SOU 1876:2

UNDERDÅNIGT betänkande och förslag

ANGÅENDE

ARMÉEKS PENSIONERING,

AFGIFVET DEN 27 JANUARI

1876

I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN

187G.

St ormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:t, som vant betänkt på att låta uppgöra förslag

till beredande af bättre pensionsvilkor, än de nuvarande, för Arméens

befäl och underbefäl, bär, sedan vissa hufvudgrunder dertill blifvit inom

Landtförsvars-departementets Kansli-expedition utarbetade, behagat,

genom Nådigt Bref den 15 Oktober nästlidne år, uppdraga åt en

komité, hvari undertecknade Nådigst förordnats till Ordförande och

1

ledamöter, att, med ledning af nämnda hufvudgrunder, afgifva yttrande

och förslag angående pensioneringen af Arméens befäl och underbefäl

med vederlikar.

Komiterade, som sammanträdde i lmfvudstaden den 20 i nämnda

månad, enligt föreskriften i Högstberörda Nådiga Bref, och utsågo sig

till biträde såsom Sekreterare Auditören i Lifgardet till häst A. G. v.

Heijne, få nu, sedan deras arbeten blifvit afslntade, i underdånighet afgifva

det nådigst infordrade yttrandet och öfverlemna närlagda i 19 §§

affatfado »Förslag till grunder för pensionering af Arméens befäl med

vederlikar».

Den äldsta pensionsinrätfningen för militien i Sverige är Wadstena

krigsmanshus. Sedan konung Gustaf 11 Adolf beslutit att upprätta ett

hospital eller krigsmanshus i Wadstena, der förlamade och af ålder

vanföre krigsmän kunde erhålla »våhning och lifsnäring», och Drottning

Kristina, genom Kong!. Brefvet den 12 November 1646, dertill

anvisat 2,000 daler årlig ränta, blefvo de första gratialisterne der

emottagna. Genom donationer af konungar och enskilde samt genom

anvisning af åtskilliga andra inkomster, såsom utgifter vid tjensteman»

befordran, vid försäljning åt rusthåll m. in., ökades efter hand krigsmanshusets

tillgångar. Underhållstagarnes antal ökades i samma mån

och dä endast eu mindre del deraf kunde derstädes intagas, erhöllo de

öfrige understöd från krigsmanslmset i spanmål eller penningar. Sedan

I al krigsmanshusets inkomster blifvit anslagna till Arméens Pensionskassa,

upplöstes krigsmanshuset 1770 och dess återstående tillgångar

användas uteslutande till pensioner eller gratialer åt från Arméen afskedadt

manskap.

Arméens Pensionskassa inrättades till följd af Rikets Ständers

hemställan 1756 och erhöll sitt första reglemente den 10 Januari 1757;

Dess ändamål var att lemna Arméens på stat varande militäre och

civile embete- och tjenstemän samt betjente efter 30 tjensteår eller

dessförinnan, om någon under utöfningen af rikets tjenst blefve så alldeles

bräcklig och vanför, att han ej mera förmådde tjena, underhåll

(dier pension under deras öfriga lifstid, hvarjemte kassan skulle till afliden

pensionärs enka, barn eller .andra arfvingar utbetala ett hälft års

pension såsom begrafningshjelp.

Till kassan anslogs, utom 3 al Wadstena Krigsmanshus’då varande

inkomster, äfven uppkommande besparingar på löner vid Arméen under

vakanstider. Arméens befäl med vederlikar skulle ock, såsom delegare

i kassan, betala 6 procent af blifvande pension för graden

3

samt dessutom vissa, numera upphörda,: utgifter vid permission och

befordran.

Kassan fick äfven uppbära 10 procent af alla ackorder, Indika

skulle till kassan inbetalas af dem, som vunno befordran, och af kassan

utbetalas till dem, som togo afsked. Denna inkomst upphörde

emellertid snart, enär kassan efter 1774 icke vidare fick befattning med

ackordernas uppsamlande.

Pensionskassan ställdes under styrelse af Arméen genom »Krigsbefäl»

eller »Fullmäktige» och förvaltningen öfverlemnades åt eu af

Krigsbefälet eller Fullmäktige vald Direktion, biträdd af behöflige tjensternän

och betjente. Denna form för kassans styrelse och förvaltning är

ännu hufvudsakligen densamma. Krigsbefälet består af å stat varande

Generaler samt Chefen och eu Kapten eller Ryttmästare från hvarje

Regemente eller Corps och Arméens Fullmäktige af tre Generaler och

eu Officer från hvarje Regemente eller Corps efter uppgjord fördelning

dem emellan. Krigsbefälet eller Arméens Fullmäktige sammanträda,

på Kongl. Maj:ts kallelse, hvart tionde år eller oftare, om särskilda

skäl dertill föranleda. Fn gång mellan Krigsbefälets eller Arméens

Fullmäktiges ordinarie sammanträden granskas kassans räkenskaper

af revisorer, valde bland Arméens officerare.

Pensionerna skulle, efter bestämmelserna vid kassans stiftelse,

utgå till lika belopp med lönerna enligt stat, men till en början begränsades

pensionsnumnen till ett visst antal för hvarje lönn- eller

pensionsklass.

Redan 1770 fastställdes emellertid eu särskild pensionsstat och

1796 upphäfdes inskränkningen till vissa pensionsriun, så att derefter

alla, som vid afskedstagande! voro berättigade till pension, skulle

komma i åtnjutande deraf. Genom penningevärdets naturliga fall samt

de särskilda orsaker till rubbningar i detta värde och i all deraf beroende

förmögenhet, som hos oss förekommit, äfvensom genom de

betydliga förluster, kassan gjorde på år 1774 anbefalld inlösen åt eu

del ackorder, — hvilket dock icke ledde till det åsyftade målet, ackordernas

upphörande, — nedgingo pensionerna småningom alltmera i förhållande

till lönerna, Indika dels genom stegradt värde å deri ingående

spanmål och andra persedlar, dels ock genom löneförbättringar mera

kunde hållas i bredd med olika tiders kraf på nödtorftigt uppehälle.

Väl höjdes tid efter annan pensionernas siffervärde, i män al kassans

tillgångar, och derigenom minskades väl det fortgående missförhållandet

till lönerna, men kunde icke afhjelpas. År 1830 anvisades

till Pensionskassans understöd de s. k. begrafningshjelps-besparingarne

4

eller den behållning, som för statsverket uppkommit derigenom, att,

under namn af begrafningshjelp, innehållits, för alla, som inträdt i tjenst

vid Arméen, sex månaders lön och sedan vid hvarje befordran under

lika lång tid den nya lönen, men denna begrafningshjelp endast utbetalades

för löntagare, som i tjenst eu aflidit. Detta understöd möjliggjorde

för kassan att tillämpa de pensionsstater, som ännu fortfara

att gälla.

Vid 1851 års riksdag utbyttes kassans inkomster af vakans- och

begrafningshjelps-besparingarna eller de med gemensamt namn kallade

lönebesparingarna mot en bestämd kontant ersättning och vid samma

tid indrogos Wadstena Krigsmanshus’ intägter af hemmansräntor, tionden,

rusthåll- med flere afgifter till statsverket mot ett kontant ärligt

vederlag, af hvilket Pensionskassans andel i dessa krigsmanshusets inkomster

numera utgår.

Då det visade sig, att Pensionskassan, som alltmera anlitades, icke

skulle kunna bestrida sina utgifter utan att ingå på sitt kapital och

derigenom i fortgående skala öka sin oförmåga att fullgöra sina förbindelser,

beviljade Rikets Ständer 1848 ett kreditiv af 22,000 Riksdaler

Banko, eller 33,000 Kronor, till upprätthållande af kassans pensionering

efter gällande stat-, hvilket kreditiv under påföljande riksdagar

till vexlande belopp förnyats.

Arméens Pensionskassas inkomster voro efter 1874 års bokslut:

Do. Statsersättningsanslag för ? af Wadstena Krigsmans

-

hus’ äldre inkomster .................................................. 105,398: 47.

2:o. Dito för lönebesparingar................................................ 47,100: —

3:o. Räntan å kassans kapital-fond ...................................... 186,025: 30.

4:o. Års-, retroaktiv-, flerestegs- och expektans-afgifter

af delegare i kassan ......................................... 81,416: 82.

5:o. Hyra för lägenheter i Kassans hus.............................. 2,990: —

6:o. Extra inkomster.

7:o. Kreditivet till upprätthållande af kassans pensionering

.............................................................................. 85,500: —

Summa 508,430: 59.

och kassans utgifter:

Do. Pensioner och begrafningshjelp .................................. 492,768: 75.

2:o. Kassa-direktionens honorarier, lön, arfvoden, pensioner

in. in. åt kassans tjensteman och betjening 16,825: —

Transport 509,593: 75.

5

Transport 509,593: 75.

3:o. Uppbördsarfvode åt redogöraren m. in.................... 1,738: 37.

4:o. Onera och reparationer å kassans hus..................... 628: 37.

5:o. Extra utgifter, expenser ................................................... 1,589: 19.

Summa 513,549: 68.

Arsafgifterna af kassans delegare utgå fortfarande med 6 procent

af pensionsbeloppet i den klass, hvartill delegare hörer; retroaktivafgifterna

efter samma grund för tjensteår före löns tillträdande; flerestegs-afgifter

för befordran öfver en eller flera grader och expektansafgifter

för de tjensteår, dock icke öfver 7, som vid delegares afgång

kunna få brista i den stadgade tjenstetiden. -

Ingen kali blifva delegare af kassan, som icke innehar tjenst

på stat.

Rätt att vid afgång ur tjenst erhålla pension inträder, likasom vid

kassans stiftelse, först efter 30 tjensteår, räknadt från 20 års ålder och

således vid minst 50 lefnadsår. Under-officerare, som i 25 år tjenat vid

värfvade arméen, med undantag af Wermlands Fältjägare-corps, äfvensom

Artilleriets Regements- och Divisions-trumpetare under samma förhållande,

äro dock vid 45 lefnadsår berättigade till pension. Delegare,

som afgår från tjenst efter fulla 25 tjensteår, hvilka få räknas från

18:e lefnadsåret, erhåller pension vid 50 års ålder mot erläggande af

förenämnda expektans-afgifter.

Den, som i krig eller fred vid något visst tillfälle blifver under

utöfningen af rikets tjenst sä obotligen förderfvad, till lem stympad

eller vanför, att han varder alldeles oförmögen sin tjenst vidare förrätta

och af denna orsak nödgas inom två år efter krigets slut eller i

fred efter skadans erhållande taga afsked, är berättigad till pension,

utan afseende på lefnads- och tjensteår. Blesserad officer erhåller i

sådant fall förhöjning å pensionen från 100 till 300 kronor.

