SOU 1875:4

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

OCH

FÖRSLAG

ANGÅENDE

VETERINÄR VÄSENDETS ORDNANDE,

AFGIFVET DEN 5 DECEMBER 1874

AF

I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE,

JEMTE SUNDHETS-KOLLEGII I ÄRENDET AFGIFNA UTLÅTANDE.

STOCKHOLM, 1875

P. A. NORSTEDT & SÖNER

KONQL. BOKTRYCKARE!.

f

f

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 11 sistlidne September i Nåder förordnat

undertecknade att i egenskap af särskilt utsedde komiterade sammanträda

i hufvudstaden för att uppgöra underdånigt förslag angående de åt

-

4

gärder, hvilka kunna vara af behofvet påkallade för att bringa rikets veterinärväsende

i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande

skick, så hafva komiterade till fullgörande af detta uppdrag den 5

Oktober sammankommit härstädes och få nu, sedan komiterades arbeten

denna dag afslutats, härmed till Eders Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna

underdånigt betänkande angående det dem till utredning förelagda ämne

jemte förslag till nya eller förändrade stadgar och instruktioner, hvilka

i sammanhang med denna utredning blifvit af komiterade utarbetade.

Det ämne, som sålunda blifvit öfverlemnadt till komiterades behandling,

har i vårt land flere gånger varit föremål för såväl statsmakternas

som underordnade myndigheters pröfning samt framkallat många olika förslag,

utan att något af dessa befunnits fullt tillfredställande eller ledt till

några för den vigtiga frågans slutliga lösning gynsamma resultat.

Innan emellertid komiterade gå att framställa sina åsigter uti förevarande

ämne, hafva komiterade ansett sig böra lemna en kort redogörelse

för veterinärväsendets uppkomst och utveckling samt närvarande ståndpunkt

i vårt land.

Historisk

öfversigt rörande

veterinärväsendet.

För jemt ett århundrade sedan eller år 1774 inrättades på Konung

Gustaf III:s befallning af Lektorn, sedermera Professorn Petter Hernqvist

å det i närheten af Skara stad belägna hemmanet Brogården, hvilket Hernqvist

då i sin egenskap af lektor i matematik vid Skara gymnasium innehade

såsom prebendejord, en veterinäranstalt, som på samma gång skulle

vara ett läroverk för bildandet af veterinärer och en sjukvårdsanstalt, vid

hvilken ortens innevånare hade tillfälle att kostnadsfritt erhålla vård och

råd för sjuka husdjur, hvarjemte det skulle åligga Hernqvist att mot åtnjutande

af en årlig pension af 1,000 daler silfvermynt hvart tredje år utexaminera

minst tvenne i veterinärkonsten inöfvade personer, som kunde

för det allmännas tjenst användas. Till inrättningens ytterligare befrämjande

blef genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1775 hemmanet Brogården

upplåtet åt Hernqvist »till eu lazarettsinrättning för sjuka kreatur», och genom

Kongl. Brefvet den 15 Juli 1776 erhöll inrättningen ett årligt anslag

af 480 daler silfvermynt till inköp af utländska instrumenter, medicinalier

m. in., hvarjemte genom Kongl. Brefvet den 5 Januari 1780 åt Hernqvist anvisades

ett årligt belopp af 83 riksdaler 16 skillingar specie till aflöning åt en

adjunkt. Med dessa ringa bidrag från statens sida skulle det emellertid

5

varit omöjligt för inrättningen att verka för det afsedda ändamålet, om

icke Hernqvist tid efter annan af egna tillgångar bekostat såväl åtskilliga

byggnader som andra inrättningens behof; och då han år 1808 afled, hade

han för att betrygga inrättningens framtid till densamma testamenterat nästan

all sin efterlemnade egendom, som uti den af föreståndaren för veterinärinrättningen

i Skara för år 1872 afgifna årsberättelse beräknats till ett

penningevärde af 90,600 riksdaler, så att med de öfriga gåfvor, hvilka, enligt

samme föreståndares uppgifter, från myndigheter och enskilde personer

sedermera kommit inrättningen till godo, densamma skulle för närvarande

i gåfvomedel ega omkring 100,000 riksdaler. Sedan efter Hernqvists död

de af honom förlänade donationer stälts under offentlig tillsyn, utfärdades

af Kongl. Maj:t för inrättningen den 31 Mars 1813 eu ordningsstadga, enligt

hvilken uppsigten öfver dess verksamhet och förvaltning uppdrogs åt

eu, i Hernqvists testamente förordnad direktion med Landshöfdingen i länet

såsom sjelfskrifven ordförande, hvarjemte inrättningen i sin vetenskapliga

verksamhet st.äldes under Sundhets-Kollegium; utvisande i öfrigt

nämnda ordningstadga, ehuru sådant likväl icke finnes i bestämda ordalag

uttryckt, att inrättningens ändamål skulle vara att utbilda veterinärläkare

och särskildt sådana för kavalleriets behof. Samtidigt härmed hade Sundhets-Kollegium

erhållit Nådig befallning att afgifva utlåtande angående »utvidgning

af läroverk för veterinärkunskapens inhemtande»; och sedan Kollegium

år 1812 afgifvit ett sådant utlåtande jemte förslag till upprättande af

en veterinärinrättning i Stockholm, men detta förslag icke föranledt till

någon vidare åtgärd, gjorde rikets år 1818 församlade Ständer hos Kongl.

Maj:t underdånig framställning om behofvet af veterinärvetenskapens befrämjande.

I anledning häraf anbefalde Kongl. Maj:t den 24 Augusti 1819

inrättandet af en veterinäranstalt i hufvudstaden och upplät för sådant ändamål

genom Nådiga Bref af den 18 December 1819 och den 30 Mars 1820

den till koppympningsanstalt å Ladugårdslandet begagnade byggnad och

plats äfvensom den vid saltsjön belägna delen af samma tomt, hvarjemte

för inrättningens anordnande å nämnda tomter anvisades ett belopp af

29,000 riksdaler banko. År 1821 trädde den nya inrättningen i verksamhet,

och det för densamma föreslagna reglemente erhöll Kongl. Maj:ts stadfästelse

den 28 Maj 1824, då inrättningen jemväl stäldes under öfverinseende

af Sundhets-Kollegium, hvarefter inrättningen, som dels år 1830 utvidgades

genom upplåtelsen af åtskilliga, Ladugårdslands Kronobränneri

tillhöriga byggnader, för hvilkas anordnande för inrättningens behof anslogs

ett belopp af 5,000 riksdaler banko, dels år 1845 erhöll en förhöjning

i sin stat af 666 riksdaler 32 skillingar banko, fortfor under några tiotal af

år både såsom sjukvårdsanstalt för husdjur och såsom läroanstalt för utbildande

af veterinärer och hofslagare.

6

Veterinäriiirättnirigen i Skara, som under tiden fortgått i sin verksamhet,

tillskyndades emellertid en känbar förlust derigenom, att dess dåvarande

föreståndare Norling äfven förordnades till föreståndare för läroanstalten

i Stockholm, dit han år 1821 afflyttade, och der han, jemte det

han fortfarande var föreståndare jemväl för inrättningen i Skara, förblef

boende i 34 år. Då emellertid eleverne vid läroverket i Skara för genomgående

af fullständig kurs äfven måste förskaffa sig undervisning och kunskapsbetyg

af läroverkets föreståndare, blef deraf eu följd, att eleverne alltid

nödgades infinna sig i Stockholm för att vid veterinärläroverket derstädes

afsluta sin kurs, hvarigenom också den fullständiga afgångsexamen

vid inrättningen i Skara tills vidare upphörde och öfvergick till läroverket

i Stockholm allena.

Den obestämda ställning, som veterinärinrättningen i Skara till följd

häraf kom att intaga med afseende å den veterinära undervisningen, i förening

med ett alltjemt ökadt behof af veterinärer ådagalade emellertid nödvändigheten

af eu ändamålsenligare reglering af veterinärundervisningen och

af förvaltningen af de för densamma bildade läroanstalter. På grund af

framställningar, som af Sundhets-Kollegium förnyade gånger gjordes i detta

afseende, nedsattes den 13 December 1850 en komité, hvilken den 8 Maj

påföljande år afgaf underdånigt betänkande, uti hvilket uttalades den åsigt,

att läroanstalterna i Stockholm och Skara borde hvar för sig vara fristående,

men att för bibehållande af samband dem emellan Sundhets-Kollegium

borde öfver undervisningen och sjukvården hafva inseende. Efter att hafva

från Sundhets-Kollegium infordrat utlåtande öfver detta betänkande, utfärdade

Kongl. Maj:t den 20 Juli 1855 för hvardera undervisningsanstalten

ett provisoriskt reglemente, af hufvudsakligt innehåll att hvardera anstalten

skulle hafva särskild direktion, men Sundhets-Kollegium utöfva inseendet

öfver det vetenskapliga vid båda, hvarjemte reglementet för inrättningen i

Skara särskildt innehöll, att inrättningens ändamål skulle vara att »lemna

undervisning uti veterinärvetenskapen och bilda skickliga hofslagare för

landsorternas behof»; att undervisningen skulle bestridas af fyra lärare, nemligen

två lektorer, af hvilka den ene jemväl vore inrättningens föreståndare,

en adjunkt och en instruktionssmed; samt att afgångsexamen skulle omfatta

de kunskaper, som erfordrades för utöfning af hofslagareyrket. Med

afseende å båda läroverken stadgades såsom vilkor för inträde, att den inträdessökande,

som borde vara mellan 18 och 25 år gammal, skulle förete

behörigt prestbetyg om vunnen konfirmation, ega frisk och stark kroppsbyggnad,

god frejd och nödiga skolkunskaper. Dessa båda reglementen

skulle vara gällande till 1858 års slut, hvarförinnan det skulle åligga

Sundhets-Kollegium att, efter direktionernas hörande, till Kongl. Maj:t inkomma

med förslag till sådana ändringar, hvartill den under tiden vunna

7

erfarenhet kunde föranleda. Sedan Sundhets-Kollegium afgifvit sådant underdånigt

förslag, utfärdade Kongl. Maj:t den 6 Augusti 1859 för veterinärinrättningen

i Stockholm nytt reglemente, med befallning att för Skara läroanstalt

skulle fortfarande gälla till efterrättelse ofvannämnda provisoriska

reglemente af år 1855, intill dess ny stat för inrättningen blefve bestämd.

Under det att sålunda, på sätt nu blifvit nämndt, för inrättningen i

Skara fortfarande skulle förblifva gällande 1855 års provisoriska reglemente,

enligt hvilket, ehuru lärokursen derstädes skulle innefatta undervisning i

hela veterinärvetenskapen, afgångsexamen likväl ej komme att omfatta andra

kunskaper än sådana, som erfordrades för utöfning af hofslagareyrket,

hvilken bestämmelse jemväl hade till följd, att de i Skara utexaminerade

eleverne ej hade kompetens till tjenstår med lön af allmänna medel, bestämdes

deremot uti det för veterinärinrättningen i Stockholm den 6 Augusti

1859 utfärdade reglemente, att sedan en elev genomgått inrättningens fyra

klasser, afgångsexamen skulle med honom anställas uti de till den praktiska

djurläkare-vetenskapen hörande ämnen, i hvilka han vid inrättningen

erhållit undervisning, hvarefter, derest examen godkändes, Sundhets-Kollegium

tilldelade honom bevis såsom legitimerad djurläkare.

Redan dessa olika bestämmelser uti de särskilda reglementena utvisa,

hvilken vacklande ståndpunkt de båda bildningsanstalterna intogo till hvarandra,

likasom man deraf kan döma, hvilket skadligt inflytande ett sådant

förhållande skulle utöfva på veterinärväsendet i dess helhet. Röster höjde

sig också snart emot de bestående förhållandena i detta afseende. Redan

den 5 Maj 1861 gjorde Bestyrelsen för det näst föregående år hållna nionde

allmänna svenska landtbruksmötet en underdånig framställning till

Kongl. Maj:t om behofvet deraf, att dels veterinärväsendet i allmänhet och

dels veterinärläroverken ordnades på ett sätt, som motsvarade tidens förhållanden,

samt att för sådant ändamål nödiga medel måtte blifva anslagna

till veterinärväsendets förbättrande. I anledning häraf anbefalde Kongl.

Maj:t Sundhets-Kollegium att öfver omförmälda framställning infordra vederbörandes

yttrande samt dermed, jemte eget underdånigt utlåtande, till

Kongl. Maj:t inkomma; och afgaf Kollegium den 16 Juni 1862 dylikt utlåtande,

åtföljdt af särskilda yttranden från lärarne och direktionerna för

veterinärinrättningarna i Stockholm och Skara, hvarjemte ej mindre Landtbruks-Akademien

på Nådig befallning afgaf underdånigt utlåtande öfver

samtliga förenämnda framställningar, än äfven svenska veterinärläkareföreningen

ingaf underdånigt memorial i samma ämne. Samtidigt härmed

hade rikets åren 1862—1863 församlade Ständer på grund af särskilda

inom Riks-Stånden väckta motioner uti skrifvelse den 28 Februari 1863 anhållit,

»att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga

ett förslag, hvarigenom i öfverensstämmelse med tidens fordringar och

8

landets behof ej mindre undervisningen i veterinärkunskapen måtte höjas och

utvidgas, än äfven djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras»;

och hade Rikets Ständer i sin berörda skrifvelse såsom de hufvudsakligaste

bristerna i vårt veterinärväsende anmärkt: »saknaden af samband mellan

undervisningsanstalterna i Stockholm och Skara; det provisoriska i det senares

verksamhet; derstädes utexaminerade djurläkares obehörighet till beställningar

med aflöning af allmänna medel; lärarnes vid begge anstalterna

ringa antal; de alltför låga fordringarna på förkunskaper hos eleverne, då.

de vinna tillträde till undervisningen; samt brist på tillfälle för djurläkareeleverne

att förvärfva praktisk öfning i husdjurs-skötsel».

Med anledning af Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse uppdrog

Kongl. Maj:t den 13 November 1863 åt särskildt utsedde koiniterade att i

öfverensstämmelse med den i samma skrifvelse gjorda framställning afgifva

förslag till fullständigt ordnande af veterinärväsendet i riket. Detta förslag

aflemnades den 24 Maj 1865, hvarefter och sedan Sundhets-Kollegium deröfver

blifvit hördt, Kongl. Maj:t till 1867 års riksdag aflat särskild proposition

i ämnet.

Rörande det ifrågasatta ordnandet af veterinärläroverken och veterinärväsendet

blef uti 1865 års komité-betänkande hufvudsakligen föreslaget, att

styrelsen för veterinärväsendet skulle uppdragas åt en särskild myndighet,

hvilken under namn af Veterinär-Styrelsen skulle lyda under Eders Kongl.

Maj:ts Civil-Departement samt bestå af en ordförande och två ledamöter; att

då för bildandet af erforderligt antal veterinärer en läroanstalt, belägen

i mellersta delen af riket, vore tillräcklig, det i Stockholm förlagda läroverket

måtte dertill utses samt under benämning veterinärinstitut ställas under

Veterinär-Styrelsens tillsyn, hvaremot veterinärinrättningens i Skara ändamål

och verksamhet borde blifva beroende af ej mindre de bestämmelser än

jemväl de tillgångar, som den Hernqvistska donationen lemnade; att för

vinnande af inträde vid institutet i Stockholm skulle fordras att hafva

aflagt fullständig examen för afgång från högre elementarläroverk eller

åtminstone för utgång från sjette klassen af sådant läroverk på reallinien;

att för den civila veterinärsjukvårdens uppehållande skulle inom hvarje län

tjenstgöra dels en länsveterinär med 750 riksdaler i lön, som med hvart

femte år förhöjdes med 250 riksdaler, till dess lönen uppginge till 1,500

riksdaler, dels ock så många distriktsveterinärer, som kunde finnas behöflige

samt i behörig ordning blefve antagne och hvilka, beräknade till ett antal

af 145, skulle af statsbidrag erhålla hvardera 250 riksdaler, med vilkor att

vederbörande landsting anvisade ett årligt bidrag af minst enahanda belopp

samt kommunerna dessutom åtoge sig att åt dem upplåta och underhålla

kostnadsfri lämplig bostad; att jemväl för de militäre läkarne lönevilkoren

måtte förbättras; samt att veterinärernes ställning och anseende i samhället

9

borde höjas derigenom, att högre rang blefve dem tilldelad, äfvensom att

dem tillförsäkrades en efter deras tjenstebefattningars beskaffenhet lämpad

pensionsrätt.

Uti sitt med anledning af komiterades nu frainstälda förslag den 17

Maj 1866 afgifna utlåtande fästa,de Sundhets-Kollegium särskildt uppmärksamhet

vid nödvändigheten att tillförsäkra veterinärer sådana förmåner,

att bildade personer kunde deraf uppmuntras att egna sig åt detta lefnadsyrke,

i synnerhet som endast derigenom kunde påräknas erforderligt antal

kunskapsrike veterinärer för landets behof, hvarför också Kollegium i allo

biträdde komiterades förslag om höjda löner och förbättrad samhällsställning

för veterinärerne, hvarjemte Kollegium påpekade olämpligheten af att

efter införandet af nämnda reformer bibehålla det dittils varande förhållandet,

att länsveterinärer utnämndes af vederbörande länsstyrelser, hvadan

Kollegium hemstälde, att veterinärtjenster måtte tillsättas enligt samma

grunder som läkaresysslor. Deremot förklarade Kollegium sig icke kunna

biträda komiterades förslag om ett särskildt chefskaps inrättande för veterinärväsendet,

hvilket, enligt Kollegii åsigt, borde stå under inseende af samma

myndighet, som hade uppsigt öfver medicinalväsendets öfriga grenar. Lika

litet kunde Kollegium instämma uti komiterades förslag, att staten skulle,

förutom aflönandet af länsveterinärer, deltaga i anställande och underhåll af

ett högst betydligt antal distriktsveterinärer; dock var Kollegium af den

åsigt, att om distriktsveterinärer tillädes rättighet att räkna tjensteår lika med

veterinärer i statens tjenst och således för dem öppnades utsigten att vinna

befordran till länsveterinärsysslor, skickligt'' sökande till distriktsveterinärplatser

antagligen icke skulle uteblifva. Beträffande slutligen den veterinära undervisningens

ordnande vid de båda veterinärläroverken, hemstälde Kollegium,

att, derest för veterinärinrättningens i Skara införlifvande med veterinärinstitutet

i Stockholm hinder skulle möta i den Hernqvistska donationen, äfven

Skara veterinärinrättning måtte blifva ett läroverk för meddelande af fullständig

veterinär bildning, samt att för inträde såsom elev vid fullständigt läroverk

borde erfordras att hafva aflagt afgångsexamen till universitetet; dock att

under de tre första åren efter ett sådant stadgandes införande äfven ynglingar,

som genomgått 6:te klassen af högre elementarläroverk eller visade

sig ega deremot svarande kunskaper, skulle kunna antagas till elever.

Förutom hvad nu blifvit åberopadt, innehöll 1865 års betänkade förslag

dels till omorganisation af jemte ny stat för veterinärläroverket i

Stockholm, dels ock till uppförande af nya byggnader för nämnda läroverks

räkning. För innehållet af sistnämnda förslag torde komiterade

lämpligast få redogöra, då komiterade komma att yttra sig i frågan om

anordnandet af lokaler för institutet i Stockholm.

2

10

Utaf de i 1865 års betänkande gjorda förslag och framställningar blef

endast frågan om utvidgning och förändrad organisation af veterinärinrättningen

i Stockholm föremål för Kongl. Maj:ts proposition till 1867 års

riksdag; och äskade Kongl. Maj:t i sådant afseende:

att för ett veterinärinstitut i Stockholm måtte beviljas utöfver det

med 22,330 riksdaler utgående ordinarie anslag ett sammanlagdt belopp af

19,070 riksdaler; samt

att riksdagen måtte för uppförande af nybyggnader vid veterinärinstitutet

bevilja 390,000 riksdaler, hvaraf 50,000 riksdaler att utgå under

loppet af år 1868.

Af de begärda anslagsbeloppen blef endast det förstnämnda, men nedsatt

till 12,970 riksdaler af riksdagen beviljadt, i sammanhang hvarmed för

ett veterinärinstitut i Stockholm faststäldes följande stat:

1 Professor, föreståndare, lön ....

.................................................... R:dr

4,500

—

Eko arfvode........................

))

500

—

1 D:o lön ..............................

))

4,500

—

2 Professorer, löner å 4,000 (så

rom) .........

länge de åtnjuta fria hus-

))

8,000

1 Lektor, lön.....................................

))

3,000

•—

1 Adjunkt, lön.................................

............................... »

1,500

—

Instruktionssmeden, lön ...............

))

1,500

■—

Kamererare^ arfvode.....................

Sekreteraren, arfvode.....................

))

1,000

—

))

300

—

Aflöning åt betjente........................

))

1,500

—

Stipendier åt elever........................

........................... ))

4,000

—

Byggnaders underhåll.....................

))

1,000

—

Diverse utgifter................................

))

4,000

—

Summa R:dr

35,300

—

Med tillämpning af denna nya stat utfärdades af Kongl. Maj:t den 24

Maj 1867 reglemente för veterinärinstitutet i Stockholm. Enligt detta

reglemente, som från och med år 1868 skulle tjena till efterrättelse och

som fortfarande är i sin helhet gällande, utgöres institutets styrelse af en

direktion, bestående af en ordförande samt fyra ledamöter. För kompetens

till professors- och lektorstjenst samt adjunktsbefattning fordras att hafva

genomgått sådan examen, som berättigar till inskrifning såsom studerande

vid rikets universiteter, äfvensom att hafva aflagt veterinärexamen, dock

att behörighet till lektorstjenst äfven vinnes genom afläggande af medicine

kandidatexamen, samt slutligen att ega för det sökta lärareembetet erforderliga

kunskaper och skicklighet. De föreskrifna undervisningsämnena

äro bestämdt fördelade på de särskilda lärostolarne, och lärokurserna äro

11

så inrättade, att fullständig veterinär bildning kan meddelas på fyra år. För

att antagas såsom elev fordras att hafva aflagt sådan examen, som berättigar

till inskrifning såsom studerande vid universitet; dock skulle under

de tre första åren efter det reglementet fullständigt trädt i verkställighet

äfven ynglingar, som genomgått sjette klassen af högre elementarläroverk

eller styrkte sig ega motsvarande kunskaper, kunna till elever antagas.

Behörigen examinerad och godkänd elev skall hos Sundhets-Kollegium anmäla

sig för att såsom veterinär legitimeras.

Under det att sålunda, med afseende på veterinärläroverket i Stockholm,

såväl regering som riksdag tycktes vara ense derom att göra detsamma

till en i vetenskapligt hänseende så fullständig bildningsanstalt som

möjligt, var inrättningen i Skara fortfarande inskränkt till den verksamhet,

som genom 1855 års reglemente blifvit för densamma utstakad, samt för

sitt bestånd till stor del hänvisad till egna tillgångar; det inrättningen

tillagda årliga statsanslag, som vid 1853 års riksdag faststälts till 2,100

riksdaler, har nemligen sedermera icke vunnit vidare tillökning, än att vid

1859—1860 årens riksdag detsamma höjdes till 4,100 riksdaler eller samma

belopp, hvarmed det för närvarande utgår. Inrättningen fortgick emellertid

i sin verksamhet och exempel finnas äfven ända till år 1872, att från

Skara utexaminerade elever, som hos Kongl. Magt derom gjorde ansökan,

erhållit full legitimation såsom djurläkare; men då från och med år 1870

studentexamen uppstälts såsom vilkor för inträde vid institutet i Stockholm,

fjlefvo enahanda under år 1872 ingifna ansökningar af Kongl. Maj:t

afslagna, hvilket hade till följd, att alla eleverne vid läroverket i Skara i

Juni månad sistnämnda år afgingo från läroverket. Sedermera hafva visserligen

under de två derpå följande läseåren under det ena 13 och under

det andra 8 elever begagnat undervisningen vid läroverket, dock utan att

der aflägga examen. För närvarande finnes endast eu elev vid inrättningen.

