SOU 1876:1

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE OCH FÖRSLÅ!

1

I

ANGÅENDE

LÖNEREGLERING M. M.

VID

AFGIFVET DEN 12 DECEMBER 1874

AF

I NÅDER FÖRORDNADE KOM1TERADE.

STOCKHOLM,

ISAAC MARCOS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.

1875.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Af Eders Kong!. Maj:t i nåder förordnade, under den 12 sistlidne

dnni, att såsom komiterade afgifva utlåtande och förslag rörande reglering

al de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden, med

rätt att dervid jemväl, i den mån det funnes af omständigheterna påkalladt,

gorå framställning om förändringar i nuvarande organisation af förvaltningspersonalen

och anordning af dess arbete, hafva vi undertecknade fått den

I

2

Ärendets uppkomst.

3 nästlidne Oktober emottaga Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 25

September innevarande år och deraf inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t dels

den 9 sistlidne Januari förordnat, det frågan om lönereglering för tjenstepersonalen

i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätter och i Krigshofrätten skulle

till handläggning af nämnde komité, hvars tillsättande var redan derförinnan

beslutadt, öfverlemnas, dels ock den 16 i nyssnämnda månad anbefallt

Rikets Hofrätter, hvar för sig, att afgifva underdånigt utlåtande och förslag

i fråga om upphörande af de sportler, som Hofrätternes tjenstemän enligt

gällande bestämmelser åtnjuta, dels slutligen uppdragit åt komiterade att

gemensamt med frågan om lönereglering för tjenstepersonalen i Rikets Hofrätter

och Krigshofrätten handlägga frågan om upphörandet af de sportler,

som Hofrätternes tjenstemän enligt gällande föreskrifter åtnjuta.

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts i sammanhang med detta uppdrag

gifna föreskrift hafva komiterade fått — jemte hänvisning till de underdåniga

utlåtanden, hvilka, till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts den 2 September

1873, genom då tillförordnade chefen för Justitiedepartementet, meddelade

befallning, blifvit i ämnet afgifna af Svea Hofrätt den 13, af Göta

Hofrätt den 24, af Hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 20 samt af

Krigshofrätten den 25 November 1873 och hvilka samtliga finnas i bilagan

N:o 1 vid Eders Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen den 16

Januari 1874 angående statsverkets tillstånd och behof tryckta (sidorna

53—80) — emottaga såväl utdrag af Svea och Göta Ilofrätters vid ämnets

behandling förda protokoll, innefattande dervid yttrade skiljaktiga meningar,

som ock de ytterligare utlåtanden, som Svea Hofrätt under den 21 Maj,

Göta under den 23 September samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge

den 1 Maj innevarande år i underdånighet afgifvit i fråga om sportlernas

afskaffande, jemte äfven dervid fogade omröstningsprotokoll.

Af dessa handlingar upplyses till en början, att, då de på senare tider

högt uppdrifna lefnadskostnaderna syntes göra oundgängligen nödvändig en

allmännare förbättring i statens embets- och tjenstemäns lönevilkor, vare sig

genom en fast löneförhöjning på ordinarie stat eller genom ett tillfälligt, efter

prisförhållandena lämpadt lönetillägg, samt frågan ej mindre om beloppet och

beskaffenheten af löneförhöjningen, än äfven om tiden för dess inträdande,

lämpligen borde, så vidt ske kunde, på eu gång för samtlige embets- och

tjenstemän behandlas, hade Statsrådet och tillförordnade chefen för Justitiedepartementet,

i skrifvelse den 2 September 1873, på nådig befallning anmodat

Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätter att före påföljande November

månads utgång till Kongl. Maj:t inkomma med de underdåniga förslag

i nämnda syftning, som, hvad de i Hofrätterne anställde embets- och

tjenstemän anginge, kunde anses af omständigheterna påkallade, samt tillika

anhållit, att Hofrätterne, med uppgift, huruvida någon eller några af ofvan

-

3

nämnde embete- och tjensteman jemväl innehade befattningar med lön på

annan stat, derjemte ville utlåta sig, i hvad mån desses eller andra å Hofrätternos

stat upptagna tjenster, med afseende på sin omfattning, kunde anses

vara af beskaffenhet, att tjenstgöring äfven på annat håll kunde dermed utan

olägenhet förenas, och, i sådant fall, om icke genom flera tjensters sammanslagning

eller på annat sätt arbetet inom Hofrätterne måtte kunna lämpligen

ordnas så, att hvarje tjensteman, under förutsättning att skälig aflöning honom

bereddes, i sin tjenst erhölle motsvarande full sysselsättning, och att

innehafvande samtidigt af annan aflönad beställning skulle kunna undvikas,

i hvilket afseende Hofrätterne då egde att afgifva underdånigt förslag.

Beträffande den nyss omförmälda frågan, huruvida någon eller några

af Hofrätternes embets- och tjensteman jemväl innehade befattningar med

lön på annan stat, är anmäldt: af Svea Hofrätt, att bland dess notarier två

tillika innehafva lön på stat i Eders Kongl. Majas Justitierevisions-Expedition

och en såsom notarie i Stockholms Rådstufvurätt samt en är konstituerad kopist

1 förstnämnde expedition, men att ingen annan af Hofrättens embets- och

tjensteman innehar någon af Konung och Riksdag eller af Riksdagen ensam

fastställd lön på stat eller på Stockholms Rådstufvurätts dermed jemförliga

stat; hvarvid Hofrätten förklarat sig antaga det icke vara afsedt, att uppgiften

jemväl skolat omfatta sådana befattningar inom mer eller mindre allmänna

inrättningar och styrelser, som af åtskilliga Hofrättens embets- och

tjensteman innehades, men hvilkas förenlighet med statens tjenst hittills icke

varit ifrågasatt eller skäligen torde böra ifrågasättas; — af Göta Hofrätt,

att icke någon af de derstädes anställde ordinarie embets- och tjensteman

innehade befattning med lön på annan stat; — samt af Hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, att en af dess notarier derjemte, med nådigt tillstånd,

innehade auditörstjensten vid Norra Skånska Infanteriregementet, hvilken, så

länge den icke kräfde mera arbete än för närvarande vore fallet, kunde

fortfarande innehafvas jemte notariebefattningen.

Samtlige Hofrätterne — jemväl Krigshofrätten, som äfven under den

2 September 1873 erhållit uppmaning att till förmån för sine embets- och

tjensteman göra underdånig framställning, derest någon sådan funnes af omständigheterna

påkallad — hafva vitsordat nuvarande löners otillräcklighet

i följd icke af eu blott tillfällig stegring i lefnadskostnaderna, utan af deras

småningom fortgående tillväxt, hvilken, vid jemförelse med förhållandet åren

1858 och 1863, då den för Hofrätterne nu gällande lönestat bestämdes,

blifvit af begge de i landsorten förlagde Hofrätterne beräknad att i medeltal

uppgå till 50, af Krigshofrätten till ungefär 100 procent. I afsigt att bereda

embets- och tjenstemännen, i förhållande till nuvarande pris, en tarflig

utkomst, hafva Hofrätterne afgifvit underdåniga förslag till nya aflöningsstater,

hvarvid de enstämmigt ansett, att aflöningen bör uppföras på ordinarie stat

Förening af

tjenster.

LefnadsJco stånd

er.

4

Tje nu ty ö ri nys ■

penninyov.

och för samtlig^ embets- och tjenstemänncn, med undantag af presidenterne,

fördelas i lön och tj ens tgöringspcnningar, samt att för de flesta befattnirigarne

ålderstil lägg i aflöningen bör efter vissa års förlopp ega rum.

Enär Krigshofrätten i afseendeJpå göromålens omfattning samt

personalens storlek och arbetssätt är väsentligen olik de öfrige Hofrätternc,

finner komitén tjenligast, att de sistnämndes framställningar i följande redogörelse

skiljas från Krigshofrättens och, såsom af större betydenhet, främst

upptagas.

Svea och Gåta llofriiricr samt Hofrättcn öfver Skalle och Blekinge.

De hafva icke, såsom i allmänhet de förvaltande embetsverk eu, föreslagit

att sätta tjenstgöringspenningarne i procentförhållande till hela aflöningsbeloppet,

utan upptagit dem till viss för hvarje syssla bestämd siffra,

och denna t. ex. lika för hvarje ledamot, ehvad han innehar hofrättsrådseller

assessorsgrad och aflöning, åtnjuter ålderstillägg eller icke.

Svea Hofrätt yttrar: “För att tillgodose statens rättmätiga fordran att

genom den anslagna aflöningen vara förvissad, att det arbete, hvarför anslaget

skett, också varder under alla förhållanden, utan behof af särskilda

tillskott, fullgjord!, anser ITofrätten riktigt, att, i likhet med hvad vid åtskilliga

andra verk är åsyftadt med så kallade tjenstgöringspenningar, för

hvarje tjenst bestämmes ett visst belopp, som tjenstens ordinarie innehafvare

skall af sina inkomster afstå, då han af en eller annan anledning icke sjelf

bestrider sin tjenst och annan person dertill förordnas, och hvithet belopp

skall användas till aflönande af den, som tjensten förrättar; börande detta

belopp för hvarje tjenst bestämmas så högt, att svårighet antagligen icke

kan möta att, åtminstone vid fall af mera tillfällig art, finna lämpliga vikarier,

som med ett sådant arvode åtnöjas.“

(När Hofrätten med tillämpning häraf hemställt, att tjenstgöringspenningar

för ledamot borde innehållas i det fall, att han icke sjelf förrättar sin tjenst

och annan för honom förordnas, har en ledamot reserverat sig i afseende

på de sist anförda orden såsom oförenliga med rättvisa och skyldig omtanke

om statens medel, i det samma ord voro alltför gynnsamma för ledamot,

hvilken för sjukdom sökte och vunne tjenstledighet endast under de delar

af året, då hans närvaro vid dombordet vore påkallad. Eu sådan ledamot

skulle nemligen, fastän han på många år icke utöfvat sin tjenst, vara,

blott derför att annan ej förordnats till tjenstens skötande under semestern,

berättigad enligt Hofrättens förslag att uppbära tjenstgöringspenningarne

under nämnde tid, hvilken likväl för de vid sessionerna arbetande ledamöterne

icke vore någon verklig ledighetstid, utan måste af dem till stor del

användas för Hofrättens tjenst.)

o

Göta Hofrätt har i fråga om tjenstgöringspenningar anfört, att “genom

bestämmande af sådane dels annan löneförhöjning för en del af il of rät tens

embets- och tjensteman ej blefve erforderlig och dels en besparing för statsverket

uppkomme derigenom, att vid tjenstledighet godtgörelse till vikarie

skulle utgå af tjenstgöringspenningarne samt i följd deraf nu varande anslagen

till adjunktionsarvoden och gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman

och vaktbetjente kunde indragas''1.

*■ Hofrätten öfver Skdne och Blekinge erinrar, att derigenom äfven nuva

rande

stadgande om skyldighet för innehafvare af tjenst att i vissa fall till

vikarie afstå någon del af lön bör förfalla, samt att, när vikarie förrättar

tjenst och derför uppbär tjenstgöringspenningarne, han icke bör, derest ej i

särskilt fall annorlunda förordnas, vara berättigad till de tjenstår åtföljande

sportler, som uppbäras och redovisas af den i Hofrätten anställde försäljningsman

af expeditioner.

Vid sifferuppställningen i förslagen till aflöningsstater har den olikhet

inträffat, att Svea och Göta Hofrätter betraktat och upptagit tjenstgöringspenningarne

såsom en del af lönerna, då deremot Hofrätten öfver Skåne och

Blekinge infört begge beloppen i skilda kolumner, Indika derefter hopsummerats.

Det förra uppställningssättet kommer härnedan att iakttagas och användas

äfven med afseende på sistnämnda Hofrätt» förslag.

» Beträffande ålderstiilägg är en dermed till syftet likartad tillökning

i löneförmåner medelst särskilda löneklasser inom samma tjenstegrad redan

nu stadgad i det att af assessorerne i hvarje Hofrätt de yngste åtnjuta löner

å 3,.>00, de näst äldre å 4,000 och de äldste å 4,500 R:dr, hvardera lönegraden

omfattande en tredjedel af hela antalet, samt att, efter enahanda fördelning,

notarierne fortgå från 1,000 till 1,400 och 1,800 R:drs lön. I

handlingarne är anmärkt, att “denna uppflyttning måste blifva alltför mycket

beroende åt tillfälligheter, i följd hvaraf ganska ofta en obillig och oskälig,

af tjenstetiden oberoende olikhet i löneförmåner förefinnes emellan embetsed!

tjenstmän, som innehafva alldeles lika befattning. De häraf uppkommande

missförhållanden skulle försvinna och eu större trygghet för framtiden

beredas embets- och tjenstemannen, om i allmänhet tjenstetiden. lades till

grund för uppflyttningen i högre lönegrad utan afseende på äldre embetseller

tjensteman» afgång. Häremot kunde visserligen anmärkas, att en Hofrätt»

lönestat ej blefve alldeles lika det ena året som det andra; men denna

till beloppet ringa skiljaktighet syntes ej medföra någon olägenhet, desto

mindre som lönestaten för hvart år, hvithet numera utgör en särskild statsregleringsperiod,

kunde med noggrannhet beräkna».''4

Sådant ålderstiilägg är af samtlige Ttofrättcrne föreslaget att från ingången

af femte kalenderåret efter det, under hvithet utnämningen skett,

och med beräkning äfven af den före nya statens utfärdande förflutna tjenste

-

6

AJlöningsbelopp.

President.

Hofrättsråd.

Assessor.

tid tillgodokomma de ordinarie etnbets- och tjenstemännen med undantag af

presidenterne, fiskalerne, hviika scnares befattningar, med afseende på tjensteörine-ens

beskaffenhet, borde vid lönevilkorens bestämmande betraktas endast

såsom öfvergångsplatser, och i Göta Hofrätt notarierne.

(Fem ledamöter i Göta Hofrätt hafva ansett den för assessorer och notarier

nu stadgade uppflyttningen uteslutande på grund af ålder inom tjenstegraden

ega företräde för de föreslagna ålderstilläggen, dels derigenom, att

årliga vexlingar i aflöningsstaten för samma embetsverk kunde undvikas, och

dels genom den förmånen för statskassan, att ett icke alltför stort antal

embets- och tjensteman samtidigt vore i åtnjutande af den högre aflöningen;

och skulle, enligt samme fem ledamöters åsigt, stadgande om ålderstillägg för

hofrättsråd, sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie vara obehörigt,

emedan nöjaktig lön borde genast vid tillträdet finnas att tillgå för innehafvarne

af dessa befattningar, till hviika personer i allmänhet befordras vid

så framskriden ålder, att den vanligen efter hand sig ökande lefnadskostnaden

för dem redan förefinnes. I enlighet med denna åsigt hafva bemälde

fem ledamöter äfven föreslagit de ursprungliga lönerna i allmänhet högre,

än Hofrätten ifrågasatt.)

Svea Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge hafva för

sekreteraren, advokatfiskal, aktuarien, arkivarie!! och notarierne föreslagit

ännu ett lika stort ålderstillägg efter ytterligare fem års tjenstgöring.

Göta Hofrätt åter, som för de förstnämnda fyra befattningarne inskränkt sig

till föreslående af ett ålderstillägg, har i fråga om notarierne väl erkänt den

större principenligheten af två dylika tillägg, men likväl föredragit att, utan

hänsigt till tjenstetiden, föreslå två lönegrader, hvardera omfattande ett lika

antal notarier; detta på den grund, att utgiften för statsverket skulle derigenom,

vid betraktande af nuvarande och sannolikt blifvande antalet af

tjensteman med mer än tioårig tjenstetid såsom notarier, blifva mindre, än

genom beviljande åt de båda ålderstilläggen.

Med tillämpning af de allmänna grunder, som Hofrätterne, hvar för

sig, sålunda förordat, äro atlöningsbeloppen för embetsmännen föreslagna

som följer:

Presidentslönen skulle enligt samtliga förslagen höjas från 9,000 till

10,000 Kronor, utan ålderstillägg.

Hofrättsråd, 10 till antalet i Svea Hofrätt, lika många i Göta, 4 i

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hafva nu hvardera i lön 5,000 R:dr,

men skulle, enligt Hofrätternes sammanstämmande förslag, bekomma i lön

6,500 Kronor (deruti inberäknade tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor) och

efter fem års tjenstgöring 500 Kronor ålderstillägg, tillhopa 7,000 Kronor

såsom slutliga godtgörelsen för det vigtiga, trägna och ansträngande arbete,

ledamotsbefattningen i Hofrätt medförer.

Då göromålen för Hofrättens ledamöter äro hufvudsakligen desamma

och assessorerne hafva fullkomligt enahanda befattning och ansvar som de

7

hofrättsråd, Indika icke äro ordförande på afdelning, hafva sarntlige Hofrätterne

funnit den stora skilnad, som nu förefinnes i lönerna för hofrättsråden

och de yngste assessorerne, icke vara lämplig, utan dessa löner böra bringas

i närmare förhållande till hvarandra, samt på grund deraf hemställt, att för

assessorerne, som äro 15 i Svea, lika många i Göta Hofrätt samt 6 i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge, lönen måtte, i stället för den ofvan omförmälda

i tre lönegrader, bestämmas för eu livar till 5,500 Kronor med ålderstillägg

efter fem års tjenstgöring af 500 Kronor (allt inberäknade tjenstgöringspenningar

1,800).

De hittills bestådda adjunktionsmedlen, 1,800 R:dr i Svea, 1,800 i

Göta och 900 i Skånska Hofrätten, skulle indragas.

Yid öfvergången till Hofrätternes civil- och kriminal-expeditioner, inom

Indika tjenstemännens inkomster nu äro till icke oväsentlig del afsedde att,

utom den på stat uppförde aflöning, bestå i sportler utgörande dels afgifter

af de rättsökande för påkallade embetsåtgärder, dels ock den åklagare tillerkända

andel af medel, som till följd af åtal inflyta, synes det vara lämpligt

att till en början lemna en sammanförd öfversigt af dessa sportiers beskaffenhet

och nuvarande fördelning. De äro

a) lösen för diariibevis, utfärdade, då sådant begäres, af den tjensteman,

som det tillkommer att emottaga och i diarium anteckna inkommande

handlingar, nemligen, enligt § 20 i Hofrätternes genom Kongl. Brefvet den

14 September 1858 fastställda arbetsordning och Kongl. Brefvet den 22 December

1869, i Svea Hofrätt vederbörande fiskal för brottmål, men aktuarie)!

för andra mål och ärenden, i Göta Hofrätt aktuarien samt i Hofrätten öfver

Skåne och Blekinge sekreteraren för alla mål och ärenden;

b) lösen för kommunikationsresolutioner i civila mål och ärenden samt

för bevis om inlemnande och inregistrering af bouppteckningar, hvilken lösen

i Svea Hofrätt tillfaller sekreteraren, men i begge de öfrige Hofrätterne

delas mellan notarierne;

c) för fullmakter, tjenstgöringsbetyg, stämningar in. fl. dylika expeditioner

inflytande lösen, som i alla Hofrätterna tillkommer sekreteraren;

d) lösen för domar, hvilken genom Kongl. Brefvet den 14 September

1858 är tillerkänd vederbörande notarier, dock med skyldighet att utaf

denna lösen afstå en tredjedel till sådan fördelning, att i Svea och Göta

Hofrätter deraf tillkomma sekreteraren tre femtedelar eller af det hela en

femtedel, aktuarien (en femtedel eller af det hela en femtondedel och “expeditionsredogöraren“

den tjensteman, som är förordnad att uppbära och redovisa

expeditionslösen) en femtedel eller af det hela en femtondedel, samt

i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge sekreteraren tre fjerdedelar eller af

det hela en fjerdedel och expeditionsredogöraren eu fjerdedel eller af hela

domslösen en tolftedel ;

Adjunktions

medel.

Sportler.

8

e) den lösen, som i öfrigt, för utslag och protokollsutdrag, tillfaller notarierne

samt, hvad vissa brottmål angår, fiskalerne;

1) lösen till arkivarien för protokoll i revisionssaker;

g) lösen för gravationsbevis, som advokatfiskalen meddelar;

h) den advokatfiskalen, enligt Kongl. Brefvet den 16 November 1785,

tillkommande hälft af alla vites- och ensaksböter i den Hofrätt, der han är

tjenstgörande;

i) den anmärknings- och aktoratsprovision, som, jemlikt § 17 i gällande

författning om stämpelpappersafgiften och tredje punkten af Kongl. Kungörelsen

den 15 Maj 1846, är, med hälften både af ådömde böter enligt

förstnämnda författning och af undansnillade eller för ringa erlagda stärnpelafgifter,

tillerkänd advokatfiskalen jemte den hos Hofrätt anstälde, men

på dess stat icke uppförde granskare af underdomares stämpelpappersredogörelser,

till lika fördelning;

k) den advokatfiskalen tillkommande tredjedel af böter, som efter åtal

af honom ådömas enligt Kongl. Förordningen den BO November 1855 angående

expeditionslösen;

l) lösen till den tjensteman, under hvars vård eu handling finnes, för

afskrift deraf, när sådan begäres, och för vidimation af dylik afskrift.

(Härtill komma i Göta Hofrätt, enligt hvad nedan skall vid fråga om advokatfiskalens

aflöning omförmälas, så kallade inbindnings- eller dombokspenningar.

)

Äfven för vaktbetjeningen är en sportel genom § 4 mom. 2 af nyss

åberopade Kong!. Förordningen den 30 November 1855 medgifven uti de

så kallade sigillpenningar, som erläggas med 50 öre för hvarje från Hofrätt

utgående, med sigill försedd expedition; hvarförutan hofrättspost för delgivning

af utfärdad kallelse är, enligt särskild nådig förordning af samma dag,

mom. 4, berättigad till en ersättning af 25 öre.

Någon förändring af den sålunda vedertagna anordning beträffande

sportler ingick ej i de allöningsförslag, som Hofrätterne i November 1878

afgåfvo, Svea Hofrätt, under uttrycklig erinran, att den icke haft särskild

anledning till framställning i sportelfrågan och att dennas fullständiga utredning

svårligen kunnat medhinnas inom den för förslagets afgifvande förelägga

tid.

(Allenast en ledamot af Svea Hofrätt var härifrån skiljaktig och framställde

med utförlig motivering den åsigt, att alla sportelinkomster för Hofrättstjenstemänuen,

äfven advokat fiskalens hötesandelar, borde såsom olämpliga

afskaffa» och den nu stadgade expeditionslösen jemte begagnandet af

stämpladt expeditionspapper upphöra mot införande af beläggningsstämplar,

som kunde, med afseende på penningens minskade värde, sättas till jemförelsevis

höga belopp och således lemna staten icke blott inkomster, svarande

mot erforderlig förhöjning i tjenstemäunens löner, utan derutöfver någon

vinst.)

9

Men, sedan — med anledning af Riksdagens anhållan i underdånig

skrifvelse den 13 Maj 1868 (Nio 83), det Kongl. Maj:t måtte täckas låta

undersöka och utreda, om och på hvad sätt det nu med vissa tjenstebefattningar

förenade aflöningssättet medelst expeditionslösen eller andra sportler

skulle, till båtnad för det allmänna, kunna helt och hållet eller till någon

del afskaffas •— Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref af den 16 nästlidne

Januari anbefallt Hofrätterne att afgifva underdåniga utlåtanden och förslag

i fråga om upphäfvande af de sportler, som deras tjenstemän enligt gällande

bestämmelser åtnjuta, hafva Hofrätterne härom i Maj och September, såsom

redan är omförmäldt, afgifvit underdåniga yttranden och dervid delat sig

mellan flera inbördes skiljaktiga åsigter, för Indika komitén nu får i sammanhang

redogöra.

Svea Hofrätt yttrar: “Hvad som i allmänhet åberopas i fråga om de

med aflöningssättet förmedelst sportler förenade olägenheter eller fördelar eger

föga tillämpning beträffande de sportler, som af tjenstemän inom Hofrätten

uppbäras, enär desse, som ej deltaga i de beslut, af hvilka sportlerna bero,

icke kunna utöfva något inflytande på deras större eller mindre belopp, samt

för Hofrättens tjenstemän, såsom ställde under noggrann tillsyn, icke hehöfves

den särskilda eggelse att utan dröjsmål utlemna expeditioner, som rättigheten

att uppbära lösen i vissa fall kan anses medföra. Yid sådant förhållande

synes sportlernas afskaffande inom Hofrätten icke föranleda till någon

synnerlig båtnad för det allmänna, men å andra sidan också kunna,

åtminstone till större delen, utan skada verkställas. Då allmän åklagare icke

erhåller andel i de böter, som efter allmänna strafflagen ådömas, torde den

rätt, Hofrättens advokatfiskal nu åtnjuter till andel i böter, ådömda på

grund af lag i (ifrigt eller särskilda författningar, äfvensom i viten, följdriktigt

böra upphöra, hvithet dock ej lärer kunna ske utan ändring af allmän

lag. Deremot synes den anmärkningsprovision af stämpelpappers-medel, som

tillkommer dels Hofrättens advokatfiskal och dels den hos Hofrätten anställde

granskare af underdomares stämpelpappersredogörelser, böra fortfarande utgå,

så länge anmärkningsprovision i fråga om Kronans medel i allmänhet eger

rum. I afseende å öfriga sportler finner Hofrätten ingen lämpligare grund

kunna stadgas, än att för alla sådana expeditioner, som parter eller sökande

äro skyldige att utlösa, nu bestämd lösen utbytes mot stämpelpapper och

sålunda icke vidare kommer att tillfalla någon af Hofrättens tjenstemän,

hvilka deremot fortfarande förklaras berättigade att uppbära stadgad lösen

för de expeditioner, bevis och afskrifter, som endast till följd af derom framställd

begäran utlemnas; dock att denna förändring, så vidt angår lösen för

protokoll, som skola utskrifvas i revisionssaker, jemväl förutsätter ändring al

allmän lag. Härvid har dock icke tagits i beräkning den lösen för afskrifter

och vidimationer, som kan tillkomma Hofrättens ordinarie tjenste

2

-

Frågan om

sportiers afskaf

ande.

10

män, men vanligen odelad tillfaller amanuenserne och i allt fall uppgår till

ett jemförelsevis obetydligt belopp.*''

(Två Hofrättens ledamöter, som instämt i nyss anförda yttrande om advokattiskalens

sportler, hafva deremot ansett icke någon ibland öfriga nu ifrågakomma

sportler vara af sådan beskaffenhet, att dess borttagande kunde bereda

gagn för det allmänna; hvaremot ett sådant borttagande skulle, efter

desse ledamöters uppfattning, kunna medföra liera betänkliga olägenheter.

Beloppet af lösen för domar och utslag lämpade sig i allmänhet efter expeditionshafvandens

besvär; och, om äfven den ifrågasatta förändringen med

lösen vid underrätt å landet genomfördes, torde väl det nuvarande förhållandet

komma att vid stadsdomstolar fortfara. Den förmån, extra ordinarie

notarien åtnjutit, att, när de i stället för ordinarie fått föra protokoll samt

uppsätta och expediera Hofrättens dervid fattade beslut utom domar och

utslag i vädjade saker, skriftvexlings- och ransakningsmål, jemväl åtnjuta

betalningen för sina expeditioner, hade mången gång lenmat en flitig, men

obemedlad ung man ett värderikt bidrag till hans lefnadskostuad, under det

han genom öfning i dylikt arbete förvärfvade en praktisk utbildning af vigt

icke blott för honom sjelf, utan äfven för det allmänna, särskildt för Hofrätten,

som dervid lärde känna de unge juristernes duglighet; och föga sannolikt

vore, att den ordinarie notarien, som hittills villigt afstått eu eller

annan protokollsdag åt någon yngre kamrat med rätt för honom att åtnjuta

den oftast ringa inkomsten af protokollet, blefve lika benägen att ur egen

kassa betala till honom ett kontant belopp.)

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Svea Hofrätts pluralitet yttrar

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge: ‘‘Det arbete, som åligger Hofrättens

tjenstemän, är i allmänhet i afseende å myckenheten ej så vexlande, att icke

detsamma lämpligen kan med bestämd årsinkomst godtgöras. Den åsigt har

numera gjort sig gällande, att, der så ske kan, aflöningssättet medelst sportler

bör uphöra, och torde hinder icke finnas för hufvudsakligt genomförande

af sådan reform, hvad Hofrättens tjenstemän och betjente angår. I enlighet

härmed föreslår Hofrätten, att rättigheten för Hofrättens tjenstemän till lösen

för domar, utslag, bevis och andra expeditioner, för advokatfiskal till

andel i sådana böter, som enligt Rättegångsbalken ådömas, och för vaktbetjeningen

till sigillpenningar må uppphöra, och att i stället dem beredes

bestämd årlig godtgörelse af statsverket för mista ingen af dessa förmåner.

Hvad beträffar de sportler, som kunna tillkomma advokatfiskalen och den i

Hofrätten anställde char tm-sigilla tre-kon t rollan t till följd af tillämpning utaf

författningarne angående kontrollen å underdomarnes redovisning af stämpelpapper,

anser Hofrätten deremot någon förändring ej lämplig. Den ökade

utgift, som kommer att drabba statsverket, derest Hofrättens nu gjorda förslag

vinner bifall, torde, hvad ersättningen för expeditionslösen och sigillpenningar

angår, kunna betäckas genom stämpladt papper."

Göta Hofrätt deremot antager, att någon förändring icke vore åsyftad

i afseende på den advokatfiskalen tillkommande hälft af viten och ensaks

-

11

böter, som i Hofrätten ådöma», samt anför vidare: “Då aflöningssättet medelst

expeditionslösen torde ega ett afgjordt företräde framför hvarje annat

sådant, i det att det förra i allmänhet strängt rättar lönen efter mödan och

just derigenom sporrar till Hit och arbetsamhet, synes det vara betänkligt

att för llofrättons tjensteman, som till eu del utgöras af yngre män, för

Indika eu ökad inkomst i mån af ökadt arbete måste utgöra en uppmuntran

till det nit och den flit, som ensamma förmå bilda dem till dugliga arbetare

i det allmännas tjenst, helt och hållet afskaffa sagda aflöningssätt och i

stället ersätta detsamma med fasta löner, som inom hvarje lönegrad för sig

bereda den liknöjde och håglöse samma fördel, som den flitige och framåtsträfvande.

Ej heller i andra afseenden synes eu sådan förändring medföra

för det allmänna några fördelar, som uppväga den nyss antydda olägenheten;

och då staten, för att kunna utan alltför kännbar kostnad med fasta

löner åt tjenstemännen ersätta hvad desse förlora genom expeditionslösens

borttagande, torde i samma mån, som lösen minskas, få öka stämpelpappersafgiften,

kan ej någon förmån af förändringen sägas komma de rättsökande

till godo. På dessa skäl anser sig Hofrätten i underdånighet böra afstyrka

hvarje förslag om borttagande af lösen för sådane expeditioner, som utgöra

resultat af expeditionshafvandens verkliga arbete; och torde till dylika expeditioner

böra hänföras alla utslag i civila och kriminela mål, protokollsextrakter,

afskrifter af äldre handlingar, vidimationer, fullmakter, stämningar,

resolutioner samt alla bevis af hvad namn och beskaffenhet som helst. Likaledes

synes den advokatfiskal tillkommande anmärkningsprovision af

stämpelpappersmedel fortfarande böra utgå så länge dylik provision i fråga

om Kronans medel i allmänhet eger rum. Beträffande åter öfrige ifrågavarande

sportler, så tillhöra väl äfven Hofrättens domar samma kategori af

handlingar, som de nyss uppräknade; men, då lösen för dem tillkommer icke

ensamt expeditionshafvanderne, utan till större och mindre del tillfaller jemväl

andra tjensteman såsom fyllnad i deras ordinarie löner, samt genom

borttagande af denna lösen någon olägenhet således icke synes uppkomma;

och då det med inregistrering af bouppteckningar förenade arbete i vissa

fall ej motsvarar den derför bestämda lösen, deraf kan inträffa, att den ene

expeditionshafvanden, icke i följd af någon egen förtjenst, utan endast genom

slump blifver alltför mycket gynnad framför den andre, får Hofrätten

i underdånighet föreslå, att, emot det lösen för Hofrättens domar och för inregistrering

af bouppteckningar borttages och det stämpelpapper, hvarmed

dylika handlingar böra beläggas, i samma mån ökas, åt sekreteraren, aktuarien

och notarierne tilldelas ett årligt tillägg i deras fasta löner, till beloppet

ungefärligen motsvarande den behållning, en hvar af desse tjensteman i

medeltal under de sista fem åren åtnjutit, samt ett särskildt anslag anvisas

till gäldande af kostnaden för domarnes utskrifning1'' (hvilken kostnad hittills

12

Sekreterare.

i årligt medeltal utgjort 1,110 R:dr 8 öre) “och till ersättning för det med

uppbörden af expeditionslösen förenade besvär.14

Om detta senare kommer här nedan att vidare talas.