Ingen får pension i högre klass än för den tjenst, han minst två

år innehaft och derunder till kassan erlagt afgifter. Korpraler och

soldater, som befordrats till Under-officerare, skola i sistnämnda egenskap

minst fem år hafva bidragit till kassan; dock sker undantag för

den, som för blessyr eller annan skada är berättigad till pension.

Pensionär, som återgår till beställning, hvilken medför delaktighet

i kassan, må icke uppbära pensionen, så länge lian i tjensten

qvarstår.

Pensionsberättigad delegare i Arméens Pensionskassa, som erhåller

civil eller annan tjenst med aflöning på rikets stat, eller ock upp

-

6

föres på allmänna indragningsstaten eller på annat sätt af staten pensioneras,

eger ej, så länge han innehar sådana aflöningS- eller pensionsförmåner,

som uppgå till 3,000 kronor, uppbära den honom från

kassan tillkommande pensionen.

Den, som efter laga ransakning och dom undergått neslig bestraffning

eller till ärerörigt brott blifvit förvunnen, skall vara förlustig delaktighet

i kassan och all rätt till pensions åtnjutande. Om någon enlig!

35 § Regeringsformen blifver entledigad från innehafvande embete,

utan att vara till pension berättigad, ankomme det på Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning att tillåta honom fortfara med inbetalning till kassan,

för att bereda sig pension vid dertill uppnådd ålder.

Pension utgår från och med månaden efter den, i hvilken afskeda

utfärdades, och upphör med månaden, i hvilken pensionär afgår.

Afliden pensionärs artVingar erhålla ett hälft års pension såsom begrafningshjelp.

Pensionerna utgå för Arméen i allmänhet efter följande pensionsstat:

-

l:a klassen:

Generalitetet med 11 bestämda rum deraf 1 å ..................... 3,000 kr.

4 å ................... 2,400 »

6 å ........................ 1,800 »

2:a klassen:

Öfverstar m. fl. ........................... ....................................................... .. 1,200 »

3:e klassen :

Öfverste-löjtnanter, Förste Majorer in. tf..................................... 900 »

4:e klassen:

Ofrige Majorer m. tf........................................................................... 750 »

5:e klassen:

Kaptener och Ryttmästare, Regements-qvartermästare, Rege

-

mentsläkare in. tl........................................................................... 600 »

6:e klassen:

Regementsläkare, som erhållit afsked före 1842 ....................... 525 »

1

7:e klassen:

Auditörer, Regementsskrifvare med flere civile tjensteman ... 450 kr.

8:e klassen:

Löjtnanter, Förste Adjutanter in. fl. ............................................... 375

9:e klassen:

Underlöjtnanter, Andre Adjutanter, Bataljonsläkare in. fl....... 225 »

10:e klassen:

Fanjunkare, Bataljons-adj utanter, Regements-väblar, en del

Sergeanter, Regements-trumslagare, Regemente- och

Batteri-trumpetare in. fl......................................................... 180 „

ll:e klassen:

öfrige Sergeanter och Trumpetare, Furirer, en del Fält

musikanter

in. fl...........................''............................... 120 »

12:e klassen:

1»

Ofrige Fältmusikanter, Gevärs- och Pistolsmeder in. fl....... 75 »

och för Gotlands National-Beväring och Wester-Norrlands Bevärings-Bataljon:

l:a

klassen:

Bataljons-chefer ..........''............................................... 750 ^

2:a klassen:

Kaptener, Regements-qvartermästare, Regementsläkare........... 450 »

3u: klassen:

Fältkamereraren och Kassören .............................................. 250 »

4:e klassen:

Löjtnanter, Tyg-officeren, Sjukhusläkaren in. fl. .................. 225 »

5:e klassen:

Underlöjtnanter m. fl................................................... 150 ^

8

6:e klassen:

Styckjunkare vid Gotlands National-Bevärings Artilleri-stamtrupp,

Regements-trumslagarne, Fanjunkare vid WesterNorrlands

Be värings- Batalj on ..................................................

120 kr.

7.v klassen:

Sergeanter vid förbemälde Artilleri-stamtrupp samt Sergeanter

och Furirer vid Wester-Norrlands BeväringsBataljon

............................................................................................

100 )-

8:e klassen:

Underläkaren vid Gotlands National-Beväring

75 >»

Allt efter Nådigst faststäldt Reglemente af den 21 November 1865.

Dessa pensionsstater, redan från början ganska knappa, blefvo med

tiden allt mera otillfredsställande och då den fortgående, synnerligast

under förra delen af 1850-talet hastiga, stegringen af de bestå varuvärden

föranledde Nådig framställning till Rikets år 1856 församlade

Ständer om löneförhöjningar för de civila embetsmanna-corpserna samt

värfvade Arméen och för de sämst aflönade vid den indelta, fann Kongl.

Maj:t sig i sammanhang dermed föranlåten att, i anseende till den

ofördelaktiga ställning, hvaruti Arméens befäl och tjensteman, i jemförelse

med andra stater, befunno sig i afseende å pensioneringen, hos

Rikets Ständer äska ett kreditiv af 150,000 Rdr till förhöjning af de

från Arméens Pensionskassa utgående pensioner, i öfverensstämmelse

med upprättade nya pensionsstater. I underdånigt. svar på denna Nådiga

framställning förklarade Rikets Ständer, att de ansågo en förbättring

af pensioneringen för Arméens befäl och tjensteman vara högeligen

af behofvet påkallad, enär de för dem anvisade pensioner voro

obestridligen alltför knappa, för att efter afskedet betrygga löntagarens

bergning, men både rättvisa och billighet fordrade, att tjenstemannen

vid mera framskriden ålder, när kropps- och själskrafter aftogo, måtte

kunna, efter afgång från tjensten, påräkna en torftig utkomst under

sin återstående lefnad. Följden af det nuvarande förhållandet hade

varit och måste blifva den, att tjenstemannen efter upphunnen pensionsålder

qvarstannade i tjensten, heldre än att se sina inkomster minskade

till ett belopp, som ingalunda kunde anses vara tillräckligt för hans

bergning. Rikets Ständer funno sig derföre böra, med godkännande

i hufvudsakliga delar af de föreslagna pensionsstaterna, anvisa det

äskade kreditivet, att i mån af behof utbetalas och användas till be

-

9

täckande af den utgift, som för Arméens Pensionskassa kunde uppstå

genom den nya pensioneringens tillämpning.

Äfven vid efterföljande riksdagar hafva till samma ändamål kreditiv

till erforderliga belopp blifvit anvisade och för innevarande år

med 305,000 kronor.

De sålunda fastställda pensionsstaterna äro enligt Kongl. Cirkulären

den 6 Februari 1858 och den 6 November 1860:

f A) För Arméens befäl och tjensteman:

<X>

• P

CbCfQ hrj

cd o: o:

s S'' k.

ctÖtR 3

i & a*

i— tt> er1 er»

i-S Q t—''

H, —■ OS

V? ti CD

Pensions-

!^0CJ 3 i

P ® ^

belopp.

i Q. ,

m . P 0

3 P S-

Generaler på stat .....................................................

med rättighet dock att taga afsked vid 60 år,

mot åtnjutande af £ utaf det bestämda pensionsbeloppet

eller 4,500 kr.

Öfverstar .....................................................................

Ofverstelöjtnanter och Förste Majorer vid värfvade

Arméen (utom Wermlands Fältjägare

corps)

.......................................................................

Ofverstelöjtnanter och Förste Majorer vid öfriga

Regementen och Corpser, Andre Maj o- j

rer vid värfvade Arméen (utom Wermlands

Fältjägare-corps), Majorer vid Artilleriet...... ''

Andre och Tredje Majorer vid öfrige Rege- j

menten och Corpser, Majorerne vid indelta

infanteriet och vid Bevärings-corpserna ...... I

Förste eller äldre Kaptener vid artilleriet in. in.,

Sqvadrons- och Kompani-chefer vid värfvade !

Arméen (utom Wermlands Fältjägare-corps),

Batteri-chefer vid Artilleriet............................

Professorn vid Generalstaben ...........................

Öfrige Kaptener äfvensom Regements-qvarter- |

mästare ....................................... j

år.

år. J

Kr. t

Sre.l

65

—

6,000

60

65

3,000 ''

—!

55

65

2,250

55

65

2,000

—

55

65

o

o

T—i

_|__

j

.

50

60

1,500

60

—

i 1,200

’

50

j 60

1,000

2

10

Regements-auditörer och Regements-skrifvare

Förste Löjtnanter och Förste Adjutanter vid

Regementen och Corpser ................................

Regements-stallmästare med Kongl. fullmakt,

Förrådsförvaltare, Kassörer in. fl...................

Andre Löjtnanter och Andre Adjutanter .........

Underlöjtnanter, Fanjunkare, Styckjunkare och

Konduktörer, Tyg-underofficer, Bataljonsadjutanter

vid värfvade Regementen, Musikdirektörer

och Regements-trumpetare...........

| Regements-liästläkare, Besigtnings-rustmästare

j Öfrige Bataljons-adjutanter, Regements-väblar,

Sergeanter och Underkonduktörer, Regementstrumslagare,

Divisions-trumpetare in. fl.......

: Tyg- och Laboratorie-skrifvare ...........................

Furirer, Sqvadrons- och Batteri-trumpetare,

Hautboister och Fältmusikanter samt Sqva

1

drons-hästläkare ..................................................

Regements-pistol- och gevärssmeder, sadelmaj

kåre och stockmakare ......................................

B) för Gotlands National-Bevärings befäl och

tjenstemän:

Bataljons-chefer ........................................................

Kaptener ....................................................................

; Fältkamrerare och Kassör ....................................

i Tyg-officer samt Löjtnanter ................................

i Underlöjtnanter .........................................................

Sekreterare och Auditör, Magasinsförvaltare

och Sjukliusinspektor ..........................................

Kanslist, Kontorsskrifvare.......................................

1 Underläkare..................................................................

hj

PLÖS kej

§

B B S!

ionsberättigac

jfter fyllda

ndelse till tjen

y hemma i ls

ider krigstid :

till fyllda

Pensions-

belopp.

(t>

c, p »

år.

år.

Kr.

öre.

