SOU 1875:1

BETÄNKAN! )E

OCH FÖRSLAG

I FRÅGA OM

KOMMERS-KOLLEGII INDRAGNING

ELLER FÖRÄNDRADE

ORGANISATION

AFGIFNA

LEN 13 JANUARI 187 5

DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRY CK ERlK T

1870.

Stormägtigste, Ulema cligste Konung!

Sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 17 sistlidne Maj anhållit, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga fragan om Kommerskollegii indragning eller förändrade

organisation under förnyad ompröfning och till nästa Riksdag framlägga de

1

— 2

förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda; så har Eders Kong!.

Maj:t den 5 derpå följande Juni funnit godt i nåder uppdraga åt undertecknade, i

egenskap af ordförande och ledamöter i en särskildt tillförordnad komité, att rörande

denna fråga, efter pröfning af alla på densammas lösning inverkande omständigheter,

afgifva underdånigt utlåtande och förslag; och få korniterade, som, efter att hafva

sammanträdt första gången den 30 sistlidne Juni, nu afslutat sina arbeten, i underdånighet

afgifva sålunda anbefalda utlåtande och förslag.

Frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation har,

fristående eller i sammanhang med den mera omfattande frågan om en genomgripande

förändring af samtliga styrelseverkens organisation, ända från 1809—10 årens

riksdag ofta utgjort föremål för så väl regeringens som folkrepresentationens ompröfning.

För vinnande af en rigtig uppfattning af förstnämnda frågas närvarande

ställning torde derför vara erforderligt, att i minnet återkalla det hufvudsakligaste

af hvad som efter sagda års riksdag blifvit åtgjordt, icke allenast för lösning

af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation, utan äfven

för åstadkommande af en lämpligare organisation af förvaltningen i dess helhet.

Då emellertid ett, den 26 Maj 1859 afgifvet, underdånigt komitébetänkande om eu

förändrad organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk innehåller en utförlig

historik öfver rikets kollegiers uppkomst och utveckling jemte redogörelse för reformarbetet

intill den tiden, anse komiterade sig kunna fatta sig temligen kort i den

rekapitulation de nu gå att göra.

Kommerskollegium och det under senare tiden dermed införlifvade Bergskollegium

inrättades år 1637 genom utbrytning från Kammarkollegium. Åt förstnämnda

embetsverk uppdrogos ärenden rörande varuförädlingen och handeln; och till

Bergskollegii handläggning hänvisades ärenden rörande bergshandteringen. Kommerskollegium

blef emellertid redan år 1680 indraget och åter förenadt med Kammarkollegium,

hvaraf det var en afdelning intill år 1711, då det å nyo gjordes till ett

från sistnämnda embetsverk fristående kollegium.

I proposition till Rikets Ständers Statsutskott den 5 Juli 1809 förklarade

Kong!. Maj:t sig benägen, att företaga alla med riksstyrelsens tillbörliga handhafvande

förenliga indragningar, och uppdrog åt Statsutskottet att framlägga förslag i

sådant syfte. Då Utskottet icke kunde medhinna ett dylikt arbete, hemstälde Rikets

Ständer i skrifvelse den 3 Januari 1810, att Kong!. Maj:t måtte tillsätta en komité

för utarbetande af ett fullständigt förslag, som skulle underställas påföljande Riksdags

— 3

pröfning. Sedan derefter yttranden inhemtats tran samtliga kollegier och hofrätter

rörande de utvägar, som inom dessa verk kunde vara att vidtaga, förordnades den 4

Oktober 1811 ledamöter i komitén. Denna komité afgaf sitt betänkande den 81

Mars 1812, och detsamma öfverlemnades den 12 påföljande Juni till Rikets då för

samlade

Ständers Statsutskott. Komitén både emellertid endast föreslagit några obetydliga

förändringar, enär den ansett sig icke kunna föreslå en rubbning i kollegiernas

och embetsverkens genom grundlagen bestämda ställning. Rikets Ständer funno

sig derför föranlåta att i skrifvelse af den 24 Juli 1812 anhålla, att en särskild

komité måtte tillsättas till utarbetande af en fullständig plan för en enklare, säkrare

och mindre kostsam förvaltning af rikets allmänna ärenden. Då det oaktadt ingenting

åtgjordes för frågans lösning, förnyade 1815 års Riksdag samma anhållan, hvarefter

Kongl. Maj:t förordnade om åtskilliga förberedande undersökningar. Någon

komité tillsattes likväl icke, och 1817—18 årens Riksdag fann derför nödigt att tillsätta

ett särskildt utskott för) att utarbeta och uppgifva allmänna grunder, icke

allenast för indragning och sammanslående af öfverflödiga embete!! och tjenster, utan

ock för en förbättrad arbetsmetod. I betänkande af den 6 Maj 1818 angaf Särskilda

Utskottet de allmänna grunder, som borde följas af den komité, hvilken fortfarande

ansågs vara erforderlig för frågans bringande till ett lyckligt slut. Såsom allmänna

grundsatser uttalade Utskottet: att den domsrätt, som tillkom kollegierna, borde

öfverflyttas till domstolarne, att den kollegiala styrelseformen icke vore erforderlig,

utan snarare hinderlig vid allmänna frågors behandling, och att genom införande af

ministerstyrelse vunnes både större skyndsamhet och möjlighet att till fullo begagna

rättigheten att af Statsrådets medlemmar fordra redo för den inre styrelsen. Beträffande

särskildt de ärenden som tillhörde Kommerskollegium, ansåg Utskottet, utan

att inlåta sig i några detaljer, att desamma kunde öfvertagas af Inrikesministern,

och att Bergskollegium borde upphäfvas och bergshandteringen ställas under en chef,

hvilken närmast skulle bero af Inrikesministern. I skrifvelse af den 2 Juli 1818

öfverlemnade Rikets Ständer detta Utskottets förslag, med anhållan, att Kongl. Maj:t

ville förordna en komité att genast och verksamt företaga en ny reglering af rikets

embeten och tjenster jemte ett förbättradt arbetssätt, så att komiténs förslag måtte

kunna vid nästa riksdag för Rikets Ständer framläggas.

I öfverensstämmelse med denna Rikets Ständers uttalade önskan, tillsatte

Kongl. M.aj:t den 2 Februari 1819 den begärda komitén. I det betänkande, som

komiterade afgåfvo den 29 Juni 1822, förklarade de sig icke kunna tillstyrka införandet

af ministerstyrelse i ordets egentliga bemärkelse, men ansågo det vara af högsta

vigt, att i spetsen för hvarje afdelning af administrationen vore stöld en embetsman,

som kunde med öfversigt och kännedom af alla de ämnen och ärenden,

som tillhörde hans förvaltning, å ena sidan när som helst derför göra Konungen redo

4 —

och å den andra ega tillräcklig myndighet för att med drift och verksamhet vaka

öfver administrationens gång inom sitt departement, men utan att kunna efter eget

godtfinnande något hufvudsakligt beslut fatta. Under förutsättning att kollegierna

icke vidare borde utöfva någon domaremakt i rättsfrågor äfvensom att angående deras

befattning med ämnen af egentligen administrativ art allt hvad som rörde

näringarne borde från dem helt och hållet skiljas, ansågo komiterade, att alla sådana

till näringarne, allmänna, hushållningen och inre ordningen hörande frågor, Indika i

administrativ väg pröfvades och afgjordes, borde inför Konungen af vederbörande

departementschef omedelbart och utan kollegiernas mellankommande åtgärd föredragas.

I öfverensstämmelse med dessa allmänna grundsatser föreslogo komiterade bland

annat:

att Kommerskollegium måtte indragas;

att ansökningar om erhållande af patent, ärenden angående regleringen af rikets

marknader, frågor om utgifter, som för varor borde erläggas, mål om nya städers

och köpingars inrättande, karantänsanstalter, instruktioner och föreskrifter i handelsärenden

för de å utrikes orter tillsatte konsuler, samt alla sådana ärenden i öfrigt,

som vore af större omfattning, samt kunde åsyfta ut- och inrikes handelns och sjöfartens

samt manufakturers, handtverkeriers och andra inhemska slöjders vidmagthållande

och förkofran borde omedelbart tillhöra Konungens pröfning;

att i öfrigt de mål och ärenden, som i administrativ väg af Kommerskollegium

afgjordes, borde fä upptagas och pröfvas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt

besvären öfver sådana beslut omedelbart hos Konungen anföras;

att för handläggning af mindre detalj befattningar rörande handeln och näringarne

matte under statssekreterarens för Handeln och Finanserna inseende inrättas

ett Kommers- och Manufakturkontor, bestående af en chef, en sekreterare, en ombudsman

och nödig betjening;

att till detta kontor skulle höra bland annat: kontrollen å statistiska underrättelser

rörande handeln och slöjderna samt ordnandet af dessa underrättelser i

tabellarisk form, undersökning af handlingar som inlemnades för erhållande af fribref,

anstalter till skeppsbrutne och nödstälde sjömäns hemförskaffände från främmande

orter, tillsyn att hos vederbörande rederier ersättning utsökes för de kostnader, som

genom konsulerne användas till förenämnda sjöfolks hemförskaffande, och granskning

af konsulernes räkning häröfver;

att statssekreteraren till vinnande af de underrättelser och upplysningar, som

han funne nödiga för beredande af de förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka

till handelns och slöjdernas lifvande kunde bidraga, skulle ega utse en konselj af erfarne

handlande och slöjdidkare samt andra kunnige män; dock med skyldighet att

underställa valet af ledamöterne Konungens pröfning;

att förvaltningen af manufakturdiskonten och de till manufäkturernes befrämjande

anslagna medel borde anförtros åt en särskild direktion;

att Bergskollegium måtte indragas och i dess ställe inrättas ett Bergskontor,

bestående af en chef eller öfverdirektör för bergverken med en öfverinspektor, en

sekreterare och nödig betjening, och att detta nya verk skulle erhålla största delen af

den administrativa befattning som tillhörde Bergskollegium.

Detta komiterades förslag öfverlemnades den 4 Mars 1823 till Rikets då församlade

Ständer, som tillsatte ett särskildt utskott för ärendets vidare handläggning.

Utskottet afgaf sitt betänkande den 25 Augusti samma år och upptog samt utvecklade

vidare de åsigter, komiterade uttalat i afseende å organisationen af statsförvaltningens

högsta instans, hvarjemte utskottet, under antagande att, derest

rättstvister blefve till allmänna domstolar^ öfverlemnade, någon kollegialstyrelse

för näringarne icke vore nödig, lika med 1819 års komité tillstyrkte, att Kommerskollegium

och Bergskollegium måtte indragas och i desses ställe inrättas ett Manufaktur-

och Kommerskontor samt ett Bergskontor. De af Särskilda Utskottet framstälda

åsigter i fråga om Statsrådets organisation föranledde Konstitutionsutskottet

vid samma riksdag att inkomma med ett förslag till förändrad lydelse af 5 och 6

med flere i sammanhang med dessa stående §§ af regeringsformen, hvilket förslag

jemväl antogs att hvila till nästkommande riksdag, men då föll, för att med några

jemkningar återupptagas af 1834—35 årens Riksdags Konstitutionsutskott, hvarefter

det slutligen blef antaget vid 1840—41 årens Riksdag och Statsrådet derigenom fick

den organisation detsamma ännu eger. Beträffande Särskilda Utskottets förslag i öfrigt

öfverlemnade Rikets Ständer detsamma till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl.

Maj:t ville till verkställighet befordra de delar af detsamma, hvilka kunde finnas ledande

till förenkling af styrelsen och till inskränkning i embetsmännens antal. I

fråga om de båda kollegierna angaf'' Riksdagen icke någon bestämd åsigt utan hänsköt

saken helt och hållet till Kongl. Maj:t, som, efter det den Kommerskollegium

och Bergskollegium tillkommande domsrätt i vissa tviste-, brott- och utsökningsmål

genom särskilda nådiga förordningar af den 17 April 1828 förklarats skola upphöra,

afgjorde frågan om de båda kollegiernas ställning för den närmaste framtiden genom

utfärdande af nådiga instruktioner, för Konnnerskollegium den 23 April 1831 och för

Bergskollegium den 28 December 1832.

Det var derefter först vid 1847—48 årens riksdag som frågan om Kommerskollegii

och Bergskollegii indragning åter upptogs, i det nemligen Kongl. Maj:t i sin

proposition angående statsverkets tillstånd och behof gjorde framställning derom, att,

för beredande af större enkelhet och kraft åt förvaltningen, Kommerskollegium och

Bergskollegium måtte utbytas mot två särskilda öfverstyrelse!'', den ena för handel

och slöjder samt den andra för bergverken, med sålunda förändrad organisation, att

— 6 —

den kollegiala sammansättningen upphörde och förvaltningspersonalen komme att .

hvardera verket bestå åt en chef med allena beslutanderätt och rådgifvande departementalföredragande

eller byråchefer med reservationsrätt samt, då fråga vore om

afgifvande af underdåniga förslag eller utlåtanden till Kongl. Maj:t, med rättighet att

låta sina reservationer dessa förslag eller utlåtanden åtfölja. Då Rikets Ständer emellertid

funno sig icke böra bifalla hvad af Kongl. Maj:t äskats för genomförande af

eu dylik organisation, beslöt Kongl. Maj:t, att med vidare behandling af frågan om

de tvänne kollegiernas förändrade organisation skulle anstå. Sedan Rikets Ständer

vid följande riksdag beslutit en nedsättning i anslaget till Bergskollegium och i

sammanhang dermed anhållit, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga den indragning i Bergskollegii

tjenstemannapersonal, som i följd af nedsättningen i anslagssumman kunde

blifva nödvändig, förklarade Kongl. Maj:t i proposition till 1856 års Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof sig, i betraktande af den minskning i Bergskollegii

göromål, som under senare tid egt rum och ofelbart komme att än vidare tilltaga,

i samma mån som en af omständigheterna påkallad mera utsträckt frihet vid jernhandteringens

bedrifvande blefve medgifven, finna det vara mindre lämpligt, att för

ombesörjandet af den återstående delen af dessa göromål ett särskildt embetsverk bibehölles,

och föreslog af sådan anledning, att Bergskollegium måtte indragas och dess

göromål öfverflyttas på Kommerskollegium. Förslaget bifölls af Rikets Ständer och

trädde från och med år 1858 i verkställighet. Ett vid 1858—54 årens riksdag af

enskild motionär väckt förslag om Kommerskollegii indragning föranledde deremot

icke någon åtgärd från Riksdagens sida. Vid 1856—58 årens riksdag afgåfvo Rikets

Ständer jemväl en skrifvelse med begäran, att Kongl. Maj:t täcktes förordna en komité

af sakkunniga personel- för att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad

sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation

skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå

den så kallade departementalstyrelsen hvilade, beredde en dylik organisations närmare

samband med statsdepartementen äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling

i förening med nödig säkerhet, samt att Kongl. Maj:t derefter ville vid nästa

riksdag, med delgifvande af nämnda förslag, framställa den nådiga proposition i ämnet,

som kunde finnas af behofvet påkallad. Med anledning häraf uppdrog Kongl.

Maj:t den 19 Juni 1858 åt en för ändamålet tillsatt komité att afgifva yttrande och

förslag uti det ämne som i Rikets Ständers skrifvelse åsyftades.

Riksdagen hade i den åberopade skrifvelsen bland annat anfört, att, för så vidt

fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa en uti åtskilliga andra länder

bruklig så kallad ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blefve afgjorda

af departementscheferna och departementen således, organiserade med byråer endast för

ärendenas beredande, en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med våra

— 7

grundlagar eller i Öfrigt förenlig med den säkerhet att ärendena behörigen handlades,

som vore afsedd derigenom att denna handläggning vore öfverlemnad åt embets- och

tjensteman, hvilka, sjelfständigt verkande, voro för sina åtgärder i laga ordning ansvarige,

hvaremot det åsyftade ändamålet syntes kunna vinnas, derigenom att de bebehöfliga

förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilda

afdelningar förenades med departementen under departementschefens högsta chefskap

och inseende. Under sådana förhållanden kunde komitén svårligen framkomma med

något förslag till en väsentligare förändring i förhållandet mellan embetsverken och

regeringen, utan inskränkte komitén sig till att angifva, hvad den ansåg kunna tjena

till att åstadkomma ett sådant närmare samband dem emellan som Rikets Ständer

ansett önskvärdt.

I fråga om Kommerskollegium ansågo komiterade, att detsammas egenskap af

rikskollegium kunde utan olägenhet upphöra, och tillstyrkte:

att i dess ställe måtte inrättas en förvaltning under namn af »Styrelsen för handel,

bergverk och slöjder», bestående af en chef eller Generaldirektör jemte fyra föredragande

ledamöter under benämning »kommerseråd», nemligen en för ärenden, som

rörde handel och sjöfart, jemte förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden, hvilken

komiterade föreslogo skulle öfverflyttas till det nya embetsverket, en för bergverksärenden,

en för ärenden som rörde fabriker och manufakturer jemte förvaltningen af

manufaktur- och ulldiskontfonderna, och en för andra till embetsverket hörande

ärenden;

att i frågor om nya allmänna författningar eller om förklaring eller ändring af

äldre dylika stadganden, äfvensom angående befordringar, afsked eller åtal för tjenstefel,

chefen och ledamöterne samfäldt skulle deltaga med lika rösträtt;

att alla öfriga ärenden skulle handläggas endast af chefen jemte föredraganden

och en annan ledamot;

att uti frågor om fondernas förvaltning kollegial rösträtt skulle tillkomma ledamöterne,

men deremot i alla andra mål, med undantag af pleniärenden, chefen ega

ensamt beslutanderätt, dock med rättighet och skyldighet för de närvarande ledamöterne,

då de icke ansågo sig kunna biträda beslutet, att till protokollet anföra

sina skiljaktiga meningar, hvilka, när fråga vore om underdåniga skrifvelse!'' eller

utlåtanden till Kongl. Maj:t, borde desamma åtfölja.

Den 5 Juli 1867 företog Kongl. Maj:t komiterades berörda förslag till afgörande

i hvad det afsåg Kommerskollegium, och i sammanhang härmed pröfvades en

af Riksdagen den 8 Maj samma år afgifven underdånig skrifvelse, i hvilken Riksdagen

anmält, att, sedan hos Riksdagen framställning blifvit gjord derom, att Kommerskollegium

måtte så fort som möjligt indragas och emellertid inga tjenster inom

nämnda verk tillsättas annorlunda än på förordnande, samt att presidentsbefattnin

-

— 8

gen derstädes måtte fortfarande lemnas obesatt. Riksdagen, vid behandlingen af denna

fråga, i brist på erforderlig utredning, ansett sig icke böra ingå i hufvudsaklig pröfning,

huruvida Kommerskollegium kunde indragas, eller på hvad sätt handläggningen

af de under detta embetsverk hörande ärenden lämpligast skulle kunna ordnas, helst

frågan om förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk i allmänhet

vore hos Riksdagen under behandling, men att, då en ombildning af Kommerskollegium

redan tillförne varit ifrågasatt, Riksdagen, som ansåg det välbetänkt om redan

nu åtgärder vidtogos till underlättande af en sådan förändring, beslutit anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes förordna, att, intill dess frågan om Kommerskollegii indragning

eller förändrade organisation kunde varda slutligen afgjord, embeten och tjenster

inom nämnda embetsverk skulle endast på förordnande och tillsvidare tillsättas.

Kongl. Maj:t fann den af komiterade föreslagna ombildning af Kommerskollegium

icke innefatta sådana fördelar framför den befintliga organisationen att förslaget

borde vinna afseende, hvarvid Kongl. Magt, som framdeles ville taga i öfvervägande

huruvida en sådan anordning kunde ske, att de till Kommerskollegium hörande mål

och ärenden skulle, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande, kunna

på annat, till besparing i statsutgifterna ledande sätt pröfvas och afgöras, emellertid

förklarade, att det ledigvarande presidentsembetet i Kollegium icke för det dåvarande

komme att återbesättas, samt anbefalde Kollegium, att, intill dess annorlunda i nåder

beslutades, endast på förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar

hos Kollegium, som under tiden kunde blifva lediga.

Vid 1868 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t proposition, dels om inrättande af

ett statsdepartement för näringar och allmänna arbeten, dels om ett tillägg till 7 §

regeringsformen angående rättighet för Konungen att uppdraga afgörandet af vissa

ärenden åt departementschef. Af bilagan N:o 5 till den vid samma riksdag afgifna

proposition angående statsverkets tillstånd och behof inhemtas, att de föreslagna

förändringarna i regeringsformen ansetts vara nödvändiga förutsättningar för indragning

af Kommerskollegium. Föredragande departementschefen hade nemligen

förklarat, dels, att det icke lät sig verkställas, att, utan men för ärendenas behandling,

till statsdepartementen öfverföra betydligaste delen af ett stort embetsverks

verksamhet, utan att samtidigt från nu varande departementen förflytta en del af de

ärenden, som redan hörde dit, till ett nytt departement, dels ock, att då de byråer,

hvilka kunde komma att inrättas, icke lämpligen borde blifva i allo fristående myndigheter

med rätt för hvarje byråchef för sig att besluta i de mål, som nu utgjorde

föremål för kollegial behandling, vederbörande departementschef, om den kollegiala

formen för ärendenas behandling upphörde, i allmänhet borde utöfva beslutanderätten,

men dervid hafva att trygga sig vid den speciela utredning, som inom den ena eller

andra byrån blefve under byråchefens ledning beredd åt der förekommande mål,

— 9 —

hvilkas expedierande sedermera skulle inom byrån verkställas. .Riksdagen afslog

dock båda Kongl. Maj:ts propositioner; och ett af enskild motionär väckt förslag om

indragning af Kommerskollegium likasom Statsutskottets förslag, att Riksdagen skulle

å nyo aflåta en skrifvelse af enahanda lydelse som den föregående år afgifna, förkastades.

Deremot föranledde en annan vid denna riksdag väckt motion, nemligen

om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den civila administrationen

samt med förslag till grunder för ett sådant ändamåls vinnande, aflåtandet af en

underdånig skrifvelse med anhållan, bland annat, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande

om icke, till åstadkommande af besparing samt större enkelhet och reda i

förvaltningen, vissa förvaltande centrala embetsverk kunde sammanslås.

Redan vid 1869 års riksdag väcktes åter motion om indragning af Kommerskollegium

och förflyttandet af de ärendens behandling, som der egt rum, direkte

under vederbörande statsdepartement eller andra förut befintliga styrelser och verk,

men föranledde icke till någon åtgärd från Riksdagens sida. Vid 1870 års riksdagfick

frågan hvila, men den af Riksdagens samma år församlade revisorer verkstälda

granskning af de under Kommerskollegii förvaltning eller kontroll stälda fonder och

medel gaf bemälde revisorer anledning att i den till 1871 års Riksdag afgifna berättelsen

angående nämnda granskning återupptaga frågan. Revisorerne yttrade:

»Vid granskning af de under Kongl. Kommerskollegii förvaltning eller kontroll

stälda fonder och medel hafva revisorerne blifvit föranlåta, att taga kännedom

om de hos Kollegium under olika år förda s. k. kanslidiarier och registratur,

samt funnit, att detta Kollegium numera har sig anvisad eu mängd af sins emellan

ganska olikartade göromål. Göromål, som äro dessa motsvarande eller med dem

likartade, finnas emellertid i de allra flesta fall andra statens embetsverk eller administrativa

myndigheter anförtrodda. Öfver de förra göromålens förhållande till

de senare hafva revisorerne desto hellre aktat nödigt att söka lemna den utredning,

hvartill granskningsarbetet gifvit tillfälle, som frågan om Kommerskollegii

indragning såsom särskildt kollegialt embetsverk upprepade gånger varit vid senaste

riksdagar väckt och med den stigande uppmärksamhet, hon tillvunnit sig, svårligen

torde kunna anses vara nedlagd, helst underdåniga skrifvelser i ämnet till Kongl.

Maj:t varit en följd af frågans behandling vid riksdagarne, och densamma ännu

torde få anses vara beroende på vidare ompröfning af Kongl. Maj:t, som, enligt

statsrådsprotokollet för civilärenden den 4 Juni 1868, förklarat sig »framdeles

vilja taga i nådigt öfvervägande, huruvida en sådan anordning kunde ske, att de

till Kommerskollegium hörande mål och ärenden skulle, utan uppoffring af deras

ändamålsenliga handhafvande, kunna på annat, till besparing i statsutgifterna ledande

sätt pröfvas och afgöras». Frågan synes emellertid gemenligen hafva blifvit

stäld i samband med jemväl väckt fråga om inrättande af ett nytt statsdeparte

2

-

— 10 —

merit, till hvilket största och hufvudsakligaste delen af de det Kongl. Kollegiet nu

tillhörande åligganden skulle öfverlåtas. I hvad man framgången af denna senare

fråga hör anses vara ett nödvändigt vilkor för lösningen af den förra, synes emellertid

bero mindre på behofvet att öfverföra behandlingen af de göromål, som å detta

Kollegium hvila, från kollegial till departemental, än på ändamålsenligheten af de

ifrågavarande, sins emellan olikartade göromålens utsöndrande från hvarandra och

öfverlåtande åt förvaltningsgrenar, som redan förut hafva sig ombetrodda åligganden,

mer eller mindre likartade med de ifrågastälda, särdeles om de myndigheter,

hvilka genom ett sådant öfverlåtande finge vidkännas eu utvidgning i sina förutvarande

göromål, skulle befinnas utan synnerligen stor eller dyrbar tillökning i arbetskrafter

kunna dessa tillkomna göromål öfvertaga. Revisorerne hafva derför trott

sig höra för Riksdagen åtminstone antydningsvis angifva de till det Kongl. Kollegiets

behandling hörande göromål, så i afdelningar sammanstälda, att deraf framgår,

till hvilka förutvarande likartade förvaltningsgrenar hvarje afdelning lämpligen

kan hänföras.

Hvad sålunda först angår den under Kollegii förvaltning stälda manufakturdiskontfonden,

synes Riksdagen genom att successivt hafva minskat beloppet af dess

kreditiv i Riksbanken, hafva ådagalagt sin åsigt, att dess göromål egentligen äro att

hänföra till bankodiskonten. En sådan åsigt har äfven nyligen af ett Kongl. Maj:ts

och rikets embetsverk blifvit framhållen. I ett af Kongl. Maj:t infordradt underdånigt

utlåtande i fråga om förändrad organisation af statens fond- och kassaförvaltning,

yttrar Kongl. Statskontoret under den 31 December 1869, att denna fond

lämpligare kunde förläggas till Riksbanken, som förut förvaltat likartade lånefonder.

De berättelser, hvilka det åligger Kollegiet att årligen afgifva och hvartill i

dess Kammarkontor, eller, såsom det förr kallades, Statistiska kontor, nödiga materialier

uppsamlas, utgöra endast en sammanställning af statistiska uppgifter och

synas med skäl numera böra räknas till arbetsområdet för Statistiska Centralbyrån,

hvilken väl också torde vara i tillfälle att, utan annan tillökning i arbetskrafter, än

anställandet af eu ytterligare aktuarie med vanlig lön af 2,500 R:dr, dessa göromål

på ett ändamålet främjande sätt bestrida.

De underdåniga utlåtanden, hvilka Kongl. Maj:t tid efter annan i olika ärenden,

exempelvis i fråga om jernvägs-afgifter, hamntaxor, kanalumgälder, byggnadsföretag

för handelns befrämjande, införselsförbud, städers kommunala angelägenheter,

marknader m. in. dylikt, affordrar Kollegiet, torde, med den utveckling, våra

förhållanden numera i hithörande afseenden vunnit, lämpligen och med den sakkännedom,

som måste förutsättas, kunna afgifvas af Jernvägstrafikstyrelsen, Styrelsen

öfver väg- och vattenbyggnader, Öfverintendentsembetet, Generaltullstyrelsen, Sund

-

— 11

hetskollegium, Landtbruksakademien, städernas kommunalstyrelser och vederbörande

Landshöfdingeembeten.

Den under utrikesdepartementet nu hörande afdelning för konsulsärenden

torde, utan att dess personal hehöfver särdeles utvidgas, kunna nöjaktigt besörja

Kollega andel i skriftvexlingen med konsulerne och handhafvandet af de tvänne mindre

å stat anvisade anslag, dels till nödstäldt svenskt sjöfolk och dels till betäckande

af sådana konsulernes utgifter för svenska undersåtar, för hvilka godtgörelse af allmänna

medel icke annorlunda är medgifven, hvilka åligganden ännu tillkomma

Kollegiet. Likaså torde de cirkulär och kungörelser, som angående fyrar, smittosamma

sjukdomar m. m. af Kollegiet med anledning af konsulernes rapporter utfärdas,

kunna från nämnda departement, möjligen i vissa fall efter Suudhetskollegii

hörande, gtställas, helst den kollegiala formen för dylika ärendens behandling icke

torde vara behöflig.

Hvad beträffar det besvär, som Kollegiet hittills haft med den detsamma tillkommande

kontroll öfver städernas uppgifter angående användandet af de s. k. tolagsersättningsmedlen,

hafva revisorerne på annat ställe derför redogjort.

Granskningen af ansökningar om och bestyret med beviljande och utfärdande

åt patenter äfvensom de efter Kongl. Bergskollegii indragning nu ifrågavarande embetsverk

anförtrodda göromål torde tilläfventyrs erfordra eu ny byrå, hvilken rätteligen synes

tillhöra nu varande civildepartementet.

Rörande den befattning, Kollegiet har i fråga om navigationsskolorna, torde den

inspektion öfver dessa skolor, som numera är åt särskild person öfverlemnad, i sig

innefatta tillräcklig garanti för dessa göromåls nödiga beredning till vidare behandling

i vederbörande departement. Vore en dylik inspektion äfven för de tekniska

skolorna inrättad, torde med de Kollegiet rörande dessa skolor tillkommande göromål

enahanda förhållande kunna antagas ega rum.»

Denna revisorernes framställning upptogs vid 1871 års riksdag af enskild motionär,

som föreslog, att Riksdagen skulle för sin del besluta indragning af Kommerskollegium

i öfverensstämmelse med revisorernes antydningar. Statsutskottet

hemstälde emellertid, att, då eu framställning rörande Kommerskollegii indragning

från Kongl. Maj:t vore att inom kort förvänta, hvarken revisorernes framställningar

eller den ifrågavarande motionen måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd, och

denna Utskottets hemställan blef äfven af Riksdagen gillad.