Med anledning af dessa förhållanden inkom direktionen för veterinärinrättningen

i Skara den 29 Augusti 1872 till Kongl. Maj:t med en underdånig

hemställan, att i afbidan på en fullständig omorganisation af läroverket,

om behofvet hvaraf direktionen gjorde särskild erinran, eu sådan förändring

uti det provisoriska reglementet af den 20 Juli 1855 måtte vidtagas, att

afgångsexamen från läroverket skulle omfatta alla vid inrättningen inhemtade

kunskapsämnen, och att sådan godkänd afgångsexamen måtte berättiga

de från läroverket utgående veterinärer att emottaga anställning såsom

privat praktiserande djurläkare utan lön på stat, äfvensom att under kortare

tid få tjenstgöra såsom vikarier för veterinärläkare i statens tjenst, der sådant

åt behofvet oundgängligen påkallades. Sedan Sundhets-Kollegium häröfver

afgifvit infordrad! underdånigt utlåtande, utfärdades den 11 Oktober

1872 ett Nådigt bref, hvaruti bestämdes, att, under afvaktan af omförmälda

12

organisations genomförande en sådan förändring af 22 § i Nådiga reglementet

den 20 Juli 1855 finge ega rum, att afgångsexamen från veterinärinrättningen

skulle omfatta alla vid denna läroanstalt inheintade kunskapsämnen,

dock med vilkor att fordringarna för inträde derstädes blefve erforderligen

skärpta och uttryckligen bestämda; och skulle elever, som i sådan

ordning blefve från inrättningen utexaminerade med godkända betyg,

ega att mot recept, från apotek utbekomma såväl häftigt verkande som

andra vanliga medikamenter, hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordras,

samt att under tillfälliga tjensteförrättningar tillhandahålla läkemedel

för sjuka husdjur. Då emellertid härigenom icke bereddes elever

från Skara utsigten att vinna full kompetens såsom veterinärer med rätt

till anställning i statens tjenst, medförde de förändrade bestämmelserna

likväl icke det åsyftade ändamålet.

Med anledning af direktionens för veterinärinrättningen i Skara uti

dess förenämnda skrifvelse gjorda framställning om behofvet af en förändrad

organisation af nämnda inrättning anbefalde Eders Kongl. Maj:t.

den 11 Oktober 1872 direktionen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med

förslag till nytt reglemente för densamma. Den 2 påföljde December öfverlemnade

direktionen ett sådant förslag till inrättningens förändring till en

fullständig läroanstalt för bildande af veterinärläkare och hofslagare, enligt

hvilket förslag statens ökade bidrag till veterinärinrättningen skulle utgöra

för en gång 10,000 riksdaler till uppförande af eu smedja och årligen

9,000 riksdaler, som i anseende till föreslagna progressiva löneförhöjningar

efter 10 år skulle uppgå till högst 11,000 riksdaler.

I öfverensstämmelse med detta förslag aflat. Eders Kongl. Maj:t Nådig

proposition till 1873 års riksdag och begärde de äskade anslagen, men såväl

denna framställning som äfven Eders Kongl. Maj:ts proposition till

samma riksdag på ett extra anslag af 634,000 riksdaler till uppförande af

nya byggnader för veterinärinstitutet i Stockholm blef af riksdagen afslagen.

Vid denna riksdag blef således för veterinärväsendets befrämjande

något vidare icke åtgjordt, än att riksdagen för höjande af de 28 länsveterinärernes

löner från 500 riksdaler till 1,000 riksdaler för hvarje beviljade

ett derför äskaclt. anslagsbelopp af 14,000 riksdaler årligen.

På grund af ytterligare till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga

skrivelser från ej mindre direktionen för veterinärinrättningen i Skara och

Skaraborgs läns landsting, än äfven åtskilliga ledamöter af Elfsborgs läns

landsting äfvensom Skaraborgs läns hushållningssällskap, gjorde Eders Kongl.

Maj:t till innevarande års riksdag förnyade framställningar om veterinärundervisningens

ordnande på hufvudsakligen enahanda sätt, som uti den

Nådiga propositionen till 1873 års riksdag blifvit föreslaget, utan att likväl

riksdagen å berörda framställningar fastade vidare afseende, än att den till

13

uppförande af byggnader samt inköp

materiel för veterinärundervisningen i

10,000 kronor.

af inventarier och undervisningsSkara

beviljade ett extra anslag af

Af den utaf komiterade nu i korthet lemnade redogörelse för veterinärväsendets

utveckling i vårt land visar sig, att ehuru nu mer än tio år

förflutit, sedan frågan om ett ändamålsenligt ordnande af vårt veterinärväsende

år 1863 för första gången på allvar blef föremål för såväl enskildes

som statsmakternas omsorg, och ehuru förslag icke saknats till väsendtliga

förändringar uti den nuvarande organisationen af veterinärväsendet,

frågan likväl fortfarande i det hufvudsakligaste befinner sig i samma skick,

som då densamma senast var föremål för utredning af eu för sådant ändamål

särskildt tillsatt komité. Med tillgodogörande af de upplysningar, som

uti då afgifna betänkande finnas lemnade med afseende å flera till detta

ämne hörande frågor, gå komiterade nu att närmare redogöra för de

åsigter, på hvilka komiterade grundat de förslag, som de ansett sig böra

till Eders Kong!. Maj:ts Nådiga pröfning framställa.

Den första och i komiterades tanke vigtigaste fråga, som härvid torde Anledningen

höra upptagas till besvarande är den om orsaken till den brist på dugligem de" mi rä''

veterinärer, hvaröfver klagan redan länge försports. Genom en framstäil- pa "veterinär

ning af förhållandet mellan antalet af nu befintlige praktiserande veteri- samt ,förslas

närer och det antal, som för en fullständig veterinär sjukvård är för landet^f dlnsamma!

erforderligt, framträder det öfverklagade missförhållandet än tydligare.

För vinnande af utredning i detta hänseende hade den år 1863 nedsatta

komité från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infordrat upplysningar

om det antal civilveterinärer, som inom hvart och ett af de särskilda

länen kunde anses erforderligt för den veterinära sjukvårdens behöriga

uppehållande. Sedan Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande med anledning

häraf inkommit med sådana uppgifter, på grund af hvilka det för

landet erforderliga antal civilveterinärer beräknats för rikets samtliga län

till 169, hade bemälde komiterade såväl med ledning af dessa uppgifter

som genom beräkning af landets areal och storleken af den inom landet

underhållna kreatursstock ansett ett antal af 300 veterinärer inom en icke

aflägsen framtid blifva behöflig! för att behörigen kunna tillgodose landets

stigande husdjurs- och ladugårdsskötsel. Då under den tid, som förflutit

14

efter det ofvannämnda betänkande afgafs, kreatursstocken i allmänhet visat

sig vara i ett jemt stigande, samt härvid jemväl tages i betraktande, att,

enligt det den 14 April innevarande år af särskilde komiterade afgifna förslag

till grunder för ny härordning, för upprätthållande af den militära

veterinärsjukvården skulle erfordras 18 regementshästläkare och 22 bataljonshästläkare,

anse sig komiterade jemväl böra antaga att för fyllandet af

landets behof under den närmaste framtiden veterinärernes antal bör uppbringas

till minst 300. Att detta antal icke är för högt beräknadt, framgår

tydligast deraf, att, under antagande att veterinärkåren kunde hållas

uppe vid denna siffra, skulle, beräknadt efter antalet åt de under år 1872

inom landet underhållna husdjur, på hvarje veterinär i medeltal belöpa sig

1,487 hästar, 7,013 nötkreatur samt 7,263 får, getter och svin, eller ungefär

två gånger det antal husdjur, som inom Frankrike, Danmark, Belgien

och Sachsen belöper sig på hvarje veterinär, utan att likväl härvid tagits i

betraktande vårt lands jemförelsevis större areal, som i följd häraf för ett

motsvarande kreatursantal anvisar ett betydligt större distrikt.

Att de närvarande förhållandena ingalunda äro egnade att ingifva förhoppningar

om att snart kunna uppbringa veterinärkåren till den erforderliga

storleken, är lätt att inse, om man tager hänsyn dels till det antal

veterinärer, hvaröfver vårt land för närvarande har att förfoga, dels till

det antal elever, som under senaste åren blifvit från landets båda veterinärläroverk

utexaminerade. Enligt den af Sundhets-Kollegium för detta år

utgifna förteckning å de inom landet praktiserande veterinärer, såväl civile

som militäre, belöper sig antalet af desse till 185, deri inbegripne jemväl

lärarne vid läroverken. Beträffande åter antalet af de elever, som under

de sist förflutna fem åren utgått från läroverken i Stockholm och Skara,

inhemtas af de utaf de särskilda läroverkens föreståndare afgifna årsberättelser,

att från läroverken utgått.:

år 1869 från Stockholm 9, från Skara ingen,

» 1870

)) »

7,

))

” 6,

»- 1871

» >1

11,

))

» 2,

» 1872

)) »

6,

))

» 2,

» 1873

)) »

2,

>•-

» ingen;

och

har vid

slutet af

vårterminen

detta år

* från

institutet i Stockfiol

gått

en elev,

hvaremot

från inrättningen i

Skara

icke heller detta år

elev utexaminerats.

Komiterade, som med anledning af nu omförmälda förhållanden ingått i

pröfning af ej mindre orsaken till den allt mer tilltagande bristen på veterinärer,

än äfven de åtgärder, som böra vidtagas för att åstadkomma en förändring

i detta afseende, hafva dervid i likhet med alla dem, som i denna

fråga sig yttrat, funnit den väsendtligaste anledningen till detta missförhål

-

15

lande vara att söka uti de otillräckliga löneförmåner samt den ringa samhällsställning,

som, i förhållande till de höga fordringarna för inträde vid

veterinärinstitutet samt den långa lärokursen derstädes, komma de i statens

tjenst anstälde veterinärer till godo, äfvensom uti det för befordran till

statens veterinära tjenster hittills tillämpade utnämningssätt, hvithet icke kan

innebära säkerhet derom, att den, som är i besittning af öfvervägande kunskaper

och skicklighet, företrädesvis skall komma i åtanke vid befordran.

Det torde visserligen icke här böra lemnas oanmärkt, att, alltsedan

stadgandet om maturitetsexamen såsom vilkor för inträde vid institutet i

Stockholm med år 1870 trädde i verket, antalet inträdessökande derstädes

med hvarje år aftagit, hvilket förhållande kan gifva anledning till den förmodan,

att en nedsättning uti inträdesfordringarna skulle medföra den nu

åsyftade verkan af flere sökande till elevplatser. Uttalanden i denna retning

hafva jemväl försports under de öfverläggningar, som i sammanhang

med behandlingen af frågan om ordnandet af rikets veterinärläroverk vid

de senaste båda riksdagarne förekommit inom riksdagens båda kamrar.

Men å andra sidan torde icke heller böra förbises, att då Rikets Ständer

uti sin underdåniga skrifvelse af den 28 Februari 1863 uttalade den åsigt,

att fordringarna på förkunskaper för inträde vid veterinärinstitutet borde

höjas, och då de flesta uti detta ämne hörda myndigheter, nemligen Sundhets-Kollegium,

Landtbruks-Akademien, Direktionen för veterinärläroverket

i Skara samt den förra veterinär-komitén förordat maturitetsexamen såsom

inträdesfordran, hafva alla i sammanhang dermed framhållit nödvändigheten

af förbättring uti veterinärernes vilkor i afseende å såväl aflöning

som samhällsställning. I detta senare afseende har dock icke någon väsendtlig

förändring egt rum, under det att stadgandet i Kongl. Maj:ts Nådiga

Reglemente för yeterinärinstitutet i Stockholm af den 24 Maj 1867 rörande

maturitetsexamen såsom vilkor för inträde vid ifrågavarande institut tillämpats

redan i nära fem år. Orsaken till det minskade antalet veterinärelever

får under sådant förhållande, enligt komiterades åsigt, icke ensidigt

sökas i de ökade kunskapsfordringarna utan snarare i ett förbiseende af

veterinärernes billiga anspråk på framtida utkomst och en mot ådagalagda

lärdomsprof svarande samhällsställning.

Ofvertygade att genom ofvan åberopade Nådiga stadgande om maturitetsexamen

såsom vilkor för vinnande af inträde vid veterinärinstitutet i

Stockholm eu af de väsendtligaste bristerna i ''vårt veterinärväsende blifvit

afhjelpt, samt att det hinder för höjande af veterinärens samhällsställning,

som varit en följd af hans otillräckliga humanistiska bildning, äfven derigenom

blifvit undanröjdt, hysa komiterade jemväl den förhoppning, att

om för bildade ynglingar, hvilka hafva håg och fallenhet för veterinärkallet,

öppnas utsigt till en samhällsställning, som i såväl ekonomiskt som

16

allmänt medborgerligt hänseende stode i rätt förhållande till ej mindre

den tid, de på sin utbildning användt, än äfven de mödor och ansträngningar,

som äro med veterinärtjenstens utöfning förenade, man borde ega

grundade förhoppningar, att bristen på veterinärer skall blifva afhjelpt.

Med angifvande af denna uppfattning vilja derföre komiterade i underdånighet

föreslå:

att en emot de veterinära tjenstebefattningarnas vigt svarande förhöjning

uti de i statens tjenst anstälde veterinärers såväl löneförmåner som

samhällsställning måtte dem beredas; att det hittills brukliga sättet, för utnämning

till veterinärtjenster med lön på stat måtte på lämpligt sätt ändras;

samt att alla af staten aflönade veterinärer äfvensom lärarne vid statens

veterinärläroverk måtte komma i åtnjutande af pension på de vilkor, som

för statens öfrige tjensteman finnas stadgade.

För den omfattning, som komiterade anse böra gifvas åt de förändrade

bestämmelserna i nyss angifna afseende, vilja komiterade nu i korthet

redogöra samt dervid först behandla frågan, för såvidt den rörer de civile

veterinärerne.

Grunderna lör Innan komiterade öfvergå till framställningen af de utaf komiterade

d^n "civila ve föreslagna, förändringar med afseende å civilveterinärernes löneförmåner,

terinärsjnk- torde komiterade dock först få redogöra för det sätt, hvarpå, enligt deras

värden, uppfattning, handhaft a ndet af den civila veterinär sjukvår den inom landet bör,

i hvad det han ankomma på staten att understödja densamma, ordnas. I

detta afseende anse komiterade den grundsats, som hittills tillämpats, vara

fullt rigtig, eller den att staten, förutom de vid krigsmakten erforderlige

veterinärer, antager och aflönar eu länsveterinär i hvarje län, men att deremot

landsting, hushållningssällskap, kommunalstyrelser och enskilde personer

eller bolag antaga och aflöna det antal veterinärer, soin eljest för

den enskilda husdjurs,sjukvården kan. behöfvas. Det är också på grund

häraf, som komiterade icke kunnat biträda det uti 1865 års komitébetänkande

framstälda förslag, att staten skulle deltaga i anställande och underhåll af

ett icke så ringa antal distriktsveterinärer. Att deremot inom vissa län

förhållandena kunna vara sådana, att en länsveterinär blir otillräcklig för

att den allmänna husdjurssjukvården skulle kunna behörigen upprätthållas,

har riksdagen redan erkänt, då vid 1862—1863 årens riksdag löner blifvit

anvisade för ytterligare en länsveterinär i hvart och ett af Westerbottens,

Jemtlands, Wester-Norrlands och Gefleborgs län. Med anledning häraf hafva

komiterade trott sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke ännu ytter

-

17

ligare

blefve

huruvida

Magra

län

otillräcklig1

o

ega

icke

den utsträckning, att en enda länsveterinär derstädes

... '' synnerhet vid tillfällen af allmännare sjuklighet, samt

t]11'' följd deraf enahanda förmån, som redan blifvit ofvannamnda

fyra län beredd, äfven måste medgifvas några andra. Då jemväl

Norrbottens, St. Kopparbergs, Vermlands och Kalmar län dels ega den uts

räckning, dels aro så glest befolkade, att det svårligen kan antagas, att

inkomsterna af eu enskild praktik derstädes skulle kunna blifva tillräckliga

för att förmå veterinärer att der söka sin verksamhet, hemställa komiterade

att ytterligare eu länsveterinär i hvardera af nämnda län anställes.

1_ enlighet med hvad komiterade sålunda anfört, skulle den civila veterinärsjukvården,

i hvad det bör åligga staten att upprätthålla densamma, bestridas

af dels eu i hvart och ett af rikets 24 län anstäld länsveterinär,

Imikeii komiterade föreslå skulle benämnas förste länsveterinär, dels ock

<S länsveterinärer, hvilka skulle benämnas andre länsveterinärer samt förläggas

till följande orter, nemligen:

station

1 i Norrbottens län med

1 » Vesterbottens län

1 » Vester Norrlands län

1 » Jemtlands län

1 » St. Kopparbergs län

1 » Gefleborgs län

1 » Vermlands län

1 » Kalmar län

i trakten af Haparanda,

» » Skellefteå,

» » Sundsvall,

» » Oviken,

i Vester Dalarne,

i Norra Helsingland,

i trakten af Arvika,

norra delen af Öland.

åtaga sig

lämpliga

an

» pa

Såsom ett vilkor för anställande af nu föreslagne andre länsveterinärer

hafva likväl komiterade, i anseende till den särskilda förmån, som härmenoT.

i beredes nämnda orter, ansett böra stadgas, att vederbörande kommuner

att åt desse veterinärer kostnadsfritt anskaffa och underhålla

bostäder.

Ehuru, enligt komiterades åsigt, staten icke bör i vidsträcktare mån

genom aflönande af det utaf komiterade nu föreslagna antal länsveterinärer

vidkännas kostnader för den civila veterinärsjukvårdens upprätthållande

i landet, anse likväl komiterade, att om veterinärer, som af landstmg,

_ hushållningssällskap, kommunalstyrelser, bolag eller enskilde personer

blifvit inom ett visst distrikt anstälde och af dem åtnjuta aflöning, fiime

mot skyldighet att vid förekommande fall stå till Eders Konst. Majrts Befallmngshafvandes

förfogande, rätt till tjensteårsberäkning och således äfven

utsigt till befordran till länsveterinärtjenster, en lättnad härigenom skulle

beredas myndigheter och enskilde att få veterinärer hos sig anstälde på

samma _ gång det skulle tillskynda staten fördelen af ett kostnadsfritt biträde

vid veterinärsjukvårdens handhafvande; och vilja komiterade för den

3

18

skull i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

må ega att efter ansökan af de myndigheter eller enskilde, hviska hafva

sådan veterinär hos sig anstäld, och sedan dennes; kompetenslblilvit åt

Sundhets-Kollegiiim pröfvad, på förenämnda vilkor antaga honom såsom

distriktsveterinär inom det honom anvisade, af Eders Kongl. Map.ts Befallningshafvande

till beskaffenhet och omfång godkända distrikt, Angående i

Ofri ert de tjensteskyldigheter, som borde åligga såväl läns- som distriktsveterinärerne

få komiterade hänvisa till det förslag till instruktion för civilveterinärerne

i riket, som finnes detta betänkande bifogadt; och få komiterade

med afseende å detta förslag särskilt i underdånighet åberopa de

af komiterade i § 2 föreslagna förändringar i gällande föreskrifter rörande

länsveterinårtjensternas tillsättande. Enligt nu gällande författningar tillsättas

nemligen länsveterinärerne af vederbörande länsstyrelse, sedan oundhets-Kollegium

om de sökandes förtjenst och skicklighet afgifvit yttrande.

På olämpligheten af detta utnämningssätt, hvarigenom veterinärsysslornas

tillsättande öfverlemnas åt en myndighet, som icke egen nödig sakkännedom,

har Sundhets-Kollegium redan i sitt öfver 1865 års komitébetänkande ataifna

utlåtande fästat uppmärksamhet samt föreslagit, att sådana tjenstår

må efter Kollegii förslag af Eders Kongl. Maj:t i Nåder tillsättas; antagande

Kollegium, med hvilket komiterade i detta afseende för sin del instämma,

att detta utnämningssätt, jemte fördelen åt bestämda grunder för veterinäiplatsernas

tillsättande, skulle leda derhän, att öfvervägande kunskaper och

skicklighet företrädesvis komme att blifva grunden för befordran.

Cistern 1 afseende nu å de i statens tjenst anstälde civilveterinärers löneförmåner

närerne» inne- hafva väl de tid efter annan gjorda framställningar om behofvet åt deras

förmåner. förbattrande så tjn vida vunnit erkännande, att länsveterinärernes löner,

till en början utgående med endast 75 riksdaler om aret, men sedenneia.

förhöjda genom Nådiga Brefvet af den 16 November 1854 till 300 riksdaler

samt'' genom Nådiga Brefvet af den 29 December 1860 till 500 riksdaler,

blifvit vid sistlidet års riksdag bestämda till 1,000 riksdaler för hvar och

en af rikets nu varande 28 länsveterinärer. Da c in e 11 e r ti d ^ k o m i t c r a d e lägga

särdeles vigt dervid, att lönernc för de i statens tjenst anstälde veterinärer

fastställas till sådana belopp, att de verkligen stå i ett rätt förhållande

till såväl de fordringar, man numera vill ställa på våra veterinärer, som

äfven den högre samhällsställning, man önskar bereda dem, anse sig ’0- miterade böra föreslå en ytterligare förhöjning i de till länsveterinärerne

nu utgående lönebelopp. Härvid vilja komiterade till en början anmärka,

19

att då de redan genom den benämning, som gifvits åt de af komiterade

föreslagna två klasser länsveterinärer, nemligen förste och andre länsveterinärer,

antydt en viss gradskillnad dem emellan, detta äfven kommer att

vinna tillämpning vid bestämmandet af deras löner. Med afseende å de

belopp, hvartill dessa böra sättas, hafva komiterade tagit hänsyn till den

i förut omnämnda förslag till ny härordning föreslagna aflöning för hästläkarekårens

medlemmar; och hafva utaf desse regementshästläkare ansetts

böra aflönas lika med kaptener af 2:dra klassen eller med 1,800 kronor

(med uppflyttning efter 10 års tjenst såsom regementshästläkare till lönegrad

i likhet med kaptener af lista klassen) samt bataljonshästläkare lika

med löjtnanter af 2:dra klassen eller med 900 kronor. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

härmed och då komiterade anse förste länsveterinärerne med

afseende å tjensteåligganden vara närmast jemförlige med regementshästläkarne

samt andre länsveterinärerne med bataljonshästläkarne, vilja komiterade

föreslå, att länsveterinärernes löner bestämmas till 1,800 kronor för

förste och till 900 kronor för andre länsveterinären, hvilken sistnämnde

derjemte skulle, på sätt förut blifvit föreslaget, af vederbörande kommun

erhålla kostnadsfri bostad.

Komiterade föreställa sig, att de för länsveterinärerne nu föreslagna

löneförmåner äfven skola befinnas fullt lämpliga, om de jemföra^ med de

löneförmåner, som tillkomma de i de särskilda länen anstälde provincialläkare,

emellan hvilka och länsveterinärerne icke så få jemförelsepunkter

torde förefinnas, ehuru en skilnad i löneförmånerna alltid rättvisligen bör

ega rum, beroende på dels den mer eller mindre kostsamma lärokursen

dels ock det mer eller mindre ansvarsfulla i tjensteåligganden. Hvad då

beträffar provincialläkarnes löner, äro dessa faststälda för samtlige provincialläkare

till 1,500 kronor för hvardera, hvilket belopp utgår genast

vid tjenstens tillträdande, med ett ålderstillägg af 500 kronor till hvar och

en af de 27 äldste i tjenst varande provincialläkare, hvarförutom till

vissa provincialläkaretjenster i de fattigare och mindre befolkade länen är

anslagen en löneförhöjning under form af tjenstgöringspenningar, hvilka

utgå med olika belopp från 300 till 1,000 kronor. Derjemte finnes stadgadt,

att innehafvare af provincialläkaretjenst, som blifvit inrättad efter

år 1860, skall af vederbörande kommun erhålla lämplig bostad. Vid jemförelse

mellan dessa löneförmåner och de af komiterade för förste och

andre länsveterinärerne föreslagna visar sig, att under det provincialläkarnes

löner icke understiga 1,500 kronor, hvarmed i vissa fall fri bostad är förenad,

länsveterinärerne i första lönegraden skulle erhålla endast 900 kronor

jemte fri bostad, samt att då högsta lönen för provincialläkaren kan uppgå

till 2,000 kronor förutom i vissa fall fri bostad och tjenstgöringspenningar,

länsveterinären icke skulle erhålla högre lön än 1,800 kronor utan rätt till

20

Civilveterinärernes

rang.

fri bostad. Tages härvid ytterligare i betraktande, att provincialläkarne,

hvaraf flere finnas anstälde inom hvarje län, till följd häraf ega betydligt

mindre distrikter än länsveterinärerne, äfvensom att desse senare icke kunna

på långt när påräkna den inkomst af enskild praktik, som provincialläkarne,

torde de af komiterade för länsveterinärerne nu föreslagna löneförmåner

icke kunna anses för högt tilltagna.