60

—

700

—

50

60

( 600

60

—

1

50

60

560

—

50

60

400

60

—

400

—

50

60

60

j 300

—

50

60

200

—

60

—

100

—

55

1,200

50

—

800

—

60

--

600

50

—

500

50

—

! 400

60

—

60

—

200

60

—

120

—

11

Pensioner efter dessa stater tillkommo icke dem, som lemna! tjensten

före staternas fastställelse och är i afseende å deras tillämpning’

i öfrigt hufvudsakligen stadgadt:

att afgående pensionsberättigade vid 50, 55 och 60 års ålder komma

i åtnjutande af de förhöjda pensionerna, endast för så vida de vid afskedet

åtaga sig förbindelsen att intill fyllda 60 eller 65 år, enligt

hvad pensionsstaterna utvisa,” hemma i landet, när sådant kan påfordras,

antingen handleda och inöfva det beväringsmanskap, som i krigstid

varder till rikets försvar uppbådadt, eller ock fullgöra de särskilda

kommenderingar och uppdrag, som för öfrigt vid sådant tillfälle kunna

ifrågakomma;

att den, som icke ingår på dessa vilkor, icke erhåller annan pension

än den, hvartill gällande stadganden för pensioneringen i Arméens

Pensionskassa honom berättigar;

att endast skilnaden mellan de nya pensionsbeloppen och dem,

som skola utgå från Arméens Pensionskassa, böra såsom särskild pension

eller fyllnadspension utbetalas af Statsverket;

att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna

medel eller innehar beställning å Rikets stat, icke är berättigad till

fyllnadspension eller pension utöfver hvad honom från Arméens pensionskassa

kan tillkomma;

att, likasom i fråga om pension från Arméens Pensionskassa, ingen

kan erhålla fyllnadspension i graden, som icke minst två år innehaft

den beställning, hvarför pension ifrågasättes, dock att för åtnjutande

af de nya generals-pensionerna erfordras att i fem år hafva innehaft

generalsbeställning på stat; samt

att den, som afgår från tjensten, innan han uppfyllt de åldersoch

tjenstevilkor, som för pensions erhållande i hans innehafvande

grad äro föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast

derunder varande grad, der de stadgade pensionsvilkoren äro af

honom uppfyllda.

I underdånig skrifvelse af den 5 Oktober 1860, angående regleringen

af utgifterna under Riksstatens Fjerde hufvudtitel, förklarade

Rikets Ständer sig icke hafva kunnat undgå att fästa uppmärksamhet

på det, äfven vid förra riksdagen anmärkta förhållande, att pensionsväsendet

för Arméen vore förenad! med väsendtliga olägenheter, som

gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och äfven till en del

motverkade det för staten vigtiga ändamålet med pensioneringen. Redan

den omständigheten, att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas

för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa efter gällande

12

stat åliggande pensionering, samt att medel behöfde särskild! anvisas

för pensionernas ökande, ådagalade behofvet af en ny och omfattande

reglering af pensionsväsendet. Härtill komme det olämpliga uti att

pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels af Arméens

Pensionskassa, dels ock af det särskilda kreditiv, som för tillämpning

af den förhöjda pensionsstaten måste på Riksgäldskontoret anvisas;

vidare pensionsrätter olikhet efter de tvänne särskilda pensionsstaterna

eller den väsendtliga åtskilnaden i afseende på grunderna och vilkoren

för pensioneringen med flera omständigheter, hvaraf allt dels framginge

behofvet af en annorlunda beskaffad organisation af pensionsväsendet,

dels ock den slutsats kunde dragas, att Arméens pensionsväsende icke

kunde blifva ändamålsenligt ordnadt med mindre än att det helt och

hållet öfverlemnades åt staten, som sålunda borde öfvertaga Arméens

Pensionskassa, men deremot ensam besörja pensioneringen. I betraktande

häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga de åtgärder, som funnos lämpliga till förberedande af

en sådan reglering af pensionsväsendet för Arméen, att hela pensioneringen

måtte kunna af staten öfvertagas, samt mera enhet i grunderna

och vilkoren för pensioneringen jemte enkelhet i förvaltningen

åstadkommas.

Sedan så väl Direktionen för Arméens Pensionskassa, som äfven

den s. k. Landtförsvarskomitén öfver denna Rikets Ständers framställning

yttranden afgifvit och Arméens i början af år 1865 församlade

Krigsbefäl förklarat sig med tacksamhet ingå på eu sådan reglering af

Arméens pensionsväsende, att staten öfvertoge pensioneringen af så väl

redan varande som blifvande pensionärer, samt för sin del medgifvit,

att styrelsen och förvaltningen af Arméens Pensionskassas samlade

kapitalfond öfverlemnades under vissa vilkor, som dels kunde innebära

försäkran om ett varaktigt fullföljande af det vigtiga ändamål, Krigsbefälets

dittills varande uppdrag afsett, dels ock borde af sjelfva öfverlåtelsen

blifva en följd; så täcktes Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse

af den 7 November förenämnde år föreslå Rikets Ständer:

att staten måtte, jemte öfvertagande af förvaltningen af Arméens

Pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja Arméens hela pensionering

i enlighet med den pensionsstat och öfriga bestämmelser,

som af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer blefve fastställda;

att staten, tillika med förvaltningen af Arméens Pensionskassa,

måtte öfvertaga kassans alla förbindelser; samt

att derefter inga bidrag från Arméen för dess pensionering komme

att erläggas.

13

Enligt underdånig skrifvelse af den 9 Juni 1866 funno väl Rikets

Ständer, att Krigsbefälet i hufvudsaken biträdt deras i förevarande

ämne uttalade åsigter, i det Krigsbefälet för sin del medgifvit, att styrelsen

och förvaltningen af Arméens Pensionskassa finge till staten

öfverlemnas, hvarigenom möjlighet blifvit beredd för ett fullständigt

ordnande af Arméens pensionering, men hade det efter Rikets Ständers

tanke varit önskvärdt, om Krigsbefälet ansett sig kunna medgifva Pensionskassans

öfverlemnande till statsverkets oinskränkta disposition,

hvarigenom kunnat vinnas den enkelhet i förvaltningen, som utgjort

ett af de vigtigaste skälen för Rikets Ständers framställningar i denna

fråga. Visserligen kunde förvaltningen af kassans fonder, äfven med

särskild redovisning och bokföring, icke blifva af någon synnerligen

vidlyftig beskaffenhet, men en dylik anordning innebure dock ett vidhållande

af den på sednare tider allt mera frånträdda principen att för

särskilda utgifter bilda och bibehålla särskilda fonder. Då jemväl de i

öfrigt för, kassans öfverlemnande af Krigsbefälet förutsatta vilkor syntes

Rikets Ständer gifva anledning till betänkligheter, såsom bestämmelsen

om kassans förvaltning af det Embetsverk, som förvaltar Wadstena

Krigsmanshusfond eller får Arméens pensionering sig anförtrodd, hvilket

kunde försvåra ett lämpligt ordnande af Statens penninge- och

fondförvaltning, och förbehållet om antagandet af en omfattande pensioneringslag,

byggd på de af Rikets Ständer angifna grunder, att

underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa Arméen en fullt

tjenstbar befälspersonal, hvilket förbehåll, om det än ansåges böra innefatta

endast framställning om en i grundlagsenlig ordning faststäld

pensionsstat, dock i viss mån kunde hafva egenskapen af aftal, hade

Rikets Ständer på grund af dessa och andra anförda omständigheter

icke funnit skäl att- till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.

Efter att sålunda hafva redogjort för uppkomsten och utvecklingen

intill närvarande tid af Arméens pensionsväsende, öfvergå komiterade

till närmare yttrande rörande de grunder, komiterade ansett för framtiden

böra blifva för pensioneringen gällande.

1 likhet med hvad hittills egt rum, anse komiterade pensioneringen

böra omfatta de till Arméen hörande embets- och tjenstemän af

militär-, läkare- och civil-staterna äfvensom vissa betjente, hvaremot

ecklesiastikstaterna, hvilka hittills icke för sin tjenstgöring vid Arméen

egt någon pensionsrätt, icke heller torde för framtiden böra en sådan

rätt tillerkännas, helst flertalet af dithörande tjenstemän, hufvudsakligen

till följd af befordran till andra beställningar, icke kommer i tillfälle

att af dylik rätt sig begagna.

14

Det har ofta blifvit yttradt och torde numera få anses såsom en

allmänt erkänd sanning, att det är lika mycket i statens intresse, att

pensionerna för embete- och tjensteman bestämmas så tillräckliga, att

löntagaren ej nödgas i tjensten qvarstå, sedan han icke vidare är fullt

tjenstbar, som det är af billighet och rättvisa mot löntagaren påkalladt,

att han efter afskedet må kunna påräkna en tarflig utkomst för

sin återstående lefnad. Härmed är ock ändamålet med all pensionering

angifvet, nämligen, å ena sidan, att tillförsäkra staten fördelen att alltid

kunna hos sina tjenare påräkna full tjenstbarhet och arbetskraft och,

å andra sidan, att bereda en från nöd och näringsbekymmer fredad

ålderdom åt den tjensteman, som i tjensten oförvitligt offrat sin ungdoms

och mannaålders kraft, Så framt nu berörda ändamål, hvad Arméen

angår, skall kunna uppnås, blifver det naturligen nödvändigt, att

pensionernas belopp stå i lämpligt förhållande till lönerna, hvilket, hitintills

på intet vis kan sägas hafva egt rum, ty dels hafva, ehuru de

för flertalet af Arméens personal bestådda löner varit för fyllande af

löntagarnes lefnadsbehof alltför ringa, dock pensionerna varit för det

med dem afsedda ändamål ännu mer otillräckliga, dels har något fast

förhållande mellan lön och pension för samma grad icke funnits. Orsaken

härtill är att söka så väl deri, att aflöningen för särskilda befattningar

inom samma grad varit bestämd till väsendtligen olika belopp,

som ock i den omständigheten, att reglering af aflöningsväsendet vanligen

egt rum utan hänsyn till eller samband med pensioneringen. Då

nu genom den vid 1875 års riksdag antagna lönereglering för Arméen,

ej allenast förhöjda löner i allmänhet kommit Arméens befäl och öfrige

tjenstemän till del, utan äfven den fasta lönen för befattningar af samma

grad blifvit bestämd att utgå med lika belopp, har såmedelst behofvet

af eu förändrad pensionsreglering, i syfte att bereda förhöjda pensioner,

med allt större nödvändighet framträda, på samma gång som dess

rättvisare tillämpning blifvit möjliggjord. Önskvärdheten af en sådan

reglering liar ock blifvit af Riksdagen erkänd. Uti dess underdåniga

skrifvelse af den 3 Maj 1875, angående, reglering af utgifterna under

Riksstatens Fjerde hufvudtitel, yttras nämligen i afseende å förevarande

fråga, hurusom den i de nya lönestaterna för Arméen vidtagna

fördelning af aflöningsförmånerna i lön och dagaflöning (tjenstgöringspenningar)

samt i vissa fall lönetillägg och fourageersättning synts

Riksdagen ändamålsenlig, helst dymedelst torde, då framdeles fråga om

reglering af pensionsstaterna ifrågakomme, kunna så anordnas, att, genom

pensionsbeloppens ställande i lämpligt förhållande till den egentliga

lönen, statens fordran, det Arméens befäl inom vissa grader måtte

15

eg a skyldighet att vid viss uppnådd ålder lemna plats för yngre krafter,

kunde utan kränkning af den enskildes rätt varda tillgodosedd.