Slutligen torde endast vara att erinra om huruledes Riksdagen, med anledning

af hvad i frågan förut förekommit samt af vid riksdagen väckta motioner, i

först omförmälda skrifvelse af den 17 Maj 1874 anfört, att det icke kunde förnekas

att inrättandet af ett nytt departement för allmänna arbeten och kommunikationer

skulle väsentligen underlätta öfverflyttandet till regeringsmagten af Kommerskollegii

— 12 —

nuvarande förvaltningsbestyr, att Riksdagen ej heller förbisett nödvändigheten deraf att

sådana mått och steg vidtoges, hvarigenom regeringen vunne någon lättnad från det

detaljarbete hvarmed den under nuvarande förhållanden betungades, men att lösningen

af frågan om en lämplig och tidsenlig behandling af de till Kommerskollegium hörande

ärenden likväl icke uteslutande torde vara beroende af en utvidgning af statsdepartementen,

att olämpligheten deraf att dessa ärenden handlades af ett embetsverk med

kollegial styrelseform länge varit insedd och att nu mera meningarne icke torde

vara delade derom, ätt bergsrörelsen, handeln och industrien hade behof af mera praktiska

målsmän än dem som uppfostrades för handläggning af ärenden efter kollegiala

former, samt att bland alla centrala förvaltningsverken Kommerskollegium företrädesvis

borde omorganiseras, så att de till samma Kollegium hörande göromål kunde

på ett mera enkelt och lämpligt sätt skötas.

En detaljerad redogörelse för Kommerskollegii göromål torde här vara på sin plats.

Kommerskollegii ännu gällande instruktion är utfärdad den 23 April 1831,

och innefattas bestämmelserna om Kollegii åligganden i de båda första §§, hvadan

dessa här återgifvas.

§ I

Kongl.

Maj ds och rikets Kommerskollegii åliggande i allmänhet-är: att vara- noga

underrttttadt om tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla andra näringar inom landet,

som i allmänhet inbegripas under benämning af fabriker, manufakturer och handtverk;

att i afseende på de näringar, åt hvilka Kollegium tillhör att egna uppmärksamhet, tillse

om och hvilka hinder ligga i vägen för deras förkofran och utbildning, samt hvilka medel

kunna vidtagas till hindrens undanrödjande, och att i sådant afseende äfven inhemta kännedom

om handelns, sjöfartens och öfriga näringars tillstånd och fortgång i andra länder och

de anstalter, som till deras befrämjande derstädes kunna vara vidtagna eller vidtagas; åliggande

Kollegium, att i de fall, då Kollegium finner sig ej kunna af egen embetsmyndighet ingå

i åtgärder, som Kollegium anser till det sökta ändamålets vinnande vara nödiga och lämpliga,

derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, hvarförutan Kollegium tillhör, att

årligen till Kongl. Maj.t i underdånighet afgifva berättelser om förhållandet med rikets handel

och sjöfart, fabriker och handtverkerier för nästföregående år.

Den utveckling, handel och öfriga näringar tagit under den tid, som förflutit

efter denna instruktions utfärdande, äfvensom de förändringar i frisinnad rigtning,

som närings- och tull-lagstiftning under samma tid undergått, hafva i icke oväsentlig

glad förändrat Kollegii ställning i förhållande till de näringar, som enligt samma

instruktion tillhöra området för Kollegii verksamhet. Oaktadt den förändring, som

— 13

sålunda egt ruin, står Kollegii åliggande dock i hufvudsak ännu qvar. Den törsta

af de i denna § omnämnda skyldigheter eller den »att vara noga underrättadt om

tillståndet med rikets handel och sjöfart och alla andra näringar inom landet, som

i allmänhet inbegripas under benämning af fabriker, manufakturer och handtverk»

är oförändrad, och att Kollegium fortfarande är den myndighet, som förutsättes innehafva

här omförmälda kännedom om förhållandena inom landet, framgår bland

annat deraf, att Kollegium plägar anbefallas att afgifva underdåniga utlåtanden i

frågor, som beröra handelns, sjöfartens eller industriens intressen. Af Kollegii diarium

för utgående expeditioner visar det sig sålunda, att Kollegium

o

ar

1864

afgaf 145

underdåniga

utlåtanden.

»

1865

»

122

»

»

»

1866

»

145

»

»

))

1867

»

162

»

»

»

1868

»

148

»

»

»

1869

»

162

»

»

»

1870

»

158

»

»

»

1871

»

181

»

1872

))

202

»

» c

»

1873

))

200

»

»

Flertalet af dessa utlåtanden härleder sig visserligen från den Kollegium enligt

§ 2 tillkommande skyldigheten, att handlägga vissa speciela mål och ärenden,

men derjemte förekomma äfven årligen utlåtanden, som affordrats Kollegium just

på grund af det allmänna åliggande, Kollegium har enligt § 1.

Efterföljande redogörelse för de af Kollegium under de senaste tio åren afgifna

utlåtanden torde kunna bidraga att gifva en föreställning om den verksamhet,

Kollegium i denna rigtning utöfvar:

År 1864.

Ang. konsulatväsendet, upprättande af nya konsulat, förslag till återbesättande

Ö

af, m. in. ......................-...............................-........................... 10‘

I fråga om beviljande af fri kustfart mellan svenska hamnar för fartyg från

alla de länder, som medgifva enahanda förmån åt svenska fartyg --------- 1.

Ang. förslag till förnyad förordning om mätning af handelsfartyg in. in. .:.... 1.

Rörande omarbetande af förslag till handelssjöfartsreglemente ............-........ 1-

Med förslag till förnyad förordning ang. pass- och nationalitetshandlingar för

svenska till utrikes orter gående fartyg............................................. 1-

Ang. navigationsskolorna......................................................-..............

Transport 26.

— 14 —

Transport 26.

Med förslag i anledning af, dels Rikets Ständers underdåniga skrifvelse ang. ändring

i gällande stadganden rörande handels- och näringsrätt samt upphäfvande

af vissa delar af handelsbalken, dels ock underdåniga framställningar

om upphörande af vissa svenska fabriks- och handtverksvarors stämpling,

om utvidgade rättigheter för utländing att i Sverige idka handel och

annan näring, och om tiden för minderåriga personers användande till

arbete vid fabriker och handtverk in. m. .......................................... 1,

Ang. Sveriges deltagande i eu allmän industri- och konstexposition i Dublin

år 1865 .............................................................. ............. X.

Ang. Rikets Ständers framställning om ulldiskontens upphörande.................. 1.

Ang. manufakturdiskonten, lån derifrån m. in........................................

Ang. ansökningar om reseunderstöd ......................................................

I fråga om upphörande af skyldigheten för sjöfolk att erlägga särskild fattig

-

vårdsafgift på förhyrningsorten ..................................................... ].

I fråga om kröneriväsendet i riket samt om beliofvet af förändrade föreskrifter

rörande varukärls undersökning och stämpling...................................... 1.

Ang. förslag till spisordning för besättningarne å handelsfartyg samt till formulär

för skeppsdagbok in. in....................................................... 1.

Med förslag till förordning ang. sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring

samt sjömansrullors utfärdande.......................................... 1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar in. fi. afgifter............ 7.

Ang. förslag till taxor å afgifter på allmänna rörelsen ....... 19.

Ang. marknader................................................................................. 4.

Ang. patenter................ 3.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna................................................ 6.

Ang. Styrelsens för svenska slöjdföreningen anhållan om ett anslag af allmänna

medel för åstadkommandet af offentliga föreläsningar........................... 1.

Ang. bergsärenden :

ang. upphörande af bokföringen å vågarne öfver jernbrukens insända jern

effekter

...... 1,

ang. Fullmägtiges i Jernkontoret ansökan i fråga om belåning af jernef

fekter

__............................................................... .................. 1,

i revisionssak ang. sänkning af en sjö __........................................... 1.

i anledning af täflingsskrifter ang. kolning och torfberedning .......... 1.

i anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse ang. Sala silfververk 1.

ang. bergsärenden i öfrigt ..............................................___________ g.

Ang. hvarjehanda ärenden ........................................................... ...... 49.

Summa: 145.

liD O

— 15 --

År 1865.

Ang. konsulatväsendet .......................................................................

Ang. framställningar om rättighet för norska undersåtar att reda i svenska fartyg

samt att med norska fartyg idka kustfart mellan Sveriges hamnar ...

Ang. förslag till ny tulltaxa ...............................................................

Ang. navigationsskolorna.....................................................................

Med förslag till förnyadt reglemente för de på allmän bekostnad i riket inrättade

navigationsskolor.................................................................

I anledning af gjorda framställningar om ändring i de uti Rörig!, kungörelsen

den 17 Juli 1858 meddelade föreskrifter tillförekommande af kreaturspests

införande i riket ........................................................................

I fråga om föreskrifters meddelande till förekommande af export utaf sjuk boskap.

.........................................................................................

Ang. ansökningar om förklaring eller ändring af vissa stadganden i Kongl.

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 ............

I fråga om till v ägabr nigande af en industriexposition i Stockholm år 1866 ...

Ang. manufakturdiskonten ..................................................................

Ang. ansökningar om reseunderstöd ......................................................

Ang. ifrågastäld inskränkning af rättighet till handels idkande i kyrkostäderna

inom Vesterbottens län ...............................................................

I fråga om stapelstadsrätt för köpingen Trelleborg....................................

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar eller andra avgifter......

Ang. förslag till taxor........................................................................

Ang. marknader..................................................—.........-..................

Ang. patenter.....................................................................................

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna.........................................-......

Ang. väckt fråga om utvidgning af tekniska söndags- oah aftonskolan i Eskilstuna.

...................................................................-........-............

Ang. bergs ärenden:

i fråga om bergsskolan i Falun ..................................................—

ang. åtskilliga kopparverksegares underdåniga ansökning om ltopparafradens

afskaffande................................................................................

ang. bergs ärenden i öfrigt .............................................................

o o o

Ang. hvarjehanda ärenden ......................—................-........................

Summa:

13.

1.

1.

4.

1.

1.

1.

1.

1.

6.

2.

1.

1.

5.

18.

1.

8.

8.

1.

1.

1.

8.

37.

122.

16 —

År 1866.

Ang. konsulatväsendet ......................................................................... 16

I anledning af framställning om upphäfvande af vissa i Sverige för franska fartyg

utgående utgifter .................................................................. 1

Ang. navigationsskolorna..................................................................... B

Ang. framställning om ytterligare åtgärder till förekommande af boskapspestens

införande i riket _________________________________________________________________________ 1

I fråga om försigtighetsmått vid införsel från land, som är förklaradt smit

tadt

af kreaturspest, af åtskilliga såsom smittoförande ansedda varor ______ 1

Ang. ansökning om tillstånd att under vissa vilkor införa ull som producerats

å en af kreaturspest smittad ort...................................................... 1

Ang. ordningen och sättet för stadsmäklares och skeppsklarerares tillsättande 1

Ang. norska regeringens framställning om förändring i bestämmelserna rörande

förtullning af socker, som, efter att hafva blifvit raffineradt i det ena af

de Förenade rikena, införes till det andra___________________________________________ 1

Ang. framställning om upphäfvande af den öfver det s. k. produktplakatet den

28 Februari 1726 utfärdade nådiga förklaring_____________________________________ 1

Ang. Rikets Ständers skrifvelse med förslag till ny tulltaxa........................ 1

Ang. und. besvär öfver tvänne af Göta Hofrätt gifna utslag hvarigenom klaganden

blifvit fäld till ansvar för utskänkning af porter och Öl................. 1

Ang. ansökning om tillstånd för industriföreningen i Helsingborg att inrätta

ett industrilotteri ....................................................... 1

Ans;, manufakturdiskonten ..................................... 10

Ang. ansökningar om reseunderstöd ...................................................... 1

Ang. framställning om stapelstadsrätt dels för Södertelje, dels för Falkenberg 2

Ang. ansökning om nederlagsrätt och tolagsersättning åt Karlstad _______________ 1

Ang. framställning om förändrad reglering af de städerna utaf utländska varu

trafiken

tillfallande våg- m. fl. afgiftér ............................................. 1

Ang. dels ifrågastäldt afskaffande af de i stapelstäderna å utrikes varutrafiken

utgående afgiftér, dels förändrad och förenklad uppställning af de taxor,

hvarefter hamn- samt bro- och kajafgifter i rikets särskilda hamnar beräknas.

.................................................... 1

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar m. fl. afgiftér............ 6

Ang. förslag till taxor............................................................... 29

Ang. marknader................ 6

Ang. patenter.................................................................................... 5

91

Transport:

— 17

Transport:

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna.___________________________

Ang. bergs ärenden:

ang. tiden för anförande åt besvär öfver underrätts beslut i ekonomiska och

administrativa mål_________________________________

ang. bergsärenden i öfrigt

Ang. hvarjehanda ärenden _________________________________

Summa:

91.

8.

1.

7.

38.

145.

År 18(57.

Ang. konsulatväsendet __________________________________

I fråga om förändrad reglering af svenska och norska konsulsväsendet samt

om förhöjning i beloppet af svenska bidraget till konsulsfonden _____________ 1.

I fråga om antagandet å svenska fartyg af ett universelt signalsystem ].

i fråga om antagandet åt det engelska skeppsmätningssystemet med vissa deruti

föreslagna förändringar__________________________ _____ j

Med förslag angående lindring i vissa af handelssjöfarten utgående utgifter 1.

Ang. navigationsskolorna ______________________________________________ g

Ang. framställning om att tillfälle måtte beredas lokomotiveldare att vid navigationsskolorna

i riket erhålla undervisning i ångmaskinlära ..... 1.

Ang. indragning af skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona oeh öfverflyttande t af

undervisningen i skeppsbyggeri till någon af navigationsskolorna i riket... 1.

Ang. framställning om närmare föreskrifter i fråga om införsel till riket af ull

och andra i afseende å kreaturspest smittoförande varor ............ j

I fråga om tillåtelse att från en af kreaturspest smittad ort under iakttagande

af vissa försigtighetsmått införa rå ull______________________________________ ]_

I fråga om deltagande i den internationela utställningen i Havre år 1868 1.

Ang. manufakturdiskonten ................. .......... _ g

Ang. ansökningar om reseunderstöd ________________________________ _ ^2

Ang. stadsfullmägt]ges i Trelleborg ansökning om andel i stadens tulluppbörd

såsom ersättning; för tolao- i

Ang. framställning om stapelstadsrätt för Kristinehamn ___________________ 1.

Ang. d:o om åtgärder i afseende å tillämpningen af vissa stadgande!! rörande

land väga varuförseln mellan Sverige och Norge ................... 1

I fråga om fastställelse af förslag till reglemente för Göteborgs stads mätare 1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar m. fl. utgifter 6.

Ang. förslag till taxor______________________________..... 26

Transport: 84.

3

— 18 -

Transport:

Ang. marknader -------------------------------------------------------------------------------

Ang. patenter...._________________________________________________________________________________

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna ---------------------------------------------

I fråga om begärdt anslag för eu väfskola i Borås----------------------------------

Ang. framställning om förändrad organisation af tekniska elementarskolan i

Malmö och ökadt statsanslag för densamma----------------------------------------

Ang. bergsärenden:

ang. fastställelse af nytt reglemente för Jernkontoret ------------------------

ang. rättighet att för märkande af jern från samma verkstad begagna flera

stämplar-------------------------------------------------------------------------------

i revisionssak ang. rätt till jordegareandel i eu i truga kommen mineral

-

fyndighet -----------------------------------------------------------------..........

i d:o ang. d:o i en å grufveallmänning belägen malmfyndighet ............

ang. beviljandet för jerneffekters stämpling af märken med utsatt namn

i revisionssak ang. fråga om skifte åt skog a samfällighetsmark ------------

ang. täflingsskrifter rörande kolning och torfbereduing ------------------------

ang. de vilkor hvarunder tackjernsskatten i de privilegierade bergslagen

må upphöra -----------------------------------------------------------------------------

ano\ af Rikets åren 1865—66 församlade Ständer gjord underdånig framställning

i anledning af väckt fråga om tackjernstiondens upphörande...

ang. bergsärenden i öfrigt ----------------------------------------------------------

Ang. hvarjehanda ärenden ------------------------------------------------------------------

Summa:

84.

2.

4.

11.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

1.

6.

44.

162.

År 1868.

Ang. konsulatväsendet ........................................................................ 16.

Ang. beredande af tillfälle för sjömän att genom svenske och norske konsuler

få till fäderneslandet hemsända sina besparingar----------- 1-

Ang. navigationsskolorna------------ 12.

Ang. förklaring i vissa delar af gällande bestämmelser rörande införsel till riket

af åtskilliga i afseende å kreaturspest smittoförande varor—----------------- 1.

Utlåtande och förslag rörande ändringar i nådiga förordningen den 6 Augusti

1864 om hvad med afseende på utvandrares fortskaffande till främmande

verldsdel iakttagas bör --------------------------- 1-

Ang. manufakturdiskonten ----------------------------- 6.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ----- t.

Transport: 44.

— 19 —

Transport: 44.

I fråga om meddelande af föreskrifter angående tillverkning, vård och försäljning

af nitroglycerin och dynamit, jemte förslag till nådig förordning i

ämnet ____________________________________________________________________ ^

Rörande förslag till författning ang. transport å jernvägar för lokomotiv af

krut och andra explosiva ämnen________________________________________________ 1.

Ang. sökt stapelstadsrätt för Simrishamn________________________________________________ 1.

Med förslag till reglemente för sjömanshusen i riket_________________________________ 1.

I fråga om föreslagna åtgärder beträffande sjömäns kyrko- och mantalsskrifning---------------------------------------------------------------------------------------

1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar________________ 4.

Ang. förslag till taxor__________________________________________________________________________ 27.

Ang. marknader____________ 2.

Ang. patent _________________________________________________________________ 4.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna__________________1______________________________ 11.

Ang. bergsärenden:

ang. till bergverkens understöd anslagen allmännings ställande under Skogsstyrelsens

vård _________________________________________ _____________________ _ 1.

ang. fråga om sökt befrielse från skattejerns erläggande för hemman______ 1.

ang. bergsärenden i öfrigt _________________________________________ 7.

Ang. hvarjehanda ärenden ___________________________________________________ 42.

Summa: 148.

År 1869.

Ang. konsulatväsendet_______________________________________________________________________ 21.

I anledning af den fortgående utvandringen af svenskt arbetsfolk till de tyska

staterna _____________________________________________________________________________ 1.

Ang. navigationsskolorna________________________________________________________________ 7.

1 fråga om anslag för meddelande af undervisning åt och anställandet af examen

med sådane elever uti navigationsskolan i Kalmar, som önska vinna

behörighet att föra befäl å ångfartyg ______________________________________________ 1.

Ang. framställning om upphäfvande af gällande förbud mot införsel till riket

af hornboskap och får ___________________________________________________________ 1.

Ang. ansökan om statsanslag för utgifvande af lättfattliga skrifter rörande husflitens

värde och uppgift ... ............................................ ............ 1.

I fråga om anslag af allmänna medel i och för Sveriges deltagande i en interna

tionel exposition i Amsterdam år 1869_________________________________________ 1.

Transport: 33.

— 20 —

Transport: 33.

I anledning af gjord anmälan om årliga internationela utställningar i London

för konst- ocli industrialster -------------------------------------------------------1 •

Med anledning af Riksdagens skrifvelse ang. beskattning af tillverkningen utaf

hvitbetssocker inom landet _____________________________________________________________ 1-

I fråga om sättet för beräknande af skatten å hvitbetssocker till verkningen inom

riket --------------------- 1-

Ang. manufakturdiskonten ------------------------------- 4.

Ang. ansökningar om rese understöd ------ 11.

I fråga om förändringar i lagstiftningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden--------------------------------------------- 1.

Ang. städernas ordinarie båtsmanshåll ----- 1.

Ang. ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar in. fl. afgifter --------- 6.

Ang. förslag till taxor____________________________________________ 26.

Ang. marknader__________________________________________ 4.

Ang. patent ----------------------------- 7.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna----------- 10.

Ang. bergsärenden:

ang. disponerandet af f. d. bergsskolans i Falun gårdar m. in---------------- 1.

ang. underdånig framställning om upplåtande af vissa lägenheter för inrättande

af eu lägre bergsskola i Falun......... 1.

ans. bergsärenden i öfrigt ______________________________ 10.

Ang. hvarjehanda ärenden----------------- 45.

Summa: 162.

År 1870.

Ang. konsulatväsendet ------------------ 25.

I fråga om bidrag från Sverige för uppbyggande af ett nytt hospital i Alexan

dria__________________________________________________________________________________________

1-

Ang. förslag till handels- och sjöfartstraktat mellan de Förenade rikena och

Spanien _____________________________ 1-

Ang. navigationsskolorna------------------------------------------—------------------------- 8.

T fråga om förändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 12 Februari 1864

angående hvad i afseende på passagerareångfartygs utrustning och begagnande

iakttagas bör----------------------------- 1-

Med förslag till författning in. in. i händelse af införande i riket af det engelska

systemet för fartygs mätning.............................................— 1.

Transport: 37.

87.

Transport:

I fråga om åtgärd för vinnande af upplysningar rörande dem som till främmande

verldsdel utvandra -------------------------------------------------------------

1 fråga om särskilda bestämmelser till förekommande af kreaturspestens införande

i riket ______________________________________________________________________________

1 fråga om ändringar och tillägg i förordningen den 7 December 1866 angående

vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, Öl, kaffe eller

andra icke spirituösa drycker --------------------------------------------------------

Ang. ansökning om tillstånd att för tillverkning af terpentin in. in. få begagna

en destilleringspanna---------------------------------------------------------------------

I fråga om de rörande transport och upplag af explosiva och eldfarliga varor

gällande författningar in. in. ---------------------------------------------------------

Ang. ansökning om utfärdande af en lag rörande hästslagterihandteringen in. in.

Ano-. d:o om anslag för anordnande i Stockholm af en ständig utställning af

husslöjds- och industrialster------------------------------------------------------------

Ang. manufakturdiskonten ------------------------------------------------------------------

Ang. ansökningar om reseunderstöd ------------------------------------------------------

Ang. d:o om rätt att uppbära grundpenningar in. m------------------------------------

Ang. förslag till taxor -------------------------------------------------------------------------

Ang. marknader---------------------------------------------------------------------------------

Ang. patent -------------------------------------------------------------------------------------

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna..............................................--

O c.1

Ang. bergsärenden:

ang. upphörandet af tionde för tillverkning af andra metaller än jern------

ang. ifrågasatt nedläggning af Hellefors silfververk--------------------------

ang. bergsärenden i öfrigt -------------------------------------------------------------

O o o

Ang. hvarjehanda ärenden -----------------------------------------------------------------

Summa:

1.

1.

1.

1.

1.

1.

8.

6.

10.

13.

2.

11.

6.

1.

1.

9.

43.

158.

År 1871.

Ang. konsulatväsendet ------------------------------------------------------------------------ 28.

Om nådig förklaring i anledning af deklarationen den 22 September 1871 ang.

särskilda bestämmelser till befrämjande af handels- och sjöfartsförbindel

serna

mellan Sverige och Danmark ------------------------------------------------ 1.

I fråga om upphäfvande af föreskriften om fartygs ommätning hvart femte år 1.

Ang. förslag till förändrade stadganden i afseende på fyr- och båkafgiftens utgörande

----- ------------------------------------------------------- ------------------------ 1-

Transport: 31.

— 22 —

Transport: 31.

Ang. förslag till stadgande till förekommande af smittosamma kreaturssjukdo

mars

införande i riket ______________________________________________ j

Ang. navigationsskolorna________________________ 2

Ang. understöd åt svenska industriidkare för deltagande i polytekniska utställningen

i Moskwa __________________________________________________ _ ^

Ang. Sveriges deltagande i eu internationel utställning i Wien____________________ 1.

Ang. framställning om anslag för anskaffande af modeller och ritningar för tillverkning

åt möbler i och för afsättning på Ryssland m. m. __________________ f.

1 fråga om utseende af ett ombud från Sveriges sida att deltaga i en internationel

kongress i Antverpen för framsteg i de geografiska, kosmografiska

och kommersiela vetenskaperna _____________________________________________ p.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ____________________________________________ 10.

Ang. manufakturdiskonten ______________ g

I fråga om sättet för beskattningen af hvitbetssockertillverkningen i riket in. m. 1.

I fråga om tillåtelse att utöfva bränvinsbränning i förening med tillverkning

af pressjäst under den för bränvinsbränning i allmänhet förbudna tid______ 1.

I fråga om ändring i nådiga förordningen den 7 December 1866 ang. vilkoren

för försäljning till förtäring på stället af vin, Öl, kaffe m. fl. icke spirituösa

drycker_______________________________________________ 1

Ang. förklaring af nådiga förordningen den 18 Juni 1864 i fråga om utländings

rätt att biträda svensk undersåte uti utöfningen af dennes yrke eller näring 1.

I fråga om ändring af nådiga förordningen den 18 Juni 1864 i afseende å ansvar

för idkande af oloflig handel __________________________ 1,

Ang. Riksdagens framställning rörande redovisningen för användandet af den

rikets stapelstäder tillkommande tolagsersättning_________________________________ 1.

Ang. ansökan om tolagsersättning för staden Falkenberg ___________________________ 1.

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar m. in. ____________ 12.

Ang. förslag till taxor____________________________________________________________________ 20.

Ang. marknader______________ 4_

Ang. patent ______________ 7.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna________________________________________________ 11.

Ang. bergsärenden:

i fråga om upphörande af Stora Kopparbergs bergslags skyldighet att vid

Avesta låta gara råkoppar _________________________________________________________ 1.

ang. de vilkor, hvarunder tiondens upphörande må medgifvas för de med

särskilda förmåner försedda verk för tillgodogörande af andra mineralrikets

alster än jern______________________________________________________________ 1.

Transport: 114.

— 23 —

Transport: 114.

ang. ansökningar om vissa ändringar i grufvestadgan--------------------------- 1.

ang. Sala silfververks ränteersättningsfond _______________________________________ 1.

i anledning af väckt förslag om upphörande af arrendet af Sala silfververk 1.

ang. bergsärenden i öfrigt ____________________________________________________________ 6.

Ang. hvarjehanda ärenden ...---- 58.

Summa: 181.

År 1872.

Ang. konsulatväsendet __________________________________________________________________________ 28.

I fråga om underhandlingar för afslutandet af en handelstraktat med Österrike 1.

I fråga om beviljande åt de under Tyska rikets flagga till Sverige ankommande

fartyg af alla de förmåner, som tillförsäkrats fartyg tillhörande någon af

Tyska rikets stater --------------------------------------------------------------------- 1-

Om ändring i faststälda grunder för beräkning af värdet utaf den utförsel från

och införsel till riket som verkställes med svenska fartyg_____________________ 1.

Ang. navigationsskolorna----------------- 7.

Ang. ett af särskilda komiterade afgifvet underdånigt förslag till förnyad nådig

förordning om lots- och fyrinrättningarna i riket ------------------------------ 1.

Ang. förslag till ny mäklareordning ______________________________________________________ 1.

Ang. en utställning i S:t Petersburg år 1873 _______________________ 1.

Ang. ändring af vissa stadganden i nådiga förordningen om tillverkning af nitro

glycerin

och dynamit __________________________________________________________________ 1.

Ang. ändring af nådiga förordningen rörande vilkoren för försäljning till förtäring

på stället af Öl m. fl. icke spirituösa drycker ___________________________ 1.

Ang. manufakturdiskonten __________________________________________________________________ 4.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ___________________________________________________... 21.

Ang. förnyad framställning om förändringar i lagstiftningen rörande Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden________________________ 1.

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar in. m. _______________ 5.

Ang. förslag till taxor _________ 18.

Ang. marknader_________________________________________________________________________________ 6-

I fråga om framställning ang. dels tillåtelse att nyttja finmaskad vad för silloch

skarpsillfångst och dels förbud för grundvadars bruk inom Göteborgs

och Bohus län ___________________________________________________________________________ 1.

Ang. patent ---- 8.

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna-------------- 5.

Transport: 112.

— 24 —

Transport: 112.

Ang. bergsärenden:

ang. öfverflyttning af de till bergverken anslagna skogar under Skogsstyrelsens

inseende och vård________________________________________________ p

i fråga om tillstånd för utländing att idka grufvedrift i riket _______________ 1.

i fråga om huruvida afrad bör utgå af åtskilliga med sådan skatt icke belagda

mineralrikets alster______________________________________________________ p

i fråga om upplåtelse för jernväg af mark å grufveallmänning_______________ 1.

ang. anslag af statsmedel till underhållande af de i Filipstad och Falun

inrättade lägre bergsskolor m. m. ________________________________________________ 1.

ang. af Riksdagen väckt fråga, huruvida icke bergmästaretjensterna må kunna

indragas eller genom förändrad distriktindelning dessa tjensters antal förminskas,

äfvensom ang. fråga om indragning af de åt bergstjenstemän

upplåtna boställen____________________________________________________________ p

ang. bergsärenden i öfrigt _______________________________________________________ pp

Ang. hvarjehanda ärenden _________________________________________ 73.

Summa: 202.

År 1873.

Ang. konsulatväsendet ___________________________________________________ 30.

Ang. uppgjordt förslag till eu handels- och sjöfarts traktat mellan de Förenade

rikena och Tyska riket__________________________________________________________________ 1,

I fråga om tillägg till gällande instruktion för skeppsmätare i afseende å mätning

af fartyg försedda med öfverbygda däck ____________________________________ 1.

Ang. meddelandet af ett stadgande att å svenska fartyg deras namn och hemort

skola vara utsatta __________________________________________________ _ p

Ang. navigationsskolorna__________________________________________________________________ 9.

Med förslag dels till nådig förordning ang. tillverkning eller raffinering af eldfarliga

oljor in. in., dels ock till nådig kungörelse ang. verkställande af

undersökning till utrönande af eldfarliga oljors större eller mindre antänd

lighet

_____________________________________________ I

I anledning af förslag till förordning ang. vård och försäljning eller utlemnande

af hvit arsenik och andra giftiga ämnen __________________________________________ 1.

I fråga om sättet för anordnande af en svensk byrå vid verldsutställninsen i

Wien ____________________________________________________________ p

Ang. manufakturdiskonten ____________________________________________________________ - 7.

