SOU 1875:5

Underdåniga betänkanden och förslag

angående inrättande af en enke- och pupillkassa för folkskolelärare

samt

rörande ändringar i reglementet för folkskolelärarnes

pensionsinrättning,

afgifna den BO November 1874

af i nåder förordnade komiterade

jemte

do af Direktionen för nämnda pensionsinrättning- i ärendet afgifna utlåtanden.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRYCKERIET

1876,

tf.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Riksdag!

hållit att Eders Kont

gan om beredandet a

‘n i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne Maj an;1.

Maj:t måtte taga under förnyadt öfvervägande fråf

pensionering för folkskolelärares efterlemnade enkor

— 4 —

och oförsörjcla barn, på den af särskilda komiterade uti underdånigt betänkande

den 19 December 1864 föreslagna, af Kongl. Maj:t gillade och

af Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag antagna grund, att pensioneringen

besörjes af folkskolelärarne sjelfva med understöd af statsmedel,

hvarvid Riksdagen likväl ansett böra stadgas skyldighet endast för blifvande,

men rättighet för nuvarande innehafvare af ordinarie lärare tjenst

att såsom delegare i anstalten ingå; och efter det Eders Kongl. Maj:t med

anledning häraf under den 25 sistlidne September i nåder uppdragit åt

undertecknade komiterade att utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t afgifva

utlåtande och förslag angående bildande af en pensionsanstalt för folkskolelärares

enkor och barn, få vi, efter att hafva fullgjort det oss salunde

nådigst lemnade uppdrag, härmed i underdånighet afgifva förslag

till reglemente för eu dylik anstalt tillika, med åtföljande utlåtande i

ämnet.

Vid uppgörandet af detta förslag hafva komiterade icke kunnat

underlåta att taga särskild hänsyn till det förslag i samma syfte, hvilket,

såsom ofvan nämnts, af komiterade år 1864 uppgjordes, helst detsamma

blifvit ej blott af Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag i hufvudsakliga

delar antaget utan äfven af sista riksdag godkändt med afseende

å den grund, hvarpå det byggts, nemligen att pensioneringen skulle besörjas

af folkskolelärarne sjelfva med understöd af statsmedel. Som emellertid

väsendtliga skiljaktigheter förefinnas mellan dessa båda förslag till

den vigtiga frågans lösning, anse sig komiterade för ämnets närmare belysande

först böra lemna en kortfattad framställning af de grunder, hvarpå

1864 års förslag till en enke- och pupill-kassa för folkskolelärare byggdes,

innan de gå att redogöra för de grundsatser, som blifvit följda vid

uppgörandet af hosföljande förslag till en dylik pensions-anstalt.

Nämnda grunder voro hufvudsakligen följande:

a) att skyldigheten att besörja pensioneringen af enkor och barn efter

folkskolelärare närmast skulle tillhöra dessa lärare sjelfva, likväl

med understöd af statsmedel;

b) att alla såväl redan varande som framdeles blifvande folkskolelärare

och lärarinnor, Indika sjelfva egde rätt till pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning, äfvensom alla i samma inrättning

befintliga och blifvande pensionstagare skulle vara förpligta de att

såsom delegare i enke- och pupillkassan ingå för den lön, hvarefter

deras egen pensionsrätt eller pension beräknades;

c) att delegare skulle vara skyldig att till kassan erlägga:

dels eu inträdesafgift, utgörande 5 n/o af nyssnämnda lön;

dels — vid befordran till tjenst, för hvilken lärarens pensionsrätt

beräknades efter en högre lön, än han förut innehaft — en befordring

saf gIft, uppgående till 5 °/0 af skilnaden mellan lönerna;

dels en årlig pensiomafgift, utgörande för lärare 3 % af förberörda

lön och för pensionstagare 3 % af dess pension; och

dels för delegare, som vore gift eller enkling med barn inom pensionsåldern,

en årlig äktenskapsafgift af 1 °/0 af samma lön eller

pension. För lärarinna och qvinlig pensionstagare fordrades i pensions-

och äktenskapsafgift blott hälften af hvad lärare och manlig

pensionstagare voro skyldiga att i dessa afseenden utgöra;

d) att pensionen, som med dessa afgifter förvärfvades, skulle utgöra

föi enka ensam 1/e af den lön, hvarefter delegarens egen pensionsrätt

beräknades, ocli för enka med ett eller flera barn under 16

år samma pension förhöjd med 50 %, eller inalles 1/4 af berörda

lön- o Efter lärarnes dåvarande minimilön af 400 kronor skulle

alltså minimipensionen utgöra för enka ensam 66 kronor 67 öre

och för enka med pensionsberättigade barn 100 kronor samt maximipensionen,

för en lön af 1000 kronor, för enka ensam 166 kronor

67 öre och för enka med barn 250 kronor;

e) att förvaltningen af enke- och pupillkassan skulle, utan någon kostnad

för denna kassa, besörjas af direktionen för folkskolelärarnes

pensionsinrättning.

Derjemte får slutligen nämnas att ifrågavarande förslag, derigenom

att a ena sidan kassan befriades från alla egentliga förvaltningsutgifter

och pensionen bestämdes så lågt som blifvit nämndt, och å andra sidan

förenainnda dryga afgifter ålades délegarne, kunde reducera statens bidrag

till det jemförelsevis ringa beloppet af 2,000 kr. årligen, hvilket belopp

Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag beredvilligt anvisade.

Efter meddelandet af dessa upplysningar öfvergå komiterade till en

närmare redogörelse för de grundsatser, de följt vid uppgörandet af närvarande

förslag till reglemente för en enke- och pupillkassa för folkskolelärarne.

Hvad dervid först angar fragan hvem som bör besörja pensioneringen,

hafva komiterade desto hellre fasthållit vid den i detta afseende förut

antagna grund, nemligen att denna skyldighet bör åligga delegarne sjelf va

med understöd af statsmedel, som riksdagen uttryckligen tillkännagifvit

att förslaget enligt dess åsigt bör byggas på denna grund.

Beträffande dernäst frågan huru vidsträckt skyldigheten till delaktighet i

enke- och pupillkassan bär bestämmas, hafva komiterade måst ställa sio- till

O

— 6 —

efterrättelse Eders Ivongl. Ma,j:ts och Riksdagens uttryckliga föreskrift derom,

att denna skyldighet ma (iläggas endast blifvande lärare och lärarinnor

och att nuvarande innehafvare af folkskoleläraretjenst samt pensionstagare

må vara berättigade att efter eget godtfinnande ingå såsom delegare.

Komiterade kunna dock icke dölja att lösningen af den uppgift, de fått

sig förelagd, genom denna föreskrift i hög grad försvårats.

Sålunda, då komiterade icke äro i stånd att noggrant beräkna hvarken

huru många bland nuvarande innehafvare af läraretjenster och pensionstagare

i folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka tillsammans uppga

till ett antal af närmare 3,600, begagna sig åt rättigheten till delaktighet

i kassan, ej heller hvilken lefnadsålder de inträdande öfverhufvud ega,

måste det blifva i högsta, grad vanskligt att uppgöra tillförlitliga lieräkningar

öfver kassans inkomster och utgifter för den tid, hvaiundei dclegareantalet

in. in. icke kan med sannolikhet beräknas.

Hvad som deremot med mera säkerhet kan beräknas är att ifrågavarande

valfrihet med afseende å inträdet i kassan måste utöfva en ganska,

menlig- inverkan på dennas finansiela ställning. Med hög grad af

sannolikhet kan nemligen antagas att de aldraflesta åt dem, hvilkas inträde

sannolikt skulle bereda kassan vinst, t, ex. enklingar och ogifta äldre

lärare, icke anmäla sig såsom delegare, men att deremot alla, eller de

flesta, af hvilka anstalten sannolikt kali beräkna förlust, t. ex. sjukliga

gifta lärare in. fl., skola inträda såsom delegare i densamma.

En fråga, som härmed står i närmaste sammanhang, är den under

hvilka vilkor delaktighet i pensionsanstalten bär medgifva^ nuvarande lärare.

Då nemligen de flesta af dessa lärare äro till åren och sålunda sannolikt

blott eu kortare tid komma att erlägga afgifter till kassan, innan denna

möjligen betungas med utgifter för deras efterlefvandes pensionering, och

derjemte, såsom förut är nämndt, inga andra sannolikt kunna antagas anmäla,

sig till delaktighet i pensionsanstalten än sådana, som se en fördel

för sig a,t,t deri inträda, så inses tydligt att kassan under eu följd af år

får vidkännas drygare utgifter, än hon förmår bära, sa framt hon genast

skall iklädas full pensioneringsskyldighet utan att några extra inskomster

i förhållande till behofvet beredas henne. Det synes derföre billigt att

ålägga de frivilligt inträdande delegarne förbindelse att hålla kassan skadeslös

för den ökade kostnad, som de ådraga henne, hvilket åter kan ske

antingen derigenom, att retroaktiva afgifter fordras af äldre äfvensom föihöjda

afgifter af sjukliga lärare, eller derigenom, att pensionen till en

början bestämmes till lägre belopp än framdeles, såsom det skett, i reglementet

för presterskapets enke- och pupillkassa. Men i begge fallen

— 7

skulle utan tvifvel de flesta af de nuvarande lärarne icke finna med sin

fördel förenligt att inträda i anstalten, hvars ändamål sålunda med afseende

å dem skulle, om icke helt och hållet, dock i väsendtlig mån, förfelas.

Detta anse likväl komiterade höra, så vidt möjligt är, undvikas;

ty om eu pensionsanstalt för folkskolelärares enkor och'' barn i allmänhet

kan anses af behofvet pakallad, sa är den det visserligen icke mindre för

den nuvarande lärarekorpsen än för framtida generationer af lärare. Den

kan dock icke blifva af åsyftadt gagn för nuvarande lärare, derest man

för deras inträde i densamma föreskrifver sådana vilkor, att detta inträde

derigenom väsendtligen försvaras eller omöjliggöres; och hafva komiterade

föidenskull funnit skäligt och välbetänkt att göra de nuvarande lärarne

med afseende å rättigheter likställda med deras blifvande efterträdare,

utan att ålägga dem några drygare skyldigheter gent emot kassan.

Till följd häraf blir det emellertid nödigt att mera än eljest erfordrats

påkalla statens mellankomst lör fyllande af det behof af ökade inkomster,

som pa grund af förenämnda förhållanden uppstår för kassan

under den närmaste framtiden; och hafva komiterade desto mindre tvekat

att i detta afseende taga statens hjelp i anspråk, som den välvilja

för pensionsanstalten, riksdagen redan visat genom sitt initiativ att söka

bringa eu sådan till stånd, i komiterades tanke utgör eu borgen derför,

att riksdagen äfven är benägen att bevilja de anslag, som erfordras för

att ^ anstalten redan för den närvarande generationen af folkskolelärare må

blifva af det gagn, som med densamma åsyftas.

Angående délegarnes afgifter hafva komiterade först och främst, för

att i kassans förvaltning bereda större enkelhet och beqvämlighet med

afseende å debitering och uppbörd in. in., ansett sig böra föreslå från delegarnes

sida allenast en årlig afgift under namn af pensionsafgift, i stället

för att, i likhet med 1864 ars komité, påföra dem liera afgifter under

olika rubriker, såsom inträdesafgift, befordringsafgift, pensionsafgift och

äktenskapsafgift, hvilkas debiterande skulle förutsätta anskaffandet och’antecknandet

af mangahanda uppgifter, Indika endast med svårighet kunde

tillförlitligen erhallas. Hvad särskild! angår äktenskapsafgiften, så förekommer

icke heller någon sådan i åtskilliga andra enke- och pupillkassor,

t. ex. civilstatens, presterskapets in. 11. Af nu anförda skäl hafva komiterade

äfven låtit aldersskiInadsafgiften bortfalla och i stället ersatt henne

genom ett motsvarande afdrag å pensionen.

Med afseende vidare å delegarnes skyldighet att erlägga afgift till

kassan, hafva komiterade, i likhet med 1864 års komité, funnit både bil

fordra

att icke lika afgift i förhållande till lönen,

lighet och rättvisa

— 8 —

hvarpå pensionsrätter! grundar sig, stadgas för alla delegarne. Sålunda innehåller

förslaget (i § B) att lärarinna, som med sin afgift förvärfva!’ pensionsrätt

blott för sina barn men ej för sin man, skall erlägga endast

halfparten af den afgift, som åligger lärare, äfvensom att manlig och qvinlig

pensionstagare i folkskolelärarnes pensionsinrättning skola vara skyldiga

att i pensionsafgift erlägga blott •*/., af den afgift, som ålegat, honom

eller henne såsom lärare eller lärarinna, emedan pensionen, som de åtnjuta,

utgör endast af lönen, som de frånträda

Hvad slutligen angår sjelf va beloppet (tf pension saf giften, hafva komiterade

vid dess bestämmande haft till ögonmärke att afväga en så vidt

som möjligt billig proportion mellan pensionsafgiftens belopp a ena sidan,

så att detsamma icke måtte i förhållande såväl till delegarens lön som

till enkepensionen befinnas alltför känbar! att utgöra, och statens bidrag

å andra sidan, att detta icke måtte i förhållande till delegarnes egna uppoffringar

synas alltför högt tilltaget. Vigtigt bär derjemte synts komiterade

att bestämma delegarens afgift i ett lämpligt förhållande till den lön,

hvarifrån den skall utgå, och till den pension, hvartill den berättigar; och

hafva komiterade haft desto större skäl att noggrant öfverväga dessa förhållanden,

som den obenägenhet, hvilken gaf sig tillkänna mot det af

1864 års komité uppgjorda förslag till pensionering af enkor och barn

efter folkskolelärare, allmännast och väsendtligast härledde sig från missnöjet

med de då föreslagna afgiftsbeloppen, hvilka i förhållande både till

delegarnes tillgångar och den föreslagna enkepensionen ansagos alltför höga.

Erkännas måste äfven att detta missnöje icke saknade skål, da bemälda

förslag af den gifte läraren fordrade i årliga afgifter 4 °/„ af lönen förutom

en inträdesafgift, uppgående till 5 °/0 af samma lön, under det enkepensionen

bestämdes så låg, att den gifte lärarens afgifter årligen öfverstego

fjerdedelen af dess belopp. Icke utan fog anmärktes äfven mot den

då föreslagna pensionsanstalten att många lärare, särdeles de yngre, kunde

med de uppoffringar, som för densamma fordrades, bereda sig större fördelar

genom anlitande af liftörsäkringsbolagen, lifränteanstalterna, allmänna

enke- och pupillkassan, ja till och med sparbankerna.

Då emellertid eu pensionsanstalt, som ålägger lärarne förbindelse

till delaktighet, måste i väsendtlig mån hafva förfelat det med densamma

åsyftade ändamål, derest den icke bereder dem åtminstone lika fördelar

som andra inrättningar, hvilka de frivilligt kunna anlita för betryggande

af sina efterlefvandes utkomst, hafva komiterade funnit oundgängligen nödigt

att föreslå pensionsafgifterna till lägre belopp, än som af 1864 års

komité föreslogs. Vid fråga om huru långt nedsättningen bör sträckas

9 —

°/o

°/o

°/0

af

har hänsyn åter måst tagas till den inverkan, som hvarje reduktion af

afgiftsbeloppet utöfvar på statsanslaget, hvilket för ändamålets vinnande

äfven erfordras; och hafva komiterade, med afseende härå samt efter sakens

noggranna öfvervägande i öfrigt-, icke ansett sig kunna föreslå pensionsafgilten

för lärare lägre än till 3V3 procent af den lön, hvarefter

hans egen pensionsrätt i folkskolelärarnes pensionsinrättning beräknas, helst

komiterade äfven funnit sig böra föreslå beloppet af enke-pensionen högre

i förhållande till samma lön.

Komiterades förslag innehåller alltså med afsende å årliga pensions

afgifternas

belopp att lärare skall årligen utgöra ..................... 3V3 °/0

och i proportion dertill, enligt ofvan föreslagna grunder, manlig

pensionstagare ................................................................................. 2V2

lärarinna ................................................................................. p/

samt qvinlig pensionstagare ............................................................... p/4

den lön, hvarefter deras egen pensionsrätt i folskolelärarnes pensionsinrättning

beräknas. Att komiterade här föreslagit pensionsafgiften att utgå

med procenttal, som innehålla bråk, i stället att bestämma henne åtminstone

för första kategorien till ett helt procenttal af lönen, kommer deraf,

att komiterade antagit den nu bestämda lönen af 600 kronor, hvilken

hvarje lärare och lärarinna efter 5 års ordinarie tjenstgöring eger att åtnjuta,

böra läggas till grund för beräkningarne af pensionsrätten både i

folkskolelärarnes pensionsinrättning och i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

Efter denna lön blifva sålunda afgift erna för de olika kategorierna

af delegare respektive 20, 15, 10 samt 7,50 kronor, hvilka tal äro

synnerligen beqväma att i räkenskaperna använda.

Vid jemförelse mellan dessa årliga afgiftsbelopp och de, som enligt

1864 ars förslag till reglemente för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

skulle utgå för lika stor lön, så befinnas de senare proportionsvis

större, i det de enligt ofvan angifna beräkningsgrund skulle hafva kommit

att utgöra respektive 24, 18, 12 och 9 kronor utom en inträdesafgift

för en gång af 30 kronor. Då komiterades förslag Aid sidan af

denna nedsättning i afgifterna jemväl sätter enkepensionen högre, än den

af 1864 ars komité förslogs, samt komiterade dessutom sökt tillgodose

de närvarande lärarnes fördel derigenom, att några särskilda utgifter eller

besvärande vilkor icke föreslagits för deras inträde i pensionsanstalten,

äfven om de skulle vara ålderstigna och sjukliga, förmoda komiterade att

icke med fog skall kunna anmärkas att de icke sökt sträcka afseendet på

delegarnes fördel så långt som vederbort. Komiterade få härvid upplysa

att de föreslagna afgiftsbeloppen äro de högsta, hvarom inom komitén

2

10 —

varit fråga, och att kostnadsberäkningar under antagande af lägre afgifter

äfven blifvit förslagsvis uppgjorda, men att komiterade af intresse för sakens

framgång, som i väsendtlig mån är beroende af statsbidragets storlek,

icke velat sträcka anspråken på statens hjelp längre än som synts för

ändamålet oundgängligen nödigt.