(Från pluralitetens mening hafva likväl skiljaktigheter förekommit i två

motsatta riktningar, i det fem ledamöter, ännu mindre benägne att förändra

sportelväsendet, yrkat dess bibehållande äfven i afseende på doinslösen och

bouppteckningars inregistrering, af skäl, bland annat, beträffande den förra,

att betalningen af rättsökande borde för Iiofrättens domar och utslag utgå

på lika sätt; men deremot presidenten och fem andre ledamöter, med afseende

på fördelande för staten att kunna med full noggrannhet fastställa

hvarje tjenstemans skäliga löneinkomst och för tjenstemannen att kunna på

vissa tider påräkna bestämda inkomster, förklarat sig anse den ifrågasatta

förändringen, om än icke synnerligen behöflig, likväl kunna och böra genomföras,

hvilket i sådant fall borde ske följdriktigt, så att all lösen för Hofrättens

domar, utslag, resolutioner och protokoll, som parterne vore pligtige

att uttaga, äfvensom för stämningar och bevis, livilka af Hofrätten eller någon

dess tjensteman utfärdades, komme att upphöra och ersättas med motsvarande

belopp stämpelpapper samt äfven advokatfiskal^^ rätt till andel i

böter och undanhållen stämpelafgift frånginge honom; varande således ingen

förändring afsedd beträffande lösen för sådana afskrifter af de i Hofrätten

befintliga handlingar, som vederbörande begära, men eljest icke äro skyldiga

att lösa, samt ersättning för afskrifters vidimation.)

Enär de olika åsigter, som sålunda uttalats, ega sin tillämpning vid

bestämmandet af de löneförmåner, Indika böra tilläggas de särskilda nu af

sportler åtföljda befattningarne, lärer för en hvar af dem böra upptagas

hvad i afseende på densamma blifvit i ena eller andra syftningen föreslaget.

Af samtliga förslagen framgår, hvad Svea Hofrätt också uttryckligen anfört,

att Hofrätterue med afseende på den vigt, sekreterarens, advokatfiskal^,

aktuariens och arkivarie^ befattningar ega för göromålens jemna och behöriga

gång- i så stora verk som Ilofrätterna med derunder lydande många

underdomstolar, funnit angeläget att vid dessa befattningar fästa och qvarhålla

skickliga personer, för hvilket ändamål dem borde tillförsäkras större

inkomster, än för motsvarande tjenster i mindre embetsverk vore behöflig^.

Sekreteraren i Svea Hofrätt uppbär nu i lön endast 2,000 R:dr; men

hans sportler, som, med den genom Kongl. Blefven den 14 September 1858

och den 22 December 1869 bestämda, här ofvan uppgifna reglering deraf,

utgjort i årligt medeltal 5,580 R:dr 66 öre, antagas af Hofrätten vara att

med säkerhet beräkna till 4,000, så att sammanlagda inkomsten blefve 6,000

Rall''. Då sekreteraren, hvilken icke är lagligen berättigad till semester,

men anses icke kunna uthärda med sin ansträngande tjenstgöring utan någon

tids ledighet hvarje år, bör derunder med erforderligt, ej ringa belopp

sjelf bekosta sin vikarie samt äfven deremellan måste för enskildt biträde i

tjensten använda någon del af sina inkomster, hemställde Hofrätten i förslaget

af den 13 November 1873, att sekreteraren måtte tillerkännas 2,500

13

Kronor i lön (1,800 Kronor tjenstgöringspenningar inbegripna) och två ålderstillägg,

hvartdera å 500 Kronor.

(Fyra ledamöter, härifrån skiljaktige, funno icke skäligt att tillstyrka förhöjning

af nuvarande sekreterarelönen 2,000 Rall'', emedan detta belopp tillsammans

med sportlerna, hvilka efter bemälde ledamöters åsigt kunde med

trygghet beräknas till 5,000 Rall1, komme att fullt motsvara de äldste ledamöternes

föreslagna aflöningar och beloppet icke borde sträckas derutöfver.)

1 öfverensstämmelse med sitt nyssberörda förslag att bestämma sekreterarens

aflöning till 2,500 och beräkna sportlerna till 4,000 Kronor har

Hofrätten i senare utlåtandet, under förutsättning af sportlernas upphörande,

föreslagit normala lönen, hvari tjenstgöringspenningar skulle ingå med 1,800

Kronor, till 6,500 Kronor.

(Med afvikelse härifrån hafva de två ledamöter, som afstyrkt sportelförändringen,

följaktligen också funnit det i hög grad vigtigt, med afseende på

sekreterarens särdeles maktpåliggande befattning, att han (inge bibehålla sina

nuvarande sportelinkomster, hvilka för öfrig! ingalunda kunde ersättas med

4,000 Kronor om året; ty hans förnämsta inkomst, för befattningen med

bouppteckningar, hade under senaste sex år uppgått i årligt medeltal till

nära 2,700, andelen i domlösen till minst 2,400, lösen för kommunikationsresolutioner

i medeltal till 390 och för förmyndareförordnanden m. m. till

210 R:dr.)

1 Göta Hofrätt, som förklarat sig icke kunna med full säkerhet uppgifva

beloppet af andra sportler, än lösen för domar och för bevis om bouppteckningars

inregistrering, lemnar endast den förstnämnda eller domslösen,

enligt hvad ofvan är utredt, bidrag till sekreterarens aflöning, nemligen af

denna inkomstkällas årliga belopp eu femtedel, hvilken under åren 1869 —

1873 utgjort i medeltal 2,596 R:dr 8 öre. Sekreterarens lön utgör nu

2,500 R:dr och hans sportler beräknas af Hofrätten till likaledes 2,500

R:dr, tillhopa 5,000. I sitt förslag af den 24 November 1873 upptog Hofrätten

sekreterarens lön till 3,200 Kronor (inbegripna 1,200 Kronor tjenstgöringspenningar)

med ett ålderstiHägg af 500 Kronor, men ansåg honom

kunna af sportler påräkna 2,800 Kronor, således 300 utöfver föregående

årens medeltal, utan att anledningen till denna förhöjning finnes angifven.

I utlåtandet af den 23 sistlidne September, hvarigenom domslösens

förvandling till stämpelpapper föreslås, har Hofrätten till ersättning derför

föreslagit den fästa sekreterarelönens ökande med ett årligt tillägg icke utsatt

till beloppet, men ungefärligen motsvarande nyssberörda medeltal.

(Något sådant tillägg ifrågasattes naturligtvis icke af de fem ledamöter,

som velat bibehålla domslösen. Presidenten åter och de med honom liktänkande

föreslå lönens höjande till 6,500 Kronor.)

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge anser sin sekreterare, hvars lön

nu är 3,000 Rall'', åtnjuta i medeltal 2,000 R:dr årligen i sportler och har

i sitt förslag af den 20 November 1873, jemte beräkning af enahanda sportel

-

14

Advokatfiskal.

inkomst, upptagit hans lön till 3,700 Kronor (dervid inbegripna 1,2(

tjenstgöringspenningar) med två ålderstillägg af 500 Kronor hvartdera,

200 Kronor

, men i fördel!

1 nästlidne Maj, i sammanhang med hemställan om upphörande

åt expeditionslösen, förordat bestämd årlig- godtgörelse af statsverket för mistniugen

åt denna lösen samt i sådant hänseende utfört för sekreteraren ytter

-

st a get

Ligare

2,000

Kronor.

Svea Hofrätts advokatfiskal, hvars lön utgör 2,500 R:dr, har under

senaste tio år i sportler åtnjutit i medeltal 3,046 R:dr 87 öre, oberäknad

personel ersättning för mistade bötesandelar i följd åt nya strafflagens införande.

Ifotvatten, hvilken i sitt utlåtande af November 1873 hemställde, att

hans liin måtte bibehållas oförändrad men med enahanda ålderstillägg oeh

beräkning af tjenstgöringspenningar, som för sekreteraren, har i det senare

utlåtandet åt sistliden Maj månad, under förutsättning, att advokatfiskal^!

gånge i mistning af saköresandelar, Indika med 2,297 Rall- 62 öre ingå i

nyssnämnda medeltal, men fortfarande uppbure anmärkniugsprovision af stämpelpappersmedel

och lösen för gravationsbevis, föreslagit hans lön att höjas

till 5,000 Kronor.

Göta Hofrätt, hvars advokatfiskal nu åtnjuter lön 3,000 R:dr och

sportler, beräknade till 1,600, har föreslagit lönen till 4,200 (inberäknade 1,200

Kronor tjenstgöringspenningar) med ett ålderstillägg af 500 Kronor, men dervid

beräknat sportlerna till endast 800 Kronor på den angifna grund, att “inbindnings-

eller dombokspenuingar“, som nämnde tjensteman enligt äldre

Kongl. bref ansetts, berättigad att af häradshöfdingarne och rådstufvurätterne

uppbära, när renoverade exemplar af domböcker insändas, och som

ännu år 1872 uppgått till ungefär 800 R:dr, vore en mindre lämplig inkomst,

hvilken ej borde vidare upptagas.

(Presidenten och de med honom liktänkande, som förordat sportlernas indragning

i allmänhet och upphörandet jemväl af advokatfiskalens rätt till

andel i böter och undanhållen stämpelpappersafgift, hafva deremot föreslagit

hans lön till 5,500 Kronor.)

För Slcänska Hofrättens advokatfiskal, som uppbär lön 3,000 Ridrock

har sportler, beräknade till 200, har Hofrätten först, utan förändring

af dessa, föreslagit lönens höjande till 4,300 Kronor (inbegripne 1,800 Kronor

tjenstgöringspenningar) med enahanda ålderstillägg som för sekreteraren, men i

sitt senare förslag, med hemställan om upphörande af bötesandelarne, äfvensom

al lösen för gravationsbevis och afskrifter, förordat deremot svarande

årlig godtgörelse åt 200 Kronor från statsverket. Den från författningarne angående

stämpelpappersafgiften härflytande sportelinkomst är härvid hvarken

beräknad eller till förändring afsedd.

Aktuarien i Svea Hofrätt har nu i lön 2,500 R:dr; och hans sportler,

som under senast förflutna fyra år utgjort i medeltal 770 R:dr 68 öre

Aktuarie,

15

i andel af domslösen ocli 932 R:dr G2 öre i lösen för diariibevis m. in.,

eller tillsammans 1,703 R:dr 30 öre, beräknades till 1,500 R:dr af Hofrätten,

hvilken i sitt första utlåtande föreslog lönens bibehållande, men med

två ålderstiilägg å 500 Kronor och med skyldighet att vid tjenstledighet bekosta

vikarie efter 1,200 Kronor för år.

(De fyra ledamöter, som motsatte sig Hofrättens förslag till sekreterarelönens

höjande, ansågo deremot aktuariens nu föreslagna löneförmåner alltför

knappa.)

I sitt senare utlåtande har Hofrätten i följd af åsigten, att aktuarie!!

bör mista andel i domslösen, men fortfarande uppbära lösen för diariibevis,

föreslagit förhöjning af hans lön till 3,500 Kronor.

Göta Hofrätts aktuarie, nu med lön af 2,000 R:dr och sportler beräknade

efter medeltal till 1,600, föreslogs i Hofrättens förra utlåtande till

lön, 2,400 Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar 900) med ett ålderstiilägg

af 500 Kronor och sportler beräknade till 1,700, men i det senare utlåtandet,

som förutsätter domslösens utbyte mot stämpelpapper, till en ytterligare löneförhöjning,

ungefärligen motsvarande hans andel i domslösen efter sista fem

års medeltal eller 865 R:dr 36 öre.

(I detta senare förslag deltogo icke de fem ledamöter, som önskade alla

sportiers bibehållande; hvaremot presidenten och de med honom liktänkande

föreslogo aktuarielönens höjande till 4,100 Kronor.)

Skånska Hofrätten, der aktuarien nu åtnjuter i lön 2,500 och i sportler

100 samt arkivarien i lön 2,000 och i sportler 300, föreslår begge tjensternas

sammanslagning, hvarvid lönen skulle blifva 3,700 (inbegripna tjenstgöringspenningar

1,200) med enahanda ålderstiilägg som för sekreteraren

och beräkning af 400 Kronor i sportler, hvilket sistnämnda belopp, ökadt med

utskrifningskostnaden, nemligen för aktuarien 25 och för arkivarien 125

Kronor, borde, efter Hofrättens senaste förslag, såsom godtgörelse för sportlernas

upphörande tilläggas lönen med tillhopa 550 Kronor.

1 Svea och Göta Hofrätter, hvarest arkivariebefattningen deremot skulle

såsom särskild tjenst bibehållas, medför densamma nu i lön äfvenledes 2,000

R:dr jemte sportler, som beräknas i Svea Hofrätt till omkring 300 och i

Göta till 400 R:dr. Svea Hofrätt har i sitt första utlåtande föreslagit lönen

till 2,500 Kronor (dervid inbegripna 900 Kronor tjenstgöringspenningar)

med två ålderstiilägg, hvardera å 500 Kronor.

(Dock hafva de fyra ledamöter, som önskat förhöjning af aktuariens lön,

yrkat en större tillökning af arkivariens.)

I det senare utlåtandet, enligt hvilket arkivarien icke vidare skulle erhålla

några påräkneliga sportler, har Hofrätten ansett lönen för honom,

hvilken ensamt i lösen för protokoll i revisionssaker under senaste sju år

uppburit, jemlikt en bifogad uppgift, i medeltal något mer än 600 R:dr,

.Arkivarie.

16

Notarier.

höra, med afseende jemväl på den ej obetydliga kostnaden för utskrifning,

höjas till 3,500 Kronor. Göta Hofrätt har, under förutsättning af sportlernas

bibehållande, föreslagit arkivariens lön till 2,400 Kronor (inbegripna 900 i

tjenstgöringspenningar) med ett ålderstillägg å 500.

(Presidenten och de, som lika med honom röstat för sportiers afskaffande,

hafva, med ^beräkning af 100 Kronor i ersättning för utskrifningskostnader,

föreslagit arkivariens lön till 3,400 Kronor.)

Notariernes antal är i Svea Hofrätt 15, i Göta likaså, i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge 6, på hvardera stället fördelade, såsom redan är

nämnd t, i tre grader med lönebelopp af 1,000, 1,400 ocli 1,800 R:dr.

De arvoden, som dessutom på stat finnas för biträde vid notariegöromålen

anvisade med 2,500 för Svea, 2,500 för Göta och 1,000 för Skånska Hofrätten,

användas till aflöning af konstituerade eller tillförordnade notarier

med 500 Rall'' för eu hvar. Vid hvarje Hofrättsd i vision finnas sålunda nu

anställde fyra notarier, vare sig ordinarie eller tillförordnade, och dessa samtliga

äro dessutom i Svea Hofrätt indelade till tjenstgöring en hvar hos eu

af Hofrättens föredragande ledamöter. I sportler, dels af egna expeditioner

och från protokollet, dels ock af andel i domslösen, beräknas hvarje ordinarie

eller tillförordnad notarie åtnjuta i Svea Hofrätt omkring 500, i Göta

700, i Skånska Hofrätten 750 R:dr. Men samtliga desse domstolar anse

notariernes antal kunna nedsättas, och till utveckling af denna åsigt anför

Svea Hofrätt: “Till följd af den lindriga tjenstgöring, som åligger notarierne,

och som dessutom för dem underlättas derigenom, att de ganska ofta befrias

från protokollsföringen, som då i stället ombesörjes af någon extra ordinarie

notarie, hafva de haft tillräcklig tid öfrig att egna sig åt hvarjehanda andra

befattningar och sysselsättningar. Genom denna eftergift uti notariernes

tjänstgöringsskyldighet, som till någon del varit föranledd af den ringa aflöningen

för densamma, har beredts ökad t tillfälle till öfning för de många

extra ordinarie tjensteman, som, för vinnande af en sådan, årligen anmäla

sig till tjenstgöring i Hofrätten och, efter att der hafva inhemtat grunderna

för protokollsföring och det skrifsätt, som uti beslut åt offentlig myndighet

bör iakttagas, till stor del öfvergå till tjenstgöring uti andra verk. Den

uppfostrande verksamhet, som Hofrätten sålunda utöfvar, torde derföre äfven

vara för det allmänna af större betydelse, än som gemenligen erkännes.

Men då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, notarie-tjenstgöringen bör kunna,

bestridas af ett mindre antal ordinarie notarier, än som nu finnas, och

desse sjelfve uppgifva, att, i fall af tjänstgöringen i Hofrätten kunde påräknas

skäliga inkomster för en anständig bergning, en notarie skulle kunna

bestrida de göromål, som nu utföras af foa, finner Hofrätten sig, i anledning

af tillförordnade departementschefens framställning om flera tjänsters sammanslagning,

der så ske kan, böra hemställa, att fem ordinarie notarietjenster

17

jemte de fem konstituerade notariernes beställningar i Hofrätten, i man af

afgång, indragas. De tio återstående notarierne skulle, efter en sådan förändring,

blifva ansvarige för hela protokollsföringen; men till någon lättnad

uti denna del af deras åligganden samt för beredande af tillfälle till öfning

för extra ordinarie notarier borde hädanefter som hitintills protokollsföringen

å en af sessionsdagarne förbehållas åt sistbemälde notarier, hvilka i (ifrigt,

och för så vidt de icke ansågos nog försigkomne för en så sjelfständig verksamhet,

kunde, för vinnande af sin första utbildning i hofrättsarbetet,

hänvisas till biträdande tjenstgöring hos de ordinarie notarierne. Under

förutsättning af en sådan anordning, hvarigenom dubbla sportler, emot hvad

nu eger rum, skulle tillfalla hvarje notarie, eller tillsammans 1,000 R:dr

årligen, får Hofrätten hemställa, att notarielönen bestämmes till 2,000 R:dr,

samt att, i stället för de nuvarande fasta högre lönegraderna, åt notarierne

beviljas enahanda två ålderstillägg som för sekreteraren med flere redan föreslagits;

börande notarie vara skyldig att, då någon annan hans tjenst förrättar,

dels till honom afstå under tiden fallande sportler, med undantag af

domslösen, och dels å sina öfriga inkomster för vikariens aflönande vidkännas

afdrag efter 75 Rall’ i månaden. Dessutom anhåller Hofrätten i underdånighet

att såsom tillgång till ersättning åt de extra ordinarie notarier,

hvilkas biträde på ofvan, antydda sätt fortfarande påräknats, åt Hofrätten

hädanefter måtte anvisas ett årligt anslag af 4,000 R:dr, motsvarande dem,

som nu äro anvisade åt extra ordinarie notarier och till gratifikationer åt

extra ordinarie tjensteman/1

(Mot förslaget att inskränka notariernes antal är reservation anmäld af två

ledamöter, som ansett, att tillbörlig jemnhet och skyndsamhet i göromålens

handläggning skulle genom en sådan förändring rubbas eller äfventyras, särskild!

under sommarvakanserna, då notariernes arbete hopar sig, och att

dessa- olägenheter skulle ännu mera försvåras, om, till följd af minskning i

ordinarie tjensters antal och i deraf beroende utsigter till befordran, jemväl

do extra ordinarie tjenstemännens antal komme att minskas. Sannolikt vore

äfven, att de äldre bland desse blefve, såsom billighet och försigtig omtanke

kräfde, företrädesvis anlitade om biträde vid protokollet på den femte sessionsdagen

i veckan, så att de yngre utestängdes från protokollsföringen och den

utbildning, som just derigenom stode att vinna och som blefve väl erforderlig

för den högst betydligt ökade tjänstgöringsskyldigheten vid de nya notarieplatserna.

— Eu af bemälde reservanter har dessutom ogillat, att, derest

den föreslagna reorganisatiouen ginge i verkställighet, ordinarie notarie skulle

vid tjenstledighet bibehålla sin rätt till andel i domslösen: lämpligare vore

nemligen, att vikarien erhölle äfven denna sportel för do domar, som af

honom expedieras, men deremot mindre andel af sjelfva lönen. — En tredje

reservant åter har icke godkänt det föreslagna stadgandet, att protokollet

skulle på femte sessionsdagen i hvarje vecka föras af extra ordinarie notarie,

hvilket komme att ske på bekostnad af ledamöternes tid och arbete. De

två ordinarie notarierne på hvarje division borde väl kunna gemensamt an

3

-

18

svara för protokollsfÖringen alla fem dagarne i veckan, och de extra finge

ändock rikligt tillfälle att tjenstgöra vid protokoll, fastän under de ordinaries

ledning och på deras ansvar. Samme reservant har ej heller velat deltaga i

förslaget om 4,000 Kronors årligt anslag till arvode åt extra tjensteman, ty

detta blefvc antingen en ersättning för protokollsfÖringen på femte sessionsdagen

och då stridande mot skälen för notarietjensters indragning eller ock

en godtgörelse för unge extra ordinariers arbete, således egentligen för eu

praktisk lärokurs, hvars genomgående ej borde af staten betalas.)

När Hofrätten i senare utlåtandet, den 21 Maj, föreslår upphörandet

af lösen för utslag, af andel i domslösen och i de flesta fall jemväl af

protokollslösen, hvadan andra sportler, än den knappt nämnvärda lösen för

särskild! begärda protokollsutdrag, icke för notarierne återstode, föreslås i

sammanhang dermed lägsta notarielönen till 3,500 Kronor (hvari tjenstgöringspenningar

ingå med 1,200 Kronor jemte det de under tjenstledighet inflytande

sportler skulle tillfalla vikarien), och motiveras den ytterligare förhöjningen

dermed, att den för utskrifning af Hofrättens expeditioner belöpande

ej obetydliga kostnad, som notarierne fortfarande måste vidkännas, nu äfven

tagits i beräkning. Jemväl anhåller Hofrätten, att det förut begärda anslaget

af 4,000 Kronor för extra ordinarie notarier måtte i händelse af sportelregleringens

genomförande höjas till 6,000 Kronor;

(i hvilken anhållan den sistnämnde reservanten, med åberopande af sitt

förra yttrande, icke deltagit.)

Göta Hofrätts förslag till indragning af notarietjenster sträcker sig icke

så långt, som det af Svea Hofrätt afgifna, utan innefattar, att tre notarier

på hvar division vore för tjenstgöringen vid protokollet och de dermed förenade

göromål behöflige och fullt tillräcklige; att derföre fem af nuvarande

femton ordinarie notarietjenster borde vid blifvande ledigheter indragas och

å stat upptagas fem notarielöner å 2,400 Kronor och fem, för de äldre,

å 2,900 (allt inbegripne 900 Kronor tjenstgöringspenningar); och att anslaget

till arvoden för biträde vid notariegöromålen måtte bibehållas och förhöjas,

så att extra tjensteman för tjenstgöring såsom notarier kunde erhålla

arvode, motsvarande den del af ordinarie notariernes lön, som anses för

tjenstgöringspenningar. Genom anslag till sådana arvoden i stället för lön

skulle ernås icke allenast besparing för statsverket, utan äfven den vid uppgörandet

af nu gällande stat afsedda förmån, att yngre extra ordinarie

tjensteman kunde, för vinnande af öfning och skicklighet, tjenstgöra i Hofrätten

utan penningeuppoffring och skuldsättning och utan att vara för

längre tid bundne och hindrade från tjenstgöring å annan ort. För en hvar

af de återstående tio ordinarie och de fem tillförordnade notarierne ansågos

sportler till belopp af 900 Kronor vara att påräkna.

(Fem ledamöter voro härifrån sålunda skiljaktige, att de ansågo de ordinarie

notariernes antal böra bibehållas med löner för fem å 1,000, för fem

19

å 1,500 och för fem å 2,000 Kronor, men deremot anslaget till arvoden åt

fem extra ordinarie notarier lämpligen kunna indragas).

Iiofrättens senare utlåtande upplyser, att af domslösen, som under

åren 1869—1873 utgjort i årligt medeltal 12,980 E:dr 41 öre, de två tredjedelar,

som tillkomma notarierne, eller 8,653 R:dr 60 öre, minskade med

utskrifningskostnadcn 1,110 R:dr 8 öre, hvilken drabbar notarierne ensamme,

lemnat dem en behållning af.................... 7,543: 52.

samt att medelbeloppet af lösen för bevis om bouppteckningars

inregistrering under nämnda år utgjort............ 1,553: 26.

tillsammans R:dr 9,096: rs.

Då Hofrätten, till ersättning1 för dessa till indragning föreslagna sportler,

hemställt, såsom redan är nämnd t, om anvisande åt hvarje notarie af

årligt lönetillägg, ungefärligen motsvarande hans andel i medeltalet af ifrågavarande

behållning, skulle detta tillägg, vid behållningens fördelning på

femton, blifva 606 Kronor 45 öre; hvarförutan ett särskild! anslag skulle

erfordras till gäldande af ofvanberörda kostnad för domarnes

utskrifning...........................Kronor 1,1 10: os.

och till ersättning för det med uppbörden af expeditionslösen

förenade besvär, hittills godtgjordt i medeltal med „ 865: 36.

tillhopa Kronor 1,975: a.

(Presidenten och de med honom liktänkande hafva, med inberäkning af

lOO Kronor för utskrifningskostnader, föreslagit hvarje notaries lön till 3,400

i lägre och 3,900 i högre lönegraden.)

Hofrätten öfver Skam och Blekinge, hvilken, lika med Göta Hofrätt,

funnit notarietjenstgöringen kunna på hvarje afdelning bestridas af tre personer,

har likväl ansett alla^desses anställning böra vara fast och sålunda

velat bibehålla sex ordinarie notarier, men deremot föreslagit indragning al

nu utgående anslaget till biträde vid notariegöromålen. Lönen skulle

i sådant fall bestämmas till 2,900 Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar

900 Kronor) med två ålderstillägg å 500 Kronor. För den händelse att,

enligt Iiofrättens senare förslag, sportlerna afskaffas, hemställer Hofrätten att

deras bruttobelopp, som för notarierne uppgått efter medelberäkning till

8,400 Il:dr, och icke det genom afdrag af utskrifningskostnaden 2,400 uppkomna,

i förra kalkylen antagna beloppet 6,000 Rall1, måtte godtgöras notarierne,

så att en hvar af dem, sex till antalet, erhölle i lönetillägg 1,400 Kronor.

Fiskalerne, 5 till antalet i Svea Hofrätt, 5 i Göta, 2 i Hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, uppbära nu hvardera lön 1,500 och sportler, enligt

Ilofrätternes beräkning, i Svea 250, i Göta 200, i den Skånska 400 R:dr.

Svea Hofrätt föreslår lönens höjande först till 2,000 Kronor (hvaraf

900 tjenstgöringspenningar jemte det vikarien erhölle de under tjenstledighet

inflytande sportler), men i senare utlåtandet, enligt hvilket utslagslösen borde

Fiskaler.

20

Biträden eller

Amanuenser,

försvinna, till 2,000 (hvaraf 1,200 tjenstgöringspenningar jemte det ännu

möjligen inflytande sportler skulle under tjenstledighet tillfalla vikarien).

Göta Hofrätt anser, att, sedan brottmålslagstiftningen blifvit förändrad

och ett nytt straffsystem antagits samt i följd deraf brottmålen, i synnerhet

sådana, som efter underställning eller besvär komma under Ilofrätts pröfning,

till antal och vidlyftighet minskats, fiskalernes göromål skulle kunna utan

öfveransträngning bestridas af tre (enligt en ledamots åsigt af fyra) fiskaler

med lön för en hvar af 1,900 Kronor (inbegripna 900 Kronor tjenstgöringspenningar)

jemte sportlerna, som i sådant fall skulle uppgå till 300, och de

öfrige fiskalernes tjenster indragas vid nuvarande innehafvares afgång.

(Presidenten och de, som, lika med honom, vilja se utslagslösen afskaffad,

föreslå lönebeloppen för två fiskaler till 2,200 och för den tredje till

2,700 Kronor.

Hofrätten öfver Skam och Blekinge föreslår fiskals lön till 2,700

Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar 1,200), hvaremot nu anslagna

arvode 000 R:dr för renskrifning ocli annat biträde vid fiskalsexpeditionen

skulle upphöra; men, om utslagslösen afskaffas, en ytterligare lönförhöjning

för hvardera af 400 Kronor, hvartill komme ännu 300 Kronor i händelse

nyssberörda anslag för renskrifning in. in. blefve indraget.

Anslag till biträden eller amanuenser äro Svea Hofrätt anvisade med

1,800 R:dr för fiskalsexpeditionen samt 2,700 gemensamt för sekreteraren,

advokatfiskalen, aktuarien och arkivarien, tillsammans 4,500 Rall''. Hofrätten

vitsordar, att sistnämnda fyra tjensteman och fiskalsexpeditionen hafva hvardera

behof af ett biträde eller amanuens, och finner, med afseende å de

göromål, som måste dem anförtros, 1,200 Kronor erforderliga för hvar och

eu af sekreterarens och aktuariens samt 800 Kronor för advokatfiskal^^,

arkivariens och fiskalsexpeditionens; hvadan föreslås, att för ändamålet må

beviljas ett anslag af tillsammans 4,800 Kronor.

(Tre ledamöter hafva likväl, med afseende på den minskning, som efter

införandet af 1864 års strafflag inträffat i antalet af de Hofrättens pröfning

underställda mål, ansett fiskalerne kunna och böra sjelfve ombesörja de med

tjensten förenade expeditionsbestyr samt fördenskull icke deltagit i framställningen

om anslag åt biträde i fiskalsexpeditionen.)

Göta Hofrätt, nu försedd med anslag af 1,500 R:dr till biträde vid

fiskalsexpeditionen och 3,000 till amanuenser åt sekreteraren, advokatfiskalen,

aktuarien och arkivarien, har begärt arvoden af 1,500 Kronor att fortfarande

utgå till fiskalsexpeditionens biträde och 3,600 till tre amanuenser, en alt

biträda arkivarien och, vid förefallande behof, sekreteraren, en åt advokatfiskalen

och en åt aktuarien.

(Eu ledamot har dock, under förutsättning af fortfarande anslag till biträde

vid fiskalsgöromålen, ansett amanuensernes antal kunna inskränkas till två,

nemligen den ene för sekreteraren och arkivarien, den andre för advokat

-

21

fiskalen ock aktuarien gemensamt, men begge såsom ordinarie tjensteman

uppförde på stat med lön efter 1,500 Kronor, deraf 500 tjenstgöriugspenningar.

)

Skånska Hofrätten, hvars stat upptager 600 R:dr arvode för biträde

vid öskalsexpeditionen samt 1,800 till amanuenser åt sekreteraren, advokatfiskal,

aktuarien och arkivarien, har, såsom ofvan är nämndt, förutsatt

indragning af det förra beloppet och yttrar i fråga om det senare, att, med

afseende på beskaffenheten af det biträde, som hvarken advokatfiskal,

aktuarien eller arkivarien kunde vid förrättandet af sina tjänster undvara,

dertill icke torde fordras juridiskt bildade personel’, hvadan ej heller vore

nödigt, att af Hofrätten förordnade amanuenser härtill användes; utan hade

Hofrätten, som vid löneförslaget i afseende å nämnde tjenstemän förutsatt,

att de skulle sjelfve anskaffa och aflöna sina biträden, nu nedsatt amanuensanslaget

till det belopp, som för amanuens åt sekreteraren vore erforderligt,

nemligen 1,000 Kronor.

De så kallade expeditionsredogörarne, tjenstemän, förordnade att tillhandahålla

vederbörande de utskrida expeditioner, som icke med posten afsändas,

åtnjuta för detta besvär, såsom redan är nämndt, viss andel åt den

vid hvarje Hofrätt inflytande domslösen, hvilken andel i medeltal utgjort i

Svea Hofrätt 826 R:dr 93 öre, i Göta 865 R:dr 36 öre samt i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge 433 Rall’ 33 öre. För enahanda bestyr, i händelse

domslösen kommer att indragas, föreslå Hofrätterne ersättning af statsmedel,

hvilken Svea Hofrätt för sin de! upptagit i rundadt tal till 800 Kronor.

(Göta Hofrätts president och med honom liktänkande ledamöter till 1,500

Kronor.)

Derjemte och med afseende på den nya, särdeles tidsödande stämpelbeläggning

af Hofrätternes utgående expeditioner i både civila och kriminela

mål, hvilken i händelse af sportel reformens genomförande måste ega rum,

har Svea Hofrätt anmält behof af särskild t anslag å 1,500 Kronor till biträde

åt aktuarien, hvilken komma att öfvertaga nämnda bestyr tillika med

den deraf föranledda redovisning. I Gifta Hofrätt synes vara afsedt, att äfven

detta bestyr skulle tillhöra expeditionsredogöraren.

Anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente,

1,500 Rall’ för Svea Hofrätt, 1,500 för Göta och 600 för den

Skånska, föreslås af samtliga Hofrätterne till indragning.

