SOU 1875:2

f

Afgifva utlåtanden

öfver

Komiterades underdåniga Betänkande och förslag

angående

åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet

och bildandet af eu Teknisk Högskola.

A

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN,

1874.

''

t

k

T e k 11 o 1 o g i s k a I n stil u t e t.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan lins Eders Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse af den 8:de

Maj 1872 Riksdagen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillse, om, i hvad

män och under hvilka vilkor en ombildning och förening af Teknologiska Institutet,

Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska Institutet och undervisningen

för Landtmätare till en Teknisk Högskola måtte vara gagnelig och af

behofvet påkallad, och Eders Kongl. Maj:t sedermera till en komité öfverlemnat

utredningen af denna fråga, har Eders Kongl. Maj:t, efter det denna komités

underdåniga betänkande och förslag den 4:de sist! November afgifvits, från

Teknologiska Institutets Styrelse täckts (ifver sagda betänkande infordra underdånigt

utlåtande i de delar, som vederbör. Med anledning häraf får Styrelsen

i underdånighet anföra följande.

Sedan flere år tillbaka hafva Teknologiska Institutets såväl Styrelse som

Lärare, lifligt erfarande behofvet af en efter tidens fordringar lämpad utsträckning

af undervisningen i flera fackämnen inom läroverket, tid efter annan tagit denna

fråga i öfvervägande och genom utarbetande af förslag sökt förbereda dess

lösning. Ett sådant förslag rörande undervisningen för Civil- och Maskiningeniörer

blef genom underdånig skrifvelse af den 3 December 1869 understäldt

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning med den påföljd, att det täcktes Eders

Kongl. Maj:t till 1870 års Riksdag framställa nådig proposition i ämnet. Riksdagen

fann sig likväl förhindrad att då till alla delar bifalla den föreslagna

utvidgningen. Sedan dess har den under gynnsamma förhållanden raskt fortgående

utvecklingen af vårt lands alla industrigrenar gifvit frågan om den tekniska

undervisningens utsträckning och ändamålsenliga ordnande en allt mera

ökad betydelse, hvilken erhållit sitt uttryck i det betänkande och förslag, hvar

-

4

öfver Eders Kong].. Maj:t nu i nåder infordrat Teknologiska Institutets Styrelses

utlåtande.

Genom detta komiterades förslag skulle icke allenast den al Styrelsen

önskade ocli af behofvet påkallade utsträckningen af undervisningen uti Teknologiska

Institutets nuvarande fackämnen komma till stånd, utan äfven enligt

Styrelsens åsigt denna undervisnings ordnande på ett öfverhufvud taget till- .

fredsställande sätt i väsendtlig mån befordras genom åtskilliga andra undervisningsgrenars

upptagande vid Institutet. Styrelsen kan nämligen ej annat än

till fullo uppskatta och gilla de skäl, komiterade anfört för nyttan och till en

del nödvändigheten af ett dylikt sammanförande af närbeslägtade undervisningsgrenar,

och ser derjemte uti bildandet af den Högskola, komiterade sålunda

föreslagit, det enda medlet för bibringande af en tidsenlig och ändamålet med

de särskilda läroanstalterna motsvarande teknisk bildning utan alltför stora uppoffringar

från det allmännas sida.

På grund af det anförda, och i hufvudsak gillande det af komiterade

framställda förslaget till förening med Teknologiska Institutet af flere andra

läroverk, får Styrelsen alltså i underdånighet tillstyrka, att undervisningen för

Landtmätare, Slcogselever och Farmaceuter måtte förläggas till Teknologiska

Institutet, samt att den vid detta läroverk nu meddelade undervisningen i Byggnadskonst

måtte utvidgas, så att en särskild fackskola för praktiska arkitekter

der bildas; hvarjemte Styrelsen, i likhet med komiterade i underdånighet afstyrker

den ifrågasatta föreningen mellan Krigshögskolan och Teknologiska

Institutet.

Vid granskningen af komiterades förslag till organisation af den sålunda

ifrågasatta Tekniska Högskolan samt till undervisningens ordnande inom densamma,

har Styrelsen likaledes ej kunnat annat än för sin del i hufvudsak

gilla så väl do allmänna, af komiterade uttalade grunderna, som äfven i allmänhet

bestämmelserna för de särskilda fackskolornas organisation och studiekursernas

längd, lärarepersonal, styrelse, läroverkets befrielse från skyldigheten

att besvara remisser från embetsverk m. in.; dock har Styrelsen ej ansett sig

nu böra närmare ingå på bedömandet af lämpligheten af den föreslagna fördelningen

och omfånget af de särskilda läroämnena, ej heller af den i de förslagsvis

uppställda tabellerna gjorda fördelningen af undervisningen under de

särskilda läseåren, alldenstund de närmare bestämmelserna härutinnan väl lämp- \

ligast torde böra öfverlemnas åt Högskolans styrelse.

Hvad åter öfriga detaljbestämmelser beträffar, har Styrelsen funnit sig

böra vid vissa af dem gorå några erinringar samt i underdånighet föreslå några

smärre modifikationer, för hvilka Styrelsen nu går att redogöra i den ordning,

de särskilda ämnena i komiterades betänkande förekomma.

5

Såsom vilkor å statens sida för Farmaceutiska Institutets förening med

det Teknologiska, hafva komiterade föreslagit, »att den af Farmaceutiska Institutet

nu disponerade byggnad fortfarande upplåtes för denna undervisnings

behof». Af komiterades framställning i ämnet är det Styrelsen likväl icke rätt

klart, huruvida ett dylikt vilkor från statens sida med fullt skäl kan uppställas.

Rörande inträdesfordringarne till den Tekniska Högskolan anser Styrelsen:

att den af komiterade (sid. 57) föreslagna föreskrift om fordran af afgångsexamen

från Högre Elementarläroverk på reala linien såsom vilkor för

den Farmaceutiska undervisningens begagnande, icke bör på annat sätt tillämpas,

än såsom de föreslagna bestämmelserna (sidd. 70, 71) för inträde vid

Högskolan i öfrigt angifva;

att föreskriften (sid. 71) om »nöjaktig kunskap i antingen engelska eller

franska språken efter eget val» för de ynglingar, som önska att såsom ordinarie

elever vinna inträde vid Högskolan, utan att hafva aflagt maturitetsexamen,

bör utgå;

att af dylika inträdessökande till fackskolorna för Skogshushållning och

Farmaci böra fordras godkända kunskaper i Botanik och Zoologi, samt af inträdessökande

till afdelningen för Landtmäteri samma kunskapsmått i förstnämnda

ämne, allt till det omfång, som på reallinien i Elementarläroverken

meddelas; samt

att den för Skogs- och Landtmäterielever såsom vilkor för inträde föreslagna

ytterligare fordran af praktik, kunde, hvad tiden för densamma beträffar,

utan men för undervisningen vid läroverket, något inskränkas.

Derjemte hemställer Styrelsen i underdånighet, att de närmare bestämmelserna

om sättet för inträdesexamens anställande måtte öfverlemnas till den

Tekniska Högskolans styrelse.

I betraktande deraf, att de egentliga civilingeniörs- och byggnadsarbetena

till följd af våra klimatförhållanden i allmänhet ej till någon större utsträckning

taga sin början förr än längre fram på våren, torde det fjerde årets undervisning

i fackskolorna för Väg- och Vattenbyggnadskonst samt Arkitektur

utan nämnvärd olägenhet kunna utsträckas en månad längre på vårterminen,

än komiterade föreslagit (sid. 79), d. v. s. till April månads slut. I sammanhang

härmed vågar Styrelsen i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga

uppmärksamhet vid den fördel, som skulle vinnas för Civilingeniörsbildningen,

om, i likhet med hvad i vissa andra länder eger rum, statens Väg- och Vattenbyggnads-Ingeniörer

ålades, att hvar och en vid de allmänna arbeten de förestå,

emottaga ett visst antal elever från Högskolans fackskola för Väg- och

Vattenbyggnadskonst, hvilka finge under dessas ledning, under tiden mellan

läseterminerna inhemta praktisk öfning i förekommande arbeten.

6

Med afseende på lärarebefattningarne får Styrelsen i underdånighet föreslå:

att, till underlättande af ämnenas fördelning mellan fullt lämpliga personer,

undervisningen i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande Maskinlära och i

konstruktioner af enkla maskindelar (sid. 110) måtte tå bestridas af tvenne

lektorer, mellan hvilka dessa ämnen efter sig företeende omständigheter, på

förslag af Högskolans styrelse, fördelas;

att det andra lektoratet i Maskinlära (sid. 110) måtte förändras till profession,

i betraktande af denna befattnings likställighet i alla afseenden med

den förut befintliga professionen i Maskinlära;

att af samma skål, som rörande lektoraten i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande

maskinlära och i konstruktioner af enkla maskindelar blifvit anförda,

de ämnen, som sammanfattas under benämningen Mekanisk Teknologi,

mellan de föreslagna (sid. 111) tvenne lektorerna ej på förhand måtte fördelas,

utan att Eders Kong!. Maj:t täcktes bestämma fördelningen af dessa läroämnen

efter sig företeende omständigheter, sedan Högskolans Styrelse derom afgifvit

underdånigt förslag;

att, med afseende på befarade svårigheter att till en början med en enda

lämplig person bestrida den, med det (sid. 112) föreslagna lektoratet i Byggnadsstatik

samt Allmän Byggnadslära och Husbyggnadskonst förbundna, undervisningen,

det måtte tillåtas Högskolans styrelse, att, för den händelse sådan

svårighet skulle möta, fördela denna undervisning mellan eu lektor och en

extra lärare;

att lektorn i Metallurgi äfven måtte åläggas undervisningsskyldighet i konstruktioner

af sådana ugnar, som vid metallurgiska operationer förekomma,

hvilka konstruktionsöfningar nu ej finnas vid Bergsskolan; samt

att, hvad beträffar de af komiterade föreslagne assistenterna i de olika

ämnena, icke några bestämmelser om dessas antal måtte göras, utan att till

Högskolans styrelse måtte öfverlemnas att i män af behof anställa en eller

flera assistenter i de ämnen, der sådana finnas nödiga.

Beträffande komiterades förslag (sid. l2l), att de vid Teknologiska Institutet

hittils vanliga uppflyttangs- och afgångsexamina skola upphöra, är jemväl

Styrelsen af den öfvertygelse, att detta i allmänhet kan ske, men att det

icke bör förvägras de lärare, som sådant önska, att vid läseårets slut anställa

offentlig examen med elever, hvilkas kunskaper de icke utan särskild examen

anse sig kunna tillförlitligen bedöma. Rörande öfriga, i mer eller mindre samband

dermed stående, å sid. 121 och 122 förekommande frågor torde något

yttrande af Styrelsen icke för närvarande vara erforderligt.

Det af komiterade (sid. 122) framstälda förslaget om meddelandet under

vissa vilkor af s. k. afgångsdiplom till elever, som från Högskolan afgått, kan

ej Styrelsen för sin del biträda, hufvudsakligen af det skäl att afgångsbetygen

7

genom de olika betygsgraderna redan ådagalägga det större eller mindre mitt

åt kunskaper, de afgående eleverna besitta, samt emedan förvärfVandet af ett

dylikt diplom icke vore något bevis på innehafvarens praktiska duglighet, eller

på hans öfverlägsenhet i kunskaper öfver de elever, som af särskilda omstänig

eter, t. ex. genom redan börjad praktisk verksamhet, varit förhindrade afl

förskaffa sig ett sådant diplom.

Beträffande sammansättningen af Högskolans Styrelse (sid. 129), anser

Styrelsen, det ej höra såsom ett oeftergiflig! vilkor bestämmas, att alla facken

vid läroverket blifva i Styrelsen representerade, utan blott antydas såsom ett

onsknmgsmål, att de vigtigaste läroämnena, så vidt möjligt är, , Styrelsen era

a sm målsman. I någon granskning af den blifvande Styrelsens samt lärareko]

legii föreslagna (sid. 130) rättigheter och skyldigheter anser sig Styrelsen

eJ 1111 bora lngå; men vill likväl i underdånighet framhålla önskvärdheten deraf,

att sagda Styrelse tillerkännes rättigheten att vid tillsättning af lärareplatser

fä mecL sig adjungera äfven andra sakkunnige män än »Högskolans fast anstaide

lärare», äfvensom att fastställa läroplan och tidtabell för undervisningen

vid Högskolan, sedan lärarekollegium dertill upprättat förslag.

Hvad angår frågan om Teknologiska Institutets nu befintliga lokalers tillräcklighet

for Högskolans behof, anser sig Styrelsen kunna i hufvudsak biträda

komiterades åsigt (sid. 131), att Teknologiska Institutets byggnader för den

närmaste framtiden kunna tillfredsställa behofvet af lokaler för den Tekniska

Högskolan, dock under förutsättning att några för detta ändamål behöfliga förändringar

i den nuvarande inredningen företagas.

Vid granskningen af komiterades förslag, rörande kostnaderna för den

ifrågasatta Högskolan, har Styrelsen, hvad först baträffar lärarnes aflöning (sid.

~~ )>„ * likhet med komiterade utgått från de nu existerande lönerna

med de förändringar som blifva eu följd af Institutets utvidgning, utan att nu

inlåta sig på frågan om behöfliga löneförbättringar på grund af stegrade lefnadskostnader

in. in., i hvilket afseende Styrelsen blott anhåller att få i underdåingdet

hänvisa till sin i detta ämne till Kong! Kommerse-KoUegium den 11

sist!. Oktober afgifna skrifvelse.

I ’å grund af förut gjorda underdåniga förslag med afseende på vissa förändringar

i lararepersonalen, samt i betraktande deraf att en del löner synas

Styrelsen alltför knappa i förhållande til] omfånget af den föreslagna tjenstgönngsskyldigheten,

får Styrelsen i underdånighet hemställa:

att lönen för den af Styrelsen föreslagna nya professionen i maskinlära

måtte bestammas lika som för den vid Institutet redan befintliga professionen i

samma ämne, eller till 4,500 Edr;

att ordinarie lönen för lektoratet i Byggnadskonst måtte utgå med 2 000

Kdr jemte ett arvode af 1,000 Rdr, hvilket för den händelse, såsom förut

8

blifvit anmärkt, svårighet till en början skulle möta vid besättandet af denna

plats med en person, finge tilldelas en extra lärare i ämnet;

att lönen för lektoratet i Metallurgi måtte höjas till 3,000 Rdr, då denne

lektor, såsom förut blifvit framstäldt, äfven borde erhålla skyldighet att meddela

undervisning i konstruktioner af metallurgiska ugnar;

att lönen för de båda lektoraten i Mekanisk Teknologi måtte få förblifva

densamma som nu för motsvarande lärareplatser vid Institutet, eller tillsammans

4,500 Rdr, att fördelas efter omfånget af den dessa lektorer tillkommande

tjenstgöringsskyldigheten;

att lönerna för lektoraten i Elementar-Mekanik jemte beskrifvande Maskinlära

och i konstruktioner åt enkla maskindelar måtte tillsammans anslås till

3,500 Rdr, att likaledes fördelas efter omfånget af den dem tillkommande undervisningen;

att

de af komiterade föreslagna (sid. 134) lönerna till extra lärare måtte

få utgå såsom arvoden, Indika för den händelse undervisningen i något eller

några af de respektive ämnena bestrides af Högskolans ordinarie lärare, finge

tilldelas dessa, dock med vilkor att icke någon lärare vid Högskolan på detta

sätt komme att åtnjuta större aflöning än högsta professor slön, så vida ej, vid

förfall för någon lärare att sin tjenst fullgöra, Eders Kong]. Maj:t funne skäligt

härifrån för hans vikarie bevilja undantag för den tid förfallet fortfar.

Hvad angår det af komiterade föreslagna (sid. 135) arvodet till Föreståndaren,

stort 1,000 Rdr, anser sig Styrelsen nu, då frågan härom för den närmaste

framtiden ej är af någon egentlig betydelse, ej behöfva närmare yttra

sig deröfver, men vill Styrelsen dock i underdånighet hafva uttryckt den

åsigten, att beloppet af nämnda arvode synes alltför lågt i förhållande till befattningens

vigt, i synnerhet om jemförelse sker ined arvodena till föreståndarne

vid landets tekniska Elementarskolor, Chalmerska Slöjdskolan m. fl., samt

att det vore önskvärdt och för Högskolan gagneligt, om bostad fortfarande

kunde beredas föreståndaren i läroverkets hus.

] betraktande af de till Sekreterare- och Bibliotekarie-befattningarne hörande

göromålens betydliga tillväxt, i den mån elevernas antal vid läroverket

ökas, samt då lönerna för dessa platser icke, sedan de år 1847 fastställdes,

förbättrats, anser sig Styrelsen böra i underdånighet föreslå, att de sagde befattningar

tillkommande arvodena nu måtte höjas till 1,000 Rdr i stället för

till 800 Rdr, såsom komiterade föreslagit (sid. 135).

Beträffande anslaget till samlingarne och fysikaliska laborationema, anser

Styrelsen, att detta bör utgå i ett för allt med 6,000 Rdr, att efter behof

fördelas, utan att, såsom komiterade föreslagit (sid. 136), ett bestämdt belopp

deraf på förhand reserveras för de fysikaliska samlingarne med tillhörande

laborationer,

9

A

I afseende på anslagen till de kemiska laborationerna samt till uppvärmning,

belysning och diverse allmänna utgifter, gillar Styrelsen för sin del komiterades

förslag, och får härvid i underdånighet hänvisa till den till Eders

Kongl. Maj:t den 31 sist! Oktober beträffande dessa ämnen af Styrelsen afgifna

underdåniga skrifvelsen. Likaledes får Styrelsen, hvad angår stipendiimedlen,

i underdånighet hänvisa till den under den 13:de sist!. September i

ämnet afgifna underdåniga skrifvelsen. Hela det behöfliga beloppet för stipendier,

då det belopp af 1,000 Rdr, som hitintills utgått till skogseleverne, deri

inberäknas, bör enligt Styrelsens åsigt upptagas till 4,000 Rdr.

Med iakttagande af de sålunda föreslagna förändringarne i den Tekniska

Högskolans utgiftsstat får Styrelsen i underdånighet hemställa att denna måtte

bestämmas på följande sätt:

Lön till professorn i Matematik ........................................................ 4,500 Rdr

)) » d:o i teoretisk mekanik............................................. 4,500 »

» » 2:ne professorer i Maskinlära ............................................. 9,000 »

» » professorn i allmän och tillämpad Fysik........................... 4,500 »

)) » d:o i allmän Kemi, Mineralogi och Geognosi......... 4,500 »

» )) d:o i Kemisk Teknologi (utom bostad) .................. 4,000 »

» » d:o i Arkitektur ......................................................... 4,500 y>

» » d:o i Väg- och Vattenbyggnadskonst ..................... 4,500 »

» » d:o i Metallurgi (utom bostad)................................. 4,000 »

» » d:o i Grufvetenskap ................................................... 3,500 »

» » d:o i Skogshushållning................................................ 4,500 »

» » lektorn i Beskrifvande Geometri.......................................... 2,500 »

y> » d:o i Geodesi........... ......................................................... 1,500 »

» » 2:ne lektorer i konstruktioner af enkla Maskindelar samt

i Elementar-Mekanik och beskrifvande Maskinlära 3,500 »

» )) 2:ne d:o i Mekanisk Teknologi .......................................... 4,500 )>

y> » lektorn i Byggnadsstatik samt allmän Byggnadslära och

Husbyggnadskonst, (lön 2,000 Rdr samt arvode

eventuelt 1,000 Rdr)................................................... 3,000 »

)) y> d:o i Metallurgi............................................. 3,000 »

» » d:o i Skogshushållning ................................................... 2,000 »

» » d:o i Botanik och Zoologi ............................................. 1,500 »

Arvode till extra läraren i Ångfartygskonstruktion ........................ 600 »

» » d:o d:o i Byggnadskonstens första grunder ...... 600 »

» » d:o d:o i Jagtkunskap ........... 600 »

» » d:o d:o i Agronomi................................................ 800 »

» » d:o d:o i Frihandteckning .................................... 1,000 »

Transport 77,100 Rdr

2

io

Transport 77,1(30 Rdr

Arvode till extra läraren i Ornamentik............................................ 1,000 »

» » d:o d:o i Modellering............................................. 800 »

b » en eller flera extra lärare i National-ekonomi och Författningskunskap.

..................................................... 2.000 »

Anslag till Assistenter........................................................................... 6,000 »

Arvode till föreståndaren (enligt kom:s förslag) .............................. 1,000 »

b b Bergsskolans föreståndare ................................................ 500 »

» » Sekreteraren................... 1,000 »

b » Bibliotekarien ..................................................................... 1,000 b

b » Kamereraren........................................................................ 500 »

Anslag till Biblioteket........................................................................... 4,000 »

b » Samlmgarne och fysikaliska laborationerna .................. 6,000 b

» b Kemiska laborationer......................................................... 5,000 »

b » Skogselevernes praktiska öfningar.................................... 3,000 b

» b Landtmäterielevernes öfningar i justering'' af mätstänger

m. m...................................................................... 200 b

b b Verkstaden........................................................................... 2,500 b

b b Betjeningens aflöning............................................... 4,000 b

b b Diverse utgifter för bränsle, belysning m. m................ 8,500 b

b b Stipendier ........................................................................... 4,000 b

Summa Bmt 128,100 Rdr.

Härtill kommer under nuvarande Föreståndarens tjenstetid 4,000 Rdr.

Slutligen anhåller Styrelsen underdånigst få fästa Eders Kong!. Majrts nådiga

uppmärksamhet på ett ämne, som af komiterade visserligen icke blifvit

vidrördt, men för framgången af läroverkets verksamhet otvifvelaktigt är af

stor vigt.

Hvarken Teknologisk^ Institutets Föreståndare eller dess Lärare äro för

närvarande tillförsäkrade någon pension, om de till följd af ålderdom eller

sjuklighet skulle önska eller blifva nödsakade att från sina befattningar afgå;

och att sådant icke kan vara förenligt med läroverkets fördel, torde vara uppenbart.

Styrelsen vågar derföre i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke den Tekniska Högskolans

ordinarie lärare, tjenstemän och betjente, skulle kunna erhålla delaktighet

i Civil-statens pension sinrättning samt vid uppnådde 65 års ålder kunna uppföras

på indragningsstat efter samma grunder, som för motsvarande befattningar

vid Rikets Universiteter äro eller kunna blifva fastställda.

I några af ofvanstäende frågor hafva undertecknade Styffe och Eggertz

11

vant af olika tankar med Styrelsens öfriga ledamöter, hvarföre vi få i underdånighet

åberopa våra härjemte bifogade reservationer.

Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Storinäktigste, Alleriiädigste Konung!

Fders Kong). Maj:ts

underdånigste, tropligtigsle

tjenare och undersåter.

KNUT STYFFE. E. A. BOMAN.

STEN STENBERG.

ER. EDLUND.

Y. EGGER TZ.

HJ. HOLMGREN.

Stockholm den 14 Februari 1874.

W. Hoffstedt.

Reservation.

Enär jag i några frågor icke kan dela de åsigter, som hos pluraliteten

af Teknologiska Institutets Styrelse gjort sig gällande vid afgifvande af underdånigt,

utlåtande öfver särskilda komiterades betänkande och förslag angående

åtskilliga läroverks förening med Institutet, och hvilka i vissa hänseenden äro

stridande emot dem, som Institutets Styrelse vid föregående tillfällen uttalat,

anser jag för min pligt att i nämnde frågor underdånigst framlägga min särskilda

mening, jemte de skäl, hvarpå denna sig grundar; och torde jag i sammanhang

dermed jemväl rörande några punkter, hvarom Styrelsen ''icke, eller

blott i korthet, yttrat sig, få här närmare utveckla mina åsigter, äfven om

dessa icke väsendtligen skulle skilja sig från pluralitetens.

I-o. Landtmäteri- och skogsundervisningen

(Sid. 49—55 i komiterades betänkande).

När år 1869 fråga förevar om Skogs-Institutets förening med Teknologiska

Institutet, blef denna af Teknologiska Institutets Styrelse enhälligt afstyrka,

dels af det skäl, att gemensamma lärokurser i de grundläggande ämnena icke

12

lämpligen syntes kunna anordnas, ocli den "besparing af kostnad för undervisningen,

som genom begge läroverkens förening åsyftades, alltså icke i någon

afsevärd mån kunde vinnas, dels ock emedan nödigt utrymme icke, utan olägenhet

för läroverket i dess helhet, kunde beredas för de samlingar af växter,

djur, instrumenter m. m., som för skogselevernas undervisning erfordras. —

Sedan år 1869 hafva förhållandena vid Institutet icke i något hänseende så förändrats,

att en på en gång lämplig och till någon afsevärd besparing ledande

förening af begge läroverken nu är lättare att åstadkomma. Tvärtom har sedan

dess elevernas antal vid Teknologiska Institutet ökats så betydligt, att Institutet

i vissa ämnen under detta läseår icke kunnat emottaga så många extra elever,

som anmält sig.

Af de i Institutets större hus befintliga 4 Auditorier kan det kemiska

icke utan olägenhet rymma mer än 95—100 elever, det för Matematik och

Byggnadskonst högst 95, det Mekaniska 100 eller något deröfver, och det

Fysiska omkring 135, Institutet har nu i lista afdelningen tillsammans 96

ordinarie och extra elever i Oorganisk Kemi, Mineralogi och Geognosi, 92 i

Matematik samt 90 i Beskrifvande Geometri och Ritkonst, samt kan, åtminstone

i sistnämnda ämnen, för bristande utrymme, icke emottaga några flera elever.

Äfven å andra afdelningens ritsal är elevantalet så stort, som utrymmet medgifver.

I 3:dje afdelningens ritsalar finnes visserligen ännu godt utrymme,

men detta förhållande blifver efter all sannolikhet väsendtligen förändradt redan

nästa höst, då andra afdelningens nuvarande elever komma i den 3:dje.

Så framt icke tilloppet af elever, som vilja egna sig åt andra rigtningar,

kommer att minskas, eller ett visst antal sådana årligen skola afvisas, är anordningen

af gemensamma lärokurser i förenämnde ämnen, i Indika lärosalarne

redan knappast äro tillräcklige, numera rent af omöjlig, derest ej genom nybyggnad

eller tillbyggnad större lärosalar anskaffas. — Att genom förändringar

af Institutets hus derstädes bereda större lärosalar än de nuvarande, anser

jag, praktiskt taladt, vara omöjligt.