Ehuru således reglering af Arméens pensionsstater, i det nu angifna

syftet, är af behofvet högt påkallad, kan dock förhållandet emellan

lön och pension, af naturliga skål, icke blifva inom alla grader alldeles

lika. I de lägre graderna, med små lönebelopp och der för öfrigt aflöningsförmånerna

till en del utgå in natura, måste pensionen i förhållande

till lönen sättas högre, än i de öfre graderna med sina jemförelsevis

större löner. Komiterade hafva således ansett pensionen

böra bestämmas till lika belopp med den fasta lönen, der denna ej

öfverstiger 1,000 kronor, men för högre lön till 80 procent deraf, dock

så, att pension å lön utöfver 1,000 kronor icke i något fall må understiga

detta belopp. Härigenom har ock den grundsats, som vid löneregleringen

gjort sig gällande, eller att befattningar af samma grad

och beskaffenhet borde betinga lika lön, jemväl i afseende å pensioneringen

vunnit tillämpning, i det att pensionerna blifva lika inom samma

lönegrad.

Derjemte har det för Arméens tjenstbarhet synts komiterade vara

af vigt, att inom vissa grader, hvarest tjenstgöringens beskaffenhet

företrädesvis fordrar full kraft hos tjensteinnehafvaren, det må vara

denne medgifvet, att vid tidigare ålder, än den vanliga, afgå med pension,

ehuru till något lägre belopp, än det eljest för graden bestämda;

och hafva Komiterade derföre ansett pensionen böra utgå antingen såsom

lägre eller såsom full pension, hvarvid beloppet af den förra ansetts

böra utgöra 2/3 af den senare.

Enär, jemlikt de i Landtförsvars-departementets Kansli-expedition

uppgjorda hufvudgrunder, den underbefälet med vederlikar tillagda beklädnad

eller, ersättning derför i kontant bör jemte den fasta lönen

läggas till grund för bestämmandet af ifrågavarande personals pensionering,

hvilket ock synes Komiterade desto lämpligare, som lönerna

för högre befälsgrader, hvarest särskilda beklädnadspenningar ej finnas

anvisade, måste anses beräknade äfven för löntagarnes beklädnads*

utgifter, bär det, hvad underbefälet angår, varit nödigt att, för erhållande

af fasta pensionsbelopp, bestämma beklädnadens värde; och har

detta värde synts Komiterade lämpligast kunna beräknas till vissa procent

af den fasta lönen, nämligen:

20 procent för Fanjunkare och de, som med dem hafva lika lön;

40 procent för Sergeanter af lista klass och alla, som i lön ega

uppbära lika belopp med desse; samt

16

50 procent för Sergeanter af 2:dra klass och alla, som med dem

ega lika lön.

Den till pension berättigande lefnadsålder är för närvarande bestämd

från 45 till och med 65 år, allt efter de särskilda tjenstebefattningarnes

olika beskaffenhet, under det att den föreskrifna tjensteåldern

utgör 25 å 30 år. Dessa åldersbestämmelser hafva hufvudsakligen

blifvit af Komiterade bibehållna, hvaremot Komiterade, för att inom de

sålunda antagna åldersgränserna bestämma den såsom pensionsvilkor

vid hvarje särskild befattning eller tjenstegrad efter dess beskaffenhet

lämpade lefnads- och tjensteålder, funnit nödigt vidtaga åtskilliga förändringar

i de för olika befattningar hittills gällande åldersstadganden.

I sådant afseende få Komiterade särskild! i underdånighet anmäla, att

Sekund-chefen för Lif-regementets Grenadier-corps samt Cheferne för

Jemtlands Hästjägare-corps, Smålands Grenadierbataljon, Norrbottens,

Westerbottens, Jemtlands och Wermlands Fältjägare-corpser, hvilka

hittills vid uppnådda 55 lefnadsår varit till pension berättigade, ansetts

böra, i likhet med öfrige Regements- och Corps-chefer, först vid 60

års ålder ega rätt till pension, samt Arméens läkare, hvilka hittills egt

uppbära antingen pension blott från Arméens Pensionskassa efter uppnådda

50 lefnads- och 30 tjensteår, eller ock förhöjd pension med

samma belopp som lönen, efter minst 65 lefnads- och vid pass 40

tjensteår, numera, med hänseende till fordringarne på deras tjenstbarhet,

af Komiterade ansetts i stället böra efter 30 års tjenst ega rätt

till pension, Regementsläkare vid uppnådda 65 lefnadsår och Bataljonsläkare

vid 55 års ålder, med beräkning af pensionsbeloppen efter de för

Arméens tjenstemän i allmänhet nu föreslagna grunder. Derjemte hafva

å pensionsstaten blifvit uppförde ej allenast de nya befattningar å

Landtförsvarets stat, hvilka i sammanhang med den nya löneregleringen

tillkommit, utan äfven åtskilliga förutvarande befattningar, hvilkas

innehafvare hittills ej egt särskild pensionsrätt i Arméens Pensionskassa,

såsom General-intendentsbefattningen, Militär-befälhafvarebefattningen

på Gotland in. fl.; hvarvid dock i afseende å förstnämnda befattning

fästats det vilkor, att innehafvare!! ej skall vara delegare i

Civilstatens pensionsinrättning.

De för Regements-intendenterne vid Arméen enligt de nya aflöningsstaterna

bestämda fasta löner utgöra, för dem vid värfvade Garnisonsregementen

och corpser 2,800 kronor, och för dem vid indelta Arméen

1,800 kronor; men enär sistnämnde Intendenter, hvilka skola öfvertaga,

bland annat, de nuvarande Regements-kommissariernes göromål, komma,

enligt grunderna för den nya löneregleringen, att, utom nyssberörda i

17

stat redan uppförda lön, tillgodonjuta jemväl de för Regements-kommissarierne

nu utgående aflöningsförmåner, hafva Komiterade, i anledning

häraf och under förutsättning att den fasta lönen äfven för Regementsintendenterne

vid indelta Arméen framdeles kommer att utgöra 2,800

kronor, beräknat pensionen för samtlige Regements-intendenter vid

Arméen till samma belopp, 2,240 kronor, eller 80 procent af den antagna

fasta lönen 2,800 kronor.

I det föregående är redan i underdånighet anmärkt, hurusom den

lägre pensionen ansetts böra utgå med 2 3 eller 66’’/3 procent af det

belopp, som utgör full pension för den af skedades tjenstegrad, hvarvid

Komiterade dock, för åstadkommande af jemna pensionsbelopp, föreslagit,

att, derest den lägre pensionens summa icke slutade på jemn!

tiotal, densamma måtte höjas till närmaste tiotal. Ehuru det belopp,

hvarmed den lägre pensionen sålunda borde komma att utgå, möjligen

kan, betraktadt i och för sig, anses för sitt ändamål otillräckligt, hafva

Komiterade likväl, — dels med afseende å den lefnadsålder, hvarvid

den lägre pensionen enligt förslaget skulle få tillträdas, och dels af

farhåga att, derest pensionen sattes högre, sådant möjligen kunde föranleda

dertill, att personer, ännu i besittning af full tjenstbarhet, skulle

söka afsked från statstjensten, för att med oförminskade krafter egna

sig åt enskild verksamhet —, funnit sig böra inskränka den lägre pensionen

till bär förut angifna belopp. Härvid anse sig Komiterade i

(ifrigt böra i underdånighet anmäla, att, enligt uppgjorda sannolikhetsberäkninga]-,

förslaget om lägre pension enligt nyssnämnda grund icke

kommer att förorsaka statsverket större utgifter, än om alla, för Indika

lägre pension ifrågasättes, skulle först vid den vanliga åldern ega att

pension uppbära.

Med hänseende till de skäl, som, enligt hvad redan förut blifvit

anmärkt, föranledt Komiterade att föreslå s. k. lägre pension, hafva

Komiterade ansett rätt att afgå med sådan pension böra tillkomma dels

Officerare af Kompaniofficers grad vid Generalstaben samt indelta och

värfvade Arméen, äfvensom Underofficerare vid indelta Arméen och

Wermlands Fältjägare-corps, — alla desse efter uppnådda 45 lefnadsoch

25 tjensteår —, dels och Underofficerare af värfvade Garnisonsregementen

och eorpser efter 45 lefnads- och 20 tjensteår. Orsaken

till den för dessa sednare Underofficerare föreslagna kortare tjensteålder

är att söka i den omständigheten, att Underofficerspersonalen vid

Garnisonstrupperna till större delen rekryteras bland regementenas man

-

18

skap, som ofta nog icke kommer i tjenst vid så tidig ålder, att 20

tjensteår blifvit uppnådda förr an vid 45 års lefnadsålder.

I afseende å den lägre pensionen bör för öfrig! bär i underdånighet

anmärkas, att den förmån, som härigenom erbjudes de lägre graderna,

motsvarar den åt det högre befälet redan nu medgifna och i

Komiterades förslag äfven bibehållna rättighet, att den, som från tjenst

afgår, innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor, som för pensionens

erhållande i hans innehafvande grad äro föreskrift^, skall vara

berättigad till sådan förmån i den närmast derunder varande tjenstegrad,

der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda.

För beväringstruppertias befäl och underbefäl bär, i anseende till

den jemförelsevis mindre ansträngande tjenstgöringen vid dessa trupper,

någon rätt att. afgå med lägre pension icke blifvit ifrågasatt.

Enligt nu gällande pensioneringsgrunder fordras, för pensions

åtnjutande i viss grad, att minst två år hafva innehaft den lön, hvarefter

pensionsbeloppet beräknas; dock med det undantag, att full generalspension

tilldelas endast den, som i förn år innehaft generalsbeställning

på stat.

Detta för generalspensions åtnjutande stadgade undantag har hittills

egt sitt fulla berättigande i den betydliga skilnaden emellan generalsoch

Öfverstepensionerna; men då, enligt Komiterades förslag, denna

skilnad skulle komma att i väsendtlig mån förminskas, hafva Komiterade

trott berörda undantag böra uteslutas.