Då vaktbetjeningens aflöning, som icke blifvit uttryckligen upptagen

bland de i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref omförmälda föremålen för komiténs

yttrande, likväl med dessa föremål har ett nära sammanhang genom

frågan om afskaffande af de, enligt hvad ofvan är nämndt, äfven för sådan

betjening medgifna sportelink moster och jemväl finnes af två bland Hofrät

-

Expeditions

redogörare.

Stämpel

beläggning.

Gratifika

tioner.

Vaktbetjening.

22

Indragning (i>

tjänster.

Förbud mot

tjänsters

förening.

terna berörd i deras afgifna underdåniga förslag, anser komitén sig böra

här upptaga äfven hvad i detta ämne förekommit.

Svea Hofrätt, hvars vaktbetjening består af en vaktmästare med lön

af 600 R:dr och tio hofrättsposter med löner af 500 R:dr för de fem äldre

och 400 för de yngre, har icke ifrågasatt någon förändring i dessa nyligen

sålunda bestämda löneförhållanden. Genom underrättelser, som komitén särskilt

inhemtat, är upplyst, att hofrättsposternes antal, 2 för hvarje division,

under det de öfrige Hofrätterne hafva blott en för hvarje sådan afdelning,

blifvit bestämdt med hänseende dertill, att kallelserna på parter och deras

ombud inom hufvudstadens vidsträckta område medtaga betydligt större tid

och arbete, än i Jönköping och Christianstad, der också de inför Hofrätterne

uppträdande sakförare äro ganska få. Af sigillpenningarnc, som under

senast förflutna fem år uppgått i årligt medeltal till 2,508 Rall'' 30 öre,

åtnjuter vaktmästaren eu sjettedel med ungefär 418 och hvarje hofrättspost

eu tolftedel med 209 R:dr. Kallelsepenningarne, som hofrättsposterne uppbära

vid tjenstgöring i viss bestämd inbördes ordning inom hufvudstadens

särskilda “trakter“ eller distrikt, tillfalla vid hvarje kallelse den, som verkställer

densamma, och upptagas icke i någon sådan redovisning, att beloppet

kan här angifvas.

Gula Hofrätt, med eu vaktmästare, som i lön åtnjuter G00 Rall’, och

fena hofrättsposter, hvardera upptagen till 400 R:dr lön, jemte 400 Rall’

sportler för en hvar af denna vaktbetjening, har föreslagit lönernas förhöjning,

nemligen för vaktmästaren till 700 och för hvarje hofrättspost till

500 Kronor, Indika belopp skulle efter fem års tjenst ökas med 100 Kronor

(alltid likväl inberäknade 200 Kronor tjenstgöringspenningar).

Hofrätten öfver Skatte och Blekinge har för sin vaktmästare, som nu

åtnjuter i lön 600 R:dr, och för sina två hofrättsposter, aflönade med 400

Rall’ hvar, föreslagit härutöfver 200 Kronor i tjenstgöringspenningar för

hvardera. Sportlerna, beräknade att nu för en hvar af vaktbetjeningen utgöra

400 Rall1 sigillpenningar, skulle enligt Hofrättens underdåniga utlåtande

åt November 1873 fortfara, men enligt det senare förslaget, af den 1

nästlidne Maj, upphöra mot årlig godtgörelse till enahanda belopp från

statsverket, hvars utgift i detta hänseende komme att genom stämpladt papper

betäckas.

Af redogörelsen för Ilofrätternes underdåniga utlåtanden rörande den

för framtiden afsedda regleringen återstår nu endast att anmäla, det Hofrätterne

förklarat sig icke finna med arbetets behöriga handhafvande förenligt

att vidtaga någon indragning af tjenstår utöfver dem, Indika finnas här

ofvan omtörmälda, men beträffande ifrågasatt förbud mot hofrättstjensters

förening med befattningar på annan stat stannat i olika meningar.

23

Svea Hofrätt har nemligen ansett något sådant förbud, efter den af

Hofrätten föreslagna minskning i tjenstemännens antal, icke vara af nöden;

förmenande, att det allmännas kraf säkrast tillgodoses genom vederbörlig

tillsyn, att hvar och en tjensteman fullgör sina skyldigheter, men att i öfrigt

åt honom bör lemnas fritt att, så som han finner för sig bäst, använda

sin tid och sina krafter.

(rota Hofrätt har icke heller förordat något sådant uttryckligt förbud.

Hofrätten öfver Skatte och Blekinge deremot anser, att, sedan högre

löner enligt ny reglering kommit Hofrättens embets- och tjensteman till del,

det allmänna stadgande borde meddelas, att de icke må samtidigt innehafva

befattning med lön på annan stat.

För att underlätta jemförelse!! mellan de aflöningsförmåner, som enligt

nu gällande reglering tillkomma Hofrätternes embets- och tjensteman

samt vaktbetjening, och hvad en hvar af dem skulle efter de särskilda Hofrätternes

senast afgifna underdåniga förslag åtnjuta, har komitén låtit uppgöra

följande tabellariska öfversigt, i hvilken frågotecknen, der sådana äro

satta vid vissa siffror, antyda, att dessa icke finnas i Ilofrätternas förslag,

utan blifvit beräknade på grund af deruti uttalade åsigter.

Tablå.

24

Tablå öfver löne-, arvodes- och sportelbeiopp för

Nuvarande belopp.

Lön.

Sportler enl.

Hofrätternas

beräkning.

Summa.

9,000

_

9,000

5,000

—

5,000

4,500

—

4,500

4,000

—

4,000

3,500

—

3,500

2,000

4,000

6,000

2,500

2,500

5,000

3,000

2,000

5,000

2,500

3,000

5,500

3,000

1,600

4,600

3,000

200

3,200

2,500

1,500

4,000

2,000

1,600

3,600

2,000

300

2,300

2,000

400

2,400

2,500

100

2,600

2,000

300

2,300

1,800

500

2,300

1,400

500

1,900

1,000

500

1,500

1,800

700

2,500

1,400

700

2,100

1,000

700

1,700

1,800

750

2,550

1,400

750

2,150

1,000

750

1,750

1,500

250

1,750

1,500

200

1,700

1,500

400

1,900

600

418

1,018

600

400

1,000

600

400

1,000

500

209

709

400

209

609

400

400

800

400

400

800

President, i alla Hofrätterna lika

Hofrättsråd, äfvenså........

Assessor, äfvenså....................

Sekreterare i Svea Hofrätt .............

„ i Göta „ (3,200 + 2,000?) . . .

„ i Skånska Hofrätten (3,700 4. 2,000)

Advokatfiskal i Svea Hofrätt............

,, i Gota ,, ............

,, i Skånska Hofrätten (4,300 -f 200)

Aktuarie i Svea Hofrätt...............

„ i Göta „ (2,400 + 870?).....

Arkivarie i Svea ,, ...............

„ i Göta „ ...............

Arkivarie ‘ Skånska Hofrätten (3,700 4- 550)

Notarie i Svea Hofrätt................

i Göta

/(2,900 + 610?) för de äldre

” ((2,400 t 610?) för de yngre

„ i Skånska Hofrätten (2,900 + 1,400) . .

Fiskal i Svea Hofrätt ...............

,, i Göta ,, ...............

„ i Skånska Hofrätten (2,700 4 400 + 300)

Vaktmästare i Svea Hofrätt............

„ i Göta ,, ............

,, i Skånska Hofrätten (800 4 400) .

Hofrättspost i Svea Hofrätt.............

„ i Göta ............

„ i Skånska Hofrätten (600 4 400) .

25

embete» och tjenster m. in. vid Rikets Hofrätt er.

Af Hot''rätterna senast föreslagna

|

belopp.

Bibehållna sportler.

—

Lön

Häraf tjenstgörings-

vid tillträdet.

efter 5 år.

efter 10 år.

penningar.

10,000

10,000

10,000

—

—

6,500

7,000

7,000

1,800

—

O

O

O-

o~

6,000

6,000

1,800

---

6,500

7,000

7,500

1,800

—

5,800?

6,300?

6,300?

1,200

200?

5,700

J 5,000

4,200

6,200

6,700

1,200

—

5,500

6,000

1,800

749: 25

4,700

4,700

1,200

800: -

4.500

3.500

3,270?

5,000

5,500

1,800

—

4,000

4,500

1,200

932: 62

3,770?

3,770?

900

830?

3,500

2,400

4,000

4,500

900

—

2,900

2,900

900

400: —

4,250

4,750

5,250

1,200

—

3,500

4,000

4,500

1,200

—

3,510?

900

290?

3,010?

—

—

900

290?

4,300

4,800

5,300

900

—

2,500

2,500

2,500

1,200

—_

1,900

1,900

1,900

900

300: —

3,400

(

3,400

Intet förslag

3,400

a f g i f v e t.)

1,200

700

800

800

200

400: —

1,200

1,200

Intet förslag

1,200

a f g i f v e t.)

200

500

| 600

| 600

| 200

400: —

1.000

1 1.000

1,000

200

1 --

4

26

Nuvarande belopp

500

500

500

4,500

4.500

2,400

1.500

1,500

600

1,800

1,800

900

827

865

488

4,500

4.500

2,400

1.500

1,500

600

1,800

1,800

900

827

865

483

T. f. Notarie i Svea Hofrätt..............

„ i Höta „ (900 + 610?)......

„ i Skånska Hofrätten...........

Biträden eller Amanuenser i Svea Hofrätt.......

n n i Höta ,,

ii ii i Skånska Hofrätten . . .

E. o. tjensteman och vaktbetjente i Svea Hofrätt . . .

ii ii i Hota ,,

ii „ i Skånska Hofrätten

E. o. Notarier i Svea Hofrätt..............

Adjunktionsmedel i Svea Hofrätt............

ii i Höta ,, ............

ii i Skånska Hofrätten.........

Expeditionsredogöraren i Svea Hofrätt.........

ii i Hota ,, .........

ii i Skånska Hofrätten......

Biträde vid stämpelbeläggningen i Svea Hofrätt . . .

För utskrifning af domar i Höta Hofrätt........

o. s

■o s

-

0

1,510?

0

4,800

5,100

1.000

0

0

0

6,000

0

0

0

800

865?

433?

1,500

1.110

290?

27

Men, utom de förslag, för livilka komitén nu i underdånighet redogjort

och som afse staternas fasta ordnande för framtiden, hafva Hofrätterne

äfven yttrat sig dels om beliofvet af tillfälliga dyrtidstillägg, om Indika senaste

Riksdag redan förordnat, så att detta ämnes vidare utveckling icke

torde vara nu af omständigheterna påkallad, dels ock om öfvergången till

de föreslagna normala aflöningsstaterna.

Så har Svea Hofrätt hemställt, att vid ordinarie notaries afgång en af

de återstående måtte, mot öfvertagande af dubbel tjenstgöringsskyldighet, öfver

flyt tas på den nya staten, intilldess de fem öfvertaliga befattningarna blifvit

indragna, och att de konstituerade notarierne skulle, så länge Hofrätten

har behof af deras tjenstgöring, godtgöras af det begärda anslaget till extra

ordinarie notarier. — I det senare utlåtandet, som afser sportelregleringen,

bär Hofrätten tillagt, det hvar och en af dess tjenstemän skulle, om han

icke med samma reglering åtnöjdes, ega att, så länge han innehar sin nuvarande

befattning, varda bibehållen vid den ordinarie lön, han nu uppbär,

med tillägg af ersättning för mistade sportler till årligt belopp, motsvarande

hvad sportlerna i medeltal utgjort under de 5 år, som närmast föregått den

nya regleringen.

Göta Hofrätt hemställer, att det till indragning föreslagna antalet af

notarier och fiskaler finge, till dess de afgå eller genom äldre tjenstemäns

afgång uppflyttas till de notarie- och fiskalstjenster, som komme att bibehållas,

åtnjuta sina nu innehafda löner, tillsammans 8,000 R:dr, förhöjda med

tjenstgöringspenningar för notarierne af det föreslagna arvodesanslaget till

extra ordinarie notarier och för fiskalerne af anslaget till biträden vid fiskalsexpeditionen.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge hemställer, att aktuarien och arkivarien,

intilldess begge tjensternas sammanslagning kan ega rum, må hvar

för sig erhålla årligen, utöfver nu på stat uppförda löner, ett belopp af

1,200 Kronor såsom tjenstgöringspenningar, men att anslag till amanuenser åt

dem under tiden ej utgå.

Uti samtliga de förslag, för hvilkas innehåll komiterade ofvan redogjort,

återfinnes en gemensam tanke, att af de nya aflöningarne för tjenstemännen,

under hvilken benämning alla statens tjenare, vare sig att de cl

jest hänföras till embets- eller tjenstemän eller betjente, i det följande in

begripas, en del bör betraktas såsom tjenstgöringspenningar. En dylik fö

delning af tjenstemannens inkomster i lön- och tjenstgöringspenningar syn

Dyrtidstillägg.

Öfvergdiigsstat.

Tjenstgörings

penningar.

28

ock komiterade hafva goda skäl för sig. Dä staten anvisat ett visst belopp

för att få ett visst arbete fnllgjordt, är det statens billiga anspråk att

emot den åtagna utgiften också erhålla det betingade arbetet. Alltför ofta

har dock staten måst vidkännas betydliga utgifter utöfver de anvisade atiöningsbeloppen

för tjensters bestridande under ledigheter, som af hvarjehanda

anledningar beviljats, hvarvid den under en enda titel utgående aflöningen

fått, såsom vid sjukdomsförfall, under bestämd tid oförminskad åtnjutas,

samt, när löneafdrag åter skolat ske till vikariens godtgörande, detta afdrag

ändock icke varit tillfyllestgörande, utan staten nödsakats lemna tillskott åt

den i följd af ledigheten förordnade tjenstemannen i lägsta graden. Om

deremot den del af aflöningen, som benämnes lön, vare sig månads- eller

qvartalsvis i förskott utbetalas, men tjenstgöringspenningarna i intet fall anordnas

för annan tid än den, som redan är tiliryggalagd, samt tjensteman i

lägre grad förpligtas att vid förfall för tjensteman i högre förrätta dennes

tjenst emot förhöjda tjenstgöringspenningar, beror det väsentligen på eu

lämplig fördelning emellan de sistnämnda och lönen, att, möjligen med sällsynta

undantag, staten kan befrias från utgifvande af arvoden för tjensternas

skötande utöfver de eu gång för arbetets förrättande anslagna belopp.

Eu dylik anordning torde äfven i tillämpningen visa sig gagnelig icke

blott för det allmänna utan äfven för den enskilde tjenstemannen. Vissheten

att ledighet från tjenstens utöfning ovilkorligen medför förlust af eu

icke obetydlig del af inkomsterna torde i de allra flesta fall verka derhän,

att dylik ledighet icke utan tvingande skäl begäres, äfvensom till allvarligt

bemödande att söka bevara duglighet och arbetsförmåga. Samma visshet

lärer ock kraftigt mana till omtänksamhet att vara beredd på en tillfällig

förminskning af de vanliga inkomsterna och att derefter ordna hushållningen,

ett förfarande, som i flerfaldigt afseende skulle äfven för det allmänna vara

af gynsarn inflytelse. Den ifrågasatta skyldigheten slutligen att, vid förfall

för tjensteman i högre grad, öfvertaga hans tjenstgöring emot åtnjutande

af tjenstgöringspenningar efter den högre graden i stället för de med egen

tjenst förenade, kan icke anses för tjenstemannen betungande, då skilnaden

i arbete mellan tjänster i olika grader icke är synnerligen afsevärd och

den högre tjensten någon gång måhända är mindre ansträngande.

Enligt dessa, efter komiterades öfvertygelse, både för staten och

den enskilde tjenstemannen välgörande grunder skulle således lön och tjenstgöringspenningar

få af tjensteman i regeln åtnjutas endast för den tid han

sjelf förrättar sin tjenst, äfvensom för den tid honom kan varda medgifvet

att njuta en såsom behöflig ansedd hvila från arbetet under namn af ferier

eller semester. I följd häraf skulle, då tjenstemannen af sjukdom verkligen

hindrades att förrätta tjensten, väl lönen oafkortad, men tjenstgöringspenningarna

endast undantagsvis för vissa här nedan uppgifna tjenster och under

29

viss kortare tid iå uppbäras, samt i alla de fall, der ledighet erhålles, icke

med anledning af verkligt sjukdomsförfall, utan endast för svag helsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, icke blott tjenstgöringspenningarna

afstås, utan, om svårighet mötte att för dessa få tjensten

skött, den tjenstledige vidkännas den ytterligare kostnad, som för tjcnstens

förrättande kan erfordras.

1 enlighet härmed anse sig komiterade böra förorda,

att afiöningarna för Hofrätternes samtlige embets- och

tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenniugar,

af hvilka de senare få uppbäras endast för

den tid tjeustens innehafvare verkligen tjenstgjort eller

åtnjutit ferier eller semester, enligt gifna allmänna bestämmelser,

men för den tid han eljest varit från tjänstgöringen

befriad skola, med de här nedan omförmälda

undantag, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af verklig sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, må uppbära lönen, hvarjemte tjensteman af lägre

grad skall vara skyldig att, om han dertill förordnas,

bestrida tjensten emot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar

i stället för egna; samt

att den, som utan verkligt sjukdomsförfall undfår ledighet

för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, skall under ledigheten afstå sina

tjenstgöringspenningar och derutöfver hvad som kan för

tjenstens förrättande erfordras.

Såsom ofvan nämndes, beror vinnandet af de ändamål, som med aflöningens

fördelning i lön och tjenstgöringspenningar åsyftas, väsentligen

på en lämplig fördelning emellan nämnda titlar. Det är nemligen tydligt,

att tjenstgöringspenningarne icke få beräknas lägre än att, med iakttagande

af beloppens ökande för hvarje högre tjenstegrad, de äfven för den lägsta

graden blifva tillräckliga för vikaries godtgörande vid ordinaries förfall.

Men å andra sidan och då, med afseende på pensionsrätter hvilken är eu

af de vigtigaste med fast anställning i statens tjenst förenade förmåner och

derför, fastän icke omförmäld i något af Hofrätternas utlåtanden, måste här

tagas i synnerligt öfvervägande, förekommer, att tjenstgöringspenningarna,

såsom en af sjelfva tjenstgöringen beroende inkomst, icke bör ingå i pensionsbeloppet,

synes det vara angeläget att icke, utöfver hvad häraf följer,

öka skilnaden emellan aflöningens sammanlagda belopp och pensionen samt

derigenom ännu mera försvåra öfvergången till pensionsstat. Ty komme

på den återstod, som skulle benämnas lön, att tillämpas hvad nu gällande

Pensions

belopp.

Ålderstillägg.

30

författningar stadga om afdrag från lönebeloppet för pensions bestämmande,

skulle, efter komiterades åsigt, pensionsbeloppen blifva allt för låga, helst

om i betraktande tages, att de förhållanden, hvilka ansetts böra verka till

förhöjning af aflöningarne, väl i sin mån gälla äfven förhöjning af pensionsbeloppen.

Komiterade hafva derför funnit sig icke kunna åstadkomma en

tillfredsställande fördelning af aflöningarne emellan lön och tjenstgöringspenningar

utan under förutsättning, att de löner komiterade föreslå skulle

till fulla beloppet få åtnjutas af den, som vore till full pension af staten

berättigad, och få af denna anledning hemställa,

att, för det fall ny lönereglering i öfverensstämmelse

med de af komiterade föreslagna grunder genomföres,

i sammanhang dermed måtte bestämmas, att för tjensteman,

som kommit i åtnjutande af de nya löneförmånerna,

full pension, när han dertill varder berättigad, skall utgå

med lönens hela belopp.

I nu gällande stater för Hofrätterna har så väl lör assessors- som

notariegraderna den grund för aflöningen blifvit antagen, att fortsatt tjenstgöring

skulle berättiga till vinnande af högre aflöning. Denna grund för

aflöningen har i Hofrätternas afgifna förslag till lönereglering blifvit utsträckt

till nästan alla befattningar vid Hofrätten, men med den förändring att förhöjningarne

skulle inträda efter viss tids innehafvande af befattningen, i

stället att, efter nu gällande stater, de högre lönerna äro anvisade till visst

antal inom graden. Deras erhållande är derigenom nu beroende på afgången

inom graden. År denna inom någon kortare tid betydlig bland de

äldre i graden, kan högre aflöning inom kort tid erhållas, i annat fall kan

tjenstemannen länge nog fä vänta på den emotsedda förhöjningen. Då nu emedlertid

ordnandet af tjenstemännens atlöningsförhållanden i allmänhet går ut

på att åt tjenstemännen bereda till beloppet bestämda inkomster, Indika på

förut stadgade tider få uppbäras, vill det synas komiterade härmed bäst

öfverensstämma, om den förhöjning i aflöning eu tjensteman under fortsatt

tjenstgöring i samma grad kan erhålla också kan, der giltigt hinder

ej möter, komma honom till godo efter bestämd tidrymd. Aflöningsbestämmelser

efter dessa grunder hafva redan vunnit tillämpning i afseende

på en betydande tjenstemannaklass eller lärarne vid elementarläroverken och

den invändning emot detta aflöningssätt, som möjligen skulle grundas derpå att

statens utgifter för aflöningarne ej blifva städse lika, utan komma att skifta

efter tjenstemännens ålder i tjensten, synes komiterade hafva vunnit allt

tillbörligt afseende, om, på sätt för nämnde lärare iakttages, förhöjningen

inträder med början af nästa kalenderår efter det den bestämda tjenste

-

31

åldern uppnatts och således hvarje ars utgifter kunna i sammanhang med

statsregleringen beräknas.

undantag för vissa fall, i hvilka komiterade ansett en tjenst af

beskaffenhet att innehafvaren ej lämpligen borde i densamma längre tid

qvarstå, eller der inom en grad andra grunder för olikhet i aflöning ansetts

höra ega . företräde, eller der slutligen för enstaka befattningar icke

någon olikhet i aflöning efter tjenstetid varit ifrågasatt, hafva komiterade

ansett sig böra föreslå förhöjning efter vissa år af de vid tillträdandet af

tjensten först erhållna aflöningar.

Vid tillämpningen af denna grundsats hafva emellertid komiterade

haft att pröfva, huruvida förhöjning borde ega rum både på lön och tjenst"n

ljuspenningar eller endast på endera och i sådant fall på hvilkendera

affömngsposten. Redan tjenstgöringspenningarnes ändamål att i vanliga fall

utgöra ersättning för tjenstens skötande af annan person, hvilken icke hunnit

den tjenstegrad, hvars göromål honom anförtrotts, synes föranleda dertill

att tjenstgörmgspenni ngarne städse höra utgå med lika belopp för samma

tjenst, enär vikarie cj rimligen kan ega anspråk på större ersättning för

det han sköter en till högre tjenstålder kommen tjenstemans göromål, än

om han sköter samma göromål för en till tjenståren yngre. Att åter låta

vikarierna alltid erhålla lägsta tjenstgöringspenningarne i graden, medan de

ordinarie finge tillfälligtvis åtnjuta lediga högre tjenstgöringspenningar, vore

en utväg, som kunde användas när flere funnos i graden, men skulle åt de

ordinarie bereda en förmån, hvartill de ej voro berättigade, då de ej tjenstsom

erf°r<frades för åtnjutande af högre tjenstgöringspennino-arhvarförutan

en mängd arvodesliqvider å mindre belopp kunde deraf föranledas.

För öfrigt kunde lätt inträffa, att sålunda för yngre tjenstålder

minskade tjenstgöringspenningar snart blefve otillräckliga för vikaries aflöning.

Och, om det ej kan nekas, att lika tjenstgöringspennino-ar för

samma tjenst, utan afseende på tjenstålder, verka derhän, att, särdeles i de lägre

graderne, tjenstgöringspenningarna komma att utgöra en betydlig del af afömngen

^och i samma man nedsätta det belopp tjenstemannen vid sjukdom

har att påräkna, så förekommer härvid dels att förhållandet blir för tienstemannen

förmånligare i den mån han blir äldre i tjensten, och dels att den

nyantagne ^ tjenstemannen icke med fog kan ställa mot staten anspråket att

vid oförmåga till tjenstens skötande bibehållas vid en betydligare inkomst

utan att det är först genom längre fortsatt och bepröfvad tjenstgöring anspråk

härpå förvärfvas. 6 8

TT ,.. Komite™de, hvilka icke funnit sig hafva skäl att afvika från hvad

loft atterna härutinnan föreslagit och hvad i vissa andra redan gällande

affoningsslater finnes bestämdt derom att åldersförhöjningar skulle efter fem

32

Vilkor för

ålderstilläfjf).

och i vissa fall ytterligare efter tio års tjenstgöring kunna erhållas, anse

sig på angifna grunder böra tillstyrka,

att, der förhöjd aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem års och för ytterligare förhöjning, om sådan eger

rum, efter tio års tjenstgöring, på det sätt likväl, att den

högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af

kalenderåret näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit

uppnådd; samt

att förhöjningarna ske endast på lön, icke på tjenstgöringspenningar.

Uppflyttning till högre lön efter vissa tjenstår bör dock icke betraktas

såsom en vid tjenstens erhållande vunnen rättighet, utan endast såsom en

förmån, hvilken genom verklig tjenstgöring och dervid visad duglighet och

välförhållande kan förvärfvas. Det skulle eljest kunna inträffa, att den,

som längre tid af hvarjehanda anledningar undandragit sig tjenstgöring; den

som begått tjenstefel af sådan beskaffenhet att det maste fråntaga

honom anspråket att anses såsom en ordentlig och pligttrogen tjensteman;

den slutligen, som blifvit oförmögen att vidare förrätta tjensten, skulle erhålla

åldersförhöjning lika väl som den träget och ordentligt tjenstgörande.

Att detta skulle öfverensstämma hvarken med ändamålet för lönetilläggen

eller med det allmännas rättmätiga kraf att ökade förmåner ej

skola vinnas utan fortsatt uppfyllande af åtagna skyldigheter, torde ligga i

öppen dag. Komiterade anse derför, att uppflyttningen till högre lön bör

föregås af en pröfning, huruvida tjenstemannen gjort sig deraf förtjent, hvilken

pröfning i afseende på de Hofrätternes tjensteman, Indika af Eders

Kongl. Maj:t utnämnas, torde böra, efter yttrande af vederbörande Hofrätt,

af Eders Kongl. Maj: t verkställas, men i afseende på de tjensteman, hvxlka

af Hofrätterne tillsättas, lämpligen torde kunna åt dem öfverlemnas.

Med åberopande af hvad sålunda är anfördt, finna sig komiterade

böra hemställa,

att löneförhöjning efter viss tids tjenst icke må tillträdas

med mindre Hofrätten eller, för de med Kongl.

fullmakt försedda, Kongl. Maj:t efter anmälan af Hofrätten

pröfvar tjenstemannen vara genom fortsatt tjenstgöring

och derunder ådagalagd fortfarande duglighet och

välförhållande förtjent af löneförhöjning.

33

Någon tids hvila årligen från tjenstegöroinålen har af ålder i flera af

de gamla embetsverken varit medgifven åtminstone ledamöterne och dem af

tjenstemännen, hvilkas göromål varit beroende af ledamöternes tjenstgöring,

och medgifvandet af någon dylik ledighet är i senare tider utsträckt till

dels ledamöterne, dels så väl desse som tjenstemännen vid åtskilliga andra

verk och inrättningar. I sättet för ordnande och beredande af denna förmån

åt tjenstemännen har man härvid gått till väga på olika sätt, i det

man från äldre tider mestadels tillåtit embetsverket att helt och hållet eller

delvis afbryta sin verksamhet och sålunda hålla “ferier''4, medan man vid

de i senare tider åt vissa tjenstemannakårer gjorda medgifvanden af s. k.

“semester" ordnat saken så, att tjenstemännen väl fått den såsom önskvärd

ansedda ledigheten, men tjenstgöringen det oaktadt oafbrutet fortgått medelst

förordnande af vikarie i den lediges ställe och i de embetsverk, der semesterrätten

blifvit utsträckt till hela personalen, liar hvarje tjensteman, emot förmånen

att sjelf åtnjuta semester, ansetts pligtig att bestrida tjenstgöring i

högre grad under annans semester, hvarigenom på detta sätt endast i lägsta

grad vikarier behöft under semestertiden särskildt aflönas.

På samma gång komiterade erkänna billigheten deraf, att tillfälle

till någon tids ledighet årligen beredes tjenstemännen, och anse att detta,

utfördt pa sätt nyss omförmäldes, kan med jemforelsvis mindre betydlig

kostnad för det allmänna, utom den närmast afsedda fördelen, bereda tillfälle

att allmännare pröfva de underordnade tjenstemännen i högre befattningar

och derigenom säkrare bedöma deras duglighet för befordran, har

det icke undgått komiterade, att det tuidra eller feriesystemet lider af betänkliga

olägenheter. Det må i sådant afseende vara nog att här erinra,

att i ett mål, som tillhör viss referent, kan under dennes ferier icke vidtagas

någon, på referent beroende åtgärd och följaktligen ej heller målet

eller rättare samtlig^ de mål, som tillfallit en ledig referent, under hans

ferietid företagas till afgörande. Att detta måste inverka fördröjande på

målens behandling är uppenbart. Icke någonstädes har emellertid feriesystemet

nått den utsträckning som i Hofrätterna. Utom jul- och påskferier,

de förra emellan den 20 December och den 14 Januari eller 24 dagar och

påskferierne emellan tisdagen före och måndagen efter påsk eller 12 dagar,

bär hvarje ledamot tre månaders sommarferier. Ordinarie sessionerne fortgå

nemligen i Svea och Göta Hofrätter från den i 4 Januari till den 31 Maj

— med uppehåll under påskferierne — samt från den 1 Oktober till den 20

December, och ij den Skånska Hofrätten från den 14 Januari till den 30 April

med afbrott vid påsk —- samt från den 1 November till den 20 December, de

nämnde dagarne inberäknade. Under de sålunda anordnade sommarferier,

emellan 1 Juni och 30 September i Svea och Göta Hofrätter, tjenstgör

hvarje division endast en månad och njuter tre månaders ledighet, medan

5

Ferier och

semester.

34

under sex månaders sommarferier i Skånska Hofrätten hvardera divisionen

tjenstgör tre månader och har lika lång ledighet. Lägges liärtill att Hofrätterne

äro, enligt § 5 af arbetsordningen, berättigade att bevilja ledamot

fjorton dagars ledighet hvarje session “för vårdande af enskilda angelägenheter“,

så lärer det ej kunna nekas att ledamöternes ledighet är väl långt

utsträckt. Men äfven rättsskipningen har sina kraf, som icke få lemnas å

sido och Indika desto mera torde böra tillvaratagas i Hofrätterne, som dessa

med nuvarande arbetstider gång efter annan icke förmått utarbeta på dem

ankommande mål, utan, sedan större antal sådana lemnats oafgjorda, särskilda

åtgärder måst vidtagas för att bereda ett icke alltför länge fördröjdt

afgörande. Då derjemte två månaders ferier, äfven om någon del deraf

skulle användas för expeditionsgöromål efter sessionen, fullt motsvara den

tid af en och en half månads årlig ledighet, som eljest ansetts för äldre

tjenstemän tillräcklig, anse komiterade tillfället böra begagnas att vid beviljande

af en väsentlig förbättring i aflöningarne också vidtaga någon inskränkning

i de alltför långvariga ferierne; och få komiterade derför hemställa

om nådig föreskrift,

att höstsessionerne för Svea och Göta Hofrätter skola

taga sin början den 1 September, samt hvar och en

af nämnde Hofrätters divisioner under som mar ferier ne

tjenstgöra en månad, äfvensom att ordinarie sessionerne i

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge skola fortgå vårsessionen

till och med den 3.1 Maj och höstsessionen från

och med den 1 Oktober samt under sommarferierna hvarje

division tjenstgöra två månader.

Då enahanda sommarledighet, som komiterade för ledamöterne föreslagit,

äfven synes böra vara för presidenterne fullt tillräcklig, föreslå komiterade,

att jemväl den presidenterne i Hofrätterne medgifna

årliga ledighet under sommarferierne måtte inskränkas

från tre till två månader.

Genom den ledighet, som sålunda äfven efter komiterades förslag fortfarande

skulle af Hofrätternes ledamöter tillgodonjutas, beredes jemväl ledighet

åt de vid Hofrätterne anställde notarier och fiskaler. I nuvarande

arbetsordnings § 27 är tjänstemännen medgifvet att åtnjuta högst tre månaders

frihet från tjenstgöring efter ty Hofrätten bestämmer. Med beräkning

af jul- och påskferierne samt två månader om sommaren skulle väl ändock

tre månaders frihet från tjenstgöring de nyssnämnde tjenstemännen tillgodokomma,

men, efter komiterades åsigt, att den ledighet, som genom sommar

-

35

ferie nies anordnande på nyss föreslaget sätt kan vinnas, är fullt tillräcklig,

vill det synas lämpligast att bestämmelserna i arbetsordningen derefter ändras.

