SOU 1873:7

UNDERDÅNIGA BETANKANDEN

ANCtÅEN de

STOCKFÅNGST- M. FL PRIVILEGIER

I NORR- OÖH WESTERBOTTENS LÄN

AOUFSA DELS AF

K AMM ARKO LL EGITJM

OCH DELS AF DEN AR 1868 TILLSATTA

SKOGSKOMITÉ.

STOCKHOLM,

TliYCKT HOS IS A AO MA II O OS,

187 A.

Kamiuar-kollegii und.

utlåtande

af den 20 December 1864, ang. väckt

fråga om undersökning af de för jord

och skogar inom Norrbottens län utfärdade

privilegier.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

K

Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse den 5 Oktober 1860, hos Eders

Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att, då lämpligaste sättet för åstadkommande

af landets uppodling i sammanhang med skogens behöriga vårdande

syntes vara, att lemna allmogen tillfälle till nybyggens anläggande,

— 2

men, beträffande Norrbottens län, hvarken de för enskilde eller bolag derstädes

utfärdade privilegier om jord, till uppodling under frälsemannarätt, och

om skogen, dels till kolning för jernverken och dels till stockfångst för sågverken,

eller de i sednare tider meddelade nådiga föreskrifter rörande stockfangstskogarne,

i Rikets Ständers tanka voro för befordrande af landets uppodling

och hemmans anläggningar ändamålsenlige eller öfverensstämmande med

föreskrifterne uti 77 § af nu gällande Regeringsform, Eders Kongl. Maj:t,

till förekommande deraf, att icke äldre, af en eller annan grund förfallne

privilegier må lägga hinder i vägen för de anstalter, som för nämnde ändamål

kunde finnas vara med det allmänna bästa mest förenlige, måtte täckas

vidtaga sådan åtgärd, att alla om jord, skogar och stockfångst till sågverken

inom Norrbottens län utfärdade privilegier må varda till deras gällande kraft

så fort som möjligt pröfvade, på det att hvad som ej med rätt innehafves

må till Kronans fria disposition återfalla, så har Eders Kongl. Maj:t, medelst

nådig remiss den 26 i samma månad, anbefallt Kammar-kollegium att,

efter det Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i nämnde län blifvit i ämnet

höid, med underdånigt utlåtande i detta mai till Eders Kongl. Maj:t inkomma;

och, sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande infordradt, underdånigt

yttrande i anledning häraf (fen 13 Maj 1861 afgifvit, men den

derutinnan i ämnet åstadkomna utredning befunnits i vissa delar ofullständig

och, i följd deraf, dels erforderliga, ytterligare upplysningar blifvit infordrade

dels ock vidlyftige undersökningar i ämnet inom kollegii vederbörande kontor

verkställde, får, med ledning af hvad berörde upplysningar och undersökningar

gifvit vid handen, kollegium, jemte återställande af den nådiga

remissakten och öfverlemnande af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

underdåniga yttrande med tillhörande handlingar, för egen del i underdånighet

anföra:

Hvad angår de allmänna författningar, på grund hvaraf större egoområden

inom ifrågavarande län, tid efter annan, genom meddelade privilegier

blifvit upplatne åt enskilde personer eller bolag till anläggande af jernoch

sågverk samt för uppodling af större landsträckor, under namn af odlingsdistrikter,

bland hvilka Rikets Ständer särskildt fästat sin uppmärksamhet

vid de privilegier, som blifvit meddelade, dels genom Kongl. resolutionerne

den 20 Augusti 1753 och den 13 December 1763 åt kapitenen Jonas

Meldercreutz på en landssträeka af omkring 20 mils längd och 10 mils bredd

emellan Luleå och Oalix ehvar, dels genom frihetsbref den 8 Maj 1775 åt

majoren G. W. Palmstruch på ett ödesland, 10 mil långt och 21/,2 mil bredt,

på norra sidan af Piteå eif, och dels genom Kongl. brefvet den 14 Juli 1828,

för anläggning af Korpforss och Rensundsforss jernverk, en jordvidd af

877,691 tunnland duglig skogsmark, bör kollegium härvid i underdånighet

upplysa, hvad först jernverken vidkommer, att genom Kongl. special-privilegium

den 9 Augusti 1673 om nya bergverks inrättande och landskulturen i

Finland, Norrland och Lappmarken, hvilken författning genom Kongl. förordningen

den 27 Augusti 1 723 § 6 ytterligare stadfästades, blef det hvar

och en af rikets undersåter, som i dessa då varande ödemarker ville anlägga

nya bergverk, tillförsäkradt, bland annat, “att för sig, barn och efterkommande

till everldeliga tider erhålla frihet och bergsfrälse icke allenast på de

hemman och egor, hvaruppå sjelfva bruken inrättades och uppbyggdes, utan

äfven på de bruken nästomliggande hemman, torp och lägenheter, så vida de

af nyo upptagne blefvo och det så länge bruken höllos i gång och de, efter

frihetsårens förlopp, förmådde deras utskylder och rättigheter att utgöra och

uppehålla Beträffande åter grunden för upplåtelsen af de s. k. odlingsdistrikten,

så återfinnes densamma uti Kongl. kungörelsen den 20 November

1741, angående ödeslands upptagande i "Westerbotten, som den tiden äfven

innefattade Norrbottens län, genom hvilken kungörelse, uppå Rikets

Ständers underdåniga anhållan, stadgades, “att hvar och en, som derstädes

ville uppodla något ödesland, hvilket till åkers och ängs upprödjande vore

tjenligt, skulle i everldeliga tider få detsamma njuta, ega och besitta under

frälsemannarätt, hvarjemte, till ytterligare befrämjande af ett för det allmänna

så nyttigt ändamål, alle af ridderskapet och adeln, som i Westerbotten upptogo

och uppodlade jord, egde att på 10:delen af sådan upptagen jord, i

everldeliga tider, åtnjuta säterifrihetHufvudsakliga syftet med förutnämnde

tvenne författningar var således, att inom WTesterbottens öde och obefolkade,

men på ypperliga malmtillgångar och större odlingslägenheter rika trakter

uppmuntra idkande af jern- och bergverksrörelse och i sammanhang dermed

befordra landets uppodling och befolkning. Före tillkomsten af dessa stadganden

och i bredd dermed hade, i sistnämnde ändamål, författningar utkommit,

som äfven sökte att befrämja sågverksrörelsens uppkomst i denna provins,

så att, jemte det uti 10:de punkten af Kongl. skogs-ordningen den 22

Mars 1647 förbud stadgades, att ingen egde rätt eller makt att hugga såg

-

— 4 —

timmer på Kronans allmänningar, undantogos från detta förbud uttryckligen

“Norrland, Dalarne och Wermland, som med skog öfverflöda och hvarest

det saklöst kunde göras hvilket stadgande ytterligare bibehölls uti Kongl.

skogs-ordningen den 29 Augusti 1664. Sedan likväl bruk och bergverk

börjat att anläggas, hvilka för sin drift erfordrade större skogstillgångar, och

det för deras behof sannolikt ansågs nödigt att, genom restriktiva åtgärder,

inskränka den sågverken genom förutnämnde skogs-ordningar lemnade tillåtelse

till oinskränkt afverkning å Kronans allmänningar, derför någon afgift

till Kronan ännu icke synes hafva varit stadgad och utgjord, afläto Rikets

Ständer till Kongl. Maj:t den 11 Oktober 1738 en underdånig skrifvelse,

hvaruti de, ”på det trähandeln i möjligaste måtto måtte befrämjas, synnerligen

på de orter, hvarest ansenliga sågverk voro anlagde, funno nödigt vara,

att vederbörande landshöfdingar uti alla billiga mål borde befordra och facilitera

sågverken samt beordra och tillhålla krono- och jägeribetjenterne att

göra sågverken all skälig handräckning uti hvad som deras assistence vid

flottningarne och timrets framskaffande genom vattendragen eller vid andra

tillfällen kunde behöfvas; men som det tillika försports, att skogarne på åtskilliga

ställen, så väl i Sverige som Finland, igenom öfverflödigt sågande

alltför mycket medtogos och utöddes, ansågo Rikets Ständer det tillika vara

angeläget, att de i provinserne tillåtne och utan särskilde privilegier inrättade

sågbruk och qvarnar borde af landshöfdingarne, under vederbörande kollegiers

inseende, efter landets behof och skogarnes tillstånd, inskränkas till något

visst qvantum årligen och till en skälig afgift till Kronan taxeras, med undantag

af ridderskapets och adelns frälse och prestegårdsqvarnar, hvilka enligt

pi-ivilegierna voro från all taxation befriade, äfvensom sådane qvarnar,

som under hemmanens härligheter och förmåner voro taxerade”; och blef

hvad Rikets Ständer sålunda i underdånighet hemställt af Kongl. Maj:t i

nåder gilladt och, uti nådigt bref den 23 Februari 1739, Kammar- och Kommers-kollegierne

samt vederbörande landshöfdingar till underdånig efterrättelse

och behörigt iakttagande anbefaldt. Genom berörda författning, som

tydligen afsåg sågverksrörelsens uppmuntran och befordran, stadgades således

icke något förbud emot sågverkens derförut medgifna timmerfångst på kronoskogarne,

utan blef densamma endast inskränkt till ett visst belopp, som för

hvarje såg borde, efter föregången pröfning, bestämmas; och, i motsats till

hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande yttrat, att något bestämdt lag

-

bud icke funnits, som tillåtit sågverks förseende med timmer från kronoskogarne,

måste kollegium antaga, att förutnämnda författning utgör grunden

för de åt sågverken derefter utfärdade privilegier på stockfångst från Kronans

skogar, desto heldre som dels högstberörde nådiga bref af den 23 Februari

1739 uttryckligen åberopas såsom stöd för en del sågverksprivilegier, deribland

uti Kammar- och Kommers-kollegier nes utslag den 31 December 1760,

rörande stockfångst för Brännforss sågverk, dels ock emedan sådane privilegier

der förut icke varit meddelade utan först efter denna författnings emanerande

finnas hafva tillkommit. Uti dessa privilegier, som i början af Kammar-

och Kommers-kollegierne gemensamt och sedermera ensamt af Kammarkollegium

blifvit meddelade, hafva sågverken, efter försiggången syn på stället

och pröfning af kronoskogarnes tillstånd, fått såsom årlig stockfångst derifrån

sig anslagne ett visst antal sågtimmer, emot bestämd afgift till Kronan, under

namn af stubböresafgift, samt med förbehåll i allmänhet, å Kronans sida,

att växande timmerskog icke må uthuggas i närheten af byar och gårdar

och att nybyggesanläggningar å de upplåtne skogstrakterne icke finge förhindras,

der tillfällen dertill funnos; men sedermera blef, genom Kongl. brefven

den 30 Juni 1820 och den 2 Maj 1826, förbud utfärdadt emot allt vidare

öfverlåtande till sågverken af stockfångst från Kronans skogar, ”emedan

det vore af synnerlig vigt att för jernhandteringen i Norrbotten bibehålla

nödiga koltillgångar”.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet redogjort för de allmänna

stadganden, i stöd hvaraf jord och skogar inom de norra länen blifvit upplåtne

till enskilde eller bolag för anläggning och bedrifvande af jern- och sågverksrörelse

samt uppodling af större landsträckor, öfvergår kollegium nu

till utlåtande öfver de derom utfärdade särskilde privilegier; hvarvid, och då

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afgifna yttrande i ämnet innefattar

ofullständiga uppgifter om innehållet af privilegierna för jern- och bergverken

samt de s. k. odlingsdistrikterne, kollegium, med åberopande af berörde

yttrande i öfrigt, anser sig böra andraga hvad till rättelse och fullständigande

deraf funnits erforderligt, och får alltså härom nu i underdånighet anföra:

A) liengis bruks- och bergsfrälse egendom i Paijala socken.

Genom Bergs-kollegii privilegium af den 31 Oktober 1646, som Kongl.

Maj:t uti nådigt bref den 24 December samma år bekräftat, blef handian

-

— 6

den i Stockholm, A rend t Grape, berättigad att upptaga och bearbeta ett nyuppfunnet

jernmalmstreck, beläget öfverst i Torneå socken, samt för detta

ändamål bygga och uppsätta masugn, hamrar och andra nödige verk för

jernbrukets behof, emot åtnjutande af 10 års frihet från all tionde och besvär,

hvarjemte Grape och hans medintressenter efterlätos “alla lägenheter

på en omkrets af tvenne mil rundt omkring bruket, med ström, skog, ängesland

och annat som för bruket nödigt var, att för sig och arfvingar njuta,

bruka och behålla så länge de kunde och förmådde hålla bruken och verken

vid tillbörlig makt och gång samt utgöra Kronan sin årliga rättighet;''4

äfvensom intressenterne genom en sednare Kongl. resolution den 27 Oktober

1653 hugnades med nådigt tillstånd att, till verkens understöd, få i kolning

och körslor förvandla allmogens i Öfver- och Neder-Torneå socknar ordinarie

och extra ordinarie hemmansräntor eller utlagor, emot det att intressenterne

i stället erlade dem till Kronan och att det arbete, hvari de förvandlades,

blefve till ett visst pris bestämdt. Sedan, för tillgodogörande af ofvannämnde

jernmalmstreck, Kengis och Jouusuando jernverk inom Öfver-Torneå eller

numera Paijala derifrån utbrutne socken blifvit anlagde, crhöllo förrberörde

intressenter eller, såsom de då kallades, “Participianterne uti Westerbottniske

Bergverken44 Bergs-kollegii tillökade privilegium af den 11 Januari 1699

på öfvertagande och bearbetande, jemte Kengis och Jouusuando förrberörde

jernverk, af ej allenast silfverbruket vid Alkie och Kiedkevari med alla

tillhörigheter af grufvor, grufvehus, byggningar, dammar och hyttor m. m.,

än ock Svappavaari kopparbruk i Torneå lappmark med nyss uppfundne

Koppar-malmstrecken vid Torneå trilsk, likaledes med alla tillhörigheter,

hvarvid participianterne tillförsäkrades, 44att om de derstädes kunde till åker

eller höslag något mer upptaga och i kultur bringa, än hvad vid tillträdet

fanns, skulle de detsamma under bergsfrälse-frihet och för all afgift okrafde

till verkens understöd få behålla, så länge de förmådde hålla verken i gång44;

och inrättades, i följd häraf, vid Kengisfors under Kengis bruk både Garhytta,

Kopparhammare och Myntverk, hvarest den tillverkade kopparen den

tiden till gångbara plåtar med prägel utmyntades, men sedan sistnämnde

verkstäder år 1717 blifvit under kriget med Ryssland förstörda och allt vindare

bearbetande af Svappavaari kopparverk med år 1775 upphört samt

silfververket vid Alkie och Kjulkuvaari redan derförut eller år 1702 fått

med nådigt tillstånd nedläggas, har, af förutnämnde privilegierade verk, endast

jernverket vid Kengis intill närvarande tid egt bestånd.

I afseende å sistnämnde verk med tillydande landtegendom, hvarom nu

alltså här endast är fråga, får kollegium i underdånighet upplysa, att, för

tillgodogörande af det uti Bergs-kollegii ofvannämnde privilegium den 31

Oktober 1646 omförmälda jernmalmstreck inom Öfver-Torneå socken, blefvo

tvenne jernverk, Kengis och Svanstein, af privilegii-innehafvarne anlagde,

hvilka enligt Bergs-kollegii resolution den 14 December 1755, hvar för

sig, uppskattats till 1,000 skeppund privilegieradt årligt smide, eller tillsammans

2,000 skeppund för båda verken; men sedan, genom Bergs-kollegii

särskilda resolutioner den 4 Juli 1788, den 2 November 1789, den 22

November 1790, den 18 April 1791 och den 29 Mars 1822, sammanlagd!

1,650 skeppund deraf fått vid nämnde bruk nedläggas och förflyttas dels

till Smedstorps och Skeppsta bruk i Södermanland, dels till Strömbacka,

Röfors och Ströms bruk i Helsingland och dels till Johannisforss bruk i

Uppland och Kimo bruk i Finland, samt Svansteins bruk derefter helt och

hållet nedlagts, så återstår af förutnämnde båda jernverk numera endast Kengis

bruk med 2:ne hamrar och 2:ne härdar samt ett privilegieradt smide af endast

350 skeppund, hvartill, utom den af Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande

omförmälda Torneåforss masugn i Öfver-Torneå socken, jemväl

lyder en annan med namn af Jouusuando, belägen i gränsen af Paijala

socken emot Lappmarken, men hvilka båda masugnar, hvaraf den sednare

sedan början af detta århundrade icke varit i gång, jemlikt Kongl. brefvet

den 4 Augusti 1853 från och med samma år erhållit 15 års förlängd skattefrihet.

Den bruket tillhörande landtegendom med underlydande 3:ne oskattlagda

torp vid Kengis och 8 vid Torneåforss och Polokorva, som Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit hafva ett årligt utsäde af 42

tunnor spannemål samt underhålla 8 hästar, 66 nötkreatur, 4 ungnöt och

93 får, upptages uti jordeboken såsom kronohemman, med anteckning att på

grund af privilegier åtnjuta bergsfrälsefrihet, och är ännu oskattlagd samt

endast extra roterad för f mantal till soldatrote. Under bruket uppg-ifves

äfven af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande lyda en sågqvarn,

benämnd Eknäs, men denna såg, som enligt kollegii utslag den 11 Maj

1802 varit anlagd för försågning af 1,200 köpetimmer från andra hemmans

-

8

skogar och 480 träd af brukets egen skog, har genom Kongl. brefvet den

13 Mars 1860 fått nedläggas och räntan derför, 24 tolfter bräder, från

jordeboken afföras. Deremot finnas vid egendomen tvenne, af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande icke uppgifne mjölqvarnar, hvilka genom kollegii

utslag den 7 April 1848 blifvit skattlagda och fastställda till 16 kappar

korn i ränta för hvardera.

Hvad nu angår det anspråk, bruksegaren Sohlberg uti dess vid handlingarne

bilagaa underdåniga förklaring framställt, att varda bibehållen vid

de uti förutnämnde privilegier Kengis bruksegare tillerkände friheter, får, beträffande

först den skogsareal af 2:ne mil rundt omkring bruket, som genom

privilegiet den 31 Oktober 1646 bruksegaren tillerkändes, kollegium härvid

erinra, att enär den vidsträcktare bergsrörelse, i och för hvilken nämnde skogsvidd

blifvit förlänad och som bruksintressenterne enligt privilegiet tillförene

drifvit, nu mera är af dem så inskränkt, att, i stället för en årlig tillverkning

vid de båda bruken Kengis och Svanstein af tillsammans 2,000 skeppund

tgxeradt privilegii smide, det sednare bruket redan längesedan blifvit

nedlagdt och största delen af privilegii-,smidet eller icke mindre än 1,650

skeppund från såväl detta som Kengis till andra bruk förflyttats, så att

privilegii-smidet vid det enda nu återstående sednare bruket Kengis en

lång följd af år utgjort endast 350 skeppund, men den verkliga tillverkningen

åter, enligt landshöfdingen Widmarks till Eders Kongl. Maj:t afgifna

embetsberättelse af den 9 Januari 1860, per medium, under den tjugofemåriga

perioden från och med 1834 till och med 1858, för hvarje år

utgjort endast 2201 skeppund stång- och ämnesjern samt vid den tillydande

masugnen Torneåforss blott 203 f skeppund tackjern, hvaremot Jouusuando

masugn allt sedan början af detta århundrade icke varit i gång; vid hvilket

förhållande och då rättigheten till skogens begagnande på den uppgifna

omkretsen, enligt föreskriften i privilegiet, varit förlänad med det bestämda

vilkor att hålla de vidsträcktare verken i gång och alltså efter beräkning

af det vid Svanstein och Kengis privilegierade årliga smidet 2,000 skeppund,

utom tackjernstillverkningen vid de underlydande masugnarne, lärer, sedan

denna vidsträcktare bruksrörelse till största delen upphört och således numera

icke heller har behof af det i privilegiet utsatta större skogsområde,

Eders Maj:t finna Kengis bruksegare sakna all annan rätt, än den som

genom det vid akten bifogade Kongl. brefvet den 23 Oktober 1822 blifvit

9

för honom bestämd, nemligen att, vid framdeles skeende afvittring inom

Paijala nu mera från Öfver-Torneå utbrutna socken och på sätt då bestämmes,

erhålla så stort skogsområde, som erfordras för den närvarande bruksrörelsens

framtida uppehållande, hvarjemte kollegium i underdånighet anser sig böra hemställa

om det vidare nådiga förordnande, att, enär bergmästare icke i afvittringsförrättningar

deltaga, men, för beräkning af ett bruks behöfliga skogstillgång

å ena och skogens årliga afkastning å andra sidan, en sådan lika så väl

som jägeri t jenstemans närvaro vid förrättningen är nödvändig, Eders Kongl.

Maj:t måtte i nåder föreskrifva, att vid den afvittring af Ivengis bruks närvarande

skogsbehof, som uti omförmälde Kongl. bref den 23 Oktober 1822

är förordnad, ej mindre vederbörande bergmästare än jägmästare böra för

detta ändamål närvara.

Beträffande derefter bruksegarens jemväl gjorda hemställan, att komma

i åtnjutande af den, genom Kongl. resolutionen den 23 Oktober 1653 Kengisverkens

egare tillagda, ofvannämuda arbe (oskyldighet af allmogen inom

Öfver- och Neder-Torneå socknar, så har väl kollegium funnit, att Kongl.

Maj:t uti nådigt bref den 5 Mars 1782 lemnat bifall till den af bruksegarne

då gjorda förnyade ansökning att, i enlighet med nämnde Kongl. resolution,

allmogens inom berörde tvenne socknar ordinarie och extra ordinarie hem.

mansräntor måtte fä förvandlas till kolning och körslor under bruket, emot

det att bruksegarne till Kronan erlade hemmansräntorne och att det arbete,

hvari de förvandlades, blefve till ett visst pris bestämdt; men som Kongl.

Maj:t såsom vilkor derför uti högstberörde nådiga bref tillika föreskrifvit,

att allmogen, på det den ej i minsta måtto måtte förfördelas, först borde

deröfver höras, och så väl bruksegaren som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

uti, med anledning häraf, från kollegium infordrade yttranden,

upplyst, att någon verkställighet i följd af berörda nådiga föreskrift icke följt,

anser kollegium, vid slikt förhållande och då, efter hvad ofvan är utredt, ej

mindre silfver- och kopparverken vid Kengis längesedan upphört att bedritvas

än ock jerntillverkningen derstädes till nära endast niondedelen af det ursprungliga

privilegierade smidet blifvit reducerad samt den vidsträcktare bergverksrörelse,

hvarför arbetsskyldigheten var afsedd, till största delen upphört

att bedrifvas, någon reglering af samma arbetsskyldighet numera icke kunna

ifrågakomma, eller bruksegaren derpå ega vidare anspråk, helst sådan arbetsskyldighet,

der den till andra bruk varit förlänad och verkligen kommit till

— 10

stånd, redan blifvit indragen, såsom, bland andra, i följd af föreskriften uti

Kongl. brefvet den 8 Oktober 1851, rörande en del allmoges arbetsskyldighet

under Gustafs och Carlbergs kopparverk i Jemtlands län.

Hvad slutligen angår den, Kengis bruksegare uti förutnämnde privilegier

tillerkända bergsfrälsefrihet å deras hemman och den jord de uppodlade,

om bibehållande hvaraf bruksegaren Sohlberg jemväl gjort anspråk, så förekommer

härvid, att bergsfrälsehemman äro till sin natur rena kronohemman,

hvilka erhållit frihet från jordeboks- och mantalsräntorne jemte åtskilliga

onera, emot skyldighet att uppehålla det bergsbruk, hvarunder hemmanen

lyda, såsom följd hvaraf dess frälseegenskap icke tillhör jorden, utan beror

af Kongl. Maj:ts godtfinnande, så att, om bergsbruket, hvarunder hemmanet

är lagdt, konune att upphöra, frälsefriheten äfven måste förfalla, och är

härvid tillika att erinra, att jernbergslagerne väl äfven egde bergsfrälsen, men

dessa indrogos redan genom Kongl. resolutionen den 26 Maj 1688 och Kongl.

brefvet den 17 December 1695, hvarefter bergsfrälsefriheten nu mera endast

sträcker sig till de ädlare silfver- och koppar-verken. Genom Bergs-kollegii

ofvan åberopade privilegium af den 31 Oktober 1646 för Kemns brukseo-are

om bearbetande af jernmalmstrecket i Öfver-Torneå socken och uppförande

af dertill nödige masugnar och jernverk, blef icke heller någon bergsfrälsefrihet

å jord dem förunnad, utan först genom bemälde kollegii tillökade

privilegium för intressenter ne af den 11 Januari 1699, att upptaga silfververket

vid Alkie och Kjedkevaari samt Svappavaari kopparbruk, tillerkändes

dem bergsfrälsefrihet för all den åker och höslag, de till verkens understöd

uppbiukade, dock med det uttryckliga vilkor, att bergsfrälsefriheten endast finge

åtnjutas, så länge verken höllos i gång; och då nu, efter hvad ofvan är

upplyst, dessa verk redan för öfver ett århundrade sedan blifvit nedlagde,

anser kollegium Kengis bruksegare, enligt tydliga stadgandet uti sistnämnde

privilegium, redan längesedan hafva förverkat den dem derutinnan förunnade

bergsfrälsefrihet, och hemställer derföre i underdånighet att, i likhet med hvad

under enahanda förhållanden uti Kongl. brefvet den 8 Maj 1829 blifvit förordnadt

om upphörande af nya Kopparbergets bergsfrälsefrihet, Eders Kongl.

Maj:t täcktes i nader förklara Kengis bruksunderlydande hemman och lägenheter

böra, vid förestående allmänna afvittringen i socknen, i behörig ordning

af vittras och skattläggas samt att emellertid och intill dess sådan förrättning

kan blifva verkställd provisionel skattläggning genast bör förrättas för be

-

- 11

stämmande af det mantal, ränta och kronotionde, sagde hemman och lägenheter

böra, intilldess laga afvittring hunnit försiggå, till Eders Kong!. Maj:t

och Kronan utgöra.

B) Meldercreutzska och Hermeliuska bergverks- och odlings-distrikter.

Mcldercrcutzska distriktet.

Uti till Kongl. Maj:t år 1744 ingifven underdånig ansökning hade

dåvarande kapitenen vid fortifikationen, Jonas Meldercreutz, anhållit att få

uppbruka alla öde distrikter, som voro belägna inom Torneå, Luleå samt

Öfver- och Neder-Kalix socknar i Westerbotten jemte Luleå lappmark, allt

uppifrån fjällryggen ända ned till hafvet emellan Kalix och Luleå elfvar,

men sedan Kammar-kollegium, häröfver hördt, i underdånighet yttrat betänklighet

emot upplåtelse af så stora landsträckor, och Meldercreutz, i anledning

deraf, förmält sitt hufvudsakliga syfte vara, att få det ödedistrikt som låg

emellan Meldersteins bruk och Gfellivare malmtägter samt 3 svenska mil

derofvanför, hvithet för honom vore angelägnast i anseende till brukets nödiga

betjenande med kol och malmkörslor, blek med inskränkning i Meldercreutz’

ursprungliga ansökning, genom Kongl. resolutionen den 20 Augusti

1753, honom förunnadt att, med de friheter och förmåner som 1741 års

Kongl. förordning om ödelands upptagande i Westerbotten innehåller, “så

uppodla det ödeland som funnes emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins

bruk och 3 mil ofvanför Gfellivare grufva uppåt Lappmarken, derunder

inbegripne de lägenheter, han derstädes redan upptagit“, dock med

följande vilkor:

L:o att lian inom 10 års förlopp från privilegii-brefvets dato, vid förlust

af den derigenom erhållna frihet, skulle öfverallt i distriktet hafva gjort

början med husbyggnad och odling på alla till nybruk tjenlige ställen samt

dermed under frihetsåren fortfara och fullborda, på sätt uti 1749 års reglemente

för uppodling i Lappmarken är föreskrifvet.

2:o. att, innan den i 6 § af berörde reglemente, etter frihetsårens för - lopp, påbjudna geometriska affattning och skattläggning för sig ginge, Meldercreutz

jemväl skulle ega, när han det begärde, att, före fiihetsårens utgång,

för hvarje verkstäldt nybygge få efter hand egor anslagne till ett helt

12

hemman med deremot svarande frälseonera, som, efter frihetsårens förlopp,

komme att presteras såsom af hela hemman, änskönt derstädes då ännu icke

skulle hafva hunnit upptagas alldeles så mycket åker och äng, som till ett

helt hemman tarfvades, likväl med den befrielse från soldathåll och utskrifning,

som uti 15 § al förutnämnde lappmarks-reglemente var nybyggare i

Lappmarken förunnad.

ö:o att om, efter de foreskrifna 10 frihetsårens förlopp, någon annan

anmälde sig till uppodlande af något då ännu oupptaget ödeshemman inom

omförmälde distrikt, ansökningen derom borde Meldercreutz kommuniceras

och, i händelse han sjelf ville sådant hemman upptaga, målet då skulle hos

Kongl. Maj:t till nådig pröfning anmälas.

Sedan Meldercreutz derefter uppgifvit sig, på det sålunda honom upplåtna

ödedistriktet, hafva anlagt 32 verkligen bebodda och 25 under byggnad

och odling varande nybyggen, anhöll han i underdånighet att, för sig och

sina aifvingar, få under frälsemannarätt everldeligen ega berörde distrikt,

utan den erhållna frihetens förlust, ehuru han inom den i 1753 års resolution

foreskrifna tid af 10 år icke hunnit göra början med husbyggnad och

odling på alla till nybruk tjenlige ställen, samt att hela ödedistriktet mätte

behörigen utsyna■*, geometrier, af mätas och frän andras tillstötande egor

slalgas, på det hvarje nybygge, till egorna såsom hela hemman, genom landtmätare

måtte kunna afrösas; men denna vidsträckta anhållan, att hela ödedi

strikte t måtte, för hans räkning, geometrice afmätas och utan vidare vilkor

till honom under full egande- och frälsemannarätt upplåtas, blef i nåder afslagen,

och Kongl. Maj:t förunnade honom endast, genom resolution den 13

December 1763, rättighet att från samma dag till fullt frälse samt %0 säterifrihet,

jemte de förmåner Kongl. förordningen den 20 November 1741 och

lappmarks-reglementet den 24 November 1749 utsätta, fä åtnjuta alla de

nybygge™-, bil hvilka han med husbyggnad, åboers antagande och egors upprödjande

redan gjort början, sedan till hvart och ett af dessa nybyggen helt

hemmans egor blifvit reglerade och afmätte, hvarjemte tO års frihet, med

lika vilkor, 1753 års Kongl. resolution föreskrifver, honom meddelades till

upptagande af hvad på ödedistriktet ännu återstod och till nybruk tjenligt var.

Efter derom gjord ytterligare ansökning om förlängning i frihetstiden,

blef, genom Kongl. resolutionen den 3 Februari 1778, Meldercreutz tillåtet

att ännu i !0 är ega rättighet att, utan intrång af andra, fortfara med

13 —

nybyggens anläggande å det honom upplåtna distriktet och för alla nybyggen,

som under tillrikta privilegiitiden af honom blefvo anlagde och behörigen

iståndsatte; njuta de rättigheter till godo som genom 1753 och 17(53 årens

Kongl. resolutioner voro honom förundte, dock med vilkor att, derest lian

ej inom b h 6 dr derefter visat sig hafva, med mera eftertryck och till

betydligare båtnad för Kronan och det allmänna, vinnlagt sig om landets

uppodlande iin under de förra privilegiiären, skulle, det vara hvar och en,

som. sig dertill anmälde, fritt och Öppet lemnadt, att uppodlingar inom distriktet

då företaga; och skulle en landtmätare af Landtmäteri-kontoret förordnas

att, emot af Meldercreutz utfäst årligt arfvode, afmäta och på karta

lägga alla redan anlagda och derefter anläggande frälse nybyggen samt för

hvarje utstaka så stora egor i åker, äng, skog och mark, som 1773 års

skattläggningsmethod för Westerbotten utsätter, och ej, såsom Meldercreutz

begärt, efter hvad för Österbotten och Finland var förordnadt; men Meldercreutz’

tillika gjorda förnyade anhållan om den exclusiva uppodlingsrättens

utsträckning nedom Meldersteins bruk samt till de i hafsbandet emellan Luleå

och Kalix elfvar liggande öar blef af Kongl. Maj:t afslagen, hvarjemte

Kammar-kollegium, uti det nådiga bref hvarmed detta privilegium kollegium

meddelades, erhöll förständigande att icke vidare, af någon slags anledning,

i Meldercreutz’ privilegier någonsin tillstyrka vidare prolongation.

Sedan brukspatron J. Bedoir, som af Meldercreutz derefter tillhandlat

sig Meldersteins bruk jemte nybyggen, odlingsrättigheter och öfrige adpertinenser,

i afsigt att för anläggning af en masugn i Båneåelfven och Gellivare

lappmark begagna Meldercreutz’ undfångna privilegier, i underdånighet

anhållit, att ej allenast få njuta till godo samma privilegier jemte 6 års tillökning

i den med 1788 tilländagångna frihetstiden för de utaf Meldercreutz

anlagda, men då förfallna 32 nybyggen samt med byggnad och odling påbörjade

2b andra sådane, än ock om 15 frihetsår för de nybyggen, Bedoir

sjelf, för ev tillämnad masugns anläggning vid Raneåelf inom Gellivare

lappmark, ville ånyo uppodla, jemte frälserätt och säterifrihet å V^alel

deraf, såsom författningarne om oländig marks upptagande utsätta och egentligen

hade afseende på bruket och dess behof, så blef, genom Kongl. brefvet

den 7 Januari 178!), brukspatron Bedoir ej allenast tillåtet att få njuta till

godo de för Meldercreutz, i anseende till Meldersteins bruk och dermed förenade

uppodlingar, utfärdade privilegier och resolutioner, så vida dessa genom

— u

någon sednare åtgärd och författning icke blifvit ändrade, än ock, till uppmuntran

för bruksegaren att besörja landets uppodling och brukets drift,

honom förunnad t, dels O ars förlängning i den genom 1118 års Kongl m

resolution medgifna och med den 3 Februari år 1788 förgångna frihetstid

för de af Meldercreutz upptagna nybyggen, med det vilkor samma resolution

utsätter, dels ock 15 f rihetsår ä de nybyggen, Bedoir sjelf kornme att uppodla

äfvensom att få njuta den frälserätt, som författningarne i thy fall medgåfvo

och kapten Meldercrutz’ förut gjorda uppodlingar igenom 17 G3 års

Kongl. resolution blifvit tillagde; i följd hvaraf tiden för Meldersteins bruksegares

rätt till åtnjutande af de i privilegierne förunnade förmåner och friheter

tilländagått, för de af Meldercreutz upptagne äldre nybyggen med år

1794 och för de Bedoir till anläggning under 15 års tid beviljade med den

7 Januari 1804; och hafva väl Meldersteins bruksägare sedermera år 1814

i underdånighet sökt att erhålla prolongation i den sålunda redan tilländagångna

frihetstiden, men denna ansökning blef genom Kongl. brefvet den 9

Maj 1820 afslagen, hvarjemte, i anledning af särskild väckt fråga, Meldersteins

bruksegare, uti nådigt bref den 15 December samma år, förklarades

skyldig att, för sina säteriers och underliggande hemmans fulla skatt, deltaga

i allmänna vägars rödjande och underhållande, håll- och transportskjutsers

utgörande samt sockne-inbördes utskylders betalande.

Slutligen bör ock kollegium härvid i underdånighet upplysa, att, jemlikt

Kongl. brefvet den 12 Juni 1780, allmogen i Kalix, Båneå och Luleå socknar

i stöd af 1673 års special-privilegium och särskilda Kongl. bref af åren

1747, 1762 och 1774, varit skyldig betjena Meldersteins bruk med kol,

vedkörslor och annat bruksarbete i afräkning på dess, Kronan tillhörige

hemmans- och lägenheters räntor, hvilka deremot borde af bruksegaren med

penningar till Kronan betalas; men att, sedan bruksegaren afsagt sig rättigheten

till disposition af berörde räntor och dagsverken, allmogen från berörde

arbetsskyldighet vid bruket blifvit frikallad genom Kongl. resolutionen

den 16 September 1801.