O o Ö o

Angående pensions-rätten hafva komiterade, i full öfverensstämmelse

med 1864 års komité, föreslagit att barn efter folkskolelärare skall vara

pensionsberättigadt intill fyllda 16 år och, om det lider af sinnessjukdom

eller vanförhet, så länge det för sådan orsaks skull behöfver understöd,

samt att barnens pension skall så länge modren lefver utgöra halfparten

af hennes pension, vare sig ett eller flera barn finnas, och efter modrens

frånfälle hennes hela pension, om hon efterlemna!’ flera pensionsberättigade

barn, och hälften deraf, om hon efterlemna!’ blott ett sådant.

Med afseende å bestämmelsen, att barnens pensionsrätt upphör med

16:de året, skulle komiterade visserligen ansett ömkligt om barnen intill

något högre ålder, t, ex. 18 år, kunde erhålla pension; men, utom det

att en bestämmelse i sådant syfte skulle utöfva ett ganska menligt inflytande

på kassans utgiftsstat, hafva komiterade funnit det af 1864 års

komité anförda skäl för pensionsrättens upphörande vid 16 års ålder,

nemligen att skollärarens barn liksom allmogens i allmänhet då böra antagas

kunna sörja för sig sjelfva, fortfarande ega full giltighet; och att

lemna understöd längre än behofvet oundgängligen krafvel’ kan icke vara

öfverensstämmande med anstaltens ändamål.

Beträffande åter den bestämmelsen, att barnens pension skall, oberoende

af deras antal, utgöra 50 °/o af modrens, kan det visserligen synas

riktigare och rättvisare om den barnen tillkommande pensionen till sin

, storlek rättade sig efter deras antal, såsom i presterska pels enke- och pupillkassa

är stadgadt; men utom det att komiterades förslag är vida enklare

med afseende å kassans förvaltning, enär pensionsbeloppet icke behöfver

omregleras för hvarje gång ett barn träder ur pensionsåldern, är det

äfven i de flesta fall fördelaktigare med afseende å delegarnes intresse,

än om pensionen för barnen bestämdes, såsom i presterskapets enke- och

pupillkassa skett, till 30 °/0 af modrens pension för ett och till 50 °/0

deraf för två barn samt för hvart och ett utöfver två till ytterligare 10

°/0 af samma pension.

Beträffande enke-pensionen hafva komiterade, i anseende dertill att

lefnadskostnaden under senare tider stigit högst betydligt, funnit oundgängligen

nödvändigt att föreslå dess belopp högre i förhållande till lönen,

än detsamma af 1864 års komité bestämdes; ty då en enka för sitt och

11

barnens underhåll numera oundgängligen behöfver större tillgångar, måste

pensionsanstalten, om den skall motsvara sitt ändamål, äfven bereda henne

en större hjelp.

nen för enka till V5 eller 20 % af den lön, hvarefter delegarens egen

pensionsrätt beräknas, och för enka med barn till BO procent af samma

lön, under det 1864 års komité föreslog pensionen i förra fallet till blott

V0 eller 162/3 °/0 och i det senare till endast 25 °/0 af bemälda lön.

Snarare hafva komiterade varit tveksamma, huruvida pensionen äfven med

denna förhöjning kan motsvara behofvet, åtminstone i framtiden. Men

enär hvarje förhöjning af pensionsbeloppet medför en motsvarande förhöjning

saväl af delegarnes afgifter som af statens bidrag till pensionsanstalten,

och komiterade icke funnit rådligt att från någondera, sidan taga i anspråk

större uppoffringar, än som erfordras för bestridande af anstaltens

bär föreslagna pensioneringsskyldighet, ligger häri hufvudsakliga förklaringen

dertill, att pensionen icke föreslagits högre. Dessutom hafva komiterade

utgått från den asigten, som utan tvifvel är riktig, att pens onen

icke bör betraktas såsom en tillgång, hvilken skall vara tillräcklig för

pensionärens alla behof, utan blott såsom ett bidrag till pensionärens bergning;

och om man betraktar pensionen på detta sätt, torde skäl icke förefinnas

till den anmärkning, att, den hjelp, komiterades förslag söker att

bereda folkskolelärarens efterlefvande, är alltför ringa. Antager man nemligen

att enkepensionen hädanefter kommer att beräknas efter en minimilön

åt 600 kr., hvilket blifver förhållandet, ifall, såsom komiterade föreslagit,

den förändring blifver vidtagen i folkskolelärarnes pensionsreglemente,

att delegarens egen pension efter denna lön skall beräknas, så

kommer minimipensionen för enka att utgöra 120 och för enka med barn

180 kr., eller i förra fallet 10 och i senare 15 kr. i månaden, hvilket

belopp för det stora flertalet pensionärer, som bo på landet, utan tvifvel

bör anses såsom ett ganska betydande understöd; och om detsamma äfven

kan anses mindre tillräckligt för somliga pensionärers behof, t. ex. för

sadana som bo i städer med dyrare lefnadskostnad, så, få komiterade erinra

derom, att, ifall delegaren åtnjutit rätt till pension efter högre lön

än 600 kr., höjes äfven pensionen för hans efterlefvande i förhållande

derefter. Pensionen kan sålunda stiga för enka ensam till 200 och för

enka med barn till 300 kr., ifall delegaren egt rätt till pension efter en

lön af 1,000 kronor.

För jemförelse^ skull anse komiterade nödigt dessutom upplysa att

i civilstatens enke- och, pupillkassa åtnjuter enka efter notarier, registratorer

och aktuarier i rikets hofrätter och kollegier, hofrättsfiskaler, post

-

12

mästare i landsorterna, häradsskrifvare, länsbokhållare, landskanslister och

länsmän m. fl. i pension endast 100 och enka med barn 150 kr., under

det folkskolelärarens enka enligt komiterades förslag skulle erhålla i pension

minst 120 och om hon har pensionsberättigade barn 180 kr. När

man dertill besinnar att bemälda i civilstatens enke- och pupillkassa pensionsberättigade

enkor i allmänhet torde hafva större behof än enkor efter

folkskolelärare, så synes ännu mindre fog finnas för påståendet, att komiterade

föreslagit pensionsbeloppet för de senare alltför lågt.

Slutligen hafva komiterade i afseende på förvaltningen af enke- och

pupillkassan, i likhet med 1864 års komité, föreslagit att densamma skall

besörjas af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilken anordning

både är för kassan den minst kostsamma och i alla afseenden

o

den lämpligaste. Det enda, som häremot möjligen kan anmärkas, är att

delegarne derigenom icke få någon andel i anstaltens styrelse och förvaltning.

Men då eu af Eders Kongl. Maj:t förordnad direktion måste anses

lemna lika säker garanti för en god förvaltning, som eu af delegarne

sjelfva vald styrelse, och direktionens åtgärder för öfrigt äro af reglementet

bestämda och kontroll underkastade, synes nämnda anmärkning

icke förtjena afseende. Dessutom skxdle det vara särdeles olämpligt att

draga eu eller flera skollärare från deras egentliga kall för att besörja

enke- och pupillkassans affärer, äfven om de dertill vore qvalificerade.

För att emellertid bereda lärarne tillfälle såväl att kontrollera förvaltningen

som att föreslå möjligen behöfliga ändringar i reglementet, hafva

komiterade föreslagit att trenne revisorer hvart tredje år skola af Eders

Kongl. Maj:t förordnas, deribland en skall vara folkskolelärare, som omvexlande

utses från olika delar af riket. Att denne revisor blifvit föreslagen

att liksom de öfriga utses af Eders Kongl. Maj:t och icke åt folkskolelärarne

sjelfva, hvilket senare onekligen i princip vore riktigare, kommer

sie'' af den stora enkelheten i denna anordning och emedan det skulle

vålla skollärarne alltför mycken både tidspillan och kostnad att öfver hela

riket hålla sammanträden för ett sådant vals anställande. Dessutom få

komiterade såsom särskilt, motiv ej blott för ifrågavarande anordning utan

äfven för förslagets bestämmelser i allmänhet anföra det komiterade vid

förslagets uppgörande haft förnämligast till syfte att dels bygga anstalten

på så enkla grunder som möjligt och dels inskränka kassans utgifter och

på samma gång statens bidrag till densamma till minsta möjliga belopp.

13 —

Till närmare utredning af förslagets grunder få komiterade härefter,

i den ordning de särskilda stadgandena förekomma, under vederbörande

§§ anföra skälen för desamma, såvidt dessa icke redan i det föregående

blifvit angifna eller äro nog tydliga för att göra vidare förklaring obehöflig.

§ 1.

För att i någon mån minska olägenheterna för kassan af nuvarande

lärares, lärarinnors och pensionstagares valfrihet med afseende å inträde

i densamma och så fort som möjligt sätta henne i tillfälle att noggrant

kunna beräkna vidden af sina förbindelser, hafva komiterade funnit nödigt

att, såsom här i mom. 2 skett, till tiden begränsa denna valfrihet.

Då komiterade bestämt tiden, hvarunder ifrågavarande personer ega fritt

val, antingen de vilja ingå såsom delegare i anstalten eller icke, till ett

helt år från det reglementet börjat tillämpas, synes ingen ega fog att beklaga

sig öfver att för kort betänketid medgifvits.

Stadgandet'' i 3:dje mom. har sin grund dels deri, att kassan icke

har någon säkerhet att bekomma pensionsafgiften af den, hvilken hvarken

uppbär lön af något skoldistrikt eller pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning,

och dels deri, att de, som mista sin pensionsrätt i nämnda

inrättning, med detsamma utträda ur den korps, till hvars fromma enkeoch

pupillkassan bildats. Det synes också icke skäligen kunna fordras,

då staten med sina bidrag i väsendtlig mån uppehåller denna kassa, att

en person skall ega delaktighet deri, hvilken lemna! folkskolans tjenst och

sålunda icke längre är verksam för det ändamål, för hvars befrämjande

staten 1cm nar sina bidrag.

Slutligen får upplysningsvis nämnas att uttrycket »skolområde» i

detta reglemente liksom i folkskolelärarnes pension sreglemente öfverallt,

der det förekommer, blifvit begagnadt för att beteckna den territoriela

enhet, som underhåller högre folkskola, och hvilken kan omfatta flera skoldistrikt

med afseende å den egentliga folkskolan.

§ 4.

De i första punkten af denna § upptagna bestämmelser hafva till

syfte dels att tillförsäkra kassan dess påräknade inkomster för hvarje år

och dels att bespara kassans förvaltning det myckna besvär, som utan

tvifvel skid lo blifva en följd, ifall bestämd föreskrift saknades, huru med

pensionsafgiftens utgörande skulle förfaras vid alla de tillfällen, då skol

-

14

läraretjenster ombyta innehafvare. Påminner man sig nemligen att kassans

direktion i början af hvarje år har att debitera hvar och eu innehafvare

af tjenst, som är delegare i kassan, den pensionsafgift, som för

samma år skall erläggas, att vidare denna afgift innehålles af Kong!

Maj:ts Befallningshafvande vid utbetalandet af statens bidrag till skoldistriktets

skolväsende, och att skolrådet sedan har att godtgöra skoldistriktet

detta förskott genom motsvarande afdrag å lärarens eller lärarinnans

lön, sa, inses lätt hurusom, ifall tjensten under någon tid af året icke

eger ordinarie innehafvare, som är skyldig att betala den på samma tid

belöpande andelen af pensionsafgiften, anspråk skola kunna framställas,

att kassan må återbära samma andel af den redan uppburna afgiften och

att direktionen må göra ny debitering och fördelning af den- öfriga delen

mellan af- och tillträdaren. Det myckna skrifveri och besvär, som häraf

måste vållas, kan deremot helt och hållet undvikas, ifall det stadgas att

full pensionsafgift för året skall betalas och att skoldistriktet skall vara

skyldigt att erlägga den del deraf, som belöper sig på den tid, tjensten

icke eger ordinarie innehafvare. Derigenom får skolrådet på stället fördela

afgiften mellan af- och tillträdaren i förhållande till deras tjenstgöringstid

under året och debitera skoldistriktet eller skolkassan för återstoden,

hvilket allt lätt kan verkställas. Det enda, som häremot möjligen

kan anmärkas såsom oegentlig!, är att skoldistriktet sålunda ålägges att

vid ifrågavarande tillfällen göra uppoffringar, hvilket synes strida mot

den grundsatsen, att ingå bidrag från dess sida skola tagas i anspråk för

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa. Men då dessa uppoffringar äro

tillfälliga och sällan påkommande samt de derjemte för hvarje gång, de

komma i fråga, endast gälla en del af pensionsafgift ens ringa belopp,

hafva komiterade desto mindre tvekat att föreslå denna mellankomst af

skoldistrikten, som den ringa utgift, dessa sålunda få vidkännas, ingalunda

är jemförlig med de olägenheter för kassan och dess förvaltning, som derigenom

undanrödja^.

Med afseende å det föreslagna stadgandet i andra punkten behöfver

blott den erinran göras, att direktionen icke får kännedom om upprättandet

af ny ordinarie tjenst förrän året efter det den upprättats. Någon

debitering af pensionsafgiften för det år, hvarunder läraren vid tjensten

blifvit tillsatt, kan sålunda icke ske förrän följande året, och äfven då

torde direktionen vara oviss för huru lång tid af förra året afgiften skall

påföras honom. På grund såväl häraf som af obenägenhet att påföra delegare

pensionsafgift för mer än ett år i sänder, hafva komiterade funnit

skäligt att föreslå stadgandet i denna punkt.

Som det, efter hvad erfarenheten inom folkskolelärarnes pensionsinrättning

lärer gifvit vid handen, icke är ovanligt att genom missförstånd

eller okunnighet felaktigheter förekomma i de uppgifter, som skolråden

enligt § 38 äro skyldiga att lemna rörande kassans delegare, och

derigenom kan inträffa att en eller annan delegare med skyldighet att

erlägga pensionsafgift till kassan icke i behörig tid anmäles och att kassan

sålunda kan för längre eller kortare tid gå miste om henne rätteligen

tillkommande afgifter, har af sådan anledning och då kassan bör åtnjuta

godtgörelse ej blott för sålunda mistade afgifter utan äfven för ränteförlusten

å desamma stadgandet i 3:dje punkten tillkommit.

Hvad slutligen det sista stadgandet angår, har detsamma tillkommit

dels på det kassan under första året må bekomma beräknade pensionsafgifter,

och dels pa det att alla de frivilligt inträdande må under lika

vilkor blifva delegare, antingen de anmäla sig till delaktighet i kassan i

början eller slutet af året.

§ 5.

Stadgandet i första punkten af denna §, hvilken redigerats i närmaste

öfverensstämmelse med motsvarande 10:de § i reglementet för folkskolelärarnes

pensionsinrättning, sådan denna lyder i Kong!. Maj:ts nådiga

kungörelse den 29 December 1871, har tillkommit för att kassan säkert

må bekomma de afgifter, delegarne äro skyldiga att erlägga.

§ 6.

Dels för att hålla kassan i någon mån skadeslös för de ofta betydliga

utgifter, den får vidkännas för pensionering af de efterlefvande efter

en delegare, hvilken blott få år betalt pensionsafgift, och dels emedan

komiterade icke velat föreslå några retroaktiva afgifter af äldre lärare vid

deras inträde i kassan, har stadgandet i denna § tillkommit; och då den

minskning i pensionen, som häraf vållas, snart upphör och, sålänge den

varar, motsvarar endast ett ars pensionsafgift, bör den desto mindre finnas

obillig, som just en sådan delegare, hvars efterlefvande få vidkännas denna

minskning i pensionen, maste anses hafva framför andra haft gagn af pensionsanstalten.

§ io.

1 det förslag till reglemente för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa,

som ar 1864 uppgjordes, fanns i sammanhang med här upptagna

16 —

%

stadganden äfven det, att delegare skulle vara gift innan han frånträdde

läraretjenst för att hans efterlefvande skulle ega rätt till pension. Ett

stadgande i liknande syfte finnes äfven upptaget i reglementet för civilstatens

enke- och pupillkassa; men då dylika bestämmelser i vissa fall

kunna leda till stor obillighet och alltid måste anses såsom tryckande inskränkningar

med afseende å pensionsrätten, hafva komiterade funnit

skäligt att, med hänseende till tiden för äktenskapets ingående, icke utesluta

andra från rätt till pension än enka och barn efter delegare, som

ingått äktenskap på sotsängen, hvilket stadgande åter måste anses fullt

befogadt.

§ 12-

I stället för att, såsom 1864 års komité, föreslå ett bestämdt pensionsbelopp

för alla sådana barn, som i andra punkten af denna § äro i fråga,

hafva .komiterade funnit lämpligare att bestämma en maximigräns för det

understöd, hvartill de böra vara berättigade, samt föröfrigt öfverlåta åt

direktionen att, efter pröfning af barnets behof af understöd, bevilja sådant

till större eller mindre belopp inom bemälda gräns.

§ 14.

Enär det strider emot enke- och pupillkassans bestämmelse att pensionera

enklingar, har naturligen icke kunnat ifrågakomma att tillerkänna

man till folkskolelärarinna pensionsrätt. I följdriktighet härmed och för

att lemna lärarinnorna godtgörelse för den lärarne tillerkända rätten till

pension för deras enkor, hafva de förras barn i förevarande § föreslagits

att varda pensionerade såsom föräldralösa, äfven om fadren vid modrens

frånfälle skulle vara i lif, hvarjemte lärarinnornas pensionsafgifter i § 3

blifvit bestämda till blott hälften af hvad lärarne erlägga.

§ 17-

Stadgandet i andra punkten har tillkommit af den anledning, att förut

pensionsberättigad enka, som ånyo anmäler sig till pensions erhållande,

under den förflutna mellantiden möjligen ingått äktenskap eller på annat

sätt blifvit förlustig sin pensionsrätt, hvarföre särskild pröfning är af nöden,

innan pension ånyo kan medgifvas.

17

§ 31.

Då komiterade föreslagit att enke- och pupillkassan skall förvaltas

af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hafva de ansett

öfverflödigt att i reglementet för nämda kassa upprepa åtskilliga stadganden,

Indika redan finnas intagna i bemälda pensionsinrättnings reglemente.

§ 35.

Att delegarne böra vara representerade inom revisionen är naturligt.

På det att Eders Kong]. Maj:t icke måtte blifva, till men för revisionens

grundliga verkställande, förhindrad att förordna sådana revisorer utom

folkskolelärarekorpsen, som ega större insigt och vana vid dylika förrättningar,

hafva komiterade emellertid icke ansett sig höra föreslå att mer

än en af revisorerna ovilkorligen bör utses bland delegarne. Ingenting

hindrar dock, ifall Eders Kong! Maj:t skulle så finna för godt, att endera

eller båda de öfriga utses inom lärarekorpsen.