Men äfven om större iärosalar anskaffas, och man ansåge lämpligt, att

alldeles samma lärokurser i allmän Kemi, allmän Fysik och vissa delar åt

Matematik borde af samtlige elever genomgås, vore dock för undervisningen

icke fördelaktigt att ytterligare öka det redan nu kanske alltför stora antal

elever, som i nämnde ämnen på eu gång och på ett rum undervisas, så framt

nemligen undervisningen skall bestå icke blott i föredrag, utan äfven i repititioner,

medelst till eleverna ställda frågor, samt i problemöfningar, och någon

väsendtlig förändring af detta, hittills lämpligt befunna, undervisningssätt har

icke ens blifvit ifrågasatt.

Beträffande åter frågan huruvida samma lärokurser i de grundläggande

ämnena, som för Institutets öfriga elever böra föredragas, jemväl på sätt Herrar

13

Komiterade föreslagit, böra genomgås af landtmäteri- och skogseleverna, vill jag

törst anmärka, att de elementarkunskaper i Matematik, Fysik och Kemi, som

alla elever böra ega, skulle enligt komiterades förslag, om ej helt och hållet,

åtminstone till största delen fordras redan för inträde till läroverket, och då

lärotiden vid Institutet är så kort, som 1 år för landtmäteri- och 2 år för

skogselever, bör man för dem icke utsträcka lärokurserna i nämnde ämnen utöfver

det nödvändiga, enär sådant icke kan ske, utan att andra och för

dem vigtigare läroämnen alltför mycket åsidosättas. Om eleverna vid inträdet

ega de förkunskaper i Kemi och Fysik, som nu fordras, och ungefärligen motsvara

Berlins mindre lärobok i den förra och Floderi i den sednare, synas

mig mindre kompletteringskurser, upptagande 3—4 A timmar i veckan under 1

termin för hvardera ämnet, kunna för ifrågavarande elever vara tillräckliga,

ehuru jag är långt ifrån att underskatta den stora bildande förmåga, dessa

vetenskaper i allmänhet ega. Ifall nämnde elever t. ex. om metallerna och

deras föreningar, hvilka upptaga omkring § af den vid Institutet nu begagnade

lärobok, samt om akustik, optik, elektricitet och magnetism känna hvad som

innehålles i förstnämnde 2:ne läroböcker, kunna de helt visst med fördel begagna

den undervisning i deras hufvudämnen, som vid läroverket meddelas, och om

skogseleverna vid inträdet jemväl i Matematik ega de kunskaper, som nu fordras,

synes mig deras matematiska kurs vid läroverket kunna inskränkas till

sådana tillämpningar, som i skogshushållningsläran förekomma, såsom mätning

af träds kubikinnehåll, beräkninger öfver träds och hela skogsbestånds årliga

tillväxt m. in., hvari undervisningen icke synes mig böra vara gemensam, hvarken

med landtmäteri- eller andra elever.

Enligt den nya undervisningsplan för Forst-Akademien i Tharand, som

började tillämpas i Oktober 1872 och fastställer lärokursens längd derstädes

till 2A år, läses der allmän Kemi och Fysik blott en termin, det förra ämnet

4 och det sednare 3 timmar i veckan, oaktadt inträdesfordringarne icke synas

vara större, utan snarare mindre än hvad här blifvit föreslaget; och enligt den

år 1866 tryckta undervisningsplanen för Polytekniska skolan i Braunschweig,

hvarest lärokursen för skogseleverna är 2-årig, såsom äfven här af Komiterade

föreslagits, läsa skogseleverna Fysik och Oorganisk Kemi blott 1 termin, hvardera

ämnet 5 timmar i veckan, oaktadt inga förkunskaper i dessa ämnen fordras

för inträde, och derför icke ens så mycket som för inträde här fordras,

synes kunna genomgås. Yid Polytekniska skolans i Carlsruhe skogsvetenskapliga

afdelning läses visserligen Fysik 5 timmar i veckan under 2:ne terminer;

men lärokursen är der icke mindre än 4-årig, och Oorganisk Kemi läses blott

1 termin 4 timmar i veckan. ''Vid Polytekniska skolan i Zurich läste skogseleverna,

så länge lärokursen der blott var 2-årig, icke någon Fysik, utan fingo

åtnöja sig med de kunskaper deri, som de vid inträdet i skolan hade (Se bila

-

14

gan till Komiterades betänkande sidan 11). Den förändring af lärokursen i

allmän Fysik, som af Komiterade sidan 90 blifvit föreslagen, vore visserligen

till fördel för landtmäteri- och skogselever, hvilket också angifves såsom skäl

för densamma, men, åtminstone enligt min åsigt, icke för öfriga elever, för liv dika

det alltid är fördelaktigast att, så vidt ske kan, få afsluta de rent teoretiska

ämnena under lista och 2:dra året.

Beskrifvande Geometri synes mig utan synnerlig olägenket kunna undvaras

både af landtmätare och skogsmän, och läses ej heller hvarken i Tharand, eller

vid någon af fackskolorna för skogshushållning i Ziirich, Carlsruhe och Braunschweig.

— Den sidan 50 påpekade nyttan för Bergseleverna af en mindre

kurs i skogshushållning, som af dem skulle genomgås gemensamt med landtmäteri-eleverna,

vill jag icke bestrida, ehuru jag icke kan tillägga den någon

större vigt, ifall den, såsom föreslaget blifvit, ^endast skulle upptaga 1^ timme

i veckan under 1 hösttermin; men en dylik mindre kurs kan i alla händelser

lätt anordnas för Bergseleverna för en kostnad af några hundra Kronor.

Då Komiterade såsom ett skäl för Skogs-Institutets förening med Teknologiska

Institutet jemväl, sidan 52, anfört, att en del af den mekaniska Teknologien,

eller läran om träets egenskaper och bearbetning, borde vara för skogseleverna

af nytta, och kunna gemensamt med andra elever genomgås, på sätt

äfven å undervisnings planen, sidan 103, angifves, torde jag få anmärka, att det

blott är en liten del af »läran om träarbeten», som för skogseleverna är af vigt

att känna, nemligen den om träets egenskaper och användbarhet, och denna

synes mig lämpligast böra föredragas af någon lärare i de skogsvetenskapliga

ämnena, på sätt vid andra skogsläroverk sker. Icke vid någon af Polytekniska

skolorna i Ziirich och Carlsruhe undervisas skogseleverna tillsammans med öfriga

elever i Mekanisk Teknologi. I Braunschweig föredrages alldeles icke sistnämnda

ämne.

Bland de å sidan 52 i Herrar Komiterades betänkande uppräknade läroämnen,

anser jag att gemensam lärokurs för alla elever med minsta olägenhet

kunde anordnas uti Mineralogi och Geognosi, under förutsättning att utrymmet

i Auditorium sådant medgåfve. Likväl behöfva både skogs- och landtmäterielever

en fullständigare kännedom om våra lösa jordlagers bildning, förekomstsätt

och beskaffenhet, än i den allmänna kursen i Geognosi kan hinna meddelas.

Genom sträfvandet att söka anordna gemensamma lärokurser för skogseleverna

med öfrige elever hafva Komiterade blifvit nödsakade att utesluta eller

alltför mycket inskränka vissa andra, för skogseleverna vigtiga, ämnen, såsom

växtkemi, växtanatomi och växtfysiologi, m. fl. — Af dessa skulle visserligen

växtanatomi och växt-fysiologi innefattas under botanik, men det är lätt att

fatta, huru föga deraf på de till botanik anvisade timmar skulle kunna med

-

15

hinnas, då man besinnar, att enligt Komiteradcs förslag alldeles inga förkunskaper

i hotande skull.'' fordras för inträde, och undervisningen i detta ämne

liksom i Zoologi, alltså måste börja med de första elementerna. Både skobod!

landtmateri-eleverna anser jag vidare behöfva genomgå en mindre laborationskurs

att vinna någon öfning i undersökning afjord- och stenarter,

hufvudsakligen medelst biåsröret, äfvensom en liten kurs i Landtbrukskemi.

. deIar åt Byggnadskonst och Agronomi, hvari landtmätarne behöfva undervisas,

synas mig för öfrigt vara mycket olika dem, som för skogsmän äro erforderliga.

De sednare behöfva t. ex. kunna bygga vägar och flottleder, hvilket

för de förra icke är erforderligt, och af hela den egentliga agronomi™ behöfva

skogseleverna föga mer än jordmånsläran.

nm HVad U!!d!rvisningen1 för ^dtmätarne särskild! angår, så torde vidare

tillåtas mig fasta uppmärksamheten derå, att bland landtmätarnes i vårt land

åligganden ar egors matning och kartläggning utom all fråga det lättaste, hvaremot

de vid skiften förekommande arbeten med jordens gradering, med skiftesaggmng,

bestämmande af ersättningar för utflyttning, odling af förut ej uddodlad

jord, eller för vanhäfdad jords försättande i behörigt skick in. m. af

iandtmataren taga i anspråk ganska mycken insigt och omdöme i flere delar

åt lanthushållningen; och då man tager i betraktande, huru djupt landtmätarens

åtgöranden i dessa frågor ingripa i de bestående eganderättsförhållandena

kan man svårligen undgå att erkänna vigten deraf, att landtmätarne erhålla en

grundlig undervisning i landtbruk. Tåg betvifla!- emellertid att eu fullt tillfredsställande

undervisning deri kan vid Institutet meddelas, så framt ei der

kommer att upprättas _ jemväl en fackskola för landtbruk, och Institutet derigenom

erhåller tillräckliga lärarekrafter och nödig undervisningsmateriel å detta

område. Skulle antalet af landtmäteri-elever allt framgent blifva så ringa som

det de sista åren vant, bör den ifrågasatta förflyttningen af undervisningen för

landtmätare till leknologiska Institutet visserligen icke der förorsaka några afsevarda

olagenheter; men om man anser sig berättigad antaga, att antalet dylika

ee\(''r icke skall ukas, torde man äfven böra öfverväga, huruvida i sådan händelse

staten nu bor for densamma upprätta eu särskild lärokurs, helst de kunskaper,

som af landtmätare hos oss fordras, utan synnerlig svårighet böra kunna

inhemtas vid något af Rikets Landtbruks-Instituter.

Rå fråga är om upprättandet af en ny läroanstalt för en så talrik tjenstemannakiass

som landtmätarnes, synes man dock icke böra beräkna det blifvande

elevantalet mindre, än det under normala förhållanden kan antagas blifvamen

landtmäteri-elevernas ringa antal dr sednast åren kan ej gerna anses vara

normalt Under qvinquenmet 1861—65 var antalet af dem, som efter undergången

landtmaten-examen antogos till Landtmäteri-auskultanter, i medeltal 27

om året, och antalet af årligen antagna landtmäteri-elever i medeltal 46. I ett

16

så vidsträckt land, som vårt är, och der de verkställda egoskiftena lemna så

mycket öfrigt att önska, kunna förhållandena snart nog så förändras, att behofvet

af landtmätare blifver vida större än för närvarande, och då kan man

äfven vara viss, att antalet af unge män, som vilja egna sig åt landtmäteriet,

kommer att ansenligen ökas. Antalet af årligen antagna Land t mäter i-elever,

som år 1871 var blott 3, har sedermera något ökats och uppgick nästlidet år

till 13.

Antalet skogselever åter är nu blott 10, men i den mån insigten om behofvet

af en bättre skogshushållning blir mera spridd, är det väl antagligt, att

äfven detta antal kommer att ökas. Såsom bevis att, i länder med en ordnad

skogshushållning, unge män finna med sin fördel förenligt, att egna^sig åt

skogshushållningen, vill jag nämna, att vid Ungerns »Först-Akademie» i Schemuitz,

der lärokursen är 3-årig, var antalet ordinarie elever läseåret 1871—72

icke mindre än 78, och med extra elever och så kallade »gäster», var totala

antalet af skogseleverne 90, hvilka alla voro från Ungern. Ungerns areal är

dock endast omkring hälften af Sveriges.

Tilloppet af elever till Teknologiska Institutet har under sednare åren

varit i stark tillväxt, och man har icke någon anledning antaga, att det, åtminstone

under den närmaste framtiden, skall minskas, utan snarare ökas. Antalet

sökande till ordinarie elevplatser vid Institutet var nemligen:

Höstterminen

1870............

36,

hvaraf antogos

27.

D:o

1871............

44,

d:o

33.

D:o

1872............

67,

d:o

52 och

D:o

1873............

112,

d:o

60.

Under sådana förhållanden och då, såsom ofvan är nämndt. Institutet i åtskilliga

läroämnen redan har så många elever, som lärosalarne rymma, kan jag val

anse lämpligt att utvidga den undervisning, som vid läroverket nu tinnes, pa

sätt också, hvad angår den för Maskin- och Civil-ingeniörerne, Institutets Styrelse

redan år 1869 föreslagit, men deremot icke finna välbetänkt, aii för närvarande

vid läroverket införa sådana främmande undervisningsgrenär, som de

för skogsmän och landtmätare, helst jag anser mig icke sakna skäl till farhågan,

att Institutet derigenom snarare och i vidsträktare män än eljest skall

blifva försatt i den sorgliga nödvändigheten att afvisa icke blott inträdessökande

extra elever, utan äfven sådana sökande till platser såsom ordinarie och så kallade

specialelever, som styrka sig ega tillräckliga förkunskaper, för att med fullt

gagn deltaga i undervisningen.

Ehuru jag på nu anförda skäl jcke under nuvarande förhållanden kan

tillstyrka, att undervisningen för landtmätare och skogsmän förläggas till Institutet,

skulle jag dock icke anse en sådan åtgärd olämplig, ifall vid Institutet

jemväl inrättades en fackskola för landtbruk. Fackskolor för skogshushållning

17

finnas mig veterligen endast vid 3:ne af utlandets många Polytekniska skolor;

nemligen de ofvan anförde i Ziirich, Carlsrulie och Braunschweig; men åtminstone

vid de 2:ne förstnämnde hafva särskilda lokaler för skogsskolorna redan

från början blifvit beredde, vid uppförande af dessa skolors storartade byggnader,

och vid alla 3 förenämnde finnas jemväl fackskolor för landtbruk. Jag

kan icke heller finna att i sakens natur ligger större svårigheter att vid ett

högre tekniskt läroverk anordna undervisning i landtbruk, än i skogshushållning,

och dessa yrken hafva så mycket gemensamt, att man stundom särskildt

för dem upprättat en gemensam läroanstalt, t. ex. de begge Akademierna i

Hohenheim och Tharand. Från sistnämnde ställe har dock landtbruksundervisningen

ej längesedan blifvit utbruten och förflyttad till Universitetet i Leipzig.

Att högre landtbruksläroverk icke i andra länder anses böra ovilkorligen

förläggas på landet, derom vittna ej blott fackskolorna för landtbruk vid flera

Polytekniska skolor, utan ock de i mer eller mindre samband med Universiteten

stående högre lan dtbruksläroverken i Berlin, Halle, Leipzig, Göttingen m. fl.

Ifall undervisningen för landtmätare och skogsmän förflyttas till Teknologiska

Institutet och derföre lärare här behöfva anställas i Skogshushållningslära,

Botanik, Zoologi, Agronomi, Nationalekonomi och författningskunskap, anser jag stort

skäl vara förhanden, att jemväl här anordna en fackskola för landtbruk, samt

att uppföra eu ny byggnad så väl för denna, som för fackskolorna för skogshushållning

och landtmäteri. Dock anser jag, att den del af Institutets tomt,

som ännu är obebygd och lämpligen kan bebyggas, i en icke aflägsen framtid

behöfves för utvidgning af redan bestående fackskolor samt fackskolorna för

Arkitektur och Farmaci, derest sådana komma att inrättas, samt att alltså, för

de ifrågasatta fackskolorna för landtbruk, skogshushållning och landtmäteri, behöfcle

inköpas en ny tomt, t. ex. den vester om Institutet belägna, ännu obebygda

tomten, hvilken har en areal af omkring 98,000 qvadratfot och förledet

år af egaren utbjöds till Kongl. Vetenskaps-Akademien för 35,000 Biksdaler.

Jag kan för öfrigt ej underlåta anmärka, att den tid icke torde vara aflägsen,

då dels vår handelsklass kommer att lifligare känna behofvet af en

offentlig läroanstalt för deras yrke, och man finner sig böra vid Institutet, likasom

vid flera utländska Polytekniska skolor, inrätta jemväl en fackskola för

handels- och statsvetenskaperna, dels ock att staten finner sig böra fordra en

kurs vid Teknologiska Institutet af vissa tjensteman vid Tull- och Telegrafverken,

äfvensom vid jernvägstrafiken, samt att äfven derför Teknologiska Institutet

bl ifver mera besökt, hvarigenom allt behofvet af utrymme blir större.

Ifall man är öfvertygad, att sådana utvidgningar af Institutet, som här blifvit

antydda, nu eller framdeles kunna ifrågakomma, anser jag alltså, att antingen

ofvannämnde tomt, eller ock annan bredvid Institutet belägen, som för måttligt

piis nu kunde erhållas, sa snart som möjligt bör för, Institutets räkning inköpas.

3

18

2:o. Den Farmaceutiska undervisningen.

(Sid. 55—57 i Komiterades betänkande).

Lika med Komiterade anser jag att farmaceuter och Teknologiska Institutets

elever böra i Allmän Kemi, Mineralogi och Geognosi genomgå till omfattningen

temligen lika lärokurser, och att i beskaffenheten af de för hvardera erforderliga

lärokurserna i dessa ämnen icke heller ligger något svårare hinder

emot gemensamma sådana. På sätt förut blifvit anfördt, är det för undervisningen

dock icke fördelaktigt, att antalet af elever, som tillsammans undervisas,

är ens så stort, som det vid Institutet för närvarande är, just i berörde ämnen,

och ehuru kostnaden för särskilda lärokurser för farmaceuterna blefve större,

skulle jag dock anse sådana vara lämpligare, äfven om tillgång funnes å lärosalar,

som för gemensamma lärokurser vore tillräckligt stora. Herrar Komiterade

hafva antydt att, om skogsundervisningen förlägges till Teknologiska Institutet,

skulle vissa delar af undervisningen i Botanik och Zoologi kunna vara

gemensamma för skogseleverna och farmacie studerande; men om, i motsats till

Komiterades förslag, nämnde elever vid inträdet skola ega de kunskaper i Botanik

och Zoologi, som vid Elementarläroverken meddelas, synas gemensamma

lärokurser i berörde ämnen för skogselever och farmaceuter icke heller vara

fullt lämpliga. Om alltså en förening af Farmaceutiska och Teknologiska Instituten

skulle komma till stånd, behöfva icke blott nya laboratorier, utan ock

nya lärosalar, jemte rum för sådana samlingar, som för farmaceuternas undervisning

erfordras, genom nybyggnad anskaffas, så framt ej all undervisning för

farmacenter, hvilken icke med andra elever kan vara gemensam, skall ega rum

i Farmaceutiska Institutets nuvarande lokal.

I Komiterades sidan 55 uttalade åsigt, att om en tillbyggnad af Institutets

laboratorium af andra skäl blifver nödvändig, «utrymme utan synnerlig

kostnad-)-) torde kunna beredas äfven för farmaceuterna, kan jag så mycket mindre

instämma, som antalet laboranter ä Institutets laboratorium hvarken är eller

någonsin varit ens hälften af det elevantal (74), som Farmaceutiska Institutet,

enligt Komiterades uppgift, för närvarande har, och farmaceuterna väl åtminstone

under 1 läseår borde sysselsättas med laborationer i allmän Kemi å

Institutets laboratorium. Som laborantantalet å Institutets laboratorium för närvarande

är det högsta det någonsin varit, nemligen 31, och arbetsplatser, då

så erfordras, enligt min åsigt, utan några svårare olägenhetnr der böra kunna

beredas för minst 40 elever, kan jag icke heller finna, att man för närvarande

har skäl till det antagande, att Institutets laboratorium är i större behof af

19

ökadt utrymme än andra afdelningar af Institutet, och att det i alla händelser

snart behöfver tillbyggas.

Huruvida åter det kan vara nödvändigt att staten för farmaceuternes undervisning

åtager sig sådana kostnader, som för denna skulle vid Institutet

erfordras, eller om icke farmaceuterna i vårt land, likasom i vissa andra länder,

t. ex. Norge, Danmark, Preussen in. fl., lämpligen kunna förskaffa sig sin

bildning vid Universiteten, är en fråga, som synes mig väl förtjena att tagas

i öfvervägande; men hvari jag icke anser mig nu böra närmare ingå, helst

densamma icke af Komiterade blifvit vidrörd.

3:o. Fackskolornas organisation och studiekursernas längd.

(Sid. 76—79 i Komiterades betänkande).

Komiterades sidan 77 uttalade önskan, att, ehuru lärokurserna för 4 fackskolor

böra utsträckas till 4 år, undervisningen i dem, så vidt möjligt är, likväl

bör så ordnas, natt de 3 första årens kurs jemväl bildar ett afslutadt helt

för sig», kan jag visserligen ''ej annat än dela; men jag kan dock ej underlåta

anmärka, att om detta sker, undervisningens anordning i allmänhet icke kan

blifva fullt lämplig äfven för dem, som skola genomgå en 4-årig kurs. Komiterade

synas också hafva blifvit nödsakade frångå ofvannämnde grundsats vid

upprättandet af sin undervisningsplan för Bergsingeniörer (sid. 102), ty enligt

denna plan skulle Bergseleverna efter de 3 första årens kurs ännu ej hafva

läst hvarken Metallurgi, Grufvetenskap eller Bergsmekanik, utan skulle nämnde

elever vara nödsakade, att redan efter 1 termins vistelse vid läroverket bestämma,

om de ville genomgå en 4-årig kurs, eller upphöra att vara ordinarie

elever och följa den å sidan 105 för specialelever angifna. En allmän föreskrift

om tillämpningen af ofvannämnde grundsats torde derföre icke vara lämplig,

utan synes läroverkets Styrelse böra ega rättighet, att, derest flertalet elever

i eu flickskola bestämmer sig för genomgåendet af eu 4-årig kurs, så ordna

undervisningen derstädes, att flertalets fördelar företrädesvis blifva afsedda.

Af Komiterades yttrande sidan 78, jemfördt med hvad å sidan 102, 105

och 106 förekommer, synas Komiterade väl anse en 3-årig lärokurs vara tillräcklig

för sådana Bergsskoleelever, som företrädesvis egna sig åt Metallurgi

eller Grufvetenskap, men att dessa elever icke såsom ordinarie, utan endast

såsom extra elever, eller så kallade specialelever, skulle kunna genomgå läroverket.

Jag kan dock icke finna annat, än att det för dylika Bergselever vore

en fördel, att såsom ordinarie elever få genomgå läroverket, och jag kan icke

heller inse, att detta skulle medföra några synnerliga svårigheter, så framt läro

-

20

verket erhåller den förstärkning af lärokrafterna på det mekaniska området,

som Komiterade föreslagit. Huruvida ifrågavarande elever, såsom ordinarie eller

icke, få deltaga i undervisningen, är för dem ingalunda likgiltigt; ty om tilloppet

af ordinarie elever blir stort, måste läroverket vägra emottaga extra elever,

eller åtminstone inskränka deras antal, och ordinarie elever hafva dessutom all

undervisning kostnadsfri samt utsigt att kunna erhålla stipendii-understöd.

Beträffande förslaget att undervisningen för Civil-ingeniörs- och Arkitekteleverna

under 4:de året skulle afslutas med Mars månad, så nekar jag icke,

att sådant under vissa förhållanden kunde vara en fördel för eleverna; likväl

tror jag, att det för undervisningen vore fördelaktigare, att låta denna fortgå

till vårterminens slut, äfven under 4:de året, men deremot under föregående

höst för ofvannämnde elever uppskjuta densamma till den 1 November, på sätt

Institutets Styrelse i underdånig skrifvelse den 3 December 1869 föreslagit.

Eleverna borde då efter slutet af 3:dje årets kurs, från den 9 Juni till den 1

November, praktiskt sysselsättas vid allmänna arbeten, ungefär såsom i Frankrike

vid »Ecole des ponts et chaussées» eger rum, och i berörde skrifvelse

jemväl närmare antyddes, för att derigenom kunna med mera gagn begagna undervisningen

under å:de året.

4:o. Undervisningsplaner.

(Sid. 98—105 i Komiterades betänkande).

Att nu ingå i en detaljerad granskning af Komiterades förslag till undervisningspianer

för läroverket anser jag så mycket mindre nödigt, som Komiterade

säga sig hafva framställt dem blott för att visa, huru de upptagna läroämnena

kunna medhinnas under loppet af den derför anslagna tid, och jag

tager dessutom för afgjordt, att läroverkets Styrelse får rättighet att deri, åtminstone

inom vissa gränser, göra de förändringar, som densamma kan finna

lämpliga. Enär likväl undervisningsplanerna i viss mån inverka på behofvet

af lärarekrafter samt lärarnes aflöning, torde jag få anmärka, att Komiterade

synas mig hafva föreslagit alltför få lektionstimmar för Maskin- och Civil-ingeniörs-

samt Arkitekteleverna under 4:de året. Enligt det förslag, som åtföljde

Styrelsens för Teknologiska Institutet ofvannämnda underdåniga framställning

af den 3 December 1869, skulle Civil-ingeniörs-eleverna under 4:de året erhålla

27—28 undervisningstimmar i veckan, och vid de flesta utländska Polytekniska

läroverk variera undervisningstimmarnes antal i veckan för sista årets

kurs i allmänhet emellan 20 och 30, men uppgå någon gång ända till 40

eller till och med något deröfver, såsom man också för läroverken i Ziirich,

21

Mtinclien, Stuttgart och Aachen kan se af bilagan till Komiterades betänkande.

Äfven om man hyser den åsigt, att en fullständig frihet i studier och i val af

läroämnen vore för eleverna nyttig, bör man dock tillse, att dessa erhålla rikligt

tillfälle till undervisning under den tid, de vistas vid läroverket. Detta är

i Komiterades plan jemväl iakttaget för Bergsingeniörseleverna, hvilka under

4:de året erhållit 36—37! obligatoriska undervisningstimmar i veckan, hvaremot

Arkitekteleverna erhållit blott 3—41 och Civil-ingeniörseleverna 9—10!

samt Maskiningeniörseleverna den ena terminen 10! och den andra 4! obligatoriska

timmar i veckan. Enligt min åsigt bör antalet af undervisningstimmar

i veckan under 4:de året icke för någon fackskola vara mindre än 20, men i

händelse tillgången af lärarekrafter sådant medgifver,, kunna ökas till 30, eller

i vissa fall något deröfver.

5:o Lärare.

(Sid. 108—116 i Komiterades betänkande).

I

Komiterade hafva sidan 111 föreslagit, att den nuvarande lärarebefattningen

i Väg- och Vattenbyggnadskonst skulle förändras till profession, samt

att den nye professorn, med biträde af en assistent, skulle undervisa i nämnda

vidsträckta ämne, som omfattar icke blott allmän väg- och jernvägsbyggnad,

utan ock alla slags bro- och vattenbyggnader. Ehuru jag visst icke betviflar

möjligheten, att en man kan hinna bestrida undervisningen i berörda ämne

enligt den undervisningsplan, som Komiterade föreslagit, vågar jag dock icke

hoppas, att för en professorslön man i allmänhet skall lyckas vid läroverket

fästa en väg- och vattenbyggnadsingeniör med de insigter och den erfarenhet,

som för ifrågavarande plats erfordras, så framt han icke får tid öfrig att på

annat håll förskaffa sig bi-inkomster. Har man blott en lärare i ämnet, är

det dessutom ganska svårt att sysselsätta eleverna, isynnerhet det 4:de årets,

om den ende läraren någon gång, till följd af sjukdom eller af annan orsak,

får förfall. Har man åter 2:ne lärare, kunna desse få tid jemväl till praktisk

verksamhet, och eleverna kunna det oaktadt erhålla ett större antal undervisningstimmar

än nu blifvit föreslaget, hvilket, med hänseende till läroämnets

stora omfattning och vigt, äfven synes bchöiligt. Då antalet af föreläsningsoch

repetitionstimmar i nämnde ämne under hela lärokursen vid den tekniska

högskolan härstädes, enligt Komiterades förslag, skulle för civil-ingeniörselever

blifva omkring 240, är detsamma vid Polyteckniska skolorna i Zurich omkring

340, i Stuttgart 330, i Oarlsruhe 540, i Aachen 380, i Hannover 360 o. s. v.

Vid de flesta utländska läroverk har man derföre äfven funnit sig nödsakad

*

22

att dela ifrågavarande ämne mellan 2 eller flera lärare. Sålunda finnas för

detta ämne i Ziirich 2, i Miinchen 3, i Stuttgart 2, i Carlsruhe 2, i Aachen

3, i Hannover 2, i Wien 3 och vid »Ecole des ponts et chaussées» i Paris

ej mindre än 5 lärare.

Jag hyser alltså den åsigt, att det för läroverket vore bättre att erhålla

2:ne lärare, om ock hvardera med mindre aflöning, t. ex. 1 för alla slags

väg- och vattenbyggnader med 3,000 kronor, och en för brobyggnader med

2,000 kronor i lön, än en professor med 4,500 kronor.

Beträffande tillsättningen af lektorerna synes mig lämpligast, att dessa

tillsättas af läroverkets styrelse, såsom förhållandet är med lektorerna vid Rikets

allmänna elementarläroverk, Chalmerska slöjdskolan o. s. v.

6:o. Styrelse.

(Sid. 124—130 i Komiterades betänkande).

Enligt komiterades förslag skulle läroverkets Styrelse bestå af föreståndaren,

som tillika skulle vara lärare, och 6 ledamöter, af hvilka de ordinarie lärarne

skulle bland sig utse 5, och den sjette utses af Fullmäktige i Jernkontoret.

Föreståndaren skulle utses af Kongl. Maj:t för en tid af 6 år, och Styrelsens

öfrige ledamöter väljas för 3 år. Styrelsen skulle alltså endast blifva ett Utskott

af Lärare-Kollegium; men, om man också har skäl, att i allmänhet hysa

fullt förtroende till lärarnes nit och oegennytta, bör man dock icke i frågor,

der deras personliga intressen kunna komma i strid med läroverkets, och sådana

förekomma i Styrelsen ej sällan, lägga den afgörande makten i deras händer.

Vid våra Universiteter, äfvensom vid Karolinska Institutet, hvilka man måhända

skall vilja anföra såsom bevis, att ett högre läroverks ledning med fördel kan

anförtros uteslutande åt dess lärare, äro förhållandena i flera hänseenden olika;

ty, utom andra skiljaktigheter, subordinera nämnde läroverk direkt under

Kanslers-Embetet, som utgör deras »Öfverstyrelse», och dessutom äro i deras

stadgar hvarje lärares åligganden vida närmare bestämda, än vid ett tekniskt

läroverk, hvarest allt är mera föränderligt, lämpligen kan ske. Sålunda är det

t. ex. i Universitetens stadgar föreskrifvet, att hvarje professor skall offentligen

föreläsa 4 timmar i veckan, och han är icke skyldig att föreläsa flera. Vid

ett högre tekniskt läroverk åter bör det väl, åtminstone inom vissa gränser,

öfverlåtas åt dess Styrelse att bestämma, huru många timmar hvarje lärare

skall undervisa. De af Komiterade åberopadé exemplen från vissa utländska

Polytekniska skolor torde icke heller vara fullt jemförliga med vara förhållanden,

enär bland annat dessa skolor lyda under ministerier, som, åtminstone på vissa

23

ställen, äro helt annorlunda organiserade än hos oss, och derföre genom vissa

sina tjensteman kunna utöfva en närmare kontroll öfver läroverken. Sålunda

bestämmes t. ex. i stadgarne för Polytekniska skolan i Stuttgart, att »Referenter»

från det Ministerium, hvarunder skolan lyder, kunna beordras att öfvervara

såväl Lärare-konventets som Lärare-utskottets sammanträden, samt att

dessutom läroverkets tillstånd tid efter annan skall undersökas af en särskild

kommission.

Jag kan alltså ej finna annat, ån att ledamöterna i läroverkets Styrelse

böra utses af Kongl. Maj:t, på sätt hittills skett, då Kongl. Maj:t i hvarje

särskildt fall kan pröfva, huruvida en ledig plats bör fyllas med någon bland

lärarne eller annan sakkunnig person. Att man i vår hufvudstad icke utom

kretsen af lärarne skulle kunna finna män med tillräcklig sakkunskap, för att

bedöma läroverkets behof, kan jag icke föreställa mig.

Då frågan, huruvida föreståndaren bör vara lärare eller icke, länge varit

omtvistad, och sednast år 1867 utgjort föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,

torde jag nu hufvudsakligen blott få hänvisa till de underdåniga yttranden

derom, som Teknologiska Institutets Styrelse den 31 Januari 1856, den 1

Februari 1861 och den 10 April 1865 afgifvit. Med anledning af Komiterades

uppgift, att det numera »nära nog är utan exempel vid likartade anstalter

i utlandet,» att föreståndaren icke är lärare, anhåller jag endast få

erinra om de berömda Franska läroverken Ecole centrale des arts et manufactures,

Ecole des ponts et chaussées, Ecole des mincs, Ecole d’application du

genie maritime och Ecole Polytechnique, äfvensom om Byggnads-Akademien i

Berlin, och de, med hänsyn till både lärarekrafter och undervisningsmateriel

rikt utrustade, högre tekniska läroverken i Petersburg, nemligen dervarande

Teknologiska Institutet, Väg- och Vattenbyggnads-Institutet och Bergs-Institutet,

med flera, vid hvilka alla direktörerna icke äro lärare. Att föreståndaren har

insigt och omdöme i frågor, som röra undervisningen vid läroverket, är naturligtvis

af högsta vigt, och derföre bör, så vidt möjligt, till föreståndare utses

någon, som varit lärare; men det är svårt att fatta, hvarför föreståndaren skulle

kunna sköta föreståndarebefattningen bättre, om han vore nödsakad att tillika

undervisa i något ämne, och sålunda splittra sin tid. Så länge emellertid Institutet

^ har åliggandet att åt embetsverk meddela yttranden i tekniska frågor

samt tillhandagå enskilda med råd och upplysningar i tekniska ämnen, anser

jag att föreståndaren icke kan tillika vara lärare, helst jag icke kan dela den

åsigt, Komiterade synas hysa, att besvarandet åt remisser från embetsverk

alltid skulle på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöras, utan föreståndarens

medverkan, antingen af vederbörande facklärare eller ock kollegialt.

Ehvad emellertid föreståndaren erhåller undervisningsskyldighet eller icke,

anser jag, lika med Herrar Komiterade, det vara af vigt att hans ställning är

24

betryggad, »så att lian med sjelfständighet och kraft kan verka för läroverkets

intressen,» men jag tror, att detta ändamål vinnes säkrare, om lians uppdrag

icke inskränkes till 6 år, utan lian tillsättes genom förordnande eller fullmakt, på

sätt hittills skett. För faran att genom ålder blifva urståndsatt att behörigen

sköta sina åligganden äro lärarne utsatta lika mycket som föreståndaren; men

olägenheterna deraf kunna för begge förebyggas genom ett stadgande, att de,

efter att hafva uppnått en viss lefnadsålder, äro ej blott berättigade, utan, om

så fordras, äfven skyldige att afgå, emot åtnjutande såsom pension af hela

lönen, eller vissa procent deraf, alltefter den vid afgången uppnådda lefnadsålder

n.

Beträffande åter sammansättningen af Lärare-Kollegium anser jag, att alla

lärare, som på eget ansvar meddela undervisning, der böra ega säte och stämma,

likasom förhållandet nu är. Jag kan nemligen icke finna det klokt, att ifrån

Lärare-Kollegium utesluta de så kallade extra lärarne, helst i Lärare-Kollegium

förekomma många frågor, i hvilka upplysningar och yttranden af de extra

lärarne erfordras, såsom vid upprättandet af förslag till läroplan och timtabell

för undervisningen, bestämmandet af betyg åt elever för flit och uppförande,

utdelning af stipendier m. m.

7:o. Lokaler.

(Sid. 131 i Komiterades betänkande).

För bedömandet af frågan i hvad mån Teknologiska Institutets nuvarande

lokaler kunna blifva tillräckliga, ifall läroverket erhåller den utvidgning, som

Komiterade föreslagit, torde jag få erinra, att antalet elevgrupper, för hvilka

undervisningen är olika, vid Teknologiska Institutet för närvarande icke är mer

än 9, äfven om man såsom särskild grupp upptager Grufve-ingeniörerna, ehuru

deras undervisning mycket litet skiljer sig från Metallurgernas. Till följd af

lärokursernas förlängning till 4 år samt upprättandet af 2:ne nya fackskolor,

skulle antalet elevgrupper med olika undervisning, enligt Komiterades förslag,

blifva 18, och antalet föreläsningar i veckan, om 1J timme hvardera, som

innevarande läseår vid Institutet varit 47—52, skulle efter Komiterades undervisningsplan

under höstterminerna blifva 91, eller i medeltal 15 om dagen,

ehuru denna plan, åtminstone enligt min åsigt, förutsätter gemensamma kurser

i flera ämnen, än för undervisningen vore ändamålsenligt, samt upptager alltför

få föreläsningar under 4: de året. Då nu Institutet har 5 Auditorier, det i

Bergsskolebyggnaden inberäknadt, och då till föreläsningar i vissa ämnen för

mindre elevgrupper kunna begagnas icke blott ritsalar, när dessa ej behöfvas

för ritöfningar, utan äfven ett och annat rum, hvari samlingar förvaras, synes

det vid törsta påseendet, som skulle undervisningens anordning, efter Komiterades

läroplan, vara en temligen lätt uppgift; men dels derigenom att de

flesta föreläsningar höra ega rum endast å vissa, för dem företrädesvis afsedda,

eller bredvid tillhörande samlingar belägna, lärosalar, samt alltid ritöfningarne

för hvarje grupp helst böra ega rum på en och samma ritsal; dels derigenom

att alla öfningar, såsom kemiska laborationer, ritöfningar m. in. alltid böra fortfara

minst 2|—3 timmar å rad hvarje gång; dels derigenom att elevgrupper,

tillhörande olika årsafdelningar, enligt Komiterades förslag, skulle hafva gemensamma

lektioner i vissa ämnen; och dels slutligen derigenom, att åtskilliga

lärare icke på alla tider kunna hafva lektioner, såsom förhållandet är ej blott

med Sekreteraren och Bibliotekarien, hvilka måste vara närvarande å Kansliet

och Biblioteket de tider dessa äro öppna, utan äfven med andra lärare, som

icke vid Institutet hafva sin enda eller ens hufvudsakliga sysselsättning, så är

det icke möjligt ordna undervisningen på sådant sätt, att lärosalarne under

hela den tid af dagen, då undervisningen pågår, blifva begagnade, utan behöfver

man derföre vida flera lärosalar, än som skulle erfordras, ifall t. ex.

alla lektioner skulle fortfara lika länge, samt kunde ega rum på hvilket rum

och hvilken tid som helst. Redan nu är man vid Institutet nödsakad att

stundom hålla föreläsningar å en af ritsalarne, hvilket, då åhörarnes antal är ringa,

icke heller medför någon synnerlig olägenhet, och i de under sednaste åren

uppförde läroverksbyggnader åt utländska Polytekniska skolor, har man äfven

inrättat vida flera lärosalar än här finnas. Sålunda har t. ex. Polytekniska

skolan i Aachen 8, den i Zuricli 11, och den i Munchen 12 föreläsningssalar.

Arten af de svårigheter, som måste förete sig vid försök att i Institutets nuvarande

lokaler på lämpligt sätt i detalj ordna undervisningen för så många

och på sådant sätt kombinerade elevgrupper, som Komiterade föreslagit, är

dessutom beroende icke blott af den allmänna undervisningsplanen för läroverket

och ofvan angifna förhållanden, utan jemväl och i väsendtlig män af

elevernas antal i hvarje grupp.

Ifall emellertid åtskilliga lektioner, då så erfordras, få förläggas till eftermiddagarne,

och elevantalet i de särskilda grupperna får begränsas, eftersom

förhållandena fordra, bör det dock icke blifva omöjligt, att i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med Komiterades, å sid. 98—104 förekommande plan i

Institutets nuvarande lokal anordna undervisningen; men utan uppoffringar,

med hänsyn till ändamålsenligheten, anser jag det icke kunna ske.

Om åter undervisningen för skogs- och landtrnäterielveer icke kommer att

förflyttas till Teknologiska Institutet, blifver icke blott antalet af elevgrupper

ininskadt från 18 till 15, och antalet föreläsningar i veckan, efter Komiterades

4

26

läroplan, minskadt med 18—19, utan man erhåller äfven bättre utrymme å

Auditorier och ritsalar, hvarigenom allt undervisningens anordning kan blifva

vida lämpligare.

Till följd af den föreslagna utvidgningen behöfver läroverket dock icke

blott flera rum för föreläsningar och ritöfningar, utan äfven ett särskildt rum

för det nya läroämnet, modellering, hvartill ett, nu för ritöfningar begagnadt,

mindre rum å nedre botten torde kunna användas, samt utrymme för samlingar

i de läroämnen, som skulle tillkomma, eller hvari undervisningen skulle väsendtligen

utvidgas. Bland Iestitutets nuvarande samlingar, synas de i allmän Byggnadslära

och Ilusbyggnadskonst samt Yäg- och Vattenbyggnadskonst, hvilka

ämnen först 1858—59 infördes vid läroverket, företrädesvis vara i behof af

komplettering, och nödigt utrymme härtill, åtminstone för den närmaste framtiden,

anser jag äfven flnnas i de 3:ne rum 2 trappor upp, som äro för sådana

samlingar afsedda. Dock behöfver det största af dessa rum derjemte användas

såsom föreläsnings- och ritrum. Skulle åter Skogs-Institutet komma att med

Teknologiska Institutet förenas, så behöfvas för skogselevernas undervisning

samlingar af växter, djur, instrumenter m. m., och huru obetydliga de samlingar

af dylika föremål äro, som Skogs-Institutet nu har, kan plats för desamma

vid Teknologiska Institutet, utan att alltför mycket sammantränga dettas

egna samlingar, dock icke beredas, med mindre de, åtminstone till större delen,

å inrymmas i korridorer.

8:o. Beräkning af kostnaderna.

(Sid. 132—138).

Under förutsättning att lärokursen för nu bestående fackskolor, med undantag

af den kemiska, kommer att utsträckas till 4 år, och en ny fackskola för

Arkitektur upprättas, samt att Institutets nuvarande lärare och tjensteman icke,

till följd af nuvarande höga lefnadskostnader, erhålla någon fast löneförhöjning,

utan likasom Rikets fleste öfrige tjenstemän blott ett tillfälligt dyrtidstillägg åt

vissa procent utaf deras i staten upptagne aflöning, har jag uppsatt närlagde

förslag till aflönings- och utgiftsstat för Teknologiska Institutet under den närmaste

framtiden.

Detta förslag skiljer sig från det af Styrelsens pluralitet upprättade hufvudsakligen

derigenom, att jag dels icke upptagit några kostnader för skogs- och

landtmäteri-elevernas undervisning, hvilken jag under nuvarande förhållanden

anser icke böra till Institutet förflyttas; dels upptagit 2 lektorer i Bro-, Vägoch

Vattenbyggnadskonst, i stället för 1 Professor i samma ämnen; dels icke

27

antagit, att Mineralogi och Geognosi ovilkorligen skulle föredragas af Professorn

i allmän kemi, men val att denne Professor skulle kunna tillåtas öfvertaga

undervisningen i Mineralogi och Geognosi samt uppbära det för densamma

bestämda arvodet, derest sådant funnes lämpligt; dels också upptagit särskilda

arvoden för undervisningen i Elementarmekanik, beskrifvande Maskinlära och

Byggnadsstatik, så att undervisningen i dessa ämnen under de vilkor för aflöningens

åtnjutande i likartade fall, som Styrelsen föreslagit, skulle kunna,

alltefter som lämpligast funnes, antingen förenas med lärarebefattningen i något

annat ämne, eller uppdragas åt särskilda, så kallade extra lärare. Vidare har

jag upptagit ett arvode af 500 kronor för Bergselevernas undervisning i skogshushållning,

samt minskat anslagen till Assistenter, betjening, bibliotek och

samlingar, til) följd deraf, att jag icke förutsatt någon undervisning vid läroverket

för skogs- och landtmäterieiever. Jag har i staten jemväl upptagit anslaget

till stipendier, i öfverensstämmelse med den underdåniga framställning

derom, som Styrelsen förliden höst gjorde.

För öfrigt vill jag tillägga att, i händelse undervisningen för Maskiningenjörer

under 3:dje och 4:de åren skulle komma att ordnas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med Komiterades läroplan, aflöningen till den nye, af Institutets

Styrelse nu föreslagne, Professorn i tillämpad mekanik bör kunna minskas

från 4,500 till 4,000 kronor, enär denne Professor då icke synes behöfva

vara vid läroverket upptagen mera än 7 till högst 8 månader om året. Slutsumman

i mitt förslag till stat skulle i sådan händelse komma att minskas till

113,600 kronor.

Stockholm den 14 Februari 1874.

KNUT STYFFE.

Förslag till aflönings- och utgifts stat för Kong]. Teknologiska Institutet

ifall lärokursen för Maskiningeniörs-, Civilingeniörs- och Bergselever kommer

att utsträckas till 4 år, samt en ny fackskola för Arkitektur upprättas.

Kronor.

Lön åt Föreståndaren, utom bostad ........................................................... 5,000

d:o Professorn i Matematik ................................................................ 4,500

d:o d:o i teoretisk Mekanik..................................................... 4,500

Transport 14,000

28

Transport 14,000

Lön åt Professor i tillämpad Mekanik..................................................... 4,500

d:o en ny Professor i d:o 4,500

eko Professor i allmän och tillämpad Fysik....................................... 4,500

d:o d:o i allmän Kemi................................................................. 3,000

d:o d:o i Kemisk Teknologi, utom kostad................................ 4,000

d:o dio i Metallurgi och Hyttkonst, utom bostad.................. 4,000

d:o d:o i Grufvetenskap.............................................................. 3,500

d:o d:o i Arkitektur..................................................................... 4,500

d:o Lektorn i Beskrifvande Geometri och Linearritning .................. 2,500

d:o d:o i Geodesi och Topografi................................................... 1,500

d:o d:o i läran om enkla maskindelar ...................................... 2,000

d:o 2:ne Lektorer i Mekanisk Teknologi............................................ 4,500

d:o Lektorn i Metallurgi och Hyttkonst............................................. 3,000

d:o d:o i allmän Byggnadslära och Husbyggnadskonst............ 2,000

d:o d:o i Väg- och Vattenbyggnadskonst................................... 3,000

d:o d:o i Brobyggnadskonst ....................................................... 2,000

Arvode för undervisningen i Mineralogi och Geognosi........................... 1,500

d:o d:o i Elementarmekanik..................................... 900

d:o d:o i Beskrifvande Maskinlära .......................... 600

d:o d:o i Ångfartygskonstruktion ............................. 600

d:o d:o i Byggnadsstatik............................................. 1000

d:o d:o i Skogshushållning för Bergseleverna......... 500

d:o d:o i Frihandsteckning.......................................... 1000

d:o d:o i Ornamentik................................................... 1,000

d:o d:o i Modellering................................................ 800

d:o till Assistenter ............................................................................... 5,000

d:o d:o Föreståndaren för Bergsskolan................................................ 500

d:o d:o Sekreteraren .............................................................................. 1,000

d:o d:o Bibliotekarien............................................................................ 1,000

d:o d:o Kamereraren .............................................................................. 500

d:o d:o Betjeningen................................................................................. 3,200

Biblioteket ............................................................................................ 3,500

Samlingar samt fysikaliska laborationer............................................ 5,500

Kemiska laborationer ........................................................................... 5,000

Mekaniska verkstaden........................................................................... 2,500

Diverse utgifter för bränsle, gas m. m.............................................. 8,500

Stipendier........................................................................................... 3,000

Summa Kronor 114,100.

29

Reservation.

Till Styrelsens för Kong! Teknologiska Institutet utlåtande, rörande det af

komiterade afgifna underdåniga Betänkandet af den 4 Nov. 1873 om den

högre tekniska undervisningens ordnande, får undertecknad härmed meddela

sina, i vissa delar, skiljaktiga meningar.

E) Läroämnen.

Mekanik och Maskinlära.

Vid flere föregående tillfällen har jag gjort anmälan derom, att den både

för Metallurger och Grufveingeniörer så vigtiga undervisningen i Bergsmekanik

borde utvidgas och att läraren i detta ämne, Professor C. A. Ångström, varit

för mycket upptagen af undervisning vid Institutet, samt att, i följd deraf, det

af honom redan 1869 till Styrelsen gjorda tillbud att — mot åtnjutande af

det belopp af 3,800 Rdr, hvilket ingår i anslaget till Bergsskolan såsom »lön

åt en lärare i Maskinbyggnadskonst och en konstruktör eller assistent för samma

ämne» — lemna sin befattning såsom Professor i tillämpad Mekanik vid Institutet

och endast egna sig åt undervisning i Bergsmekanik, borde antagas.

Professor Ångström, som finner den uti komiterades program föreslagna

tiden för konstruktionsöfningarne i Bergsmekanik vara nog knapp, anser sig

nu, med afseende å det på sista tiden inträffade fall i penningens värde, böra,

i afseende å det ofvannämnda erbjudandet, göra den förändring att hans aflöning

bestämmes 500 Rdr lägre än för öfrige professorer vid läroverket.

Jag anser högst ensidigt att detta Professor Ångströms förslag kunde bifallas,

och får dervid erinra, att Lärarne vid Bergsskolan hafva till åliggande

att, under sommarferierne, deltaga i Bergsskole-elevernes resor till bruk och

bergverk samt att sedan under September och Oktober månader (jemte undervisningen

för de nya eleverne) granska dessa elevers reseberättelser och tillhandagå

dom, före deras examina, med de råd och upplysningar, som de behöfva.

I sammanhang härmed anser jag mig äfven böra framhålla angelägenheten

deraf, att den af komiterade föreslagne undervisningen i »Elementar-Mekanik»

kommer att föregås af en liten kurs i Differential- och Integral-räkning

(hvarå såsom exempel må anföras Weisbocks lärobok i detta ämne, hvilken

blott bestiger sig till 43 sidor) på det att de special-elever i Metallurgi och

Grufvetenskap, som det önska, äfven må kunna deltaga uti undervisningen i

Bergsmekanik. Nämnde räkningssätt begagnas dessutom vid undervisningen i

tillämpad fysik, grufvetenskap m. m.

30

Kemi, Mineralogi, Geognosi och Geologi

En

väsendtlig förbättring uti undervisningen i Mineralogi, Geognosi och

Geologi synes mig genom den föreslagna anordningen vinnas, men tror att en

ytterligare utvidgning af undervisningen i geologi, med dertill hörande exkursioner,

snart blifver behöflig för blifvande grufmän och geologer.

Bokhålleri och Rättskunskap,

med särskildt afseende å industriella förhållanden, synas mig böra blifva

obligatoriska läroämnen, — åtminstone för alla elever, som tänka ingå i statens

tjenst.

F) Lärare.

Om behofvet af en A ssistent å Bergsskolans laboratorium i derom intet

namnes i Komiterades betänkande) har jag längesedan och vid flera tillfällen

gjort framställning, men tillika uttalat den mening, att denne Assistent, som

äfven borde biträda med afprofning af reagentier, utredning af kemiskt-metallurgiska

frågor samt, mot särskildt godtgörelse. på ledig tid betjena bruksegare

eller andra med analyser och prof, lämpligast torde erhålla sitt arvode från

Jernkontorets anslag till Bergsskolan. Ett antal af mera än 20 laboranter,

såsom förhållandet nu är, är dessutom för stort att kunna vederbörligen skötas

af en lärare, hvarjemte bör erinras att, utom under de ordinarie laborationstimmarne,

laborationer ofta pläga vid Bergsskolan pågå större delen af dagarne,

särdeles af special- och extra elever, hvilka dervid behöfva hjelp af lärare.

H) Styrelsen.

Komiterades förslag till Styrelse för den tekniska Högskolan hvilar på

samma principer, som äro i allmänhet gällande vid Polytekniska läroverk i utlandet,

och der blifvit af erfarenheten bepröfvade och godkände.

Styrelsens organisation vid Polytechnicum i Stuttgart synes mig i många

afseenden efterföljansvärd. Dit hörer bland annat, att en »af Regeringen utnämnd

sekreterare sköter de ekonomiska angelägenheterna». Föreståndaren för

läroverket, hvars hufvudsakliga åliggande måste vara att utöfva ledningen af

det hela, så väl i vetenskapligt som disciplinärt och ekonomiskt afseende, samt

att tillse det läroverket uppfyller tidens fordringar, vinner derigenom befrielse

från handhafvande^ af ekonomiska detaljer.

Så länge sistnämnde åliggande qvarstår för föreståndaren, måste man vid

valet af föreståndare ovilkorligen fästa afseende vid hans lämplighet såsom ekonomisk

förvaltare och kanske göra detta till hufvudsak, hvilket icke vore lyckligt.

Denna olägenhet afhjelpes genom att tillsätta en person, som har att

31

vårda detalj erne af ekonomien, och Indika blifva allt större i mån som läroverket

utvidgas, elevernes och byggnadernas antal tillväxer och liera fackskolor

tillkomma. Räkenskapsföringen, som enligt min åsigt för närvarande är alltför

summarisk och icke lemnar behöflig ledning för behörig skötsel af ekonomien,

bör äfven öfvertagas af denne förvaltare eller »syssloman», såsom en

sådan person ofta benämnes. För närvarande betalas räkningar, med vissa undantag,

blott en gång i månaden, men detta bör kunna ske, om icke hvarje

dag, åtminstone flera dagar i hvarje vecka. Honom tillkommer, jemte kassaförvaltningen,

tillsynen om byggnader^, biträde med anskaffande af mångahanda

inventarier, uppköp af bränsle o. s. v. För en sådan förvaltare synes

mig bostad vid läroverket vara behöflig, men icke för föreståndaren.

Räkningar böra emellertid, såsom hittills, godkännas af föreståndaren, sedan

de förut blifvit granskade af förvaltaren.

Denne sistnämnde borde äfven kunna bestrida undervisning i Bokhålleri

vid läroveiket och möjligen äfven Bibliotekarie- eller Sekreterarebefattningen,

hvilket vore särdeles lämpligt, särdeles med afseende å sommarferierne, då svårigheter

ofta mött att få dessa befattningar uppehållna.

Boitfaller pa detta sätt den ekonomiska detaljen från föreståndarebefattningen,

blir denna befattning väsendtligt underlättad, och möjligheten att erhålla

i andra afseenden lämplige föreståndare blifver större. På grund deraf anser

jag också tiden för föreståndarens antagande höra • bestämmas till högst 3 år.

I Stuttgart väljes föreståndare för hvarje år, men omväljes, utan tvifvel, om

han befinnes lämplig. Att bestämma en lång tid för föreståndarebefattningar

kan äfven vara menligt i det afseende!, att föreståndarens läroämne möjligen

kan blifva mindre väl skött, da hans tid kommer att derjemte upptagas af

föreståndaregöromål, och hvarutinnan man har ett nytt skäl att söka befria

honom från ekonomiska småbestyr.

Hvad Styrelse-personalen beträffar, så har samma åsigt gjort sig gällande

som i utlandet, nemligen att denna bör bestå af lärare, representerande särskilda

fack eller vetenskaper. På de fleste ställen i utlandet finnes dock en

särskild föreståndare för läroverkets allmänna afdelning. Eu sådan föreståndare

synes mig äfven här högst behöflig, emedan det åliggande, som de särskilda

fackföreståndarne skulle ega att »följa elevernes flit och framsteg», svårligen

kan uppfyllas så länge fackföreståndarne icke hafva med eleverne att

göra. Så t. ex. har föreståndaren för Bergsskolan icke det minsta att skaffa

med eleverne så länge de studera vid Institutet, och att pålägga honom att

följa deras flit och framsteg under denna tid, vore föga rimligt. lag hyser

dessutom den åsigt, att ynglingar, som t. ex. vilja egna''sig åt lärarebefattningai

\id tekniska elementarskolor, blifva telegraf- eller tulltjenstemän o. s. v.

böla kunna vid Institutets allmänna afdelning erhålla sin undervisning, och från

32

läroverket erhålla afgångsbetyg i de ämnen, som dertill erfordras. En föreståndare

för den allmänna afdelningen vid Högskolan bör således, enligt mm

åsigt, nödvändigt finnas, och hvilken bör väljas bland de lärare som hafva

med eleverne i första eller andra årskursen att göra, och således känna dem.

Likasom »Rektorn för den Matematiska afdelningen» i Stuttgart, synes denne

föreståndare äfven lämpligen kunna vara vice föreståndare för läroverket, och,

till följd af det med denna föreståndarebefattning åtföljande icke ringa besväi

och omtanke, tillerkännas ett årligt arfvode af t. ex. 500 Rdr.

Genom en sådan anordning, neml. anställandet af en ekonomisk förvaltare

samt eu föreståndare för läroverkets allmänna afdelning med särskilt arfvode,

anser jag föreståndarens aflöning kunna blifva vida lägre än den annars ehöfde

vara. Det föreslagna behoppet 1,000 Rdr anser jag ända vara för lågt.

Beträffande''’ Styrelsens sammansättning skulle jag i afseende å Konnterades

förslag vilja göra den ändring att densamma, utom föreståndaren såsom

ordförande samt den ofvannämnde föreståndaren för den allmänna afdelningen

såsom vice ordförande, skulle komma att utgöras af föreståndarne folkvälde

fackskola samt derjemte en professor från den allmänna afdelningen.

Men då detta antal Styrelseledamöter, särdeles om flere fackskolor komma

att med Högskolan förenas, skulle blifva alltför stort, anser jag då bättre,

att Styrelseledamöternas antal inskränkes till sju neml. nyssnämnde ordförande

och vice ordförande samt Bergsskolans föreståndare jemte 4 professorer, som

af lärarekollegium utan afseende på fack utses, och hvilka tillvunnit sig dess

förtroende för ådagalagdt nit och intresse för läroverkets basta, rättskänsla och

ett o-odt omdöme. Dessa hafva att afgöra alla allmänna ärenden. Då frågor

förekomma, hvilka röra något särskildt fack, inkallas fackföreståndaren ), som

vid dessa frågors behandling har säte och stämma i Styrelsen. Detta allt dock

under förutsättning att Bruks-Societeten, med afseende å dess anslag till Bergsskolan,

afstår från dess nu egande rättighet att insätta 2:ne ledamöter i Styrelsen.

I) Lokaler.

Det är en, åtminstone hos alla kemister, rådande åsigt att föreståndare för

kemniska laboratorier, böra, så vidt möjligt är, erhålla bostad i samma hus,

der laboratoriet är beläget. Då sådana redan finnas, vore det mycket illa om

desamma icke skulle fortfarande få för sina ändamål bibehållas. Åtminstone

måste jag å Bergshandteringens och Bruks-Societetens vägnar yrka, att lrofessorn

i Metallurgi, som tillika är föreståndare för Bergsskolans laboratorium,

allt framgent kommer att behålla den för honom inrättade bostad.

1866 års Komité för afgifvande af förslag till Bergsskolans organisation

in. in. förutsåg att den tid sannolikt skulle komma, då Bergsskolans laborato

•)

(så framt kali ej är Styrelse-ledamot).

rium och ritsal hehöfde utvidgning, samt föreslog att denna borde verkställas

på det sätt, att en flygelbyggnad skulle tillsättas vid husets baksida och uppdragas

till 2:ne våningars höjd, af hvilka den undre våningen skulle blifva eu

utvidgning för laboratorium och den öfre för ritsalen. Och, som alla platser

å laboratorium nu äro upptagne och utrymmet på ritsalen redan är för trångt,

synes tiden vara inne att börja tänka på denna utvidgning. För Institutets

laboratorium torde utvidgning äfven snart blifva behöflig.

Utom fördelen för läroverket att laboratorie föreståndaren bor i samma

hus, der såväl elevernes som hans eget laboratorium finnes, bör äfven ihågkommas,

att man till min efterträdare och framgent utan tvifvel kommer att

söka erhålla eu person, som ombesörjer den vigtiga undervisningen i Jernets

Metallurgi, samt att, med de utsigter till i ekonomiskt afseende vida fördelaktigare

anställningar, som en i detta ämne kunnig och erfaren person bör

kunna ega, olägenheten att icke få sin bostad i samma hus med laboratorierne

måste i sin mån verka afhållande för honom att söka platsen.

Beträffande lokal för den så vigtiga praktiska undervisningen i jernets

metallurgi, bör, med anledning af Komiterades yttrande derom, erinras att,

ehuru en fördelaktig plats genom uppgörelse med ett jernverksbolag för de

3:ne sista åren erhållits, stora svårigheter i detta hänseende vanligen mött under

den föregående tiden, äfvensom att många fruktlösa försök nu blifvit gjorda

att erhålla någon lokal för innevarande år; och hvartill bristande utrymme

för mera än 20 personers legering torde vara en hufvudsaklig orsak. Äfven

af elever som bereda sig till inträde i Bergsskolan, och derförinnan måste

vistas minst 2:ne månader vid jernbruk och grufvor, förspörjes ofta klagan

öfver svårigheterne att erhålla tillträden till jernverk. Man bör emellertid icke

misströsta att framdeles få dessa förhållanden ordnade på en bättre fot.

K) Kostnader.

Under antagande att Bruks-Societeten, vid nu instundande allmänna sammankomst

i Jernkontoret, beslutar någon förändring eller ny tolkning af uttrycket

»Bergsskole-elevernes praktiska undervisning», hvilket, taget i dess inskränktaste

mening, icke medgifvit att mera än 5 ä 6 och för sist!, år 7,000

Bdr kunnat erhållas af de 15,000 Rdr, som Bruks-Societeten, »med vilkor af

Bergsskolans i Falun sammanställning med Teknologiska Institutet och ändamålsenliga

anordning i enlighet med tidens fordringar», anslagit, måste jag

yrka att de 1,000 Rdr, som Komiterade föreslagit att utgå från Jernkontorets

anslag till lön åt en professor i grufvetenskap, måtte, likasom den öfriga delen

af lönen 3,500 Rdr, uppföras såsom statsanslag.

Att 800 Rdr hittills lemnats denne professor från Jernkontorsanslaget,

härrörer väsendtligen deraf, att det af Styrelsen för Teknologiska Institutet

5

1863 föreslagne och af Rikets Ständer 1866 Bergsskolan »tillförsäkrade» anslaget

af 19,500 Rdr icke medgaf större aflöning ån 3,200 Rdr, åt en professor

i grufvetenskap.

Upplysningsvis torde böra nämnas att Bergsskolans lärare, under sommarresorne

med eleverne, åtnjuta 6 Rdr såsom dagtraktamente jemte resekostnadsersättning

från Jernkontorets anslag. Med afseende å de 800 Rdr, som

Profossoren i grufvetenskap erhåller från berörde anslag, har han under den

tid af 3 ä 4 veckor som kursen i markschejderi m. m. plägat upptaga, icke

åtnjutit dagtraktamente.

Som Staten icke har andra bergstjenstemän än Bergmästare och Grufingeniörer

och ingen undervisning i grufvetenskap ingår uti den akademiska

bergsexamen, hvilken erfordras för dessa tjenster, synes äfven deri ligga ett

skäl att Staten vid landets enda högre Bergsläroverk bekostar aflöningen till

en professor i grufvetenskap.

Beträffande anslaget till »samlingar» äfvensom öfriga anslagstafla- vid Bergsskolan,

måste jag yrka att dessa, enligt Kongl. Brefven den 22 Mars 1867

och den 25 Maj 1871, i räkenskaperne hållas skiljde från Institutets öfrige

anslag.

Stockholm den 14 Febr. 1874.

Y. EGGERTZ.

35

Sundhets-Collegium.

STORMAKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!"

Medelst nådig remiss den 31 sistlidne December liar Eders Kongl. Maj:t

befallt Dess Sundhetscollegium att, efter vederbörandes hörande, inkomma med

underdånigt utlåtande i de delar som vederbör öfver dertill utsedde Komiterades

Betänkande och förslag angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska

Institutet och bildandet af en teknisk Högskola. På grund häraf och då ingen

annan del af ifrågavarande Betänkande syntes kunna blifva föremål för det

infordrade utlåtandet än den, som angår den farmaceutiska undervisningen,

har Collegium den 19 Januari infordrat yttranden från såväl det Farmaceutiska

Institutets Styrelse som från Apotekare-Societetens Direktion, och får nu, sedan

dessa yttranden den 16 dennes kommit Collegium tillhanda, fullgöra Eders

Kongl. Maj:ts befallning.

Komiterade, som beträffande andra specialskolors förening med Teknologiska

Institutet till en Teknisk Högskola framlagt deltaljeracle förslag till

läroämnen, lärotimmar, erforderligt antal lärare samt af sammanslagningen härflytande

kostnader, har i afseende på det Farmaceutiska Institutets förening

med det Teknologiska inskränkt sig till att såsom grundsats förorda densamma

och föreslå dess inträdande efter en viss tids förlopp, men endast i förbigående

antydt den tillökning i lokaler och lärarepersonal, som för detta ändamål skulle

erfordras. De yttranden, som om den ifrågasatta sammanslagningen afgifvas,

torde fördenskull böra hafva till hufvudsakligt ändamål att utreda huruvida

densamma i allmänhet kan anses vara fördelaktig för den farmaceutiska bildningen

och på samma gång möjlig att genomföra.

36

Såsom Eders Kongl. Maj:t af bifogade underdåniga yttranden täcktes inhemta

har Apotekare-Societetens Direktion ur dessa båda synpunkter afstyrkt

Komiterades förslag; hvaremot Styrelsen för det Earmaceutiska Institutet, hvilken

icke inlåtit sig på undersökning om åtgärdens möjlighet under nu existerande

förhållanden, yttrat sig tillstyrkande hufvudsakligen på den grund, att, enligt

de upplysningar en bland Styrelsens ledamöter, hvilken tillika varit ledamot i

Komitén, meddelat angående sättet för den farmaceutiska undervisningens ordnande

vid den Tekniska Högskolan, Styrelsen ansett den farmaceutiska bildningen

sålunda blifva fullständigare än den, som under närvarande antal lärare

och tillgång på undervisningsmateriel kan vid det Farmaceutiska Institutet bibringas.

De sålunda af en enskild komité-ledamot lemnade upplysningarne

finnas emellertid icke i Styrelsens yttrande intagne. Dessutom bär Styrelsen

såsom grund för tillstyrkandet anfört det förhållande, att Staten på detta sätt

ensam komme att öfvertaga en undervisning, som i annat fall snart skall komma

att rubbas, då apotekare utan tvifvel under nu förändrade stadganden angående

deras privilegier snart skola undandraga sig den hittills från dem utgående

andel i bekostandet af undervisningen vid Farmaceutiska Institutet.

Bland Styrelsens fem ledamöter hafva likväl Bänne reserverat sig mot detta

yttrandes innehåll; och en bland de öfriga har redan såsom ledamot i Komitén

deltagit i förslagets framläggande.

De skäl komiterade anfört till stöd för sitt förslag om den farmaceutiska

undervisningens förläggande till en blifvande teknisk högskola synas kunna

hänföras under följande Benne punkter, nemligen:

att härigenom en besparing i kostnaden för undervisningen beredes, emedan

föreläsningarne i vissa läroämnen kunna vara gemensamma för flere afdelningar

och således bestridas af samma lärare, i hvilket afseende uppgifves att lärokurserne

i allmän kemi, mineralogi och geognosi äro nära öfverensstämmande

vid det Teknologiska Institutet och vid det Farmaceutiska samt att vissa delar

af undervisningen i botanik och zoologi kunna vara gemensamma för skogselever

och farmacie studerande;

att, då vid två läroverks förening det är en vigtig förutsättning att

eleverna äro i besittning af lika förkunskaper och dessa såsom vilkor för inträde

vid den tekniska högskolan böra motsvara maturitetsexamen på reala

linien af högre elementarläroverket, en dylik fordran äfven på farmaceuternas

förkunskaper skulle verka höjande på farmaceuternas så väl allmänna bildning

som förmåga att inhemta nödig fackbildning;

att en dylik förening af särskilda fackskolor, och deribland äfven den

farmaceutiska, uti en enda teknisk läroanstalt redan eger rum flerstädes i utlandet,

såsom i Zurich, Munchen, Stuttgart, Carlsruhe, Aachen:

Det lärer icke kunna förnekas att föreläsningar och öfrig undervisning i

37

vissa läroämnen kunna utan skada, men med besparing af lärarekrafter, vara

gemensamma för lärjungar i vissa fack, men endast under den förutsättning

att dessa lärjungar icke allenast ega samma förbildning, utan äfven ett ungefär

lika stort behof af insigt i läroämnet såväl i qvantitatift som qvalitatift afseende.

Komiterade synas hafva förbisett, att den vid eu blifvande teknisk högskola

studerande farmaceuten icke allenast enligt deras förslag skall ega de förkunskaper,

som motsvara maturitetsexamen på reala linien, utan äfven enligt särskild

lagstiftning måste hafva tre till fyra år varit elev på apotek, derefter

aflagt den förberedande examen, hvarigenom han berättigas till vidsträcktare

farmaceutisk verksamhet, och hvaruti t. ex. kemi ingår såsom väsendtligt examensämne,

samt att han derefter bör hafva några år konditionerat på apotek såsom

medhjelpare. Till följd häraf kommer den i högskolan intagna farmaceuten

att ega vida större insigter i allmän kemi än de flesta bland högskolans andra

lärjungar och hans behof af ytterligare undervisning i detta ämne kan icke

fyllas genom den elementära undervisning, som är behöflig t. ex. för landtmäteri-

eller skogselever, lika litet som dessa med fördel och utan onödig

tidsspillan kunna vara betjenta med en efter farmaceutens behof lämpad vidsträcktare

undervisning i samma ämne. Erfarne lärare torde dessutom kunna

vitsorda att under en vidsträcktare föreläsningskurs i allmän kemi, läraren

svårligen kan undgå att vid valet af föredragna ämnen i viss mån fästa afseende

på åhörarnes, af deras specialstudier bestämda behof, och att således

föreläsningar i allmän kemi, som gå utöfver det mest elementära, komma att

blifva något olika för en farmaceut och för én blifvande teknisk kemist. livad

som sålunda blifvit anfördt om allmän kemi kan utsträckas äfven till flere

andra läroämnen och torde kunna åberopas såsom en icke obetydlig betänklighet

mot det föreslagna sammanslåendet af flere andra specialskolor med

teknologiska institutet. En besparing i lärarekrafter kan väl i viss mån derigenom

beredas, men på bekostnad af lärjungarnes tid.

Collegium instämmer till alla delar uti den af Komiterade uttalade åsigten

att fordringarna på de förkunskaper, som äro uppstäda såsom vilkor för inträde

vid farmaceutiska institutet, äro alldeles för lågt ställda och böra, till

höjande af farmaceuternas både allmänna och fackbildning, icke obetydligt

stegras. Men då Komiterade föreslagit maturitetsexamen från reala linien eller

deremot svarande kunskaper såsom vilkor för farmaceuternas tillträde till den

tekniska högskolan, och samma fordran, såsom Collegium här nedan skall söka

ådagalägga, måste ställas såsom vilkor för antagande såsom apotekselev, hafva

Komiterade begärt både för litet och för mycket; för litet, emedan farmaceuten

ovilkorligen behöfver äfven andra förkunskaper, deribland i latin för att kunna

med säkerhet tyda icke allenast sitt eget, utan äfven andra länders på latin

affattade farmakopéer; för mycket, emedan genom så högt stälda fordringar

88

för inträdet på den farmaceutiska banan ovilkorligen skulle blifva en följd,

att så få ynglingar egna sig deråt, att inom kort tid apotekarne skulle se sig

urståndsätta att tillbörligen betjena allmänheten. Det är att önska och hoppas

att detta förhållande i en framtid må blifva annorledes; men för det närvarande

måste man inskränka sig till att endast stegra dessa fordringar till det

aldra nödvändigaste, men sedan öka dem småningom. Det mål, dit man helst

bör i detta afseende syfta, synes Collegium vara maturitetsexamen hellre på

den klassiska än på den reala liden; hvad som i den förra kan fattas uti

inhemtade kemiska förkunskaper synes vida lättare kunna afhjelpas under elevtiden

på ett apotek, än den latinska språkkunskap, som eleven från reallinien

icke eger och dock ovilkorligen behöfver för att förstå farmaceutens rättesnöre,

farmakopéen.

Orsaken, hvarföre fordringarne för inträde vid farmaceutiska institutet icke

ställts högre än som skett, är de låga fordringar, Indika i gällande apotekarereglemente

äro stadgade såsom vilkor för inträdet såsom elev på apotek. Dessa

senare fordringar inskränka sig nemligen till »en grundlig undervisning i kristendom,

att kunna skrifva läslig stil och räkna samt att uti latinska språket

vara så mycket kunnig, att man väl känner gramatikan och kan någorlunda

öfversätta latin på svenska.»

Otillräckligheten hos dessa fordringar har redan längesedan varit insedd och

behjertad såväl af Sundhetscollegium som af apotekarne sjelfva. Sålunda

hafva i de olika förslag till nytt apotekarereglemente, hvilka blifvit till Eders

Kongl. Maj:t öfverlemnade, det första 1835 det sista 1861, en betydlig stegring

i fordringarne på apotekselevers skolkunskaper blifvit till stadfästelse anmäld;

och apotekarne hafva bemödat sig att såsom elever erhålla ynglingar

med så hög skolbildning som möjligt. Detta bemödande har emellertid icke

krönts med större framgång, än att det endast undantagsvis lyckats att till

elever erhålla studenter, sällan nog ynglingar med sjette klassens kunskaper,

men oftast sådana, som genomgått den femte klassen; på senaste tiden har

äfven detta mött svårigheter. Orsaken härtill torde i någon mån ligga i föräldrars

och målsmäns nedsättande åsigt om beskaffenheten af de göromål, eleven

måste förrätta för att genomgå sin kurs, men hufvudsakligen i farmaciens hittills

varande obestämda och osäkra ställning i vårt land. Då nu denna ställninggenom

nyss träffade lagstiftningsåtgärder blifvit bättre befästad, är det att

hoppas att flere ynglingar med tillräcklig skolbildning skola egna sig åt farmacien;

detta förhållande kan dock endast efter hand komma att inträda. Sundhetscollegium

är emellertid betänkt på att med det snaraste inkomma till Eders

Kongl. Maj:t med underdånigt förslag om stegrade fordringar på förkunskaper

hos apoteks-eleverna, men torde dervid icke våga ställa dessa fordringar högre,

än på de kunskaper som inhemtas i sjette klassen, utan att derigenom riskera

39

en redan befintlig brist på biträden å apoteken. De sålunda ifrågasatta

fördragande motsvara i det närmaste de i det Tyska Riket gällande, hvilka

äro bestämda till de skolkunskaper, som inhemtas i Secunda vid ett Gymnasium

eller en Realskola åt första ordningen eller i Bayern i den första Gymnasialklassen

eller i första kursen af ett Realgymnasium. Vid dessa realläroverk

läses äfven latin.

Enligt Gollegii åsigt böra de fordringar på allmän bildning och förkunskaper,

som uppställas såsom vilkor för inträdet i en farmaceutisk fackskola,

icke vara högre än de för antagandet till elev stadgade förkunskaper. Att

detta icke sker vid farmaceutiska institutet är en nödtvungen följd af apotekselevernas

varierande förkunskaper. Erfarenheten säväl i Sverige som i Danmaih

och Norge har visat att den tillökning i skolkunskaper, som apotekselever

med tillhjelp af en för examen antagen manuduktör söka förskaffa sig, är af

föga värde och varaktighet. Kunna fordringarne en gång stegras så, att apotekselever

böra hafva aflagt maturitetsexamen, vore detta utan tvifvel ganska

nyttigt; men detta kan lika väl eller måhända bättre ske, om det farmaceutiska

institutet fortfarande är fristående som om detsamma förenades med det teknologiska.

De af Komiterade såsom stöd för deras förslag åberopade exemplen på

farmaceutisk undervisnings meddelande vid teckniska läroanstalter i det Tyska

Riket torde icke ega all den vigt, komiterade synas vid dem fästa; ty dels äro

farmaceuterna för studiernas idkande hänvisade äfven till universiteten, dels

äro i sådant afseende alla universitet godkända, men enligt Rikskanslersembetets

kungörelse den 18 Juli 1873 endast de polyteknisk^ skolorna i

Braunschweig, Stuttgart och Carlsruhe. Den väsendtliga skilnaden förekommer

dessutom mellan Komiterades förslag och de i hela Tyska Riket gällande stadgande^

dels att i detta rike farmaceuterna hafva tillträde till undervisningen

så väl vid universiteten som vid nämnda tekniska skolor utan att af dem fordras

samma förkunskaper, som af andra studerande vid dessa läroanstalter; dels att

examen icke aflägges inför akademisk myndighet eller vid den polytekniska

skolan, utan inför särskildt tillsatta examinationskommissioner, der bland andra

alltid tvänne apotekare äro ledamöter. I det Tyska Riket finnas inemot 5,000

apotek och antalet af dem, som egna sig åt farmacien, är derföre ganska betydligt;

det skulle för det allmänna blifva alltför kostsamt att för dem alla

inrätta särskilda fackskolor. Men att den undervisning, hvartill farmaceuterna

der äro hänvisade, för de aldra flesta bland dem icke är tillräcklig, det utvisar

den mängd af enskildt inrättade farmaceutiska institut, der farmaceuten

för dryg betalning får komplettera sina kunskaper för att kunna genomgå

examen. I Sverige finnas icke flere än något öfver 200 apotek, och under

de sex läsåren 1867—73 hafva vid det farmaceutiska institutet blifvit in

-

40

skrift)e 128 och utexaminerade 93 farmaceuter; detta antal är icke större, än

att detsamma kan vid en enda läroanstalt undervisas. Då vi nu ega en fristående

sådan af den beskaffenhet, att grannländerna gerna skulle önska sig

dylika, och denna dessutom kommer att behöfvas för pröfningen i pharmacise

studiosi-examen. synes det icke rådligt att nu beröfva sig eu sådan fördel.

Den farmaceutisk^ undervisningen och pröfningen har förut varit förlagd till

en läroanstalt, hvars hufvudändamål hade med farmacien ett vida närmare sammanhang

än den tekniska undervisningen kan ega; och dock var det de otillfredsställande

resultaten åt denna förening, som föranledde inrättandet af eu

särskild farmaceutisk läroanstalt. Med minne häraf är det ursäktligt om man

lika med Apotekare-Societetens Direktion befarar samma ofördelaktiga resultat

af en förening med den tekniska högskolan, vid hvilken den farmaceutiska

undervisningen, såsom förut en gång skett, lätt kunde blifva en bisak.

Den tillökning i lärarekrafter vid den tekniska högskolan, som skulle blifva

en följd af det farmaceutiska institutets förening dermed, antages af Komiterade

vara åtminstone en professor och en assistent för farmaceutisk kemi, eu

lektor för farmakognosi, praktisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap

samt en laborator. Den häraf föranledda kostnaden uppgifves icke, men kan

med ledning af de för andra lärare föreslagna aflöningsbelopp beräknas till

9,500 Rdr. Häremot har det farmaceutiska institutets styrelse, med hvilken

Sundhets-Collegium i detta afseende till alla delar instämmer, anmärkt olämpligheten

af att hos samma lärare förena så olikartade läroämnen som farmakognosi

och praktisk farmaci, af hvilka det förra ensamt dessutom är af så

stor vigt, att för dess skull borde anställas en professor lika väl som för farmaceutisk

kemi. Genom en sådan åtgärd, som svårligen lärer kunna undgås,

kommer lärarnes aflöning att ökas till 14,000 riksdaler eller till 1,950 riksdaler

mera, än hvad som nu utgår i totalbelopp för farmaceutiska institutet,

hyra och alla andra utgifter inberäknade.

Beträffande den tillökning eller utvidgning af lokaler, som af den ifrågasatta

sammanslagningen skulle påfordras, hafva Komiterade »såsom vilkor å Statens

sida för denna förening uppstält, att den af farmaceutiska institutet nu

disponerade byggnad fortfarande upplåtes för denna undervisnings behof».

Collegium kan icke af detta yttrande draga annan slutsats, än att Komiterade

antagit, att Staten skulle hafva någon eganderätt eller dispositionsrätt till samma

byggnad, och anser sig fördenskull böra upplysa att den tomt, hvarå denna byggnad

är belägen, jemte andra derå befintliga byggnader är af Apotekare-Societeten

för dess egna medel inköpt; samt att lärohuset val är uppfördt med tillhjelp

af ett af Staten lemnadt amorteringslån stort 50,000 riksdaler, men att

såväl ränta som amorteringsbelopp derå hittills ordentligen blifvit erlagda af

Apotekare-Societeten, som dessutom påkostat det icke obetydliga belopp, som

41

derutöfver erfordrats så väl till byggnadens fullbordande som för dess inredning

till laboratorier och lärosal. Denna byggnad är således otvifvelaktigt

Apotekare-Societetens egendom, för hvilken, om den skall af Högskolan begagnas,

hyra torde fortfarande böra erläggas, liksom den hittills blifvit af de

för farmaceutiska institutet anslagna medel erlagd. Den förut beräknade kostnadssumman

kommer härigenom att ökas med minst 2,600 riksdaler.

Komiterade hafva vidare funnit att, i händelse af ifrågavarande förening,

en utvidgning erfordras af det teknologiska institutets laboratorium, men ansett,

att, då en sådan utvidgning i allt fall torde snart nog blifva nödvändig, utrymme

bör utan synnerlig särskild kostnad beredas äfven för farmaceuterna.

För Collegium vill det emellertid synas, som om den utvidgning af ett laboratorium,

hvilken skulle svara mot en tillökning af omkring 20 laboranter, måste

föranleda en ganska betydlig kostnad icke allenast för en gång, utan äfven

årligen för förbrukningsartiklar, uppassning och biträde af åtminstone en amanuens.

Äfven hafva komiterade icke tagit i betraktande de utgifter, som uppkomma

af nödiga böckers och samlingars anskaffande och af behofvet af särskilda

lokaler för deras uppställande. Uti det värderika bibliotek och de ingalunda

föraktliga samlingar, öfver hvilka det farmaceutiska institutet nu disponerar,

kan staten svårligen anses ega någon större andel, än på sin höjd den,

som svarar mot dess bidrag under årens lopp i jemförelse med apotekarnes;

dessa undervisningsmedel torde fördenskull icke utan öfverenskommelse eller

utan bifall från Apotekare-Societetens sida kunna införlifvas med den tekniska

högskolans. Tages allt detta i öfvervägande, lärer den redan beräknade kostnaden

af 16,600 riksdaler komma att undergå en ganska betydlig tillökning,

men hvars ungefärliga belopp icke nu kan beräknas.

Farmaceutiska Institutets Styrelse har i sitt underdåniga yttrande framhållit

bristerna och svårigheterna vid undervisningen derstädes, i det att aflöningen

för lärarne är för ringa, lärotimmarnes antal för lågt, utrymmet på

laboratoriet för knappt och vissa samlingar otillräckliga. Collegium medgifver

gerna att aflöningen är nog låg, men måste anmärka att en tillökning deri

skall kosta Staten lika mycket antingen den utgår till den tekniska högskolan

eller till det farmaceutiska institutet. Med eu förökad aflöning kunna äfven

lärotimmarnes antal ökas, så att de bättre motsvara behofvet. Beträffande det

bristande utrymmet på laboratoriet, der enligt Styrelsens uppgift 50 till 60

„ laboranter borde hafva plats, om hvar och en skulle få laborera två år, så

beror detta på omständigheter, hvilka snart böra och kunna förändras. Enligt

hvad förut blifvit anfördt är antalet af årligen tillkomna lärjungar omkring 20

och med en tvåårig lärokurs borde deras totalantal icke betydligen öfverstiga

40. Att det oaktadt 50, 60, ja ända till 70 lärjungar på eu gång funnits

vid läroverket förklaras af deras ringa underbyggnad och den ringa garanti,

6

42

som deras förberedande examen lemnar, till följd hvaraf, äfvensom mången gång

af bristande flit, de komma att qvarstanna vid läroverket under flere än två år.

Detta förhållande har redan blifvit af Collegium åberopadt såsom ett hinder

för undervisningens fördelaktiga begagnande i allmänhet och måste med det

första undanrödjas; att detta lika väl eller bättre kan ske oberoende af en förening

med ett annat läroverk har Collegium äfven förut sökt i underdånighet

ådagalägga; och Collegium är för sin del förvissadt att undervisningen vid

Farmaceutiska Institutet skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas,

äfven om Apotekare-Societetens bidrag skulle upphöra att utgå, med ett betydligt

mindre statsanslag än det, som skulle erfordras till följd af den farmaceutiska

undervisningens förläggande till teknologiska institutet.

Fullkomligt öfverensstämmande med billighetens fordringar hafva komiterade

ansett, att de farmacie-elever. Indika under senare åren blifvit antagna å

apotek, böra komma i åtnjutande af den farmaceutiska undervisningen på samma

vilkor, som vid deras antagande till apotekselever voro gällande, samt att fördenskull

förhöjningen af inträdesfordringarne vid läroanstalten och dess föreslagna

förening med teknologiska institutet icke skulle ega rum förrän efter

ett visst antal år. Men då komiterade beräknat detta antal till fem, måste

Collegium anmärka, att detta antal är för lågt; ty om de ynglingar, som under

senaste eller innevarande år antagits till elever, redan efter fem år inträda vid

institutet, så behöfva de två år dertill för att genomgå detsamma, och föreningen

af läroverken skulle fördenskull icke kunna försiggå förr än om sju år.

Emellertid finnas många farmacie studerande, som af medellöshet icke kunna bereda

sig tillfälle att redan efter fem år efter deras antagande till elever söka

inträde vid institutet; om dessa icke skola uteslutas från den förmån, deras

lyckligare lottade kamrater få åtnjuta, torde tidsperioden för föreningen böra

beräknas ända till tio år.

Då, enligt hvad Collegium i det nu anförda sökt i underdånighet ådagalägga,

den förhöjning i anspråken på förkunskaper och allmän bildning hos

apotekselever, hvilken är ett vilkor för det farmaceutiska studiets höjande, på

ett ändamålsenligare och med apotekareyrkets särskilda fordringar mera öfverensstämmande

sätt kan åstadkommas, än genom föreningen af den farmaceutiska

läroanstalten med en annan, hvars inträdesfordringar afse andra behof;

den farmaceutiska undervisningen vid nuvarande läroanstalt kan ordnas

minst sagdt på ett lika tillfredsställande sätt, som genom den ifrågavarande

föreningen, men med mindre kostnad för det allmänna;

och slutligen den föreslagna föreningen icke kan sättas i verket förr än

efter förloppet af sju, måhända tio år från det år, då förhöjningen i förkunskaper

blifvit beslutad;

43

tillåter sig Sundhets-Collegium i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t icke måtte, åtminstone för det närvarande, ingå i någon afgörande pröfning

af komiterades förslag om den farmaceutiska undervisningens förläggande

till en af det teknologiska institutet bildad teknisk högskola; helst vid en dylik

pröfning torde böra tagas i öfvervägande de förändrade förhållanden rörande

apotekareyrket, hvilka komma att under de närmaste åren blifva en följd af

redan vidtagna och förestående förändrade lagstiftningsåtgärder rörande apotekareyrket

men icke nu kunna till alla delar förutses. Vid den tiden torde

ock erfarenheten hafva ådagalagt, huruvida den tekniska högskolan förmått rättfärdiga

de förhoppningar, man vid densamma velat fästa.

Apotekare-Societetens så väl som Styrelsens för farmaceutiska institutet

underdåniga yttranden bifogas och Collegium framhärdar med djupaste vördnad,

trohet och nit

Stormäktigstc, Allcrnådigste Kolning!

tiders Kung!. Maj:ts

underdåuigste, tropligtigstc

tjenare och undersåter

N. J. BERLIN.

O. F. HALLIN. EDW. EDHOLM. A. KULLBERG.

A. J. Bruzelius.

Stockholm den 23 Mars 1874.

44

Styrelsen för Farmaceutisk^ Institutet.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÄDIGSTE KONUNG!

Genom skrifvelse den 19 Januari d. å. har Kongl. Sundhetskollegium anmodat

Farmaceutiska Institutets Styrelse att inkomma till Kongl. Sundhetskollegium

med till Eders Kongl. Maj:t stäldt underdånigt utlåtande rörande det af

utsedde komiterade den 4 November 1873 afgifna underdåniga betänkande och

förslag angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet och

bildandet af eu Teknisk Högskola, — för så vidt detta betänkande och förslag

berör den farmaceutiska undervisningen.

Då Farmaceutiska Institutets Styrelse härmed går att i underdånighet afgifva

det begärda utlåtandet, nödgas Styrelsen framhålla, att densamma i komiterades

betänkande icke kunnat finna något fullt bestämdt förslag till den farmaceutiska

undervisningens framtida ordnande i förening med den föreslagna

tekniska Högskolan. Bland de i komiterades betänkande (sid. 98 och följande)

upptagna undervisningstabellerna för de särskilda fackskolorna saknas nämligen

en dylik tabell för den påtänkta farmaceutiska fackskolan. Den enda antydan

om den farmaceutiska undervisningens tilltänkta ordnande i samband med den

tekniska Högskolan, som betänkandet innehåller, finnes å sid. 116, der det heter:

»Om Farmaceutiska Institutet framdeles förenas med den Tekniska Högskolan,

»erfordras ytterligare åtminstone följande lärare:

»En Professor, biträdd af en assistent, undervisar i farmaceutisk kemi;

»En lektor undervisar i Farmakognosi, praktisk Farmaci och farmaceutisk

»Författningskunskap;

»En laborator leder laborationsöfningarne.»

Yid detta, såsom det synes, provisionella förslag får Farmaceutiska Institutets

Styrelse i undernånighet anmärka, att de i förslaget upptagne special

-

45

lärarne äro för en god farmaceutisk undervisning säkerligen icke tillräckliga,

hvilket äfven Komiterade liksom synas villige att medgifva, i det de begagna

det ofvan anförda uttrycket, att det för den påtänkta farmaceutiska fackskolans

behof «erfordras ytterligare åtminstone följande lärare» etc.

Styrelsen får i sammanhang härmed underdånigst framhålla att det svårligen

kan blifva möjligt samt ingalunda lämpligt, att hos en person förena de

olikartade undervisningsämnena, till hvilkas handhafvande en lektor blifvit föreslagen.

Farmakognosien fordrar, framgent liksom nu, en lärare ensamt för sig,

och detta läroämne torde böra i en blifvande farmaceutisk fackskola ställas i

jemnlikhet med den farmaceutiska kemien. Hvartdera ämnet synes fullkomligen

kräfva det mått af arbete, som man varit van att fordra af en professor.

För undervisningen i praktisk Farmaci och farmaceutisk författningsskunskap,

hvilka ämnen möjligen kunna skötas af en och samma person, erfordras

sålunda en särskild lärare.

Ehuru Komiterades betänkande icke innehåller något bestämdt förslag

rörande den farmaceutiska undervisningens ordnande i förening med den föreslagna

Tekniska Högskolan, så hyser Farmaceutiska Institutets Styrelse likväl

den öfvertygelsen, att, om en sådan förening blifver en verklighet, vederbörligt

afseende då kommer att fästas äfven på den farmaceutiska undervisningens

behof, så att dels ett tillräckligt antal lärare anställas vid den Farmaceutiska

fackskolan och dels de blifvande eleverna vid densamma få tillräcklig tid anslagen

åt de ämnen, som för dem äro vigtigast, nemligen Naturalhistoria och

Kemi; och anser Styrelsen, i sådant fall, att de väsendtliga och här nedan

antydda olägenheter, hvilka nu vidlåda undervisningen vid Farmaceutiska Institutet,

skulle genom föreningen med den Tekniska Högskolan undanrödjas.

Undervisningskursen vid Farmaceutiska Institutet är två-årig, men nya lärjungar

mottagas likväl hvarje år, hvaraf följden är, att hvartannat år de nya

lärjungarne inträda midt uti en föreläsningskurs, af hvilken de, med det kunskapsmått,

de vid inträdet ega, icke kunna draga vederbölig nytta, då framställningen

af lärokursen ej gerna kan lämpas efter det olika behofvet hos de

båda på olika kunskapsgrad stående årsklasserne af åhörare. Någon särskild

kurs i Farmaceutisk kemi kan ej meddelas, utan måste denna afhandlas i sammanhang

med den allmänna kemien. De praktiska öfningarne på laboratorium

äro äfven för närvarande otillräckliga. Eleverna deltaga i densamma endast

första året, hvarunder föga mera medhinnes än en kurs i qvalitativ analys;

för öfningar i farmaceutisk kemi återstår nästan ingen tid. En förändring

häruti och laborationskursens utsträckning till två år är omöjlig genom bristande

utrymme på laboratorium, ej heller skulle en enda laborator kunna handleda

ett så stort antal lärjungar, hvilka under sådane förhållanden skulle säker

-

46

ligen komma att uppgå till SO eller 60. Dessa olägenheter skulle försvinna

genom förening med den tekniska Högskolan.

Man skall möjligen kunna anse, att man kunde erhålla samma resultat

genom ökadt anslag till Farmaceutiska Institutet, utan dess förening med den

tekniska Högskolan, men det anslag som då skulle erfordras, blifver så betydligt,

att dess erhållande synes Styrelsen mer än tvifvelaktigt, emedan då

åtminstone ytterligare eu lärarebefattning i kemi måste inrättas och Institutets

laboratorium utvidgas så, att det kunde rymma dubbelt så stort antal lärjungar

som för närvarande.

I här ofvan uttalade åsigt och förhoppningar om ett gynnsamt resultat

för den Farmaceutiska undervisningen af Farmaceutiska Institutets förening med

den föreslagna Tekniska Högskolan har Styrelsen blifvit ytterligare styrkt genom

de meddelanden, som under öfverläggningen om detta ämne gjordes af en

Styrelsens ledamot, som tillika varit medlem af den Komité, som haft nådigt

uppdrag att utarbeta ofta omförmälda betänkande och förslag rörande bildandet

af en Teknisk Högskola, med hvilken skulle förenas åtskilliga nuvarande fristående

läroverk. Dessa meddelanden lemnade närmare upplysning om, huru

Komitén tänkt sig en blifvande Farmaceutisk Fackskola ordnad, och dessa upplysningar

hafva gifvit Styrelsen ökad anledning att förutsätta, att i fall Farmaceutiska

Institutet förenas med den tekniska Högskolan — ett tillräckigt antal

lärare i den tillämnade Farmaceutiska fackskolan skall komma att tillsättas;

att läroämnena skola ordnas och fördelas i öfverensstämmelse med den Farmaceutiska

undervisningens verkliga behof och att ett tillräckligt anslag skall beviljas,

dels till lärarnes aflöning och dels till undervisningsmaterielens underhåll

och förökande.

Det nuvarande Farmaceutiska Institutet åtnjuter af Staten ett årligt anslag

af 4,875 R:dr Runt med vilkor att Apotekare-Societeten årligen lemnar ett

lika stort bidrag, hvarjemte ett årligt anslag af Staten utgår med 2,000 R:dr

för anställande af tentamina och examina.

Dessa tillgångar för det Farmaceutiska Institutet hafva befunnits otillräckliga,

så att det hittills icke varit möjligt att anskaffa i ^fullständig mängd hvad

som varit nödigt af undervisningsmateriel, utan sådan har måst lånas från flera

håll och laborationsöfningarne hafva — förutom af ofvan anförda skäl, äfven —

af brist på medel icke kunnat utsträckas så långt som önskligt vore, hvarjemte

torde böra nämnas att lärarnes aflöningar i allmänhet äro blott ungefär hälften

af hvad som vid andra läroverk lemnas såsom godtgörelse för alldeles samma

slags arbete. Genom en förening af Farmaceutiska Institutet med den Tekniska

Högskolan skulle säkerligen rikligare tillgång till undervisningsmateriel erhållas,

de befintliga samlingarne lättare underhållas och förökas, laborationerna till

lärjungarnes gagn kunna utsträckas, — och genom bättre aflöningar kunde man

47

hoppas att vid fackskolan stadigt fästa lärare, Indika kunde uteslutande egna

sin tid åt undervisningen, hvarigenom denna antagligen skulle vinna.

Slutligen får Styrelsen underdånigst fästa uppmärksamheten på följande

enligt dess tanka mycket beaktansvärda förhållande, som i sin mån inverkat

på Styrelsens åsigt rörande den i ifrågasatta föreningen mellan Farmaceutiska

Institutet och den tekniska Högskolan. Det är nemligen att befara, ja, man

kan med säkerhet antaga, att Apotekare-Societeten inom en icke aflägsen framtid,

— eller så snart Apoteksprivilegiernas amortering blifvit fullt ordnad —

upphör att lemna sitt bidrag, hvilket utgör vilkoret för Statens anslag till Farmaceutiska

Institutet. Man kan sålunda emotse, att den för samhällsmedlemmarnes

välbefinnande så ytterst vigtiga Farmaceutiska undervisningen skall

kunna blifva omöjliggjord, åtminstone för någon tid, till dess att Staten, som i

så fall icke torde kunna undgå att fullständigt ombesörja denna undervisning,

hunne att ordna densamma. En sådan hotande rubbning af den farmaceutiska

undervisningens jemna gång anser Institutets Styrelse böra om möjligt förebyggas,

och i en förening af det Farmaceutiska Institutet med den föreslagna

Tekniska Högskolan ser Styrelsen en utväg att vinna detta mål.

Med stöd af samtliga här ofvan anförda skäl och under uttalade förutsättningar

får alltså Farmaceutiska Institutets Styrelse underdånigst tillstyrka

den ifrågasatta föreningen af Farmaceutiska Institutet med den tillämnade Tekniska

Högskolan.

I Farmaceutiska Institutets Styrelses ofvanstående tillstyrkande kunna undertecknad

J. Braconier och E. G. Åman icke instämma, utan hafva vi underdånigst

i särskildt bifogade reservationer uttalat vår afvikande mening.

Med underdånig vördnad, trohet och nit

Eders Kong!, lajits

tropligtigste tjenare och undersåter

OSKAR TH. SANDAHL.

J. BRACONIER.

AXEL WIMMERSTEDT.

AXEL RYDING.

ER. GUST. ÅMAN.

Ludvig Stahre.

Stockholm den 15 Mars 1874.

48

Reservation.

(Bilaga till Farmaceutiska Institutets Styrelses underdåniga utlåtande ifråga

om Farmaceutiska Institutets förening med Teknologiska Institutet m. 11. läroverk

för bildandet af en »Teknisk Högskola».)

Då undertecknad är af något skiljaktig mening med dem, som förorda

Farmaceutiska Institutets förening med den föreslagna Tekniska Högskolan med

specielt fästadt afseende på de praktiska förhållandena inom apotekareyrket, anser

jag mig böra till protokollet anföra de skäl, som härvid bestämt mitt omdöme

i denna fråga.

Jag erkänner likväl villigt, att jag deruti är af lika åsigt med dem,, som

önska sammanslagningen, att, otvifvelaktigt genom denna förändring, tillfölje de

uppställa fordringarne för inträdes vinnande vid det nya läroverket, en välbehag

och önskvärd högre allmän bildning inom apotekarekorpsen skulle

blifva en gifven följd.

Af Komiterades betänkande framgår nemligen, att aflagd maturitetsexamen

från den reala linien eller deremot svarande kunskaper skulle utgöra kunskapsfordringarne

för inträde vid det nya läroverket. Huru dessa fordringar passa

in på dem som egna sig åt apotekareyrket, förstår hvar och eu väl, som med

detta yrkes specialstudium är något mera bekant. Så länge vår och de flesta

andra länders Farmacopéer äro affattade på det latinska språket och detta

språk dertill öfver hela verlden nästan uteslutande begagnas af Läkarne vid

receptskrifning, lärer väl nödig kännedom deruti ännu böra få anses som ett

oeftergifligt vilkor för inlärandet och utöfvandet af den Farmaceutiska vetenskapen

i vårt land. Med förnyadt erkännande af den goda afsigten hos Komiterade,

att, genom det föreslagna kunskapsmåttet vid inträdet på den Farmaceutiska

banan såmedelst höja apotekarnes ståndpunkt, anser likväl jag, att

detta ändamål bör vinnas på något annat, lättare utförbart sätt.

Emot den sålunda uppstäda fordran af aflagd studentexamen för anställnings

vinnande som apotekselev, hyser jag för min del stora betänkligheter.

Den erfarenhet härutinnan, som apotekareyrkets idkare hittills kunnat iakttaga,

gifver vid handen, att ett experiment härmed kan vara ganska äfventyrligt.

Den inskränkning till 2 års lärotid, som med Iiongl. Maj:t.s tillstånd medgifvits

dem, som aflagt studentexamen, synes mig hvarken hafva medfört någon nytta

för det fåtal som sig deraf begagnat — snarare tvertom! — ej heller visar

det sig, att denna eftergift föranledt mera än några få att söka sig in på denna

mödosamma och ansvarsfulla bana. Skulle man vaga förutsätta, att de snart

inträdande nya förhållandena inom apotekareyrket komme att medföra ökadt

tillopp af studenter på elevplatserna, — beder jag få fästa uppmärksamheten

49

derpå, att enligt egen och många kamraters åsigt, studenter i allmänhet, mindre

väl lämpa sig till apotekselever. Den med apotekarekonstens inlärande mera

förtrogne vet ganska väl, att en mängd göromål under elevtiden der ifrågakomma

hvarmed Herrar studenter säkerligen sig icke vilja befatta; och icke

förthy äro dessa göromål, enligt min tanke, nödvändiga för yrkets ''praktiska

inlärande från dess första början och hvarförutom ingen lärer komma att anses

som en kunnig och skicklig apotekare. Det antal elever, som på rikets samtliga

apotek utexaminerats till Farmacie studiosi, utgör i medeltal för de sistförflutne

5 åren 35 årligen. Härvid bör dock erinras, att många fler årligen

antagas till elever, men att ganska många, af skilda anledningar, vända sig åt

andra yrken, innan de hinna elevtidens slut. Betrakta vi förhållandet vid

härvarande Yeterinär-Institut, så synes, att elevernas antal derstädes, sedan

studentexamen påbjöds för inträdes vinnande, nedgått till mindre än hälften,

mot fordom.

I sammanhang med ofvanstående tillåter jag mig uttala den förhoppning,

att, i händelse den ifrågasatta föreningen af omnämnde läroverk ej skulle komma

till stånd, en bestämmelse snart måtte följa, som föreskrifver stegrade kunskapsfordringar

för inträdet i Farmacien i öfverensstämmelse med den af rikets

apotekare förr uttalade åsigt, nemligen sjette klassens nedre afdelning på

latinlinien.

Det enda, som enligt min uppfattning talar för ett sammanslående af ofvannämnda

läroverk är, att med detsamma det kuriösa förhållandet väl skulle

upphöra, att en för allmänheten så vigtig institution som den Farmaceutiska,

som nu uppehälles genom anslag till lika delar af staten och rikets apoteksinriehafVare,

_ då blefve, hvad den borde vara, ensamt statens affär, med fullständigt

anslag för de lärarekrafter, som der skulle komma att sysselsättas, och

icke som nu äger rum, med så otillräckliga sådana, att dess innehafvare måste

anse dem som biförtjenster, hvilket förhållande lätteligen inses icke kan vara

till läroverkets nytta. Att detta förhållande så länge kunnat ega rum är endast

att tillskrifva apotekarnes fortsatta intresse för och beredvillighet till uppoffringar

för en läroanstalt, den de med mycken möda och icke utan ansträngning

från dess första början sjelfva åstadkommit. Ingen lärer väl emedlertid

betvifla, att icke i en ganska snar framtid äfven härutinnan ett tidsenligt

ordnande, genom Statens mellankomst, bör komma att inträffa.

På härofvan uttalade skäl, afstyrker jag för min del det Farmaceutiska

Institutets förening med den föreslagna Tekniska Högskolan.

Stockholm den 15 Mars 1874.

ER. GUSTAF ÅMAN.

7

50

Reservation.

Då jag icke varit med pluraliteten ense att tillstyrka bifall till Komiterades

underdåniga förslag om förening af Farmaceutiska Institutet m. fl. läroverk

med Teknologiska Institutet till en teknisk Högskola, har jag ansett mig böra

tillkännagifva att jag afstyrkt bifall till förslaget hufvudsakligen af följande

skål, nemligen:

Att undervisningen för Teknologiska Institutets elever är så olika med

den, som bör bibringas farmacie eleverna, att gagneligheten af gemensam undervisning

med skäl kan ifrågasättas; åtminstone kommer farmacie elevers lärokurs

att öfverhöfvan förlängas;

att den nuvarande anordningen att Farmaceutiska Institutet närmast lyder

under Kong!. Sundhets-Collegium är särdeles ändamålsenlig.

Lärarne kunna nu inför sakkunnig myndighet få framställa sina förslag

till undervisningens ordnande och få dem med skynsamhet och sakkunskap

behandlade, hvilket jag icke anser vara fallet, om Institutet inkorporeras med

Teknologiska Institutet, inom hvars Styrelse fackmän i apotekareyrket icke lära

komma att ega plats;

Att inom andra Stater sådan anordning af den Farmaceutiska undervisningen

som nu blifvit ifrågasatt, icke visat sig vara nyttig, utan farmacie eleverna

nödgats, vid enskilda Farmaceutiska läroanstalter inhemta nödiga kunskaper

i yrket;

Slutligen kan jag ej underlåta fästa uppmärksamheten derå, att Farmaceutiska

Institutets nuvarande lokal icke lärer kunna disponeras för I ek nologiska

Institutet, derest föreningen beslutas, åtminstone torde ett sådant begagnande

bero på blifvande beslut af Sveriges apotekare, Indika, med understöd

af ett 4 procent lån af Staten, i öfrig! för egna medel inköpt tomt för

institutet och derå med stora kostnader låtit uppföra nödiga byggnader.

Stockholm den 15 Mars 1874.

*

J. BRACONIER.

51

Apotekare-Societeten.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

I skrifvelse af den 19:de Januari innevarande år har Eders Kong!.

Majestäts Sundhets-Collegium anmodat Apotekaresocietens Direktion, att inkomma

till Eders Kongl. Majestät med underdånigt utlåtande, om lämpligheten af det

Farmaceutiska Institutets förening med det Teknologiska Institutet och flera

Läroverk till bildande af en Teknisk Högskola, för så vidt denna fråga angår

den farmaceutiska undervisningen. Efter det att Direktionen tagit kännedom

om det betänkande och förslag, som utsedde Komiterade den 4:de November

1873 afgifvit i denna fråga, och sedan Direktionen noga öfvervägt densamma,

dristar Direktionen i underdånighet afstyrka Eders Kongl. Majestät från att

förena det Farmaceutiska Institutet med ifrågavarande andra läroverk. Vid

afgörande af detta ärende, har Direktionen varit intagen af den åsigten, att

Direktionen uteslutande borde utreda huruvida föreningen vore lämplig för den

farmaceutiska undervisningen »såsom en förberedelse till ApoteJcareyrJcets bedrifvande,

och i öfrigt öfverensstämmande med detta yrkes och det allmännas

hästar).

Till belysning af denna åsigt och såsom skäl för sitt underdåniga afstyrkande

utbeder Direktionen sig att inför Eders Kongl. Majestät få behandla:

l:mo) en kort historik af det Farmaceutiska Institutets uppkomst och fördelen

af dess nuvarande ståndpunkt;

2:do) vissa ställen af Komiterades undervisningsplan i den tillernade högskolan

och dermed sammanhängande svårigheter för farmaceuterna;

3:tio) de vilkor, som Komiterade uppställa för föreningen, och de praktiska

olägenheter, som dervid förete sig.

52

Då nu Direktionen kar nåden att närmare utveckla sina åsigter ock skäl

mot föreningen af läroverken, torde det tillåtas Direktionen, att först få erinra,

kurusom den farmaceutiska undervisningen i en icke så aflägsen tid var förlagd

till det Carolinslca Institutet. Ekuru utan tvifvel den farmaceutiska undervisningen

kar flera ock vigtigare beröringspunkter med den medicinska än med

den tekniska, var dock farmaceuternas bildande vid det karolinska Institutet

förenadt med sådana olägenheter, att vid slutet af 1830:talet rikets apotekare

sjelfva företogo sig att besörja ock bekosta den farmaceutiska undervisningen,

under det att farmaceuterna fortfarande utexaminerades af Professorerna vid

det Carolinska Institutet. Det är vidare välbekant, att Eders Kong!. Majestäts

store föregångare, Hans Majestät Konung Carl XIV Jokan ock Hans Majestät

Konung Oscar I i förening med Rikets Ständer understödde detta Apotekarecorpsens

sträfvande att frigöra sig från det Carolinska Institutet genom beviljande

af årliga anslag till den farmaceutiska undervisningsanstaltens löpande

utgifter, ock kurusom under Hans Majestät Konung Carl XV:s regering examensskyldigketen

öfverflyttades från det Carolinska till det Farmaceutiska Institutet,

så att detta sålunda blef ett sjelfständigt läroverk. Med djupaste tacksandiet

kar Apotekaresocieteten ytterligare funnit, att Eders Kongl. Majestät

varit Farmaceutiska Institutet bevågen, genom beviljande af ett årligt anslag

till lika belopp med det Apotekaresocieteten årligen uppoffrar, för undervisningens

oafbrutna gång. Att nu, just då Institutet efter mångåriga sträfvande!!

blifvit fri gjordt från en hinderlig förening med ett läroverk, eller det Carolinska

Institutet, åter sammanslå det med ett annat, mera olikartad^ synes Direktionen

betänkligt. Ännu betänkligare förefaller detta, när man vet, att Institutet,

ehuru ännu i sin linda, lemnar en tidsenlig, praktisk undervisning, lämpad

efter våra förhållanden. Detta är icke allenast erkändt af sakkunniga inom

landet, utan äfven af fackmän utom våra landamären. Så är det till exempel

bekant, att Finska farmaceuter gerna vilja studera vid vårt Institut, ehuru

de kindras härifrån, genom att examen blir dem härstädes förvägrad; det

oaktadt sätta de mera vetgiriga vår undervisning så högt, att stundom en och

annan idkar studier här, för att sedan i sitt hemland aflägga examen. I Danmark

hör man likaså vår farmaceutiska undervisning ock dess fria ställning

berömmas, ock nyligen kar derstädes en förening blifvit bildad, som bland

andra syftemål uppställt det. att söka åstadkomma en fristående undervisningsanstalt,

eller hvad Sverige nu eger. Äfven på andra ställen i utlandet gäller

Farmaceutiska Institutet som en mönsteranstalt derför och endast derför, att

det är isoleradt. Härmed vill nu Direktionen ej kafva sagt, att Institutet ej

kan blifva bättre än hvad det är, men det vågar Direktionen påstå, att dess

tendens är riktig, ock är tendensen riktig, då bör man ju tåligt förbida ett

ock annat fels afhjelpande, till dess man kan sätta något afgjordt bättre i stället,

53

För att bibehålla en god tendens, anser Direktionen det vara af största vigt,

att Institutet, såsom nu är fallet, har en egen styrelse, som odeladt intresserar

sig för den farmaceutiska undervisningen. Vidare betraktar Direktionen det

som en beaktansvärd fördel, att denna styrelse står direkt under Eders Kongl.

Majestäts Sundhets-Collegii öfverinseende, sä att förändringar, vid uppstående

behof, hastigt och ändamålsenligt kunna genomföras. I de länder der farmaceuterna

äro hänvisade till andra läroverk, utgör det farmaceutiska facket vanligen

en försvinnande liten del af det hela, och farmaceuternas fåtaliga lärare

förmå sällan göra sina åsigter gällande i lärarekollegierna, der flertalet plägar

vara alldeles främmande för apoteksväsendet, hvarföre undervisningen merendels

blir så bristfällig, att farmaceuterna till icke oväsendtlig del, måste hämta sin

bildning från enskilda farmaceutiska läroanstalter. Detta blef den erfarenhet,

som Apotekare-Direktionen förvärfvade sig för flera år tillbaka, då en af dess

medlemmar genomreste de förnämsta Europeiska staterna med speciel uppdrag,

att taga kännedom om den farmaceutiska undervisningen. Komiterades exempel

på att denna undervisning flerstädes i utlandet är förenad med tekniska

högskolor ådagalägga väl, att sådana föreningar förefinnas, men dermed är icke

sagdt att de äro bättre, än fristående läroverk. Orsaken till deras uppkomst

torde oftast få sökas deri, att den farmaceutiska undervisningen på de ställen,

der sådana föreningar äga rum, varit oordnad och nödställd, så att just i dessa

omständigheter verkligen skäl funnits till sammanslagning.

Sedan Direktionen underdånigast framlagt sina tankar i denna punkt, öfvergår

Direktionen, att, i det farmaceutiska intresset, vidröra Komiterades undervisningsplan,

för att tillse huru den lämpar sig för farmaceuterna. Direktionen

hade tänkt sig, att denna del af Komiterades arbete förnämligast skulle vara

bestämmande i den föreliggande frågan; så har dock icke varit Komiterades

mening, enär den farmaceutiska undervisningen icke, i likhet med alla de andra

undervisningsgrenarne, är upptagen i det förslagsvis gjorda schemat. Efter sin

korta undersökning af föreningens lämplighet, slutar nemligen Komiterade dermed,

att det icke synes hvarken behöfligt eller lämpligt att i enskildheter angifva

huru den farmaceutiska undervisningen skulle efter föreningen ordnas.

Med anledning deraf, att den farmaceutiska undervisningen sålunda kunnat

uteslutas utan den ringaste olägenhet för det hela, har Direktionen kommit på

den tanken, att den farmaceutiska undervisningen icke egen något organiskt

sammanhang med de öfriga klasserna inom läroverket. Genom Komiterades

tystnad, blef Direktionen emellertid särdeles förlägen, emedan det just åligger

Direktionen, att här yttra sig öfver föreningens lämplighet med hänsyn på den

farmaceutiska undervisningen. Det tinnes dock ett par ställen i Komiterades

betänkande, som kunna gifva en föreställning om farmaceutens plats vid högskolan,

hvilka ställen Direktionen tillåter sig begagna såsom en ledtråd. På

54

det ena stället föreslås nemligen de lärare, som farmaceuterna behöfva, hvarmed

antydes, att undervisningen vid den farmaceutiska fackskolan skulle försiggå

med ungefärligen samma antal lärare och samma ämnen som vid det nuvarande

Farmaceutiska Institutet. Då likväl detta förslag är mera summariskt och vilkorligt

framstäldt, torde rättast vara, att det här endast på detta sätt omnämnes.

På det andra stället förorda Komiterade frihet för eleverna, att sjelfva ordna

sina studier, så vidt det öfverensstämmer med god ordning, hvilket skulle vara

en fördel för farmaceuterna, som hafva litet eller intet, som berör deras fack,

att inhemta till och med vid den allmänna undervisningen. Det är dock tvenne

andra bestämmelser, som så för farmaceuterna begränsa denna antydda frihet,

att den alldeles förlorar sitt värde. Enligt den ena skall nemligen »alla»

eleverna, således äfven farmaceuterna, vara med om en förberedande undervisning,

som är af grundläggande betydelse för fackstudierna. Enligt den andra

vill Komiterade gifva farmaceuterna så mycken teknisk kunskap, att de, som

blifva innehafvare af små apotek, kunna uppehålla sig med någon teknisk binäring.

Hvad den första bestämmelsen, eller den förberedande undervisningen

vidkommer, så upptager densamma i främsta rummet flera matematiska vetenskaper,

sedan fysik och praktiska öfningar samt vidare kemi och mineralogi.

Om också alla de ämnen, som föreläggas att ingå i den undervisning, som blir

gemensam för alla eleverna, icke vore obligatoriska, så är ändå icke denna

undervisning passande för farmaceuten, alldenstund de af dessa ämnen, som

sammanfalla med den farmaceutiska undervisningen, hafva en olämplig omfattning,

så att de endera, såsom fysik, få många gånger för stor utsträckning, eller

såsom kemi, en något inskränkt begränsning. Af de matematiska ämnena kan

icke heller någon nytta dragas, ty jemlikt Komiterades eget förslag skulle ju

maturitetsexamen redan vara aflagd vid inträde på apotek, och då blott sjette

klassens kunskaper äro nödiga för apotekareyrket, har ju farmaceuten följaktligen

tillräckligt vetande i dessa vetenskaper för sitt fack, innan han kom till

högskolan. Direktionen stannar här och beder Eders Kongl. Majestät fästa

nådigt afseende dervid, att de farmaceutiska fackstudierna icke fordra dylika

förstudier, som tiar är fråga om, och att dessa förstudier torde vara ensidiga

och sålunda ej heller gifva farmaceuten någon allmän bildning, så att derföre

den Hd som härtill åtgår måste anses förspilld, och denna tid kan icke gerna

blifva mindre än ett år. Hvad nu den andra bestämmelsen, eller farmaceutens

bildande till tekniker beträffar, så måste Direktionen på det alvarligaste bestrida

riktigheten af denna åsigt. Onekligen ligger dock häruti en stor välmening

mot farmaceuten, hvarföre Direktionen ville hembära Komiterade sin

uppriktiga tacksamhet. Likväl kan Direktionen icke annat än betrakta detta

Komiterades förslag som något menligt i andra hänseenden. Skall nemligen

farmaceuten bildas till något annat och utöfva ett annat yrke, så kan han ju

icke som han bör egna sig åt sitt ansvarsfulla kall, utan lian kan då blifva

något helt annat än hvad han skall vara, och apotekareyrket, som skulle vara

en hufvudsak, kan lätt blifva en bisak, hvarmed det allmänna icke vore betjent.

Det torde också vara för mycket fordradt att alla farmaceuter skola studera

tvenne eller flera fack för att ernå de framtidsutsigter, som Komiterade uppställa,

eller apotek som icke bära sig, och teknisk binäring som måhända i

flesta fall blefve lika jämmerlig. Utom det olämpliga uti, att gifva farmaceuten

eu bildning som den ifrågavarande, hvilken icke utan skäl kunde kallas öfverbildning,

blefve kostnaderna härför så stora att farmaceutens i sig sjelf försakelsefulla

lifl skulle genom åsamkade examensskulder blifva till den grad motbjudande

att man knappt skulle finna personer, som ville egna sig häråt. Bättre

hade då, enligt Direktionens underdåniga förmenande, varit, om Komiterade

hade föreslagit Eders Kongl. Majestät, att, i likhet med officerarne, farmaceuterna

skulle få begagna sig af den Tekniska Högskolans undervisning, när

de hade någon gifven anledning dertill. Då det emedlertid icke tillkommer

Direktionen, att framställa några förslag, lemnar nu Direktionen denna punkt,

med vördsam erinran, att ehuru, som förr är nämndt, Komiterade icke hafva

gifvit något särskildt rättesnöre för Direktionen att följa, Direktionen icke desto

mindre vågar tro, att de premisser, som blifvit af Direktionen utvalda för bedömande

af denna sak, äro så pass säkra, att Direktionen kan anses berättigad

till de anförda conclusionerna. Tillika beder Direktionen få fästa Eders Kongl.

Majestäts uppmärksamhet dervid, att det är möjligt, att om Komiterade uppställt

en plan för undervisningen, denna måhända hade blifvit bättre än hvad

Direktionen kan tänka sig en sådan, men i alla fall anser Direktionen den

icke blifva tillfredsställande, då hela frågan genom praktiska svårigheter, enligt

Direktionens underdåniga uppfattning, icke principielt är riktig.

Till ytterligare utveckling af de skäl, som Direktionen har att förebära

vid sitt underdåniga afstyrkande från tillsammanslagningen af de ifrågavarande

läroverken med Farmaceutiska Institutet, kommer nu tvenne vilkor, som Komiterade

å statens sida uppställa för föreningen. Det ena är, att Farmaceutiska

Institutets nu disponerade byggnad upplåtes för den Tekniska Högskolans behof

till farmaceutiska undervisningen. Det andra vilkoret är, att afgångsexamen

från högre läroverk på reala linien måtte bestämmas för farmaceutiska

undervisningens begagnande. Såsom grund för det första af dessa vilkor förklara

Komiterade, att Staten icke obetydligt bidragit till denna byggnad. Direktionen

kunde icke annat än öfverraskas af detta påstående, då Direktionen

icke hade sig bekant att Staten lemnat något bidrag till detta ändamål. Uppkomsten

af denna byggnad står nemligen ännu lifligt i Direktionens minne, genom

de icke obetydliga ansträngningar, som rikets apotekare måste derföre gorå;

och medlen härtill anskaffades, dels genom penmngebidrag från Apotekarecorpsen,

56

dels genom ett räntebärande amorteringslån, som staten lemnade, mot borgen af

rikets samtligen apoteksegare. Hvad detta vilkor, eller Farmaceutiska Institutets

nu disponerade byggnaders öppnande för Tekniska Högskolan, för öfrigt beträffar,

kan Direktionen icke vidare yttra sig deröfver, ty ett yttrande härutinnan

är beroende af huru rikets apotekare uppfattade saken, i den händelse

det Farmaceutiska Institutet verkligen skulle förenas med Tekniska Högskolan.

Det andra af Komiterades vilkor, har på det högsta intresserat Direktionen,

emedan det obestridligen vore nyttigt och önskvärd!, att ingen inkom i apotekareyrket,

som ej hade aflagt maturitetsexamen, men för det närvarande uppställer

sig deremot nedslående hinder, som i detta nu alldeles omintetgöra förverkligandet

åt en sådan önskan. Apotekarecorpsen har nemligen på sednare

tider bemödat sig alt få elever med sjette klassens kunskaper och sökt bereda

dem. större fördelar, än förr varit fallet, men i allmänhet har detta icke lyckats,

hvarföre apotekarena icke sällan sett sig nödsakade att taga elever till och med

från fjerde klassen. Det kan synas underligt, att mera bildade ynglingar icke

vilja egna sig åt apotekareyrket men deremot inströmma på de flesta andra

vägar, der samhällsställningen är ungefär lika med apotekarens. Hvad orsakerna,

till denna obenägenhet för apotekareyrket vidkommer, är det icke lätt

att bestämdt uppgifva dem, emedan detta yrke i allmänhet är mindre kändt,

hvarföre sällan några tankar derom uttalas. Emedlertid hafva Apotekarena

hitintills, vid uppsökande af elever, ofta fått höra föräldrar och målsmän göia

invändningar mot svårigheten att i apotekareyrket få en betryggad ställning

och den osäkerhet, det obehag och det ansvar, som är sambunden med detta

yrkes utöfvande, hvilka invändningar en apotekare ofta icke kan vederlägga.

Mången yngling ryggar äfven tillbaka för elevåren, som synas många och mödosamma,

hvilket icke heller kan bestridas, ehuru de äro alldeles nödvändiga

för att gifva behörig säkerhet att hastigt och pålitligt kunna handtera de mångtaliga

läkemedlen. " Detta får nu Direktionen i korthet förebära, såsom de orsaker

hvilka gör apotekareyrket motbjudande. Dessa praktiska svårigheter

komma iitan tvifvel att qvarstå tills apotekareyrket blifvit omgestaltadt, så att

det finnes något lockande deruti, och denna lockelse måste blifva så stor att

den eger en dragningskraft, som uppväger alla de obehag, hvilka äro för detta

yrke egendomliga. En sådan omgestaltning står nu måhända helt nära. Direktionen

bygger denna förhoppning på den af Eders Kongl. Majestät i nåder

stadfästade amorteringsfonden, och dermed sammanhängande bestämmelser, för

de säljbara apoteksprevilegierna, hvars bildande nu pågår. När denna fond

kommer till stånd, och om ett eller annat årtionde utvecklai sig, att farmaceutens

ställning blifvit tryggare, och när detta blifvit kändt, då hoppas Direktionen,

att maturitetsexamen skall kunna föreläggas som vilkor för inträde å

apotek och att elever på detta vilkor skola kunna erhållas, men intill dess

57

torde det vara klokast, att hålla sig qvar vid det närvarande, och vara belåten

om under öfvergången, till de förespeglade bättre tiderna, sjette klassens ynglingar

knnna införas i apotekareyrket. Efter denna blick på de praktiska

olägenheter, som mota vid apotekareyrkets utöfvande, och hviska antaglig^

skulle blifva många gånger större i händelse farmaceuterna öfverfördes till den

Tekniska Högskola^ har Direktionen derjemte tagit i betraktande, att det enigt

imiterades förslag icke är nog med att afgångsexamen aflägga på reala

mien, ty farmaceuten måste vara så hemma i latin, att han förstår icke allenast

stit eget lands utan äfven andra länders farmakopéer, hvilka äro affattade

på det latinska språket. lian måste derföre aflägga maturitetsexamen på klassiska

limen, men detta är icke tillräckligt för inträde i Tekniska Högskolan,

emedan han i detta fall måste, enligt Komiterades bestämmelse, styrka det han

tiar lika störa kunskaper i matematik, fysik och kemi, som på reala liden

meddelas. Härigenom skulle den, som ville egna sig åt apotekareyrket, möta

särskilda hinder, hvarifrån alla andra, hvilka ville genomgå den Tekniska Högskolan

vore befriade. Med hänsyn på dessa förhållanden fruktar Direktionen

att allmänheten icke ordentligt skulle kunna bet fnas, om maturitetsexamen i närmaste

framtid gjordes till vilkor för inträde på apotek, alldenstund ingå studenter

levra välja en lefnadsbana, der icke framtidsutsigterna äro någorlunda

klara. Direktionen nödgas derföre i underdånighet föreslå Eders Kong!. Majestät,

att föreningen på grund af hvad äfven i denna punkt blifvit omnämndt

icke måtte åvägabringas.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Direktionen har nu inför Eders Kongl. Majestät, efter bästa öfvertygelse

oc!\ un<jer åsidosättande af apoteksegarenas personliga intressen, i underdånighet

sökt behandla och utreda denna för vårt land icke oväsendtliga fråga, hvaraf

framgår, att den nuvarande farmaceutiska undervisningen tillfredsställer alla

rättmätiga anspråk, att deremot farmaceuternas föreslagna undervisning vid den

Tekniska Högskolan skulle för dem blifva olämplig, kostsam och tidsödande,

och. att tillika dermed bestämmelsen om maturitetsexamen, såsom vilkor att

antagas till apotekselever, skulle under närvarande omständigheter blifva till

den grad _ afskräckande för inträde i apotekareyrket, att neppeligen någon

skulle vilja egna sig deråt. Vid en ytterligare granskning af denna Direktionens

utredning samt vid en öfverskådning af Komiterades utlåtande och förslag,

synes derjemte att den farmaceutiska undervisningen i blott obetydliga

delar sammanfaller med den tekniska, och att då sålunda inga väsendtliga och

mer omfattande föreningspunkter förefinnas i undervisningen, synes hela sammanslagningen

förlora sin betydelse; och ännu mindre betydelsefull torde den

8

58

Ulfva, om man tillika tager i betraktande, att inga ekonomiska fördelar vinnes

genom en sådan förening, utan snarare tvärtom.

Till sist beder Direktionen få hembära Eders Kongl. Majestät sin djupa

underdåniga tacksamhet derför att Eders Kongl. Majestät nådigt täckts velat

höra Apotekaresocietetens Direktion i denna fråga, och derjemte beder Direktionen

inför Eders Kongl. Majestät få uttrycka sin oförställda glädje och

vördsamma erkånsla deröfver, att Komiterade så alvarligt behjertat apotekareyrkets

behof och så ädelt uppfattat detsamma. Att Direktionen denna gång

icke ansett sig böra draga nytta af de fördelar, som blifvit apotekareyrket föreslagna,

ligger i sakens egen natur, som ingen torde kunna fullt fatta, hvilken

icke dagligen rörer sig inom dess områden.

Med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Undevdånigste, Tropligtigste Undersåter

J. BRACONIER.

WILHELM SEBARDT. ER. GUST. ÅMAN. AUG. BOBERG.

NUMA PETERSON. RUD. NORSELIUS.

E. A. Holmström.

Stockholm den 16 Mars 1874.

59

LaMtmäteri-Styrelsen.

Underdånigt utlåtande.

Sedan vissa Kommitterade den 4 November 1873 afgifvit underdånigt betänkande

och förslag, angående åtskilliga läroverks förening med Teknologiska

Institutet och bildandet af en Teknisk Högskola, så har Eders Kongl. Maj:t

den 31 nästpåföljde December befallt Landtmäteri-Styrelsen att öfver samma

betänkande, i de delar som vederbör, inkomma med underdånigt utlåtande,

hvilken nådiga befallning Styrelsen härmed lår fullgöra.

Å sidan 2 omnämna Kommitterade, att de från vederbörande läroverk erhållit

erforderliga upplysningar. Sådana hafva de äfven erhållit från Styrelsen

i skrifvelse af den 11 Oktober 1872, hvarvid var bilagdt ett den 20 November

1871 afgifvet underdånigt utlåtande, hvilket innehåller utförliga upplysningar

om landtmäteri-examens-väsendet i äldre och senare tider med hvad dertill

hörer. Kommitterade uppgifva visserligen icke, att nu omförmälda eller andra

till dem inkomna handlingar blifvit till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet

öfverlemnade; men Styrelsen antager likväl, att sådant skett samt åberopar i

underdånighet ofvan nämnda skrifvelse och utlåtande, hvilka i det föreliggande

betänkandet dels å sidorna 26—29 återgifvas i ett sammanhang, som icke är

fritt för misstag och dels å sidorna 49, 50 antydas.

Styrelsen instämmer i Kommitterades underdåniga yttranden dels å sidan

50 om landtmäteriundervisningens förläggande till den föreslagna Tekniska Högskolan;

dels å sidorna 70—72 om vilkoren för inträde vid samma skola; dels

å sidan 79 om begränsning af kursen för Landtmäteri-Eleverne till högst ett

års tid samt dels om allt annat, som särskildt angår nämnde Elevers undervisning,

utom i följande afseenden.

Å sidan 80 föreslås ibland andra läroämnen, hvilka skulle ingå i »den

ordinarie undervisningen» vid Högskolan: «5. Beskrifvande Geometri, första kursen,

jemte öfningar i linear-ritning och modellers afbildning; 9 ä 10 timmar i veckan,

förnämligast ritning, under ett läsår, för alla elever, dock att Landtmäteri- och

Skogs-eleverne endast ett mindre antal timmar deltaga i denna undervisning.»

Styrelsen delar fullkomligt Kommitterades sist anförda mening, De hafva tillämpa^

60

densamma i afseende på Skogseleverne sålunda, att dessa, enligt sidan 103,

skulle sysselsättas med beskrifvande Geometri 10 timmar i veckan under allenast

höstterminen det första undervisningsåret, men i afseende på Landtmäteri-Eleverne

sålunda, att de, enligt tabellen å sidan 104, skulle sysselsättas med förenämnda

läroämne 10 timmar i veckan under höstterminen och 5 timmar i veckan under

vårterminen. Med afseende dels å Kommitterades förslag till så väl vilkor

för inträde vid Högskolan som ock, efter vunnet inträde, (sidan 104.) Landtmäteri-Elevernes

sysselsättning med en repetitionskurs i Elementar-matematik

och med matematiska problemöfningar; — dels derå, att Rikets Ekonomiska

Karteverk numera är detinitift förlagdt under Chefen för Topografiska Kåren,

hvars officerare skola verkställa den projektion och konstruktion af kartor, som

vid nämnda karteverk erfordras, — samt dels den sanningen, att Landtmäterielev,

hvilken — såsom orden lyda i 18 § 1 mom. nådiga Landtmäteri-Instruktionen

den 6 Augusti 1864 — »förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom af

allt, hvad till Landtmäteriets praktiska utöfning hörer,» och hvarförutan han,

enligt Kommitterades å sidan 72 rätteligen yttrade åsigt, icke skulle kunna vinna

inträde vid Högskolan — ostridigt kan, utan annan kunskap i de matematiska

läroämnena, än Aritmetik till och med Regula de tri, — färdigt och säkert

verkställa ägors mätning å marken och deras indelning å karta, — är Styrelsen

fullkomligt öfvertygad om, att den af Kommitterade föreslagna ifrågavarande

tiden är mycket längre, än behofvet verkligen fordrar.

Styrelsen anser äfven, att den i tabellen å sidan 104 föreslagna undervisningstiden

i frihandsteckning 5 timmar under höstterminen och 2^ timmar

under vårterminen, desto hellre är allt för lång, som dylik teckning föga förekommer

i landtmäteri-praktiken.

Styrelsen skulle emellertid, enär hon ingenting högre önskar, än att Landtmäteri-Eleverne

måtte få lära så mycket som möjligt af allt det, som kan tjena

till deras bildning och närmare eller fjärmare ingår uti samt kan vara nyttigt

vid utöfningen af deras yrke, icke gjort nyss förestående anmärkningar, om

hon icke jemväl vore fullkomligt öfvertygad om, att Landtmäteri-Eleverne, för

att kunna blifva skickliga Landtmätare, behöfva använda längre tid på åtskilliga

läroämnen, än Kommitterade föreslagit.

Sålunda tror Styrelsen dels att, hvilket dock icke i Kommitterades förslag

skett, någon tid, om ock ej så mycken, som för Skogseleverne (sidorna 84 och

103), bort afses för Landtmäteri-Elevernes undervisning i Botanik (§ 18

mom. 3 punkten c i nådiga Landtmäteri-lnstruktionen): — dels att i hög grad

önskligt vore, att mera tid disponerades till undervisning uti icke allenast Agronomi,

hvartill Kommitterade afsett blott 3 timmar i veckan, utan äfven författningskunskap,

hvartill Komitterade afsett endast IT timma i veckan. I dessa

läroämnen skola eljest Landtmäteri-Eleverne icke erhålla nöjaktig undervisning

61

Vk

och till följd deraf icke heller kunna, hvilket dock fordras i § 18 mom. 3

punkterna c och e af nådiga Landtmäteri-Instruktionen, dels bedöma särskilda

jordarters beståndsdelar och alstringskraft samt huru de, i anseende till deras

olika godhet kunna med hvarandra jemföras och utbytas, så att förekommande

ägodelningar blifva rättvist och till största nytta för jordägare verkställda, och

dels göra fullkomlig reda för Landtmäteri-författningarnes icke blott innehåll

utan äfven rätta förstånd ocli mening samt dessa i förekommande skiftesfrågor

riktigt tillämpa.

Kommitterade hafva, enligt Styrelsens mening, med rätta ansett dels å sidan

81, att till undervisningen i Geodesi skulle höra kart- och planritning samt

praktiska öfningar på fältet, till hvilka äfven sysselsättning med afvägning och

hvad dertill hörer torde få räknas, samt dels å sidorna 83, 91 och 104, att

till undervisningen i Allmän Fysik borde höra praktiska »öfningar i justering

af mätstänger, vigter in. in.» och Styrelsen föreställer sig, under åberopande af

§ 18 mom. 3 punkten a i nådiga Landtmäteri-Instruktionen, att med detta «m. m.»

afses öfningar äfven i justering af alla slags, här i landet brukliga mått samt

vägnings- och bränvinsprofnings-instrument.

Kommitterade hafva icke afsett någon tid för undervisning uti, hvad i §

18, mom. 3, punkten f af nådiga Landtmäteri-Instruktionen kallas »läran om

fornlemningars kännetecken.» Den kunde dock inhemtas på jemförelsevis mycket

kort tid och möjligen tillgodogöras af icke blott Landtmätare, utan äfven Civiloch

Bergs-Ingeniörer samt Skogstjenstemän.

Slutligen anser sig Styrelsen böra anmärka, att, derest Landtmäteri-Elevernes

undervisning och examinerande skulle blifva förlagda till den ifrågaställda

Tekniska Högskolan, följden deraf måtte blifva förändring af § 2 punkten

3 samt § 18 i nu gällande nådiga Landtmäteri-Instruktion, till hvilken förändring

Styrelsen framdeles torde få nåden afgifva underdånigt förslag.

LUDVIG B. FALKMAN.

H. Wetterström.

Stockholm i Rikets General-Landtmäteri-Kontor den 23 Februari 1874.

62

å

Kong!. Skogs-Styrelsen.

Underdånigste Memorial.

Genom nådig remiss den 31 December sistlidet år har Eders Kong! Maj.-t

anbefallt Skogs-Styrelsen att efter vederbörandes hörande afgifva underdånigt

utlåtande med anledning af Komiténs för tekniska undervisningens ordnande

underdåniga betänkande och förslag, i hvad detsamma rörer den högre skogsundervisningens

förläggande till en Teknisk Högskola. Till åtlydnad häraf

har yttrande infordrats från Skogsinstitutets lärarekollegium, uti hvilket här

bifogade yttrande Skogs-Styrelsen äfven för sin del instämmer, i följd hvaraf —

om ock skogsundervisningen vid Högskolan, med vilkor likväl att åt de egentliga

skogsämnena egnas mera tid, än som i Komiténs lektionstabell upptages,

skulle kunna blifva jemngod med den, som under nuvarande förhållanden meddelas

vid Skogsinstitutet, — Styrelsen dock anser sig böra uttrycka den åsigt,

att ifrågavarande undervisningsgren vid en polyteknisk läroanstalt svårligen kan

nå den utveckling, som vid ett sjelfständigt skogsläroverk.

Huru lärarekollegiet tänkt sig undervisningen ordnad med nu tillgängliga

lärarekrafter har blifvit framstäldt uti kollegiets läroplan, som vid behof än

ytterligare kan utbildas genom tillökning i anslag samt lärarepersonal. Och

har Styrelsen vid denna plan ej annat att erinra, än dels att förslaget om antagande

af elever endast hvart annat år icke synes lämpligt, då allt för betydlig

tidspillan för inträdessökande derigenom skulle uppstå, och dels att den

för lektor i naturhistoriska ämnena föreslagna bostadslägenhet med större fördel

borde kunna användas för institutets samlingar, och denne lärare i stället tilldelas

500 R:dr högre aflöning.

Stockholm den 19 Februari 1874.

Å. E. ROS.

C. A. Björkman,

63

Kong!. Skogs-Institutet.

STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

I djupaste underdånighet för Skogs-Instistutets Lärare-Kollegium härmed

afgifva utlåtande i de delar af »Betänkande och förslag angående åtskilliga

läroverks förening med Teknologiska Institutet och bildandet af en Teknisk

Högskola,» som röra Skogs-Institutet och den högre skogsundervisningens förläggande

till en sådan skola, jämte förslag till den högre skogsundervisningens

ordnande vid Skogs-Institutet.

Som skogshushållningen onekligen är en af våra vigtigaste näringsgrenar,

näst landtbruket den vigtigaste, och i den närmaste framtiden kommer att erhålla

ännu större betydelse, i det att landets geognostiska bildning sätter en

gräns för en betydligare utvidgning af den redan varande åker- och ängsmarken,

men deremot lemnar en högst betydlig areal skogsmark, hvilken ytterligare

kan ökas genom utdikning af ofruktbara mossar och myrar; och då det

ligger såväl i den enskildes som i det allmännas intresse, att all absolut skogsmark

göres skogbärande, så kan man ock antaga, att skogshushållningen inom

den närmaste framtiden skall hos oss erhålla en knapt anad utveckling och

med samma lemna en afkastning, som betydligt öfverstiger den, som nu erhålles

från våra skogar. Skogshushållningens betydelse för vårt land ökas

äfven derigenom, att vår vidlyftiga bergshandtering och liera andra näringar

äro så godt som beroende af densammas utveckling. Under sådana förhållanden

är det antagligt, att flere än hittills skola egna sig åt skogshushållningen, och

är det då nödvändigt att den högre skogsundervisningen ordnas på ändamålsenligt

sätt, så att landet må ega tillgång till duglige, teoretiskt och praktiskt

(34

“bildade skogsförvaltare såväl för skötseln af statens betydliga skogsdomäner

som den enskildes skogar.

Den i fråga satta föreningen af läroverken till en Teknisk Högskola synes

ej på tillfredsställande sätt bisa uppgiften att ordna den högre skogsundervisningen.

I de tyska stater, der skogshushållningen står högst, äfven så i Frankrike

finnas sjelfständiga högre skogsläroverk, och har man derstädes ej ansett det

lämpligt att sammanslå skogsläroverken med andra läroverk, oaktadt skogshushållningen

för dessa land är af mindre vigt än hvad den är för oss. I några

åt de smärre tyska staterna äfven så i Schweitz liar den högre skogsundervisningen

af ekonomiska skäl förlagts till de Polytekniska Instituten, men till

föga fromma för skogsundervisningen, hvilket bland annat tydligt framgår af

det försvinnande ringa antal elever, som vid dessa läroverk studera skogshushållning,

i jemförelse med antalet af dem, som besöka de sjelfständiga skogsläroverken.

Så t. ex. besöktes sistlidne vårtermin skogsakademien i Munden

af 80, i Tharand af omkring 30 och i Eisenach af 34 elever, hvaremot, om

vi ej missminna oss, Polytekniska Institutet i Braunschweig hade 2 elever i

den förstuga fackskolan att uppvisa. Dylika fakta hämtade från land, hvarest

öppen konkurrens mellan skogsläroverken existerar, torde ej böra lemnas utan

afseende. Också synes allmänna åsigten bland praktiska forstmän i Tyskland

vara den, att ett skogsläroverk måste vara sjelfständigt, för att rätt uppfylla

sitt ändamål. Till och med skogsundervisningens förening med undervisningen

i landtbruk, Indika tvänne näringar sinsemellan hafva de naturligaste samband,

har befunnits olämplig, hvarför ock helt nyligen från då varande Först- och

Landtbruks-Akademien i Tharand undervisningen i landtbruk förflyttades till

universitetet, och Tharand biet ett sjelfständigt skogsläroverk. Den sjelfständiga

Forstakademien i Munden grundades endast för omkring 5 år tillbaka, sedan

frågan om skogsundervisningens förenande med universiteten eller Polytekniska

högskolorna länge varit ventilerad.

Och så äro åsigterna i ett land, der en större del af undervisningen i

hjelpvetenskaperna, isynnerhet naturlära, omfattar hvad som i vårt land, men

ej i Tyskland, ingår i elementära skolundervisningen, hvarföre, då nyttan af

en Polyteknisk Högskola måste ökas i den mon undervisningen kan blifva gemensam

för en större del af de olika facken, men allt mer och mer minskas,

så snart undervisningen genast får en speciel riktning för hvarje fack, den tekniska

högskolan bättre måtte uppfylla sitt ändamål i Tyskland än i Sverige.

Hvad nu den föreslagna föreningen af Skogs- och Teknologiska Instituten

angår, hafva de Komitterade hufvudsakligen anfört följande grunder för den

ifrågasatta sammanslagningen:

65

»att den undervisning, som vid Teknologiska Institutet meddelas i Fysik,

Kemi, Mineralogi och Geognosi, äfvensom i praktisk Geometri och Ritkonst, bör

åtminstone till eu stor del vara ganska gagnelig för skogseleverne;

hvad sjelfva undervisningen beträffar, skulle skogseleverne, f gemensamt

med andra lärjungar, kunna vid den tekniska högskolan erhålla undervisning i

vissa delar af Matematiken, vidare i Fysik, Kemi, Mineralogi och Geognosi, i

en del af Mekaniska teknologin och i ritning, äfvensom i Agronomi;

den vida större delen af Sveriges skogar är enskildes egendom, vidsträckta

skogsområden tillhöra jernbruk, sågverk eller andra enskilda industriela anläggningar

och förvaltas af dessas disponenter. Det måste dä vara af stor betydenhet

för landet, att skogsundervisningen göres lätt tillgänglig för blifvande

industri-idkare.»

Skogshushållningsläran hvilar visserligen ytterst på Matematik och Naturvetenskap;

men har under tidernas längd utvecklat sig till en sjelfständig vetenskap,

i det den till godo gjort sig rönen inom dessa vetenskaper, hvilka

numera endast kunna betraktas såsom förberedande ämnen till den egentliga

skogshushållningsläran; ehuru Botanik och Växtfysiologi samt Entomologi och

till en del läran om vissa för skogarne skadliga och nyttiga däggdjur och foglar

kunna till en viss grad betraktas som hufvudämnen.

Enligt det upprättade förslaget till plan för undervisningen vid den tekniska

högskolan skulle skogseleverne under första året i medeltal sysselsättas 7^ timmar

i veckan med skogshushållning, 6 timmar med skogsindelningsarbete, 3 timmar

med Botanik och 19j timmar med öfriga biämnen. Under andra läsåret skulle

i medeltal i hvarje vecka 3f timmar användas till skogshushållning, 9 timmar''

till skogsindelningsarbete, 3 timmar till Zoologi och 14f timmar till öfriga

biämnen.

Således har i följd af sträfvandet att till så stor utsträckning som möjligt

göra undervisningen gemensam med de andra fackskolornas, största delen af

lärotiden anslagits till inhämtandet af de mindre vigtiga biämnena eller de ämnen,

som enligt Komiterades åsigt »åtminstone böra till en stor del vara ganska

gagneliga för skogseleverne.»

Det kan ej förnekas, att inhämtandet af större kunskaper i dessa ämnen

likasom i alla öfriga grenar af vetande kan vara ganska gagneligt för eleverne;

men om dessa ämnen, såsom enligt förslaget blir fallet, inhämtas på bekostnad

af hufvudämnena eller de ämnen, om hvilka skogseleven för sin blifvande verksamhet

bör hafva grundlig kunskap, så kan gagneligheten deraf med skäl sättas

i fråga. De ämnen, som vid den Tekniska Högskolan kunde vara gemensamma

för skogseleverne och de öfrige eleverne äro egentligen endast Kemi, Fysik,

Mineralogi, Geognosi, Agronomi och Nationalekonomi. Men skogseleverne kunna

9

66

ej, såvida ej lärotiden skall förlängas, och behöfva ej heller för sin blifvande

verksamhet läsa så stora kurser i dessa ämnen, som äro behöfliga för de öfrige

eleverne. Således försvinner ett af hufvudskälen för sammanslagningen. Den

matematiska kursen kan ej blifva gemensam, ty det kunskapsmått i detta ämne,

som eleven eger redan vid inträdet är i det närmaste tillräckligt och behöfver

under lärotiden endast tillämpas på skogshushållningen. Komiténs antagande,

att »det vilkor, som Teknologiska Institutets Styrelse ansett betinga fördelen af

de båda läroverkens förening, nämligen gemensamheten i undervisning, således

verkligen kan blifva i väsendtlig mon uppfyldt,» synes derföre med fog kunna

bestridas.

För bergs- och landtmäterieleverne vore det onekligen nyttigt om skogsundervisningen

vore förlagd till den Tekniska Högskolan, men som dessa elever

endast kunna egna en obetydlig tid åt inhämtandet af skogshushållningsläran,

synes det ej vara skäl uti, att den högre skogsundervisningen för deras skull

förfelas, hvilket sannolikt blefve följden om den föreslagna föreningen af läroverken

komme till stånd. Undervisningen i skogshushållning för dessa elever

kunde med tillräcklig noggrannhet ombesörjas af en extra lärare, hvilken torde

kunna erhållas bland någon af de yngre tjenstemännen i Skogs-Styrelsen.

Äfven om den föreslagna föreningen verkstäldes kunde bergseleverne ej

inhämta tillräcklig kännedom i skogshushållningen för att förvalta större skogar,

hvilket Komiterade förutsätta. Med den arbetsfördelning, som en stor industri

kräfver, vore det ej heller lämpligt, att disponenten öfver en större bruksegendom

i detalj skötte skogshushållningen, äfven om han vore fullt kompetent dertill.

Fördelarne af den i fråga satta föreningen af Skogs-Institutet med en Teknisk

Högskola, synas således vara högst obetydliga, då deremot många och

stora olägenheter skulle blifva en följd deraf, af Indika endast följande må

anföras:

vid den Tekniska Högskolan, hvars öfriga fackskolor hafva föga verkligen

gemensamt med skogsskolan, skulle skogshushållningsläran i följd af högskolans

organisation blifva en underordnad lärogren, liksom förhållandet är vid de utländska

Polytekniska Instituten; och en sådan gren undertryekes alltid mer

eller mindre och för ett tynande lif, ett förhållande, hvarom de utländska Polytekniska

högskolornas skogsafdelningar nogsamt bära vittne;

vid den blifvande högskolan saknas plats för trädskolor och frösängar,

och det är ej på långt när detsamma att hafva dessa aflägsna från läroverket

som att hafva dem ständigt att tillgå; dessutom är det af stor vigt, att läraren

i skogshushållning bor vid elevernes experimentalfält, så att han dagligen kan

öfvervaka trädskolornas och planteringarnes skötsel samt anställa en mängd

komparativa kulturförsök och undersökningar, ty skogshushållningen har hos

oss redan nått en sådan utveckling, att hon ej längre nöjer sig med antaganden

67

stödda på utländsk, utan (Ovisligen fordrar inhemsk erfarenhet, på hvilken

hon vidare kan bygga och utvecklas;

vid den tekniska högskolan skulle inom kort utrymme saknas för samlingar,

som äro nödvändiga för en tidsenlig skogsundervisning, de samlingar,

som redan nu finnas vid Skogs-Institutet, upptaga ej obetydlig plats, oaktadt

de ännu äro högst ofullständiga, de morphologiska och tekniska samlingarne

fordra stort utrymme, synnerligas^ som de behöfva betydligt förökas, samma

förhållande eger rum med de samlingar, som måste anskaffas för att åskådliggöra

insekters och parasit-svampars härjningar på skogsträden. Att den tekniska

högskolan är belägen i grannskapet af statens rika samlingar, ersätter ej

bristen af egna sådana, ty statens samlingar äro allt för vidlyftiga och ej så

ordnade, att skogseleven kan få en öfverblick af de insekter och öfriga djur,

som för honom äro vigtiga att känna;

den för skogshushållnings utbildning på inhemsk erfarenhet så nyttiga

samverkan, som nu egen rum mellan Skogs-Styrelsen, Skogs-Institutet och de

förvaltande skogstjenstemännen i landsorten, skulle till största delen upphäfvas

genom den föreslagna föreningen af läroverken, hvarjämte det ej synes välbetänkt

att alldeles upphäfva det öfverinseende, som Skogs-Styrelsen nu utöfvar

öfver det läroverk, der skogstjenstemännen skola erhålla sin fack-bildning.

Komiterade yttra i sitt betänkande, att om den föreslagna föreningen af

läroverken bifalles, så skall åtminstone en undervisning kunna meddelas, som

blir jämngod med den, som nu meddelas vid Skogs-Institutet. Detta kan till

en viss de! ej förnekas, ty genom de inskränkningar i lärarekrafter, som under

de senare åren egt rum, i följd af de olika förslag, som framstälts till ordnande

af den högre skogsundervisningen, liar undervisningen vid Skogs-Institutet

ej kunnat utföras på fullt tillfredsställande sätt. Men då undervisningen

vid Skogs-Institutet anses vara och verkligen är ofullständig, så är det ej tillfylles

att undervisningen för skogseleverne vid den tekniska högskolan blir

jämngod med den ofullständiga undervisning, som nu meddelas,"utan måste

undervisningen, så vida sammanslagningen bör ega rum, blifva så fullständig

som behofvet verkligen kräfver; men att detta mål ej vinnes genom sammanslagningen

af läroverken är redan visadt. Onekligen är den högre skogsundervisningen

i behof af en väsendtlig utvidgning; men derför tycks man ej behöfva

gå från det gamla systemet, hvilket, så ofullständig tillämpningen deraf än

varit, dock åstadkommit mycket godt, hvarom vår dugliga skogstjenstemannacorps

och dess arbeten bäst bära vittne.

Det nu varande Skogs-Institutet har tillräckligt utrymme för undervisningen,

för rikhaltiga samlingar och för bostad åt tvänne lärare och en planteringsvaktare.

Yid Institutet finnes dessutom skjut-paviljong och skottbana för

elevernes målskjutningar samt en mängd frösängar och trädskolor med om

-

68

vexlande jordmon och läge; i Skogs-Institutets park förekomma alla inhemska

träd- och buskarter, jämte de flesta utländska trädslag, som hafva någon betydelse

för den svenska skogshushållningen; i den angränsande Laboratoriehagen

äro planteringar utförda och förarbeten vidtagna för åstadkommandet af

en skogs-botanisk trädgård. Få lägenheter kunna inom så litet område förena

bättre passande och mera omväxlande mark till plantskolor och till skogsvetenskapliga

försöks anställande, än hvad fallet är med den jordrymd, som nu

disponeras af Skogs-Institutet.

Vid Skogs-Institutet finnas således för handen alla yttre förhållanden som

äro nödvändiga för ett väl ordnadt skogsläroverk. Återstår då att tillse, hvad

som ytterligare erfordras, för att undervisningen skall kunna ordnas på ett för

våra förhållanden fullt tillfredsställande sätt.

Direktören undervisar för närvarande under 20 timmar i veckan uti Skogsindelning

och Skogsindelnings-arbete, Skogs-skötsel och Skogsteknologi.

Direktören bör fortfarande undervisa i dessa ämnen; men hans undervisningsskyldighet

inskränkas till 17 timmar i veckan, dels på det att eleverne

må få använda den sålunda vunna tiden på andra ämnen, dels för att Direktören

må hinna följa med i den ganska vidlyftiga skogsliteraturen. Men som

de hittills anslagna 20 timmarne i veckan visat sig behöfliga för undervisningen

i den egentliga skogshushållningen, så bör inskränkning i undervisningstiden

endast ega rum af de timmar, som användts till skogsinledningsarbete,

och eleverne i stället åläggas att utföra en del af dessa arbeten hemma hos

sig, hvilket mycket väl låter sig göra.

Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena undervisar för närvarande uti

Botanik, Växtfysiologi och Växtgeografi, läran om klimat och jordmon, läran

om för skogarne skadliga och nyttiga foglar, däggdjur och insekter samt i

jagt och skjutkonst. Hans undervisningstid är 4 timmar i veckan, men har

ofta måst utsträckas till 6 timmar.

Dessa ämnen, synnerligast de som omfatta Botanik och Entomologi, äro

af största vigt för skogshushållningen, nästan lika berättigade med de egentliga

skogsämnena. En af de största bristerna i Skogs-Institutets nu varande

organisation är, att alt för knapp tid varit anslagen för inhämtandet af dessa

ytterst vigtiga ämnen.

Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena bör fortfarande föreläsa samma

ämnen som hittills, men 8 timmar i veckan anslås dertill i stället för 4 timmar.

För vården och utbildandet af den redan under anläggning varande Skogsbotaniska

trädgården och för skogsvetenskapliga försöks anställande bör han

liksom Direktören få bostad vid Institutet.

Lektorn i Matematik undervisar under 4 timmar i veckan uti ren och tillämpad

Matematik samt uti kartritning. Med den underbyggnad i Matematik, som

69

eleverne måste ega för att vinna inträde vid Institutet, behöfver undervisningen

i detta ämne endast omfatta en repetitions-kurs i Elementar-Matematiken samt

dennas tillämpning på skogshushållningen jämte något beskrifvande Geometri.

Lektorn i Matematik skulle fortfarande undervisa i dessa ämnen samt i

Naturlära, omfattande en repetitionskurs i real-liniens undervisning i Kemi och

Fysik samt i Byggnadskonst tillämpad på skogshushållningen jämte i Landtmätning,

Niellering och Kartritning. Hans undervisningstid skulle vara 6

timmar i veckan.

Dessa förut uppräknade Lärare: Direktören och tvenne Lektorer böra

uppföras på ordinarie stat; dessutom bör undervisningen i följande ämnen upprätthållas

af en extra Lärare, nämligen:

En extra lärare undervisar under 3 timmar i veckan uti Författningskunskap,

National-ekonomi och Tjensteexpedition.

Emedan elever antagits hvarje vår, och lärarekrafterna varit för ringa

för att undervisningen skulle kunnat ordnas i tvänne afdelningar, har en stor

olägenhet uppstått, hvilken utan synnerligt men kan undanrödjas derigenom, att

elever endast antagas hvart annat år. Om med betydligt ökadt tillopp af inträdessökande

antagning anses böra ske årligen, måste lärarekraften ökas.

Angående begagnandet af byggningen vid Skogs-Institutet torde för närmaste

framtiden 5 rum och tambur i nedre våningen anslås till lärosalar

och förvaringsrum för Institutets samlingar samt återstående 3:ne rum och kök

anslås till bostad åt Lektorn i de Naturvetenskapliga ämnena. I öfre våningen

torde fortfarande 1 rum och kök upplåtas åt Planteringsvaktaren samt 5

rum och kök åt Direktören, och de återstående 2:ne rummen användas till

Bibliotek och förvaringsrum för de Mineralogiska samlingarne. Således skulle

7 rum och tambur användas till lärosalar och förvaringsrum för samlingarne.

Förslag till Skogsundervisningens ordnande vid Skogs-Institutet:

Inträdesfordringar: de samma som de för närvarande gällande, mén med

den skillnad, att inträde blott eger rum hvart annat år.

Undervisningen: fördelad på tvänne år, enligt följande plan:

70

Första året.

timmar

timmar

Höst-terminen

veckan

Vår-terminen

i

veckan

Skogs-skötsel (afverkning och kultur)

6

Skogs-skötsel (skogsvård) .............

6

Skogsindelnings-arbete .....................

11

Skogsindelnings-arbete .....................

11

Växtfysiologi, äfven omfattande trä-

Klimat- och jordmånslära ..............

3

dens tekniska egenskaper ...........

4

Ornithologi .......................................

4

Botanik och Växtgeografi..................

4

Skjutöfningar....................................

1

Repetitionskurs i Elementar-Matematik

2

Skogs-Mateinatik.............................

2

D:o i Naturlära..................

2

Beskrifvande Geometri.....................

2

Kartritning ......................................

2

Kartritning.......................................

2

Författningar .................................

2

Författningar....................................

2

Nationalekonomi ..............................

1

National-ekonomi .............................

1

Summa timmar

34

34

Andra

året.

timmar

timmar

Höst-terminen

i

veckan

Vår-terminen

i

veckan

Skogsindelning .................................

6

Skogsteknologi ................................

6

Skogsindelnings-arbete .....................

11

Skogsinlednings-arbete .....................

11

Mastologi ........................................

4

Entomologi .......................................

4

Entomologi .......................................

4

Jagtkunskap och skjutöfningar.........

4

Skogsmatematik...............................

2

Skogsmatematik ..............................

2

Beskrifvande Geometri .....................

2

Byggnadskonst med afseende på

Praktisk Geometri (Nivelering och

skogsväsendet ..............................

2

landtmätning) och kartritning ......

2

Kartritning.......................................

2

Tjensteexpedition .............................

2

Tjensteexpedition..............................

2

i National-ekonomi ..............................

1

National-ekonomi..............................

1

Summa timmar

34

34

Dessutom exkursioner under

såväl

första som andra året.

Undervisningen vid Skogs-lnstitutet bestrides af:

En Direktör, undervisar 17 timmar i veckan uti Skogsindelning och

Skogsindelntngsarbete, Skogsskötsel och Skogsteknologi samt såsom

71

inledning till ”berörda kunskapsgrenar, i det hufvudsakliga af Skogsstatistik

och historia jemte den skogsvetenskapliga litteraturen, åtnju

-

ter boställsvåning vid Institutet och vedbrand samt lön...... 4,000.

En Lektor i Naturvetenskap, undervisar 8 timmar i veckan

uti Botanik, Växtfysiologi och Växtgeografi, Geologi, Entomologi,

Mastologi, Ornithologi, Jagtkunskap och Skjutkonst,

åtnjuter bostad och vedbrand vid Institutet samt............... 2,000.

En Lektor i Matematik, undervisar 6 timmar i veckan uti

Elementar-Matematik, Skogsmatematik, Beskrifvande Geometri,

Praktisk Geometri, Byggnadskonst tillämpad på

skogshushållningen, Naturlära och Kartritning, åtnjuter i lön 2,000.

En extra Lärare, undervisar i Författningskunskap, Nationalekonomi

och Tjensteexpedition, åtnjuter i arvode............... 800. 8,800.

De praktiska öfningarne ordnas på i hufvudsak samma sätt,

som de nu äro ordnade, dertill anslås................................. 3,000.

Till expenser, underhåll och Skogsvetenskapliga försöks anställande

erfordras........................................................................... 3,000.

Till arr ende-afgifter för Instituts-lägenheten och Laboratorie

hagen

erfordras ..... 900.

Till Stipendier ............... 1,000.

Till aflöning åt en Planteringsvaktare, utom bostad och vedbrand 650.

Summa Rdr Rmt 17,350.

Enligt komiterades förslag skulle kostnaden för Skogsundervisningen

vid den tekniska högskolan uppgå till ................................................ 13,000.

Men deruti äro ej inräknade följande utgifter, Indika måste tilläggas

kostnaden för skogsundervisningen, nämligen:

Arrendeafgift för en lägenhet till experimentalfält........................... 600.

Skötsel och underhåll af experimentalfältet...................................... 600.

Aflöning åt en Planterings vaktare ...................................................... 650.

Uppförande af bostad åt Planteringsvaktaren vid experimentalfältet

6000 Rdr Rmt, 5 proc. ränta derå ................................................ 300.

Inköp af böcker, instrumenter och samlingar, särskildt behöfliga

för skogsundervisningen ................................................................................. 600.

Arvode åt tvänne Assistenter under de praktiska öfningarne......... 600.

Aflöningen åt Lektorn i skogshushållning är af komiterade endast

upptagen till 2,000 Rdr. Men sannolikt vill ingen duglig skogshus

Transport

16,350.

72

Transport 16,350.

hållare egna sig åt den ansvarsfulla lärarebefattningen i skogshushållning

för så liten aflöning, synnerligast som hans tid blir så upptagen, att

han ej kan räkna på några biförtjenster inom sitt fack. Lektorns i

Skogshushållning lön måste derför sannolikt höjas med........................... 1,500.

Lönen åt Lektorn i Naturvetenskap måste af samma skäl höjas med 500.

Summa Rdr Rmt 18,350.

Kostnaden för undervisningen i Skogshushållning vid den tekniska högskolan

skulle således lågt beräknad uppgå till 18,350 Rdr Rmt.

Enligt det underdåniga förslag, som lärarekollegiet anfört uppgå utgifterna

till 17,350 Rdr Kmt; men derifrån afgå de medel, som inflyta för fiske och

höslåtter vid Institutet samt för försäljning af plantor och ungträd från trädskolorna;

dessa medel kunna med den utvidgning af plant- och trädskolorna

som är afsedd beräknas till 750 Kdr. Och skulle således kostnaden för den

högre skogsundervisningens ordnande vid Skogs-Institutet uppgå till 16,600

Rdr Rmt; eller blifva 1,750 Rdr billigare än vid den tekniska högskolan och

derjämte mera öfverensstämmande med livad det verkliga behofvet kräfver.

I den föreslagna staten för Skogs-Institutet är ej upptagen någon aflöning

åt Assistenter under de praktiska öfningarne, emedan Skogs-Institutet fortfarande

anses kunna förtjena så mycket på mätningar och skogsindelningar, att

det kan aflöna Assistenterne med denna förtjenst. Deremot torde detta icke

kunna blifva fallet vid den tekniska högskolan, ej häller kan någon försäljning

af plantor, från de blifvande plantsängarna, på lång tid komma i fråga.

Med underdånig vördnad, trohet och nit

Eders Kongl. lajrts

AUG. EMIL HOLMGREN.

tropligtigste tjenare och undersåtar

C. HOLMERS.

ALF BJÖRKMAN. J. MEVES.

Stockholm den 31 Januari 1874.

7 ii

Kong!. Akademien för de Fria Konsterna.

L1 n d e r d å n i g s t e memorial.

Eders Kongl. Maj:t liar genom nådig remiss täckts anbefalla Akademien

för de fria konsterna att, öfver de delar, som röra Akademien uti ett af dertill

utsedde Kommitterade afgifvet betänkande angående åtskilliga läroverks förening

med Teknologiska Institutet, inkomma med underdånigt utlåtande; och

får till åtlydnad af den nådiga befallningen Akademien underdånigst anföra

följande:

i Bland de till sammandragning i en teknisk högskola ifrågasatta läroverken:

Teknologiska Institutet, Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaceutiska Institutet

och undervisningen för landtmätare, finnas två, nemligen Teknologiska Institutet

och Krigshögskolan, i hvilkas läroämnen äfven hus- och byggnadskonst ingår.

Kommitterade, som anse att i den tillämnade tekniska högskolan mera uppmärksamhet

än hvad hittills skett bör egnas åt nämnda vidtomfattande och

allmännyttiga fack, uppställa för detsamma en kurs enligt mönstren från polytekniska

läroanstalter utomlands, och motivera dennas nödvändighet bland annat

genom att framhålla ofullständig heten af undervisningen vid aleademiens byggnadsskola,

hvilken förnämligast afser den leonstnärligt arkitektoniska riktningen, men

icke fordrar af ej heller bibringar lärjungarne kunskap i högre matematik,

fysik, kemi m. m., hvadan det tekniska af byggnadsyrket der blifver i mindre

mon tillgodosedt. Denna uppgift styrkes genom anförande af bestämmelserna

för inträde jemte kurstabeller i byggnadsskolan, och dessa ådagalägga i arkitekternas

uppfostran brister, Indika Kommitterade anse nödvändigt att fylla.

Sant är att bildningen inom skolan ej går längre än hvad erforderligt kan

vara såsom grund för ytterligare studier hos dem, som dertill hafva fallenhet

och tillfälle, eller, hvilket stundom inträffat och inträffar, såsom en för yrkets

10

74

•utöfvande egnad tillämpning af livad lärjungen förut vid andra läroverk inhämtat

i matematik, mekanik, fysik, mineralogi m. m., men under hittills rådande

förhållanden har den akademiska kursen, med undantag af formlära,

icke kunnat sträckas längre och lärer svårligen, utan att der sökes ett annat mål

än det som från början varit med inrättningen afsedt, nemligen i första rummet

konstnärsbildning, våga söka inträde på vidsträktare område.

Då kursen i byggnadsskolan omordnades år 1842, afsåg den nödig undervisning

egentligen för dem hvilka ämnade vinna burskap inom det dåvarande

byggmästareskrået, men vid arkitekter fästes ej särskildt afseende, emedan dessas

användande såsom blott byggnadsförslag uppgörande och utförandet kontrollerande

och ledande konstnärer ännu den tiden sällan ifrågakom. Den nya

ordningen jemte tilltagande byggnadsverksamhet vållade starkt tillopp, men

flertalet elever slutade så snart de arbetat sig till det för yrkesutöfningen nödvändiga

betyget om godkända kunskaper. Andra deremot som åtnjutit undervisning

i Teknologiska Institutet eller annorstädes fått begrepp om och lust

för allvarsamma studier, fortsatte arbetet i de högre skolorna för ornamentsoch

byggnadskomposition, begagnade sommartiden till inhemtande af praktisk

erfarenhet, och sökte med åren allt oftare sin bana ej såsom handtverksmästare,

utan i konstnärlig riktning, såsom arkitekter ej blott i hemmet utan ock utomlands.

Efter år 1864 då näringsfriheten blifvit rådande och hvar och en fått

rättighet att blott på grund af tilltagsenhet, utan teoretiska eller praktiska

studier, uppträda såsom byggmästare och arkitekt, har det stora antalet arbetare,

som förr trängde sig till akademien uteblifvit, och de, som numera anmäla

sig, göra det af fallenhet efter slutad kurs vid slöjdskolorna, vid elementarläroverken

eller ock, ehuru mera sällan, kommande från leknologiska

Institutet.

Beträffande kursens omfattning, är denna visserligen inskränkt till ett antal

ämnen vida mindre än det som vid tekniska läroanstalter meddelas, men för

dem, som hafva arbetshåg och förmåga, går den dock längre än hvad undervisningsschemat

antyder. Beskrifvande geometri med dess afdelningar läres

tillräckligen fullständigt och afslutas ofta på en termin, enär de inträdande förut

genomgått ämnet eller en del deraf; samtidigt läses första kursen af byggnadsläran

enligt von Rothsteins deröfver utgifna bok, men utom hvad denna innehåller

tillökas årligen hvarje af de fyra kurserna med föreläsningar öfver nyare

rön, så att t. ex. den som alhandlar hållfasthet m. m. vidgats med ungefär

100 skrifna ark. Dessa studier jemte de i ornamentsskolan, inhämtande af

kunskap om utförda byggnadsverk från äldre och nyare tid samt arkitekturritning

upptaga elevernas hela tid för beredande till uppflyttning i den högre

eller kompositionsklassen. I dennas två afdelningar, efter det lärokurserna

blifvit i den nedre afslutade, och egentligen först då, börjar arbetet med sam

-

mansättande af byggnadsprojekt och fortgår ej blott under de i lektionsschemat

synliga 4, utan 50 ä 70 timmar i veckan samt med tidtals daglig, ehuru blott

4 timmars obligatorisk tillsyn af läraren.

Sålunda bedrifvas öfningarne från den 1 Oktober till den 1 April, och

det öfriga af året behöfva lärjungarne ej blott till förvärfvande af insigt i och

vana vid yrkets praktik utan ock för att medelst sommararbetet bereda sig möjlighet

att fortsätta i skolan under vintern, enär de, med ytterst sällsporda undantag,

äro medellösa. Och så svår är arkitekturens formlära att, ehuru vid

kompositionsöfningarne blott en riktning, den på antiken grundade, hufvudsakligen

följes, i dels utkast, fordrande eu eller två dagär, dels större sammansättningar,

i Indika lärjungen måste redogöra för hvarje enskildhet, erfordrar

den högre byggnadsskolans någorlunda tillfyllestgörande genomgående minst 4,

ända till 6 halfårsterminer.

De efter en sådan kurs utskrida eleverna afgå visserligen icke med ingenjörskunskaper,

men de äro mogna till uppträdande i täflingar på arkitekturens

område och hafva vid åtskilliga tillfällen fått ådagalägga detta så väl inom

som utom fäderneslandet. Derjemte hafva de vanligtvis förmåga att fullt nöjaktigt

anordna och sköta byggnadsarbeten, enär de under elevtiden, med andras

öfvertillsyn eller ock på egen hand gifvit ritningar till byggnader och utfört

sådana. Det har äfven visat sig att krafter icke felas, då de tagas i anspråk,

och oaktadt den hårda striden mot misstroende från allmänhetens sida — ett

arf från detta århundradets början — oskickligt arbetsfolk, dåliga materialier,

ringa tillgångar på byggnadsanslag, ojemn sysselsättning och knapp aflöning,

har dock blifvit erkändt att arkitekterne, i hvad på dem kunnat ankomma,

bragd byggnadsväsendet betydligt framåt, hvarför ock deras ställning under de

senare åren förbättrats. Bland bevisen på detta erkännande torde få i underdånighet

nämnas att byggnadskonst studerande Finnar, hvilka förr gingo endast

till Tysklands skolor, på senare tid hemtat undervisning äfven härifrån och att

sålunda 5 byggmästare och 6 arkitekter återvända till hemlandet, der de med

vunnet förtroende utöfva yrket i Statens tjenst så väl som enskildt och förvärfvat

anseende åt den skola, hvarifrån de utgått.

När nu i betraktande tages, att härvarande arkitekters verksamhet motsvarat

de fordringar, hvilka med hänseende till byggnadsförhållanderne i öfrigt

och oaktadt det af Kommitterade anförda ringa omfånget af deras studier, hittills

blifvit på dem stälda samt att byggnadsyrkets höjande till och vidmagthållande

såsom skön konst, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadgar för akademien är

den egentliga uppgiften i arkitekturskolan; och då mångårig erfarenhet visat

huru ihärdigt och långvarigt arbete inom denna skola fordras för att i ett land

der de mägtigt tilltalande och lärorika exemplen af utförda sköna verk från

äldre tid nästan saknas och måste ersättas genom föreläsningar, svårt förvärfvad

76

vana vid rätt studium af planchverk samt trägen handledning af lärare; vore

det knappast önskvärdt, att till den nuvarande kursen lades nya ämnen, och

detta så mycket mindre som en i utöfningen af sin konst stadd arkitekt, hvarken

här eller i andra länder har tid att egna sig åt vetenskapliga beräkningar,

utan måste, der sådana ifrågakomma, taga biträde af fackmän, hvilka derinom

hafva sitt egentliga arbetsfält. Sådant är ock nödvändigt, enär de praktiska

göromålen, det mycken tid fordrande formstudiet och det sällan förekommande

behofvet af vidlyftiga kalkyler ej medgifva åt arkitekten den jemna öfning utan

hvilken säkerheten hos de fleste går förlorad. Enligt akademiens underdåniga

mening och derest Eders Kongl. Maj:t täckes nådigt upptaga att densamma

här uttalas, vore det således en vinst för det allmänna om, utan sammanblandning

af ingeniörens och arkitektens yrken, den vetenskapliga underbyggnad,

hvarå tiden alltmer ställer anspråk, och hvilken vore äfven för sistnämnde

yrkesmän i hög grad önskvärd, kunde af dem, som dertill hafva lust, förmåga

och ekonomisk möjlighet förvärfvas på sätt Kommitterade föreslagit; och det

är intet tvifvel underkastadt, derest lärjungar finnas, hvilka efter uti den ifrågasatta

Polytekniska skolan genomgången kurs skulle vilja egna någon ytterligare

möda åt specialstudier i arkitektur för att sedan utöfva denna konstgren, att

ju densamma skulle med sådana utöfvare vinna särdeles kraftigt stöd. Men

äfven utan ett sådant fortsatt studerande skulle de som genomgått Pylytekniska

skolans byggnadsafdelning verka gagneligt inom landet derigenom att de, åt

alla håll spridda, säkerligen komme att undantränga en mängd groft okunniga,

sig byggmästare och arkitekter kallande personer,. hvilka äro af högst skadligt

inflytande på landsorterna och sedan lång tid tillbaka, särdeles genom oförsynt

vrängande af landtkyrkornas former och konstruktion, i betydlig mon bidragit

att bringa smälek öfver byggnadsyrkets mera berättigade idkare.

Slutligen får akademien underdånigst med afseende å så väl den gamla

som den tillämnade nya bildningsanstalten för arkitekter samt i följd af Komiterades

yttrande om otillräckligheten i våra dagar af handlaget och den personliga

erfarenheten uti, bland annat, byggnadskonsten anföra, att inga studier

inom ett praktiskt yrke motsvara ändamålet tillräckligen, derest tillfällen ej

gifvas för deras utöfning, och inom arkitekturen måste just denna utöfning vara

det lifgifvande elementet. Skolor kunna endast dana arkitektämnen, byggandet

ensamt förmår utveckla dessa. Sålunda hafva industriella företag i många

rigtningar framkallat de erforderliga verkställande krafterna oeh kommit ingeniörsvetenskapen

att uppblomstra äfven i fäderneslandet. Först sedan dessa företag

burit ymnig frukt genom att hos nationen hopa rikedom, kan den egentliga

arkitekturen uppträda, och då gäller det att icke, såsom dock oftast sker om

en konstgren blifvit förbisedd, vanvårdad eller nedtryckt till öfning af blott

det alldagliga, behöfva anlita främmande hjelp.

77

Att så vidt möjligt är och till framtida undvikande häraf, hålla arkitekturen

uppöfver de medelmåttiga tillgångarnes och stundens fordringar, torde

således under Eders Kongl. Maj:ts nådiga hägn böra förblifva det högsta

målet för akademiens åliggande med hänsyn till studierna inom dess byggnadsskola,

och lära dessa studier, då ett sådant mål ernås, icke med skäl kunna

kallas otillräckliga.

Stockholm den 28 Februari 1874.

F. L. von DARDEL.

F. W. Scholander.

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Yid afgifvande af det underdåniga utlåtande, Eders Kongl. Maj:t, genom

remiss den 18 nästlidne April, täckts i Nåder från Bruks-Societeten infordra,

i anledning af serskilde kommitterades underdåniga betänkande och förslag, angående

åtskilliga läroverks förening med Teknologiska Institutet och bildandet af

en Teknisk Högskola, har Bruks-Societeten, utan att ingå i bedömande af förslaget

i sin helhet, ansett sig endast böra till granskning upptaga och meddela

yttrande öfver den del deraf, som afser fackskolan för bergsundervisningen;

hvarvid Bruks-Societeten funnit anledning göra följande framställningar.

Genom de för Teknologiska Institutet den 22 Mars 1867 utfärdade Nådiga

Stadgar är Bruks-Societeten berättigad, att af de 6 Ledamöter, som jemte en

af Kongl. Maj:t utsedd Ordförande utgöra Institutets Styrelse, välja 2:ne, hvarförutan

Bergsskolans Föreståndare, hvilken det tillkommer att utöfva den speciella

ledningen af denna fackskolas verksamhet och att i enlighet med Styrelsens föreskrifter

anordna och öfvervaka såväl elevernas praktiska öfningar i bergsmekanik,

hyttkonst och grufvetenskap, som deras resor i landsorterna, har säte

och stämma i Styrelsen vid den honom åliggande föredragning af alla frågor,

som nämnde öfningar och resor angå.

Enligt kommitterades förslag skulle den ifrågasatta Högskolans Styrelse

komma att bestå af en utaf Kongl. Maj:t bland Högskolans ordinarie lärare

utsedd Ordförande och af 6 Ledamöter, deraf bemälde lärare skulle ega att

samfäldt ibland sig utse 5, af hvilka 1 borde väljas för matematik och fysik,

1 för mekaniken och dess tillämpningar, 1 för allmän och tillämpad kemi, 1

2

för byggnadskonst samt 1 för skogshushållning och landtmäteri. Endast valet

af den 6:te ledamoten, hvilken skulle representera bergsvetenskapens olika grenar,

har blifvit förbehållet Jernkontorets Fullmägtige, dock, såsom af förslaget

synes framgå, med den begränsning, att äfven detta val borde ega rum inom

Högskolans ordinarie lärarepersonal.

Bruks-Societeten har icke kunnat förbise, att det sålunda föreslagna sättet

för bildande af den Tekniska Högskolans Styrelse skulle komma att leda till

väsendtlig inskränkning i den rätt att bestämma om bergsundervisningens anordning,

som Societeten under närvarande förhållanden är i tillfälle att utöfva. Då

för närvarande den af bergsskolans lärare, som är skolans föreståndare, eger

säte och stämma i denna Styrelse vid pröfningen af alla frågor, som röra bergsskoleelevernas

praktiska öfningar och resor, så utgör detta en serskild förmån

för bergsundervisningen, som i ganska betydlig mån motsvarar och uppväger

den, hvilken skulle uppkomma derigenom att, enligt förslaget, en af Högskolans

ordinarie lärare alltid borde, såsom representant för bergsvetenskaperna, deltaga

i Högskolans Styrelse; och alldenstund icke någon annan än denne komme med

afseende speciel!; å bergsundervisningen att till ledamot i Styrelsen inväljas,

innebär förslaget följaktligen, att nämda undervisning skulle inom Styrelsen ega

egentligen blott en enda målsman, då deremot för närvarande 3 eller, om,

såsom fallet hittils varit, Bruks-Societeten till en af sina ledamöter i Teknologiska

Institutets Styrelse utsett Bergs-Skolans Föreståndare, åtminstone 2 personer

varit tillsatte att inom Styrelsen städse tillse och bevaka bergshandteringens

intressen.

Det inflytande på den högre bergsundervisningens gång, som, enligt Teknologiska

Institutets stadgar, alltsedan denna undervisning förlädes till Institutet,

tillkommit Bruks-Societeten, torde imedlertid få anses vara fullt berättigad!.

Bergshandteringen utgör en af landets förnämsta näringsgrenar; vården om den

undervisning, som lemnas dem, Indika skola egna sig åt nämnda handtering,

är följaktligen af framstående vigt, och att åt Bruks-Societeten inrymts rättighet

att för handhafvande af denna vård deltaga i Teknologiska Institutets Styrelse,

har sin giltiga grund icke blott deri, att Bruks-Societeten bör förutsättas företrädesvis

ega närmaste kännedom om personer, som med noggrann insigt och

erfarenhet om handteringens ställning och behof rätt förstå att så lämpa och

anordna bergsundervisningen, att den för handteringens framgång och utveckling

må blifva i möjligaste måtto fruktbringande, utan äfven och ännu mera i

den omständighet, att kostnaden för ifrågavarande undervisning, endast så vidt

den theoretiska delen deraf angår, bestrides af Statsverket, hvaremot den praktiska

bekostas ensamt af Jernkontorets medel. I Bruks-Societetens tillförene

gjorda åtagande att till Bergsskoleelevernas praktiska undervisning årligen lemna

15,000 rdr, under vilkor af den förra Bergsskolans i Falun sammanställning

3

med Teknologiska Institutet och ändamålsenliga anordning i enlighet med tidens

fordringar, har någon ändring eller inskränkning icke af kommitterade blifvit

ens ifrågasatt; och så länge detta åtagande, hvarmed jemlikt ofvan åberopade

Nådiga Stadgar förenades en motsvarande rättighet för Bruks-Societeten att genom"

utsedda ledamöter deltaga i Institutets Styrelse, qvarstår och behörigen

fullgöres, samt Societeten således bekostar en vigtig del af den undervisning,

som vid denna Statens allmänna inrättning bör lemnas, så lärer Bruks-Societeten

ock ega grundadt skäl för sitt anspråk att varda fortfarande bibehållen vid

den rätt, som i omförmälda afseende redan blifvit Societeten tillerkänd. Befogenheten

af detta anspråk förringas icke deraf, att Teknologiska Institutet, enligt

planen för dess förändrade organisation, kolumn att erhålla eu i väsendtlig mån

utsträckt verksamhet, ty, om också Styrelsens sammansättning af endast lärare

vid Högskolan skulle pröfvas vara i allmänhet lämplig, hvarom Bruks-Societeten

afhåll er sig från att uttala något omdöme, så innebär berörde plan dock icke

någon visshet, att med införande af de flera nya för landets industri serdeles

vigtiga läroämnen, hvari undervisning borde vid Högskolan meddelas, förhållandena

kunna så ordnas, att de fordringar, som med skäl ställas på en grundlig

och noga öfvervakad undervisning i bergsvetenskaperna, komme att blifva i hvarje

hänseende tillgodosedda, och att sålunda denna undervisning äfven med kursens

utsträckning till 4-årig, såsom i förslaget förutsattes, skulle för handteringen

medföra allt det gagn, som med beslutet om Bergsskolans förening med Teknologiska

Institutet ursprungligen varit åsyftadt.

På grund af hvad nu blifvit anfördt vågar Bruks-Societeten, som i händelse

kommitterades förslag, att 5 ledamöter i Högskolans Styrelse skulle af de

der anställde ordinarie lärare samfäldt utses, varder gilladt, för sin del anser

följdriktigare, att valet äfven- af den 6:te ledamoten, hvilken representerade

bergsvetenskaperna, blefve på lika sätt af Högskolans lärare verkstäldt, än om

detta val skulle af Fullmägtige i Jernkontoret inom lärarepersonalen förrättas,

i underdånighet hemställa, att Bruks-Societeten, i hvilket fall som helst, måtte

tillerkännas rättighet att, med afseende å anordnandet af Bergsskoleelevernas

praktiska undervisning, få derutöfver välja åtminstone 1 ledamot till deltagande

i Högskolans Styrelse.

Under förmälan, att Professoren i grufvetenskap, hvilken i lön af Staten

uppbär 3,200 rdr och af Jernkontorets medel 800 rdr, såsom ersättning för

den praktiska undervisningen i grufbrytningen, syntes, i följd af sina ökade

åligganden, böra komma i åtnjutande af full Professorslön eller 4.500 rdr,

hafva kommitterade likväl ansett denna tjenstemans lärarelön på stat böra bestämmas

till endast 3,500 rdr, emedan, såsom kommitterade förutsatt, det skulle vara

fullt antagligt, att Jernkontorets bidrag komme att höjas till 1,000 rdr.

4

Härvid föranlåtes Bruks-Societeten i underdånighet erinra, att ehuru omförmälda

årliga arvode af 800 rdr till Professoren i grufvetenskap hittils fått

af Jernkontorets anslag till hergsundervisningen utbetalas, derföre att en sådan lönefyllnad

ansetts vara för bemälde tjensteman väl behöflig och andra medel dertill

saknats, Bruks-Societeten dock icke förbisett, att dessa anvisningar på anslaget

varit föga förenliga med det ändamål, för hvilkct detsamma blifvit beviljadt.

Såsom redan är nämndt har ifrågavarande anslag af Bruks-Societeten lemnats

till bestridande af kostnaderna för bergsskoleelevernas praktiska undervisning.

Det synes vara uppenbart, att till dylika kostnader icke skäligen böra hänföras

löner åt de vid Bergsskolan på ordinarie stat antagne lärare, utah endast

sådana utgifter, som stå i oskiljaktigt sammanhang med den praktiska undervisningens

meddelande, såsom anskaffande och upplåtelse af för densamma tjenliga

verkstäder, godtgörelse för af eleverna under lärokursen förbrukade materialier,

rese- och traktaments-ersättning till de eleverna under kursen åtföljande

lärare, transporter af vid undervisningen nödiga instrumenter m. m. dylikt. Vid

detta förhållande och då Bergs-Skolans samtlige lärare hafva till tjenstepligt

att, enhvar i sitt ämne, besörja den praktiska undervisningen utan annan ersättning

från Jernkontoret än för resor och dagtraktamenten; och då något giltigt

skäl icke lärer förefinnas hvarföre läraren i grufvetenskap allena skall utöfver

sådan ersättning njuta lönebidrag af Jernkontorets medel, helst det tillhör Staten

att förse sina tjenare med den aflöning, som pröfvas för hvarje serskild befattning

erforderlig, kan Bruks-Societeten, i anledning af kommitterades ofvanberörde

förutsättning, icke underlåta att underdånigst tillkännagifva, att det ingalunda

må för gifvet antagas, att Jernkontorets anslag för framtiden får användas till

lönefyllnad åt Professoren i grufvetenskap, destomindre som detta anslag, ehuru

hittills dertill tillräckligt, synes, i följd af de stegrade omkostnaderna för bergsskoleelevernas

praktiska öfningar, blifva för sitt egentliga ändamål till hela beloppet

behöfligt.

Bruks-Societeten framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Aller nådigste Konung!

Eclers Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar.

0. 0. TROILIUS.

F. 0. LEUHUSEN. H. P. W. GAHN. A. de MARK

Stockholm den 21 Oktober 1874.

F. Richtsr.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1874.