Hcrmciiiiska distriktet.

Utom förestående, för egarne af Meldersteins bruk meddelade och genom

särskilda resolutioner, tid efter annan, förlängde privilegium på det,

15

genom Kongl. resolutionen den 20 Augusti 1753, åt Meldercreutz till uppodling

upplåtna “ödedistrikt emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins

bruk och 3 mil ofvanför Gellivare grufva uppåt Lappmarken", har

Bergs-kollegium, medelst resolution den 1 Mars 1798, lemnat bergs-rådet,

friherre S. G. Hermelin, som dåmera blifvit egare af Meldersteins bruk

med underlydande tillhörigheter, rättighet till tvenne nya masugnars anläggning,

den ena vid Selet i Luleå socken och de andra tvenne vid Longnäs

och Auajocki i Luleå lappmark och Jockmocks församling, med tillstånd

att för masugnarne hemta mahn vid Ruotivari och Gellivari berg i Lappmarken

och att dertill nyttja, skogarne vid de hemman, han antingen inköpt

eller ock vid dem han ånyo egde anlägga; hvarefter Kammar- och

Bergs-kollegierne uti utslag den 9 Mars samma år för nämnde masugnsanläggningar

upplåtit åt friherre Hermelin följande, dels inom Ofver-Luleå socken

och dels i Jockmocks lappmark belägna samt af kommissions-landtmätarne Lars

Bergner och Pehr No vander afmätte och på karta lagde skogstrakter, som

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvits vara odisponerade, nemligen:

1 :o. en skogstrakt, “gränsande i öster till Westmarks, Hedens och

Bredåkers byars afvittrade områden, i vester till rålinien emellan Luleå och

Piteå socknar, i söder emot Ale och Ahlviks byars skog samt Bjurträsk

nybygge och i norr efter en rät linea från Långsjöns östra eller norra ända

till Piteå sockens gräns", hvaraf, sedan nödigt utrymme derifrån, enligt författningarne,

afgått för trenne nybyggen vid Mockträsk och sju vid Ahlträsk

jemte de flere andre med behörigt tillstånd inom distriktet redan anlagde

nybyggen samt tillika afräknats den kronoskog, som, enligt Kammar-kollegii

resolution den 19 Februari 1796, emot särskild afgift redan var upplåten

XJnby byamäns vid Wänträsk eller Norrån inrättade finbladiga sågverk, deraf

friherre Hermelin då mera jemväl var innehafvare, hela den återstående

skogstrakten blifvit bemälde friherre upplåten att, efter i behörig ordning

på hans bekostnad skedd vidare afmätning och kartläggning, ef ter behof af honom

nyttjas och begagnas för den vid Selei privilegierade masugnen, emot utgörande

från och med 1798 af rekognitions-afgift enligt Kongl. brefvet den 27

Juli 1779 och kronobevillning efter den taxering derå, som komrne att fastställas.

2:o. en skogstrakt ofvanför den nästföregående, på sydöstra sidan om

Luleå eif, hvilken, såsom ansedd till nyhemmans anläggning oduglig, upplåts

friherre Hermelin, med egentligt afseende på hans derintill egande

16 -

hemman, men äfven tillika för strömrensning och inrättande af båtfart på

Luleå och Selets elfvar, hvarigenom större tillgång pa kol kunde erhallas

för tackjernstillverkningen vid Selets masugn, och för hvilken skogstrakt

ränta, i öfverensstämmelse med Kongl. brefvet deri 29 November 1796, efter

skattläggningsmethoden borde till Kronan erläggas och utgå i den mån som,

vid sjelfva skattläggningens verkställande, friherre Hermelin åstundade att

af nämnde skogstrakt till större eller mindre del sig begagna, samt

3:o. tvenne uti Jockinocks lappmark belägna skogstrakter, “den ena

vid Långnäs privilegierade masugn nedanför Stor Luleåforssen, sträckande

sig ifrån Luleå eif till Wajnat och Pirkejaur sjö samt emellan Lilla Luleå eif

och Görgeån, och den andra vid Auajocki masugn ofvanför berörde Stor Luleåfors,

ifrån Öfver-Luleå nybygges egor på sydvestra sidan af elfven till Missauri,

Anujockie och Stor-Luleå sjö emellan Stor-Luleå eif och de vid Jugejaur

och Waijkjaur inrättade nybyggen“, å hvilka 2:nc trakter friherre

Hermelin tilläts att sina derstädes redan påbörjade nybyggen fullfölja och,

efter vederbörligt tillstånd, flere nya anlägga, emot åtnjutande af 15 frihetsår,

samt, enär inom Lappmarken någon afvittring icke blifvit börjad, derå tills

vidare nyttja skogen för sin tackjernstillverkning, dock med vilkor, att de

af friherre Hermelin sig åtagne nybyggen ofelbart inom den föreskrifna

frihetstiden 15 or voro bragta i fullt stånd och fullkomlighet, deröfver

Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hafva noga och allvarsam tillsyn; att,

särskild ränta borde af friherre Hermelin till Kronan erläggas för den skog,

som, utom den nyhemmanen tillhörande, kornme att för ofvannämnde masugnars

behof begagnas, samt att andre personers inom distriktet egande nybyggen

blefve orubbade bibehållne.

Efter det förestående skogstrakter genom Kammar- och Bergs-kollegiernes

förutnämnde utslag den 9 Mars 1798 sålunda blifvit friherre

Hermelin för dess jernverks behof upplåtne, ingick bemälde friherre med

en underdånig ansökan till Kongl. Maj:t., deruti han anhöll, att för de

hemman och lägenheter, som han, på de, genom Kammar- och Bergskollegiernes

berörde utslag, honom upplåtne skogstrakter i Luleå socken och

lappmark redan inrättat och än vidare ernade anlägga, få komma i åtnjutande

af den frälserätt och säterifrihet, som i författningarne var förunnad

dem, hvilka i Westerbotten upptogo ödeland och anlade bergsbruk; och sedan

med anledning häraf blifvit upplyst, att följande redan skattlagda ny

-

— 17 —

byggen voro af honom anlagde, nemligen: inom Luleå lappmark: Koniajocki

eller Ruotivari N:o 1 och Tarajocki N:o 1, om ett mantal hvardera, båda

vid Qvick]ock, Enaviken N:o 1, % mantal vid Saggat sjö, Saggatsforss N:o 1,

V2 mantal vid utloppet af nämnda sjö, Parkjaur N:o 1, y2 mantal vid samma

sjö, Sibbo N:o 1, y2 mantal vid utloppet af Raudiaur till Purkijaur med

egor vid Perlelfven, Waijmat N:o 1, ett mantal, 1% mil sydvest från Jockmocks

kyrka, Kåskat N:o 1, ett mantal, tvenne mil från samma kyrka,

Öfre Görgeån N:o 1, ett mantal, Storbacken N:o 1, ett mantal på en halfö

nedanför Luleafors, Langnäs N:o 1, ett mantal vid Långnäsströmmens utlopp

i Lulea eif, Norrvik N:o 1, ett mantal vid Stora Luleåforssar i nordost,

Mesaune lN:o 1, ett mantal vid Stora Luleå eif ofvan Norrvik, Auajocki

N:o 1, ett mantal vid samma eif, Povitack eller Hermélins nybygge,

ett mantal vid vestra delen af Gellivare malmberg; inom Luleå socken:

Löfberg N.o 1, ett mantal a vestra sidan om Luleå eif, invid lappmarksgränsen;

Nedre Görgeån N:o 1, ett mantal vid samma eif, Edefors N:o 1,

ett mantal vid Stora Holmforssen i Luleå eif, Strömbacka N:o 1, ett mantal

nedanför nämnde forss, Westerby N:o 1, ett mantal vid Luleå eif, Österby

N:o 1, ett mantal, Åkerby N:o 1, ett mantal, Rödningsträsk N:o 1, y2 mantal

i vester från Luleå eif, Navesberg N:o 1, ett mantal, Kallmyrheden eller

Degerbäcken N:o 1, ya mantal vid Luleå eif, Råbäck N:o 1, ett mantal

nedanför Hedenforssarne, Selets Vestra N:o 1 och Selets Östra N:o 2, om

tillsammans 1/2 mantal i vester från Luleå eif och Afva by, Lombäck N:o 1,

ett mantal invid det förenämnde, Ahlträsk N:o 1, ett mantal, Ibidem N:o 2,

ett mantal, Ibidem N:o 3, ett mantal, Ibidem N:o 5, ett mantal, Ibidem N:o 6,

ett mantal, Ibidem N:o 7, ett mantal och Ibidem N:o 8, ett mantal, utgörande

tillsammans 36 nybyggen om sammanlagdt 3iy2 mantal, så har, med åberopadt

stöd af Kongl. special-privilegium den 5 Augusti 1673 samt Kongl.

plakaterne den 27 September samma år och den 3 September 1695, Kongl.

Maj:t uti nådigt bref den 16 April 1799 förunnat och tillagt friherre Hermelin

å ofvannämnde nybyggen säteri- och frälserätt, säterifriheten till yi0:del

af hela uppodlingen och frälserätten på den öfriga, med åtnjutande af de

genom Kammar- och Bergs-kollegiernes ofvanberörde utslag den 9 Mars 1798

honom beviljade frihetsår, efter hvilkas förlopp frälsehemmanen borde vidkännas

frälsehemmans vanliga skyldigheter jemte rotering eller en motsvarande

afgift derför, de frälsehemman, som ligga i Lappmarken dock undan

3

-

— 18 —

tagne, hvilka likmätigt 1673 och 1695 årens plakater äro från soldat- och

båtsmanshåll frie, hvarjemte enahanda säteri- och frälsefrihet, i lika proportion,

tillerkändes de hemman, som friherre Hermelin dädanefter uppodlade

inom de åt honom upplåtne ofvanämnde skogstrakter, detta allt dock med

det uttryckliga förbehåll, att dessa uppodlingar, till förekommande af tidsutdrägt

och på det ej andre till odling hugade personer mätte derifrån

utestängas, skulle vara verkställde inom 15 frihetsår, beräknade från det

nådiga brefvets tillståndsdatum: uti hvilken frihetstid, som med den 16

April 1814 tilländagick, ytterligare förlängning gemensamt för så väl detta

som Meldercreutzska distriktet väl blifvit sökt, men af Kongl. Maj:t uti nådigt

bref den 9 Maj 1820 afslagen.

Af sistnämnde, genom Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 9

Mars 1798, åt friherre Hermelin upplåtne trenne skogstrakter, hafva dock

följande områden privilegii-innehafvaren sedermera frångått, nemligen:

a) hela den under N:o 1 här ofvan upptagne och till Selets masugn

emot rekognitionsafgift anslagne skogstrakt, hvilken, när fråga förekom om

dess skattläggande såsom rekognitionsskog, på sätt uti Kongl. kungörelsen

den 4 Februari 1811 är stadgadt, och dåvarande privilegii-innehafvaren,

Högstsalig H. M:t Konung Carl XIY Johan, afsagt sig rättigheten att på

sådane vilkor få densamma under Selets bruk och masugn begagna, jemlikt

Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 30 Juli 1823 och Kongl. brefvet

den 16 Mars 1824 förklarats böra till Kongl. Maj:ts och Kronans disposition

återfalla och på lika sätt, som om andra Kronans skogar uti Norrbottens

län är föreskrifvet, användas.

b) af den under N:o 2 i nämnde utslag upptagne och för friherre

Hermelins egande hemman samt Selets masugns husbehof anslagne skogstrakt

hafva endast 16,071 tunnland, som af bemälde friherre till begagnande

begärts, den 28 September 1798 blifvit skattlagde och af Kammar-kollegium

uti utslag den 21 Maj 1799 fastställde till 111 Riksdaler 29 skillingar

specie årlig grundränta, som oskiljaktigt skulle åtfölja friherre Hermelins

bruk sinrättningar och hemman i Norrbottens län; och hafva väl sedermera

blifne egarne till Gellivareverken, hvarunder Selets masugn lyder, väckt

anspråk jemväl på den återstående skogstrakten, men enär friherre Hermelin,

enligt Kammar- och Bergs-kollegiernes upplåtelse-utslag den 9 Mars 1798,

ålegat att vid skogstraktens skattläggande anmäla sig till öfvertagande af

— 19 —

så stor del deraf, som han önskade få sig upplåten, samt friherre Hermelin

vid skattläggningstillfället icke uppgifvit större rymd än förutnämnde då

skattlagda 16,071 tunnland, och någon rättighet att, efter skattläggningen,

få öfvertaga då tilläfventyrs öfverblifna mark icke i upplåtelse-utslaget vore

friherre Hermelin eller hans rättsinnehafvare tillerkänd, har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande uti utslag den 14 Oktober 1858, som af Kammarkollegium,

medelst utslag den 30 Maj 1860, hvilket vunnit laga kraft, blifvit

gilladt och faststäldt, med afslag å de framställda anspråken, förklarat den

öfverblifna delen af ifrågavarande skogstrakt, som enligt afvittrings-styresmannens

yttrande utgjorde en vidd af inemot 100,000 tunnland, böra för

Eders Kongl. Maj:ts och Kronans räkning i författningsenlig ordning disponeras,

och

c) de under N:o 3 upptagne tvenne skogstrakter uti Jockmocks lappmark,

derå upplåtelse-privilegiet redan längesedan upphört att ega gällande

kraft, enär, jemlikt vilkoret uti privilegii-resolutionen för deras upplåtande,

hvarken de tvenne masugnsanläggningar vid Longnäs och Auajocki, i och

för hvilkas kolbehof dessa trakter blifvit upplåtna, sedermera kommit till

stånd eller någon ränta för skogstraktens begagnande, efter försiggången

afmätning och skattläggning, blifvit för dem bestämd och än mindre till

Kronan utgjord, hvarföre ock, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

upplyst, någre anspråk på deras bibehållande icke heller af privilegii-innehafvaren

blifvit fullföljd.

Efter afdrag af förestående skogstrakter innefatta således för närvarande

de så kallade Meldercreutzska och Hermelinska odlings- och skogsdistrikterne

följande egoområden, nemligen:

Meldercreutzska distriktet:

l:o det ödedistrikt emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins

bruk och 3 mil ofvanför Groll i vare grufva uppåt Lappmarken, som genom

Kongl. resolutionen den 20 Augusti 1753 blifvit kapten Meldercreutz till

nybyggesodling i och för bruksdriftens uppehållande vid Meldersteins bruk upplåtet,

och hvarå frihetstiden, som derutinnan först bestämdes till 10 år, sedermera

tid efter annan, genom de särskilda Kongl. resolutionerne den 13

20 —

December 1763, den 3 Februari 1778 och den 7 Januari 1789 blifvit förlängd

till och med 1803 års utgång för de äldre af Meldercreutz anlagda,

men till och med den 7 Januari 1804 för de, i följd af sistnämnde 1789

års resolution, af brukspatron Bedoir sednare upptagne nybyggen, hvilket

distrikt, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, skall

omfatta en areal af omkring 150 qvadratmil; hvartill dessutom kommer

2:o. ett område af 3,731 tunnland, som, enligt Kongl. brefvet den

16 Juni 1852, fått från det till Korpforss och Rensundsforss jernverksanläggningar

beräknade, här nedan närmare omförmälde, skogsdistrikt inom

Ranea socken förflyttas under Meldersteins bruk till nybyggesanläggningar

för sistnämnde bruks kolbehof.

Hermelinska distriktet:

det område, 16,071 tunnland utaf den genom Kammar- och Bergskollegiernes

utslag den 9 Mars 1798 till kolfångst för Selets masugn på

sydöstra sidan om Luleå eif åt Friherre Hermelin upplåtna skogstrakt, som

vid skattläggningsförrättningen den 28 September samma år honom förbehållits

och genom Kammar-kollegii utslag den 21 Maj 1799 blifvit faststäldt

till 111 riksdaler 29 skillingar specie grundränta. I afseende å denna

skogstrakt bör kollegium tillika upplysa, hvad bergmästaren A. Tryséns embetsberättelse

till Bergs-kollegium den 19 April 1862 innehåller, att sedan

Svartlå bruk, vid hvars anläggning denna skogstrakt enligt Bergs-kollegii

utslag den 24 December 1801 blifvit till kolfång beräknad, sedermera aldrig

kommit till stånd, så har skogen härstädes blifvit af Gellivare bolags intressenter

använd till stockfångst samt afverkad för det härstädes sedermera anlagda

fevartla sågverks behof och således för helt annat ändamål, än hvartill

den vid upplåtelsen blifvit beräknad.

Hvad nu angår beskaffenheten af den rätt, hvarmed förutnämnde distrikter

blifvit uteslutande i och för bergsrörelsens uppehållande åt privilegiiegarne

till uppodling upplåtne, så hafva väl desse sednare, vid särskilda

tillfällen, sökt göra den åsigt gällande, att de till hela distrikterne fortfarande

skulle innehafva uteslutande eganderätt; men af ofvan anförde privilegiers

innehåll visar sig ostridigt, att sådan rätt dem endast tillkommer för de

nybyggen, som inom den i privilegierne stadgade tid blifvit af dem å distrik

-

- 21 —

terne behörigen uppodlade och bebygde, så att skatt och ränta, efter den

föreskrifna odlingstidens slut, kunnat derför till Kronan utgöras, samt att de

jernverk, för hvilka de blifvit anslagna, behörigen drifvas och uppehållas;

genom fundations privilegiet för Meldercreutzska distriktet eller Kongl. resolutionen

den 20 Augusti 1753 erhöll nemligen kapten Meldercreutz endast

frälserätt och säterifrihet till en tiondedel af all den jord inom distriktet»

som han, inom 10 år derefter, uteslutande egde att, för Meldersteins bruks

betjenande med kol och körslor, till nybyggen uppodla, men med det bestämda

vilkor att han, vid frihetens förlust, skulle hafva gjort början med

husbyggnad och odling och densamma inom nämnda tid fullbordat. Yäl

sökte Meldercreutz sedermera att få hela ödedistriktet geometrice afmätt och

under full egande och frälserätt åt sig upplåtet, utan något vilkor om frihetens

förlust, men, såsom ofvan är nämnd t, blef detta genom Kongl. resolutionen

den 13 December 1763 icke bifallet, utan erhöll han derutinnan endast

10 ars ytterligare prolongation, i privilegiet för nybyggens anläggande

å distriktet, dock emot samma vilkor af frihetens förlust som, 1755 ars resolution

stadgade, och sedan rättigheten till nybyggens upptagande på distriktet

genom Kongl. resolutionerne den 3 Februari 1778 och den 7 Januari

1789 blifvit för Meldersteins bruksegare än vidare prolongerad, allt

under det stadgade vilkoret af privilegii-frihetens förlust för hvad som

under tiden försummades, samt sökt ytterligare förlängning i privilegii-tiden,

som, jemlikt sistnämnde resolution, med den 7 Januari 1804 tilländagick,

genom Kongl. brefvet den 9 Maj 1820 blifvit slutligen afslagen, så har,

såsom följd häraf, all den jord, som med 1803 års slut var af Meldersteins

bruksegare på Meldercreutzska distriktet lemnad öde och ouppodlad, till Kronans

fria disposition återfallit, och privilegierne alltså redan med samma tid

upphört att ega vidare gällande kraft. Beträffande åter Ilermelinska distriktet

inom Luleå socken och lappmark, derå han genom Kongl. brefvet den 16 April

1799 erhöll privilegium på frälserätt och säterifrihet till Y10:del å de af

honom derstädes anlagde och inköpte samt de vidare nybyggen, som under

15 år derefter kunde af honom uppodlas, så, enär jemväl vid detta privilegium

det vilkor var fästadt att dessa nybyggesanläggningar borde, till förekommande

af tidsutdrägt och pa det ej andre till odling hugade personer derifrån

måtte utestängas, vara inom berörde 15 år frän det Kongl. brefvets

datum verkställde och den för detta och Meldercreutzska distriktet år 1814

- 22 —

gemensamt sökta förlängning i privilegiitiden genom förenämnde Kongl. bref

den 9 Maj 1820 blifvit afslagen, har, efter privilegiets utgång med den 16

April 1814, äfven hela området af ifrågavarande distrikt återfallit till Kronans

fria disposition och privilegiet upphört att ega vidare gällande kraft,

med undantag endast af den skogstrakt om 16,071 tunnland, som genom

Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 28 September 1798 privilegiiinnehafvarne,

för Sélets masugns behof, tillagts och genom Kammar-kollegii

utslag den 21 Maj 1799 blifvit skattlagd till 111 Riksdaler 29 skillingar

specie grundränta.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet redogjort för de egoområden

under namn af Meldercreutzska och Hermelinska odlingsdistrikten, som,

med hufoudsaldigt syfte pa bergverhsnäringens uppmuntran och förkofran

vid Meldersteins bruk och underlydande masugnar, genom förutnämnde privilegier

blifvit till uppodling upplåtne, förekommer derefter att tillse, huruvida

och i hvad mån det dermed åsyftade ändamål blifvit vunnet.

Hvad således först angår bergverlcshandteringen, inhemtas, med ledning

af den underdåniga berättelse om ekonomiska förhållanden inom Norrbottens

län, som framlidne landshöfdingen m. m. Widinark den 9 Januari 1860

till Eders Kongl. Maj:t afgifvit, att vid Meldersteins bruk och tillydande jernverk,

som numera vanligen benämnas Gellivare verken, under förutgångne

25 åren, från och med 1834 till och med 1858, produkten af jernverkshandteringen,

i jemt skeppundstal beräknadt, per medium för hvarje år utgjort:

Jernmalmsbrytmng vid Gellivare.............. 6,082 skepp.

Tachjernstillverkning:

Yid Selets masugn ................... 1,492 „

Stång och Åmnesjerntillverhning:

Yid Meldersteins bruk ............. 1,064:

» Selets » ............. 821: 1,885 „

hvaremot af de, utaf vederbörande bergmästare till Bergs-kollegium meddelade

uppgifter, för de efterföljande åren, på tillverkningen vid bruken och

bergverken inom lista bergmästare-distriktet upplyses, att tillverkningen vid

förutnämnde verk i jemnt centnertal under dessa sednare år endast utgjort:

Jernmalmsbrytmng vid Gellivare år 1862 ........ 3,660 centner,

motsvarande omkring 801 skeppund eller föga öfver 1/8:del af malmbrytningen

under föregående period.

— 23 —

Tackjernstillverkningen vid Selets masugn har upphört sedan år 1859,

då masugnen sednast var i gång.

Stäng- och Åmnesjerntillverkningen:

år 1862. år 1863. år 1864.

Yid Meldersteins bruk. . . 486 centner; 358 centner; 303 centner.

„ Selets d:o ... 778 d:o 743 d:o 649 d:o

tillsammans 1,264 c:tr. 1,101 c:tr. 952 e:tr.

motsvarande allenast omkring 359 skeppunds tillverkning år 1862, 312

skeppunds år 1863 och 270 skeppunds år 1864; hvaraf alltså inhemtas, att

bruks- och bergshandteringen vid Gellivareverken, som under den förutnämnde

25 åriga perioden, jemförelsevis mot den vid andra jernverk i riket, i allt

fall varit i högsta måtto låg och inskränkt, under den sednare tiden än

mera så nedgått, att allt sedan år 1859 någon tackjernstillverkning derstädes

icke bedrifvits samt brukshandteringen vid de i gång varande stångjernsverken

så betydligen nedgått, att den, i kollegii tanka, icke i minsta

måtto motsvarar de uppoffringar i stora skogs- och landsträckor, som staten

lemnat Gellivareverkens egare i och för bruks- och bergverksrörelsens uppmuntran

derstädes.

Beträffande derefter förhållandet med nybyggesodlingen, som, i och för

bergverkshandtering ens befrämjande, det enligt privilegierne ålegat privilegiiinnehafvarne

att inom föreskrifne privilegiitidens utgång fullgöra, har Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt underdåniga utlåtande upplyst, att, efter

afdrag af hemmanen Rödningsträsk och Navasberg inom Ofver-Luleå socken,

hvilka enligt Kongl. brefvet den 1 Februari 1861 för underlåten byggnadsoch

odlingsskyldighet till Kronan återfallit, öfrige af privilegii-innehafvarne

uppodlade så kallade odlingsfrälsehemman inom Öfver- och Neder-Luleå,

Råneå, Öfver- och Neder-Kalix samt Jockmocks och Gellivare socknar tillsammans

utgöra 112 308%84o mantal, hvaraf de inom Neder-Luleå, Råneå

och Neder-Kalix socknar, genom redan fastställd afvittring, och de inom

Öfver-Luleå socken, enligt på pröfning beroende afvittringsförslag, blifvit

tillagde tillhopa 115,677 tunnland 26 kappland utom 83,565 tunnland 4

kappland impedimenter, hvaremot åter de inom Öfver-Kalix, Jockmocks och

Gellivare socknar belägna frälsehemmans områden ännu äro obestämda, emedan

dessa socknar ännu icke undergått afvittring, men, i anseende till den svaga

beskaffenheten och ringa odlingen å de inom Gellivare socken belägna hem

-

— 24 -

mannen, har, enligt särskilde af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande den

31 December 1834 meddelade utslag, som kollegium den 21 och 28 December

1837 gillat, provisionel skattläggning desse hemman öfvergått och,

genom utslag den 8 Maj 1839, blifvit af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

fastställd att gälla, intilldess vid blifvande afvittring annorlunda

kunde varda bestämdt, genom hvilken åtgärd icke mindre än 20 frälsehemman

derstädes blifvit förmedlade från 17 till 27/8 mantal och återstående

trenne hemman om tillhopa 21/2 mantal såsom liggande i ödesmål icke kunnat

skattläggas; och upplyser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika,

att, inom Jockmocks socken, äfven flera af Gel.livareverkens hemman blifvit

provisionel förmedlade, utan att upplysning kunnat erhållas efter hvilka

grunder och med hvad gällande kraft sådan förmedling skett. Härvid bör

kollegium för egen del tillika upplysa, att, bland Gellivareverkens förutnämnde

hemman, följande, nemligen: Ausavara, V2 mantal, Baunsträsk, 1 mantal, Bahlatavara,

1/2 mantal, Kadorafva, 1 mantal, Lamasuando, 1 mantal, Lamasvara,

Va mantal, Lambolivara, 1 mantal, Murka, 1 mantal, Kietasvande, 1/4 mantal, Kuodua,

1 mantal, Risinevari, 1 mantal, och Robsams nybygge, 1 mantal, eller inalles

12 särskilda hemman med ett sammanräknadt skattetal af 9% mantal redan år

1825 uti jordeboken antecknas såsom öde. Med afseende således derå, att en större

del af ifrågavarande hemman dels äro öde och dels genom förmedling blifvit till

skattetalet betydligt reducerade, angifver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förenämnde uppgift i sjelfva verket, på långt när, hvarken rätta antalet eller

skattetalet a de hemman, som för närvarande finnas af Gellivare bolag

uppodlade och bebygde och såsom sådane anses kunna ega framtida bestånd.

Yid dessa förhållanden och då af det ofvan anförda är upplyst, att

rättigheten till nybyggesodling på de ifrågavarande distrikten, emot erhållande

af frälse- och säterifrihet derå, jemlikt tydliga ordalydelsen uti de omförmälde

privilegierno blifvit innehafvaren deraf förunnad endast i och för

bergverks- och bruhshandteringem uppehållande vid Meldersteins bruk, med

det uttryckliga vilkor tillika, att nyhemmanen, vid frälse- och säterifrihetens

förlust, skulle inom frihetstidens utgång vara i fullt stånd fullbordade; men

hvarken sjelfva jernverkshandteringen kan anses hafva med det nit och i

det omfång blifvit af privilegii-innehafvarne bedrifven, att den, såsom hufvudsakliga

afsigten synes varit, kunnat blifva en ortens hufvudnäring, utan

tvärtom bruks- och bergverksrörelsen mer och mer aftagit så att flera verk

och inrättningar numera blifvit nedlagde, samt de, uteslutande för nämnda

rörelse anslagne skogstrakter, efter hvad upplyst är, användas till ett, för

privilegierne främmande ändamål, nemligen förädling vid privilegii-innehafvarnes

sågverk, och än mindre nvbyggesodlingarne finnas hafva blifvit behörigen

fullgjorda inom den tid, privilegierne föreskrifva, utan en del ligga

alldeles öde och en annan del åter måst för försummade odlingsskyldigheter

förmedlas, anser vid sådant förhållande och då, enligt Kongl. förordningen

den 17 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse den 18 Juli 1821,

hemman, som till brukens understöd äro förländte, icke få till annat ändamål

användas, utan skola, derest bruken nedläggas, till Kronan hemfalla,

kollegium det vara utredt, att vilkoren i privilegierne, å deras innehafvares

sida, icke blifvit fullgjorda, samt att, såsom följd häraf, såväl frälse- och

säterifriheten som all vidare besittningsrätt till nyhemmanen redan längesedan

äro af privilegii-innehafvarne förverkad, och får derföre underdånigst

hemställa, att en noggrann och fullständig undersökning på stället må varda,

genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg, företagen på alla,

Gfellivarebolag tillhörande hemman och nybyggen till utrönande, hvilka som

äro i förhållande till sitt mantal och ränta behörigen uppodlade och bebygda*

dels hvilka för närvarande äro öde och dels hvilka hemman och nybyggen

år 1804, då privilegii-friheten för Melderereutzska distriktet upphörde, icke

varit i förhållande till sitt ursprungliga mantal uppodlade och bebygde, utan

nödgats undergå förmedling, samt att, sedan en sådan undersökning så i ena

som andra afseendet försiggått, fråga om upphörande af den förunnade frälseoch

säterifriheten samt återgång till Kronan af ej mindre de öde lemnade

och inom privilegiitiden ej fullbordade eller förmedlade än ock öfrige för

bruksrörelsen nu ej använde hemmanen må i laga ordning emot privilegiiinnehafvarne

väckas.

C) Palmstruchska odlings- och skogs-distriktet.

Redan vid 1769 års riksdag hade Rikets Ständers allmänna besvärsdeputation

hos Kongl. Maj:t anhållit, att den, majoren Palmstruch redan då

A

till uppodling- upplåtna del af en skogstrakt på norra sidan af Piteå eif

måtte allmogen i Piteå socken upplåtas till nybyggen, emedan bemälde major

ifrån år 1757 varit utrikes vistande och om denna skogstrakts uppodlande

icke gått i författning; men sedan Kammar-kollegium blifvit häröfver hördt

och uti underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ouppbrukade trakten, som vore

en kronoallmänning, måtte styckevis utsynas till dem, som sig derom anmälde,

har Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 25 Maj 1773,

“väl funnit den Palmstruch tillagda uppodlingsrättighet böra upphöra, men

på det han ej må kunna sägas vara derifrån ohördan dömd, skulle i allmänna

tidningarne kungöras att, ifall han ej lät höra af sig inom ett år,

uppodlingsrättigheten skulle åt andra upplåtas;“ hvarefter nytt frihetsbref af

den 8 Maj 1775 på detta uppodlings-distrikt synes hafva blifvit honom

meddelad t.

Till den utredning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derom i

öfrigt lemnat, får kollegium tillägga: att uti nämnde frihetsbref, vid distriktets

upplåtande till majoren Palmstruch, följande vilkor tillika voro föreskrifna,

nemligen: “att, på det Kongl. Maj:t måtte blifva förvissad, att det af honom

åsyftade ändamålet till landets uppodling måtte vinnas och de förunnade

friheterne ej missbrukades endast till hinder för andra, som framdeles funnos

villige och förmögne att uppbruka åtminstone någon del af ödedistriktet,

borde Palmstruch ju förr ju heldre göra början med landets uppodling och

nödiga hus’ byggande till folkets herbergerande, som der arbeta och sig nedsätta

vilja, och sedan efter hand mer och mer utvidga och förbättra landtbruket

derstädes, tilldess hela trakten efter jordmån och beskaffenhet blefve

uppodlad, bygd och bebodd,“ hvarjemte och sedan, för detta ändamål, tjenlige

odlingslägenheter och skog blifvit för hvarje hemman utsynte efter det

tunnlandstal, som skattläggningsmethoden för länet den 23 September 1773

utstakar, det tillika ålåg major Palmstruch, “att inom sex års förlopp från

frihetsbrefvets datum hafva gjort så god början med uppodlingen, att på

alla betintlige hemmanslägenheter må vara folk och åboer med nödige gästhus

och åtminstone ett tunnland uppbrukad åker samt äng för några kreatur

till hvart och ett helt hemman, hvilken uppodling sedan årligen borde formeras,

till dess alla hemman blefvo i fullt bruk och stånd försatta, vid förlust

af den förundte friheten,“ deröfver landshöfdingen i orten tillkomma

att hålla hand och låta hvart femte år syna hvad majoren eller dess rätts

-

innehafvare tillgjort, både vid landets uppodling och tillernade verk sanläggning,

samt underdånig berättelse derom till Kongl. Maj:t insända.

Sedan de i frihetsbrefvet föreskrifna sex åren för uppodlingarnes början,

genom nådig resolution den 7 November 1780, af förekomne omständigheter

blifvit prolongerad och förklarats böra från sistnämnde resolutions datum beräknas.

, och under tiden å distriktet upptagits följande, under namn af Alters

frälseegendom uppodlade hemman, nemligen: säteriet Alters gård om 2 mantal

samt frälsehemmannen Backträsk, 4 mantal, Bredträsk, 1 mantal, Bodträsk,

4 mantal, Holmträsk, 4 mantal, Pålträsk, 8 mantal, och Storforssen, 2

mantal, hvarjemte Alters bruk derstädes blifvit anlagdt enligt Bergs-kollegii

privilegium den 21 April 1801; men i förberörde nådiga resolution icke

var bestämdt, huruvida den, i frihetsbrefvet för uppodlingarne tillika beviljade

50 års skattefrihet skulle för Alters frälseegendom från samma tid få beräknas,

så har Kongl. Maj:t, uti nådigt bref den 6 Juli 1824, af anförde

skäl tillåtit att, i likhet med hvad genom Kongl. resolutionen den 7 November

1780 blifvit i afseende å odlingstiden förklaradt, den Alters frälseegendom i

nåder beviljade 50 års skattefrihet finge från samma resolutions datum beräknas

och sålunda till 1830 års utgång fortfara, “med vilkor att de redan

föreskrifne byggnads- och odlingsskyldigheterne behörigen blefve fullgjorda."