I Öfverensstämmelse med nuvarande stadgande!! hafva Komiterade

föreslagit:

att endast afgång från ordinarie tjenst å Landtförsvarets stat berättigar

till pension enligt de af Komiterade föreslagna grunder; samt

att beräkning af tjensteår må vidtagas, så snart aderton lefnadsår

uppnåtts; dock med iakttagande, i afseende å sistnämnda fråga, att

den, som efter afgång från lön qvarstår vid vederbörande regemente

eller corps, icke, så länge ett dylikt förhållande fortfar, må ega beräkna

tjensteår för vinnande af pensionsrätt. Det skalle nämligen, enligt

Komiterades förmenande, kunna leda till betänkliga missbruk, om eu

såsom lönlös i regemente eller corps (kvarstående officer tillätes att

för den ringa tjenstgöring, honom i berörda egenskap åligger, beräkna

sig tjensteår i ofvannämnda ändamål till godo.

Jemte det Komiterade bibehållit nu gällande bestämmelse, att den,

som under utöfning af sin tjenst, vare sig i krig eller fred, blifver så

obotligen skadad, till lem stympad eller vanför, att han varder oför

-

19

mogen sin tjenst vidare förrätta, skall, vid afsked före uppnådd pensionsålder,

komma i åtnjutande af pension, hafva Komiterade härvid

tillagt stadgande om samma förmån för den, hvilken i minst två år

lidit af lyte eller sjukdom, som gör honom till utöfvande af sin tjenst

oförmögen, och af läkare eller, vid skiljaktiga meningar dem emellan,

af Sundhets-kollegium anses obotlig. Saknaden hittills af ett stadgande

i sistberörda syfte har nämligen medfört ej obetydliga olägenheter med

hänseende till Arméens tjenstbarhet, i det att ej sällan inträffat, att

militäre tjensteman, för att icke behöfva lida brist, funnit sig nödsakade

att fortfarande i tjenst qvarstå, äfven sedan de genom sjukdom blifvit

till tjenstgöring oförmögne. Den ofördelaktiga inverkan häraf på

Arméens tjenstbarhet ligger i öppen dag. Då emellertid stundom kan

inträffa, att eu person, ehuru till följd af kroppsskada eller sjukdom

oduglig till militärt]enstgöring, likväl i någon mån kan genom annat

arbete bidraga till sin utkomst, hafva Komiterade ansett det böra i

bägge nu ifrågavarande fall blifva på särskild Nådig pröfning beroende,

till hvad belopp pensionen må, med afseende å skadans eller sjukdomens

beskaffenhet och den afskedades tjensteålder, böra bestämmas, dock i

intet fall utöfver det belopp, hvartill full pension för hans grad enligt

förevarande grunder blifvit fastställd; och har stadgande härom blifvit

i det, uppgjorda förslaget intaget.

Enligt nu gällande reglemente för Arméens pensionskassa är pensionsberättigad

delegare i nämnda kassa, när han erhåller civil eller

annan tjenst med aflöning å rikets stat, eller ock uppföres å allmänna

indragningsstaten, eller på annat sätt af staten pensioneras, icke berättigad

att, så länge lian innehar sådana aflöning^- eller pensionsförmåner,

som uppgå till 3,000 Kronor, åtnjuta den honom från Arméens pensionskassa

tillkommande pension. Ehuru Komiterade i allo gilla den

grundsats, som till nyssberörda stadgande gifvit anledning, har dock

samma stadgande i dess nuvarande form synts Komiterade innefatta

en obillighet genom föreskriften, att pensionär, som på annan allmän

stat erhåller en viss till siffran bestämd inkomst, — nu 3,000 Kronor, —

skall till följd deraf gå i mistning af hela militärpensionen. Härigenom

skulle nämligen inträffa, att, under det en till civil befattning med lön

af 2,900 Kronor befordrad pensionär finge bibehålla hela militärpensionen,

en annan pensionär, som erhölle lön af 3,000 Kronor eller .blott

100 Kronor mer än den förre, derigenom skulle helt och hållet gå

militärpensionen förlustig. Komiterade hafva derföre sökt att åt stad

-

20

gandet gifva eu sådan uppställning'', att nyssnämnda obillighet blefve

undanröjd, utan att derigenom öfverdrifna utgifter konime att staten

tillskyndas. Korniterade hafva således, på sätt sjelfva förslaget närmare

utvisar, föreslagit:

att den, som, vid afsked med pension från befattning å Landtförsvarets

stat, redan innehar eller sedermera kommer i åtnjutande af lön,

arfvode eller pension af andra allmänna medel å rikets stat, skall,

under vissa i förslaget närmare angifna förhållanden, i militärpensionen

vidkännas minskning med viss andel af det belopp, hvarmed förenämnda

lön, arfvode eller pension öfverstiger af Korniterade i sådant afseende

föreslagna pensionsgrunder.

I likhet med hvad redan nu finnes stadgadt rörande pensions tilldelande

åt tjensteman, hvilken på samma gång innehar mer än eu

tjenst, som medför rätt till pension, hafva Korniterade föreslagit, att

sådan tjensteman må uppbära pension endast för eu tjenst.

Likaledes hafva Korniterade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

nuvarande stadganden föreslagit, att den, som med pension afgått från

beställning å Landtförsvars-departementets stat, men åter inträder i

sådan beställning å nämnda stat, som berättigar till pension, icke må,

så länge lian i sistberörda beställning qvarstår, pensionen uppbära.

Nu gällande reglemente för Arméens pensionskassa innehåller föreskrift

om förlust af pension för den tjensteman, som, efter laga ransakning

och dom, undergått något nesligt straff'' eller till ärerörigt brott

biff vit förvunnen; och har denna föreskrift synts Korniterade böra

bibehållas, dock med eu något förändrad och efter nuvarande strafflag

för krigsmakten lämpad lydelse. Korniterade hafva alltså i detta hänseende

funnit sig böra föreslå, att den, hvilken efter laga ransakning

och dom, blifvit förvunnen till sådant brott, som medför förlust af

medborgerligt förtroende, skall, från och med den dag, domen vunnit

laga kraft, vara förlustig afl rätt till pensions åtnjutande.

Derjemte hafva Korniterade, beträffande den, som utan att förlora

medborgerligt förtroende blifver dömd innehafvande embete eller tjenst

förlustig, ansett sig böra föreslå, att på Eders Kong!. Majffs pröfning

ma i hvarje fall bero, huruvida sådan embete- eller tjensteman derigenom

äfven bör hafva förverkat sin pensionsrätt.

Alldenstund, vid inträffande krig, alla för fäderneslandets försvar

användbara krafter måste vara för sådant ändamål tillgängliga, och

härvid, enligt Komiterades åsigt, böra såsom lämplig reserv äfven vara

att påräkna alla, som i eu eller annan egenskap under sin kraftfullaste

21

ålder egnat sig åt militär verksamhet, har, i öfverensstämmelse härmed,

deri nuvarande bestämmelsen bni eu med fyllnadspension afskedad

militär tjensteman skyldighet, att under krigstid vara underkastad vissa

års tjenstgöring hemma i landet, blifvit förändrad derhän, att pensionerad

sådan tjensteman skall vid krigstillfälle fullgöra den tjenst inom

landet, hvartill han kan finnas lämplig, dock ej i lägre grad, än han

vid afskedstagande! innehaft.

I likhet med hvad i afseende å nuvarande fyllnadspensioner finnes

föreskrifvet har bland de föreslagna grunderna intagits bestämmelse

derom, att de nya pensionerna icke må tilldelas andra, än dem, som

afgå från innehafvande tjenst, efter den tidpunkt, då de nya grunderna

blifva gällande.

Beträffande åter de löntagare, som före nyssnämnda tidpunkt blifvit

till sina befattningar utnämnde, så, enär de icke torde kunna mot

sin vilja åläggas att underkasta sig de nya pensionsvilkoren, hafva

Komiterade föreslagit, att ifrågavarande löntagare . må ega förklara,

huruvida de vid afskedstagande! vilja komma i åtnjutande af ny pension

eller vid redan förvärfvad pensionsrätt och dermed förenade vilkor

qvarstå.

Enär Arméens löntagare, ''för så vidt de ega pensionsrätt, torde,

på sätt hittills egt rum, äfven framgent böra genom årsafgifter bidraga

till pensioneringens upprätthållande, hafva Komiterade, i öfverensstämmelse

med hvad den i Landtförsvars-departementet uppgjorda promemoria

öfver hufvudgrunderna för pensioneringen härom innehåller, föreslagit

eu sådan afgift att, i den mån de nya grunderna blifva för

Arméens löntagare gällande, utgå med 3 procent å de i staterna för de

särskilda befattningarna anvisade fasta löner; och lära ifrågavarande

utgifter äfven vid inträffande vakanser, böra af lönerna utgå.

Då emellertid de å Artilleriets tygstat anställde handtverkare,

ehuru försedda med löner, likväl, såsom antagne endast genom kontrakt,

äro underkastade uppsägning, hafva Komiterade vid sådant förhållande

ansett desse handtverkare icke skäligen böra tillförbindas att några

utgifter för sin pensionsrätt erlägga, hvadan Komiterade i § 19 af

förslaget till grunder infört en undantagsbestämmelse i nyssberörda syfte.

Likaledes har i nämnda § intagits stadgande derom, att de löntagare,

som ej på de nya grunderna ingå, skola, för bibehållande af

rätt till pension enligt hittills gällande grunder, erlägga de utgifter, som

af dem förut betalts till Arméens pensionskassa.

22

När de nya pensionsgrunderna blifva för alla pensionsberättigadé

löntagare vid Arméen gällande, kommer summan af löntagarnes utgifter

till pensioneringen, enligt ofvannämnda grund, att uppgå till omkring

123,000 Kronor årligen.

Enligt hvad Komiterade fått sig meddeladt, bär General-fälttygmästaren

och Chefen för Artilleriet under den 4 sistlidne December

till Eders Kong!. Magt ingått med förslag derom, att nuvarande Fyrverkarecorpsen

måtte indragas och att i dess ställe Unge inrättas eu

ammunitionsfabrik med särskild Innestå!, å förslag hvartill uppförts eu

Förvaltare och åtskillige handtverkare; och torde Eders Kongl. Maj:t

täckas, i sammanhang med pröfningen af berörda förslag och derest

detsamma vinner nådigt bifall, taga under nådigt öfvervägande, huruvida

omförmälda personal bör tillerkännas pensionsrätt å Arméens

pensionsstat.