Efter att sålunda i ett sammanhang hafva angifvit grunderna för

sitt förslag till en

öfvergå komiterade nu till den finansiela delen af frågan, hvarvid de anse

sig här blott böra redogöra för de allmänna resultat, som ur beräkningarne

framgått, och föröfrigt med afseende å deras härledning hänvisa

till de kalkuler och tabeller, som finnas detta underdåniga betänkande

bilagda.

Under förutsättning dels att af nuvarande folkskolelärare, lärarinnor

och pensionstagare i folkskolelärarnes pensionsinrättning endast de gifta

ingå såsom delegare i anstalten, dels att folkskolelärarne, enligt hvad komiterade

i ett annat denna dag afgifvet betänkande föreslagit, vinna rätt

till hel pension vid 55 års ålder, samt att räntefoten är 5 procent,

utgör hela det kapital, som erfordras för pensioneringen enligt de i bifogade

reglementen bestämda grunder, vid 1876 ars början en

summa af------------------------------------------ 8 083 520 kr.

motsvarande ett årligt belopp af__________________ 154 176 kr.

De tillgångar, pensionsanstalten vid

samma tidpunkt eger, utgöras åter af

a) det redan beviljade och sedermera besparade

statsanslaget......... 18 000 kr.

3

18 —

b) delegarnes till då varande

värdet reducerade afgifter 1 679 639 kr.

c) det till dåvarande värdet re

ducerade

beloppet af de

i-§ 6 stadgade afdragen

å pensionerna_______________ 66 525 )> 1 764 164 kr.

hvilken summa motsvarar en årlig inkomst af 88 208 kr.

Den brist i tillgångarne, som behöfver

fyllas, utgör alltså ett kapital för eu gång af 1 319 356 kr.

eller ett årligt belopp af _______________________________________________— 05 968 kr.

Sistnämnda belopp eller 65 968 kr. utgör alltså det årliga bidrag,

som erfordras af statsmedel, för att pensionsanstalten på nu föreslagna

grunder och under förutnämnda förutsättningar skall kunna komma till

stånd och bära sig.

Antages åter att lärarne fortfarande komma att pensioneras först

efter uppnådda 60 lefnadsår, minskas sistnämnda summa till 63 504 kr.,

hvilket belopp alltså under denna förutsättning utgör hvad statsverket bör

tillskjuta.

Att statens årliga bidrag till pensioneringens bestridande stigit till

nämnda jemförelsevis höga belopp af omkring 65 000 kr., under det

1864 års komités förslag i samma syfte tog i anspråk ett årligt statsanslag

af blott 2 000 kr., har visserligen till väsendtlig del sin grund deri,

att komiterade föreslagit å ena sidan delegarnes utgifter lägre och å andra

Ö <D Ö C>

sidan enkepensionen högre än förbemälda komité, men härleder sig icke

mindre • derifrån, att dels åt nuvarande lärare, lärarinnor och pensionstagare

medgifvits valfrihet med afseende å inträde i kassan, och dels inga

särskilda afgifter fordrats af bemälda delegare, fastän flertalet af dem vid

inträdet befinner sig vid framskriden ålder och många äro sjukliga eller

mer och mindre förslitna.

Som det för beräkningarnes verkställande varit nödvändigt att göra

ett antagande rörande antalet af nuvarande skollärare, Indika med begagnande

af den dem medgifna valfrihet komma att i kassan ingå, hafva

komiterade ansett sannolikt att inga andra lärare skola dertill anmäla sig,

CD O’

än de som deraf kunna hafva en någorlunda gifven fördel på kassans

bekostnad, under det alla andra skola afhålla sig, af hvilka kassan skulle

kunna vänta någon vinst. Till de förra hafva komiterade räknat de gifta,

hvilka enligt statistiska uppgifter utgöra 74 procent, till de senare de ogifta

eller 26 procent. Då. till följd häraf 74 procent af nuvarande folkskole

-

19 —

lärare beräknats komma att såsom delegare i kassan ingå, har icke blifvit

förbisedt att äfven bland dem åtskilliga finnas, Indika skola anse med sin

fördel förenligt att derifrån afhålla sig; men då det är antagligt att i

stället åtskilliga af de ogifta med afseende på tilltänkta äktenskap skola

ingå som delegare, hafva komiterade trott sig böra vidhålla procenttalet

74, så mycket hellre som hvarje annat tal skulle vara alldeles godtyckligt.

Den förlust uti inkomst för kassan, som uppkommer derigenom, att 26 procent

af nuvarande lärareantalet icke ingå såsom delegare deri, torde emellertid

sannolikt uppgå till mer än 11 000 kr. årligen, hvarigenom vållas

■en motsvarande förhöjning af statsanslaget.

När dertill kommer att, såsom ofvan anförts, ganska många af de

frivilligt inträdande, hvilka alla antagits vara gifta, äro ålderstigna och

till helsan försvagade samt att de sannolikt inom få år efterlemna (‘likör

och barn, som komma att på ett känbart sätt tynga på anstaltens utgiftsstat>(

så har denna följaktligen måst beräknas högre, än om man, genom

stadgande af retroaktiva afgifter af äldre och förhöjda afgifter af sjukliga

lärare,. utestängt från anstalten just de lärare, Indika synas närmast vara

i behof att deri vinna delaktighet. Emellertid får staten, enligt det framställda

förslaget, betala de retroaktiva och förhöjda afgifter, som bort af

dessa delegare utgöras; och det afseende, komiterade ansett sig böra fästa

vid deras, och i allmänhet vid den nuvarande lärarekorpsens fördelar, har

haft till följd att ytterligare anspråk måst ställas på statens hjelp, en

hjelp, hvilken riksdagen icke lärer undandraga sig att lemna, enär deraf

väsendtligen beror huruvida pensionsanstalten för den närvarande generationen

af lärare skall blifva åt det välgörande gagn, som dermed åsyftas.

Med afseende å här lemnade finansiela redogörelse få komiterade i

underdånighet särskild! anmäla att Chefen för Kongl. Ecklesiastik-Dcpartementet

på komiterades begäran låtit infordra uppgifter från folkskolelärarne

rörande deras egenskap af gifta eller ogifta samt om deras hustrurs

och barns ålder m. m., på det komiterade måtte blifva i tillfälle att med

de faktiska förhållandena jemföra och kontrollera vissa i beräkningarne ingående

faktorer, hvilka uppgifter likväl ännu icke hunnit komma komiterade

till banda. Som komiterade emellertid ansett sig kunna, äfven dem förutan,

med någorlunda noggrannhet beräkna kassans inkomster och utgifter, hafva de

icke trött sig böra, i afvaktan på bemälda uppgifters ankomst, uppskjuta att

aflemna detta underdåniga betänkande och förslag till reglemente för folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa, på det Eders Kongl. Maj:t icke måtte

förhindras att till nästa riksdag aflåta nådig proposition i ämnet, ifall

Eders Kongl. Maj:t så skulle finna för godt. Komiterade utbedja sig lik

-

— 20

väl i underdånighet att, efter det berörda uppgifter inkommit och beräkningarne

med dem blifvit närmare jemförda, få till Eders Kongl. Maj:t

inkomma med de möjligen uppkommande modifikationer i kalkulerna, som:

af bemälda jemförelse kunna föranledas. Komiterade anse sig emellertid

ega allt skäl att antaga att dessa modifikationer, ifall några sådana ifrågakomma,

icke skola i någon väsendtlig mån rubba eller ändra de allmänna

resultat, som ur de nu verkställda beräkningarne framgått, och att, om

icke någon mindre nedsättning i anslå gsfordringarne af dem föranledes,

de helt visst icke komma att hafva till följd någon förhöjning af desamma.

Slutligen få komiterade i sammanhang med den öfriga finansiela

redogörelsen i underdånighet upplysa att, utöfver förut nämnda bidrag

från statens sida för pensioneringen, äfven ett särskildt anslag för förvaltningskostnadens

bestridande erfordras. Ty ehuru meningen är att ställa

enke- och pupillkassan under samma förvaltning som folkskolelärarnes

pensionsinrättning, är det dock tydligt att administrationen af begge anstalterna

måste vålla ökade kostnader. För att blifva i tillfälle att bedöma

det möjliga behofvet af särskildt anslag för detta ändamål, hafva

komiterade infordrat yttrande af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

och har bemälda direktion med afseende härå utlåtit sig sålunda

:

»Hvad åter angår den tillökning i administrationskostnaden, som

skulle blifva en följd af enke- och pupillkassans förening med folkskolelärarnes

pensionsinrättning, och de medel, som härför kunna finnas att

tillgå hos pensionsinrättningen, får Direktionen upplysa att af de 10 000

rdr, som enligt staten af den 15 Mars 1867 äro anvisade till arvoden

och förvaltningskostnader, hittills årligen besparats omkring 3 000 rdr,

som, på grund af reglementets § 6, tillgodoförts pensionsfonden. Den tidpunkt

synes likväl icke aflägsen, då dessa medel, i följd af de år efter

år betydligt ökade göromålen och i allmänhet inträffade prisstegringar,

torde komma att till större delen åt pensionsinrättningen tagas i anspråk;

och då genom denna inrättnings förening med enke- och pupillkassan

otvifvelaktigt komma att tillskyndas Direktionens ledamöter och tjensteman

ökadt arbete och ansvar, är naturligt att stegrade utgifter häraf

måste uppkomma, äfven om Direktionens nuvarande ledamöter icke för

deras del ifrågasätta någon tillökning i sina arvoden.

Dessutom bör icke lemnas ur sigte att för bibehållandet af kontinuitet

i sättet för ärendenas behandling är af vigt att ombyte af Direktionsledamöter

likasom äfven af tjensteman, helst kamereraren, ej allt för

— 21

ofta förekommer. Af de 4 tjenster, nu gällande stat upptager, hafva

endast 2, kamererarens och kassörens, med löner af respektive 1 800 och

1 200 kronor hittills varit tillsatte, och anser Direktionen att, äfven om

enke- och pupillkassan tillkommer, 8 tjensteman möjligen kunna bestrida

göromålen, under förutsättning likväl att dessa tjensteman erhålla ökade

arvoden, helst kamereraren, hvars befattning blifver af den vigt att han

vid inrättningen bör hafva sin hufvudsakliga sysselsättning och erhålla

en deremot någorlunda svarande aflöning. Äfven arvodet till vaktmästaren,

500 kronor, anser Direktionen böra, med afseende på ökade lefnadskostnader,

höjas till likhet med livad hans vederlikar inom embetsverk^! numera

i allmänhet åtnjuta.

Till ledning för frågans bedömande meddelas nedanstående tabell,

upptagande dels utgifterna enligt 1867 års stat, dels de belopp, som på

grund af densamma hittills utgått, dels oek de summor, hvartill enahanda

utgifter kunna antagas komma att minst uppgå da folkskolelärarnes pensionsinrättning

jemte dermed förenade enke- och pupillkassa inträdt i full

verksamhet.

l:o. Årliga arvoden.

Ordföranden i inrättningens direktion______

Två direktionsledamöter å 600 kr..........

En kamererare _________________________________

En sekreterare och ombudsman ____________

En kassör och bokhållare __________________

En revisor och kammarskrifvare____________

En vaktmästare_____________________________________

2:o. Årliga förvaltningskostnader.

Till hyra för embetslokal, inköp af ved

och ljus samt bekostande af städning,

skrifmaterialier in. m. äfvensom till

remisslage....................................

Tillsammans kr.

1867 års stat för

administration af

folkskolelärarnes

pensionsin- rättning.

Nu utgående

kostnader på

grund af 1867

års stat.

Förslag till stat

för administratio- nen af folkskole- lärarnes pensions- inrättning jemte

enke- och pupill- kassan.

800

800

800

1 200

—

1 200

—

1 200

_

1 800

—

1 800

—

4 000

_

1 <100

—

—

—

1 500

_

1 200

—

1 200

—

2 500

_

1 000

500

—

500

—

700

-

2 500

c:a 1 500

2 300

10 000

-

7 000

—

13 000

-.»

Med afseende å hvad direktionen sålunda anfört, få koiniterade för sin

del erinra derom, att det så mycket mindre kan dragas i tvifvel att göromålen

skola högst betydligt ökas derigenom att enke- och pupillkassan

förenas med folkskolelärarnes nuvarande pensionsinrättning, som delegareantalet

i båda anstalterna sannolikt innan kort kommer att uppgå till

7 å 8 tusen och är beräknadt att framdeles öfverstiga 10 000, ett antal,

som utan tvifvel är större än i någon annan inom landet befintlig pensionsinrättning.

Derjemte kunna koiniterade icke annat än instämma i hvad direktionen

yttrat om vigten deraf, att ombyte af direktion och tjensteman

inom verket icke för ofta må förekomma; ty skola göromålen skötas, såsom

sig bör, med reda och noggrannhet, samt önskvärd kontinuitet i sättet

för ärendenas behandling vinnas, måste vid verket fästas, jemte en erfaren

och vaksam direktion, äfven två eller tre tjensteman, och framför allt en

kamererare, Indika derstädes hafva sin hufvudsakliga, om icke uteslutande

sysselsättning, på det inom verket må finnas att tillgå den erfarenhet och

den sak- och detaljkännedom rörande pensionsanstalternas angelägenheter,

som nödvändigt fordras, särskild! för en så omfattande förvaltning som

den ifrågavarande. Vilkoret härför är dock att de löner och arvoden,

som lemnas, höjas i förhållande till de ökade anspråk med afseende a

arbete och ansvar, Indika ställas på såväl direktionen som tjenstemännen.

På grund häraf och med hänsyn dertill, att sådana kostnader som

de ifrågavarande vanligen visa en benägenhet att efterhand stiga, hafva

koiniterade icke kunnat finna att direktionen för högt beräknat den tillökning

i administrationskostnaden, som blifver en följd af enke- och pupillkassans

förening med folskolelärarnes pensionsinrättning. Koiniterade

få derföre i underdånighet föreslå att, utöfver förstnämnda bidrag till

pensioneringskostnadens bestridande, ett årligt statsanslag af 3 000 kronor,

måtte af riksdagen äskas, för att det årliga anslag af 10 000 kronor, som

för förvaltningen af folskolelärarnes pensionsinrättning redan finnes anvisa

dt, måtte i förening med berörda årliga tillskott blifva tillräckligt för

bestridande af administrationskostnaden för begge pensionsanstalterna.

Hela beloppet af det årliga bidrag till enke- och pupillkassan, som

af staten erfordras dels för pensioneringen och dels för förvaltningen,

utgör sålunda, ifall lärarne få rättighet att pensioneras vid 55 år, 68 968

kr., och ifall de fortfarande komma att pensioneras efter uppnådda 60 år,

66 504 kr., eller, om summorna afrunda1'' i förra fallet 69 000 kr. och

i senare 67 000 kr.

— 23 —

En obetydlig förhöjning i detta anslag synes visserligen erforderlig

för bestridande af de kostnader, som enligt § 32 i reglementet skola af enkeoch

pupillkassan bestridas; men som dels komiterade hysa den förhoppning

att kassans utgifter för pensioneringen under den närmaste framtiden^i

verkligheten skola i någon mån understiga livad komiterade nödgats i

sina beräkningar antaga och dels de beräknade utgifterna icke minskats

med de afdrag å pensionerna, som motsvara den ännu oberäkneliga åldersskilnadsafgiften,

hvilken likväl inom folkskolelårarekorpsen, der lärarne

vanligen gifta sig vid tidig ålder, måste antagas vara af ringa betydelse,

hafva komiterade icke ansett nödigt att för sistberörda kostnaders bestridande

föreslå någon tillökning i ofvannämnda statsanslag.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

X. J. BERLIN.

A''. RUNDBÄCK. F. W. HULTMAN. CARL EKMAN.

Hugo Réhbinder.

Stockholm den 30 November 1874.

.

*

(

/

6-1

/

- ; * '' N ‘

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Eolkskolelärarnes Enke- och Pupillkassa,

Art. I.

Om delaktighet i enke- och pupillkassan.

•

§ l.

Mom. 1. Skyldighet att vara delegare i kassan åligger hvarje folkskolelärare

och folkskolelärarinna, som efter den dag, då detta reglemente

träder i verkställighet, blifver ordinarie innehafvare af tjenst, för hvilken

vederbörande skolområde eller skoldistrikt i afseende å delegarens even

. . . o o

pensionering vunnit delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning, så

ock hvarje i sagda inrättning blifvande pensionstagare, hvilken dylik skyldighet

förut ålegat.

Mom. 2. Rättighet att vara delegare i kassan tillkommer hvarje

folkskolelärare och folkskolelärarinna, som den dag, då detta reglemente

träder i verkställighet, är ordinarie innehafvare af sådan tjenst, som ofvan

omförmäles, äfvensom hvarje då redan varande pensionstagare i folkskolelärarnes

pensionsinrättning; dock med förbehåll att behörig anmälan om

delaktighet göres hos kassans direktion senast inom ett år från sagde dag.

Mom. 3. Delegare, som förlorar rätt till pension från folkskolelärarnes

pensionsinrättning, förlorar med detsamma delaktighet i kassan.

4

— 26 —

Aet. II.

Om enke- och pupillkassa^ tillgångar och inkomster.

§ 2.

Mom. 1. Kassans tillgångar och inkomster utgöras af:

l:o. Det redan beviljade och för kassans räkning besparade statsanslag;

2:o.

Det årliga bidrag, som utgår af statsmedel;

3:o. De årliga afgifter, som delegarne enligt detta reglemente äro

skyldiga att erlägga;

4:o. Afkastningen af kassans utlånade eller på annat sätt förräntade

tillgångar.

Mom. 2. Donationer, med hvilka kassan kan blifva ihågkommen,

bokföras särskild! och användas i öfverensstämmelse med derför lemnade

föreskrifter.

Aet. 111.

Om delegarnes afgifter samt sättet för deras utgörande.

§ 3.

Delegare är skyldig att till kassan årligen betala pensionsafgift, hvilken

utgöres:

a) af hvarje folkskolelärare med 3 Va procent och af hvarje folkskolelärarinna

med l2/3 procent af den lön, för hvilken skolområde eller skoldistrikt

i afseende på delegarens egen pensionering vunnit delaktighet i

folkskolelärarnes pensionsinrättning;

b) af hvarje manlig pensionstagare med 2V2 procent och af hvarje

qvinlig pensionstagare med lV4 procent af den lön, hvarefter hans eller

hennes pensionsrätt i folkskolelärarnes pensionsinrättning beräknas.

§ .4-

Mom. 1. Varder tjenst, hvars innehafvare är delegare i enke- och

pupillkassan, ledig genom innehafvarens afsked eller frånfälle eller frans

-

— 27

port till annan tjenst, skall likväl full pensionsafgift erläggas, hvilken för

den tid, tjensten icke eger ordinarie innehafvare, utgöres af skolområdet

eller skoldistriktet.