Af tjenstemännen återstå emellertid sekreteraren, advokatfiskalen,

aktuarien och arkivarien, hvilkas göromål fortgå året om och hvilkas ledighet,

såvidt den ej grundats pa sjuklighet, berott derpå att de sjelfve vidkänts

afiöningen till vikarie. I den mån desse tjensteman ingå på den

nya staten, anse komiterade skäligt att jemväl åt dem beredes tillfälle att,

då sådant af vederbörande Hofrätt pröfvas kunna utan olägenhet ega rum,

erhålla någon tids ledighet årligen utan uppoffring af sina till beloppet bestämda

inkomster. Enligt de grunder, som annorstädes i dylika fall varit

följda, torde denna tid böra bestämmas till en och en half månad för sekreteraren

och advokatfiskalen samt en månad för aktuarien och arkivarien. Då likväl

denna ledighet blir betydligt kortare än den, som genom ferierne tillgodonjutes

af öfrige tjensteman, hafva komiterade ansett billigt, att, om de nu ifrågavarande

tjenstemännen skulle af verkligt sjukdomsförfall hindras från tjenstgöring,

det lemnades Hofrätten öppet att låta hvar och en af dem högst cn

månad årligen behålla tjenstgöringspenningarne. Om, på sätt komiterade

dels redan föreslagit, dels komma att här nedan förorda, medel ställas till

Hofrätternes förfogande för att i dylika fall utbetala tjenstgöringspenningar

till den som verkligen förrättar tjensten, samt det ålägges tjensteman i lägre

grad att emot denna förmån bestrida göromålen, lärer svårighet ej böra

möta för tjensternes upprätthållande. Komiterade hemställa derföre

att, jemte det notarier och fiskaler må åtnjuta den frihet

från tjenstgöring, hvartill Hofrätternes ferier, så

ordnade som komiterade föreslagit, kunna föranleda, det

må tillåtas sekreteraren, advokatfiskalen, aktuarien och

arkivarien att, när sådant utan olägenhet kan ske, årligen

erhålla de båda förstnämnde en och en half månads och

de öfriga en månads tjenstledighet hvardera, med bibehållande

af tjenstgöringspenningarne, samt medgifvas Hofrätterne

att derutöfver, när någon af sistnämnde fyra

tjensteman af sjukdomsförfall hindras från tjenstgöring, låta

till vikarien utbetala tjenstgöringspenningar under högst

en månads tid årligen af de för sådana och andra ändamål

till Hofrätternes förfogande ställda medel.

Då komitén nu öfvergår till frågan om de särskilda lönebeloppen, har

komitén icke velat lemna oanmärkt, att det tid efter annan uppkommande

behofvet af ny lönereglering för statens tjenare utan tvifvel har sin

väsentliga orsak deruti, att värdeförhållandet mellan penningen och de förnämsta

lefnadsförnödenheter är underkastadt ständiga vexlingar, hvaraf olä

-

Aflåning sbelopp.

36

President.

Ledamöter.

genheterna måste vidlåda äfven hvarje hädanefter skeende dylik reglering,

när den icke kan, i likhet med hvad tillförene til! någon del egde rum,

grundas på värdet af vissa in natura eller efter markegång utgående varor

eller så kallade persedlar. Då emellertid en återgång till detta system, lämpadt

efter de nuvarande lefnadsbehofven, skulle komma i strid med den numera

allmänt antagna och tillämpade grundsatsen, att statens löner böra utgå

med bestämda penningebelopp, hvarigenom vinnes fördelen af en vida större

enkelhet i uppbörd och förvaltning, har komitén icke funnit skäl att frångå

samma grundsats, utan här endast velat antyda, att en annan beräkningsgrund

af varaktigare beskaffenhet än penningen kunde gifvas.

Samtliga Hofrätterne hafva föreslagit att presidentslönen må höjas till

10,000 Kronor, den för justitieråd numera bestämda lön, och komitén finner

sig böra biträda detta förslag. Då emellertid Hofrätterne icke betraktat den

egentliga lönen från samma synpunkt som komitén, eller såsom betecknande

jemväl det af embetet eller tjensten betingande pensionsbeloppet, förekommer

icke heller i deras förslag någon fördelning af presidentslönerna i egentlig

lön och tjenstgöringspenningar. Så väl af berörda anledning till eu dylik

fördelning, som ock emedan presidentsembetena i Hofrätterne torde vara af

den vigt och betydenhet, att, vid inträffande ledighet eller förfall för innehafvare

af dylikt embete, annan persons förordnande att detsamma bestrida

kan vara af omständigheterna påkalladt, har komitén ansett sig icke ega

skäl att beträffande presidentslönerna afvika från den allmänna grundsats,

som i afseende på öfriga löner blifvit tillämpad, och får derför hemställa,

att aflöningen för president i Hofrätt må bestämmas

till 10,000 Kronor och i staten uppföras med 7,600 Kronor

såsom lön och 2,400 Kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Med tillämpning på hofrättsledamöter af den grundsats, som i det

föregående uttalats i afseende på betydelsen af lön och tjenstgöringspenningar,

har komitén ansett den egentliga lönen böra sättas något lägre än Hofrätterne

föreslagit. Lika med Hofrätterne finner deremot komitén, att tjenstgöringspenningarna

böra utgöra ett bestämdt belopp, lika inom alla ledamotsklasserna,

enär tjenstegöromålen för alla äro hufvudsakligen enahanda och i

följd deraf en tillförordnad ledamot bör erhålla enahanda godtgörelse, oberoende

deraf att han är förordnad i stället för en ledamot med högre eller

lägre lön.

För assessorsgraden hafva Hofrätterne föreslagit ett ålderstillägg efter

fem års tjenstgöring inom graden; men med afseende på det stora antalet

af assessorer och den mången gång fördröjda befordran från assessors- till

hofrättsrådsgraden, har det synts billigt att för den förstnämnda bestämma två

37

ålderstillägg, ett efter fem och ett efter tio års tjenst inom graden, hvarigenom

också den första assessorslönen kunnat sättas icke obetydligt lägre än

Hofrätterne antagit. I någon mån större än hvardera ålderstillägget är skilnaden

mellan den sålunda ökade assessorslönen och lönen för hofrättsråd af

komitén upptagen; men ålderstillägg för hofrättsråden hafva komiterade deremot

ej kunnat föreslå, emedan genom ett sådant pensionen skulle höjas till

ett belopp, hvilket, om än icke för högt i förhållande till ett hofrättsråds

ställning i samhället, måhända skulle hafva ringa utsigt att vinna godkännande.

Då likväl aflöningen för äldre hofrättsråd billigtvis bör så regleras,

att de icke blifva sämre lottade än de högst aflönade tjenstemännen inom

Riksbankens hufvudkontor, hvilkas befattningar, ehuru i och för sig ganska

ansvarsfulla, dock icke torde vara det i högre grad än hofrättsrådsembetena

och dessutom icke förutsätta uppfyllandet af lika stränga kompetensvilkor,

har komitén ansett, att särskilda arvoden böra tilläggas de hofrättsråd, som

äro ordförande å divisioner, med skyldighet likväl för dem att, i den mån

sådant är med de i arbetsordningens § IG omförmälda ordförandebestyren

förenligt, deltaga med öfrige ledamöter i föredragningen, hvilket skäligen

kunde sålunda bestämmas, att ordföranden skulle till hälften mot annan ledamot,

efter lottning, föredraga vädjade saker; börande nyssnämnda arvode, såsom

godtgörelse för de särskilda åligganden, hvilka äro förenade med ordförandeplatsen,

alltid tillfalla den, som i denna egenskap tjenstgör, och alltså

åtnjutas under samma vilkor, som i afseende på tjenstgöringspenningar äro

föreslagna. I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får komitén föreslå,

att ledamöternas i Hofrätterna löneförmåner må bestämmås

sålunda:

Lön,

för assessor . . . Kronor 3,000:

hvilket belopp kan genom

ålderstillägg efter

5 år höjas till Kronor 3,500:

och efter 10 år till . . . 4,000:

för hofrättsråd...... 4,600:

jemte arvode, 600 Kronor,

att under samma

vilkor som tjenstgöringspenningar

åtnjutas

af den, som är ordförande’

å division, så

att hela aflöningen för

honom blir...... —

Tjenstgörings

penningar.

1,800: —

Summa.

4,800: -

1,800

1,800

1,800

— 5,300

— 5,800

— 6,400

— 7,000: -

38

Sportler,

Innan komitén vidare yttrar sig om de särskilda lönebeloppen, torde

bär vara platsen att i ett sammanhang'' behandla frågan om borttagandet af

de till beloppen obestämda och osäkra inkomster, Indika i form af sportler

nu tillkomma Hofrätternas samtliga tjensteman och betjente. Emot dessa inkomsters

ersättande med lön till bestämdt belopp hafva visserligen åtskilliga

betänkligheter blifvit framstälda af flertalet utaf Göta Hofrätts ledamöter och

af två bland Svea Hofrätts, men komitén bär för sin del icke kunnat finna

dessa betänkligheter vara af den vigt, att de böra föranleda till bibehållande

af den undantagsställning i afseende på aflöningssättet, som hofrättstjenstemän

intaga i förhållande till statens öfrige tjensteman. — I sitt utlåtande

rörande sportlernas upphörande har Svea Hofrätt anmärkt beträffande två

slag af dem, att deras indragning skulle förutsätta ändring af allmän lag.

Den ena lagförändringen skulle erfordras för indragning till statsverket af

lösen för protokoll i revisionssaker; men då det lagrum, som härvid åsyftas

(30 kap. 3 § Rättegångs-balken), endast innehåller, att parten skall med visst belopp

lösa protokollet, och bestämmelsen, att den influtna lösen skall tillfalla

expeditioushafvanden, grundar sig på Kong! Förordningen den 30 November

1855 angående expeditionslösen, torde den ifrågasatta ändringen hafva

afseende på endast sistnämnda nådiga förordning och följaktligen icke vara

af civillags natur. Den andra förändringen af allmänna lagen skulle påkallas

för indragning af den advokatfiskal tillfallande hälft af viten och

ensaksböter. Då emellertid nämnda förmån tillkommit på det sätt att, uppå

ansökan af advokatfiskal i Svea Hofrätt hos justitiekansler!! och dennes

underdåniga tillstyrkan, Kong!. Maj:t förklarat, såsom orden lyda i nådiga

Brefvet den 16 November 1785, “det Advocat Fiscalen i Hofrätten hädanefter,

till en upmuntran uti sin Embetes drift, bör ärhålla hälften af alla de

ensaksböter, hvilka i den Hofrätt, der han är tjenstgjörande, falla“, framgår

häraf, att någon lagförändring, på sätt Svea Hofrätt ifrågasatt, icke kan erfordras

i sammanhang med indragning till statsverket af nämnde sportler,

hvilken indragning torde böra ega rum i öfverensstämmelse med allmänna

grunden i Strafflagens 2 kap. 8 §, att böter tillfalla Kronan.

Utgående sålunda från den grundsats att aflöningen genom tillfälliga sportler

i allmänhet bör upphöra, har komitén i fråga så väl om de åtgärder, hvilka

i anledning af en sådan ändring påkallas, som ock angående den gräns, inom

hvilken vissa sportler skäligen böra bibehållas, egt en vägledande anvisning

uti de beslut, som i dessa afseenden nyligen fattats i sammanhang

med regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med nämnda beslut anser komitén, att tjensteman vid Hofrätterna

må endast för sådana expeditioner, som part icke är författningsenligt

pligtig att litsa, utan på grund af egen begäran erhåller, åtnjuta lösen, och

då endast till så stort belopp, som antagligen motsvarar det med tillhanda

-

89

hållandet af dylik expedition förenade besvär, men att den lösen, som i öfrigt

skall enligt expeditionstaxan erläggas, bör utgå i stämpladt papper; i

följd hvaraf lösen skulle, ehuru till minskadt belopp, fortfarande tillkomma

vederbörande expeditionshafvande för afskrifter och diarii- m. fl. bevis. Men

jemte dessa sportler torde ett annat slag af sådana, hvilka icke förekommit

vid underdomstolarue, böra bibehållas i Hofrätterna, nemligen anmärkningsoch

aktoratsprovision af undansnillade eller för ringa erlagda stämpelafgifter

samt af sådana böter, som kunna inflyta i anledning af granskning af underdomares

stämpelpappersredogörelser, hvilken provision, på sätt jemväl Hofrätterna

framhållit, synes kunna lämpligare bibehållas af enahanda skäl,

som föranled t bibehållandet af dylika sportler inom andra embetsverk.

Hvad beträffar vaktbetjeningen tillkommande sportler, torde sigillpenningarna,

i likhet med öfriga sportler, som icke bero af parts särskilda begäran,

böra upphöra, hvaremot kallelsepenningarna, såsom godtgörelse för

särskild! arbete till de rättsökandes fördel och beqvämlighet, synas med skäl

kunna bibehållas och måhända icke utan skada afskaffas.

I de förslag, som i enlighet med nu uttalade grunder här nedan framställas,

komma de belopp, med hvilka stämpladt papper bör utgå i stället

för lösen, att i allmänhet upptagas till enahanda summor, som förordningen

om expeditionslösen medgifvit. Men då en af de väsentligaste fördelar, som

genom lösens förvandling till stämpelpapper åsyftas, vore att göra godtgörelsen

för utfående expeditioner oberoende af allt hänseende till tjenstemännens

nu dermed förknippade intressen, och då de belopp, som faststäldes genom

1855 års förordning angående expeditionslösen, måhända ännu mindre

än tjenstemännens löner af år 1858 torde representera samma värden, som

vid den tid de bestämdes, synes indragningen till statsverket af ifrågavarande

sportler böra ske äfven af det skal, att staten bör hafva i sin makt

att ordna dessa förhållanden för sina ändamål och att derigenom bereda sig

ökade bidrag till betäckande af de med rättsskipningen förenade kostnader.

Komitén har fördenskull icke velat lemna tillfället obegagnadt att framhålla

lämpligheten deraf att, vid den omarbetning af gällande stämpelpappersförordning,

som, på sätt ''jemväl senaste Riksdags Bevillningsutskott ifrågasatt,

lärer finnas af behofvet påkallad, skälig förhöjning må ega rum uti de belopp

af stämpelpapper, hvarmed utgående expeditioner skola vara försedda.

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfördt får komitén,

angående de särskilda slag af expeditioner, hvilka nu medföra sportelinkomst

för Hofrätternas tjensteman, framställa följande förslag, som omförmälas i

den ordning nådiga förordningen den 30 November 1855 angående expeditionslösen

upptager ifrågavarande expeditioner:

Afsked. Lösen, utgörande 3 Kronor, sigillpenningar 50

öre och stämpel 50 öre, tillhopa 4 Kronor, sammanläggas

och utgå med stämpladt papper.

Afskrift med vidimation, nu dragande för forsta arket

2 Kronor i lösen ock 50 öre i stämpladt papper samt för

andra ock följande ark 75 öre i lösen ock 50 öre i

stämpladt papper, föreslås att för k varje ark lösas med

75 öre ock beläggas med stämpelpapper till enahanda

belopp.

Bevis, Diarii-, lösas enligt expeditionstaxan med 1

Krona, jemte 50 öre stämpelpapper i civila mål, hvilka

belopp torde böra så fördelas, att 50 öre komma att utgöra

den expeditionshafvanden tillfallande lösen ock 50

öre i brottmål, men 1 Krona i civila mål, utgå i stämpladt

papper.

Bevis, Gravations-, å fast egendom. Lösen bör efter

enahanda grunder, som enligt Kongl. Kungörelsen den 18

September 1874 tillämpas då dylikt bevis utlemnas af

domhafvande på landet, bestämmas, med utsträckning äfven

till stad, sålunda:

a) för tio år:

angående hemman eller hemmansdel på landet, tomtnummer

i stad eller särskild lägenhet, vare sig å landet

eller i stad, för hvarje af dessa till ock med 3 . . 1: 50.

öfver 3 till och med 6............... 1: —

öfver 6........................— 50.

dock att lösen ej må påföras högre än......10: —

såvida icke beviset omfattar egendom, som är belägen under

olika rätters domvärjo, i hvilket fall särskild lösen

beräknas för den inom hvardera liggande del af egendomen;

b)

för kortare tid än tio år:

för hvarje år, beviset omfattar, yi0 af hvad här ofvan

finnes bestämdt, men icke i något fall mindre än 1 Krona.

1 hvarje händelse belägges gravationsbevis, för hvilket

lösen nu är fyra gånger så hög, med stämpladt papper

till tre gånger det belopp, som enligt ofvan nämnda grunder

skall såsom lösen utgå.

Bevis, Förmynderskaps-. Lösen, utgörande 6 Kronor,

nedsättes till 3 Kronor, och lika belopp tillika med 50

öre för stämpelpapper, tillsammans 3 Kronor 50 öre, utgår

i stämpelpapper.

Bouppteckning skall vid inlemnande och inregistrering

beläggas med stämpladt papper till enahanda belopp, som

41

för underdomstol å landet är i § 6 af Kong!. Kungörelsen

den 2 Oktober 1874 stadgadt, samt derutöfver till

belopp af 50 öre, motsvarande den lösen, som enligt

Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874 får för

bevis om inlemnandet och inregistreringen uppbäras af

häradshöfding; hvaremot särskild lösen för sådant bevis

icke hos Hofrätt eger rum.

Lösen för Dom med rubrik, 4 Kronor 50 öre för första

arket, 1 Krona 50 öre för hvarje af de följande,

jemte sigillpenningar 50 öre,

för Fullmakt, konstitutorial eller förordnande å embete

eller tjenst, 3 Kronor, jemte 50 öre sigillpenningar,

för Kallelse, 7 5 öre,

för Protokoll i revisionssak, 1 Krona 50 öre för

hvarje ark,

för Protokoll, annat, 3 Kronor för första arket, 1

Krona 50 öre för hvarje af de öfriga,

för Resolution, med rubrik, 3 Kronor för första arket,

1 Krona 50 öre för hvarje af de följande, jemte sigillpenningar

50 öre,

för Resolution, Kommunikations- eller Remissi enskilda

mål, som ej äro af brottmåls egenskap, 75 öre,

för Stämning, 2 Kronor för första arket, 1 Krona för

hvarje af de följande, jemte 50 öre sigillpenningar, och

för Utslag, med rubrik, 3 Kronor för första arket, 1

Krona 50 öre för hvarje af de följande, jemte 50 öre

sigillpenningar, bör ersättas med stämpladt papper till

motsvarande belopp, förutom det stämplade papper, som

hittills skolat enligt derom gällande förordning utgå.

Beträffande öfriga, tjensteman och betjente vid Ilofrätterna nu tillkommande

sportelinkomster föreslår komitén,

att den advokatfiskal tillfallande hälft i viten och ensaksböter

äfvensom andel i böter, ådömda enligt Kongl.

Förordningen om expeditionslösen, må indragas;

att advokatfiskal i Göta Hofrätt hittills tillgodokomna

sportler under namn af inbindnings- eller dombokspenningar

må, på sätt Hofrätten jemväl hemställt, helt och

hållet upphöra;

att anmärknings- och aktoratsprovision af undansnillade

eller för ringa erlagda stämpelafgifter och af ådömda

böter derför må utgå oförändrad; samt

att kallelsepenningame må bibehållas.

6

42

Till någon ledning för beräknandet, så val af expeditionernas antal,

som af arbetets myckenhet i de särskilda Ilofrätterna, får komitén, utöfver

hvad af deras här ofvan återgälda utlåtanden framgår, anföra, att, enligt

Hofrätternas arbetsredogörelser för nästlidna år ocli Justitiekanslers-embetets

derpå grundade underdåniga memorial den Öl sistlidne Juli, de år 1873

afgjorda målen voro i

Svea

Hofrätt.

Göta

Hofrätt.

Hofrätten

öfver Skåne

och Ble- kinge.

Civila:

i Konkurs-, urarfva- och boskilnadsmål.....

26

22

8

Tvistemål i allmänhet..............

1,089

1,088

645

Lottade skriftvexlingar..............

346

230

138

Ex incommunicato afgjorda...........

964

1,015

449

Eders Maj:ts nådiga remisser..........

50

39

12

„ „ nådiga skrivelser.........

Öl

25

23

Ofriga ärenden..................

1,241

ce

o6''3

tillsammans

3,767

2,736

1,838

Kriminela:

Fiskaliska aktioner................

45

22

11

Skriftvexlingar..................

428

. 288

172

Tillhörande Hofrätts omedelbara upptagande och

pröfning.....................

4

—

—

Understälda....................

43

40

29

Ex incommunicato afgjorda...........

486

368

240

Eders Maj:ts nådiga remisser..........

167

108

65

„ ,, nådiga skrifvelse.........

—

—

1

Summa

4,940

3,562

2,356

hvarförutan vid årets slut balanserades såsom

oafgjorda tvistemål i allmänhet........

712

416

259

andra civila mål.................

51

99

28

kriminela d:o...................

57

214

47

Summa

820

729

334

Efter det komitén nu redogjort för sina åsigter i afseende på sportelfrågan,

följer att framställa förslag rörande aflöningen af de tjenstemän, för

hvilka sportler hittills utgjort eu väsentlig del af deras inkomster i tjen

-

43

sten. Hofrätternas förslag till reglering af dessa tjensteman löner synas

egentligen afse, att nuvarande tjensteinnehafvares löner måtte så höjas,

att derigenom beredes fullt vederlag för indragna sportler; men komitén,

som antager, att det vid en blifvande reglering bör stå dåvarande ordinarie

tjensteman fritt att ingå på den nya staten eller bibehållas vid sina förutvarande

löneinkomster, har derför ansett sig, vid lönebeloppets bestämmande

för en befattning, böra, utan afseende på den inkomst, som för närvarande

kan vara med densamma förenad, endast taga hänsyn till befattningens

vigt och betydelse samt dermed förenade arbete och ansvar.

Hvad då först beträffar hofrättssekreterarens befattning, så måste erkännas,

att densamma, betraktad från nyss antydda synpunkt, förtjena!1 att

ställas högt, men komitén kan dock icke finna något tillräckligt skäl, hvarför

aflöningen skulle, på sätt Hofrätterna föreslagit, blifva ungefär lika med

eller till och med högre än högsta lönen för hofrättsråd. Yäl har Svea

Hofrätt framhållit, att innehafvare af, bland andra befattningar, sekreterarerjenst

bör tillförsäkras så nöjaktiga inkomster, att han icke kan finna sig

föranlåten att från sin plats söka förflyttning, men något bindande skäl för

den åsigten, att en hofrättssekreterare sålunda borde för hela sin tjenstetid

qvarhållas vid denna plats, torde näppeligen kunna förebringas. Närmare

ligger det antagandet, att den högre inkomst sekreterarne åtnjutit kunnat

afhålla dem från att söka befordran inom Hofrätterna och att derför den

antydda åsigten tillkommit derigenom, att man från ett faktiskt förhållande

velat sluta till detsammas nödvändighet. I händelse sekreterarens lön blefve

för framtiden bestämd i lämpligt förhållande till lönen för hofrättsråd, skulle

måhända befordran från den förra till den senare befattningen kunna lättare

ega rum än hittills, och utsigten till sådan befordran skulle för sekreteraren

innefatta en nu saknad eggelse att genom oafbruten uppmärksamhet

på lagstiftningens och lagskipningens grundsatser och utveckling

hålla sig beredd till inträde i öfverdomarens kall. En nedsättning i de

nuvarande löneinkomsterna, särskild! för sekreteraren i Svea Hofrätt, betingas

jemväl deraf, att denne sekreterare numera vunnit en väsentlig

lättnad i sina tjensteåligganden genom befrielsen från det tidsödande bestyret

att emottaga en mängd inkommande handlingar.

I betraktande af dessa omständigheter och med hänsyn till beloppen

af de löner, som ofvan föreslagits för assessorer och hofrättsråd, får komitén

föreslå,

att följande löneinkomster må bestämmas för sekreterare

i Svea och Göta Hofrätter;

Sekreterare,

44

Lön.

vid tillträdet. . Kronor 3,500:

hvilket belopp kan genom

ålderstillägg efter

5 år höjas till Kr. 4,000:

och efter 10 år till „ 4,500:

Sekreteraren i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge skall enligt gällande

arbetsordning emottaga alla till Hofrätten inkommande handlingar.

Det har dock synts komitén fördelaktigt, om vederbörande tjenstemäns åligganden

ordnades på enahanda sätt i samtliga Hofrätterna, och då det derjemte

i regeln är föga förenligt med naturen af eu hofrättssekreterares befattning

såsom föredragande att tillika stå till allmänhetens tjenst för emottagande

af handlingar, har komitén funnit sig ega skäl förorda en sådan

förändring, att sekreteraren befriades från ifrågavarande åliggande och att

detta öfverflyttades på aktuarie». Genom eu sådan förändring skulle sekreterarens

i Skånska Hofrätten åligganden blifva af enahanda beskaffenhet med

dem, som äro förenade med motsvarande tjenst i de öfrig» Hofrätterna, men

da befattningen måste kräfva betydligt mindre arbete än sekreterarebefattningen

i Svea eller Göta Hofrätt, hemställer komitén,

att, i sammanhang dermed att sekreteraren i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge befrias från skyldigheten att

emottaga till Hofrätten inkommande handlingar, hans

löneförmåner må bestämmas sålunda:

Tjenstgörings

penningar.

Summa.

1,500: — 5,000:

1,500:

1,500:

5,500:

G,000:

vid tillträdet. . Kronor

hvilket belopp kan genom

ålderstillägg efter

5 år höjas till Kr.

och efter 10 år till „

Lön. Tjenstgöringspenningar.

2,500: — 1,500: —

3,000: — 1,500: —

3,500: —- 1,500: —

Summa.

4,000: —

4,500: —

5,000: —

För den händelse likväl Eders Kongl. Maj:t icke skulle Unna skäl

medgifva, det skyldigheten att emottaga inkommande handlingar öfverflyttas

från sekreteraren till aktuarien i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge,

och då nämnde sekreterare i sådant fall skulle fortfarande blifva

i åtnjutande åt lösen för utgifna diariibevis, hvilken sportelinkomst torde

kunna antagas till 500 Kronor årligen, anser sig komitén icke böra för

45

ifrågavarande sekreterarebefattning föreslå högre aflöningsbelopp än nedanstående:

-

Lön.

vid tillträdet. . Kronor 2,000: —

hvilket belopp kan genom

äld er s ti 1 lä gg efter

5 år höjas till Kr. 2,500: —

och efter 10 år till „ 3,000: —

Tienstgonngs- ö

J ° D summa,

penningar.

1,500: — 3,500: —

1,500: — 4,000: —

1,500: — 4,500: —

Med den förändring i afseende på åtnjutandet af sportler, som ofvan

föreslagits, skulle för advokatfiskalerna i Hofrätterna återstå dylik inkomst

dels af lösen för gravationsbevis, dels i följd af anmärkningar vid redogörelserna

för stämpelpapper, hvilka sportler likväl, enligt så väl Hofrätternas

uppgifter, som de särskilda upplysningar komitén varit i tillfälle att inhemta,

inbyta med så vexlande belopp för hvarje år, att någon viss inkomst

såsom medeltal icke kunnat beräknas. I alla händelser komma de dock

antagligen icke att uppgå till någon synnerligen stor summa. Då emellertid

advokatfiskal kommer i åtnjutande af någon sportelinkomst — hvarut

den med stämpelpapperskontrollen förenade bör af honom behållas vid tillfällig

ledighet — och då han, hvilken lika med sekreteraren bör hafva

utsigt att såsom hofrättsråd vinna eu högre aflöning, innehar eu mindre ansträngande

befattning än sekreteraren, synes den egentliga lönen för advokatfiskal

böra sättas något lägre än för sekreterare; och hemställer alltså

komitén,

att aflöningen för advokatfiskal må sålunda bestämmas:

i Svea och Göta Hofrätter:

Lön.

Tjenstgörings-

Summa.

penningar.

vid tillträdet . . Kronor 3,000: —

hvilket belopp kan ge-

1,500: -

4,500: —

nom ålderstillägg ef- ter 5 år höjas till Kr. 3,500: —

1,500: —

5,000: —

och efter 10 år till „ 4,000: —

samt i Hofrätten öfver

1,500: —

5,500: —

Skåne och Blekinge:

vid tillträdet . . Kronor 2,000: —

hvilket belopp kan ge-

1,500: —

3,500: —

nom ålderstillägg ef- ter 5 år höjas till Kr. 2,500: —

1,500: —

4,000: —

och efter 10 år till „ 3,000: —

1,500: --

4,500: -

Advokat

fiskal.

Antalet notarier anses åt samtliga Hofrätterna kunna väsentligen

minskas. Svea Hofrätt förklarar i detta hänseende att, om notariernes löneförmåner

bestämmas till sådant belopp, att de af sin tjenstgöring i Hofrätten

kunna påräkna skäliga inkomster för eu anständig bergning, det nu normalt

tjenstgörande antalet kan nedsättas till hälften, eller tio, och komitén, som

icke har något att erinra emot detta antagande, drager deraf den slutsatsen,

att notariernes antal jemväl i Göta Hofrätt, der myckenheten af arbete i

allmänhet snarare under- än öfverstiger hvad som förekommer i Svea

Hofrätt, kan i lika mån nedsättas. I öfverensstämmelse härmed torde antalet

notarier i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge lämpligen böra bestämmas

till fyra.

Åt en sådan inskränkning i antalet följer otvifvelaktigt, att notarierne

komma att erhålla full sysselsättning åt sina fenster och icke blifva i

tillfälle att såsom hittills egna sig åt enskilda inkomstbringande bestyr, synnerligast

om arbetsordningens föreskrift följes, att de skola ej mindre uppsätta

än expediera Hofrättens domar och utslag i civila mål m. m. Det

bör enligt komiterades mening binda till fördel äfven för notarierne sjelfva,

om de på detta sätt erhålla full sysselsättning hos Hofrätten, ty endast

derigenom att berörda åliggande blifver, mera än hvad nu lärer vara förhållandet,

en verklighet, kan det ofördelaktiga inflytande afvärjas, som det

nära nog mekaniska arbete, hvilket i öfrigt åligger notarierne, nödvändigt

måste utöfva. Fästade vid Hofrätten, såsom notarierne enligt komiténs tanke

då skulle blifva, närmare än nu, komme de också, genom odeladt användande

derstädes af sin arbetskraft, bättre i tillfälle att sträfva för sin juridiska utbildning,

alltid under förutsättning att Hofrättens ledamöter i sin mån vaka

öfver desse tjenstemäns arbete. Härigenom skulle notarieplatserna i större

utsträckning åter kunna blifva, hvad de väl ursprungligen varit afsedda att

vara, förberedande tjenster för domare-embeten, vare sig i öfver- eller underrätt,

och utsigten att till sådana cmbeten mera allmänt vinna befordran i

sin mån bidraga att uppmuntra innehafvarne af notariebefattningar till nitiskt

arbete och vidare förkofran.

Såsom ofvan är anmärkt bär Göta Hofrätt ifrågasatt två olika löneklasser

inom notariegraden; men som detta förslag icke öfverensstämmer med

den antagna grundsatsen om successiv löneförbättring genom ålderstillägg

efter viss tids tjenstgöring, kan komitén icke förorda detsamma, Hvad beträffar

sjelfva lönebeloppen, så torde, i händelse komiténs åsigt är riktig,

att ifrågavarande tjenster icke må betraktas såsom afslutningstjenster, löneinkomsterna

för desamma icke böra bestämmas så höga, som Svea och Skånska

Hofrätterna föreslagit eller högst 4,500 å 5,300 Kronor.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt föreslås,

att notariernes antal må bestämmas för hvardera af Svea

47

och Göta Hofrätter till tio och för Hofrätten öfver Skåne

och Blekinge till fyra; samt

att för notarie må fastställas följande löneförmåner:

Lön.

Tjenstgöringa

penningar.

Summa.

vid tillträdet . . Kronor 1,600: — 1,200: — 2,800: —

hvilket belopp kan genom

alderstillägg efter 5 år

höjas till . . . Kronor 2,100: — 1,200: — 3,300: —

och efter 10 år till „ 2,600: — 1,200: — 3,800: —

Enligt gällande arbetsordning skola i Svea Hofrätt fiskalerne emottaga

inkommande handlingar i brottmål. I öfverensstämmelse med hvad som redan

eger rum i Göta Hofrätt och hvad som genom Kongl. brefvet den 22 December

1869 blifvit förordnadt i afseende å de handlingar, som förut emottoo-os

af sekreteraren i Svea Hofrätt, samt komiténs ofvan framstälda förslag

i fråga om inkommande handlingars emottagande vid Hofrätten öfver Skåne

och Blekinge, finner sig komitén böra hemställa, att nämnda åliggande må i

Svea Hofrätt öfverflyttas från fiskalerne till aktuarien, så att en och samma

person emottager alla till Hofrätten inkommande handlingar; eu anordning,

som för öfrigt redan framhållits såsom önskvärd af Rikets åren 1856—1858

församlade Ständer. Tillökningen i göromål för nämnde aktuarie torde genom

en dylik öfverflyttning ej blifva större, än att befattningen likasom i

Göta Hofrätt kan tillfredsställande skötas, i händelse å aktuariekontoret

fortfarande bibehålies eu af statsmedel aflönad amanuens för biträde vid

diariiföring och registrering samt för uppehållande af aktuarietjensten i händelse

af förfall för ordinarie innehafvare!!.