Hvad komiterade anfört såsom skäl för den föreslagna löneförhöjningen

för länsveterinärerne, torde jemväl få åberopas till stöd för komiterades

hemställan, att en viss rang, lämpad efter livad för andre statens tjenstemän

finnes stadgadt, mätte varda de i sta,tens tjenst anstälde veterinärer tillerkänd.

Det berättigade i att äfven på detta sätt höja veterinärernes samhällsställning

och anseende i det praktiska lifvet har äfven allmänt erkänts, och

framställningar härom hafva jemväl blifvit gjorda i sammanhang med de

förslag, som tid efter annan afgifvits i afseende på frågan om en förändrad

organisation af veterinärväsendet i dess helhet. För länsveterinärerne finnas

i detta afseende inga bestämmelser meddelade, då deremot, hvad de

militäre veterinärerne beträffar, enligt Nådiga Brefvet af den 1 Juni 1838,

regementshästläkaren har rang mellan underlöjtnant och fanjunkare samt

sqvadronshästläkaren samma rang som sergeant. Då emellertid detta hvarken

synes motsvara de högre kunskaper, veterinärerne nu mera skola besitta,

eller vigten af deras tjenstebefattningar, hafva, såsom förut nämnts,

regementshästläkarne och bataljonshästläkarne, af hvilka den nybildade

hästläkarekåren skulle komma att bestå, i förslaget till ny härordning blifvit

likstälde, de föi’re med kaptener af andra klassen och de senare med

löjtnanter af andra klassen. Komiterade, som förut uttryckt den åsigt, att

förste länsveterinären torde vara närmast jemförlig med regementshästläkaren

samt andre länsveterinären med bataljonshästläkaren, få med anledning häraf

i underdånighet hemställa, att statens civile veterinärer måtte erhålla enahanda

samhällsställning, som blifvit föreslagen för motsvarande militäre

hästläkare. Med afseende på tillämpningen af nu föreslagna rangbestämmelser,

torde desamma dock icke böra gälla för andre veterinärer, än sådane,

hvilka aflagt de för befordran till statens fenster nu stadgade kunskapsprof.

21

Bland de åtgärder

smil komiterade ansett böra vidtagas för åstadkom- c

mande åt en erforderlig förbättrieg i veterinärernes ställning, var äfven

fl I l-f/ll-tfiS» A X . X J * i ...IT . . c) 7

tillförsäkra de i statens tjenst anstälde veterinärer eu efter deras tienstebefattnmgars

beskaffenhet lämpad pensions rätt. Denna rättighet till pensmn

för sådane tjensteman inskränker sig nu dertill, att länsveterinärerne

sedan ar 187.» haft rättighet till inträde i civilstatens pensionsinrättning,

der de äro uppförde i sjunde klassen med pension till belopp af 300 riksdaler,

samt . att regements- och sqvadronshästläkarne åtnjuta pension ur

armens pensionskassa i förhållande till deras rang. De vid statens veterinärläroverk

anstälde lärare sakna deremot fortfarande all sådan rätt.

. __ kfter de föreslagna väsendtliga förändringarna i de för såväl länsveterinärerne

som de militäre veterinärerne nu gällande löne- och rangbestämmelser

och med hänsyn jemväl till det ansträngande i desse tjensteman»

befattningar, torde de för dem bestämda pensionsbelopp vara alldeles för

oti J räck liga samt utan allt förhållande till de pensioner, »om äro tillförsäkrade

andre tjensteman med mindre arbetssumma, befattningar. Billighet.

och rättvisa torde jemväl fordra, att de ordinarie lärarne vid statens veterinärläroverk

komma i åtnjutande af lämplig pensionsrätt. Komiterade

vilja derför i underdånighet hemställa, dels att lärarne vid statens veterinarlaroverk

matte bereda» rättighet till inträde i civilstatens pensionsinrättning

pa de vilkor, som för öfrige civile embets- och tjensteman äro stadgade,

dels att länsveterinärerne blifva tillförsäkrade pensionsrätt i öfverensstämmelse

med för dem nu föreslagna löneförmåner.

^vilveterinärernes

pcnsio

-

nerinu;.

sammanhang

höra i , " ,m?l frågan .°m d® förmåner, som komiterade ansett Re,stipel, dier

, '' a,s / <!In’ »vilka egna sig åt det veterinära kallet, hafva komité- för veteri

rade

. velat påpeka fördelen och nyttan äfven för det allmänna deraf, att ”8rer’

veterinärer, som i sitt yrke ådagalägga framstående skicklighet och diudighe.

t, sutta» i tillfälle att i utlandet, vidare utbilda sig. För detta, ändamål

>u »a vomi era e ve åt i underdånighet hemställa, att till resestipendier

t)°^Jcfermarer’ saväl clvlle som militäre, måtte anvisas ett årligt anslag af

2,000 kronor att utgå antingen såsom ett eller flera stipendier.''

Beträffande derå militära veterinärorganisationen hemställes i det under-no, militära

tu fors In er o i till i**.. ____ _____i • . . i . . , _ . __ Jll<ua

dåniga förslaget

grundei

för

ny

lärordning,

att hästläkarekåren skall vet.eri"äl''orsa

bestå af: eu regementshästläkare och eu batalj ^hästläkare vid hvarje ryt

-

nisationen.

22

teriregemente, likaledes en regements- och en bataljonshästläkare vid hvarje

artilleriregemente, en bataljonshästläkare vid hvarje ingeniörregemente och

trängbataljon samt för remonteringsväsendet dessutom eu regementshastläkare,

eller tillsammans 18 regementshästläkare och 22 bataljonshästläkare;

hvarjemte skulle dels antagas 10 extra hästläkare bland dem,

som egnat sig åt studiet af veterinär-vetenskapen, dels vid. rytteriet vara

anstälde 55 hofslagare, eller en vid hvarje sqvadron. Vidare föreslås,

att hästläkarekåren ställes i samma förhållande till öfver!ältlakaren, som

fältläkarekåren, men att i krigstid förordnas eu öfverfältveterinär såsom

inspektör öfver arméns hästläkare, hvarjemte de i värnepligtsaldern varande

civile veterinärer då inkallas till tjenstgöring såsom hästläkare vid

hären eller dess depoter. Lönerna föreslås, såsom redan är nämndt, för

regementshästläkarne lika med kaptener af 2:dra klassen till 1,800 kronor,

med rätt till uppflyttning efter 10 års tjenst i nämnda egenskap till lönegrad

i likhet med kaptener af l:sta klassen, eller 2,800 kronor, för bataljonshästläkare

lika med löjtnanter af 2:dra klassen till 900 kronor, för

extra hästläkare såsom arfvode 200 kronor, samt för hofslagare 600 kronor.

Slutligen framhålles nödvändigheten af att pensionsbeloppen för krigshärens

hela befälspersonal sättes i lämpligt förhållande till såväl behofven som

lönernas storlek. Då Eders Kong! Maj:t i sammanhang med frågan om

ordnandet af försvarsväsendet i dess helhet jemväl torde komma att taga i

Nådigt öfvervägande de förändringar i den militära veterinärorganisationen,

som här ofvan blifvit omnämnda, anse sig komiterade, som hufvudsakligen

instämma i hvad sålunda blifvit i och för krigshärens hästläkare!^ i underdånighet

föreslaget, endast böra i sammanhang härmed hemställa, att förbättring

i de militäre veterinärernes ställning måtte så snart som möjligt

och i den mån sådant må kunna genomföras komma de dertill kompetente

militäre hästläkare tillgodo. Slutligen hafva komiterade, med erinran om

det olämplig;! i nu gällande stadgande, hvarigenom de militära vetennartjensterna

tillsättas af vederbörande regementschef, och da för en förändring

härutinnan tala samma skäl, som blifvit af komiterade anförda till stod för

deras framställning om ett förändradt utnämningssätt till läns veter märtj enst,

velat i underdånighet hemställa, att jemväl de militäre veterinärerne ma

af Eders Kong!. Maj;t i Nåder utnämnas.

Ang. do, ve- Sedan komiterade i sin här ofvan lemnade redogörelse sökt visa orsaSZZ

kerna till den nu rådande bristen på veterinärer samt i sammanhang härsan.

t antalet med föreslagit de åtgärder, som komiterade ansett böra vidtagas för atvete“r°''hjelpande

af denna brist, öfvergå komiterade nu till frågan om ordnandet

23

af deri veterinära undervisningen inom landet. Härvid torde likväl först i

korthet böra angifvas komiterades åsigt i fråga om den myndighet, som

lämpligast bör hafva, öfverinseendet öfver veterinärväsendet. 1 afsdende härå

hade ej mindre direktionen för veterinärinrättningen i Stockholm uti ett

år 1862 afgifvet utlåtande, än äfven den år 1863 i Nåder tillsatta komité

föreslagit, att styrelsen öfver veterinärväsendet skulle uppdragas åt ett n}^- bildadt embetsverk, hvilket under namn af Veterinär-Styrelsen skulle lyda

under Eders Kongl. Maj:t Civil-Departementet.

I anledning af detta förslag, enligt hvilket öfverinseendet öfver veterinärvåsendet

skulle alldeles skiljas från uppsigten öfver medicinalväsendets

öfriga grenar, fästade Sundhets-Kollegium i deröfver afgifvet utlåtande uppmärksamheten

på det noga samband och de många beröringspunkter, som

finnas emellan administrationen af sjukvården för rikets befolkning och

husdjurssjukvården, så att båda dessa sjukvårdsgrenar böra med hvarandra

vara förenade, då deremot ett afskiljande af den ena från den andra skulle

komma att utöfva ett menligt inflytande på båda; angifvande SundhetsKollegium

bland sådana beröringspunkter särskild^ att provincialläkarne

under vissa förhållanden skola medverka vid hämmandet af farsoter bland

husdjuren; att utgifterna, lör veterinärernes officiela verksamhet utgå af

samma fonder som provincialläkarnes, hvilka fonder äro under Kollegii förvaltning

strida; samt att slutligen apoteken, öfver hvilka Kollegium har

inseendet, och medicinaltaxan, som af Kollegium uppgöres, äfvensom farmakopén

jemte flera stadgande!! i medicinalförfattningarna äro gemensamma

såväl för läkare som för veterinärer; och ansåg sig Kollegium på grund

häraf böra afstyrka det uti 1865 års komitébetänkande framstälda förslag

om ett särskilt chefskaps inrättande för veterinärväsendet samt i stället

hemställa, att styrelsen öfver veterinärväsendet i riket måtte åligga samma

myndighet, som eger inseendet öfver medicinalväsendets öfriga grenar.

De af Sundhets-Kollegium uttalade åsigter hafva jemväl visat sig öfverensstämma

med den uppfattning, som Kongl. Magt. ‘i denna fråga hyst,

i det att nemligen Kongl. Maj:t uti den till 1867 års riksdag aflåtna Nådiga

proposition angående ordnandet af veterinärväsendet under åberopande af

hufvudsakligen enahanda skäl, som blifvit af Sundhets-Kollegium anförda

emot ofvannämnda förslag, förklarat sig icke ega anledning att af riksdagen

äska anslag för en sådan styrelse.

Då komiterade med afseende å förevarande fråga äro af den åsigt, att

veterinärväsendet i vårt land åtminstone icke i den närmaste framtiden kan

komma att få den omfattning, att derför skulle erfordras eu särskild, för

staten ganska kostsam styrelse, samt det dessutom, enligt komiterades tanke,

åi olämpligt att chefskapet öfver veteriHärväsendet, fråntages den myndighet,

som har inseendet öfver sjukvården för rikets befolkning, anse sig

24

komiterade böra i underdånighet hemställa, att öfverinseendet öfver veterinärväsendet

fortfarande må tillhöra Sundhets-Kollegium.

Den fråga, som i afseende ä den veterinära undervisningens ordnande

komiterade hafva att härnäst taga i öfvervägande, är den huruvida bada

de för detta ändamål bildade, nu befintliga, läroanstalter. böra bibehållas samt,

derest landet skulle fortfarande anses vara i behof af desamma, den ställning

de med afseende på meddelandet af veterinär undervisning böra intaga

till hvarandra. Allt sedan förslaget om en förändrad organisation af vårt

veterinärväsende första gången pa allvar kom a bane, har bland alla till

detta ämne hörande frågor den om läroverkens antal, omfång och ändamål

gifvit anledning till de största meningsskiljaktigheter, beroende hufvudsakligast

på den olika ställning, man velat gifva åt läroverkets i Skara verksamhet

inom den veterinära undervisningens område. Komiterade, som med

afseende å denna frågas framstående vigt och betydelse tagit noggrann

kännedom om de olika åsigter, som i detta ämne blifvit uttalade af de

embetsverk och myndigheter, som härutinnan afgifvit utlåtande, hafva härvid

funnit, att, under det man varit ense derom att bibehålla läroverket i

Stockholm såsom en läroanstalt för meddelande af fullständig undervisning

uti alla till veterinärkunskapen hörande ämnen, man deremot med afseende

å organisationen åt läroverket i Skara, fram stält följande olika förslag:

''a) att jemväl denna läroanstalt utbildas till ett fullständigt och i afseende

å såväl undervisningsskyldighet som rättighet för de utexaminerade

eleverne med läroanstalten i Stockholm fullt likstäldt läroverk;

b) att i Skara anordnas ett tvåklassigt veterinärläroverk med samma

undervisningskurser som i de tvä lägsta klasserna vid institutet i Stockholm

med rättighet för veterinärelev att under de första åren af studiikursen

kunna efter eget val söka undervisning antingen i Skara eller i

Stockholm, ä hvilket sistnämnda ställe kursen således alltid skulle afslutas; och

c) att, med bibehållande af inrättningen i Skara såsom en veterinär

sjukvårdsanstall samt hofbeslagsskola, derstädes jemväl skall meddelas så

vidsträckt undervisning i ofri ga veterinära ämnen, som tillgänglig personal

och materiel medgifva.

Förutom nu omförmälda förslag har uti särskilda, vid sistlidne riksdag

väckta motioner gjorts framställning dels om den veterinära undervisningens

förläggande i sin helhet till Skara, dock att i Stockholm inrattades

eu veterinär klinisk anstalt, vid hvilken skulle meddelas praktisk undervisning

i husdjursskötsel och hofbeslagslära, dels ock om undervisningens förflyttande

till Ultima landtbruksinstitut,

Till stöd för det här ofvan först angifna förslag om genomförandet af

eu fullständig likställighet emellan de båda läroanstalterna, hvithet förslag

frainstälts af direktionen öfver veterinärinrättningen i Skara, bär nämnda

25

direktion åberopat dels det Hernqvistska testamentets innehåll och syfte

af en mera vidgad verksamhet än den, som enligt nu gällande provisoriska

reglemente blifvit inrättningen förbehållen, dels jemväl den täflan i vetenskaplig

utveckling, som af den föreslagna likställigheten skulle blifva en

följd, dels ock slutligen den fördel, som landtbruket och särskildt husdjursskötseln

kunde hemta af ett större antal veterinärers utbildande samt afhjelpandet

på sådant sätt af den brist på veterinärer, hvilken så allmänt

öfverklagas. Sundhets-Kollegium åter har visserligen ifrågasatt, huruvida

icke en enda läroanstalt, och i sådan händelse den i Stockholm, kunde

vara tillräcklig för bildande af veterinärer för landets behof, samt den i

Skara såsom obehöflig då indragas. Dock har Kollegium, för den händelse

att Kong!. Maj:t, med fästadt afseende å den Hernqvistska donationen, skulle

finna hinder häremot uppstå, för sin del förordat fullständig likställighet

emellan de båda läroverken. Såväl Kongl. Landtbruks-Akademien, hvilken

framstäf det andra af ofvannämnda förslag, som den år 18(33 nedsatta

komité, i hvars afgifna betänkande det tredje förslaget återfinnes,

hafva ansett två veterinärinrättningar icke vara för landet behöflig!! och

hafva förklarat sig i följd häraf, derest veterinärinrättningen i Skara ej

tillkommit genom enskild donation, med föreskrift bland annat att derstädes

vara och förblifva, hafva velat föreslå denna inrättnings sammanslående

med läroverket i Stockholm, då genom bådas förenade lärarekrafter och

tillgångar ett fullständigt läroverk i hufvudstaden eller dess granskap med

minsta kostnad skulle kunna åstadkommas; men då sådant antogs möta

hinder i de vid den Hernqvistska donationen fastade vilkor, ansågs inrättningen

lämpligast böra anordnas i enlighet med något af si stberörda två

förslag.

Såsom utgångspunkt för bestämmandet af sin åsigt i denna fråga hafva

komiterade å ena sidan tagit hänsyn till nödvändigheten för staten att söka

utbilda veterinärer, hvilka genom såväl teoretisk bildning som praktisk

duglighet kunna vara kompetente antingen att såsom lärare vid statens

veterinärläroverk upprätthålla den veterinära undervisningen i landet eller

ock att såsom länsveterinärer och militäre hästläkare anställas i statens

tjenst; men å andra sidan hafva komiterade icke kunnat undgå att fästa

sig vid behofvet för det störa flertalet bland landets jordbrukande befolkning

att ega tillgång på veterinärer, hvilka utan att behöfva ega den högre

såväl allmänt humanistiska som veterinära bildning, hvilken numera förutsattes

såsom ett vilkor för befordran till statens tjänster, skulle kunna, i

anseende till det lägre kunskapsmått man af dem fordrade och den kortare

tid de för sin utbildning behöfde använda, lemna en häraf betingad billigare

sjukvård. Utan att vilja eftergifva något på de fordringar, komiterade

redan uppstält såsom vilkor för anställning såsom veterinär i statens tjenst,

4

26

hafva komiterade likväl ansett, att med afseende å dem, hvilka vilja åtnöja

sig med utöfvandet af endast enskild veterinär verksamhet, såväl fordringarna

på förkunskaper kunna sättas lägre som äfven kurserna i afseende å

den teoretiska veterinära undervisningen göras mindre omfattande, än som

fordras för kompetens till statens tjenster. En sådan förändring, hvarigenom

möjlighet skulle beredas äfven för andre personer än studenter att

blifva veterinärer, skulle utan tvifvel hafva till följd, icke blott att antalet

af dem, som ville egna sig åt det veterinära kallet, komine att ökas, utan

äfven att, då i synnerhet det mindre landtbrukets behof af en mer, än nu

kan vara förhållandet, billig sjukvård för husdjuren härigenom komme att

blifva tillgodosedt, praktiskt duglige veterinärer skulle framför de nu så

mycket anlitade qvacksalfvare komma att vinna förtroende bland allmänheten.

I fråga då om antalet af de veterinärläroverk, som må finnas erforderliga,

äro väl komiterade af den åsigt, att om man blott toge hänsyn till

antalet af veterinärer, som årligen borde utexamineras för att hålla veterinärernes

antal uppe vid en numerär af 300 — hvartill, med en i allmänhet

till 25 år beräknad tjenstetid, 12 å 15 nya veterinärer skulle för hvarje år

erfordras — endast ett läroverk vore för landet behöfligt. Men då, enligt

den af komiterade här ofvan angifna uppfattning, två slags veterinärer,

för hvilka komiterade vilja föreslå benämningen lista och 2:dra klassens

veterinärer, skulle behöfva utbildas, och då till följd af den mer eller

mindre omfattande undervisning, som med afseende på deras blifvande

verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande vid ett och samma läroverk

icke lämpligen torde kunna verkställas, hafva komiterade ansett två

skilda läroverk vara behöfliga. För utbildandet af första klassens veterinärer

eller sådane, som skulle eg a rätt att söka anställning i statens tjenst,

tinnes redan uti veterinärinstitutet i Stockholm en läroanstalt, som med afseende

å det lärareantal, hvaröfver detsamma har att förfoga, samt de lärokurser,

som äro för detsamma bestämda, är egnad att tillfredsställa fordringarna

på en högre vetenskaplig institution. Vidkommande åter lämpligt

ställe för inrättande af en läroanstalt för utbildande af andra klassens

veterinärer, eller sådane, som skulle vara afsedde endast för den enskilda

praktiken, på sätt här ofvan angifvits, torde veterinärinrättningen i Skara

med fördel och utan några betydliga kostnader för staten kunna till en

sådan läroanstalt användas. Härigenom skulle jemväl inrättningen erhålla

en verksamhet närmare öfverensstämmande med det i Hernqvistska testamentet

för inrättningen afsedda syfte, på samma gång derigenom skulle åt

staten fortfarande bibehållas de till nämnda inrättning anslagna donationer.

Sedan komiterade sålunda i allmänhet angifvit den ställning de båda

nu befintliga läroverken skulle, enligt komiterades förslag, komma att in

-

27

taga till hvarandra och till den veterinära undervisningen, öfvergå komiterade

nu till en närmare redogörelse för de förändringar i hvartdera läroverkets

nuvarande organisation, som komiterade ansett sig böra föreslå.

Beträffande då först institutet i Stockholm har redan länge varit allmänt

erkändt, att de byggnader och lägenheter, hvilka för närvarande af institutet

begagnas, äro såväl till utrymme som till beskaffenhet i öfrigt i deras

nuvarande skick olämpliga. De skiljaktiga meningar, som likväl härvid

yPPat sig om lämpligaste läget för institutet, samt svårigheten att erhålla

de för de erforderliga nybyggnaderna äskade anslag hafva emellertid haft

till följd, att institutet fortfarande i det väsendtligaste befinner sig i samma

skick, som då för omkring tio år sedan frågan härom första gången väcktes.

För de olika förslag, som tid efter annan i detta afseende framstälts, samt

för den utgång, desamma fått, torde komiterade nu till en början få i

korthet redogöra.

Uti det underdåniga betänkande, som den år 1863 tillsatta komité

afgaf, föreslogs med afseende på veterinärinstitutet i Stockholm, att

detsamma skulle förläggas på hufvudsakligen samma plats, som det nu

innehar, dock med den förändring, att institutets egande, öster om Grefgatan

i qvarteret Edelman mindre belägna tomt skulle utvidgas genom byte

med By d ber ska stiftelsen , som i ersättning för hela den nämnda stiftelse

tillhöriga andel af berörda qvarter jemte derå befintliga byggnader skulle

erhålla en lika stor andel af institutets vester om Grefgatan i qvarteret

Krabaten belägna tomter och byggnader, och att på denna sålunda utvidgade

plats skulle för ändamålet uppföras erforderliga byggnader, upptagande

ej mindre undervisningslokaler, samlingsrum, smedja, sjukstallar in. in., än

äfven bostäder för chefen samt institutets lärare, elever, betjente och ett

visst antal hofslagarelärlingar; och skulle kostnaden för uppförande af dessa

byggnader enligt uppgjorda kostnadsförslag belöpa sig till 585,101 riksdaler,

hvilken summa likväl skulle komma att minskas med det försäljningsbelopp

af 96,000 riksdaler, hvartill den östra, under förutsättning af byte,

för institutet icke behöfliga del af qvarteret Krabaten med derå befintliga

t)37ggna(Ier blifvit uppskattad, hvadan slutliga anläggningskostnaden skulle

blifva 489,101 riksdaler.

Innan detta betänkande afgafs, hade emellertid Landtbruks-Akademien

uti underdånigt utlåtande den 13 September 1862 ansett det nuvarande

läget för institutet vara så till vida olämpligt, att institutet nu är å alla

sidor skildt från landsbygden med osammanhängande och otjenliga bygg

-

Veteriuäriusti

tutet i Stock

hohu.

28

»åder och beläget på en plats, som efter den nya strandgatans anläggning torde

tagas i anspråk för andra ändamål, samt föreslagit, att nuvarande byggnader

och tomter skulle försäljas och i deras ställe ett rymligt jordområde

utom, men invid hufvudstaden inköpas och i tidsenligt skick bebyggas.

Detta förslag har jemväl Sundhets-Kollegium biträdt men tillika hemstält,

att, derest institutet komme att bibehållas vid Grefgatan, något utbyte af

tomt med Rydbergska stiftelsen icke måtte ega ruin, utan de båda nuvarande

tomterna bibehållas.

Efter pröfning af ofvanberörda förslag och sedan Eders Kongl. Ma:jts

Öfverintendents-Embete i anledning af erhållen Nådig remiss i afgifvet underdånigt

yttrande anfört, att, i händelse minskning i de ursprungligen afsedda

bostadslägenheterna kunde ske, så att dessa blefve inskränkta till boställen

åt föreståndaren, adjunkterne och instruktionssmeden, samt husrum och

kosthållning för elever kunde uteslutas, det beräknade kostnadsbeloppet

585,101 riksdaler skulle komma att nedsättas till 390,844 riksdaler,. aflat

Kongl. Maj:t till 1867 års riksdag Nådig proposition, dervid Kongl. Maj:t —

som fann komiterades förslag om hufvudsakligt bibehållande för institutet

af dess nuvarande läge böra antagas — föreslog bland annat, att riksdagen

måtte, med godkännande af det utaf komiterade förordade tomtutbyte, för

uppförande af nya byggnader vid institutet i Stockholm bevilja 390,000

riksdaler, deraf 50,000 riksdaler att utgå under loppet af år 1868.

Då likväl inom riksdagen den åsigt gjorde sig gällande, att derest antingen

institutet förlädes å Kronan tillhörig mark utanför någon af Ladugårdslandets

tullar, på sätt Landtbruks-Akademien och Sundhets-Kollegium

föreslagit, eller ock, med bibehållande af anstalten å dess nuvarande plats,

ökaclt utrymme bereddes genom utvidgning och förändring af de redan befintliga

byggnaderna, en betydlig besparing i anläggningskostnaden skulle

uppstå, ansåg sig riksdagen, i saknad af tillförlitlig utredning i dessa afseenden,

icke för det dåvarande kunna bifalla Kongl. Maj:ts berörda förslag;

hvarjemte riksdagen i underdånighet anhöll, ”det täcktes Kongl. Maj:t i

Nåder låta närmare undersöka och utreda, huruvida icke veterinärinstitutet,

till besparing i kostnaderna, skulle kunna utan väsendtliga olägenheter till

någon plats vid hufvudstadens gräns förläggas, eller om icke, i annan

händelse, institutet skulle, utan byte med Rydbergska stiftelsens tomt,

kunna på ett ändamålsenligt sätt anordnas å nuvarande lokaler genom utvidgande

och förändring af der befintliga byggnader, samt att Kongl. Maj:t

ville låta i dessa hänseenden uppgöra alternativa kostnadsförslag”.

I anledning häraf meddelades veterinärinstitutets direktion den 24

Maj 1867 Nådig befallning att i samråd med en af Öfverintendents-Embetet

utsedd sakkunnig person verkställa undersökning om lämpligaste platsen

för institutet och låta uppgöra erforderliga kostnadsförslag. Efter att i så

-

29

dant afseende hafva dels den 5 Februari 1868,-dels den 6 November 1872

inkommit med särskilda förslag, deraf likväl icke någotdera vann Kong!.

Maj:ts Nådiga bifall, har direktionen slutligen efter ytterligare öfverläggläggningar

och undersökningar den 23 December sistnämnda år föreslagit

institutets förläggande till tomterna med adressnummer 6 litt. b och c samt

en del af N:o 8 vid Ladugårdslands tullgata, eller N:ris 11, 12 och en del

af N:ris 3 och 4 i qvarteret Vedbäraren samt en bakom samma tomter

liggande del af lägenheten Djursborgs åker och Ladugårdsgärdet till Drottning

Christinas väg. Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle byggnadssumman

uppgå till 594,890 riksdaler, men som tomterna i qvarteret Vedbäraren

måste för ändamålet exproprieras, och den del af Djursborgs åkerjord,

som borttoges, ersättas med annan jord, hvartill skulle erfordras för

expropriationen 30,000 riksdaler och för flyttningen af uthus vid Djursborg

jemte uppodling af jordvederlaget 10,000 riksdaler, komme hela kostnaden

att utgöra 634,890 riksdaler, hvilken summa likväl komme att minskas

med värdet af institutets nuvarande tomter, då uppskattade till 190,000

riksdaler, hvadan det erforderliga anslaget skulle belöpa sig till 444,890

riksdaler. I öfverensstämmelse med detta underdåniga förslag aflat Eders

Kongl. Maj:t till 1873 års riksdag Nådig proposition med begäran om ett

extra anslag af 634,000 riksdaler, deraf under innevarande år skulle utgå

150,000 riksdaler, samt att institutets nuvarande tomter måtte, när de för

institutets behof icke vidare behöfdes, på offentlig auktion försäljas och

köpeskillingen derför till Riksgäldskontoret aflemnas.

Uti sitt i ämnet afgifna utlåtande yttrade Statsutskottet bland annat:

att det kunde anses ostridigt, att veterinärinstitutets byggnader nästan

utan undantag voro sådana, att, om läroverket skulle i detta afseende blifva

i sitt gamla skick, dess verksamhet komme att förlamas, och hade behofvet

af en '' genomgripande förändring i nämnda hänseende äfven blifvit af riksdagen

erkändt. Oaktadt fullständig utredning saknades, huruvida, på sätt

1867 års riksdag alternativt ifrågasatt, de öfverklagade olägenheterna med

bibehållande af den befintliga lokalen skulle kunna afhjelpas genom utvidgande

och förändring af dervarande byggnader, samt några ritningar

och kostnadsförslag, som afsåge institutets förläggande på den föreslagna

platsen, då ännu icke blifvit uppgjorda, hade hvad som blifvit anfördt mot

institutets bibehållande å dess till följd af sitt läge ganska dyrbara tomter

synts utskottet utgöra giltig grund för dess förflyttning till annan mera

aflägse belägen plats. De uti det upprättade förslaget, för hvilket under

åren 1865 och 1866 uppgjorda ritningar legat till grund, upptagna kostnaderna

hade emellertid synts utskottet allt för stora. Då utskottet ansett

veterinärundervisningen böra ordnas med hänsyn till ett antal af högst 50

å 60 elever, borde behofvet af byggnader för densamma kunna tillgodoses

30

med vida mindre kostnad, än som blifvit ifrågasatt, och utskottet förestälde

sig, att, med inskränkande af byggnaderna till hvad som för ändamålet

kunde finnas oundgängligen nödigt, kostnaderna icke borde komma

att öfverstiga det belopp, som enligt Kongl. Maj:ts till 1867 års riksdag aflåtna

Nådiga proposition ansetts för ändamålet erforderligt. På grund häraf

hemstälde utskottet, att riksdagen, med afslag å Eders Kong]. Maj:ts

gjorda Nådiga framställning, måtte i underdånighet anhålla, det Eders Kongl.

Maj:t ville i Nåder tillse, huruvida icke sådana förändringar i den uppgjorda

planen för veterinärinstitutets nya byggnader kunde vidtagas, att

anläggningskostnaden väsendtligen inskränktes.

I enlighet med utskottets hemställan bl ef Eders Kongl. Maj:ts Nådiga

framställning afslagen, hvaremot riksdagen icke fann skäl bifalla den af utskottet

föreslagna underdåniga skrifvelse.

Då detta riksdagens beslut syntes hufvudsakligen hafva varit förorsakadt

af de höga anläggningskostnaderna, lät direktionen för veterinärinstitutet

med iakttagande af inskränkning i afseende å byggnadernas omfång

uppgöra nya ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilket förslag

kostnaderna för samtliga byggnaderna jemte jernstaket åt gatan, för planering,

stensättning, vattenledning och tillsyn vid arbetet äfvensom för

oförutsedda behof skulle uppgå till 546,770 riksdaler, samt för expropriation

och flyttning, af byggnader in. m. till £1,000 riksdaler eller tillsammans

597,770 riksdaler. Enligt verkstäld ny värdering af institutets

tomter .och byggnader skulle för desamma, om försäljningen skedde vid

en i sådant afseende någorlunda gynsam tid, kunna erhållas 300,000 riksdaler,

så att, då detta belopp afdroges från den beräknade anläggningskostnaden,

derå skulle återstå 297,770 riksdaler. Med öfverlemnande af dessa

ritningar och kostnadsförslag samt under anförande, att behofvet af ett

tidsenligt veterinärinstitut gjorde sig för hvarje år allt mera påträngande,

samt att institutets nuvarande byggnader ej kunde för det afsedda ändamålet

mera än högst få år begagnas, anhöll direktionen i underdånig skrifvelse

af den 4 November sistlidet år, att Eders Kongl. Maj:t behagade till

riksdagen aflåta Nådig proposition om anslag till uppförande af nya byggnader

i enlighet med det nu afgifna förslaget. I öfverensstämmelse med

denna hemställan anhöll Eders Kongl. Maj:t hos sist hållna riksdag om ett

extra anslag af 597,770 riksdaler, hvaraf 200,000 riksdaler borde anvisas att

utgå under år 1875, samt hemstälde derjemte om försäljning af institutets nuvarande

lägenheter, på sätt i Nådiga propositionen till 1873 års riksdag

föreslagits. På hemställan af Statsutskottet, som, under åberopande af sitt

förlidet år i ämnet afgifna yttrande ”och då förhållandena sedan dess icke

undergått sådan förändring, som borde kunna föranleda till ändring i riks

-

31

dagens då fattade beslut”, afstyrkt den Nådiga framställningen, blef densamma

af riksdagen afslagen.

Af_ denna nu lemnade redogörelse framgår, att efter den långvariga

behandling, som frågan om anordnandet af tidsenliga lokaler för veterinärinstitutet

i Stockholm varit underkastad, och efter de olika förslag, som i

detta afseende blifvit tid efter annan framstälda, man numera allmänt kommit

till insigt om olämpligheten af institutets bibehållande vid dess nuvarande

läge och om fördelarna åt att förlägga detsamma nära invid Ladugårdslands

tull, på sätt senast blifvit föreslaget.

Detta förslag öfverensstämmer jemväl med den åsigt, komiterade hysa

i denna fråga, hvars slutliga lösning nu synes hufvudsakligast bero derpå,

huruvida kostnaderna för de erfordeliga nybyggnaderna skulle kunna än

ytterligare nedsättas, så att eu förnyad framställning om anslag för berörda

ändamål må hafva utsigt att vinna riksdagens bifall. Ehuru direktionen

för. veterinärinstitutet i Stockholm vid öfverlemnande till Eders Kong!

Maj:t af senast uppgjorda ritningar och kostnadsförslag uttryckt den åsigt,

att större inskränkning i byggnadernas antal och inredning, än direktionen

då föreslagit, icke kunde göras, om institutet skulle motsvara sitt ändamål,

hafva likväl komiterade ansett sig böra tillse, huruvida icke några ytterligare

inskränkningar och förändringar i byggnadsplanen skulle kunna,

utan men för institutets verksamhet, vidtagas och anläggningskostnaden således

än vidare minskas. Då emellertid komiterade äro öfvertygade, att i

en framtid, sedan vårt veterinärväsende nått den högre utveckling, som

måste blifva en följd af landets allt mer stigande kultur, ett veterinärinstitut

af den omfattning, som nu är föreslaget, skall blifva för landet

behöfligt, och då komiterade derjemte äro af den åsigt, att vid ett byggnadsföretag

af den vigt och storlek, som det nu ifrågavarande, afseende

jemväl bör fästas vid möjligen uppkommande framtida behof, hafva komiterade

ansett sig endast för den händelse böra tillstyrka ytterligare inskränkningar

och förändringar, att dessa blifva af den beskaffenhet att icke

utgöra hinder för institutets utvidgning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med nu uppgjorda byggnadsplan, allt efter som en sådan utvidgning kan

komma att af omständigheterna påkallas. Utgående från denna åsigt hafva

komiterade med den sakkännedom de, såsom räknande bland sig två vid

statens veterinärläroverk anstälde lärare, tilltrott sig ega i denna fråga,

ingått i närmare granskning af det sistlidna år uppgjorda byggnadsförslag;

och hafva komiterade härvid hufvudsakligen anmärkt, hvad först beträffar

auditorii- och museibyggnaden, att den för våningarna beräknade höjd af

15 fot för hvardera torde kunna något minskas; att då två auditoriisalar

af den storlek, förslaget innehåller, icke synas vara för institutets behof erforderliga,

den i första våningen belägna lämpligare torde inredas till biblio

-

32

tek; att då vidare det utrymme, som tagits i anspråk för museer och

samlingar, synts komiterade kunna för närvarande och intill dess samlingarna

vunnit någon betydligare ökning inskränkas, helst om eu del af dessa

uppstäldes i auditoriisalen, hvilket jemväl för undervisningen skulle blifva

fördelaktigt, de i första våningen belägna, för sådant ändamål nu afsedda

ruin kunde tillsvidare anordnas till bostäder för elever, hvartill jemväl det

nuvarande biblioteksrummet äfvensom adjunktens boställsrum kunde användas,

om för adjunkten i stället bereddes rum i anatomibyggnadens .

öfre våning; kunnande i den mån institutet komme i behof af ökadt

utrymme för samlingar, elevrummen dertill förändras och för eleverne då

i stället bostäder på annat sätt ordnas. Beträffande de Övriga byggnaderna,

hafva komiterade ansett, att anatomi-, stall- och smedjebyggnaderna

skulle kunna med afseende å längden något förkortas; att om det uti ^rotsoch

hundsstallet” förlagda vagnshus inreddes till boskapsstall och i samma

byggnad jemväl inrättades ett stall för får och svin, hela den till boskapsstall

nu afsedda byggnaden kund** undvaras och i stället uppföras en byggnad

af trä, inrymmande såväl vagnslider som latriner; samt att. i stället

för eu portvaktarstuga ett rum jemte kök för portvakt kunde inredas i

stora byggnadens källarvåning. Slutligen hafva komiterade velat föreslå

uppförandet af ett trästaket i stället för ett sådant af jern, en mindre fullständigt

ordnad vattenledning samt inskränkning i tomtens planering.

Sedan komiterade med afseende å lämpligheten af nu antydda förändringar

jemväl rådfört sig med den arkitekt, som uppgjort de till .senaste

riksdag framlemnade ritningar och kostnadsförslag, Professoren, Riddaren

af Eders Kongl. Maj:ts Wasa Orden E. E. von Rothstein, samt denne ansett

de föreslagna förändringarnas genomförande icke böra åstadkomma någon

rubbning uti den för institutet redan uppgjorda byggnadsplan, har Professoren

von Rothstein, på anmodan af komiterade, med iakttagande af nämnda

förändringar uppgjort nytt kostnadsförslag, hvilket med dertill hörande

beskrifning äfvensom de förändrade ritningarna komiterade härmed få i

underdånighet bifoga. Enligt detta förslag skulle anläggningskostnaden

belöpa sig till 448,324 kronor, hvartill kommer kostnaden för expropriation

af tomterna i qvarteret Vedbäraren och flyttning af byggnader vid

Djursborg, beräknad till 50,000 kronor; utgörande således den sammanlagda

kostnadssumman 498,324 kronor. Då härifrån afräkna^ värdet af institutets

nuvarande tomter, hvilka med afseende å det höga pris, som, efter

det nya strandgatan utmed Ladugårdslandsviken blifvit färdig, dessa tomter

böra betinga, blifvit af Professoren von Rothstein uppskattade till 320,000

kronor, återstår ett belopp af 178,324 kronor, hvartill således statens utgift

för uppförande af ifrågavarande byggnader skulle komma att inskränka sig.

33

Ehuru komiterade i enlighet med den åsigt, som numera blifvit icke

blott af Eders Kongl. Maj:t utan äfven af riksdagen omfattad, icke velat

biträda något förslag, afseende institutets framtida bibehållande å dess nuvarande

plats, hafva likväl komiterade, för den händelse frågans slutliga

lösning skulle blifva än ytterligare undanskjuten, i hvilket fall åtgärder för

de: nuvarande byggnadernas provisoriska iståndsättande oförtöfvadt måste

vidtagas, anmodat Professoren von Rothstein att uppgöra eu beräkning öfver

kostnaderna för de reparationer och förändringar af institutets nuvarande

byggnader, som komiterade ansett oundgängliga, derest institutet ännu under

någon tid skall utan allt för menligt inflytande på dess verksamhet kunna

bibehållas inom dess nuvarande lokaler; och har Professoren von Rothstein

med anledning häraf till komiterade aflemnat ett i sådant afseende upprättadt

aproximativt kostnadsförslag, hvilket finnes detta betänkande bifogadt.

Enligt nämnda förslag skulle kostnaden för byggnadernas provisoriska iståndsättande

»för en kortare tid» belöpa sig till 15,285 kronor.

Utan att ingå i något yttrande, huruvida det vore lämpligt att för ett

blott tillfälligt iståndsättande af institutets nuvarande byggnader uppoffra

en penningesumma till nu angifna belopp, få komiterade för sin del, under

åberopande af hvad de i frågan redan anfört, härmed i underdånighet hemställa,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af de utaf komiterade

föreslagna förändringar och inskränkningar i senast uppgjorda ritningar

öfver nybyggnader för veterinärinstitutet i Stockholm, till nästkommande

riksdag framställa Nådig proposition om beviljande af det nybyggnadsanslag,

som komiterade funnit erforderligt.

I afseende slutligen å nu gällande stadganden* rörande undervisningen

vid veterinärinstitutet i Stockholm samt institutets ekonomiska och öfriga

angelägenheter, hafva komiterade ansett sig icke ega anledning att föreslå

någon annan förändring'' i det för institutet den 24 Maj 1867 faststälda

Nådiga reglemente än i afseende å undervisningens omfång samt sättet för

afgångsexamens afläggande, hvarom komiterade blifva i tillfälle att här nedan

vidare yttra sig, likasom komiterade icke heller haft något annat att erinra

med afseende å institutets nuvarande stat, än att komiterade ansett dels

den till adjunkten anslagna lön, hvilken nu utgår med endast 1,500 riksdaler,

höra höjas till 2,000 kronor eller samma belopp, som uti bifogade underdåniga

förslag till stat för veterinärinrättningen i Skara blifvit såsom lön åt en

adjunkt vid nämnda inrättning beräknad, dels ock att med afseende å dispositionen

af det till stipendier åt elever beviljade anslag af 4,000 riksdaler

den bestämmelse borde stadgas, att detsamma skall fördelas bland minst

tio elever.

5

34

Veterinärinrättniugen

i Skara.

Under åberopande af de skäl, som blifvit af komiterade anförda till

stöd för deras åsigt, att förutom institutet i Stockholm ett särskild! veterinärläroverk

borde inom landet inrättas för utbildande af privata veterinärer,

samt att inrättningen i Skara lämpligast kunde till ett sådant läroverk

anordnas, öfvergå komiterade nu till framställning af de förändringar med

afseende å nämnda inrättnings nuvarande organisation, som måste blifva

en följd af dess föreslagna utvidgade verksamhet; och vilja komiterade

härvid först anmärka, att då de båda veterinärläroverken i Stockholm och

Skara enligt komiterades förslag skola hafva samma hufvudändamål att utbilda

dugliga veterinärer, komiterade velat föreslå, att läroverket i Skara

måtte i likhet med det i Stockholm erhålla benämningen Veterinär-Institut.

Enligt hvad komiterade redan angifvit, skulle läroverket i Skara, med

bibehållande af sin egenskap dels af vårdanstalt för sjuka husdjur och dels

af läroanstalt för utbildande af hofbeslagssmeder, anordnas till ett läroverk

för bildandet af private veterinärer. För inträde vid läroverket skulle icke

erfordras maturitetsexamen. Undervisningen skulle, ehuru icke så vetenskapligt

ordnad som vid institutet i Stockholm, likväl omfatta alla de teoretiska

och praktiska ämnen, som för bildandet af duglige praktiske veterinärer

erfordras. Slutligen skulle den, som aflagt godkänd examen från läroverket,

vara berättigad att såsom privat veterinär utöfva veterinär verksamhet,

men deremot icke ega rätt att befordras till veterinär^enster med lön på stat.

Detaljerna af den undervisning, som med afseende å läroverkets ofvan

antydda ändamål skulle komma att derstädes meddelas, hafva komiterade

angifvit i det underdåniga »förslag till reglemente för veterinärinstitutet i

Skara», som finnes detta betänkande vidfogadt. Rörande detta förslag torde,

då dess innehåll till största delen lärer motivera sig sjelft, endast vissa

punkter i detsamma här behöfva särskilt omnämnas. Komiterade vilja

härvid till eu början hafva anmärkt, att då, till följd af institutets ändamål

att tillgodose landets behof af praktiskt duglige, men derjemte billige veterinärer,

undervisningen jemväl måste erhålla en öfvervägande praktisk karaktär,

komiterade antagit, såväl att lärokurserna skulle kunna göras mindre

omfattande, som äfven lärarnes antal inskränktare än vid institutet i Stockholm.

I fråga dä om det lärareantal, som för undervisningens behöriga upp

rätthållande skulle erfordras, hafva komiterade föreslagit, att detta måtte

bestämmas till eu professor, som tillika skulle vara institutets föreståndare,

två lektorer, två adjunkter samt eu instruktionssmed, af livilka föreståndaren,

förste adjunkten och instruktionssmeden skulle åtnjuta fri bostad vid institutet.

Om vilkoren för kompetens till dessa lärareplatser samt om lärarnes

skyldigheter med afseende på undervisningen in. m., hafva komiterade endast

att åberopa de §§ i det föreslagna reglementet, som angå dessa ämnen,

likasom komiterade angående de för lärarne föreslagna löneförmåner få i

underdånighet hänvisa till det förslag till stat för institutet, som finnes vid

detta betänkande fogadt. /

Då komiterade uti 40 § föreslagit, att elev, som vill söka inträde vid

läroverket, skall förete betyg om skolkunskaper, motsvarande dem, som

fordras för uppflyttning till sjette klassen af statens elementarläroverk,

hafva komiterade tagit hänsyn dertill, att, efter hvad komiterade inhemtat,

enligt den för elementarläroverken nu tillämnade undervisningsplan, en

kursafslutning med femte klassen skall ega ruin, afseende att bereda möjlighet

för lärjunge att vid tillämpningsskolorna fortsätta och fullborda sin

utbildning.

I afseende härefter å de kostnader, som den föreslagna utvidgningen

af läroverkets verksamhet skulle komma att medföra, hafva komiterade,

som vid en af dem på grund af Nådigt tillstånd företagen resa till Skara

varit i tillfälle att taga närmare kännedom om de läroverket rörande förhållanden,

kommit till den öfvertygelse, att, sedan den nya smedja, hvartill

senaste riksdag anslagit medel, kommit till stånd, någon ytterligare tillökning

af läroverkets byggnader åtminstone icke för den närmaste framtiden

erfordras. Endast den gamla smedjan torde böra inredas till museum.

Då likväl medel härtill blifvit i sammanhang med anslaget till uppförande

af den nya smedjan beviljade, kan förändringen härutinnan icke komma

att medföra andra utgifter från statens sida, än som möjligen kunna blifva

en följd af de alltmer stigande arbetsprisen. Deremot skulle det ökade

antalet lärare äfvensom andra, för genomförande af den föreslagna omorganisationen

nödiga förändringar med afseende å inrättningens förvaltning,

ekonomi m. in., föranleda utgifter, för hvilkas bestridande inrättningen

skulle behöfva ett ökadt anslag af 12,900 kronor, på sätt det af komiterade

för inrättningen uppgjorda förslag till stat närmare utvisar.