Mom. 2. Upprättas under något år ny tjenst med delaktighet i

folkskolelärarnes pensionsinrättning, påföres läraren eller lärarinnan vid

denna tjenst pensionsafgift först för följande år.

Mom. 3. Har lärare eller lärarinna, som enligt § 1 mom. 1 eger

delaktighet i kassan, icke blifvit i behörig tid anmäld såsom delegare, och

kassan derigenom gått miste om pensionsafgift från sådan delegare för

längre eller kortare tid, påföres honom eller henne vid nästa debitering,

efter det direktionen fått kännedom om förhållandet, pensionsafgift äfven

för denna tid, jemte 6 procent enkel ränta derå.

Mom. 4. Lärare, lärarinna och pensionstagare, som jemlikt § 1

mom. 2 under första året af kassans tillvaro anmäla sig till inträde såsom

delegare, erlägge för detta år full pensionsafgift, som af direktionen påföres

dem i sammanhang med följande årets afgift.

§ 5.

De i § 3 fastställda afgifter skola för i tjenst varande delegare till

lvongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande erläggas och, genom hans

försorg, för hela länet före Maj månads utgång till kassans direktion öfversändas;

dervid Kong! Maj:ts Befallningshafvande har att förskottsvis

anordna de afgifter, som icke före nämnda tid blifvit erlagda, emot godtgörelse

af det vederbörande skolområde eller skoldistrikt för året tillkommande

understödsbelopp af statsmedel vid detsammas utbetalande till skolrådet,

som eger att å delegarens lön göra motsvarande afdrag; och åligger

direktionen att, om skolområde eller skoldistrikt, för hvars lärare pensionsafgift

sålunda blifvit af lvongl. Maj:ts Befallningshafvande till direktionen

inlevererad, sedermera skulle finnas icke vara till understöd af

statsmedel berättigadt, det inlevererade beloppet, uppå reqvisition, genast

till lvongl. Maj:ts Befallningshafvande återbetala och samma pensionsafgift

direkte från delegaren infordra.

Till efterrättelse vid pensionsafgifternas beräkning skall direktionén

årligen, före Mars månads utgång, meddela Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

förteckning öfver samtliga delegare i länet med uppgift å beloppet

af den afgift, som hvar och en skall för året erlägga.

För pensionstagare innehållas afgifterna af direktionen för folkskolelärarnes

pensionsinrättning.

— 2S —

§ 6-

Ifrågakommer utbetalande af pension till delegares enka eller barn

innan pensionsafgift blifvit er lagd för 15 år, skola afgifterna för de felande

åren godtgöras kassan på det sätt, att halfparten af pensionsafgiften

för ett år vid hvarje skeende pensionsutbetalning innehålles, till dess det

bristande beloppet blifvit till fullo guldet.

§ 7.

Till enke- och pupillkassa!! erlagda, behörigen fastställda afgifter må

icke återställas, ej heller upplupna men oguldna sådana efterskänkas.

• § 8.

De i denna artikel omförmälda afgifter vare exekutiva.

Art. IY.

Om rätt till pension från enke- och pupillkassa^

§ 9.

Enka eller barn efter afliden delegare vare, under de i detta reglemente

stadgade vilkor, berättigade till pension från denna kassa, utan

afseende å boets större eller mindre tillgångar.

o o

§ 10.

Har delegare ingått äktenskap på sotsängen, vare hvarken enka eller

med henne sammanaflade barn till pension berättigade. Icke heller tillkomme

fästeqvinna pension, fastän hon genom laga domstols beslut förklarats

böra åtnjuta hustrus rätt. Oberättigade till pension vare äfven lagligen

frånskild hustru äfvensom de stjufbarn, delegaren efterlemnar.

§ 11-

Enka, som ingår nytt gifte, förlore den pension, hon innehar efter

afliden man.

tf

I äktenskap födda barn efter delägare vare, med den inskränkning

§ 10 stadgar, berättigade till pension intill 10 års ålder. Son eller ogift

dotter, som af sinnes- eller, kroppssjukdom eller ock af särskilt lyte är

oförmögen till arbete, må dock, i saknad af annan tillgång, efter direktionens

pröfning tilldelas ett understöd till belopp af högst modrens halfva

pension, äfven efter IG år, så länge vederbörligen styrkes att pensionstagarens

sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt utblottade tillstånd

fortfara.

§ 18.

Den förhöjning i pension, som för pensionsberättigade barn blifvit

enka tillerkänd, uppbäres af henne så länge hon ombesörjer barnens vård

och uppfostran. Försummas denna skyldighet eller om moder dör, ege

barnens malsman att densamma för barnens räkning uppbära. Lag samma

vare da enka är hindrad att om barnen draga försorc.

c O

§ 14.

Man till folkskolelärarinna med delaktighet i kassan ege ingen pensionsrätt.

Barn efter sådan lärarinna tillkomme deremot pension enligt

de grunder, som för föräldralösa barn finnas i § 28 bestämda.

§ 15.

Barn efter föräldrar, som båda aflidit med delaktighet i kassan, åtnjute

pension både efter fader och moder.

§ 16.

Folkskolelärarinna vare icke förment att, jemte egen lön eller pension,

uppbära henne möjligen från kassan tillkommande pension efter afliden

man.

§ 17-

Pensionstagare, som under loppet af fem år sin pension ej uttagit,

varde från pensionsstaten åtbörd. Anmäler sig sådan sedermera ånyo, ankomme

pa särskild pröfning af för handen varande omständigheter, huru

-

30 —

vida förut innehafd pensionsrätt må vidare åtnjutas; dock utan rättighet

för pensionstagaren att för den förflutna tiden någon pension uppbära.

§ 18.

Pensionstagare, som varder dömd för brott, hvilket medför förlust

af medborgerligt förtroende för längre eller kortare tid, vare under samma

tid förlustig sin rätt till pension.

§ 19-

Rättighet att uppbära pension vidtager med månaden näst efter den,

hvarunder delegare aflidit. Skulle pensionsberättigadt barn da ännu icke

vara framföda beräknas dess pension från och med den månad, hvarunder

det blifvit födt. Då pension, som delegares enka innehaft, till större eller

mindre del öfvergår till samma delegares barn, ega dessa att denna pension

tillträda med månaden näst efter den, med hvilken enkans pensionsrätt

upphör.

§ 20.

Pension utgår till och med slutet af den manad, hvarunder pensionstagaren

aflider eller förlorar rättigheten till pensionens bibehållande.

Art. V.

Om de utgående pensionernas storlek.

§ 21.

Mom. 1. Efterlemnar delegare i kassan enka men icke barn, tillkomme

henne i pension 20 °/o eller V5 af den lön, för hvilken vederbörande

skolområde eller skoldistrikt i afseende å delegarens egen pensionering

vunnit delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning. Har delegare efterlemnat,

förutom enka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varde berörda

pension förhöjd med halfparten eller 50 °/0.

Mom. 2. Understiger enkas ålder den aflidne mannens med mer än

tio år, minskas pensionen med ett afdrag, motsvarande det belopp, som i

tab. A. finnes upptaget för ifrågavarande åldersskilnad.

— 31

§ 22.

Finnas efter delegare blott pensionsberättigade barn, utgöre pensionen

för ett enda sådant halfparten af den för enka utan barn i § 21 bestämda

pension men för två eller flera barn hela beloppet deraf till lika

fördelning dem emellan. Lag samma vare för pensionsberättigade barn

efter enka, hvars pensionsrätt upphört, samt för barn efter lärarinna, äfven

om fadren lefver. Äro barn berättigade till pension efter både fader och

moder, åtnjute ett sådant barn halfparten såväl af modrens pension som

af den pension, hvartill hon förvärfvat rätt, och två eller flera barn hela

beloppet af dessa begge pensioner.

Akt. YL

Om sättet huru pension sökes och tillägges.

§ 23.

Ansökning om pension ingifves till direktionen för folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa och bör åtföljas af behörigt prestbetyg, som upptager:

a)

för enka:

hennes namn och födelsedag samt dagen då hon med mannen in

«

gick äktenskap;

mannens födelse och dödsdag;

äfvensom, om pensionsberättigade barn finnas, deras namn och födelsedag;

h)

för föräldralösa barn:

deras namn och fördelsedag samt

dagen då fadren aflidit, eller, om modren varit delegare i kassan,

hennes dödsdag.

Har den, efter hvilken pension sökes, icke varit å pensionsstat i folkskolelärarnes

pensionsinrättning uppförd, bifogas dessutom intyg af vederbörande

pastor, att ifrågavarande person vid dödsfallet innehade tjenst med

delaktighet i nämnda inrättning, samt från hvilken dag lian eller hon,

efter att hafva blifvit i vederbörlig ordning antagen, varit ordinarie innehafvare

af dylik tjenst.

32 —

§ 24.

Uppgift, delegare hafva aflidit, men under sådana omständigheter,

att vederbörligt intyg om frånfället icke kan företes, ankomme på direktionen

att, sådant oaktadt, på grund af tillgängliga bevis samt meddelade

upplysningar och med afseende å härvid för öfrigt förekommande omständigheter,

pröfva och afgöra pensionsansökningen samt medgifva det beviljade

pensionsbeloppets utbetalning, med eller utan förbehåll af detsammas

återbärande, och föreskrifva det eller de vilkor för pensionens lyftning,

som till betryggande af kassans rätt och säkerhet anses erforderliga.

§ 25.

Mom- 7. Då pensionssökande funnits till pension berättigad, utfärde

direktionen vederbörligt pensionsbref.

Mom. 2. För sådant barn, som enligt § 12 får sig understöd tilllagdt,

utfärdas särskilt pensionsbref, upptagande understödsbeloppet jemte

uppgift om det lyte eller den sjukdom, på grund hvaraf understödet beviljats.

§ 26.

Då, enka eller barn, som innehar pension, med döden afgår eller

eljest förlorar pensionsrätt, omreglere direktionen, utan särskild ansökning,

pensionsbeloppet för qvarlefvande barn med pensionsrätt, enligt de i § 22

bestämda grunder.

§ 27.

I händelse pensionsbref förkommer eller varder pensionstagare afhända

bör denne, på egen bekostnad, låta i den allmänna tidning, i hvilken

legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet af detsamma och

inför kassans direktion förete detta tidningsnummer, hvarefter direktionen

har att nytt pensionsbref utfärda.

Art. VIL

Om utbetalning af pension.

§ 28.

Pension utbetalas halfårsvis i Juni och December månader till pensionstagaren

sjelf eller dess behörigen befullmäktigade ombud. Dervid

— 33

företes pensionsbref vet till påtecknande af utbetalningen, hvarjemte såsom

verifikationer aflemnas frände- och åldersbevis samt intyg att den eller de,

som pensionsbrefvet afser, vid ingången af sista månaden i halfåret ännu

lefde eller, i fall någon af dem dessförinnan aflidit, om dagen då dödsfallet

inträffade, äfvensom, i fråga om enka, att hon fortfarande är ogift.

§ 29.

Utbetalning af pension verkställes af enke- och pupillkassan. Är

pensionstagare boende i landsorten, vare lian berättigad att, efter anmälan

lios direktionen, innefattande uppgift om lians hemvist, pensionen genom

Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande bekomma.

§ 30.

Införsel för gäld må i pension icke beviljas, ej heller pension med

qvarstad beläggas; egande dock direktionen att vid pensionens utbetalande

innehålla hvad som kan återstå af förfallna men ännu oguldna pensionsafgifter.

Akt. Vill.

Om förvaltningen och redovisningen af enke- och

pupillkassa^

§ 31.

Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa förvaltas af direktionen för

folkskolelärarnes pensionsinrättning; och galle dervid i alla de omständigheter,

om Indika icke i detta reglemente finnes särskilt stadgadt, enahanda

föreskrifter, som enligt Kongl. reglementet för nämnda inrättning äro gifna

för densamma samt dess förvaltning och redovisning.

§ 32.

Alla förvaltningskostnader för enke- och pupillkassan, med undantag

af remisslage samt utgifterna för den i Art. IX bestämda särskilda revision,

bestridas af folkskolelärarnes pensionsinrättning.

5

34 —

§ 33.

Hos direktionen skall föras eu liggare, som upptager: namnen å de

särskilda delegarne i kassan''; tiden då de deri blefvo delegare; de löner,

efter hvilka pensionsafgifterna beräknas; samt dessa afgifters belopp m. m.

Efter denna liggare uppgöras de förteckningar, som enligt § 5 skola af

direktionen årligen tillställas Kong]. Maj:ts Befallningshafvande.

Derjemte skall hos direktionen föras en matrikel öfver samtlige pensionstagare,

deras ålder samt de åt dem beviljade pensioners belopp, med

hänvisning till det beslut, hvarigenom pension blifvit hvar och en tillerkänd.

1 denna matrikel skola jemväl antecknas alla genom dödsfall, utträde

ur pensionsåldern eller af annan anledning inträffade förändringar

med afseende å pensionerna; och åligger det derför Kong!. Maj:ts samtlige

Befallningshafvande att årligen, före Januari månads utgång, till direktionen

insända uppgift å de förändringar med pensionstagarne inom länet,

som under senast förflutna året timat.

§ 34.

Domkapitel åligge att före Februari månads utgång hvarje år till

direktionen insända uppgift å de under föregående året inom stiftet med

ordinarie lärarepersonalen vid de tjenster, som ega delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrätttning, tima de förändringar i afseende å tillträde

till och afgång från dessa tjenster, äfvensom om tiden då dessa förändringar

inträffat. Formulär till dessa uppgifter tillställas domkapitlen af direktionen.

Akt. IX.

Om särskild revision af* enke- och pupillkassan.

§ 35.

Till öfverseende af enke- och pupillkassans förvaltning och räkenskaper

för den tid, densamma förut icke sådan granskning undergått, förordnar

Kongl. Maj:t hvart tredje år tre revisorer, deraf minst en ordinarie

folkskolelärare eller i folkskolelärarnes pensionsinrättning pensionerad f. d.

folkskolelärare, som omvexlande utses från olika trakter af riket. Dessa

revisorer sammanträda i hufvudstaden den första Måndagen i Augusti månad

det år revisionen skall ske.

— 35 —

§ 36.

Förutom den i § 35 bestämda granskningsrätt, tillkomme revisorerne

rättigheten att hos Kongl. Maj:t föreslå de förändringar i reglementet för

enke- och pupillkassan eller i afseende å kassans förvaltning och räkenskaper,

hvilka de anse af behofvet påkallade.

§ 37.

Efter afslutad förrättning, hvilken icke får upptaga längre tid än

tre veckor, afgifve revisorerne till Kongl. Maj:t underdånig berättelse om

<len verkställda i''evisionen.

§ 38.

Revisorerne åtnjute för sitt uppdrag enahanda skjutsersättning och

dagtraktamente, som tillkomma riksdagens revisorer.

§ 39.

Direktionen aligge att i behörig tid hos Kongl. Maj:t göra underdånig

framställning om utseende af de i denna artikel omförmälde revisorer.

§ 40.

Efter arsräkenskapens afslutande afgifve direktionen ofördröjligen till

Kongl. Maj:t, genom dess Ecklesiastik-Departements Expedition, Underdånig

berättelse rörande pensionsinrättningens förvaltning under det föregående

året, åtföljd af en tabellarisk öfversigt af kassans ekonomiska ställning.

Denna berättelse skall sedermera, genom expeditionens försorg, uti

statens officiela tidning intagas.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Ivongl. Maj:t den 25 sistlidne September åt undertecknade

i nåder uppdragit att dels utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t afgifva

förslag till reglemente för en pensionsanstalt för folkskolelärares

— 38 —

enkor och barn och dels, i sammanhang dermed, efter granskning af reglementet

för folkskolelärarnes pensi hus i mattning, föreslå de ändringar deri,

hvilka tilläfventyrs kunde finnas nödiga, och dervid särskild! taga under

öfvervägande frågan huruvida pension borde beredas lärare vid folkskolor

vid tidigare ålder än nu egde rum, samt beräkna det årliga bidrag af

statsmedel till pensionsinrättningen, som skulle för berörda ändamål erfordras,

— och sedan vi med anledning häraf, i enlighet med Eders Kongl.

Maj:ts nådiga befallning, sammanträdt härstädes den 9 sistlidne Oktober,

— få vi, efter att hafva verkställt den i senare delen af det nådiga u]»indraget

anbefallda granskning af reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

härmed i underdånighet afgifva, jemte utlåtande i ämnet, förslag

ej mindre till åtskilliga andra ändringar i omförmälda reglemente,

än äfven till folkskolärarnes pensionering vid tidigare ålder, än nu är

stadgad, med dertill hörande beräkningar öfver pensioneringskostnaden.

Den fråga, som vid berörda granskning af reglementet för folkskolelärarnes

pensionsinrättning synts komitén vigtigast och hvilken såsom

sådan äfven blifvit af Eders Kongl. Maj:t särskild! framhållen, är den

huruvida någon afkortning i den lefnaclsålder, hvilken nu finnes stadgad

såsom vilkor för folkskolelärares rätt till pension, må anses af behofvet

påkallad och, om så- är förhållandet, under hvilka vilkor en sådan afkortning

kan ske.

Vid pröfningen af denna fråga hafva komiterade ansett nödigt taga

i betraktande huruvida den tjensteålder. som erfordras för pensions erhållande,

är riktigt afpassad med afseende å lärarens tjenstbarhet; ty skall

den tidpunkt, då folkskoleläraren bör ega rättighet att afgå från sin tjenst

med pension, bestämmas företrädesvis med hänseende till undervisningens

fördel, såsom tillbörligt är, så måste afgöras huru länge läraren, med hänsyn

till beskaffenheten af hans verksamhet och de fordringar denna ställer

på hans krafter, kan anses vara tjenstbar eller i stånd att sköta lärarekallet

så som sig vederbör.

I detta afseende anse komiterade nu gällande föreskrifter, att folkskolelärare

för att erhålla hel pension skall hafva BO tjenstår och för att

bekomma afkortad pension, då icke obotlig sjukdom föranleder afskedstagande!,

bör ega minst 25 tjenstår, hvila på giltiga grunder, hvarföre

komiterade så mycket mindre hafva anledning att härutinnan föreslå någon

förändring som, komiterade veterligen, någon sådan icke blifvit ifrågasatt.