Ang. ansökningar om reseunderstöd ___________________ 8.

130.

Transport:

— 25 —

Transport:

I anledning af vackt fråga om förändring af föreskrifterna ang. utbetalning af

premier för inom Vesternorrlands län tillverkade lärfter m. in________________

I fråga om jernvägsbroar öfver farleder___________________________________________________

Ang. ansökningar om rättighet att uppbära grundpenningar m. fl. afgifter______

Ang. förslag till taxor ________________________________________________________________________

Ang. marknader______________________________________________________________________________

Ang. patent _________________________________ __________________________________________________

Ang. de tekniska undervisningsanstalterna________________________________________________

Ang. bergsärenden______________________________________________________________________________

Ang. hvarjehanda ärenden ..................................................................

Summa:

60.

1.

1.

5.

21.

1.

12.

14.

18.

67.

200.

Hvad angår Kollegii åligganden »att tillse om och hvilka hinder ligga i vägen

för näringarnes förkofran och utbildning, samt hvilka medel kunna vidtagas till hindrens

undanrödjande,» äfvensom »att, i de fall då Kollegium finner sig ej kunna af

egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som Kollegium anser till det sökta ändamålets

vinnande vara nödiga och lämpliga, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan,»

så, om än de förändrade lagstiftningsgrundsatser, hvilka under en senare tid gjort sig

gällande, hufvudsakligen hänvisa näringarne att genom egen kraft i fri täflan söka

medlet till den utveckling, som tillförene ansågs böra genom embetsmyndigheters

mellankomst beredas, återstår dock alltid såsom föremål för Kollegii verksamhet att,

genom den tekniska undervisningens befrämjande och andra i lika syfte verkande

åtgärder såsom utställningar in. in., söka undanrödja sådana hinder, som ligga i

bristande insigter, äfvensom att uppmärksamma förhållanden i andra länder, hvilka

kunna störande inverka på afsättningen af vårt lands näringsalster och derför böra,

om möjligt, på underhandlingens väg undanrödjas.

Kollegii åliggande »att inhemta kännedom om handelns, sjöfartens och öfriga

näringars tillstånd och fortgång i andra länder och de anstalter, som till deras befrämjande

derstädes kunna vara vidtagna eller vidtagas» qvarstår fortfarande. Kollegii

deraf föranledda göromål bestå hufvudsakligen i att bringa till allmänhetens

kännedom de underrättelser om hithörande förhållanden, som inkomma till Kollegium

från konsulerne. Kollegium utfärdar sålunda årligen ett icke obetydligt antal kungöranden

om förhållandena på utrikes orter beträffande tullafgifter, hamnumgälder med

flere afgifter, som drabba handeln och sjöfarten, samt angående fyrar och båkar äfvensom

andra anstalter till sjöfartens befrämjande, bestämmelser rörande pass och nationalitetshandlingar,

marknader, utställningar in. in.

Likaledes qvarstår skyldigheten att årligen »till Kongl. Maj:t afgifva berättelser

4

— 20 —

om förhållandet med rikets handel och sjöfart, fabriker och handtverkeri för nästföregående

år». Sådana berättelser offentliggöras årligen i serien af »Bidrag till Sveriges

officia statistik».

De på grund af de allmänna bestämmelserna i § 1 Kollegium tillkommande

åligganden angifvas närmare i § 2 af instruktionen, der det heter:

J följd af hvad m är i allmändiet förordnadt, i afseende på Kollega verksamhet, tillhör

Kommerskollegii handläggning följande mål och, ärenden, nemligen de, som angå:

l:o. Handeln, hvarunder inbegripas frågor om anläggning af städer och köpingar

samt andra lastageplatser, äfvensom de reglementariska stadgande», som för dem böra

tjena till efterrättelse; handelsordningar; årliga regleringen af terminerna för de i riket

beviljade marknaderna; afgifter för varor och fartyg till staten, städer och kanalbolag;

företag, som afse lättnad i handelsgemenskapen inrikes orter emellan; handelsförhållanden

med främmande magter; nederlagsrätt; vexelhandel» och i öfrigt alla anstalter, som hafva

till föremal handelns säkerhet, beqvämlighet, utveckling och förkofran, hvaribland må nämnas

Kollega åliggande att föreslå konsuler å utländska handelsplatser, att brefvexla med

desse tjensteman i allt hvad angår utrikes handeln samt tillse det desse tjensteman behörigen

uppfylla sina skyldigheter.

Äfven tillhör Kollegium i afseende å handeln, att årligen upprätta statistiska

tabeller öfver rikets handlande; hvarförutan Kollegium, pröfvar och af gör besvär öfver

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och magistraters beslut angående såväl rättighet att

utöfva handel, som administrativa frågor, Indika dermed hafva gemenskap.

Genom handelsordningen den 22 December 1846 och förordningen angående

utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 upphörde Kollegii befattning med »handelsordningar»

äfvensom skyldigheten för Kollegium att »pröfva och afgöra besvär öfver

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och magistraternes beslut angående så väl rättighet

att utöfva handel som administrativa frågor hvilka dermed hafva gemenskap».

1 afseende å »företag, som afse lättnad i handelsgemenskapen inrikes orter

emellan» samt »vexelhandel och i öfrigt alla anstalter, som hafva till föremål handelns

säkerhet, beqvämlighet, utveckling och förkofran» torde några andra göromål icke

förekomma än besvarandet af nådiga remisser. Samma förhållande eger äfven rum

med frågor om »handelsförhållanden med främmande magter». När nemligen fråga

uppstår om afsittande af handelstraktat mellan de Förenade rikena och någon främmande

stat inhemtas vanligen Kollegii yttrande i ämnet.

Behandlingen af »frågor om anläggning af städer, köpingar och lastageplatser»

torde icke hafva undergått någon förändring. Kollegii underdåniga yttrande inhemtas

fortfarande i dylika ämnen, och så sker äfven i frågor om beviljande af stapelstadsrätt

åt städer, som förut ej ega dylik rätt. Angående beviljande af nederlagsrätt

inliemtas Kollegii utlåtande nu mera icke alltid. Beträffande de »reglementariska

— 27 —

stadgandena för städer och köpingar», torde Kollegii åliggande genom utfärdandet af

de nya kommunalförfattningarne hafva upphört till största delen, om ej helt och

hållet. Reglementen för drätselkammare, som det förut ålåg Kommerskollegium att

granska, fastställas nu af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

I och för regleringen af terminerna för marknaderna ingifva Länsstyrelserna

årligen förslag till Kollegium, som efter förslagens pröfning bestämmer terminerna.

Förutom denna årliga reglering tillkommer det Kollegium äfven, enligt nådigt bref

den 7 Juli 1841, att pröfva och afgöra frågor om tillåtelse till nya marknaders hållande

och om indragning af sådana, som redan beviljats.

1 afseende å »afgifter för varor och fartyg till staten, städer och kanalbolag»

hafva visserligen, bland annat genom förändrade föreskrifter om tolagen äfvensom

om afgifter på allmänna rörelsen i städer, köpingar och landthamnar, förenklingar

genomförts, men de för Kollegium genom dess befattning med dessa ärenden uppkommande

göromål äro icke desto mindre fortfarande ganska betydande.

Genom nådig kungörelse den 18 December 1857 förordnades, att den till tio

procent å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda afgift till den s. k. handelsoch

sjöfartsfonden, samt den under namn af tolag efter olika grunder till städerna

utgående afgift, derunder inbegripen så Aräl ordinarie, stads- och allmän tolag, som den

i vissa städer särskildt utgående inqvarterings- och fattigvårds-tolagen samt öfverflödsafgiften,

der dessa umgälder såsom tolag hittills utgått, icke vidare skulle vid varors

in- eller utförsel uppbäras. Kollegium, som dittills haft att yttra sig i eu mängd

tolagsmål, såsom om beviljande af, nedsättning i, befrielse från eller reglering af

denna afgift, blef nu derifrån befriadt. T sammanhang med upphörande af tolagsafgifterna

tillerkändes emellertid vissa stapelstäder godtgörelse af tullmedlen för mistad

tolag, och Kongl. Maj:t föreskref, att det förändrade sätt, hvarpå städerna konimo i

åtnjutande af tolagen. ej föranledde till förändring uti dittills enligt nådiga brefvet

den 1 Oktober 1851 och Kommerskollegii cirkulär den 28 samma månad gällande

stadganden angående tolagens användande och stapelstädernas pligt att hvart tredje

år till Kommerskollegium insända bestyrkta uppgifter öfver beloppet och användandet

af de under nästförutgångna tre år influtna tolagsmedlen. Den 26 Januari 1872 förordnades

vidare, att Öfverståthållareembetet i Stockholm och magistraten i hvarje

annan stapelstad, hvilken fått sig beviljad rättighet att i stället för tolag uppbära

anslag af tullmedlen, skulle hvarje år till Kommerskollegium insända behörigen granskade

och styrkta utdrag af stadens räkenskaper, rörande beloppet och användandet

af staden under nästföregångna året tillflutna tolagsersättningsmedel, hvarefter det

älåge Kollegium, att i den årliga berättelsen angående inrikes sjöfarten och handeln

intaga ett sammandrag af berörda uppgifter om tolagsersättningsmedlen. Då fråga

uppstår om beviljande af tolagsersättning åt nya stapelstäder, infordras Kollegii yttrande.

— 28

Enligt nådigt bref den 15 Januari 1864 åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att senast den 1 September det år, hvarmed en af Kongl. Maj:t faststäld

taxa å afgifter på allmänna rörelsen i stad, köping eller landthamn upphör att vara

gällande, inkomma med underdånigt utlåtande och förslag i fråga om taxebestämmelserna

för framtiden, äfvensom att dervid foga yttranden af vederbörande kommunalstyrelser

i städerna eller styrelser i köpingarne samt invånarnp derstädes äfvensom

hamndirektioner. Genom nådigt bref den 4 Februari 1870 är stadgadt bland annat,

att alla dittills under särskilda titlar utgående afgifter skulle sammanföras till en enda

under benämning hamnafgift, hvilken komme att utgå dels för fartyg och dels för

varor, som i hamn lossades eller lastades, hvarjemte föreskrefs, att då gällande taxor

å hamn-, bro-, kaj- och andra likartade afgifter skulle, der de ej för viss längre tid

voro utan förbehåll faststälda, upphöra att tjena till efterrättelse för hamnarne i

Göteborgs och Bohus, samt Hallands, Malmöhus och Kristianstads län med år 1870,

för hamnarne i Blekinge, Kalmar och Gotlands län med år 1871, för hamnarne i

Jönköpings, Östergötlands, Södermanlands och Stockholms län samt Stockholms stad

med år 1872, för hamnarne i Uppsala, Gefleborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens och

Norrbottens län med år 1873 och för hamnarne i rikets öfriga län med år 1874.

De nya taxor, som utfärdats efter det tiden för de gamlas giltighet tilländalupit,

hafva alla faststälts för en tid af fem år. Efter denna tid inkomma nya förslag,

och hvarje år komma sålunda hamntaxorna för vissa län att undergå ny granskning.

Öfver alla dylika förslag inhemtas Kollegii yttrande; sammalunda sker äfven

med ansökningar om rätt att uppbära grundpenningar vid lastageplatser och landthamnar

samt med taxor å dylika afgifter, äfvensom i fråga om flera andra taxor,

såsom å stånd- och platspenningar, å kanalafgifter, å afgifter för passerandet af slussar,

svängbroar m. in.

Kommerskollegii förhållande till de å utrikes orter anstälde svenske och norske

konsuler är bestämdt genom Kongl. Maj:ts förnyade nådiga konsulsstadga den 20

April 1858. Enligt densamma tillkommer styrelsen af konsulatväsendet i hvad särskildt

angår svenska angelägenheter Kommerskollegium. Vid inträffad ledighet af

konsulsbeställning skall Kollegium afgifva underdånigt utlåtande, huruvida befattningen

bör bibehållas eller indragas och det lediga distriktet med annat konsulsdistrikt förenas,

samt i förra fallet, huru med tjenstens bestridande under ledigheten må förhållas,

om förändring i afseende å distrikt bör ske samt huruvida traktamente och

bidrag till kontorskostnaders bestridande må för den nye innehafvare!! anvisas å begge

rikenas gemensamma konsulsfond. Då fråga uppstår om upprättandet af nytt konsulat

skall Kollegium afgifva underdånigt utlåtande i ämnet samt angående distriktet och

vilkoren för befattningen. Ansökningar till ledig konsulsbeställning ingifvas till statsministern

för utrikes ärendena och öfversändas efter ansökningstidens slut från stats

-

29 —

ministern till Kollegium, som, efter att hafva infordrat yttranden från stadsfullmägtige

eller särskild tillsatt nämnd i Sveriges förnämsta stapelstäder, upprättar underdånigt

förslag. Finnes ingen till befattningen lämplig sökande, skall Kollegium afgifva underdånigt

utlåtande, huruvida ledigheten bör å nyo kungöras och, i sådant fall, om någon

förändring i de förut bestämda lönevilkoren må ega rum. I fråga om tillsättandet

af fast aflönade vice konsuler och konsulatsekreterare förfares, enligt nådigt bref den

26 April 1872, på samma sätt som vid tillsättandet af konsuler. I fräsa om ofri sa

vice konsuler afgifver Kollegium utlåtande endast när fråga är om utnämning af vice

konsul vid sjelfva konsulsstationen. Finner Kollegium, att konsul ådagalagt vårdslöshet

eller försumlighet, skall anmälan derom göras hos Kongl. Maj:t. Klagomål öfver

konsuls tjensteutöfning, om saken rör svenska ärenden, skola anföras hos Kommerskollegium,

som, om Kollegium dertill finner skäl, antingen anmäler saken för Kongl.

Maj:t eller hänvisar den till domstol, i hvilket senare fall målet öfverlemnas till Kollega

advokatfiskal. Från konsulerne ingå till Kollegium rapporter om politiska, ekonomiska

eller andra förhållanden, som kunna inverka på de Förenade rikenas handel

och sjöfart in. m., om utländska nya lagar och förordningar eller municipala föreskrifter,

rörande handel och sjöfart samt tull- och hamnväsende eller dylikt, och

lemnar Kollegium allmänheten kännedom härom genom kungöranden i allmänna tidningar^.

Årligen emottager Kollegium från hvarje konsul berättelse om de Förenade

rikenas handel och sjöfart i distriktet under det sistförfluten året och om utsigterna

under det ingångna jemte eu redogörelse för konsulns åsigter om åtgärder, som anses

böra vidtagas till befrämjande af de Förenade rikenas intressen. Konsulsberättelsen

åtföljes af förteckning på alla svenska fartyg, som under året besökt distriktet. Berörda

årsberättelser utgöra ett vigtigt material för den i Kollegium utarbetade handelsoch

sjöfartsstatistiken. Om svensk man aflida- å utrikes ort skall vederbörande konsul

till Kollegium göra anmälan om dödsfallet och den aflidnes qvarlåtenskap. Med

ledning af de upplysningar, konsuln kan hafva lemnat om den aflidne, afsänder Kollegium

qvarlåtenskapen till Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande för

att den aflidnes sterbhusdelegare tillställas. I sammanhang härmed torde äfven böra

omnämnas den verksamhet, Kollegium utöfva!- till följd af enskilda personers ansökningar

om upplysningar rörande utomlands vistande anförvandter, om qvarlåtenskap

efter dem i händelse af deras frånfälle in. in. d. Kollegium vänder sig vid sådana

tillfällen till vederbörande konsul för erhållande af de äskade upplysningarna. Konsuls

utgifter för brefvexling med Kommerskollegium eller med andra myndigheter i svenska

angelägenheter ersättas af statsmedel efter Kollegii pröfning; och*åligger det Kollegium

att lemna konsul nödigt biträde vid utsökandet af ersättning för utgifter, som konsul

haft till iakttagande af svenska undersåtars rätt och bästa, men hvilka icke kunna

af allmänna medel godtgöras.

- 30 —

2:o. Sjöfarten; hit, hänföras: uppsigten öfver sjömanshusen och, i sammanhang der

med, utfärdandet af konstitutorial för sjömanshusdirektörer, samt pröfning af besvär öfver

tjensters tillsättande derstädes; frågor om anläggning af skeppsvarf; anstalter så väl till

säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten, med undantag af hvad som, angår lots- och bakverket,

som till förekommande af smittosamma farsoters införande i riket, utfärdandet eif

hel frihetsår ef och turkiska pass samt dermed gemenskap egande frågor; upprättandet af

statistiska tabeller öfver in- och utrikes sjöfarten, samt pr.öfningen af besvär öfver magistraternes

beslut,, såväl angående burskap å sjöfart samt, dithörande administrativa ärenden,

som angående skeppsklarerares och mäklares antagande.

Kommerskollegii åligganden i afseende å sjömanshusen äro nu mera bestämda

genom nådiga reglementet för sjömanshusen i riket den 4 Mars 1870. Enligt detsamma

äro sjömanshusen strida under inseende af Kollegium. Yal af ledamöter i sjömanshusdirektion

förrättas inför magistrat, som anmäler utgången för Kollegium,

hvilket derefter utfärdar förordnanden för de valde. Direktion för sjömanshus skall

årligen till Kollegium insända »räkning öfver de till sjömanshusets område hörande

fartyg», äfvensom uppgift å antalet fartygshefälhafvare, maskinister, eldare och öfriga

sjömän, allt enligt faststälda formulär. För de med direktionens brefvexling förknippade

utgifter, så vidt de icke utan svårighet kunna af sjömanshusets inkomster

bestridas, eget direktionen göra framställning om godtgörelse hos Kollegium. De

genom kollektör i kyrkorna för sjömanshusen insamlade medel insändas till Kollegium,

som fördelar dem på sjömanshusen, i förhållande till antalet inskrifne sjömän. En

liknande fördelning efter enahanda grund åligger det Kollegium att verkställa af sjömanshusens

andelar i böter och viten. som åläggas enligt reglementet för sjömanshusen

och enligt förordningen angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och afmönstring

samt utfärdandet af sjömansrulla äfvensom enligt förordningen angående

mätning af handelsfartyg samt förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar.

Af revisorerne mot sjömanshusdirektions förvaltning eller räkenskaper gjorda

anmärkningar anmälas i vissa fall hos Kommerskollegium. Besvär öfver sjömanshusdirektions

beslut i förvaltningsärenden anföras hos Kollegium. Alla ärenden, som angå

sjömanshusens förvaltning och icke äro af egenskap att tillhöra domstols handläggning,

skola åt Kollegium pröfvas och afgöras. Äro målen af den beskaffenhet, att de

enligt gällande lag eller författning höra af domstol handläggas, öfverlemnar Kollegiuni

handläggningen till sin advokatfiskal, hvilken har att antingen sjelf eller genom

annan allmän åklagare mot vederbörande föra talan.

Bland »anstalter till säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten», som utgöra föremål

för Kollega i verksamhet, torde i främsta rummet höra räknas de på allmän bekostnad

i riket inrättade navigationsskolorna. Enligt Kongl, Maj:ts förnyade nådiga

reglemente för dessa skolor den 13 Februari 1866, tillkommer Kollegium den allmänna

uppsigten öfver dem och de der anstälde lärarne. För öfver vakande af undervisningens

behöriga gång vid dessa skolor utnämner Eders Kongl. Maj:t på Kollegii förslag eu

inspektör. Vid hvarje skola förordnas af Eders Kongl. Maj:t en ordinarie lärare,

hvilken tillika är skolans föreståndare, och till dennes biträde utses af Kollegium

nödigt antal underlärare. Då biträde af dylika underlärare erfordras vid någon skola,

gör direktionen anmälan derom hos Kollegium och föreslår tillika lämplig person,

hvarefter det ankommer på Kollegium att förordna denne. Ansökningar om befordran

till ledig ordinarie lärarebefattning ingifvas till skoldirektionen, som insänder dem

till Kollegium, hvilket derefter till Eders Kong]. Maj:t inkommer med förslag till befattningens

återbesättande. Anses sökande icke hafva tillförlitligen ådagalagt sin skicklighet

och fallenhet för tjenstens bestridande, skall Kollegium hos Eders Kong]. Maj:t

anmäla förhållandet med hemställan tillika, om vidare åtgärd för befattningens återbesättande

eller undervisningens uppehållande tills vidare. Tjenstledighet för ordinarie

lärare kan Kollegium bevilja för längre tid än två veckor, dock ej utöfver tre månader;

behöfver lian längre tjenstledighet, gör Kollegium anmälan derom hos Eders

Kongl. Maj:t. Om underlärare åstundar tjenstledighet utöfver en månad, tillkommer

det Kollegium att bevilja sådan. Under ledighet förordnar Kollegium på direktionens

förslag vikarie att upprätthålla tjensten. Kollegium kan varna föreståndare eller för

viss tid, dock ej öfver sex månader, skilja honom från tjenstens utöfning med förlust

af halfva lönen. Underlärare kan Kollegium genast afskeda. Reglementet innehåller

vissa allmänna bestämmelser om undervisningens omfattning, men uppdrager åt Kollegium

att, efter af navigationsskoleinspektören afgifvet förslag, närmare bestämma de

kurser, som i hvarje ämne böra genomgås, och de läroböcker, hvilka skola begagnas.

Kollegium bestämmer likaledes på navigationsskoleinspektörens förslag vid hvilka

skolor, denne bör under året förrätta examina, äfvensom tiden för dessa examina.

Kollegium kan på derom gjord ansökning förordna om extra examens hållande. Skolas

räkenskaper öfver uppburna allmänna medel och hvad deraf utbetaldt är insändas till

Kollegium, som, efter tagen kännedom om räkenskaperna, öfverlemnar dem till Kammarrätten

för behörig granskning. Direktionen ingifver derjemte till Kollegium berättelse

om verkstäld revision af premiekassans räkenskaper, och, i händelse anmärkning

dervid icke förekommit eller blifvit nöjaktigt förklarad, meddelar Kollegium redogöraren

decharge. Skoldirektion åligger vidare, att till Kollegium insända af föreståndaren

aflemnad berättelse om undervisningen vid skolan jemte eget yttrande, huruvida

lärarne fullgjort sina åligganden och skolan må anses hafva uppfylt sitt ändamål,

hvarefter Kollegium skall till Eders Kongl. Maj:t insända eu sammandragen redogörelse

öfver undervisningens fortgång vid de särskilda navigationsskolorna. Navigationsskoleinspektören

skall äfvenledes afgifva berättelse till Kollegium om verkstälda

examensförrättningar. Om Kollegium, med ledning af de inkomna berättelserna, fin

-

32

ner någon förbättring i skolornas organisation eller andra åtgärder för undervisningens

befrämjande erforderliga, eger Kollegium underställa frågan derom Eders

Kongl. Maj:t.

Jemlikt nådiga reglementet af den 15 Mars 1861 och nådiga kungörelsen

o o o o

den 13 Februari 1866 åligger det Kollegium, att, efter navigationsskoleinspektörens

hörande, bestämma kurser och läroböcker i ångmaskinlära vid navigationsskolor, i

Indika undervisning i detta ämne meddelas, äfvensom att afgöra frågor om extra

examens hållande med ångbåtsbefälhafvare och maskinistelever. Läraren i ångmaskinlära

befinner sig i hufvudsakligen samma ställning till Kollegium som ordinarie lärare

vid skolan. Till Kollegium skall för granskning insändas redovisning för användandet

af de medel, som till skolan inflyta i form af inskrifningspenningar och examensafgifter

af ångfartygsbefälhafvare och maskinistelever.

Enligt nådig kungörelse angående meddelande vid vissa navigationsskolor i riket

af undervisning för bildande af lokomotivförare den 23 September 1871 tillkommer

det. Kollegium att bestämma de kurser, som vid undervisningen böra genomgås, och

de läroböcker, hvilka vid denna undervisning skola begagnas, efter derom af Styrelsen

för statens jernvägstrafik afgifvet förslag.

Sedan, enligt nådig skrifvelse till Kommerskollegium den 21 Maj 1869, skeppsbyggeri

institutet i Karlskrona indragits och i dess ställe en skeppsbyggeriafclelning

inrättats vid navigationsskolan i Göteborg, står sålunda äfven undervisningen i skeppsbyggeri

under Kollegii inseende.

Jemlikt nådiga kungörelsen den 29 Januari 1864 angående inrättandet af en

pensionsanstalt för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes

fart använda segel- eller ångfartyg, äfvensom för maskinister och eldare på sistnämnda

slags fartyg, må besvär hos Kollegium anföras öfver de af direktionen för nämnda

pensionsanstalt vidtagna beslut som angå rättighet till och vilkoren för pensions

åtnjutande.

Enligt nådiga förordningen den 6 Augusti 1864 angående godtgörelse för

svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort är befälhafvare å svenskt fartyg, hvilken

af svensk och norsk konsul eller vice konsul anmodats till liemförskaflande mottaga

svenskt sjöfolk, berättigad erhålla ersättning för kost och resa efter vissa i förordningen

bestämda grunder, men, om särskilda omständigheter dertill föranleda, kan

Kollegium bevilja en tillökning i ersättningsbeloppet med högst en fjerdedel. För

utbekommande af denna ersättning eger vederbörande, om sjöfolket är fördt till svensk

hamn, att vända sig till Kommerskollegium. Har sjöfolket fortskaffats till främmande

hamn, utgifver konsul den vederbörande tillkommande ersättning, och får han för

erhållande af godtgörelse insända räkning till Kollegium. Om fartygsbefälhafvare

vägrar mottaga svenskt sjöfolk till hemförskaffande, inberätta!'' konsuln, om han finner

— 83 —

denna vägran sakna giltigt skal, förhållandet till Kollegium, som då genom sin advokatfiskal

låter ställa fartygsbefälhafvaren till ansvar.

Till bestridande af de utgifter, som kunna uppstå till följd af sistnämda förordning,

eller för att ersätta konsulerne för andra utgifter, som de kunnat hafva för

svenskt sjöfolk, har Kollegium två anslag till sin disposition.

Genom nådigt bref den 30 Januari 1830 anvisades 2,700 kronor för att, efter

pröfning af utgiftens behörighet, användas till godtgörande af sådana, utaf konsulerne

meddelade förskott till nödstälde svenske sjömän, för hvilka ersättning af skeppsredare

eller sjömanshus vägras, eller icke utan omgång kan erhållas, börande allt hvad af

dylika, konsulerne på förhand ersatta fordringar i laglig väg kan indrifvas, komma

statsverket till godo; och åligger det Kollegium i sådant afseende tillse, att de

åtgärder, som för fordringarnes indrifvande äro af nöden, varda med noggrannhet

och utan tidsutdrägt vidtagna samt de influtna medlen genast till Statskontoret

levererade.

Uti nådigt bref den 14 September 1843 anvisade Kongl. Maj:t ett belopp af

2,000 kronor, att årligen utgå från handels- och sjöfartsfonden, för att användas till

godtgörande af sådana bevisliga utgifter för svenskar och norrmän, hvartill konsulerne

antingen i anseende till utgiftens beskaffenhet eller svårighet att derå anskaffa fullständiga

verifikationer, ej voro enligt gällande föreskrifter, berättigade till ersättning

af de allmänna medel, som redan voro anviste till understöd och hemförskaffande af

svenske sjömän; och genom nådigt bref af den 6 Augusti 1858 har Kongl. Maj:t

sedermera föreskrifvit, dels att med dessa medel endast skola bestridas utgifter för

svenske undersåtar, och dels att, om anslaget skulle något år för ändamålet finnas

otillräckligt, Kollegium eger ingå med underdånig anmälan i ämnet.

Kollegii kungörelse den 15 December 1868 angående särskilda åtgärder för befordrande

af svenske sjömäns penningeförsändningar från utrikes ort har gifvit Kollegium

åtskilliga nya bestyr. Denna kungörelse är utfärdad i öfverensstämmelse med

nådigt bref till Kollegium af den 21 November 1868, enligt hvilket bref Kollegium

bemyndigades att vidtaga och anbefalla alla för ordnandet och utförandet af berörda

angelägenhet erforderliga åtgärder. Svensk sjöman, som vistas utrikes, eger enligt

nämnda kungörelse, att hos vissa konsuler, mot aflemnande af motsvarande penningebelopp,

erhålla å Kollegium stälda invisningar till viss person för belopp från och

med 10 till och med 500 kronor, hvilka invisningar inlösas i Stockholm af Kollegium

samt i landsorten vid någon af rikets postanstalter. Om sjöman så önskar, kan

han genom Kollegii kammarkontor få beloppet kostnadsfritt insatt för sin räkning

i sparbank i Stockholm. Konsul insänder genast efter utfärdandet af sjömansinvisning

underrättelse derom till Kollegium, hvarjemte han skall för hvarje månad afgifva

redovisning för de af sjömän för utfärdade invisningar erlagda belopp; och med de af

— 34

konsulerne sålunda redovisade medel godtgör Kollegium Generalpoststyrelsen för postanstalternas

utbetalningar.

Försummar skeppare att å konsulat göra författningsenliga anmälanden, skall

Kollegium, enligt nådiga förordningen den 4 Juni 1868 angående pass och nationalitetshandlingar,

föranstalta om åtal, och slik åtgärd vidtages äfven när konsul rapporterar

att brott, som bör beifras i hemlandet, under utrikes resa blifvit begånget

ombord å svenskt fartyg.

Enligt nådiga kungörelsen af den 4 Maj 1814 skall räkning öfver beloppet af

de afgifter till svenska kyrkan i London, hvilka af handelsfartyg erläggas, samt redovisning

för medlens användande insändas till Kollegium, som, derest vid granskningen

något anmärkningsvärdt förefinnes, i underdånighet gör anmälan derom samt i alla

händelser låter införa ett sammandrag i allmänna tidningarne.

Enligt nådiga bref den 6 Juli 1833 och den 10 December 1844 skall Kollecdum

årligen utfärda kungörelse angående de förmåner, som tillkomma främmande

nationers fartyg, och tillika i kungörelsen införa en förteckning å de handlingar, hvilka

utländske skeppare böra vid ankomsten hit till riket medföra, för att af samma förmåner

komma i åtnjutande.

I ändamål att förekomma smittosamma farsoters införande i riket., skall Kollegium,

enligt nådigt bref den 21 September 1855, utfärda samt i Post- och Inrikes Tidningar

låta införa kungörelser om hvilka orter i främmande länder äro af kolera smittade.