Af indragningen till statsverket af nuvarande lösen för domar, utslag

m. m., genom denna lösens förvandling till stämpladt papper, följer med

större nödvändighet än hittills, att vid hvarje Hofrätt måste finnas en person,

som har sig uppdraget att redovisa de inflytande medlen och handhafva

stämpelpappersuppbörden. Hofrätterna hafva väl föreslagit, att å stat måtte

anvisas medel såsom godtgörelse åt s. k. expeditionsredogörare, äfvensom

Svea Hofrätt särskildt anmält behofvet af arvode åt ett biträde för stämpelbeläggningen;

men med hänsyn till de betydliga belopp, hvartill ifrågavarande

medel lära komma att uppgå, synes det ändamålsenligast, att sagda uppdrag

och dermed förenade ansvar öfverlemnas åt en af Hofrättens fast anstälde

tjensteman, i hvilket hänseende aktuarien otvifvelaktigt är den genom sina

öfriga göromåls art lämpligaste. Då nu enligt Kongl. brefvet den 9 November

1860 de tjensteman inom rikets Kollegier, som redovisa den dit inflytande

kontanta lösen för utgående exppd i tioner, åtnjuta en provision af sex procent

Aktuarie och

Arkivarie.

48

af influtna beloppet, synes det komitén vara lämpligt, att vederbörande

aktuarie, hvilken, i egenskap af försäljningsman af stämpladt papper, eger

uppbära stadgad godtgörelse, tillerkännes rättighet att utöfver denna godtgörelse,

som inom Hofrätt uppgår till icke obetydligt belopp, åtnjuta en provision

af fem procent utaf det belopp, som inflyter i stämpelpappersafgift

för Hofrättens utgående expeditioner, emot det att lian sjelf bekostar det

biträde, hvaraf han för stämpelbeläggning in. m. må blifva i behof.

Likasom i Svea och Gitta Hofrätter finnas i Hofrätten öfver Skåne

och Blekinge en aktuarie- och en arkivariebefattning. Hofrättens förslag,

att dessa begge tjenster måtte förenas till en, finner sig komitén böra biträda,

antagande tillika, att innchafvaren af denna tjenst, enligt hvad på annat

ställe föreslagits, får sig uppdraget att emottaga till Hofrätten inkommande

handlingar, hvilket åliggande torde af honom kunna utan svårighet fullgöras,

om till hans biträde anställes en af statsmedel aflönad, men i Hofrättens

förslag icke afsedd amanuens.

Beträffande vidare aflöningen för aktuarie- och arkivarietjensterna torde

densamma böra i stat bestämmas till enahanda belopp som för notarierne,

utan afräkning af de sportler, Indika enligt komiténs förslag komma att

qvarstå såsom en billig godtgörelse för don med dessa tjenster förenade

trägnare tjenstgöringen.

Komitén hemställer alltså,

att alla till en Hofrätt inkommande handlingar må

emottagas af den der anstälde aktuarie;

att försäljningen af stämpladt papper, stämpelbeläggningen

och redovisningen af den på detta sätt influtna

lösen för Hofrättens utgående expeditioner må uppdragas

åt vederbörande aktuarie, med rättighet för honom att,

utöfver den godtgörelse han såsom försäljningsman af

stämpladt papper eger uppbära, åtnjuta fem procents provision

utaf det belopp, som enligt redogörelse inflyter i

stämpelpappersafgift för de utgående expeditionerna och

mot skyldighet att sjelf aflöna det biträde han kan

behöfva för nämnda stämpelbeläggning och redovisning;

att aktuarie- och arkivarietjensterna i Hofrätten öfver

Skåne och Blekinge förenas till en syssla; äfvensom

att aflöningen för aktuarie och arkivarie samt för innehafvare]!

af den förenade aktuarie- och arkivarietjensten

i Hofrätten öfver Skåne och Jjlekinge må i stat uppföras

med samma belopp som för notarie.

49

Vid öfverläggningarna inom komitén rörande de vilkor och förbehåll,

som lämpligen borde stadgas för åtnjutandet af de föreslagna nya lönerna,

har jemväl kommit i betraktande frågan om och i hvilken utsträckning det

kunde finnas med det allmännas fördel förenligt att inom Ilofrätterna tillämpa

det vid Riksbankens hufvudkontor genomförda systemet, att fullmakt

icke utfärdas a viss tjenst utan a tjenste- eller lönegrad. Med detta system

är den fördel otvifvelaktigt förenad att, derest en tjensteman finnes mindre

lämplig för den tjenstgöring, hvartill han vid början af sin anställning inom

graden blifvit indelad, han kan inom graden förflyttas till en annan "befattning,

för hvilken lian må anses bättre passande. Då emellertid, beträffande

sekreterare- och advokatfiskalsbefattningarna vid Hofrätterna, de personer,

som till dessa platser befordras, måste antagas hafva genom en längre föregående

tjenstgöring till fullo ådagalagt sin lämplighet för desamma och följaktligen

något behof af en förflyttning, framdeles från den ena till den andra

af dessa tjenster väl icke torde ifrågakomma, har komitén icke funnit

sig i afseende å dem böra föreslå något stadgande härom. Hvad åter angår.

de till den näst lägre tjenstegraden hörande notarie-, aktuarie- och

arkivarietjensterna, kan komitén icke underkänna fördelen af en anordning

sådan som den ofvan nämnda och får derför underdånigst tillstyrka,

att nämnda tjenster må tillsättas på det sätt, att fullmakt

utfärdas endast å tjenst inom notariegraden, med

vederbörande Hofrätt förbehållen rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren

till tjenstgöring tills vidare såsom notarie,

aktuarie eller arkivarie; samt

att enahanda rätt må tillkomma Hofrätten beträffande

dessa tjensters nuvarande innehafvare i den mån de

öfvergå på den nya aflöningsstaten.

I det föregående har komitén hemställt, att den fiskalerne i Svea

Hofrätt nu åliggande skyldigheten att emottaga inkommande handlingar i

brottmål matte öfverflyttas på aktuarien. Efter en sådan öfverflyttning skulle

nämnde fiskalers arbete, både till beskaffenhet och myckenhet, blifva ungefärligen

enahanda, som deras vederlikars i Göta Hofrätt, och då sistnämnda

Hofrätt, på grund af den minskning, som inträdt i antal och vidlyftighet af

understälda brottmål, förordat nedsättning i fiskalernas antal, torde följaktligen

en sådan kunna ega rum äfven inom Svea Hofrätt, utan att arbetets

ordentliga gång äfventyras. Göta Hofrätts förslag går visserligen ut på, att

fiskalernas antal skulle nedsättas från fem till tre, men derjemte begäres ett

anslag af 1,500 Kronor till aflöning åt biträden vid fiskalsexpeditionen.

Da Svea Hofrätt, under förutsättning att dess fiskaler äfven händanefter

skulle emottaga vissa inkommande handlingar, föreslagit en väsentlig minsk''

7

Fullmakt rf

tjenste firad.

Fisk al er.

50

entkrifniny.

ning i det nu utgående anslaget till biträden å fiskalsexpeditionen och några

ledamöter till och med ansett det kunna alldeles indragas, vinnes häraf ett

ytterligare stöd för den förutsättningen, att det fiskalerne åliggande arbetet kan

besörjas af ett mindre antal tjensteman än nu; och torde såsom eu lämplig medelväg

mellan de olika förslagen kunna antagas, att fiskalernas antal i hvardera af

Svea och Göta Hofrätter bestämmes till fyra, hvilken siffra också synes stå

i passande förhållande till det i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge befintliga

antalet två, antagligen det minsta, som der bör ifrågakomma. — Beträffande

aflöningen för ifrågavarande tjenstemän har komitén väl funnit, att

någon förbättring i deras nuvarande inkomster bör beredas, i synnerhet som

de enligt komiténs förslag skulle förlora alla hittills påräkneliga sportler,

men deremot, lika med Hofrätterna, icke ansett löneförbättring genom ålderstillägg

böra föreslås för dessa tjensters innehafvare, för hvilka sådan förmån

måste vara jemförelsevis mindre behöflig i betraktande af den utsigt till snar

befordran till en eller annan befattning, som erbjuder sig för Hofrätternas

ifrågavarande lägst aflönade tjenstemän. Komitén föreslår sålunda,

att fiskalernas antal i hvardera af Svea och Göta Hofrätter

må nedsättas till fyra, men deremot i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge blifva oförändradt; samt

att aflöningsförmånerna för fiskal må i stat uppföras

med lön 1,600 Kronor, tjenstgörilöspenningar 900 Kronor,

tillsammans 2,500 Kronor.

I sammanhang med här ofvan framställda förslag rörande notariers

och fiskalers aflöningsförmåner bör komitén jemväl fästa uppmärksamheten

dervid, att nämnde tjenstemän genom skyldigheten att bekosta renskri fn ing

af utgående expeditioner ådragas eu icke obetydlig utgift, för hvilken de, då

de förlora all sportelinkomst för dylika expeditioner, böra hållas skadeslösa.

Det må nemligen icke ifrågasättas att de kunna eller böra sjelfve sysselsätta

sig med renskrifning i vidsträcktare mån än hvad angår det inneliggande

exemplaret af utslag eller dom, utan måste de för (ifrigt renskrifningsarbete

anlita särskild! biträde. Likaledes kommer utskrifningen af protokoll i revisionssaker

att ådraga arkivarie]! en kostnad, för hvilken han icke längre

skulle hafva godtgörelse af do revisionssökande att påräkna. Ersättningen

för sådan renskrifningskostnad har emellertid synts komitén icke böra inberäkna»

bland de ordinarie löneförmånerna, enär denna ersättning lärer i

allmänhet komma att åtgå för sitt ändamål, och, ehuru den alltid bör tillfalla

den, som tjensten förrättar, och sålunda närmast kan betraktas såsom

tjenstgöringspenningar, dessa likväl icke böra för de särskilda befattningarna

inom notariegraden sättas till olika belopp, som komrne att rubba aflöningarnas

likhet i hela graden.

51

I enlighet härmed och efter ett öfverslag rörande hvad för närvarande

ungefärligen åtgår till dylik renskrifningskostnad vid Hofrätterna, föreslår

komitén,

att för bestridande af renskrifningskostnad må tilldelas

hvarje notarie 400 Kronor samt hvarje arkivarie och fiskal

200 Kronor årligen, att åtnjutas af den verkligt tjenstgörande.

Såsom särskilda i stat uppförda anslag för aflönande af amanuenser,

extra biträden in. m. hafva Hofrätterna hvar för sig, enligt hvad i redogörelsen

för deras framställningar är angifvet, ansett sinsemellan ganska

skiljaktiga belopp erforderliga. I följd häraf har komitén sökt beräkna de

behof, som i detta hänseende torde komma att förefinnas, med hufvudsaklig

hänsyn till de förslag rörande arbetenas ordnande, som i det föregående

blifvit framstälda, och får här angifva sina åsigter i förevarande ämne.

Sålunda anser komitén fiskalerne, om de erhålla nu föreslaget bidrag

till renskrifning, icke blifva i behof af amanuens eller annat aflönadt biträde.

I det föregående har hemstälts, att aktuarien må sjelf bekosta det

biträde han finner behöfligt för stämpelbeläggning och redovisning, hvadan

intet anslag bör beviljas för aflöning af expeditionsredogörare eller annat

biträde för detta ändamål. Icke heller synes arkivaries tjenstebefattning

böra taga så mycken tid och arbete i anspråk, att särskild amanuens, aflönad

af statsmedel, för honom behöfver anställas, likasom icke något vidare

anslag till bekostande af renskrifning, än det här ofvan för notarier, arkivarier

och fiskaler föreslagna, lärer böra ifrågakomma. Deremot erfordras,

enligt komiténs förmenande, fortfarande amanuensbiträden åt sekreterarne,

advokatfiskalerne och aktuarierne. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har

väl framstält den åsigten, att för det biträde, hvaraf advokatfiskal och aktuarien

vid skötandet af sina tjenster oundgängligen hade behof, icke fordrades

juridiskt bildade personer, hvadan icke heller vore nödvändigt att af

Hofrätten förordnade amanuenser härtill användes; men ehuru det må medgifvas,

att juridisk bildning icke är ett nödvändigt vilkor för att vara ett

dugligt biträde vid nämnda befattningar, torde det dock vara fördelaktigt,

att dessa biträden väljas bland Hofrätternas extra ordinarie tjensteman, hvilka

häraf icke lära hindras att deltaga i notarietjenstgöring, men under tiden

kunna inhemta den vana, som erfordras för att vid tillfälligt förfall för ordinarie

tjensteinnehafvaren kunna fylla hans plats. Med de ökade göromålen

å den förenade aktuarie- och arkivarieplatsen i Skånska Hofrätten blifver

också behofvet för densamma af ett biträde med juridisk bildning större än

Hofrätten antagit.

Extra ordinarie tjenstemäns arbete lärer, i följd af minskningen i de

Amanuenser

vi. m.

Vaktbetjening.

ordinarie notariernes antal, mera än hittills behöfva anlitas, och då de extra

notarierne, såsom Svea Hofrätt anmärkt, icke efter indragningen af sportlerna

kunna för sitt arbete påräkna någon godtgörelse af expeditionslösen,

erfordras jemväl medel till sådan godtgörelse genom gratifikationer.

I öfverensstämmelse med de grundsatser komitén uttalat rörande tjenstgöringspenningarna

och vilkoren för deras åtnjutande kommer behofvet af

vikariatsersättning att betydligt minskas och åtminstone högsta möjliga beloppet^

af densamma att med temlig noggrannhet kunna beräknas, i följd

hvaraf det synes lämpligt att medel för detta ändamål ställas till Hofrätternas

disposition.

Da det emellertid torde vara af jemförelsevis ringa gagn att anslag,

sådana som de ifrågavarande, i staten särskiljas, enär desamma i följd af

olika behof vid särskilda tillfällen kunna än blifva otillräckliga, än lemna

öfverskott, har komitén ansett, att ett enda anslag bör i vederbörande llofrätts

stat uppföras för att dermed bestrida ofvan nämnda utgifter. Komitén,

som här ofvan uttalat den mening, att för fiskalerne samt i Svea och Göta

Hofrätter för arkivarien icke skulle erfordras amanuenser, har till grund för

sina beräkningar i detta ämne antagit, att i hvardera af Svea och Göta

Hofrätter skulle finnas två amanuenser med högre arvode å 1,200 Kronor och

eu med lägre arvode af 800 Kronor, tillsammans utgörande 3,200 Kronor;

att det högsta belopp, hvarmed vikariatsersättning i dessa Hofrätter skulle

komma att utgå, vore 1,025 Kronor, nemligen

2 Va månader för sekreteraren.....................312: 50,

lika lång tid för advokatfiskalen...................312: 50

2 månader för aktuarien........................ 200: *

lika lång tid för arkivarien...................... 200: •

att i Skånska Hofrätten behöfvas två amanuenser, deraf en för sekreteraren

och advokatfiskalen gemensamt och en å aktuariekontoret, samt att medel

höra finnas till Hofrätternas förfogande att användas såsom flitpenningar åt

extra ordinarie tjensteman; och får komitén alltså föreslå,

att såsom “anslag till amanuenser, semestervikariat samt

extra ordinarie biträden“ må i stat uppföras för hvardera

af Svea och Göta Hofrätter 7,500 Kronor och för Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge 3,500 Kronor.

Af de Hofrätternas vaktbetjente nu tillfallande sportler skulle, enligt

komiténs förslag, de s. k. sigillpenningarna upphöra och beloppet af stämpladt

papper a de expeditioner, som äro med sigill försedda, i motsvarande

grad höjas. I ersättning för dessa mistade sportler lära de nuvarande ordinarie

löneinkomsterna böra förbättras, men då nämnda sportler hittills icke beräknats

vid pensions bestämmande, har komitén ansett, att eu större del af ersätt

-

53

ningen bör utgå i form af tjenstgöringspenningar och de nuvarande lönerna

höjas endast i sådan män, att någon lämplig förbättring derigenom

beredes i de nu nog knappa pensionsbeloppen. Genom ålderstillägg åt hofrättsposterna

har komitén antagit att, i likhet med hvad som föreslagits för

tjenstemännen, successiv löneförbättring lämpligare kan beredas än genom

de nu å Svea Hofrätts stat bestämda olika lönekfasserna, hvarjemte aflöningsbeloppen

i sin helhet för hofrättsposterna vid Göta och Skånska Hofrätterna

funnits böra sättas något högre än för dem vid Svea Hofrätt, enär de förre,

enligt hvad komitén inhemtat, icke hafva tillfälle att i nämnvärd män komma

i åtnjutande af den förmån, som de senare ega uti s. k. kallelsepenningar.

Då sistnämnda inkomst måste betraktas såsom tjenstgöringspenningar, föranleder

detta att, om, såsom billigt torde vara, de egentliga lönerna blifva

lika i alla Hofrätterna, tjenstgöringspenningarna i staten uppföras med

lägre belopp för hofrättsposterna i Svea Hofrätt än för deras likar i de öfriga.

Tillika har förhöjning ansetts nödig för den vid hvarje Hofrätt anstälde

vaktmästaren, hvilken icke åtnjuter kallelsepenningar och såsom förman för

den öfriga vaktbetjeningen torde böra förunnas eu något högre inkomst. I

enlighet härmed får komitén hemställa,

att aflöningen för

stämmas sålunda:

vaktmästare . . . Kronor

hofrättspost i Svea Hofrätt,

vid tillträdet Kronor

hvilket belopp kan genom

ålderstillägg efter 5 år

höjas till.... Kronor

hofrättspost i Göta och

Skånska Hofrätterna, vid

tillträdet .... Kronor

hvilket belopp kan genom

ålderstillägg efter 5 år

höjas till

rätternas

vaktbetjening

må bo-

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Summa.

800: —

300: ■— 1.

,100: —

500: —

200: —

700: —

G00: —

200: —

800: —

500: -

300: —

800: —

600: —

300: —

900: —

54

Särskilda

vilkor vett

bestämmelser.

Tjenstgörinys

ort.

För åtnjutande af de uu föreslagna löneförmånerna bar komilén i

omedelbart sammanhang med framställningarna rörande do särskilda lönebeloppen,

samt dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar m. in. funnit

sig böra förorda vissa vilkor och särskilda bestämmelser; men utom hvad

i detta hänseende redan förekommit torde, enligt komiténs mening, några

ytterligare bestämmelser lämpligen kunna och böra meddelas vid fastställandet

af de nya staterna, afseende såväl tjenstemännens förpligtelse!'' mot staten

som ock regleringen af vissa dem tillkommande förmåner.

Eu sådan bestämmelse är den, som påyrkades redan uti Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse den SO Januari 1845, enligt hvilken beviljades

löner på stat för nya iedamotsplatser i Svea och Göta Hofrätter, att nemligen

i de fullmakter å berörda löner, som komme att utfärdas, skulle intagas

det förbehåll, att innehafvarne finge åtnöjas att blifva transporterade

till annan Hofrätt, i händelse de nu existerande komme att fördelas på andra

orter. Då de nya befattningarna samma år tillsattes, skedde det ock

under vilkor för en hvar af de utnämnde ‘hatt, så länge han ej tillträdt äldre

med spanmålsberäkning förenad lön, vara underkastad att kunna transporteras

till annan Hofrätt, i händelse af de nuvarande Hofrätternas fördelning*4,

och enahanda vilkor intogs sedermera i de assessorsfullmakter, som till och

med år 1850 utfärdades. Sedan Rikets Ständer år 1851 beviljat löneförbättringar

för hofrättsledamöter in. fl., förklarade Kong], Maj:t genom nådigt

bref den 23 Juli 1851, att för de ledamöter, som komme i åtnjutande af

förbättrade löner, all beräkning af spanmål under lönen skulle upphöra samt

att bemäkle ledamöter skulle vara underkastade de förändringar i Hofrätternas

organisation, som tilläfventyrs kunde komma i fråga, äfven om utflyttning

till annan ort deraf blefve en följd. Nyssnämnda nådiga bref åberopades

härefter under en följd af år uti de assessorsfullmakter, som utfärdades, men

sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 November 1860, i enlighet

med Rikets Ständers beslut, bland annat förordnat, att embete- och tjensteman

skulle vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af embetsverken

eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad, har i stället sistnämnda

nådiga bref blifvit åberopadt i de efter år 1861 utfärdade fullmakter.—Enligt

komiténs mening skulle det dock vara önskligt, att den år 1851 gifna

föreskriften förnyades. Det kan nemligen icke vara tvifvel underkastadt, att

förhållandena förr eller senare kräfva ett ytterligare steg på den bana, som

beträddes år 1820 genom upprättandet af en särskild Hofrätt för Skåne och

Blekinge. Det ligger i sakens natur, att med landets fortskridande utveckling

och genom de nya förvärfskällor, som alltjemt uppstå, stundom egendomliga

för vissa trakter, nya rättsförhållanden inträda, Indika, för att kunna

rätt bedömas, fordra eu specialkännedom, som icke alltid står att vinna på

55

de orter, der Hofrätterna nu äro förlagda. Behofvet af en delning af de

större Hofrätterna har långt före detta gifvit sig tillkänna, och hvad särskild!

beträffar de Norrländska provinserna synes det antagligt, att deras

afsöndrande från Svea Hofrätt under en egen öfverdomstol icke länge kan

- uppskjutas. För underlättande af ett dylikt steg finner sig derför komitén

böra föreslå,

att de embets- och tjensteman vid rikets Hofrätter,

hvilka komma i åtnjutande af de nya lönerna, må vara

underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,

jemkning i åligganden eller förflyttning till annan tjenstgöringsort,

hvarom vid en blifvande förändrad organisation

af Hofrätterna eller eljest kan varda förordnadt.

Fn för den enskilde ganska vigtig omständighet beröres i det numera

allt oftare framstälda spörsmålet, huruvida det må vara statens embetsed!

tjensteman medgifvet att innehafva flera tjenster med löner af allmänna

medel eller att jemte ordinarie sådan tjenst jemväl innehafva annan med

lön förenad befattning af mera enskild natur. Frågan har hittills blifvit

besvarad sålunda, att de lägst aflönade tjenstemännen kunnat, enligt sig

företeende omständigheter, erhålla tillåtelse att äfven å rikets stat hafva

mera än eu befattning, hvaremot tjenstemän i de högre graderna ansetts

böra mera uteslutande egna sig åt det embetsverk, der de vunnit befordran,

under det likväl sysselsättning utom statens tjenst i allmänhet icke genom

särskild! stadgande varit någon förmenad. Utan tvifvel har dock härvid äfven

varit afsedt, att befattningar af enskild natur icke finge taga tjenstemannens

tid och arbetskraft i anspråk mera än som vore fullt förenligt med

hans egenskap af statens tjenare, ehuru svårigheten att på ett fullt tillfredsställande

sätt sådant förebygga hindrat en bestämd föreskrifts meddelande.

Då emellertid den åsigten numera vunnit allt vidsträcktare erkännande, att,

på samma gång staten bör för hvarje behöflig tjenstebefattning lemna tillräcklig

aflöning, den ock bör ega förvänta, att tjenstemännen egna sin tid

och sina krafter åt en enda tjenst, blir det af allt större vigt att erforderliga

stadganden till bevarande af statens rätt i detta hänseende gifvas. Utan

att kunna eller vilja hindra en statens tjensteman med ovanligare duglighet

och arbetsförmåga att egna den tid, som tjensten kan för honom, mera än

för andra, lemna öfrig, åt enskild verksamhet, såsom utförandet af enskilda

uppdrag, hvarvid omsorgen, att sådana bestyr icke må inkräkta på tjenstens

fordringar, ankommer icke blott på hans egen pligttrohet, utan äfven och

väsentligen på ett allvarligt förmanskap, har komitén deremot ansett sig böra,

i sammanhang med den nya löneregleringen för Hofrätterna, söka för framtiden

motverka den nu icke sällsynta föreningen af två eller flora ständiga

Tjensters

förening.

56

Pensionsålder.

tjenster. Eu urgammal erfarenhet har nemligen visat, att sådan samtidig

tjenst, så till sågandes, hos “två herrar“ eller möjligen hos flere, som hvar

för sig hafva rättmätiga anspråk på sin tjenares tid, arbetskraft och personliga

närvaro, svårligen kan, äfven med bästa vilja och förmåga, utföras utan

åsidosättande af någondera tjenstens fordringar.

På grund häraf anser komitén att de stadganden, som i förevarande

afseende funnits ändamålsenliga beträffande tjenstemänncn vid Riksbankens

hufvudkontor, enligt § 66 i gällande reglemente, äro tillräckliga och tillämpliga

äfven i fråga om Hofrätternas tjensteman. I likhet med hvad som

varit förhållandet inom Riksbanken, innehafva de nuvarande tjenstemänncn

inom Hofrätterna, åtminstone inom Svea Hofrätt, ofta befattningar utom embetsverket.

Då nu någon betydligare löneförbättring kunnat föreslås endast

för Hofrätternas ledamöter, och de nuvarande inkomsterna för vissa tjenster

enligt den nya staten till och med skulle nedsättas, synes ett bestämdt förbud

för nuvarande embete- och tjensteman att tillika innehafva andra befattningar

böra förordas endast beträffande ledamöterna. Ett sådant förbud

bör äfven för tjenstemännen finnas för emottagande af nya tjenster, men ej

för bibehållande af redan emottagna, enär detsamma, tillämpad! på desse

senare, dels kunde anses obilligt, dels blefve i det närmaste ändamålslöst, i

det flere tjensteinnehafvare i sådant fall icke skulle finna med sin fördel förenligt

att öfvergå till den nya staten. Komitén föreslår alltså,

att i sammanhang med ny lönereglering må stadgas,

att ledamot i någon rikets Hofrätt icke får jemte den nya

aflöningen innehafva och tjensteman derstädes icke emottaga

annan tjenstebefattning utom Hofrätten;

att den, som till tjenst vid Hofrätt utnämnes, skall vara

skyldig att annorstädes innehafd tjenstebefattning genast

frånträda; samt

att tjensteman, som redan innehar tjenst utom Hofrätten,

dock må densamma bibehålla, så länge den icke

är för tjenstgöringen i Hofrätten hinderlig.

Komitén har vidare ansett sig böra och, utan hinder af gränserna för

sitt uppdrag, kunna till behandling upptaga en med löneregleringen nära

sammanhängande fråga af icke oväsentlig betydelse: om tiden för embetsoch

tjenstemäns pensionering. Rättigheten till åtnjutande af statspension är

i flera länder grundad endast på tjensteår; i andra, deribland Sverige, på

tjenstår och lefnadsår i förening. Sistnämnda anordning, genom hvilken så

väl statens som tjenstemannens fördel blifvit tillgodosedd, har inom vårt land

blifvit sålunda bestämd, att, enligt äldre författningar och Kong!. Brefvet

den 25 Juni 1818, ljungjord! genom Kammarkollegii cirkulärbref den 11

57

Oktober 1819, pensionsåldern inträder vid uppnådda 70 lefnadsår och efter

30 års oafbruten tjenstetid, men, enligt Kong! Brefvet den 12 November 1823,

jemväl vid 65 lefnads- och vid pass 40 tjenstår, så vida genom behörigt

läkarebetyg styrkes, att den afskedstagande är sjuklig eller till helsan försvagad.

Med bibehållande af grundtanken, att rätten till åtnjutandet af

statspension beror af lefnads- och tjenstålder i förening, hafva de med sådan

pension åsyftade ömsesidiga fördelare likväl synts komitén kunna i vidsträcktare

mån vinnas genom vissa förändrade vilkor och bestämmelser.

Vidkommande den lefnadsålder, som bör berättiga till full statspension,

lärer den nu bestämda af 65 år hafva af erfarenheten visats vara fullt lämplig-,

men i fråga om tjenståren, anser komitén, i likhet med den för uppgörande

af förslag till förordning angående civilstatens pensionsväsende tillsatta

komité, som den 27 September 1862 afgaf sitt betänkande, att, da.

tjenstemannabanan, i följd af ökade anspråk pa bildning'' och kunskaper hos

tjänstemännen, numera icke kan beträdas sa tidigt som tillförene, den till

pension berättigande tjenstetid icke bör bestämmas högre än till 35 år, och

får alltså föreslå,

att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter må,

då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara

berättigad till oafkortad pension å allmänna indragningsstaten.

Enligt det för civilstatens pensionsinrättning den 24 Oktober 1873

utfärdade reglemente fordras i allmänhet, för att från nämnda inrättning

erhålla pension, att hafva uppnått femtiofem års ålder och att hafva i

rikets tjenst varit anstäld tretio år. De pensioner, som sagda pensionsinrättning

utbetalar, äro dock till beloppet så ringa, att den medgifna rättigheten

att vid 55 års ålder afgå med pension endast undantagsvis kunnat

begagnas, utan hafva embets- och tjensteman vanligen sökt att i tjenst

qvarstanna intilldess förmånligare pension a allmänna indragningsstaten

kunnat erhållas. Ofta nog kunna dock sjuklighet, ökade enskilda bestyr

eller andra omständigheter göra det ensidigt att afsked vinnes tidigare, än

att full pension å indragningsstaten skäligen kan beviljas, och för sådan

händelse vore det utan tvifvel ganska fördelaktigt, om tjenstemannen genom

statens mellankomst sattes i stånd att afgå äfven med den mindre pension

civilstatens pensionsinrättning kan utgifva. Detta ändamål har synts komitén

kunna vinnas på det sätt, att embets- eller tjensteman, som afginge med

pension från civilstatens pensionsinrättning, tillförsäkrades utöfver nämnda

pension ett understöd af statsmedel, till beloppet olika för olika aldei vid

afskedstagande!, men i intet fall högre än som, efter proportionell afdrag för

felande ålders- och tjenstår, skulle motsvara statens utgift, om han afginge

8

58

med full statspension vid den för erhållande af sådan stadgade ålder; och

torde intet hinder för biviljande af ett dylikt understöd förefinnas uti det

för civilstatens pensionsinrättning gällande reglemente, hvars 11 § endast stadgar,

att den, som afgår med pension å allmänna indragningsstaten, alltså

med full statspension, ej eger rätt att från nämnda inrättning undfå pension.

Ofvan åberopade pensionskomité framstälde jemväl förslag, att embets- och

tjensteman skulle vara berättigade att redan vid 55 lefnads- och 30 tjenstår

afgå med en i förhållande till de högre lefnads- och tjenståren afkortad

pension, hvilken nämnde komité, på grund af verkstälda beräkningar, fann

böra bestämmas enligt följande tabell, utvisande huru stor del af full statspension,

om sådan får tillträdas vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår,

kan af staten utan större utgift tilldelas en tjenseman, som tidigare tager

afsked:

y i a

erhålles af

hel pension.

lefnadsår.

tjenstår.

eller samman- lagda lefnads- och tjenstår.

55

30

85

0,36

56

onl

86

0,39

oU<

87

0,39

57

31

88

0,43

58

oJ

89

0,47

01l

90

0,47

59

32

91

0,52

60

32j

92

0,57

93

0,57

61

33

94

0,63

62

ooJ

95

0,71

,,31

96

0,7 1

63

34

97

0,79

64

341

98

0,89

35j

99

0,89

Det af nämnde komité sålunda framstälda förslag var i och för sig

otillfredsställande, emedan det väl tillgodosåg det allmännas fördel, sfi att

staten ej skulle betungas med större skyldigheter emot en yngre pensionstagare

än emot en äldre, men i följd deraf måste bestämma pensionen vid

,55 och närmast följande år så låg, att ganska sällan någon tjensteman skulle

finna med sin fördel förenligt att begagna sig af tillföl let till afskedstagande

före uppnådd full pensionsålder. Såsom komitén ofvan antydt kan detta

59

hinder uudanrödjas derigenom, att den afskedstagande jemte sm pension

från civilstatens pensionsinrättning erhåller ett lämpligt understöd af staten.

Om rätten till full statspension, på sätt komitén föreslagit, intrader vid uppnådda

65 lefnads- och 35 tjenstår, kan ifrågavarande understöd utan skada

för staten utgå enligt omstående tabell; men då derigenom eu afskedstagande

stundom skulle kunna erhålla större inkomst om han aflinge vid

tidigare år än om han qvarstannade i tjenst till uppnådd tull pensionsålder,

bör en jemkning i statsbidragets belopp ega rum. Komitén bär derför

ansett det lämpligt, att en afskedstagande vid uppnådda 5o efnads- och 30

tjenstår må tillförsäkras en inkomst uti pension tillika med statsunderstöd,

motsvarande högst 75 procent af hela den statspension, hvartill han vid

uppnådd full pensionsålder skulle varit berättigad, och att detta belopp bestämmes

2,5 procent högre för hvarje Överskjutande år. Komitén hemställer alltså,

att embets- eller tjensteman vid rikets llolrätter, hvilken

efter uppnådda femtiofem lefnads- och tretio tjenstår

afgår med pension från civilstatens pensionsinrättning, må

tillförsäkras ett årligt understöd af statsmedel, ej öfverstigande

det i ofvanstående tabell upptagna procenttal af

den statspension, hvartill han vid uppnådd full pensionsålder

skulle vara berättigad, dock så lämpadt, att nämnda

understöd och den pension, som den afskedstagande från

civilstatens pensionsinrättning kommer att uppbära, icke

tillsammans utgöra större del af full statspension för af

-

vid fvlda

55

lefnadsår

än

75 ]

11

11

r)

5)

56

57

n

11

i?

77,5

80

11

5»

58

??

82,5

11

V

59

v

11

85

11

n

60

n

V

87,5

11

61

11

11

90

>1

11

62

))

il

92,5

11

11

63

11

11

95

och

64

dervid dock bör iakttagas, att, om tjenståren understiga

det antal, som ofvanstående tabell utvisar, statsunderstödet

utgår med högst det belopp, som svarar emot antalet af

sammanlagda lefnads- och tjenståren, samt att, om tjenståren

öfverskjuta det i tabellen utförda antal, de dock icke

berättiga till högre statsunderstöd, än som svarar mot

lefnadsåren.

60

Skyldighet

att afgå med

full pension.

I sammanhang med hvad komitén i det föregående anfördt och föreslagit

angående undrad t stadgande i afseende på den tjenstadel'', vid hvilken

pension å allmänna indragningsstaten må tillträdas, finner sig komitén böra

förorda ett vilkor, i ändamål att

stadgande jemväl må tillgodoses.

statens rätt och fördel

genom samma

Erfarenheten har nemligen ådagalagt,

o ~ o 7

att, måhända med något enstaka

O O / 7 ------------- ----- O ~.*ww%*»**

undantag, den som fyllt 6o år och önskar begagna pensionsrätter!, icke vid

sa framskriden ålder är helt och hållet fri från krämpor, som kunna gifva,

läkaren skälig anledning att utfärda intyg om “försvagad helsa", äfvensom

att mangen 65-äring, hvars arbetskraft i sjelfva verket är bruten, underlåter

att derom begära och förete läkarebetyg, vare sig för att undgå den nedsättning

af inkomster, som skulle blifva eu följd af afskedstagande, eller af

verklig kärlek för embetsbestyren och de dermed förenade vanor. Att sålunda

göra statens tjenst beroende af den enskildes önskningar och tycken

kan dock icke vara med det allmännas rätt och bästa förenligt, utan synes

det lämpligare att uppställa såsom regel hans förpligtelse att vid den lefiiadsoch

tjenstalder, som berättigar till full pension, afgå från tjenstcn, men

deremot förbehålla staten rätt att undantagsvis vid tjensten bibehålla äfven

eu äldre

man

förfarande, som icke förr än vid den

o o

som finnes dertill fortfarande duglig och villig. Ett sådant

allmänhet antagna gränsen för eu

domares eller annan embets- eller tjenstemans fulla arbetsförmåga gör hans

kvarstående i tjensten beroende af öfverordnades bifall eller önskan, och som

i motsatt fall medför förlusten blott af tjenstgöringspenningarna, men lemnar

honom i oförkränkt besittning af den egentliga lönen, vore tvifvelsutan fullt

öfverensstämmande med det allmännas bästa och kan ej heller, då det egentligen

innebär ett behörighetsvilkor för innehafvande af tjenst, anses stridande

mot den oafsättlighet, som Regeringsformen i 36 § tillförsäkrar domare

samt embets- och tjenstemän, med undantag af förtroendeembetens innehafvare.

Komitén föreslår alltså det stadgande,

O 7

att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter, hvilken

kommer i åtnjutande af förbättrade löneförmåner,

skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

vara förpligtad, att med oafkortad pension å allmänna

indragningsstaten från tjensten afgå; Eders Kongl. Maj:t

eller Hofrätten, der det tillkommer denna att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.

61

Enligt här ofvan framstälda förslag och med beräkning för Skånska Nya stater.

Hofrätten af det första alternativet, skalle de nya atiöningsstaterna för rikets

Hofrätter sluta med en sammanlagd summa af

Kronor 542,900: —

som, jern förd med nu gällande, härlios under Lit. A,

B och C bifogade staters sammanlagda slutsumma _„_ 423,000: —

visar eu förhöjning af Kronor 119,900: —

Härförutan skulle, efter ungefärlig beräkning, grundad på nuvarande

förhållanden, till utbetalande af de en del tjensteman och betjente tillkommande

ålderstillägg, för år 187(5 erfordras, i händelse de. nya staterna komma

att från och med samma år fullständigt tillämpas, Kronor 46,900: —

hvilken summa, jemte de ålderstillägg, som för andra Justitie-departementet

tillhörande embetsverk kunna ifrågakomma, borde såsom förslagsanslag under

flik sstatens andra hufvudtitel uppföras.

Jemte det komitén härhos öfverlemnar förslag, under Lit. D, E och

F till nya atlöningsstater för rikets Hofrätter, hemställer komitén i underlighet,

att Eders Kongl. behagade dels, med gillande ad staterna, föreslå

Riksdagen att desamma godkänna, med anvisande af de för staternas tillämpning

erforderliga anslagsmedel, dels oek för åtnjutande af de nya löneförmånerna,

Indika skulle komma att utgå från samma tid, då den nu föreslagna vilkor för sta

regleringen af sportelförhållandena vidtager, meddela följande föreskrifter: tenwsjiUamp

l:o att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,

jemkning i åligganden eller förflyttning till annan

tjenstgöringsort, hvarom vid en blifvande förändrad organisation

af Hofrätterna eller eljest kan varda förordnadt;

2:o att president eller ledamot i Hofrätt icke må innehafva

och tjensteman derstädes icke emottaga annan

tjenstebefattning utom Hofrätten; att den, som till tjenst

vid Hofrätten utnämnes skall annorstädes innehafd

tjenstebefattning genast frånträda; men att tjensteman,

som redan innehar tjenst utom Hofrätten, må densamma

behålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i Hofrätten

hinderlig;

3:o att hofrätts-president eller ledamot icke, utöfver

de påsk- och julferier, som äro eller varda medgifna,

eger åtnjuta frihet från tjenstgöring längre tid hvarje år

än två månader under sommaren; hvarjemte helg- och

sommarferier under samma tider, som för en hvar af Hofrätts

divisioner, men icke längre, tillgodokomma de vid

divisionen tjenstgörande notarier och, efter Hofrättens

bestämmande, tiskalerne;

4:o att sekreterare och advokatfiskal åtnjuta ledighet

eller så kallad semester under högst en och en half,

aktuarie och arkivarie under högst en månad årligen vid

tid, som Hofrätten bestämmer;

5:o att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningarna

bibehållas af ordinarie innehafvare!! under

tjenstgöring samt den i näst föregående moment 3 och 4

omförmälda ledighet eller semester, äfvensom derjemte af

sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie under

högst en månads tid hvarje år i händelse af verklig

sjukdom, men afstås vid hvarje annan ledighet till den,

som embetet eller tjensten förrättar;

6:o att tjensteman är skyldig att bestrida den tjenst i

högre grad, hvartill han erhåller vederbörligt förordnande,

mot åtnjutande under tiden af tjenstgöringspenningar till

det för den högre graden bestämda belopp och afstående

af egna tjenstgöringspenningar till den, som hans tjenst

förrättar;

7:o att embets- eller tjensteman, som undfår ledighet

för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller

särskilt uppdrag, sjelf vidkännes den kostnad, som utöfver

tjenstgöringspenningarna kan erfordras för embetets

eller tjenstens uppehållande under ledigheten;

8:o att ålderstillägg, der sådant är medgifvet, tillträdes

vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade

tjenståldern inom graden blifvit uppnådd; börande löntagaren

dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya

statens utfärdande förflutit från hans utnämning till tjenst

i graden;

!):o att uppflyttning till högre lön genom ålderstillägg

likväl må ega rum endast så framt Hofrätten eller, hvad

de med Kongl. fullmakt försedda angår, Kongl. Maj:t

efter yttrande af Hofrätten pröfvar embets- eller tjenstemannen

vara genom fortsatt tjenstgöring med derunder

ådagalagd fortfarande duglighet och välförhållande förtjent

af sådan löneförhöjning;

I0:o att ordförande å division skall till hälften mot

öfrige ledamöter, efter lottning, deltaga i föredragningen

af vädjade saker;

63

11 :o att notarie, aktuarie och arkivarie erhåller fullmakt

endast å tjenst inom notariegraden, med vederbörande

Hofrätt förbehållen rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren

till tjenstgöring tills vidare i den af dessa befattningar,

för hvilken han finnes lämplig; egande Hoträtten

enahanda rätt beträffande dessa tjänsters nuvarande

innehafvare, i den män de öfvergå på den nya aflöningsstaten;

samt

l2:o att embets- eller tjensteman, som uppnått 65 lefnads-

och minst 35 tjenstår, skall vara förpligtad att

från embetet eller tjensten afgå med bibehållande såsom

pension af den lön han då enligt stat åtnjuter; Kongl.

Maj:t eller Hofrätten, der det tillkommer denna att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna

i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och finnes villig att i tjensten qvarstå.

I afseende på dem af nuvarande tjensteman, hvilka möjligen icke

skulle finnas villige att ingå på den nya staten, utan önska bibehållas vid

sina hittills innehafda löneförmåner, torde, enär de dock äro underkastade

den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöringsskyldighet, som kan blifva en

följd af de nya förhållandena, endast erfordras det stadgande,

att den, som icke vill på den nya aflöningsstaten ingå,

erhåller godtgörelse för mistade sportler, beräknad efter

medeltalet af den sportelinkomst han visar sig hafva

under de senast förflutna fem åren åtnjutit; börande han

före utgången af det kalenderår, under la vilket nämnda

stat varder faststäld, hos Hofrätten anmäla sin önskan

att blifva vid sina nuvarande löneförmåner bibehållen.

För att underlätta öfvergången till de nva staterna får komitén slutligen,

med hänsyn till den föreslagna indragningen af vissa tjänster och

upphörandet af sportler, som nu tillfalla Hofrätternes samtlig^ tjensteman

och betjente, hemställa,

att, intilldess nya stater för Hofrätterna kunna blifva

faststälda, vid möjligen inträffande ledighet fullmakt icke

må utfärdas å sådan tjenst, med hvilken åtnjutande af

sportler nu är förenad t, utan dylik befattning besättas

endast genom förordnande tills vidare.

Arbetets ordnande,

.

64

Genom Eders Kongl. Maj:t bref af den 12 sistlidne Juni blef det åt

komiterade uppdraget, bland annat, att, i den mån det funnes af omständigheterna

påkallad t, gorå framställning om förändringar i nuvarande organisationen

af embetsverkens personal och anordningen af dess arbete. Kunna

förändringar, ledande till förenkling i arbetet och derigenom till vinnande af

större arbetsprodukt, utan ökade dyrbara arbetskrafter, åstadkommas, vill det

synas komiterade som dylika förändringar knappt någonstädes kunna vara af

omständigheterna mera påkallade än i afseende på Hofrätterna, Indika, sedan

de förändrats från tredje instansen i tvistemål till den andra, utan att

för målens behandling stadgats enklare former än de ännu brukliga, ordnade

under tider, då Hofrätten ännu icke inträdt i ställningen af en mellaninstans,

gång efter annan visat sig icke medhinna de på dessa domstolar beroende

måls behandling, så att särskilda åtgärder måst vidtagas på det målens afgörande

ej måtte allt för länge uppskjutas. Den begränsade tid, inom hvilken

komiterades yttrande i fråga om Hofrätterna bort afgifvas, har likväl

gjort det omöjligt att åt den vigtiga frågan egna den sorgfalligare behandling,

som varit önskvärd, men komiterade hafva, det oaktadt, ansett sig pligtig©

att inför Eders Kongl. Maj:t framlägga hvad vid bemödandet att fullgöra

det lemnade uppdraget synts komiterade böra komma under öfvervägande

och möjligen kunna åtgöras för ett närmande till det åsyftade målet.

Den första och tillika mest djupgående fråga, som beträffande processlagstiftningen

blifvit inom komitén väckt, är den, huruvida icke en ökad

produkt af hofrättsledamöternes arbete skulle, utan skada för rättsskipningens

grundlighet och sorgfällighet, kunna vinnas derigenom, att det domföra antalet

af ledamöter, livilket nu, enligt Rättegångsbalkens 23 kap. 1 §, sådan

den lyder i Kongl. Förordningen den 23 Augusti 1851, är fem, “så ock

fyra, der tre af dem om slutet ense äro“, blefve för alla händelser inskränkt

till tre.

Den nyss anförda, nu gällande bestämmelsen, hvilken utgör det hitintills

sista, för föga mer än 20 år sedan vidtagna steget i en tid efter annan,

allt från Svea Hofrätt» inrättande år 1614, skedd nedsättning'' af domfört

antal ledamöter i sådan öfverrätt, är af Rikets Ständers Lagutskott, i

betänkande den 4 Februari 1851, förordad såsom lämplig vid jemförelse

med det antal ledamöter, som eger att utöfva domsrätt å ena sidan i Högsta

Domstolen enligt Regeringsformens § 22 och å den andra i de kollegialt

sammansatta underrätterna enligt Rättegångsbalkens nyss åberopade §,

begge dessa lagrum efter deras nuvarande lydelse. Den utförliga framställning,

som utskottsbetänkande! innehåller till stöd för det gällande lagbudet,

hvital* hufvudsakligen på följande allmänna uttalande: “Då en högre domstol

skall pröfva och granska den lägres beslut, har den grundsats i allmänhet

blifvit i lagstiftningen följd, att den högre skall vara sammansatt af

G5

flere personer, än den lägre. Endast på så sätt kan den anses vara en

lämpligen organiserad granskningsdomstol; endast derigenom kan man der

vänta den djupare kritiken, det mognare bedömandet".

Enligt detta uttalande skulle förtroendet till den högre domstolens förmåga

af djupare granskning och mognare bedömande vara hufvudsakligen

beroende af ledamöternes antal. Det vill dock synas komiterade, som

vore det måttet åt deras insigter och duglighet i domarevärf, som verkade

till deri skarpare granskning och det mognare bedömande man af en öfverrätt;

fordrar, och att antalet härvid är af underordnad betydelse, endast att

det icke bör sättas mindre än antalet i lägre instanser. Bestämmelserna för

domfört antal ledamöter i de högre domstolarne stå dock nu icke i öfverensstämmelse

med hvarandra. Medan i Högsta Domstolen antalet är bestämdt

olika för ringare och för vigtigare mål samt det öfverlemnas åt domstolen

sjelf att afgöra till hvilken klass målet bör räknas, är för Hofrätterne

antalet faststäldt utan allt afseende på målens beskaffenhet. Med tillämpning

af enahanda grunder, som ansetts lämpliga i afseende på Högsta Domstolen,

borde ju i Hofrätt vigtigare mål afdömas af fem, ringare af minst

tre ledamöter.

Till sådana mål, hvilkas afgörande af tre ledamöter i Hofrätt icke

skulle strida ens emot de af 1851 års Lagutskott uppstäda fordringar, torde

kunna räknas de exekutionsmål, som nästan uteslutande från Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande fullföljas till Hofrätt, och Indika hos den lägre myndigheten

pröfvats af mestadels högst två lagforne personer. Likaså ordningsmål

och mindre brottmål, som i de större städerna handläggas af polismyndighet,

hvilken utgöres af endast eu person. Att för (ifrigt tvistemål om ringa värde,

likasom mindre brottmål i allmänhet, skulle erhålla eu fullt tillfredsställande

behandling i andra instans, om de derstädes pröfvas och afgöras af tre öfverdomare,

torde med allt skäl kunna antagas. En dylik mindre dyrbar behandling

för mindre vigtiga saker, hos oss i grundsatsen erkänd inom Högsta

Domstolen, är för öfrigt icke ovanlig inom andra länder.

I Danmarks Landsöfverrätter är det domföra antalet af ledamöter

bestämdt till fem, men afhörandet af vitnen, hvithet lärer utgöra eu icke

obetydlig del af förhandlingarna, förrättas af endast en ledamot. Äfven i

de preussiska appellationsdomstolarne erfordras för dömande fem ledamöter,

dock med det undantag, att tre äro tillfyllest för afgörande af “polis-rekurssaker";

hvarvid bör upplysas, att enligt preussisk lagstiftning rekurs eger

rum i civilmål, när tvistens föremål uppgår till blott 50 Thaler eller mindre;

i brottmål, när eu ensam domare har gifvit första utslaget och ransakningen

rört endast “Öfverträdelser" (icke egentliga förbrytelser). I Rhenprovinserna,

likasom i Frankrike, fordrar appellationsrätten förbrottmåls behandling minst fem,

för tvistemål minst sju domare, men den har öfver sig endast eu kassations

9

-

66

instans. I Finland har *26 kap. 1 § Rättegångsbalken numera sådan

lydelse, ant i Hofrätt tern ledamöter utgöra domfört antal, dock må i mål,

som ej gå å lif, fyra döma, der minst tre om slutet äro'' ense.

Bland de länder, hvilkas förhållanden i fråga om lagskipning och rättsväsende

erbjuda lämpliga punkter till jemförelse med våra egna, är Norge,

hvarest Stiftsöfverrätterne, allt ifrån sin stiftelse år 171)7, bestått af blott tre

ledamöter, beräknade för hvarje af de afdelningar, som tillsammans utgöra

Christiania Stiftsöfverrätt, men på det hela för hvarje af rikets öfriga tre

öfverrätter. Med åberopande af detta förhållande, hvaraf något menligt inflytande

på lagskipning^!! icke lärer försports, och af den betydligt ökade

verksamhet, som genom hofrättspersonalens fördelning på flera divisioner

och möjligen på öfverrätter i flera orter kunde vinnas, har redan lagberedningen

i sitt år 1840 afgifna förslag till Rättegångsbalk föreslagit nedsättning

af antalet domare i svenska öfverrätter derhän, att, såsom det heter i

4 kap. 1 § åt samma förslags förra del, ej flere än fem och och ej färre

än tre skola på en gång i rätten sitta.

Det har synts komiterade som, då angelägenheten att öka Hofrätternas

arbetsprodukt icke lärer kunna bestridas, Norges föredöme skulle mäktigt

tala för nedsättning af domfört antal ledamöter äfven i våra öfverrätter till

tre. Skulle emellertid vigtiga betänkligheter möta mot införande i detta fall

af likhet de båda länderna emellan, så synes lagberedningens förslag, jemkadt

till öfverensstämmelse med hvad i afseende å Högsta Domstolen är

stadgadt, kunna medföra synnerlig nytta, om det nemligen bestämdes, att i

Hofrätt skola i vigtigare mål fem, i ringare minst tre ledamöter vara domfört

antal. Och om det icke anses lämpligt att åt domstolen sjelf öfverlemna

pröfningen hvilka saker skola såsom ringare anses, återstår att genom

lag bestämma äfven detta, för hvilket fall komiterade hemställa, om icke

exekutionsmål, tvistemål, som afse ett värde af mindre än tvåhundra Kronor,

samt brottmål, hvilka icke kunna medföra strängare påföljd än böter eller

kortare tids fängelse, skulle fä i öfverrätt afgöras af tre ledamöter.

I den mån kostnaderna för rättsskipningen i öfverrätterna ökas, blir

det ock mer och mer angeläget att arbetet så ordnas, att icke krafterna förspillas

på mindre vigtiga eller rent af onödiga göromål. Det förfarande,

som egt rum under det efter lagmans- och kämnersrätternas upphäfvande

förflutna fjerdedels sekel, eller att, sedan målen eu tid fått hopa sig i öfverrätt,

tillfälliga förstärkningar af dessa domstolar anlitats för att arbeta undan

den samlade balansen, är icke egnadt att hos den rättsökande alstra belåtenhet

med och förtroende till rättsskipningen. Begge dessa känslor äro dock

för samhällets trefnad så vigtiga att, om de blifvit, äfven i ringa man, rubbade,

ett sådant förhållande ej bör lemna» utan afseende och få fortfara.

Bäst skulle vill det allmännas kraf på rättsskipningens jemna och oafbrutna

67

fortgång utan öfverdrifna kostnader tillgodoses, om, genom någon af de åtgärder

komiterade ofvan antydt, domarepersonalens antal i Hofrätterne bragtes

i motsvarighet till de göromål, som åligga densamma. Men derjemte torde

det vigtiga ändamålet äfven kunna väsentligen främjas genom åtgärder, syftande

till förenkling af de vid målens behandling stadgade former och såmedelst

till de rättsökandes betryggande, att icke målens afgörande onödigt

förd röj es och tredskande parter derigenom obehörigen uppmuntras att öka

domstolarnes arbeten. Komiterade anse sig derför böra framställa förslag

till sådana förändringar i sättet för målens behandling inom Hofrätterne, som

synts böra leda till förenkling af handläggningen och såmedelst till ett skyndsammare

afgörande.

1 tvistemål, såväl instämda som de, Indika genom vad fullföljas, skola

i Hofrätt alla inlagor med bevis, som dertill höra, tvefalt ingifvas, den ena

att vara i Hofrätten qvar, den andra att gifvas till vederparten. Om denna

ordning att inlagor med tillhörande bevis skola tvefalt ingifvas, hvilken i

längre tid varit äfven i konkursmål tillämpad, utsträcktes till alla i Hofrätt

anhängiggjorda eller fullföljda ansöknings- eller besvärsmål, vare sig af tvistemåls

eller brottmåls egenskap, skulle derigenom vinnas, att, när ansökning

eller besvär funnes böra utställas till förklaring, det ena exemplaret kunde

med åteeknadt delgifningsbeslut utlemnas, medan det andra, jemte underrättens

protokoll, när sådana varit bifogade, blefve i Hofrätten qvar. Det

nu brukliga vidlyftigare redogörandet för målet i Hofrättens protokoll kunde

derigenom mycket förenklas på samma gång handlingarnes qvarliggande i

Hofrätten satte denna i tillfälle att, så snart målet vore, genom försummelse

att fullgöra Hofrättens föreläggande, färdigt att utan inkommen förklaring

afgöras, detta ock kunde obehindradt ske.

1 sammanhang härmed har det synts komiterade, som beskaffenheten

af de äfventyr, hvilka för förklarings afgifvande eller verkställande af delgifning

part föreläggas, i flera hänseenden icke vore rätt lämpliga. I förstnämnde

fall förelägges mestadels vite och, först,sedan detta är försutet, äfventyr

af målets afgörande; i vissa händelser förelägges äfven vite för besvärens

uttagande och delgifning. Om i alla dylika fall äfventyret städse

vore att, derest det förelagda icke inom stadgad tid fullgjordes, Hofrätten

vore oförhindrad att afgöra målet, skulle behandlingen vid alla de tillfällen,

der nu bötesäfventyr måste tillämpas, väsentligen förenklas. I stället nemligen

att, genom särskilt beslut, fälla till vitet och förelägga ny tid och

nytt äfventyr samt afvakta detta besluts expedierande, delgifning med vederbörande,

den ytterligare tidens utgång och de vidare åtgärder, som kunna

erfordras, egde Hofrätten att genast afgöra målet. Komiterade finna sig

desto hellre böra förorda att i dylika fall vite icke förelägges, som, utom

fördelen af förenklad behandling, äfventyret af vite i och för sig synes

68

olämpligt. För eu illvilligt läskande part bör ej tillfälle beredas att på

detta sätt köpa uppskof och tidsutdrägt i målets behandling. Eu part åter,

som ej vill längre drifva sin talan såsom besvärande, eller hvilken, såsom

förklarande, anser sig ej behöfva vidare utveckla sin talan, än han det vid

underrätt gjort, bör ej genom böter tvingas dertill, utan må ega att låta

vid underrättens beslut förblifva eller fä saken i befintligt skick pröfvad.

För den händelse att part i besvär anhåller att få rådrum för sin talans

vidare utvecklande eller vid besvär eller vadeinlaga ej bifogar fullständiga

protokoll rörande målets handläggning vid underrätt, borde väl genom lag

föreskrifvas huru förfäras skulle, helst så att, der part anfört skäl eller med

bevis styrkt, att han ej kunnat fullständiga besvär eller fullständiga handlingar

aflemna, de sistnämnda Unge i radernål under skriftvexling^! ingifvas

och besvärsmål någon bestämd kort tid hvila i afvaktan på besvärens och

handlingarnes fullständigande, men derefter utan vidare omgång företagas

till behandling. Skall åter, hädanefter som hittills, särskild pröfning af hvarje

särskild!, mål i dylika fäll ega rum och föreläggande meddelas, anse komiterade

att de hittills ofta brukliga förhören i Hofrätt borde undvikas och

föreläggandet meddelas endast genom anslag i Hofrättens förmak, hvilket anslag

för de flesta fall torde kunna efter antaget formulär utfärdas.

Den skriftliga berättelse, som uti instämda och vädjade saker skall

utfärdas, för att af parterne eller deras ombud genomläsas och underskrifvas,

äfven detta vid vite, har förlorat den betydelse, den ursprungligen var

afsedd att ega, och torde numera icke kunna anses leda till annat än tidsutdrägt

och omgång. Den torde derför böra afskafläs och det tillkomma

parterne att under skriftvexling^! tillkännagifva, om muntligt förhör äskas

samt anledningen derför. liar sådant förhör ej blifvit begärd t eller är giltig

anledning för förhöret ej uppgifven, bör målet företagas till afgörande.

Eu betydlig del af Hofrätternes sammanträdestid upptages genom läsning

af handlingarne. Denna läsning kan svårligen anses bereda någon

mer än den ledamot, af hvilken den verkställes, eu närmare kännedom af

målet. För referenten, som redan känner handlingarne, går tiden utan

nytta; för de öfriga, icke läsande ledamöterne torde i de flesta fall nyttan

af läsningens åhörande icke svara mot tidsförlusten under den dyrbara sammanträdestiden.

Målens beredning skulle derföre vinna, om denna läsning

förvandlades till hemarbete, så att. sedan referent genomgått handlinoarne

och, om målets vidlyftighet sådant påkallade, uppsatt promemoria, handlingarne

afleinnades till en annan ledamot å divisionen, hvilken likaledes genomginge

desamma och granskade promemorian, om sådan funnes, hvarefter

målet föredroges. Den ledamot, som förut tagit kännedom om handlingarne.

vore då i tillfälle att genast kontrollera föredragningen och vore antagligen

mera färdig till sakens mognare bedömande, än som efter åhörande af före

-

69

dragning utaf eu förut okänd sak samt en ofta nog kanske störd och afbruten

läsning af handlingarne kan vara fallet. Två ledamöter hade en pa

förhand vunnen närmare kännedom af handlingarne och en omedelbart efter

föredragningen företagen och genomförd öfverläggning torde lättare föra till

sakens afgörande, än som sker under nuvarande förhållanden, då den läsande

ledamotens kännedom af handlingarne, om dessa äro vidlyftigare, lätteligen

kan vara mindre säker och således allt beror på referenten och hans

framställningsförmåga.

Om på detta sätt mycken läsning af handlingar, en mängd förhör och

många förelägganden för besvärs och handlingars fullständigande försvunne,

synes det komiterade antagligt, icke blott att sammanträdestiden skulle

blifva fullt tillräcklig för alla måls behandling, utan att den kunde minskas

till beredande af någon ytterligare tid för det ökade hemarbetet. Kunde

sålunda jemte lördagen, som redan nu är ledig, äfven onsdagen undantagas

från sammanträden och sålunda hvar tredje arbetsdag lemnas ostörd åt hemarbete

samt liofrätternc, i likhet med hvad i en del andra embetsverk egt

rum, framflyttade tiden för sammanträdenas början något längre på förmiddagen,

lärer lämplig tid för det ökade hemarbetet lätteligen kunna åstadkommas.

Ändamålet med ett utslag eller eu dom är att för parterne och, om

så fordras, för verkställande myndighet klart och bestämdt uttala om och

hvad den ena parten kan hafva att till den andra, eller möjligen, i lönn åt

böter, till det allmänna fullgöra. Derjemte skola enligt vår lag de skäl,

hvarpå den dömande myndigheten grundar sitt beslut, angifvas. Men en

berättelse öfver målet och dess gång behöfver och bör domen ej vara. Parterne

och deras ombud, Indika känna handlingarne i saken, behöfva den ej;

för part, som redan hos underrätt löst dess utslag, är det till och med obehörigen

betungande att få öfverrättens dom fördyrad genom ett återupprepande

af samma, redan eu gång betalda meddelande. Om någon gång det

kan för personer utom målet vara af intresse att i utslaget finna en sammanfattning

af målets hufvudpunkter, är detta icke ett tillräckligt skäl att

betunga så väl det allmänna som de enskilda parterne med kostnaderna för

utarbetande af dylika sammanfattningar, desto mindre, som de i allt fall

blifva, äfven såsom sådana, otillfredsställande, och den, som vill hafva närmare

kännedom af saken, icke lärer kunna underlåta att söka den i handlingarne.

Till gagn för det allmänna, till vinst för de enskilda parterne

och till minskande af onödigt arbete skulle det derför, efter komiterades

mening, kunna i någon män leda, om utslag och domar förkortades dels

derigenom att underrättens beslut icke intoges i annat fall än då det helt

och hållet eller till någon del af öfverrätten faststäldes, dels derigenom att

70

ämnet för åtal eller käromål kortare, än nu ofta sker, angåfves och vidlyftigt

anförande af påståendena undvekes.

Krigshofrätt!*».

Uti underdånig skrifvelse den 25 November 1873 bär Krigsliofrätten,

med afseende å den alltmera stegrade kostnaden för allt, som till lefnadsförnödenheter

räknas, i likhet med öfriga embetsverk framställt förslag till

lämplig ansedd förbättring i dess civile cm bets- och tjenstemäns löneförmåner,

hvilka, enligt hittills gällande stat och särskilda föreskrifter, utgått på

följande sätt:

1 krigshofrättsråd, lön 2,628 R:dr,

lönefyllnad 1,872 R:dr.......Summa 4,500 R:dr.

1 sekreterare, lön 1,971 R:dr, lönefyllnad

529 R:dr......... ,,

samt dessutom i renskrifningsarvode

150 R:dr.

1 krigsfiskal, lön 1,971 R:dr, lönefyllnad

529 K:dr......... „

2 kanslister, hvardera lön 487: 50,

50 „

50,

4.500

2.500

2,500

1,549

516:

50 öre

1

utom ljuspenningar.

3 7 6:

150

7 September 1869 samt den

o

R:dr.

lönefyllnad 287 R:dr. S:a774

1 väbel eller vaktmästare, lön 328

lönefyllnad 188 R:dr . . .

1 hofrättspost, lön 218 R:dr, lönefyllnad

158 R:dr.....-..... „

hvarjemte linnés ett anslag till gratifikationer,

Genom Kong!. Blefven den 21 Maj oel

20 Maj 1870 har, enligt hvad Krigsliofrätten förmäler, blifvit bestämdt, att

kauslistbefattningarna och eu vaktmästaresyssla skola indragas, de förra vid

innehafvarnes och den senare vid endera vaktmästarens afgång, äfvensom att

dels för ombesörjandet af renskrifningen inom Krigshofrättens kansli och

krigsfiskalsexpeditionen, hvilken renskrifning för närvarande bestrides af

kanslisterne, arvoden skola utgå till sekreteraren med 800 R:dr, deraf han

på grund af Kongl. Brefvet den 7 September 1869 redan nu uppbär ofvannämnde

150 R:dr, och till krigsfiskalen med 200 R:dr, dels ock att, då den

ena vaktmästaretjensten indrages, den qvarvarande vaktmästarens lön höjes

till 600 R:dr, utan beräkning af ljuspenningar.

71

Krigshofrätten, som förmält sig dela den på senare tid allt allmännare

antagna åsigt, att lönen bör efter viss, bestämd tjenstetid med visst

belopp ökas och utgå hufvudsakligen såsom fast lön, men till någon mindre

del såsom tjenstgöringspenningar, hvilka sistnämnda skulle tillkomma den

ordinarie innehafvaren af embete eller tjenst, då han vore i utöfning af sin

befattning, men för den tid, han af en eller annan orsak åtnjöte tjenstledighet,

den, som under tjenstledigheten embetet eller tjensten bestridde, har

hemställt, att årliga aflöningen för Hofrättens civile embets- och tjensteman

måtte, med 500 R:drs ålderstillägg för en hvar af dem efter 5 års tjenstetid

samt med beräknande af en viss del af lönebeloppet såsom tjenstgöringspenningar,

fastställas sålunda:

krigshofrättsrådet: lön 4,500, tjenstgöringspenningar 1,000, summa 5,500,

sekreteraren ,, 2,800, ,, 700, „ 3,500,

krigsfiskalen „ 2,800, „ 700, ,, 3,500,

samt att den fasta lönen för en hvar af dem skulle ökas genom ålderstillägg

efter fem års tjenst med 500 R:dr.