Men bär man sålunda genom stadgandet om 30 tjenstår såsom vilkor

för hel pensions erhållande oförtydbart erkänt att- folkskolans lärare öfverhufvud

icke längre förmå nöjaktigt sköta sitt mödosamma och vigtiga

— 39 —

kall, så måste i följdriktighet härmed den lefnadsålder, då deras rättighet

att bekomma pension inträder, bestämmas så, att lärarne samtidigt eller

ungefär samtidigt uppnå både de tjenste- och lefnadsår, som fordras för

deras rätt att öfvergå på pensionsstat. Den för rätt till hel pension nu

stadgade lefnadsåldern åt 60 år kan sålunda endast under den förutsättning

vara riktig, att folkskolans lärare i regeln icke tillträda lärarekallet

förr än vid 30 års ålder. Men nu gifver erfarenheten vid handen citt de

aldra flesta folkskolelärare mycket tidigare, en del till och med redan vid

20 års ålder, inträda i folkskolans tjenst. Vid sådant förhållande blifver

följaktligen stadgandet om 30 tjenstår såsom vilkor för hel pensions erhållande

af blott illusorisk betydelse, alldenstund läraren nödgas tjenstgöra

längre tid än 30 år, ja stundom ända till 40 år, innan han uppnår de

00 lefnadsåren.

Mellan den tjenste- ocli lefnadsålder, som nu fordras såsom samtidiga

vilkor för lära nies rätt till pension, egen sålunda ett missförhållande

ruin, hvilket redan af det skäl fordrar rättelse, att eljest eu bestämmelse

1 pensionsreglementet — om lefnadsåldern — upphäfver betydelsen af en

annan om tjensteåldern —, hvilken senare bestämmelse dock är af

vida större vigt.

Denna rättelse, som endast kan ske genom en nedsättning af lefnadsaldern,

da man antager den stadgade tjensteåldern vara riktigt afpassad

i förhållande till lärarens tjenstbarhet, påfordras dock ännu mera af billighet

och rättvisa med hänsyn till läraren. Ty att af honom i allmänhet

fordra, såsom nu sker, 35 å 40 års mödosamt arbete, innan hvila

förunnas honom, kan svårligen anses rätt eller billigt. Om nämligen någon

bär en tjenstgöring, som i förtid förtröttar hans sinne, förslappar hans

spänstighet och förnöter hans kraft, så är det väl företrädesvis läraren och

framför alla folkskoleläraren. Han bör derföre billigtvis kunna fordra

att tidigare än andra få sluta sitt ansträngande dagsverke och åtminstone

att icke nödgas fortsätta med det tröttande arbetet flera år efter det han

uppnått den tidpunkt, da pensionsreglementet förklarar honom hafva tjent

länge nog.

Framförallt pakallas likväl en nedsättning af folkskolelärarens för

rätt till pensions bekommande stadgade lefnadsålder med hänseende till

undervisningens intresse. Ty att undervisningen i hög grad skall lida

deraf, att folkskolan nödgas behålla lärare sedan de blifvit uttjenta och

förslitna, ligger för öppen dag. Af läraren beror mer än af allt annat

skolans anseende och framgången af dess arbete. Det är derför tydligt

att i den mån lärarens liflighet, kraft och spänstighet vid tilltagande år

— 40 —

aftaga, i samma mån måste skolan sjunka både i eget värde och i allmänhetens

förtroende; och förgäfves skola vederbörande vårdare af tolkskolans

angelägenheter försöka motarbeta en skolas förfall, hvilken läraren

är oförmögen och för hvarje dag blifver allt mera oförmögen att halla

uppe. Oberäknelig är derföre ofta den skada folkskolan lider derigenom

att hon nödgas behålla en uttröttad och orkeslös lärare, som icke längre

förmår sköta sitt kall.

Någon verksam bot för denna skada är icke heller att hemta från

det stadgande i pensionsreglementet, som berättigar lärare att redan vid

55 år afgå från tjensten med afkortad pension. Betänker man nemligen

att redan hel pension, som utgör föga mer än hälften af lärarens lön, da

i denna inberäknas värdet af husrum, vedbrand, kofoder och planteringsland,

lemnar allenast en mycket knapp tillgång för lärarens bergning på

ålderdomen, så inses lätt att lärarne endast i mycket sällsynta fall skola

finnas benägna att lemna tjensten och dermed följande lön mot tillgonjutande

blott af den af kortade pensionen, hvilken vid 55 år icke kan anses

utgöra mer än tredjedelen af samma lön. Antagligt är äfven att vederbörande

skolråd och församlingar icke heller skola vara benägna att påyrka

sina gamla skollärares entledigande före den tid, då de blifva berättigade

till hel pension, så framt intet annat kan läggas dem till last,

än att de blifvit i tjensten förslitna. Följden blir sålunda den, att lärarne

i de flesta fall, oaktadt sin oförmåga och utan afseende på den skada,

som derigenom tillskyndas undervisningen, stadna qvar vid tjensten tills de

uppnå 60 år, för att sålunda betrygga sig en tarflig bergning på gamla dagar.

I den mån den första uppsättningen af folkskolans lärare aldrats,

har man äfven alltmera börjat inse och behjerta de skadliga verkningarna

för undervisningen deraf, att tidpunkten, då lärarne ega rätt att afgå från

tjensten med pension, är alltför långt framskjuten. Från olika sidor och

vid flera tillfällen har man derföre framhållit behofvet af lärarnes tidigare

pensionering. I sådant syfte hafva törst och främst folkskoleinspektörerna

kraftigt uttalat sig. Med starkt eftertryck framhåller flertalet af

dessa de skadliga följderna för undervisningen af de åldriga lärarnes brist

på kraft och undervism ngsduglighet, under förklarande, att en förändring

till det bättre med afseende på undervisningen i en mängd skolor endast är

att förvänta deraf, att de gamla lärarne ersättas af yngre och friskare krafter.

Att döma af deras uttalanden i detta ämne, synes sålunda ingen åtgärd

å lagstiftningens sida till folkskolans fromma för närvarande vara vigtigare

och angelägnare, än att genom nedsättning af pensionsålden bereda de åldrige

lärarne tillfälle att tidigare lemna folkskolans tjenst.

— 41

Från folkskolelärarnes sida hafva äfven, såväl i deras eget som i

undervisningens intresse, framställningar gjorts om behofvet af deras tidigare

pensionering. Sålunda ingingo år 1869 folkskolelärare från Lunds

stift och följande aret de vid nordiska skolmötet i Göteborg församlade

svenska folkskolelärare till Kongl. Maj:t med underdåniga ansökningar,

a,tt sådan ändring måtte vidtagas i det för folkskolelärarnes pensionsinrättnirig

gällande reglemente, att rätt till hel pension måtte tillkomma folkskolelärare

redan vid uppnådd 55 års ålder.

Slutligen hafva vid sistlidne riksdag uttalanden förekommit, som

visa att äfven representationen behjertar behofvet af en eftergift i de vilkor,

som med afseende å lärarnes pensionsrätt nu äro föreskrifna. Sålunda

beslutade Andra Kammaren, med anledning af en i ämnet väckt motion,

att Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om ett sådant undantagstillägg

till § 1 6 i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

att folkskolelärare, som före tillämpningen af 1842 års folkskolestadga

tillträd t ordinarie läraretjenst, berättigades att efter minst 25 tjenstår

komma i åtnjutande af afkortad pension, oafsedt den brist, som kunde

ega rum i det föreskrifna antalet af 55 lefnadsår. Första Kammaren synes

till och med hafva uttalat sig för eu ännu större eftergift i afseende

å vi lkoren för folkskolelärarnes pensionsrätt, enär densamma såsom förnämsta

skälet föi1 sin vägran att biträda medkammarens nämnda beslut

anförde att, da folkskoleinspektörerna temligen allmänt omfattade den

mening, att det nu stadgade måttet af uppnådda lefnadsår för åtnjutande

af såväl hel som afkortad pension borde nedsättas för alla folkskolelärare,

den slutsats deraf kunde dragas, att det icke skulle dröja länge innan

förslag till mera omfattande ändringar i pensionsreglementet bringades å

bane och möjligen vunne framgång''.

Efter att sålunda hafva visat ej mindre att en afkortning af den

föi- pensions erhållande nu stadgade lefnadsålder, med hänseende både till

lärarnes och undervisningens parallela intressen, högligen påkallas, än äfven

att behofvet af en sådan afkortning alltmer börjat inses och behjertas,

tveka komiterade icke att i underdånighet föreslå en sådan förändring af

§§ 14 och 16 i nu gällande reglemente för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

att hd pension md tillkomma hvarje pensionsberätlig ad lärare vid

uppnådda 55 och afkortad pension vid uppnådda 50 lefnadsår; samt i öfverensstämmelse

härmed att, då pension enligt § 15 på grund af obotlig

sjukdom beviljas lärare, denne ma erhålla hel pension, derest summan af

hans lefnads- och tjenstår utgör 85 i stället för nu stadgade 90 år.

c

42 —

Att komitéracle föreslå ett åldersmått af 55 år för rätt till hel pension

har ingalunda sin grund i något godtycke, såsom det möjligen kan

synas, utan betingas af den, enligt hvad komiterade förmena, riktiga förutsättning,

att de fleste folkskolelärare inträda i folkskolans tjenst vid eu

ålder af 25 eller närmare 25 år. Nämnda åldersmått står följaktligen i

ett, så vidt möjligt är, noga afpassadt förhållande till den för hel pensions

erhållande stadgade tjensteålder af 30 år, liksom 50 lefnadsår under

samma förutsättning passa in med den för afkortad pensions erhållande

föreslcrifna tjenstetid af 25 år. Oanmärkt bör för öfrigt icke lemnas att

i alla de förslag till folkskolelärarnes pensionering, hvilka före 1864 uppgjordes.

såvidt komiterade känna, 55 lefnadsår blifvit antagna såsom den

ålder, vid hvilken folkskolelärare!! borde vara berättigad till pension, äfvensom

att under senare tider samma ålder såväl af folkskolans inspektörer

som af dess lärare blifvit föreslagen såsom den, då lärarnes rätt till pension

borde inträda.

Men skola folkskolans lärare tillerkännas rättighet att 5 år tidigare

än nu är stadgadt tillträda såväl hel som afkortad pension, så erfordras

eu högst betydlig tillökning i de uppoffringar för folkskolelärarnes pensionering,

hvilka nu åligga staten och kommunerna. Det var ock denna

sida af saken 1864 års komité framhöll såsom ett hufvudsakligt skäl för

sitt förslag till nu gällande åldersbestämmelser för rätt till pension, emedan

komitén »af intresse för pensionsfrågans framgång icke ville sträcka anspråken

i något afseende längre, än saken oundgängligen kräfde». Äfven

komiterade befara att den finansiela sidan af förevarande fråga, om också

numera icke af samma betydelse som för 10 år tillbaka, fortfarande är

egnad att framkalla betänkligheter mot det förslag till pensionsålderns

nedsättning, hvithet komiterade här framställt; dock förmena komiterade

att, om man mot- den tillökning i utgifter, som blir en följd af lärarnes

tidigare pensionering, väger den skada, som tillskyndas undervisningen ifall

nu gällande åldersbestämmelser för rätt till pension bibehållas, den pekuniära

uppoffringen, huru ansenlig den än må synas, dock skall befinnas

vara af underordnad betydelse i jemförelse med de vigtiga intressen, hvilkas

tillgodoseende här är ifråga. Ty att uppoffra ett så vigtigt intresse

som folkundervisningens för sparsamhetens kan svårligen anses annorlunda

än såsom ett åsidosättande af hufvudsaken för en bisak.

Hvad för öfrigt angår den tillökning i utgifter för folkskolelärarnes

pensionering, som nedan föreslås, få komiterade redan här uttryckligen

erinra derom, att hela denna tillökning ingalunda betingas blott af den

föreslagna nedsättningen i pensionsåldern; ty äfven om en sådan nedsatt

-

43

ning icke ifrågasattes, erfordras dock en icke obetydlig förhöjning i pensionsinrättningens

inkomster, för att densamma, skall kunna fullgöra sin

nuvarande pensioneringsskyldighet. Härom vilja komiterade emellertid

närmare utlåta sig längre fram, i sammanhang med framställningen af

beräkningarne rörande pensioneringskostnaden, hvarvid äfven förslag till

nödiga ändringar af §§ 5 och 7 i pensionsreglementet rörande statens och

kommunernas bidrag till pension sinrättningen skola framläggas och motiveras.

Eu annan fråga, som äfven synts komiterade af stor vigt och åt

hvilken de derföre ansett sig böra egna synnerlig uppmärksamhet, är den

efter hvit ket minsta lönebelopp skoldistrikt skall vara förbundet att för ordinarie

folkskolelär äretjenst ena delaktighet i pensiortsinrättningen. 1 detta afseende

är nu stadgadt i § 2 af pensionsreglementet, sådan denna § lyder

i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 23 Januari 1874, att hvarje

skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, skall vara förbundet

att för hvar och en af der befintliga ordinarie folkskolelärare^ alster

i pensionsinrättningen ingå efter den för dylika tjenster i allmänhet

bestämda minimilön; och då denna numera utgör 500 kronor, oberäknadt

värdet af husrum, vedbrand och kofoder, är skoldistrikt alltså icke skyldigt

att i inrättningen ingå efter högre belopp. Men nu finnes, på samma

gång genom lag bestämdt att hvarje folkskolelärare och lärarinna skall

vara berättigad att efter 5 års ordinarie tjenstgöring åtnjuta i lön 600

kronor utom omförmälda särskilda förmåner. Genom denna bestämmelse

kommer sålunda hvarje lärare, som hädanefter tillsättes, att under blott

l/6 af den tjenstetid, som erfordras för rätt till hel pension, åtnjuta den

mindre lön, hvarefter skoldistriktet är förbundet att för hans pensionering

ingå i inrättningen, men deremot under 5/6 af samma tid ett högre lönebelopp.

Han bör derföre i komiterades tanke ega grundade anspråk på

att fa sin pension bestämd i förhållande till den lön, han under större

delen af tjenstetiden och närmast före afskedet åtnjutit, och icke efter den

mindre lön, lian blott några år under sin första tjenstgöring fått uppbära.

Men om skoldistriktet icke ingår i pensionsinrättningen efter högre belopp

än den mindre lönen, så är läraren oberättigad att vid afskedet erhålla

högre pension, än som motsvarar denna lön. Åt skoldistriktets godtycke

är sålunda öfverlemnadt att bestämma skollärarens pensionsrätt icke blott

öfver utan äfven under den minsta lagliga lön, han vid afskedet åtnjuter.

Utrymme för ett sådant godtycke anse emellertid komiterade desto mindre

höra medgifvas, som derigenom ej blott lärarens utan äfven undervisningens

berättigade ansrpråk i hög grad förnärmas.

— 44

Att lärarens rätt trädes för nära, i fall hans pension bestämmes

efter ett mindre lönebelopp än det, hvartill han under 25 år närmast före

afskedet varit lagligen berättigad, lärer icke kunna bestridas, helst den

grundsatsen i andra fall iakttages, att pensionen beräknas efter den lön,

som vid afskedet frånträdes. Utom dess måste det i allmänhet anses stridande

mot rättvisa och billighet att innehafvare af enahande tjenster,

hvilka ålägga enahanda ansträngning och samma ansvar, skola vid afskedet,

blott på grund af andras godtycke, kunna behandlas olika, sa att

den ene undfår pension i förhållande till den lön, han frånträder, men den

andre i förhållande till en annan, mindre lön.

Begagnandet af den rättighet, skoldistrikt nu eger att inskränka lärarens

pensionsrätt, förnärmar äfven i hög grad undervisningens intresse;

ty då den pension, som svarar mot den mindre lönen, icke kan anses utgöra

ens hälften af den lön, läraren i många år före afskedet åtnjutit,

om deri inberäknas värdet af de särskilda förmåner, som icke inbegripas

i den kontant bestämda lönen, så är det mer än sannolikt att den lärare,

som måste åtnöjas med en sådan lägre pension, skall i det längsta söka

hålla sig qvar vid tjensten, särdeles om han har familj att försörja. Sannolikt

är äfven att i dylika fall vederbörande skolråd och församling, mera

behjertande lärarens behof än undervisningens fördel, skola låta honom

stadna qvar vid tjensten, äfven sedan han saknar förmåga att nöjaktigt

sköta densamma. På sådant sätt kommer emellertid folkskolan i mänga

fäll att gå miste om den fördel, som man velat bereda henne genom

förslaget att nedsätta den lefnadsålder, som nu fordras för pensions erhållande.

På grund af dessa skäl hafva komiterade derföre funnit nödigt att

föreslå dels en sådan förändring af § 2 i reglementet, att hvarje skoldistrikt

skall vara förbundet att ingå i pensionsinrättningen efter det högsta lönebelopp,

som lärare pa grund af tjensteålder enligt gällande författning är berättigad

att åtnjuta, och dels en förändrad lydelse af § 28, i syfte att tillförsäkra

lärare pension i förhållande till den lön, han på grund af gällande författning

vid afskedet innehar.

En anmärkning, som möjligen kan göras mot ifrågavarande förändring

af § 2, är den, att skoldistrikt, äfven under den tid lärare åtnjuter

lön i den lägre lönegraden, blefve skyldigt att erlägga algifter till inrättningen

efter lönen i den högre; men då dels skilnaden mellan afgifternas

belopp för ena och andra lönegraden är ganska obetydlig och dels

de tillfällen, då lärare eger .åtnjuta endast den mindre lönen, inom hvarje

distrikt jemförelsevis sällan böra inträffa, synes denna anmärkning icke

— 45

förtjena afseende. Dessutom få komiterade erinra derom, att pensionsinrättningen

genom den föreslagna ändringen i § 28 alltid blir skyldig

att betala pension efter den högre lönen, och vid sådant förhållande bör

det icke anses obilligt att inrättningen jemväl får uppbära afgifter efter

samma lön.

Utöfver nu framställda förslag till ändringar i gällande reglemente

för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka ändringar beröra §§ 2, 5,

7, 14, 15, 16 och 28, hafva komiterade äfven funnit skäl att.i §§ 1, 2,

3, 4, 13, 30 och 31 föreslå dels ändringar och dels tillägg, hvilka dock

äro af jemförelsevis mindre vigt och af hvilka några tillkommit i förvaltningens

intresse, på begäran af pensionsinrättningens direktion, hvars yttrande

rörande möjligen behöfliga ändringar i reglementet blifvit af komiterade

inhemtadt; och tillåta sig komiterade, med hänvisning till hosföljande

förslag till förnyadt reglemente för folkskolelärarnes pensionsinrättning,

i hvilket förslag ofvan omförmälda ändringar och tillägg äro till

O'' o O OO

sin lydelse angifna, härnedan under hvarje § i underdånighet redogöra

för de grunder, hvarpå desamma hvila.