Vidare stadgas i nådiga förordningen den 20 September 1859 om hvad till förekommande

af smittosamma sjukdomars införande i riket iakttagas bör, att Kollegium,

i anledning af vederbörande konsulers rapporter eller i öfrigt inhemtade underrättelser,

skall allmänneligen kungöra hvilka orter i främmande länder äro af pest smittade,

hvarjemte Kollegium åligger, att, sa snart officiel underrättelse ingått om pestens

upphörande på någon dylik ort, så att under trettio dygn nytt sjukdomsfall derstädes

ej inträffat, derom utfärda kungörelse.

I afseende å hvad iakttagas bör till förekommande af boskapspests och andra

smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, är genom nådig kungörelse den

30 Maj 187;> föreskrifvet, att, sä snart Kollegium erhållit underrättelse, att smittosam

husdjurssjukdom utbrutit å utrikes ort, bör Kollegium genom kungörelse förklara

nämda ort, i så vidsträckt omfattning som omständigheterna påkalla, af sjukdom

smittad. Sedan viss, för olika fäll olika lång tid förflutit efter det, enligt från vederbörande

ingången anmälan, sjukdomen upphört, eger Kollegium förklara orten fri från

sjukdomen. Det ankommer äfven på Kollegium, att efter sig företeende omständigheter

förklara ett eller flera länder misstänkta såsom smittade af boskapspest.

Kollega åligganden i och för utfärdandet af helfrihetsbref äro nu närmare bestämda

genom Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående pass- och nationalitetshand

-

— 35

lingar för svenska till orter utom Sverige gående fartyg den 4 Juni 1868. Sedan fartygs

bilbref och mätbref samt redareed inlemnats och behörigen granskats, utfärdar Kollegium

fribref, i enlighet med faststäldt formulär. Frågor om namnförändring för fartyg

afgöras af Kollegium. Uppgifves fribref vara förkommet, beror det på Kollegii

pröfning, huru uppgiften bör styrkas. Hos magistrat i stad eller domhafvande på

landet göres anmälan om förändring af eganderätten till med fribref försedt fartyg

eller om förändring i lästetalet. Magistraten eller domaren antecknar förändringen

å fartygets fribref samt underrättar Kollegium om hvad som sålunda blifvit åtgjord!

Sker ombyte i eganderätten under det med fribref försedt fartyg är utom riket, skall

hufvudredaren hos Kollegium göra anmälan derom. Ombytes befälhafvare medan fartyget

är utom Sverige, skall. sådant anmälas hos konsul, som sedan underrättar Kollegium.

För å utländsk ort, för svensk räkning inköpt och derstädes ännu liggande,

utländskt fartyg utfärdar Kollegium interimsfribref, gällande ett år; och ankommer det

på Kollegium att, efter pröfning af omständigheterna, utfärda nytt interimsfribref, gällande

hvarje gång för en tid af högst ett år. Derjemte utgifver Kollegium öppna

bevis hufvudsakligen då förändringar i eganderätten till ett fartyg eller ombyte af

hufvudredarebefattningen inträffat med fartyg, som är stadt på utrikes resa.

T. och för Kollegii befattning med fribrefven och hvad dertill hörer, äfvensom

för att ej mindre tillhandahålla Kollegii advokatfiskal erforderliga upplysningar rörande

rederier för beredande af ersättning för kostnader, som blifvit af konsulerne förskjutna

till underhåll och vård af sjuke sjömän, än ock bereda tillgång till likartade

upplysningar för utsökande af ersättning för svenskt sjöfolks hemförskaffande,

samt meddela enskilda personer af dem äskade upplysningar, föras i Kollegium, dels

ett i kronologisk ordning upprättadt fribrefsdiarium, upptagande fartygens namn, lästetal,

hufvudredare, befälhafvare in. m., dels ock en i alfabetisk ordning upprättad fribrefsliggare,

fortlöpande sedan år 1841 och upptagande fartygens namn, tackling,

lästetal och samtliga nummer å de fribref, hvarmed fartyget varit försedt, samt en

alfabetisk förteckning å fartygsbefälhafvare. Sedan anmälan från konsul ingått, att

svenskt fartyg å främmande ort ombytt nationalitet eller förolyckats, eller att ny

befälhafvare antagits, låter Kollegium härom göra anteckning i fribrefsdiariet. Från

magistrater och domare inkommande uppgifter om förändring af eganderätten till

fartyg, om befälhafvareombyte eller om förändradt lästetal, antecknas likaledes i berörda

diarium.

Enligt nådigt bref den 3 Maj 1867 åligger det Kollegium, att upprätta och

till trycket befordra den s. k.'' Code List, innefattande de signalbokstäfver, hvarmed

fartyg af viss drägtighet vid fribrefs utfärdande förses, samt fartygens hemort, lästetal

in. m.

Blanketter till de i nådiga förordningen den 4 Juni 1868 angående sättet och

— 30

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring m. in. föreskrifna sjömansrullor skola af

Kollegium anskalfas samt tillhandahållas vederbörande sjömanshus eller magistrater i

de städer, der sjömanshus icke finnas.

Kollegium åligger, att hålla hand öfver efterlefnaden af hvad som blifvit stadgadt,

såväl genom sist åberopade förordning, som ock genom ofvan omnämnda förordning

angående pass och nationalitetshandlingar, äfvensom att genom advokatfiskalen

i laga ordning beifra öfverträdelse!-, ej mindre af dessa båda förordningar, än äfven

af nådiga förordningen den 7 Maj 1842 angående behörigheten att föra befäl å svenskt

handelsfartyg.

Af de under mom. 2 § 2 i instruktionen omnämnda åligganden, torde »frågor om

anläggning af skeppsvarf» samt »pröfningen af besvär öfver magistraternes beslut, så

väl angående burskap å sjöfart samt dithörande administrativa ärenden, som angående

skeppsklarerares och mäklares antagande» hafva upphört att utgöra föremål för Kollegii

handläggning, och genom nådig kungörelse den 23 Juni 1838 upphäfdes bestämmelsen

om skyldighet för fartyg, som seglar på andra sidan Cap Finisterre, att vara

försedda med turkiskt pass.

3:o. Fabrikerna, hit höra: utfärdandet af tillståndsresolutioner för anläggning af alla

slags fabriker, så i städerna som på landet; frågor angående stämpling af svenska fabriksvaror

; anstalter för att inom landet bereda tillgång på rudimaterier, tjenliga för fabrikerna,

såsom ull, lin o. s. v.; äfvensom andra åtgärder, hvilka hafva till föremål, att

befrämja fabrikstillverkningar och husslöjder; meddelandet af privilegia exclusiva; förvaltningen

af manufaktur diskontfonden; inseendet öfver hallrätterna; pröfning af besvär

öfver hallrätternas beslut i administrativa ärenden, som angå fabriksröreisen och dess

kikare; upprättandet af statistiska tabeller öfver fabriker och manufakturverk, samt de

tillverkningar, som vid dessa inrättningar åstadkommas.

Flertalet af de i detta moment uppräknade åligganden hafva till följd af förändrad

lagstiftning upphört. Detta gäller i afseende å »utfärdandet af tillståndsresolutioner

för anläggning af alla slags fabriker» äfvensom »frågor angående stämpling

af svenska fabriksvaror». Beträffande de sistnämnda förordnades, genom nådig kungörelse

den 13 Juni 1862, om upphörandet af stadgandet om vissa inhemska fabrikstillverkningars

och handtverksvarors förseende med tillverkningsstämpel in. in., men

i afseende å kortstämpling eger dock fortfarande det förhållande rum, att det tillkommer

Kollegium att förordna stämpelförrättare, äfvensom att låta förfärdiga

samt vederbörande stämpelförrättare tillhandahålla de för nyssberörda ändamål erforderliga

stampar. Vidare åligger det Kollegium, att årligen till Statskontoret aflemna

specifik uppgift på antalet inom riket stämplade kortlekar.

Några särskilda, i här omförmälda författningsrum åsyftade, »anstalter för

att inom landet bereda tillgång på rudimaterier, tjenliga för fabrikerna», torde nu

-

37 —

mera icke finnas; ulldiskonten och ullmagasinet i Norrköping kunde räknas till dylika

anstalter, men den förstnämnda indrogs den 18 Juni 1864 och den senare den 1

November 1872.

Bland »andra åtgärder, hvilka hafva till föremål, att befrämja fabrikstillverkningar

och husslöjder», torde i främsta rummet vara att nämna den högre ledningen

af de tekniska elementarskolorna i riket. Den 29 April 1853 utfärdades stadgar för

tekniska elementarskolan i Malmö och den 12 Mars 1856 för dylika skolor i Örebro,

Borås och Norrköping. Enligt dessa stadgar skall till Kong], Maj:t stäld ansökning

om föreståndarebefattning vid sådan skola ingifvas till skoldirektionen, hvarefter den

insändes till Kollegium, som ingår till Eders Kongl. Majs* med förslag. Önskar föreståndare

tjenstledighet öfver en månad, ankommer det på Kollegium att bevilja densamma,

dock ej för längre tid än tre månader; under sålunda beviljad ledighet förordnar

Kollegium vikarie. Kollegium kan, när så pröfvas nödigt, varna föreståndare,

suspendera honom för eu tid af till och med sex månader eller anmäla honom till

entledigande. Förslag till skolas stat insändes till Kollegium, som med eget underdånigt

utlåtande öfverlemnar detsamma till Eders Kongl. Maj:t. Direktionen skall,

dels hvarje år till Kollegium afgifva berättelse om skolans verksamhet och tillstånd

under nästförflutna läsår, hvilken berättelse Kollegium bör jemte eget yttrande, der

sådant af omständigheterna påkallas, till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,

dels ock, i händelse ändringar eller tillägg i stadgarne skulle anses behöfliga

eller andra vigtiga åtgärder befinnas för skolans framgång fördelaktiga, derom göra

anmälan hos Kollegium, som eger att, jemte eget utlåtande, direktionens förslag till

Eders Kongl. Maj:t insända. Skolans räkenskaper skola jemväl insändas till Kollegium,

som, efter af dem tagen kännedom, öfverlemnar dem till Kammarrätten. Tekniska

söndags- och aftonskolan i Eskilstuna befinner sig uti enahanda ställning till

Kollegium som ofvan nämnda tekniska elementarskolor, med undantag af att Kollegium

utnämner föreståndaren och jemväl har rätt att afskeda honom, om så pröfvas

nödigt.

Den af svenska slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och aftonskola

står likaledes under Kollega öfverinseende. Enligt de för skolan gällande stadgar af

den 21 December 1860 med deruti sedan gjorda ändringar, förvaltas skolan af en

styrelse, i hvilken Kollegium eger insätta eu ledamot. Vid inträffad ledighet af ordförande

eller ledamotsbefattning i skolstyrelsen, bör anmälan derom göras hos Kollegium,

som har att för befattningens återtillsättande i föreskrifven ordning vidtaga

nödig åtgärd. Styrelsen skall till föreståndare föreslå lämplig person hos Kollegium,

som med eget utlåtande underställer ärendet Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och

afgörande. Behöfver föreståndaren mer än tre månaders tjenstledighet, anmäles sådant

hos Kollegium, som då likaledes öfverlemnar ärendet till Eders Kongl. Maj:t. Sty

-

— 88 —

relsen åligger, att årligen till Kollegium afgifva berättelse om skolans verksamhet,

hvilken berättelse af Kollegium, jemte eget utlåtande, der sådant af omständigheterna

påkallas, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas. Frågor om ändringar i stadgarne eller

om andra för skolan gagneliga åtgärder behandlas på samma sätt.

Ansökningar om att komma i åtanke vid fördelningen af det af Riksdagen

anvisade anslag till reseundérstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena inlemnas

till Kollegium, som med eget underdånigt utlåtande öfverlemnar dem till Eders Kongl.

Maj:t; äfvenledes remitteras till Kollegii utlåtande alla andra till Eders Kongl. Maj:t

ingifna ansökningar om reseunderstöd, så snart afsigten med resan är att förvärfva

insigter i något af de ämnen, som ligga inom området för Kollegii verksamhet.

Enligt nådiga förordningen den 19 Augusti 1856 tillkommer det Kommerskollegium

att pröfva ansökningar om patent å nya eller förbättrade uppfinningar,

som hafva - slöjd eller konst till föremål. Härvid måste Kollegium tillse, ej mindre

att patent ej meddelas å beredning af läkemedel eller å uppfinning af sådan beskaffenhet,

att begagnandet uppenbarligen strider mot gällande lag, allmän säkerhet och

goda seder, än äfven att icke någon genom patent vinner uteslutande rättighet, att

i allmänhet begagna sig af en ny princip, utan endast att nyttja det eller de sätt

eller medel för eu uppfinnings användande, som af den patentsökande uppgifvas och

beskrifvas. Vidare måste Kollegium bedöma vigten och beskaffenheten af uppfinningen

och i förhållande härtill utsätta den tid, från 3 till 15 år, under hvilken patenträtt

må tillgodonjutas. Om beviljad patenträtt af innehafvaren öfverlåtes på annan

person, skall sådant anmälas hos Kollegium, som utfärdar resolution härom. De ritningar

och modeller, som åtfölja patentansökan, skola förvaras hos Kollegium och

hållas tillgängliga för dem som önska deraf taga kännedom. Patentinnehafvaren

åligger att inom två år från patentbrefvets datum inför Kollegium styrka, att han

är i full utöfning inom riket af patentet, äfvensom att sedermera hvarje år under

hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen inom riket utöfvas. Uti ett särskildt

diarium antecknas i kronologisk ordning alla af Kollegium utfärdade patent,

hvarjemte i samma diarium anmärkas, så väl de dagar, då patentbrefvet blifvit i

föreskrifven ordning kungjordt, som ock de till Kollegium ingifna och godkända bevis,

rörande patenträttens utöfning. Då patenträtt förfallit eller förverkats, likasom

då den tid, för hvilken patentet blifvit meddeladt, tilländalupit, åligger det Kollegium

att i Post- och Inrikes Tidningar kungöra, att patentet till kraft och verkan

upphört.

I afseende å den Kollegium tillkommande förvaltningen af manufakturdiskontfonden,

har Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 7 November 1873 förordnat, dels

att från och med början af år 1874 manufakturdiskontinrättningens verksamhet, så

vidt denna haft till ändamål, att genom utgifvande af lån i vanlig diskontväg under

-

— 39 —

stödja inhemska fabriks- och manufakturinrättningar, skulle upphöra; dels att med

slutlig inbetalning af de under år 1874 förfallande diskontlån finge af Kollegium,

efter pröfning af förekommande omständigheter, lemnas anstånd till den 30 Juni

1875; dels och att de medel, som''under år 1874 för gäldande af diskontlån inbetal tes,

skulle i främsta rummet användas till infriande af manufakturdiskontens kreditivskuld

till Riksbanken och de derutöfver för diskontens fordringar inflytande medel användas

till förökande af den under Kollegii förvaltning stälda förlagslånefonden.

Kollegii af manufakturdiskontfondens förvaltning härflytande göromål, hvilka

varit ganska betydande, hafva, i följd af nyss omnämnda nådiga förordnande, redan

minskats; och ytterligare förminskning af dessa göromål är att förvänta, enär efter

den 30 Juni 1875 ej komma att återstå andra bestyr, än indrifning af osäkra fordringar

för gamla diskontlån och den mindre besvärliga förvaltningen af förlagslånefonden,

från hvilken ett ringare antal lån af Eders Kongl. Maj:t årligen beviljas.

Kollegii »inseende öfver hallrätterna» samt »pröfning af besvär öfver hallrätternas

beslut i administrativa ärenden, som angå fabriksrörelsen och dess kikare», upphörde

då hallrätterna genom nådiga förordningen den 25 Februari 1846 indrogos.

4:o. Handtverkerierna, hit hänföras: frågor om reglementen för handtverkare;

om anstalter till handtverkeriernas befrämjande samt till förekommande af underslef i

handeln med dessa varor; upprättandet af statistiska tabeller öfver handtverkerierna i

städerna och på landet; samt pröfning af besvär öfver såväl Kongl. Maj ds Befallningshafvandes

beslut rörande gerningsman på landet, som magistratemes beslut angående

burskap å handtverk samt dermed gemenskap eg ande administrativa ärenden.

Af de i detta monent upptagna göromål torde intet qvarstå förutom upprättandet

af de statistiska tabellerna.

5:o. Fiskerierna, härunder inbegripas: frågor om anstalter till fiskeriernas befrämjande,

egentligen i Nordsjön och Östersjön, så vidt de kunna afse en särskild näringsgren;

kontroller vid försäljning af fiskvaror; frågor om salterier, trankokerier

o. s. v.

Efter det, i anledning af Kollegii på nådig befallning afgifna förslag till förnyad

stadga rörande fiskerierna i riket, Kongl. Maj:t faststält fiskeristadgan af den

29 Juni 1852, har Kollegii åliggande i detta afseende till väsentlig del upphört.

Kollegii yttrande inhemtas dock ännu understundom i frågor rörande ändringar i

eller undantag från fiskeristadgan in. m., hvarjemte årliga redovisningar för de bidrag,

som af allmänna medel anvisas till arfvode åt uppsyningsman öfver fisket i

Göteborgs och Bohus samt Hallands län, insändas till Kollegium, som med eget utlåtande

öfverlemnar dem till Eders Kongl. Maj:t.

— 40

6:o. Ärenden, som röra Kollegii tjensteman och vaktbetjente. och ej äro af

deri beskaffenhet, att de tillhöra laga domstols behandling; äfvensom verkets ekonomiska

angelägenheter.

Dessa ärenden höra naturligtvis fortfarande • till Kollegii handläggning.

O o Do O

Förutom ofvan nämnda i omedelbart eller medelbart sammanhang med Kollegii

instruktion stående göromål har Kollegium vissa åligganden enligt Kongl. Maj:ts

förnyade nådiga förordning af den 5 Februari 1869 om hvad med afseende å utvandrares

fortskaffande till främmande verldsdel iakttagas bör.

Sådana åligganden äro: att utfärda tillståndsresolutioner för utvandrareagenter

och återkalla meddeladt tillstånd, när omständigheterna dertill föranleda; att bestämma

den säkerhet, utvandrareagent bör ställa för fullgörandet af sina förbindelser

till utvandrare; att förvara säkerhetshandlingarne och i vissa fall, med anlitande af

den stälda säkerheten, bereda konsul ersättning för hvad han nödgats förskjuta, i

följd af agents underlåtenhet att fullgöra ingångna förpligtelser, samt att gå utvandrare

till hända, då han behöfver uttaga ersättning hos agent eller anställa rättegång

mot honom.

Genom nådig kungörelse den 11 December 1857 stadgades, att Bergskollegium

med år 1857 skulle upphöra såsom särskild! embetsverk och förenas med Kommerskollegium,

samt att följaktligen de mål, uppdrag och åligganden, hvilka enligt instruktion

af den 28 December 1882 och särskilda författningar tillhörde Bergskollegium,

med 1858 års början skulle af Kommerskollegium öfvertagas.

Bergskollegii åligganden i allmänhet voro enligt § 1 af instruktionen:

att vara noga underrättadt om tillståndet med rikets bergshandtering i alla dess delar,

äfvensom om alla på handteringens trefnad och framtida bestånd inverkande förhållanden,

att i sådant afseende, taga noggrann kännedom, om och hvilka hinder lågo i vägen för dess

förkofran samt hvilka åtgärder kunde vidtagas till hindrens undanrödjande; att, i de fall,

då Kollegium fann sig icke kunna af egen embetsmyndighet ingå i åtgärder, som till det

sökta ändamålets vinnande ansågos nödiga, derom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan

äfvensom att, på sätt derom särskildt blefve förordnadt, utöfva styrelsen öfver Myntet och

Kontrollverket, hvilka under Kollegium voro stälda, och hafva inseendet öfver Bergsstaten i

orterna, Bergsskolan i Falun samt rikets metallvågar.

I egenskap af bergsöfverstyrelse tillkommer det fortfarande Kommerskollegium,

att vara noga underrättadt om tillståndet med rikets bergshandtering i alla dess delar,

hvarjemte fortfarande gäller föreskriften i nådiga brefvet den 14 Oktober 1853, att

- 41

bergsöfverstyrelsen skall med uppmärksamhet följa bergshandteringens utveckling, icke

allenast inom riket, utan äfven i andra länder; samt årligen afgifva underdåniga

berättelser om de upptäckter och förbättringar, som dervid i tekniskt och industrielt

hänseende föregående år egt rum, men grufvestadgan af den 12 Januari 1855, förordningen

om svenska jerneffekters stämpling af samma dag, förordningen om utsträckt

frihet för bergshandteringen den 20 September 1859, förordningen om utvidgad

näringsfrihet den 18 Juni 1864 med flera författningar hafva högst väsentligt

förändrat embetsverkets ställning till bergshandteringen i landet.

Styrelsen öfver Myntet och Kontrollverket flyttades redan 1838 från Bergskollegium

till Statskontoret. Inseendet öfver bergsskolan i Falun upphörde i och

med detta läroverks flyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska Institutet

år 1869. Deremot utöfvar Kollegium fortfarande såsom bergsöfverstyrelse

inseendet öfver bergsstaten i orterna äfvensom öfver rikets metallvågar.

Flertalet af de i instruktionens § 2 uppräknade mål och ärenden, som tillhörde

Kollega handläggning, hafva genom senare författningar undergått så väsentliga

förändringar, att ett ordagrannt återgifvande af samma § här icke torde vara

erforderligt.

Hvad grufvehushällningen angår, äro bergsöfverstyrelsens åligganden i afseende

derå nu mera bestämda genom grufvestadgan af den 12 Januari 1855. Klagan

öfver bergmästares beslut, hvarigenom mutsedel blifvit vägrad eller ansökning derom

förklarad förfallen, föres hos Kollegium. Klagan öfver meddelad mutsedel anföres

likaledes i vissa fall hos Kollegium. Vid förfall för bergmästare att företaga utmålsläggningar

göres anmälan derom hos Kollegium, som då eger att förordna annan

bergstjensteman att verkställa förrättningen. Har emot utmålsförrättning förekommit

invändning på den grund, att den inmutade fyndigheten förmenas ej vara föremål

för inmutning, och är någon missnöjd med förrättningsmannens härom meddelade

beslut eller med storleken af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt, må

klagan föras hos Kollegium. Ansökningar om större utmål än grufvestadgan i allmänhet

medgifver ingifvas till Kollegium, som, i fall laga hinder ej möter och behofvet

sådant påkallar, eger förordna om nytt utmåls läggande. Frågor om sammanläggning

af flera utmål afgöras likaledes af Kollegium, på hvilket det äfven ankommer

att i vissa fäll meddela tillstånd till afstjelpande af lösbrutet berg i andra

grufverum eller i tillgränsande gamla grufvor äfvensom till borttagande af pelare,

band eller bergfästen. Frågor om inställande af fullföljden af ett i gång varande

grufarbete, hvilket af ortens bergmästare finnes kunna medföra skadliga följder för

grufvebyggnaden, pröfvas af Kollegium. Önskar grufegare längre tids hvilostånd, än

bergmästare enligt grufvestadgan kan medgifva, ankommer det på kollegium att, när

skäl dertill förekomma, ytterligare förlänga hviloståndstiden. Kollegium kan, om så

6

— 42

nödigt finnes, ålägga bergmästare att efter föregången uppmätning upprätta och meddela

fullständiga markscheiderkartor öfver grufvor, som inom distriktet äro under

arbete. Grufve- och malmöreskassor stå under bergmästarens och två af delegarne

valde kassaföreståndares förvaltning samt Ivollegii inseende och kontroll. Redogörelse

öfver medlens förvaltning insändes årligen till Kollegium, som kan för någon viss

tid medgifva nedsättning i de årliga utgifterna till dessa kassor.

Hvad angår de masmästeriet och tackjernstillverkningen samt stångjerns- och manufaktursmidet

rörande åligganden,'' som enligt instruktionen tillkommo Kollegium,

har det störa flertalet upphört. Enligt nådiga förordningen om svenska jerneffekters

stämpling den 12 Januari 1855 skall hvarje för blåsning af tackjern eller för detsammas

nedsmältning och beredande till smidigt jern, eller för stålberedning eller

för annan gröfre jemförädling tillåten verkstad hafva en af Kollegium godkänd stämpel,

hvarmed dess tillverkning bör märkas. Det ankommer jemväl pa Kollegium att

bevilja användandet af bistämpel. För rättighet att drifva masugn eller hytta, stångjernsbruk

eller annan inrättning, hvilken afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets

alster och ej är att anse som handtverk, erfordras, enligt nådiga förordningen

angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, endast eu anmälan hos

Kollegium, som utfärdar anmälningsbevis samt derom underrättar bergmästaren, Eders

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande eller magistrat i den ort, der verket är beläget.

Önskar utländsk man eller qvinna drifva dylik näring, skall tillstånd dertill sökas

hos Kollegium, som meddelar beslut, såvida ej, oansedt sökanden ingifvit föreskrifna

handlingar, anledning förekommer mot bifall till ansökningen, i hvilket fall ärendet

underställes Eders Kongl. Maj:ts nådiga afgörande.

Derjemte qvarstår af de forna, hit hörande åliggandena, samma inseende och

domsrätt öfver vägare vid metallvågarne i riket, som tillkommer Kollegium i afseende

å dess egna tjensteman. Ansökningar till vägarebefattningar inlemnas till

vederbörande magistrat, som hos Kollegium föreslår någon af de sökande till tjenstens

erhållande, hvarvid Kollegium kan infordra nytt förslag, om skälig anmärkning

förekommer mot någon af de föreslagna. Instruktion för vägare utfärdas af

Kollegium, och skola utdrag af vågböckerna för hvarje smidesår insändas till Kollegium.

I afseende å privilegier och rättigheter åligger det Kollegium att utsätta och

bestämma frihetsår för nya ädlare verk, att afgifva underdåniga yttranden i frågor

om förlängning i frihetsåren utöfver de förut bestämda, att gemensamt med Eders

Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium åsätta tiondeafgiften eller afraden för

de verk, der frihetsåren lupit till ända, äfvensom bestämma rekognitionsafgifterna

för grufveskogar. Genom nådiga förordningen angående förvaltningen af statens till

bergshandteringens understöd anslagna skogar den 30 Maj 1876, har den Kollegium

och bergsstaten tillkommande befattning med omförmälda skogar, såvidt sjelfva skogsvården

angår, upphört, hvaremot det fortfarande tillkommer Kollegium att tillse,

det Sala silfververk på ändamålsenligt sätt och efter rätt bergsvis drifves samt att

dertill hörande kassor ordentligen förvaltas och medlen redovisas äfvensom att de så

kallade armbössemedlen behörigen vårdas och till sina bestämda ändamål disponeras

och användas.

Kollegii befattning med förlagsinteckningars beviljande och dödande i jernoch

messingsbruk samt kopparhamrar och dylika verk qvarstår oförändrad.

Ansökningar om andel i anslaget till reseunderstöd åt lämpliga personer, hvilka

önska i främmande länder förvärfva sig ökad insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen

hörer, ingifvas till Kollegium, som med eget utlåtande öfverlemnar dem

till Eders Kongl. Maj:t.

Enligt nådigt bref den 2 November 1824 angående Ädelfors guldverks nedläggande

står Kibbe qvarn under bergsöfverstyrelsens disposition; qvarnen är utarrenderad

och af arrendemedlen lemnar Kollegium understöd åt behöfvande f. d. guldverksarbetare

vid Ädelfors eller deras enkor och oförsöjda barn, med ledning af från

vederbörande bergmästare inkommet förslag till fördelning. Ett liknande förhållande

eger rum med Kyllinge qvarn, som förvaltas af bergslagsstyrelsen i Sala under öfverinseende

och kontroll af Kollegium. Bergslagsstyrelsen insänder, jemlikt den 18 December

1827 utfärdadt reglemente angående användandet för fattigvården vid Sala

silfververk af qvarntullen eller arrendet för den Sala bergslag förlänade Kyllinge

kronomjölqvarn, förslag rörande disposition eller fördelning af qvarntullen till Kollegium;

de inflytande medlen skola hufvudsakligen användas till understöd för fattige

skadade arbetare och bergsmän samt deras efterlemnade enkor och minderåriga barn.

Kollegium eger derjemte till sitt förfogande de s. k. armbössemedlen, af hvilka Kollegium,

på grund af uppgifter från bergmästarne, lemnar understöd åt skadade grufarbetare;

medlen hafva uppkommit genom fortfarande utgående afgifter på »favorable

resolutioner.»

Slutligen torde äfven böra nämnas, hurusom räkenskaperna öfver det Robsahmska

stipendiet insändas till Kollegium af Erkebiskopen och Uppsala universitets

rektor, hvilka äro inspeetores stipendii; de båda sistnämnde utse stipendiaterne efter

att hafva skriftvexlat med Kollegium. Ramsellsk stipendiat skall enligt testamente

utses af »ett bergsråd i sittande Kollegium».

Beträffande arten och omfånget af de statistiska arbeten som förrättas i Kollegium,

hänvisa komiterade till det af undertecknad Berg afgifna, detta betänkande

bilägda yttrande,

44

Efter sålunda lemnad redogörelse för de åligganden, hvilka tillkomma Kommerskollegium,

torde det tillåtas komiterade att i största korthet äfven redogöra för

den fördelning af göromålen, som eger rum inom Kollegium.

Då bergsärendena öfverflyttades till Kommerskollegium bestod Kollegium af

eu president och tre kommerseråd, mellan hvilka senare föredragningen af ärendena

var fördelad. Genom bergsärendenas öfverflyttning skedde till en början ingen annan

förändring härutinnan, än att kommerserådens antal ökades till fyra. Till den nya

roteln hörde nemligen endast ärenden rörande bergshandteringen, men genom nådigt

bref den 2 November 1866 förordnades, att föredraganden af nyssnämnda ärenden

skulle vara pligtig att derjemte deltaga i behandlingen af alla inom Kollegium förekommande

mål samt tillsvidare bereda och föredraga, dels ansökningar om erhållande

af patent å nya uppfinningar jemte de ärenden som dermed ega sammanhang, dels

ock, förutom frågor som angå bergsundervisningen, jemväl de ärenden, som härflyta

från Kollegii åliggande att hafva inseende öfver de tekniska undervisningsanstalterna

i allmänhet.