Beträffande de två kanslisttjensterna, så enär dessa skola vid nuvarande

innehafvares afgång indragas, har Krigshofrätten väl ansett någon

lönereglering för dem ej kunna ifrågakomma, men deremot hemställt, att

begge kanslisterne måtte, hvardera med bibehållande såsom pension af de

löneförmåner, hvaraf han för närvarande är i åtnjutande, eller 793 R:dr 70

öre (ljuspenningar inberäknade), på allmänna indragningsstaten öfverflyttas,

och att, då vid sådant förhållande ombesörjandet af renskrifningen inom

Krigshofrättens kansli och krigsfiskalsexpeditionen skall af sekreteraren och

krigsfiskalen öfvertagas, de för detta ändamål redan bestämda arvoden, för

sekreteraren 800 och för krigsfiskalen 200 R:dr, måtte derefter få utgå.

Utom de belopp, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, hittills varit

å Krigshofrättens stat uppförda, hafva, i följd af senaste Riksdags beslut,

med indragning af de till nämnde Hofrätts ordförande och militäre ledamöter

förut från olika anslag utgående arvoden och ljuspenningar, i Hofrättens

stat upptagits följande fasta arvoden:

till ordföranden................*. Kronor 2,000: —

,, 3 militära ledamöter hvardera 1,000 . . „ 3,000: —

tillsammans Kronor 5,000: —

hvarigenom anslaget för Krigshofrätten, förut i riksstat uppfördt med 12,241

R:dr 50 öre, blifvit höjd! till 17,241 Kronor 50 öre. I nyssnämnda arvoden,

som utgöra godtgörelse för särskilda uppdrag, jemte de ordinarie befattningar,

för hvilka innehafvarne såsom officerare uppbära, fast lön, har någon

ändring icke blifvit ifrågasatt, hvarför ock komité» saknar anledning att rörande

dem yttra sig. Beträffande åter det af Krigshofrätten framlagda för

-

slaget till ny lönestat, har komitén vid granskningen af detsamma ansett

sig skyldig att, likasom vid behandlingen af de öfriga Hofrätternas förslag,

icke endast fästa afseende å behofvet af en förbättring i embets- och tjenstemilnnens

lönevilkor, utan tillika tillse i hvad män de med befattningarna

förenade arbetenas mängd och betydenhet kunna anses taga tjenstemännens

tid och krafter i anspråk. Till vinnande af upplysning i detta hänseende

har komitén tagit kännedom om ofvan åberopade af Justitiekanslersembetet

den 31 sistlidne Juli afgifna underdåniga memorial, i hvad det angår Krigshofrättens

arbetsredogörelse för år 1873, och dervid inhemta t, att följande mål

blifvit i Krigshofrätten

det året till ur 1874

afgjord a. balanserad».

Kongl. Maj:ts nådiga bref och remisser........... 1 tf —

Till Krigshofrättens omedelbara pröfning hörande..... 12 8

Besvärsmål........................... 2(5 1

Andra brottmålsärenden.................... 7 —

(Kriga mål och ärenden....... 567 —

Summa 628 9.

Den förra summan är högre än under något af de nästföregående

nio åren, då målens antal utgjort:

Af gjorda,

Balanserade.

År 1864

423

10

,, 1865

406

17

„ 1866

416

25

„ 1867

421

25

„ 1868

423

8

„ 1869

428

14

„ 1870

411

12

„ 1871

405

15

„ 1872

573

13

Men om från målens antal afdragas de under rubrik “öfriga mål och

ärenden“ upptagna, Indika, enligt hvad Justitiekanslersembetet upplyser, utgöras

af “inkomna domböcker, rapporter och rullor“, så uppgå de egentliga

målen, som år 1873 blifvit slutligen handlagda, till 61, och antagligen har

proportionen under de föregående åren varit ungefär densamma.

Af dessa siffror framgår ovedersägligt, att den utgift, staten måste

vidkännas för aflöningen af Krigshofrättens embets- och tjensteman är högst

betydlig i förhållande till det arbete, nämnde Hofrätt bär att utföra. Inom ett

större embetsverk kan ett dylikt missförhållande rättas genom indragning af

73

öfverflödiga tjenstår, men någon minskning i antalet tjensteman utöfver hvad

som redan är beslutadt lärer här icke kunna ega rum på annat sätt än genom

hela Krigshofrättens indragning, och en dylik fråga ligger utanför det

uppdrag komitén erhållit. Vid sådant förhållande och då staten icke lämpligen

bör vidkännas förökade kostnader för ifrågavarande institution, finner

sig komitén icke kunna tillstyrka det af Krigshofrätten framstälda förslaget

till ^löneförbättring för dess embets- och tjensteman. Då likväl de hittills

bestådda lönerna icke under nuvarande prisförhållanden kunna tillförsäkra

innehafvarne eu oberoende utkomst, och Krigshofrättens arbeten tvifvelsutan

kunna fortgå utan hinder deraf att Hofrättens embets- och tjensteman tillika

hafva annan sysselsättning, anser sig komitén böra förorda det undantagsstadgande

för nämnde embets- och tjensteman, att dem må, efter Krigshofrättens

bepröfvande, tillåtas att jemväl innehafva tjenstebefattningar utom

Hofrätten; hvarjemte och då de sekreteraren och krigsfiskalen tillförsäkrade

löneinkomster icke tillfullo kunna dem tillgodokomma förr än de nuvarande

kanslisterne ur tjenst afgått, komitén biträder det af Krigshofrätten framstälda

förslaget, att nämnde kanslister, af hvilka den ene, född år 1802,

blef 1827 till kanslist utnämnd och den andre, född 1810, inträdde i statens

tjenst år 1830, må på allmänna indragningsstaten öfverflyttas med pension,

motsvarande de för en hvar af dem uppgifna aflöningsförmånerna, 793

Kronor 70 öre. I enlighet med hvad nu blifvit anfördt får komitén hemställa,

att de två vid Krigshofrätten nu anstälde kanslisterne

må på allmänna indragningsstaten öfverflyttas med årlig

pension af 793 Kronor 70 öre hvardera;

att de enligt särskilda nådiga förordnanden för Krigshofrättens

civile embets- och tjensteman afsedda aflöningsbelopp

må, under förbehåll, att all inom Krigshofrätten

förefallande renskrifning ombesörjes af vederbörande

tjensteman, i stat uppföras med lämplig fördelning

i egentlig lön och tjenstgöringspenningar efter de grunder

och under enahanda vilkor för tjenstgöringspenningarnas

åtnjutande, som i afseende på rikets Hofrätter blifvit

föreslagna, sålunda:

Lön

krigshoträttsrådet . . . . 3,300

sekreteraren.......2,500

krigsfiskalen.......2,000

vaktmästaren....... G00

10

Tjenstgörings

penningar.

1,200: —

800: —

— 700

Summa.

4,500

3,300

2,700

600

74

dock att de för vaktbetjeningen hittills bestådda löner

jemte ljuspenningar må fortfarande utgå till dess redan

bestämd reglering kan ega rum;

att Krigshofrättens civile embets- och tjensteman må,

efter Krigshofrättens hopropande, tillåtas att jemväl innehafva

tjenstebefattningar utom Hofrätten;

att de för embets- och tjensteman vid rikets Hofrätter

föreslagna skyldigheter och rättigheter i afseende på afskedstagande

och pensionering må jemväl för Krigshofrättens

civile embets- och tjensteman blifva gällande;

samt att bifogade förslag till aflöningsstat, för Krigshofrätten,

Lit. Gr, må i nåder fastställas.

Återställande de till komitén öfverlemnade handlingar rörande löneregleringen

vid rikets Hofrätter och bifogande de vid ärendets slutliga, behandling

hos komitén anförda skiljaktiga meningar, framhärda komiterade

med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undm&ter,

H. W. BRED BERG.

O. F. AF SILLEN.

A. AV. DU FAVA.

Anion Granlund.

ERIK LJUNGSTEDT.

DISS ÖL. LARSSON.

Stockholm den D3 December 1874.

75

Lit. A.

Nu gällande

Stat

för Svea Hofrätt.

Riksmynt.

1 President, lön............................

9,000

_

10 Hofrättsråd, löner å 5,000 R:dr.................

50,000

—

5 Assessorer, löner å 4,500 R:dr..................

22,500

—

5 dito d:o å 4,000 R:dr..................

20,000

—

5 dito d:o å 3,500 R:dr..................

17,500

—

1 Sekreterare, lön...........................

2,000

—

1 Advokatfiskal, lön.........................

2,500

—

4 Fiskaler, löner å 1,500 Rall-...................

6,000

—

1 Fiskal, lön (såsom arvode)....................

1,500

—

3 Notarier, löner å 1,800 R:dr.....................

5,400

—

2 dito d:o å 1,800 R:dr (såsom arvoden).........

3,600

—

5 dito d:o å 1,400 R:dr...................

7,000

—

5 dito d:o å 1,000 R:dr (såsom arvoden).........

5,000

—

Till arvode för biträde vid notariegöromålen...........

2,500

—

1 Aktuarie, lön............................

2,500

■—

1 Arkivarie, lön............................

2,000

—

Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fiskalsexpe-

ditionen............................

1,800

—

Arvoden till Amanuenser för biträde åt sekreteraren, advokat-

fiskalen, aktuarien och arkivarien.............

2.700

—

Gratifikationsmedel åt extra ordinarie tjensteman och vakt-

betjente.............................

1,500

—

Adjunktionsmedel...........................

1,800

—

1 Vaktmästare, lön..........................

600

—

5 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr.................

2,000

—

5 dito d:o å 300 R:dr.................

1,500

—

Tillkommer, enligt Kongl. brefvet den 23 Maj 1873, löne-

förhöjning åt 10 Hofrättsposter å 100 R:dr.......

1,000

—

S u in m a

171,900

—

76

Lit.

Nu gällande

Stat

för Göta Hofrätt.

1 President, lön.................

Riksmynt.

9,000

i

—

10 Hofrättsråd, löner å 5,000 It:dr............

50,000

_I

5 Assessorer, löner å 4,500 R:dr............

22,500

5 dito d:o it 4,000 Rall-...............

20,000

_

5 dito d:o it 3,500 R:dr...............

17,500

__

1 Sekreterare, lön..............

2,500

_

1 Advokatfiskal, lön.....................''.

3,000

5 Fiskaler, löner it 1,500 R:dr............

7,500

_

5 Notarier, löner å 1,800 R:dr...........

9,000

_

5 dito d:o it 1,400 R:dr..................

7,000

_

5 dito d:o å 1,000 R:dr............

5,000

_

Till arvoden för biträde vid notariegöromålen.........

2,500

_

1 Aktuarie, lön...................

2,000

_

1 Arkivarie, lön..................

2,000

5 Amanuenser, arvoden å 600 R:dr............

3,000

__

Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fislcalsexpe- ditiouen..........

1,500

Gratifikationer åt e. o. tjensteman och vaktbetjente.......

1,500

—

Adjuuktionsmedel..........

1,800

_

1 Vaktmästare, lön.............

600

_

5 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr................

2,000

—

S u m in a

169,900

—

77

Lit. C.

Nu gällande

Stat

för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Riksmynt.

Prfi8idp.nt.flTi,

9,000

4 Hofrättsråd, löner å 5,000 R:dr..................

20,000

—

2 Assessoi-er, löner å 4,500 R:dr..................

9,000

—

2 dito d:o å 4,000 R:dr..................

8,000

—

2 dito d:o å 3,500 R:dr..................

7,000

—

1 Sekreterare, lön...........................

3,000

—

1 Advokatfiskal, lön..........................

3,000

—

2 Fiskaler, löner å 1,500 R:dr....................

3,000

—

2 Notarier, löner å 1,800 R:dr....................

3,600

—

2 dito d:o å 1,400 R:dr....................

2,800

—

2 dito d:o ä 1,000 R:dr....................

2,000

—

Till arvoden för biträde vid notariegöromälen..........

1,000

—

1 Aktuarie, lön.............................

2,500

—

1 Arkivarie, lön............................

2,000

—

Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fiskalsexpedi-

tionen.............................

600

—

Arvoden till Amanuenser, såsom biträde åt sekreteraren, advokat-

fiskalen, aktuarien och arkivarien..............

1,800

—

Gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente.......

600

—

Adjunktionsmedel...........................

900

—

1 Vaktmästare, lön..........................

600

—

2 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr . ...............

800

—

S u m m a

81,200 j —

78

Lit. D.

Förslag till

Stat

för Svea Hofrätt, att tillämpas från och med år 1870.

Lön.

Kronor.

Tjenst- görings- pennin- ^ gar.

Kronor.

År voden ,1

00,1 Summa.

ersätt- i

ningar. jj Kronor.

Kronor.;

1 President..................

7,600

2,400

II

--i) 10,000)

1 Hofrättsråd, ordförande å division . . .

4,600

18,400

1,800

600: 7,000!

4 dito d:o ...

7,200

2,100 28,000

1 dito .................

4,600

1,800

----i 6,400;

4 dito ..................

18,400

7,200

--Ij 25,600;

1 Assessor.................

3,000

1,800

--4,800

14 dito ...........

42,000

25,200

1,500

67 200

1 Sekreterare................

3,500

--j 5j)00

1 Advokatfiskal...............

3,000

1,500

--: 4,5001

1 Tjensteman inom notariegraden (Notarie)

1,600

1,200

400 3,200

9 dito d:o (dito)

14,400

10,800

3,600 28,800

1 dito d:o (Aktuarie)

1,600

1,200

----- 2,800

1 dito d:o (Arkivarie)

1,600

1,200

200 3,000 j

1 Fiskal...............

1,600

900

2001) 2,7001

3 dito ................

Anslag till amanuenser, semestervikariat

samt e. o. biträden.........

4,800:

2,700

600| 8,100

--|

__

---j| 7,500;

1 Vaktmästare...............

800,

300

---!! 1,100

1 Hofrättspost................

500,

200

-- 700

9 dito ................

4,500,

1,800

--i 6,300 /

S u m m a |

--:

---

----|[222,700

Efter 5 års

tjenstgöring

inom graden

kan lönen

höjas med

■ 500 kronor

och efter 10

års med

ytterligare

500 kronor.

Efter 5 års

tjenstgöring

kan lönen

höjas med

100 kronor.

Amu. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom

förelagd tid förklarat sig icke vilja pa denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmaner;

dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel

med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före

statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

79

Lit.

Förslag till

Stat

för (Jota Hofrätt, att tillämpas från och med år 1870.

Lön.

Kronor.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Kronor.

Arvoden

och

ersätt-

ningar.

Kronor.

Summa.!

Kronor. 1

i

President..................

7,600

2,400

10,000

1

Hofrättsråd, ordförande å division . . .

4,600

1,800

600

7,000

4

dito d:o . . .

18,400

7,200

2,400

28,000

1

dito

4,600

1,800

—

6,400

4

dito .................

18,400

7,200

—

25,600

1

Assessor ..................

3,000

1,800

—

4,800

14 dito ..................

42,000

25,200

—

67.2001

i

Sekreterare ... ..............

3,500

1,500

—

5,000

i

Advokatfiskal................

3.000

1,500

—

4,500|

1

Tjensteman inom notariegraden (Notarie)

1,600

1,200

400

3,200

9

dito d:o (dito)

14,400

10.800

3,600

28,800

1

dito d:o (Aktuarie)

1,600

1,200

—

2,800;

1

dito d:o .(Arkivarie)

1,600

1,200

200

3,000!

1

Fiskal....................

1,600

900

200

2,7001

3

A

dito ................... •

inslag till amanuenser, semestervikariat

4,800

2,700

600

8,100

samt e. o. biträden..........

----

—

---

! 7,500

1

Vaktmästare................

800

300

—

1,100.''

1

Hofrättspost................

500

300

---

4

dito ................

2,000

1,200

—

3,200 j

S u m m n

---

—

219,70oj

Efter 5 års

tjenstgöring

nom graden

kan lönen

höjas med

500 kronor

3ch efter 1 0

års med

ytterligare

500 kronor.

Efter 5 års

tjenstgöring

kan lönen

höjas med

100 kronor.

Amu. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom

förelagd tid förklarat sig icke vilja på denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmåner;

dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel

med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före

statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

80

Lit. F.

Förslag till

Stat

för Hofrättcn öfver Skåne och Blekinge, att tillämpas från och med

år 1876.

Tjenst-

Arvoden

Lön.

görings-

02ll

Summa.

permin-

ersätt-

j

Kronor.

gar.

nmgar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

!

1 President..................

7,600

2,400

10,000

1 1 Hofrättsråd, ordförande å division . . .

4,600

1,800

600

7,000

I 1 dito dito . . .

4,600

1,800

600

7,000

1 dito ................

4,600

1,800

—

6,400

1 dito ................

4,600

1,800

—

(5,400

1 Assessor..................

3,000

1,800

___

4.800

Efter 5 års

5 dito ..................

15,000

9,000

___

24,000

tjenstgöring

1 Sekreterare.............

2,500

1,500

4,000

inom graden

1 Advokatfiskal...............

2,000

1,500

—

3,500

höjas med

1 Tjensteman i notariegraden (Notarie)

1,600

1,200

400

3,200

500 kronor

3 dito dito (dito)

4,800

3,600

1,200

9,600

och efter 10

1 dito dito (Aktuarie

ytterligare

och Arkivarie)

1,600

1,200

200

3,000

.500 kronor.

1 Fiskal...................

1,600

900

200

2,700

1 dito ...................

1,600

900

200

2,700

Anslag till amanuenser, semestervikariat

samt e. o. biträden.........

—

—

__

3,500

i 1 Vaktmästare...............

800

300

__

1.100

Efter 5 års

1 Hofrättspost................

500

300

__

800*1 tjenstgöring

1 dito ................

500

300

—

8aa''/ kan lonen

ouu / höi as med

S u m in a

—

---

100,500

1 00 kronor.

Anm. 1. I händelse sekreteraren bibe-

hålles vid skyldigheten att emottaga inkom-

mande handlingar, utföras löneförmånerna

för honom sålunda..............

2,000

1,500

__

ce

O»

0

0

jemte rätt till ålderstillägg; kommande i

sådant fall ofvanstående slutsumma att

minskas med 500 Kronor och uppgå till .

—

—

—

100,000

Anm. 2. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom

förelagd tid förklarat sig icke vilja på denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmåner;

dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel

med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före

statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

81

Ivit, G,

Förslag’ till

Stat

iöi Krigsliofrätten, att tillämpas från och med år 1S76,

Lön.

Kronor.

Tjenst-

görings-

pennirigar.

.Kronor.

i Summa.

Kronor.

1 Ordförande........ „ j

1 Militärledamot..... ja„

2 dito .............;;;

1 Krigshofrättsråd ....

1 Sekreterare.....

1 Krigsfiskal.....

3,300

2,500

1.200

800 1

2,000

1,000

2,000

4,500

3,300

2.700 !

600 j

1 Vaktmästare.......

a,UUU

600 1

/(JO !|

Summa |--I

Anm. De för vaktbetj eningen hittills bestådda löner, nemli

___II

gen för

16,100 |

1 Väbel . . . kr. 516: 50.

och för 1 Hofrättspost » 376: _

tillsammans kr. 892: 50

jemte ljuspenningar, utgå fortfarande till dess reglering kan ega rum.

IT

82

Särskilda meningar al'':

l:o) 0. F. af Sillen:

Bland de förslag, komiténs betänkande innehåller, förekomma tvänne

af den beskaffenhet, att jag icke kunnat deruti instämma utan ansett mig

höra uti en särskild reservation uttala min skiljaktiga mening. Betjena

förslaget gäller löneregleringen för hofrättsråden i Svea och Göta Hofrätter

samt °i Skånska Ilofrätten. Det andra rörer förbudet emot flere tjensters

förening.

Uti det förra förslaget har komitén, afvikande från den princip, som

ansetts böra tillämpas vid regleringen af aflöningen för Hofrätternes tjensteman

och betjente i allmänhet, nemligen bestämmandet af ålderslönetillägg

efter vissa års tjenstetid, för hofrättsråden i stället föreslagit den grund för

en progessiv löneförbättring, att, utöfver den lör dem alla lika aflöningen,

särskilda arvoden skulle anslås åt de äldre hofrättsråd, som vore ordförande

å Hofrätternes divisioner. Donna anordning, hvilken icke är betingad af

större fordringar på desse ordförandes än på de öfrigo hofråttsradens verksamhet,

innefattar i sjelfva verket enahanda slags fördelning i olika löneldasser,

som, redan nu förekommande inom såväl assessors- och notariegraderne

i Hofrätterne som vissa tjenstegrader i de förvaltande verken, med skäl

blifvit anmärkt såsom mindre tjenlig och icke heller i tillämpningen alltia

fullt rättvis, i anseende dertill att uppflyttningen i högre löneklass måste

blifva beroende af hastigare eller långsammare omsättning af personalen

inom denna klass. Anledningen till denna afvikelse från den i öfrigt antagna

grundsatsen angifves i komiténs betänkande vara den, att genom

ålderslönetillägg för hofrättsråden pensionen kommo att höjas till ett belopp,

som måhända skulle hafva ringa utsigt att vinna godkännande. Äfven jag

delar farhågan att i detta hänseende ställa anspråken för högt, hvilket,

med antagande af de pensionsgrunder, komitén föreslagit, måhända skulle

blifva fallet, om, utöfver deri egentliga lönen, vanligt ålderslönetillägg hofrättsråden

tillädes, men jag har deremot föreställt mig, att samma mål, utan

uppoffring af förenämnda princip, lämpligen kan vinnas på det sätt, att flen

löneförbättring man afsett för hofrättsråden genom anvisande åt divisionscheferne

af särskilda arvoden, hvarå pension icke far beräknas, i stället bestämmes

att under enahanda form utgå, lika för alla hofrättsråden, efter fem

års tjenstgöring i denna egenskap. Min mening år alltså den, att hofrättsrådens

aflöningsförmåner böra fastställas sålunda:

lön 4,600 Kronor, tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor

eller tillsammans 6,400 Kronor, hvilket belopp efter fem

års tjenstetid kan med ett årligt arvode af 600 Kronor

förhöjas till 7,000 Kronor.

Det sejlare förslaget,

83

och tjensteman att innehafva annan tjenstebefattning utom Hofrätten, flock

med rätt för dem af nuvarande tjensteman-, som innehafva sådan befattning,

att densamma bibehålla, så länge den icke vore för tjenstgöring*})! i Hofrätten

hinderlig, har icke heller, i den utsträckning förslaget erhållit, kunnat

af mig biträdas. Väl må det anses lämpligt, att ett sådant förbud varder

stadgadt för Hofrätternes chefer och ledamöter samt måhända äfven för

deras sekreterare och advokatfiskal, enär de för desse embets- och tjenstemän

föreslagna löneförmåner torde blifva någolunda tillfyllestgörande, men

att för tjenstemännen i lägre grader, hvilkas aflöning, åtminstone i det fall

att tjenstemännen bär familj att försörja, måste blifva otillräcklig, utsträcka

förbudet till alla slags befattningar och således jemväl till dem, som icke

tillhöra rikets eller kommunens stat eller Riksdagens verk, och derigenom

för desse tjensteman stänga utvägen att genom emottagande ai annan befattning

af det antydda slaget söka bereda sig tillgång till fyllande af den

brist, som statens aflöning ej förslår att betacka, synes mig hardt oen äfven

mindre välbetänkt, då i de fall, der enskilda tillgångar ej finnas, tjenstemannens

näringsbekymmer måste komma att menligt inverka pa tjenstens handhafvande.

Komitén har visserligen i detta afseende hänvisat pa de enskilda

uppdrag, som det skulle vara tjenstemännen tillåtet att åtaga sig, men

sådana uppdrag, hvilka, efter livad erfarenheten visat, ofta taga tjenstemannens

tid mer i anspråk än de befattningar, jag bär ofvan åsyftat, komma i

allmänhet blott ett fåtal till godo och kunna understundom äfven vara af

den beskaffenhet, att en statens tjensteman icke lämpligen bör dermed befatta

sig. Jag anser således, att det föreslagna förbudet allenast må gälla Hofrätternes

chefer och ledamöter äfvensom sekreterare och advokatfiskal, men

deremot icke bör i vidare mån utsträckas till Hofrätternes öfrige tjensteman

än att dem, med det undantag komitén medgifvit för nuvarande tjensteinnehafvare,

förbjudes att utom Hofrätten innehafva någon tjenstebefattning å

rikets eller kommmuuens stat eller i någotdera af Riksdagens begge verk,

hvaremot det skulle vara dem tillåtet att tillika sköta annan ringare beställning

efter Hofrättens bepröfvande och så länge denna befattning befunnes

icke vara hinderlig för statstjenstens behöriga utöfning.

2:o) Erik Ljungstedt:

Yäl har jag, med öfrige komiterade, ansett ett hvart aflöningsbelopp

böra fördelas i egentlig lön — motsvarande äfven hvad tjensteinnehafvare

borde vid afgång efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår såsom pension

tillkomma — samt i tjenstgöringspenningar — utgörande hvad af honom

i allmänhet skulle vid ledighet från sysslans förrättande till vikarie afstås,

— likasom jag också, i fråga om den förbättring af löneförmånerna, som

må kunna tjensteman beredas oberoende af befordran och således under det

84

de i sin befattning qvarstå, ansett företräde böra gifvas åt det slag af sådan

löneförbättring, som benämnes ålder ättlägg och kommer tjenstemannen till

godo eftei viss tids utöfning af hans syssla, framför den löneförhöjning, som

allmännast för det närvarande åstadkommes genom uppflyttning till högre

löneklass i mån endast af äldre kamrats afgång;

men deremot har jag icke kunnat biträda komiténs åtgärd att vid

sagda fördelning hänföra ålderstillägget i dess helhet till sjelfva lönen.

Emellan de nämnda begge slagen af löneförbättring finnes nemligen

i uiin tanke icke någon annan skilnad, än den af olika vilkor för deras

tillträdande; och da för närvarande en viss del af hela aflöningen äfven för

de Höftättei nes embets- och tjensteman, som i nu gällande ordning kommit

i åtnjutande af löneförbättring inom graden, måste afstås vid tjenstledighet

utöfver den tid sådan kan afgiftsfritt fa begagnas, och en annan bråkdel af

det hela ^ från trädas vid afgång med pension, anser jag på likartadt sätt

böra tillvägagas äfven efter utbytandet af nu stadgad löneförhöjning mot det

föreslagna ålderstillägget, för hvars bibehållande i begge de förenämnda fallen

och upphöjande derigenom till annan af större helgd omhägnad natur än

den primitiva aflöningen något skäl icke synes mig vara för handen.

Af åtgärden att föra alderstillåggen ensamt till de egentliga lönerna

har ock blifvit en följd, att redan vid första tillfälle, då den antagna regeln

att sadant^lönetillägg skulle fa tillträdas efter fem års tjenstgöring i graden,

kom i fråga ° att tillämpas, nemligen i afseende på hofrättsråden, undantag

måst göras från samma regel, i det att man funnit sig för pensionsbeloppets

begränsande nödsakad föreslå, att förmånen skulle dem i stället tillgodokomma

under den särskilda benämningen af arvode och endast från den tidigare

eller senare tidpunkt, då desse ledamöter komme att såsom de främste föra

ordet pa Hofrätternas särskilda divisioner, men i hvilket förfogande ja0, icke

heller, emot hvad nu af mig blifvit yttradt, kunnat instämma, dervid äfven

ledd af den föreställningen, att, då sistnämnda åliggande ingalunda kan vara

af den säregna vigt och beskaffenhet, att ju icke en hvar, som pröfvas förtjent

att till hofrättsråd befordras, bör redan genom de egenskaper, som för

embetet i allmänhet tagas i anspråk, vara tjenlig och passande jemväl till

oi dföiande a hofrättsdivision, hvarken lämpligt eller behöfligt må vara, att

någon likasom särskild godtgörelse för fullgörandet af detta åliggande skall

eg a rum.

Min mening är derför, att hofrättsråd, ehvad han ännu inträdt i utöfning

af sistberörda bestyr eller icke, bör efter fem års anställning i graden

kunna tilldelas alderstillägg till lika belopp som det för divisionsordförande

tillstyrkta arvode af 600 Kronor, hvilket belopp jemväl är lika med skilnaden

imellan högsta assessors- och första rådsaflöning; och kunde, om behöfligt

vore, ett särskilt stöd för denna anordning liemtas deraf, att olikheten

i tjenstgöring emellan divisionschefer och öfrige hofrättsråd skulle

komma att icke oväsentligen utjemnas genom komiterades förslag att pa de

förre öfverflytta eu del af den föredragning, från hvilken de nu äro alldeles

fritagne.

Vidare har vid fördelningen i lön och tjenstgöringspenningar mig synts

lämpligast vara, att en viss för alla aflöningsbelopp lika grund blefve antagen

och följd, så att den ena och de andra komme att, om icke noggrannt,

likväl mycket nära motsvara viss procent af det hela. Någon sådan allmän

grund har emellertid icke härutinnan fått göra sig gällande, hvarföre ock lönen

och tjenstgöringspenningarna kommit att stå i så skiljaktigt förhållande till

sjelfva aflöningssummorna, att tjenstgöringspenningarna t. ex. för sekreterare

i Svea och Göta Hofrätter, som vore i åtnjutande af två ålderstillägg,

utgöra endast 25 procent af hela deras aflöning, under det de för advokatfiskal

i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt för notarier, som ännu icke undfått

något ålderstillägg, uppgå till42, 85 procent för den förre och ända till 50 procent

för de senare å deras respektive löneinkomster, äfvensom de jemväl för åtskilliga

andra tjensteman ligga närmare de senare procenttalen än det förstnämnda,

men hvilka högre löneafdrag det icke kan vara billigt att låta samme tjensteman

vid afskedstagande eller inträffande sjukdomsförfall vidkännas. Hvad särskilt

angår notarierne, så har väl denna oegentlighet kommit att blifva till

utseendet mindre påfallande derigenom, att den del af deras aflöning, som

ansetts motsvara kostnaden för utskrifning af domar och utslag eller 400

Kronor — likasom äfven för arkivarien och fiskalerne i enahanda afseende

föreslagen godtgörelse af 200 Kronor — icke sammanförts med de öfriga

tjenstgöringspenningarna, utan, lika med arvodet till divisionscheferne, blifvit

upptagen i särskild kolumn, under särskild titel; men då beloppen, såsom

komiterade ock vitsordat, äro att hänföra till naturen af tjenstgöringspenningar

och skola tillfalla den, som förrättar tjensten, samt frånträdas vid afgång

derifrån med pension, uppkommer genom den egna benämningen icke

någon förändring i sak.

Emot hvad komitén till stöd för åtgärden anfört, nemligen att det “icke

må ifrågasättas, att de“ — notarierne och arkivarien (äfvensom fiskalerne)

— “kunna eller böra sjelfve sysselsätta sig med renskrifning i vidsträcktare

mån än hvad angår det inneliggande exemplaret af utslag eller dom, utan

måste de för öfrigt renskrifningsarbete anlita särskild! biträde14, samt att,

“då ersättningen torde åtgå för sitt ändamål, den ej bör inberäknas bland

de ordinarie löneförmånerna11, samt tjenstgöringspenningarna icke med sagda

ersättningsbelopp höjas “för att undvika olika aflöning inom notariegraden14,

— finner jag mig böra å min sida anmärka: att eftersom berörda renskrifningsbestyr

utgör ett ovilkorlig! tjensteåliggande för de respektive sysslornas

innehafvare, bör icke mera derför än för andra deras göromål viss särskild

godtgörelse åt dem anslås; att det belopp, som af komitén beräknats såsom

8(5

kostnadsersättning för renskrifning, väl icke kan förlora egenskapen af en

ordinarie löneförmån derigenom, att det under eget namn uppföres i en

särskild kolumn, utan förblifver det oaktadt eu integrerande de! af tjenstemannens

aflöning; och att, ehuru jag icke mindre än medkomiterade anser

önskvärdt, att någon del af de ifrågavarande tjenstemännens tid icke blefve

upptagen med expeditioners utskrifvande, utan i stället kunde af dem till

annan deras vidare andliga utbildning befordrande sysselsättning användas,

detta likväl städse måste blifva beroende på beskaffenheten af hvars och ens

ekonomiska ställning, så att, om sådan tjensteman, vare sig af den anledning

att han skulle hafva familj att försörja, eller ock derför, att han för

sin tidigare utkomst eller eljest ådragit sig andra pekuniära förpligtelse!-,

kunde vara i behof att bespara sig all utgift för renskrifning, han då,

hellre än att för saknad tillgång nödgas brista i fullgörande af hvad honom

i dylika hänseenden åligger, visserligen bör använda sin tid äfven på utskrift

med egen hand af sina expeditioner.

Derigenom att komitén, som, oberäknadt de omförmälda tillskotten för

renskrifning, .föreslagit lika hög primitiv aflöning åt tjenstemännen i notariegraden

i Ilofrätterne, som den för deras vederlikar i Riksbanken fastställda,

eller 2,800 Kronor, ansett tjenstgöringspenningarna för den till sagde notariegrad

hörande personal böra, utöfver nämnda särskilda tillskott, der sådana

egde rum, upptagas till 1,200 Kronor eller till 400 Kronor mera än de

utgöra för nyssbemälde banktjenstemän, har den egentliga lönen för en hvaraf

de förre blifvit nedtryckt så lågt som till 1,600 Kronor eller till 400 Kronors

lägre belopp än den utgör för tjensteman af motsvarande grad i Riksbanken,

och hvaraf följer att, fastän kompetentsvilkoren för anställning der äro vida

lindrigare än för inträde i Hofrätt, aktuarie, arkivarie och notarier i rikets

Hofrätter skulle blifva i häraf beroende mån sämre lottade såväl i pensionshänseende

som i fråga om hvad som skall afstås till vikarie.

Jemte det jag, dels med anledning af nu vidrörda förhållanden, dels

ock för vinnande af möjligen största enkelhet, för min del ansett hela beloppet

af den för hvarje befattning lämplig befunna aflöning böra fördelas

allenast i lön och i tjenstgöringspenningar, har jag, för åstadkommande af

den utaf komitén åsyftade likhet i aflöningarna pa stat inom notariegraden,

som äfven jag funnit lämplig, ansett nödigt vara, att förslag af mig här göres

angående totala lönebeloppen för aktuarie och arkivarie, innan jag yttrar

mig om grunden för eu sådan samtliga aflöningssummornas fördelning.

Väl må, beträffande denne senare tjensteman, vidlyftigare renskrifning

honom icke åligga, än att besväret dermed kan anses godtgjordt med föreslagna

200 Kronor, men då jag, emot hvad Ilofrätterne vitsordat, icke funnit

mig ega grundad anledning att med öfrige komiterade antaga det biträde af

amanuens, som arkivarie nu åtnjuter, skola hädanefter blifva för honom

alldeles obehöfligt, anser jag sådant biträde böra åtminstone i den mån få

81

komma honom till godo, som genom en tillökning af ytterligare 200 Kronor

i hans utaf komitén föreslagna aflöning kan erhållas, så att arkivarie^

hela aflöningsbelopp må blifva lika med notariernes, eller primitivt 3,200

Kronor och genom två ålderstillägg kunna uppgå till 4,200 Kronor; uppkommande

således härigenom en till endast 600 Kronor inskränkt förhöjning

i hela den föreslagna aflöningsstaten.

Genom det högre inkomstbelopp aktuarierne i Svea och Göta Hofrätter

kunna förmedelst provision och eljest bibehållna sportler påräkna, böra

väl desse tjensteman blifva på det hela tillräckligt aflönade, men då icke

heller för dem, såsom tillhörande samma tjenste- och lönegrad som notarierne

och arkivarie!!, bör i staten upptagas lägre lönesumma än för desse, så anser

jag äfven den aflöning komitén föreslagit för bemälde aktuarier böra

ökas med 400 Kronor åt hvar, likväl mot det att de anslag, som blifvit

tillstyrkta för amanuenser i dessa Hofrätter, lika mycket nedsättas eller hvardera

till 2,800 Kronor, så att, ehvad amanuensbiträdet åt nämnde aktuarier

anses böra godtgöras med 1,200 eller 800 Kronor, berörda nedsättning skall

drabba arvodet åt deras amanuenser och dem sjelfva åligga att af egna löneinkomster

tillskjuta hvad som svarar mot samma nedsättning eller 400 Kronor;

och har jag för hvad nu i afseende å aktuarier och arkivarie!* blifvit

hemstäldt trott mig ega ytterligare stöd deri, att, då desse tjenststemän antagligen

vida mindre än notarierne ega utsigt att till andra bättre aflönade

befattningar vinna befordran, utan i allmänhet torde komma att vid sina

sysslor qvarstanna till dess do derifrån på pensionsstat öfvergå, det följaktligen

ännu mera för dem än för notarierne är af nöden att kunna motse

ett pensionsunderstöd till det visst icke öfverdrifna beloppet af 2,800 Kronor,

hvaraf de, efter den fördelning af totala aflöningssummorna jag här

nedan kommer att för min del föreslå, skulle högst blifva delaktig^, och

hvilket belopp ändock för dem, likasom äfven för notarierne, med 200 Kronor

understiger den pension, hvaraf deras vederlikar i Riksbanken kunna

komma i åtnjutande.

Öfvergående nu till frågan om grunden för hvarje hel aflöningssumraas

fördelning å ena sidan i egentlig lön, som äfven motsvarar beloppet af

oafkortad pension, samt å den andra i tjenstgöringspenningar, har jag, änskönt

tjensteman för närvarande icke är pligtig att, vid erhållen ledighet

eller eljest förekommande hinder att sjelf sköta sin befattning, afstå till

vikarie mera än en fjerdedel och, vid afskedtagande efter uppnådd pensionsålder,

frånträda mera än högst en femtedel af innehafvande aflöning på

stat, likväl, efter de löneförhöjningar, som nu blifvit tillstyrkta, icke vågat

för någotdera fallet ifrågasätta mindre afdrag än ungefärligen en tredjedel

af hela aflöuingen, hvilket ock komme att i det närmaste motsvara hvad

som i medeltal framgår af de belopp, komitén föreslagit böra vid tjenstledighet

eller afgång med pension frånträdas; men på samma gång jag trött

88

mig böra förorda denna allmänna fördelningsgrund, har det, såsom redan

är antydt, synts mig vara af synnerlig vigt, att den blefve så fullständigt

som möjligt på hvarje aflöningssumma tillämpad, och att följaktligen det

tjenstgöringspenningebelopp, som skall afstås, må, åtminstone vid slutlig afgång

med tull pension, om icke alltid vid tillfällig ledighet från befattningen,

komma i ett så nära noggrant förhållande som möjligt af en tredjedel till

hela aflöningen.

Da nemligen äfven jag erkänner den öfvervägande lämpligheten af a

den godtgörelse, son^ skall tillkomma dem, hvilka "i särskilda tjänster vikariera,

bör vara en gång för alla till beloppet noga bestämd och icke beroende

af den lägre eller högre löneinkomst, som den ordinarie tj ens te mannen,

vare sig i. följd af olika aflöning för samma slags tjenstgöring, eller deraf,

att han är i saknad eller åtnjutande af ålderstillägg, ett eller liera, kan vid

den ena eller andra tidpunkten innehafva, så är väl uppenbart, att detta

ändamål icke kan uppnås genom afstående af en viss bråkdel af de tidtals

skiljaktiga aflöningsbeloppen; men jag har dock ansett angeläget, att jemväl

vikariatsersättning blir beräknad efter en gifven allmän grund, och velat i

sådant afseende föreslå, att den må komma att noggrant eller nära motsvara

medeltalet af hvad de till en tredjedel af det hela bestämda tjenstgönngspenningarna

kunna under olika omständigheter utgöra för samma sla^s

tjenstgöring.

Med tillämpning häraf skulle således efter min mening komma att vid

ledighet afstås:

utaf oidföiande hofrättsråd, för sa vidt de, såsom i regeln bör kunna

antagas, äro i åtnjutande af ålderstillägg, samma belopp som komitén föreslagit

eller 2,400 Kronor af hela deras till 7,000 Kronor uppgående

äfiöning* *

hofrättsråd, som ännu icke undfått ålderstillägg, samt assessorer

likaledes det belopp komitén tillstyrkt, eller 1,800 Kronor, hvilket icke

mycket skiljer sig från medeltalet, 1,858 Kronor 33 öre, af de fyra särskilda

summor, som utgöra tredjedelen af de olika aflöningarna för desse ledamöter,

och äfven af samtliga Hofrätterne ansetts vara såsom adjunktionsarvode

lämpligt och tillräckligt;

af sekreterarne i Svea och Göta Ilofrätter jemväl 1,800 Kronor, såsom

närmaste hundratal under det medelbelopp, 1,833 Kronor 33 öre, hvilket

läs af de tre särskilda summor, som kunna komma att för desse tjenstemän

utgöra tredjedelen af deras aflöning;

af sekreteraren i Ilofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,500 Kronor

eller noggrant ett på sagde sätt uppkommande medeltal;

af advokatfiskal^™ i Svea och Göta Ilofrätter 1,700 Kronor eller

närmaste hundratal öfver det efter lika beräkning till 1,666 Kronor 67 öre

uppgående medeltalet af tredjedelarne utaf deras aflöningsbelopp;

89

af advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,300 Kronor

eller det hundratal, som ligger närmast under medelsumman, 1,333

Kronor 33 öre, af tredjedelarne utaf de särskilda aflöningsbelopp, som kunna

få af honom uppbäras;

af tjensteman i notariegraden 1,200 Kronor eller närmaste hundratal

under det belopp, 1,233 Kronor 33 öre, som i meranämnda ordning kan

för dem såsom medeltal uppkomma;

af fiskalerne, som ansetts icke böra undfå ålderstillägg, noggrann!

tredjedelen, 900 Kronor, utaf deras aflöning;

af vaktmästare, som funnits icke heller böra tillerkännas förmånen af

ålderstillägg, och å hvilkas aflöning tredjedelen utgör 366 Kronor 67 öre,

närmaste tiotal derunder eller 360 Kronor;

af hofrättsposter i Svea Hofrätt 250 Kronor, utgörande jemnt medeltalet

af tredjedelarne utaf de två olika aflöningsbelopp, de kunna ega att

uppbära; samt

af hofrättsposter i Göta och Skånska Hofrätterne 280 Kronor eller

närmaste tiotal under det till 283 Kronor 33 öre beräknade medeltalet af

tredjedelarne utaf de två olika aflöningsbeloppen för dem.

Härvid kunde väl den anmärkning göras att, då det belopp hofrättsråd,

som saknar ålderstillägg, samt assessor böra afstå icke vore högre än det

som af sekreterare i Svea eller Göta Hofrätt skall frånträdas, hinder deraf

kunde möta att om adjunktionsbiträde anlita någon af bemälde sekreterare;

men utom det att lämpligt i allmänhet ej lärer vara att för tillfällig adjunktion

rycka hofrättssekreterare från deras normala åligganden, hvilket också

icke torde mera hädanefter än hittills komma i fråga, bör den af komitén

förutsatta skyldigheten för underordnad tjensteman att inträda i utöfning af

högre befattning, äfven utan anspråk på någon ersättning, såsom vid semester,

ock kunna få anses innefatta åliggande för bemälde sekreterare att sådant

jemväl, i fall som möjligen kunde undantagsvis inträffa, sig underkasta —

ett förhållande, som äfven enligt komiténs förslag kan få motsvarighet i den

händelse, att vid tjenstledighet för president någon divisionschef förordnas

att hans embete förestå. Vidare ligger, såsom mig synes, i sakens natur,

att, vid ledighet för ordförande å division, hofrättsråd, som kan komma att

träda i hans ställe, icke derför erhåller vikariatsersättning, eftersom till

hofrättsrådsembete hörer, att dess innehafvare skall i denna sin egenskap

fullgöra äfven de med sådant ordförandeskap förenade särskilda bestyr, hvarföre,

om tjenstledig divisionschef innehar ålderstillägg, dettas belopp 600

Kronor lärer derunder böra statsverket besparas, sedan återstoden af hans

tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor gått till aflönande af adjungerad

ledamot.

Beträffande åter hvad som vid afgång med oafkortad pension från

innehafvande tjenst bör utaf hela aflöningen frånträdas, har, enär hinder

tf

90

flå ej möter att göra den af mig antagna grunden derför af en tredjedel

mera noggrannt gällande, jag ock ansett densamma höra, så nära som med

åstadkommande af någorlunda runda tal ske kan, vinna tillämpning på de

aflöningsbelopp, tjensteman vid tiden då afskedstagandet ifrågakommer eger

uppbära, och finner mig fördenskull föranlåten för min del hemställa, att

livad han dervid kan såsom pension få behålla må komma att utgöra, för

hofrättsråd med ålderstillägg...................... 4,600 Kr.

hofrättsråd utan d:o ...................... 4,300 _

assessor med två d:o ...................... 3,900 _

assessor med ett d:o ...................... 3,500 _

assessor utan d:o ...................... 3,200 _

sekreterare i Svea och Göta Hofrätter med två ålderstillägg .... 4,000 —

sekreterare i d:o d:o d:o med ett d:o .... 3,700 —

sekreterare i d:o d:o d:o utan d:o .... 3,300 —

sekreterare i Skånska Ilofrätten med två ålderstillägg....... 3,300 —

sekreterare i d:o d:o med ett d:o ....... 3,000 —

sekreterare i d:o d:o utan d:o ....... 2,700 —

advokatfiskal i Svea och Göta Hofrätter med två ålderstillägg . . 3,700 —

advokatfiskal i d:o d:o d:o med ett d:o ... 3,300 —

advokatfiskal i d:o d:o d:o utan d:o . . . 3,000 —

advokatfiskal i Skånska Hofrätten med två ålderstillägg...... 3,000 —

advokatfiskal i d:o d:o med ett d:o ......2*700 —

advokatfiskal i d:o d:o utan d:o ......2’fiOO —

tjensteman i notariegraden med två ålderstillägg..........2*800 —

tjensteman i d:o med ett d:o ..........2’ö00 —

tjensteman i d:o utan d:o ..........2* 100 —

fiskal................................... 1*800 —

vaktmästare............................... ’730 —

hofrättspost i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg.......... 530 —

hofrättspost i d:o d:o utan d:o ........... 470 —

hofrättspost i Göta och Skånska Hofrätterna med ett ålderstillägg 600 —

hofrättspost i d:o d:o d:o utan d:o 530 —

Af detta mitt särskilta förslag till fördelning i lön och tjenstgöringspenningar

af de respektive aflöningsbeloppen uti nu förevarande hänseende

framgår, att visserligen de assessorer i hvardera af rikets tre Hofrätter, jemte

hofrättsposter i Göta och Skånska Hofrätterne, äfvensom sekreterare i Hofrätten

öfver Skåne och Blekinge, hvilka icke fått tillträda ålderstillägg, och

advokatfiskal i den sistnämnde Hofrätten både innan han undfått något

och när han kommit i åtnjutande af ett sådant lönetillägg, samt att de till

notariegraden i samtlige Hofrätterne hörande tjenstemän såväl om de sakna

som om de tillträdt vare sig ett eller två ålderstillägg, likasom äfven fiskalerne

skulle, om de med pension afgå från sina tjenster, dervid erhålla

9!

något större pensionsbelopp, än dem enligt komiténs förslag kunde tillkomma;

men alldenstund sådant, utom hvad angår tjensteman i notariegraden

med två ålderstillägg, torde sakna praktisk betydelse, eftersom, beträffande

fiskalerne, sådan tjensteman väl icke kan komma att vid sin befattning

qvarstanna till dess han med full pension tager afsked, samt, vidkommande

de andre tjenstemännen, afgång från tjenst med oafkortad pension,

innan högsta med sysslan förenade aflöning fått tillträdas, lärer, om

någonsin, ytterst sällan komma att inträffa; så och enär pensionen i alla

öfriga till antalet öfvervägande fall skulle i de flesta understiga och vid de

återstående tillfällena blifva lika med hvad komitén föreslagit, bör genom

den mening jag omfattat på intet sätt någon ökad utan snarare minskad

pensioneringskostnad på det hela kunna för det allmänna uppkomma; och

hvad som, genom antagande af de fördelningar utaf de föreslagna aflöningsbeloppen

jag tillstyrkt, synes mig påtagligen böra vinnas, det vore, att en

hvar finge vid afgång med full pension vidkännas ett i det allra närmaste

jemlikt afdrag af sina förut innehafda löneinkomster och vid tjenstledighet

bidraga till vikaries aflönande i ett mycket mera jemlikt förhållande till

dessa sina inkomster, än efter det sätt derför, som komitén uppgifvit.

Beloppen af de tjenstgöringspenningar, som för Iiofrätternes presidenter

och den civila personalen i Krigshofrätten föreslagits af komitén, understiga

visserligen hvad af mig i det afseendet eljest blifvit såsom normalt

tillstyrkt, men dervid har jag likväl icke ansett något vara att å min sida

erinra, enär hvad angår de embete- och tjensteman, hvilka tillhöra Krigshofrätten,

icke någon egentlig löneförbättring funnits hafva, på deremot anförda

skäl, bort för dem föreslås, samt, beträffande de öfrige Hofrätternes presidenter,

deras tjenstgöringspenningar, hvilka äro satta lika med summan af

den enahanda aflöning, som enligt komiténs förslag blifvit, dels under sådan

titel och dels under namn af arvode, upptagen för ordförande hofrättsråd,

samt, enligt mitt, skulle för hofrättsråd, som fått tillträda ålderstillägg, utgöra

tjenstgöringspenningar, icke kunnat, utan ytterligare nedsättning i den

egentliga lönen och derpå beroende pension, göras högre annorledes än genom

en, utöfver hvad Hofrätterne sjelfve tillstyrkt, skeende förhöjning i aflöningen

på det hela, men till beviljande hvaraf någon utsigt icke torde förefinnas.

För att på ett mera i ögonen fallande sätt åskådliggöra skiljaktigheterna

imellan de af komitén och mig lämpliga ansedda fördelningar utaf

aflöningssummorna, äfvensom emellan de af komitén och mig föreslagna

lönebelopp på stat åt aktuarier och arkivarie!’ har jag trott vara Renligt

att afsluta detta mitt särskilda yttrande med följande

tabellarisk

L ö n c f ö r in å n c r

enligt komiténs förslag.

Löntagande.

Hela aflo- ma ger,.

i ■

Lön och

j pension.

1

Tj enst- göringspen-

n in gar.

Presidenter...........................

10,000

7,000

7.600

4.600

2,400

1,800

Ordförande hofrättsråd....................

Öfrige hofrättsråd.......................

6,400

4,600

1,800

Assessorer med två ålderstillärg..............

5,800

4,000

1,800

Dito med ett dito ............. .

5,300

3,500

1,800

Dito utan dito ..............

4,800

3,000

1,800

Sekreterare i - Svea och Göta Hofratter med två ålders-

tillägg...........................

6,000

5,500

4,500

4,000

1,500

1,500

Dito i dito med ett dito

Dito i dito utan dito

5,000

3,500

1,500

Sekreterare i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med

två ålderstillägg.....................

5.000

3,500

1,500 [

Dito i dito med ett dito

4,500

3,000

1,500 |

Dito i dito utan dito

4,000

2,500

1,500

Advokatfiskaler i Svea och Göta Hofratter med två ålders-

tillägg...........................

5,500

4,000

1,500 i

Dito i dito med ett dito

5,000

3,500

1,500 i

Dito i dito utan dito

4,500

3,000

1,500

Advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med

två ålderstillägg .....................

4,500

3.000

1,500 i

Dito i dito med ett dito

4,000

2,500

1,500 i

Dito i dito utan dito

3,500

2,000

1,500 i

Tjensteman i notariegraden (notarier) med två ålderstillägg

4,200

2,600

1.200 j

Dito i dito (dito) med ett dito

3,700

2,100

1,200

Dito i dito (dito) utan dito

3,200

1,600

1,200 !

Dito i dito uti Svea och Göta Hofratter (ak-

;

tuarier) med två ålderstillägg.............

3,800

2,600

1,200

Dito i dito uti dito (dito) med ett dito

3,300

2,100

1,200

Dito i dito uti dito (dito) utan dito

2,800 i

1,600

1,200

Dito i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge (aktu-

arie och arkivarie) samt i Svea och Göta Hofratter

(arkivarie!'') med två ålderstillägg...........

4,000

2,600

1,200 j

Dito i dito, dito (dito, dito) med ett dito

3,500

2,100

1,200 1

Dito i dito, dito (dito, dito) utan dito i

3,000

1,600

1,200 !

Fiskaler.............................

2,700

1,600

900

Vaktmästare..........................|

1,100

800

300

Hofrättsposter i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg . . .

800

600

200

Dito i dito utan dito . . .

700

500

200

Hofrättsposter i Göta Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne

och Blekinge med ett ålderstillägg..........

900

600

300

Dito i dito, dito utan dito

800

500

300

Arvode

och

ersättnin

-

gar.

60

400

400

400

200

200

200

200

93

u p p stall n i ii g*.

L ö n c f ö r in å n c r

enligt Erik Ljungstedts särskilda mening.

L ö n t a g a n d e.

Tjenstgöringspenningar

Hela afiÖ-

ningen.

Lön ock

pension.

att från trä- das vid af- gång med

oafkortad

pension.

att i vissa

fall afstås

vid ledighet

Presidenter.................

10,000

7,600

1

2,400

2,400

Hofrättsråd med ett ålderstillägg.............

7,000

4,600

2,400

2,400

)

Dito utan dito .............

6,400

4,300

2,100

Assessorer med två ålderstilliigg...............

5,800

3,900

1,900

j

Dito med ett dito ...............

5,300

3,500

1,800

; i,boo

Dito utan dito ...............

4,800

3,200

1,600

1

Sekreterare i Svea ock Göta Hofrätter med två ålders-

tillägg...........................

6,000

4,000

2,000

)

Dito i dito med ett dito

5,500

3,700

1,800

j 1,800

Dito i dito utan dito

5,000

3,300

1,700

Sekreterare i Hofräfctcn öfver Skåne och Blekinge med

två ålderstillägg.....................

5,000

3,300

1,700

j

Dito i dito med ett dito

4,500

3,000

1,500

j 1,500

Dito i dito utan dito

4,000

2,700

1,300

Advokatfiskal^’ i Svea och Göta Hofrätter med två ålders-

tillägg...........................

5,500

3,700

1,800

)

Dito i dito med ett dito

5,000

3,300

1,700

j 1,700

Dito i dito utan dito

4,500

3,000

1,500

Advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med

två ålderstillägg................

4,500

3,000

1,500

]

Dito i dito med ett dito

4,000

2,700

1,300

} 1,300

Dito i dito utan dito

3,500

2,300

1,200

|

Tjenstemän i notariegraden (notarier) med två ålderstillägg

4,200

2,800

1,400

Dito i dito (dito) med ett dito

3,700

2,500

1,200

Dito 1 dito (dito) utan dito

3,200

2,100

1,100

- Dito i dito uti Svea och Göta Hofrätter

(aktuarie!’) med två ålderstillägg...........

4,200

2,800

1,400

Dito i dito uti (dito) med ett dito

3,700

2,500

1,200

Dito i dito uti (dito) utan dito

3,200

2,100

1,100

1,200

Dito i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge (ak-

tuarie och arkivarie) samt i Svea och Göta Hofrätter

(arkivarie!’) med två ålderstillägg...........

4,200

2,800

1,400

Dito i dito, dito (dito, dito) med ett dito

3,700

2,500

1,200

Dito i dito, dito (dito, dito) utan dito

3,200

2,100

1,100

Fiskaler...............

2,700

1,800

900

900

Vaktmästare............

1,100

730

370

360

Hofrättsposter i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg . . .

800

530

270

) 250

Dito i dito utan dito . . .

700

470

230

Hofrättsposter i Göta Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne

och Blekinge med ett ålderstillägg..........

900

600

300

> 280

Dito i dito dito utan dito

800

530

270

94

3:o) Å. TF. Duftra:

Med afseende på personalens inom Svea och Göta Hofrätter talrikhet,

har jag tvekat att för dessa Hofrätter förorda indragning af presidentbefattningarne.

Men annorlunda visa sig förhållanderna för Hofrätten i Skåne

och Blekinge. Den har endast tio ledamöter och således mycket färre än

Högsta Domstolen, som, äfven fördelad på två divisioner, icke behöfver någon

särskild president. Tjenstemännen, nu tolf, skulle, efter komiténs förslag,

icke blifva flere än nio. Redan dessa omständigheter skulle, efter mitt

förmenande, gifva tillräcklig grund för antagandet att president vore obehöflig

för eu sålunda ordnad öfverdomstol. Men äfven erfarenhet härom synes

mig redan vunnen. Hofrätten tjenstgör på två divisioner endast från

ld Januari till April månads slut och från 1 November till och med 20

December. Under dessa tider är det- väl som president förnämligast skulle

vara behöflig. Men under åtta på hvarandra följande år har under den

längsta af dessa tider, eller vårsessionen, presidenten vistats å annan ort,

långt ifrån Hofrätten, utan att någon annan varit förordnad till president

Så vidt jag kunnat erfara, har icke emot ordning och skick inom Hofrätten

eller mot rättskipningens beskaffenhet mera varit att erinra under presidentens

omförmälda frånvaro, än då han tjenstgjort. Kan han utan olägenhet

undvaras under vårsessionen lärer han icke kunna antagas vara mera behöflig

under den kortare höstsessionen, icke heller under sommarferierne, då

endast en division i sender tjenstgör. På dessa skäl har jag icke kunnat

med komiténs pluralitet instämma i tillstyrkande af förhöjd aflöning för en

tjenst, hvars obehöflighet synes mig fullt ådagalagd, utan anser jag fast hellre

ifrågavarande presidentsbefattning böra indragas.

Beträffande aflöningen för de hofrättsråd, som äro ordförande på division,

har jag varit från komiténs pluralitet skiljaktig, icke i fråga om det

arvodesbelopp, som blifvit föreslaget, utan i afseende på motiveringen för

detsamma och de framställningar, Indika i sammanhang dermed borde göras.

Tillstyrkandet är i betänkandet grundadt på en jemförelse mellan hofrättsråden

och de högst atlönade tjenstemännen vid Riksbankens hufvudkontor.

Om aflöningar skola bestämmas efter dylika jemförelse!’, synas mig

dessa böra vara uttömmande och fullständiga, hvilket den i betänkandet

framställda, efter mitt förmenande, icke är.

Det har förr icke ansetts lämpligt att hofrättsråd alltid skulle till ordförande

uppflyttas efter ålder i tjensten. Det lärer vara genom 1858 års

arbetsordning detta blifvit stadgadt, i det § 14 inskränkt presidentens befogenhet

att fördela ledamöterne på divisioner så till vida att de äldste skulle

blifva ordförande. Att på detta sätt låta ordförandebefattningarne tillträdas

efter ålder, har tilläfventyrs med mindre olägenhet kunnat ega rum, då ordföranderne

varit befriade från all föredragning och deras egentliga åliggan

O

O O o O O

den varit, enligt § IG i arbetsordningen, att tillse det stadgad ordning vid

arbetet inom divisionen iakttoges och att beslut i mål och ärenden, som sekreterare

eller fiskal föredragit, i behörig ordning uppsattes och expedierades.

Med dessa åligganden måste befattningarne, jemförda med referenternes

göromål, blifva hviloplatser, hvilka, naturligt nog, helst förunnas åt

de äldre. Då likväl i andra embetsverk, med arbeten likartade med Hofrätternes,

det icke varit behöfligt att fritaga vissa ledamöter från föredragningsskyldighet,

utan denna kunnat fullgöras under hela tjenstgöringstiden,

synes det besynnerligt, om i Hofrätterne ej mindre än en femtedel af ledamöternes

hela antal skulle behöfva fritagas från deltagande i de ledamöterne

egentligen åliggande göromål och åt ett så stort antal redan vid jemförelsevis

tidiga år beredas lugnare tjenstgöring. Någon verklig svårighet synes

derför icke böra möta för ordförande att till hälften mot öfrigja ledamöter å

divisionen deltaga i föredragning af lottade mål samt att derjemte tillse att

beslut i mål och ärende, som det tillhör divisionen att handlägga, varda, så

fort ske kan, i behörig ordning fattade, uppsatta och expedierade. Men då

härigenom ordföranderne skulle blifva, lika med de öfriga, arbetande ledamöter

och det väl torde få anses gifvet så väl att förmåga att fullgöra ordförandes

åligganden icke ovilkorligen är alla hofrättsråd gifven, som att denna

förmåga icke alltid vid tilltagande år i tillräckligt mått fortfar, har det synts

mig lämpligast att ordförandebefattningarne ej blefve fasta, utan att dertill

skulle utses tills vidare de mest lämplige; och har jag derföre ansett att

komitén bort, i sammanhang med förslaget om arvoden åt ordföranderne,

hemställa om de ändringar i §§ 14 och 16 af arbetsordningen, hvilka här

ofvan äro angifna.

I öfrigt finnas i betänkandet på några ställen uttryck, i hvilkas gillande

jag ej deltagit. Härom torde emellertid vara öfverflödigt att vidlyftigare

orda, men då pluraliteten låtit i betänkandet intaga ett slags förord

för persedelaflöning med antydan att det endast vore den “större enkelheten

i uppbörd och förvaltning*'', som talade för aflöning medelst bestämda penningebeiopp,

får jag för min del förklara, det jag anser det vara för det

allmänna mest gagneligt och derjemte öfverensstämmande med tjenstemännens

välförstådda intresse, att deras avlöningsförhållanden icke ordnas i syfte

att de, på andra samhällsmedlemmars bekostnad, skola fritagas från inverkan

af samhällets skiftande förhållanden och tilläfventyrs beredas fördelar

af hvad andra samhällsklasser räkna som skada och förderf.

4:o) Liss Öl. Larsson:

Jemte det jag instämmer uti den af Herr Dufwa afgifna reservation,

får jag, som jemväl uti en annan del af betänkandet varit af annan me

-

96

ning [in mina medkomiterade, denna min skiljaktiga mening härigenom

angifva:

Då Kong!. Maj:t af sistförfluten Riksdag äskade löneförhöjning åt Högsta

Domstolens ledamöter, bifölls sådan löneförhöjning under vilkor “att den förhöjda

lönen icke fick uppbäras af det justitieråd, som jemväl från inrättning

eller bolag, som af Kong!. Maj:t sanktionerats, uppbär lön eller årligt

arvode.1'' Skälet för ett sådant vilkor var tydligt; man ville lemna en aflöning,

som satte embetsmannen i en fullkomligt oberoende ställning, men

man ville i gengäld ha embetsmannens hela arbete, och framför allt ville

man att de icke skulle åtaga sig värf, genom hvars utöfvande, jemte och

bredvid det höga embetet, ens ett sken af misstanke skulle kunna uppstå,

att hänsyn till egna intressen kunde göra sig gällande vid fullgörandet af

hvad till deras embete hörer. Om dessa skäl voro giltiga hvad Högsta Domstolen

beträffar, så kan jag icke annat än finna dem lika talande äfven hvad

Hofrättens ledamöter beträffar. När man dessutom vet, att såsom jäf för

domaren anses icke allenast den omständigheten, att han förr varit fullmäktig

eller vittne i saken, utan ock då han sjelf har en lika sak i annan rätt,

så framgår deraf icke allenast huru angelägen lagstiftaren varit att aflägsna

hvarje tvifvel på domarens sanna opartiskhet, utan ock, att den domare, som

utom sitt embete innehar flera andra befattningar, ofta nog kali komma i

den ställning att hinder möter för embetets utöfvande.

Jag har således för min del ansett nödigt, att, för åtnjutande af de

högre löneförmånerna, stadgas det vilkor: att ledamot i Hofrätt icke må innehafva

befattning utom Hofrätt™, vare sig i statens eller kommunens tjenst,

eller hos bolag och inrättning med af Kong!. Maj:t eller vederbörande embetsmyndighet

faststäldt reglemente, der uppdraget är förenadt med lön eller

årligt arvode.

Man kan visserligen invända häremot, att om än härigenom embetsmannen

förhindras att emottaga mera allmänna befattningar eller uppdrag,

som äro förenade med lön eller årligt arvode, så äro de det oaktadt oförhindrade

att emottaga uppdrag af mer enskild natur och som kunna vara

mera hinderliga för det egentliga embetet, än de befattningar, som man förbjudit

dem att emottaga; men utom det att jag icke kan erkänna den satsen

såsom riktig, att när man icke kan åstadkomma allt, så är ej värdt att

göra något, så har jag den höga tanke om våra embetsman, att jag gör

mig förvissad om, att de, när de se Kong! Maj:ts och Riksdagens önskan

vara den att de skola egna hela sitt arbete åt det embete dem blifvit anförtrodt,

de nog skola ställa sig den till efterrättelse, äfven om det lemnade

förbudet icke är så detaljerad t, att det ej i ett eller annat afseende skulle

kulina öfverträdas.

Eu sådan föreskrift, som den ofvan antydda, torde dessutom blifva så

97

mycket mera nödvändig, gom, om komitens hemställan rörande förändradt

arbetssätt i Hofrätt»!» vinner bifall, sammanträdestiden skulle betydligt inskränkas

för beredande af mera tid för hemarbete och, i den män arbetet

kan förrättas i hemmet, kontrollen öfver tidens användande minskas, på

samma gång lättheten ökas att egna sitt arbete åt annan verksamhet än

t j enstens.

13