§ 1-

Den förändring, som här blifvit föreslagen, nemligen utbyte af ordet

»minimilön» mot »lön», har sin grund deri, att alla ordinarie innehafvare

af folkskoleläraretjenster, som räkna öfver 5 ordinarie tjenstår, numera

eldigt gällande författning äro berättigade till högre lön än minimilönen,

hvarföre vid definitionen på ordinarie läraretjenst icke längre kan begagnas

det nu förekommande uttrycket, att innehafvaren skall ega i lag grundad

rätt till åtnjutande af den genom gällande författning bestämda minimilön.

§ 2.

För den vigtiga förändring, som i denna § blifvit föreslagen rörande

skoldistrikts obligatoriska förbindelse till delaktighet i pensionsinrättningen,

äro grunderna förut angifna. Den i sista punkten vidtagna förändringen

afser blott eu omskrifning af ordet »minimilönen», som efter den i föregående

punkt föreslagna ändringen icke längre kan begagnas.

46 —

§ 3.

Förändringen i denna § är föranledd af samma skäl, som nyss anförts

för förändringen i sista punkten af § 2.

§

Det här föreslagna tillägget har, i förvaltningens intresse och på

begäran af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, desto heldre

blifvit upptaget från motsvarande §, sådan denna lydde i reglementet för

nämnda inrättning af den 30 November 1866, som komiterade icke kunnat

inse hvarföre den bestämmelse, detta tillägg rörer, numera skulle vara

mindre lämplig än förut.

§§ 5 och 7.

Utöfver hvad förut anförts rörande nedsättning af pensionsåldern,

komma skälen till de i dessa §§ föreslagna ändringar att närmare angifvas

i sammanhang med framställningen af beräkningarne angående pensioneringskostnaden.

§ 13-

Enär onekligen större enkelhet vid bokföringen inom pensionsinrättningen

vinnes derigenom, att pensionsbeloppen sluta på helt tal af kronor,

och då ett stadgande af samma innehåll med det här föreslagna tillägget

nyligen upptagits i reglementet för statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa,

hafva komiterade, på framställning af direktionen för folkskolelärarnes

pensionsinrättning, funnit skäl att föreslå nämnda tillägg.

§§ 14, 15 och 16.

Med afseende å de förändringar, som i dessa §§ föreslagits, få komiterade

hänvisa till de grunder, som förut angifvits för nedsättning af den

lefnadsålder, som nu fordras för rätt till pension.

§ 28.

Alldenstund den lön, hvartill ordinarie lärare enligt gällande författning

är berättigad, numera icke är lika för alla, sedan tvenne lönegrader

för folkskolans lärare blifvit bestämda och i följd deraf alla de

47

folkskolelärare och lärarinnor, liv!Ika 5 år varit i folkskolans tjenst anställda

såsom ordinarie med den lägre lönen, med nästa år esa läslig rätt

att tillträda lön i den högre lönegraden, kan möjligen tvekan uppstå efter

hvilken lön pensionen skall beräknas för dem, hvilka under de närmaste

fem åren söka afsked med pension från inrättningen. För att aflägsna all

ovisshet i detta afseende och oförtydbart angifva lärames rätt till pension

efter den lagligen bestämda lön, de vid afskedet uppbära, hafva komiterade

funnit nödigt att föreslå stadgandet i första punkten af denna §, hvilket

dessutom står i närmaste sammanhang med den i <$ 2 föreslagna förändringen

angående skoldistrikts delaktighet i inrättningen.

§ -SO.

På den grund att pensionen, enligt § 25, skall utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder lönen frånträdes, och tiden, hvarifrån

pensionstagare eger att uppbära pension, bör i pensionsbrefvet vara angifven

till efterrättelse för den, som utbetalar densamma, har tillägget i

clenna § funnits nödigt.

§ 31.

Enär ingenting mera synes vinnas derigenom, att dödandet af ett

förkommet pensionsbref kungöres tre gånger, än om det kungöres en gång

i den allmänna tidningen, helst det förra stadgandet icke åtföljes af bestämmelse

om vissa mellanskof mellan hvarje gång kungörandet bör ske,

hafva komiterade, för att bespara pensionstagaren en onödig kostnad, på

hemställan af direktionen för pensionsinrättningen, funnit skal förelä ändringen

i denna §.

Efter att sålunda i ett sammanhang; hafva angifvit grunderna till

o o o

de förändringar i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka

komiterade funnit sig föranlåtna att föreslå, öfvergå komiterade nu till

den finansiela delen af sin uppgift, hvarvid de med afseende å härledningen

af de resultat, till hvilka de kommit, i underdånighet få hänvisa till de

beräkningar och tabeller, som bönås detta underdåniga betänkande bifogade.

Med afseende å den finansiela utredningen hafva komiterade, i enlighet

med Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, först sökt beräkna den

ökade kostnad, som förslaget om lärarnes tidigare pensionering skulle ådraga

— 48

pensionsinrättningen. I sammanhang härmed har emellertid funnits nödigt

att äfven undersöka inrättningens finansiela ställning, oberoende af bemälda

förslag, blott med hänseende till hennes nuvarande pensioneringsskyldighet,

dels på det komiterade måtte kunna noggrant bestämma storleken af

ifrågavarande kostnad och (leds hufvudsakligen för att öfvertyga sig, huruvida

inrättningen, äfven om nu gällande åldersbestämmelser för rätt till

pension bibehållas oförändrade, kan anses i stånd att fullgöra små förbindelser,

hvilket komiterade egt flera anledningar att betvifla.

Vid denna undersökning har det ock befunnits att pensionsinrättningen

för att kunna fullgöra den pensioneringsskyldighet, som enligt nu

gällande reglemente åligger henne, verkligen är i behof af eu ganska betydlig

tillökning i sina inkomster, hvilket behof föranledes af flere omständigheter,

för hvilka komiterade först torde fn redogöra.

Sålunda, får med afseende härå erinras derom, att lärarnes löner

under senare åren blifvit förhöjda, hvilket haft till gifven följd att inrättningens

pensioneringsskyldighet blifvit drygare. Först har minimilönen,

efter hvilken hvarje skoldistrikt är förbundet att bereda läraren pensionsrätt,

blifvit förhöjd från 400 till 500 kronor och pensionens belopp i följd

häraf blifvit 25 °/0 högre än förut; och med detsamma hvarje pensionsberättigad

lärare hädanefter eger rätt att vid afskedet åtnjuta eu minimilön

af 600 kronor, hvilken lön är 50 % högre än den, hvarefter pensionen

vid reglementets uppgörande beräknades, sa är antagligt att pensionen

efterhand kommer att förhöjas ända till 50 °/0. Redan hafva nemligen

manna församlingar skyndat att bereda sina lärare rätt till en sålunda

o CD J , . , ,

förhöjd pension, och efter all sannolikhet skall flertalet af de öfnga mom

få år gorå detsamma, äfven ifall den förändring, som komiterade i § 2

af reglementet föreslagit, om obligatorisk skyldighet för skoldistrikten att

bereda sina lärare rätt till pension efter den lön, de vid afskedet enligt

gällande förrättning ega att åtnjuta, icke blifver vidtagen. Komiterade

hafva derföre, oberoende af detta, sitt förslag, egt giltigt skäl att beräkna

minimibeloppet af hel pension hädanefter till 450 kronor eller 50 °/o

högre, än hvartill detsamma af 1864 års komité beräknades. Den betydliga

tillökning i utgifter, inrättningen härigenom får vidkännas, motsvaras

visserligen till en del af skoldistriktens i samma proportion förökade pensionsafgifter;

men enär dessa ensamt på långt när icke förslå för pensioneringens

bestridande, erfordras derjemte, för att pensionsinrättningen för

framtiden skall kunna fullgöra sina förbindelser, att statens bidrag förhöjes.

Vidare är att märka att enligt de beräkningar öfver pensioneringskostnaden,

hvilka af 1864 års komité uppgjordes, det då beräknade och

— 49 —

sedermera beviljade statsbidraget af 30,000 kronor ansågs behöflig!. för ett

antal af blott 3,000 läraretjenster med pensionsrätt efter den då gällande

minimilönen. Detta antal bär emellertid redan A id innevarande års början

stigit till nära 3,500 tjenster med samma pensionsrätt eller till 3,340

tjenster med den förhöjda pensionsrätt, som ofvan beräknats. Och då komiterade

på giltiga grunder antagit att de ordinarie läraretjensternas antal

fortfarande skall tillväxa — komiterade hafva emellertid beräknat denna

tillväxt till blott 20 tjenster årligen under 28 år, efter hvilken tids förlopp

hela antalet skulle utgöra 4,000 —, så följer att en förhöjning af

statsbidraget äfven af denna anledning påkallas, i fall inrättningens finansiela

ställning icke skall, till följd af den redan inträffade och successivt

fortgående tillökningen af pensionsberättigade lärare, efterhand undergräfvas.

Hvad som dock framför allt annat utöfver en ofördelaktig inverkan

på pensionsinrättningens affärsställning, är den omständigheten, att pensionärernas

antal inom kort kommer att betydligt öfverstiga det, som af 1864

års komité antogs och hvarefter inrättningens pensioneringskostnad beräknades.

Bemälda komité, som beräknat pensionärernas antal i det närmaste

likformigt tilltagande år efter år, synes nemligen icke hafva gifvit akt på

det förhållande, att de flesta dåvarande lärare borde redan under innevarande

årtionde vara pensionsmässiga, åtminstone på grund af sin tjensteålder.

Med tillhjelp af inom pensionsinrättningen befintliga uppgifter rörande

lärarnes tjenste- och lefnadsålder hafva komiterade deremot kommit

i tillfälle att vida noggrannare beräkna pensionärernas tillväxt och dervid

funnit denna under den närmaste framtiden betydligt större, än förut beräknats,

hvilket- förhållande är desto ofördelaktigare för inrättningen, som

densamma vid den tiden, då dess pensioneringskostnad sålunda kommer

att betydligt förökas, ännu icke samlat nog stora tillgångar för att med

tillhjelp af räntemedlen kunna fylla de hastigt växande behofven.

För sitt åskådliggöra den betydliga tillökning i utgifter, som inrättningen

till följd af dessa förhållanden får vidkännas, tillåta sig komiterade

till jemförelse meddela efterföljande tablå öfver pensioneringskostnaden för

de närmaste 10 åren från och med 1876, sådan den för samma tid beräknats

å ena sidan af 1864 års komité och å andra sidan af undertecknade.

7

50 —

1864 års komités beräkningar af

Undertecknades beräkningar af

År

Pensionäremes

Pensioneringskost-

Pensionäremes

Pensioneringskost-

antal.

naden.

antal.

naden.

1876

255

76 500

293

131850

1877

270

81 000

324

145 800

1878

285

85 500

356

160 200

1879

297

89 100

394

177 300

1880

309

92 700

430

193 500

1881

321

96 300

467

210150

1882

330

99 000

503

226 350

1883

342

102 600

571

256 950

1884

348

104 400

582

261900

1885

357

107 100

621

279 450

Då man häraf ser huru betydligt inrättningens utgifter komma att

öfverstiga dem, som förut beräknats, och i förhållande till hvilka dess

inkomster blifvit bestämda, inses lätt att inrättningen, så framt hon icke

i en föga aflägsen framtid skall blifva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser,

är i behof af betydligt ökade tillgångar.

Med afseende å vidden af detta behof hafva- komiterade — under

förut angifna förutsättningar, att minimibeloppet af hel pension hädanefter

beräknas till 450 kronor och att antalet ordinarie läraretjenster småningom

ökas till dess det blifver 4,000 — beräknat att inrättningen vid

1876 års början, för att kunna fullgöra sin pensioneringsskyldighet mot

både dåvarande och sedermera blifvande penionstagare kräfver en kontant

tillgång för en gång af .............................................................. 6 258 354 kr.

eller, efter en räntefot af 5 °/0 eu årlig inkomst af .......... 312 918 ))

De tillgångar, inrättningen vid samma tidpunkt eger, utgöras deremot

af:

a) det till dåvarande värdet reducerade totalbeloppet af skoldistriktens

pensionsafgifter efter 4 °/0 af lärare

lönen,

beräknad till 600 kr. .............. 1 852 752 kr.

b) dåvarande värdet af skoldistriktens

extra pensionsafgifter enligt § 8 i

reglementet .................................................. 109 100 »

c) det kapital, som motsvarar årliga statsanslaget

af 30,000 kr. .......................... 600 000 »

Öl

d) pensionsinrättningens samlade kapital,

hvilket, efter afdrag af den för förvaltningen

afsedda summan af 200,000

kr., antagits vid 1876 års början utgöra

.................................................................. 750 000 kr. 3 311 852 kr.,

hvilken summa, efter samma räntefot, motsvarar eu årlig

inkomst af ........................ .............................. ......... ..... ........... ...... 165 593 »

Skilnaden mellan 312 918 kr. och 165 593 kr. eller 1 47 3 25 kr.

utgör alltså det årliga tillskott, inrättningen, enligt komiterades beräkningar,

utöfver sina nuvarande tillgångar behöfver för att kunna fullgöra

den pensioneringsskyldighet, som enligt nu gällande reglemente åligger

henne, derest skoldistrikten allmänt blifva delaktiga i inrättningen efter

den lön, läraren enligt gällande författning eger att vid afskedet åtnjuta.

Hvad dernäst angår den ökade kostnad, som vållas af pensionsålderns

nedsättning enligt komiterades förslag, hafva kom i terade, under samma

förutsättningar som förut, beräknat att hela det kapital, inrättningen vid

1876 års början behöfver för att dels fullgöra sina förbindelser till då

varande pensionstagare och dels derefter lemna lärare hel pension vid 55

och af kortad pension vid minst 50 lefnadsår, utgör .......... 10326 399 kr.

eller, efter 5 °/0 räntefot, eu årlig inkomst af ..................... 516 320 »

De tillgångar, inrättningen då verkligen eger, utgöras deremot af

samma summa, som ofvan finnes utförd, eller 3 311 852 kr.

hvartill dock med anledning af den tidigare

pensioneringen kommer en tillökning uti de

extra pensionsafgifterna af___________________________ 118 600 )» 3 430 452 kr.,

motsvarande en årlig inkomst af ......................... .......... 171523 »

Bristen, som måste fyllas, för att den årliga inkomsten må blifva

tillräcklig, utgör alltså skilnaden mellan 516 320 kr. och

171 523 kr. eller ........................................................ ....................... 344797 kr.

Som emellertid i sistnämnda summa finnes inräknad den brist i inrättningens

inkomster, hvilken under nuvarande förhållanden förefinnes och

hvilken, såsom ofvan visats, utgör 147 325 kr., så uppgår, då denna brist

frånräknas, hela den årliga tillökningen i kostnaden för lärarnes tidigare

pensionering enligt komiterades förslag till 344 797 — 147 325 eller till

197 4 72 kr., eller i rundt tal 200 000 kr.

1 sammanhang med dessa kostnadsberäkningar hafva komiterade äfven

tagit i öfvervägande huru de betydliga tillskott, som sålunda visats

erforderliga, lämpligast böra beredas pensionsinrättningen; och hafva komiterade

i afseende härå funnit riktigast att såväl staten som kommunerna

för ändamålet lemna ökade bidrag. Med afseende åter på frågan huru

utgifterna för den ökade pensioneringskostnäden mellan dem bör fördelas,

torde det möjligen synas enklast att förhöja bådas bidrag så, att samma

proportion, som nu finnes mellan dessa bidrag, fortfarande komme att ega

rum. Men som alltför känbara uppoffringar härigenom skulle kommunerna

ådragas, och detta sannolikt skulle utgöra ett hinder för pensioneringens

ordnande i öfverensstämmelse med folkskolans intresse, hafva komiterade

hvarken funnit rådligt eller ens billigt att föreslå en sådan grund för de

ökade utgifternas fördelning. På grund häraf hafva komiterade, med

nämnda intresse närmast för ögonen och i den öfvertygelse, att detsamma

bäst betjenas genom att fordringarne på ökade bidrag från kommunerna

nedsättas så mycket som möjligt, icke ansett sig böra ifrågasätta en större

förhöjning af pensionsafgiften än från nu stadgade 4 till 5 °/0 af den lön,

efter hvilken skolområdet eller skoldistriktet eger delaktighet i pensionsinrättningen;

och hafva komiterade antagit att denna ringa förhöjning,

såsom både billig och föga känbar att utgöra, skall blifva beviljad, hvarföre

de äfven i sina förslågskalkuler rörande inrättningens framtida inkomster

öfverallt beräknat pensionsafgiften till 5 °/0 af lärarelönen eller

till 30 kronor.

Den ökade årliga inkomst, inrättningen härigenom vinner, utgör en

summa af 23 159 kr., hvadan återstoden, som uppkommer då denna summa

dragés ifrån ofvanstående 344 797, utgör 321 638 kr.

Med en förökad årlig utgift i runda tal från kommunernas sida af

23 000 och från staten af 322 000 kr. kan sålunda det vigtiga intresse,

som påkallar lära nies pensionering vid tidigare ålder, än nu eger rum,

blifva tillgodosedt och på samma gång pensionsinrättningens finansiela

ställning bringas i fullgodt skick.

Sedan komiterade nu redogjort ej mindre för de förslag till ändringar

i folkskolelärarnes pensionsinrättnings reglemente, hvilka komiterade

ansett nödiga, än äfven för de resultat i finansielt hänseende, som ur beräkningarne

öfver pensioneringskostnäden framgått, torde det tillatas komiterade

att i underdånighet få tillägga följande:

Ehuru komiterade äro öfvertygade derom, att det stora gagn, som

tillskyndas folkskolan derigenom, att dess lärare tidigare, än nu är fallet,

få afgå från tjensten med pension, öfverväger tungan åt den ökade kostnad,

som deraf föranledes, och ehuru komiterade derjemte väl känna det

varma intresse, hvarmed såväl Eders Ivongl. Maj:t som Riksdagen omfatta

allt, som kan lända till folkundervisningens fördel, hafva komiterade dock

icke kunnat undgå att tänka sig den möjligheten, att förslaget om pen

-

sionsålderns nedsättning kan, pa grund af de betydliga uppoffringar, som

för ändamålet erfordras, komma att förfalla.

För den händelse så skulle ske, hvarigenom de föreslagna ändringarne

af §§ 14, 15 och 16 i pensionsreglementet förfalla, synes dock

detta icke böra utgöra hinder för vidtagandet af öfriga nu föreslagna ändringar

i oftanämnda reglemente.