Den nuvarande fördelningen af malen grundar sig dels på den år 1855 uppgjorda

plan dels på bestämmelserna i ofvan nämnda nådiga bref; och äro i öfverensstämmelse

dermed målen fördelade på följande sätt:

Ä. en rotel, till hvilken höra: ärenden rörande konsulatväsendet, frågor om

utrikes handeln och sjöfarten, om skeppshandlingar, om navigationsskolorna, om smittosamma

sjukdomar, om utvandrares fortskaffande till främmande verldsdel, den årliga

berättelsen om utrikes handeln och sjöfarten in. m.;

B. eu rotel, till hvilken höra: ärenden angående fabrikerna, frågor om reseunderstöd,

manufaktur disk ontfonden, ersättning åt konsuler för omkostnader bestridda

för svenske undersåtar eller för utgifter i svenska embetsärenden, granskningen af räkenskaperna

öfver de under Kollegii förvaltning stälda fonder och medel, den årliga berättelsen

om fabriker och manufakturer, m. m.;

C. en rotel, till hvilken höra: frågor om anläggning af städer och köpingar,

om inrikes handeln och sjöfarten samt handtverkerierna, och i viss mån fiskerierna,

om sjömansinvisningar, om afgifter för varor och fartyg till städer, kanalbolag in.

fl., om regleringen af marknadsterminerna och dermed sammanhängande ärenden; inseendet

öfver sjömanshusen, den årliga berättelsen om inrikes handeln och sjöfarten,

in. m.;

D. en rotel, till hvilken höra: frågor rörande bergshandteringen, inseendet öfver

bergsstaten, meddelandet af patent och dermed i sammanhang stående frågor, ärenden

rörande de tekniska undervisningsanstalterna samt den årliga berättelsen om

bergshandteringen.

Kommerskollegii kansli består för närvarande af: två sekreterare, en för bergs

-

— 45 —

ärenden och en för öfriga inom Kollegium förekommande mål; en registrator och

arkivarie, som mot särskild! arfvode jemväl förrättar de den forna registratorstjensten

för bergsärenden tillhörande göromål; två notarier, hvilka bestrida protokollsföringen

vid föredragningen af alla mål utom bergsärenden; och fem kanslister. En

af kanslisterne fullgör de åligganden, som förut tillkommo den i 1881 ars nadiga

instruktion omförmälde passexpeditionsnotarien, granskar de för erhållande åt sjödokument

inlemnade handlingar, ombesörjer dessa dokuments utfärdande, verkställer

vederbörliga anteckningar i fribrefsliarium, fribrefsliggare in. in., upprättar Code List,

anskaffar och tillhandahåller blanketter till sjömansrullor, utlemnar alla från Kollegium

utgående expeditioner, för hvilka lösen skall erläggas, uppbär och redovisar

den derför belöpande lösen samt verkställer de i det föregående omnämnda anteckningar

rörande patenter. Eu kanslist biträder uteslutande å bergsafdelningen, dels

såsom protokollsförande och dels med vanliga kanslistgöromål. De tre återstående

kanslisterne ombesörja turvis förandet af diarium öfver från Kollegium utgående expeditioner

och afsändande! af de expeditioner, för hvilka ingen lösen erlägges, samt

biträda för öfrigt med utskrifning och kollationering.

Kollega advokatfiskalskontor består af advokatfiskal och en kanslist. Advokatfiskal!

för Kollegii talan i alla mål, som till hans embetsatgärd remitteras;

och åligger honom särskild! att indrifva ej mindre ersättning för förskott till konsuler

än äfven lån af de under Kollegii förvaltning stälda allmänna medel. Kanslisten

biträder advokatfiskal med diarieföring, renskrifning och kollationering m. in.

Kammarkontoret, som består af eu kamrerare, eu kammarförvandt och två

kammarskrifvare, förvaltar Kollegii expensmedel, manufaktur-, tull- och beslags- samt

Eskilstuna fristadsmedel jemte anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare,

de till godtgörande af svenske konsulers utgifter för svenskt sjöfolks hemförskaffande

och understöd åt nödstälde svenske undersåtar anslagna medel samt förer

anteckningar öfver sjömäns penningeförsändningar. Kamreraren verkställer utbetalningarne

i öfverensstämmelse med Kollegii befallningar, afslutar hufvudböckerna,

upprättar sammandrag, granskar konsulernes räkningar å utgifter i svenska embetsärenden

nr. m.; kammarförvandten är dervid kontrollant. Af alla fyra tjenstemännen

verkställes derjemte granskning och sammanställning af de statistiska uppgifter,

som skola ingå i Kollegii årliga berättelser.

Manufakturdiskontkontoret förvaltar manufakturdiskontfondens tillgångar samt

verkställer anbefalda utbetalningar från samma fond; kontorets tjenstemän utgöras

af en kamrerare, en kontrollör, en bokhållare och eu kammarskrifvare.

Ett särskildt arfvode finnes anvisadt, att tills vidare utgå af de under Kollegii

förvaltning stälda medel till manufakturernas befrämjande, för biträde vid handlägg

-

ningen af de hos Kollegium förekommande ärenden, som påkalla en tekniskt vetenskapligt

bildad person.

Det till Kollegium hörande grufvekartekontoret har till föreståndare extra

grufveingeniören inom tredje bergmästaredistriktet, hvilken tjensteman icke åtnjuter

annan inkomst, än den som tillkommer honom i sistnämnda egenskap.

I afseende å antalet inkomna mål torde få hänvisas till efterföljande tabell,

utvisande förhållandet härmed under de senaste tio åren. Tabellen upptager målen

ordnade efter de olika föredragningsrotlarne, såsom fördelningen rotlarne emellan för

närvarande är bestämd, hvadan en del mål, som först år 1867 flyttades till den här

så kallade fjerde roteln, äfven för åren 1864—1866 uppförts på densamma för att

bereda lättare tillfälle till jemförelse.

Förteckning å de under åren 1864—1873 inkomna, mål.

A. Hörande till den första af ofvan

nämda ro tiar.

Kongl. bref och skrivelser från depar-

1864.

1865.

1866.

1867.

1868.

1869.

1870.

1871.

1872.

187I!.

tementschef ..............................

90

86

96

152

100

Ilo

168

136

152

129

Kongl. remisser ...........................

20

24

38

26

31

38

45

56

56

67

Ang. navigationsskolorna ...............

81

68

67

60

76

66

64

67

88

104

Ang. fribref, interimsfribref m. m. d.

112

123

130

129

126

114

109

115

208

183

Ang. å utländsk ort afliden svensk mans

efterlemnade qvarlåtenskap............

46

40

51

80

98

106

112

126

139

174

Ang. kreaturssjukdomar..................

20

38

66

71

73

85

76

64

97

98

Ang. helsotillståndet. å utrikes ort, ka-

rantän ....................................

1

53

180

128

67

5

39

138

68

174

Konsulers årsberättelser och skepps-

listor .......................................

96

102

100

99

109

98

103

128

104

106

Underrättelser om handel och sjöfart i

främmande länder .....................

214

240

213

277

264

249

284

235

258

328

Klagomål mot konsul, skeppsbefälhaf-

vare eller andra ........................

8

7

7

6

7

17

18

5

11

13

Ang. emigrantagenter.....................

—

26

16

2 7

17

15

Qvittenser, statistiska uppgifter och

hvarjehanda annat .....................

310

303

283

300

317

417

444

305

442

376

Summa:

998

1,084

1,231

1,328

1,268

1,336

1,478

1,402

1,640

1,767

B. Hörande till andra roteln.

Kongl. bref och skrivelser från depar-

tementschef ..............................

41

39

21

32

34

36

46

29

38

36

Kongl. remisser ...........................

19

40

18

37

27

36

38

26

32

22

Transport:

60

79

39

69

61

72

84

55

70

58

47

1864.

1865.

1866.

1867.

1868.

1869.

1870.

1871.

1872.

1873.

Transport:

60

70

39

69

61

72

84

55

70

58

Ansökningar om reseunderstöd .........

22

47

25

60

58

68

78

55

203

442

Ang. manufakturdiskonten...............

36

38

SO

61

56

42

47

31

31

52

Ang. ulldiskonten och ullmagasinet ...

20

16

33

26

20

26

24

15

17

7

Ansökningar om ersättning för utgifter

för sjömän.................................

144

112

127

144

149

202

140

165

131

165

Konsulers ansökningar om dito för ut-

gifter i svenska embetsärenden......

37

34

30

27

27

31

31

33

31

36

Besvär öfver beslut af direktionen öfver

handelsflottans pensionsanstalt ......

—

7

2

4

3

3

Ang. kortstämplingen.....................

—

2

1

2

3

3

6

7

6

4

Räkningar, reseberättelser, tillverk-

ningsbevis m. m.........................

232

320

270

301

352

387

304

438

438

351

Summa:

551

648

504

690

726

838

806

803

930

1,118

C. Hörande till tredje roteln.

Kong!, bref och skrivelser från depar-

tementschef ..............................

r>4

34

61

43

45

38

48

51

35

36

Kongl. remisser ...........................

4.1

50

48

40

37

37

35

45

42

42

Ang. marknaderna i riket ...............

58

45

71

56

46

44

59

44

36

44

Ang. sjömanshusen ........................

in

16

8

9

11

6

19

41

6

43

Ang. utfärdade sjömansinvisningar m. m.

180

280

208

305

347

Ang. blanketter, statistiska uppgifter

m. m. d..................................

76

113

114

100

101

95

132

108

471

426

Summa:

248

258

302

206

240

409

573

677

895

938

D. Hörande till fjerde roteln.

Kongl. bref och skrivelser från depar-

tementschef ..............................

17

7

8

23

28

29

31

23

21

40

Kongl. remisser ...........................

5

7

10

14

18

16

10

9

21

28

Besvär öfver bergmästares beslut......

13

7

4

6

2

1

4

6

34

32

Ang. bergsstaten i orterna...............

14

15

15

10

18

27

34

23

25

17

Ang. Palu bergsskola.....................

32

25

28

18

17

7

—

—

—

—

Ansökningar om hvilostånd, större ut-

mål m. m...............................

16

31

42

20

34

31

28

34

28

26

Ang. förlagsinteckningar..................

Ansökningar om patent eller öfverlåtelse

11

16

17

25

36

10

22

10

10

19

af dylika .................................

102

123

154

101

196

183

151

182

283

246

Bevis om utöfning af patenterad upp-

filning ....................................

67

78

85

75

73

97

88

98

105

112

Transport:

277

309

363

400

422

410

377

385

536

520

— 48

1804.

1800.

1800.

1807.

1808.

1809.

1870.

1871.

18 72.

1873.

Transport:

277

309

303

400

422

410

377

385

536

520

Ang. de tekniska undcrvisningsanstal-

terna .......................................

20

20

21

25

20

36

27

31

29

30

Embetsberättelse!'', statistiska uppgifter

m. in.....................................

2 So

20 1

185

203

1 94

210

196

148

166

165

Summa:

58-2

593

569

628

642

656

600

564

731

715

Summa Summarum:

2,379

2,583

2,666

2.912

2,876

3,239

3,457

3,446

4,106

4,538

Beviljade patent ...........................

97

101

129

128

146

142

116

119

200

178

Utfärdade fribref ...........................

211

218

302

25 1

288

258

280

280

372

473

Af advokatfiskal såsom ombudsman

för manufakturdiskonten vid domstol

anhängiggjorda mål.....................

ISO

205

139

164

143

130

66

86

M

15

Öfriga af advokatfiskal^! väckta åtal

9

9

15

in

18

18

17

19

8

177

För utredning af det ämne, som blifvit komiterade förelagdt, hafva de ansett

sig böra i främsta rummet undersöka, om, såsom man temligen allmänt synes antaga,

Kommerskollegii göromål lämpligen må lämna fördelas mellan andra redan, befintliga embetemyndigheter

eller, i den män händer derför möta, hänskjutas till behandling inom statsdepartementen,

sä att Kollega verksamhet kunde upphöra, utan att ett eller flera nya embetsverk

behöfde sättas i dess ställe.

Då komiterade, vid anställandet åt en sådan undersökning, grupp för grupp

genomgått Kommerskollegii göromål, hafva de funnit, att de bestyr, som lämpa sig

för öfverflyttning till redan befintliga embetsverk, äro både till antal och omfattning

af ringare betydelse. Sådana äro nemligen enligt komiterades åsigt endast:

l:o. Förvaltningen eif förlag slånefonden. Diskontlånerörelsen skall, på sätt ofvan

är nämndt, med utgången af Juni månad 1875 helt och hållet upphöra. Derefter

återstå ej andra af denna fondförvaltning härflytande göromål än att, efter anvisningar

af Eders Kongl. Maj:t, verkställa utbetalningar från fonden, att emottaga ränteoch

kapitalliqvid för förlagslån, som från fonden beviljats eller framdeles komma att

beviljas, och att föra räkenskaper, som visa fondens ställning. Dylika bestyr med

andra likartade fonder, t. ex. handels- och sjöfartsfonden, hafva under'' senare tiden

förlagts till Statskontoret, hvarför komiterade anse konseqvensen fordra, att jemväl

förvaltningen af förlagslånefonden flyttas dit. En sådan anordning bör dessutom af

sparsamhetsskäl förordas, ty derigenom kan Kollega manufakturdiskontkontor, uti

livilket 4 tjensteman och 2 vaktbetjente äro anstälde, indragas, utan att åtminstone

någon nämnvärd ny kostnad för fondens förvaltning i Statskontoret bör uppkomma,

— 49

eftersom besväret med bokföringen af förlagslånen, hvilkas antal för närvarande uppgår

till omkring 40, komme att fördelas mellan flere redan befintlige, med likartade

göromål förut sysselsatte tjensteman.

2:o. Ärenden rörande fiskerinäringen. Sedan för fiskeriernas vård och fiskodlingen

blifvit antagne eu fiskeriintendent, två assistenter och en undervisare i fiskodling,

samt desse tjensteman, antagligen af skäl, att fiske oftast på grund af strandeganderätt

idkas såsom en binäring till jordbruk, stälts under inseende af Landtbruksakademiens

förvaltningskomité, så har, såsom redogörelsen för Kollegii åligganden

visar, dess befattning med fiskeri ärenden inskränkts till ganska få frågor. Enär således

de flesta ärenden rörande fiskerierna tillhöra Landtbruksakademiens förvaltningskomité

och derunder lydande fiskeritjenstemän, och det icke kan vara lämpligt, att

förvaltningsbestyr för en och samma näring äro delade mellan olika myndigheter,

synes det vara önskvärdt, att de fä fiskeriärenden, som Kollegium nu har att handlägga,

varda hänskjutna till Landtbruksakademiens förvaltningskomité.

3:o. Bestyr, föranledda af spélkortsstämpling. Då denna stämpling nu mera ej

erfordras för annat ändamål än utöfvandet af kontroll å den för begagnandet af spelkort

faststälda skatt, och sådan kontroll närmast faller inom Statskontorets verksamhetsområde,

synes det komiterade, som om de i nådiga förordningen den 21 Ok

tober

1871 om kortstämplingens verkställande åt Kommerskollegium uppdragna göromål

äfven borde till Statskontoret öfverflyttas.

Hvad alla öfriga till Kommerskollegii handläggning hörande ärenden angår,

så hafva komiterade kommit till den öfvertygelse, att de, dels icke utan olägenhet,

dels icke med någon fördel kunna öfverlemnas till andra redan befintliga embetsverk.

Ärendenas behandling skulle nemligen i de flesta fall komma att härpå lida. Detta

beror på det inre materiela sammanhang, som ofta förefinnes mellan olika slag af

ärenden. En fråga, som synes hufvudsakligen afse sjöfarten, kan till exempel djupt

ingripa i handelns, fabrikstillverkningens eller bergshandteringens intressen och tvärt

om. Likaså kan ett mera yttre eller formelt sammanhang ega rum mellan ärenden,

som höra till olika grupper, t. ex. mellan konsulatärenden samt frågor om pass,

nationalitetshandlingar och sjömansrullor. För att förtydliga detta exempel, torde

endast behöfva påpekas, att det embetsverk, som komme att handhafva konsulatärenden

och hade att från redare infordra ersättning för utgifter, som konsul förskjutit

för sjömän, likasom att taga vård om arfsmedel efter utrikes aflidne svenske undersåtar,

tidt och ofta behöfde söka upplysningar i fribrefsdiariet och från sjömanshusen

insamlade förteckningar på fartyg m. fl. handlingar, hvilka vore till finnandes

i det embetsverk, hvilket komme att hafva bestyr med pass och nationalitetshandlingar

samt sjömanshusfrågor. Splittring af ärenden, mellan hvilka materielt

eller formelt sammanhang sålunda finnes, skulle kunna föranleda, att vid besluts fat

7

-

- 50 —

tande ofta erfordrades samverkan mellan skilda embetsverk, hvilket alltid är obeqvämt,

att embetsverken vid tillämpning af näringslagstiftningen kunde komma att

gå i olika rigtningar, att utredningar och förslag i och för ändringar i berörda slags

lagstiftning kunde komma att grundas på principer, som icke med hvarandra stode

väl tillsammans, och att ständig skriftvexling mellan de särskilda embetsverken skulle

för upplysningars vinnande blifva behöflig.

Ett annat skäl, som talar mot ärendens öfverflyttning till eller fördelning

mellan flera särskilda embetsverk, är det. att då de embetsverk, som genom en sådan

anordning skulle erhålla nya göromål, äro organiserade för en helt annan verksamhet

än den, som de tillkomna göromålen fordra, öfverflyttningen komme att påkalla

inrättandet af nya tjenster eller andra förändringar, och såmedelst medföra kostnader,

hvilkas sammanlagda belopp sannolikt skulle öfverstiga det, som erfordras för ärendenas

behandling, om de bibehållas samlade på ett ställe.

Komiterade vilja här till en sammanträngd granskning upptaga några förslag,

som under riksdagsförhandlingar blifvit utan vidare utredning gjorda om måls öfverflyttande

från Kommerskollegium till andra redan befintliga embetsverk eller myndigheter.

Man har sålunda ifrågasatt, att bearbetandet af den industriel statistiken

borde öfverlemnas till Statistiska Centralbyrån; att patentärendena skulle förläggas

till Teknologiska Institutet, så vida dess stat för ändamålet ökades med 5,000 kronor,

att öfverinseendet öfver de tekniska elementar- samt söndags- och aftonskolorna skulle

uppdragas åt direktionen för nämnda institut, att Sundhetskollegium kunde lämpligare

än Kommerskollegium vidtaga i lag föreskrifna åtgärder för utestängandet från

riket af smittosamma sjukdomar, att frågor om Inne- och reseunderstöd, som hafva

till ändamål att befrämja näringarnes utveckling, skulle kunna lättast afgöras af

magistraterne och länsstyrelserna samt att bestyret med emottagandet och fördelandet

mellan de särskilda sjömanshusen af dem tillkommande kollekt- och bötesmedel

borde tillhöra magistraterne.

Hvad angår den industriela statistiken, så skulle, på sätt undertecknad Berg

utförligare utvecklat uti det förut omnämnda, detta betänkande bilagda särskilda yttrandet,

bilagan Kitt. A., densammas förläggande till Statistiska Centralbyrån medföra

en väsentlig rubbning i den antagna planen för den officiela statistikens bearbetning,

svårigheter i afseende å införskaffandet af nödiga uppgifter och dessas kontrollerande,

försinkadt offentliggörande af de näringsstatistiska arbetena och en ej obetydlig förhöjning

af Statistiska Centralbyråns stat.

Att till eu teknisk högskola hänvisa de af patentlagstiftningen härflytande ej

obetydliga embetsbestyren och såmedelst inkräkta på de för undervisningen afsedda

lärarekrafterna, lärer desto mindre böra ifrågakomma, som pröfningen af patentärenden

förutsätter icke allenast teknisk bildning, ritan äfven en vidsträcktare författnings

-

kunskap, hvaraf lärarne vid Teknologiska Institutet väl icke kunna förväntas vara i

besittning; och komiterade kunna i allt fall ej inse hvilken fördel skulle vinnas med

den föreslagna förflyttningen. Någon besparing skulle väl knappast vara att vänta

deraf, eftersom 5,000 kronors anslag ansetts för ändamålet erforderligt. Lika litet

synes det vara lämpligt, att till en oaflönad styrelse, tillsatt uteslutande för att hafva

inseendet öfver Teknologiska Institutet, öfverlemna ledningen af den tekniska undervisningen

i orterna.

För de åtgärder, som af Kommerskollegium skola vidtagas, när smittosam sjukdom

utomlands utbryter, erfordras i allmänhet icke specialinsigt i medicinalväsendet

eller helsovården, och skälet dertill, att dessa åtgärder uppdragits åt Kommerskollegium,

är uppenbarligen att söka uti den omständighet, att detta Kollegium står i

skriftvexling med konsulerne, hvilka afgifva rapporter i ämnet, och att Kollegium

derför skyndsammare än hvarje annan embetsmyndighet kan utfärda föreskrifila kungörelser.

Omgång och onödigt skrifveri skulle blifva följden af det ifrågavarande

bestyrets förläggande till annan myndighet än den, som i första hand genom konsulerne

mottager underrättelser från utlandet.

De omnämnda förslagen om uppgifna ärendens förvisande till magistraternes

och länsstyrelsernes behandling synas vittna om obekantskap med arten och beskaffenheten

af sagda ärenden. Komiterade anse det nemligen vara uppenbart, att, då

ansökningar om förlagslån eller reseunderstöd ingå från olika delar af riket, ortmyndigheterna

icke kunna yttra sig i frågan, huruvida den ena eller andra nya fabriksanläggningen,

det ena eller andra yrket må anses vara mera förtjent af understöd

eller uppmuntran, utan synas förslag i dessa ämnen böra afgifvas af ett centralt

embetsverk, som har öfversigt öfver landets näringsverksamhet i dess helhet; och då

summan af alla kollekt- och bötesmedel, som tillfalla sjömanshusen, skall mellan dem

fördelas i förhållande till antalet af de vid hvarje sjömanshus inskrifne sjömän, torde

det vara klart, att redovisning för medlen måste ske på ett enda ställe, på det sammanräkning

må kunna verkställas, och att fördelningen bör göras i det centrala embetsverk,

som har tillgång till samtliga sjömanshusregistren, hvilka ligga till grund

för fördelningen.

År det nu så, som komiterade antagit, nemligen att endast de tre först nämnda

slag af ärenden lämpligen kunna öfverflyttas till andra redan befintliga embetsverk,

så skulle, för vinnande af det såsom eftersträfvansvärdt angifna målet, nemligen indragning

af Kommerskollegium utan att annat embetsverk sattes i stället, det blifva

nödigt att hänvisa hela återstoden af Kommerskollegii göromål till statsdepartementen;

men, då hvarken departementscheferne eller statsdepartementenas kansliexpeditioner äro

utrustade med rättighet att besluta i mål och ärenden, som till departementen inkomma,

skulle följden blifva, att den stora massa af ärenden, som förut afgjorts i

Kommerskollegium, komme att föredragas inför Eders Kongl. Maj:t i statsrådet. Nu

är det emellertid temligen allmänt erkändt, att antalet af de mål och ärenden, som

redan utgöra föremål för statsrådets samfälda öfverläggning och Eders Kongl. Maj:ts

omedelbara beslut, är så stort, att Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare och särskild! de

bland dem, som äro departementschefer, äro öfver liöfvan betungade af löpande ärenden.

För att göra statsdepartement^^ tjenliga att mottaga en större del af Kominerskollegii

göromål, och för att undanrödja nödvändigheten af föredragning i statsrådet

af mål utaf ringare beskaffenhet, hafva förslag varit väckta om inrättandet af

ett nytt statsdepartement, hvarigenom antalet af de till hvarje departementschefs

föredragning hörande mål kunde minskas, och om rättighet för Eders Kongl. Maj:t

att på departementscheferne öfverlåta beslutanderätt i mindre vigtiga ärenden, hvarigenom

hopning af mål i det samfälda statsrådet skulle undvikas; men begge dessa

förslag hafva, på sätt ofvan är nämndt, förfallit.

Den omständighet att berörda olägenhet skulle i betänklig mån ökas genom

ifrågasatta åtgärden, att till statsdepartementen hänskjuta någon större del af Kommerskollegii

göromål, kan i komiterades tanke, vara skäl nog för afstyrkande af

samma åtgärd, men äfven andra skäl kunna härför anföras.

Ett sådant skäl är, att ett särskild! embetsverk för näringarne svårligen lärer

kunna undvaras. Yäl är det en sanning, att, med den utveckling, näringarne tagit,

med den enskilda företagsamhet, som är rådande, och den lätthet, som förefinnes att

åstadkomma enig samverkan mellan förenade krafter, när den enskildes förmåga icke

räcker till, något statens omedelbara ingripande till näringarnes uppmuntrande väl

knappast mera kan vara erforderligt; men mycket återstår dock ännu, som kräfver

uppmärksamhet från. statens sida. Ju snabbare utvecklingen är på näringslifvets område,

desto större är äfven behofvet att tillse, det lagstiftningen följer jemna steg

dermed och att de till näringarnes bästa inrättade institutioner verka som de böra.

För eu sådan tillsyn torde fortfarande behöfvas ett embetsverk, som har till sin speciel

uppgift att följa näringarnes gång och uppmärksamma allt, som rörer deras

intressen. Utan ett sådant särskild! embetsverk, skulle regeringen sannolikt ofta

komma i förlägenhet för erhållande af en grundligare utredning i vigtiga frågor, ty

en sådan lärer svårligen kunna åstadkommas uti kansliexpeditionerna med deras nu

varande organisation. Arbetet inom expeditionerna består hufvudsakligen uti att, i

och för föredragningen i statsrådet, göra eu sammanfattning af inkomna handlingars

innehåll, att föra protokoll i statsrådet samt att, sedan beslut i statsrådet fattats,

expediera desamma. Kanslitjenstemännen arbeta dessutom under departementschefernes

ledning på desses ansvar utan all sjelfständighet. Under sådana förhållanden må

man ej begära, att kanslitjenstemännen skola genom så beskaffad! arbete utbildas

till den erfarenhet och de mångsidiga specialinsigter, som erfordras för grundligare

— 58

forskning på egen hand och utredning af invecklade frågor, särdeles i fall, då utredningen

icke kan hemtas uteslutande ur de befintliga handlingarna, utan krafvel- studium

af utländsk lagstiftning, vetenskapliga arbeten och öfversigt af näringsverksamheten

så val inom som utom landet.

Ett annat skal,, som talar emot Kommerskollegiiärendenas öfverflyttning till

statsdepartementen, är, att åtskilliga af dessa ärenden äro af den beskaffenhet, att de

ej lämpa sig för omedelbar föredragning i statsrådet. Såsom exempel på dylika må

anföras frågor om ersättning till konsuler för utgifter för sjömäns hemförskaffande

in. in., af hvilka frågor hundratal årligen förekomma. För hvarje beslut om anordnandet

af sådan ersättning erfordras granskning af konsulns räkning med tillhörande

verifikationer; och dylik revision lärer väl icke egna sig för handläggning i statsrådet.

I fråga om ärendenas egenskap att mer eller mindre väl lämpa sig för behandling

i statsdepartementen, torde jemväl böra påpekas en svårighet, som möter för

hänskjutandet till utrikesdepartementet af konsulatärendena. Enligt gällande konsulsstadga

och nådiga brefvet den 26 April 1872 skola, då konsuls, fast afl onåd vicekonsuls

eller konsulatsekreterares befattning blifver ledig eller då fråga uppstår om

inrättandet af ny sådan befattning, Kommerskollegium och norska regeringens departement

för det inre, hvart för sig, till utrikesdepartementet ej allenast afgifva utlåtande

om befattningens behöflighet samt om området och aflöningen för densamma

utan äfven upprätta tjensteförslag. Då de båda rikenas intressen icke äro identiska,

hvilket i dylika frågor lätteligen kan inträffa, bevakas Sveriges bästa af Kommerskollegium

och Norges af departementet för det inre, hvarefter beslut fattas af Eders

Kongl. Maj:t i sammansatt svenskt och norskt statsråd eller i vissa fall, såsom vid

tillsättning af fast aflönad vice konsuls eller konsulatsekreterares befattning, af statsministern

för utrikes ärendena. Blefve nu Kommerskollegii bestyr med dessa ärenden

öfverflyttade till utrikesdepartementet, så skulle, under det att det norska intresset

fortfarande bevakades af departementet för det inre, det svenska komma att sakna

målsman, som kunde se frågorna ur rent svensk synpunkt. Likställigheten mellan

de begge rikena skulle således rubbas; och statsministern för utrikes ärendena, hvilken

ju i viss mening måste anses vara en unionel embetsman, skulle dessutom komma i

en skef eller brydsam ställning till de omnämnda frågorna.

Af'' det nu anförda torde framgå, att komiterade funnit en fördelning af Kommerskollegii

göromål ej kunna till båtnad för det allmänna verkställas, och att ett

eller flera fristående embetsverk äro af behofvet påkallade för handläggning af näringarne

rörande ärenden.

Komiterade vilja derför nu öfvergå till en annan fråga, den nemligen, huruvida

det med nu varande anordning är väl sörj dt för sagda ärendens behandling eller om

förändring i det bestående må anses önsklig.

■— 54

Mot det bestående har blifvit anmärkt, att Kommerskollegium arbetar med

tunga, ej längre tidsenliga former, livilket medför omgång och onödigt skrifveri samt

kräfver större tjensteman!! apersonal, än som med andra former skulle erfordras.

Denna anmärkning saknar, i komiterades tanke, ej skäl för sig.

Det kollegiala arbetssättet, livilket var nödigt och befogadt så länge Kollegium

utöfvade domsrätt i tviste-, brott- och utsöknings-mål, bör otvifvelaktigt, sedan

denna domsrätt upphört och, på sätt ofvan är visadt, Kollegii verksamhet genom

den nyare lagstiftningen i väsentliga delar förändrats, nu mera öfvergifvas. De af

Kollegii göromål, som synas vara mest magtpåliggande, äro de underdåniga utlåtandena.

Dessa torde dock icke fordra kollegial behandling. Det hufvudsakligaste arbetet

i och för sådana utlåtanden lärer väl bestå uti arkivforskning, studerandet af

inhemsk och utländsk lagstiftning samt framläggandet af erfarenhetsrön, som lända

till utredning af ämnet för hvarje utlåtande; och denna utredning hvilar, äfven med

nu varande arbetssätt, hufvudsakligen på den ledamot i Kollegium, som är referent.

På det förslag, det till- eller afstyrkande, Kollegium i ett underdånigt utlåtande gör,

ligger, efter komiterades förmenande, mindre vigt än på ämnets grundliga utredning;

och är denna nöjaktigt gjord af referenten, torde man, åtminstone i de flesta fall,

kunna af honom vänta ett godt förslag i fråga om hvad som i ämnet bör åtgöras,

äfven om han icke är af det stadgade arbetssättet förpligtad att i ärendet öfverlägga

med embetskamrater, hvilka mindre än han satt sig in i ämnet. Men kan det kollegiala

arbetssättet undvaras för de vigtigare bland göromålen, så är det utan tvifvel

rent af hinderligt för behandlingen af det stora flertalet af ärenden, som äro af

mera enkel beskaffenhet. Det är här, som omgång och onödigt skrifveri uppkommer.

Minst tre ledamöter måste nu vara närvarande vid föredragning och afgörande äfven

af löpande ärenden af den enklaste beskaffenhet, såsom exempelvis då fråga är om

godkännande af inkomna qvittenser, patentbevis, delgifningsbevis eller om andra i

massa inkommande handlingar, som ofta ej erfordra annan åtgärd än meddelandet

af handlingarnes innehåll, till andra embetsverk, till enskilde personer eller till allmänheten.

Alla de ärenden, som föredragas, måste anmärkas i protokollet, ty eljest kunde

det efteråt ej utredas hvilka ledamöter som deltagit i ärendenas afgörande och äro

för besluten ansvariga. Härigenom växer protokollet ut till flera digra band om

året. Af den gemensamma ansvarigheten för besluten följer ock, att hvarje ledamot

måste, innan han underskrifver de utgående expeditionerna, deltaga i granskningen

af det uppsatta konceptet. Det kollegiala arbetssättet har således med sig,

att ledamöternes tid mera än tillbörligt är upptages af sammanträden samt granskning

af expeditioner, och att protokollsföringen blifver allt för vidlyftig; och dessa

olägenheter orsaka naturligtvis tidsutdrägt. En annan anmärkning, som kan göras

emot den nu varande organisationen, är, att Kollegium liar en allt för afskild stimning

i förhållande till idkarne af de näringar, för hvilkas bästa det har att verka.

Ej sällan handläggas i Kollegium frågor, hvilkas rätta bedömande kräfver praktisk

erfarenhet uti industriel verksamhet. Det kan nemligen blifva fråga om lagstiftning,

hvaraf flere eller färre industrigrenars hela ve eller väl kan bero, t. ex. om, för utestängande

från riket af smittosamma sjukdomar, förbud skall utfärdas mot import

af sådana råvaror, som inom landet fabriksmessigt förädlas, eller om vissa för industrien

hinderliga vilkor skola bestämmas för sådan import. I dylika fall är det icke

på något sätt sörjdt för, att Kollegium kan erhålla råd och upplysningar af erfarne

fackmän, utan är Kollegium hänvisadt till utvägen att genom någon af dess ledamöter

göra förfrågningar hos den ene eller andre affärsmannen eller industriidkare!!,

och värdet af upplysningar, som sålunda vinnas, kan vara tvifvelaktigt. Att här

finnes en brist att afhjelpa torde vara uppenbart.

Bör nu, såsom komiterade antaga, det kollegiala arbetssättet öfvergifvas, så

blifver häraf en naturlig följd, att Kommerskollegium måste indragas; och då uppstår

den frågan, om dess göromål höra uppdragas åt ett större eller flera mindre nya embetsverk.

Ofta har man hört uttalas den åsigt, att vissa grupper af Kommerskollegii

göromål borde öfverlemnas till fristående byråer under statsdepartementen. Så har

det varit taladt om en patentbyrå och en byrå för bergsärenden under civildepartementet

samt en byrå för konsulatärenden under utrikes departementet o. s. v.

Detta sätt att sörja för göromålen skulle emellertid i vissa fall vara menligt

för ärendenas behandling; och till stöd för denna sin åsigt få komiterade åberopa

hvad som ofvan i fråga om olämpligheten af ärendenas fördelning mellan redan befintliga

embetsverk är sagdt angående det sammanhang, som mellan olika grupper

af ärenden förefinnes. För inrättandet af särskilda byråer för bergs- eller patentärenden

möter väl icke hinder af dessa ärendens oskiljaktiga sammanhang med andra;

men en organisation i sådan rigtning skulle otvifvelaktigt öka statens utgifter, ty

den förutsätter större antal af tjenstemän och vaktbetjente, flere och dyrare embetslokaler

och större expensanslag än som erfordras för alla göromålens handläggning

inom ett enda större embetsverk. Om man försöker att uppdela göromålen på flere

fristående byråer, så skall man snart finna, att en jemn fördelning, så att tjenstemännen

inom hvarje byrå finge full sysselsättning, icke kan åstadkommas, ty åtskilliga

göromål hafva, på sätt förut är visadt, det sammanhang, att de ej kunna

skiljas åt, hvilket åter gör, att man vid fördelningen icke har fria händer; och

kunde man än göra en jemn fördelning, skulle dock derigenom, att ärendena inom

olika grupper tidtals vexla till antalet, inom kort sådan förändring inträda, att den

ena fristående byrån kunde komma att sakna full sysselsättning under det att en

annan vore öfverhopad af göromål, så att den med de normala arbetskrafterna icke

kunde behörigen fullgöra dem. Delades ärendena mellan flere fristående byråer, skulle

naturligtvis erfordras en beslutande chef för hvarje byrå; och det koinme väl att

behöfvas minst lika många föredragande, så vida cj både beredningen af ärendena

och fattandet af beslut deri skulle uppdragas åt en enda person, en anordning, som

väl knappast kan ifrågakomma, eftersom den ömsesidiga kontroll, hvilken förefinnes

då beredningen och beslutandet ankomma på särskilda personer, skulle komma att

saknas inom på sådant sätt anordnade byråer.

Under förhanden varande förhållanden hafva komiterade alltså ej kunnat utfinna

någon lämpligare anordning än att de ärenden, som nu höra till Kommerskollegii

handläggning, med ofvan angifna undantag, bibehållas samlade i ett enda

embetsverk, som inrättas i Kollegii ställe.

Beträffande organisationen af och arbetssättet inom detta nya ''embetsverk,

som kunde benämnas »Kongl. Styrelsen för handeln och näringarne», få komiterade

såsom sin åsigt uttala, att denna Styrelse bör bestå af en generaldirektör med ensam

beslutanderätt och nödigt antal byråchefer, mellan hvilka ärendena skulle för beredning

och föredragning delas; att desse byråchefer icke behöfva öfvervara hvarandras

föredragning, så vida icke den föredragna frågan rörer sjelfva embetsverket eller

tjenstemännen inom detsamma, i hvilket fall samtlige byråchefer böra vara tillstädes,

eller generaldirektören med anledning af något ärendes beskaffenhet eljest vill inhemta

icke allenast den föredragandes utan äfven en eller flere andra byråchefers

mening; att föredraganden först bör yttra sin mening och framställa skälen derför;

att annan byråchef, som öfvervarit föredragningen, derefter bör gifva sin mening

tillkänna; att om generaldirektören fattar ett mot byråchefs mening stridande beslut,

denne sistnämnde må vara obetaget att, med åberopande af hvad han förut anfört,

sig till protokollet reservera; och att byråchef, som underlåter att sig sålunda reservera,

bör jemte generaldirektören vara ansvarig för beslutet.

För ärenden, i hvilka Styrelsen enligt gällande författningar, skulle komma

att besluta gemensamt med kollegialt embetsverk, såsom exempelvis med Kammarkollegium

om tiondeafgift eller afrad af nya verk m. in., måste likväl undantag göras

från regeln om generaldirektörens rätt att ensam besluta.

Oaktadt den nya Styrelsens åligganden till största delen torde blifva desamma,

som de Kollegium nu har, och oaktadt någon synnerlig minskning i antalet åt ärenden,

som fordra föredragning och afgörande, icke lärer vara att förvänta, hafva komiterade

likväl ansett, att byråchefernes antal skulle kunna inskränkas till tre. För

närvarande äro göromålen, såsom förut nämts, fördelade på fyra rotlar, men enär

beslutanderätten, i stället för att som nu tillkomma Kollegii samtlige ledamöter,

skulle öfverlemnas åt chefen, och hvarje föredragande kunde mera odeladt egna sig

;tt de mål, som tillhöra hans föredragning, samt härtill kommer, att ofvan föreslagna

arbetssätt jemväl i öfrig! medgifver förenkling i formerna, synes en minskning af

rotlames antal vara möjlig.

Komiterade hafva i sådant afseende tänkt sig följande fördelning såsom den,

med afseende å ärendenas inre sammanhang och det af dem föranledda arbete, lämpligaste

:

till en byråchefs handläggning skulle höra: alla ärenden rörande konsulatväsendet,

utrikes handeln och sjöfarten, navigationsskolorna, fribref för fartyg, sjömanshusen,

ersättningar för sjömäns eller andra svenska undersåtars underhåll i eller hemförskaffande

från främmande land, utvandrareagenter, smittosamma sjukdomar samt berättelsen

om utrikes handeln och sjöfarten;

eu annan byråchef skulle handlägga frågor rörande inrikes handeln och sjöfarten,

fabriker, handtverk och slöjder, reseunderstöd, förlagslån, marknader, taxor samt utai

beta berättelserna om inrikes handeln och sjöfarten och om fabriker och manufakturer

;

till (l™ tredje byråchefens behandling skulle höra: ärenden, som angå bergshandteringen,

patenter och den tekniska undervisningen, samt berättelsen om bergshandteringen.

Fördelningen af göromålen synes dock icke böra i blifvande instruktion för

Styrelsen definitivt bestämmas, utan anse komiterade, att generaldirektören bör erhålla

nådigt bemyndigande att, efter sig företeende omständigheter, ändra fördelninningen

eller, der föreskrift saknas, bestämma hvilken byråchef, som skall beredningen

och föredragningen verkställa.

I *a emellertid, i afseende a denna, endast i allmänna drag antydda, göromålens

fördelning, skiljaktiga meningar inom komitén gifvit sig till känna derutinnan,

att en ledamot ansett hela den betydliga grupp af ärenden, som angår fabriker,

handtverk och slöjder, reseunderstöd och förlagslån äfvensom utarbetande af statistiska

berättelsen om fabriker och manufakturer principielt höra öfverflytfas till 3:dje

byråchefens handläggning samt nyssnämnda statistiska berättelse böra sammanslås

med den om grufve- och bergshandteringen, finner sig komiténs pluralitet föranlåten

att något närmare redogöra för de skäl, som bestämt komitén att icke biträda denna

mening.

Värdet af specialinsigter vid behandling af samtliga frågor rörande de praktiska

ärenden, hvilka en styrelse för handeln och näringarne har att handlägga,

läiei väl icke åt någon förnekas. Men val torde deremot med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida det anspråk på speciel teknisk bildning, som må ställas på den af Styrelsens

byråchefer, hvars uppgift företrädesvis blir att handlägga frågor om grufvehusliållningen

och bergshandteringen, kan eller ens bör gifvas sådan utsträckning, att hans

8

— 58 —

tekniska insigter äfven omfatta den oändliga mångfald af näringsverksamhet, som

ligger inom manufakturernas, fabrikernas och slöjdernas vidsträckta område. Ett så

omfattande anspråk, om det skall blifva annat än skenbart, torde knappast någonsin

vid byråchefsplatsens besättande kunna iakttagas, då personer med den omfattande

tekniska bildning, som åsyftas, om sådane ock undantagsvis finnas, svårligen torde

vara villiga att åtnöjas med de lönevilkor, staten för en byråchef lärer bevilja, och

än mindre torde kunna förutsättas med sin företrädesvis utpräglade tekniska rigtning

förena den embetsman!! abildning och erfarenhet, som för byrachefsbefattningens

handhafvande erfordras. Det är således, enligt komiterades tanke, fara värdt. att

det uppstäda anspråket på förening af vetenskaplig och teknisk bildning inom bergshandteringens

område med allmän teknisk bildning jemte erforderlig embetsmannabildning

hos samme byråchef icke kan uppfyllas, men deremot, såsom alla öfverdrifter,

skulle komma att verka menligt både på embetsverkets organisation och på dess framtida

förmåga att motsvara de å detsamma stälda förväntningar. Vidare må ock

erinras, att handhafvandet af statsbestyren i afseende å in- och utrikes handelns

och sjöfartens angelägenheter, lika väl som behandlingen af frågor rörande manufakturer,

fabriker och slöjder, tager i anspråk förmåga att rätt uppfatta och bedöma

det industriela lifvets yttringar och vilkor, utan att dock någon teknisk allmän

bildning hos de byråchefer, som skulle utreda och handlägga frågor af förstnämnda

beskaffenhet, ansetts vara erforderlig, likasom ock anmärkas ma, att, da tillförne

fråga om förändrad anordning af de Kommerskollegium nu tillhörande göromål varit

å bane, förslag väl förekommit om inrättande åt särskilda bergs- och patentkontor,

med afseende å de tekniska insigter, som handläggningen af dithörande ärenden ansetts

påkalla, men att, komiterade veterligen, någon tanke pa ett af likartad anledning

påkalladt särskild! kontor för manufakturer, fabriker och slöjder icke låtit sig

förnimma. Än mindre bör den af komiterade föreslagna Styrelse för handeln och

näringarne komma att sakna de på teknisk insigt beroende upplysningar, hvilka för

dess embetsförvaltning kunna erfordras, da, enligt komiterades förslag, donna Styrelse

skulle beredas tillfälle till lefvande samverkan med näringarnes målsmän, och

hvad slutligen angår den ifrågasatta förändringen, att statistiska berättelsen angående

manufakturer, fabriker och slöjder skulle sammanföras med den om grefve- och bergshandteringen,

och berättelsernas antal derigenom förminskas, torde endast behöfva

erinras, att härmed visserligen icke vunnes verklig förenkling af det statistiska arbetet,

och icke heller, så vidt komiterade förstå, en klarare öfverskådlighet af de

mycket skiljaktiga fält, på hvilka det svenska näringslifvet sig rörer och af hvilka

de statistiska berättelsernas antal och föremål hittills blifvit bestämda.

Hufvudsakligen af dessa skäl och emedan den ifrågasatta öfverflyttningen från

2:dra till 3:dje roteln af här förut omfönnälda ärenden, enligt komiterades tanke, icke

egde grund i ärendenas inre sammanhang, men deremot skulle väsentligen rubba

jemvigten i arbetet de 2:ne rotlarne emellan samt säkerligen föranleda behof'' af

ökade arbetsbiträden å den 3:dje roteln och i följd deraf äfven ökade kostnader, hafva

komiterade icke kunnat dela nämnda åsigt, utan uppstält den här förut anförda ärendenas

fördelning, hvilken ock närmast öfverensstämmer med hvad hittills inom Kommerskollegium

i sådant hänseende iakttagits.

Återgående till redogörelsen för det nya embetsverkets organisation, få komiterade

vidare förmäla, att de ansett erforderligt, att hvar och en af de föredragande

ledamöterne eller byråcheferne erhåller en byråsekreterare till sitt biträde så väl för

ärendenas beredning som för uppsättande af expeditioner, förande af protokoll, ombesörjande

af expeditionernas kollationering och afsändande in. m. Dessa göromål

ombesörjas nu af två sekreterare, två notarier och till någon del af kanslisterne.

Den minskning i antalet tjensteman, som komiterade sålunda trott sig kunna föreslå,

förutsätter väsentlig förenkling af protokollsföringen och expeditionssättet.

Registrator och arkivariebefattningen krafvel- obestridligen en särskild tjensteman,

men, då innehafvare!! af denna befattning i Kommerskollegium endast har skyldighet

att vara å embetsrummet B1/2 timmar dagligen samt enligt regeln icke har

något hemarbete, hafva komiterade trött, att de göromål, som nu tillkomma en af

kanslisterne med förande af fribrefsliggare, fribrefsdiarium, patentdiarium, skulle kunna

öfverlemnas åt Styrelsens registrator.

Deremot hafva komiterade icke funnit lämpligt att föreslå inrättandet af

några tjenster, motsvarande de nuvarande kanslistbefattningarne i Kollegium, utan

ansett att i stället borde å Styrelsens stat uppföras ett anslag, som Styrelsen må ega

disponera till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och åt skrifbiträden. Genom

ett dylikt anslag skulle embetsverket kunna tillförsäkras tillgång på personel-, som

för egen öfning biträdde inom verket och såmedelst inhemtade nödig vana vid göromålen,

för att, då ordinarie tjensteman hade förfall, kunna förordnas att bestrida

dennes tjenst äfvensom för att kunna vinna befordran inom verket.

Af den i det föregående lemnade redogörelsen öfver antalet mål under de

senaste tio åren synes, i afseende å de göromål som tillkomma Kollega advokatfiskal,

att antalet mål, hvilka af advokatfiskal i egenskap af ombudsman för manufakturdiskonten

anhängiggjorts vid domstol, till följd af den minskning i manufakturdiskontens

lånerörelse, som egt ruin, alltmera nedgått och för år 1873 utgjorde endast

15. Beträffande öfriga af advokatfiskal väckta åtal, visar sig deremot, att desamma

under de nio första år, redogörelsen omfattar, vexlade mellan 8 och 19, men för det

sista året uppgingo till 177, ett förhållande som har sin förklaring deri, att

nämnda år kom till Kollega kännedom ett stort antal fäll af försummelse att ställa

sig till efterrättelse vissa nya föreskrifter i sjömanshusreglementet af den 4 Mars

1870. Dä det torde vara att emotse, att, sedan dessa bestämmelser på så sätt blifva

hos vederbörande inskärpta, dylika mål ej vidare, annat än undantagsvis, skola

förekomma, bär det synts komiterade, som om den nya Styrelsen icke skulle behöfva

någon å stat aflönad advokatfiskal eller ombudsman, utan att det vore tillräckligt,

om ett anslag anvisades såsom arfvode till den person, som af Styrelsen antoges såsom

densammas juridiska biträde.'' Komiterade hafva ingalunda förbisett, att advokatfiskal^

utlåtande nu inhemtas i hvarje fråga om ersättning för utgifter för underhåll

eller liemförskaffände af sjömän, ej heller att det tillkommer honom att från

vederbörande utkräfva ersättning för statsverkets förskott i dylika fall, men dessa

ersättningsfrågor äro nästan alltid af en så enkel beskaffenhet att något dylikt utlåtande

icke torde vara erforderligt, och erfarenheten har ådagalagt, att redare endast

sällan vägra utbetala ersättning, så att komiterade icke deraf blifvit rubbade i sin

åsigt om obehöfligheten af eu särskild advokatfiskal med fast anställning.

Då jemväl i det nya embetsverket måste föras räkenskap öfver utbetalningar

för sjömäns hemförskaffande in. m. och öfver expens-, kollekt- och bötes-, manufaktur-,

Eskilstuna fristads-, tull- och beslags- samt armbössemedel, likasom anteckningar

måste göras om arfsmedel efter utrikes afiidne svenske undersåtar och om sjömansinvisningar,

hvilka bestyr nu tillkomma Kollegii kammarkontor; och då komiterade

ansett att utarbetandet af de statistiska redogörelserna, hvilket arbete väl torde få

anses vara det, som för närvarande mest sysselsätter detta kontor, icke bör skiljas från

den nya Styrelsen, så följer deraf, att ett dylikt kontor äfven framgent blifver behöfligt.

Komiterade hafva likväl trott, att eu inskränkning i antalet tjenstemän

skulle kunna ske, så att, då nu äro i kontoret anstälde eu kamrerare, en kammarförvandt

och två kammarskrifvare, personalen för framtiden skulle blifva en kamrerare

och . två kontrollörer, detta dock endast under förutsättning, att dessa båda

senare tjenstemän erhöllo sådana löner, att af dem kunde fordras, det de uteslutande

egnade sig åt tjenstgöringen på kontoret. Bearbetningen af ett statistiskt material

kräfver emellertid i de flesta fall ej obetydligt rent mekaniskt arbete såsom hopsummeringar,

kollationering, korrekturläsning in. m. För bestridande af kostnaderna

för biträde härvid har Konnnerskollegii kammarkontor icke haft något särskildt anslag,

utan dels har det allmänna anslaget till extra biträden anlitats, dels har under

några år behöfliga medel utverkats genom underdåniga framställningar hos Eders

Kong!. Maj:t. Då sålunda ett anslag för tillfälliga biträden redan nu erfordras å

kammarkontoret och torde blifva ändå mera behöfligt, om åt de grenar af statistiken,

som skola bearbetas af den nya Styrelsen, någon utvidgning skulle kunna gifvas,

hafva komiterade ansett, att det förut omnämnda anslaget till extra ordinarie tjensteman

och skrifbiträden bör sättas så högt, att tillfälliga biträden å kammarkontoret

jemväl kunna dermed aflönas.

— Öl

Del:, arfvode, som nu år anvisad! till ett tekniskt biträde åt Kollegium, torde

blifva nödigt jemväl för deri nya Styrelsen.

Inom komitén liar blitvit ifrågasatt, att ett särskildt anslag skulle vara erforderligt

till bestridande åt resekostnader, men, enär Eders Kongl. Maj:t hädanefter

såsom hittills lärer ega utväg att, utan särskildt anslag, af tillgängliga medel utanordna

ersättning för resor, som för de i Bergskollegii instruktion förutsatta fall eller

för andra ändamål möjligen kunna komma att af medlem af den föreslagna Styrelsen

företagas, hafva korniterade ej ansett nödigt föreslå något sådant särskildt anslag på

Styrelsens'' stat.

Eu organisation sådan som den, till hvilken korniterade nu angifvit grunderna,

skulle kräfva elfva ordinarie embets- och tjensteman jemte tre vaktmästare. Nu äro

ä Konnnerskollegii stat uppförda löner till 25 embets- och tjensteuiäu samt 0 vaktmästare,

och. genom antagandet af komiterades förslag skulle alltså personalen minskas

från 31 till 14.

Kostnaderna för Kommerskollegium uppgå med de för år 1875

tidstillägg till följande belopp;

Presidenten, å riksstatens sjette hufvudtitel 7,500 kronor, från manufakturdiskonten

1,500 kronor, tillsammans ___________________________

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,000 kronor, från manufakturdiskonten

1,000 kronor, dyrtidstillägg 1,000 kr. tillsammans

Ett kommerseråd, från manufakturdiskonten 5,000 kr., dyrtidstillägg

1,000 kr., tillsammans ....................................................

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,000 kr., från manufakturdiskonten

500 kr., dyrtidstillägg 900 kr., tillsammans_________...

Ett kommerseråd, å sjette hufvudtiteln 4,500 kr., dyrtidstillägg 900

kr., tillsammans ............,........................

Eu sekreterare 3,500 kr., dyrtidstillägg 700 kr., tillsammans .........

Eu d:o 3,500 kr., d:o 700 kr., .»

Eu registrator och arkivarie 2,600 kr., dyrtidstillägg 520 kr., tillsammans

___________________________________________________

Eu notarie 2,200 kr., dyrtidstillägg 440 kr., tillsammans ............

En d:o 2,200 kr., d:o 440 kr., » ____________

Eu kanslist, 1,000 kr. å sjette hufvudtiteln, 300 kr. från handels- och

sjöfartsfonden, tillsammans ................................................

beviljade dyr

-

9.000 kronor.

6.000 »

6,000 »

5,400 »

5,400 »

4,200 v

4,200 »

3,120 »

2,640 »

2,640 »

1,300 »

Transport: 49,900 kronor.

02 -

Transport:

En kanslist, 1,000 kr. å sjette hufvudtiteln, 300 kr. å allmänna in

dragningsstaten,

tillsammans__________________________...______________

Eu kanslist, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, tillsammans ______

Två kanslister, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg hvardera, tillsammans

________________________________..____________________________________

En advokatfiskal, 2,400 kr. å sjette hufvudtiteln, 800 kr. från manufakturdiskonten,

dyrtidstillägg 640 kr., tillsammans ...............

En kanslist å advokatfiskalskontoret, 700 kr. å sjette hufvudtiteln,

600 kr. från manufakturdiskonten, dyrtidstillägg 260 kr., tillsammans

_____________________________________________________________________

Eu kamrerare, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, tillsammans ...

En kammarförvandt, 2,200 kr. och 440 kr dyrtidstillägg, tillsammans

Eu kammarskrifvare, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, tillsammans

En d:o 1,000 kr. och 200 kr. d:o »

En vaktmästare __________________________________________________________________

Tre d:o 600 kr. hvardera, tillsammans ___________________________

Anslag till extra biträden______________________________________________________

Arfvode till det tekniska biträdet______________________________________________

En kamrerare, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, från manufakturdiskonten,

tillsammans ...................................................

En kontrollör, 3,500 kr. och 700 kr. dyrtidstillägg, från d:o, tills.

Eu bokhållare, 2,200 kr. och 440 kr. dyrtidstillägg, x> i>

En kammarskrifvare, 1,000 kr. och 200 kr. dyrtidstillägg, » »

En vaktmästare 600 kr., personligt tillägg 100 kr., » »

En d:o 500 kr., d:o 100 kr., » »

Till extra biträden å manufakturdiskontkontoret ________________________

40,900 kronor.

1,300 »

1,200 »

2,400 »

3,840 »

1.560 »

4.200 v

2,640 «

1.200 »

1,200 »

700 »

1,800 »

2,400 »

1,000 x>

4,200 »

4.200 »

2,640 »

1.200 »

700 »

600 »

350 »

Summa: 89,230 kronor.

Hvad åter angår de kostnader, som skulle uppstå för den Styrelse, komiterade

föreslagit, hafva komiterade, då en särskild komité för närvarande är sysselsatt med

utarbetande af förslag till reglering af embets- och tjenstemäns löner i allmänhet,

icke ansett sig böra framlägga något bestämdt förslag till löner för tjenstemännen i

den nya Styrelsen, utan endast, för att möjliggöra en jemförelse mellan nuvarande

och sannolikt blifvande kostnader, med ledning af de löner som för motsvarande tjenster

i andra embetsverk nu äro bestämda, uppgjort följande beräkning, utan att dervid

ingå på frågan om lönernas fördelning i fast lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg

in. in.

Lön till en generaldirektör och chef ________ 10,000 kronor.

Löner till tre byråchefer å 6,000 kr. hvardera, tillsammans _________ 18,000 »

» tre byråsekreterare å 4,200 kr. hvardera, tillsammans ... 12,600 »

Lön till en registrator _________________ 4,200 »

» en kamrerare_________________ 4,200 »

Löner till två kontrollörer, å 8,000 kr. hvardera, tillsammans ______ 6,000 »

Arfvode till ett juridiskt biträde __________________________.■___________________ 2,000 »

)> ett tekniskt d:o _____________________________________________ 1,000 »

Lön till en vaktmästare............ 700 »

Löner till två vaktmästare å 600 kr. hvardera, tillsammans ....... 1,200 »

Anslag till extraordinarie tjenstemän, skrifbiträden m. m. ____________ 8,000 »

Summa: 67,900 kronor.

Under förutsättning att inga nya tjenstemän behöfde anställas i Statskontoret

till följd af förvaltningens af manufakturdiskontfonden förläggande dit, skulle sålunda,

om dessa nu angifna belopp befunnos lämpliga, en årlig besparing för statsverket

komma att uppstå af 21,330 kronor.

Denna besparing skulle emellertid först efter hand komma att uppstå, alldenstund

de einbets- och tjenstemän, som tillträdt sina befattningar i Kollegium före

den 5 Juli 1867, då Kollegium, med anledning af Riksdagens derom framstälda begäran,

genom nådigt bref anbefaldes, att, intill dess annorlunda i nåder beslutades,

O 7 O O 77 7

endast på förordnande och tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar i Kollegium

som under tiden kunde varda lediga, innehafva fullmakter å desamma och således,

om Kollegium indrages, torde vara berättigade att uppföras å indragningsstat.

Ett sådant förhållande eger rum med:

Samtliga kommerseråden med ett sammanlagdt lönebelopp af......... 19,000 kronor.

Begge sekreterarne » » ......... 7,000 »

En notarie med lön af ....... 2,200 »

Tre kanslister, hvardera med 1,300 kr., tillsammans............. 3,900 »

Tre » » 1,000 kr., » ..................... 3,000 »

Två kammarskrifvare, hvardera med 1,000 kr., tillsammans__________ 2,000 »

En kamrerare å manufakturdiskontkontoret med lön af ........... 3,500 »

Eu kontrollör » » 3,500 »

En bokhållare » » 2,200 »

Eu kammarskrifvare » » 1,000 »

Två vaktmästare » » 1,100 »

Summa: 48,400 kronor.

Hela denna indragningsstat torde dock aldrig i verkligheten komma att utgå,

ty dels bör kunna antagas att flere af dem, som sålunda äro berättigade att å densamma

uppföras, skola föredraga att mottaga tjänster i den nya Styrelsen om sådana

dem erbjudas, och dels hafva de fleste bland de yngre tjenstemännen tjenster i andra

embetsverk; och, i mån som de der befordras, komma de att afgå från indragningsstaten,

hvarjemte bör märkas, att bland de äldre tjenstemännen flere uppnått den

ålder, att de inom få år i alla händelser äro berättigade att uppföras å indragningsstat.

Den år 1819 nedsatta komitén föreslog, såsom redan närnts, bland annat, att

en konselj af erfarne handlande och slöjdidkare samt andra kunnige män skulle utses

i ändamål att tillhandagå med underrättelser och upplysningar, som erfordrades

för beredande af de förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka till handelns och

slöjdernas lifvande kunde bidraga. Detta förslag vann då emellertid icke någon anklang

och har sedan ej heller ånyo upptagits, oaktadt detsamma enligt komiterades

åsigt i sig innebär en tanke, som torde kunna utvecklas till en för landets näringar

gagnelig institution. En anmärkning, som under debatterna om Kommerskollegii

indragning eller förändrade organisation mer än en gång upprepats, är, att bergsrörelsen,

handeln och industrien hafva behof af mera praktiska målsmän än dem,

som uppfostras för handläggning af ärenden efter kollegiala former. Utan att nu

uttala sig om giltigheten af denna anmärkning i hela dess omfattning, kunna komiterade,

som ofvan antydt, att Kommerskollegium har en alltför afskild ställning i

förhållande till näringarnes kikare, likväl ej underlåta att framhålla vigten deraf,

att den myndighet, som skall hafva till uppgift att tillgodose näringarnes intresse,

sättes i vexelverkan med utöfvarne af dessa näringar.

För att bereda sådan vexelverkan borde vid sidan af den i Kommerskollegii

* Cd

ställe föreslagna Styrelsen ställas en korporation, bestående af insigtsfulla och erfarna

ombud för näringarne och yrkesbildningen. Af dessa ombud, hvilkas antal lämpligen

kunde bestämmas till 14, hafva komiterade ansett att 2 borde utses af Styrelsen

för Teknologiska institutet bland institutets lärare och 2 af Brukssocieteten bland

kikare af bergshand teringen samt öfriga 10 väljas af stadsfnllmägtige i Stockholm

och Göteborg jemte rikets tre städer af första klassen, nemligen Malmö, Norrköping

och Gefle på det sätt, att hvarje stads fullmägtige bland industriidkare i riket utsåga

ett ombud för handels- och sjöfartsnäringarne samt ett ombud för fabriksoch

handtverksnäringarne. Ombuden borde eu gång om året kallas till allmänt

sammanträde i Stockholm för att, under ordförandeskap af Styrelsens chef, dels.

till ledning för Styrelsens förslag, afgifva utlåtanden rörande ansökningar om

reseunderstöd och förlagslån, dels yttra sig i andra, näringarne i allmänhet ro

-

— 65 —

rande frågor, öfver h vilka Eders Kong!. Maj:t eller Styrelsen kunde vilja höra

ombuden, dels ock rådpläga om förslag, som af ombud kunna väckas om åtgärder

till näringarnes befrämjande. Om flertalet af ombud, med anledning af sådant

förslag, förenade sig om underdånig framställning i ämnet, borde Styrelsen hafva

till åliggande att framställningen, jemte eget underdånigt utlåtande, till Eders Kong],

Maj:t insända; och när Styrelsen, mellan de årliga ombudssammanträdena för någon

vigtigare frågas utredning komme i behof af speciel sakkunskap, borde Styrelsen

hafva rättighet inkalla ett eller flera ombud att öfvervara ärendets föredragning och

deltaga i rådplägningen. Ombud, som sålunda öfvervarit föredragningen, skulle hafva

rättighet och skyldighet att, der det af generaldirektören fattade beslut afveke från

den af ombudet yttrade mening, låta densamma i Styrelsens protokoll anteckna.

Den tid, under hvilken ombud skulle fungera, kunde bestämmas till tre år, dock att

ombud som afgått kunde återväljas. Rese- och traktaments-ersättning till ombuden

borde gäldas af handels- och sjöfarts- samt manufakturförlagslånefonderna.

Genom en sådan anordning som den, för hvilken komiterade nu i korthet

angifva grunderna, skulle Styrelsen erhålla tillfälle till rådplägning med näringsidlcarne;

och föi desse sistnämnde åter bereddes utväg att få uttala sina åsigter i frågor,

som berörde näringarnes intressen.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt få komiterade härmed föreslå:

att Kommerskollegium måtte indragas;

att de af Kollegii embets- och tjenstemän, hvilka hafva fullmagter

a sina befattningar och icke komma att anställas i det nya embetsverk,

hvarom här nedan förmärs, måtte berättigas att från allmänna indragningsstaten

eller manufakturförlagslånefonden uppbära de löner, som för

befättningarne äro i faststäld lönestat uppförda;

att förvaltningen af förlagslånefonden äfvensom de i nådiga förordningen

den 21 Oktober 1871 åt Kommerskollegium uppdragna bestyr

med kortstämplingen måtte öfverflyttas till Statskontoret samt behandlingen

af de fiskeri ärenden, som nu tillhöra Kommerskollegium, uppdragas åt

Landtbruksakademiens förvaltningskomité;

att, för öfvertagande af alla öfriga Kommerskollegium nu åliggande

göromål, måtte inrättas ett nytt embetsverk under namn af »Kongl. Styrelsen

för handeln och näringarne», bestående af en generaldirektör och

tre byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare, en registrator, en kamrerare,

tva kontrollörer och tre vaktmästare, alla med löner motsvarande

dem, som för vederlikar inom andra embetsverk äro eller blifva bestämda;

9

— 66 —

att till Styrelsens disposition ställas anslag af 2,000 kronor till

arfvode åt ett juridiskt biträde, 1,000 kronor till arfvode åt ett tekniskt

biträde och 8,000 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och

skrifvarebiträden;

att den nya Styrelsen anbefalles afgifva underdånigt förslag ej mindre

till instruktion för Styrelsen än äfven till åtgärder, hvarigenom på

det af komiterade ofvan antydda eller annat lämpligt sätt Styrelsen sättes

i vexelverkan med näringarnes kikare;

samt att bestämmelse meddelas, huru förfaras skall med afgörandet

af de frågor, uti hvilkas behandling kollegialt embetsverk författningsenligt

skulle komma att med Styrelsen deltaga.

Undertecknad Troilius, som vid första behandlingen inom komitén af frågan

om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation för sin del helst velat

tillstyrka inrättandet af eu särskild öfverstyrelse för bergverken, har likväl, sedan

komiterade beslutat att i Kommerskollegii ställe föreslå bildandet af ett nytt embetsverk,

som skulle öfvertaga de flesta åt nämnda Kollegium för närvarande uppdragna

göromål och deribland äfven dem som afse bergsbruksnäringen, instämt i detta förslag

under förbehåll att få särskildt redogöra för sina åsigter i den speciel frågan

om bergsärendena.

På grund af gällande författningar rörande bergsbruket eger staten en vidsträcktare

befogenhet att ingripa i denna närings förhallanden ån i någon annan.

Staten utöfvar denna sin myndighet genom en i bergslagsorterna spridd tekniskt

bildad tjenstemannapersonal af bergmästare och grufveingeniörer. De ärenden denna

personal har att handlägga röra, utom några allmänna förvaltningsfrågor af egentligen

formel beskaffenhet, hufvudsakligen grufvedriften och äro af 2:ne slag, det ena

utgörande tillämpning af författningarne om inmutning, utmål och hvilostånd för

o-rufvor, det andra innefattande tillsyn och biträde vid sjelfva grufvebrvtningen dels

såsom kontrollerande myndighet deröfver att framtida åtkomst af befintliga malmfyndigheter

ej genom origtiga anordningar äfventyras, andras rätt ej förnärmas och

arbetarnes säkerhet tillgodoses, och dels såsom erfarna och kunniga rådgifvande ledare

vid arbetsplanernas upprättande och utförande. Då denna tjenstepersonals åtgärder

ej mindre vid utöfvande af dess kontrollerande myndighet än vid först omnämnda

författningstillämpning måste kunna komma under den högre myndighets

pröfning, hvilken tillika eger att utöfva förmanskap öfver samma tjenstepersonal samt

att vid behof inspektera och kontrollera dess verksamhet, synes det vara nödvändigt

att denna högre profvande myndighet besitter de dertill erforderliga special-insigter,

som man ovilkorligen förutsätter hos en öfverstyrelse, som uteslutande har att sysselsätta

sig med bergsärenden. Ett dylikt behof eger icke ruin, åtminstone icke i samma

grad, hos styrelsen för de öfriga näringarne, som tillhöra Kommerskollegii verksamhets

område.

Men då man å andra sidan tager i betraktande de flerfaldiga intressen, som

bergsbruksnäringen har gemensamma med dessa andra näringar, hvilka intressen

otvifvelaktigt blifva ändamålsenligast tillgodosedda om de vårdas och befordras genom

en och samma myndighet, så ligger redan deruti ett skid att ej från styrelsen för

de öfriga näringarne afskilja den för bergsbruket. Dertill kommer att många ärenden,

som kunna ankomma på eu öfverstyrelses handläggning, för flere näringsgrenar

äro likartade och derföre borde på ett likartadt siitt behandlas, hvilket naturligtvis

underlättas om de alla underordnas samma myndighet. Likaså lärer det- ej kunna

bestridas, att det hela kan anordnas under ’ enklare former genom föreningen samt

att kostnaden för eu gemensam styrelse bör blifva mindre än för 2:ne särskilda, äfven

om den ena kunde organiseras enklare än den andra. Tvifvelaktigt torde det

ock vara, huruvida de bergsärenden, som endast genom besvär eller ansökning komma

att bero på öfverstyrelsens handläggning, äro till antal och omfattning tillräckliga

för att fullständigt sysselsätta den af formela skäl för dylika ärendens pröfning i

alla fall nödiga personalen vid ett särsliildt embetsverk, sedan de vidlyftigare utredningar,

som hittills ofta förekommit med anledning af de gamla bergverksprivilegierna,

redan blifvit till största delen afslutade.

Den föreslagna nya styrelsens praktiska rigtning och närmare beröring med

idkarne af de näringar, hvilkas angelägenheter och tidsenliga utveckling, den har att

följa och vårda i öfverensstämmelse med det angifna syftemålet för hela dess verksamhet,

ådagalägga nogsamt nödvändigheten af specialinsigter och erfarenhet företrädesvis

inom den byrå, som skall handlägga bergsärendena och hvars chef tillika

måste anses såsom närmaste förman för ett ej ringa antal underlydande bergstjenstemän

i landsorterna med åligganden af förut angifven art och omfattning. Detta

behof uttalades redan uti dåvarande chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 Oktober 1856, när nådig proposition till Rikets Ständer beslutades

om Bergskollegii indragning och hithörande ärendens öfverflyttning till Kommerskollegium,

genom yrkandet att dessa ärenden skulle i sistnämnda Kollegium föredragas

af en ny bergskunnig ledamot; och när nu, utom en teknisk rådgifvare i afseende

på patentmålen, den nya Styrelsens byrå för bergsärenden tillika erhaller

biträde af den grufveingeniör, som förestår grufvekartekontoret, sa synas anspraken

på erforderliga bergsvetenskapliga insigter och praktisk erfarenhet i bergsbruksnäringen

böra blifva lika väl tillgodosedda hos den förenade handels- och närings-styrelsen,

som hos en uteslutande för bergsärenden inrättad särskild öfverstyrelse.

På detta sätt uppfattad! i afseende på bergsbruksnäringen lärer komiterades

förslag om eu gemensam handels- oeli näringsstyrelse, som under en beslutande chef

arbetar pa 3:ne byråer med den af komiterades flertal antagna indelning af ärendena

icke kunna frånkännas företräde framför bergsärendenas afskiljande derifrån och förläggande

till en särskild bergsöfverstyrelse.

Åt undertecknad Berg afgifven reservation i fråga om fördelningen af göromålen

mellan de föreslagna byråerna bifogas underdånigst. Bilaga Litt. B.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Majrts

underdånigste och tropligtigste

tjenare och undersåtar

PEHR EHRENHEIM.

A. G.-son BENNICH. C. 0. TROILIUS. AUG. ÖSTERGREN.

T. WILLERDING. ER. TH. BERG.

Otto Printzsköld.

Stockholm den 13 Januari 1875.

BIL A G 0 R.

— 71 —

Bilaga Lift. A.

Särskildt inom komitén afgifvet yttrande af Chefen

för Statistiska Centralbyrån D:r Berg.

Under behandling af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade

organisation har ofta uttalats den åsigt, att den önskade förändringen i väsentlig

mån skulle underlättas, derest Kollega s. k. statistiska arbeten öfverflyttades på det

särskilda statistiska embetsverket, n. v. Statistiska Centralbyrån. Då denna åsigt

antagligen föranledt Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag för mig att i komiténs arbeten

deltaga, torde det ock vara ett särskildt åliggande för mig att lemna de erfaren!] etsbidrag,

som jag förmår, till denna åsigts pröfning.

För att så vidt möjligt härvid söka undanrödja det missförstånd, som härrör

af den vanliga förutsättningen, att hvarje embetsmyndighet vore angelägen att,

vare sig med eller utan skäl, skjuta ifrån sig ökade göromål, torde några upplysningar

böra meddelas.

Dels genom bestämda 6 dagliga byråtimmar, dels genom göromålens efter förhandvarande

vexlande behof lämpade fördelning mellan samtlige ordinarie tjenstemän

och extra ordinarie biträden, är i Statistiska Centralbyrån tillräckligen sörjdt för full

daglig sysselsättning. Arbete utöfver byråtimmarne af både tjenstemän och tillfälliga

biträden är ock åtminstone tidtals ovilkorligen påkalladt.

Så vida af statsmagterna icke skulle äskas någon väsentlig förminskning af

det arbete, som hitintills förrättats af Statistiska Centralbyrån, och på sådant sätt

ledighet beredas för annat slag af arbete, kan sådant nytt arbete icke af Byrån öfvertagas

och ordentligt utföras med nuvarande personal och anslag. Detta har ock

af Kongl. Maj:t och Riksdagen erkänts genom beslutet om det från och med år 1875

utgående särskilda anslaget till Byrån för anbefald bearbetning af fattigvårds- och

kommunalfinansstatistik. Med sådan erfarenhet är jag ock fullt förvissad, att öfverflyttning

till Statistiska Centralbyrån af Kommerskollegii s. k. »statistiska» arbete

— 72 —

icke skulle kunna af statsmagterna ifrågasättas, med mindre för fullgörandet deraf

blefve sörjdt genom nödiga anslag till personal, lokal och öfriga materiela behof.

Hvarje förmodan att något personligt intresse inverkat på mina i det följande uttalade

åsigter torde väl under denna förutsättning kunna få anses allägsnad, och

frågans behandling från synpunkten af dess gagn för det allmänna tillvinna sig odelad

nödig pröfning.

Statsförvaltningens behof att vägledas af statistiska data är nu så allmänt

erkändt, att officiel verksamhet för samlande och offentliggörande af sådana data

icke får saknas i något land, som vill medräknas bland de civiliserade. Detta gäller

numera ingalunda Europa ensamt, utan länder i alla verisdelar.

Men, om å andra sidan frågas, huru långt man hittills hunnit med denna

verksamhet i afseende på dess ändamål att lemna en tillfyllestgörande ledning för

förvaltningen och lagstiftningen, så torde blott få länder och få grenar af statistiken

ännu kunna lyckönska sig till vunnet mål.

Orsakerna härtill äro många. Arbetsfältet är relativt nytt, arbetskostnaderna

betydliga, arbetsmetoderna svåra att fastställa. När redan hvarje enskild menniska

behöfver skärpa sin uppmärksamhet och sitt omdöme för att göra rigtiga iakttagelser

eller meddela rigtiga redogörelser, så följer häraf, att de statistiska iakttagelser,

som skola hemtas från och om de stora massorna af befolkningen och dessas

mångfaldiga sociala förhållanden, måste i afseende på sitt värde utfalla i direkt

förhållande till den allmänna folkbildningens lägre eller högre ståndpunkt, och till

de mindre eller större utvägar, som samhället kan ega att genom sina förvaltande

myndigheter, eller genom särskilt anordnade och bekostade undersökningar skaffa

upplysning.

Man kan från en sådan synpunkt tala om behofvet af ett slags allmän statistisk

uppfostran såsom ett vilkor för en god officiel statistik och följaktligen äfven

såsom ett föremål för bemödanden, såsom ett slags embetspligt, för hvarje myndighet,

som handlägger statistiska redogörelser.

Framstegen kunna naturligtvis under sådant förhållande ej vara snabba och

torde stundom kräfva mansåldrar för att omisskänneligen träda i dagen, men för

att försäkra sig om dem gäller framförallt att ej förvexla skenet med verkligheten.

En dylik förvexling eger rum, då statistiken behandlas såsom eu modesak eller lyxartikel,

som man vill visa sig ega för att ej anses stå efter andra, då blotta utstyrseln

med tabeller och siffror får gälla såsom ett uppfyldt statistiskt kraf. Ett sådant

förfarande motverkar till och med ändamålet och förslösar gagnlöst arbetskrafter och

penningar. Hvarje statistisk undersökning, som skall blifva gagnande, förutsätter

73 —

eu efter behof och förhallanden lämpad plan, som omfattar dels de frågor, å hvilka

svar sökas, dels de utvägar, som kunna och böra anlitas för att erhålla dessa svar

så tillförlitliga och fullständiga som möjligt, samt på den minst kostsamma och mest

tidsbesparande väg.

Denna enkla och nödvändiga förutsättning möter dock vid genomförandet

störa svårigheter, och häraf följer just afl man så ofta nödgas, åtminstone vid nya

statistiska undersökningar, nöja sig med resultat, hvilkas värde med fulla skäl kan

ifrågasättas, när man ej uppfattar dem såsom förberedelser till ett bättre. Det ändamål,

som planen skall afse, kan uppfattas mer eller mindre vidsträckt. Med hänsyn

härtill gäller som allmän regel, att hvarje fråga, som man fått besvarad, framkallar

en mångfald af nya frågor syftande på orsaker och verkningar. Göras frågorna

allt föi fa och allmänna, vinnes ingen användbar upplysning; göras de åter

talrikare och mera i detalj ingående, så ökas svårigheterna att få dem rätt besvarade.

Den speciela sakkännedomen, insigten om de upplysningar, som i främsta rummet

och föi det närvarande äro påkallade, bekantskapen med de utvägar som kunna anlitas

o. s. v. äro här oundgängligt nödiga ledare.

Benämningen officiel statistik kan med nästan lika rätt utbytas mot den af

administrativ statistik, ty hvad staten behöfver och fordrar är hufvudsakligen upplys11

in g öfver föivaltningen och det tillstånd i landet som af densamma är beroende.

Inom eu och annan gren af statistiken, der fenomenen företrädesvis betingas af

samverkan mellan allmänna naturlagar och sociala förhållanden (t. ex. befolkningsstatistiken),

finnes visserligen ock utrymme för vetenskaplig forskning, men för det

officiela statistiska arbetet maste dock denna träda i bakgrunden.

De frågor, som den statistiska undersökningen skall till besvarande framställa,

måste följaktligen för hvarje gren, för hvarje särskildt förvaltnings- eller verksamhetsområde,

vara förestafvade af särskild insigt i de författningar och förhållanden,

som inom detta område öfva inflytelse, likasom af särskildt insedt behof att om

denna inflytelse vinna upplysning. Sådana förhållanden, som böra belysas t. ex. af

statistiken öfver skogshushållningen, landtmäteriet, postverket, jernvägstrafiken, telegraferna,

helso- och fångvården o. s. v., måste otvifvelaktigt vara bäst kända af respektive

styrelser för dessa förvaltningsområden, likasom dessa ock måste förutsättas

i främsta rummet vara i behof af de upplysningar, som vinnas. Så framt man ej

åt detta förhållande inrymmer tillbörlig vigt, afkunnar man i och med detsamma

den dom, att statistiken vore öfverflödig för förvaltningen.

I afseende på utvägarne att med minsta kostnad och största skyndsamhet

förskaffa sig de tillförlitligaste primäruppgifter, stå äfven dessa otvifvelaktigt den

förvaltande myndigheten närmast till buds. I det öfvervägande flertalet fall ligga

dessa primäruppgifter redan uti de embetsberättelse)’ och räkenskaper in. m., hvilka

10

74 —

såsom tjenstepligt skola afgifvas af embetsverket tillhörande och underlydande personal.

Ett enkelt sammandrag af förvaltningsräkenskaperna kan ock ofta här utgöra

hela eller största delen af den statistik, som skäligen kan begäras. I de fall

åter, der särskild åtgärd påkallas för de statistiska prim är uppgifternas erhållande,

synes det förvaltande embetsverket hafva ej blott största förmågan att framställa de

nödiga frågorna och granska svaren, utan ock största myndigheten för att skaffa

sig de nödiga upplysningarna på det minst kostsamma och mest tillfredsställande sätt.

Likasom alla de data, hvilka ligga i egentliga räkenskaper, i allmänhet kräfva

eu behörig revision innan'' dem tillerkännes full giltighet, så måste ock inom andra

områden de statistiska primäruppgifterna, så vidt möjligt, granskas innan de begagnas.

Denna granskning utgör en väsentlig del af det statistiska arbetet, hvars frukt

blir desto gagneligare ju strängare granskningen varit. Försummad eller slapp granskning

har deremot till följd, ej blott att man hvar gång far mer eller mindre otillförlitliga

uppgifter, utan ock att vanan vid lättsinnig behandling snart växer ut till ett

slags allmänt berättigande. Svårligen kan väl den sakkunskap, som till eu vederbörlig

granskning -erfordras, sökas större än hos den förvaltande myndigheten.

I det förslag till inrättande af ett statistiskt embetsverk, af den 18 Juni 1856,

hvilket i hufvudsak gillats af båda statsmagterna, är ock på dessa och flera skäl

förordad! (sid. 198): »att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som för närvarande

hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll,

fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och bearbeta de statistiska

uppgifter, som i följd af embetsverkets föremål och instruktion samt den allmänna

plan för den officiela statistikens bearbetning, hvilken af Kong!. Maj;t kan varda

i nåder faststäld, dem hvart för sig tillkomma, men att deremot nuvarande Tabellkommissionen

såsom sådan upphör och ombildas till ett nytt statistiskt embetsverk, som,

jemte hela befolkningsstatistiken, får till föremål de grenar af statistiken, hvilka

kunna pröfvas böra blifva, men hittills icke utgjort, ämne för officiel bearbetning af

något centralt förvaltande verk.»

När detta förslag afgafs, utgjordes de regelbundet utkommande statistiska berättelserna

af:

Tabellkommissionens om befolkningen,

Justitie Statsministerns om civila rättegångsärendena och brottmålen,

Bergskollegii om förhållandet med bergshand teringen,

Kommerskollegii om fabrikernas och manufakturernas ställning,

» » om inrikes sjöfarten,

» » om utrikes handeln och sjöfarten,

Sundlietskollegii om medicinalverket.

Sedan dess hafva, utom förenämnda, till innehåll och omfång betydligt ökade

75 —

berättelser, i den nuvarande serien af Bidrag till Sveriges officiela statistik under

särskilda littera; i enlighet med ofvannämnda förslag ingått statistiska berättelser af

Styrelserna öfver fångvården, telegraferna, jernvägstrafiken, postverket, landtmäteriet,

skogsväsendet och väg- och vattenbyggnaderna, samt en början af ecklesiastikdepartementets

redogörelse för undervisningsanstalterna, hvarförutom äro anbefalda att i

samma serie afgifvas berättelser af Lotsstyrelsen, Bränvinskontrollbyrån och Fiskeriintendenten.

Utom befolkningsstatistiken har Statistiska Centralbyrån uppdrag att utgifva

och utarbeta sammandrag af Länsstyrelsernas femårsberättelse!-, årlig statistik öfver

jordbruket och boskapsskötseln, samt statistik öfver riksdagsmannaval, och har

dessutom lemuat årliga redogörelser öfver sparbankernas verksamhet, eu af Riksdagen

begärd öfversigt öfver den kommunala rösträtten, samt forberedt årlig statistik öfver

fattigvården och de kommunala finanserna, för hvars iverksättande Riksdagen, såsom

ofvan är anfördt, beviljat särskildt anslag, utgående för året 1875.

De ämnen, som hufvudsakligen statistiskt behandlas af Kommerskollegii i ofvannämnda

serie ingående berättelser, äro följande

A) beträffande bergshandtering^!:

1) Jernmalmsuppfordringen med specifikation af grufvor och erhållen malm;

2) Sjö- och myrmalmsmängden;

3) Tackjernstillverkningen med antal masugnar, blåsningstid och tillverkningsmängd

af tackjern och gjutgods;

(Utförseln af jernmalm och tackjern enligt tulljournalerna.)

4) Gjutgodstillverkningen vid de anmälda gjuterierna;

5) Stångj ems till ver kn ingen med antalet verk, härdar och tillverkadt belopp;

6) Jernmanufaktur- och ståltillverkningen med antal verk och tillverkningsmängd

af vissa slag;

7) Jernrörelsen på vågarne och andra exportställen;

8) Tillverkningen vid de s. k. ädlare verken af guld, silfver, koppar, nickel, mes

sing

m. m. samt af brunsten, svafvel, vitriol, jernvitriol, rödfärg, alun, blyerts,

porfyr, marmor, stenkol;

9) Arbetskraft — mensklig; olyckshändelser; ångmaskiners antal;

10) Inmutning af mineralanledningar;

11) Hvilostånd;

12) Resolutioner om nyanläggning och anmälning om nedläggning af verkstad.

B) beträffande fabriker och manufakturer:

1) Antal af särskilda slag, beskaffenhet af drifkraft, antal maskiner och redskap,

tillverkningsmängd och -värde;

7 G —

2) Antal egare och innehafvare af särskilda slag;

3) Antal arbetare af vissa kategorier; yrkesmessigt och geografiskt;

4) Antal handtverkare och deras arbetare; d:o d:o

5) Taxerad bevillning för fabrikanter och handtverkare;

6) Export och import af föremålen för inhemsk tillverkning;

7) Förteckning öfver utfärdade patent.

C) beträffande inrikes sjöfart och handel:

1) Landtmäns inrikes farande fartyg af 3 nyläster och deröfver med lästetal och

besättning;

2) Stapelstäders inrikes farande fartyg af 3 nyläster och deröfver med lästetal;

3) Sjö- och uppstäders samt köpingars d:o d:o;

4) Förpassningsfria fartygs rörelse mellan inrikes orter, lastade och olastade -

med lästetal;

5) Förpassade fartygs d:o d:o;

6) Farkoströrelsen å kanalerna — med tiden under hvilken;

7) Kanalafgifterna för farkoster och varor;

8) Varutrafiken på kanalerna;

9) Fartygstrafiken i hamnarne med hamnafgifterna för fartygen;

10) Varutrafiken i hamnarne med d:o för varor;

11) Stapelstädernas tolag och dess användande;

(Nominativ förteckning å enskilda personer tillhöriga ångfartyg, antal nyläster

och hästkraft;)

12) Antal till inrikes sjöfart påmönstrade befälhafvare och sjömän;

13) Antal handlande och deras betjening;

14) Taxerad bevillning för handel.

D) beträffande utrikes handel och sjöfart:

1) Införda varor till qvantitet och värden — grupperade och specificerade;

2) Utförda d:o d:o d:o d:o;

3) Införselsmängd specifikt med beräknad tullinkomst;

4) Utförsels d:o d:o; med d:o d:o

5) Nederlagsröreisen;

6) Varutrafiken med hvarje särskildt land;

7) Utdrag af konsulsberättelser;

(Kombinerad redogörelse för värdet af import och export med fartygens nationalitet

— och landvägen.)

8) Specifik införsel till särskilda tullplatser;

9) Specifik utförsel från särskilda tullplatser;

10) Öfversigt af egentliga tulluppbörden;

11) D:o af nederlags- och transitoupplagsafgifter;

12) Besigtningsvärde af förbrutna varor;

13) Vexelsluten å Stockholms och Göteborgs börser;

14) Medelpris å vissa varor på Stockholms börs;

15) Antal och lästetal af ankomna och afgångna lastade fartyg;

1 (i) Antal lästetal och nationalitet af fartyg från utrikes orter ankomna till särskilda

tullplatser;

(D:o särskildt för ångfartyg;) ,

17) D:o d:o afgångna till d:o d:o;

(l):o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination af främmande länder från och tullplatser till)

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination af tullplatser från och främmande länder till)

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Kombination för ensamt Svenska fartyg af främmande länder från och tullplatser till)

(D:o särskildt för Svenska ångfartyg;)

(Kombination för ensamt Svenska fartyg af tullplatser från och främmande länder till)

(D:o särskildt för Svenska ångfartyg;)

18) Andel i fraktfarten efter fartygens antal och lästetal;

(D:o särskildt för ångfartyg;)

(Antal vid sjötullkamrar in- och utklarerade fartyg.)

19) Svenska sjöfarten på Norge och utrikes orter;

(D:o särskildt för ångfartyg;)

20) Ökning eller minskning af städers och köpingars handelsflotta;

21) Fartygsbefälhafvare och sjöfolk i utrikes sjöfart för hvarje sjömanshusdistrikt;

22) Uppbörden af lastpenningar för in- och utgående fartyg.

Källorna för de statistiska redogörelserna i dessa ämnen utgöras väsentligen af

för A)

Bergmästarnes embetsberättelse!’ A) 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11.

Rapporter från jernvågarne A) 7.

Anmälan från vederbörande fabrikant A) 12.

för Bj

Uppgifter från magistrater och kronofogdar samt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

upprättade sammandrag B) 1, 2, 3, 4, 5.

78 —

Generaltullstyrelsens meddelande rörande import och export B) ö.

Patentdiariet B) 7.

för C)

Uppgifter från magistrater, kronofogdar och sjömanshusdirektioner samt af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande upprättade sammandrag C) 1, 2, 3, 18, 14.

Generaltullstyrelsens meddelanden C) 4, 5.

Kanaldirektionernas meddelanden C) 6, 7, 8.

Hamndirektionernas meddelanden C) 9, 10.

Stapelstädernas kommunalstyrelsers uppgifter C) 11.

Sjömanshusdirektioners rapporter C) 12.

för D)

General tullstyrelsens meddelanden D) 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 12, 15,

16, 17, 18, 22.

Konsulatsberättelser D) 7.

Uppgifter från mäklare D) 13, 14.

Uppgifter från norska regeringens departement för det inre samt från svenske

och norske konsuler D) 19.

Uppgifter från magistrater, kronofogdar och sjömanshusdirektioner D) 20.

Sjömanshusdirektionerna D) 21.

De myndigheter, med hvilka ensamt för de statistiska redogörelserna embetsberöring

förutsättes, äro altså:

U trikesdepar tern en tet,

Norska regeringens departement för det inre,

Generaltullstyrelsen,

Ofverståthållaren och samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

Magistraterne,

Bergsstatstjenstemännen,

Sjömanshusdirektionerna,

Kanaldirektionerna,

Hamndirektionerna,

J ern våg.stj enstem ännen,

Stapelstädernas drätselförvaltning,

Börstjenstemän,

Samtlige svenske och norske konsuler.

Naturligtvis blifva embetsberöringarne långt vidsträcktare om man tillägger

större eller mindre förvaltningsbestyr inom de områden, som antydas af förestående

förteckning på de nuvarande hufvudsakliga föremålen för de statistiska redogörelserna.