Då emellertid utgifterna för institutets underhållande i första hand

skola bestridas af de tillgångar, som de Hernqvistska donationerna äfvensom

de af staten till läroverket upplåtna jordegendomar erbjuda, och då det är

af vigt att förvaltningen af dessa, dispositioner ordnas på ett sätt, som närmast

öfverensstämmer med institutets ändamål, hafva komiterade — under

uttryckande af den åsigt, att, då det måste anses för institutet fördelaktigt,

att derstädes finnes ladugård, vid hvilken eleverne kunna erhålla kännedom

om husdjurens vårdande och skötsel i deras friska tillstånd, den åt föreståndaren

anslagna löningsjord bör af honom sjelf disponeras, men att deremot

öfriga jordfastigheter med större fördel kunna utarrenderas — härmed

velat i underdånighet hemställa:

l:o att de byggnader och fastigheter, som hittills varit såsom löningsjord

åt föreståndaren anslagna, fortfarande för sådant ändamål bibehållas

och af föreståndaren sjelf disponeras;

36

Angående undervisningens

ordnande vid

veterinärläroverken.

2:o att läroverkets öfriga jordfastigheter må, såsom om kronans jord

är stadgadt, utarrenderas och årliga arrendeafgifterna till läroverkets kassa

ingå; och

3:o att det besparade kapital, som tillhör läroverkets kassa, förvaltas

såsom en särskild _ fond, hvars kapital bör oförminskadt bibehållas samt

endast räntan deraf för läroverkets ändamål användas.

Sedan komiterade härmed redogjort för de bestämmelser, som med afseende

å hvart och ett af de båda veterinärläroverken synts komiterade

särskild! böra uppmärksammas, vilja komiterade slutligen i fråga om undervisningens

ordnande vid de båda läroverken anmärka, att då komiterade

ansett nödigt att i de särskilda reglementena finnes närmare angifvet, uti

hvilka läroämnen undervisning bör vid instituten meddelas, komiterade

velat föreslå, att uti reglementet för institutet i Stockholm måtte inflyta

en paragraf, som, i likhet med 25 § uti komiterades förslag till reglemente

för institutet i Skara, upptager de särskilda undervisningsämnena; och få

komiterade i detta afseende hänvisa till det förslag till tillägg till reglementet

för institutet i Stockholm, hvilket såsom särskild bilaga finnes detta

betänkande bifogadt. Beträffande åter det större eller mindre omfång,

som bör gifvas åt undervisningen vid hvartdera läroverket, samt det kunskapsmått,

som bör erfordras för att vid det ena eller andra läroverket

hafva aflagt godkänd afgångsexamen, hafva komiterade, som icke ansett sig

höra med förbigående af Sundhets-Kollegium afgifva detaljeradt förslag i

ämnet-, förestält sig, att då nämnda Kollegium, enligt komiterades redan

gjorda hemställan, skall hafva tillsyn öfver den veterinära undervisningen

i landet, det lämpligast torde böra öfverlemnas åt denna myndighet att bestämma

de lärokurser, som med afseende å läroverkens olika ändamål i

fråga om utbildandet af veterinärer böra ligga till grund för undervisningen,

likasom komiterade äfven ansett det böra tillkomma Sundhets-Kollegium att

granska och fastställa de förslag till undervisnings-schemata, som årligen

skola af hvartdera läroverkets lärarekollegium upprättas. På det emellertid

Sundhets-Kollegium må blifva i tillfälle att bedöma, huruvida den undervisningsplan,

som således kan blifva för läroverken faststäld, behörigen

efterlefves och tillämpas, hafva komiterade föreslagit, att afgångsexamen

skall afläggas i närvaro af tre utaf Kollegium utsedde censorer, med rättighet

för desse att underkänna elev, som de finna sakna nödiga insigter; och

få komiterade i afseende härå åberopa de närmare bestämmelser, som finnas

upptagna dels i förslaget till reglemente för institutet i Skara, dels i det

föreslagna tillägget till reglementet för institutet i Stockholm.

Efter det komiterade sålunda redogjort för de åsigter, på hvilka komiterade

grundat det underdåniga förslag till ordnande af vårt lands veterinärväsende,

som de ansett sig böra till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning

framställa, hafva komiterade här till sist velat i korthet sammanfatta

detta förslags hufvud punkter.

För afhjelpande af den nu rådande bristen på veterinärer hafva komiterade,

som ansett orsaken till denna brist vara att söka i de otillräckliga

löneförmåner samt den ringa samhällsställning, som i förhållande till de

höga kunskapsfordringarna komma de i statens tjenst anstälde veterinärer

till godo, hemstält, att såväl de civile som de militäre veterinärernes vilkor

måtte förbättras, och i sådant afseende föreslagit, att en emot de veterinära

tjenstebefattningarnas vigt svarande förhöjning uti de i statens

tjenst anstälde veterinärers såväl löneförmåner som samhällsställning måtte

dem beredas, att de måtte komma i åtnjutande af lämplig pensionsrätt, samt

att vid tillsättande af statens veterinärtjenster måtte tillämpas samma grunder,

som med afseende å befordran till öfriga statens tjänster äro gällande. För

handhafvande! af den civila veterinärsjukvården inom landet skulle staten

aflöna en förste länsveterinär i hvarje län samt dessutom åtta andre länsveterinärer,

förlagde till de län, som i anseende till utsträckning och oförmåga

att sjelfva underhålla veterinärer ansetts vara i behof af ett sådant

understöd. Hvad åter den militära veterinärsjukvården angår, instämma

komiterade hufvudsakligen i hvad komitén för utarbetande af förslag till

grunder för ny härordning i detta afseende förordat. I afseende å ordnandet

af den veterinära undervisningen, hvaröfver Sundhets-Kollegium

skulle fortfarande utöfva inseendet, hafva komiterade, som utgått från den

åsigt, att nuvarande fordringar för kompetens till statens, för det allmänna

mera vigtiga veterinära tjenstår skola oförändrade bibehållas, men att deremot

för rättighet att utöfva endast enskild veterinär verksamhet skulle

erfordras hvarken så höga förkunskaper eller så omfattande veterinär

bildning, som af innehafvare utaf statens tjenstår skäligen kan fordras,

ansett två slags veterinärer böra utbildas. För detta ändamål skulle de

redan befintliga båda veterinärläroverken i Stockholm och Skara bibehållas,

med den förändring i det senares organisation, som med afseende å dess

sålunda utvidgade verksamhet ansetts erforderlig och som finnes närmare

angifven i de för nämnda läroverk föreslagna stadgar. Enligt uppgjorda

förändrade ritningar och kostnadsförslag till nybyggnader för veterinär

-

38

institutet i Stochholra, förlagdt i stadens närmaste granskap, komme kostnaderna

härför att betydligt understiga de belopp, som i sådant afseende

förut blifvit äskade. För inträde såsom elev vid läroverket i Stockholm

skulle fortfarande gälla stadgandet att hafva aflagt maturitetsexamen, då

deremot för att antagas såsom elev vid läroverket i Skara endast skulle

fordras att innehafva kunskapsmått, motsvarande det för uppflyttning till

6:te klassen af statens elementarläroverk. Elever från båda läroverken

skulle ega lika rätt att såsom enskilde veterinärer praktisera, hvaremot

endast de, som utgått från läroverket i Stockholm, skulle vara kompetente

att söka veterinärtjenster med lön af allmänna medel. Slutligen skulle, då

undervisningen vid de särskilda läroverken komme att med afseende å

dessas olika ändamål i fråga om bildandet af veterinärer ordnas på olika

sätt, Sundhets-Kollegium ega att genom af Kollegium utsedde censorer, som

skola öfvervara afgångsexamina vid läroverken, vaka öfver att undervisningen

vid hvartdera läroverket bedrifves efter den plan, som af SundhetsKollegium

kunde blifva för läroverken bestämd.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

C. M. BJÖRNSTJERNA.

F. v. ESSEN. AXEL ODELBERG. N. E. FORSSELL. C. A. LINDQVIST.

Stockholm den 5 December 1874,

Carl Schönmeyr.

39

Underdånigt förslag till

Instruktion för Civilveterinärerne inom riket.

§ 1.

Veterinärerne lyda, med afseende på deras vetenskapliga verksamhet,

under Sundhets-Kollegium, och de i statens tjenst anstälde Civilveterinärerne

äfvensom Distriktsveterinärerne, med hänsyn till deras tjensteutöfning,

under Våre Befallningshafvande. Vid utbrott af smittosamma sjukdomar

och farsoter bland husdjuren vare äfven öfrige praktiserande veterinärer

skyldige att lemna det biträde till dessa sjukdomars hämmande, som

af Våre Befallningshafvande äskas.

§ 2.

Varder länsveterinärtjenst ledig, skall Vår Befallningshafvande ledigheten

i Post- och Inrikes Tidningar kungöra med utsättande af trettio dagars

ansökningstid. Ansökningarna, som böra inlemnas till Vår Befallningshafvande

i det län, der ledigheten finnes, skola åtföljas af betyg öfver aflagd

veterinärexamen vid Veterinärinstitutet i Stockholm, af prestbetyg samt

tjenstebetyg, så framt sökanden såsom veterinär tjenstgjort. Efter ansökningstidens

slut skall Vår Befallningshafvande öfverlemna handlingarna jemte

eget utlåtande till Sundhets-Kollegium, som upprättar förslag å tre bland

de sökande med förord för en af de å förslaget uppförde, hvarefter och

sedan handlingarna blifvit till Oss i underdånighet insända, Vi i nåder till

tjensten utnämna en af de på förslaget uppförde.

§ 3.

Sedan Länsveterinär sålunda utnämnd är, skall han inför Vår Befallningshafvande

i det län, der han blifvit anställd, sin fullmakt förete samt

tro-, huldhets- och tjenste-ed aflägga.

§ 4.

Läns- och Distrikts-veterinär vare boende inom det område, Våre Befallningshafvande

pröfva och bestämma.

40

§ 5.

Tjenstledighet för Läns- och Distrikts-veterinär sökes hos Vare Bcfallningshafvafvande,

som ega sådan meddela och förordna annan inom länet

bosatt Läns- och Distriktsveterinär eller till bestridande af ifrågavarande

tjenst kompetent praktiserande veterinär, som förklarar sig villig förordnandet

emottaga, att tjensten under tiden upprätthålla. Saknas sådan, göres

anmälan derom hos Sundhets-Kollegium.

§ 6.

Veterinärerne vare skyldige att lemna biträde vid utförande af de åtgärder,

som enligt gällande förordningar till förekommande af sinittosamma

sjukdomars och farsoters spridande bland husdjuren äro föreskrifna.

§ 7.

För utöfvande af sitt yrke eger veterinär att mot recept från apotek

utbekomma så väl häftigt verkande som andra läkemedel, men vare pligtig

att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna uti de cirkulär och kungörelser,

som af Sundhets-Kollegium utfärdas angående läkemedels samt gifters

beredande och utlemnande.

§ 8.

Under förrättning eger veterinär att för husdjur tillhandahålla läkemedel

af den beskaffenhet och till det pris, som gällande farmakopé och

medicinaltaxa föreskrifva.

§ 9.

Rese- och traktamentsersättning för de på vederbörandes förordnande

verkstälda förrättningar utgår enligt gällande resereglemente. Förekommer

vid sådan förrättning obduktion af husdjur, hvaröfver särskildt protokoll

skall afgifvas, åtnjute veterinär, förutom rese- och traktamentsersättning,

för hvarje obduktion sex kronor; dock må, der flera obduktioner under

samma dag kunna verkställas, ersättning icke utgå till högre belopp

än tjugo kronor.

§ 10.

Erfordras vid de efter vederbörande myndighets förordnande anstälda

obduktioner af husdjur eller vid besigtningar af delar efter sådana rätts

-

41

kemisk undersökning, förfares dervid

särskilt finnes stadgadt.

på sätt, som för dylika undersökningar

§ 11.

Veterinär vare pligtig att föra diarium och conceptbok samt årligen

före Mars manads utgång afgifva årsberättelse för föregående år, i enlighet

med derför stadgade föreskrifter. °

12.

Med afseende på de misstag och fel, som veterinär i vetenskapligt hänseende.

begär, vare häri underkastad lika ansvar med öfrige under Sundhetskollegium

uti nämnda afseende lydande personer.

§ 13.

Da veterinär hos Sundhets-Kollegium anmält sig icke vidare ämna utöfva

praktisk verksamhet såsom veterinär och med anledning deraf blifvit

ur Sundhets-Kollegii matrikel öfver praktiserande veterinärer affärd eo-er

denna instruktion på sådan person icke vidare tillämpning.

6

42

Tillägg

till

Kongl. Maj:ts Nådiga Eeglemente för Veterinärinstitutet i Stockholm

den 24 Maj 1867.

§ 7 (förändrad lydelse).

Lärarekollegium tillkommer:

att hafva inseende och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter,

afgifva utlåtanden eller förslag i fråga om läraretjensters tillsättande och

upprätthållande under ledighet, upprätta ordningsstadgar_ samt väcka förslag

rörande undervisningen vid institutet och öfriga dertill hörande angelägenheter;

... r,

att före läsårets början uppgöra förslag till undervisningens omfång

samt detsamma genom direktionen, som deröfver eger att afgifva yttrande,

till Kono-1 Sundhets-Kollegii granskning och fastställelse öfversända, äfvensom

att hos direktionen föreslå fördelning af undervisningsämnen och lärotimmar

*

att’ afgifva utlåtanden, som af vederbörande myndigheter från lärarekollegium

infordras;

att pröfva anmälde elevers antaglighet;

allt med iakttagande af hvad detta reglemente i särskilda delar närmare

bestämmer.

§ (ny).

Undervisningen vid Veterinärinstitutet i Stockholm skall för utbildande

af första klassens veterinärer meddelas i följande läroämnen och till

den utsträckning, som af Kongl. Sundhets-Kollegium bestämmes:

A) Teoretiska *

/. Zoologi: Husdjurens naturalhistoria; kännedom om de olika djurformerna

inom sådana djurklasser, som för veterinärkonsten äro af särskilt intresse.

2. Botanik: De vigtigaste naturliga familjerna; kännedomen om foder-,

medicinal- och giftväxter och särskilt dem, som tillhöra vegetationen på

olika betesmarker inom landet.

43

3. Fysik: Grunderna för mekaniken; läran om värmet, ljuset, ljudet, elektriciteten,

magnetismen och meteorologien jemte dessa ämnens tillämpning

på veterinärkonsten.

4. Kemi: Oorganisk kemi, fullständig elementarkurs, och i organisk kemi

grunderna för djur- och växtkemien samt hvad i öfrigt af kemien har

tillämpning på veterinärkonsten, äfvensom kännedom om anställandet

af de i praktiskt hänseende vigtigare fysiologiska, farmaceutiska, toxikologiska

och patologiska undersökningar.

5. Farmakologi-. Gällande veterinär-farmakopé; läran om drogernas härkomst,

igenkänningstecken och undersökning, deras insamling, förvaring

och beredning, deras verkningar till in- och utvertes bruk i olika doser

eller sammansättningar, deras indikationer samt grunderna för receptskrifning

och läkemedlens olika användning i olika sjukdomar eller för

olika djurslag.

6‘. Allmän Anatomi samt Histologi: Läran om de djuriska väfnadernas och

vätskornas undersökning, beskaffenhet, igenkännande och utveckling.

7. Speciel Anatomi: Läran om husdjurens olika kroppsdelar, såsom ben,

band, muskler, kärl, nerver, inelfvor etc. och om deras inbördes förhållande

till hvarandra.

8. Fysiologi: Läran om förrättningarna af djurkroppens såväl elementarorganer

som sammansatta verktyg, om vilkoren för syn, hörsel, rörelse,

känsel, digestion, respiration m. m. hos våra husdjur.

,9. Patologisk Anatomi: Djurkroppens eller dess delars patologiska förändringar;

allmänna grunderna för verkställande af obduktioner; undersökning

af sjukligt förändrade kroppsdelar samt redogörelse för de patologiska

företeelsernas vigt och beskaffenhet.

10. Allmän Patologi och Terapi: Läran om sjukdomarnas allmänna kännetecken,

verkningar, orsaker m. in.; deras undersökning på mekanisk,

kemisk och fysikalisk väg, samt allmänna grunderna för sjukdomarnas

profylaktiska och kurativa behandling.

11. Speciel Patologi och Terapi: Läran om alla hos husdjuren förekommande

särskilda sjukdomar, deras igenkänningstecken, orsaker, beskaffenhet,

verkningar, förlopp och utgång samt deras botande eller förebyggande.

12. Kirurgi, Bandagelära och Obstetrik: Om indikationerna för och verkställandet

af kirurgiska operationer samt anläggandet af bandage; om

kännedomen och behandlingen af yttre sjukdomar och skador; utförandet

af förlossningar samt dertill hörande kirurgiska åtgärder.

13. Farsotslära: Läran om de bland husdjuren förekommande farsoter och

smittosainma sjukdomar, deras kännetecken, orsaker, utbredningssätt

och förlopp samt om åtgärderna till deras hämmande.

u

14. Veterinär^ affattning s-kunskap: Redogörelse för de lagstadganden, förordningar,

Kong!. bref och cirkulärer, som röra veterinärväsendet inom

landet, samt deras tillämpning; om veterinärers skyldigheter och rättigheter;

om medikolegala besigtningar och undersökningar.

15. Husdjurens ytterlära: Redogörelse för kroppsdelarnas form, fel och beskaffenhet

hos olika husdjur; om kroppsformernas olikhet hos djur för

olika ändamål; om rörelser, färg, ålder och storlek.

16. Husdjursafvel och Racelära: Allmänna grunderna för husdjursafvelns

bedrifvande och dessas tillämpning för uppnåendet af de med djurafvel

afsedda ändamål; om de vigtigaste husdjursracerna, deras olikhet till

kroppsformer, egenskaper och användbarhet; om husdjurens uppfödande

m. m.

17. Husdjur sskötsel: Om beskaffenheten och inredningen af de byggnader,

hvari husdjuren förvaras; om foderslagen, deras beståndsdelar, näringsvärde,

beredning, sammansättning och användning; om djurens behof

af foder och vatten, luft, ljus, rörelse, rykt och renhållning; äfvensom

om de redskap och anspanspersedlar, som erfodras vid deras begagnande.

18. Hofbeslagslära: Hofvens anatomi och fysiologi; läran om normal- och

sjukbeslag för hästar och nötkreatur samt tillämpning deraf vid fel

och sjukdomar i hofvar, klöfvar eller andra delar af extremiteterna.

B) Praktiska:

1. Botaniska exkursioner, odling och insamling af medicinalväxter in. fl.

2. Fysiska experimenter.

3. Kemiska och farmaceutiska laborationer.

4. fysiologiska, farmakodynainiska oeh toxikologiska experimenter.

5. Anatomiska och patologiska dissektioner.

6. Obduktioner.

7. Kirurgiska operationer och förbandsöfningar.

8. Förfärdigande af anatomiska, patologiska och mikroskopiska preparater.

9. Klinik och praktisk husdjursskötsel.

10. Författandet af attester, rapporter, obduktionsprotokoll och årsberättelser

samt öfningar i receptskrifning och recepters taxering.

11. Kastning och fängsling af husdjur samt anspansöfningar.

12. Ftofbeslagskonst: öfningar i suddning, verkning, skoning m. m.

§ (ny).

Afgångsexamen anställes vid vårterminens slut med de elever, som

före Mars månads utgång dertill anmält sig, och aflägges inför tre af Sundhets-Kollegium

utsedde censorer.

För att uti examen till veterinär af första klassen godkännas, erfordras

att eleven, genom muntliga svar samt genom praktiska och skriftliga prof

visar sig innehafva kunskaper uti de särskilda läroämnena, i förening med

färdighet att dem .tillämpa, till det omfång, som af Sundhets-Kollegium,

efter af lärarekollegium afgifvet förslag, bestämmes.

Lärarne verkställa en hvar i sina läroämnen pröfningar inom det omfång,

som af censorerne bestämmes i öfverensstämmelse med den af Kongl.

Sundhets-Kollegium faststälda undervisningsplan. Finna censorerne, att

elev saknar erforderliga insigter, åligger det dem att denne elev underkänna.

46

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Kong! Veterinärinstitlitet i Skara.

Kap. 1.

Om institutets ändamål.

§ I

Veterinärinstitutet

i Skara, som fortfarande förblifver vid hemmanet

Brogården i enlighet med framlidne Professoren Hernqvists testainentariska

förordnanden, har till ändamål:

l:o att vara en fullständig läroanstalt för bildandet af andra klassens

veterinärer, afsedde för den privata eller enskilda veterinära sjukvården;

2:o att vara en fullständig läroanstalt för bildandet af hofslagare eller

s. k. hofbeslags-smeder;

3:o att tillhandagå offentliga myndigheter och allmänheten med råd

och upplysningar inom veterinärkonstens och husdjursskötselns områden; och

4:o att vara en anstalt för vård af sjuka husdjur.

Kap. 2.

Om institutets styrelse.

§ 2.

Styrelsen utgöres af en direktion, sammansatt af Landshöfdingen i

Skaraborgs län såsom ordförande, Biskopen i Skara stift såsom vice ordförande,

tre inom orten boende, för veterinärväsendet och landthushållningen

nitälskande män, hvilka på förslag af länets hushållningssällskap af Kongl.

Maj:t förordnas. Institutets föreståndare föredrager ärendena inför direktionen

utan att i besluten deltaga.

47

§ 3.

Direktionen sammanträder på ordförandens kallelse minst två gånger

årligen och dessutom så ofta ärendenas beskaffenhet sådant påkallar.

§ 4.

I ordinarie ordförandens frånvaro företrädes hans ställe af vice ordföranden,

då han är närvarande, men eljest af den ledamot, som direktionen

dertill utser.

§ 5.

I händelse, vid besluts fattande, olika meningar förefinnas, galle den,

som af de flesta rösterna omfattas och, vid lika röster för olika mening,

den som af ordföranden biträdes.

Intet beslut må fattas med mindre än att tre af direktionens ledamöter,

ordföranden inberäknad, äro närvarande.

§ 6.

Protokoll vid dessa sammanträden föres af direktionens sekreterare

eller den bland institutets tjensteman, som direktionen dertill förordnar.

§ 7.

För handläggning af mindre vigtiga ärenden och sådana, som icke tåla

uppskof till direktionens sammankallande, eger direktionen att bland sig

utse en verkställande direktör, hvilkens åtgärder och bestämmanden ega

lika giltighet med direktionens; börande likväl dessa åtgärder vid nästinstundande

sammanträde inför direktionen anmälas och i protokollet

antecknas.

§ 8.

Direktionens åligganden äro:

1) att vaka öfver fullgörandet af Hernqvistska testamentets föreskrifter;

2) att vid inträffande ledigheter af tjenstebefattningar vidtaga de åtgärder

till tjensternas återbesättande eller upprätthållande under ledigheten,

som detta reglemente bestämmer eller omständigheterna påkalla;

3) att tillse, det institutets egendomar i byggnader, skogar och jordegor

väl vårdas, samt öfvervaka det, sätt, hvarpå dessa af vederbörande innehafvare

begagnas eller förvaltas;

48

4) att ombesörja utarrendering af sådana institutets tomter och egendomar,

som icke äro för annat ändamål disponerade, och öfvervaka ändamålsenligheten

af dervid upprättade kontrakter;

5) att genom verkställande direktören eller annat ombud närvara vid

syner och besigtningar af institutets fastigheter och inventarier;

6) att vaka öfver förvaltningen af institutets penningar och värdepapper

samt pröfva säkerheten vid penningars utlåning;

7) att bestämma tiden för årsexamina samt hos Kongl. Sundhets-Kollegium

föreslå den för afgångsexamina äfvensom att dessa öfvervara;

8) att innan läsårets början till Kongl. Sundhets-Kollegium öfversända,

jemte eget utlåtande i ämnet, lärarekollegii förslag till undervisningens

omfång och fördelning;

9) att fastställa fördelning af premier och stipendier emellan elever, som

blifvit till sådana föreslagne;

10) att utfärda instruktioner för institutets lärare och tjensteman samt

ordningsstadgar för elever och betjening;

11) att pröfva och afgöra de ansökningar och besvär, som af institutets

lärare, lärjungar, betjening eller andre personer blifvit till direktionen

framstälda;

12) att vidtaga nödiga åtgärder till afhjelpandet af institutets behof

och befordrandet af dess bästa;

13) att tillse det såväl detta reglemente som gällande instruktioner och

ordningsstadgar noga efterlefvas;

14) att följa institutets verksamhet och förvaltning i alla dess delar

samt med ledning af föreståndarens, till direktionen afgifvande årsredogörelse

derom årligen till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse.

Kap. 3.

Lärarekollegium.

§ 9.

Lärarekollegium utgöres af institutets samtlige lärare med undantag

af instruktionssmeden, såvida denne senare icke är veterinär. Föreståndaren

är ordförande. Lärarekollegium sammanträder på ordförandens kallelse,

så ofta ärendenas beskaffenhet dertill föranleder, och må ingen lärare

utan laga förfall från sammanträde uteblifva.

49

Lärarekollegium är ej behörigt att fatta beslut, derest ej tre ledamöter,

ordföranden inberäknad, äro vid sammanträdet närvarande. Vid lika

röstetal för olika mening ege ordföranden afgörande rösten.

§ 10.

Lärarekollegii åligganden äro:

1) att hafva inseende och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter

samt befordra till rättelse alla inom detta område möjligen förekommande

fel;

2) att före läsårets början uppgöra förslag till undervisningens omfång

och fördelning samt detsamma genom direktionen till Kongl, SundhetsKollegii

granskning och fastställelse öfversända; börande lärarekollegium

äfvenledes hos direktionen göra framställning om sådana förändringar i

läsordningen eller materielen, som under pågående läsåret möjligen kunna

af behofvet påkallas;

3) att vid återbesättandet af ledigvarande lärarebefattningar eller vid

inträffade tillfälliga förfall för lärare vidtaga de åtgärder eller anordningar

till tjenstens upprätthållande och tillsättning, som detta reglemente

bestämmer;

4) att afgifva utlåtanden, som af embetsverk eller andra myndigheter

från kollegium begäras;

5) att utarbeta förslag till de instruktioner och ordningsstadgar, som

af direktionen skola utfärdas för institutets lärare, lärjungar, tjensteman

och betjening;

6) att pröfva anmälde elevers antaglighet;

7) att meddela varning åt felande elev samt, ifall han icke låter sig

rätta, för direktionen föreslå hans skiljande från läroverket;

8) att för ett år i sender inom sig välja sekreterare, som vid lärarekollegii

sammanträden förer protokoll, ombesörjer utgående expeditioner

samt förer diarium öfver handlingarna. Sekreterarens arfvode bestämmes af

direktionen.

§ IL

Missnöje med lärarekollegii beslut öfverklagas inom eu månad från dess

delgifvande hos direktionen eller dess verkställande direktör; börande klagoskriften

till föreståndaren aflemnas för att af honom inför vederbörande

föredragas, sedan lärarekollegii förklaring öfver klagoskriften infordrats.

7

50

Kap. 4.

Om lärare, deras tillsättning och åligganden.

§ 12.

Vid institutet skola finnas en professor, som tillika är läroverkets föreståndare,

två lektorer, två adjunkter och en instruktionssmed. De åtnjuta

alla lön på stat och må ej utan direktionens medgifvande innehafva annan

tjenst.

§ 13.

Föreståndaren, som på direktionens underdåniga förslag utnämnes af

Kongl. Maj:t, skall vara på Brogården boende och innehafva såsom boställe

det der befintliga karaktershuset med tillhörande uthusbyggnader, gårdsplaner

och trädgårdsanläggningar, äfvensom hemmanet Brogården med underlydande

torp och Horshaga qvarn.

Af de öfrige lärarne skola förste adjunkten samt instruktionssmeden

vara vid Brogården boende och derstädes erhålla fri bostad enligt direktionens

bestämmande.

§ 14.

Professors- och lektorsbefattningarna tillsättas af Kongl. Maj:t, adjunktstjensterna

äfvensom instruktionssmedsbefattningen af direktionen.

§ 15.

Vid inträffad ledighet af professors- eller lektorstjenst anmäle föreståndaren

eller den, hans ställe företräder, förhållandet inför institutets direktion,

som efter inhemtadt yttrande af lärarekollegium förordnar om tjenstens

upprätthållande under ledigheten och låter tillika, genom införande tre

gånger i post- och inrikes tidningar, kungöra tjensten ledig med 56 dagars

ansökningstid, räknadt från den dag, då kungörelsen första gången var i

nämnda tidningar införd.

§ 16.

För behörighet till professors- och lektorstjenst erfordras:

l:o att hafva aflagt fullständig afgångsexamen vid veterinärinstitutet

i Stockholm;

51

2:o att ega för det sökta lärareembetet erforderliga kunskaper och

skicklighet;

eko att aflägga tvenne offentliga föreläsningsprof med fritt föredrag,

det ena öfver ämne efter eget val och det andra öfver något af de ämnen,

lärarekollegium tre dagar förut meddelar, båda omfattande något af läroämnena

för den tjenst, som sökes, äfvensom ett praktiskt prof, hvilket af

lärarekollegium bestämmes.

Profföreläsningarna, som äro offentliga och vid hvilka institutets lärare

skola vara tillstädes, böra vid institutet afläggas inom loppet af en månad

efter ansökningstidens utgång på de dagar, som af direktionen bestämmas.

Öfver dessa prof, så väl som öfver den sökandes skicklighet till tjensten

i öfrigt, skall lärarekollegium afgifva yttrande till direktionen; börande

detta yttrande åtfölja det underdåniga förslag, som af direktionen upprättas.

A förslag uppföras, då omständigheterna sådant medgifva, tre bland de

sökande i ordning efter hvars och ens skicklighet, och bör, vid jemförelsen

emellan dem, längre tjenstetid såsom lärare vid institutet eller annat offentligt

läroverk endast i det fall gifva företräde, då skickligheten hos tvenne

eller flere sökande pröfvas vara lika.

§ 17-

Adjunkt förordnas för viss tid af direktionen efter aflagda profföreläsningar

och af lärarekollegium upprättadt förslag.

Vid inträffad ledighet i adjunktur gäller i afseende på tjenstens bestridande

under tiden, dess ledigförklarande och ansökningstiden, hvad ofvan

om professorstjenst stadgadt är.

För behörighet till adjunktur fordras att hafva undergått de för erhållande

af professorstjenst föreskrifna examina.

§ 18.

Instruktionssmeden, som bör ega vana och skicklighet i allt hvad till

hofbeslagskonstens praktiska utöfning hörer och detta ådagalagt genom

verkstälda prof, som af föreståndaren bestämmas, antages på förordnande

af direktionen, sedan föreståndaren till lämplig person gifvit sitt förord.

§ 19-

Samtlige lärarnes åligganden äro:

l:o att nitiskt samverka för uppnåendet af institutets ändamål;

2:o att ställa sig gällande undervisningsordning, instruktioner och ordningsstadgar

till noggrann efterrättelse;

52

3:o att beredvilligt tillhandagå föreståndaren med allt det biträde, han

i och för institutets angelägenheter af dem äskar.

§ 20.

Föreståndaren, hvilken jemte sin lärarebefattning har närmaste styrelsen

af institutet sig anförtrodd, är direktionen och det allmänna ansvarig

för uppnåendet af institutets ändamål.

Honom åligger:

l:o att hafva närmaste tillsynen öfver undervisningens regelmässiga

gång och att lärare, lärjungar, tjensteman och betjening sina skyldigheter

i allo fullgöra, samt att, då anledning dertill förekommer, dem om ett noggrant

uppfyllande af deras pligter erinra och, så vidt ske kan, hvarje fel

eller försummelse genast rätta eller efter omständigheterna hos lärarekollegium

eller direktionen anmäla;

2:o att öfver institutets verksamhet såsom sjukvårdsanstalt och hofbeslagssmedja

äfvenledes utöfva den noggrannaste uppsigt;

3:o att årligen inom Mars månads utgång i en till direktionen stäld

utförlig berättelse redogöra för institutets verksamhet och förvaltning under

nästförflutna läsåret, hvilken berättelse genom direktionens försorg bör

Kongl. Sundhets-Kollegium meddelas;

4:o att tillse det institutets byggnader och samlingar omsorgsfullt

vårdas;

5:o att tillse det institutets inkomster och utgifter behörigen redovisas;

6:o att hos direktionen anmäla institutets behof och föreslå åtgärder

till deras afhjelpande.

§ 21.

De öfrige lärarne åligger, utom hvad redan förut är föreskrifvet, att i

undervisningen, sjukvården och öfriga göromål en deltaga, på sätt gällande

undervisningsordning bestämmer, samt att utöfva närmaste tillsynen öfver

och vården af de lägenheter och den undervisningsmateriel, som tillhöra

hvars och ens befattning.

§ 22.

År lärare genom sjukdom, allmänt uppdrag eller annat laga förfall

förhindrad att sina tjensteåligganden fullgöra, skall undervisningsskyldigheten

under motsvarande timmar af de öfrige lärarne fullgöras enligt föreståndarens

bestämmande.

53

§ 23.

Tjenstledighet må, då skäl dertill förekommer, åt institutets lärare beviljas

af föreståndaren på högst åtta dagar och af direktionen för högst tre

månader, i senare fallet efter det lärarekollegium sig deröfver yttrat och

afgifvit förslag, huru tjensten under tiden skall upprätthållas.

§ 24.

Vid föreståndarens frånvaro eller förfall skall hans ställe företrädas af

den honom i tjenstegrad närmast stående läraren, tills direktionen härom

närmare bestämmer.

Kap. 5.

Om undervisningen och examina.

§ 25.

Lärokurserna böra så inrättas, att fullständig veterinärbildning för andra

klassens veterinärer kan meddelas på fyra år. De elever, som på denna

tid ej förvärfvat sig fullgoda kunskaper och skicklighet, kunna derutöfver

erhålla högst två års förlängning af lärotiden.

Undervisningen skall omfatta

A) Teoretiska läroämnen:

1) Zoologi: allmän öfversigt af det zoologiska systemet; husdjurens naturalhistoria;

kännedom om de olika djurformerna inom sådana djurklasser,

som för veterinärkonsten äro af särskildt intresse.

2) Botanik: växtrikets systematiska indelning; Skandinaviens vanligaste

fanerogamer, med särskildt afseende på medicinal-, gift- och foderväxter,

äfvensom sådana kryptogamer, som tillhöra de vanligaste slagen af s. k.

nödfoder; . allmänna grunderna i växtfysiologi samt nödig terminologi för

färdighet i växters examinering.

3) Zysik: kropparnas allmänna egenskaper; grunderna för mekaniken;

läran om värmet, ljuset, ljudet, elektriciteten, magnetismen och meteorologien,

samt läran om de för dessa krafter verkande allmänna fysiska lagarna.

4) Kemi: fullständig elementarkurs i den oorganiska kemien och hvad

som af densamma samt af den organiska har tillämpning på veterinärkonsten,

äfvensom kännedom om anställandet af de i praktiskt hänseende

vigtigare fysiologiska, farmaceutiska, toxikologiska och patologiska undersökningar.

54

5) Farmakologi: gällande veterinärfarmakopi; läran om drogernas härkomst,

igenkänningstecken och undersökning, deras insamling, förvaring och

beredning, deras verkningar till in- och utvertes bruk i olika doser eller

sammansättningar; deras indikationer samt grunderna för receptskrifning

och läkemedlens användning i olika sjukdomar eller för olika djurslag.

6) Allmän anatomi samt Histologi: läran om de djuriska väfnadernas

och vätskornas undersökning, beskaffenhet, igenkännande och utveckling.

7) Speciel anatomi: läran om husdjurens olika kroppsdelar såsom: ben,

band, muskler, kärl, nerver, inelfvor etc. och deras inbördes förhållande till

hvarandra.

8) Fysiologi: läran om förrättningarna af djurkroppens såväl elementarorganer

som sammansatta verktyg; om vilkoren för syn, hörsel, rörelse,

känsel, digestion, respiration m. m. hos våra husdjur.

9) Patologisk anatomi: djurkroppens eller dess delars patologiska förändringar;

allmänna grunderna för verkställande af obduktioner; undersökning

af sjukligt förändrade kroppsdelar samt redogörelse för de patologiska

företeelsernas vigt och beskaffenhet.

10) Allmän patologi och Terapi: läran om sjukdomarnas allmänna kännetecken,

verkningar, orsaker m. m.; deras undersökning på mekanisk, kemisk

och fysikalisk väg samt allmänna grunderna för sjukdomarnas profylaktiska

och kurativa behandling.

11) Speciel patologi och Terapi: läran om alla hos husdjuren förekommande

särskilda sjukdomar, deras igenkänningstecken, orsaker, beskaffenhet,

verkningar, förlopp och utgång samt deras botande eller förebyggande.

12) Kirurgi, Bandagelära och Obstetrik: om indikationerna för och verkställandet

af kirurgiska operationer samt anläggandet af bandager; om kännedomen

och behandlingen af yttre sjukdomar och skador; utförandet af

förlossningar och dervid ifrågakommande kirurgiska åtgärder.

13) Farsotslära: läran om de bland husdjuren förekommande farsoter

och smittosamma sjukdomar, deras kännetecken, orsaker, utbredningssätt

och förlopp samt om åtgärder till deras hämmande.

14) Veterinärförfattningskunskap: redogörelse för de lagstadganden, förordningar,

Kongl. bref och cirkulärer, som röra veterinärväsendet inom

landet, samt deras lilläinpning; om veterinärers skyldigheter och rättigheter;

om medikolegala besigtningar, undersökningar o. s. v.

15) Husdjurens ytterlära: redogörelse för kroppsdelarnas form, fel och

beskaffenhet hos olika husdjur; om kroppsformernas olikhet hos djur för

olika ändamål; om rörelser, färg, ålder och storlek.

l<i) Husdjursafvel och Bacelära: allmänna grunderna för husdjursafvelns

bedrifvande och dessas tillämpning för uppnåendet af de med djuravel afsedda

ändamål; om de vigtigaste husdjursraceima, deras olikhet till kroppsformer,

egenskaper och användbarhet; om husdjurens uppfödande in. m.

96

17) Husdjursskötsel: om beskaffenheten och inredningen af dee''byggnader,

hvari husdjuren förvaras; om foderslagen, deras beståndsdelar, näringsvärde,

beredning, sammansättning och användning; om djurens behof af

foder och vatten, luft, ljus, rörelse, rykt och renhållning äfvensom om de

redskap och anspanspersedlar, som erfordras vid deras begagnande.

18) Hofbeslagslära: hofvens anatomi och fysiologi; läran om normaloch

sjukbeslag för hästar och nötkreatur samt tillämpning deraf vid fel och

sjukdomar i hofvar, klöfvar eller andra delar af extremiteterna.

B) Praktiska läroämnen:

1) Botaniska exkursioner, odling och insamling af medicinal- och fodervexter

m. fl.;

2) Fysiska experimenter;

3) Kemiska och farmaceutiska laborationer;

4) Fysiologiska, farmakodynamiska och toxikologiska experimenter;

5) Anatomiska och patologiska dissektioner;

6) Obduktioner;

7) Kirurgiska operationer och förbandsöfningar;

8) Förfärdigandet af anatomiska, patologiska och mikroskopiska preparater;

9) Klinik och praktisk husdjursskötsel;

10) Författandet af attester, rapporter, obduktionsprotokoll och årsberättelser

samt öfningar i receptskrifning och recepters taxering;

11) Kastnings-, fängslings- och anspansöfningar;

12) Flofbeslagskonst: öfningar i smidning, verkning, skoning m. in.

§ 26.

Dessa läroämnen och praktiska öfningar fördelas emellan institutets

samtlige lärare sålunda, att

undervisningen i:

Botanik,

Fysik,

Kemi,

Toxikologi,

Farmakologi,

Farmakopé,

Receptskrifning,

Husdjursafvel och racelära,

Husdjurens ytterlära,

Husdjursskötsel,

Utfodringslära,

jemte hithörande praktiska öfningar

laborationer, experimenter, odling c

dicinalväxter in. in.

såsom excursioner,

h insamling af me

-

verkställes af eu

hufvudlärare med

biträde af en adjunkt.

56

Undervisningen i:

Patologi, | ajjmän ocp Specje]

terapi |

Kirurgi,

Obstetrik,

Bandagelära,

Klinik, in- och utvertes,

Farsotslära,

Veterinärförfattningskunskap,

jemte dithörande praktiska öfningar i obduktioner,

skriföfningar, besigtningar, stalltjenst, experimenter,

stationär och ambulatorisk sjukvård m. m.

Undervisningen i:

Zoologi,

Allmän anatomi samt Histologi,

Allmän och speciel fysiologi,

Speciel anatomi,

Patologisk anatomi,

med dithörande öfningar i kastning, anspan, fysiologiska

experimenter, anatomiska dissektioner etc.

Undei''visningen i:

Hofbeslagskonst och

Hofbeslagslära meddelas af instruktionssmeden med biträde i sistnämnda

läroämne af en utaf adjunkterne, ifall så erfordras.

§ 27.

Lärarekollegium vare medgifvet, ifall omständigheterna dertill föranleda

och sådant finnes lända undervisningen till nytta, att med direktionens

medgifvande fördela läroämnena och de praktiska öfningarna på annat sätt,

än härofvan föreskrifvits.

verkställes af endast

eu hufvudlärare.

verkställes af en

hufvudlärare med

biträde af en adjunkt.

§ 28.

Utom de skyldigheter, som tillhöra hvarje lärare att i sina ämnen

följa vetenskapens framsteg samt att undervisa, tentera och examinera,

åligger honom att utarbeta och före lästerminens början hvarje år till lärarekollegium

aflemna undervisningsplan för nästföljande läsår, innehållande

en kort redogörelse för hvad han i de särskilda delarna af sina undervisningsämnen

anser sig böra genomgå.

57

§ 29.

Undervisningen är kostnadsfri, och ege äfven andre än institutets elever

att, såvidt utrymmet sådant medgifver, föreläsningarna afhöra, efter förut

derom gjord anmälan hos vederbörande lärare.

§ 30.

För tillvägabringandet af ofvannämnda undervisning erfordras vid institutet

följande lägenheter och undervisningsmateriel:

1) Bibliotek, hvartill lokal upplåtes i föreståndarens bostad, står under

inseende af föreståndaren och vårdas af den lärare, direktionen dertill utser.

För begagnande och bokutlåning hålles detsamma tillgängligt enligt gällande

instruktion.

2) Anatomiskt, patologiskt och fysiologiskt museum;

2>) Samlingar af naturalhistoriska föremål, kemiska, farmaceutiska preparater

och droger m. m.;

4) Samlingar af kirurgiska instrumenter, bandager, fängsel- och stallredskap,

anspanspersedlar, hofbeslag m. in.;

5) Kemiskt laboratorium med nödig utredning;

6) Fysiskt kabinett med erforderliga instrumenter och apparater;

7) Apotek med ett för veterinärbehof fullständigt förråd af läkemedel,

jemte apparater för deras beredning, hufvudsakligen till användning för de

djur, som äro vid institutet till sjukvård emottagna;

8) Anatomisal med dertill hörande utredning;

9) Smedja med erforderliga verktyg och inventarier, äfvensom

Skostall och

Förvaringshus för kol och jern etc.;

10) Sjukstall med tillhörande Separationsstall och Ridhus;

11) Auditorium;

12) Inhägnad beteshage för tillfrisknande djur;

13) Botanisk trädgård;

14) Bostad för de lärare, som enligt detta reglemente skola vara vid

institutet boende, äfvensom för elever, så långt utrymmet medgifver.

§ 31.

Läsåret räknas från den 15 Augusti och indelas i två läseterminer nemligen

höstterminen från och med nämnda dag till den 15 December och vårterminen

från och med den 15 Januari till den 15 Juni. Sjukvården och de

8

58

praktiska öfningarna fortgå dock vid institutet utan afbrott hela året om, hvarföre

den ledighetstid, som bör tillkomma hvarje lärare, skall så ordnas, att

de kliniska och praktiska öfningarna kunna ostörda alla tider fortsättas.

Föreståndaren eger bestämma, huru många och hvilka elever må kunna

utan hinder för dessa öfningars gång och egna studiers fortsättande vara

från institutet frånvarande under den tid, föreläsningarna äro instälda.

§ 82.

De examina, som vid institutet anställas, äro års- och afgångsexamina.

Vid de förra förhöras eleverne endast i de läroämnen, hvari de under

läsåret erhållit undervisning, men vid de senare i alla de till hela lärokursen

hörande läroämnen.

Såväl års- som afgångsexamen anställes vid vårterminens slut, årsexamen

å tid, som af direktionens ordförande i samråd med föreståndaren

utsättes, afgångsexamen på tid, som af Kongl. Snndhets-Kollegium bestämmes;

börande tiden för dessa examina, som äro offentliga, på förhand i

allmänna tidningar kungöras.

§ 33.

Vid årsexamen skola de af eleverne förda journaler, uppsatser och

rapporter samt tabeller öfver deras på egen hand verkställa sjukvård uppvisas,

äfvensom de af dem förfärdigade anatomiska, kemiska och naturalhistoriska

preparater, hofbeslag o. s. v.; börande derjemte institutets journaler

öfver undervisningen, sjukvården och öfriga arbeten äfvenledes hållas

tillgängliga.

§ 34.

Afgångsexamen anställes vid vårterminens slut med de elever, som föie

Mars månads utgång dertill anmält sig, och aflägges inför tre af Sundhets

Kollegium

utsedde censorer. ^

För att uti examen till veterinär af andra klassen godkännas, erfordras

att eleven genom muntliga svar samt genom praktiska och. skriftliga prof

visar sig innehafva kunskaper uti de särskilda läroämnena, i förening .med

färdighet att dem tillämpa, till det omfång, som af Sundhets-Kollegium,

efter af lärarekollegium afgifvet förslag, bestämmes.

Lärarne verkställa en hvar i sina läroämnen pröfningar inom det omfång,

som af censorerne bestämmes i öfverensstämmelse med den af Kongl.

Sundhets-Kollegium faststälda undervisningsplan. Finna censorerne, att elev

saknar erforderliga insigter, åligger det dem att denne elev underkänna.

59

§ 35.

Till elev, som afgångsexamen undergått, skall afgångsbetyg, enligt af

direktionen faststäldt formulär, meddelas, innehållande de särskilda vitsord

vederbörande lärare afgifvit öfver elevens insigter och skicklighet.

§ 36.

Såsom vitsord begagnas uttrycken:

Berömlig;

Med beröm godkänd;

Godkänd.

§ 37.

För att blifva såsom behörigen utexaminerad veterinär förklarad eifordras

att cga minst godkända kunskaper i alla examensämnen.

§ 38.

Afgångsbetyget, som äfven bör innehålla föreståndarens intyg om elevens

uppförande vid institutet, underskrifves af samtlige lärarne och skall

kostnadsfritt tillhandahållas eleven. ,,

Behörigen utexaminerad och godkänd veterinär skall hos SundnetsKollegium

anmäla sig för att såsom veterinär af andra Mässen legitimeras.

Kap. 6.

Om institutets lärjungar.

§ 39.

Lärjungarne vid institutet äro af två slag:

1) Veterinärelever och

2) Hofslagarelärlingar. _

De förre studera veterinärkonsten i dess helhet för att bildas till veterinärer,

de senare endast hofbeslagskonsten för att bildas till smeder och

hofslagare.

§ 40.

Den, som önskar blifva antagen till elev vid institutet, bör senast fjorton

dagar före läsårets början inlemna egenhändigt skrifven, till föreståndaren

stäld ansökan jemte vederbörliga betyg om:

60

1) ålder och god frejd;

2) frisk och stark kroppsbyggnad; samt

3) kunskaper motsvarande dem, som fordras för uppflyttning till sjette

klassen af statens elementarläroverk.

§ 41.

Eleverne äro skyldige samtlige lärarne aktning och lydnad uti allt hvad

desse i afseende på undervisningens och ordningens upprätthållande vid institutet

dem anbefalla, och vare derjemte pligtige att sinsemellan iakttaga

ett fridsamt och skickligt uppförande samt att ställa sig till efterrättelse

den ordningsstadga, som af lärarekollegium utfärdas och å institutets lärosalar

och samlingsrum bör finnas anslagen.

§ 42.

Felar elev emot hvad stadgadt blifvit, eller visar han försumlighet i

sina studier eller mindre godt uppförande, skall han, efter felets beskaffenhet,

varnas af någon bland lärarne enskildt eller af föreståndaren, eller

varnas af föreståndaren inför lärarekollegium, eller

förlora stipendium, om eleven sådant åtnjuter, eller ock

genom lärarekollegiets beslut skiljas från institutet, sedan detta beslut

blifvit af direktionen eller verkställande direktören faststäldt.

§ 43.

Lärlingar i hofbeslagskonsten må antagas till det antal utrymmet i

smedjan medger och föreståndaren, i samråd med instruktionssmeden, bestämmer.

§ 44.

För att blifva till hofslagarelärling antagen erfordras:

1) att ega god frejd, som styrkes genom prestbetyg;

2) frisk och stark kroppsbyggnad, hvilket skall styrkas genom läkarebetyg;

3)

betyg om smidesöfning.

Dessa intyg, jemte en af sökanden egenhändigt skrifven ansökan att

varda till hofslagarelärling antagen, insändas till institutets föreståndare senast

fjorton dagar före lärokursens början, som i allmänna tidningar kungöres,

hvarefter sökanden underrättas om ansökningen blifvit bifallen.

61

Det är likväl instruktionssmeden medgifvet att, efter erhållet tillstånd

af föreståndaren, i sin egen tjenst antaga andre smedslärlingar eller smidesarbetare.

§ 45.

Lärokursen för hofslagarelärlingar, hvilken icke endast afser inhemtandet

af praktisk färdighet i skoning och förfärdigandet af normal- och sjukbeslag,

utan äfven bör omfatta läran om hofvens och dess delars byggnad

och förrättningar, är beräknad till fyra å sex månader; varande likväl medgifvet

smeder, som redan förut ega öfning såsom hofslagare, att, då de så

önska, under kortare tid njuta undervisning såsom extra lärlingar.

§ 46.

Lärling, som undergått godkänd pröfning i alla till hofslagarekonsten

hörande läroämnen, erhåller af föreståndaren och instruktionssmeden undertecknadt

afgångsbetyg och varder derefter såsom utlärd hofslagare ansedd.

§ 47.

Lärlingarne äro skyldige föreståndaren och sine lärare ovilkorlig lydnad.

Befinnes lärling föra ett oordentligt lefverne eller ådagalägga olydnad

eller oskickligt uppförande, varde han först genom varning tillrättavisad och

vid förnyad förseelse från läroverket af föreståndaren skild.

Kap. 7.

Om sjukvården och institutets verksamhet såsom veterinärhospital.

§ 48.

Sjukvården vid institutet omfattar:

1) Stationär klinik för djur, som på institutets sjukstallar till vård

emottagas;

2) Poliklinik för djur, som uppvisas för erhållande af upplysningar

eller råd;

3) Ambulatorisk klinik för djur, som utom institutets område vårdas,

der så ske kan, af en lärare, åtföljd af en eller flere elever, eller i annat

fall af någon bland de äldre eleverne;

62

För ifrågavarande sjukvård skall institutet hållas tillgängligt hela året

om, likväl med undantag af institutets smedja, som under sön- och helgdagar

hålles stängd.

§ 49.

Sjukvården vid institutet äfvensom besigtningar, råd, upplysningar in. in.

erhållas kostnadsfritt, men för foder, inedikamenter och andra förbrukningsartiklar

betalas efter gällande foder- och veterinärmedicinal-taxor eller enligt

föreståndarens bestämmande. Fodertaxa för olika djurslag utfärdas årligen,

på föreståndarens förslag, af Länsstyrelsen.

§ 50.

Sökes vård eller råd för sjuka djur utom institutets område, lemnas

sådan mot skälig ersättning.

Kap. 8.

Om institutets ekonomi, boställen, lärohus m. m.

§ 51.

öfver institutets ekonomiska förvaltning utöfvar föreståndaren den närmaste

uppsigten, på sätt särskild instruktion närmare bestämmer.

§ 52.

Hus och lägenheter, som äro till institutets föreståndare och lärare till

boställe eller bostad upplåtna, mottagas efter i vederbörlig ordning förrättad

af- och tillträdessyn samt underhållas af innehafvarne.

De hus och lägenheter, som för institutets egen räkning ensamt begagnas,

underhållas af institutet, men de, som begagnas gemensamt af institutet

och lärare, underhållas gemensamt enligt vid af- och tillträdessynen

uppgjord fördelning. Utarrenderade byggnader och lägenheter underhållas

af vederbörande arrendator.

§ 53.

Den nybyggnadsskyldighet, som förut ålegat föreståndaren för de hus

vid Brogården han dels ensam, dels gemensamt med institutet begagnar,

63

öfverflyttas på institutet mot det att föreståndaren årligen erlägger sjuttiofem

kronor till institutets kassa. Dessa medel bokföras särskildt under benämning

byggnadsfond i institutets räkenskaper och göras fruktbärande

bland öfriga utlånta medel.

Denna fond får endast efter af direktionen fattadt beslut användas.

§ 54.

All sådan institutets egendom i hus, jordar, tomter in. in., som icke för

institutets eget begagnande erfordras eller är föreståndaren på lön anslagen,

skall på lämpligaste sätt utarrenderas och afkastningen deraf, likasom räntemedel

af köpeskillingar för redan försåld egendom in. in., ingå till institutets

kassa.

§ 55.

De tomter och jordegor, som af framlidne Professoren Hernqvist äro

anslagna till elevers mathållning, skola äfvenledes utarrenderas och arrendemedlen

ingå till institutets kassa för att till sitt ändamål användas.

§ 56.

Arrendekontrakter, som af direktionen samt arrendatorn gemensamt

underskrifvas, skola fullständigt upptaga nyttjanderätten till de arrenderade

lägenheterna äfvensom förpligtelser i afseende på underhålls- och nybyggnadsskyldigheten

af hus och hägnader, der sådana förefinnas. För att utröna

huru institutets alla fasta och lösa egendomar af vederbörande vårdas,

bör derå hvart femte år hållas besigtning, på sätt instruktion eller kontrakt

närmare bestämmer.

§ 57.

Alla institutets byggnader i staden och på landet äfvensom dess lösören

skola på veterinärkassans bekostnad brandförsäkras.

§ 58.

Institutets botaniska trädgård skall under föreståndarens inseende vårdas

af läraren i botanik och till så stort utrymme, som för ändamålet bestämmes,

förses med växter, som för veterinärvetenskapen företrädesvis äro

af intresse; varande eleverne pligtige att vid trädgårdens skötsel biträda.

64

Kap. 9.

Om tjenstemän och betjening.

§ 59.

Institutets direktion eger att bland lärarne antaga

1) en sekreterare och arkivarie;

2) en kassör och räkenskapsförare;

3) en bibliotekarie.

För desse tjenstemän utfärdar direktionen särskild instruktion, som

närmare bestämmer göromålens beskaffenhet, hvarjemte direktionen fastställer

fördelningen af det arfvode, som för dessa befattningar är gemensamt

anvisadt i institutets stat.

Innehafvaren af kassörsbefattningen skall före tjenstens tillträde ställa,

af direktionen godkänd borgen för ett tusen femhundra kronor.

§ 60.

Till uppassning och förrättandet vid institutet af behöfliga arbeten och

handräckningar eger föreståndaren antaga nödig betjening till det antal och

med den aflöning direktionen beslutar.

De närmare bestämmelserna i betjeningens åligganden skola finnas intagna

i institutets ordningsstadga.

65

Förslag till aflöning»-, utgifts- och inkomststat

för Veterinärinstitutet i Skara.

Utgifter:

Lön till en professor, som tillika är institutets föreståndare:

inkomst af hemmanet Brogården med underlydande

torp och Horshaga qvarn, beräknad till 2,200: —

, Kontant lön.......................................................................... 1,800: — 4,000: —

Arfvode till föreståndaren .................................................... ~ Lqq._

Lön till 1 förste lektor............................................................. 3 gpo-_

» 1 andre lektor............................................................ 3 5qq-__

1 förste adjunkt, som derjemte på Brogården åtnjuter

fria boställsrum .................................. 2 000-__

» 1 andre adjunkt...................................................................... 2 000-

» 1 instruktionssmed, som åtnjuter fri bostad på Brogården 1*000: —

Stipendier åt minst 10 elever......................................................... 2 000____

Löner till betjening ............................................................... ’650‘_

Arfvoden till kassör, sekreterare och bibliotekarie............................. 300:_

Premier till elever vid examen............................................... 00-_

Undervisningsmateriel ............................................................................ 500^_

Skatter och onera................................................................ 425._

Byggnaders underhåll .................................................................... 200-_

Diverse utgifter.......................................................................... j 200'' _

Summa kronor 21,565: —

Inkomster:

Beräknad inkomst af bostället Brogården med underlydande......... 2,200:_

Arrenden ................................................................................................. |’|(;A_

Räntemedel af utlånt kapital ......................................................... l^OO-_

Nuvarande statsanslag.................................................................. é^OO-_

Summa kronor 8,665: —

Således erfordras nytt anslag utöfver det å 4,100 kronor, som

inrättningen nu åtnjuter ............................................................. 42 900-_

Summa kronor 21,565: —

9

STORMAKTIGSTE, ALLERNADIGSTE KONUNG!

Genom Nådig remiss af den 14 sistlidne månad har Eders Kongl. Maj:t

anbefalt Dess Sundhets-Kollegium att inkomma med underdånigt utlåtande

angående af särskilde komiterade den 5 i samma månad öfverlemnadt. förslag

II

rörande »de åtgärder, livilka kunna vara af behofvet påkallade, för att bringa

rikets veterinärväsende i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande

skick».

Efter att hafva redogjort för veterinärväsendets uppkomst och utveckling

samt närvarande ståndpunkt i vårt land, hafva komiterade först tagit i

öfvervägande orsaken till den länge öfverklagade bristen på duglige veterinärer

och ansett denna vara att söka dels i otillräckliga löneförmåner, dels

i den i förhållande till de höga kunskapsfordringarna ringa samhällsställning,

som komma de i statens tjenst anstälde veterinärer till godo; och

hafva komiterade i berörda afseende föreslagit, att såväl de civile som

militäre veterinärernes lönevilkor skulle förbättras, deras samhällsställning

höjas, högre pensionsrätt dem beviljas och vid tillsättningen af statens

veterinärtjenster samma grunder tillämpas, som äro gällande vid befordran

till statens öfriga tjenstår. För handhafvandet af den civila veterinärsjukvården

skulle staten aflöna eu förste länsveterinär i hvarje län samt dessutom

i åtta län, hvilka med afseende på deras utsträckning och oförmåga att sjelfva

underhålla veterinärer ansetts vara i behof af ett sådant understöd, nemligen

Norrbottens, Vesterbottens, Vester-Norrlands, Jemtlands, Stora Kopparbergs,

Gefleborgs, Vermlands och Kalmar län, äfven en andre länsveterinär, den

förre med 1,800 kronor i årlig lön samt motsvarande rang med regementshästläkare,

enligt nya förslaget till härordning, det är med kapten af 2:dra

klassen, den senare med 900 kronor i årlig lön och kostnadsfri bostad af

vederbörande kommun samt löjtnants rang af 2:dra klassen. Härförutom och

i ändamål att underlätta anställandet af ett tillräckligt antal veterinärer

inom landet föreslå komiterade, att veterinärer, som af myndigheter eller

enskilde blifvit anstälde, skulle, efter derom hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

gjord ansökan och sedan Sundhets-Kollegium pröfvat kompetensen,

få antagas till distriktsveterinärer med rätt till tjensteårsberäkning,

emot skyldighet att vid förekommande fall stå till Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes förfogande; varande det underdåniga betänkandet åtföljdt

af förslag till instruktion för civilveterinärerne i riket. Jemte det

att förhöjd pensionsrätt tillgodokommer i statens tjenst anstälde veterinärer,

anse komiterade billighet och rättvisa fordra, att äfven de ordinarie lärarne

vid statens veterinärläroverk, som derifrån nu äro uteslutne, måtte komma

i åtnjutande af lämplig pensionsrätt.

Beträffande den militära veterinärsjukvården instämma de komiterade

hufvudsakligen i hvad komitén för utarbetandet af förslag till grunder för

ny härordning i sådant afseende framstält, hvithet afser, att armén skulle

cga 18 regements- och 22 bataljonshästläkare, hvarförutom skulle antagas

10 extra hästläkare bland dem, som egnat sig åt studiet af veterinärvetenskapen,

samt vid rytteriet vara anstälde 55 hofslagare eller en vid hvarje

sqvadron. Regemensthästläkaren skulle hafva samma lön som kaptener af

III

2:dra klassen eller 1,800 kronor, med rätt till uppflyttning, efter 10 års tjenst

i nämnda egenskap, till lönegrad i likhet med kaptener af lista klassen, eller

2,800 kronor, samt bataljonshästläkare lika lön med löjtnanter af 2:dra klassen

eller 900 kronor. Extra hästläkare skulle uppbära i arfvode 200 kronor

och hofslagare 600 kronor; och hemställa komiterade, att förbättring i

de militäre veterinärernes ställning måtte så snart som möjligt och i den

mån, som sådant låter sig genomföras, komma de dertill kompetente militäre

hästläkare till godo.

hör att bereda tillfälle för sådane veterinärer, som i sitt yrke ådagalagt

framstående skicklighet och duglighet, att i utlandet vidare utbilda

sig, hafva komiterade slutligen föreslagit, att till resestipendier för såväl

civile som militäre veterinärer skulle anvisas ett årligt anslag af 2,000 kronor

att utgå antingen såsom ett eller flera stipendier.

Rörande frågan om den myndighet, som lämpligast bör hafva öfverinseendet

öfver veterinärväsendet, hafva komiterade, enär hvarken veterinärväsendet

i vårt land, åtminstone i den närmaste framtiden, kan komma att

få den omfattning, att derför skulle erfordras eu särskild styrelse, eller det

vore välbetänkt, att chefskapet öfver veterinärväsendet fråntoges den myndighet,

som har inseendet öfver sjukvården för rikets befolkning, uttalat

den åsigt, att öfverinseendet öfver veterinärväsendet fortfarande bör tillkomma

Sundhets-Kollegium.

Hvad sedermera angår veterinärundervisningen, hafva komiterade föreslagit

att, under det veterinärinstitutet i Stockholm hädanefter liksom hittills

bibehålies för bildandet af veterinärer för statens såväl civila som

militära veterinärtjenster, skulle inrättningen i Skara, som derefter äfven

borde benämnas institut, anordnas till en veterinärskola med mindre fordringar

på så väl elevens förkunskaper som på omfattningen af den lärokurs,

han har att vid skolan genomgå, och skulle denna anordning hafva

till hufvudsakligt syfte »att tillfredsställa behofvet för det stora flertalet

bland landets jordbrukande befolkning att ega tillgång på veterinärer, hvilka,

utan att behöfva ega den högre såväl allmänt humanistiska som veterinära

bildning, hvilken numera förutsättes såsom ett vilkor för befordran till

statens tjenster, skulle kunna, i anseende till det lägre kunskapsmått man

af dem fordrade och den kortare tid de för sin utbildning behöfde använda,

lemna en häraf betingad billigare sjukvård». De från institutet i Stockholm

utexaminerade eller s. k. första klassens veterinärer skulle allena ega

rätt att söka och erhålla anställning med lön på stat, hvaremot de från

Skara utgående, eller andra klassens veterinärer, endast vara berättigade

till anställning som private veterinärer och till utöfning af enskild praktik.

I1 ör inträde som elev vid läroverket i Stockholm skulle fortfarande

fordras att hafva aflagt maturitetsexamen, hvarjemte lärokurserna derstädes

i öfrigt skulle förblifva oförändrade, hvaremot för inträde såsom elev vid

IV

läroverket i Skara endast skulle fordras, att innehafva kunskapsmått, motsvarande

det för uppflyttning till 6:te klassen af statens elementarläroverk

erforderliga, samt kursen i öfrigt der göras mindre omfattande än i Stockholm,

med hufvudsakligt afseende på att bilda praktiske veterinärer. För

att institutet i Stockholm måtte komma i det skick, som är nödigt för undervisningens

ändamålsenliga handhafvande, hafva komiterade förordat ombyggnad

af institutets byggnader på föreslagna tomten å qvarteret \ edbäraren,

lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärde för en beräknad summa

af 498,324 kronor, hvilken summa, sedan afdrag af värdet för institutets

nuvarande byggnader, uppgående till 320,000 kronor, blifvit gjord, reduceras

till ett belopp af 178,324 kronor. Beträffande samma instituts stat

hafva komiterade ej föreslagit annan förändring, än att adjunktens lön

skulle höjas från 1,500 till 2,000 kronor samt att, med afseende på dispositionen

af det till stipendier åt elever beviljade anslag af 4,000 kronor,

den bestämmelsen borde stadgas, att detsamma borde fördelas bland minst

tio elever.

För undervisningens behöriga upprätthållande vid Skara skulle fordras

en professor, som tillika vore institutets föreståndare, två lektorer, två

adjunkter samt en instruktionssmed. För genomförandet af den föreslagna

omorganisationen af detta läroverk anse komiterade ett ökadt statsanslag

af 12,900 kronor nödigt, hvarjemte och då utgifterna för institutet i första

hand böra bestridas af de tillgångar, som Hernqvistska donationen och de

af staten till läroverket upplåtna jordegendomar erbjuda, och då det är af

vigt att förvaltningen af dessa dispositoner ordnas på ett sätt, som närmast

öfverensstämmer med institutets ändamål, föreslå komiterade, att den

åt föreståndaren anslagna löningsjorden bör af honom sjelf disponeras,

hvaremot öfriga jordfastigheter med större fördel kunna utarrenderas.

Tillsynen öfver den veterinära undervisningen skulle uppdragas åt

Sundhets-Kollegium, som ej mindre egde att bestämma de kurser, som med

afseende å läroverkens olika ändamål i fråga om utbildandet af veterinärer

böra ligga till grund för undervisningen, än äfven granska och fastställa

det förslag till undervisnings-schemata, som årligen skulle af hvartdera

läroverkets lärarekollegium upprättas; på det Kollegium måtte blifva i tillfälle

att vaka öfver det undervisningen bedrefs enligt den af Kollegium

faststälda planen, skulle Kollegium äfvenledes ega att utse censorer för att

öfvervara afgångsexamina, med rättighet för desse att underkänna elev, som

de finna sakna nödiga insigter, allt i öfverensstämmelse med de förslag dels

till förändring af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga reglemente för veterinärinstitutet

i Stockholm den 24 Maj 1867 och dels till nytt reglememte för veterinärinstitutet

i Skara, som finnas bilagde komiterades underdåniga betänkande.

Till fullgörandet af den Nådiga befallningen får Sundhets-Kollegium

för sin del först i underdånighet erinra, att Kollegium ej mindre i sitt den

V

17 Maj 1866 afgifna underdåniga utlåtande rörande af särskilde komiterade

för . ordnandet af veterinärväsendet afgifna betänkande, än äfven i underdåniga

utlåtanden öfver svenska veterinärläkareföreningens i ärendet gjorda

framställningar redan uttalat den åsigt, att så val de civile som militäre

veterinärerne med aflöning pa stat borde erhålla förbättrade löneförmåner

pell en samhällsställning, som bättre motsvarar deras nu varande ståndpunkt

i bildning och kunskaper; samt att vid tillsättningen af dessa tjenstår

samma grunder måtte tillämpas, som vid utnämning af statens öfriga t jolster,

så vida staten skall kunna för framtiden påräkna att ega erforderligt

antal skicklige och erfarne veterinärer. Då komiterades framställning i

dessa delar helt och hållet öfverensstämmer med den åsigt Kollegium sålunda

redan uttalat, och Kollegium fortfarande finner det vara af synnerlig

vigt, att åtgärder i det angifna syftet vidtagas, anser sig Kollegium höra

instämma uti komiterades underdåniga hemställan i berörda afseenden.

Beträffande länsveterinärernes löneförmåner, så hafva dessa visserligen, sedan

Kollegium afgaf ofvan nämnda underdåniga utlåtanden, till följd af

Eders Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till 1873 års riksdag, blifvit förhöjda

till 1,000 riksdaler riksmynt; men detta belopp kan ingalunda anses

motsvara hvarken de stegrade lefnadskostnaderna eller de löneförmåner,

soin tillkomma andre, med dem jemförlige tjensteman, och fordrar följaktligen

ytterligare förhöjning.

Beträffande de civile veterinärerne har Kollegium i sitt ofvan åberopade

underdåniga utlåtande den 17 Maj 1866 anfört: att då veterinärmedicinen

i sin tillämpning egentligen är af ekonomisk betydelse och i främsta

rummet afser skydd för enskild egendom, anspråken på statens medverkan

1 detta hänseende knappast böra kunna sträckas längre, än att staten må

bekosta ändamålsenliga undervisningsanstalter för danandet af tillräckligt

antal kunnige och skicklige veterinärer samt anställandet och aflönandet af

den personal, som betinnes nödig för den offentliga husdjurssjukvården,

d. v. s. till förekommande eller hämmande af befarad eller yppad allmännare

sjuklighet och farsoter bland husdjuren; hvaremot och då veterinärens

biträde för den enskilda husdjurssjukvården under vanliga förhållanden

företrädesvis åsyftar att skydda jordbrukarens enskilda egendom, det

synes rätteligen böra tillkomma den enskilda eller kommunala omtanka!!

att anställa och aflöna, det antal veterinärer, som för sådant ändamål kan

anses vara behöflig!, till följd hvaraf statens åliggande i berörda afseende

bör begränsas till anställandet af en länsveterinär i hvarje län eller tvenne

i de län, hvilkas storlek och utsträckning befunnits sådant påkalla, hvaremot

det tillkommer hushållningssällskap, kommunalstyrelser eller enskilde

personer att antaga och aflöna det antal veterinärer, som derutöfver erfordras

för den enskilda husdjurssjukvården.

VI

Dessa åsigter, som Kollegium fortfarande hyser, hafva hufvudsakligen

blifvit af komiterade godkända, men vid tillämpningen af desamma hafva

de, som nämndt är, föreslagit tvenne grader af länsveterinärer, nemligen en

förste länsveterinär i hvarje län samt i åtta län ännu en veterinär, benämnd

andre länsveterinär. Under det Kollegium vitsordar behofvet af ytterligare

en länsveterinär i de föreslagna länen, synas ej tillräckliga skäl förefinnas

att ställa denne andre länsveterinärens kontanta löneförmåner lägre än den

förstes, så mycket mindre som denne andre veterinär vanligen torde komma

att få sin station i de mera aflägsna trakterna med gles befolkning, der

följaktligen föga inkomst kan påräknas af den enskilda praktiken, under

det att båda veterinärernes tjensteåligganden äro helt och hållet desamma,

Snarare torde på nämnda grunder den s. k. andre länsveterinären, jemte

samma lön som den förste, böra ega förmånen af fri bostad, om man skall

kunna påräkna att få kompetente veterinärer att bosätta sig i dessa aflägsna

trakter. Kollegium tillåter sig tillika härvid erinra, att i de fyra

län, der redan tvenne länsveterinärer finnas anstälde, ingen skiljaktighet

eger rum emellan deras löneförmåner.

I likhet med komiterade anser Kollegium deremot fördelaktigt och i

väsendtlig mån befordrande anställandet af ett större antal privatveterinärer,

om desse i egenskap af distriktsveterinärer tillerkännas rätt till tjenstårsberäkning.

Enär likväl desse veterinärer skulle ega att på Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes och Sundhets-Ivollegii förordnande hafva att

fullgöra alla en länsveterinär tillhörande åligganden, är det nödigt att endast

fullt legitimerade veterinärer, hvilkas kompetens förut blifvit af Sundhets-Kollegiuin

granskad och godkänd, må till distriktsveterinärer antagas.

Mot det af komiterade uppgjorda förslag till instruktion för civilveterinärerne

förefinnes enligt Kollega uppfattning anledning till flera väsendtliga

anmärkningar. Sålunda innehåller detsamma ej fullt noggranna bestämmelser

rörande veterinärernes åligganden i allmänhet och särskild^ vid

utbruten smittosam sjukdom bland husdjuren, deras skyldighet att tillse

och öfvervaka helsovården inom distriktet och dervid meddela de råd och

upplysningar rörande djurens skötsel, utfodring, anordning af ladugårdar

och stallar in. in., som ofta befinnes vara af nöden; vidare äro bestämmelserna

bristfälliga rörande rapporters och räkningars afgifvande, beträffande

veterinärs skyldighet att biträda polismyndigheter vid besigtningar af djur,

rörande veterinärens ansökan om tjenstledighet för längre tid o. s. v. Kollegium

har dock så mycket mindre ansett sig böra ingå i någon fullständig

Granskning af det föreliggande förslaget, som en dylik instruktion i hufvudsakliga

delar sammanhänger med stadgandet om hvad som iakttagas bör

till förekommande af smittosamma sjukdomars spridande bland husdjuren

inom landet, hvartill förslag för närvarande är beroende på Eders Kongl.

Maj:ts Nådiga pröfning. Kollegium föreställer sig derföre, att uppgörandet

VII

af nu i fråga varande instruktion lämpligast bör uppskjutas, tills sistnämnda

förslag b 1 ifvit af Eders Kongl. Maj:t granskadt och godkändt.

Mot komiterades förslag rörande pensionsväsendets ordnande och det

ifrågasatta anslaget till resestipendier har Kollegium intet att erinra.

Beträffande ordnandet af den veterinära undervisningen har Kollegium

vid föregående tillfällen uttalat den åsigten, att för bildandet af det antal

veterinärer, som landet för närvarande och i en längre framtid kan anses

< behöfva, ett enda läroverk, som i sådant fall företrädesvis borde vara för

lagdt

i hufvudstaden, vore för ändamålet tillräckligt, hvarföre, om frågan

gälde att från början ordna denna angelägenhet, det svårligen kunde

ifrågasättas, att derför anordna tvenne läroverk. Men då utom det redan befintliga,

fullständiga veterinärinstitutet i Stockholm äfven finnes en veterinärinrättning

i Skara, som i hufvudsaklig mån är grundad på af framlidne Professoren

Hernqvist donerade fastigheter och kapital, och mot hvars indragning endast

af denna anledning betänkligheter kunna uppstå; då trakten omkring

Skara under snart 100 år för sina husdjur egt fördelen af denna anstalt;

då allmänna meningen inom landet synts vara för anstaltens bibehållande,

och sistlidet års riksdag gifvit ytterligare anslag till densamma, torde svårligen

någon indragning af densamma nu mera allvarligen ifrågakomma;

hvaremot det är så mycket angelägnare, att denna inrättning förflyttas ur

sin inskränkta och provisoriska ställning, som med rätta blifvit ansedd som

en brist i veterinärundervisningen, och att dess verksamhet på ett ändamålsenligt

och tillfredsställande sätt ordnas. I sådant afseende skiljer sig

dock det af komiterade nu framlagda förslag väsendtligt från det af Kollegium

vid föregående behandling af denna fråga framstälda. Under det att

Kollegium nemligen ansett, att Skara veterinärinrättning, så vida den skall

fortfara, borde för ändamålet upphöjas till fullständigt läroverk och blifva

likställigt med det i Stockholm, hafva komiterade föreslagit, att läroverket

i Skara skulle anordnas för bildandet af en andra klass veterinärer, med

lägre så väl inträdes- som afgångskunskaper. Landet skulle härigenom

komma att erhålla två slag af veterinärer, det ena med högre förberedande

och fullständig veterinärbildning, det andra med lägre förkunskaper och

mindre omfattande veterinärkunskaper. De förre skulle ensamme vara

kompetente till statens tjenster; de senare borde endast vara berättigade

att utöfva enskild veterinär praktik, i hvilket afseende deras biträde skulle

vara att påräkna för billigare pris.

Mot detta komiterades förslag har Sundhets-Kollegium många och vigtiga

betänkligheter att anföra. Afser man endast veterinärens verksamhet

såsom privatpraktiker, lärer den enskilde, som anlitar honom för sitt sjuka

djurs behandling, böra ega rätt att förutsätta tillräckliga kunskaper dertill,

hvilken veterinär han än må anlita; och enär äfven den enskilde veterinä

10

-

VIII

rens biträde måste begagnas, då fråga är om åtgärder mot smittosamma

husdjurssjukdomar — hvilket äfven komiterade antagit i § 1 af förslaget

till instruktion för civile veterinärer —■ lärer denne icke kunna på tillfredsställande

sätt fullgöra ett sådant, ofta högst maktpåliggande uppdrag

med mindre kunskaper, än den fullständigt utbildade statsveterinären. Då

således närmaste föremålen för veterinärens verksamhet, antingen han är i

statens tjenst anstäld eller icke, äro desamma, måste äfven fordringarna på

hans kunskaper vara enahanda. Dessa skäl skulle redan vara för Kollegium

tillräckliga för att på dem grunda dess underdåniga afstyrkan i afseende

på komiterades förslag att bilda två slag af veterinärer; men Kollegium

heintar ytterligare anledning dertill af de förvecklingar, som vanligen

1 »lifva en följd deraf, att för utöfningen af samma yrke finnas olika kompetensvilkor,

och hvarpå många bevis finnas att tillgå från den tid, då de

vid Carolinsk» Medico-Ivirurgiska institutet och de vid universitetens medicinska

fakulteter aflagda examina hvar för sig eller båda tillsammans medförde

olika kompetens till läkarebefattningar.

Om komiterades förslag rörande bildandet af två slag af veterinärer

också icke skulle hafva sin grund i komiterades önskan att förskaffa Skara

veterinärinrättning någon verksamhet vid sidan af veterinärinstitutet, utan

vara föranledd af ett förmodad!, behof af veterinärer för billigare pris,

ehuru med ofullständigare kunskaper, än de fullständigt bildade veterinärerne,

torde detta ändamål likväl knappast vara att ernå på den föreslagna

vägen. Skara veterinärinrättning eger sedan mer än två år Eders Kongl.

Maj:ts medgifvande att mottaga elever med förkunskaper svarande mot

femte klassens i högre elementarläroverket, hvilka efter genomgången kurs

och godkänd examen erhålla rättighet att utöfva enskild veterinär praxis;

men, såsom komiterade sjelfve uppgifva, det oaktadt eger inrättningen för

det närvarande ingen elev. Komiterades förslag innebär ingenting annat

än en fortsättning af den befogenhet inrättningen redan tills vidare innehar,

men lemnar ingen garanti, att inrättningen skulle hädanefter mer än

för det närvarande blifva försedd med elever.

I betraktande af dessa med flera olägenheter, som blifva en sannolik

följd af den föreslagna anordningen af veterinärundervisningen, under det

likställigheten mellan båda läroanstalterna måste anses medföra flera och

stora fördelar för veterinärbfldningen, såsom bland annat den vetenskapliga

täflan, som under sådana förhållanden skall göra sig gällande mellan de

båda läroverken, och hvilken ej mindre på undervisningen än lärarnes förkofran

och vetenskapliga utveckling utöfvar ett så fördelaktigt inflytande

— en omständighet som vid den medicinska undervisningens ordnande

inom landet haft den betydelsen, att staten ansett med sitt intresse öfverensstämmande

att med ganska betydande kostnader anordna 3 likstälda

o J

TV

läroverk — och enär åt den kliniska undervisningen kan gifva* större

fullständighet, om den kan meddelas vid tvenne likstälda veterinäranstalter,

af hvilka den ena möjligen kan lemna större material af ett slags husdjur

än den andra, anser Kollegium öfvervägande skäl tala för att Skara måtte

anordnas till fullständigt, hellre än ett ofullständigt, läroverk samt blifva

likställigt med det i Stockholm; och vidhåller Kollegium så mycket hellre

denna åsigt, som läroanstalten i Skara icke allenast till en början utan äfven

ännu i många är bör kunna på nöjaktigt sätt motsvara en sådan anordnings

fordringar utan någon större tillökning i lärarekraltei och penningeanslag,

än komiterade föreslagit för dess verksamhet såsom lägre läroanstalt.

lo ,

En annan fråga är, huruvida stadgandet om undergången matuntets

examen

såsom vilkor för att blifva antagen till elev vid de veterinäia fullständiga

läroverken bör förblifva qvarstående. Erfarenheten har nemligen

otvetydigt visat, att sedan nämnda stadgande från och med 18/1 tillämpades

vid veterinärinstitutet i Stockholm, elevernes antal betydligt aftagit.

Om ock flera andra omständigheter, såsom veterinärernes i förhållande till

deras lärokurs och mödosamma tjenstgöring alltför otillräckliga löneförmåner,

deras förbisedda betydelse och samhällsställning, det bedröfliga skick,

hvari institutets lokaler år efter år blifvit lemnade, bidragit att afhålla personer

med håg och .fallenhet från att välja denna bana, torde likväl de

höga fordringarna på förkunskaper i icke ringa mån medverkat till nämnda

förhållande, hvarförutom genom detta stadgande elevernes inträde vid institutet

fördröjes, så att de vid början af de veterinära studierna vanligen

befinna sig vid en ålder af mer ån 20 år.

Under de första tre åren, efter det Nådiga reglementet för veterinärinstitutet

den 24 Maj 1867 började tillämpas, erfordrades för inträde såsom

elev derstädes endast att hafva genomgått sjette klassen af högre elementarläroverk

eller styrka sig ega motsvarande kunskaper. Denna fordran motsvarar

i det närmaste den fordran på förkunskaper, som för veterinärer ar

stadgad i Preussen genom Kungörelsen den 25 September 1869; och af

L87 U_1872 års skolkomité föreslogs, om Sundhets-Kollegium icke misstager

sig, en sådan anordning af undervisningen pa. den s. k. reala linien, att en

afslutning skulle éga ruin tvenne år efter den femte klassen, eller ungefär vid

den nuvarande sjette klassens slut, afsedt för de ynglingar, hvilka skulle egna

sio- åt veterinärkonsten, farmacien och flera andra dermed jemförliga yrken.

Om en återgång skedde från de nu stipulerade int.rädesfordringarna vid

veterinärinstitutet till dem, som voro gällande under åren 1868 — 1871 och

motsvarade genomgången af nuvarande sjette klass i ett högre elementarläroverk,

hör icke rättvisligen kunna sägas att derigenom Rikets Ständers

eu gång uttalade önskan om högre förkunskaper hos veterinärernc blifvit

X

förbisedd enär mträdesfordringarna vid den tiden voro ganska obestämda

och ganska ringa Sundhets-Kollegmm tillåter sig så mycket hellre hemställa

denna sak till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, som den ålder

ynglingen innehar da han genomgått nuvarande sjette klassen, i allmänhet

motsvarar saval de kroppskrafter en veterinärelev bör ega som den för

mhemtandet af de olika läroämnena erforderliga förståndsutveckling. Dock

hora in tradesf ordringarna ställas på afgångsbetyg ur sjette klassen eller, om

lntradessokande icke bevistat högre elementarläroverk, på betyg från sådant

aroverks. lärare om vid särskild! förhör ådagalagda motsvarande kunskapa

’ ;lnhot fordra motsvarande kunskaper utan föreskrift huru de

Hora styrka^, föranleder ovisshet vid inträdespröfningen och har till påföljd,

att inanga blifva antagne med underhaltiga förkunskaper.

Den anmärkning, som kan göras mot ifrågavarande nedsättning på den

grund, att niaturitetsexameu i allmänhet fordras af sådane tjenstemän, med

hvi ka veterinärer i statens tjenst enligt komiterades förslag skulle erhålla

enahanda samhällsställning, torde förfalla, då man besinnar betydelsen af

kompetens”^1 kUI%S vetennaren har att genomgå, innan han erhåller full

i„ De, af. k°Imterade såsom vilkor för inträde vid det projekterade lä*re

aroverket i .Skara föreslagna inträdesfordringarna, eller de kunskaper, som

svara mot femte klassens slut, äro enligt Kollegii åsigt för låga och dertill

obestämd^. Om de skola ad aga läggas genom afgångsbetyg, är ynglingen,

a han i regeln vid lo ars ålder genomgått femte klassen, för klen både

'' kroppskrafter och förståndsutveckling för att med fördel inträda som

ve ennareiev; skall lian vänta några år till dess åtminstone kroppskrafterna

tilltagit, har han sannolikt glömt mycket af sina kunskaper och under tiden

antingen vant sysslolös eller misslyckats på andra vägar. Kan eleven antagas

utan afgångsbetyg, endast på betyg af hvem som helst eller efter

g dty ck hg pröfning af anstaltens lärare, lemnar ett sådant förfarande immn

säkerhet om förkunskapernas beskaffenhet. Skulle Eders Kongl. Makt,

oaktadt hvad Kollegium nu anfört, finna skål att godkänna komiterades försåg

till reglemente för Skara veterinärinrättning, torde fördenskull föreskriften

om mträdesfordringarna böra erhålla närmare bestämning

Hvad berörda förslag till reglemente i öfrigt beträffar ej mindre än de

föreslagna ändringarna i veterinännstitutets nu gällande reglemente, har

Kollegmm sa mycket mindre ansett sig nu böra ingå i någon granskning

deraf som Kollegium förutsätter att, för den händelse den föreslagna planen

för undervisningen skulle komma att antagas, Eders Kongl. Makt ej

aiei underlåta att, sedan veterinärinstitutets lärarekollegium och vederbö

hvdl-e

i Ii''6 *10"?1'' '')hfvit, !''örda’ deröfver åriyo inhemta Kollegii utlåtande,

Ut da med större fullständighet kan afgifvas. Endast i det afseende

XI

/»

torde Kollegium nu böra i underdånighet uttala sin åsigt, att den begränsning

af de olika läroämnenas kurser, hvilken komiterade föreslagit skola af

Sundhets-Kollegium verkställas, icke kan af Kollegium och sannolikt icke

heller af någon annan åstadkommas och, om den än kunde ske, vore utan

ändamål, enär ett öfverskridande deraf svårligen kan anses som ett fel å

lärarens sida eller lända lärjungen till skada.

Beträffande komiterades förslag att Sundhets-Kollegium skulle utöfva

inseendet öfver den veterinära undervisningen och af sådan anledning icke

allenast bestämma lärokurserna vid de båda läroverken utan äfven utse

censorer vid afgångsexamina, tillåter sig Kollegium i underdånighet erinra,

att detta förslag innebär en återgång till hvad som egde rum före utfärdandet

af nu gällande reglemente för veterinärinstitutet af den 24 Maj

1867, enligt h vilket det tillkommer direktionen att vaka öfver institutets

verksamhet i sin helhet, hvartill följaktligen öfven hörer undervisningen.

Då direktionen till biträde vid fullgörandet af detta uppdrag eger institutets

lärarekollegium, som det bland annat tillkommer att hafva inseende

och vård om institutets vetenskapliga angelägenheter, väcka förslag

rörande undervisningen, uppgöra förslag till fördelning af undervisningsämnen

och lärotimmar, torde giltig anledning saknas att göra ändring uti

gällande stadgande rörande öfverinseendet öfver undervisningen, enär detta,

i likhet med hvad som eger rum vid andra motsvarande läroverk, lemnar

åt anstalten sjelf största möjliga sjelfstyrelse, hvilken anses vara af nytta

för undervisningen. Hvad som sålunda eger rum för veterinärinstitutet i

Stockholm torde äfven böra tillämpas på läroanstalten i Skara, ehvad utsträckning

densamma än må erhålla.

1 tdrag af Kollegii protokoll, innefattande eu ledamots skiljaktiga mening,

bifogas; och Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders K o n g 1. Maj: t s

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåte

N. J. BERLIN.

O. F. HALLIN. EDW. EDHOLM. A. KULLBERG. CARL EDLING.

Stockholm den 5 Januari 1875.

A. J. Bruzelius.

Protokoll,

hållet vid Kongl. Sundhets-Kollegii extra sammanträde den 5 Januari 1875.

Närvarande: Ordföranden Herr General-Direktören m. in. Berlin.

Medicinalråden m. m. Herrar Hallin,

Edholm,

Kullberg,

t. f. Medicinalrådet Herr Doktor Edling.

§ 2.

Föredrog Herr Medicinalrådet Hallin Kongl. Maj:ts Nådiga remiss å

utaf särskilde komiterade den 5 December 1874 öfverlemnadt förslag rörande

de åtgärder, hvilka kunna vara af behofvet påkallade för att bringa rikets

veterinärväsende i ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande

skick; och beslöts och justerades skrifvelse till Kongl. Maj:t af

lydelse registraturet utvisar.

Herr Medicinalrådet Kullberg var af skiljaktig mening och yttrade:

”Då jag icke kan instämma i Kollegii underdåniga utlåtande öfver komiterades

förslag till veterinärväsendets ordnande, så vidt detta utlåtande

angår frågan om det antal veterinärläroverk, som kan anses för riket behöfligt,

får jag såsom skäl för min i denna punkt skiljaktiga mening anföra

följande:

Så väl Kongl. Landtbruksakademien. som de särskild! utsedde komiterade,

hvilka den 24 Maj 1865 afgåfvo förslag till fullständigt ordnande af

veterinärväsendet i riket, hafva ansett ett enda fullständigt veterinärläroverk

vara tillräckligt för landets behof och det nuvarande veterinärinstitutet i

Stockholm böra dertill utses, eu åsigt, hvilken äfven delats af SundhetsKollegium

i dess underdåniga utlåtande den 17 Maj 1866, der det heter:

»Onekligt lärer vara att för bildande af det antal veterinärer, som riket för

närvarande behöfver och sannolikt för en lång framtid skall behöfva, ett

enda veterinärläroverk skulle kunna vara tillräckligt —--», och yttrar

Kollegium vidare, »att grundläggarens (af veterinärinrättningen i Skara) afsigt

med sin donation, att i riket införa djurläkarekonsten och befordra

djurläkares bildande, bättre än genom komiterades förslag torde blifva tillgodosedd,

om icke allenast de af staten till Skara veterinärinrättning an

-

XIII

slagna medel, utan äfven de af grundläggaren för densamma bestämda donationer

öfverflyttades på eu annan dylik inrättning, som derigenom kunde

bringas i ett fullständigare och ändamålsenligare skick än någondera förut

innebade».

De skäl, som af Kollegium nu anföras för bibehållande af veterinärinrättningen

i Skara, äro:

l:o) att denna inrättning i hufvudsaklig mån är grundad på de af Professor

Hernqvist donerade fastigheter och kapital;

2:o) att trakten omkring Skara under snart 100 år för sina husdjur egt

fördelen af denna anstalt; samt

3:o) att allmänna meningen inom landet synes vara för anstaltens bibehållande;

och

anser Kollegium, på grund deraf, att någon indragning af veterinärinrättningen

i Skara svårligen numera torde allvarligen ifrågakomma.

För min del kan jag ej tillmäta något af de anförda skälen synnerlig

vigt. Enligt det af komiterade uppgjorda förslag till aflönings-, utgiftsoch

inkomststat för veterinärinstitutet i Skara, hvilken benämning komiterade

föreslå, synes afkastningen af den Hernqvistska donationen endast uppgå

till 2,365 kronor, nemligen arrenden 1,165 och räntemedel af uti ån t

kapital 1,200 kronor, under det att det erforderliga statsanslaget beräknas

till 12,900, utom det nuvarande 4,100, eller tillsammans 17,000 kronor.

Häraf synes att afkastningen af Hernqvistska donationen är allt för obetydlig

för att utgöra ett skäl för staten att i Skara hålla ett fullständigt veterinärläroverk.

Lika litet torde skäl för en sådan åtgärd kunna finnas i den

omständigheten, att trakten omkring Skara i lång tid för sina husdjur haft

fördelen af den nuvarande anstalten. Att allmänna meningen inom landet

skulle vara för anstaltens bibehållande tror jag ej och hemtar för min

åsigt ett stöd, bland annat, deruti, att Kongl. Maj:ts Nådiga propositioner

om utvidgning af veterinärinrättningen i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk

blifvit såväl af 1873 som 1874 års riksdag afslagna.

Fördelarna af tvenne likstälda läroverk anser Kollegium ligga dels uti

den större fullständighet, som gifves åt deri kliniska undervisningen, om

den meddelas vid tvenne anstalter, dels uti den täflan i vetenskaplig utveckling,

som af den föreslagna likställigheten skulle blifva en följd. Det

första af dessa skäl eger ingen giltighet, sä vida icke begagnandet af båda

anstalternas klinik göres obligatoriskt, något, som dock icke blifvit ifrågasatt.

En täflan är visserligen i allmänhet önskvärd, men huruvida åstadkommandet

af en sådan ensamt bör vara bestämmande för inrättande af

tvenne fullständiga veterinärläroverk torde vara tvifvelaktigt. Innan behofvet

af tvenne fullständiga veterinärläroverk kan anses ädagalagdt, måste

det först visas, antingen att veterinärinstitutet i Stockholm icke är tillräck

-

XIV

ligt ''att lemna undervisning åt ett så stort antal elever, som erfordras för

landets behof, eller att detta institut icke på ett tillfredsställande sätt uppfylt

sitt ändamål att såsom fullständig läroanstalt bilda skicklige veterinärer

och hofslagare. Något sådant har dock icke ens blifvit påstådt, än

mindre visadt.

Rörande denna sak yttra komiterade i sitt underdåniga betänkande att,

»i fråga om antalet af de veterinärläroverk, som må finnas erforderliga,

äro väl komiterade af den åsigt, att om man blott toge hänsyn till antalet

af veterinärer, som årligen borde utexamineras för att hålla veterinä

rernes

antal uppe vid en numerär af 300, ---endast ett läroverk vore

för landet tillräckligt, men då, enligt den af komiterade här ofvan angifva

uppfattning, två slags veterinärer, för hvilka komiterade vilja föreslå benämningen

lista och 2:dra klassens veterinärer, skulle behöfva utbildas, och

då till följd af den mer eller mindre omfattande undervisning, som med

afseende på deras blifvande verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande

vid ett och samma läroverk icke lämpligen torde kunna verkställas,

hafva komiterade ansett två skilda läroverk vara behöfliga.» Komiterade

grunda således sitt förslag om tvenne läroverk på den förutsättning, att två

klasser af veterinärer komma att utbildas, af Indika den 2:dra klassens

veterinärer, såsom komiterade uttryckt sig, »skulle kunna, i anseende till

det lägre kunskapsmått man af dem fordrade och den kortare tid de för

sin utbildning behöfde använda, lemna eu häraf betingad billigare sjukvård.»

Men om, såsom jag på de af Kollegium anförda, giltiga skäl vågar hoppas,

i vårt land icke komma att vid af staten bekostade läroverk utexamineras

två slags veterinärer, med högre och lägre kunskapsmått, så har också

den förutsättning, som af komiterade gjorts för- behöfligheten af två veterinärläroverk,

bortfallit.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt anser jag att behofvet af två

veterinärläroverk icke blifvit visadt, utan att ett sådant är för vårt land

tillräckligt.”

Skolande detta yttrande medelst utdrag af protokollet åtfölja det underdåniga

utlåtandet till Kongl. Maj:t.

Som ofvan

In fidein

K. II. Sahlström.