Såsom företrädesvis vigtiga bland dessa, få koiniterade särskildt framhålla

den föreslagna ändringen af § 2, i syfte att tillförbinda skoldistrikt

skyldighet att ingå i pensionsinrättningen efter den lön, lärare på grund

af tjensteålder enligt gällande författning är berättigad att vid afskedet

åtnjuta, äfvensom den i sammanhang dermed föreslagna ändringen uti §

28, att läraren, då han söker afsked med pension, må få efter samma lön

sin pension beräknad. De skal, som tala för dessa ändringar och hvilka

förut anförts, äro nemligen af den vigt, att godkännandet af samma ändringar

icke, utan att förnärma både lärarens och undervisningens intresse,

synes kunna uteblifva. För den händelse att förslaget om lärarnes tidigare

pensionering icke skulle vinna önskad framgång, ligger häri ett ytterligare

vigtigt skäl att bereda lärarne den rättighet till pension, som de

föreslagna: ändringarne åsyfta. Ty om minimibeloppet af hel pension blifver

450 kr., kan läraren vid 55 år i af kortad pension erhålla ett belopp,

som nära nog uppgår till detsamma, som hel pension förut utgjort, hvarigenom

försvagade lärares tidigare afgång från tjensten betydligt underlättas.

Koiniterade få. derföre i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts

synnerliga uppmärksamhet på de ifrågavarande förändringarne af §§ 2

och 28.

Hvad slutligen angår den brist i pensionsinrättningens årliga inkomster,

hvilken koiniterade visat hafva, till följd af lönens förhöjning och

delaktiga tjensters såväl som pensionärernas ökade antal, uppkommit till

belopp af 147 325 kronor, kunna koiniterade icke förmoda annat, än att

erforderliga medel för fyllandet af denna brist skola, oberoende af andra

ändringar i reglementet, än de som i sammanhang dermed blifvit nödvändiga

uti §§ 5 och 7, beredas pensionsinrättningen, hvars bestånd eljest

inom en snar framtid skall äfventyras. Och tillåta sig koiniterade, under

förutsättning att fråga blott blir om anvisande af medel för detta ändamål,

i underdånighet föreslå att, på sätt koiniterade ofvan angifvit, pensionsafgiften,

som skolområde och skoldistrikt äro skyldiga att erlägga,

höjes från 4 till 5 °|0 af den lön, efter hvilken delaktighet i inrättningen

eges, hvarigenom en årlig tillgång i rundt tal af 23 000 kr. beredes inrättningen;

samt att återstoden, eller i rundt tal 125 000 kr., måtte utgå

54

af statsmedel, hvarigenom sålunda hela det årliga statsbidraget till pensionsinrättningen,

då nu utgående 30 000 kr. dertill lägges, hädanefter

skulle komma att utgöra 155 000 kronor.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

N. J. BERLIN.

A. RUNDBÄCK. F. W. HULTMAN. CARL EKMAN.

Hugo Rehbinder.

Stockholm den 30 November 1874.

Förslag Koilgl. Maj:tS

till Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Beg- nådiga Förordning och Reglemente

lemente för Folkskolelärarnes pensions

inrättning den............................... 187

angående folkskolelärares pensionering

den 30 November 1866.

Art. I.

Om delaktighet i folkskolelärarnes

pensionsinrättning.

§ 1.

Förbindelse till delaktighet i denna

inrättning med skyldighet att, för

beredandet af pensionsrätt åt ordinarie

lärare vid folkskola, erlägga här

nedan stadgade pensionsafgifter, åligga,

för hvar och en af dess läraretjenster

vid högre folkskola, hvarje

skolområde i riket, der sådan skola

underhålles, så ock hvarje skoldistrikt

för dess ordinarie läraretjenster

vid egentlig folkskola; och skall

med ordinarie läraretjenst förstås

hvarje folkskolelärarebefattning, hvars

innehafvare har i lag grundad rätt

till åtnjutande utaf den genom gällande

författning bestämda minimilön.

§ 2.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874.)

Skolområde, som underhåller högre

folkskola, är förbundet till del

-

— 56 —

kronor

kronor

det högsta lönebelopp, hvaraf lärare,

på grund af tjensteålder, enligt gällande

författning egen att komma i åtnjutande,

kronor

lönebelopp än det, hvarefter skoldistriktet

är förbundet att deri ingå,

det, hvarefter skoldistriktet är förbundet

att deri ingå,

aktighet i pensionsinrättningen för

den lön, lärare vid sådan skola verkligen

åtnjuter, såvida denna lön icke

öfverstiger 1,000 riksdaler. Öfverskjuter

lönen 1,000 riksdaler, ege

skolområdet hvarken skyldighet eller

rätt till delaktighet för öfverskottet.

Likaledes vare hvarje skoldistrikt,

som har en eller flera egentliga folkskolor,

förbundet att för hvar och eu

af der befintliga ordinarie folkskolelärare^

enster i pensionsinrättningen

ingå efter den för dylika tjenstår i

allmänhet bestämda minimilön, likväl

med öppen rätt för distriktet, att

ifall det lemnar läraren större lön,

för pensions höjande vinna delaktighet

i inrättningen efter ett högre

lönebelopp, hvithet dock icke må öfverstiga

den lön, läraren verkligen åtnjuter,

och i intet fall öfverskrida

1,000 riksdaler. Då ansökning göres''

om delaktighet i pensionsinrättningen

efter högre belopp än minimilönen,

åligger det skolrådet styrka, ej mindre

att beslut om utverkande af sådan

pensionsförhöjning blifvit i vederbörlig

ordning fattadt, än äfven

att läraren verkligen åtnjuter åtminstone

den lön, för hvilken delaktighet

i pensionsinrättningen sökes.

§ 3.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

Har rätt till delaktighet i pensionsinrättningen

efter högre lönebelopp

än minimilönen blifvit behörigen

beviljad, må den sedermera icke kunna

nedsättas.

— 57

§ 4-

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

I lönebelopp, för hvilket delaktighet

i pensionsinrättningen medgifves,

må ej inräknas de läraren, på

grund af gällande författning, utöfver

den fastställda lönen tillkommande

fördelar af husrum, vedbrand

och kofoder, ehvad de utså in natura

eller kontant ersättas, och ej

heller den lönetillökning, som utsår

till lärare för tjenstgöring utöfver

af året. Nämnda lönebelopp må upp- åtta månader af året.

tagas endast i helt tiotal af kronor.

Art. IL

Om pensionsinrättningens tillgångar

och inkomster.

§ 5.

Pensions-inrättningens tillsånsar

o o o

och inkomster utgöras af:

1 :o. Det af rikets Ständer anvisade

grundkapital af statsmedel;

2:o. De afgifter, som enligt §§

7 och 8 skola till inrättningen af

skolområden och skoldistrikt erläggas;

3:o. Det för ändamålet beviljade

statsanslag. årliga statsanslag 30,000 riksdaler;

-ko. Afkastning^! af fondens utlåtande

eller på annat sätt förräntade

tillgångar.''

o c

§ 6.

De i föregående § omförmälda

tillgångar och inkomster sammanfö

s

-

— 58 —

ras utan åtskilnad i eu enda fond,

pensionsfonden, från hvilken folkskolelärarnes

pensionering äfvensom

andra utgifter för inrättningen bestridas.

A ET. III.

Om pensionsafgifterna och sättet

för deras utgörande.

§ 7.

Pensions-afgift, som skolområde

och skoldistrikt äro skyldige att till

pensionsinrättningen erlägga, skall utgå

med fyra procent årligen af den

lön, för hvilken området eller distriktet

med afseende å vederbörande lärares

pensionering vunnit delaktighet

i inrättningen.

§ 8.

Skulle pension blifva folkskolelärare

tillagd, innan skolområdet eller

skoldistriktet för den lön, efter hvilken

delaktighet i pensionsinrättningen

med afseende å hans tjenst innehafves,

erlagt så många årsafgifter,

som motsvara de ordinarie tjensteår,

skolläraren, enligt stadgandena i §§

15 eller 17, för erhållande af pension

måste ega, vare skolområdet eller

skoldistriktet förbundet att gälda beloppet

af de bristande årens utgifter,

dock efter afräkning af det belopp,

som för en lägre lön under högst

lika många år möjligen kan vara

erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån

59

det pensionen börjar utgå, extra

pensionsafgift till lika belopp med

den i § 7 bestämda erlägges, intilldess

pensionsinrättningen derigenom

blifvit tillfullo godtgjord för bristen;

kommande dock denna extra pensionsafgift,

derest pensionstagaren under

tiden dör eller förlorar sin pensionsrätt,

att upphöra med den månad,

då detta inträffat.

§ 9.

Varder folksko leläraretjenst indragen,

må för densamma erlagda,

behörigen fastställda pensionsafgifter

icke återbetalas, ej heller upplupna,

men oguldna sådana efterskänkas.

§ 10.

(Kongl. Iiungörelsenyen 29 December 1871).

De i §§ 7 och 8! fastställda pensionsafgifter

skola till Vår vederbörande

Befallningshafvande erläggas

och genom hans försorg för hela länet

före Maj månads utgång till pensionsinrättningens

Direktion öfversändas;

dervid Vår Befallningshafvande,

sa vi da afgifterna icke före nämnda

tid blifvit erlagda, har att desamma

förskottsvis anordna, emot godtgörelse

för hvarje särskilt skolområde

eller skoldistrikt af det understödsbelopp,

som detsamma för året af

statsanslaget till »Löneti 11 skott åt lärare

vid folkskolor och småskolor»

må tillkomma; och åligger Direktionen

att, om skolområde eller skol

-

60

distrikt, för hvars lärare pensionsafgift

sålunda blifvit af Vår Befallningshafvande

till Direktionen inlevererad,

sedermera skulle finnas icke

vara till understöd af nämnda statsanslag

berättigad^ det inlevererade

beloppet, uppå reqvisition, genast till

Vår Befallningshafvande ''återbetala

<)ch samma pensionsafgift direkte från

vederbörande skolstyrelse infordra.

Till efterrättelse vid pensionsafgifternas

beräkning, skall Direktionen

årligen, före Mars månads utgång,

meddela Vår Befallningshafvande

förteckning öfver samtliga skolområden

och skoldistrikt i länet, med

uppgift för hvart och ett på de afgifter,

som det skall till pensionsinrättningen

för året erlägga.

§ 11-

De i denna artikel omförmälda

pensionsafgifter vare exekutiva.

Akt. IV.

Om pensionsrätter

§ 12.

Pensionsrätt i folkskolelärarnes

pensionsinrättning tillkommer, under

de vilkor i öfrigt, som detta reglemente

bestämmer, hvarje behörigen

examinerad och antagen lärare vid

högre folkskola, äfvensom hvarje examinerad

och enligt gällande föreskrifter

vederbörligen antagen ordin

arie folkskolelärare.

— 61

Innehar qvinna lärarebefattning,

för hvilken enligt § 1 pensionsafgift

hör utgå, vare hon, lika med man,

till pension berättigad.

stadgas.

Pension beräknas endast i helt tal

af kronor. Skulle, vid uträkningen af

pensionen, denna sluta på öre, förhöjes

den till närmaste hela tal af kronor.

femtiofem

§ 13-

Pension är antingen liel eller

•afkorta tl.

Hel pension bestämmes med hänseende

till den tjensten åtföljande lön,

för hvilken vederbörande skolområde

eller skoldistrikt vunnit delaktighet

i pensionsinrättningen, och utgår med

tre fjerdedelar eller 75 procent af

denna lön.

Afkortad pension bestämmes i

förhållande till ll el pension och utgår

med vissa procent deraf, på sätt

i §§ 15 och 16 vidare stadgas.

§ lA

Rätt till hd pension tillkommer

hvarje pensionsberättigad folkskolelärare,

då han uppnått sextio års ålder

och räknar tretio tjensteår.

§ 15.

Folkskolelärare, som ej upphunnit

det- i § 14 bestämda antalet lef.

nads- och tjensteår, men genom obotlig

sjukdom blifvit urståndsatt att

sin tjenst vidare sköta, eger att, der.

— 62 —

ättatiofem

femtio

Vid

K

►ö n

<X> H_i

Lefnads-

år

Tjenste-

år

Eller sammanlagda lefnads- ocli tjensteår:

£ y

l—<. ce

§

O

50

25

1 75 |

| 76

0,6 3

51

26

1 77 |

1 78 |

0,69

52

27

1 79 |

i so 1

0,76

53

28

1 »I |

1 82 |

0,83

51

29

83

1 Si i

0,91

est lefnads- och tjensteåren sammanräknade

utgöra nitio erhålla liel pension.

Brista ett eller flera år i detta

antal, bestämmes pensionsbeloppet på

det sätt, att för hvarje bristande år

afkortas en procent af hela pensionen.

Rätt till liel eller afkortacl pension

enligt denna § tillkomme dock

ingen, som icke räknar minst tio ordinarie

tjensteår.

§ 16-

Utan sådan anledning, som i §

15 omförmäles, är den, som fyllt

femtiofem lefnadsår och såsom folkskolelärare

tjenstgjort minst tjugufem

år, berättigad att, då han från tjenstår

afgår, bekomma afkorta!! pension

med så stor del af den hela,

som efterföljande tabell angifver:

Vid

gj

Lefnads-

år

Cd’

p° 2

U1

et-

Ct>

Eller sammanlagda lefnads- och tjensteår:

1. k

Ss,

o

55

25

1 so |

81 |

0,62

56

26

I 82 |

83 1

0,6 8

57

27

GC CC

C*

0,75

58

28

| 86 |

87 |

0,82

59

29

! S8 !

1 89 1

0,90

Tjensteår, som öfverskjuta de i

denna tabell utförda antal, berättiga

63 -

ej till högre pension, än som mot

lefnadsåren svarar.

Understiga tjensteåren det antal,

som i tabellen motsvarar lefnadsåldern,

utgår pensionen med det belopp,

som emot antalet af sammanlagda

håna ds- och tjensteåren svarar.

§ 17-

Såsom tjensteår räknas icke blott

den tid, under hvilken lärare såsom

ordinarie bestridt folkskolelärarebeställning,

utan äfven den tid utöfver

fem år, som lian, efter att hafva blifva

i behörig folkskolelärareexamen

godkänd, varit såsom extra lärare vid

folkskola anställd. Folkskolelärare,

som af församling antagits före tillämpningen

af 1842 års folkskolestadga,

samt på grund af denna

stadga vid sin befattning bibehållits

efter det han vid behörigt seminarium

blifvit examinerad och godkänd,

vare ock medgifvet att, såsom

tjensteår räkna den tid utöfver fem

år, som han före sådant förnyadt antagande

varit såsom folkskolelärare

anställd.

Al tjensteår, som folkskolelärare

eger beräkna, skola för erhållande af

pension, såvida ej obotlig sjukdom

är orsaken till afskedstagande!, minst

tjugu vara ordinarie tjensteår.

§ 18.

Från tjenstetid, hvarå rätt till

pension grundas, må afdrag ej ske

64

för deri tid, under hvilken tjenstledighet

åtnjutits, såvida icke denna

ledighet oafbrutet fortfarit under

minst ett läseår. Icke heller må afdrag

ske för den tid, hvarunder tjenstledighet,

med behörig tillåtelse, begagnats

för att vid läroanstalt inom

riket eller genom resor i främmande

länder utvidga den tjenstlediges insigter,

eller för att, till följd af särskild!

förordnande eller val, bestrida

allmänt uppdrag eller offentlig befattning

utom skolområdet eller skoldistriktet.

Den, som för tjenstefel eller brott

varit från utöfvandet af sin tjenst

skild, får ej såsom tjenstetid beräkna

den tid, under hvilken lian icke egt

att tj ensten utöfva.

§ 19.

Skulle den, som efter erhållet afsked

kommit i åtnjutande af pension,

åter såsom ordinarie lärare tillträda

tjenst vid folkskola, skall, under den

tid han sådan beställning innehar,

pensionen, om den är större än lönen,

minskas med ett deremot svarande

belopp, eller, om densamma

understiger eller jemnt motsvarar lönen,

helt och hållet indragas. Qvarblifver

han minst fem år i sådan

tjenst, eger lian, vid derefter erhållet

afsked, undfå den större pension,

hvartill denna tjenst kan honom berättiga.

I annat fall må han, efter

afskedstagande! åter tillträda den honom

förut tillagda pension.

65 —

§ 20.

Den som, innan han är till pension

berättigad, tager afsked eller

varder, till följd af sjuklighet eller

oförmögenhet att tjensten bestrida,

från densamma skild, förlorar derigenom

den pensionsrätt, han på grund

af samma tjenst egt. Tillträder han

ånyo folkskoleläraretjenst med delaktighet

i pensionsinrättningen, beräknas

hans förra tjenstetid honom

till godo vid bestämmandet af pensionsbeloppet.

§ 21.

Folkskolelärare, som för tjenstefel

eller brott blifvit genom lagakraftvunnet

beslut dömd sin tjenst

förlustig eller förklarad till sådan

påföljd förfallen, förlore rättighet till

pension. Lag samma vare, om pensionstagare

dömes förlustig medborgerligt

förtroende.

§ 22.

Folkskolelärare, som, utan derom

gjord ansökan och för annan orsak

än § 21 bestämmer, varder enligt §

11 i folkskolestadgan i vederbörlig

ordning från tjensten skild, ege enahanda

pensionsrätt, som honom tillkommit,

i händelse han sjelf sökt att

med pension från tjensten afgå.

§ 23.

Den, som under loppet af fem

ar sin pension ej uttagit, varder från

9

66

pensionsstaten afförd. Anmäler han

sig sedermera ånyo, eger han att åter

tillträda pensionen, dock ej för längre

tid tillbaka än från och med det

nästföregående året.

§ 24.

Pensionstagare, som bosätter sig

å utrikes ort, utan att dertill ega

Vårt nådiga tillstånd, förverkar derigenom

pension för den tid han utrikes

är.

Varder pensionstagare främmande

makts undersåte, eller träder lian, utan,

sådant tillstånd, i främmande stats

tjenst, upphör hans rätt till pension.

§ 25.

Pension beräknas efter fulla månader

och vidtager med början af

månaden näst efter den, under hvilken

lönen blifvit frånträdd.

Pension upphör att utgå med den

månad, under hvilken pensionstagare

aflidit eller pensionsrätt förlorats.

Art. V.

Om sättet huru pension sökes och

tillägges.

§ 26.