79

Om än tid efter annan anmärkningar blifvit gjorda mot Kommerskollegii

statistiska berättelser, likasom mot många om ej alla de öfriga i vår serie inordnade

bidrag till Sveriges officiela statistik, så lärer dock väl ingen kunna bestrida den

betydligt ökade innehållsrikheten af dessa berättelsers senare årgångar, i den mån

tillgängliga källor för uppgifter sådant medgifvit.

Af hufvudsaklig vigt är här att egna uppmärksamhet åt källornas beskaffenhet.

Dessa kunna nemligen hänföras till tre hufvudgrupper:

a) sådana utdrag ur och meddelanden af räkenskaper och redogörelser från andra

embetsmyndigheter, hvilka kunna förutsättas vara af dessa till rigtigheten granskade.

(Hit höra Generaltullstyrelsens meddelanden öfver import och export, fartygstrafiken

i svenska hamnar, tullinkomst, nederlagsrörelsen, transitorörelsen, förbrutna

varor, lastpenningar; norska inre departementets meddelanden i dylika ämnen, samt

en del uppgifter från magistrater, sjömanshusdirektioner, kanal- och hamndirektioner,

jernvågarne och städernas drätselverk samt börstjenstemän.)

b) sådana uppgifter, som innehållas i konsulsberättelser eller ministeriela meddelanden

och annan brefvexling samt blott delvis äro hänförliga till föregående grupp.

c) sådana statistiska uppgifter, öfver hvilkas tillförlitlighet och fullständighet

hufvudsakliga kontrollen ligger uti den insigt och det nit, som åt deras meddelande

egnats af enskilde tjensteman i landsorterna eller enskilde näringsidkare. (Hit äro

att hänföra uppgifter från kronofogdar, magistrater, bergsstatstjenstemän, samt till

en del äfven från sjömanshus-, kanal- och hamndirektioner in. fl.)

Bland uppgifterna inom denna sistnämnda grupp eller c) hafva de, som ingå

från bergsstatstjenstemän, anspråk att vara samlade med nödig insigt, och detta bör

väl ock kunna väntas af dem som ingå från de nämnda direktionerna. Men af kronofogdar

och magistrater lärer väl ingalunda allmänt kunna väntas, att deras bidragtill

näringsstatistiken kunna sträcka sig utöfver det obetydliga, som kan hemtas ur

mantals- och taxeringslängder, eller att af dem skulle kunna utöfvas någon för statistiskt

behof nödig kontroll öfver beskaffenheten af de uppgifter som af näringsidkarne

sjelfve kunna erhållas.

Uti denna brist på lämpliga organer för primäruppgifters erhållande torde

väl ligga den väsentliga anledningen dertill att de uppgifter, som ingå i vår näringsstatistik,

bland annat rörande antalet särskilda fabriker, deras maskiner och redskap,

beskaffenheten af drifkraften, tillverkningsmängden och -värdet, antal fabriksegare

och innehafvare, fabriksarbetare, handtverkare och deras arbetare, in. in., till större

eller mindre del äro af ett ganska underordnadt värde, och att man, så länge bättre

utväg att erhålla uppgifter saknas, ej kan komma utöfver denna svaga tillstymmelse

till industriel statistik.

Ingen fråga inom statistikens område torde ock vara mera svårlöst, än den

BO

om tillvägabringandet af en fullständig statistik öfver näringsverksamheten i hela

dess omfång. Det är numera en afgjord sak, att de uppgifter, som man vid allmänna

folkräkningar, eller på det sätt som för Kommerskollegii berättelser tillgår, genom

särskildt infordrade årliga uppgifter, förskaffar sig rörande blotta antalet af fabriker,

fabrikanter och handtverkare, fabriks- och handtverksarbetare, sjömän, m. fl. ämnen,

äfven om dessa uppgifter kunde erhållas fullständiga och tillförlitliga, ingalunda förtjena

namn af industriel statistik. Till en sådan kräfves nödvändigt upplysning om

arbetets ändamål, medel och frukter med allt hvad dertill hör.

I stort kan det här ifrågavarande slag af arbete hänföras under 3 hufvudgrupper,

nemligen:

a) anskaffande af råämne, (urproduktion, extraktiv industri);

b) fora dlingsverksamhet;

c) verksamhet för transport och tillhandahållande (sjöfart, landtransport, handel).

En fullständig statistik öfver näringsverksamheten skulle ock omfatta alla tre

dessa grupper, hvilka till en del hafva så många ömsesidiga beröringspunkter att

skarpa gränser stundom ej kunna uppdragas. Emellertid torde väl knappast något

land med omfattande näringsverksamhet finnas, der icke påkallats särskild statistisk

bearbetning af den ena eller andra hufvudgruppen, såväl som af vissa dess underafdelningar.

Så är enligt det föregående äfven inom vårt land fallet, då inom gruppen

a) statistiken öfver jordbruket och boskapsskötseln, öfver skogsväsendet och öfver fisket

utgöra föremål för särskilda embetsmyndigheters redogörelser, och endast den för bergshandteringen

tillhör Kommerskollegium.

O o

Då man, såsom af denna fördelning synes, kan för gruppen a) välja råämnets

beskaffenhet till hufvudsaklig indelningsgrund, kan denna ensamt för sig deremot

ej blifva gällande för gruppen b), eller det förädlande arbetet, vid hvilket man måste

för indelningen jemväl taga i betraktande produktens beskaffenhet och bestämmelse,

arbetsoperationernas olikhet m. m. Sålunda kunna till särskildt betraktande förekomma

:

den s. k. metallurgiska förädlingsindustrien,

den särskilda maskin- och verktygsindustrien,

industrien i stenarter, lera, glas,

d:o . i träd och likartade ämnen,

d:o i läder » d:o d:o,

väfn adsindustriei i,

pappersindustrien,

den egentliga kemiska industrien,

byggnadsiii dustrien,

- 81

konstindustrien,

den fabriksmessigt och den handtverksmessigt bedrifva industrien o. s. v.

Hvar och eu af dessa industrigrenar med sina mångfaldiga underafdeluingar

kan i afseende på sin utveckling och ståndpunkt erbjuda tillfälle till statistiska redogörelser

af stort intresse och gacni.

Hen utveckling, som kan gifva» åt statistiken öfver grupperna a) och b), beror

i främsta rummet derpå, huruvida staten vill bekosta utvägarne för erhållande af

tillförlitliga primäruppgifter, hvartill tekniskt bildad personal numera allmänt erkännes

vara behöflig.

Hvad åter beträffar gruppen c), så ligger ett hufvudsakligt statistiskt material

för densamma uti de räkenskaper och redovisningar, hvilka såsom embetspligt och i

sjelfva förvaltningens intresse måste vara tillgängliga hos vissa embetsmyndigheter

och embetsman, nemligen generaltullstyrelsen, jernvägstrafikstyrelsen, direktionerna

öfver sjömanshus, kanaler och hamnar, städernas dråtselstyrelser, börs- och jernvåo\stjenstemän,

samt till eu del äfven magistraterna och konsulerne.

Visserligen hafva i senare tider anspråken på upplysningar äfven rörande sjöfarts-,

landtransport- och handelsindustrien stegrats derhän, att primäruppgifternas

omfång efter hand måste vidgas, men med de redan vunna resultaten af denna statistik

tal den industriela statistiken i inskränktare mening icke någon jemförelse.

Jemte det man i alla länder är härom ense, kan det ock sägas vara eu allmänt antagen

åsigt, att denna statistik bör ordnas medelst tidtals utförda och med speciel

sakkunskap ledda undersökningar (enquétes spéciales), vare sig af samtliga eller vissa

särskilda industrigrenar, och att dessa undersökningar, för att kunna uppfylla sitt ändamål,

måste afse hela den ifrågavarande industrigrenens ståndpunkt, men undvika

allt som för deri enskilde industriidkare!] kunde på något sätt vara förnärmande.

Hvarje sådan, t. ex. hvart 5:te eller 10:de år verkstäld utredning af eu industrigrens

ståndpunkt ei bjuder eu utgångspunkt för de enklare anordnade iakttagelser, som man

sedan under mellantiderna kan finna behöflma.

O

Jag tillåter mig icke att bedöma, huruvida de förslag till förflyttning af det statistiska

arbetet, hvilka framstälts, utgått från intresse för näringsstatistikens utbildande,

eller från önskan att genom ett utkast till arfskifte söka ådagalägga möjligheten

af Kommerskollegii indragning. Mig åligger deremot otvifvelaktigt, att i

främsta lummet, sa vidt jag förstår, fästa afseende vid frågan om den vinst och

förkofran för statistiken, som skulle kunna ernås genom de ifrågasatta förändringarne.

På grund af hvad jag haft äran ofvan anföra är det alltså min öfvertygelse,

att näringsstatistiken bäst tillgodoses, om dess bearbetning blir fortfarande attribution

till den eller de centrala embetsmyndigheter, inom hvilkas förvaltningsområde föremålen

för densamma äro förlagda eller komma att förläggas. Derigenom tillgodoil

-

göres den speciela sakkunskapen hos det förvaltande verkets embete- och tjensteman;

det statistiska materialet, som antingen ligger i förvaltningsräkenskaper eller ej sällan

torde vara inblandadt i handlingar, som afse andra ämnen, finnes alltid för enibetsverkets

behof tillgängligt, och det biträde, som kali behöfva» för mekaniskt arbete

under den sakkunniges tillsyn, bör alltid kunna för relativt billigt pris erhallas. Deltagande

i Statistiska Beredningens öfverläggningar bildar sambandet med öfriga gienai

af den officiel statistiken.

T fråga om öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån af näringsstatistiken,

eller det dithörande statistiska arbete, som nu tillhör Kommerskollegii embetsverksamhet,

synas 2:ne alternativ böra komma under pröfning:

antingen att primäruppgifterna, till omfång och föremål bestämda efter Statistiska

Beredningens hörande, infordras och granskas af Statistiska Centralbyrån, för att af

densamma bearbetas och utgifvas, eller

att’ Byrån blott ombesörjer korrekturläsning och publikation af till densamma

aflemnade, af vederbörande centralmyndighet fullständigt utarbetade, redogörelse!.

Det förra alternativet synes vara deras åsigt, som betrakta det statistiska arbetet

såsom Kommerskollegii lmfvudsakliga sysselsättning och i dess öfverflyttning på

annat embetsverk se det förnämsta hindret undanröjdt för Kollegii indragning.

Det senare alternativet kan viil knappast utgå från annan önskan än den, att

embets- och tjensteman inom förvaltningen måtte blifva befriade från den tröttande

korrekturläsningen och omtankan för deri formela anordningen af de statistiska publikationerna

m. in. dyl.

Hvad nu särskild! beträffar det första alternativet, synas följande frågor böra

tagas i betraktande:

1) Kan Statistiska Centralbyrån ställas i omedelbar embetsberöring med alla de

ofvan uppräknade myndigheter, från Indika Kommerskollegium inhemta!- sina ofvan

antydda primäruppgifter till statistiken?

Hvad de inhemska myndigheterna beträffar, vore väl detta ingen omöjlighet,

men hvad de öfver hela jorden spridda konsulerne angår, torde det nära

gränsa till omöjlighet.

2) Kan åt Statistiska Centralbyrån gifvas den disciplinära magt i förhållande

till nämnda myndigheter, hvarigenom trygghet skulle vinnas, att infordrade uppgifter

icke uteblifva eller fördröjas så länge, att eu redogörelses utarbetande och offentliggörande

kunde komma att på obestämbar tid uppskjutas?

För närvarande saknar visserligen Byrån en sådan magt och är i och med

detsamma oansvarig för det dröjsmål med berättelsers offentliggörande, som

beror af väntan på primäruppgifter. Hvad befolkningsstatistiken beträffar,

har dock presterskapets upplysta intresse betryggat arbetets ostörda fortgång,

— SB

så att under 15 års tid blott ett enda fåll förekommit, der, efter anmälan

hos Konsistorium och på dess begäran, Kong], Maj:ts Befallningshafvande

måst träda emellan med vites föreläggande. Annan utväg än den att genom

behöriga myndigheters mellankomst, i de fall der sådana finnas att anlita,

betrygga uppgifters insändande, torde väl ej heller för framtiden kunna åt

Statistiska Centralbyrån öppnas. Men under dylikt förhållande växer ock

risken att länge och måhända förgäfves få vänta, och eu sådan växande risk

blottar alltid en svaghet och ofullständighet i landets förvaltningsorganisation.

Om Statistiska Centralbyrån icke omedelbart skulle kunna infordra och betrygga

sig de statistiska primäruppgifterna jemte de upplysningar, som af

dessas ''granskning kunde påkallas, utan härtill i mer eller mindre vidsträckt

mån skulle erfordras åtgärd af annat behörigt embetsverk, så torde väl dertill

svårligen kunna ifrågakomma något annat än ett sådant, som med ämnet

i fråga hade förvaltningsbestyr och deraf betingad insigt och myndighet att

göra sig gällande. Derest sådant embetsverk icke skulle finnas, blefve väl

vederbörande regeringsdepartement den enda mellanhand, som vid vissa tillfällen

kunde anlitas om biträde, för så vidt ett dylikt förfaringssätt ens kunde

anses med en regerings höga ställning förenligt.

Om åter de rena förvaltningsbestyr, som med näringsverksamheten hafva

beröring, redan kräfva tillvaro af deråt särskild! egnad embetsmyndighet, så

funnes visserligen i eu sådan det behöfliga organet för de statistiska uppgifternas

erhållande. Men i och med detsamma eu sådan myndighet skulle i

förhållandet till statistiken öfver dess egna förvaltningsområde tänkas blott

såsom organ för uppgifternas anskaffande åt Statistiska Centralbyrån, hade

man ock fränkänt dessa uppgifter sin egentliga betydelse för förvaltningsändamål,

ocli i samma mån begått den orättvisa mot de grenar af näringsstatistiken,

hvilka här äro i fråga, att dessa skulle vara af långt ringare vigt

än flera andra, som för sin bearbetning få tillgodonjuta all den speciela sakkunskap,

öfver hvilken vederbörande embetsverk kunna förfoga.

B) Kunna de hittills gällande qvalifikationerna för och nuvarande antal af Statistiska

Centralbyråns embete- och tjensteman tillfredsställa behofven för näringsstat

istiken?

Hur mycket stöd för sjelfförtroende, som skulle kunna henitas af de välvilliga

förutsättningarne om Byråns förmåga att öfvertaga arbetet, får dock

ej förbises att här gäller fråga om eu säker grundläggning och tryggad förkofran

och följaktligen en välbetänkt pröfning af ansvaret och vilkoren.

Från statistisk synpunkt kan det ifrågavarande arbetet delas i 2 hufvudgrupper:

statistik öfver extraktiv- och förädlingsindustri och statistik öfver

84 —

sjöfart och handel. Önskar man nu att, åtminstone så snart soin möjligt,

kunna vinna och uppehålla en statistik, som meddelar värdefulla .upplysningar

för det allmänna så väl som för den enskilde, så eger man ock full rätt

att fordra, att de frågor, som för dess utarbetande-framställa tillbesvarande,

förestafvats af en praktisk inblick i yrkesverksamhetens ställning och behof,

att de svar, som erhållits, granskats med nödig praktisk sakkännedom, och

att hela bearbetningen ledes af ett rätt uppfattadt praktiskt ändamål. De

härtill nödiga qvalifikationerna kunna väl icke sökas hos andra än dem, som

antingen urhem tat kännedom om det praktiska yrkeslifvet, eller åtminstone

med anlag och förkunskaper kunna sättas i tillfälle att förvärfva sådan kännedom

för att på det statistiska arbetet tillämpas. Inom hvardera af de

ofvannämnda två stora grupperna af näringsstatistiken ligger nu visserligen

eu stor mångfald af vidt åtskilda ämnen, som skulle kunna fordra hvar sin

sakkunnige målsman, men hvad i detta hänseendet till statistikens gagn

skulle kunna ifrågasättas måste förbehållas framtiden.

För det närvarande, och] under förutsättning af den industriela statistikens

fullständiga öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån, synes mig det

planmessigt grundläggandet och genomförandet af eu upplysande statistik

öfver extrakt^- och förädlingsindustrien (bergverk, hyttor, fabriker och handtverk)

helt och hållet kunna upptaga eu tjensteman, vare sig att han till befattningen

kunde medföra nödig teknisk allmänbildning och praktisk öfversigt,

eller än mer om han genom särskilda studier skulle söka förvärfva sig

sådana. Sjöfarts- och handelsstatistikens fortsatta bearbetning i hela dess omfång

(ut- och inrikes rörelsen) synes mig likaledes kunna gifva full sysselsättning

åt eu tjensteman. Hvardera af dem måste ock för att ej förlora

tid kunna påräkna efter behof lämpadt biträde vid skriftvexling, kollationering,

sammanräkning, korrekturläsning o. s. y.

4) Kan den lokal, som f. n. åt Statistiska Centralbyrån är upplåten, lemna

utrymme för den ifrågasatta utvidgningen af dess verksamhet?

Denna lokal är af arbetsrum, bibliotek och arkiv för handlingar och

trycksaker (bland hvilka dupletterna af vigsel-, födelse- och dödböckerna

kräfva den sorgfälligaste förvaring) redan så upptagen, att knappt mer än

ett rum återstår för att mottaga arbetet med den kommunala finansstatistiken

under loppet af innevarande år 1875.

Bland vilkoren för det ifrågavarande statistiska arbetets öfverflyttande på Statistiska

Centralbyrån anse]- jag mig alltså berättigad och lörpligtad att framhålla:

1 :<>) sådana förfoganden, hvarigenom Byrån tillförsäkras möjligheten att skyndsamt

erhålla de statistiska primäruppgifterna och alla de upplysningar som af dessas

granskning påkallas;

2:o) anställandet i sekreterarens lönegrad af 2 nya embetsman, af hvilka kunde

fordras tillräckliga praktiska insigter, hos den ene inom sjöfarts- och handelsområdet,

hos den andre inom den industriel produktionens område;

3:o) nödig lokal för arbetet och hvad dertill erfordras (inredning, möbler, arkiv);

4:o) medel att ersätta de arbetsbiträden, som erfarenheten kan komma att visa

behöfliga;

5:o) medel att bekosta offentliggörande till det belopp, som berättelsernas omfång

kan komma att kräfva.

Det andra alternativet rörande Statistiska Centralbyråns befattning med ifrågavarande

statistik utgår i sjelfva verket från den förutsättning, att motsvarande förval

tningsbestyr skulle af särskild förvaltande myndighet handhafva», och att primäruppgifternas

insamlande, granskning och bearbetning i den form, som för deras offentliga

meddelande kräfdes, skulle åtminstone hufvudsakligen af denna myndighet

och under dess ansvarighet för innehållet verkställas. Under denna förutsättning

skulle det statistiska arbetet, i hvad beträffar sjelfva fakta, onekligen enligt mitt förmenande

stå i det rätta förhållandet till förvaltningen.

I vissa fall kan nu den enkla sammanställningen af fakta, sådana de till det

förvaltande embetsverket ingått, utgöra allt hvad för berättelsen erfordras (t. ex. öfver

import, export, fartygs antal, lästetal, tullinkomster o. s. v.). I andra fall

måste en öfverarbetning och gruppering af fakta blifva nödig för att framhålla de

för förvaltningens behof vunna resultaten.

Här uppstår nu frågan huruvida eu sådan öfverarbetning, sammanställning

och gruppering ändamålsenligast sker genom det förvaltande embetsverket sjelft eller

åt Statistiska Centralbyrån. Denna sistnämnda kan naturligtvis omöjligen träda

i någon täflan beträffande dugligheten af arbetet med den förvaltande myndigheten,

derest arbetet inom Byrån ej kunde anförtros åt någon tjensteman med tillräcklig

special-iusigt i yrkesförhållandena. Men äfven en så cjvalificerad person, stående utom

det förvaltande verket, kunde ej behandla ämnet från de synpunkter, hvilka för detta

verk vore behöfliga. De moraliska garantierna för intresseradt arbete försvagas ock

betydligt, derest ansvaret delas på två eller flera embetsverk.

Jag hyser på grund häraf den öfvertygelse, att, om Statistiska Centralbyrån

skulle få sig ålagdt bestyret med korrekturläsning och offentliggörande, den borde

ta emottaga berättelsen i manuskript fullständigt utarbetad, och att denna borde utgifvas

i vederbörande embetsverk» namn.

Men äfven under denna förutsättning måste uppmärksamhet egnas åt följande

förhållanden. Det är allmänt kändt, att vi här i Stockholm äro i stor saknad af

utvägar att erhålla sättning och tryckning af tabeller skyndsamt och ordentligt verkstälda.

Den tidrymd af kalenderår, som de statistiska berättelserna omfatta, har nu

till följd att tiden för deras tryckning i allmänhet sammantränges inom vinterhalfåret,

och att, i den mån man härunder kan lyckas erhålla skyndsamhet i uppsättningen,

äfven Iwhofvet af korrekturläsare och ökad arbetstid för dessa måste växa.

Lägges nu härtill nödvändigheten att kontrolladdera alla korrekturarkets tabeller, så

följer häraf, att ju flere berättelser samma embetsverk har att liktidigt korrekturläsa,

desto större antal personer måste det hafva till sin disposition för detta brådskande

arbete, som kräfver åtminstone något omdöme i ämnet och stor ihärdighet

och noggrannhet. Fördeladt på hvarje särskild! embetsverk, blir dylikt arbete ojemförligt

mindre betungande och kostsamt, än om ett embetsverk skall för eu del af

året engagera en stab af endast korrekturläsare och ikläda sig ansvaret för desses

arbete.

Antagligen tillgår för tidsbesparing numera i de flesta embetsverk, likasom i

Statistiska Centralbyrån så, att de underdåniga statistiska berättelserna ingå till

Kong!. Maj:t ej i renskrifvet exemplar utan i färdigtryckt, och att sättningen på

tryckeriet efter hand verkställes i den män författarens manuskript blifvit färdigt.

Härigenom vinnas många månader i skyndsamhet och en ej ringa kostnadsbesparing,

men ej sällan torde väl detta manuskript vara så beskaffad!, att författarens egen

mellankomst ej .skulle erfordras för att undvika misstag. Ett sådant manuskript kunde

naturligtvis ej af Statistiska Centralbyrån mottagas såsom grund för en ansvarig korrekturläsning.

Den måste ega rätt att fordra en renskrift, som blifvit tillförlitligt kollationerad

inom det embetsverk, hvarifrån den lemnats. Prioritet i afseende på berättelsernas

offentliggörande torde väl numera vara föremål för eu lofvärd täflan

mellan embetsverken. Rättvisa skulle visserligen i detta hänseende kunna, äfven med

ifrågavarande förändring, göras, sä tillvida att berättelserna expedierades till tryckeriet

i den kronologiska ordning, i hvilken de inkommit till Byrån, men längre kunde

denna ej hafva något värn mot missnöje öfver dröjsmål, ty tidsåtgången för korrekturläsning

kan vara mycket olika efter ämnets och tryckets olika beskaffenhet in. in.

Derest det, oaktadt ofvan exempelvis antydda olägenheter, skulle anses ändamålsenligt

att korrekturläsning af vissa statistiska berättelser skulle verkställas af

Statistiska Centralbyrån. erfordras på grund af auförda skäl ett anslag af samma

beskaffenhet som det nu till extraordinarie biträden i Byrån utgående, stäldt till

Chefens förfogande mot redovisning. Beloppet deraf måste af erfarenhet bestämmas-.

Ehuru angenämt det kunde vara för Statistiska Centralbyrån att af statsmagterna

hedras med uppdrag, egnade att sprida ytterligare upplysning öfver fäder

-

— 87

neslandets förhållanden, har jag dock med det här anförda trott mig pligtig att så

vidt jag förmått påkalla Hrr komiterades benägna närmare pröfning af frågan, huruvida

näringsstatistikens öfverflyttning till Statistiska Centralbyrån i sjelfva verket

skulle innebära fördel för denna statistik, gagn för det eller de embetsverk, som skola

hafva näringsverksamheten till föremål, och besparing af statens utgifter.

Fr. Th. Berg.

— 88

Bilaga Lift. B.

Reservation.

Af Herr Berg: i följd af de åsigter rörande den industriela statistiken, livilka

jag haft äran i ett särskildt yttrande underställa komitén, nödgas jag tillkännagifva

min skiljaktiga uppfattning mot den af komiterade här ofvan uttalade i fråga om

ärendenas fördelning mellan de tre rotlarne.

Jag erkänner visserligen det berättigande till en sådan fördelning, hvartill

stöd kunde hemtas från billigheten att mellan de tre föredragandena fördela målen till

ungefärligen lika antal eller lika tyngd af arbetet, men nödgas enligt min uppfattning

att inrymma ännu större vigt åt en fördelning, som förnämligast grundas på

målens särskilda beskaffenhet och skiljaktigheten af de insigter, som till deras beredande

erfordras.

De ärenden, som blifvit förlagda till den i första rummet nämnda roteln, anser

jag ega den beskaffenhet och det inre sammanhang, att de lämpligen kunna ifrågasättas

såsom gemensamt föremål för en rotel.

Deremot saknas en sådan beskaffenhet af inbördes sammanhang i den grupp

af mål, som blifvit sammanförda under den i andra rummet omnämnda roteln, nemligen

frågor rörande inrikes handeln och sjöfarten, fabriker, handtverk och slöjder,

reseunderstöd, förlagslån, marknader, taxor samt utarbetandet af berättelserna rörande

ej blott inrikes handeln och sjöfarten utan ock fabriker och manufakturer.

Till den i tredje rummet nämnda roteln skulle åter höra ärenden, som angå

bergshandteringen, patenter, den tekniska undervisningen samt årsberättelsen om

bergshandteringen.

o o

Då jag nu förutsätter såsom oeftergifligt, att hvarje rotel måste representera

sådana specialinsigter, som erfordras för ärendenas fullständiga och grundliga behandling,

finner jag för min del detta kunna förverkligas endast derigenom, att vissa

ämnen fråntagas den i andra rummet nämnda roteln och öfverflyttas till den tredje.

— 89

Denna sistnämnda rotel måste enligt min uppfattning nödvändigt hafva till

sitt förfogande åtminstone allmänna tekniska insigter. Omfånget af dessa iusigter

ensamt i hvad beträffar bergshandteringen kan ej inskränkas till blotta grufvebrytningen,

ty med denna sammanknyter sig alltmer oskiljaktigt åtminstone vissa af de

för vart land vigtigaste grupperna af metallurgisk förädlingsindustri, för hvilka oek

Kommerskollegii hittills utgifna berättelser om bergshandteringen lemna redogörelse

(t. ex. tackjern,s-, gjutgods-, stångjerns-, jermnanufaktur- och ståltillverkningen, tillverkningen

vid samtliga de s. k. ädlare verken, äfvensom vid de öfriga verk som

förädla mineraliska råämnen.)

An mer måste omfånget af allmänna tekniska insigter på denna rotel knifvas

vidgadt, när den har till föremål patenter och den tekniska undervisningen, och följaktligen

måste hafva eu öfverblick öfver ett vida större industriel område än bergshandteringen.

Naturligtvis kan jag härmed ej afse något slags anspråk på speciela tekniska

insigter uti hvarje särskild industrigren, hvilket numera vore orimligt att ifrågasätta,

utan blott den tekniska allmänbildning, hvars grundval och rigtning innebära möjligheten

att rätt kunna uppfatta och bedöma det industriela lifvets yttringar och vilkor

inom hela det ifrågavarande området.

1 följd af denna min uppfattning synes mig målsmanskapet för fabriker, handtverk

och slöjder icke kunna från denna tredje rotel skiljas, utan ett menligt lösslitande

af ämnenas naturliga sammanhang, så framt man ej skulle vilja utsträcka anspråken

på målsmän med teknisk allmänbildning derhän, att äfven den andra roteln

erhölle sådan till sitt förfogande.

Min åsigt i afseende på eu ändamålsenlig ämnenas fördelning mellan rotlarne

är alltså: att från andra till tredje roteln öfverflyttas frågor rörande fabriker, handtverk

och slöjder, de reseunderstöd och förlagslån, som afse hithörande del af industrien,

samt samfäld statistisk årsberättelse om grufve- och bergshandteringen, manufakturer,

fabriker, handtverk och slöjder. Den olägenhet, som varit en följd af nämnda

ämnens fördelning pa tva rothål'', att nemligen all upplysning om åtskilliga industriela

anläggningar helt och hållet saknats, torde väl ock genom en dylik förening kunna

undanrödjas.

Enligt denna min åsigt skulle alltså de nuvarande fyra årsberättelserna inskränkas

till blott tre, den sistnämnda, eller tredje rotelns, omfattande hela extraktiv- och

förädlingsindustrien, och af de två öfriga, den ena utrikes sjöfarten och handeln och

den andra inrikes sjöfarten och varuomsättningen, så vidt denna kan för embetsverket

blifva föremål.

Utom det hufvudsakliga stöd för detta mitt förslag, som jag hemtar af ärendenas

beskaffenhet och de olika insigter, som för deras behandling kräfvas, synes mig

12

— 90 —

ett annat äfven ligga i eu rättvisare fördelning af gÖromålen med hänsyn till deras

mängd. Att nemligen pålägga eu och samma rotel tva berättelser af det omfång,

som de nuvarande om fabriker och manufakturer och om inrikes sjöfart och handel

redan intaga, och som, åtminstone hvad den förstnämnda betiäffai, i en framtid val

torde komma att betydligt tillväxa, synes mig innebära för stora anspråk.

Farhågan, hvilken jag för min del dock ej hyser, att den andra roteln genom

mitt förslag skulle på den tredjes bekostnad erhålla allt för stor lättnad, synes mig

kunna undanrödja» genom den chefen åliggande skyldigheten att öfvervaka arbetets

jemna gång, hvaraf följer möjlighet att åt andra roteln öfverlemna dertill egnade

mål, som kunna förekomma utom dem, som här ofvan blott i allmänhet kunnat

antydas.

Fruktan att den tredje roteln skulle blifva för tungt belastad synes kunna

bemötas dermed, att komiterades förslag redan förutsätter två tekniskt bildade biträden

vid denna rotel, och, derest antingen åt dessa framdeles skulle behöfva ifrågasättas

ökad t arfvode, motsvarande ökade anspråk, eller ytterligare biträde påkallas, vågar

jag för min del tro, att dessa uppoffringar skulle i rikt mått återgäldas af den nytta,

som vårt lands industri deraf kunde hemta.