskattning af den ur råämnet framgående

produktens qvantitet. Att nu det resultat, hvartill det Belgiska systemet

i sistnämda afseende kommer, ej kan kallas hvarken noggrant eller pålitligt, torde

af det föregående otvetydigt hafva framgått, likasom att den princip, hvarpå

sjelfva qvalitetsbestämningen är bygd, måste anses mindre hållbar. Men om

sålunda systemets försteg framför det inom Tullföreningen gällande ej blir så

stort, som det vid första påseendet möjligen förefaller, kan likväl icke förnekas,

att det ju dock så till vida i principen står framom det sistnämda, att, huru

bristfällig den uppskattning än må vara, som på safttätheten kan grundas, den

likväl alltid utgör ett om ock ofullständigt correctiv mot en alltför ojemn eller,

om man så vill, orättvis beskattning.

Med afseende på sin uppkomst och utveckling erbjuder det Belgiska beskattningssystemet

föga anmärkningsvärdt. Till sina principer fullkomligt identiskt

med första afdelningen af det Franska systemet och äfven till sjelfva förfarandets

former väsentligen lånadt från sagde controll, sådan denna tillämpades vid

tiden för sockerbeskattningens införande i Belgien, har det icke undergått några

mera genomgripande förändringar vare sig i det ena eller andra hänseendet, om

än en mängd detalj bestämmelser så småningom tillkommit, och vi hafva förden

-

Bet Belgiska beskattningssystemet.

119

skull kär endast att anföra, huru rendementsberäkningen och sjelfva beskattningssatsen

stegvis blifvit höjd. När år 1843 en skatt först lades på den inhemska

sockerfabrikationen, bestämdes dess belopp till 20 frcs pr 100 kilogr.

socker, och saftens rendement fastställdes till 1300 gr. pr bectolitre saft af 1

grads täthet. Sockerproduktionen beräknades vid denna tidpunkt utgöra ungefär

3 millioner mot en import af vid pass 20 millioner och med en inhemsk consumtion

af 11 å 12 millioner kilogr. Redan år 1846 ökades skatten till 30 frcs

pr 100 kilogr. och stadgades derjemte, att en höjning af 2 frcs skulle inträda

så snart tillverkningen visat sig öfverstiga 3,800,000 kilogr. och att, när detta

öfverskott hade uppnått 100000 kilogr., accisen skulle ytterligare ökas med 2 frcs,

och så vidare efter samma måttstock, tills den uppginge till 40 frcs pr 100 kilogr.

Rendementet beräknades emellertid efter samma norm som förut, men år 1847

höjdes äfven detta, så att en bectolitre saft af 1 grad uppskattades till 1400 gr.

socker, och på samma gång inträdde äfven på grund af den ökade produktionen

en högre skatt af 34 frcs. Den genom 1846 års lag stadgade progressionen af

skattebeloppet i mån af stegrad tillverkning upphäfdes likväl år 1849, då i stället

ett minimum fastställdes, hvartill den årliga statsinkomsten af sockret borde stiga,

och bestämdes att, i händelse detta ej uppnåddes, bristen skulle fyllas genom

uttaxering på rafiinadörerne, en anordning, som ännu består, enligt hvad redan

blifvit omnämdt vid redogörelsen för den Belgiska controllen. Detta minimum

bestämdes år 1849 till 3 l/2 millioner frcs, men skulle ökas, i den mån consumtionen

inom landet stegrades, och fastställdes genom lagen af den 7 Maj 1861,

att för hvarje 500,000 kilogr., som förbrukningen växte, sagda minimum skalle

höjas med 50,000 frcs.

Denna nya anordning, ehuru endast indirekt berörande den egentliga fabrikationen,

enär den ej stod i samband med några förändringar hvarken i skattebeloppets

eller rendementets höjd, tyckes dock hafva utöfvat ett mäktigt inflytande

på hvitbetssockerindustriens utveckling, ty produktionen växer efter år 1849 med

stor hastighet, så att redan campagnen 1855/56 visar en tillverkning af 10 millioner

kilogr., hvilken under det följande året stiger till 13 mill. och 185 7/68 uppnår

16,300,000 kilogr., så att den skatteförhöjning, som inträdde år 1856, i det att

accisen fastställdes till 39 frcs. pr 100 kilogr., på samma gång sockerintradernas

minimum bestämdes till 4,500,000 frcs., icke på något sätt verkade hämmande på

fabrikationen. Efter denna tid synes ingen vigtigare förändring hafva blifvit vidtagen

med afseende på skattebelopp eller rendement, förrän i samband med den

internationella sockerbeskattningsconventionen 1864/66, till följe hvaraf såväl det

förra ökades till 45 frcs. pr 100 kilogr., som det senare från 1400 gr. höjdes till

1500 gr. pr hectolitre af 1 grad. Denna stegring af skatten synes emellertid

120

Det Belgiska beskattningssystemet.

Besk-abtningssystemets

inflytande

på betod=

lingen.

hafva haft en hämmande inverkan på fabrikationen, ty en jemförelse mellan

produktionens storlek under campagnen, som närmast föregick den tid, då

förändringen, som fortgått stegvis, var fullständigt genomförd, nämligen år 1867,

och tillverkningen under de närmast följande företer en icke oväsentlig minskning,

och om än denna icke uteslutande får skrifvas på skattehöjningens räkning,

utan åtminstone delvis kan vara framkallad af andra orsaker, så torde det

likväl få anses såsom temligen antagligt, att den förra i väsentlig mån medverkat

dertill, hvilket antagande vinner ytterligare styrka af den omständigheten, att det

icke är året 1867/68 ensamt, som visar en sjunkning i den producerade sockerqvantiteten,

utan att jemväl tillverkningen under den derpå följande campagnen

står lägre än före skatteförhöjningen. Under det att nämligen hvitbetssockerproduktionen

1866/6, steg till ett belopp af 39,123,000 kilogr., nedgick den 1867/68

till 31,039,000, och ännu 186s/69 hade den ej hunnit högre än till 37,078,000.

kilogr., alltså under första året en minskning af mer än 20 X, hvaraf ännu 5 X

qvarstå under det andra. Resultaten af campagnen 1869/70 äro mig ej med full

säkerhet bekanta, men efter den ungefärliga uppskattning, som sakkunnige personer

ansågo sig på grund af betskördens beskaffenhet och öfriga förhållanden

kunna göra, torde produktionen i någon mån hafva öfverstigit det föregåendeårets,

så att den i rundt tal kan anses hafva uppgått till 40 millioner kilogr.

de 120 fabriker, som under detta arbetsår voro i verksamhet inom Belgien.

Vid redogörelsen för beskattningssystemet inom Tullföreningen har redan

'' blifvit visadt, huru den Belgiska betodlingen står på en väsentligen annan ståndpunkt

än den Tyska, i det att hvad som karakteriserar den senare, nämligen

sträfvandet att producera ett så sockerrikt råmaterial som möjligt, här i vida

mindre grad framträder, om än den Belgiska betkulturen i sin ordning i nämda

hänseende står öfver den Franska. Likasom betodlingens utveckling i Tyskland

kan anses vara i väsentlig mån framkallad af det der gällande beskattningssystemet,

så betingas också dess ståndpunkt inom de öfriga länderna af samma

orsak, och några korta antydningar skola vara tillräckliga för att med afseende

på förhållandena i Belgien påvisa, huru ett sådant kausalsamband tydligt nog ger

sig tillkänna.

För den Belgiske fabrikanten ligger uti det beskattningssystem, hvarunder

han arbetar, icke någon direkt uppfordran att förskaffa sig ett sockerrikt material,

enär denna sockerrikedom måste framkalla en större täthet hos saften, och

det är tätheten, hvarefter beskattningen utgår; men hvad som ligger i hans intresse,

det är, att den spec. vigt, som saften visar, måtte bero, om icke uteslutande,

så dock i möjligaste största mån, på närvarande socker eller, med andra

ord, att saften innehåller så litet icke-socker som möjligt. Men nu har erfaren

-

Det Belgiska beskattningssystemet.

121

heten lärt, att betans halt af icke-socker står i ett visst beroende af eller samband

med dess sockerhalt, och det så, att alla de förhållanden, som befordra utvecklingen

af socker i den växande betan, verka till förringande af mängden af

andra lösliga beståndsdelar, och omvändt, hvarföre i den soclcerrikare roten i allmänhet

taget halten af icke-socker blir ej blott relativt utan äfven absolut mindre.

På sådant sätt ligger det äfven i den Belgiske fabrikantens fördel att bearbeta

ett sockerrikare råmaterial, ehuru hvarken hans vinst på detta eller hans

förlust på användandet af ett mindre rikhaltigt blir så stor som den Tyske sockerbruksidkarens,

hvarföre han ej heller finner det med sin fördel förenligt att drifva

sockerconcentrationen i betorna så långt som denne, enär kostnaden härför skulle

blifva större än den vinst, som den ökade sockerhalten kunde tillskynda honom.

Den skiljaktighet åter, som visar sig mellan den Franska och den Belgiska betodlingen

i den bättre qvaliteten af den senares produkter och dermed förenad

mindre afkastning i betvigt, har sin förklaring i det högre rendement af saften,

som det Belgiska systemet antager, enär detta tvingar fabrikanten att förskaffa

sig ett råmaterial af bättre beskaffenhet än det, som kan användas i Frankrike

med den lägre beräkning af utbytet, som der är gällande.

Det band, som sålunda är lagdt på fabrikanten i hänseende till qvaliteten

af det råmaterial, han förarbetar, har här likasom i Tyskland föranledt, att betodlingen

till väsentlig del bedrifves af fabrikanterne sjelfve, ehuru äfven i detta

afseende en viss skilnad gör sig gällande, i det att den relativa mängden af inköpta

betor ställer sig betydligt högre i Belgien än i det sistnämda landet.

Angående afkastningens storlek och betornas medelhalt af socker hafva redan

uppgifter blifvit lemnade i sammanhang med redogörelsen för betodlingen

inom Tullföreningeu, och det återstår derföre endast att förfullständiga dessa med

angifvandet af de pris, som vid inköp af sockerbetor vanligen betalas. Att dessa

vexla under olika år och allt efter betornas sockerhalt, ligger i sakens natur,

men efter de upplysningar, som blifvit mig lemnade dels från fabrikanter, dels

från controlltjenstemän, torde de kunna antagas variera mellan 20 och 25 frcs,

och medelpriset kunna ställas till ungefär 22 frcs pr 1000 kilogr., häri inberäknadt

värdet af den qvantitet pressåterstod etc,, som säljaren vanligen betingar sig.

Om sålunda det Belgiska och det Tyska systemet i sin inverkan på betod- Beskattn ngslingen

visa sie tendera åt samma håll och endast skilja sig uti det qvantitativa, systemets intiy

o

• i ii , -, .. r.. . n tande på, Fabri -

sa mtaga de eu helt annan stallning till hvarandra, nar man jemtor deras lnliy- kationsmetodcn.

tande på utvecklingen af fabrikationsmetoderna, ty under det att det Tyska systemet,

enligt hvad i det föregående blifvit visadt, kan sägas i sådant hänseende

verka eggande och främjande, måste deremot det andra karakteriseras såsom hämmande

och hindrande. Att det så verkar, beror dels på systemet sjelf och den

16

122

Det Belgiska beskattning ssystemet.

grund, hvarpå detta bygger, dels på yttre förhållanden, som vid tillämpningen

göra sig gällande, men som på sätt och vis jemväl betingas af systemet, emedan

dem förutan ändamålet, som beskattningen afser, endast ofullkomligt skulle vinnas.

Se vi i första hand på sättet för saftens utdragande ur råmaterialet, så finna

vi öfverallt i Belgien det äldre pressförfaiumdet i bruk och knappast ett försök

gjordt att använda de nyare förbättrade extractionsmetoder, som under senare

tider blifvit införda vid den Tyska fabrikationen. Orsaken till detta förhållande

ligger visserligen delvis i de svårigheter, hvarmed det Belgiska controllförfarandet

omgärdat införandet af hvarje ny metod vid sockertillverkningen, i det att härför

erfordras administrationens speciella tillstånd, men hufvudsakligen är den dock att

söka i sjelfva beskattningssättet, ty detta, långt ifrån att uppmuntra till ett fullständigare

utbringande af sockret ur betorna, gör fastmera en långt drifven extraction

af saften ofördelaktig för fabrikanten. Det har ofvanföre blifvit visadt, att ju

mera saften närmar sig till en ren sockerlösning, alltså ju mindre andra beståndsdelar

den innehåller, desto större förmåner erbjuder den åt den Belgiske fabrikanten,

och då nu ett fullständigare tillgodogörande af betans saft ej kan ske, utan

att på samma gång eu relativt större mängd af icke-socker utdrages, synnerligast

med de sista sockerresterna, så måste följden blifva, att saften kommer att innehålla

relativt mera af dessa främmande substanser, så att den större qvantiteten

kommer att beskattas i vida högre proportion än som motsvarar tillökningen i socker.

Hvad de öfriga operationerna vidkommer och de metoder, som för dessa

användas, så företer den Belgiska sockerfabrikationen visserligen icke samma fullständiga

stillastående, som gjort sig gällande vid saftutdragningen, men utvecklingen

har ingalunda varit liflig eller snabb i denna riktning, och af skäl, som

vid redogörelsen för det Tyska systemet blifvit anförda, torde den Belgiska fabrikationen

äfven i detta hänseendet knnna anses stå väsentligt efter den Tyska.

Härvid kan dock systemet i och för sig ej utöfva något hämmande inflytande,

utan borde det fastmera verka befrämjande på metodernas förbättring och förfullkomnande,

enär det uppfordrar fabrikanten att söka ur den en gång beskattade

saften tillgodogöra sig så mycket socker som möjligt. Att, det oaktadt, äfven

denna del af fabrikationen ej utvecklat sig i jemnbredd med den Tyska, torde

derföre få uteslutande tillskrifvas de yttre band, som controllen, till förebyggande af

underslef, pålägger fabrikationen i alla dess detaljer, och hvilka ej kunna undgå att

verka tryckande och förlamande på industriens fortskridande till större fullkomlighet.

Med afseende på fabrikatiousresultat, tillverkningskostnader o. s. v., hänvisar

jag till det vid redogörelsen för Tullföreningens system auförda.

Det Franska Beskattningssystemef.

Vanligen finner man det Franska besbattningssystemet karakteriseras såsom en Systemets aiifabrikatbeskattning,

i motsats till det Belgiska och det Tyska. Att det emeller- mann:i ka,''ak‘'',r

tid, noga taget, ej har rättmätigt anspråk att så benämnas, följer redan af det,

som blifvit anfördt vid redogörelsen för fabrikscontrollen, i det att denna visar,

hurusom visserligen en direkt bestämning af det producerade sockret ingår i eontrollförfarandet,

men på samma gång att denna bestämning ingalunda har den

absolut afgörande rösten, när dess resultat möjligen afvika från défécationscontrolleus,

utan snarare är att betrakta såsom underordnad, eller på sin höjd sidoordnad

med denne senare. Så länge nämligen det stadgande qvarstår i lagen, att

den ur défécationscontrollen härledda uppskattningen äger större vitsord än den

direkt funna sockermängden i alla de fall, då den förra öfverstiger den senare,

så länge kan den Franska sockerbeskattningen ej med fullt skäl kallas en verklig

fabrikatbeskattning, och ehuru de modifikationer, som på sista tiden blifvit

gjorda i nämda lagstadgande, hafva fört systemet allt närmare mot detta mål, så.

återstår dock ännu ett väsentligt steg, innan det kan anses hafva fullkomligt

uppnått detsamma.

Då sålunda det Franska systemet är bygdt på tvenne särskilda principer, systemet* -rimsa

att det å ena sidan är en ren saftbeskattning, när det gäller ”les manquants”, deroch

å den andra en ren fabrikatbeskattning i fråga om ”les excédants” *), samt i

öfrigt en combination af båda, så blir det för bedömande af systemets värde och

tillförlitlighet nödvändigt att granska såväl den ena som den andra af de båda

uppskattningsmetoderna, som deri ingå.

’ ) Sjelfva dessa benämningar angifva otvetydigt, att systemet sätter saftcontrollen såsom

sin egentliga grundval, enär det är denna, till hvilken desamma referera sig.

124

Bet Franska beskattning ssystemet.

Hvad angår den ena af dessa, nämligen défécationscontrollen, så är den

såväl till sjelfva principen som med afseende på dennas tillämpning väsentligen

identisk med den Belgiska saftuppskattningen, och hvad som i det föregående

blifvit yttradt om dennas värde och betydelse, gäller derföre i allt om den förra,

endast med den skilnaden, att beräkningen af saftens sockerhalt resp. rendementet,

sådan den kan grundas på den Franska défécationscontrollen, måste blifva

vida osäkrare, än hvad fallet är vid det Belgiska systemet, och detta till följe af

den mindre noggranhet och omsorg, hvarmed vid den förra saftens såväl volum

som täthet bestämmas. Med den osäkerhet, som alltså vidlåder den ena uppskattningsmetoden,

blir den andra af så mycket större betydelse för systemet, och den

grad af noggranhet och tillförlitlighet, hvaraf produktcontrollen visar sig mäktig,

blir måttstocken på systemets förmåga att åstadkomma en adeqvat beskattning.

Då sjelfva förfarandet vid denna controll redan blifvit skildradt i sammanhang

med framställningen af fabrikscontrollen i öfrigt, hafva vi här endast att

sysselsätta oss med principen för densamma och att tillse, i hvad mån denna kan

anses vara sådan, att metoden är i stånd att, rätt handhaid, lemna exacta resultat.

Af de tvenne moment, hvilka, såsom vi sett, ingå i produktcontrollen, nämligen

uppvägandet af det färdiga sockret och den qvalitetsbestämning, som skall

afgöra dess halt af rent socker och på grund häraf anvisa det plats inom en eller

annan af de skatteklasser, som systemet uppställt, hafva vi följaktligen här endast

att fästa uppmärksamhet vid det senare, enär den direkta vigtsbestämniugens noggranhet

uteslutande beror på vågen och dess handhafvande.

Ått den ifråga varande uppskattningen af sockerhalten verkställes med tillhjelp

af typer, är bekant af det föregående, och den fråga, som vi derföre närmast

hafva att upptaga till granskning, är, huruvida en qvalitetsbestämuing efter

typer kan lemna fullt tillförlitliga och noggranna resultat, eller, om detta ej

skulle vara fallet, inom hvilka gränser de möjliga felen ligga.

Typsystemet är, som bekant, vida äldre än hvitbetssockerindustrien och förskrifver

sig alltså från en tid, då saccharimetrien ännu var så godt som okänd.

Framkalladt genom behofvet af en lätt och snabb metod för uppskattningen af

det Indiska sockrets värde i rent socker och bygdt på det antagandet, att, då det

rena sockret är färglöst och således en färgning betingas genom föroreningar,

nyansen1) (schatteringen) vore användbar såsom måttstock på dessa, kunde det i

viss mån uppfylla sitt ändamål, så länge tillverkningsmetoden väsentligen var den- *)

*) Kornets skärpa och fuktighetsgraden, hvartill äfven jemte färgen tages hänsyn vid uppskattningen,

kunna vi här lemna åsido, så mycket hellre, som de endast komma i betraktande

på grund af sitt inflytande på nyansen.

Det Franska beskattning ssystemet

125

samma för allt colonialsocker, ehuru äfven under denna förutsättning uppskattningens

resultat alltid måste blifva mer eller mindre osäkra. I mån som de nya

och förbättrade fabrikationsmetoder, bvilka skapats af hvitbetsockerindustrien, vunnit

insteg äfven vid sockerrörets förarbetande, har emellertid färgnyansen förlorat

i betydelse såsom värdemätare, i det att råsocker från skilda produktionsorter,

eller till och med från samma coloni, men från olika fabriker, dels förete väsentliga

differenser i schatteringen vid samma sockerlialt, dels ega en fullkomligt

olika färgton, på hvilken sistnämda skiljaktighet typerna sjelfva kunna lemna bevis,

i det att de Holländska hafva en dragning i grått, medan de, som Pariser - börsen uppställt, ega en rödaktig anstrykning.

Då en beskattning af hvitbetssocker först infördes i Frankrike, sökte man

till en början att direkt använda dessa colonialsockertyper för qvalitetsbestämningen.

Det visade sig likväl snart, att den uppskattning, som erhölls, var alltför

felaktig, emedan dels färgtonen hos det ur betorna framställda råsockret var en

helt annan än hos det exotiska, dels också sjelfva schatteringarna hos det förra

motsvarades af väsentligen andra sockerhalter än hos det senare. För att afhjelpa

dessa olägenheter bildade man i Frankrike jemte de ofvan omtalade äfven

typer af betsocker, och det är dessa senare, som för närvarande användas vid

classificationen af den inhemska fabrikationens produkter. Men äfven dessa typer

hafva ej lemuat så tillfredsställande resultat, som man ansett sig hafva skäl

att vänta, i det att den på dem grundade uppskattningen af hvitbetssockret visar

sig vida otillförlitligare än qvalitetsbestämningen af colonialsockret medelst de dithörande

mönstren. Orsaken till detta förhållande är tvifvelsutan att söka deruti,

att sjelfva den princip, hvarpå typsystemet såsom uppskattningsmetod bygger,

är mindre hållbar med afseende på betsockret, än hvad fallet är med det Indiska,

hvilket torde bero dels på sjelfva den olika arten och beskaffenheten af de

främmande ämnen, som ingå i de båda sockerslagen, och dels på den vida högre

ståndpunkt, hvartill fabrikationsmetoden för hvitbetssockret hunnit. Föroreningarna

i såväl colonial- som betsockret utgöras af organiska och oorganiska ämnen, men

det inbördes förhållandet mellan dessas qvantiteter gestaltar sig väsentligen olika

vid den ena och den andra sockerarten, i det att i colonialsockret halten af de

oorganiska är relativt ringa, under det att i betsockret de organiska substansernas

mängd föga öfverstiger askhalten. Sålunda visa Moniee’s undersökningar af

sockerprof från Bourbon och Mauritius å ena sidan och af Fransyskt betsocker

å den andra, att de förra i medeltal innehålla 3,88 X organiskt och endast 0,70 %

oorganiskt icke-socker, under det att hos det senare askhalten utgör 1,49 X och de öfriga

främmande substanserna 2,01 %■ Men det är icke blott i afseende på mängdförhållandena,

som de olika sockerslagens föroreningar skilja sig från hvarandra;

126

Det Franska besJcattningssystemet.

äfven till sjelfva sin beskaffenhet äro de väsentligen skiljtrktiga, och detta gäller

såväl om de organiska som om de oorganiska, hvarom melassen efter betsockret,

jemförd med syrupen efter colonialsockret, tillräckligt vittnar, i det att den förra

är onjutbar till följe af sin bittert saltartade smak, den senare deremot nästan

rent söt och till följe af det i någon mån kryddartade, som vidlåder den, en begärlig

consumtionsartikel.

Då nu de ingående salterna i och för sig, vare sig att deras syra är organisk

eller oorganisk, hvarken kunna antagas direkt bidraga till sockrets färgning,

då de i rent tillstånd äro fullkomligt färglösa, eller indirekt utöfva ett inflytande

i denna riktning, enär någon särskild förmåga att binda färgämnen ej är att tillskrifva

dem, så följer, att, i ju större mängd dessa förefinnas relativt till de öfriga

rent organiska substanserna, på hvilka färgningen medelbart eller omedelbart

kan anses bero, desto osäkrare måste en uppskattning af föroreningarnas

totalmängd blifva, när denna baseras endast och allenast på nyansen, som sockret

visar, och häruti ligger alltså en orsak till typsystemets mindre tillförlitlighet

vid qvalitetsbestämning af betsockret.

Ännu större osäkerhet i detta hänseende vållas emellertid af den magt öfver

hvitbetssockrets färg, som de utvecklade tillverkningsmetoderna lägga i fabrikantens

hand, i det att han efter godtycke eller, rättare sagdt, allt efter som

hans intresse det fordrar, kan producera en vara, som med mycket hög sockerhalt

kommer att stå lågt på typskalan, och tvärtom åt en i hög grad salthaltig

produkt kan gifva ett utseende, som närmar det till likställighet med raffinad.

Efter att sålunda hafva sökt visa, huru i allmänhet uppskattningen efter

typer, äfven när det gäller colonialsocker, ej kan anses gifva fullt noggranna och

pålitliga resultat, och huru detta ännu mindre är fallet, när fråga är om hvitbetssockret,

återstår att tillse, i hvad grad metodens bristfällighet gör sig gällande

in praxi, d. v. s. inom hvilka gränser sockerhalten visar sig variera hos

råsocker af samma typ. I detta hänseende föreligga noggranna och omfattande

iakttagelser, gjorda i sammanhang med de officiela raffineringsförsök, som dels

med anledning af den internationella sockerbeskattningseonventionen, dels på föranstaltande

af Preussiska regeringen verkställdes i Cöln år 1866, de förra omfattande

hufvudsakligen colonialsocker, de senare uteslutande Tyskt betsocker. Att

här i detalj anföra dessa iakttagelser rörande sambandet mellan nyansen och

sockerhalten, skulle föranleda en allt för stor vidlyftighet, och jag inskränker mig

derföre till en sammanställning af maximi-differenserna i de genom polarisation

funna sockerhalterna hos råsocker af samma typ, samt att dertill foga några

få anmärkningar.

Det Franska beskattningssystemet.

127

Följande schema

utvisar dessa differenser med

angifvande af de

procenttal,

ur hvilka de

framgå 1

):

Typ.

Procent socker.

Differ.

Typ.

Procent socker.

Differ.

XV

95,4

93,o

i

2,4

XII

93.6

90.6

I

3,0

XIV

94.9 ''

91.9

1

3,0

XI

92,o

89,2

i

2,8

XIII

94,0;

91,0 |

I

3,0

IX

90,4

86,7

!

3,7

Till liknande resultat

har äfven Monier kommit vid sina undersökningar af

Fransyskt råsocker (anförda i hans ”Guide

pour l’essai et 1’analyse des sucres

indigénes et exotiques”), enligt hvad följande

resumé,

uppställd på enahanda sätt

som den föregående, gifver vid handen:

Typ.

Procent socker.

Differ.

Typ.

Procent socker.

Differ.

XV

97,0 1

94,5 |

i

2,5

XI

96.0 |

92.0 1

1

4,0

XIV

96,o |

93,5 j

1

2,5

X

95.0 !

92.0 1

1

3,0

XIII

96.0

93.0 J

3,0

IX

93,5 j

90,o j

1

3,5

XII

97.0 )

93.0

4,0

VIII

95.0 j

91.0 j

4,0

Yi finna af dessa sammanställningar, huru i ett råsocker af samma nyans

sockerhalten kan differera med 1 å 4 X, och huru samma sockerhalt representeras

af ganska skilda typer, så att t. ex. i det förra schemat ett 90 X:igt

råsocker upptages den ena gången till typen IX, den andra till typen XII, och i

MoNiEidska försöken ett råsocker af 93,5 X i ett fall har nyansen IX och i ett

annat XIV, samt slutligen, huru en högre typ kan motsvara en mindre sockerhalt

än en lägre, såsom då vi hland Cölner-försöken se typen XI representera

92,0 X socker, under det att i typen XIV ännu ingår råsocker af endast 91,9 x,

och bland de MoNiER’ska finna vi typen VIII subsumera ett 95 X:igt socker, medan

ett med 94,5 X har sin plats i typen XV.

1J Vid denna sammanställning liar jag upptagit endast råsocker och alldeles lemnat å sido

farinet, som erhålles vid raffineringen. Låter man äfven detta ingå i jemförelsen, blifva differenserna

väsentligen större, i det att t. ex. farin af typen XII visat sig innehålla 89,4 X och ett

af typen XI 90,5 X socker, hvarigenom vid dessa båda typer skilnaden skulle växa till resp.

4,2 och 4,9 X

-

128

Bet Franska beskattningssystemet.

De anförda differenserna få emellertid icke betraktas såsom de högsta möjliga,

utan äro de fastmera att anse såsom de vanligen förekommande och såsom

närmande sig till medelvärden. Exempel på vida större skiljaktigheter träffa vi

i Lacroix’s ”Études sur 1’exposition de 1867", hvarest Monier uppgifver, att på

Pariserutställningen under typen XII funnos upptagna Fransyskt och Belgiskt

hvitbetssocker af från och med 90,5 ända till 96,5 sockerhalt och colonialsocker,

som visade från 87 till 95 V, och det saknas icke fall, då sockerhalten visat sig

ännu mera olika vid samma nyans, så att differensen uppgått till 9 å 10 XSåsom

ett egendomligt exempel på contrasten mellan typuppskattningen och den

verkliga sockerhalten kan möjligen förtjena anföras ett fall omnämdt af Babuchson

i "Betroot Sugar", enligt hvilket Tavernier, edsvuren värderingsman vid liandelstribunalet

i Paris, vid undersökning af fyra sockerprof, som efter schatteringarna

upptagits tillhöra resp. typerna VIII, IX, X och XX, funnit dem innehålla: det

första (typen VIII) 92,5 X, det andra (IX) 89,10 X, det tredje (X) 86,lo X och

de: fjerde (XX) 85,75 X socker.

Det föregående torde till fullo hafva ådagalagt, att qvalitetsbestämningen af

betsocker medelst typer lemnar mycket öfrigt att önska i afseende på noggranhet

och tillförlitlighet; och att densamma icke ens innebär så mycken säkerhet,

att raffinadöreu eller köpmannen anser sig kunna dermed åtnöjas, bevisas deraf

att vid all handel med inhemskt råsocker inom Frankrike numera sällan eller

aldrig en dylik uppskattning af varans handelsvärde förekommer, utan detta fastställes

genom kemisk undersökning, i det att sockerhalten utrönes genom polarisation

samt askmängden och det ingående vattnet särskildt bestämmas.

Vid de etablissement, som för verkställandet af sådana undersökningar uppstått

i de vigtigare fabriks- och handelsstäderna, är naturligen rikt tillfälle att

Vinna erfarenhet med afseende på färgnyansens betydelse såsom måttstock på råsockrets

halt, och de iakttagelser i clettaj hänseende, som blifvit mig välvilligt

meddelade af föreståndaren för en dylik undersökningsbyrå i Lille, gifva också ganska

värderika hållpunkter för bedömandet af typsystemets brister. Att här anföra dem

skulle emellertid med skäl kunna anses öfverflödigt, enär de endast bekräfta resultaten

af de undersökningar, för livilka här ofvan redogjorts, och jag skall fördenskull

inskränka mig till att omnämna, det medeldifferensen i sockerhalt hos samma typ

ställer sig till 3,8 X, och att, om äfven sällsynt, differenser af 9 X och deröfver

förekomma, hvarförutom såsom motstycke till det af Babuchson anförda fallet, och

såsom stöd för det ofvan uttalade påståendet rörande fabrikantens förmåga att

temligen oberoende af renheten kunna gifva sitt socker, hvilken färgnyans han behagar,

endast tvenne enskilda iakttagelser må anföras, nämligen en sockerhalt af

96,2 X hos ett råsocker af typen IX och en halt af 83 X hos ett af typen XVIII.

Det Franska beskattnings systemet.

129

I den föregående framställningen har frågan gällt typsystemet endast i dess

egenskap af medel för bestämmandet af sockerhalten hos råvaran — och i den

direkta produktbeskattningens tjenst torde det hufvudsakligen, om icke uteslutande,

höra anses fungera såsom,sådant men,i andra fall, såväl inom som

utom sockerbeskattningen, har det ett annat ändamål att uppfylla, som visserligen

vid första påseendet tyckes vara nära nog identiskt med det nyssnämnda, men

vid näi-mare skärskådande väsentligen skiljer sig derifrån.'' Se vi nämligen på

typsystemets uppkomst, så visar det sig, att dess syfte icke så mycket varit att bestämma

procenthalten af socker i råprodukten, som fastmera att tjena köpmannen

och i all synnerhet raffinadören till ledning vid bedömandet af denna råprodukts

yärde uti rent socker, eller, bestämdare uttryckt, dess raffinad värde, och detta är

väl ännu dess egentliga betydelse för sockerhandeln, synnerligast när det gäller hvitbetssocker,

som i sitt råa tillstånd ej gerna kan användas till konsumtion. Samma

uppgift har typsystemet äfven inom sockerbeskattningen i allt, som står i samband

med bestämmandet af ett lägre stående sockers rendement i ett högre (renare),

i det att man vid beräkningen häraf utgår från typerna, och sålunda kommer

det att utöfva ett väsentligt inflytande på exportbonificationen, på eqvivalentförhållandet

mellan skilda typer vid den i det föregående omnämda Tadmission

temporaire” och på relationen mellan skattesatserna i de olika sockerklasserna.

Det kan ej vara tvifvel underkastadt, att man ursprungligen ställt sockerhalt och

raffinadvärde såsom fullkomliga motsvarigheter, så att man ansett råsocker af

samma procenthalt böra under alla förhållanden lemna lika stort utbyte af rent

socker, och så länge det blott var fråga om det exotiska råsockret, torde denna

åsigt kunna anses i det närmaste berättigad, men en tillämpning deraf på hvitbetssockret

måste leda till i hög grad osäkra och felaktiga resultat, enär vid detta

sockerhalt och raffinadvärde icke stå i någon fast proportion till hvarandra. Orsaken

till detta skiljaktiga förhållande ligger uti den väsentliga olikhet, som, enligt

hvad här ofvan blifvit framhållet, förefinnes mellan föroreningarna, som ingå

i den ur sockerröret och i den ur hvitbetan vunna produkten, i det att de främmande

substanser, som åtfölja den förra, äro nästan helt och hållet indifferenta

ämnen, medan åter de, som beledsaga hvitbetssockret, i mån af sin vexlande mängd

och likaledes vexlande beskaffenhet verka till förringande af dess rendement. För

att kunna bestämma det senares raffinadvärde, fordras derföre ej blott att känna

dess sockerhalt, utan äfven qvantiteten af föroreningarna, framförallt af sådana,

som företrädesvis utöfva det nämda menliga inflytandet. Dessa äro, såsom redan

ofvanföre blifvit antydt, salterna, och vi hafva äfven sett, huru vid de undersökningar,

som numera äro i bruk vid handeln med hvitbetssocker inom Frankrike,

jemte sockerprocenten äfven askhalten bestämmes. Med stöd af erfarenheten be

17

-

130

Det Franska beskattningssystemet.

räknar man nu ur dessa data det egentliga sockervärdet (raffinadvärdet) genom

att från den funna sockerprocenten afdraga 5 gånger askhalten, hvilket, då den

senare, enligt Landolts undersökningar, kan anses representera halfva vigten af

de salter, som ingå i sockret, blir likbetydaude dermed, att de saltartade föroreningarna

visat sig öfverföra 2 ''/a gånger sin vigt socker uti melassen.

Då nu typerna endast förmå att angifva totalmängden föroreningar — ehuru

äfven detta mindre noggrant —, men icke kunna lemna något slags upplysningar

öfver deras beskaffenhet eller inbördes qvantiteter, så måste en på dem grundad

uppskattning af hvitbetssockrets raffinadvärde blifva i hög grad otillförlitlig, enär

de fel, som vid bestämmandet af sockerbalten kunna begås, komma att göra sig

mångdubbelt gällande vid denna. Om vi nämligen med stöd af de uppgifter,

som i det föregående blifvit lemnade, antaga medelfelet vid en uppskattning

af sockerbalten bos ett råsocker till 4 X, samt med tillhjelp af det ofvan

anförda, af Monier funna värdet på förhållandet mellan askbalt och ofri ga

föroreningar i betsockret (3:7) och af den genom erfarenheten gifna relationen

mellan askhalten och minskningen i sockerutbyte, beräkna det fel, som kan uppstå

i raffinadvärdet, då detta skattas efter typer, så finna vi detsamma komma att

utgöra 121/, X

Innan

jag afslutar redogörelsen för typerna, återstår ännu att nämna några

ord om det klass-system, som med dem står i samband. Uppkommet på grund

af det osäkra i typuppskattningen och afsedt att göra denna enklare, lider det

till principen af samma fel, som typsystemet, i det att det alltid blir färgnyansen,

som afgör klassificeringen. Huru föga tillförlitlig denna, äfven inom ganska

vidsträckta gränser, är, derpå bar i det föregående mer än ett exempel, hemtadt

från erfarenheten, blifvit anfördt, och specielt hvad bvitbetssockret angår, hafva

vi sett, huru ett på den typiska skalan mycket lågt stående kan vara väsentligen

sockerrikare än ett, som till sin färg kan ställas lika med raffinad, och då

fabrikanten bar i sin makt att efter godtfinnande och utan någon väsentlig förändring

i sockerbalten gifva sin produkt de yttre karaktererna af nära nog hvilken

typ, och alltså äfven hvilken klass som helst, och synnerligen med stor lätthet

kan meddela råsockret en nyans, som ställer det lågt på typskalan, så kan

klassystemet icke heller anses såsom något särdeles verksamt medel till åvägabringande

af en jemnare uppskattning, eller till förebyggande af sådana fel i

qvalitetsbestämningen, som göra beskattningen inadeqvat, oafsedt att klass-systemet

innebär en väsentlig afvikelse från den grundtanke, hvaraf typsystemet såsom

beskattningsmodus i sin ursprungliga form är ett uttryck — om det än ej förmår

realisera densamma —, nämligen att hvarje tillökning i sockerhalt eller sockervärde

bör motsvaras af sin beskattning.

Det Franska beskattningssystcmet.

131

Den Franska hvitbetssockerbeskattningens historia har en väsentligen annan Historik,

karakter, än den, som kan sägas gemensamt tillhöra de båda andra ländernas.

Såsom vi i det föregående sett, har nämligen såväl det Tyska som det Belgiska

systemet troget fasthållit den princip, hvarpå de hvar för sig från början bygt,

och icke heller i tillämpningen företagit några sådana förändringar, att controllen

derigenom förlorat sin ursprungliga karakter, utan endast sökt att förfullständiga

och utbilda detaljerna af det en gång valda förfarandet, för att åt resultaten

gifva större noggranhet och säkerhet. Eu dylik fasthet och konseqvens

återfinna vi ej hos det Franska systemet hvarken i det ena eller andra hänseendet,

utan företer detsamma ett vacklande mellan tendensen till fabrikatbeskattning

å ena sidan och till saftcontroll å den andra, på samma gång som väsentliga

och genomgripande omgestaltningar af controllförfarandet göra sig gällande.

Att söka återgifva alla de samverkande orsaker, som föranledt dessa omkastningar,

skulle föra oss in på områden, som äro mer eller mindre främmande

för det ämne, vi här egentligen hafva att behandla, och det må fördenskull endast

anmärkas, att den förnämsta grunden till detta vacklande fram och tillbaka,

torde ligga just deruti, att, såsom den föregående framställningen gifvit vid handen,

systemet icke har en utan tvenne sidoordnade principer, af hvilka under

olika tidskiften den ena tagit försteget framför den andra och blifvit den normgifvande.

En annan anledning till den brist på stabilitet, som den Franska

sockerlagstiftningen så i ett som annat hänseende visar, torde vara att söka uti

den mångfald af stridiga intressen, som densamma haft att tillgodose, i jemförelse

med hvad fallet varit både i Tyskland och i Belgien. Sålunda måste Frankrike i

alla hithörande frågor först och främst taga hänsyn till sina sockerproducerande

colonier, hvilkas hela välfärd och bestånd väsentligen berodde på sockertillverkningen,

ett moment, som för de båda andra ländernas sockerlagstiftning var fullkomligt

främmande; vidare hade det att bevaka sin sjöfarts och sin handelsflottas

intressen, något som Tullföreningen nästan helt och hållet kunde lemna åsido,

och hvarpå Belgien i endast underordnad grad behöfde fästa afseende, och slutligen

var det här mera än i de andra länderna nödvändigt, att man lyssnade till

raffineriernas fordringar på skydd och förmåner, enär dessas blomstring utgjorde

ett väsentligt vilkor för möjligheten att befordra coloniernas sockerproduktion

och tillgodose sjöfartsintresset. Att under sådana förhållanden sockerlagstiftningsfrågorna

måste blifva svåra att lösa och att de nödvändigtvis kommo att utgöra

ett ständigt tvisteämne mellan den inhemska fabrikationens målsmän och gynnare å

ena sidan och coloniernas förespråkare samt skeppsredare och raffinadörer å den

andra, är lätt insedt, och slitningen mellan dessa båda motsatta intressen, hvarvid

än det ena, än det andra tillkämpat sig öfvervigten, kan på goda grunder

132

Det Franska beskattningssystemet.

anses hafva, åtminstone delvis, vållat de rubbningar i industriens jemna fortgång

och i lagstiftningens conseqvens, som den följande redogörelsen framvisar.

År 1832 föreslogs af handelsministern för första gången en skatt på hvitbetss,

dekret, att utgå med 5 fres på 100 kilogr., men förslaget förkastades af deputerade

kammaren, och ett liknande, framstäldt år 1836, rönte samma öde. Först

år 1837 belädes det inhemska sockret med accis, som skulle utgå med 15 fres

pr 100 kilogr., dock så, att under det första året endast 10 fres skulle erläggas

för detta qvantum produceradt socker. I samband med skattläggningen kom naturligen

äfven en controll öfver fabrikationen eller, rättare, öfver produktionen, ty

med den form, som sagde controll egde, stod den väsentligen närmare en fabrikatbeskattning,

än hvad det nu gällande systemet kan anses göra, i det att produktcontrollen

var det egentligen bestämmande momentet, och den saftcontroll, som

fans, om den ens kan förtjena namnet af controll, i alla händelser endast-spelade

en mycket underordnad rol. Något continuerligt öfvervakande af fabrikerna

fans nämligen icke, utan hela controllpersoualen var ambulant och besökte hvarje

etablissement inom distriktet endast vissa gånger i veckan eller .ock dagligen.

Dess uppgift var att tillse, det inga otillåtna communicationer forefunnös mellan

fabriken och dermed i samband stående bygnader, att inspeetera magasin, källare,

arbetslokaler etc. och att granska de register, som fabrikanten var skyldig att

föra. Dessa voro till antalet tvenne och afsågo en controll öfver défécationerna.

Det ena af dem var inrättadt på alldeles samma sätt som det défécationsregister,

hvilket inom det Belgiska systemet är i fabrikantens hand, d. v. k bildadt af

tvenne jemte hvarandra stående afdelningar, i hvilka båda antecknades skedningspannornas

nummer, dag och timme, då fyllningen börjat och då défécationen slutat,

hvarefter, när aftappningskranen öppnats, déclarationsdupletten afskiljdes från

”la souche” och inlades i en låda, hvars nyckel förvarades af controlltjenstemännen.

Det andra registret var egentligen endast en sammanfattning för hvarje

dygn af det förstnämda, och angaf datum, antalet skedningspannor, som under sagde

tid varit i verksamhet, och huru många défécationer, som i hvardera af dessa

blifvit utförda, samt mängden saft, som sålunda blifvit renad, räknad efter pannornas

rymd med afdrag af det stigrum, som lagen medgaf. Den inbördes öfverensstämmelsen

mellan dessa register, så väl i hvad angick sammanhörigheten

och likheten i uppgifter mellan dupletterna och stammen i det förstnämda, som

den fullständiga likstämmigheten mellan detta i sin helhet och den resumerande

journalen, granskades visserligen af controlltjenstemännen, äfvensom dessa vid sina

besök tillsågo, huruvida défécationerna i stadgad ordning antecknades, men det

ligger i sakens natur, att, då registerföringen var öfverlemnad helt och hållet

åt fabrikanten, dessa räkenskaper icke kunde innebära någon egentlig controll

Det Franska beskattningssijstemet.

133

Öfver vare sig mängden eller tätheten af den saft, som passerat skedningspannorna.

Systemets tyngdpunkt på detta dess utvecklingsstadium måste derföre anses ligga

uti produktcontrollen, eller rättare uti det öfvervakande af sockerförsändningarna,

som, i likhet med hvad ännu är fallet, utöfvades af controllpersonalen. Fabrikens

magasin stodo visserligen, enligt hvad nyss nämdes, under dennas uppsigt,

men fabrikanten hade jemväl fullkomligt fritt tillträde till desamma, och någon

vågning af det färdiga socker, som dit infördes, egde icke rum. Först då det

gällde att expediera socker från fabriken, ‘ingrep controllen, i det att fabrikanten

var förpligtigad att minst 24 timmar i förväg hos närmaste uppbördskontor göra

anmälan om tiden, när försändningen skulle ske, och lemna uppgifter på sockrets

qvantitet m. m., såsom lagen allt fortfarande stadgar, samt först, sedan uppvägning

och qvalitetsuppskattning genom controllens åtgärd egt rum, erhöll den

frisedel (”acquit-å-caution”), utan hvilken hvarje sockerfora, som anträffades, ansågs

såsom lurendrejeri och confiskerades.

Den kongliga förordning af år 1838, som närmare angaf sättet, huru denna

controll skulle utöfvas, fastställer saftens reudemeut till ”5 kilogr. par 100 litres

å 1,05 degré du densimétre k 15° C.”, alltså 1000 gr. pr hectolitre och 1 grad.

Stigrummet bestämdes till */„ (12''/2 X) af pannans rymd. Redan tre år efter

första införandet af sockerskatten, ökades beloppet af densamma till 25 fres pr

100 kil., på samma gång som en klassindelning af råsockret infördes vid fabrikscoutrollen

och rendementet af saften höjdes till 1200 gr. pr hectolitre och 1 grad,

hvarvid dock afdraget på saftvolumeu bibehölls vid 12‘/a X- Detta sistuämda

nedsattes emellertid år 1842 till 10 X, alltså samma siffra, som ännu är gällande,

samtidigt dermed att sockerutbytet, sådant det ur saftvolumeu skulle beräknas,

bestämdes till 1250 gr. för hvarje hectolitre af 1 grads täthet.

År 1843 beslöts åter, attj skatten skulle höjas på hvitbetssockret, så att årligen

ett tillägg af 5 tres pr 100 kil. skulle fogas till de förut gällande beloppen, till

dess full motsvarighet uppnåddes med tullen å socker från de Franska kolonierna,

hvilket borde komma att blifva fallet efter tvenne års förlopp.

I saknad af fullständiga statistiska uppgifter öfver den inhemska sockerproduktionen

i Frankrike under det första årtiondet efter sockerskattens införande,

är jag ej i tillfälle att kunna noggrant följa och påvisa den inverkan på industrien,

som dels sjelfva den första skattläggningen, dels de derpå närmast följande

stegringarna i accisen hafva utöfvat, men att detta inflytande, i allmänhet taget,

måste hafva varit i hög grad hämmande, framgår deraf, att, då tillverkningen af

hvit betssocker år 1836, alltså året före beskattningen, steg till 49,250,000 kilogr.,

visade den sig år 1841 utgöra endast 31,250,000, och ännu under år 1846 hade

den ej uppnått samma höjd, som tio år förut, i det att ej mer än 40,750,000

134

Bet Franska beskattningssystemet.

kilogr. producerades. Efter denna tidpunkt höjer sig emellertid produktionen

hastigt, oaktadt saftrendementet år 1846 ökades till 1400 gr. pr hectolitre, så

att den under år 1851 har uppnått en siffra af 75,000,000 kilogr. Den förändring,

som sistnämda år försöktes, att i typernas ställe införa en verklig bestämning af

sockerhalten, tyckes hafva mött svårigheter vid tillämpningen och stannade vid

blotta försöket, i det att redan år 1852 en total omskapning af controllförfarandet

åvägabragtes, hvarigenom detta antog de former, som det allt sedan väsentligen

bibehållit och ännu eger. Nu inrättades den permanenta bevakningen i fabrikerna

och dermed följde också den saftcontrollens öfvervigt öfver produktcontrollen,

som vi förut anmärkt tillhöra det Franska systemet i dess nuvarande gestalt

och som i ännu högre grad gjorde sig gällande, när ombildningen först

skedde. Den mera underordnade betydelse, som uppskattningen af det färdiga

sockret sålunda erhöll, i förening med de praktiska svårigheterna vid saccharimeterns

användande föranledde, att man återgick till typerna, dock så, att endast

tvenne klasser funnos och en enda typ, som bildade gräusskilnaden mellan

dessa. På samma gång som dessa genomgripande förändringar vidtogos i sjelfva

controllförfarandet, höjdes äfven skatten till 45 frcs från 41,50, hvartill den blifvit

fastställd år 1851.

Denna nya régime tyckes hafva verkat nedtryckande på hvitbetssockerfabrikationen,

enär under de tvenne år, som närmast följde, en väsentlig minskning i

tillverkningen visar sig inträda, i det att denna från 87 millioner kilogr., som den

år 1852 utgjorde, under år 1853 nedgår till 74 millioner och 1854 ännu ytterligare

aftager, så att endast 54 mill. kilogr. produceras, samt först under år 1856

hinner till samma böjd, som den egde före den vidtagna förändringen, sedan produktionen

under den närmast föregående campagnen stannat vid 67 millioner.

Härvid bör likväl anmärkas, att detta hvitbetssockerindustriens tillbakagående ej

uteslutande får skrifvas på det modifierade controllförfarandets räkning, utan fastmera

är att härleda från andra förändringar i sockerlagstiftningen, som samtidigt

kommo till stånd, och hvilka, gynnande raffinerierna och colonialsockerproduktionen,

ställde den inhemska tillverkningen i ett tryckande beroende af de förra,

hvarigenom den tvangs att lemna den väg till fri och sjelfständig utveckling, på

hvilken den börjat fortgå, och helt och hållet ställa sig i raffinadörernes tjenst.

De ”fabriques-raffiueries”, som i allt större antal uppstått under de sista åren åt

den förra regimen, gingo under, och den Franska hvitbetssockerfabrikationen nödgades

att uteslutande sysselsätta sig med producerandet af råsocker. Emellertid

höjer sig, såsom vi redan sett, industrien så småningom ånyo med afseende på

mängden af tillverkad vara, och ehuru produktionen efter år 1856 icke kan sägas

hafva varit i någon jemn tillväxt, utan företer ganska betydliga fluctuationer

Det Franska beskattningssystemet.

135

fram och tillbaka under de närmast följande campagnerna, så ökas den dock i

det hela taget, och vexlingarna torde böra tillskrifvas andra tillfälliga orsaker.

Tillverkningen under åren 1856—1860 visar nämligen följande resultat:

1856. 1857. 1858. 1859. 1860.

95,000,000. 111,000,000. 159,000,000. 131,000,000. 104,000,000,

bland hvilka ett är särskildt anmärkningsvärdt, nämligen det för år 1858, icke

så mycket på grund af den höga siffran sjelf, som fastmera till följe deraf, att

denna höga siffra representerar resultatet af campagnen 186,/58, då till följe af

råmaterialets dåliga beskaffenhet rendementet genom särskildt kejserligt dekret

sänktes till 1300 gr. pr hectolitre och 1 grad.

År 1860 framträder inom den Franska sockerlagstiftningen ett försök att

helt och hållet bryta med det dittills gällande systemet, och detta icke blott med

afseende på controllen, utan äfven i sjelfva de principer, som vid beskattningen

blifvit följda. Skattebeloppet nedsattes på en gång från 45 ffes till 25 fres pr

100 kilogr., hvilket äfven blef tullsatsen för socker från colonierna, och åt den inhemska

sockerfabrikanten lemnades rättighet till abonnement, d. v. s. till öfverenskommelse

med styrelsen för de indireeta contributionerna att få utgöra sin

skatt endast efter saftuppskattningen och att vara fritagen från all annan fabrikscontroll.

För ett dylikt abonnement ställdes emellertid rendementets minimum

något högre än för de i vanlig ordning öfvervakade fabrikerna, nämligen till

1425 gr. pr hectolitre, medan den förutvarande siffran 1400 gr. bibehölls för de

senare, och skulle för öfrigt sagda minimum för hvarje campagne bestämmas af

administrationen.

Vi återfinna här samma princip, som ligger till grund för det Belgiska systemet,

och från detta äro också nästan alla de betalj bestämmelser lånade, som

bilda de särskilda stadgarne för controllförfarandet i de abonnerande fabrikerna.

Dessa gälla hufvudsakligen anordningen af apparater och redskap i de särskilda lokalerna,

anbringandet af niveau-märken i défécationspanuorna samt apterandet af ioch

aftappningskranarne för desamma. Deremot är den Franska registerföringen bibehållen,

och någon större noggranhet vid täthetsbestämningen, vare sig genom

användande af tillförlitligare instrument eller genom omsorgsfullare utförande af

manipulationerna än vid den vanliga défécationscontrollen, är icke föreskrifven.

Den högre norm för saftuppskattningen, som abonnementet innebar, tyckes

hafva vållat, att till en början endast ett ringa antal fabriker begagnade sig af

denna rättighet, så att under den första campagnen, efter det att stadgandet

härom fått gällande kraft, endast 2 etablissement arbetade under denna regime,

och under den derpå följande antalet ej hade vuxit högre än till 8. Först det

tredje året synas fördelarne af den nya beskattningsformen hafva blifvit mera all

-

136

Bet Franska beslcattningssystemet.

mänt insedda af fabrikanterne, i det att 32 abonnerande fabriker då voro i. verksamhet.

Möjligen är dock den långsamhet, hvarmed det nya systemet vann insteg,

ej att helt Och hållet skrifva på räkningen af bristande förmåga att uppskatta de

fördelar, detsamma erbjöd, utan torde äfven kunna anses bero på insigten om att

dessa fördelar endast kunde tillgodogöras genom en förbättrad betodling och framför

allt genom fullkomligare apparater och metoder för tillgodogörandet af det

socker, som saften innehöll. I den man som åbonnementet emellertid började

omfattas äf ett större antal fabriker, uppväxte också en allt starkare opposition

mot detsamma, och detta icke blott från raffinadörernes sida, hvilka sågo sina intressen

hotade genom den större frihet och sjelfständighet, som fabrikationen genom

detta beskattningssystem erhållit, utan äfven från ett stort antal af de inhemska

sockerfabrikanterne, synnerligast från dem, som hade sina etablissement i Département

du Nord och i nordliga Frankrike i allmänhet. Orsaken till de sistnämdes

ovilja och motstånd mot abonnementssystemet låg hufvudsakligen deruti,

att de sjelf ve icke kunde med någon fördel begagna sig deraf på grund af den

omständigheten, att deras genom fortgående och mindre rationel betodling redan

utsugna jord ej utan stora uppoffringar kunde bringas att lemna ett råmaterial,

hvars sockerhalt vore tillräckligt stor för att gifva ett utbyte, som motsvarade eller,

rättare, öfversteg det höjda rendementet, och de följaktligen sågo sig öfverflyglas

af sina yrkesbröder i andra delar af landet, hvarest en sockerrikare beta

kunde produceras. Den påtryckning, som dessa mot åbonnementet fientliga intressen

utöfvade på administrationen, var nog stark att redan år 1864 framkalla

detsammas upphäfvande, och systemet af år 1852 blef åter gällande, ehuru

med några modificationer, bland hvilka de vigtigaste voro exportbonificationens

upphäfvande och införande i dess ställe af Tadmission temporaire" samt det tvåklassiga

typsystemets ersättande med ett dylikt af trenne klasser. På samma gång

höjdes äfven skattesatsen till 42 frcs pr 100 kil. l) för lägsta klassen socker (under

typen XIII). Efter år 1864 hafva inga väsentliga förändringar blifvit vidtagna

i den Franska sockerlagstiftningen utom dem, som blefvo en följd af den internationella

conventionen af år 1864; men då dessa uteslutande röra tullsatserna och

de olika sockerklassernas raffinadvärden, torde det ej vara skäl att här närmare

redogöra för dem.

Något mera anmärkningsvärdt inflytande på produktionens storlek tyckas

systemombytena af år 1860 och 1864 ej hafva utöfvat, utan gäller om tillverkningsbeloppen

efter år 1860 detsamma, som blifvit anmärkt om de närmast föregående

campagnerna, nämligen att större eller mindre fluctuationer visa sig, be- *)

*) Från 37 frcs, som redan år 1862 trädt i stället för det under år 1860 stadgade beloppet.

Bet Franska beskattning ssystemet.

137

roende på mera tillfälliga förhållanden, men att produktionen likväl öfverhufvud

taget är i afgjordt stigande, så att mot de 141 mill., som fabricerades under arbetsåret

18®°/61, campagnen lB68/69 lemnade 214 mill. kilogr., och tillverkningen under

det sist förflutna året, efter ungefärlig uppskattning, antogs vara 230--240 millioner.

Rörande den Franska betodlingen hafva redan vid framställningen af det Systemets inflyTyska

beskattningssystemet upplysningar blifvit meddelade, hvarföre föga eller in- u “dc®p“

tet är med afseende derpå att bär tillägga. Af hvad dervid anförts, torde få anses

framgå, att densamma, från sockerindustriens synpunkt betraktad, intager en underordnad

ställning i jemförelse med de båda andra ländernas, ehuru, från en annan

sida sedt, det möjligen kan tillerkännas den ett visst försteg, samt att dess utveckling

gått i en riktning, som väsentligen skiljer sig från den Tyska och i viss

mån äfven från den Belgiska betodlingeas, i det att densamma hufvudsakligen

sträfvar att ur jorden taga största möjliga afkastning i betor och socker, utan

att egentligen taga närmare hänsyn till åvägabringandet af en produkt med hög

soekerhalt.

Orsaken till detta förhållande hafva vi här likasom i de båda öfriga fallen att

söka uti beskattningen, och eu blick på det Franska systemet visar, att detsamma

icke erbjuder fabrikanten någon som helst fördel af att förskaffa sig ett rikare

råmaterial, ty äfven den svaga eggelse dertill, som ligger i det Belgiska systemet,

försvinner här till följe af produktcontrollen, hvilken gör äfven ”les excédants1’

skattskyldiga. Fabrikantens sträfvan i detta hänseende går alltså icke högre än

att erhålla betor, nog sockerrika att betacka saftcontrollens minimi-fordringar på

rendementet, och äfven en sådan soekerhalt beböfver han ej uppställa såsom en

oeftergiflig fordran, sedan controllen börjat att vara mindre nogräknad med "les

manquants”. Den enda egenskap hos råmaterialet, som för honom har någon

direkt betydelse, är dess prisbillighet, och en billig produktion blir fördenskull

betodlarens uppgift. Det medelpris, som betalas för betorna i norra Frankrike

är, enligt olika fabrikanters sammanstämmande uppgifter, 20 fres pr 1000 kilogr.,

levererade vid fabriken omedelbart efter skörden. Sker leveransen senare, så att producenten

löper risken af magasinering etc., ställer sig priset något högre. För öfrigt

ligger det i sakens natur, att detsamma- varierar efter en mängd olika förhållanden.

Lika litet som det Franska beskattningssystemet kan sägas hafva verkat hö -.Systemets inflyjande

på betodlingen, lika litet har det varit egnadt att framkalla någon högre uonsmetodfn"1^''

utveckling af fabrikationsmetoderna, åtminstone i riktning att fullständigare tillgodogöra

det socker, som råmaterialet innehåller.

En fullständigare extraetion af saften kan icke ligga i den Franske fabrikantens

intresse, ty äfven om han ej, i likhet med den Belgiske, derigenom får betala

en drygare skatt för sin produkt — något som för öfrigt lätt nog kan in

18

-

138

Bet Franska beskattning »systemet.

träffa, enär på grund af den relativt större halt af icke-socker, som sålunda inbringas

i saften, uppkomsten af "manquants” befordras —, så skulle han dock i

alla händelser derigenom fördyra sin vara, dels till följe af den större kostnad, som

en noggrannare saftutdragning medför, och dels genom det omsorgsfullare arbete,

som skulle blifva nödigt för att ur den sålunda vunna saften aflägsna det plus

af föroreningar, som den kommer att innehålla.

Hvad angår metoderna för sockrets tillgodogörande ur saften, så erbjuder

systemet åt fabrikanten ingen egentlig fördel af deras förbättrande till framkallande

af ett högre rendement utöfver det minimum, som saftbeskattningen fastställer,

enär ”les excédants”, som sålunda skulle uppkomma, icke undgå beskattning.

På dessa metoders förfullkommande i en annan riktning torde deremot

ett visst inflytande böra tillerkännas det Franska beskattningssystemet, nämligen

i allt, som rör procedurernas förenkling och afkortande eller Öfverhufvud taget

åstadkommandet af besparing i tid och arbetskostnad, något som för den Franske

fabrikanten utgör hufvudsaken och som han finner med sin fördel törenligt

att köpa äfven med uppoffring af ett rikare sockerutbyte.

Jemte en billig produktion har emellertid den Franske sockerbruksidkaren

ännu ett intresse att tillgodose, det enda som beskattningssystemet egentligen kan

sägas framkalla, och detta är att åt sin produkt gifva det möjligast oförmånliga

utseende relativt till sockerhalten. Förklaringen häröfver är redan lemnad i det

föregående, och här må endast tilläggas, att de gällande stadgarne för Tadmission

temporaire”, hvarigenom skatteklassernas antal i sjelfva verket väsentligen

förökas, gifva fabrikanten vida friare händer i detta hänseende, än han med det

egentliga treklassiga systemet skulle ega.

För speciella uppgifter rörande den Franska sockerfabrikationen, torde jag

få hänvisa till redogörelsen för det Tyska beskattningssystemet.

TREDJE AFDELNINGEN.

JEMFÖRANDE SAMMANSTÄLLNING

AF

DE OLIKA SYSTEMENS FÖRDELAR OCH OLÄGENHETER,

K

''

$ i *

fy

Efter att i de tvenne föregående afdelningarna hafva lemnat en redogörelse

såväl för detaljerna af de olika controllförfaranden, hvilka tillämpas vid Tullföreningens,

Frankrikes och Belgiens hvitbetssockerfabriker, som ock för de principer,

hvarpå de skilda beska ttningssystemen äro bygda, och efter att dervid hafva sökt

framhålla, i hvad mån hvart och ett af de förra kan anses innebära tillräckliga

garantier mot underslef, samt huruvida de senare äro af den beskaffenhet, att en

adeqvat beskattning kan af dem framgå, så återstår mig endast att sammanställa

och sinsemellan jemföra de olika systemen med afseende på deras inbördes

förmåner och olägenheter, brister och företräden i särskilda hänseenden och

att tillse, i hvad grad de förmå uppfylla de vigtigaste fordringar, som med rätta

kunna ställas på ett fullgodt controllsystem, nämligen rättvisa i beskattningen,

säkerhet för statskassan, möjligast minsta olägenhet för fabrikanterne, enkelhet

i tillämpningen och billighet i utförandet.

Hvad angår den första af dessa punkter, de olika systemens förmåga att Adeqvat besAattmöjliggöra

en adeqvat beskattning — det vill säga en sådan, som låter varan, mng''

som skall betungas, erlägga afgift i mån af dess värde —, så bör, från theoretisk

synpunkt sedt, en fabrikatbeskattning vara den form, som bäst egnar sig

för uppnående af detta ändamål. Det är nämligen här den färdiga handelsvaran,

som omedelbart betalar skatten, och den drabbas deraf i noggrant förhållande

till sin halt af det ämne, hvarpå afgiften är lagd, följaktligen i förhållande till

sitt värde. När det emellertid gäller att praktiskt tillämpa denna beskattningsmodus,

möta fyrfaldiga svårigheter, som icke blott i väsentlig mån minska det

företräde, densamma principielt måste anses ega framför de öfriga beskattningssätt,

som kommit till användning, utan äro nog stora för att rent af förhindra

ett verkligt genomförande.

Det bästa beviset på sanningen häraf torde det Franska systemet lemna,

ty såsom vid redogörelsen för dess historiska utveckling blifvit antydt, synes det

142

Jemförande sammanställning af systemen.

vara otvifvelaktigt, att detsamma ursprungligen varit ämnadt till eu ren fabrikatbeskattning.

Men vid det praktiska utförandet visade sig så många och stora

olägenheter, att denna plan ej kunde fullföljas, utan en annan controll måste

ställas vid sidan af produktcontrollen, hvarigenom systemet fick den hybrida

karakter som ännu till en väsentlig del qvarstår. Men ehuru det Franska systemet

icke är en verklig fabrikatbeskattning, och oafsedt de brister, som vidlåda

deu deri ingående produktcontrollen, i det att uppskattningen efter typer

och den dermed i samband stående klassindelningen lemna rum för osäkerhet och

misstag vid bestämmandet af sockervärdet, torde likväl ej kunna ifrågasättas, att ju

icke detsamma står främst bland de trenne beskattningssystem, hvilka vi här jemföra,

när frågan gäller, i hvad mån de erbjuda vilkoren för en det producerade

sockret motsvarande beskattning. På samma grund som det Franska systemet

sålunda intager främsta rummet i detta hänseende till följe af den motsvarighet

mellan skatt och beskattad vara, som produktcontrollen möjliggör, tager också

det Belgiska systemet i sin ordning försteget framför det Tyska; ty fastän båda,

såsom i det föregående blifvit visadt, beskatta ett råmaterial, om än under olika

form, så erbjuder dock det förra genom den qvalitetsbestämning, som deri ingår,

ett medel, om äfven ofullständigt, att i viss mån jemka beskattningen efter råämnets

halt af socker, under det att det senare icke tager någon direkt hänsyn till

detta moment vid controllens utöfvande.

Att det Tyska systemet på en helt annan väg än de båda öfriga söker åvägabringa

motsvarighet mellan skatt och produkt och för sådant ändamål uteslutande

stöder sig på den direkta erfarenhet, som vid fabrikerna vunnits med afseende

på utbytets förhållande till råmaterialet, utan att låta någon pröfning af

detta sistnämdas qvalitet ingå i den beskattande controllen, har redan blifvit

framhållet. Den motsvarighet, som sålunda kan ernås, är emellertid af väsentligen

annan art än den, som den Franska och Belgiska controllen söka att åstadkomma,

och om man öfverhufvud taget vid det Tyska systemet kan tala om en

adeqvat beskattning, så får detta uttryck åtminstone ej fattas i fullkomligt samma

mening, som i fråga om de båda öfriga systemen. Under det att nämligen dessa

vid hvarje särskildt fall, då controllen ingriper, söka att bringa till stånd en

verklig motsvarighet mellan skattebeloppet, som pålägges, och sockervärdet af produkten

eller råmaterialet, som utgöra föremål för controllen, åtnöjer sig det förra

med att, på grund af den genom fabrikations-statistiken samlade erfarenheten angående

råmaterialets rendement, uppställa ett medelvärde, hvilket, under alla förhållanden

gällande, antages motsvara det medelutbyte, som bör erhållas, dervid

öfverlemnanande åt fabrikanten att sörja för, att detta rendement uppnås. Det

Tyska systemet kan alltså endast åvägabringa en i den meningen adeqvat beskatt

-

Jemförande sammanställning af systemen.

143

ning, att i det störa hela en öfverensstämmelse mellan skatt och producerad vara

åstadkommes, men deremot icke så, att i hvarje specielt fall en verklig motsvarighet

bringas till stånd.

Efter att sålunda på teoretiska grunder hafva sökt bestämma ordningen

mellan de treune systemen i fråga om åvägabringandet af en adeqvat beskattning,

återstår för bedömande af deras relativa värde i denna riktning att närmare

granska, huru stort det företräde i sjelfva verket är, som det ena systemet

eger framför det andra. Att erhålla ett fullt bestämdt och tillförlitligt mått på

detta företräde, möter emellertid vissa svårigheter, och det enda, som i någon

mån tyckes kunna tjena såsom ett sådant mått, äro de fel, som den efter hvart

och ett af systemen verkställda uppskattningen af värdet hos produkt eller råmaterial

visar. Dessa angifva visserligen icke, hurudana resultat systemet lian lemna,

utan endast af hvad noggranhet de äro, hvilka det, tillämpadt såsom sker, verkligen

lemnar. Men äfven med denna inskränkning synes en jemförelse mellan

storleken af uppskattningsfelen böra gifva åtminstone ett ungefärligt begrepp om

den skilnad, som verkligen förefinnes mellan de olika systemen i det hänseende,

hvarom frågan här gäller.

En sådan jemförelse låter lätt nog uppställa sig mellan det Franska och det

Belgiska systemet, och redan i den föregående afdelningen hafva alla för detta ändamål

nödiga data angifvits, hvarföre jag här endast hänvisar till dessa och inskränker

mig till att anmärka, det den öfvervigt, som det förra eger, i sjelfva verket ej är

så särdeles stor, enär de brister, som vidlåda detsamma, dels inneboende och dels

härflytande från ett mindre omsorgsfullt controllförfarande, vålla, att dess resultat

blifva ej synnerligt säkrare eller noggrannare än dem, det senare förmår lemna.

Vida svårare blir det deremot att i denna riktning jemföra det Tyska beskattningssystemet

med något af de båda öfriga. De fel, som här kunna uppträda,

låta sig nämligen icke bestämma eller utröna genom skärskilda undersökningar

eller experiment på samma sätt, som vid de andra systemen i väsentlig

mån är fallet. Det är blott erfarenheten, och erfarenheten under en lång följd

af år, som kan visa, inom hvilka gränsvärden dessa fel hålla sig.

Att för öfrigt beskattningsfelen äfven inom det Tyska systemet endast i

undantagsfall kunna stiga till någon betydlig höjd, ligger i sakens natur, ty å

ena sidan liar systemet lagt i fabrikantens intresse att sörja för, att en öfverbeskattniug

ej kommer att ega rum, och å den andra har det uti sin fabrikationsstatistik

ett medel att continuerligt följa industriens gång och resultat samt med

lednihg deraf upptäcka och rätta de fel, som visa sig vara annat än tillfälliga.

Några gränsvärden för det Tyska systemets beskattningsfel är jag ej i tillfälle

att meddela. Det skulle, för att erhålla några sådana af verkligt värde,

144

Jemförande sammanställning af systemen.

hafva fordrats att genomgå de statistiska uppgifterna rörande hvarje fabrik inom

Tullföreningen för alla de år, som en sockertilberknings-statistik existerat, och för

ett sådant arbete fattades mig både tid och material. Jag måste derföre inskränka

mig till att, såsom en ledning för bedömandet af de i fråga varande afvikelserna,

här angifva de råmaterialsmängder, som erfarenheten visat vara nödiga för producerandet

af 1 ctnr socker under olika år, alltifrån den tid, då en verklig beskattning

af sockerindustrien började, sammanställda med dem, som systemet under

skilda perioder antagit såsom grund för beskattningen, utgörande de förstnämda,

med undantag af de 3 sista, medelvärden för alla Tysklands fabriker.

t

Campagne.

|

1

**

f >

3

n p

*r »ra

3 3

a ö

era

1

Verklig

Förbrukning.

Differens.

....

n

5

9

er;

a

re

i Antagen

Förbrukning.

Verklig

Förbrukning.

1

ö

re

0

is4*/46

15

15,oo

0

18 s7/58

12,5

12,oo

— 0,50

1816/«e

15

14,70

—0,30

1858/ss

12,5

12,70

-j-0,20

18 46/l:

15

14,00

— 1,00

1859/eo

12,5

11,80

—0,70

18‘7/48

15

14,30

—0,70

1860/6i

12,5

11,60

—0,90

181S/4S

15

13,80

—1,20

1861,/6j

12,5

12,60

—0,50

18 49/ä0

15

13,60

—1,40

18 sa/63

12,5

13,30

—(-0,80

18 50/51

15

13,80

— 1,20

186’/e.

12,5

13,20

4° >70

185,/t2

15

14,50

— 0,50

186*/6S

12,5

12,20

—0,30

18 ‘J/ä3

15

12,80

— 2,20

1865/66

12,5

11,70

—0,80

18* 3/ä 4

12,5

13,00

—|—0,50

1806/s7

12,5

12.60

40,10

18sl/5i

12,5

12,20

—0,30

1867/68

12,5

11,00

—1,50

18 5S/56

12,5

12,50

0

1868/69

12,5

11,20

— 1,30

18 »''/«

12,5

13,30

-(-0,80

1869/,0

12

11,60

—0,40

Dessa differenser kunna emellertid endast angifva, i hvad mån beskattning

och produktion i största allmänhet motsvarat hvarandra, och det är naturligt, att i

en mängd specialfall afvikelserna varit betydligt större. Af skäl, som nyss ofvan

anförts, har jag ej varit i tillfälle att närmare följa dessa och att sålunda faktiskt öfvertyga

mig derom, hvad grund de klagomål öfver godtycklighet och orättvisa ega,

som man ofta ser riktade mot det Tyska beskattningssystemet; men om jag än till

följe häraf ej förmår afgöra, i hvad mån dessa påståenden ega giltighet, eller icke,

så torde det dock vara skäl att söka i allmänhet skärskåda deras berättigande.

Den beskyllning för godtycklighet, som man vanligen ser framställd mot det

Tyska sockerbeskattningssystsmet, eger så till vida en grund, som detsamma med

afseende på heskattningen ställer allt råmaterial, som kommer till användning

Jemförande sammanställning af systemen.

145

inom fabrikationen, fullkomligt likvärdigt, utan att hänsyn tages dertill, huruvida

dess halt af socker öfver- eller understiger det fixa värde, som systemet antager,

eller huruvida fabrikanten verkligen derur kan tillgodogöra sig mer eller mindre

än det beräknade rendementet. Det skulle likväl vara ett misstag att tro, det de

öfriga systemen äro fritagna från samma fel, äfven om det vid dessa är mindre i

ögonen fallande och af mera underordnad betydelse. När det Belgiska systemet

bestämmer, att hvarje hectolitre saft af 1 areometergrad skall betala skatt för

1500 gr. socker, eller när det Franska systemet ställer fabrikanten i räkning

1400 gr. socker för en lika stor saftvolum af samma täthet, så är detta i sjelfva

verket hvarken mer eller mindre godtyckligt, än när det Tyska låter 100 ctnr

betor skatta för 8 ‘/3 ctnr socker. Såväl å ena som å andra sidan är det endast

erfarenheten och ett med dess tillhjelp funnet medelvärde, som ligger till grund

för lagbestämmelsen, och detta medelvärde kan ej med skäl sägas i och för sig

vara mera exact i det ena systemet än i det andra, ehuru det Franska eger ett,

om än ensidigt och ofullkomligt correctiv mot de afvikelser, som af dess bristande

noggranhet förorsakas. Härvid är dock ej att förbise, att, medan såväl det Franska

som det Belgiska systemet betraktar detta en gång antagna medelvärde på

rendementet såsom fast och orubbligt, och det sistnämda tyckes hafva fullkomligt

lemnat åsido hvarje medel att förvissa sig derom, huruvida under industriens fortgående

utveckling sagda värde i större eller mindre mån upphört att motsvara

det verkliga sockerutbytet *), så riktar deremot det Tyska hela sin uppmärksamhet

derpå, att förskaffa sig så noggrann kännedom som möjligt derom, huru stort

det verkliga rendementet visar sig vara inom fabrikerna, och att sålunda alltjemt

kunna controllera den generella riktigheten af den antagna grunden för

skatteberäkningen.

En annan tillvitelse, som göres det Tyska systemet, är, att det genom förbiseende

af råmaterialets beskaffenhet föranleder tryckande orättvisa, synnerligast

under sådana förhållanden, då genom missgynnande väderlek betskörden utfallit

oförmånligt med afseende på rotens sockerrikedom, i det att i sådant fall den förlust,

som fabrikanten — sjelf betodlare — lider genom skördens felslående, ytterligare

ökas derigenom, att han måste betala skatt för eu större qvantitet socker, än

han förmår tillgodogöra sig ur sitt råmaterial. Att så måste blifva händelsen,

är tvifvelsutan obestridligt, men lika obestridligt är, att samma olägenhet, ehuru

i en något mildare form, äfven vidlåder de öfriga systemen, och bästa beviset, 1

1) Vi erinra, att den mellan åren 1865 och 1867 vidtagna förhöjningen af renderoentsber&kningen

inom det Belgiska systemet från 1400 till 1500 gr. pr hectlitre af 1° framkallades

g#nom yttre förhållanden och stod i samband med den internationella conventionen.

19

146

Jemförande sammanställning af systemen.

Trygghet mot

derslef.

att så förhåller sig, torde vara det factum, som blifvit anfördt i historiken öfver

den Franska sockerbeskattningen, att nämligen år 18 47/68 rendements-minimum

måste sänkas från 1400 till 1300 gram, något, hvartill intetdera af de båda

andra ländernas bekattning har att uppvisa eu motsvarighet. För öfrigt har vid

framställningen af det Belgiska systemet blifvit angifvet, hvilka orsaker, som föranleda,

att, om rendementsberäkningen af saften under normala förhållanden är

riktig, den måste blifva falsk eller utfalla till förlust för fabrikanten, så snart

genom en eller annan omständighet ett sockerfattigare råmaterial kommer till förarbetning,

och detta i desto högre grad, ju mera sockerhalten sjunker under det

normala. Att emellertid den Belgiske fabrikantens förlust i sådana händelser ej

kan antaga så stora dimensioner, som vid den Tyska beskattningen är möjligt, har

äfvenledes blifvit framhållet.

Hvad angår den större eller mindre säkerhet, som de olika systemen erbjuda,

att icke genom underslef eller lönntillverkning statskassans inkomster förringas,

så har redan vid hvart och ett af de olika controllförfarandena blifvit anfördt,

hvilka garantier de i sådant hänseende innebära, och torde deraf få anses framgå,

att det Belgiska systemet i deuna punkt är det svagaste, hufvudsakligen på grund

af svårigheterna att förebygga, det saft ej kommer till förarbetning utan att passera

de skedningspannor, vid hvilka controllen verkställes. Jag anser mig för

öfrigt ej böra underlåta att anmärka, det denna uppfattning icke hvilar blott och

bart på theoretisk grund, utan att den har väsentligt stöd i de meddelanden rörande

de Belgiska controllforhållandena, som från de Franske sockerfabrikanternes

sida samstämmigt lemnades, och hvilka, om än i någon mån färglagda af

en viss yrkesafund, likväl buro prägeln af att hvila på sann grund. Att några

dylika upplysningar ej stodo att vinna af de Belgiske fabriksidkarne, ligger i

sakens natur, och äfven controllörerue och de högre myndigheterna yttrade sig

öfver hithörande frågor med en viss förbehållsamhet samt tycktes ej vilja erkänna

denna systemets svaghet, om de också ej kunde förneka, att det fordrades

mycken och oaflåtlig vaksamhet å controllpersonalens sida för att förebygga underslef,

och medgåfvo, att sådana blifvit constaterade. Hvilketdera af de båda

öfriga systemen rätteligen bör ställas främst i afseende på förmågan att betrygga

mot svek från fabrikantens sida, deröfver torde det vara vanskligt att uttala ett

omdöme, när detta i brist på kända fakta endast kan grundas på en jemförelse

mellan användbarheten och pålitligheten af de medel till detsammas förebyggande,

som controllen eger till sitt förfogande, synnerligast då en så genomgående olikhet

förefinnes i systemens hela art och väsende, som den, hvilken eger rum mellan

det Franska och det Tyska. Det vill visserligen synas, som om med den mångdubblade

controll, som den Franske fabrikanten är underkastad, det skulle vara i det

Jemförande sammanställning af systemen.

147

närmaste omöjligt, att en försnillning utan controllperso nålens medverkan kunde

ega rum. Men att sådant likväl skett, eller att åtminstone försök dertill blifvit

gjorda, derom upplyste åtskilliga af Franske controlltjenstemän fällda yttranden,

hvilka likväl derjemte inneburo, att förklaringen vore att söka i bevakningspersoualens

otillräcklighet eller, rättare, under tålighet; ty enligt hvad i första afdelningen

af denna redogörelse blifvit anfördt, är vid många Franska sockerfabriker,

hvarest enligt lagens stadgande fyra ''‘employés’ borde vara anställda, dessas antal

inskränkt till tre, hvarigenom ett continuerligt och verksamt öfvervakande af

alla de operationer, som böra vara controll underkastade, i hög grad försvåras,

om ej omöjliggöres.

Äfven det Tyska systemet tyckes i sagda hänseende erbjuda särdeles stor

säkerhet, i det att det enkla controllförfarandet gör det för bevakningspersonalen

till en lätt uppgift att förhindra en försnillning, förutsatt, att de vidtagna anordningarna

för controllens utöfvande — vågens plats etc. — äro ändamålsensliga, hvilket

åter naturligen beror på de öfverordnade myndigheterna och i de flesta fall ej

möter några svårigheter. Af begångna underslef inom de Tyska sockerfabrikerna

har jag ej lyckats erhålla kännedom om mer än ett enda fall, och vid detta var

hela den sedentära controllpersonalen medverkande i försnillningen. Huruvida detta

verkligen är så enstående, som vederbörande ville påstå, eller om möjligen äfven

här en viss benägenhet gjorde sig gällande att, så vidt ske kunde, åt systemet

vindicera ett anseende för ofelbarhet i detta hänseende — det nämda fallet stod

icke att förneka, emedan det föranledt vissa tillägg till ansvarsbestämmelserna —,

vågar jag ej afgöra; men att, i allmänhet taget, systemet i denna riktning arbetar

väl, derpå anser jag ett af de bästa bevisen ligga i den omständigheten, att

under de heta strider, som vid skilda tillfällen utkämpats angående lämpligheten

af den närvarande beskattningsmodus och hvarvid alla dess brister och svaga

sidor naturligen framhafts, denna punkt aldrig blifvit vidrörd af dess motståndare,

under det att deremot dess förfäktare, utan att röna någon gensägelse, såsom ett

af systemets företräden framför såväl det Franska som det Belgiska, anfört den

trygghet mot underslef från fadrikantens sida, som detsamma erbjuder.

Hvarje beskattning af sockerindustrien, för så vidt den dithörande controllen olägenheter för

skall utöfvas vid fabrikerna och skatten ej, såsom från vissa håll i Frankrike före- faI>i''>kana™e.

slagits, skall erläggas af den jord, som till betodling användes, eller, enligt ett i

Tyskland framstäldt project, utgå såsom ren consumtionsafgift, måste alltid vålla

fabrikanten större eller mindre olägenhet, enär han, vid hvilket stadium af fabricationen

controllen än förlägges, ej kan med full frihet anordna sin tillverkning

eller företaga sina operationer. Att dessa olägenheter emellertid blifva både till

art och grad väsentligen olika vid de olika systemen, ligger i sakens natur; och

148

Jemförande sammanställning af systemen.

betingas dessa olikheter ej blott af skiljaktigheterna i sjelfva den egentliga controllens

beskaffenhet och anordning, utan komma desamma att i ganska väsentlig

grad bero på de bicontroller, som vid alla systemen spela en mer eller mindre

vigtig rol.

Hvad angår det förstnämda momentet, så torde i allmänhet den satsen

kunna uppställas, att ju närmare den egentliga controllen är förlagd till början

eller slutet af fabrikationen, desto friare händer lemnar den fabrikanten i hans

arbete, medan tvånget blir allt större, i samma mån den djupare griper in i de

egentliga operationerna. Men om sålunda det första och det sista stadiet af fabrikationen

i allmänhet taget äro att betrakta såsom de lämpligaste för en mindre

betungande controll, erbjuda de dock i sagda hänseende icke samma förmåner,

ty ett företräde måste obetingadt lemnas åt den controllmodus, som låter de

första operationerna blifva föremål för sin verksamhet, i det att under sådana förhållanden

de följande egentligen ej böra tarfva något öfvervakande, då deremot

en sådan, som knyter sig till de sista procedurerna, hvilka tillhöra fabrikationen,

svårligen kan undvika att för sin säkerhet äfven bevaka de föregående och derigenom

föranleda större inskränkningar i operationernas fria användande och bedrifvande.

Beträffande den controll, som står vid sidan af den egentliga skattebestämningen,

så blir dess beskaffenhet, enligt hvad nyss blifvit antydt, dels, och

väsentligast, beroende af denna seuares karakter, men, såsom specialredogörelsen

visat, ingå uti den förra åtskilliga detaljer, hvilka sakna ett inre nödvändigt samband

med hufvudcontrollen och antingen bilda ett rent tillägg till densamma eller

afse ernåendet af visserligen till beskattningen, men ej till controllen hörande uppgifter,

hvilka systemet anser för sig nyttiga eller nödiga. Att äfven denna del af

bicontrollen för fabrikanten medför olägenheter, tvång eller obehag, ligger i sakens

natur, och i hvad grad och till hvad utsträckning detta blir fallet, beror på

arten af de uppgifter, som derigenom skola vinnas.

Jemföra vi nu de trenne system, hvilka framställningen här gäller, med afseende

på den grad af tvång och inskränkning, som de pålägga fabrikanten, så synes

otvifvelaktigt det Franska vara det mest tryckande. Tvenne sidoordnade

hufvudcontroller, den ena förlagd vid slutet, den andra vid början af fabrikationen,

men denna sistnämda likväl ej i dess allra första stadier, och derjemte supplementära

controller, liggande mellan dessa, måste enligt de allmänna grunder, som

härofvan blifvit antydda, göra detta system i hög grad betungande. Från det att

saften är utdragen ur betorna, tills det färdiga sockret införes i magasinet, följas

alla de vigtigare operationerna af controllen, och ingen sådan får verkställas, lika

litet som det i öfrigt är fabrikanten tillåtet att företaga något inom sin fabrik,,

utan att derom först göres skriftlig anmälan. Äfven öfver det färdiga sockret

Jemförande snmmanställntng af systemen.

149

far han ej fritt disponera, han eger ej obehindradt tillträde till sitt magasin, och

till och med sedan varan gått ur hans hand och expedierats från etablissementet,

står han i ansvar derför, att den i vederbörlig ordning blir aflemnad å sin bebestämmelseort.

Lägges härtill de ofta återkommande ”recensements” och ”inventaires”

samt mångfalden af straffbestämmelser för hvarje öfverträdelse af lagens

äfven mest minutiösa stadganden, så inses lätt, att det Franska systemet, strängt

tillämpadt, hvilar tungt på fabrikanten och icke blott vållar honom obehag och

olägenheter, utan gör honom till föremål för verkliga vexationer.

Högljudda och bittra klagomål hafva också af denna anledning inom Frankrike

höjts mot systemet; men antingen nu lagbestämmelserna mindre strängt

tillämpas — ett antagande, hvartill ingalunda skäl saknas — eller andra omständigheter

förmildra det tryckande uti de band, som systemet lägger på fabrikantens

frihet, — nog af, klagomålen hafva på de senare åren tystnat, och de fabrikanter,

af hvilka jag hade tillfälle att höra ett omdöme öfver controllens fördelar

och olägenheter, förklarade att, oaktadt den till en början varit i hög grad tryckande

och vållat stora obehag, man numera vant sig vid densamma och finner

sig uti det tvång, som den pålägger.

Att likväl den Franska fabrikscontrollen i grannländerna anses såsom en

•’ börda, hvilken knappast vore att uthärda, framgår ur alla de uttalanden, hvilka

såväl inom Tullföreningen som i Belgien förekommit vid diskussioner öfver sockerlagstiftningsfrågorna,

och jag tillåter mig att här anföra ett yttrande i detta ämne

af en Belgisk brochurförfattare, som efter att hafva karakteriserat det Franska

systemet såsom ”une institution modéle en fait de fiscalité” och framhållit, huru

hela dess diktan och traktan tyckes afse att alltjemt utfinna nya medel att bekämpa

underslef och huru det hopar controll på controll, slutligen tillägger: ”å

cette égard nous sommes å une grande distance du régime frangais, et c’est fort

heureux pour nous, car nos moeurs et notre esprit indépendant s’accomoderaient

mai de ce luxe de surveillance”.

Detta den Belgiske sockerfabrikantens yttrande torde förtjena så mycket

mera afseende, som det Belgiska beskattuingssystemet ingalunda är det, som lemuar

fabrikanten någon särdeles stor frihet i hans görande och låtande, utan fastmera

underkastar hans verksamhet väsentliga inskränkningar. Det är visserligen

sant, att''den Belgiska controllen ej har samma vexatoriska karakter, som vidlåder

den Franska, att de mångfaldiga declarationerna och det dermed följande

ständiga ingripandet af controllen i flertalet operationer ej här återfinnas, och att

följaktligen den Belgiske fabrikanten är befriad från en mängd obehag, som hans

Franske yrkesbroder måste underkasta sig, men med afseende på sjelfva fabrikationen,

i hvad angår valet af arbetsmetoder, användandet af nya apparater, in

-

150

Jemförande sammanställning af systemen.

förandet af förbättrade procedurer etc., så lägger det Belgiska systemet lika starka,

om ej starkare band på industriidkare!! än det Franska.

Défécationen, vid hvilken controllen här är anknuten, är redan den fjerde i

ordningen af de operationer, som det ursprungliga råmaterialet undergår inom

fabriken, när detsammas tvättning och rensning sättas såsom den första. Denna

omständighet måste af skäl, som ofvan blifvit antydda, i första hand föranleda,

att hvarken denna eller de föregående operationerna kunna verkställas med full

frihet, och vi hafva också sett, huru inom de Belgiska fabrikerna för saftextractionen

ingen metod får användas, som på något sätt kau förändra saftens beskaffenhet,

och huru lagen förbjuder hvarje tillsats af ett kemiskt agens, förr än

uppmätningen och täthetsbestämningen blifvit verkställda. Det intrång, som défécationsarbetet

lider genom controllens ingripande deruti, har jemväl redan blifvit

antydt, och vi behöfva här endast hänvisa på stadgandet om pannornas användande

i ordningsföljd, itappningskranens handhafvande af controllpersonalen, förbudet

mot saftens uppvärmning och försättande med kalkmjölk, innan prof deraf

är taget o. s. v., för att ådagalägga, att denna del af den Belgiska controllen

ingalunda gifver den Franska efter i uppställandet af fordringar, som måste vålla

fabrikanten olägenheter. Då vidare défécationen hör till det slag af operationer,

hvilka ej erfordra några egendomliga kärl eller apparater, utan låter sig utföras

i flertalet af de öfriga kokkärl, som inom fabriken användas, och följaktligen möjligheten

förefinnes, att densamma kan till förfång för beskattningen hemligen bedrifvas,

så blir det nödigt, att äfven de på défécationen följande operationeraa af

controllen öfvervakas, och på det att uppsyningsmännen dervid ej måtte kunna

alltför lätt missledas rörande de operationer, som pågå i de olika kokpannorna,

gör lagen en ytterligare inskränkning i fabrikationsfriheten genom att stadga, det

öfverhufvud taget ingen ny metod får komma till användning vid sockertillverkningen,

utan att administrationen dertill gifvit sitt bifall, och att inga andra ämnen

än de hittills allmänt brukliga må vid saftens renande eller dess förarbetande

i öfrigt begagnas. Sträfvandet att förebygga allt hemligt undanskaffande

af saft föranleder slutligen en mängd inskränkande bestämmelser med afseende

på sjelfva inredningen af fabriken och på apparaternas placering och anordning,

och de mått och steg, som afse ernåendet af trygghet i denna riktning, sträcka

sig icke blott till fabrikens inre, utan äfven dess yttre förhållanden komma i betraktande;

ty om än ej den Belgiska sockerfabriken till sitt yttre har samma

slående likhet med ett fängelse, som den Franska, så fordrar dock lagen, att

densamma skall vara fullkomligt isolerad, så att ingen direkt communication med

närliggande bygnader får ega rum.

Jemförande sammanställning af systemen.

151

Sammanfatta vi alla dessa inskränkningar, som af controllsystemet påläggas

den Belgiske fabrikanten, och foga dertill den förpligtelse, han har sig ålagd, att

skriftligen anmäla hvarje défécationspanna, som fylles, så vill det synas, som om

han ej hade synnerligt skäl att prisa sitt större oberoende i jemförelse med sin

Franske yrkesbroder, ty i det väsentliga, d. v. s. hvad angår arbetssättet, fabrikationsmetoden,

tyckes han vara lika mycket bunden som denne — i vissa afseenden

kanske till och med ännu mera —■, och det på den senare hvilande tvånget,

hvarifrån han är befriad, torde snarare vara att räkna till kategorien af obehag

än af verkliga olägenheter.

Långt friare händer lemnas fabrikanten af det Tyska systemet. Frånse vi

nämligen den fordran, som detta i likhet med de båda andra uppställer på vederbörlig

anmälan såväl om tiden för arbetenas början som om längre afbrott

»ti deras fortgång, så är fabrikanten helt och hållet befriad från alla déclarationer,

och den till controllen i egentlig mening hörande registerföringen skötes

uteslutande af bevakningspersonalen. Den enda i viss mån hithörande förpligtelse,

som åligger honom, är att föra sina ”Betriebsbiicher” på det af lagen föreskrifna

sättet. Då controllen är förlagd emellan den första och den andra operationen,

sem råmaterialet underkastas inom fabriken, har den ej af nöden att uppställa

andra fordringar på någon speciel anordning af apparater och redskap än den,

att lämplig plats finnes för controllens våg, så att denna kommer att befinna

sig i rifmaskinernas omedelbara närhet; och då vidare controllen ingriper omedelbart

före en operation, hvarför egna apparater erfordras — dessa må nu heta

rif-, skär- eller hyfvelmaskiner —, och hvars hemliga bedrifvande inom fabriken

ej gerna låter tänka sig, så snart en permanent bevakning eger rum, så kan den

utan fara för underslef lemna alla de följande operationerna fullkomligt fria, och

till och med den, som närmast föregås af controllen och vid hvilken denna egentligen

är fastad, lider ingen väsentlig inskränkning. Men om den Tyske hvitbetssockerfabrikanten

sålunda är fullkomligt obunden med afseende på fabriksinredning,

val af metoder, anordning af operationerna, användande af apparater, och

öfverhufvud taget i allt, som rör fabrikationens enskildheter, och om controllen

i detta hänseende kan anses såsom nära nog mönstergiltig, så lägger dock

systemet i andra hänseenden vissa band på honom, visserligen ej under form af

controllåtgärder eller af lagstadganden, som direkt utöfva ett tvång på hans verksamhet,

men af indirekt natur, så att inskränkningarna omedelbart framkallas af

fabrikantens eget intresse, sådant detta måste gestalta sig under beskattningssystemets

inflytande. Sålunda tvingar det honom att förskaffa sig ett i möjligast

största mån soekerrikt material och inskränker följaktligen industriens bedrifvande

till sådana trakter, hvarest jordmån och andra förhållanden möjliggöra producerandet

152

Jemförande sammanställning af systemen.

Enkelhet

lighet i

ningen.

af ett dylikt, och på sådant sätt nödgar det honom att arbeta med omsorg för

att tillgodogöra det mesta möjliga af det socker, som hans råmaterial innehåller.

Huruvida detta tvång bör anses ländajtill industriens skada eller till dess gagn,

är en fråga, som jag här ej skall söka upptaga till besvarande. Att det åter i viss

mån inskränker fabrikantens fria verksamhet, torde ej kunna förnekas, och vi hafva

i det föregående sett, att klagomål öfver detta intrång ingalunda saknats. Huru

stora de olägenheter äro, som härigenom verkligen vållas, torde vara svårt att afgöra,

och än svårare att väga dessa mot de väsentligen olikartade, som den Belgiske

och Franske fabrikanten måste underkasta sig. Att olägenheterna emellertid

icke äro af den betydenhet, som i de nyssnämda klagomålen framhålles, torde

af de i den andra afdelningeu anförda fakta hafva blifvit ådagalagdt.

och wi- När frågan gäller att bedöma, i hvad mån ett beskattningssystem låter sig

tiiiamp- lättare och beqvämare tillämpas än ett annat, torde förnämligast tvenne moment

vara att taga i betraktande, nämligen först och främst storleken af den personal,

som hvardera kräfver, och dernäst de fordringar, som det ena och det andra

systemet ställa på sin personal. Men samma båda moment blifva också de, som

hufvudsakligen bestämma systemets dyrhet, ty den talrikare personalen måste i

regeln medföra större kostnader, och ju högre fordringar, som ställas på tjenstemännen

i afseende på bildning och insigter, desto högre måste deras arbete betalas.

Då sålunda ett controllsystems billighet står i närmaste samband med den

större eller mindre enkelheten i dess tillämpning, så blir en jemförelse af de olika

systemen i det ena af dessa hänseenden i sjelfva verket också en jemförelse i det

andra, och den följande sammanställningen behandlar derföre de båda frågorna

samfäld t '')•

Att det Franska systemet med sina mångdubbla controller, sin mångfald af

register och sin invecklade bokföring är det mest complicerade af dem, hvilka

vår jemförelse gäller, torde efter den skildring af dess detaljer, som i det föregående

blifvit lemnad, ej vara något tvifvel underkastadt. Detta oaktadt, synes

dock den Franska fabrikscontrollen vid sin tillämpning icke taga flera utan fastmera

färre krafter i anspråk än det vida enklare Belgiska systemet, i det att bevakningspersonalen

vid de Belgiska fabrikerna, såsom ofvanföre blifvit anfördt, är 1

1) Hvad hvitbetssockercontrollen i de särskilda länderna kostar i förhållande till den producerade

sockermängden eller den inflytande sockerskatten, deröfver har det ej lyckats mig att

erhålla några tillförlitliga uppgifter, och möjligen torde det öfverhufvud taget vara förenadt med

svårigheter att med afseende härpå komma till ett exact resultat. För en jemförelse af systemens

billighet, skulle för öfrigt hithörande uppgifter i och för sig ega föga betydelse, lika så litet

som de i det föregående angifna lönebeloppen för controlltjenstmännen kunna läggas till grund

för en dylik jemförelse.

Jemförande sammanställning af systemen.

153

lika talrik, eller till och med i många fall talrikare än vid de Franska. Härvid

får likväl ej förbises, att den sedentära controllpersonalen i Frankrike är nära nog

hela året om bunden vid fabrikerna, under det att i Belgien dess närvaro endast

är nödig under den tid, då afverkuingen af betor pågår. Lägga vi härtill,

att det Franska systemet utom den sedentära äfven fordrar en ambulant controll

af nästan halfva den numerär, som den förra eger, hvilken dels uteslutande står

i sockerbeskattningeus tjenst, dels tillhör de indirekta contributionerna i allmänhet,

medan den rörliga bevakning, som tillhör den Belgiska kontrollen, är relativt

mycket fåtalig, så visar sig, att den motsägelse, som tycktes ligga deruti, att de

mera invecklade systemet skulle med större lätthet och beqvämlighet kunna tillämpas

än det enklare, är mera skenbar än verklig.

De fordringar, som det Franska systemet ställer på sin sedentära controllpersonal,

äro åtminstone efter bokstafven ganska stora, och i många fall kanske

till och med större, än att de kunna uppfyllas, något som synnerligast gäller der,

hvarest uppsyningsmännens antal är förminskadt under det i lag stadgade. Ått

åter dessa fordringar ej i alla afseenden så strängt fullgöras, utan en viss slapphet

här och der gör sig gällande, har redan blifvit anmärkt, och förklaringen

på detta förhållande hafva vi sökt just uti controllens mångsidighet eller, om man

så vill, det öfverflöd på controll, som systemet eger. Huru träget och ansträngande

det arbete emellertid än må vara, som tillhör den Franska bevakningspersonalen,

är det likväl hufvudsakligen af rent mekanisk natur. Påpasslighet

vid de operationer, som äro underkastade controll, en viss noggranhet vid vigtsoch

volumbestämningen samt ordning och punktlighet i registerföringen, är det,

som egentligen af densamma fordras. På någon verklig insigt i arten och väsendet

af de processer, som vid fabrikationen förekomma, eller på en mer än ytlig

kännedom af de apparater, som användas, och af fabriksinredningen i dess helhet

gör systemet inga anspråk hos de lägre uppsyningsmännen, först på ”chefs

de service” ställer det sådana fordringar. I följd häraf kan också systemet till de

förra befattningarna använda personer af relativt låg bildningsgrad, men den

minskning i kostnaden för den sedentära controllen, som derigenom betingas, motväger

ingalunda de utgifter, som den ambulanta bevakningen medför, och det

Franska systemet blir fördenskull i tillämpningen dyrare än något af de öfriga.

Frånse vi åter helt och hållet den ambulanta controllen och fästa oss uteslutande

vid den sedentära, så kan det synas tvifvel underkastadt, huruvida ej

det Belgiska systemet bör anses vara det kostsammaste. Att den bevakningspersonal

vid fabrikerna, som detta system fordrar, i sjelfva verket är talrikare än

den, som det Franska använder, har nyss blifvit anfördt, men den större kostnad,

som härigenom måste uppstå, bör ännu mera komma att ökas till följe deraf, att

20

154

Jemförande sammanställning af systemen.

den Belgiska controllen ställer vida högre anspråk på sina tjenstemäns bildning

och insigter än den Franska. Hurudana dessa fordringar äro, har jag redan

haft tillfälle att omnämna i den första afdelningen af denna redogörelse i sammanhang

med framställningen af de svårigheter, som sagde controll i andra hänseenden

erbjuder. Vi hafva dervid sett, huru systemet af uppsyningsmännen fordrar

ej blott en minutiös noggranhet vid utförandet af sjelfva den vigts- och volumbestämning,

som ligger till grund för beskattningen, utan äfven väntar, att de skola

ega nog verklig insigt i sockerfabrikationens särskilda processer, för att kunna

bedöma arten af eu operation, som pågår, och afgöra, huruvida densamma utföres

så, som vederbör, d. v. s. att dervid inga afvikelser ske från det af lagstiftningen

medgifua förfaringssättet, samt slutligen, att de skola vara fullt förtrogna

med alla fabriksiuredningens enskildheter, med apparater och redskap, för

att kunna sjelfständigt öfvertyga sig om, att dessa verkligen tjena till det ändamål,

som af fabrikanten uppgifves. Den större dyrhet, som genom dessa förenade

omständigheter vållas, har emellertid inom det Franska controllsystemet en motvigt

uti den längre tid, som fabrikens öfvervakande måste fortgå, och det torde

fördenskull blifva svårt att afgöra, huruvida, när hänsyn icke tages till den rörliga

bevakningen, det ena eller det andra controllförfarandet blir det kostsammaste.

Den Tyska controllen åter står utom all fråga framom de båda öfriga ländernas

såväl med afseende på det enkla i tillämpningen som på billigheten i

utförandet. De sedentäre controllanternes antal inskränker sig nämligen här till

3, mot 5 i Belgien och mot 4 å 5 i Frankrike, och den ambulanta controllen

utgöres endast af öfvercoutrollörerne. Sjelfva de fordringar, som ställas på uppsyningsmännen,

äro derjemte vida mindre så i ett som annat afseende än i de

båda andra länderna. Sålunda är sjelfva arbetstiden kortare, ty under det att i

Belgien och jemväl i Frankrike — när bevakningen är laglikmätig! anordnad —

hvarje uppsyningsman tjeustgör 12 timmar i dygnet, är deremot vid de Tyska

fabrikerna controllantens arbetstid inskränkt till 8 timmar. Vidare äro de göromål,

som åligga den egentliga bevakningspersonalen, af sådan natur, att de hvarken

kunna kallas ansträngande eller erbjuda några svårigheter, i det de inskränka

sig till pröfning af vågens och vigternas noggranhet och tillförlitlighet, verkställande

af uppvägningen, eu registerföring i enklaste form samt vaksamt aktgifvande

på arbetet vid rifmaskinerna; och slutligen äro de anspråk, som systemet ställer på

dessa tjenstemän i afseende på bildning och kunskaper, så ringa, att en läslig handstil

och räknekonstens första grunder kunna anses såsom tillräckliga qvalificationer.

Visserligen ställer det Tyska systemet å andra sidan särdeles höga fordringar på

sina öfvercontrollörer, ty, såsom i den första afdelningen af denna redogörelse

biifvit närmare angifvet, äro dessa tjenstemäns åligganden vida mera omfattande

Jemförande sammanställning af systemen.

155

samt till väsentlig del af helt annan och mera grannlaga natur än de, som tillhöra

controllörerne vid de Franska och Belgiska seckerfabrikerna. Men om ock

denna omständighet föranleder, att relativt högre löneförmåner måste erbjudas,

för att till de i frågavarande befattningarna erhålla fullt lämpliga personer, så är

dock den härigenom betingade tillökningen i kostnad så underordnad, att det

stora försteg, som systemet i fråga om controllens billighet på grund af sin fåtaligare

och i öfrigt miudre dyra personal eger framför de båda öfriga, icke i någon

väsentlig grad förringas.

Min redogörelse är härmed slutad. Hvad densamma sökt lemna, har endast

varit en framställning af de iakttagelser, jag varit i tillfälle att göra, och af de

upplysningar, jag lyckats vinna rörande ämnet i fråga, jemte några derpå bygda

slutsatser angående de olika systemens värde och användbarhet. Att inlåta mig

på ett skärskådande af den frågan, hvilket af dessa system vore att föredraga,

eller att uttala en åsigt om det enas eller andras större lämplighet för våra förhållanden,

har jag ej ansett vara mig tillständig!, dels på den grund att dylika

frågor lågo helt och hållet utom det uppdrag, som jag erhållit, dels derföre att

för deras besvarande fordras en vida mångsidigare och grundligare bekantskap

med en mängd utom den egentliga sockerlagstiftningen stående förhållanden än

den, jag tilltror mig ega. Med afseende på behandlingen af dessa frågor och deras

slutliga afgörande anhåller jag emellertid att här i slutorden till min redogörelse

få erinra om en erfarenhet, som gjort sig gällande öfverallt, hvarest hvitbetssockerbeskattning

existerar, nämligen att hvarje system gifver åt industrien en viss

bestämd riktning och betingar en egendomlig utveckling af densamma, så att en

öfvergång till en annan beskattningsmodus ej kan ske utan att så stora och väsentliga

rubbningar inträda, att, om icke industrien sjelf, så åtminstone många

dess idkare bringas till undergång; och särskildt har jag velat framhålla denna

erfarenhet, emedan den innebär en varning för att vid valet af ett beskattningssyatem

låta den tanken vinna insteg, att det en gång valda) utan svårighet kan utbytas

mot ett nytt, i händelse att det förra skulle visa sig mindre lämpligt.

> ■ i- i

i ‘: .

. j 2 i ;> i i;:'' i < s l

/ rr*. v ;•*: i i ri-i i vA

■A'':U''

j v.i

i.! ” i

i

BILAGOR.

Q

il ''0 t) L J i

•q

t

Bil N:r 1.

C.

NOTIRBUCH

DES

AUFSEHERS MULLER

FUR DIE

rCbenzucker-fabrjk des

Herrn Mayer & Comp.

zu

SUDEN B UR G.

MÖN AT OCTOBER 1863.

1. Die Waage der Fabrik ist eine Decimal-Balkenwaage und muss die Justirung

derselben mit angehängten Kasten beim jedesmaligen Dienstantritt geschehen.

2. Die dienstliche Åblösung geschieht des Morgens 6, Mittags 12 und Abends 6 Uhr

3. Das fur die Dauer der Campagne bestimmte Nettogewicht beträgt 5 Ctnr.

Erste Abtheilung. Seite 45.

161

Den 30 Octobcr 1863.

von 6,9 Uhr Nach-mittass bis 11,49 Uhr Nac/j-mittaes.

c o

Die Waage wog genau das Zehnfache, war daher richtig.

Miiller.

a

s

cj

Riiben-

behälter.

CD

ps: CO

ir#

I £:

ca i

Gewicht

Ur.

Um Uhr.

Riiben-

behälter.

N;r des Rii-

benbehälters.

Gewicht

Um Uhr.

Riiben-

behälter.

N:r des Ru- benbehäRers.

Gewicht

Ur.

6, 9

1

3

5

7,45

18

2

5

10,14

35

1

5

,16

2

1

5

,51

19

3

5

,19

36

2

5

,31

3

2

5

,56

20

1

5

,26

37

3

5

,39

4

3

5

8, 2

21

2

5

,31

38

1

5

,35

5

1

5

,51

22

3

5

,39

39

2

5

,41

6

2

5

,59

23

\1

5

,43

40

3

5

,47

7

3

5

9, 6

24

2

5

,48

41

1

5

,52

8

1

5

,13

25

3

5

,55

42

2

5

,56

9

2

5

,19

26

i

5

11, 4

43

3

5

7, 3

10

3

5

,25

27

2

5

,11

44

1

5

, 6

11

1

5

,30

28

3

5

,18

45

2

5

,13

12

2

5

,37

29

1

5

,23

46

3

5

,19

13

3

5

,45

30

2

5

,29

47

1

5

,33

14

i

5

,52

31

3

5

,35

48

2

5

,28

15

2

5

,57

32

1

5

,43

49

3

5

,33

16

3

5

10, 3

33

2

5

,49

50

1

5

,39

17

i

5

, 8

34

3

5

Sta

III.

80

S:a I.

85

Sta II.

85

>>

II.

85

I-

85

Seitenbetrag

250

21

162

Erste Abtheilung. Seite 46.

Den 30 October 1863,

von 11,55 Uhr Nåck-mittags bis 4,31 Uhr For-mittags.

Gewicht1

Gewicht

Gewicht

S:a III.

S:a II.

Seitenbetrag

Zweite Abtheilung.

163

Den 50:ten October \ 863.

Es sind gewogen

Kasten

zum Nettogevieht

von

nach Seite 45 des Notirbuches

50''

Otur. 250 Pfd.

!! )> £6 )>

55

34

„ 170 „

55 55 »5

5»

5»

55

55 5» 55

55

55

>5

5? >5 55

»5

55

»5

Summa 84

Ctnr. 420 Pfd.

In dem Verwiegungsregister unter N''.r 119 ubertragen.

Nådig er echnet

Baur. Milller,

Steuer-Aufséher■

Bil. N:r 2.

RUNKELRUBEN

VERWIEGUNGS-REGISTER,

GEFUHRT

liv DER REBEIVZIICKER-FABRIK DES

HERRN MAYER & COMP.

zu

SUDENBURG.

166

1.

i 2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

H

p

er?

Getrocknete

år 3 co

SO O

p

K o h e Kuben.

R ii b e n.

O Ch

tö

CD

Laufende N:r

der Eintragung.

der V erwiog

im

October.

g] a

ST a? o_,

P >-j h-.. CD

e-t- CD CO

® <1v,h>

a- cd

^ -s P °

Ö W rj-

cd cd P a- r-cf? | a

P P o

Änzahl der a

schriebene

j Rubenbehält

Netto-

G e w i c h t.

Rrmit.tfcltes

Netto-

Gewic ht.

Peren

Dafiir kommen

roben Ruben (

Ctnr getrocknet

= 5 Ctnr rob

RiibenJ in Ansa

2- ®

& er

CD CD

B g-

5d g

er ^

CD P

B P

B

CD

»-S

£

Ö

0?

CD

C

B

sos

er? B co

2 o e

og_,

H

n t “ a

C

er?

''

Pfd.

nr.

Pfd.

nr.

Pfd.

nr.

Pfd.

Trspt

3644

18220\

18220

108

27

A.93

52

260

)

420

Schröder.

109

»

11.100

32

160

1

Baner.