För utrönande af de kostnader, Indika de föreslagna nya pensioneringsgrundernas

tillämpning skulle komma att för statsverket medföra

ej allenast under den närmaste tiden utan äfven i en mera aflägsen

framtid, har det varit nödigt att, med ledning af vunnen erfarenhet

rörande de allmänna dödlighetsförhållandena, uppgöra vidlyftiga beräkningar,

hvilkas utförande varit, med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,

anförtrodt åt särskild! anlitad sakkunnig person, Professoren

vid Vetenskaps-Akademien J. A. H. Gyldén, hvilken härvid, hvad personalen

beträffar, utgått från tillståndet den 31 December 1874, såsom

den senaste tidpunkt, från hvilken säkra och fullständiga uppgifter

kunnat erhållas. Vidare är vid beräkningarnas uppgörande antaget:

för officerare och vederlikar, att pension kommer att utbetalas från

och med den 1 Januari kalenderåret efter det, hvarunder den i pensionsbestämmelserna

föreskrifna åldern blifvit uppnådd; och

för underofficerare och öfrige ej i Arméens rangrulla upptagne

pensionsberättigade tjenstemän, att pensioneringen börjas den 1 Januari

samma år, hvarunder pensionsåldern blifvit uppnådd.

Om hvar och eu erhåller afsked, så snart han uppnått den till

pensions erhållande berättigande åldern, begås genom ofvanstående*

antaganden fel, som dock gå i motsatt riktning för hvardera kategorien

och sålunda väsendtligen uppväga hvarandra. — Om deremot, såsom

antagligt är, ett ej ringa antal embets- och tjenstemän qvarstannar i

tjenst ett eller flera år efter det att pensionsåldern är uppnådd, så

verkar detta till minskning af de utgående pensionssummorna, hvilka

sålunda af denna anledning torde blifvit något för högt beräknade,

ehuru det ej är möjligt att bestämma i hvad mån sådant egt rum.

23

Någon befordran har ej blifvit beräknad, utom den att alla subaltern-officerare

blifvit antagne vid 50 års ålder hafva uppnått kaptensgraden,

hvaremot alla öfriges pensioner blifvit beräknade efter den

grad, de innehade vid 1874 års slut. Det har nämligen varit omöjligt

att uppställa de data, som fordrats, för att i kalkylerna intaga äfven

det inflytande, som enskilda individers befordran skulle medfört, — ett

inflytande, som i alla fall torde vara mindre väsendtligt, då beräkningar

ne utvisa, att en Kapten, som erhåller afsked med pension vid 50

års ålder, skulle komma att under sin återstående lifstid i pension

uppbära sammanlagdt ungefär samma summa, som om han befordrats

till Major eller Öfverste och såsom sådan afgått med pension vid

55 eller 60 lefnadsår.

Den afgång, som genom dödsfall inträffar, har blifvit beräknad

så Väl för 1876, som för följande år, och har den härför erforderliga

sannolikhetskalkylen blifvit utförd på grund af den inom Allmänna

Enke- och Pupillkassan vunna dödlighetserfarenhet, Det synes ock

antagligt, att under fredstid dödligheten bland personer, som tillhöra

militärståndet, eller som derifrån äro med pension afskedade, ej bör

väsentligen skilja sig från den, som nämnda kassas erfarenhet gifver

vid handen för personer, Indika befinna sig i hufvudsakligen samma

samhällsställning.

Den afgång, som eger rum genom embete- och tjenstemäns afskedstagande

före uppnådd pensionsålder, har ej blifvit eller kunnat blifva

iakttagen. Inflytandet af detta fel, som eljest verkar till en för högslutsiffra

i beräkningarne öfver pensionsbeloppen, kan dock ej vara

stort under de närmaste 10 å 15 åren, då af militäre embets- och

tjensteman, som redan tjena! 15 å 20 år, endast få taga afsked utan

pension.

Enligt ifrågavarande beräkningar skulle, på sätt redan af Komiterades

Ordförande blifvit hos Chefen för Landtförsvars-departementet

anmäldt, statsverkets utgift för den nya pensioneringen under år 1877

komma att uppgå till 634,370 kronor. Under de följande åren åter

skulle pensionsutgiften, enligt hvad af bilagda tabell, Ditt. A. inliemtas,

småningom komma att ökas så, att densamma under år 1891, så framt

nuvarande befälsstyrka hufvudsakligen bibehålies, uppgår till 1,837,271

kronor.

Jemte dessa af den nya pensioneringen föranledda utgifter, erfordras

dessutom särskilda medel ej allenast för utbetalning af fyllnadspensioner

enligt nu gällande grunder utan äfven för fullgörande af

24

Arméens Pensionskassas samtliga förbindelser. Utgifterna härför, Indika,

enligt 1874 års bokslut, uppgått för nämnda år till 772,049 kronor 84

öre, komma likväl att, efter de nya pensionsgnmdernas antagande,

småningom minskas och slutligen helt och hållet upphöra. Äfven i

detta hänseende har Professoren Gyldén uppgjort sannolikhetsberäkningar,

på sätt bilagda tabell, Lätt. B., närmare utvisar, och komma,

efter sistberörda utgifters upphörande, pensionsutgifterna att inskränkas

till hvad för den nya pensioneringens upprätthållande blifver erforderligt.

Då emellertid Arméens Pensionskassas nuvarande tillgångar naturligen

böra såsom bidrag till utgifterna för Arméens pensionering fortfarande

tagas i anspråk, bär hos Komiterade fråga uppstått om lämpligaste

sättet för tillgångarnes användning för ifrågavarande ändamål.

Enligt Komiterades uppfattning synes den enklaste utvägen i detta

hänseende vara, att Pensionskassans tillgångar åtminstone till hufvudsaklig

del till staten öfverlemnas, mot det att staten åtager sig att

derefter allt framgent så väl bestrida pensionsutgifterna till nuvarande

och blifvande pensionärer enligt de för en hvar gällande grunder, som

ock ansvara för alla Pensionskassan i öfrig! åliggande förbindelser.

I nära samband med frågan om framtida användandet af Arméens

Pensionskassas tillgångar står den om upprätthållande af Arméens enkeocli

pupillkassa, hvilken, bildad uteslutande genom utgifter från Arméens

befäl och vederlikar samt afsedd att lemna understöd åt enkor

och barn efter aflidne embete- och tjensteman af Arméen, hittills endast

ofullständigt kunnat uppfylla det med densamma afsedda ändamål.

Ifrågavarande kassa, hvilken, såsom ställd under Direktionens för Arméens

Pensionskassa vård, hittills icke drabbats af någon särskild förvaltningskostnad,

är högeligen i behof af något understöd, för att

kunna för framtiden ej allenast fullgöra sina förbindelser mot kassans

delegare, utan äfven bära de för kassans förvaltning uppkommande

kostnader; och våga Komiterade föreställa sig, att det lämpligaste sättet

för ett sådant understöds beredande åt enke- och pupillkassa» skulle

vara, att, vid öfverlemnande! till staten af-pensionskassans tillgångar,

någon viss del af dessa finge undantagas, för att till enke- och pupillkassans

förstärkande användas.

Komiterade få alltså, på grund af det nu anförda, för sin del i

underdånighet tillstyrka, att, utaf Arméens Pensionskassas tillgångar,

hvilka, enligt det för år 1874 verkställda bokslut, vid nämnda års slut

25

utgjorde, inberäknadt kassans fastighet, tillhopa 3,747,794 kronor 38

öre, ett belopp af 3,000,000 kronor må, emot ofvanberörda åtagande

från statens sida, till staten öfverlemnas, samt att hvad derefter

kan komma att återstå må till enke- oc:h pupillkassans förökande

användas.

Uti den från Landtförsvars-departementet meddelade, här ofvan

åberopade promemoria finnes bestämmelse intagen om skyldighet för

löntagare att efter uppnådd viss lefnadsålder från tjensten afgå.

Då en bestämmelse i sådant syfte otvifvelaktigt är af väsendtlig

vigt för upprätthållandet af Arméens tjenstbarhet, och då Arméens -löntagare,

så framt de nu af Komiterade föreslagna pensioneringsgrunder

vinna fastställelse, derigenom vid afgång från tjenst komma att beredas

en ej obetydlig förbättring i de förmåner, som för närvarande vid

dylikt fall äro för dem att påräkna, hafva Komiterade, under förutsättning

af de sålunda ifrågaställda förbättrade pensionsförmånernas beviljande,

ansett staten kunna billigtvis uppställa den fordran mot löntagarne,

att de vid uppnådd viss ålder skola eg a skyldighet att från

tjensten afgå, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall finner deras

qvarstående i tjenst utöfver den stadgade tiden vara för riket af väsendtlig

nytta. Den åldersgräns, hvarvid skyldigheten till afgång borde

inträda, är i förenämnda promemoria antagen till tre år efter uppnåendet

af den för rätt till pension i innehafvande grad stadgade

lefnadsålder, derest löntagaren då innehar för graden föreskrifna tjensteår;

och då en sådan åldersgräns synes Komiterade i allmänhet lämplig, få

Komiterade, på grund af hvad nu i denna fråga anförts och under den

dervid gjorda förutsättning, underdånigst hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t, i sammanhang med fastställelse!! af de föreslagna pensioneringsgrunderna,

täcktes meddela särskild nådig föreskrift, att den löntagare,

som med tre år öfverskridit den för rätt till pension i hans grad stadgade

lefnadsålder, skall, om han jemväl innehar de tjensteår, som för

erhållande af pension i graden erfordras, vara skyldig att afgå, så

framt ej Kongl. Maj:t pröfvar hans qvarstående i tjenst vara för riket

nyttigt; — dock anse Komiterade härvid böra göres det tillägg, att

värfvade garnisonsregementens och corpsers underofficerare, Indika föreslagits

till pensionsrätt vid 45 lefnads- och 25 tjensteår, icke må ega

skyldighet att från tjenst afgå vid tidigare ålder än öfrige underofficerare,

eller vid uppnådda 53 år.

4

26

Utom redan förut åberopade bilagor hafva Komitorade uppgjort och få

härhos i underdånighet öfverlemna promemoria, Litt. C., utvisande pensionernas

belopp i de olika graderna enligt 1875 års lönereglering.

Komiteräde framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och nudersåter

J. H. ROSENS VARD.

Bil. ABR. LEIJONHUFVUD.

P. S. W. BJÖRKMAN.

N. A. VA IlE NI US.

G. O. F. LAGERBERG.

Axel von Heijne.

Stockholm den 27 Januari 1876.

Förslag

till

grunder för pensionering af Arméens befäl med vederlikar.

§ 1.

Pension tillkommer de till Arméen hörande embete- och tjensteman

af militär-, läkare- och civil-staterna äfvensom betjente, enligt

nedanstående grunder, samt utgår antingen såsom full pension eller

såsom lägre pension.

§ 2.