Folkskolelärare, som önskar att

med pension från sin tjenst afgå,

skall derom gorå anmälan hos den

myndighet, som eger att afsked för

67

honom utfärda, och dervid bifoga,

i original eller bestyrkta afskrifter,

åldersbevis samt betyg öfver aflagd

föreskrifven examen, äfvensom fullständig,

med behöriga bilagor och påskrift

af skolrådets ordförande styrkt

tjensteförteckning, upptagande såväl

hans tjenstetid i egenskap af ordinarie

och extra ordinarie lärare vid

högre folkskola, eller egentlig folkskola,

som äfven under hvilka tider

han tilläfventyrs, på grund af tjenstledighet

eller af annan anledning,

skolläraretjenst icke bestridt; åliggande

det bemälda myndighet att,

efter granskning af bandlingarne, desamma

tillika med eget utlåtande till

pensionsinrättningens direktion öfversända

med begäran om dess beslut

i fråga om sökandens pensionsrätt,

samt att, ifall sökanden förklaras till

pension berättigad, och hinder för

bifall till ansökningen i öfrigt ej möter,

meddela honom afsked med pension

och derom underrätta direktionen.

Värde)’ ansökningen om pension

afslagen, skall hänvisning lemnas

sökanden att, i händelse af missnöje

med beslutet, deruti hos Oss

söka ändring.

§ 27.

Den som, på grund af obotlig

sjukdom, söker afsked med pension,

skall vid ansökningen foga dels intyg

af någon i statens tjenst anställd

läkare om sjukdomens beskaffenhet

och dess obotlighet, dels vederböra

nde skolråds och folkskol einspek

-

— 68 —

För folkskolelärare, som i lön åtnjuter

det Mopp, hvarefter skoldistriktet

enligt § 2 är förbundet att i pensionsinrättningen

ingå, lägges denna lön,

då afsked sökes med pension, till grund

för pension sbeloppets bestämmande, utan

afseende på den tidrymd, hvarunder

han innehaft samma lön. Folkskolelärare

åter, för hvars tjenst delaktighet

i inrättningen vunnits efter högre

lön, eger rätt till pension efter denna

högre lön endast såvida lian, under

minst fem år densamma uppburit.

törs vitsord, att sökanden är till vidare

tjenstgöring oförmögen.

§ 28.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

Har folkskolelärare, för hvars tjenst

delaktighet i inrättningen efter högre

belopp än den i allmänhet bestämda

minimilönen vunnits, under minst fem

år uppburit den högre lönen, skall densamma,

om lian söker afsked med pension,

läggas till grund för pensionsbeloppets

bestämmande. Har lian sådan

lön under kortare tid uppburit, skall,

då afsked sökes med stöd af stadgande^

i §§ 14 och 16, pension honom

tilläggas efter det lönebelopp,

hvarpå lians pension srätt näst derförinnan

grundade sig, men, om obotlig

sjukdom är orsak till afskedssökandet

efter medelbeloppet af de uppgillra

löner, på grund af livil ka sökanden

under de senast förflutna fem

åren egt att pensionsrätt beräkna.

§ 29.

På pensionsinrättningens direktion

ankomme att, vid fråga om.pensions

beviljande, från vederbörande infordra

de upplysningar, som, utöfver

hvad de till direktionen öfverlemnade

handlingar innehålla, anses erforderliga,

för frågans fullständiga utredning

och bedömande.

§ so.

Har folkskolelärare i behörig ordning

blifvit förklarad till pension be

-

afskedet, jemte uppgift

från skolrådet om tiden, då lönen frånträdes,

blifva förevisadt.

kungöra

detta

rättigad, utfärde direktionen pensionsbref,

så snart afskedet blifva förevisadt.

§ 31.

I händelse, pensionsbref förkommer

eller varder pensionstagare afhända

bör denne, på egen bekostnad,

låta i den allmänna tidning, i hvilken

legala kungörelser skola införas, tre

gånger kungöra dödandet af detsamma,

och inför perisionsinrättningens

direktion förete dessa tidningsnummer,

hvarefter direktionen har att

nytt pensionsbref utfärda.

Akt. VI, VII och Vill.

(Komiterade hafva icke funnit nödigt föreslå någon (Se reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättförändring

i dessa artiklar.) ning den 30 November 1866. )

.

■

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning får härmed afgifva

sitt, genom nådig remiss den 31 nästlidne December infordrade, underdåniga

utlåtande öfver det af särskilde komiterade på Eders Kongl.

Majrts befallning utarbetade betänkande och förslag angående bildande

af en pensionsanstalt för folskolelärares enkor och barn. Vid upprättandet

af sitt underdåniga förslag till reglemente för folskolelärarnes enkeoch

pupillkassa hafva komiterade följt hufvudsakligen samma grunder

som 1864 års komiterade, men afvikit från de senares förslag i afseende

på pensionernas belopp, afgifternas antal och storlek, samt sättet för deras

inbetalning till kassan. Genom att förhöja pensionens belopp, men

nedsätta afgiftens, har visserligen blifvit nödvändigt att taga i anspråk

understöd af statsmedel i vida större utsträckning än 1864 års komiterade

ens vågade förutsätta; men denna af riksdagen sjelf anvisade utvägsynes

vara det enda vilkor, hvarunder anstalten kan bringas till stånd utan

att gorå delaktigheten deri till en tyngande börda i stället för en fördel.

Pensionsafgiftens bestämmande till en enda i stället för flere, dels

årliga dels för en gång utgående, äfvensom sättet för dess inbetalning

enligt § 5, innebär en så högst väsendtlig förenkling i kassans administration,

att direktionen den förutan svårligen vågat tillstyrka samma administrations

öfverlemnande till direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Om förslaget vinner eders Kongl. Majrts bifall kan detta nu utan tvifvel

låta sig göra och är äfven ändamålsenligt ; dock, enär de med enke- och

pupillkassans förvaltning förenade göromål blifva ganska omfattande och

icke gradvis stiga, utan redan första året medföra mycket arbete med liggare»

och räkenskapers inrättande samt erforderliga upplysningars infordrande,

endast under förutsättning att det af komiterade begärda årliga

anslag stort 3,000 kronor blir anvisadt till hjelp vid förvaltningskostnadernas

bestridande. För öfrigt tillåter sig direktionen i detta afseende

åberopa, sitt till komiterade afgifna yttrande, hvaraf ett utdrag finnes i

betänkandet intaget och hvars innehåll blifvit af komiterade till alla delar

godkändt.

Mot det föreslagna reglementet, lika litet som mot dess särskilda §§,

har direktionen intet att anmärka utom mot § 32, hvaruti säges att förvaltningskostnaderna

skola »bestridas af folkskolelärarnes pensionsinrättning».

Antingen måste detta uttryck så ändras, att äfven ofvannämnda anslag af

3,000 kronor deri innefattas, eller ock bör, om uttrycket förblir oförändradt,

samma anslag beviljas icke åt enke- och pupillkassan, utan åt pension

sinrätti lingen.

Direktionen har icke ansett sig hvarken böra eller kunna ingå i

någon granskning af de af komiterade meddelade beräkningars tillförlitlighet

eller de använda beräkningsmetodernas rigtighet. En sådan gransk

o

o o o o

ning torde och vara öfverflödig då beräkninga,me äro utförda af i dylika

c1 O o %/

73

arbeten sa skicklig och öfvad person, som en bland komiténs ledamöter.

Beträffande de antaganden, som ligga till grund för beräkningarne, kan

direktionen ieke underlåta den anmärkningen att komiterade fått sio- ett

svarlösligt problem förelagdt, då de skolat uppgifva kostnaden icke allenast

för pensioneringen af alla blifvande folkskolelärares enkor och barn,

utan äfven för deras bland nuvarande skollärare, Indika kunna önska i

kassan deltaga och hvilkas antal är alldeles obekant; och detta utan att

för de senare stadga andra och personliga vilkor, än för de förra. Under

sådana omständigheter hafva komiterade antagit att alla gifta och enklingar

med barn bland de nuvarande lärarne, eller enligt statistiska beräkningar

74 procent, skola anmäla sig till deltagande i anstalten; och detta

antagande torde äfven vara det enda tillgängliga. Härmed framgår såsom

beräkningens resultat att med de antagna förutsättningarne och om lärarens

egen pensionsålder förblir 60 år och hans lön, hvarefter pensionen

beräknas, bestämmes till 600 kronor, statens bidrag skulle fordras till ett

årligt belopp af 64,000 kronor. Emellertid hafva komiterade anhållit att,

sedan vissa af dem infordrade uppgifter hunnit inkomma och blifvit bearbetade,

få till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna de deraf uppkommande

modifikationer i kalkylerna, hvilka komiterade anse helt visst icke komma

att hafva till följd någon förhöjning af det beräknade anslaget.

Da ofvannämnda infordrade uppgifter icke medföra någon upplysning

om antalet af nuvarande, till deltagande i kassan hugade folkskolelärare,

hvilket antal först kan utrönas da ett år förflutit sedan anstalten börjat

sin verksamhet, hemställer direktionen i underdånighet att, om Eders

Kongl. Maj:t godkänner reglementet och det begärda anslaget beviljas,

Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt direktionen att under andra året

efter anstaltens början låta med ledning åt första årets anmälningar anställa

en ny beräkning och dess resultat hos Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Ingar ett mindre antal, än det nu beräknade, är det mer än sannolikt

att en minskning i den årliga utgiften derigenom uppkommer och att således

en nedsättning i statsanslaget kan ega rum.

Under åberopande af hvad direktionen sålunda haft att anföra tillstyrker

direktionen i underdånighet att det föreslagna reglementet måtte

vinna, Eders Kongl. Majrts godkännande samt att det beräknade anslaget

till pensioneringens underhjelpande måtte hos riksdagen i nåder äskas;

hvartill skulle komma ett årligt anslag af 3,000 kronor till folkskolelärarnes

pensionsinrättning för bestridande af enke- och pupillkassans förvaltningskostnader.

10

Den remitterade handlingen medföljer och direktionen framhärdar

med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong]. Majrts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

N. -T. BERLIN.

c. F. S MER LIN G. '' J. H. DUMRATH.

Claes Westman.

Stockholm den 5 Januari 1875.

Stormäktigste, AUernådigste Konung!

Sedan särskilde af Eders Kongl. Maj:t under den 25 sistlidne September

utsedde komi terade haft i uppdrag att dels utarbeta och till Eders

Kongl. Maj:t afgifva förslag till reglemente för eu pensionsanstalt för folk

-

76

skolelärares enkor och barn, och dels i sammanhang dermed, efter granskning

af reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, föreslå de ändringar

deri, hvilka, tilläfventyrs kunde finnas nödiga och dervid särskildt

taga under öfvervägande frågan, huruvida pension borde beredas lärare

vid folkskolor vid tidigare ålder än nu egde ruin, samt beräkna det årliga.

bidrag af statsmedel till pensionsinrättningen, som skulle för berörda

ändamål erfordras, hafva komiterade rörande den del af sitt uppdrag som

icke rört den ifrågasatta enke- och pupillkassan, afgifvit betänkande af

den BO sistlidne November; deröfver Eders Kong!. Magt behagat genom

nådig remiss anbefalla direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning

afgifva underdånigt utlåtande.

I anledning häraf får nu direktionen till en början underdånigst

instämma uti hvad komiterade på anförda skäl föreslagit dels derom, att

hvarje skoldistrikt bör hädanefter tillförbindas att ingå i pensionsinrättningen,

— ej efter den i allmänhet bestämda minimilön (§ 2), för närvarande

500 kronor, — utan efter det högsta lönebelopp, hvilket lärare

på grund af tjensteå.lder enligt gällande författning är berättigad åtnjuta;

dels ock derom, att pension skall tillförsäkras läraren i förhållande till

den lön, lian på grund af gällande författning vid afskedet innehar, utan

afseende derpå att lian möjligen af denna lön varit i åtnjutande under

kortare tid än 5 år (§ 28).

Beträffande vidare den ifrågasatta nedsättningen i pensionsåldern,

hafva väl komiterade af angifna orsaker ansett ensidigt att, utan rubbning

i nu gällande bestämmelser i afseende på tjensteåldern, eu sådan ändring

af §§ 14, 15 och 16 kunde tillvägabringa*?, att folkskolelärare sattes i

tillfälle erhålla hel pension vid eu lefnadsålder af 55, i stället för 60 år,

och afkortad pension vid uppnådda. 50, i stället för 55 lefnadsår; äfvensom,

i öfverensstämmelse härmed, att, vid fall af obotlig sjukdom, hel

pension kunde folkskolelärare tillerkännas då lefnads- och tjensteåren utgjorde

sammanlagdt 85, i stället för 90 år. För att sätta pensionsinrättningen

i stånd att möta häraf föranledda utgifter skulle emellertid, enligt

hvad komiterade genom vidlyftiga beräkningar, hvilkas vigtighet direktionen

ej är i tillfälle att kontrollera, ådagalagt, erfordras en tillökning i

pensionsinrättningens årsinkomst af icke mindre än 344,797 kronor eller

i rundt tal 345,000 kronor, som komiterade tänkt sig kunna åstadkommas

på det sätt, att dels skoldistriktens årsbidrag ökades från 4 till 5 procent

af de löner, efter hvilka de för sina läraretjenster ega delaktighet i inrättningen,

hvarigenom skulle beredas eu tillökad inkomst af 23,000 kronor,

dels att statens årsbidrag höjdes med 322,000 kronor eller från 30,000

till 352,000 kronor.

— 77

Ehuru visserligen med stöd åt hvad de komiterade, som den 19

December 1864 afgifvit betänkande rörande folkskolelärares pensionering,

anfört, direktionen vid föregående tillfällen, då fråga varit väckt om beviljande

af en sådan ti 1 lbakaftyttning af pensionsåldern, som nu afsetts,

funnit sig förhindrad härtill förorda nådigt bifall, vill direktionen ingalunda

bestrida rigtigheten af hvad den nu senast tillsatta komitén påpekat

derom, att ett aldersmått åt 55 år lör rätt till pension synes betingas af

den förutsättning, att de fleste folkskolelärare inträda i folkskolans tjenst

vid eu ålder åt omkring ''in år, och således star i afpassadt förhållande

till den för hel pension stadgade tjensteålder af 30 år, lika som 50 lefnadsår,

under samma förutsättning, passa in med den för afkorta*! pensions

erhållande föreskrifna tjenstetid af 25 år; — och inser dessutom

direktionen val att i ganska många tall det skulle vara i folkskolans intresse

att härigenom mindre kraftfulla lärare blefve tidigare af yngre

lärarekrafter ersatte. Med afseende likväl å de med eu sådan genomgripande

förändring betydligt ökade anspråk, som eldigt hvad ofvan är nämndt

maste ställas pa statsverket, — anspråk som, jo ll l ikt hvad komiterade

sjelfve erkänt, val äro ögnade att framkalla betänkligheter mot det förslag

till pensionsålderns tillbäkaflyttning, hvithet af dem framställts, —

finner sig direktionen nu icke böra påyrka bifall till hvad komiterade i

afseende på eu sådan tillbäkaflyttning föreslagit, Statsverket måste nemligen

i alla fall med betydligt högre bidrag än hittills understödja denna

pensionsinrättning lör att sätta den i tillfälle fullgöra sina nuvarande förbindelser

med den utsträckning, direktionen bär ofvan genom den föreslagna

förändringen i reglementets 2 och 28 §§ förordat,

Redan uti det underdåniga utlåtande direktionen afgaf den 8 November

1873, i anledning åt riksdagens framställning derom, att förhöjning

i den vederbörande skoldistrikt tillkommande rätt till delaktighet i

pensionsmrättmngen för små läraretjenster skulle under vissa vilkor kunna

beviljas utan att lärareombyte egt rum, yttrade sig direktionen, med fästadt

afseende jemväl å Eders Kong!. Majds då nyss utfärdade nådiga kungörelse

åt den 2 September samma år angående förhöjning i aflöningcn

för folkskolelärare, att direktionen tarm sig böra uttryckligen framhålla,

hurusom de med berörda förändringar förbundna pensionsförhöjningar

jemte den omständigheten, att antalet delegande läraretjenster vore större

än 1864 års komiterade beräknat, utan att sådant föranledt motsvarande

tillökning i statsanslaget, måste på pension sinrättningens finansie la ställning

utöfva ett menligt inflytande, som likväl, enär detsamma icke kunde

ens aproximativt kalkyleras, och pensionsfondens ställning i öfrigt var

fullt tillfredsställande, då icke ansågs böra framkalla anspråk på ökadt

78 —

statsbidrag, helst direktionen var »öfvertygad, att riksdagen icke skulle

undandraga sig att, när tiden vore inne, ställa till inrättningens disposition

det under en eller annan form förökade anslag, hvars behöflighet blifvit

föranledd af riksdagens egna beslut».

Genom komiterades ofvanberörda utförliga beräkningar, som stödja

sig på upplysningar, hvilka icke varit för 1864 års komité tillgängliga,

är numera bekräftadt att pensionsinrättningen för att kunna fullgöra den

pensionsskvldigliet, som enligt gällande reglemente åligger henne, är i behof

af betydlig tillökning i sina inkomster, och att med afseende på vidden

af detta behof komiterade, — under förutsättning att minimibeloppet af

hel pension hädanefter kommer att beräknas till 450 kronor, motsvarande

600 kronor, som ordinarie lärare enligt nådiga förordden

.29 Maj 1874 efter 5 års oförvitlig tjenstgöring minst har

att åtnjuta, — uppgifvit att från början af är 1876 erfordras en ökad

årsinkomst af 147,325 kronor eller i rundt tal af 148,000 kronor, hvilken

komiterade föreslagit måtte pensionsinrättningen beredas på sa sätt, att pen

;V4 af den lön

ningen

sionsafgiften, som skoldistrikt är skyldigt

att erlägga,

skulle höjas från 4

till

hvarigenom skulle

af 23,000 kronor;

medel och således

■6‘“v“! .......... “*V . Ö

5 procent af den lön, efter hvilken delaktighet i inrättningen eges,

beredas eu årlig tillgång, enligt hvad ofvan är nämnclt,

samt att återstoden 125,000 kronor skulle utgå af statshela

det årliga, statsbidraget till pensionsinrättningen

höjas från 30,000 till 155,000 kronor.

Till hvad komiterade härvid föreslagit får direktionen underdånigst

tillstyrka Eders Ivongl. Majds nådiga bifall.

Emot hvad komiterade i sammanhang härmed hemställt i afseende på

förändrad lydelse af §§ 1, 2, 4, 5, 7, 13, 28, 30 och 31 i pensionsinrättningens

reglemente har direktionen icke funnit anledning'' till anmärkning.

De remitterade handlingarne återställas i underdånighet och direktionen

framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

iders Kongl.

Maj ds

C. F. SM ERLIN G.

underdånigste, tropligtigste

tjenare och under säter

N. J. BERLIN.

J. H. DUMRATH.

Claes Westman.

Stockholm den 5 Januari 1875.