Då några andra hemman och nybyggen, utom Alters förutnämnde frälseegendom,

icke af privilegii-innehafvaren, under den i frihetsbrefvet stadgade

tid, blefvo uppodlade och all den öfrige, ödelemnade delen af distriktet alltså

betraktats såsom en Kronans allmänning, hvarå Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

tid efter annan, meddelat andre personer tillstånd till nybyggens

anläggande, men Alters egendomsägare hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

yrkat, att erhålla införsel äfven uti eganderätten till hela den ouppodlade,

under namn af kronoallmänning återstående delen af distriktet, och

att alla frågor om annan disposition deraf, än till sökanden, måtte förblifva

oafgjorda, intilldess laga kraftvunnet beslut i det sålunda framställda yrkandet

erhållits, så har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på den grand att

det, genom ofvan åberopade privilegium, majoren Palmstruch upplåtna odlingsdistrikt,

genom den å trakten år 1802 verkställda och af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande uti utslag den 30 Augusti samma år fastställda afvittring,

undergått behörig reglering till område och gränser, hvarföre något vidare

utrymme i skog och mark, utöfver den sålunda för Alters egendom ucsynta,

- 28 -

affattade och till gränser genom afvittrings-rättens protokoll beskrifne trakt,

icke kunde, på grund af privilegiet, innehafvaren deraf tillkomma, genom

utslag den 24 Augusti 1831 förklarat sig icke kunna öfver förutnämnde

yrkande meddela annat yttrande, än att, så vida visas kunde, det obehöriga

inkräktningar blifvit gjorda å den för frälseegendomen Alter affattade mark,

egaren deraf öppet lemnades, att sådant efter fog vid härads-rätten i orten

emot vederbörande i laga ordning utföra; hvaremot kollegium, uppå häremot

anförda besvär, uti utslag den 17 Oktober 1832 ansett denar 1802 af Eders

Kong], Majds befallningshafvande fastställda afvittring icke innefatta annan

eller vidsträcktare fråga, än tilldelning af mark för de då, under benämning

af Alters egendom, uppå distriktet anlagda nyhemman om 20 mantal skatt,

samt att, enär gränsernas bestämmande omkring egendomens område icke

heller då utgjorde något ämne för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

pröfning, förberörde 1802 års utslag följaktligen icke kunde lägga hinder i

vägen för egaren att, i händelse en större eller mindre del af allmänningstrakten

ännu kunde finnas öfrig, som i stöd af 1775 års Kongl. resolution

borde Alters egendom tillfalla, söka göra dess rätt dertill gällande; och

pröfvade kollegium alltså skäligt att, med upphäfvande af det öfverklagade

utslaget, återförvisa målet till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som,

sedan den förestående afvittringen i Piteå socken försiggått och gränserna

omkring Alters egendom, i enlighet med 1775 års Kongl. resolution, dervid

blifvit bestämda, hade att, öfver det af egaren till nämnde egendom gjorda

påstående, lag och författningarne likmätigt sig utlåta och dess beslut kollegii

pröfning underställa; och, sedan besvär häremot blifvit i underdånighet anförda,

har Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 1 Oktober 1835, funnit besvärandens

underdåniga anhållan om nådig föreskrift för Eders Kongl. Majds befallningshafvande

att meddela innehafvaren af omförmälde privilegium införsel i all

den mark, som inneslutes inom de i samma privilegium uppgifne gränser,

icke kunna i nåder bifallas, men tillika pröfvat. skäligt att, med fastställande

af kollegii öfverklagade utslag, i nåder stadga, att, intilldess den deri förordnade

pröfning försiggått, någon vidare upplåtelse till nyhemman eller

annan ny anläggning inom det i förutnämnde privilegium upptagne distrikt

icke finge, utan privilegii-innehafvarens megifvande, af Kongl. Majds befallningshafvande

beviljas; innehafvaren af samma privilegium obetaget lemnadt,

att om beståndet af redan inom distriktet skedde sådane upplåtelser, som

förmenades vara emot detta privilegium stridande, i behörig ordning väcka

påstående efter befogenhet.

I anledning af sistnämnda töreskrift blef ock frågan om beståndet af

de, åt andre personer, på den af privilegii-innehafvaren ödelemnade delen af

distriktet utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsynade nyhemman och

lägenheter öfverlemnad till afgörande af Piteå härads egoskillnads-rätt, som

uti utslag den 21 Juli 1846 sig deröfver utlät, att enär, enligt 1775 års

privilegium, majoren Palmstruch ålegat att, igenom landshöfdingen i orten,

låta på distriktet utsyna all till åker och äng samt nödig skog tjenlig jord

till så många nyhemman, som lägenhet och utrymme funnes, och att å alla

de utsynte lägenheterne, inom sex år från privilegiets datum, skulle finnas

åboer försedde med nödige hus och minst ett tunnland åker jemte äng för

några kreatur till hvarje helt hemman, som sedermera årligen borde formeras,

tilldess alla hemmanen voro i fullt bruk försatte, vid förlust af de uti privilegiet

förunnade rättigheter och friheter; men de omtvistade nyhemmanen

och lägenheterna icke voro anlagde å mark, som innefattades inom de, uppå

Palmstruchska distriktet anlagda frälsehemman, hvilka redan år 1802 afvittringsberedning

undergått, utan voro belägne på den del af distriktet,

hvarå hvarken major Palmstruch eller efter honom blefne innehafvare af

omförmälte frälsehemman föranstaltat eller hos vederbörande sig anmält om

erforderlige åtgärder för ändamål af nyhemmans utsynande och anläggande,

på sätt efter 177 5 års privilegium bordt ske, och än mindre någre odlingar

för nyhemmans anläggande verkställa låtit, innan andre personer, efter det

mer än 50 år från privilegiets utfärdande förflutit, sökt och fått tillstånd att

berörde nyhemman och lägenheter uppå sagde andel af Palmstruchska distriktet

uppodla och inrätta; alltså fann egoskillnad s-rätten Alters bruksoch

frälsehernmansegares rätt icke vara genom de, på Kronans sida, skedde

upplåtelser af mark till anläggning af de omtvistade hemmanen och lägenheterne

förnärmad, och dessa upplåtelsers bestånd således böra förblifva orubbadt

; och sedan Alters bruksegare emot detta beslut anfört underdåniga

besvär, har Eders Kongl. Maj:t i dess högsta domstol, medelst utslag den

11 Februari 1848, egoskillnads-rättens berörde utslag gillat och fastställt.

Slutligen hade riksdagsfullmäktigen vid 1855 års riksdag, A. Bäckström,

å Piteå socknemäns vägnar, uti till eders Kongl. Maj:t ingifven skrift

anhållit att, i anseende till behofvet för socknens betydliga befolkning att

30 —

förskaffa sig uppehälle genom nybyggesanläggningar, hvartill alla tjenliga

lägenheter redan voro upptagne, med undantag af Palmstruchska distriktet,

det uti Kongl. brefvet den 1 Oktober 1835 tills vidare föreskrifne förbud

emot nybyggesupplåtelser på nämnde distrikt måtte få förfalla och det vara

vederbörande myndighet tillåtet att, medan afvittringen i socknen ännu pågick,

upplåta den oupptagne delen af Palmstruchska distriktet för anläggning

af hemman samt dervid pröfva, huruvida antingen Alters egare, på grund

af sina förmente privilegier, eller andre hugade odlare må vara till inrymning

i de blifvande hemmanen berättigade; men, sedan landshöfdinge-embetet

i länet i underdånighet upplyst, att dåmera föga återstode af de afvittringsåtgärder,

i afvaktan å hvilkas fullbordan, enligt förutnämnde nådiga

bref den 1 Oktober 1835, måst anstå med pröfningen af Alters bruksegares

anspråk på den ännu icke till hemman eller nybyggen upplåtne del af ifrågavarande

distrikt, har Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 21 Augusti

1857, funnit Piteå socknemäns förrberörda ansökning icke kunna föranleda

någon ändring i hvad genom nådiga brefvet den 1 Oktober 1835 blifvit

föreskrifvet, men i nåder anbefallt dess befallningshafvande i länet att, så

fort ske kunde, den på Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enligt samma

nådiga bref, åliggande pröfning företaga och dervid taga i öfvervägande hvad

Piteå socknemän hade att i ämnet andraga. Enär, detta oaktadt, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke till kollegium inkommit med sitt utslag

i den på Eders Kongl. Majrts befallningshafvande sålunda beroende

frågan om dispositionen af den ännu ouppodlade delen af Palmstruchska distriktet,

som, enligt sistnämnde nådiga bref. borde kollegii pröfning underställas,

har, på derom gjord förfrågan, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uti skrifvelse till kollegium den 15 Oktober 1863 upplyst, att nämnda

fråga ännu vore oafgjord, men att, sedan afvittringsberedningen i Piteå socken

dåmera hunnit afslutas, densamma torde under påföljande vinter komma

att af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med slut afhjelpas. 1 afseende

å Alters bruks tillverkning, får kollegium, efter derom erhållna upplysningar

från Bergs-kollegium, meddela, att stångjernstillverkningen, som under den

förutnämnda 25-åriga perioden, 1834—1858, utgjorde i medium per år 753

skeppund, sedermera nedgått: år 1859 till 264 skeppund, år 1860 till 507

skeppund, år 4 861 till 1,054 centner, eller omkring 299 skeppund, och år

1863 till 262 centner, eller omkring 74 skeppund, samt att under åren

• 862 och 1864 bruket varit nedlagdt.

31

I)) Korpforss och Rensundsforss jernverksanläggningar med dertill

anslagne skogar.

Med stöd af en åren 1817 och 1818 upprättad karta öfver då utsynte

skogar för en tillämnad sågverks- och jernverks-anläggning, den förre vid

Långforssen och den sednare vid Rensundet i Råneå eif, hvarvid skogstillgången

för de båda verken beräknats utgöra:

inom Råneå socken ................... 202,050 tunni.

„ Gellivare socken.................. 175,641 „

tillsammans 377,691 tunnl.

hvarifrån dock afräknats Hvitåforss sågverks påstådda

rätt till trakten R:o 16 om ......33,118 tunnl.

samt för anlagde nybyggen

28,000

61,118 tunnl.

efter afdrag hvaraf återstode .............. 316,570 tunnl.

skogsvidd, gemensam för de båda tillämnade verksanläggningarne, deraf beräknats

:

för sågverksanläggningen ................ 91,050 tunnl.

och för jernverksanläggningen.............. 225,520 „

så hade förste landtmätaren L. P. Bergner och sockenskrifvaren J. J. Ruthberg

dels hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet sökt tillstånd

för uppförande af ett finbladigt sågverk vid Långforssen om 1 å 2:ne ramar,

med rättighet till stockfångst från ofvanberörde dertill utsynade skogsområde,

91,050 tunnland, hvilken ansökan jemväl blef af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uti utslag den 6 Februari 1828 bifallen, dels ock hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att, med beräkning af kolfångst

från den öfriga uppgifna skogen, 225,520 tunnland, få anlägga ett stångjernsverk

vid Rensundsforss och en masugn vid Korpforssen, och, sedan sistnämnda

ansökning af Eders Kongl Maj:t uti nådigt bref den 12 Mars 1828 blifvit

bifallen, utfärdade Bergs-kollegium den 31 i samma månad privilegium för

sökander ne på uppförande vid Korpforssen af en masugn för tillverkning af

tackjern af malm från Gellivare malmfält och ett stångjernsverk vid Rensundsforssen

med en stångjernshammare och 2:ne härdar, hvartill kolfångst

finge tagas, från de för dessa jernverk insynade, ofvannämnde skogstrakter

om 225,520 tunnland, dock med det uttryckliga vilkor, att jernverken inom

5 dr från slutet af år 4828 skulle vara uppförde och att sökanderne, inom

samma tid, hos Bergs-kollegium styrkte, att nödiga nybyggen med tillhörande

skogsrymder för verkens under-hållande med kol blifvit d nämnde skogstrakter

utsynade och upptagne. Derjemte och sedan, i stöd af det uti Kongl. brefven

den 30 Juni 1820 och 2 Maj 1826 stadgade förbud emot vidare stockfångstupplåtelse

från Kronans skogar till sågverk i de norra länen, Kongl. Maj:t,

uti nådigt bref den 25 Juni 1828, upphäft det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uti förutnämnde dess utslag, den 6 förutgångne Februari, förste

landtmätaren JBergner och sockenskrifvaren Ruthberg lemnade tillstånd till

stockfångst från ofvan omförmälde krono-allmänningstrakt om 91,050 tunnland

skogsmark för deras tillämnade sågverk uti Långforssen, men i stället,

uti särskildt nådigt bref den 22 Juli samma år, tillåtit dem att, för utvidgande

af deras privilegierade jernverksanläggning vid Korpforssen och Rensundsforssen,

få nämnde skogstrakt till kolfångst använda, så har Bergskollegium

uti ytterligare privilegium den 25 Augusti berörde år tillåtit sökanderne

att, med rätt till kolfångst från sagde skogstrakt, få vid Rensundsforssen

uppföra ytterligare en stångjernshammare med tvenne härdar, under

enahanda vilkor om verkets uppförande och nybyggens insynande inom 5 är,

vid pnvilegiets förlust, som uti Bergs-kollegii förra privilegium af den 31

förutgångne Mars var stadgadt.

I följd af berörde, vid skogstrakternes upplåtande fastade vilkor, både

det således ålegat privilegii-innehafvarne att, inom den bestämda tiden af 5

år, hafva så väl sjelfva jernverken uppförde som ock nödige nybyggen för

verkens underhållande med kol å skogstrakterne insynadé och anlagde; men,

i anledning af privilegii-innehafVarnes gjorda underdåniga ansökningar att,

hufvudsakligen på grund af den tidsutdrägt, som egde rum i afseende å de

nybyggesanläggningar, från hvilka koltillgången skulle hemtas, få privilegiitiden

förlängd, har Eders Kongl. Maj:t, enligt särskilde nådige bref den 31

Augusti 1835 och den 6 Februari 1845, bifallit, att tiden för verkens uppförande

och nybyggens insynande finge till 1853 års slut förlängas, hvarjemte,

uppå förnyade underdåniga ansökningar, Eders Kongl. Maj:t uti sednare

nådiga bref af den 16 Juni 1852 och den 14 Januari 1859 beviljat

ytterligare anstånd till 1863 års slut med uppförande af sjelfva jernverken,

men något anstånd med nybyggens insynande och anläggande eller förmåns

-

rätt till skogen blef icke genom samma nådiga bref privilegii-innehafvarne

tillerkänd; vid hvilket förhållande rättigheten för dem till nybyggens upptagande

med nödiga skogsrymder till kolfångst för verken redan med år

1853 upphört. Men äfven derförinnan hade privilegii-innehafvarne denna

sin rätt försutit, emedan den tidsutdrägt med nybyggens utsynande, som de

uti sina underdåniga ansökningar uppgifvit såsom skäl för förlängning af

privilegiitiden, var ensamt af dem sjelfva förorsakad. 1 stället att, enligt

föreskriften i Bergs-kollegii privilegium, genast år 1828 anmäla sig hos

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande om nybyggens utsynande, underläts

detta af privilegii-innehafvarne ända till den 11 September 1846, då de

först till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingåfvo en generel ansökning,

att få till nybyggen indelad all den mark, som uti privilegiera var

till kolfångst för jernverken anvisad. Emellertid hade under tiden enskilde

personer hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sökt och erhållit tillstånd

till nybyggesanläggningar på ifrågavarande skogstrakter, hvaraf tvister

uppkommo emellan nybyggesåboerne och privilegii-innehafvarne, hvilka sednare,

på grund af Bergs-kollegii privilegium, yrkade företrädesrätt äfven till

dessa redan anlagda nybyggen, och hvilka tvister i besvärsväg blefvo dragne

under Kammar-kollegii pröfning; men enär berörde privilegium icke för

privilegii-innehafvarne innefattade annat berättigande till nämnde skogstrakter,

än att för jernverken gagna den kolfångst, som från området af derstädes i

behörig ordning utsynade och beviljade nybyggesanläggningar kunde med

skogens och nybyggenas bestånd påräknas och erhållas, samt någon uteslutande

företrädesrätt till de å berörde skogstrakter befintlige, för nybyggesanläggningar

tjenlige odlingslägenheter alltså icke kunde anses hafva genom

nämnde privilegium blifvit innehafvarne deraf tillagd, eller desse på grund

af samma privilegium egt att, i annan än den för nybyggessökande i allmänhet

stadgade ordning, få sig nybyggesanläggningar inom ifrågavarande skogstrakters

områden beviljade och utsynte; hvartill kom att, äfven om den af privilegiiinnehafvarne

åi- 1846 hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda,

ofvannämnda generella anmälan om skogstrakternes indelande till nyhemman

för bemälde innehafvares räkning, utan att några särskilda till nyhemman

användbara odlingslägenheter dervid blifvit närmare uppgifne, kunde tillerkännas

det afseende, att privilegii-innehafvarne dymedelst fullgjort hvad dem

— M —

ålegat för bringande till verkställighet af det i privilegiet stadgade vilkor om

upptagande af nödige nybyggen med tillhörande skogsrymder för jernverkens

behof, de omtvistade nybyggena åter samtlige voro hos Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till upptagande sökte och beviljade, förr än privilegiiinnehafvarnes

förberörde, generella anmälan till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

år 1846 ingafs, så har kollegium uti särskilde utslag, som

Eders Kong!. Maj:t, bland andre, uti nådiga bref den 1 November 1861

fastställt, tillerkänt nybyggesåboerne besittningsrätten till dessa nybyggen

framför privilegii-innehafvarne.

Hvad åter öfrige nybyggen angår, som, i följd af berörda hos Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande år 1846 gjorda anmälan, vid allmänna

afvittringen i socknen eller eljest blifvit, i stöd af Bergs-kollegii privilegium,

för privilegii-innehafvarnes räkning insynade och afvittrade samt af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande till dem upplåtne; så, enär privilegii-innehafvarnes

förmånsrätt till dessa nybyggesanläggningar, jemlik! tydliga ordalydelsen

i nämnde privilegium, uteslutande af sett jernverkens förseende från

de indelade nybyggena, med nödig kolfångst för bruksdriften och rättigheten

till dessa nybyggesanläggningar följaktligen varit oskiljaktigt förenad med

sjelf va jernverken, derifrån nybyggena, i likhet med hvad uti Kong], förordningen

den 11 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse den 18

Juli 1821, i fråga om hemman, som till brukens understöd blifvit från Kronan

inlöste, är stadgadt, lagligen icke kunna skiljas eller af privilegii-innehafvarne

få, till annat, än verkens underhållande nyttjas och besittas, i följd

hvaraf, om verken icke inom privilegiitiden blifvit uppförda eller sedermera

nedläggas, nybyggena skola till Kronan återfalla, samt i nu förevarande fall

förekommer, enligt hvad uti Bergs-kollegium blifvit upplyst, att ifrågavarande

Korp för ss masugn och Rensundsforss stångjernsverk, som, enligt Bergs-kollegii

privilegium, bordt vid privilegiets förlust, inom föreskrifna frihetstiden, som

med år 1863 tiliändagick, vara behörigen uppförde, hvarken derförinnan

eller ens sedermera, blifvit uppförda och

privilegii-innehafvarne, vid slikt förhållande, hafva förverkat all vidare besittningsrätt

till dessa nybyggen, och hemställer alltså, att fråga om deras

indragning till kronan må, i laga ordning, emot privilegii-innehafvarne väckas

samt den å nybyggena befintliga skog under tiden varda, till annat nyttjande

än till husbehof, under förbud ställd.

35

E) Awaforss masugns och Hvitåforss bruks koldistrikt-skog.

I afseende å denna skogstrakt, hvarom Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande

sig icke särskildt yttrat, utan endast, i sammanhang med redogörelsen

för Hvitåforss här nedan förekommande sågverk, antagit att denna

skogstrakt, till hela sin vidd, vore densamma, som till stockfångst för Hvitåforss

förut anlagda sågverk vore anslagen, får kollegium i underdånighet

anföra: att sedan Eders Kongl. Maj:t uti särskilde nådiga bref den 22 Mars

1827 och den 22 Juli 1828 tillåtit egarne å Hvitåforss sågverk i Råneå

socken, att i den så kallade Yikströmsforssen eller de flera andra vattenfall,

som funnos i Hvitån eller Storån inom sökandernes egande områden, få anlägga

en masugn och ett stångjernsverk om 2:ne eller 4 härdar med hammare,

till förädling af det tackjern, som vid masugnen kunde erhållas, med

rättighet till kolfångst för verken från följande dertill beräknade och insynade

skogstrakter, nemligen: dels 32,000 tunnland åt den skog, efter uppgift

innehållande 98,489 tunnland, 25 kappland, som, under namn af kronoallmänning,

redan skulle vara till stockfångst anslagen för Hvitåforss sågverk,

och dels den skogstrakt, hvilken inneslöts i norr af gränsen emot

Gellivare lappmark, i öster af Hvitån, i vester af en rät linea från Tranträsket

till nordvestra foten af Högberget och i söder af en rät linea från

sistnämnde bergs norra ända till Hvitån, innehållande 37,706 tunnland, dock

på det sätt, att sökanderne, hvilka uppgifvit sig hafva hos Eders Kongl.

Maj.-ts befallningshafvande redan för detta ändamål anmält sig till anläggande

af så många nybyggen, som tillfällen å skogstrakterne medgåfvo, endast

skulle ega rätt till den kolfångst, som från området af i behörig ordning

åt sökanderne beviljade och utsynte nybyggesonläggningar å berörde

skogstrakter kunde, med skogens och nybyggenas bestånd, påräknas och erhållas,

utöfver hvad för Hvitåforss sågverks behof erfordrades, och hvilket

allt, efter hvad redan i allmänhet vore förordnadt, borde till nybyggen indelas;

så har, i öfverensstämmelse härmed, Bergs-kollegium under den 11

December 1827 och den 25 Augusti 1828 utfärdat privilegium på uppförande

ft anvista byggnadsställen af en masugn, under benämning Awaforss, och ett

stångjernsverk, kalladt Hvitåforss, med en hammare och 2:ne härdar för en

— 36 —

årlig tillverkning af 900 skeppund smide, med vilkor tillika, vid privilegiernes

förlust, att jernverlcen inom 5 år derefter skulle vara uppbyggda

och sökanderne inom samma tid hos Bergs-kollegium hafva styrkt, att nödige

nybyggen med tillhörande skogsrymder, för jernverkens underhållande

med kol, blifvit å förstnämnde skogstrakter utsynade och upptagne.

Enligt de uppgifter, Kammar-kollegium förskaffat sig från Bergs-kollegium,

hafva väl dessa båda jernverk blifvit uppförda; men deremot har

jerntillverkningen äfven härstädes så nedgått, att vid Awaforss masugn,

hvars tackjernstillverkning, enligt framlidne landshöfdingen, m. m., Widmarks

förut åberopade embetsberättelse af den 9 Januari 1860, under de 25 åren

1834 till och med 1858 per medium för hvarje år utgjort 1,407 skeppund,

sedermera allt ifrån år 1861 alls icke varit i gång och Hvita forss stångjernsverk

åter, som under samma 25-åriga period hade en medeltillverkning

per år af 576 skeppund, år 1861 endast tillverkat 438 centner 97 skalp,

och år 1862 blott 172 centner 83 skålp., hvarefter äfven detta verk varit

nedlagdt.

Detta oaktadt har emellertid, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i sitt underdåniga utlåtande upplyst, genom dess utslag den

15 Januari 1859, i sammanhang med allmänna afvittringen i Råneå socken,

dels en till nybyggesodling duglig skogsvidd af 10,475 tunnland 22 kappland

och dels 5,866 tunnland 2 kappland, till kolfångst tjenlig skogsmark

blifvit för jernverkens privilegii-innehafvare under besittningsrätt tillerkänd;

men vid det nu upplysta förhållande, att masugnen vid Awaforss nu mera

blifvit nedlagd och jerntillverkningen vid Hvitåforss stångjernshammare likaledes

upphört, anser kollegium det skogsanslag, som uteslutande till kolfångst

för dessa verk blifvit på ofvannämnde skogstrakter upplåtet, böra, efter skeende

undersökning tillika, huruvida alla å förutnämnde skogstrakter till uppodling

tjenlige lägenheter, enligt privilegierne, blifvit till nybyggen anlagde och bebygga,

med stöd af de i privilegierne intagne vilkor för skogstrakternes

upplåtande uteslutande för bruksdriften samt föreskrifterne uti ofvan åberopade

Kongl. förordningen den 17 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse

den 18 Juli 1821, till Kronan indragas.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet sig utlåtit öfver beskaffenheten

af de för jern- och bergverken samt de så kallade odlingsdistrikten

inom Norrbottens län utfärdade privilegier, återstår således i ordningen

derefter, att i underdånighet afgifva yttrande om privilegierne rörande de

till stockfångst för sågverken inom samma län upplåtne skogar, hvarvid och

då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga yttrande derom

innefattar fullständig redogörelse för innehållet af nämnde privilegier, kollegium,

för dess del, endast får tillägga upplysningar eller rättelser i de delar,

der nödige uppgifter för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke varit

att tillgå.

l:o. LeijonstrÖms sågverk i Skellefteå socken af Westerbottens län.

Stubböresafgiften är af Kammar-kollegium, uti utslag den 11 April

1843, bestämd för den genom Kongl. brefvet den 28 November 1780 upplåtna

stockfångst, 2,000 träd till 2 skillingar banko och för den genom kollegii

utslag den 14 November 1806 anslagna stockfångst, 2,440 träd till 1

skilling samma mynt för hvarje träd; och är för förstnämnde stockfångst insynad

en skogsareal af 155,177 tunnland, ofvanför Skellefteå eif inom Westerbottens

län, utan något förbehåll med afseende å nybyggesanläggningar,

och för den sednare medgifna stockfångsten anslagen en areal af 157,409

tunnland inom Arvidsjaurs socken i Norrbottens län, med vilkor att nybyggesanläggningar

å stockfångstskogen icke af sågverksegaren finge förhindras.

2:o. Ytterstforss sågverk i Skellefteå socken och Westerbottens län.

Uti Kammar-kollegii utslag den 26 Oktober 1796 är icke något förbehåll

om nybyggesanläggningar intaget rörande de allmänningstrakter, hvarifrån

den deruti medgifna stockfångst, 2,493 träd, lår afhemtas; men uti

kollegii öfrige tvenne utslag, det ena af den 17 November 1814, som tillåter

en ökad stockfångst för sågverket af 1,586 träd, och det andra af den

1 Maj 1818, hvarigenom en ytterligare tillökning medgifves af 394 träd,

äro bestämda vilkor intagna, att dessa upplåtelser icke finge förhindra nybyggesanläggningar

å de till stockfångsten anvisade allmänningstrakterne;

och får kollegium tillika upplysa, att stubböresafgiften för sistnämnde 394

träd icke, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifver, utgör

2 skillingar banko trädet, utan genom kollegii utslag den 1 Maj 1818 är

bestämd till 4 skillingar samma mynt för hvarje träd.

— 38 —

3:o. Brännforss sågverk i Skellefteå socken af Westerbottens län.

Grenom Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 31 December

1760 är, vid upplåtelse till detta sågverk af den deruti bestämda årliga

stockfångst, 2,000 träd, från allmänningstrakter inom Piteå socken, något förbehåll

om rättighet till nybyggesanläggningar å dessa trakter icke intaget,

likasom ock någon stubböresafgift för stockfångsten deruti icke heller tinnes

bestämd; och har, uppå sedermera väckt fråga om stubbörens erläggande derför,

kollegium uti utslag den 22 Maj 1829 förklarat sådan afgift icke kunna

verksegaren åläggas, enär stockfångsten, genom Kammar- och Kommerskollegiernes

berörde utslag den 31 December 1760, redan vore utan förbehåll

af sådan afgift till dem upplåten. Men vid den, genom Kammar-kollegii

utslag den 1 Maj 1818, tillökade årliga stockfångst af dels 1,615

växande träd och dels 246 skadade träd inom Arvidsjaurs lappmark är stubböresafgiften

föreskrifven till 4 skillingar banko trädet och med vilkor dervid

tillika, att nybyggesanläggningar å de för stockfångsten upplåtne kronoallmänningstrakterne

icke finge förhindras.

4:o. Deger forss sågverk i Piteå socken.

Yid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande om detta sågverks

privilegier afgifna redogörelse har kollegium icke annan upplysning att tillägga,

än att, vid upplåtelsen af sågverkets årliga stockfångst af 1,200 träd från

allraänningsskogar inom Pitea socken, något förbehåll om nybyggesanläggningar

å samma skogar icke, uti Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 24

Juli 1795 meddelade och af kollegium den 28 Oktober samma år fastställda

utslag, blifvit föreskrifvet; hvaremot sådant vilkor finnes intaget uti kollegii

utslag den 7 Juni 1830, hvarigenom en tillökning i förutnämnde stockfångst

af 60 träd blifvit sågverksegaren medgifven från kronoskogar inom Skellefteå,

socken af Westerbottens län, emot en årlig stubböresafgift af 6 skillingar

banko trädet.

5:o Storforss sågverk i Piteå socken.

Uti Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 15 Februari 1765

är, vid den för detta sågverk anslagna årliga stockfångst, 2,000 träd, från

kronoskogar i Piteå socken, icke något förbehåll för nybyggesanläggningar

fastadt; och får, med åberopande i öfrigt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

härom lemnade redogörelse, kollegium endast upplysa, att tillökning

i förenämnde stockfångst väl blifvit af sågverksegarne sökt, men att

_ 39 —

ansökningen derom, genom Kongl. brefvet den 14 Maj 1828, är vorden

afslagen.

6:o. HeUestrÖms sågverk i Piteå socken.

Till hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande härom anfört har

kollegium endast att tillägga, att uti Ivammar-kollegii åberopade utslag den

9 Mars 1798, rörande sågverkets anläggning, vid den medgifna stockfångstupplåtelsen

af tillsammans 610 träd det vilkor, bland annat, är bestämdt,

att sågverksegaren icke finge förhindra nybyggesanläggningar.

7:o. Bratt för ss sågverk i Piteå socken.

Med åberopande i öfrigt af den utredning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

om detta sågverk lemnat, har kollegium endast att tillägga,

att uti dess utslag den 29 April 1800 om sågverkets anläggning och den

detsamma å kronoskog medgifna stockfångst, 4,200 träd, som, efter hvad

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande rätteligen upplyst, numera genom

Kongl. brefvet den 26 Juni 1822 blifvit nedsatt till hälften, eller 2,100 träd.

något vilkor i afseende å nybyggens anläggande på de upplåtna skogstrakterne

icke finnes föreskrifvet.

8:o. Borgforss sågverk i Piteå socken.

Utöfver hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande härom fullständigt

upplyst, har kollegium för egen del endast att meddela, att uti Kammaroch

Kommers-kollegiernes utslag den 12 November 1756, som tillåter anläggning

af detta sågverk med en stockfångst från Kronans skogar af 2,000

träd, något vilkor om nybyggesanläggningar icke blifvit stadgadt; men att

kollegium uti dess särskilde utslag den 5 Maj 1809 och den 5 November

1827, hvarigenom en tillökad stockfångst blifvit sågverksegaren medgifven,

enligt det förra 1,430 träd och uti det sednare 339 träd, meddelat föreskrift

om Kronans dispositionsrätt till de nyhemman och uppodlingslägenheter,

som å de för stockfångsten insynade allmänningstrakter kunde upptäckas.

9:o. Ljusa sågverk i Ofver-Luleå socken.

Åberopande Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utredning härom,

bör kollegium i öfrigt tillägga, dels att uti dess utslag den 22 November

1815, som tillåter sågverkets anläggning med en stockfångst från insynade

allmänningstrakter af 1,061 träd, förbehåll om nybyggesanläggningar är föreskrifvet,

dels ock att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ut

-

slag den 21 Augusti 1824, som kollegium den 19 April 1825 fastställt,

egaren af Ljusa såg tillåtits att i närheten deraf, vid Holmforssen, få anlägga

en ny sågqvarn med 2:ne ramar och 2:ne blad och dertill, af Ljuså

sågverks privilegierade stockfångst från Kronans marker, 1,061 träd, få använda

703 träd, hvarigenom sistnämnde sågverks stockfångst skulle inskränkas

till 358 träd från krono-allmänning; men sedan Ljuså sågverksegare afstått

från den nya sågverksanläggningen vid Holmforssen, som i stället blifvit af

annan person uppförd, har Ljuså sågverk, ensamt för sig, bibehållits vid

ursprungliga privilegierade stockfångsten, 1,061 träd, som, efter hvad Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, vid afvittringen inom Öfver-Luleå

socken äfven blifvit utbruten.

10:o. Setets sågverk i Öfver-Luleå socken.

Till den utredning, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande härom lemnat,

har kollegium för sin del endast att tillägga, att kollegium uti dess

utslag den 19 Februari 1796, vid upplåtelsen till sågverket af 2,000 träds

årlig stockfångst från Kronans allmänning, bland annat äfven förcskrifvit

det vilkor, att denna upplåtelse icke finge lända till hinder för nybyggens

anläggande å allmänningen.

1J :o. Hvita for ss sågverk i Råneå socken.

I afseende å hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande om detta

sågverks tillkomst och den dertill anslagna stockfångst i underdånighet yttrat,

har kollegium icke något att tillägga; men, beträffande Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes i sammanhang dermed afgifna utlåtande om Awaforss

masugn och Hvitåforss bruk, får kollegium åberopa den utredning om dessa

båda jernverks privilegier, som af kollegium här ofvan redan blifvit meddelad.

12:o. Toreforss sågverk i Neder-Kalix socken.

Härvid är annat icke att tillägga, än att uti kollegii anläggnings-utslag

för sågverket den 10 December 1799 vilkoret om Kronans dispositionsrätt

på de till stockfångst upplåtne allmänningstrakterne är intaget.

13:o. Björkforss sågverk i Neder-Kalix socken.

Enahanda vilkor om nybyggesanläggningar på stockfångstmarkerne är

äfven uti kollegii utslag den 31 Januari 1820 för detta sågverk föreskrifvet.

14:o. Bönder sby sågverk i Neder-Kalix socken.

Äfven för detta sågverk är annan upplysning, utöfver hvad Eders

Kongl. Majrts befallningshafvande derom anfört, icke att tillägga, än att,

— 41 —

jemlikt kollegii utslag flen 80 september 1806, sågverkets derigenom medgifva

rätt till stockfångst icke fick hindra nybyggesanläggningar på de

dertill insynade kronoskogarne.

15:o. Ekforss sågverk i Ofver-Torneå socken.

Yid stockfångstupplåtelsen för detta sågverk är uti Kammar- och Kommers-kollegiernas

utslag den 6 juli 1779 det vilkor Kronan förbehållet, att

om nybyggens anläggande på dertill tjenlige ställen å insynte skogstrakterne

förordna; och får kollegium tillika upplysa, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 31 december 1838, som frikallar sågverksegaren

från stubbörens erläggande, emedan sådan afgift vid stockfångstens upplåtande

icke varit bestämd, blifvit af kollegium uti utslag den 9 maj 1843

faststäldt.

Hvad nu angår beskaffenheten af de åt sågverksegare gifne privilegier om

stockfångst på Kronans allmänningar, så förekommer i afseende å dessa det skiljaktiga

förhållande, att, under det innehafvarne af jern-, bergverks-och uppodlingsprivilegierne

fått sine vidsträcktare områden, under full frälse- och säterirätt

så väl till sjelfva jorden som den derå växande skog, utan intrång af

andre, under privilegiitiden innehafva och besitta, så tillerkänna sågverksprivilegierna

åt sina innehafvare icke någon sådan uteslutande rätt till de

Krono-allmänningar, som dem blifvit tilldelade; utan äro sågverksegarne

derigenom endast berättigade att från dessa allmänningar erhålla ett visst

bestämdt antal sågtimmer till förädling vid sågverken. Af denna inskränktare

rätt till endast en viss del af skogen äfvensom af Kronans förbehållna

dispositionsrätt öfver sjelfva marken i öfrigt följer ock, att Kronan af sågverkens

privilegier är oförhindrad så väl att, jemlikt föreskrifterne i Kongl.

brefven den 11 april 1844 och den 27 november 1857, tillåta skatte- och

kronohemmans innehafvare samt nybygges-åboer att å de sågverken till stockfångst

anslagne Krono-allmänningar afhemta till timmer, plankor och bräder

fullmogna träd, så snart vid anställd syn pröfvats att skogen dertill lemnade

tillgång, utöfver hvad för sågverkens behof kunde vara anslaget, som ock

att dessa allmänningars upplåtande till nybyggesodlingar, äfven åt andre per

6

-

42

soner än sågverksegare, icke af sågverkens privilegier förefunnits, på sätt ook

af vederbörande embetsmyndigheter och jemväl af Eders Kongl. Maj:t, vid

uppkomne tvister emellan utsynings- och nybyggessökande å ena samt sågverksegare

å andra sidan, hvilka sednare sökt att sådant förhindra, uti flere

särskilda mål blifvit ''förklaradt; och har icke sällan inträffat, att åt sågverksegare

upplåtne allmänningstrakter genom tid efter annan skedda nybyggesodlingar

blifvit så inskränkta, att andra skogstrakter måst, till fyllande af

derigenom uppkommen brist i sågverks privilegierade stockfångst, anvisas.

JSiågot hinder för allmogen till nybyggens anläggande å de till stockfångst

åt sågverken upplåtne allmänningstrakterne har således icke, såsom Rikets

Ständer förmenat, af sågverksprivilegierna förefunnits. Den egentliga olägenhet,

dylika upplåtelser af större allmänningstrakter medfört, har varit svårigheten

att, i brist af nödige kontroller, förekomma öfverafverkning och

åverkan, ej endast af sågverksegarne utan äfven af allmogen, men sedan

jägeribetjening numera blifvit inom de norra länen anställd, som har sig

tillsynen öfver krono-allmänningstrakterne uteslutande uppdragen, böra sådane

öfverträdelser numera kunna lättare kontrolleras och förebyggas och, der de

likafullt ega rum, till laga beifran skyndsamt befordras; och denna olägenhet

försvinner i allt fall mer och mer i den mån afvittringarne hinna fortgå

samt sågskogarne dervid blifva afskiljde och öfverloppsmarkerne till nya hemman

indelade, hvarefter åt den enskilda omtankan öfverlemnas att inom egna

områden söka skydda skogarne mot åverkan. Vid nu anförde förhållanden

och då, på sätt ofvan är anfördt, sågverkens privilegier äro grundade på

Kongl. Maj:ts, af Rikets Ständers egen underdåniga framställning föranledda,

uti förut åberopade Kongl. brefvet den 28 februari 1739 meddelade förordnande,

att sågverken, efter föregången syn och undersökning å Kronans

allmänningar, i mån af skogens tillstånd och deraf befintlig tillgång, borde

af vederbörande myndigheter erhålla en viss bestämd årlig stockfångst för

verkens underhållande med nödigt sågtimmer, och sågverksegaren alltså icke,

utan vederlag eller ersättning, kunna lagligen frånkännas en slik förmån, som

blifvit dem behörigen tillförsäkrad och under ett helt århundrade fått af dem

oklandradt åtnjutas, anser kollegium, lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

andra grunder för bestämmande af denna ersättning till sågverksegaren

skäligen icke kunna föreskrifvas, än de som redan äro stadgade

— 43

uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 maj 1852, angående vilkoren

för upplåtande af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna i sammanhang

med derstädes nu pågående afvittring, och i öfverensstämmelse

hvarmed utbrytning af sågskogarne redan blifvit verkställd inom en stor del

socknar och än vidare kommer att försiggå, i den mån afvittringarne fortgå

och hinna afslutas.

Åf den utredning, kollegium nu i underdånighet lemnat om beskaffenheten

af de privilegier rörande jord och skogar i Norrbottens län, som, tid

efter annan, blifvit åt enskilde eller bolag upplåtne, anser kollegium det vara

upplyst, att de hinder, hvilka, efter Rikets Ständers förmenande, samma

privilegier lagt i vägen för landets uppodling och skogens behöriga vårdande

derstädes, hufvudsakligen äro att tillskrifva de privilegii-innehafvare, som

fått större landsträckor uteslutande sig upplåtne till kolfångst för bedrifvande

af jern- och bergverksrörelse eller för uppodling af nybyggen på de så kallade

odlingsdistrikten, men sedermera så ringa vinnlagt sig'' om bruks- och

bergverksrörelsens drifvande i det med privilegierne afsedda omfång, att en

del verk, för hvilka dessa skogar äro anslagne, icke ens blifvit uppförde

och de, som kommit till stånd, sedermera blifvit nedlagde och de få

återstående ännu i gång varande verken småningom mer och mer förminskat

sin tillverkning, så att deri snart sagdt utgör en obetydlighet,

samt, hvad nybyggesodlingen åter beträffar, icke heller vidtagit sådane anstalter,

som kunnat lända till uppodling af de upplåtne distrikterne, utan, i

stället att, såsom vilkoret i privilegierne varit, uppodla all den derstädes

till jordbruk tjenliga mark, endast här och der anlagt ett och annat nybygge,

hvaraf en stor del sedermera fått förfalla och lemnats i ödesmål; deröfver

allt kollegium härofvan i underdånighet sig redan yttrat och, jemte

upplysning om förhållandet med hvarje särskild t privilegium, föreslagit de

åtgärder, som, i kollegii tanka, böra vidtagas för upphäfvande af de redan

längesedan förverkade privilegierne och undanrödjande af de hinder, hvilka,

för tillgodogörande af landets uppodling, deraf hitintills mött.

44 —

I sammanhang med sitt i detta mål afgifna yttrande, rörande sjelfva

privilegierne, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika i underdånighet

hemställt, dels att, enär den lör skogsfångst å Kronans allmänningar

hitintills bestämda stubböresafgift, genom penningevärdets fall, men deremot

stegrade priser på timmervaror, numera icke stode i förhållande till

skogsalstrens rätta värde, sådant måtte afhjelpas derigenom att, med tillämpning

af Kongl. förordningen den 28 juni 1775 rörande skattläggning inom

Savolax och Karelen, jemförd med Kongl. brefvet den 5 december 1780,

den grund för stubböres-afgiftens taxerande måtte följas, som föreskrifves

uti Kongl. förordningen den 27 november 1776, så att 6 daler silfvermynt

beräknades på silfverriksdalern och icke på riksdalern bankomynt, helst sådan

beräkningsgrund skulle, efter Eders Kong], Maj:ts befallningshafvandes

förmenande, redan vara stadgad uti Kongl. brefvet den 29 november 1796

för Westerbotten, hvartill Norrbotten den tiden hörde, och äfven enligt Kongl.

brefvet den 27 november 1849 vunnit tillämpning vid skattläggning af öfverloppsmarker

i Stora Kopparbergs län, dels ock att Leijonströms, Ytterstforss

och Brännforss sågverk, hvilka hade sin stockfångst anvisad från kronoallmänningstrakter

inom såväl Norrbottens som Westerbottens län, måtte, i

den man tillgång dertill funnes, få sin stockfångst utbruten inom Westerbottens

län, der sjelfva sågverken äro belägne och hvarest deras räntor och

stubböresafgifter debiteras och erläggas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning i förstnämnde

hänseende innefattar ett misstag om de åberopade författningarnes stadganden

och tillämpning. Stubböresafgifterne uppkommo först såsom en rekognition

af sågverk för rättigheten att afhemta timmerträd från Kronans skogar, och

började redan för längesedan att uti sågverksprivilegierne bestämmas till olika

belopp för särskilda sågverk, i början till några ören och slutligen, för en

del, till och med 6 skillingar banko trädet, allt efter skogens beskaffenhet

och dess närhet till afsättningsorter och vattendrag för dess afflottning. Vid

skattläggningar äter af skogsmarker i Karelen och Savolax stadgades i Kongl.

förordningen den 28 juni 1775, att den dugliga skogsmarken, allt efter

dess naturliga art och godhet samt närbelägenhet till afsättningsort, skulle

åsättas 2/3, 1, iy3, r2/3 och 2 öre silfvermynt tunnlandet, och uti Kongl.

brefvet den 5 december 1780 stadgades ytterligare, att så ofruktbara mar

-

— 45

ker, som icke kunde hänföras till någondera af de i förstnämnda förordning

utsatta värden ifrån 2 till 6 runstycken bankomynt på tunnlandet, finge

taxeras till blott 1 runstycke tunnlandet; men någon förändring till en

högre evalvation i det sålunda bestämda penningevärdet föranleder icke, såsom

Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande förmenat, Kongl. förordningen

den 27 november 1766 om Rikets mynt och penningeväsende. Denna förordning

föreskrifver väl, bland annat, att den svenska silfverspecieriksdalern

skulle i allmänhet evalveras efter 6 daler silfvermynt, men härifrån undantogos

uttryckligen uti 11 § af samma förordning Kronans penningeräntor, hvarom

Kongl. Maj:t ville låta särskild kungörelse utfärda, med närmare bestämmelser,

huru och i hvad myntvärde dessa penningeräntor framgent skulle

utgöras. En sådan författning utkom äfven den 6 december samma år, som

stadgar att, vid gamla silfvermyntets evalvation för Kronans penningeräntor,

då gällande banko-riksdalern skulle beräknas efter 3 daler silfvermynt

för de räntor, som före år 1719 blifvit åsatte, men efter 6 daler silfvermynt

på riksdalern för dem, som efter år 1719 tillkommit, hvilken grund också

allt sedermera blifvit uti Kronans räkenskaper följd; och de af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande åberopade Kongl. brefven den 29 november 1796

och den 27 november 1849, hvilka bestämma skattläggningsgrunderne för

Kronans öfverloppsmarker, det förra i Finland och Westerbotten och det

sednare i Orsa socken af Stora Kopparbergs län, göra, hvad myntevalvationen

vidkommer, härifrån icke något undantag utan stadga blott, att öfverloppsmarker,

som endast innehålla skog men ej till odling tjenlig jord, skola

skattläggas till en viss årlig ränta, uträknad enligt de uti ofvannämnda Kongl.

förordning den 28 juni 1775 och Kongl. brefvet den 5 december 1780 föreskrifne

grunder för] skattläggningar i Savolax och Karelen. Yid detta förhållande

och då uti Kongl. brefvet den 29 maj 1852, angående vilkoren för upplåtande

af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna, är föreskrifvet

att, i afräkning å sågyerksegares stockfångst, all till nybyggesodling tjenlig

jord skall i första rummet till nybyggen indelas, men den till odling odugliga

skogbärande mark, som för fyllnad i deras stockfångst kan erfordras,

derefter skattläggas i öfverensstämmelse med Kongl. brefvet den 29 november

1796, på sätt ofvannämnda Kongl. förordning den 28 juni 1775 och

Kongl. brefvet den 5 december 1780 för skattläggningars verkställande i

— 46 —

Savolax och Karelen föreskrifva, samt sistnämnde Kongl. bref, med afseende

på skogsmarkens uppskattning, uttryckligen bestämmer de, uti berörde Kongl.

förordning den 28 juni 1775 utsatte, olika taxationsgrunder för marken af

2/3 till och med 2 öre silfvermynt tunnlandet att, efter beräkning i bankomynt,

utgå från 2 till och med 6 runstycken på tunnlandet, hvarigenom

alltså rätta myntevalvationen i bankomynt för denna stubböresafgift i och

med detsamma äfven blifvit stadgad, anser kollegium Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes framställning i denna del icke förtjena nådigt afseende.

Härvid bör kollegium likväl erinra, att, beträffande deremot den tillfälliga

stubböresafgift af 4 skillingar banko trädet, som bör erläggas af sågverksegare

samt skatte-, kronohemmans- och nybygges-åboer för det virke, som,

enligt Kongl. brefvet den 11 april 1844, efter särskilda ansökningar i hvarje

fall får af dem hemtas från Kronans alltnänningar, kollegium redan uti underdånigt

utlåtande den 23 november 1859, rörande användandet af öfverloppsmarkerne

i de norra länen, på anförde skäl yttrat sig anse denna afgift

vara allt för låg och i underdånighet hemställt, att densamma linge vid

allmänna markegångssättningarne i länen för hvarje år bestämmas, hvarigenom

alla omständigheter, som å priset inverka, kunde behörigen tagas i betraktande.

Beträffande derefter Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga

framställning i det sednare afseendet, att undersökning vid afvittringsförrättningarne

inom Westerbottens län må varda förordnad om disponibla skogsmarker,

för fyllande af Leijonströrns, Ytterstforss och Brännforss sågverks stockfångst,

må vara att tillgå inom Westerbottens län, der dessa sågverk äro

belägna, så enär, om äfven tillgång skulle saknas för nämde sågverks hela

stockfångst inom Westerbotten, det dock redan vore mycket vunnet, om den

stockfångst, som för dem nu är medgifven uti Arvidsjaurs lappmark inom

Norrbottens län, kunde flyttas, dels för Leijonström inom Westerbottens länsgräns

å kronomarkerne i Skellefteå, Nordsjö och Jörns socknar och dels för

Ytterstforss till kronoallmänningar såväl i Westerbotten som inom Piteå socken

i Norrbotten, hvarigenom Kronan sedermera finge ensam uteslutande

disponera Arvidsjaurs stora och värderika skogsrymder, utan att kontrollen

och uppsigfen deröfver för jägeri- och kronobetjening försvårades deraf, att

enskildes skogsmarker dermed voro sammanblandade, anser kollegium i un

-

- 47 —

derdånighet sig böra uti detta Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag

instämma.

Kammar-kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

J. M. BON NED A L.

Ref:t.

nnderdånigste, tropligtig*te

tjenare och undersåte?

S. A. MUNTHF,

F. TH. BILLBERGH.

Th. S. Lundberg.

Fr. Platin.

Katnmar-kollegil und.

utlåtande

af den 30 Maj 1870, ang. privilegii-stockfångst

för sågverken i Westerbottens län.

Stormäktigste, Allemådigste Konung!

Då beskaffenheten af de tillstånds-resolutioner eller stockfångst-privilegier,

på grund af hvilka utsyning åt sågverken i Westerbottens län egde

rum, ej vore fullt utredd, samt svårighet i följd deraf uppstått vid bedömandet

af utsyningsrätten och huruvida sådan rätt upphört genom andra före

-

- 49 —

skrifter eller blott varit tills vidare beviljad, har Skogs-styrelsen hos Eders

Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att Kam mar-kollegium måtte i nåder

erhålla befallning, att för nämnde län gå i författning om en dylik utredning

som kollegium, i anledning af väckt fråga om undersökning af de rörande

jord och skogar i Norrbottens län utfärdade privilegier, i underdånigt utlåtande

den 20 december 1864 meddelat angående utsyningsrätten för sågverken

inom sistnerörde län; i sammanhang hvarmed styrelsen tillkännagifvit,

att det blifvit ifrågasatt, huruvida de stockfångst-resolutioner, som ej blifvit

stadfästade af kollegium eller som blifvit utfärdade efter det förbud emot

vidare stockfångst-upplåtelser från Kronans skogar till sågverken i de norra

länen blifvit stadgadt genom nådiga brefven den 30 juni 1820 och 2 maj

1826, kunde anses hafva varit gällande annat än tills vidare och utan rättighet

till utbrytning af sådant stockfångst-område, som nådiga brefvet den

29 maj 1852 afsåge, i hvilket fall dylika resolutioner skulle vara upphäfda

genom nådiga utsynings-forordningen den 21 december 1865; bland hvilka

resolutioner Skogs-styrelsen särskilt anmärkt den, till förmån för Baggböle

sågverk, å 11,188 träd den 1 april 1851 af kollegium utfärdade, hvars

godkännande såsom privilegium skulle berättiga till ett skogsanslag af 50

å 60,000 tunnland, för hvilket anslags utbrytning kostnaden skulle komma

att uppgå till 16 å 20,000 riksdaler.

Med anledning af hvad Skogsstyrelsen sålunda anfört, har Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den 2 november 1866 anbefallt Kammarkollegium

att, i fråga om de rörande jord och skogar i Westerbottens län meddelade

privilegier, verkställa och till Eders Kongl. Maj:t afgifva en utredning af enahanda

beskaffenhet med den, som, rörande Norrbottens län, blifvit den 20

december 1864 af kollegium öfverlemnad, dervid kollegium jemväl borde

utlåta sig öfver den af Skogsstyrelsen, på sätt ofvan är förmäldt, väckta

fråga angående de stockfångst-resolutioner, som antingen icke blifvit af kollegium

stadfästade eller utfärdats efter det förbud blifvit, genom Kongl. brefven

den 30 juni 1820 och 2 maj 1826, stadgadt emot vidare stockfångstupplåtelser

från kronans skogar till sågverken i de norra länen.

Sedan kollegium, för fullgörande häraf, anmodat Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande att verkställa undersökning och utredning af de, rörande

7

— 50 —

jord och skogar inom länet meddelade privilegier, b vilka jemte förklaringar

i äinnet borde vederbörande affordras, samt att jemte denna utredning inkomma

med utlåtande öfver nyssnämnda af Skogsstyrelsen väckta fråga; så har

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 13 juni 1868,

jemte anmälan att egarne af Ivassjö, Fallforsa, Tväråmarks och Ostra Sjulsmarks

sågverk icke aflemnat dem affordrade privilegier, till kollegium insändt

de af öfrige sågverksegare afgifne förklaringar med deri åberopade

privilegii-handlingar samt, för egen del, i målet afgifvit den utredning och

det yttrande, som jemte öfrige handlingar härhos i underdånighet bifogas.

Då kollegium nu går att afgifva sitt underdåniga utlåtande i ämnet,

torde det tillåtas kollegium att, till undvikande af allt för stor vidlyftighet,

i underdånighet åberopa, dels den utredning af sågverksprivilegiers tillkomst

i allmänhet, som kollegium i ofvan omförmälde underdåniga yttrande den

20 december 186+ meddelat, dels ock de upplysningar, Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande nu afgifvit angående förhållandet med privilegierna för

sågverken inom Westerbottens län, samt endast i underdånighet anföra hvad

som, vid jemförelse med de i kollegium befintlige handlingar, till förfullständigande

eller beriktigande af berörde upplysningar förekommit att tillägga

och erinra; i sammanhang hvarmed kollegium för hvarje särskild t sågverk

torde i underdånighet få yttra sig i ofta nämnda fråga om stoekfångst-privilegiernas

bestånd.

De sågverk, som inom Westerbottens län erhållit rätt till stock fångst,

äro följande:

Do. Bnngchbole sågverk i NordmaMngs socken.

Eders Kongl. M.aj:ts befallningshafvande har anfört, att, vid skattläggning

den 11 Juni 1792 af Olofsfors dåvarande, men sedermera, enligt

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 23 December 18+2, till

Hyngelsböle förflyttade sågverk, detsamma antagits ega från kronans skogar

inom Nordmalings socken, derifrån Bjurholms socken blifvit utbruten, en årlig

stockfångst af........................... +30 såg

timmerstockar;

äfvensom att Hyngelsböle sågverk, enligt kollegii

transport +50 träd.

— 51

transport 450 träd,

utslag den 22 Maj 1809, erhållit rättighet att, frän kronomark

inom Åsele härad, årligen afhemta........ 1,842 träd,

hvarifrån dock, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 15 Juni 1853, borde

afgå de..................... . • 1,098 »______ 774

gom voro beräknade att erhållas från kronohemmans och nybyggens

områden, ____

eller tillsammans eu stock fångst af 1,224 träd,

i afräkning å hvilken senast medgifna stockfångst Hyngelsböle

sågverksegare, genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

afvittringsutslag den 1 December 1860, fått sig tilldelad stockfangstskog

i Bjurholms socken för................ 477 „

i följd hvaraf detta sågverk skulle vara berättigadt att ytterligare

för.............................. 747 träd

undfå ersättning, hvilken vore tillämnad att erhållas af mark i Lappmarken.

Härvid anser kollegium, hvad först omförmälta stockfångst angår, sig

böra i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå,

att, ehuru ansökning blifvit gjord, att jemväl å Kronans odisponerade mark

få hemta sågtimmer, och häradssynerätt vid undersökning år 1759 tillstyrkt,

att 500 träd årligen måtte till försågning erhållas från Kronans aUmänmnyar,

Kammar- och Kommers-kollegierne likväl genom utslag den 8 Februari

1790, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande rätteligen uppgifvit,

förklarat Olofsfors sågverk, för den gången och innan laga undersökning försiggått,

icke kunna tillerkännas annan ti miner tillgång, än den som vore att

hemta från de inom Nordmalings socken befintliga skatte- och kronohemmans

skogar, dock af de senare med förbehåll af den afgift till Kongl. Maj:t och

Kronan, som kunde fastställas. Vid omförmälte skattläggning den 11 Juni

1792, som genom Kammar-kollegii bref den 25 September 1796 fastställdes,

har det från kronohemmanen påräknade sågvirke, som uppskattades till 450

timmerstockar, blifvit åsatt en särskild afgift under namn af stubbören med

2 rist. för hvarje timmerstock, från hvilken afgift sågverksegarne, derest de

sådant ifrågasatt, utan tvifvel kunnat vinna befrielse i mån som hemmanen

blifvit till skatte omförde, och rättigheten att från dem erhålla timmerfångst

— 52 —

i följd deraf upphört. Det synes kollegium, som skulle sågverksegaren ingalunda

vara berättigad att, för denna från kronohemman påräknade timmertillgång,

erhålla utsyning från Kronans allmänningar eller vid afvittring få

motsvarande ersättning genom akogstilldelning, i enlighet med nådiga brefvet

den 29 Maj 1852. Enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag,

den 26 Augusti 1850 för Nordmalings socken och den 1 December

1860 för den derifrån utbrutna Bjurholms socken, har ej heller någon skogstilldelning

för samma stockfångst vid afvittringarne inom dessa socknar

ifrågakommit.

Hvad deremot angår den, genom kollegii utslag den 22 Maj 1839

o

meagifna stockfångst från Asele härad af 1,842 träd, hvarifrån dock, såsom

ofvan är anfördt, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 Juni

1853, bör afgå de 1,068 träd, som hemtades frän kronohemmans och nybyggens

områden, anser kollegium sig, med anledning deraf, att detta utslag

blifvit utfärdadt efter det genom Kongl. brefvet den 30 Juni 1820 förbud

meddelats mot beviljande af stockfångst från kronoskogarne, böra i underdånighet

erinra, att frågan om denna stockfångst varit föremål för häradsrätts

undersökning och beroende på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning

före förbudets meddelande, under hvilka förhållanden mål af förevarande

beskaffenhet, jemlikt Kongl. brefvet den 2 Maj 1826, fått efter förut gällande

föreskrifter afgöras.

Då genom ofvanberörde utslag den 8 Februari 1790 någon stockfångst

från Kronans skogar icke beviljas, innehåller detta utslag icke något annat

vilkor från Kronans sida än i afseende på afverkningen, att maste- och storverksträd

skulle vara Kronan förbehållne; hvaremot landshöfdingeembetets

utslag den 7 September 1837, som fastställdes genom kollegii ofvanberörde

utslag den 22 Maj 1839, utom nyssnämnde vilkor innehåller förbehåll för

Kronan att, om de å stockfångstområdet befintliga, till nybyggen och odlingar

tjenliga, men dertill då ännu oanvända ställen, efter omständigheterna förordna.

Enligt kollegii åsigt bör således, sedan sågverksegarne genom Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag den i December 1860 redan erhållit

ersättning i mark inom Bjurholms socken för 477 träd, det antal träd,

för hvilket Hyngelsböle sågverk är till utsyning från kronans skogar berät

-

— 53 —

tigadt, eller vid blifvande afvittring inom Lappmarken kan tillerkännas stockfångstmark,

inskränkas ifrån 747 träd, som Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande

beräknat, till 297 träd, för hvilka stubböresafgifter efter 3 skillingar

trädet utgör 18 riksdaler 27 skillingar banko eller 27 riksdaler 84 öre

riksmynt. Skulle dock, oaktadt hvad ofvan blifvit anfördt, sågverket tillerkännas

rätt att från Kronans mark erhålla utsyning äfven af ofvanberörde

450 timmerstockar årligen, eller deremot svarande stockfångstskog, så synes

desamma likväl böra reduceras till 225 träd om två sågstockar på hvarje träd.

Med anledning deraf, att den mark, som genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

ofvanberörde afvittringsutslag den 1 December 1860 blifvit

sågverket, emot en skogsränta af 44 riksdaler 72 öre riksmynt, tilldelad såsom

ersättning för den, genom kollegii utslag den 22 Maj 1839 och Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 Juni 1853, beviljade stockfångst,

477 träd, från kronans odisponerade skogar inom Bjurholms socken, till en

del vore höväxt endast med mindre träd, hvilka först i en aflägsnare framtid

blefve till sågtimmer användbara, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande

genom berörde afvittringsutslag förklarat, att, derest från denna mark i dess

befintliga skick icke skulle kunna, med skogens bestånd, afverkas till fullo

det genom gällande privilegier sågverket tillförsäkrade antal till försågning

tjenliga träd, sågverksegaren skulle tills vidare och intilldess det åt sågverket

anslagna skogsområde vunnit den tillväxt och styrka, att 477 träd,

hvartdera gifvande två sågstockar, derifrån kunde årligen erhållas, eller ock

härom blefve annorlunda förordnadt, vara för bristen berättigad till ersättning

på det sätt, att, sedan han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande hvarje

år uppgifvit myckenheten af de träd, som under året blifvit å den åt sågverket

anslagna mark fällde, samt genom intyg af vederbörande jägeri - tjensteman styrkt, att större utverkning derstädes icke kunde med skogens

bestånd ega rum, fyllnaden skulle honom, i den mån tillgång funnes, från

Kronans närbelägna odisponerade skogar tilldelas efter utsyning, som, enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande, borde af jägeribetjeningen pa

sågverksegarens bekostnad verkställas; men genom nådiga brefvet den 30

Oktober 1863 har detta förordnande blifvit i så måtto ändradt, att ersättningen

bestämdes till visst belopp, 6,700 träd, att med en tiondedel eller

670 träd årligen under hvartdera af de första tio åren, sedan sågverks

-

— 54 —

egaren fatt tillträda ifrågavarande skogstrakt, efter behörig utsyning utgå

från sådana odisponerade kronoskogar, som ligga närmast intill Lögde eif

och företrädesvis inom Bjurholms socken.

2:o. Djupsjö eller numera Olofsforss säg i Nordmalings sucken.

Vid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande angående denna

såg åstadkomna utredning har kollegium icke funnit något annat att erinra,

än att, då icke några kronotrakter, utan endast vissa uppgifna skatte- och

kronohemmans-skogar blifvit, vid den af härads-synerätten i Augusti månad

1798 för Djupsjö såganläggning verkställda undersökning, till stockfångst

uppgifna och besigtigade, eller genom lvongl. Maj:ts bcfallningshafvandes i

Vesternorrlands län derpå grundade utslag den 4 April 1799, som kollegium

den 14 Maj 1800 och Kongl. Maj:t den 17 Februari 1803 hufvudsakligen

fastställt, upplåtna, kollegium anser sig böra, tydligare än i Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes utlåtande skett, uttrycka den åsigt, att någon

ersättning, hvarken för den stockfångst af 180 träd, som häraf påräknats

från kronohemmans och nybyggens områden, eller för de återstående 620

träd, som sågverksegarne betingat sig från skattehemmans skogar, bör ega rum.

3:o. Häknäs säg, likaledes i Nordmalings socken.

Enligt hvad handlingarue innehålla består detta sågverk af ursprungligen

två särskilte, vid Ohre eif anlagde sågar, af hvilka den ene, enligt

Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 10 September 1760, är anlagd

å Ohre bys egor med tillstånd att, efter behörig utsyning, å Kronans

allmänningar omkring elfven hemta 1,000 träd emot en stubböresafgift af

ett öre silfvermynt stycket, tillsammans 31 daler 8 öre silfvermynt eller 15

riksdaler 62 öre riksmynt, och den andre, enligt samme kollegiers utslag

den l Juli 1761, å egorna till Iiåknäs by med tillstånd att, emot lika stubböresafgift,

tillsvidare och intilldess en närmare undersökning om skogarnes

tillstånd kunde försiggå, afhemta efter utsyning samma antal träd årligen

från krono-allmänningarne omkring Ohre eif inom lappmarken i Westerbottens

län. Intetdera af nämnde utslag innehåller något förbehåll i afseende på

ny byggesanläggningar eller Kronans rätt att disponera möjligen befintlige

odlingslägenheter å de till stockfångst upplåtue skogstrakterna.

fl enom h vilket beslut dessa båda sågar blifvit sammanbyggde till ett

sågverk, har icke af handlingar i kollegium kunnat utredas, men af instrumentet

öfver en den 9 och 10 Juli 1789 verkställd skattläggning, som kollegium

fastställt den 2f> September 1793, inhemta?, att sammanbyggnaden

egt rum redan före denna skattläggning.

I saknad af handlingar kan kollegium ej heller uppgifva storleken af

den skogsmark, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift,

sågverket, såsom ersättning för 520 träd af den genom Kammar- och Komrners-kollegiernes

utslag den 10 September 1700 beviljade stockfångst, erhållit

genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 17 November

1865; men kollegium har emellertid ansett sig höra i underdånighet meddela,

att sistnämnde utslag, så vidt denna ersättning tilldelats af öfverloppsmarken

N:o 9 ft den af kommissionslandtmätaren A. G. Degerman öfver

Kronans öfverloppsmarker inom Bjurholms socken i och för desammas reglering

upprättade karta, blifvit ändradt genom nådiga brefvet den 23 November

1866. — Arealen af den skogsmark, som genom Kongl. Maj:ts befall

ningshafvandes afvittrings-utslag den 1 December 1860, emot en skogsränta

af 18 riksdaler 78 öre riksmynt, utbrutits för sågverket såsom ersättning

för öfrige. genom Kammar- och Kommers-kollegiernes sistnämnde utslag

beviljade 480 träd, utgör enligt samma afvittrings-utslag 1,802 tunnland

25 kappland duglig mark, jemte 1,314 tunnland 8 kappland impedimenter,

eller tillsammans 3,117 tunnland ett kappland, i afseende hvarå

genom afvittrings-utslaget blifvit förordnadt, att, enär denna mark vore till

en del beväxt med endast mindre träd, h vilka först i en aflägsen framtid

blefvo till sågtimmer användbara, sågverksegarne skulle, derest det beräknade

antalet till försågning tjenlige träd icke, med skogens bestånd, kunde årligen

afverka?, vara berättigade att tillsvidare och intilldess skogen vunnit sådan

tillväxt och styrka, att densamma kunde tåla den påräknade årliga afverkningen,

eller ock härom kunde varda annorlunda förordnadt, åtnjuta ersättning

för bristen på det sätt, att, sedan de hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hvarje år uppgifvit myckenheten af de under året å ifrågavarande

mark afverkade sågtimmer och genom jägeribetjeningen blifvit styrkt, att

större afverkning icke kunde med skogens bestånd ega rum, fyllnaden skulle

dem, i den mån tillgång funnes, från Kronans närbelägne, odisponerade skogar

— 50 —

tilldelas efter utsyning, som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande

borde af jägeribetjeningen, på sågverksegarnes bekostnad, verkställas.

En af sågverksegarne gjord ansökning om ytterligare stockfångst från

Kronans skogar har Kongl Maj:t, med upphäfvande af läns-styrelsens och

kollegii utslag den 31 maj 1850 och 23 december 1851, enligt nådigt bref

den 30 september 1853 afslagit.

4:o. Hörneåforss såg i Umeå socken.

På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört har, genom

Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 4 Februari 1788, detta sågverks

egare erhållit tillstånd att å JSTordmalings allmänning låta utsyna och

fålla 160 till sågtimmer tjenlige träd, emot en rekognition af 6 runstycken

trädet, och genom samma myndigheters utslag den 13 December 1793 har

denna stockfångst, emot lika stubböresafgift, blifvit ökad till 450 träd årligen

från Home, Häggnäs, Bjenbergs, Hössjö, Pängsjöns och Häggsjöns kronoallmänningar.

Uti båda dessa utslag är såsom vilkor föreskrifvet, att den

sålunda beviljade stockfångsten icke finge lägga hinder i vägen för de nybyggen,

som tilläfventyrs kunde å allmänningen anläggas.

Vid Bjurholms sockens afvittring har ofvannämnde sågverk, på sätt

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förmält, enligt utslag den 1 December

1860 fått sig tilldelad mark i ersättning för förstberörde stockfångst

af 160 träd, men då en del af denna mark vore beväxt med endast mindre

träd, hvilka först i en aflägsnare framtid blefve till sågtimmer användbare,

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derjemte tillerkänt sågverksegarne

enahanda rätt att tillsvidare å Kronans närbelägna odisponerade

skogar, såvidt och i den mån tillgång funnes, erhålla utsyning, som här ofvan

för Håknäs sågverk blifvit anfördt.

Utaf de allmänningstrakter, från h vilka sågverket genom Kammar- och

Kommers-kollegiernes ofvanberörde utslag den 13 December 1793 erhållit

tillstånd att afhemta sågtimmer, hafva Home, Häggnäs, Bjenbergs och Hössjö

allmänningar, enligt samme myndigheters utslag den l Augusti 1821,

blifvit tillerkände Hörneåforss jernbruk och, såsom rekognitions-skogshemman,

derunder enligt Kammar-kollegii utslag den 11 Augusti 1837 skattlagde.

Huruvida åter, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, öfrige

Pängsjöns och Häggsjöns kronoallmänningar blifvit till nybyggen dispone

-

57

rade, eller huruvida och på hvad grund sågverket icke tilldelats någon mark

i ersättning för det sågtimmer, som sågverket å berörde allmänningar haft

tillstånd att afhemta, har i kollegium -icke kunnat inhemtas, enär läns-styrelsens

afvittrings-utslag för Umeå socken den 31 December 1867 ännu ej

till kollegium inkommit.

Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande har ansett, att någon ersättning

för de 200 träd, som sågverket berättigats att från vissa kronoallmänningar

afhemta enligt Kammar- och Kommers-koliegiernes utslag den 13

December 1793, icke borde sågverket tillgodokomma, enär denna stockfångst

ej föranledt verkets anläggning, utan tillkommit då sägen förändrades från

grof- till finbladig och då endast under -antagande, att samma trädantal fortfarande

kunde från de uppgifne allmänningarne afverkas, och under vilkor,

såsom ofvan är anförd t, att nybyggesanläggningar å samma marker ej finge

derigenom förhindras, hvaremot sågverket, om framställning derom gjordes,

borde befrias från erläggande af stubböresafgift för det antal träd, som numera

ej kunde verket från kronomark tilldelas. — Men ehuru så väl vid

upplåtelsen af först medgifna 160 träd, för hvilka dock ersättning i mark

redan blifvit lemnad, som för den sedermera tillökade stockfångsten af nyssnämnde

290 träd det vilkor varit fästadt, att nybyggesanläggningar ej derigenom

finge hindras, samt do allmänningstrakter, från hvilka denna tillökade

stockfångst skulle hemta,?, redan, enligt hvad nyss blifvit anfördt, år 1821

blifvit till större delen annorlunda disponerade, anser kollegium sig likväl, då

sågverket genom kollegii utslag den 11 Februari 1845 blifvit skattlagdt för

450 träd, böra, i olikhet med Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande, underdånigst

hemställa, att, derest tillgång tinnes på sådan odisponerad mark,

som icke är till nybyggesanläggning tjenlig eller anses höra som kronopark

bibehållas, sågverket jemväl må för den tillökade stockfångsten af 290 träd,

derför stnbböresafgiften utgör 4 riksdaler 52 öre riksmynt, tillerkännas ersättning.

5:o. Dalkarlså och Qvarnhusfors sågverk i Bygdm socken.

Uti Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 26 Juli 1804 meddelade

och af kollegium den 26 Februari 1805 gillade utslag, hvarigenom Dalkarlså

sågverksegare erhållit tillstånd att från vissa allmänningstrakter afhemta 143

S

fullmogna, till brädsågning tjenliga träd årligen emot en stubböresafgift al

11 riksdaler -14 skillingar banko, föreskrifves, att Kronan skulle vara förbehållen

fri dispositionsrätt öfver dessa allmänningar, i händelse derå ädlare

verk i en framtid komme att upprättas eller nya skattskyldige hemman

upptagas; likasom kollegium genom utslag den 22 November samma år, i

afseende å upplåtelsen åt Qvarnhusfors sågverk af 415 timmerträd, för hvilka

stubböresafgiften genom kollegii utslag den 7 Februari 1843 fastställdes, å 2

skillingar 8 r:st. trädet, till 23 riksdaler 2 skillingar 8 r:st., föreskrifvit, att

denna upplåtelse icke finge lägga hinder i vägen för upptagande af krononybyggen

och anläggande af nya hemman å de allmänningstrakter, från

hvilka berörde stockfångst afhemtades.

Kong!. Maj:ts befallningshafvande» den 3 Juni 1834 meddelade och

kollegii pröfning underställde utslag, hvarigenom flyttning af Qvarnhusfors

sågverksprivilegier till Dalkarlså såg skall blifvit medgifven, har icke, så

vidt i kollegium förda anteckningar visa, blifvit af läns-styrelsen insändt

och följaktligen ej heller af kollegium fastställdt,

6:o. Ratu såg i Bygdm socken.

Genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande» utslag den 14 Januari 1796,

som kollegium genom skrifvelse den 15 November 1797 och utslag den 3

Juni 1834 fastställt, göres likaledes i afseende på den sågverket från Kronans

skogar beviljade stockfångst af 1 15 träd, derför stubböresafgiften utgör 3

riksdaler 28 skillingar 6 r:st. banko, det förbehåll att, om framdeles å de

allmänningstrakter, från hvilka sågtimret får afhemta», skulle upptäckas

några uppodlings-tillfälligheter till nya hemmans anläggande, Kongl. Maj:t

och Kronan må ega rätt att derom, enligt författningarne och sig företeende

omständigheter, förordna.

7:o. Saf vars säg i Säfvars socken.

Genom misskrifning har, i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande»

yttrande, summan af den detta sågverk, enligt kollegii utslag den 2 Mars 1812

och 17 Februari 1820, beviljade stockfångst blifvit uppgifven 3 träd för låg,

utgörande densamma, efter afdrag af de till Tväråmarks i samma socken

belägna såg öfverflyttade 39 träd, rätteligen 939 träd. Med anledning af

nämnde öfverflyttning af en del utaf stockfångsten är, enligt kollegii utslag

_ 59 —

den 27 Juli 1848, stubböresafgifteu sålunda fördelad, att för Säfvars såg

erlägges 48 riksdaler 40 öre och för Tväråmarks såg 8 riksdaler 98 öra

riksmynt.

I likhet med hvad som i allmänhet blifvit vid upplåtelse af stockfångst

från Kronans skogar iakttaget, har äfven för detta sågverk blifvit

föreskrifvet, att den beviljade stockfångsten icke tinge lägga hinder i vägen

för nybyggens anläggande eller för Kronans fria disposition af de, å den till

stockfångst upplåtna mark, befintliga odlingslägenheter.

Genom beslut den 4 September 1851) har kollegium låtit bero vid

Kong!. Maj:ts befallningshafvande» utslag den 16 Oktober 1854, hvarigenom,

uppå gjord ansökning och sedan vid förrättad härads-synerätts undersökning

den 2tf—28 Juni sistnämnde är blifvit utrönt, att Säfvars sågverk genom

anlagda nyhemman förlorat 50 träd af sin inom Umeå härad privilegierade

stockfångst, för hvilken verksegaren fortfarande utgjort skatt och ränta*

Kong!. Maj:ts befallningshafvande, då af härads-synerätten likaledes vore

utredt, att inom nyss berörde härad funnes en odisponerad, emellan Fällforså

sågskogar, Mikelsträsks by, Säfvars gamla »ågskogar, Degerfors sockenrå och

Kroksjö by belägen allmänningstrakt, som medgåfve ett årligt hygge af 31

träd, under åberopande af nådiga brefven den 2 Maj 1826 och 29 Maj

1852 berättigat sågverksegarne att, såsom ersättning för de förlorade 50

träden, ifrån omförmälte allmänningstrakt årligen hemta 81 träd, med skyldighet

att erlägga de stubbören, som på den sålunda beviljade ersättningen

kunde belöpa. — Nyssberörde 3 i träd utgöra således icke någon tillökning

i stockfångsten, utan torde endast vara att anse såsom en anvisning tills

vidare i afräkning å den för sågverket medgifna ursprungliga stockfångsten,

hvilken senare alltså ensamt måste tagas i betraktande, då fråga uppstår

att lemna ersättning genom tilldelning af motsvarande skogsmark. Enligt

Kongl. Majrts befallningshafvandes afvittringsutslag den 81 December 1860

har sågverket sedermera för den del, 852 träd, af ofvan angifne stockfångst,

som skulle få inom Degerfors socken afverkas och för hvilken stubböresafgiften

beräknats uppgå till 25 riksdaler 34 skillingar 8 r:st. banko eller

38 riksdaler 58 öre riksmynt, erhållit en skogsmark i 6 skilten af tillsammans

2,541 tunnland 22 kappland, oberäknade 2,098 tunnland 23 kappland

mellanliggande impedimenter, emot en skogsränta af 39 riksdaler 77 öre, i

följd hvaraf utaf den privilegierade stockfångsten skulle återstå 87 tråd, som

00

sågverket egde att, emot en stubböresafgift af 4 riksdaler 82 öre, årligen

afverka inom Säfvars och Burträsks socknar; varande genom Ivongl. brefvet

den 30 Oktober 1863 förordna dt. att, som den Säfvars sågverk inom Degerfors

socken tilldelade skogstrakt väl under de första åren kunde beräknas

lemna full tillgång till årlig utverkning af 832 träd, men sedermera under

några år skulle uppstå eu brist, som likväl kunde ersättas genom utsyning

åt sågverket af 6,400 träd från andre Kronans skogar, den såsom ersättning

för nämnde brist åt sågverkets egare genom ofvanberörde afvittringsutslag

medgifna, vilkorliga och till tiden obegränsade, utsyning från annan kronomark

måtte bestämmas till 6,400 träd, att från andra inom Degerfors socken

belägna kronoskogar utgå till sågverket, antingen på en gång under första

året efter det sågverket fatt tillträda den anvisade skogstrakten, eller ock,

derest sådant af sågverkets egare föredroges, fördelade på två eller flere af

de första tio åren.

8:o. Qvcvrn fors eller Moss fors sågverk i Bygdeä socken.

Äfven för detta sågverk är, genom Kammar- och Kommers-kollegiernas

utslag den 19 Februari 1796 och Kammar-kollegii utslag den 4 November

1811, (hvilket senare, ehuru beslutad! den 2 September nämnde år, såsom

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, dock blifvit utlardadt

under omförmälde dag eller den 4 November 1811) föreskrifvet, att Kongl.

Maj:t och Kronan skulle ega rätt att förordna om nyhemmans upptagande

utaf de odlingslägenheter, som å de till stockfångst utsynade trakterne kunde

vara att tillgå.

9:o. Kassjö stig i Umeå socken.

Såsom förut är anfördt har ega ren af denna såg ej aflemna t. honom

affordrade handlingar angående sägens privilegier, men af de i kollegium förvarade

handlingar till kol! eg ii utslag den 23 Januari 1838 angående skattläggning

af Kassjö såg inhemtas dock, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och kollegium genom utslag den 13 December 1814 och 8 Mars 1816 berättigat

sågverksegaren att från Kassjö och Tal v el sjö byars kronoallmänningar,

emot en stubböresafgift af 2 skillingar banko för hvarje träd, eller tillsammans

5 riksdaler 87 öre riksmynt, årligen afhemta 94 träd, utan att dervid

blifvit fästadt något vilkor om Kronans rätt att till nybyggen använda de å

upplåtna skogstrakterna möjligen befintliga odlingslägenheter.

10:o. Fållfors säg i Umeå socken.

Utaf handlingarne till kollegii beslut den 9 mars 1841 i fråga om

skattläggning af denna såg inhemta», att densamma, genom Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes utslag den 13 december fi Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

skrifvelse förekommer, antagligen till följd af misskrifning,

februari i stället för december) 1805 och kollegii utslag den 9 september

1806, erhållit rätt att från sju kronoallmänningstrakter till försågning årligen

afhemta 157 fullmogna furuträd, emot en stubböresafgift af 2 skillingar

trädet eller 6 riksdaler 26 skillingar banko, motsvarande 9 riksdaler 81 öre

riksmynt, hvarvid dock fästes det vilkor, att upplåtelsen icke finge lägga hinder

i vägen för Kronan att derå anlägga nybyggen, om anledning dertill

förekomme.

I I :o. Tvärdmarks säg i Saf vars socken.

För denna såg åberopar kollegium endast i underdånighet hvad ofvan

blifvit under Säfvars såg anfördt.

S 2:o. Östra Sjuismarks såg i Bygdm socken.

Ehuru, i enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppgifvif och handlingarne till kollegii utslag den 3 december 1863 angående

skattläggning af denna såg jemväl gifver vid handen, den sågverket

från kronoallmänningen Nya Storbäcksskogen, emot en stubböresafgift af 7

riksdaler 31 öre riksmynt, upplåtna stockfångst af 39 träd årligen först blifvit

beviljad genom landshöfdinge-embetets utslag den 3 december 1828 och

kollegii utslag den 11 december 1832, anser kollegium, att, enär häradssynerättens

undersökning härom försiggått den 6 och 7 november 1816, icke

någonting vore att erinra emot sågverkets rätt att fortfarande åtnjuta denna

stockfångst, i afseende på upplåtelsen hvaraf icke finnes gjordt något förbehåll

om Kronans rätt till disposition af de å allmänningen möjligen befintliga

odlingslägenheter.

1 o:0.

Baygböle sågverk i Umeå socken.

Genom Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 20 september

1791 hafva Norrfors byamän fått tillstånd att, från grofbladig till finbladig,

förändra deras vid Norrforsen i Umeå eif anlagda såg och att till försåguing

derå, utom 300 träd från egne och Kassjö afvittrade skatteskogar, från

Kronans mellan Selet och Rödå i Yindelselfven samt de invid och kring Fällfors

kronobyggen och Ramsele kronohemman vid Umeå eif belägna kronoallmänningsskogar

inom Degerfors socken årligen afhemta 900 träd, mot eu

stubböresafgift af 8 r:st. trädet eller tillsammans 12 riksdaler 21 skillingar

banko och under vilkor, bland annat, att såginrättningen icke finge lägga

hinder i vägen för krononybyggens upptagande, hvarigenom byamännen fast

mera hade skyldighet att göra Kronans mark nyttig, och hvartill äfven andre,

som sådant åstundade, egde att sig anmäla. Sedan härads-synerätt i

september månad 1799 verkställt undersökning och Kongl, Maj:ts befallningshafvande,

genom resolution den 1 mars 1800, leinnat handlanden O.

Tjernström tillåtelse att, för dess vid Norrfors redan anlagda finbladiga sågverk,

få från vissa konoallmänningar årligen afhemta 908 fullmogna träd,

deribland 037 träd från allmänningstrakten inom nyssnämnde eller Degerfors

socken, emot en stubböresafgift af 2 skillingar 8 r:st, banko för hvarje

träd, har Kammar-kollegium genom utslag den 20 maj 1800, då frågan

blott rörde tillökning för den vid Norrfors privilegierade säginrättning, i stället

för hvad genom anlagda nybyggen densamma frångått, och då Karnmaradvokatfiskalen,

å Kronans vägnar, emot den sökta och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

beviljade tillökning icke haft något att påminna, vid Kongl.

Maj:ts befallningshafvande- beslut låtit bero, kollegium dock förbehållet att,

i afseende på blifvande nybyggen och den rätt som en eller annan till någon

af skogstrakterne förmente sig ega, så förordna, som lag och författningar

samt förekomna omständigheter kunde fordra. Norrfors såg har sedermera

blifvit nedlagd och dess privilegierade stockfångst, enligt kollegii utslag den

8 september 1819, flyttad till Baggböle-forsen i Umeå eif.

Till det vid nämnde fors anlagda Baggböle sågverk har jemväl enligt

sistberörde utslag blifvit flyttad den stockfångst af 77 5 träd årligen, som,

genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 4 april 1805 och kollegii

utslag den 19 december 1806, ofvanbemälte Tjernström fått tillstånd

att, till försågning vid ett i Pengforsen af Umeå elfs östra gren eller den

g. k. Urnan genom sistnämnde utslag till anläggning medgifvet, men aldrig

uppfördt sågverk, afhemta från Pengsjö östra och vestra allmänningar, allmänningen

kring ån Ramsan, kronoöfverloppsmarken af byn Tegsnäset, allmänningen

ofvanför Kamparbäcks nybygge, kronoallmänningstrakten från Tväråträsks

by, kronoallmänningen öster om Vännäs-ån, sträckande sig förbi Stärkesmarks

och Jemteböle byars områden intilldess Spölands och Vännäs byars

skogar möta, samt Vännäs vestra allmänning, för hvilken stockfångst

stubböresafgiften genom nådiga brefvet den 28 mars 1838 blifvit bestämd

till 2 skillingar 8 r:st. banko trädet.

Vidare bar Kongl. Majds befallningshafvande genom utslag den 18

april 1812, vid hvilket kollegium, i hvad detsamma rörde Kronans rätt, enligt

utslag den 18 oktober 1813 låtit bero, jemte tillåtelse för magister J.

S. Hofverberg att dels i den s. k. Rödån anlägga ett sågverk, sedermera

benämndt. Rödåfors, dels ock med en ram tillöka den af honom utaf Degerfors

byamän inköpte, på deras skatteskog grundade såg, medgifvit honom

en stockfångst: för Degerforssågen af 770 träd från l:o allmänningen emellan

Abbortjern och Flockabäcks k ro no bygge och Gjukens by, 2:o kronoallmänningen

mellan Gjukens skatte- och Abborträsks frälse nybygge, 3:o en

kronotrakt från Åmsele bys skattlagda område till Lappmarksrået, 4:o från

Lappmarksrået uppföre Vindelselfven 51/, mil till Björksele krononybygge,

,j;o på venstra sidan om förenämnde eif en kronoallmänning på ömse sidor

om Arfven, som genom Stora och Lilla Arfträsken faller i Vindelselfven, och

6:o en allmänning emellan Björksele krononybygge och Sorséle på ömse sidor

om oftanämnde Vindelself, — och för Rödåfors sågverk af 1,484 träd från

två kronoallmänniitgar på nordöstra och nordvestra sidan om Rödån samt

två på östra och södra sidorna om Vindeln, en allmänning på ömse sidor

om Gjukån, en på ömse sidor om Amån och en 1% mil uppföre elfven från

Sorselet till nybygget Risnäs, dock med förbehåll för Kronan, att om de till

nybyggen och nya hemmans anläggning tjenlige ställen särskildt förordna.

Och har Kongl. Maj:t, med upphäfvande af kollegii utslag den 30 april 1845

och gillande af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 31 mars 1831,

genom nådigt bref den 6 oktober 1846 tillåtit Baggböle sågverksegare att

vid Baggböle såg begagna den stockfångt af 770 träd, som varit den ena

af dessa sågar, eller Degersfors då mera nedbrända såg, anvisad.

— 64

Enär vid förnyad häradsrätts-undersökning den 3 och 19 juli 1848

blifvit utrönt, att vid den häradsrätts-undersökning, som egt rum den 24

och följande dagar i september månad 1810 och legat till grund för kollegii

ofvanberörde den 18 oktober 1813 meddelte utslag, de till Degerfors sågverk

upplåtna skogstrakter medgåfve högre afverkning och att misskrifning

eller missräkning egt rum vid utförandet i protokollet af den påräkneliga,

årliga skogsafverkningen, så att 2,242 träd i stället för 770 träd vore för

sågverket att tillgå, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den

3 oktober 1848, som kollegium genom utslag den 27 mars 1849 fastställt,

tillåtit Baggböle sågverksegare att, från de till stockfångst för anläggning

af en såg vid Degerfors upplåtne och till Baggböle sedermera anslagna allmänningstrakter,

årligen afhemta 530 träd inom Degerfors socken och 1,712

träd inom Lycksele lappmarks härad, eller sammanräknadt 2,242 träd, häruti

dock inberäknadt de förut beviljade 770 träd, emot en stubböresafgift,

som Kongl. Maj:t, efter anförde underdåniga besvär, enligt nådigt bref den

25 juli 1850 fastställt till G skillingar banko stycket för de 530 träd, som

ansetts vara att påräkna inom Degerfors socken, och 3 skillingar samma

mynt stycket för de 1,712 träden inom Lappmarken.

Beträffande den, genom kollegii ofvanberörde utslag den 18 oktober

1813, för Rödåfors såg beviljade stockfångst af 1,484 träd liar, sedan vid

häradsrätts-undersökning den 18, 19 och 20 juli 1844 befunnits, att å de

skogstrakter, som för detta ändamål år 1810 blifvit utsynade åt nämnde sågverk,

hvilket aldrig blifvit fårdigbyggdt, dåmera till följd af nybyggesanläggningar

endast kunde påräknas en årlig tillgång af 702 träd, kollegium

genom utslag den 29 februari 1848, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 28 december 1846 meddelte utslag,

bland annat tillåtit, att sistnämnde antal träd finge afhemtas och vid ett i

Norrfors ånyo inrättadt sågverk afverkas emot en stubböresafgift af G skillingar

banko trädet.

Såsom ersättning för den brist, som sålunda uppkommit uti den Rödåfors

sågverk genom kollegii utslag den 18 Oktober 1813 beviljade stockfångst,

har Norrfors sågverksegare sökt upplåtelse af åtskilliga trakter inom

Lycksele och Degerfors socknar, i anledning hvaraf undersökning af dessa

socknars häradsrätter i Juni månad 1848 blifvit verkställd dels å tvenne

odisponerade kronotrakter inom förstnämnde socken, som ansågos kunna år

-

— 65

ligen medgifva en afverkning af 419 träd, dels å 10 särskilde krono trakter

inom Degerfors socken, som kunde lemna 639 träd årligen, hvarefter häradsrätterne

i afgifne utlåtanden bland annat, — då timmerfångsten å de sågskogar,

som år 1810 till Rödåfors sågverk utsyntes och sedermera dertill anslogos, i

betydlig mån minskats i följd af en mängd derå anlagde nyhemman äfvensom

genom skogseldar, ehuru bestämda beloppet deraf icke kunde angifvas,

enär för utredandet af den skada, skogseldarne orsakat, en noggrannare undersökning

å dessa trakter, hvilken icke varit föremål för synen, vore af

nöden, — tillstyrkt, att Norrfors sågverksegare måtte tillåtas att från de utsynte

trakterne årligen afhemta inom Lycksele socken 419 träd och inom

Degerfors socken 620 träd; men enär nådiga brefven den 30 Juni 1820

och 2 Maj 1826 innefattade förbud emot de i länet befintlige och odisponerade

kronoallmänningars upplåtande till nya såganläggningar, samt vidsträcktare

rättighet i den delen icke kunde beviljas, än så vidt den afsåge ersättning

för hvad genom nybyggesanläggningar eller eljest förlorats i påräknad

och beviljad stockfångst, hvarom någon undersökning af härads-synerätterne

icke blifvit verkställd, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag

den 7 Maj 1850 ansett sig hvarken kunna bifalla den gjorda ansökningen

eller för det dåvarande bestämma ersättningen; hvaremot kollegium, efter

besvär af Baggböle sågverksegare, grosshandelsbolaget James Dickson &

Comp., som under tiden förvärfvat, sig jemväl Norrfors sågverksegares rätt,

medelst utslag den 9 November 1852 förklarat, att då enligt kollegii utslag

den 18 Oktober 1813 från då utsynte skogstrakter ett antal af 1,484 träd

årligen beräknats kunna afhemtas till afverkning vid Rödåfors sågverk, men

jemlikt häradssynerätts undersökning i Juli månad 1844, som föregått den

af kollegium genom dess utslag den 29 Ifebruari 1848 beviljade såganläggning

vid Norrfors med rättighet att derstädes fä jemte annan försäga den

stockfångst från de Kronans skogar, som blifvit Rödåfors anslagna, samma

skogar befunnits icke kunna tåla större afverkning än 702 träd, af orsak

att, sedan år 1810 då skogarne synades, dels en mängd nybyggen derå

blifvit anlagde, för hvilka skogsområden måst afräknas, dels skogarne äfven

till en del af eldar härjats; samt det sålunda vore utredt, att den till Rödåfors’,

till Norrfors dåmera förflyttade, såg påräknade timmerfångst blifvit förminskad

med 782 träd, hvarför Norrfors sågverksegare, så vidt tillgång der

9

-

66

till funnes, vore till ersättning berättigad, och vid häradssynerätts-undersökningarne

den 15 och 19 Juni 1818 vore utrönt, att å de utsynte skogstrakterne,

hvarå lika litet jernbruk eller ädlare verk som kände anledningar

dertill i orten funnes, kunde utan deras skada fällas, å de i Lycksele lappmark

419 och å de i Degerfors härad 620, tillsammans 1,039 träd årligen,

samt klaganderne yrkat att, i ersättning för hvad de förlorat, årligen få afhemta,

från de i Lycksele häradssynerätts protokoll anmärkte trakter . . 419 träd,

från sju af de inom Degerfors synte trakterne...........170 „

och af två inom samma härad antecknade trakter......... 29

tillsammans 618 träd,

pröfvade kollegium, med upphäfvande af Kongl. Maj:ts befall ni ngshafvandes

utslag och bifall till klagandernes begäran, skäligt bevilja dem rättighet att

å de af dem uppgifna skogstrakter till försågning vid Norrfors sågverk afhemta

618 träd årligen, för hvilken tillökning i afverkning sågverket komme

att till bevillning taxeras samt med vilkor, för öfrigt, att för den tillökade

stockfångsten skulle erläggas stubböresafgift, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande

borde bestämma, och att den medgifna rättigheten till stockfångst

icke finge utgöra hinder för anläggning af nybyggen och torp samt anställande

af odlingar å skogstrakterne, äfvensom deras användande till nyttiga

ändamål. Uti detta utslag, som hos Kongl. Maj:t blifvit af Säfvars sågverksegare

öfverklagadt, har Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 21 Maj 1856,

med anledning af hvad nämnde sågverksegare anfört, icke funnit skäl att

göra ändring. Och har under tiden Norrfors sågverksegares stockfångst,

genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ofvanomförmälta utslag den 19

September 1850, blifvit till Baggböle Överflyttad, äfvensom stubböresafgiften

genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 7 Februari 1853 blifvit

bestämd till 4 skillingar trädet för de 199 träd, som ansetts kunna afverkas

inom Degerfors socken, och till 2 skillingar 6 r:st. banko för hvardera

af de 419 träd, som inom Lappmarken skulle få afhemtas.

I sammanhang med den förut omnämnda, genom Kongl, brefvet den

6 Oktober 1846 beviljade flyttning till Baggböle af Degerfors sågverks rätt till

stockfångst från kronans skogar, har Kongl. Maj:t till ny häradsrätts-undersökning

återförvisat en af Baggböle sågverksegare gjord ansökning, att vid

Baggböle-verken få begagna det för ett sågverk vid Degernässanden afsedda

timmer, hvarom förekommit: att sedan dåvarande egaren af Degerfors såg,

landsfiskalen J. B. Hofverbörg, år 1815 hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sökt att å östra och vestra Storsand, Skaholmen eller Degernässanden

kallad, fa anlägga ett finbladigt sågverk med 2 ramar, med rättighet att

dertill använda vissa vid Vindelselfven och deruti infallande mindre vattendrag

belägna odisponerade kronoallmänningstrakter, så har Lycksele lappmarks

häradsrätt den 10 Juli sistnämnde år verkställt syn, dervid utrönts,

att nämnde skogstrakter kunde lemna till försågning 2,377 träd, hvarefter,

sedan Hofverberg genom afhandling den 21 November 1816 till dåvarande

egaren af Baggböle försålt, jemte Degerfors såg med dertill anvisade skogstillgångar,

sina anspråk å alla de kronoallmänningstrakter, som vid nyssnämnde

häradssyn blifvit för en ny sågverksanläggning vid Degernässanden

eller Skaholmen utsynte, Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den

31 Maj 1831 förklarat, bland annat, att som Hofverberg afstått från sitt anspråk

å de, för det tillämnade sågverket vid Degernässanden utsynte, kronoallmänningar

till en geometrisk vidd af 427,377 tunnland 8 kappland, (enligt

nådiga resolutionen den 6 Oktober 1846 — fao,377 tunnland 8 kappland),

hvarifrån, enligt häradssynerättens utlåtande, med skogens framtida bestånd

årligen kunde afhemtas 2,377 dels furu, dels grantimmer, deraf 2,760 sju

alnars och 997 tio alnars sågblockar eller tillsammans 3,757 sådana blockar

kunde erhållas, tilläte Kongl. Maj ds befallningshafvande egarne af Baggböle

sågverk att derstädes till brädsågning använda förberörde timmertillgång emot

en stubböresafgift af 3 skillinger banko för hvarje träd och med förbehåll,

att sådant icke hindrade anläggningen af nya hemman och torp eller upplåtande

af odlingslägenheter å dessa skogar; att, uppå Kammar-advokatfiskalsembetets

besvär, kollegium genom utslag den 30 April 1845, enär den af

häradssynerätten anställde undersökning i afseende på den tillernade såganläggningen

å Degernässanden icke innehölle något yttrande, hvarken om

lämpligheten af de omnämnde skogstrakternas anslående till Baggböle såg?

ej heller om samma sågs verkliga behof af timmerfångst från berörde skogstrakter

samt huruvida skogarnes upplåtande till Baggböle sågverk kunde utan

skada för andra vigtigarc ändamål medgifvas, men sådant förut bort vara

utredt, ogillat och upphäft Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag samt

återförvisat frågan till förnyad handläggning, äfvensom Kongl. Maj:t, i anledning

af Baggböle sågverksegares häröfver anförde besvär, enligt nådiga

— 68 -

brefvet den 6 Oktober 1846, då besvärshandlingarne i förening med särskildt

vunna upplysningar syntes gifva vid handen, dels att de, för den tillämnade

såganläggningen vid Degernässanden år 1815 utsynta skogstrakter förut blifvit,

till hufvudsaklig del, insynte under Baggböle sågverk och äfven i någon

mån beräknade under Degerfors såg, hvarföre ytterligare upplåtelse af de, i

1815 ars synerätts-protokoll beskrifne trakter möjligtvis kunde föranleda till

större afverkning från densamma, än som med omsorgen om skogens bestånd

vore förenlig, dels ock att åtskillige, för allmänna behof afsatte skogstrakter

ofvan och nedan om Lycksele kyrka äfven ingått i beräkning för den vid

Degernässanden tillämnade såganläggning, gillat kollegii beslut om frågans

återförvisning till ny handläggning af länsstyrelsen. Till följd häraf hafva

dels Lycksele häradsrätt den 7 med flere dagar i Juni månad 1847, med

biträde af dertill förordnad landtmätare, verkställt förnyad undersökning å

de år 1815 ifrågasatta skogsmarkerna utåt Urnan och Vindelselfven, hvilka

marker, efter det åtskillige trakter afräknats för allmänna behof samt kringliggande

byar och nyhemman, ansågos kunna årligen lemna 671 tio alnars

timmer och 1,674 sju alnars sågblock, dels Degerfors häradsrätt den 18 i

samma månad synat allmänningstrakten på ömse sidor om Eckornbäcken,

hvilken trakt funnits kunna medgifva en årlig afverkning af 76 träd om 10

alnars längd; på grund hvaraf landshöfdingeembetet genom utslag den 25

September nyssnämnde år, som kollegium den 18 April 1848 gillat och fastställt,

tillåtit grosshandelsbolaget James Dickson & Comp. att, för användande

vid Baggböle sågverk, årligen afhemta från kronoallmänningstrakterne

kring Urnan och Vindelselfven i Lycksele socken 1,554 fullmogna träd, af

hvilka erhöllos 671 tio alnars och 1,674 sju alnars sågblock, samt inom

Degerfors socken 76 träd af 10 alnars längd, eller tillsammans 1,630 träd,

mot en stubböresafgift af 6 skillingar banko trädet och uttryckligt förbehåll,

att sådant icke hindrade anläggning af nya hemman och torp samt upplåtande

af odlingslägenheter å dessa skogar; varande nämnde stubböresafgift,

efter anförde underdåniga besvär, af Kongl. Maj:t fastställd genom nådigt

bref den 12 Juli 1849.

Vidare hafva Baggböle sågverksegare — dels uti ansökning den 17 Juni

1847 anhållit, att då, vid syn och undersökning, i anledning af Kongl. Maj:ts

nadiga bref den 6 Oktober 1846, så väl om hvilka skogar förut voro anslå

gne Baggböle eller andre med detsamma förenade sågverk och tillförene

69 —

utsynte för en af landsfiskalen Hofverberg sökt finbladig såganläggning å

Östra Storsand, Skaholmen eller Degernässanden, som å sjelfva skogarne, anledning

förekommit, att skogarne vid åtskilliga smärre vattendrag, som utföllo

och förenade sig med Umeå- och Vindelselfvarne, icke skulle vara tillförene

utsynte och härads-synerätten i anledning af den remiss, som ligger

till grund för berörde syn och undersökning, icke skulle anse desamma kunna

utsträckas till andre trakter än dem, de förut hållne undersökningarne

på ett måhända mindre tydligt och bestämdt sätt beskrefvo, och på hvilka

undersökningars tydning berodde huru långt den förr hållna besigtningen

sträckt sig, det måtte, derest några för stockfångst tjenlige kronoallmänningstrakter

funnos invid vattendrag och sjöar, som utgjorde ursprunget till, eller

medelbarligen eller omedelbarligen förente sig med, de stora vattendragen

Umeå- och Yindelselfvarne inom Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors

socknar och icke förut voro för Baggböle och dermed förenade verk eller

anläggningar å Degernässanden utsynte eller ock förut disponerade, sådane

trakter varda åt Baggböle sågverk till stockfångst upplåtne samt för sådant

ändamål syn och undersökning förordnas att företagas, sedan frågan om hvad

de förut hållne besigtningar kunde anses innefatta blifvit slutligen afgjord,

— dels ock uti ansökning den 15 Oktober 1847 begärt, att som Kongl. Maj:ts

befallningshafvande genom utslag den 25 forutgångne September gillat Lycksele

häradssynerätts åtgärd, att för det året inskränka den genom Kongl.

Maj:ts nådiga beslut den 6 Oktober 1846 föreskrifna undersökning till endast

de trakter, som år 1815 blifvit synade, ehuru landsfiskalen Hofverbergs

ansökning skulle omfatta och afse dittills odisponerade kronoskogar, belägne

inom Lycksele och Degerfors socknar på en half mils afstånd från

ajla vid Umeå- och Yindelselfvarne samt derintill stötande vattendrag, samt

den år 1815 befunna skogstillgången blifvit betydligt förminskad genom

nybyggesanläggningar och andre omständigheter, det måtte rättighet till stockfångst

sågverksegarne medgifvas på en sträcka af ifrån en till en och en

half mil, efter omständigheterna och befintlige lokalförhållanden, från båda

sidorna af Umeå-och Vindelselfvarne samt alla de sjöar och vattendrag, som

medelbarligen eller omedelbarligen med nämnde större elfvar sig förente och

kunde till flottningsleder begagnas; i anledning af hvilka ansökningar syner

den 18 med flere dagar i Juli månad 1848 blifvit af Lycksele och Degerfors

häradssynerätter verkställde, dervid Baggböle sågverksegare dels begärt

— 70 —

upplåtande inom Degerfors socken, a) af allt hvad som på vestra sidan af

Urnan förut icke varit Baggböle sågverk anslaget till socknegränsen emellan

Degerfors och Bjurholm, b) af de trakter mellan Umeå- och Vindelselfvarne,

som icke enligt kartan funnes ligga inom de förr utsynte skogarnes

gränser, dock så, att af den mark, som ytterligare kunde tillsynas Baggböle

sågverk, endast så mycket ansåges för tillökning, som öfverstege hvad genom

nybyggesanläggningar sågverket frångått, c) af den del öster om Vindelselfven

på båda sidor om Krakån, som icke förut blifvit intagen på längd

och bredd, och vid hufvudvattendraget hvad som kunde återstå odisponeradt

emot Rödåfors eller då mera nya Norrfors och Säfvars sågverks skogar samt

upp emot Burträsks sockens rå, dels ock anhållit, att inom Lycksele socken

rättigheten till timmerfångst från de redan anslagne trakterna måtte utsträckas

till en och en half mil från eifvarne eller sjöarne, der sådant af lokalförhållanden

icke hindrades, samt att hvad som icke komme inom den terräng

af de bi-vat(endrag, som sökanderne uppgåfvo eller funnos vara förut sågverket

tillsynt, måtte på grund af remissen å deras ansökning den 17 Juni,

till den vidd trakterne innehölle, varda verket tillagdt, dels såsom ersättning

för minskad stockfångst genom anlagde kronohemman och nybyggen samt

öfvergångna skogseldai’, dels ock såsom ytterligare stockfångst, i hvilket afseende

33 särskilte trakter blifvit uppgifne; äfvensom Lycksele härads-synerätt,

efter besigtning af de ifrågakomne skogstrakterna, som alla lågo i sammanhang

med de allmänningar, som förut voro anslagne till Baggböle eller

Degerfors sågar, antagit och beräknat, att följande antal träd skulle kunna

årligen fällas å nedannämnde trakter, nemligen å

l:o en förut icke synad kronoallmänning på båda sidor om stora Björkvattnet

samt sjöarne Vojtja och Sejma neder till lilla Björkvattnet, 3 mil

lång, deraf ’/g, eller 1 1,576 tunnland, ansågs timmerbärande med 3 träd på

2 tunnland, som gjorde 17,355 träd af endast ett sågblock af 7 å 10 ''alnars

längd, med en återväxt af 220 år,.............. 78 träd.

2:o en förut likaledes osynad kronoallmänning emellan Tärna kapell

vid Gentasjön och nybygget Gardvik, der Björk vatten-ån och

Um-elfven sammanlöpte, 2 mil lång och öfver hufvud taget %

mil bred ................................ 68 ,,

3:o den förut ej disponerade andelen af trakten på ömse sidor

Jocksjaurbäcken från sjön Bietiken till öfre ändan af Jocksjaurtjern 9 ,,

71 —

4:o de timmerskogar, som funnos på ömse sidor om den kronoallmänning

utmed och på båda sidor om stora Urnan samt Lupsjön,

Lolelougt, Gaskelougt och Gillelougt jemte Starviken från lilla

Björkvattnet till Luspholm om 9 mil, som år 1815 och 1847

blifvit utsynade åt Skaholms med Baggböle förenade såg, livilka

dittills odisponerade och i syneprotokollet beskrifne skogar ansågos

kunna lemna tillsammans....................... 2,957 träd.

5:o de trakter, som återstode af allmänningen mellan Luspholmen

och Rusele omkring 5 mils längd, sedan för allmänna behof afsatts

% mil nedan Stensele kyrka samt 3/4 mils bredd å ömse sidor

eller emellan Stensele sockens gränser emot Wilhelmina och Sorsele

sockens gränser till Atskilje..................... 2,622 ,,

6:o återstoden af kronoallmänningen emellan Rusele och Betsele,

3y4 mil i längd samt i bredd å södra sidan Um-elfven till Håknäs

sågskogar vid Oreelfven 1 mil och å norra sidan 1 % mil ,sedan

derifrån undantagits dels den till Norrfors, med Baggböle förenade

såg genom kollegii utslag den 20 Maj 1800 anslagna timmerfångst,

dels de vid 1815 och 1847 års syner till Baggböle anvisade

trakter, dels ock enskilte hemmans fyllnadsjord...... 2,275 „

7:o den förut odisponerade delen af kronoallmänningen mellan

Tannsele och Jonkarafvan till Gaddträskby, hvaraf en annan del

genom utslaget den 20 Maj 1800 redan blifvit anslagen Norrfors,

med Baggböle förenade såg ..................... 303 „

8:o en kronoallmänning ofvan östra Gautsträsket utåt Yindelselfven,

V2 mil lång, % mil bred å hvardera sidan elfven, samt

utåt Tjulån, som faller i Gautsträsket, 1/2 mil lång och Vs mil bred 17 „

9:o de förut icke utsynade delar af den kronoallmänning från

östra Gautsträsk till Risnäs, till 7 mils längd, som år 1815 och

1847 blifvit utsynad åt Baggböle sågverk ............. 233 ,,

10:o förut ej upptagne trakter af kronoallmänningen emellan Sorsele

och Björksele, 8 mil, som till öfrige delar vore tillsynad dels

Degerfors, dels Baggböle såg.................. . , . 1,864 „

— 72 —

11 :o en odisponerad trakt å allmänningen mellan Björksele och

Lycksele lappmarks rå emot Degerfors socken, hvilken allmänning

för öfrigt vore genom kollegii utslag den 18 Oktober 1813 tillagd

Degerfors såg.............................. 356 träd

12:o

trakten kring Juktån till östra ändan af Öfver-Juktån, 372

mil längre än som vid 1815 och 1847 års syn blifvit Baggböle

tillsynadt................................ 298 „

13:o en skogstrakt vid norra sidan af Giltjaur, som utfaller i stora

Juktån................................. 105 „

— 11,185 träd =

samt Degerfors härads-synerätt utsynat

14:o en kronotrakt på ömse sidor om Kryckelelfven från Hägglands

nybygges bolstad till Näfverlidstjern, hvarå ansågs kunna

årligen fällas. ............................. 1*27 „

15:o en kronotrakt, gränsande i norr till nya Norrfors sågverks

skogar vid Djupsunds-sjöarne, i söder till Gladabergs kronohemmans

område, i öster till samma sågverks skogar vid Hjuks eller Lappselån

och i vester till Baggböle sågverks skogar, vid Vindelelfven 100 „

16:o en kronotrakt, gränsande i söder till Bjurholms sockens rå,

i norr till Baggböle sågverks utsynte skogar vid Ramsån, i vester

till Skifsjö by och ny Åkertjerns nybygge samt i öster till Yännäs

socken, hvilken trakt antogs kunna lemna........... 33 „

och 17:o en kronotrakt, gränsande i söder till Bjurholm, i norr

till Baggböle sågverks skogar vid Umeå eif, i vester till Gäddträsks

by i Lycksele, i öster till Skifsjön och Strömsjö näs, lemnande,

efter afräkning al hvad som år 1799 blifvit till Baggböle

utsynadt, äfvensom af utmål för redan anlagda nybyggen,..... 820 „

— 1,080 träd =

eller tillsammans 12,265 träd.

Yid de verkställde synerna har försie landtmätaren J. G. Stenberg

biträdt synerätterne, äfvensom Krono-ombud närvarit och icke haft något

att anmärka emot upplåtelsen till Baggböle sågverk af de utsynade trakterna,

73 —

dock under vilkor att upplåtelsen ej Unge hindra nyheramans anläggning,

m. m.; hvarefter synerätterne, med vitsordande att den timmertillgång, som

år 1815 utsynades och blifvit Baggböle sågverk tillslagen, i betydlig mån

minskats al vidsträckta skogseldar och anlagde nybyggen, i afgifne utlåtanden

den 19 och 22 Juli 1848 sig yttrat: att som vid de hållne synerna befunnits,

att å de odisponerade kronoallmänningarne utan Urnans och Vindelns vattendrag,

ehuru tillgränsande kronohemman fått sig tillräknadt utmål efter

2,500 tunnland duglig mark på mantalet, årligen kunde huggas 11,185 dels

gran-,, dels tallträd, af hvilka sednare 4,495 gåfve 2 sju alnars sågblock,

samt å de inom Degerfors härad belägne, så vidt kändt vore, odisponerade

fyra kronotrakter 1,080 träd, af hvilka 523 gåfvo 2 sågblockar, samt hvarken

jernbruk eller annat ädlare verk i orten vore anlagt eller under anläggning,

och syne-rätterne icke funne med en riktig hushållning instämma, att fullmogna

träd lemnades utan allmänt eller enskilt gagn till förruttnelse eller

förödelse af stormar och skogseldar, tillstyrkte synerätterne, att vederbörande

måtte tillåtas att detta timmerbelopp från de utsynade trakterna årligen afhemta,

samt slutligen landshöfdinge-embetet genom utslag den 31 Januari

1850. då fråga icke blifvit väckt om dessa skogars anslående till någon ny

såganläggning utan för Baggböle redan privilegierade finbladiga salu-sågverk

med 6 ramar och 2 särskilta kantskärningsramar, vid hvilket verk, enligt

Umeå häradsrätts undersökning, både det dertill förut och nu sökta timret

kunde afverkas, tillåtit grosshandelsbolaget James Dickson & C:o att årligen

afhemta och vid Baggböle sågverk förädla ofvanuppgifne 12,265 träd, emot

en årlig stubböresafgift till Kronan af 2 skillingar 6 r:st för hvarje träd

från lappmarken och 4 skillingar för hvarje träd från Degerfors socken, eller

tillsammans 672 riksdaler 34 skillingar banko, jemte den skatt och ränta,

som vid förnyad skattläggning komme att åsättas, och med förbehåll, bland

annat, att sådant icke finge hindra anläggning af nybyggen och torp samt

anställande odlingar å dessa trakter och deras användande till andra vigtigare

ändamål eller verkställighet af nådiga brefvet till Kammar-kollegium den

18 Juli 1827, angående dylika trakters indelning till hemman. — Öfver

detta utslag anförde såväl sågverksegarne som Kammar-advokatfiskals-embetet

besvär hos kollegium, under yrkande om ändring af stubböresafgiftens

belopp, hvarvid advokatfiskals-embetet, med hänseende till det i nådiga bref■''

, : 4 ■ ■ V;* i 10

74 -

vet den 2 Maj 1826 stadgade förbud emot tillstånds meddelande, på sätt

förut skett, till viss årlig stockfångst från kronoskogar i de norra provinserna

samt hvad särskilt anginge den tillökade stockfångsten från Degerfors socken,

inom hvilken den allmänna afvittringen icke blifvit afslutad och fastställd,

enär det ej vore styrkt eller utrönt, i hvad mån de till sågverket förut

anslagne skogar medelst nybygges-anläggningar förminskats, tillika till kollega

bepröfvande hemställt, huruvida någon upplåtelse till stockfångst från

ifrågakomne allmänningsskogar, på sätt landshöfdinge-embetet medgifvit, kunde

ega rum; i anledning hvaraf kollegium genom utslag den 1 April 1851

beträffande först nämnde hemställan förklarat, att som här vore fråga om

en gammal, redan före utfärdandet af 1827 års nådiga bref tillkommen såg

och härads-synerätterne vitsordat, att den timmertillgång, som förut utsynats

och blifvit Baggböle sågverk anslagen, i betydlig mån minskats af vidsträckta

skogseldar och anlagde nybyggen, något hinder så mycket mindre då förekomme

mot beviljandet af den begärda och föreslagna stockfångsten, som

landshöfdinge-embetetet i det underställda utslaget dervid fästat det förbehåll,

att beviljade stockfangsten hvarken finge hindra anläggning af nyhyggen

eller torp samt anställande odlingar å de till stockfångst utsynade

skogstrakterna, eller deras användande till andra nyttigare ändamål, eller

verkställandet af hvad i Kongl. brefvet den 18 Juli 1827 angående sådana

skogstrakters indelning till hemman blifvit föreskrifvet, hvadan advokatfiskalsembetets

hemställan lemnades utan afseende; och rörande derefter stubbörena,

med ändring af landshöfdinge-embetets beslut härutinnan, förklarat dessa skola

utgå med 5 skillingar • banko årligen för hvart träd, som å de utsynade allmänningarne

i Degerfors socken blifvit tillåtet; hvaremot kollegium i öfrig!

låtit vid landshöfdinge-embetets utslag bero.

Utaf hvad sålunda blifvit anfördt inhemtas, att Baggböle sågverk genom

särskilte resolutioner fått sig beviljad en årlig stoc-kfångst från Kronans

skogar af 20,040 träd, hvarföre stubböresafgiften blifvit bestämd till 1,304

riksdaler 10 skillingar banko eller 1,956 riksdaler 31 öre riksmynt. Till

ersättning för 4,875 träd af denna stockfångst, hvilka afverkats inom Degerfors

socken, har vid socknens afvittring, enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes

utslag den 31 December 1860 samt nådiga brefven den 10 Juli 1863

och den 22 Juli 1864, åt sågverket upplåtits, dels under åborätt kronotorpet

Skurliden, ''/u; mantal, hvartill skulle höra en duglig skogsvidd af 156

— 75

tunnland 8 kappland, och dels under de vilkor, som i nådiga brefvet den

29 Maj 1852 äro föreskrifne, en skogsmark af 15,974 tunnland 31 kappland

duglig mark jemte 10,316 tunnland 6,9 kappland impedimenter, tillsammans

26,291 tunnland 5,9 kappland, emot en, den förra stubböresafgiften

motsvarande skogsränta af 592 riksdaler 4 öre riksmynt, — Af öfriga stockfångsten,

15,165 träd, äro, enligt kollegii utslag den 19 December 1806,

204 träd, för hvilka stubböresafgiften utgår med 11 riksdaler 16 skillingar

banko eller 17 riksdaler riksmynt, beviljade till utverkning inom Vännäs

socken, för hvilken något afvittringsutslag ännu icke till kollegium inkommit,

och återstående 14,961 träd, för hvilka stubböresafgiften utgör 1,347 riksdaler

27 öre riksmynt, afhemtas från lappmarken, utom någon del af den

genom kollegii utslag den 20 Maj 1800 beviljade stockfångst, som, enligt

hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, är beviljad utaf kronoskogar

inom Umeå socken, för hvilken, enligt hvad ofvan är anfördt, Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag är meddeladt den 31 December

1867 men ännu ej till kollegium iukommet.

Hvad nu angår de stoekfångstupplåtelser till Baggböle eller andra sågverk,

hvilkas privilegier blifvit till Baggböle sågverk öfverflyttade och som

efter förutgångne häradsrättsundersökningar blifvit medgifne före den 30 juni

1820, då förbudet mot dylika upplåtelser för framtiden tillkom, eller a) enligt

Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 20 september 1791 för

Norrfors såg å 900 träd och b) enligt Kammar-kollegii utslag den 20 maj

1800 för samma såg å 908 träd, hvilken sågs privilegier enligt kollegii utslag

den 8 september 1819 flyttades till Baggböle; c) enligt kollegii utslag

den 19 december 1806 för Pengfors tillämnade såg, hvars stockfångst enligt

kollegii nvssberörde utslag den 8 september 1819 likaledes flyttades till Baggböle,

å 775 träd och d) enligt kollegii utslag den 18 oktober 1813 för Degerfors

såg, hvars stockfångst Kongl. Maj:t den 6 oktober 1846 tillåtit att

få vid Baggböle begagnas, å 770 träd, eller tillsammans 3,353 träd, så anser

kollegium någon anmärkning emot dessa upplåtelser icke kunna framställas.

Beträffande deremot den tillökning i stockfångsten för Degerfors till

Baggböle förflyttade såg, som genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den

3 oktober 1848 meddelade och af kollegium den 27 mars 1849 gillade utslag

blifvit sistnämnde såg medgifven, utgörande 530 träd från Degerfors

socken och 1,712 träd inom Lycksele lappmarks härad, eller sammanräknadt

76 —

2,242 träd, deruti dock inberäknadt här ofvan omförmälte 770 träd, så

förekommer visserligen, att denna tillökning, som således utgör 1,472 träd

och icke, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, alla nyss berörde

2,242 träd, skulle hemtas från samma kronoskogar, som år 1810 blifvit

synade och genom kollegii utslag den 18 oktober 1813 upplåtne för stockfångsten

af 770 träd till Degerfors såg, äfvensom att vid de af Lycksele

och Degerfors häradssynerätter år 1848 hållna nya undersökningar befunnits,

att en år 1810 synad trakt genom missräkning upptagits såsom tålande endast

en årlig huggning af 270 timmerträd i stället för 970 dylika träd och

att den ifrågasatta ökade stockfångsten kunde från dessa trakter erhållas;

men då frågan om stockfångst för Degerfors såg, på grund af den år 1810

hållna syn, redan blifvit slutligen afgjord genom kollegii utslag den 18 oktober

1813, som för denna såg bestämmer en skogsutsyning af 770 träd från

de år 1810 synade kronoskogarne, och all vidare upplåtelse till viss årlig

stookfångst från Kronans skogar för sågverk blifvit genom nådiga brefvet

den 30 juni 1820 förbjuden, anser kollegium den genom utslagen den 3 oktober

1848 och 27 mars 1849, utöfver nämnde 770 träd, tillåtna stockfångst för

Baggböle sågverk af 1,472 träd från Kronans ifrågavarande skogar icke vara

af beskaffenhet, att någon ersättning derför enligt nådiga brefvet den 29 maj

1852 bör Baggböle sågverk tillkomma.

I fråga åter om den stockfångst af 1,630 träd, som genom Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes utslag den 25 september 1847 och kollegii utslag

den 18 april 1848 blifvit Baggböle sågverk tillerkänd från de trakter, som

varit utsynade till stockfångst för det vid Degernässanden tilltänkta sågverk,

anser kollegium, i olikhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att,

enär dessa trakter redan år 1815 blifvit af häradssynerätt besigtigade, ehuru,

i anseende till synens ofullständighet i vissa delar, ny undersökning ansetts,

så väl af kollegium som af Kongl. Maj:t, nödvändig och sådan undersökning

först år 1847 egt rum, den omständigheten, att stockfångstens belopp förut

blifvit bestämd genom ofvan åberopade utslag, icke böra betaga sågverksegarne

rätt, att för samma stockfångst komma i åtnjutande af ersättning i

enlighet med nyss åberopade nådiga bref.

Likaledes och då upplåtelsen af de 702 träd, som ursprungligen tillhört

den för Rödåfors tilltänkta sågqvarn, genom kollegii utslag den 18 Oktober

1813, beviljade stockfångst, men sedermera blifvit öfverflyttade försten

-

— 77 -

ligt kollegii utslag den 29 februari 1848 till Norrfors såg och sedermera enligt

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandcs utslag den 19 september 1850 till

Baggböle såg, grundar sig på före år 1820 hällne häradsundersökning och

meddelade tillståndsresolutioner, ehuru efter nämnda tid förnyad häradssyn

blifvit förrättad äfvensom tillstånd till öfverflyttningen på andra sågverk, än

det ursprungligen afsedda, meddeladt, lärer rättigheten till fortfarande åtnjutande

af utsyning eller ersättning enligt 1852 års nådiga bref icke kunna

bestridas.

Deremot förekommer i afseende på de 618 träd, som Norrfors sågverksegare,

äfvenledes på grund af den för Rödåfors tillämnade såganläggning anslagna

stockfångst, genom kollegii utslag den 9 november 1852 berättigats

afhemta från allmänningstrakter inom Lycksele och Degerfors socknar, att

sedan vid nya häradsrättssyner åren 1844 och 1848 blifvit upplyst, att de år

1810 till Rödåfors såg utsynte och till en årlig utverkning af 1,484 träd

anslagna sågskogar i betydlig mån minskats till följd af nybyggesanläggningar

och skogseldar, så att dessa skogar icke kunde tåla större utverkning

än de 702 träd, hvilka, såsom nyss nämndes, blifvit först till Norrfors och

sedan till Baggböle öfverflyttade; så hafva, i ersättning för hvad sålunda

gått förloradt af den för Rödåfors ursprungligen anvisade stockfångst, genom

förstberörde utslag förut odisponerade allmänningstrakter blifvit till stockfångst

åt Norrfors sågverk anslagne, hvars rätt sedermera blifvit till Baggböle

sågverk Överflyttad. Utom det att Rödåfors sågverk aldrig blifvit fårdigbygdt

och de dertill anslagne kronotrakter således ej heller till stockfångst

för detta sågverk kunnat användas, samt dessa trakter dessutom blifvit

upplåtne under förbehåll för Kronan, att om de derå befintliga, till nybyggen

och nya hemmans anläggning tjenlige ställen förordna, hafva de

trakter, som vid 1848 års häradssyn blifvit på grund af detta sågverks privilegier

för Norrfors såg besigtigade, förut varit odisponerade och således

hvarken för Rödåfors eller Norrfors såg före 1820 synade, vid hvilket förhållande

den långt efteråt skedda upplåtelsen af dessa trakter icke kan anses

medföra någon rätt till ersättning enligt 1852 års nådiga bref.

Hvad slutligen angår den genom landshöfdinge-embetets utslag den 31

januari 1850 och kollegii utslag den 1 April 1851 Baggböle sågverksegare

medgifna stockfångst af 12,265 träd från Kronans skogar inom Degerfors

socken och Lycksele lappmark; så och då dessa skogar först år 1848 blifvit af syne

-

— 78

rätt undersökta, och nådiga brefvet den 2 maj 1826 innehåller, att icke allenast

ansökning bör vara gjord utan äfven undersökning verkställd före den

30 juni 1820, för att tillstånd till utverkning af sågtimmer från Kronans

skogar skulle kunna i enlighet med äldre författningar beviljas, samt berörde

stockfångst-upplåtelse skett med förbehåll, att densamma hvarken finge hindra

anläggning af nybyggen eller torp samt anställande odlingar å de till stockfångst

utsynade skogstrakterne, eller deras användande till andra nyttigare

ändamål, eller verkställande af hvad i nådiga brefvet den 18 juli 1827 angående

sådana skogstrakters indelning till hemman blifvit föreskrifvet, anser

kollegium upplåtelsen af nyssomförmälte stockfångst icke berättiga sågverksegarne

att, vid afvittring, erhålla utbrytning af deremot svarande mark.

Enligt kollegii ofvan uttryckte åsigter skulle Baggböle sågverksegare,

i händelse tillräcklig disponibel mark finnes, således vara berättigade till

ersättning för

de genom Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 20 september 1791

ursprungligen för Norrfors anslagne............. 900 träd,

de genom Kammar-kollegii utslag den 20 maj 1800 till samma

såg ytterligare beviljade ................... 908 „

de genom kollegii utslag den 19 december 1806 för Pengfors

tillämnade såganläggning anslagne . . ............ 775

de genom kollegii utslag den 18 oktober 1813 för Degerfors

såg anslagne.......................... 770

de genom kollegii utslag den 29 februari 1848 till afverkning

vid dåvarande Norrfors sågverk medgifne.......... 702

af den ursprungligen till Rödåfors genom kollegii utslag

den 18 oktober 1813 anslagna stockfångst, och

de genom kollegii utslag den 18 april 1848, på grund af privilegierna

för den tillernade såganläggningen vid Degernäs

-

sanden, anslagne........................ 1,630

eller tillsammans 5,685 träd,

men deremot icke ega rätt till ersättning för

den tillökning, som, utöfver ofvannämnde 770 träd, genom kollegii

utslag den 27 Mars 1849, på grund af Degerfors

sågs privilegier, blifvit Baggböle såg beviljad med .... 1,472 träd,

transport 1,472 träd.

— 79

transport 1,472 träd.

den ersättning, som, på grund af Rodåfors tillernade såganläggningsprivilegier,

genom kollegii utslag den 9 november

1852 blifvit Baggböle såg anvisad med........... 618

samt de genom kollegii utslag den 1 april 1851 anslagne . . . 12,265 „

eller tillsammans 14,355 träd.

Vid afvittring i Degerfors socken hafva emellertid Baggböle sågverksegare,

enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 31 December

1860, erhållit mark till ersättning af stockfångst icke allenast för

hela det antal träd, som genom Kammar- och Kommers-kollegiernes ofvannämnde

utslag den 20 september 1791 blifvit anslaget till Norrfors

såg, eller............................ 900 träd,

de träd, som utaf den genom kollegii utslag den 20 maj 1800

Norrfors såg beviljade stockfångst (908 träd) ansetts kunna

hemtas från Degernäs socken, eller............. 637

de träd, som utaf den genom kollegii utslag den 19 december

1806 Peng-fors såg beviljade stockfångst (775 träd) beräknats

kunna erhållas inom nämnde socken, eller...... 571

de träd, som inom samma socken antagits kunna bekommas af

den enligt kollegii utslag den 18 oktober 1813 Degerfors

såg anslagna stockfångst (770 träd) med.......... 530

de träd, som enligt sistnämnde utslag, jemfördt med kollegii utslag

den 29 februari 1848, blifvit tilldelade Rodåfors

såg, eller............................ 702

de träd, som af Degernässandens privilegierade stockfångst

(1,630 träd) ansetts kunna erhållas inom ofta berörde

socken, eller.......................... 76

och slutligen de........................... 180

som blifvit medgifne att fällas å sådane kronotrakter, som

antagits tillhöra Lycksele lappmark, men vid afvittringen

befunnits belägne inom Degerfors sockengräns, nemligen på

ömse sidor om Arfvan och å ömse sidor om Maltån och

Malträsket, hvilka trakter år 1815 synades för nyssnämn

-

transport 3,596 träd,

80 —

transport 3,596 träd,

de Degernässandens såg, eller tillsammans 3,596 träd af

den stockfångst, hvarför kollegium här ofvan ansett Baggböle

sågverksegare berättigade till ersättning genom anslag

af mark, utan äfven för

1,080 träd, som beviljats genom kollegii utslag den 1 april

1851 och

199 träd af dem, som anslagits genom kollegii utslag den 9

november 1852, eller tillsammans.............. 1,279

för hvilka Baggböle sågverksegare, enligt kollegii tanke, icke

varit till dylik ersättning berättigade.

Summa 4,875 träd.

Af ofvannämnde 5,685 träd, som böra ersättas genom tilldelning af

mark, hafva Baggböle sågverksegare, såsom här ofvan är nämndt, redan in

nom

Degerfors socken erhållit utbrytning för........... 3,596 träd,

och äro de således, i händelse af tillgång, endast berättigade till

ytterligare ersättning i mark för hvad som ännu återstår af den

ursprungliga stockfångsten för Norr fors såg med . . 271 träd.

Pengfors såg med.................... 204 „

såvida ersättningen härför icke redan blifvit, såsom

ofvan är anfordt, tilldelad inom Yännäs

socken,

Degerfors såg...................... 240

Degernässandens såg...... • • ........ !j374_. 2,089 „

tillsammans 5,675 träd.

14:o. Holmfors sågverk i Skellefteå socken.

Vid upplåtelsen af den för detta sågverk beviljade stockfångst, för

hvilken stubböresafgiften utgör 17 riksdaler 13 skillingar banko eller 25

riksdaler 91 öre riksmynt, har blifvit såsom vilkor föreskrifvet, att derigenom

icke finge läggas några hinder i vägen för nybyggens upptagande eller

verkställande af odlingar å de till stockfångsten utsynade allmänningstrakterna.

— 81 —

15:o. Klintjorslids sågverk i Skellefteå socken.

Stubböresafgiften utgör, enligt kollegii utslag den 2 augusti 1813 och

den 9 april 1840, 57 riksdaler 14 skillingar banko eller 85 riksdaler 94

öre riksmynt; och vid upplåtelsen af stockfångsten göres i afseende på nyhemmans

upptagande enahanda förbehåll, som vid nästföregående såg blifvit

anfördt.

16:o. Lejonströms sågverk i Skellefteå socken.

Enligt hvad handlingarne innehålla och kollegium i underdånigt utlåtande

den 20 december 1864, i fråga om de angående jord och skogar i

Norrbottens län utfärdade privilegier, jemväl anfört, har kollegium genom utslag

den 11 april 1843 bestämt stubböresafgiften för den genom Kongl.

brefvet den 28 november 1780, utan något förbehåll med afseende å nybyggesanläggningar,

upplåtna stockfångst inom Westerbottens län af 2,000 träd

till 2 skillingar banko och för den genom kollegii utslag den 14 november

1806 inom Arvidsjaurs socken af Norrbottens län, med vilkor att nybyggesanläggningar

å stockfångstskogen icke finge förhindras, anslagna stockfångst

af 2,440 träd till 1 skilling banko för hvarje träd, utgörande alltså sammanlagda

beloppet af stubböresafgiften för detta sågverk 134 riksdaler 8 skillingar

banko, eller 201 riksdaler 25 öre riksmynt, och hela stockfångsten

4,440 träd, för hvilka kollegium i nyssberörde underdåniga utlåtande tillstyrkt

att, om tillgång funnes, ersättning af skogsmark måtte sågverket beredas

vid afvittring inom Westerbottens län.

17:o. Deger fors sågverk i Piteå socken af Norrbottens län.

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 24 juli 1795, som

fastställdes genom kollegii utslag den 28 oktober samma, år och hvarigenom

åt detta sågverk upplåtes, dels inom Piteå socken i Norrbottens län och dels

inom Skellefteå socken i Westerbottens län, en stockfångst af 1,200 träd årligen,

för hvilken stubböresafgiften genom kollegii utslag den 26 juli 1819

bestämmes till 37 £ tolfter enkla furubräder och 6 }- tolfter skeppsplankor, innehåller

icke något förbehåll med afseende på nybyggesanläggningar; hvaremot

kollegii utslag den 7 juni 1830, hvarigenom från Kronans skogar i

11

82

Skellefteå socken beviljas sågverket en tillökning af 60 träd i den årliga

stockfångsten emot stubböresafgift, beräknad efter 6 skillingar trädet till 7

riksdaler 24 skillingar banko eller 11 riksdaler 25 öre riksmynt, föreskrifver

såsom vilkor, att härigenom icke finge läggas något hinder i vägen för

nybyggesanläggningar å de till stockfångst upplåtna skogstrakterna.

Då den, genom kollegii nyssnämnde utslag den 7 juni 1830, medgifna

tillökning i stockfångsten för Degerfors såg grundar sig på en af vederbörande

häradssynerätt, den 26 med flere dagar i augusti månad 1817, verkställd

syn, anser kollegium den omständighet, att den slutliga upplåtelsen icke

egt rum förr än efter utfärdandet af nådiga brefvet den 30 juni 1820 icke

böra betaga sågverksegaren rätt att erhålla godtgörelse i motsvarande mark,

derest tillgång derpå finnes.

Till ersättning af den stockfångst, som blifvit Degerfors sågverk anslagen,

har vid afvittring af Piteå socken, genom Kongl. Majrts befallningshafvandes

särskilte utslag den 19 oktober 1864, 13,4 träd blifvit anvisade

att afverkas å 2:ne, sågverksegaren tillhörige, å förra stockfångstområdet

belägna hemman och för afhemtning af 61 ,i träd, eller tillsammans från

Piteå socken 74,5 träd, en allmänningstrakt till sågverket upplåten, emot

hvilka utslag sågverksegaren hos Eders Kongl. Maj:t anfört underdåniga

besvär, i anledning af hvilka besvär, hvaröfver kollegium den 9 augusti

1867 afgifvit underdånigt utlåtande, nådigt beslut, så vidt kollegium inhemtat,

ännu icke blifvit meddeladf, — Yid afvittringsberedningen för Skellefteå

socken den 11 och påföljande dagar i juni månad 1860 har förslag blifvit

uppgjordt, enligt hvilket sågverket, utom ersättning för de genom

kollegii utslag den 7 juni 1830 upplåtna 60 träd, skulle inom denna socken

erhålla skogsmark, motsvarande en årlig afverkning af 537 träd; men då

afvittringen af de åt sågverken upplåtne stockfångstskogar, enligt hvad

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, kommer att företagas

först efter afslutandet af afvittringen inom Skellefteå, Norsjö och Jörns

socknar, af hvilka de båda sednare äro utbrutna från den förstnämnda,

samt något afvittringsutslag för Jörns socken ännu icke till kollegium inkommit,

är kollegium icke i tillfälle att upplysa, huruvida berörde förslag

blifvit faststäldt.

83 —

18;o. Ytterst fors och Carlfors förenade sågverk i Skellefteå socken.

Utom dea af Kong! Majits befallningshafvande uppgifna, genom kollegii

utslag den 26 Oktober 1796, utan något förbehåll i afseende pa nybyggesanläggningar,

å Ytterstfors nyinrättade sågverk upplåtna stockfångst

af 2,493 träd, för hvilka stubböresafgiften utgår, icke såsom Kongl. Maj:ts

befallningshafvande uppgifvit, med 2 skillingar, utan med % skilling eller

6 rist trädet, har, med vilkor att nybyggesanläggningar icke finge förhindras

å de till stockfångst upplåtne allmänningstrakterne, beviljats genom

kollegii utslag den 17 November 1814 åt Carlfors nyanlagda och med

Ytterstfors förenade sågverk 1,586 träd från Kronans skogar inom lappmarkerne

i Norrbottens län, emot en stubböresafgift af 3 skillingar trädet,

och genom kollegii utslag den 1 Maj 1818 åt nämnde sågverk gemensamt

från allmänningstrakten inom Piteå socken 394 träd, emot en stubböresafgift

af 4 skillingar banko trädet.

För sistnämnde antal träd hafva dessa sågverk, enligt Kongl. Maj.ts

befallningshafvandes afvittringsutslag den 19 Oktober 1864, erhållit ersättning

af mark vid afvittringen inom sistnämnde socken i Norrbottens län.

Återstående stockfångsten, derför sammanräknade stubböresafgiften belöper

sig till 125 riksdaler 4 skillingar 6 rist. banko, eller 187 riksdaler 64 öre

riksmynt, utgör således 4,079 träd, för hvilka kollegium i underdånigt utlåtande

den 20 December 1864 tillstyrkt, att sågverken måtte beredas ^ersättning

genom tilldelning af mark inom Vesterbottens län, savidt tillgång

derstädes finnes.

19io. Brännfors sågverk i Skellefteå socken.

Genom Kammar- och Kommers-kollegiernes resolution den 31 December

1760 har detta sågverk, utan något förbehåll i afseende på nybyggesanläggningar,

erhållit rätt att från Kronans skogar afhemta 2,000 träd årligen,

för hvilken stockfångst någon stubböresafgift, jemlikt kollegii utslag

den 22 Maj 1829, icke erlägges.

Utaf Eders Kongl. Maj;ts befallningshafvandes i Vesterbottens län utslag

den 5 Oktober 1816 och Kammar-kollegii utslag den 1 Maj 1818, jemfördt

med Kongl. brefven den 25 Oktober 1826 och 19 Oktober 18o8, inhemtas,

att sågverket, med vilkor att nybyggens och torps anläggande å de deri

-

— 84 -

genom till stockfångst upplåtna skogstrakter icke finge förhindras, erhållit

tillstånd att, emot en stubböresafgift af 4 skillingar trädet, årligen afhemta

från allmänningstrakter inom Skellefteå socken i Yesterbottens län och Arvidsjaurs

lappmarks församling, som genom Kongl. brefvet den 10 Februari

1837 flyttades från Yesterbottens till Norrbottens län, 2,455 växande och

246 skadade träd.

Då sågverket vid afvittring inom Piteå socken i sistnämnde län, enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag den 19 Oktober 1864,

erhållit ersättning för förstberörde 2,000 träd genom tilldelning af deremot

svarande skogsmark, och då vid å sågverket den 21 Juni 1827 verkställd

skattläggning, som kollegium fastställt den 22 Maj 1829, 1,615 växande

och 133 skadade träd utaf den, genom kollegii utslag den 1 Maj 1818, beviljade

stockfangst ansetts vara att afhemta inom Arvidsjaurs socken, så utgöi

den sågverket inom Skellefteå socken, emot en stubböresafgift af 4 skillingar

trädet, beviljade stockfångsten 840 växande och 113 skadade, eller

tillsammans 953 träd, i stallet för 2,463 träd, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppgifvit; hvartill kommer den, genom kollegii här ofvan vid

Degerfors sågverk i Norrbottens län omnämnda utslag af den 7 Juni 1830,

för ifrågavarande Brännfors såg, emot en stubböresafgift af 6 skillingar trädet,

beviljade stockfångst af 8 träd årligen, i afseende hvarå jemväl föreskrifves,

att nybyggesanläggning å den för denna stockfangst utsynade skogstrakten

icke finge förhindras.

Sålunda har Brännfors sågverk en privilegierad stockfångst inom Westerbottens

län af 961 träd eller, om ofvanomförmälte 1,748 träd inom lappmarken

inberäknas, sammanlagdt 2,709 träd. För nyssnämnde 1,748 träd

har kollegium i dess underdåniga utlåtande den 20 December 1864 tillstyrkt,

att ersättning måtte beredas genom tilldelning af deremot svarande skogsmark

inom ''Westerbottens län, så vidt tillgång derstädes finnes.

Stubböresafgiften för ofvanberörde 2,709 träd utgör 226 riksdaler 4

skillingar banko eller 339 riksdaler 12 öre riksmynt.

2Oro. Stenfors sågverk i Nysätra socken.

Genom utslag den 6 Februari 1844 har kollegium fastställt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes utslag den 31 December 1840, hvarigenom detta

sågverks stockfångst från Kronans skogar blifvit nedsatt från de år 1799

- 85 —

anslagna 462 till 20 träd årligen och stubböresafgiften i förhållande dertill

bestämd, å 4 skillingar banko trädet, till 1 riksdaler 32 skillingar banko

eller 2 riksdaler 50 öre riksmynt, som enligt 1867 års kronoräkenskaper

för närvarande jemväl erlägges.

21:0. Bured sågverk i Skellefteå socken.

Uti Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 25 Augusti 1795

och den 24 Januari 1811, som blifvit fastställde genom kollegii utslag den

22 Mars 1796 och den 4 November 1811, och hvarigenom detta sågverk

erhållit rättighet att från kronans skogar, emot en stubböresafgift af 6 r:st.

trädet, årligen afhemta 1,509 träd, göres det förbehåll, att upplåtelse af nybyggen

å de för denna stockfångst utsynade skogstrakter icke finge förhindras.

—• Den genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 24

November 1815 och kollegii utslag den 15 November 1816 tillökade stockfångst

af 434 träd årligen, emot en stubböresafgift af 3 skillingar trädet, är

beviljad att efter årlig utsyning afverkas å de åt sågverket redan förut upplåtna

krono-allmänningstrakter. — Stubböresafgiften för detta sågverk utgör

42 riksdaler 40 skillingar 6 r:st banko eller 64 riksdaler 27 öre riksmynt.

22:o. Utansjö sågverk i Högsjö socken af Westernorrlands län.

Stubböresafgiften för den åt detta sågverk, från kronoallmänningar inom

Asele socken i Westerbottens län, upplåtna stockfångst af 1,035 träd årligen

har, enligt kollegii utslag den 20 April 1796 och Kongl. resolutionen den

11 Juli 1797, hvarigenom äfven det vilkor blifvit föreskrifvet, att ny byggesanläggningar

icke finge förhindras å de till stockfångst upplåtna skogstrakterna,

blifvit bestämd till 6 r:st., i stället för, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uppgifvit, 4 r:st. trädet, och utgår följaktligen, som kollegii

utslag den 30 April 1833 jemväl bestämmer, med 10 riksdaler 37 skillingar

6 r:st banko eller 16 riksdaler 17 öre riksmynt. — Dessa stockfångst-privilegier,

som ursprungligen beviljades för en såganläggning inom Sollefteå

socken af Westernorrlands län, hafva enligt kollegii utslag den 22 April

1800 blifvit flyttade till Utansjö i Högsjö socken; hvaremot icke några anteckningar

i kollegium visa, att flyttningen af Utansjö sågverks privilegier

till Lo och Kramfors i Gudmandrå och Styrnäs socknar af Westernorrlands

— 86 —

län belägna sågverk egt rum, på grund af något i behörig ordning dertill

meddeladt tillstånd.

23:o. Renbergsvattnets sågverk i Burträsks socken.

Efter anförde underdåniga besvär har Kongl. Maj:t genom nådigt bref

den 12 Juni 1863, med ogillande af deremot anförde besvär, fastställt kollegii

utslag den 31 Juli 1862, hvarigenom blifvit förklarad t, att Renbergsvattnets

sågverksegares rätt till den under sågverket dittills disponerade kronoallmänning

skulle från och med år 1862 upphöra.

Med iakttagande af de utaf kollegium vid Eders Kongl. Maj:ts befallning

fsh a fv an des utlåtande här ofvan gjorda erinringar, utgör det sågtimmer,

som antingen på grund af utfärdade stockfångst-privilegier får från Kronans

skogar emot stubböresafgilt årligen afhemtas, eller för hvilket sågverken,

der afvittringarne blifvit afslutade, fatt sig motsvarande skogsmark under

egande rätt tilldelad, följande belopp, nemligen:

Återstående årlig

stockfånget från

Kronans skogar.

Vid afvittring j

tilldelad skogs- !

mark, motsva- *

rande.

S u m m a.

>

a

m

EL

K- ^

O P

>

e

n

<2. £

^ co CT3

CTQ

m

ö.

D

t

p

3 W

r

r

c*-

& 2/

* o

q. P et- sL ^ o

g* g:

Ct- i-s

p: rs 2*

5. o ö

Cb

'' g F

p

Pj

p er

R:dr.

öre.

Hyngelsböle säg...............

297

27

84

477

44

72

774

72

56

Håknäs....................

1,000

15

62

1,000

38

49

2,000

54

11

Hörneåfors..................

290

4

53

160

6

66

450

11

19

Dalkarlså och Qvarnhusfors ........

558

52

46

—r

—

—

558

52

46

Ratu......................

115

5

39

—

—

—

115

5

39

Säfvar.....................

87

4

82

852

39

77

939

44

59

Qvarnfors eller Mossfors..........

1,332

20

81

—

—

—

1,332

20

81

Kassjö.....................

94

5

87

—

—

—

94

5

87

Fällfors....................

157

9

81

—

—

—

157

9

81

Tväråmark..................

39

3

98

—

—

—

39

3

98

Östra Sjuismark...............

39

7

31

—

—

—

39

7

31

Baggböle...................

2,089

319

71

4,875592

4

6,964

911

75

Holmfors...................

1,658

25

91

99

99

99

1,658

25

91

Klintforslid..................

1,100

85

94

99

9>

99

1,100

85

94

Lejonström..................

2,000

125

99

99

99

99

2,000

125

99

Transport 10,855 715 ..... 7,061 721 68 18,219 1.436 68

87

i !

; Återstående årlig

1 stockfångst från

1 Kronans skogar.

j

Vid afvittring j

tilldelad skogs- |

mark, motsva- rande.

S u

n m a.

Antal träd.

U1

8. er

er? er

o:

«+ i-t

• o

ca

Årlig stock- fångst af an- tal träd.

Faststäld

skogsränta.

Antal träd.

Stubböres- afgift och

skogsränta.

R:dr.

. 1

ore.j

10,855

715

—

7,364

721

68

18,219

1,436

68

|537

11

25

597

11

25;

l 60

! 2,493

38

95

99

77

77

2,493

38

95

j 961

120

62

97

79

77

961

120

62

i 20

2

50

77

77

20j 2

50

1 1,943

64

27

77

77

77

1,943 64

27

| 1,035

16

17

1 97

77

77

1,035! 16

17

17,904

968

76

7,36472468 25,268

1,690

44

Transport

Degerfors såg i Norrbottens län......

utom den stockfångst af 663, som är

beräknad att utgå från Norrbottens län.

Stubböres-afgiften är beräknad att utgå i

plankor ocli bräder.

Ytterstfors och Carlfors...........

utom hvad här nedan omförmäles.

Brännfors...................

utom hvad som nedan omförmäles.

Stenfors....................

Bureå.....................

Utansjö i Westernorrlands län . ......

Summa

hvartill kommer dels den genom kollegii

utslag den 27 Mars 1849, 1 April 1851

och 9 November 1852 medgifna utsyning

eller tillökning i stockfångsten för Baggböle

sågverk, för så vidt ersättning i mark

inom Degerfors socken icke redan blifvit

sågverket tilldelad, men för hvilken stockfångsts

återstående del, som endast tillsvidare

bör utgå, någon ersättning genom

utbrytning af mark ej bör ega rum. . . .

18,076|1,044|56| „ | „ j „ ;13,076|l,044j56

och dels den, nedannämnde sågverk från

Norrbottens län beviljade stockfångst, för

hvilken kollegium i underdånigt utlåtande

den 20 December 1864 tillstyrkt, att ersättning

i mån af tillgång mätte dessa sågverk

beredas genom tilldelning af skogsmark

vid afvittring inom Westerbottens

län, nemligen:

Lejonströms såg...............

Ytterstfors och Carlfors ..........

Brännfors...................

30,980 2,013j32 7,364 721 68j38,344''2,735j

2,440

1,586

1,748

tillsammans

i.5!774

|36,754

76

148

218

25

69

50

44

443

2,456;76i 7,364 721168

76

148

218

2,440

1,586

1,748

5,774

44,11813,178144

443144

- 88 —

Slutligen har kollegium ansett sig böra i underdånighet erinra, att

ehuru, genom nådiga brefvet den 2 November 1866, i fråga om de rörande

jord och skogar i Westerbottens län meddelade privilegier enahanda utredning

blifvit anbefalld, som rörande Norrbottens län blifvit genom kollegii

underdåniga utlåtande den 20 December 1864 meddelad, hvilken utredning

äfven omfattar de åt jernverk anslagna skogar, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Westerbottens län icke yttrat sig om andra än sågverkens

privilegier, fastän inom detta län äfven finnes åtskilliga jernverk och masugnar,

som för bergsrörelsens bedrifvande fått sig kronoskogar emot rekognitionsafgift

anslagna. Sedan Olofsfors bruks rekognitions-allmänningar blifvit till

hemman indelade och skattlagda samt den 22 Juni 1864 under bruket

skatteförsålda, finnes likväl numera inom Westerbottens län icke några bergverken

anslagna skogar, för hvilka rekognitionsafgift erlägges; och torde vid

sådant förhållande någon utredning om bergverkens skogar inom nyssberörde

län icke heller vara erforderlig.

Kammar-kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

C. J. THYSELIUS.

RUDOLF CEDERSCHIÖLD. FR. BERGSTRÖM.

Ref:t.

Th. S. Lundberg. Fr. M. Sivard.

i'' :M‘

» >>?h bfnTi y(Ustf

, n iihyii&Ytr/ii. j}*.1 olUv

Stockholm den 30 Maj 1870.

Skogskomiténs underdåniga

yttrande

den 21 Dec. 1870 ang. de Norrländska

jern- och sågverksprivilegierna.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Uti underdånig skrifvelse den 5 oktober 1860 anhöllo Rikets Ständer

att, då lämpligaste sättet för åstadkommande af landets uppodling i sammanhang

med skogens behöriga vårdande syntes vara, att lemna allmogen tillfälle

till nybyggens anläggande, men, beträffande Norrbottens län, hvarken

12

90 —

de för enskilde eller bolag derstädes utfärdade privilegier å jord, till uppodling

under frälsemannarätt, och å skog, dels till kolning för jernverken och

dels till stockfångst för sågverken, eller de i sednare tider meddelade nådiga

föreskrifter rörande stockfångstskogarne, i Rikets Ständers tanka, voro för

befordrande af landets uppodling och hemmansanläggningar ändamålsenliga

eller öfverensstämmande med föreskrifterna i 77 § regeringsformen, Eders

Kong!. Maj:t, till förekommande deraf, att icke äldre, af en eller annan grund

förfallne privilegier må lägga hinder i vägen för de anstalter, som för nämnda

ändamål kunde finnas vara med det allmänna bästa mest förenliga, måtte

täckas vidtaga sådan åtgärd, att alla å jord, skogar och stockfångst till sågverken

inom Norrbottens län utfärdade privilegier måtte varda till deras gällande

kraft så fort som möjligt pröfvade, på det att hvad som ej med rätta

innehades måtte till Kronans fria disposition återfalla.

Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss

den 26 i samma månad, anbefalla Dess och Rikets Kammar-kollegium att,

efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län blifvit i

ämnet hörd, med underdånigt utlåtande i ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma;

deruppå Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande den lo

maj 1861 samt Kammar-kollegium den 20 december 1864 afgåfvo underdåniga

utlåtanden; hvarefter Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig remiss

den 5 november 1869 till den komité, som i nåder fått sig uppdraget att

afgifva förslag till ordnande af de norrländska skogsförhållanderne, öfverlemna

ej mindre förenämnde, två underdåniga utlåtanden än ock af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Westerbottens, Westernorrlands och Jemtlauds

län till Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finans-departement

afgifna redogörelser, angående innehållet och beskaffenheten af de privilegier

å stockfångst för sågverken, som tid efter annan blifvit inom nyssnämnda

trenne län utfärdade, hvilket öfverlemnande skett, på det att komitén, vid

fullgörandet af nämnde uppdrag, jemväl måtte taga den i förberörda hänseenden

åstadkomna utredningen i behörigt öfvervägande.

Vidare och efter det Skogsstyrelsen, under anförande hurusom beskaffenheten

af de tillståndsresolutioner eller stockfångstprivilegier, på grund af

hvilka utsyning åt sågverken i Westerbottens län egde rum, ej vore fullt

utredd samt att svårighet, till följd deraf, uppstått vid bedömandet af utsvningsrätten

och huruvida sådan rätt upphört genom andra föreskrifter eller

— 91 —

blott varit tills vidare beviljad, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt,

att Kammarkollegium måtte i nåder anbefallas att för nämnda län gå

i författning om en dylik utredning, som kollegium, enligt hvad ofvan omförmäldt

är, meddelat angående utsyningsrätten för sågverk inom Norrbottens

län; i sammanhang hvarmed Skogsstyrelsen tillkännagifvit, att det blifvit

ifrågasatt, huruvida de stockfångstresolutioner, som blifvit utfärdade efter det

förbud emot vidare stockfångstupplåtelser från Kronans skogar till sågverken

i de norra länen blifvit stadgadt genom nådiga brefven den 30 juni 1820

och den 2 maj 1826, kunde anses hafva varit gällande annat än tillsvidare

och utan rättighet till utbrytning af sådant stockfångstområde, som nådiga

brefvet den 29 maj 1852 afsåge, i hvilket fall dylika resolutioner skulle

vara uppliäfde genom nådiga utsyningsförordningen den 21 december 1865,

bland hvilka resolutioner Skogsstyrelsen särskildt anmärkt den, till förmån

för Baggböle sågverk å 11,188 träd den 1 april 1851 af Kammar-kollegium

utfärdade, hvars godkännande såsom privilegium skulle berättiga till ett

skogsanslag af 50 å 60,000 tunnland, för hvilket anslag utbrytningskostnaden

skulle komma att uppgå till 16 å 20,000 riksdaler riksmynt; har

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 november 1866 anbefallt

Kammar-kollegium att, i fråga om de rörande jord och skogar i Westerbottens

län meddelade privilegier, verkställa och till Eders Kongl. Maj:t afgifva

en utredning af enahanda beskaffenhet med den, som rörande Norrbottens

län blifvit af kollegium den 20 december 1864 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad,

samt dervid jemväl utlåta sig öfver den af Skogsstyrelsen, på sätt

ofvan är omförmäldt, väckta fråga angående de stockfångstresolutioner, som

antingen icke blifvit af kollegium stadfåstade eller utfärdats efter det förbud

blifvit, genom Kongl. brefven den 30 juni 1820 och den 2 maj 1826, stadgadt

emot vidare stockfångstupplåtelser från Kronans skogar i de norra

länen.

Till åtlydnad häraf, och efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Westerbottens län till Kammar-kollegium, den 13 juni 1868, aflåtit

infordrad undersökning och utredning af de, rörande jord och skogar inom

länet, meddelade privilegier jemte vederbörande privilegii-innehafvare affordrade

förklaringar, afgaf Kammar-kollegium underdånigt utlåtande i ämnet den

30 maj innevarande år; hvarefter Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss

den 30 sistlidne juli täcktes till komitén öfverlemna samma utlåtande för

92 —

att, på sätt här ofvan i fråga om nådiga remissen af den 5 november 1869

nämndt är, hos komitén komma under behörigt öfvervägande.

Då nu komitén, som i det af komitén denna dag afgifna underdåniga

betänkande med förslag till ordnande af de norrländska skogsförhållanderna

i allmänhet anfört de skäl, som förmått komitén att göra ifrågavarande nådiga

remisser till föremål för framställning i särskildt utlåtande, går att

meddela det yttrande, samma remisser påkalla, får komitén i underdånighet

tillkännagifva, att, hvad först angår de privilegier, hvarigenom skog eller

mark blifvit för kolfångst och dylika till bruks- och bergverksrörelsen hänförliga

ändamål eller för odling samt anläggande af hemman eller nybyggen

upplåtna, komitén, för sin del, icke vid den af Kammar-kollegium lemnade

utredning har annat att tillägga, än att komitén anser sig, i enlighet med

upplysningar, som komitén från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län infordrat, böra i underdånighet meddela: att Pajala socken,

inom hvilken Kengis bruk är beläget, ännu icke undergått afvittring, så att

följaktligen den, genom nådiga brefvet den 23 oktober 1822 föreskrifna tilldelning

af så stort skogsområde, som för den närvarande bruksrörelsens

framtida uppehållande erfordras, ännu ej blifvit verkställd; att, hvad beträffar

de privilegier, som blifvit utfärdade för Korpfors masugn och Rensundsfors

jernverk, hvilka båda verk, enligt privilegierna och sedermera meddelade

anståndsresolutioner, bort vara uppförda sist innan 1863 års utgång, ännu

den 24 augusti 1870, då Eders Kongl. Maj:ts förbemälde befallningshafvande

till komitén aflat skrifvelse i ämnet, icke kommit till stånd; att, hvad angår

de för det så kallade Palmstruchska odiingsdistriktet utfärdade privilegier,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i förenämnda län genom dess i anledning

af verkställd afvittring och skattläggning inom Piteå socken den 19

oktober 1864 meddelade och, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade sig bekant, ej öfverklagade utslag förklarat, det någon företrädesrätt

till berörda odlingsdistrikt eller de derå under afvittringsberedningen afmätte

och föreslagne nyhemman icke kunde, på grund af privilegiibrefvet, innehafvare

deraf tillkomma i vidsträcktare mån, än såvidt visas kunde, att hemmanen

varit ansökte, utsynte och med odling och husbyggnad bearbetade

inom den i privilegiibrefvet stadgade tid eller inom sex år från brefvets datum;

såsom följd hvaraf och då i sådant afseende förekomme, att endast

Altergårds egendom, om 20 mantal, blifvit för privilegii-innehafvarens räk

-

93 -

ning utsynad och genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens

län utslag den 30 augusti 1802, efter förutgången afvittring, till området

bestämd och afvittrad, Eders Kongl. Maj:ts förstbemälde befallningshafvande

funnit sig oförhindrad att, utan afseende å åberopade privilegiibrefvet,

kunna, enligt de för vinnande af rättighet till uppodling af kronojord gällande

författningar och öfriga sig företeende omständigheter, disponera såväl

de å odlingsdistriktet utsynte hemman, som oek den öfverblifna, till hemmansbruk

otjenliga marken; samt att, genom samma utslag, Altergårds egendom

af omförmälda distrikt erhållit ett område af 28,000 tunnland duglig

mark och 18,458 tunnland 11 kappland impedimenter.

I fråga nu om giltigheten eller fortfarande beståndet af de bruks- och

bergverks- samt odlingsprivilegier, h vil ka i Karamar-kollegii underdåniga

skrifvelse den 20 december 1864 omförmälas, har komitén icke något att

erinra emot de af kollegium i afseende å Ivengis bruk, Korpfors masugn

och Rensundsfors stångjernsverk, Avafors masugns och Hvitåfors bruks koldistrikt

samt det så kallade Meldercreutzska och Hermelinska bergverks- och

odlingsdistriktet uttalade åsigter och hemställanden, dem komitén alltså, efter

noggrant öfvervägande, vågar i underdånighet tillstyrka; och enär, hvad beträffar

de för Palmstruchska odlingsdistriktet utfärdade privilegier, i afseende

hvarå Kammar-kollegium icke uti dess ofvanberörde underdåniga skrifvelse

af den 24 december 1864 framställt något förslag, frågan om desammas giltighet

eller fortfarande bestånd redan blifvit genom ofvanomförmälda, af Eders

Kongl. Majrts befallningshafvande den 19 oktober 1864 meddelade laga kraft

vunne utslag pröfvad och afgjord, täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder finna,

att i den ordning, hvari frågan nu förekommer, den icke kan till vidare

yttrande föranleda.

Hvad angår de privilegier, som blifvit meddelade åt sågverk å stockfångst

från Kronans skogar inom de norrländska länen, får komitén, med

tillkännagifvande att några sådana privilegier numera icke förekomma inom

Jemtlands och Gefleborgs län, enär vid den i nämnda län för flere år sedan

afslutade afvittringen de sågverk, hvilka förut åtnjutit dylika privilegier, i

ersättning derför tilldelats bestämda områden, som blifvit till hemman indelade

och skattlagde, beträffande de sågverk inom Norrbottens, Westerbottens

och Westernorrlands län, hvilka, jemlikt privilegier, åtnjuta stockfångst från

Kronans skogar, underdånigst hänvisa till den af komitén öfver samma såg

-

verk upprättade, under litt. A bilagde tablå, hvilken utvisar länet, der sågverket

är beläget, tiden da samt af hvilken myndighet dess privilegier utfärdats,

det antal träd, som till sågverken på detta sätt årligen utgå, samt den

afgift till staten, som för stockfångsten erlägges, vare sig såsom stubböresafgift

för hvarje träd eller såsom skogsränta, der bestämdt skogsområde blifvit

sågverket för stockfångsten tilldeladt, äfvensom omfånget af den mark,

hvilken sålunda blifvit sågverket tillagd.

Af nämnda tablå framgår i öfrigt, att privilegier å stockfångst från

Kronans skogar blifvit meddelade och ännu fortfara:

i Norrbottens län för sexton särskilda sågverk med rättighet till erhållande

af 29,765,3 träd årligen, derför den årliga afgift, som till statsverket

erlägges, utgör

stubböresafgift för . . 10,404 träd.............1,191 r:dr 42 öre

skogsränta för .... 16,361,3 „ .............1,391 „ 73

hvartill komma . . . 3,000 „ för hvilka någon afgift

icke erlägges,

så att statsverket för 29,765,3 träd årligen bekommer . . 2,583 r:dr 15 öre,

eller i medeltal för hvarje träd af hela stockfångsten 8,7 öre; och hafva sågverken

till stockfångstområde, derifrån de 16,361,3 träd skola hemtas, för

hvilka skogsränta erlägges, bekommit 94,069 tunnland duglig skogsmark

och 44,149 tunnland 1 kappland impediment^- eller 5 tunnland 24 kappland

duglig skogsmark för hvarje träd;

i Westerbottens län för tjugotre sågverk med rätt till årlig utverkning

al 38,571 träd, mot afgift till statsverket såsom

stubböresafgift för. . 31,207 träd 2,290 r:dr 52 öre

och skogsränta för . 7,364 „ 721 „ 68

eller tillhopa för 38,571 träd 3,012 r:dr 20 öre;

utgörande i medeltal för hvarje träd af hela stockfångsten 9,8 öre; och äro

till stockfångstområden, derifrån de 7,364 träd, för hvilka skogsränta erlägges,

skola hemtas, sågverken tilldelade 24,283 tunnland 12 kappland duglig

skogsmark och 16,869 tunnland 12 kappland impedimenter eller 3 tunnland

9,5 kappland duglig skogsmark för hvarje träd;

— 95 —

#

samt i Westernorrlands län för fem sågverk med en årlig afverkning

af 11,634 träd, för hvilka afgiften till statsverket utgår

i stubboresafgift för . . . 9,747 träd med 1,843 r:dr 73 öre

och i skogsränta för. . . 1,887 „ „ 394 „ 66 „

eller tillhopa för 11,634 träd med 2,238 r:dr 39 öre,

utgörande i medeltal för hvarje träd 19,3 öre; och har ett område af 49,862

tunnland 14 kappland duglig skogsmark och 18,899 tunnland 4 kappland

impedimenter blifvit sågverken tilldeladt, med beräkning att lemna i årlig

afverkning de 1,887 träd, för hvilka skogsränta erlägges, så att för hvarje

träd beräknats 26 tunnland 13,5 kappland duglig skogsmark.

Som likväl, efter hvad i tablåns anmärkningskolumn finnes anför dt,

Mo sågverk, på grund af närmare undersökning och uppskattning af den

skogsmark, som blifvit detta sågverk tilldelad i ersättning för privilegierad

stockfångst, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga utslag den 28 december

1862 och den 14 juli 186S, erhållit tillstånd till en ökad afverkning af

1,250 träd årligen å berörda mark utöfver det antal träd, hvartill afverkningen

vid tilldelningen beräknats, mot skyldighet dock att för den ökade

afverkningen erlägga särskild afgift af 40 öre för hvarje träd, uppgår hela

afverkningen från de 49,862 tunnland 14 kappland duglig skogsmark inom

Westernorrlands län, hvilka blifvit åt sågverk i ersättning för privilegierad

stockfångst tilldelade, till 3,173 träd årligen, så att numera för årlig afverkning

af ett träd antagas åtgå 15 tunnland 28,6 kappland duglig skogsmark.

Om förhållanderne inom de tre särskilda länen sammanföras, visar det

sig, att stockfångst från Kronans skogar i Norrland, på grund af privilegier,

numera utgår till fyrtiofyra sågverk med tillhopa 79,970,3 träd årligen, för

hvilka stubboresafgift och skogsränta tillsammans till statsverket årligen erlägges

med 7,833 r:dr 74 öre, eller omkring 9,8 öre för hvarje träd af hela

stockfångsten, deruti inberäknade jemväl de träd, för hvilka någon afgift för

närvarande icke erlägges, men förutom 500 r:dr, hvilka Mo sågverksegare

derjemte erlägga för de 1,250 träd, hvilka bemälde sågverksegare, efter

hvad ofvan omförmäldt är, blifvit berättigade att mot förhöjd afgift af 40

öre trädet årligen afverka.

-r 96 —

Den mark, hvilken redan blifvit sågverken tilldelad för en årlig stockfångst

af 25,612,3 träd, uppgår till 168,214 tunnland 26 kappland duglig

skogsmark och 79,917 tunnland 28 kappland impedimenter, men då från

samma trakter få, förutom privilegii-träden, af Mo sågverksegare afhemtas

jemväl 1,250 träd årligen, uppgår sålunda hela den privilegierade årliga afverkningen

till 26,862,3 träd, eller ett träd på 6 tunnland 8,4 kappland

duglig skogsmark.

Hvad de särskilda sågverksprivilegierne beträffar, har komitén icke

funnit skäl till anmärkningar förekomma i afseende å andra än följande

sågverk, nemligen:

Inom Norrbottens län.

l:o. Ekfors sågverk i Öfver-Torneä socken. Till detta sågverk, som

blifvit anlagt på grund af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens

län, hvartill Norrbotten då hörde, utslag den 26 augusti 1766 samt

Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 6 juli 1779, äro anslagne

3,000 träd årligen från Kronans skogar i Norrbottens län, för hvilken stockfångst,

såsom ofvan är antydt, sågverket aldrig till Kronan erlagt stubbören

eller deremot svarande afgift. Sågverket har ock på denna befrielse

från afgift till Kronan erhållit ett slags stadfästelse genom Eders Kongl,

Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 31 december 1832

och Kammarkollegii utslag den 9 maj 1843, grundade derå, att i de åberopade

anläggnings- och privilegii-utslagen icke finnes särskild! stadgadt och

bestämdt, att afgift skall för den beviljade stockfångsten till Kongl. Maj:t

och Kronan erläggas.

Huruvida detta förhållande, eller att i privilegii-resolutionen och derå

meddelad fastställelse icke är utsatt, att sågverksegarne för den tillerkända

förmånen, att årligen i all framtid erhålla ett betydligt parti timmer från

Kronans skogar till sågverksrörelsens bedrifvande, skola till Kongl. Maj:t och

Kronan erlägga någon afgift, må utgöra nog giltig grund för en sådan befrielse

under all framtid, förtjenar, efter komiténs förmenande, att tagas

under närmare öfvervägando.

Kongl. brefvet den 23 februari 1739, som utgör den urkund, hvarpå

detta och öfrige nu gällande sågverks- och stockfångst-privilegier i Norrland

— 1)7 —

grunda sig, bestämmer: att Landshufdmgarne md, under vederbörande kollegiers

inseende, efter landets behof och skogarnes tillstånd inskränka afverkningen

pa Kronans skogar till något visst qvantum ärligen och mot en skälig

afgift till Kongl. Maj-.t och Kronan; hvaraf synes, att, då stockfångst

från Kronans skogar blifvit åt något sågverk medgifven, detsamma författningsenligt

ej kunnat eller bort ske under andra vilkor, än att någon skälig

afgift till Kongl. Maj:t och Kronan derför blifvit eller förutsatts framdeles

komma att blifva bestämd, sedan trädens verkliga värde efter sågverkets

anläggning och vid dess skattläggning säkrare kunde bedömas. Yid flere

andra sågverk i Norrland har jemväl det förhållandet egt rum, att i det

ursprungliga anläggnings- och privilegii-utslaget, hvarigenom stockfångst från

Kronans skogar blifvit medgifven, någon bestämmelse ej intagits om sågverksegarnes

skyldighet att för den beviljade stockfångsten erlägga stubböresafgift

till Kronan, men vid sågverkets skattläggning eller genom särskild

resolution har sådan afgift sedermera blifvit för stockfångsten bestämd, hvarå

såsom exempel må anföras förhållandet med Storfors och Borgfors sågverk

i Norrbottens län samt Lo och Kramfors jemte Forsse eller Ledingeå sågverk

i Westernorrlands län, med flere.

Skulle det nu verkligen kunna anses såsom berättigande för ett sågverk,

som genom vederbörande myndigheters utslag erhållit medgifvande till

årlig stockfångst från Kronans skogar, utan att någon afgift dervid blifvit

bestämd, att i all framtid afgiftsfritt tillgodonjuta berörda förmån, så skulle

vilkoren i Kong!, brefvet den 29 maj 1852, för tilldelning af skogsmark åt

sågverk i stället för dem medgifna stockfångst från Kronans skogar, ej eller

på dessa sågverk kunna tillämpas. Det föreskrifves nemligen i berörde

Kongl. bref, att den skogsmark, som tilldelas sågverken i ersättning för

stockfångst från Kronans skogar, skall efter bestämda grunder antingen till

hemman indelas och såsom sådane skattläggas eller ock skogsränta åsättas;

hvilket stadgande i sådant fall som detta skulle blifva utan all betydelse,

om den åsigten fick göra sig gällande, att ingen afgift kunde åsättas en

stockfångst, som meddelats, utan att stubböresafgiften dervid genast, då tillståndet

till stockfångsten lemnades, blifvit bestämd; ty kan det anses oriktigt

att i ena fallet, eller då ett visst antal träd årligen får från Kronans skogar

afverka», derför påföra afverkaren någon afgift, så lärer det jemväl blifva

13

98

oriktigt att i andra fallet, eller då ett visst skogsområde afsättes för afverkningen

af enahanda trädantal, stadga någon afgäld eller ränta derför. Men

på sådant sätt skulle det förhållandet inträffa, att Kronan för all framtid

skulle komma att blifva utan den ringaste ersättning eller afgäld för densamma

tillhöriga, värdefulla marker, som blifvit till enskilda upplåtne, hvilket

i intet fall lärer kunna anses behörigt.

Den åsigt, komitén i detta hänseende hyser, har ock redan vunnit

tillämpning, i det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län,

vid tilldelning af skogsmark enligt 1852 års nådiga bref åt Bränfors’ sågverk

för 2,000 träd, derför stubböresafgift tillförene icke erlagts, den 30

december 1862 påfört sågverket skogsränta, af hvilket förhållande komitén

hemtar ökadt stöd för den meningen, att Ekfors sågverk ej vidare bör från

afgifts erläggande till statsverket för den stockfångst, detsamma från Kronans

skogar erhåller, åtnjuta befrielse.

Inom Westerbottens län.

2:o. Utansjö sågverk. Detta verk, hvilket, genom Eders Kongl. Majrts

vederbörande befallningshafvandes resolution den 19 augusti 1795, Kammarkollegii

utslag den 20 april 1796 och Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse den

11 juli 1797, blifvit beviljadt att anläggas vid Utansjö i Westernorrlands län

med privilegii-stockfångst af 1,035 träd årligen från Kronans skogar i

Åsele härad af Westerbottens län, har, enligt hvad af handlingarne framgår,

aldrig blifvit uppfördt eller kommit till stånd; men privilegierne å

stockfångsten äro öfverlåtne på egarne af Lo och Kramfors sågverk, der

träden äfven blifvit tillgodogjorda och försågade, utan att dock tillstånd

dertill blifvit af vederbörande myndighet meddeladt eller ens af sågverksegarne

sökt.

Ehuru det vid ett flyktigt betraktande kan synas likgiltigt, hvarest

det virke försågas, som blifvit tillerkändt ett sågverk såsom stockfångst från

Kronans skogar, och att det kunde vara utan betydelse, om träden användes

af den ene eller den andre personen och vid det ena eller det andra

sågverket, så är förhållandet likväl icke utan ganska vigtig betydelse, ty

rättigheten att årligen afverka och hemta ett visst antal träd från Kronans

skogar, mot en bestämd låg afgift, utgör en förmån, som blifvit medgifven

— 99

emot vissa förpligtelser, hvaribland den ganska väsendtliga att på bestämd

plats uppföra och vidmakthålla det sågverk, för hvars verksamhet stockfångsten

blifvit beviljad, hvarmed ej endast varit afsedt att bereda sågverksegaren

fördelar, utan ock att befrämja befolkningens gagn och bästa i den

ort, der sågverket varit bestämdt att anläggas. Uppstår nu icke detta sågverk,

eller förbrukas virket på annat håll, än som varit bestämdt, så rubbas

eller brytes vilkorena derigenom å den enskildes sida, och förhållanderna

samt de beräknade fördelarne kunna blifva helt andra, än som med den beviljade

förmånen afsågs; hvarföre det ej eller kan vara den enskildes rätt

att efter behag, eller huru honom för godt synes, fullgöra eller åsidosätta

de vilkor, som utfästats för tillgodonjutande af de förmåner, bvilka från statens

sida blifvit honom medgifna.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter stadgas ock i 12:e punkten af

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 maj 1852, angående vilkoren för upplåtande

af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna, att, derest i

framtiden sågverk skulle vedi tiggas, bör den, sågverksegare mot skogsränta

tilldelade marken återfalla till Kronans disposition och behandlas såsom

ödesjord. Och då sågverk, åt bvilket stockfångst från Kronans skogar blifvit

beviljad, aldrig blifvit anlagdt eller kommit i gång, synes förhållandet

dermed böra vara enahanda, som då äldre sågverk, åt bvilket stockfångst

varit anslagen från Kronans skogar, upphör med sin verksamhet och nedlägges,

eller så att stockfångsten i dylikt fall bör till Kronan återgå, såsom

af privilegii-innehafvaren förverkadt; och anser sig komitén af sådan anledning

böra underdånigst hemställa, att berörda för Utansjö sågverk beviljade

stockfångst af 1,035 träd årligen från Kronans skogar i Asele härad må

förklaras skola upphöra att vidare utgå.

3:o. Baggböle sågverk. Lika med Kammar-kollegium anser ock

komitén, att, vid de af bemälde kollegium i underdåniga skrifvelsen af den

30 sistlidne maj anförde förhållanden, Baggböle sågverksegare icke äro berättigade

till ersättning, enligt Kongl. brefvet den 29 maj 1852, för den

stockfångst af tillhopa 14,355 träd årligen, som bos Kammar-kollegium utgjort

föremål för anmärkning. Men utom de grunder, Kammar-kollegium i

berörda hänseende åberopat, har komitén äfven fästat sig dervid, att, då

Eders Kong]. Maj:t dels genom nådiga brefvet den 30 juni 1820 förbjudit

— 100

all vidare upplåtelse åt sågverk af stockfångst från Kronans skogar och

dels genom nådiga brefvet den 2 maj 1826 förklarat, att berörda förbud

skulle fortfara, intilldess afvittringen i länen blifvit afslutad och annorlunda

i ämnet till följd deraf kunde blifva föreskrifvet, allenast med undantag för

den händelse, att ansökning om stockfångstupplåtelse blifvit ingifven och undersökning

försiggått före den 30 juni 1820; men sä beskaffadt fall icke i

afseende å nu ifrågavarande stockfångst varit för handen; frågan om rättighet

att deraf komma i åtnjutande synes hafva utgjort ett ämne, dermed icke

någon embetsmyndighet, och således hvarken Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller Kammar-kollegium, egt att taga befattning; vid hvilket förhållande

och enär beslut, som äro af obehörig myndighet meddelade, icke

lära, äfven om den för desammas Överklagande föreskrifna tid försättes,

kunna tillerkännas gällande kraft, ifrågavarande privilegier, efter komiténs

förmenande, sakna all giltighet; och är komitén följaktligen af den åsigt,

att ofvanberörde stockfångst af 14,355 träd icke vidare bör få af Baggböle

sågverksegare åtnjutas.

4:o. Hyngelsböle såc/verh. 1 afseende å detta sågverk förekommer, att

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Westerbottens län ansett detsamma,

efter redan erhållen tilldelning af mark inom Bjurholms socken i ersättning

för 477 träd af den stockfångst, 1,842 träd årligen, som på grund af

syn, hvilken redan före år 1820 förrättades, genom Kammar-kollegii utslag

den 22 maj 1839 beviljades sågverket, men hvarifrån 1,068 träd genom

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens län utslag den 15

juni 1853 blifvit sågverket frånkände, såsom vid häradssynerättens ofvan angifne

besigtning beräknade att hemtas från sedermera skattelöste kronohemman

och nybyggen, vara berättigadt att erhålla ytterligare tilldelning för

747 träd, hvaraf 450 beräknats såsom privilegii-stockfångst från Nordmalings

socken på grund af Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 8

februari 1790 och 297 träd, utgörande återstoden af den inom Asele härad

sågverket tilldelade stockfångsten; men då, såsom Kammar-kollegium rätteligen

anmärkt, sågverket genom sistberörda utslag icke blifvit tillerkänd annan

rätt än att från de inom Nordmalings socken varande skatte- och

kronohemmans skogar afhemta der befintlig timmertillgång, som vid verkets

skattläggning den 11 juni 1792 ansetts utgöra 450 träd, och hvilken stock

-

101 -

fångst aldrig varit från Kronan omedelbart tillhörige skogar medgilven, anser

komitén icke allenast, att någon ersättning i mark, jemlikt nådiga brefvet

den 29 maj 1852, icke bör ifrågakomma för nämnda 450 träd, utan

äfven att någon utsyning från Kronans marker af samma antal träd icke

vidare bör ega rum, samt att således sågverket är berättigadt att endast för

297 träd erhålla ytterligare tilldelning i mark.

5:o. Hörneåfors sågverk. Såsom än vidare utredande nuvarande förhållandet

med den åt detta sågverk medgifna stockfångst, anser komitén sig,

utöfver hvad Kammar-kollegium i frågan anfört, böra meddela: att detta

sågverk, hvilket genom Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 4

februari 1788 och den 13 december 1793 blifvit tillerkändt en årlig stockfångst

af 450 träd från Home, Häggnäs, Bjenbergs, Hössjö, Pengsjöns och

Häggsjöns kronoallmänningar emot en rekognition af 6 runstycken trädet

genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens län utslag

den 1 december 1860 fått sig tilldelad mark i ersättning för 160 träd; samt

att, med anledning af Hörneåfors’ sågverksegares gjorda framställning, att

varda tilldelade mark jemväl för återstående 290 träd, Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande genom utslag den 31 december 1866, som mot sågverksegarne

vunnit laga kraft, förklarat, att som vid den Umeå socken öfvergångna

afvittring nödigt utmål icke kunnat beredas alla inom socknen belägna

byar och hemman, än mindre någon öfverloppsmark uppkommit,

Eders Kongl. Majås befallningshafvande funne sågverksegarnes berörda ansökning

icke vidare, än som redan skett, genom tilldelning af mark i ersättning

för 160 träd, kunna till någon Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åtgärd föranleda.

Med anledning häraf och sedan med bifall till sågverksegarnes derom

gjorda framställning Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, jemlikt komitén

tillhandakommet meddelande, befriat dem från vidare utgifvande af den stubböresafgift,

som å de, efter afdrag af nämnde 160 träd, återstående 290 träden

belöpte, anser komitén, att frågan såväl om fortfarande utsyning af sistberörda

antal träd, som om tilldelning af mark i ersättning för desamma,

hafva förfallit.

6:o. Brännfors sågverk. Kammar-kollegium anför i underdåniga

skrifvelsen af den 30 sistlidne Maj, att detta sågverk, förutom 848 friska

träd, skall ega att bekomma utsyning af 113 skadade träd årligen från Kronans

skogar i Westerbottens län, med anledning hvaraf och då berörda antal

skadade träd ej återfinnes i den betänkandet bilagda tablå å sågverk

med desamma tilldelade privilegier i Westerbottens län, komitén anser sig

böra upplysa, att sistberörda träd äro i tabellen upptagna bland det antal

träd, sågverket tätt sig anslaget inom Norrbottens län, hvartill anledningen

åter är den, att Kammar-kollegium i sitt underdåniga betänkande den 20

December 1864, beträffande privilegier å skog och mark i Norrbottens län,

upptagit sågverket der tillkommande privilegier till 3,861 träd årligen, hvaruti

ifrågavarande 113 skadade träd äro inberäknade.

hör öfrigt finner sig komiten angående detta sågverk icke kunna lemna

oanmärkt, att detsamma, på grund af liärads-synerättens utlåtande, vid hållen

syn a de skogsmarker, som för stockfångst till sågverket varit beräknade,

genom Kammar-kollegii utslag den 1 Maj 1818, bland annat, blifvit tillerkändt

rätt att från Skellefteå socken i Westerbottens län samt Arvidsjaurs

socken i Norrbottens län årligen afhemta 246 skadade träd.

Denna rätt kan, efter hvad det synes komitén, icke vara annat än tillfällig

eller afseende endast de skadade träd, som vid synetillfället förefunnos, hvadan

någon ersättning i mark ej gerna lärer för ett så beskaffadt privilegium

kunna eller böra meddelas.

7:o. Lejonströms sågverk. Kammar-kollegium har hemställt, att, om

tillgång funnes, ersättning af skogsmark måtte detta sågverk beredas inom

Westerbottens län, icke allenast för de 2,000 träd, hvilka genom nådiga

brefvet den 28 November 1780 tillförsäkrats sågverket från trakter inom

nyssnämnda län, utan ock för 2,440 träd från Arvidsjaurs socken inom Norrbottens

län, hvilka genom Kammar-kollegii utslag den 14 November 1806

blifvit sågverket tillerkända.

Komitén åter anser det ingalunda kunna vara med billighet eller statens

sanna fördel förenligt att, i ersättning för privilegierad stockfångst uti

den från sågverket och hafvet aflägse belägna Arvidsjaurs socken, mark

varder sågverket tillerkänd i annan närmare belägen trakt; ty uppenbart är,

att ju längre upp i landet skogstillgången finnes, med desto större kostnader

måste det ock vara förenadt att upprensa och underhålla flottleder samt besörja

flottning och utdrifning till skeppningsorten af de alster, som från skogs

-

— 103

markerna kunna hemtas; och ett utbyte af de redan meddelade privilegierna

inom Arvidsjaurs socken mot mark inom annan trakt af Westerbottens län,

än den del af Mala kappellags område, som från Arvidsjaur blifvit till nyssnämnda

län förlagd, vore efter komiténs förmenande endast att förhöja värdet

af privilegierna, under det att skogsalster, afverkade å statens inom Arvidsjaur

belägna skogar, påtagligen komme att betinga ett i samma förhållande

lägre pris.

8:o. Ytterstfors och Carlfors sågverk. På enahanda skäl, som i afseende

å Lejonströms sågverk blifvit anförde, anser komitén någon ersättning

i mark inom Westerbottens län icke böra nämnda sågverk tillerkännas

för privilegier i Norrbottens län.

9:o. Djupsjö, numera till Olof sfors förflyttade privilegier, meddelade

genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westernorrlands län utslag

den 4 April 1799, som af Kammar-kollegium fastställdes den 14 Maj

1800, och genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution den

15 April 1850 förflyttades från Djupsjö till Olofsfors, hafva varit anvisade

från skatte- och kronoheinmans- samt nybyggesområden i Nordmalings socken

med tillsammans 800 träd årligen, hvaraf 620 beräknats från skattehemmansskogar

och 180 från kronohemmans- och nybyggesområden.

Sedan Nordmalings socken redan för längre tid tillbaka undergått afvittring,

dervid hemman och nybyggen erhållit bestämda egoområden, samt

åtminstone en del af de kronohemman och nybyggen, från hvilka ofvanberörde

180 träd årligen såsom stockfångst åt Djupsjö sågverk voro beräknade

att utgå, derefter blifvit till skatte lösta, och innehafvarne af samma hemman

och nybyggen dessutom, på grund af stadganderne i utsynings-förordningen

den 21 December 1865, numera äro berättigade att för egen räkning disponera

det virke, som kan å deras egoområde med skogens framtida bestånd

årligen afverkas, så anser komitén, i betraktande deraf, att vid omförmälda

förhållanden Eders Kongl. Maj:t och Kronan ej vidare lärer ega dispositionsrätt

öfver de marker, som varit för berörda stockfångst afsedda, densamma

icke längre kunna utgå.

De remitterade handlingarne återställas; hvarjemte komitén får i underdånighet

bifoga ej mindre de till ämnet hörande handlingar, som blifvit

af komitén särskild t infordrade, än äfven den från öfriga komiterades åsigt

i vissa delar skiljaktiga mening, som vid ärendets behandling hos komitén

blifvit af mig, Nyström, yttrad.

Med djupaste vördnad, trohet och nit, framhärda,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Majrts

-

underdånigste, fcropligtigste

tjenare och undersåter

E. Y. ALM Q U IST.

J. E. NYSTRÖM. AXEL ER. KIELLERSTEDT. ERIC HÄGGSTRÖM.

A. M. ÖSTERDAHL. J. A. ÅSTRAND.

Chr. Ahlgren.

Stockholm den 21 December 1870.

105 —

Reservation

vid det underdåniga yttrande Skogs-komitén afgifvit rörande de Norrländska

jern- och sågverksprivilegierna.

Komitén har i fråga om giltigheten eller fortfarande beståndet af de

bruks- och bergverks- samt odlings-privilegier, hvilka i Kammar-kollegii

underdåniga skrifvelse den 20 December 1867 omförmälas, tillstyrkt, bland

annat, hvad kollegium hemställt i afseende å Korp- och Rensundsfors, samt

Awa- och Hvitåfors jernverksprivilegier, nemligen:

l:o att de, nybyggen, som, i följd af hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

år 1846 gjord ansökning, vid afvittringen eller eljest blifvit, i stöd af

Bergs-kollegii privilegier den 31 Mars 1828 på kolfångst till Korpoch

Rensundsfors tillämnade jernverk, insynade och afvittrade för privilegii-innehafvarnes

räkning samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

till dem upplåtne, måtte, efter derom i laga ordning väckt fråga, till

Kronan indragas och skogen å desamma under tiden ställas under förbud

till annat nyttjande än för husbehof; och

2:o att det skogsanslag, som uteslutande till kolfångst för Awa- och Hvitåfors

jernverk blifvit upplåtet genom Kongl Maj:ts befallningshafVandes

utslag den 15 Januari 1859 rörande afvittringar i Råneå socken, jemväl

måtte till Kronan indragas, dock först efter skeende undersökning

tillika, huruvida alla till uppodling tjenlige och å de för verken upplåtna

skogstrakter belägna lägenheter, enligt privilegierna, blifvit till

nybyggen anlagda och bebygda med stöd af de i privilegierna intagna

vilkor för skogstrakternes upplåtande uteslutande för bruksdriften.

På grund af den kännedom rörande dispositionen af ifrågavarande

marker, hvilken jag förvärfvat mig såsom styresman för afvittringen i Norrbottens

län och särskild! vid slutliga behandlingen af afvittringen i Råneå

socken, hvarest berörde verk samt största delen af dess privilegii-marker

äro belägna, har jag ej ansett mig kunna instämma uti ofvanberörde förslag,

enär jag tror att föga eller intet skulle vinnas genom deras antagande; och

skälen härtill äro:

14

106 —

att, efter hvad jag'' med säkerhet vill erinra mig, inga nybyggen blifvit

afvittrade och upplåtne åt Korp- och Rensnndsfors privilegii innehafvare på

grund af privilegierna, utan endast på särskild ansökning och emot vanliga

vilkor för nybyggenas upptagande;

att intet skogsanslag blifvit, såsom Kammar-kollegium antagit, upplåtet

uteslutande till kolfångst för Åwa- och Hvitåfors jernverk, utan har

kolfångsten beräknats kunna erhållas från samma marker, som, på grund af

Kongl. brefvet den 29 Maj 1852, såsom hemman under vanlig besigtningsrätt,

eller emot skogsränta tillagts Hvitåfors sågverk för dess stockfångst;

att vid afvittringen ingen till nybyggesodlmg duglig skogsvidd blifvit,

såsom kollegium, i strid med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift, antagit,

tillerkänd jernverksprivilegii innehafvarne under besittningsrätt, utan

att vara indelad till hemman, på sätt afvittringsstadgan och 1852 års nådiga

bref stadga, och

att all mark inom Råneå socken genom laga kraftvunna afvittringsåtgärder

och särskildta nådiga bref numera blifvit disponerad till hemman,

nybyggen, stockfångst-områden, öfverloppsmarker och kronoparker, hvaraf

nybyggena icke lära kunna återvinnas i annan ordning, än som för tilläfventyrs

eftersatta byggnads och odlings-skyldigheter stadgadt är.

Till hvad komitén anfört i fråga om Ekfors sågverksprivilegier, anser

jag mig böra foga det tillägg: att samma sågverk vid tilldelningen af mark

för dess stockfångst, blifvit åsatt skogsränta derför i enlighet med 1852 års

nådiga bref, men att privilegii-innehafvaren deröfver anfört underdåniga besvär,

som lära vara beroende på nådig pröfning.

Enligt komiténs uttalade åsigt, rörande Hörneåfors sågverks stockfångst,

skulle ett sågverk, som erhållit rätt till årlig stockfångst från Kronans marker,

nödgas afstå från stockfångsten emot befrielse från stubbören, om marken

erfordrades till utmål för anlagda byar och hemman och vidare Kronan tillhörig

mark ej funnes inom den socken, hvarest privilegii-marken vore belägen.

Mig synes det dock, som skulle sågverket på grund af 1852 års nådiga

bref och då den mark hvarifrån stockfångsten skulle erhållas, bortgått

utan privilegii-innehafvarens förvållande, vara berättigadt att erhålla stockfångsten

från kronomark uti annan socken, om tillgång derpå finnes. Ett

ytterligare stöd för denna min åsigt lemnar ett nyligen meddeladt nådigt

bref rörande Degerfors’ sågverk i Norrbottens län, enligt hvilket den stock

-

107

fångst, som varit upplåten från trakter inom Westerbottens län, skall, derest

dessa blifvit annorlunda disponerade, tilldelas från marker inom Norrbottens

län.

Uti komiténs hemställan, att Brännfors’ sågverk ej skulle böra tilldelas

mark för dess stockfångst af *246 skadade träd, enär, enligt komiténs

åsigt, stockfångsten endast varit tillfällig eller afsett blott skadade träd, som

vid synetillfallet förefunnos, har jag ej heller kunnat instämma, emedan jag

anser stockfångsten icke hafva varit tillfällig utan ständig, eftersom sågverket,

enligt privilegierne, utan någon begränsning af tiden, tillförsäkrats att

erhålla dessa träd ärligen emot årlig afgift, samt skadade träd, enligt hvad

erfarenheten visat, alltid uppkomma. Jag anser det icke heller skulle vara

någon fördel för Kronan att icke tilldela mark för berörde stockfångst, enär

Kronan i sådant fall skulle allt framgent nödgas se till att sågverket erhölle

de skadade träden från den ursprungligen privilegierade marken och således

svårligen kunde disponera densamma till andra ändamål. 1852 års nådiga

bref gör icke någon skillnad på skadade eller icke skadade träd; och någon

svårighet lärer icke heller kunna möta för tilldelning åt mark för denna

stockfångst, då kändt är, att vid stockfångsttilIdelningar för endast friska

träd måste afräknas många stammar, som äro eller antagligen blifva skadade,

men dylika skulle kunna tagas i beräkning vid tilldelning af mark för ifrågavarande

och sågverkets öfriga stockfångst.

Stockholm den 9 Januari 1871.

J. E. Nyström.

Litt. A.

Tablå;

öfver

privilegierade sågverk och dem beviljad stockfångst från Kronans

skogar i Norrland,

Ilo

Tablå c,j mindre öfver sågverk, som blifvit tillerkände stockfångst från Kronans skogar i

som derför till Statsverket erlägges, antingen som stubböresafgift för

ning för stockfåugsten,

i

|

.

1

Sågverkets privilegier

Län.

tSågverkets namn.

på stoekfångst

meddelade af

P

1 o:

i 5

Ul

[Kongl. Kammar

|

P

r+

B o

►O m

3

B

p

Kongl. Maj:ts

befallnings-

1 och Kommers- kollegium ge-

Kongl. j

ct-

hafvande.

i mensamt eller

Maj:fc. 1

p:

i»: c"

p:

| Kongl. Kammar-

____,__________

p.

kollegium ensamt.

1

Sorrbotten».....

Björlfurss........

2.979

6 sk. B:co.

—

—

i

172ä664

»

304

■

3,283

18V20

Tör ef orss.........

1,000

—

1,000

18*19

174J99

__

Storforss....., .

2,000

_

2,000

—

17'',r565

_

Degerforsa........

589

4 sk. B:co.

—

17\495

17f«95, 18,7D32

_

» ........

74

—

663

- >, -

Ekforss.........

3,000

—

3,000

17^66, 18^32

17«79, 18143

er.

o

18«05,

GyJjen, förr Bondersby ....

2 sk. B:co.

610 18V58, 183X57

18\«06, 18'',» 60

—

Borgfor ss........1

339

6 sk. B:co.

—

18,3,27

1

2,000

174156

■> .........

1,430

—

3,769

—

18109

—

» förr Brattforss . . . .

2,100

—

2,100

18\«00

18j4°00

18V22

I » förr Hälleström

610|

— 1

610

17|g96

17198

—

111

JVorrlatid, än öfver det antal träd, som till sågverken årligen utgår, och på den afgift,

hvarje träd, eller såsom skogsränta der serskild skogsmark, i ersättblifvit

sågverket tilldelad.

Sågverket i stället för stockfångst

tilldelad skogsmark mot den- samma åsatt skogsränta.

Nu

utgående

;

i

Med

stadgade

O* telj

CD p !

*|

Skogsvidd.

03

P

antal träd

ifgift till Stats-;

verket såsom j

- 2. i

Ce ÖQ o

i

*4

Tunnland.

CO

PV

03

c+- j

CO

g" i

P

00

CO

**

!

förbehåll.

a w ti

Oq

* i-h •

P Sl

P p.

Ctj j

Öl* träd-

antal.

Duglig

skogsmark.

Impedi

men ter

-

Oq

CO

>-J

P!

P

P

mot

dbbören.

03 P i

CO

Hj o 1

p: trr I

P

P i

i

P !

►-h

oq. ;

St i

O*

o:

rf

P

i

oq

»-i

p:

p

1

—

1

_

—

—

-

—

-

2,979j

i

!

558

i

56

—

-

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

18''/58

304

8,001

11

3,384

25

61

31

— !

304

--

■-

—

61

31

—

18'',,3 58

1,000

12,471

aa

11,488

9

145

15

__

1,000

-

—

_

145

15

—

_

2,000

6,088

1

611

2 C

125

—

—

2,000

—

—

—

125

—

—

_

_

_

_

_

—

_

—

589

—

—

73

62

__

—

—

18*$64

74

611

3

692

10

11

25

-

74

_

—

—

11

25

—

_

3,000

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

—

-

-

—

610

—

38

12

--

-

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

—

339

63

56

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

18-1 g<>4

0,140

1 20.557

8

5,274

1

1 448

44

—

6,140

-

448

44

—

Anteckningai

Har genom Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes resolution

den 31 Dec. 1838 och

Kongl. Kaminar-kollegii utslag

den 9 Maj 1843 förklarats

icke kunna för den beviljade

stockfångsten åläggas betala

stubböresafgift, derför att så-:

dant ej varit vid stockfångstens

beviljande stadgadt.

Denna åt sågverket beviljade

stockfångst grundar sig

på härads-synerättens syn och

utslag i Augusti månad 1818

och är sålunda beviljad

öfverensstämmelse med Kongl.

brefvet den 2 Maj 1826.

112

Län.

Norrbottens

Sågverkets namn.

j Selet.......

Ljusån .......

Ytterst forss och Carlsforss

\ Brännfor ss

\Aoaforss

Lejonström

Sågverkets privilegier

2,440

på stockfångat

meddelade af

af antal träd.

mot stubb-

ören pr träd.

Summa träd. [

Kongl. Majrts

befallnings- hafvande.

Kongl. Kammar- och Kommers- kollegium ge- mensamt eller

Kongl. Kammar- kollegium ensamt.

Kongl.

Maj:t; |

2,000

_

2,000

17,1,94, 171199

1

17 >/96

i

18V559

1,061

—

1,061

_

17§98, 185/15

1

1,586

‘ö sk. B:co.

—

18/, 13, 181/15

18] ,14

—

394

1,980

18*16

18/18

2,000

i7f»eo

17f/60

18*|26

1,861

4 sk. B:co.

3,861

182/16

18''18 !

1,388,3

—

1,388,3

182/15

1

}

18^19

“ 1

1 sk. B:co.

Tillsammans i Norrbot"

tens liln......

2,440

29,765,3

18>/03

18H06

113

Sågverket i stället för stockfångst

tilldelad skogsmark mot densamma

åsatt skogsränta.

C- te!

a S'' I

i

h-h

& \

§J

CD !

Nu utgående

Skogsvidd.

18V&9

antal träd

| afgift till StatsI

verket såsom

För träd-

Tunnland,

00

pr

o

OQ

CD

e

P

mot

stubbören.

U5

pr

o

''S 5

3: g-

te

et-

sa

Duglig

skogsmark.

Impedi-

menter.

to !

o

o j

14,192

25

3,342

23

157

49

i

O

Q

O

1,061

16,071

_

12,061

2

167

41

1,061

—

—

—

—

—

—

—

1,586

—

394

468

31

103

31

49

25

394

2,000

5,131

4

1,334

11

62

‘

75

2,000

~

| 1,861 i

,388,3

10,475| 2 2

5,856

2

163

G8

i — |

1,388,3

pr

c

crq

Med

stadgade | Anteckningar

förbehåll. I

157:49

167''4l

148*69

Får ej hindra

nybyggesanläggningar.

49,25

62 75

232162'' -

Får ej hindra

| | nybygges

anläggningar.

163 68 i Får ej hindra

nybygges|

j anläggningar.

i I

« Sågverket är beläget i1

1 Westerbottens län, men med:

I denna stockfångst beviljad;

från skogen i Norrbotten. ;

Stnbböresafgiften har på;

grund af Kongl. Kammar-1

kollegii utslag den 2 2 Maj;

1829 ej erlagts för denna

stockfångst, men sedan skogs-:

mark, enligt Kongl. brefvet

den 29 Maj 1852, blifvit sågverket

tilldeladt, har skogsränta

derför blifvit påförd.

Detta sågverk, som, enligt

angifne Kongl. Maj:ts befallningshaf

vandes och Kongl.

Kammar-kollegii utslag, blifvit

tillerkändt en årlig stockfångst i

från Kronans skogar af 3,559 i

träd, har genom Kongl. Majrts!

befallningshaf vandes afvitt-!

rings-ustlag den 15 Januari

1859 blifvit tillagdt besittningsrätten

till 27 särskilda;

hemman, mot derför bestämd:

skatt och ränta, å hvars om- j

råden 2,170,7 träd årligen!

kunna erhållas, hvarför endast!

återstående 1,388,3 träd nu-j

■mera böra såsom sågverkspri-!

vilegier till årlig stockfångst;

upptagas.

—

- -

--

i

- 2,440

— , — | 76.25

1 1

- i —

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

1

16,361,3

94,0691 —

44,149

j

12 1,391

j

73 J 10,404

16,361,3 3,OOoj 1,191 42

1,391 73

—

|29,765,3| j 2,583,15

---------„

15

— 114

I

1

I

Sågverkets privilegier

j

Län.

Sågverkets namn.

på stookfångst

meddelade af

i

j

af antal träd.;

i

mot stubb- ören pr träd.!

%

3

3

P

«•

H

p:

Pu

Kongl. Majrts

befallnings- hafvande.

Kongl. Kammar- och Kommers- kollegium ge- mensamt eller

Kongl. Kammar- kollegium ensamt.

Kongl.

Maj: t.

iWesterbottens . . . .

Haknäs med Ohre......

1.000

-

■

_

17y>60

!

») »......

1.000

1 ö. s. m.

2,000

_

17|61

!

Hyngelsböle, förr Olofsforss .

450

_

—

18V01, 18133,

17f90

~ 1

» '' » ...

27

—

18J37, 18y>53

18\s39, 18\’45

18>°46 1

i

» » . . «

747

3 sk. B:co.

1,224

- „ _

■— l> -

!

Olofsforss, förr Djupsjö .

180

2 sk. B:co.

t

1

180117 y 99, 18y>50

18U00

17y96, isy>33

18V03

17 y 97!

j

;

Utans jo.........

1,035

6 rst. B:co.

1,035 17 y 95, 17 98

Uörneåforss........

160

160

_

17488

Säfvar.........

500

—

—

—

17-|87

— 1

316

—

—

—

18112

M .........

36

—

—

181» 19. 183145 18U20, 18<247

- j

» , ........

87

6 sk. B:co.

939

-. )j _

- » -

Tväråmark........

20

8 rst. B:co.

-

18l|45

18^47

!

» ...... • • •

19

6 sk. B:co.

39

- )) -

— n _

—

115 —

Sågverket

i stället för stockfångst

" —

tilldelad skogsmark mot den-

Nu utgående

samma åsatt

skogsränta.

Med

stadgade

o4 W

O EJ

p* t?- j-jCJq

Skogsvidd.

>•

03

P

et*

antal träd

afgift till Stats- verket såsom

Anteckningar:

Sb W

oa er? o

Tunnland.

pr

03

et-

03

PT

.

03

et-

förbehåll.

ep g* °!L

1 s

m S"

or trl

antal

Duglig

Impedi-

crä

02

8>:

mot

nbböi

mot

ogsrä

r

P

p

er

a4

o:

CTQ

03

p:

‘ pl i skogsmark

i

menter»

et-

P

p

p

p

g

et*

P

; 18*60

184465

1,000

3,695

23

2,648

7

38

49

—

1,000

—

—

—

38

49

__

—

—

—

—

—

—

__

1,000

—

—

15

62

18*60

477

1,431

—

1,313

24

44

72

_

477

—

—

—

44

72

—

! —

—

__

—

—

—

_

747

—

70

03

—

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

| -

—

—

—

—

—

—

180

—

11

25

~

—

—

-

_

1,035

_

16

17

~~

Får ej hindra

^bygges- anläggningar.

Sågverket beviljadt att an- läggas i Wester-Norrlands län,

men stockfångsten utgår från

skogen i Westerbotten.

18*60

160

640

—

492

16

6

66

160

_

_

6

66

118*60

852

2,541

22

2,098

23

39

77

—

852

''

__

39

77

—

87

—

-

16

31

Af den stockfångst, 162 träd.

årligen, som tillerkänts Säfvars

sågverk genom Kongl. Maj:ts

befallningshaf vandes utslag

den 26 Juni 1819, som afl

L

Kongl. Kammar-kollegium |

fastställdes den 17 Februari!

i

1820, äro 39 träd öfverflytta-!

de till Tväråmarks såg, enligt

utslag af Kongl. Maj:ts befall- j

ningshaf vande den 20 Dec.i

1845 och Kongl. Kammar-kol-j

Legiurn den 12 Augusti 1847.!

_

.

20

42

\ Denna stockfångst, som

1 efter äldre privilegier till- 1 hört Säfvars sågverk, har

1 jemlikt Kongl. Maj:ts befall- \ ningshafvandes och Kongl.

/ Kammar-kollegii ofvan an- »gifna utslag blifvit förflyt- j tad till Tväråmarks såg-

■

“

"

19

3

56

—

—

—

/ verk.

11(5 —

Län.

Westerbottens

•»

Sågverkets privilegier

i

Sågverkets namn.

på stoekfång

st

meddelade af

- —)

mot stubb- |

ören pr träd.!

af antal träd.

Summa träd.

Kongl. Maj:ts

befallnings- hafvande.

Kongl. Kammar- och Kommers- kollegium ge- mensamt eller

Kongl. Kammar- kollegium ensamt.

Kongl.

Maj: t.

Norrforss., tillhör Baggböle . ,

900j

1725» 91

—

—

» »

9081 -

—

18 JOO

182.°00

_

Baggböle, förr Pengforss

7751 —

—

18J05

18-{|06

_

» förr Degerforss

770j —

—

18''»12, 18\''31

18} 813, 18\o45

18-^46

» .........

1,4721

—

18*48

18y.49

_

» förr Skaholmens eller

50| —

—

18“47

18>/48

18’.2 49

Degernässandens privilegier .

1,580 6 sk. B:co.

18»»47

9

18''/43

C30

tH

Baggböle, förr Rödåforss

702j 8 sk. B:co.

—

18 !th 12, 182J46l&>-»13, 18V''48

11,18512 s. 6 r. B:co.’

18V50

18-J51

Baggböle till

jRödåforss ursprungligen beviljade

privilegier.......

1,080 5 sk. B:co.

419

199

2,V sk. B:co. j

18|-50 18^52

4 sk. B:co. I 20,040) — » —

\Ratu

holma..........

1151 H sk. B:co. i 115

17V96, 18J59 17f$97, 18*61 —

Qvarn fors* eller Moss forss

1,332‘ 6 rst. B:co.

1,332 17} »95. 18V11

17V96,

18T\11, 18J31 j

Enligt Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes

utslag.

— 117 —

Sågverket i stället för stockfångst

tilldelad skogsmark mot densamma

åsatt skogsränta.

18&60

Skogsvidd.

£. H

• p:

P

-

4,875

Tunnland.

Duglig | Impediäkogsmark.

j menter.

t*

o

cT5

Nu utgående

antal träd

j afgift till Statsverket

såsom

15,974

31

10,316

592

1

mot

1 stubbören.

1

CO

t?

O

<3 g

Sä: &

B

et-

P

—

4,875

1,580

-

702

11,185

—

1,080

419

199

—

115

—

1,332

—

■a

p

er*

a"

296

131

873

168

32

24

25

62

84

58

38

20

82

o

to

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar

592, 4

Får ej hindra

nybyggesanläggningar.

Får ej hindra

nybyggesanläggningar.

Får ej hindra

nybygges.

anläggningar

j eller skogens

I användande

\ till nyttigare

ändamål.

Får ej hindra

nybyggeseller

torpanläggningar,

odlingar, eller

skogstrakter

nas användande

till nyttigare

ändamål.

Får ej hindra

nybyggesanläggningar.

Får ej hindra

nybyggesanläggningar.

Anmälan för érhållande af

;denna stockfångst gjord före>

joch första synen å skogstrakterna

för densamma förrättad

i Juli månad 1815.

Denna stockfångst är beI

viljad åt Ködåforss till Bagg1

böle förflyttade privilegier å

f dess den 18 April 1812 och

>18 Oktober 1813 till 1,484

''träd beviljade stockfångst,

[hvilken genom nybyggesanI

läggningar blifvit förminskad

(till 702 träd.

Dessa sågar äro på grund

af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 1 Aug.

1859 flyttade till Ratu, derå

Kammar-kollegium meddelat

fastställelse den 12 September

1861.

16

118 —

''

Sågverkets privilegier

Län.

Sågverkets namn.

på stockfång

st

meddelade af

af antal träd.

mot stubb-

ören pr träd.

Summa träd.

Kongl. Maj:ts

befallnings- hafvande.

Kongl. Kammar-;

och Kommers- |

kollegium ge- Kongl.

mensamt eller i Maj:t.

Kongl. Kammar- kollegium ensamt. |

Westerbottens . . . .

Dalkarlså, förr Bjursjö eller s. k.

Qvarnhusforss......

415

2J sk. B:co.

-

18y05, 18;! 34

182205

—

Dalkarlså........

143

4 sk. B:co.

558

18y604

182T605

Holmforss........

1,658

6 rst. B:co.

1,658

17-[f 95

17” 96

Degerforss ........

.

537

4 sk. B:co.

—

172t495

17-; «95

1

60

6 sk. B:co.

597

18’t530

18J30

Ytterstfor ss........

2,493

Y sk. B:co.

2,493

17^«95

18*16

18’t530

17-”96

Brännfor ss........

» ........

840

8

4 sk. B:co.

6 sk. B:co.

848

171460, 18*18

18-30

I8,y32

Bureå..........

1,509

X- sk. B:co.

17 ”95

172y296

n .........

434

3 sk. B:co.

1,943

löftlö

184116

_

Stenforss.........

20

4 sk. B:co.

''

20

172„298

17'' 2 99,

18144, 184 »51

Lejonström........

2,000

2 sk. B:co.

2,000

18 ”03

I844O6

l—i

OO

0___

Fällforsså........

157

2 sk. B:co.

157

1

18;405

18» 06

Enligt Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes''

utslag.

119

Sågverket i stället för stockfångst

tilldelad skogsmark mot densamma

åsatt skogsränta.

Nu utgående

Skogsvidd.

Tunnland,

Duglig ! Impediskogsmark.

menter.

tv

o

aq

antal träd

afgift till Statsverket

såsom

£

Sb

o: o

V

O

crq m

CD £

''H O

£>: ct

-P

<rh

£

-

£

er1

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

—

—

—

—

-

—

-

415

—

—

1

34

58

—

-

—

—

-

—

—

—

-

143

—

—

17

87

—

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

—

—

—

—

—

—

1,658

25

91

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

—

—

—

—

—

537

67

12

—

—

—

—

—

—

—

-

60

—

—

11

25

—

—

Får ej hindra

njhjgges- anläggningar.

2,493

38

95

—

—

__

—

—

—

—

—

840

—

—

105

—

—

—

—

8

1

50

—

—

-

-

-

-

-

1,509

— ■

23

58

—

3?år ej hindra

nybygges- anläggningar.

“

”

434

40

69

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

"

j

20

i

1

2

50

Får ej hindra

nybygges- anläggningar.

—

—

—

—

i —

j_

—

—

2,000

—

125

—

—

—

—

—

—

—

—

i

—

—

157

—

1

9

81

Flyttad till Dalkarlså, på

Sågverket är beläget i NorrDttens

län, ehuru stockfångst

lifvit detsamma tillerkändt

■ån Westerbottens län.

Ansökning om denna stockingst

af gifven den 27 Mars

1817 samt syn och besigtning

den dertill afsedda skogs,

rken förrättad den 26 —

Augusti samma år.

Denna stockfångst är beviljad

i sammanhang med den

tillökning i stockfångsten för

Degerforss sågverk, som på

grund af år 1817 ingifven ansökning

och förrättad syn beviljades

här upptagna dagar

år 1830.

120

Sågverkets privilegier

Län.

Sågverkets namn.

på stockfång

st

meddelade af

af antal träd.|

mot stubb-

ören pr träd.

Summa träd.

Kongl. Maj:ts

befallnings- hafvande.

Kongl. Kammar - och Kommers- kollegium ge- mensamt eller

Kongl. Kammar- kollegium ensamt.

Kongl.

Maj:t.

Westerbottens . . . .

Bamlhammar eller Klintforss .

1,100

2^- sk. B:co.

1,100

isy* 12

18|13

—

K asjö..........

Ostra Sjuismark......

94

39

2 sk. B:co.

6 sk. B:co.

94

39

184414

18*28

18fl6

18P-J-32

—

Tillsammans i Westerbot- j tens län......

.

38,571

-

-

—

Wester-Norrlands . . .

Loo...... .

4,000

6 sk. B:co.

4,000

174444

174444

17*58

Kramforss........

4,000

6 sk. B:co.

4,000

Forsse eller Ledingeå.....

1,747

—

—

—

» » .....

753

2,500

Mo...........

163

174»59

i

121

Sågverket i stället’; för stockfångst j

tilldelad skogsmark mot den- samma åsatt skogsränta.

Nu utgående

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

o-1 teJ

CD p

JO tf

PjOs

3 ^

g. 5* W

c» ÖQ O

tf “ p

$ g 12.

p g

Pa t_a.

CD A-

Skogsvidd.

Åsatt skogsränta.

antal träd

afgift till Stats- yerket såsom

För träd-

antal.

Tunnland.

a

Is

o: o

t-j ct- CD

p

mot

skogsränta.

utan afgift.

stubbören. I

skogsränta.

Duglig i

skogsmark

Impedi-

menter.

1,100

85

94

Får ej hindra

nybygges-

anläggningar.

__

_

_

__

_

94

_

_

5

88

—

—

___

__

_

__

39

_

_

7

31

—

—

Får ej hindra

Ansökning om denna stock-

nybygges-

fångst är afgifven d. 17 Sept.

anläggningar.

1816 och syn å den dertill

afsedda skogsmarken förrättad

d. 6 och 7 November samma

år.

7,364

24,283|i2

16,869

12

721

68

31,207

7,364

—

2,290 52

721

68

1

38,571

1,012,20

753

879

5,694

29

660

24

141:19

42,4521 S! 17,855 15

240

4,000

4,000

1,747

— 750

750

72

753

879

343

73

141

191 —

240:72

Uppgifterna på stubböresafgiften

för den till Loo,

Kramforss och Forsse sågverk

beviljade stockfångsten,

samt på skogstilldelningen åt

Forsse samt nedanstående

Westanå och Mo sågverk med

derför åsatt skogsränta äfvensom

att Westanå sågverk numera

endast åtnjuter 255

träds stockfångst årligen, oaktadt

privilegiihandlingarne

upptaga 418 träd, äro meddelade

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i WesterNorrlands

län d. 25 October

och 7 December 1869.

Mo sågverk har, enligt

Kongl. Kammar- och Kommers-kollegiernas

utslag den

19 Dec. 1759, blifvit tillerkändt

en stockfångst af 800

träd årligen från Kronans

skogar, men som sågverket.

, enligt Kongl. Maj:ts befalli

^ningshafvandes afvittringsutijslag

d. 25 Nov. 1856 fått sig

11 tillagdt en skogstrakt af

Län.

Sågverkets privilegier

Sågverkets namn.

på stookfångst

S

V

m

I

tf

o4

. er*

meddelade af

Kongl. Maj:ts

belallningshafrande.

Wester-Norrlands

Tillsammans i TVesterNorrlands

län . .

Mo

Mo . .

JVestand

716

Norrbottens län . .

Westerbottens län. .

Wester-Norrlands län

255

Kongl. Kammaroch

Kommerskollegium

gemensamt

eller

Kongl. Kammarkollegium

ensamt.

Kongl.

Maj:t.

879

255

17''t598

11,634

Summa

18107

S a m m a n -

29,765,31

! 38,571!

j 11,634!

79,970,3

123 —

Sågverket i stället för stockfångst

tilldelad skogsmark mot densamma

åsatt skogsränta.

er* Öl

a, a

p P.!

ZZ er?

P ^

g.5''M

»''SS

H ffl P

Sg

(W P H

Hh *

e g

Skogsvidd.

.. o:

I *

Tunnland.

Duglig

skogsmark.

Impedi

menter.

o

OQ

Nu utgående

antal träd

[afgift till Stats-1

i verket såsom

o: o

255 1,715

9 382

29

12 75 -

255

p

CT

er1

o

er?

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

— i 1,887

49,862

u

18,899 4

394

66j 9,747: 1,887j

lkeST

1,843

12

75

73 394''6 6

Ä

10,000 t:ld duglig mark för-1

utom 6,834 t:ld impedimen-|

ter, skattlagd till 4 mantal,

mot derför utgående skatt

och ränta, hvarifrån 637 träd

äro beräknade att årligen afverkas;

så upptages sågverkets

återstående stockfångst

på grund af ifrågavarande

privilegier ej till mer än 163

träd årligen. För berörda 163

träd och öfriga stockfångsten

716 träd, eller inalles 879 träd.

har sågverket erhållit ett

skogsområde af 42,452 t:ld 8

kpld duglig skogsmark och

17,855 t:ld 15 kpld impedimenta,

å hvilken mark Kongl.

Maj:t genom utslag den 20

Dec. 1862 och den 14 Juli

1868 nådigst medgifvit att

sågverket, på grund af verkställd

uppskattning och skogsafverkningsberäkning,

årligen

förutom privilegiitimret, må

afverka 1,250 träd, hvarför

(särskild afgift skall till Statsverket

erläggas med 40 öre

för hvarje träd.

d r

a g.

116,361,3

7,364

1,887

94,069 - 24,283 12

49,8S2| 14

44,149

16,869

12! 1,391 73 10,404:16,361,3 3,000| 1,191

12I 721168 31,207! 7,364 — i 2,290

18,899 4! 394166 9,747 1,887

1,843

1,391|73

721168

73 394| 6 G

[25,612,3

168,214 26 79,917

!8 2,508 07 51,358|25,612,3| 3,000 5,325|67| 2,508lo7|

79,970,3

7,833,74

Den till sågverken beviljade stockfångsten utgör sålunda:

I Norrbottens län .... till 16 sågverk 29,765,3

I Westerbottens län . . till 23 » 38,571

I Wester-Norrlands län till 5 » 11,634

Tillsammans för 44 sågverk 79,970

träd årl. mot stubbören 1,191,42 och skogsränta 1,391,73 tillsammans 2,583,15.

» » 2,290,52 » 721,68 » 3,012.20.

»»1,843,73 » 394,66 2,238,39.

träd mot en sammanlagd afgift till Statsverket af R:dr R:mt 7,833,74.

Hvadan till Statsverket för den åt sågverk från Kronans skogar i Norrland beviljade stockfångst erlägges en afgift af i medel- •

tal närmast 9,8 öre för hvarje träd.