Full pension utgår med hela fasta lönebeloppet, der detta ej öfversegel-

1,000 kronor, men för högre lön med 80 procent deraf, dock

att pension å lön utöfver 1,000 kronor icke i något fall må understiga

detta belopp.

Anm. I. För det till beklädnad eller ersättning derför berättigade

underbefäl med vederlikar inberäknas, vid bestämmande

af deras pension, värdet af denna beklädnad i lönen med

vissa procent af fasta lönebeloppet, nemligen: 20 procent

för Fanjunkare och de, som med dem åtnjuta lika lön; 40

procent för Sergeanter af lista klassen och alla, som i

lön ega uppbära lika belopp med desse; samt 50 procent

för Sergeanter af 2:dra klassen och alla, som med dem

åtnjuta lika lön; skolande, derest pensionens summa icke

slutas å jemt tiotal, densamma höjas till närmaste tiotal.

Anm. II. Fältmusikanter vid indelta Arméen, hvilka åtnjuta lön af de

till musikens underhåll anvisade medel, berättigas till enahanda

pension som Sergeanter af 2:dra klassen.

28

§ 3.

För full pensions erhållande skola följande lefnadsår vara uppnådde,

nämligen:

a) af Generaler utaf alla grader; Generalintendenten, sä vida han

ej är delägare i civilstatens pensionsinrättning; Militärbefälhafvaren å

Gotland; Regementsläkare, Garnisonsläkaren å Carlsborg och Läkaren

vid Krigsskolan; samt Krigsarkivarien ............................................ 65 år;

b) af Regementschefer; Sekundchefer vid Lifgarde s-regementena

samt Lif-regementets Dragon- och Husar-corpser; Ofverstarne vid

Generalstaben och Fortifikationen; Sekundchefen för Lif-regementets

Grenadier-corps samt Cheferne för Jemtlands Hästjägare-corps, Smålands

Grenadier-bataljon samt Norrbottens, Westerbottens, Jemtlands

och Wermlands Fältjägare-corpser; Intendenten i Arméförvaltningen;

Regementsintendenter; Regementsauditörer; Sekreteraren vid fortifikationen;

Professorn vid Generalstaben; Regementshästläkare; Förrådsförvaltare

och Kassörer vid Fortifikationen; Sjukhuskommissarien och Sjukhusskrifvaren

vid allmänna Garnisonssjukhuset i Stockholm; Redogöraren

och Väbeln vid Krigshögskolan; Redogöraren och Materialförvaltaren vid

Krigsskolan; Tygskrifvare, Verkmästare, Besigtnings-rustmästare, Handtverkmästare,

Rustkammarsmeder, Stockmakare och Tunnbindare å Artilleriets

tygstat; Redogöraren, Materialförvaltaren, Faktoriskrifvaren, Materialbokhållaren,

Verkmästaren och Besigtningsrustmästarne vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori; Gevärshandtverkare vid Regementen och Corpser

samt vid Gotlands Nationalbeväring; Sekreteraren och Auditören, Fältkamereraren,

Tygförvaltaren, Magasinsförvaltaren och Sjukliusinspektoren,

Kontorsskrifvaren äfvensom Kanslisten vid Gotlands Nationalbeväring;

samt Vaktmästare i militära embetsverk och staber, derest de

icke äro delegare i civilstatens pensionsinrättning ....................... 60 år;

c) af öfrige i mom. b ej upptagne Regementsofficerare; Regements

stallmästare;

Bataljons-läkare; samt Bataljons- och Sqvadrons-hästläkare

.............................................................................................................. °3 ar;

d) af Officerare utaf Kompaniofficers grad äfvensom Underofficerare

vid indelta Arméen och Wermlands Fältjägare-corps samt beväringstrupperna

........................................................................................................ 30 år;

e) af Underofficerare vid värfvade garnisonsregementen och

corpser .......................................................................................................... 43 år;

§ 4.

För full pensions åtnjutande skall tjensteåldern i allmänhet utgöra

minst 30 år, men för de i § 3 mom. e nämnde Underofficerare minst 25 år.

29

§ 5.

Lägre pension utgår med 66g procent af det belopp, som utgör

full pension för den afskedades tjenstegrad; börande, derest den

lägre pensionens summa icke slutas å jemt tiotal, densamma höjas till

närmaste tiotal.

§ 6-

Rätt att afgå med lägre pension tillkommer dels Officerare af

Kompaniofficers grad vid Generalstaben samt indelta och värfvade Arméen

äfvensom Underofficerare vid indelta Arméen och Wermlands

Fältjägare-corps efter tillryggalagda 45 lefnads- och 25 tjensteår, dels

ock Underofficerare vid värfvade garnisonsregementen och corpser efter

uppnådda 45 lefnads- och 20 tjensteår.

§ 7-

För pensions åtnjutande i viss grad erfordras, att minst två år

hafva innehaft den lön, hvarefter pensionsbeloppet beräknas.

§ 8.

Den, som från tjenst afgår, innan han uppnått de lefnads- och

tjensteår, som för pensions erhållande i hans innehafvande grad är o

föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast derunder

varande tjenstegrad, der vilkoren för pensions erhållande äro af

honom uppfyllda.

§ 9.

Endast afgång från ordinarie tjenst å landtförsvarets stat berättigar

till pension enligt dessa grunder.

§ io.

Vid beräkning af tjensteår gäller all den tid, som efter adertonde

åldersåret tillbragts i statens tjenst, vare sig militär eller civil; dock

att den, som, efter afgång från lön, vid vederbörande Regemente eller

Corps qvarstår, icke, så länge sådant förhållande fortfar, eger att beräkna

tjensteår för vinnande af pensionsrätt.

§ n

Deri,

som under utöfningen af sin tjenst, vare sig i krig eller fred,

blifver så obotligen skadad, till lem stympad eller vanför, att han var

-

30

der oförmögen sin tjenst vidare förrätta, äfvensom den, hvilken i minst

två år lidit af lyte eller s jukdom, som gör honom till utöfvande af sin

tjenst oförmögen, och af läkare eller, vid skiljaktiga meningar dem

emellan, af Sundhetskollegium anses obotlig, eger, när han af sådan

anledning erhåller afsked, tillgodonjuta pension till det belopp, Kongl.

Maj:t i hvarje fall, med afseende å skadans eller sjukdomens beskaffenhet

och den afskedades tjensteålder, kan finna lämpligt bestämma, dock

icke utöfver det belopp, hvartill full pension för hans innehafvande

grad enligt dessa grunder blifvit faststäld.

§ 12.

Den, som vid afskedstagande med pension från tjenst ä landtförsvarets

stat, redan innehar eller sedermera kommer i åtnjutande af lön,

arfvode eller pension af andra allmänna medel å rikets stat, skall, så

länge sådant förhållande fortfar, i militärpensionen vidkännas en minskning'',

som för dem, hvilka i militärpension åtnjuta 1,000 kronor eller

derunder, äfvensom för dem, hvilka erhållit afsked med pension för i

tjenst ådragen skada eller sjukdom, ej vidtager förr, än nya lönen, arfvodet

eller pensionen öfverstiger hela militärpensionens belopp, men

för alla öfriga, då nya lönen, arfvodet eller pensionen öfverstiger hälften

af militärpensionen; börande ifrågavarande minskning utgöra 50

kronor för hvarje fullt hundratal kronor, hvarmed den nya lönen, arfvodet

eller pensionen öfverstiger nyssnämnda pensionsgränser.

§ 13.

Deri, som på samma gång innehar mer än en tjenst, medförande

rätt till pension enligt här upptagna grunder, erhåller likväl pension

blott för en tjenst.

§ 14.

Den, som med pension afgått från tjenst å landtförsvarets stat,

men åter inträder i sådan tjenst å nämnda stat, som berättigar till

pension, må icke, så länge han i sistberörda tjenst qvarstår, pensionen

uppbära.

• § 15.

Den, som, efter laga ransakning och dom, blifvit förvunnen till

sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från

den dag, domen vunnit laga kraft, vara förlustig all rätt till pensions

31

åtnjutande. Huruvida åter den, som, utan ''att förlora medborgerligt

förtroende, blifvit dömd innehafvande embete eller tjenst å landtförsvarets

stat förlustig, skall derigenom äfven hafva förverkat rätt till

pension, kommer i hvarje fall att på Kongl. Maj:ts pröfning bero.

§ 16-

Enligt dessa grunder pensionerad tjensteman skall vara skyldig

att vid krigstillfälle fullgöra den tjenst inom landet, hvartill han kan

finnas lämplig, dock ej i lägre grad än han vid afskedstagande! innehaft.

§ lille

nya pensionerna må icke tilldelas andra än dem, som afgå från

innehafvande tjenst efter den tidpunkt, då dessa grunder blifva gällande.

§ 18-

De löntagare, som blifvit till sina befattningar utnämnde förr, än

de nya pensionsgnuiderna komma att tillämpas, må ega att förklara,

huruvida de vid afskedstagande! vilja komma i åtnjutande af ny pension

mot fullgörande af de i sådant fall stadgade skyldigheter, eller

vid redan förvärfvad pensionsrätt och dermed förenade vilkor qvarstå.

De åter, Indika efter berörda tidpunkt utnämnas till tjenst på landtförsvarets

stat, hvarmed rätt till pension är förenad, skola vara förpligtade

att de ny pensionsgrunderna antaga,

§ 19.

I den man dessa pensionsgrunder blifva för Armeens löntagare

gällande, skola desse, vare sig att de på ny Innestå! inträd! eller på

gammal stat qvarstå, erlägga, såsom bidrag till pensioneringen, tre

procent årligen å de för deras beställningar i nya lönestaten uppförda

fasta löner, Indika utgifter äfven vid inträffande vakanser skola af

lönerna utgå; dock eger undantag härvid rum för de vid Artilleriets

tygstat med lön anställde handtverkare, Indika, såsom endast genom

kontrakt antagne och derföre uppsägning underkastade, äro från utgörande

åt bidrag till pensioneringen befriade. De löntagare åter,

som förklarat sig icke vilja på dessa grunder ingå, skola, för att bibehålla

sin rätt till pension enligt hittills gällande grunder, erlägga de

afgifter, som de förut till Arméens Pensionskassa betalt.

Utdrag af protokollet, hållet hos Arméens Pensionskomité

vid sammanträde i Stockholm den 27 Januari 1876.

S. D. Föredrogs och justerades § 19 i Komiterades förslag till

grunder för pensioneringen af Arméens befäl med vederlikar, hvilken

§ erhöll den lydelse, förslaget utvisar; men som Ordföranden, Herr

General-Majoren m. m. J. H. Rosensvärd förmälde sig i förevarande

ämne vara af eu dermed olika åsigt, afgaf han följande yttrande: »Arméens

pensionsväsende kan ordnas på tvänne hufvudsakligen olika sätt,

antingen på den redan beträdda vägen, att staten lemnar det understöd

till Arméens Pensionskassa, som fordras för pensionernas fyllande

till de godkända beloppen, då Pensionskassans reglemente bör undergå

de förändringar, som af de nya pensionsförhållandena betingas, eller ock,

på sätt af komiterade blifvit föreslaget, att staten öfvertager Arméens

pensionering och till följd deraf Arméens Pensionskassas tillgångar. I

förra fallet, då Pensionskassan fortfarande står under delegarnes styrelse,

är det billigt att Arméens befäl, mot fördelen af högre pensioner,

mera än hittills bidrager till kassan. I det senare fallet åter, då

Arméens styrelse åt och delaktighet i Pensionskassan komme att upphöra,

synes billigheten fordra, att staten ensam besörjer pesioneringen

och något annat har hittills icke blifvit af Representationen ifrågasatt.

Ett bidrag från löntagarne till pensioneringen vore under dessa omständigheter

icke längre ett sammanskott af delegare till deras pensionsfond,

utan helt enkelt en af staten verkstäld lönenedsättning».

Som ofvan.

In fidem

Axel von Heijne.

34

Bil.

Sannolika belopp, hvilka under nedanstående

1

1877

1878

1879

1880

1881

1882

Officerare m. m. (med un- dantag af Gotlands Natio- nalbeväring'') ........................

Officerare m. m. af Gotlands

Nationalbeväring ...............

Underbefäl in. in................

398,742

10,945

224,083

468,228

15,317

258,667

517,821

16,409

273,190

589,643

17,929

288,847

637,126

23,967

307,691

747,506

23,317

328,988

Summa Summarum

634,370

742,212

807,420

896,419

968,784

1,099,811

Bil.

De sannolika belopp, hvartill Arméens nuvarande pensionering

1877

1878

1879

1880

1881

1882

Från Arméens pensionskassa

utgående pensioner .........

Utgående fyllnadspensioner

429,714

265,005

400,571

251,279

372,646

237,593

345,594

220,865

319,742

209,461

285,373

196,027

Summa Summarum

694,779

651,850

610,239

566,459

1" 529,203

481,400

35

A.

år erfordras för militärens pensionering:

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

805,447

865,771

924,636

997,467

•

1,069,343

1,097,437

1,194,267

1,265,903

1,324,483

26,115

342,532

26,659

363,067

34,381

381,753

34,501

396,953

34,684

413,631

39,996

424,365

43,886

441,735

48,885

447,226

55,037

457,751

1,174,094

1,255,4974,340,770

1,428,921

1,517,658

1,561,798

1,679,888

1,762,014

1,837,271

B.

kommer att nedgå under följande år:

"

1883

1884

1885

1886

1887

1888 1889

1

1890

1891

271,763

182,799

249,583

169,393

228,331

156,644

208,589

144,091

189,700

132,043

,

171,448: 154,929

119,970 109,324

139,539

98,952

125,194

89,086

| 454,562

418,976

384,975

352,680

321,743

291,418 264,253

238,491

214,280

36

Bil. Litt. C,

utvisande till hvilka belopp full pension, enligt Komiterades förslag,

skulle komma att utgå för de olika lönegraderna

enligt 1875 års lönereglering.

l:o) för Generalerne ......... 80 % å 8,000

2: o) för Generalintendenten

3:o) för Militärbefälhafvaren

å Gotland ........................... 80 » » 7,500

4:o) för Regementschefer;

Sekundchef erne för Lifgardesregementena

samt Lifregementets

Dragon-och Husarcorpser;

Öfverstarne vid Generalstaben

och Fortifikationen ........ 80 » » 6,000

5:o) för Sekundchefen för ■

Lif-regementets Grenadiercorps;

Cheferne för Jemtlands

Hästjägare-corps, Smålands

Grenadier-bataljon, Norrbottens,

Westerbottens, Jemtlands

och Wermlands Fältjägarecorpser;

Professoren vid

Generalstaben.............................. 80 » » 5,000

6: o) för öfrige Öfverstelöjtnanter

och l:ste Majorer vid

Regementen och Corpser; Intendenten

i Armé-förvaltnin

-

gen; Krigsarkivarien ............... 80 x> » 4,000

7:o) för öfrige Majorer vid

Regementen och Corpser ...... 80 » » 3,500

kr. 6,400: —

)> 6,000: —

» 4,800: —

» 4,000: —

» 3,200: —

» 2,800: —

37

8:o) för Majorer och Bataljonschefer

vid beväringstrupperna;

Sekreteraren vid Fortifikationen

; V erkmästaren å

Svea Artilleri-regementes tygstat

.............................................

9:o) för Kompani- och Sqvadronschefer

vid Regementen

och Corpser; Kaptener aflåta

klassen vid Artilleriet och

Fortifikationen; Kaptener vid

Generalstaben''; Regementsläkare,

utom vid Gotlands Nationalbeväring;

Garnisonsläkaren

å Carlsborg (under förutsättning,

att honom blifver

beviljad regementsläkare-aflöning);

Regementsintendenter

10:o) för Sjukhuskommissarien

å allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm ...........

ll:o) för Kaptener och

Kompanichefer vid beväringstrupperna;

Läkaren och Redogöraren

vid krigsskolan;

Verkmästaren vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori .................

12:o) för Kaptener och Ryttmästare

af 2: dra klassen; Regements-qvartermästare;

Regementsläkaren

vid Gotlands

Nationalbeväring och l:ste

Bataljonsläkare; Regementshästläkare;

Förrådsförvaltare

å Artilleriets tygstat ...............

13:o) för Kassörer och Förrådsförvaltare

vid Fortifikationen;

Besigtningsrustmästare

vid Artilleriets tygstat; Redogörare

och Materialförvaltare

80 % å 3,000

80 » ,» 2,800

80 » » 2,200

80 )j » 2,000

80 » )) 1,800

kr. 2,400: —

» 2,240: —

» 1,760: —

» 1,600: —

» 1,440: —

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

................................ 80 % å 1,500

14:o) för Löjtnanter vid Generalstaben

och Artilleriet

samt af l:sta klassen vid öfriga

Regementen och Corpser;

1 :ste Regements-adjutanter;

Regements-stallmästare vid

värfvade Arméen; Fältkamereraren

och Tygförvaltaren vid

Gotlands National-be väring;

Materialförvaltaren vid krigsskolan

; Besigtningsrustmästare

vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori .......................... lön 1,200

15:o) för Väbeln vid krigshögskolan

.................................... )) 1,100

16:o) för Tygskrifvare vid

Artilleriets tygstat; Sjukhusskrifvaren

vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockolm ... » 1,000

17:o) för Löjtnanter af 2:dra

klassen vid Regementen och

Corpser; 2:dre Regementsadjutanter;

Löjtnanter vid beväringstrupperna;

2:dre Batalj

onsläkare; Batalj onshästläkare;

Auditörer vid Regementen

och Corpser; Redogöraren vid

krigshögskolan........................... » 900

18:o) för Fanjunkare vid

indelte och värfvade Rege*■

menten och Corpser; Styckjunkare

; Bataljonsadjutanter

vid Fotgardes-regementena;

Regementstrumpetare; Tygunderofficer

vid Artilleriets

tygstat ........................................kontanta lön 720

20 % derå för

beklädnaden 144

kr. 1,200:

» 1,000:

» 1,000:

» 1,000:

» 900:

864 jemnadt till kr. 870:

19:o) för Fanjunkare vid

Hallands infanteri-bataljon och

Wester-Norrlands bevärings

bataljon

....................................... lön 720

20:o) för Handtverksmästare

vid Artilleriets tygstat;

Sadelmakare vid Lifgarde! till

häst; Tygofficeraren vid Gotlands

Nationalbeväring............ » 700

21:o) för Underlöjtnanter;

Regements-stallmästare vid

indelta Arméen; Sqvadronshästläkare

vid värfvade Arméen

; Rustkammarsmeder och

Stockmakare vid Artilleriets

tygstat; Stockmakare samt

Gevärs- och Pistolsmeder vid

värfvade Garnisonsregementen

och Gotlands Nationalbevärings

Artilleri-stamtrupp;

Vaktmästaren vid Fortifikationen;

Kontorsskrifvaren vid

Gotlands National-beväring;

Faktoriskrifvaren och Materialbokhållaren

vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.................. » GOO

22:o) för Sekreteraren och

Auditören samt Magasinsförvaltaren

och Sjukhusinspektoren

vid Gotlands National

-

beväring ...................................... ), 540

23:o) för Sqvadronshästläkare

vid indelta Arméen...... » 500

24:o) för Sergeanter af lista

klassen vid Regementen och

Corpser; Sergeanter vid Gotlands

Nationalbevärings Artilleri-stamtrupp

; Bataljonsadjutanter

vid indelta Arméen

och Wermlands Fältjägare

-

39

kr. 720: —

» 700: —

» 600: —

» 540: —

» 500: —

40

corps; Regementsväblar; Regements-trumslagare;

1: ste

Hornblåsare vid indelta jägarecorpserna;

Stabstrumpetare,

Batteritrumpetare, Sqvadronstrumpetare

och Hautboist^-

vid värfvade Arméen..............kontanta lönen 3G0

40 % derå för

beklädnaden 144

504 jemnadt till kr. 510:

25:o) för Gevärshandtver

kare

vid indelta Arméen ......

(vid indelta infanteriet lön 200

kr. och två nummerlöner, motsvarande

minst 200 kr.)

26:o) för Sergeanter vid

Hallands Infanteri-bataljon och

Sergeanter af lista klassen

vid Wester-Norrlands bevä

rings-bataljon

''...........................

27:o) för Sergeanter af 2:dra

klassen vid Regementen och

Gorpser; Sqvadronstrumpetare

vid indelta Arméen..................

28:o) för Fältmusikanter vid

indelta Arméen ........................

29:o) för Sergeanter af 2:dra

klassen vid Wester-Norrlands

Beväringsbataljon; Kanslisten

vid Gotlands Nationalbeväring

30:o) för Gevärshandtverkare

vid Wermlands Fältjägare-corps;

Tunnbindare å

Artilleriets tygstat .................

31:o) för Vaktmästaren vid

Gotlands Nationalbeväring ...

32: o) för öfrige, förut ej

nämnde Vaktmästare.

lön 400 » 400:

» 360 » 360:

kontanta lönen 240

50 % derå för

beklädnaden 120

360 » 360:

lön (af musikkassorna) » 360:

lön 300 )) 300:

» 200 )> 200:

» 135 )) 135: