SOU 1876:3

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

FLOTTANS PENSIONS VÄSENDE

AF

I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERADE.

STOCKHOLM, 1876.

KONGL. BOKTRYCKERIET,

P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Rättelser

å

Sidan 1,

raden

2

står:

kassan, gifna

läs:

kassan gifna

)>

» 4,

))

5

»

komma

))

kommo

»

» 9,

»

10

))

lika rätt gratialer

))

lika rätt till gratialer

»

>> 21,

))

41

))

före

»

för

»

» 23,

»

1

»

pensiovärer

»

pensionärer

»

» 27,

»

41

))

ärtt

))

rätt

»

» 45,

»

22

))

innehålla

))

innehåller

»

» 55,

»

31

»

fodra

))

fordra

»

» 57,

»

23

»

skall

))

skola

)>

» 63,

»

14

))

ordnande åt

))

ordnande af

»

Bil. N:0

9, »

4

))

tilltrades

»

tillträddes

STORMÄGTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan, med anledning af Kong!. Maj:ts i nådigt bref den 23 Augusti 1861 Direk- Kommittera.

tionen öfver Amiralitets-Krigsmans-Kassan, gifna befallning att utarbeta förslag till des uppdrag.

förnyadt reglemente för Kassan med iakttagande af de förändringar i gällande regie

-

Bet. rör. Flottans pensionsväsencle.

1

2

mente, som 1847, 1850, 1853, 1856 och 1859 årens revisorer framställt, dervid jemväl,

enligt särskild nådig remiss den 21 Mars 1862, borde komma under öfverläggning de

förslag till ändringar i reglementet, som 1862 års öfverrevisorer ansett nyttige, —

Direktionen under den 30 Juli sistnämnde år afgifvit sådant förslag jemte motiver för

de ändringar i reglementet Direktionen tillstyrkt, samt derefter, under den 13 September

1872, erhållit uppdrag att verkställa förnyad utredning i ärendet och dervid särskilt

yttra sig öfver, dels i hvad mån Kassan skulle med då påräkneliga tillgångar

kunna fullgöra pensioneringen, derest pensionsåldern för Sjöförsvarets indelta trupp

bestämdes till likhet med hvad för Landtförsvarets indelta manskap, och för matroser

till likhet med hvad för Arméens värfvade trupper vore föreskrifvet, samt hela gemenskapens

årliga bidrag till Kassan derjemte komme att upphöra, dels ock, huruvida en

minskning i pensionsklassernas antal och tillökning i pensionsbeloppen ansåges ändamålsenlig

och verkställbar, men de häröfver afgifna utredningar och yttranden funnits

icke innefatta tillräckliga grunder för ett tillfredsställande förslag till lösning af den

svåra, men för Flottan särdeles vigtiga frågan om förbättrad pensionering af dess kårer

och stater, hvars bringande till slutligt afgörande ansetts icke böra längre uppskjutas;

så har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 18 December 1874 funnit godt

uppdraga åt en kommitté att afgifva utlåtande och förslag till ordnande af Flottans

pensionsväsende och dertill utsett undertecknade, och i sammanhang dermed förständigat

kommittéen att vid fullgörande af sitt uppdrag

a) tillse, om och på hvad sätt pensioneringen af Officerare, Underofficerare samt

Embets- och tjensteman in. fl. som tillsättas genom fullmakter och konstitutorial, lämpligen

kunde skiljas från pensioneringen af flottans och lotsverkets gemenskap jemte

den personal, som på grund af kontrakt vore å Kronovarfven eller vid Depöterne anställd

samt, i händelse sådan fördelning af de pensionsberättigade funnes ändamålsenlig,

efter utredning af Kassans tillgångar och sättet för deras tillkomst, särskilt hvad

angiuge pensionsfonden och särskilt för Gratialsfonden framställa förslag till dessa

fonders fördelning emellan de båda klasserna af pensionstagare och

b) yttra sig, huruvida gemenskap och daglönare lämpligen borde åläggas att med

afgifter bidraga till pensioneringen, äfvensom i hvad mån förbättrad pensionering af

samtlige pensionsberättigade lämpligen kunde ifrågakomma, hvarförutom Chefen för

Sjöförsvars-Departementet, egde att meddela kommittéen de föreskrifter, hvilka för

uppdragets fullgörande funnos lämpliga.

Under fortgången af kommitterades arbeten har Chefen för Sjöförsvars-Departementet,

till hvilken kommitterade aflemnat skriftlig redogörelse för deras uppfattning

i de hufvudsakligaste ämnen, hvilka utgöra föremål för behandling, derefter meddelat

kommitterade hvad de hade att i dessa hänseenden för uppdragets fullgörande iakttaga,

på sätt här nedan kommer att anföras; och har, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga

beslut den 24 sistlidne September, en af 2 pensionerade f. d. Civile tjensteman

gjord underdånig ansökan att få månadtligen uppbära sina pensioner jemte Direktionens

öfver Kassan i anledning deraf afgifna underdåniga utlåtande, blifvit öfverlemnad till

3

kommitterade för att tagas i öfvervägande vid framställande af deras förslag, hvarjemte

kommitterade fått emottaga samtlige till Sjöförsvars-Departementet inkomna

handlingar rörande de förslag till ändringar i Kassans reglemente, hvilka här ofvan

blifvit omförmälda.

Det är bekant, att Amiralitets-Krigsmans-Kassan, i äldre handlingar kallad Ami- Öfverenshomralitets-Armbössan

och någon gång Amiralitets-Krigsmanshus-Kassan, leder sitt upp -juli6 ie{gd''om

Imf från en frivillig den 1 Juli 1642 i Stockholm upprättad skriftlig öfverenskommelse sammanskott

emellan Öfver- och Underofficerare, Båtsmän, Bösseskyttar, Timmermän, Snickare, Jylland

Smeder m. 11., som under Rikets Amiralitets- och Sjöstat tjenade, hvarigenom samt- Amiralitetets

läge medgifvit, att afdrag af deras löneinkomst och arbetsförtjenst skulle få ega rum Peu''ona •

för att bereda medel till årligt understöd åt en hvar bland dem, som för ålder, sjukdom

eller annan svaghets skäl ej förmådde tjena eller eljest vore så fattig, att han

icke hade något att uppehålla sig med.

Enligt åberopade öfverenskommelsen anförtroddes åt Amiralitets-Bokhållaren att

under tillsyn af »Holm-Amiralen» och Super-Intendenten vid Amiralitetet hålla god och

riktig räkning öfver de medel, som för ändamålet genom nämnda afdrag insamlades

O O O 7 O O

och uti s. k. Armbössor hemma och på resor falla kunde; men om medlens användande

tillkom det Amiralitets-Kollegium ensamt att förordna.

Genom ett den 31 Oktober 1646 utfärdadt kongl. bref förordnas om inrättande Kongl. bref d.

i Stockholm af ett hospital för uppehälle och försörjning af förlamade eller eljest genom

ålderdomssvaghet vanföre och till Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst oduglige hospital för

medlemmar af sjöfolket, hvarjemte, så väl i åberopade som i flere senare Kongl. Bref sjöfolket.

åt nämnde hospital dels anvisades de medel, som vid hamnarne och sjökanterne i

Sverige, Finland, Liffland och Ingermanland, samt Pommern och Meklenburg uti Armbössorna

folio jemte andra årliga inkomster, dels ock såsom gåfva öfverläts erforderlig

tomtplats på Ladugårdslandet, hvilken plats sedermera blifvit utbytt mot de så kallade

Båtsmanstomterna på Djurgården vid Stockholm.

Med Hospitalets inkomster fick Amiralitets-Kollegium befattning. Något beslut, Amiraiuets

att

dessa inkomster skulle, i afvaktan på hospitalets upprättande från början, samman- ^faleg^

slås med ofvannämnda, år 1642 i lika syftemål stiftade understödsinrättning, har icke nuari löja om

kunnat igenfinnas. Hospitalet blef emellertid aldrig anlagdt och af en den 20 Janu- f°nft,nn9en

° ° .. . . aJ Armbosse

ari

1679 utfärdad handling, innefattande Amiralitets-Kollegii memorial, hvarefter Ami- medlen.

ralitets-Kassören, som enligt Kongl. resolution skulle förvalta Amiralitets-Armbössemedlen,

dervid hade att sig regalera och rätta, inhemtas, att till samma medel redan

då räknades icke blott löneafdragen enligt 1642 års öfverenskommelse, utan äfven de

till hospitalet anslagne inkomster.

Kort tid derefter fastställdes vilkor för erhållande af understöd från Kassan och Amiraiiietsdetsammas

belopp genom ett på Kongl. befallning af Amiralitets-Kollegium den 29 kollega regieApril

1681 utfärdadt reglemente för Amiralitets-Armbössan. Uti inledningen till detta April i68\~för

reglemente heter det, att Kongl. Maj:ts nådiga intention med en Armbössas inrättande Amiralitetsvid

Amiralitetet, genom vissa af stora Sjötullen dertill förordnade medel, enkannerligen a,m ° an''

4

derhän syftade, att de undersåter vid Amiralitetet, som genom trogne och tappre tjenster

mot rikets fiender blifvit förlamade, uti deras lifstid med något premio belöna

och derigenom så mycket mera animera dem, som till Kongl. Maj:ts tjenst sig uti

sjöfarten och soldatskapet öfva ville, och derhos med en nådig erkänsla omfatta dem,

som vid Skeppsholmen och skeppsbyggeriet uppå kronans arbeten till skada komma

eller eljest genom stor ålder blefvo så orkeslöse, att de på intet annat sätt med arbete

sitt lif uppehålla kunde.

Enligt detta reglemente bestods underhåll månadtligen med deri upptagna belopp,

särskilt åt förlamad och särskilt åt orkeslös eller gammal Kapten, Löjtnant, Skeppare, Styrman,

Konstapel, Arklimästare, Högbåtsman, Handtverkare och gemen Båtsman, som

vore enskilt legd; men underhåll bestods icke rotebåtsman, som blifvit gammal eller

orkeslös, utan allenast då han vore förlamad i Kronans tjenst mot Rikets fiender.

Enahanda underhåll att utgå i 5 år tillerkändes enka och barn, efter den, som i

någon af förutnämnda befattningar i krig mot Rikets fiender, räknadt från den 20

Juli 1679, redan tillsatt eller framdeles komme att tillsätta lifvet; men från denna

förmån undantogos enka och barn efter rotebåtsman.

O

Kongl. Instruktion

d. 2

November

1685 för kassören

vid

Armbössan.

Kongl. Förordning

och reglemente

d. 28

April 1606,

på hvad sätt

Sjo-ofjicerar

ne och de

gemene samt

andre betjente

under Amiralitetsstaten,

som äro och

blifva benådade

med underhåll

af

Amiralitetskrigsmanskas

semedlen,

samma benådning

skola

hafva alt åtnjuta.

Såsom redan är nämndt, var Kassörsskapet vid Amiralitets-Armbössan, enligt

Amiralitets-Kollegii memorial den 20 Januari 1679, förenad med denna tjenst vid

Amiralitetet; men båda dessa befattningar blefvo för framtiden skiljda genom antagande

af särskild kassör öfver Amiralitets-Krigsmanskassan, enligt en den 2 November

1685 för denna tjensteman utfärdad Kongl. Instruktion.

Under Kongl. Maj:ts nådiga authorisation utkom den 28 April 1696 ett nytt reglemente

angående underhåll och gratial af Amiralitets-Krigsmans-Kassan, hvars medel

och uppbörder Kongl. Maj:t, enligt inledningen till reglementet, likasom alla andre

Kongl. Maj:ts intrader och inkomster, tagit under Egen disposition. De häri bestämda

vilkor för erhållande af underhåll eller, såsom detsamma benämnes, Gratial öfverensstämma

väsentligen med hvad 1681 års reglemente härom innehåller; och äro underhållsbeloppen

satte som i sistnämnda reglemente, dels för förlamade dels för orkeslöse

och gamle och dels för enkor och barn efter dem som i krig mot Rikets fiender tillsätta

lifvet, hvarjemte i förteckningen å gratialsberättigade upptagas Lots med eller

utan bondehemman samt Lotsdräng.

Vidare innehåller 1696 års reglemente, att underhållet beräknades från den dag,

då underhållstagare!! derpå undfått Kongl. Bref till och med den dag, då han genom

döden afginge, hvarförutom den aflidnes hustru och barn eller andre anhörige skulle

bekomma 2 månaders Gratial till begrafningshjelp.

Civil-betjente, som hade anställning på Örlogsflotta!! och Skeppen samt förandra

förrättningar, jemte prester, medici, barberare med flere, likställdes med militär-betjente

sålunda, att de, som uti staten njöto 400 Dal. silfvermynt lön och derunder, skulle bekomma

månadtligen proportionaliter efter lönen lika underhåll med militär-betjente antingen

såsom förlamade eller såsom orkeslöse och gamle, men om gratial för dem,

o

som hade större lön än 400 Dal. s.'' in. ville Kong!. Maj:t förordna efter hvars och

ens förtjenst och meriter.

Till sist stadgades att, om några händelser föreföllo, som i reglementet icke voro

införda, skulle Amiralitets-Kollegium sammanträda med Amiralitets-, Stats- och Kammarkontoret

för öfverläggning och afgifvande af underdånigt betänkande.

Genom en Kongl. resolution af den 17 December 1734 uppå underdånig ansök- Kongl. resolut.

ning af Båtsmans-rusthållarne i Blekinge och Södra Möre härad af Kalmare Län samt ochJComji.bnf

öfrige Båtsmanshållare i Riket förordnades, att gamle och orkeslöse Rote- och Indel- rf. 21 Okt. 1736

nings-båtsmän, hvilka ditintills saknat understöd från Amiralitets-Krigsmans-Kassan,°ffiffig.

derefter skulle till sådant vara berättigade, så framt kassan det tåla kunde; hvarefter inse Rote- o.

underhållet genom ett Kong], bref den 21 Oktober 1736 bestämdes för båtsmän i ''

denna belägenhet till en Daler s. in. månadtligen och enligt ett Kongl. bref den 10

Februari 1738, nedsattes för båtsman, som blifvit förlamad, från 3 daler, som regie- bre{-^

mentet bestämde, till D/2 eller 2 daler månadtligen och för volontär- och kofferdi " om nedsättning

båtsman sålunda, att gammal och orkeslös finge i stället för 2 daler njuta endast 1!:„ «/ Oratialet

° 0 " för båtsman,

daler och förlamad i stället för 3 daler, 2% daler. som blifvit för

Sedan

rätt till Gratial af kassan för enkor och barn genom ett Kongl bref af den lamad «*• fi3

December 1745 utsträckts jemväl till enkor och barn efter innehafvare af högre be- Knaaf. brefoet

fattningar än 1696 års reglemente upptager, fastställdes den 14 Mars 1750 ett nytt d0[ 3Kffi fff

reglemente angående förbättring å Gratialen för enkor och barn. Häri stadgades rf. n Mars

bland annat, att Gratial kunde beviljas till enka och barn icke blott för 5 år, såsom

1696 års reglemente innehåller, utan jämväl till vissa procent af lönen på 10 år och fall af Graföl-

lifstid, så väl i den händelse att mannen eller fadren i kronans tjenst omkommit,

som i andra fall, hvilket dock icke hade tillämpning på gemenskapens enkor och

barn, att 1,000 daler om året dock skulle afsättas för att dermed understödja sådana

enkor efter gemenskapen, som kunde vara högt ålderstigna, sängliggande eller

eljest medlidande värda och att, om Kassan framdeles icke kunde tåla den förbättring

på Gratialen, som sålunda blifvit beviljad, minskning »proportionaliter» då

borde ske.

Då fråga väcktes af Amiralitets-Statens Riksdagsfullmäktige om rätt för officerare Kongl. bref rf.

att vid afskedstaganclet behålla deras å stat innehafvande lön och de efterträdande 22

deremot vara förbundne att tjena med sina förra löner intill dess tillgång genom den ratt för offiafskedades

frånfälle yppades, hvaremedlertid det Gratial i Amiralitets-KrigsmansKassan,

hvartill denne vore berättigad, kunde användas till den förste Under-Office- ned ubeh&lrarens

aflönande, förordnades i detta ämne medelst ett Kongl. bref af den 22 Juni ‘''”f jff-f’

1752 att, enär genom en dylik anordning, de som vid Amiralitetet tjenat länge och

väl kunde på ålderdomen blifva hugnade med tillräckligare underhåll än ditintills vant

fallet på samma gång Flottan och Eskadrarne utan rikets betungande med ökade

utgifter blefvo försedda med Officerare af bättre vigueur, — bifölls den underdåniga

framställningen i så måtto, att hvarje »Casus specialis» för sig borde i underdånighet

anmälas, hvarefter den anmälde, om han dertill pröfvades värdig, kunde benådas med

6

Kongl. bref

den 14 Juni

1762 om tillstånd

för

Amiralitetsstaten

att genom

Deputerade

deltaga i

Kassans förvaltning.

Kongl. bref

d. 13 Maj

1766 om Kongl.

beskydd för

kassan.

Kongl. reglemente

d. 16

Juli 1783, angående

pension

för gamle och

förtjente tjensteman

under

fulla lönens åtnjutande och så stor del af den afskedades lön, som motsvarade det

Gratial af Kassan, hvartill han efter reglementet vore berättigad, på de efterträdande

fördelas.

Med år 1762 inträdde en sådan förändring i Kassans förvaltning, att AmiralitetsStaten

lemnades tillfälle att dervid blifva hörd. Underdånig framställning härom

gjordes af Amiralitets-Militär-Statens Riksdagsfullmäktige och i ett nådigt bref af

den 14 Juni samma år, hvarigenom denna framställning vann bifall, förordnades om

val för ändamålet af 3 deputerade, nemligen 2 Officerare och 1 Civil, hvilka derjemte

berättigades att en eller flera gånger om året sammanträda med den af AmiralitetsKollegi

Ledamöter, som hade kassan under inseende, jemte Inspektören derstädes

för att af handlingarne göra sig underrättade om kassans tillstånd.

I öfverensstämmelse med denna förändring gafs i ett Kongl. bref af den 13 Maj

1766 nådig försäkran, att Kongl. Maj:t ville i allt hvad kassan anginge skydda Amiralitets-Staten

från allt intrång och sammanblandning härutinnan med främmande och

från hufvudflottan afskiljda verk och stater. Såsom skäl härför anföres bland annat,

att kassan vore att anses såsom en förmån, hvilken Amiralitets-staten samfält egde.

Redan 1762 hade, enligt hvad ett Kongl. bref af den 20 Juni samma år gifver vid

handen, blifvit ifrågasatt, att Officerare skulle få göra frivilliga sammanskott för att

åstadkomma en sådan inrättning, att de, som efter långvarig och trogen tjenst togo

afsked, kund få sin lön i pension från kassan utan sådan olägenhet för de uppflyttade,

som ofvanomförmälda bestämmelse i 1752 års Kongl. bref medförde; och vann detta

Amiralitets- förslag fastställelse genom ett den 16 Juli 1783 utfärdadt Kongl. Reglemente angående

Gratial åt de- pension för gamle och förtjente tjensteman under Amiralitets-Staten samt Gratial för

ras enkår och deras enkor och barn.

barn. it''ti o .

renligt l:a art. 8 mom. i reglementet, borde denna pensions-inrättning i alla tider

oskiljaktigt vara förenad med Amiralitets-Krigsmans-Kassan under Amiralitets-Kollegii

Direktion. För (Ifrigt innehåller 1783 års reglemente hufvudsakligen, att pensionsrätt

tillkom alla löntagare så väl vid Amiralitets-Kollegii Verk som Amiralitets-Militär-Civil-Byggnings-

och Medicinal-stater vid Örlogsflotta!!, då de efter 30 tjenstår

vid Amiralitetet, räknade från 20 års ålder, togo afsked, äfvensom den, hvilken, innan

han uppnått de utsatta ålders- och tjensteåren, genom olyckshändelser uti eller genom

tjenstgörandet blefve så skadad och vanför, att han ej vidare förmådde tjena, berättigades

att genast tillträda den honom tillständiga pensionen, att pensionen skulle utgå

till lika belopp med innehafvande lön på stat, dock för ingen till högre belopp än

666 R:dr 32 s. Specia, att för detta ändamåls vinnande årligen finge af kassans medel

utgifvas 2,000 R:dr Specie, att de, som före reglementets tillkomst gått ur tjensten,

fingo åtnöjas med det understöd, som af dem redan innehades, men då de efter hand

afgingo, skulle de derigenom ledigblifne understödsbeloppen anvisas till förökande

af nyssnämnda tillskott, men att kassan icke dessmindre skulle efter förra vanligheten

betala Korporalers, Lotsars, Volontärers, Kofferdi-karlars, Timmermäns och Båts

-

7

mäns med deras vederlikars underhåll, hvartill för alla möjliga händelser tillräcklig

fond uti kassan städse borde vara att tillgå.

Förbättrade underhåll eller Gratial åt enkor och barn efter tjensteman under

Amiralitets-Staten beviljades jemväl genom 1783 års reglemente, som i detta hänseende,

i stället för att bygga Gratialen på tjenstemännens innehafda lön efter gamla

löningsstater, utsatte underhållet till bestämdt belopp för hvarje särskild beställning,

för hvilken tjenstemannen efter fullmakt verkligen gjort tjenst, fastän han ej hunnit

till åtnjutande af den lön, som tjensten åtföljde, -— utgående dessa belopp med högst

300 B:dr och lägst 5 K:dr Specie årligen under vederbörandes lifstid, — men uti 1696

års reglemente, angående underhåll åt gemenskapens enkor, när dex-as män genom

olyckshändelser i tjensten med döden afgingo, gjordes icke någon förändring likasom

icke heller uti ofvan åberopade Kong], bref af den 14 Mars 1750, hvarigenom 166- :j

Kull- Speciel'' (1,000 Daler s. in.) anslagits att årligen af kassans medel utgå till underhåll

åt enkor efter gemenskap, livilka af andra orsaker kunde vara medlidande

värda; och stadgades i öfverensstämmelse med hvad förut varit förordnadt, att, i fall

sådana omständigheter inträffade, som ej tilläto kassan att fortfara med full utbetalning

af de nya Gratialen, alla borde undergå den minskning, som nödvändigheten af kassans

öfrige skyldigheter det fordrade.

Uti en på Kongl. befallning af Amiralitets-Kollegium den 30 November 1786 utfärdad

kungörelse angående förbättring uti Gratialen af Amiralitets-Krigsmans-Kassan för Lotsarne

i riket samt gemenskapen vid Örlogsflotta!! bestämdes 5 klasser, 3 för förlamade och

2 för orkeslöse, enligt livilka Gratialen skulle utdelas; och innehåller denna kungörelse

att, på det icke heller de äldre Gratialisterne skulle lemnas utan all hjelp för deras öfriga

lifstid, lconime äfven desse att understödjas med 10 procent på förut innehafvande

Gratial, som icke stege till det genom förutnämnda klasser tillökta underhållet.

Efter Amiralitets-Kollegii indragning, hvarom föreskrifter meddelades i ett Kongl.

bref den 5. Maj 1791, vidtogos följande förändringar i kassans förvaltning, enligt en

samma dag utfärdad Kongl. instruktion för General-Sjömilitiic-Kontoret i Stockholm,

att Kassan ställdes under detta Kontors allmänna inseende i så måtto, att Kontoret

egde anordna och låta utbetala, hvad efter stat och författningar till bestämda belopp

borde utgå, men att Kassans speciella förvaltning skulle ombesörjas af en särskild

Direktion, hvilken jemte Stats-Sekreteraren för sjöärendena, såsom ordförande, skulle

bestå af 3 Amiralitets-Officerare, nemligen 2 i tjenst varande och en afskedad, som af

Kassan njöte pension, samt en af de vid General-Sjömilitiai-Kontoret förordnade

Ofverkommissarier, såsom ledamöter, hvarjemte Embets- och tjenstemännen af Militär-,

Civil-, Medicinal-, Kleresi- och Byggningsstaterne vid Amiralitetet, så väl i tjenst varande

som med pension afskedade, berättigades att hvart 3:dje år genom valde revisorer

granska Kassans räkenskap samt Direktionens protokoll och förvaltning.

Med 1794 års utgång upplöstes General-Sjömilitiai-Kontoret, hvarefter Kassan,

enligt Kongl. befallning af den 16. Augusti samma år, ställdes under Stor-AmiralsEmbetets

inseende. Ett Kongl. bref af den 19. Augusti 1795 innehåller vidare i detta

Amiralitetskollegi

kungör,

d. 30 No v.

1786, ang.

förbättring

i Gratialen af

Amiralitetskrigs-manskcissan

för lotsarne

i riket

samt gemenskapen

vid Orlogsflottan.

Kongl. Instruktion

för

General-sjömilitice-kontoret

i Stockholm

i hvad angär

kassans förvaltning.

Kongl. bref d.

16 Aug. 1794

och d. 19 Aug.

1795 om kassans

förvaltning

af Storamirals-em

betet.

8

ämne, att Kassans förvaltning fortfarande skulle förblifva under nämnda Embete»

inseende på samma fot som den var den tid Amiralitets-Kollegium innehade denna befattning.

Då Stor-Amirals-Embetet var sammansatt af Embetsman, Indika i afseende på

Kassans bestånd hade enahanda förbindelser med öfrige embets- och tjensteman vid

Amiralitets-Staten, ansågs icke behöfligt att de senare i förvaltningen fingo del, men det

medgafs Amiralitets-staten att till Stor-Amirals-Embetets biträde dervid välja en afskedad

delegare. Någon rubbning vidtogs icke i den Amiralitets-Staterne meddelade tillåtelse att

hvart 3:dje år bland sina egna medlemmar utse och välja 4 Revisorer för granskning

af Kassans förvaltning och räkenskaper samt de i Stor-Amirals-Embetet deröfver

förda protokoll. Kort tid derefter eller redan den 7 November 1796 upphörde StorAmirals-Embetet,

hvarefter en Kommitté för Förvaltningen af Orlogsflottans ärenden

blef tillsatt och den 16 Januari 1797 erhöll instruktion, enligt hvilken Kassan å nyo

fick sin egen Direktion, som skulle bestå af Ordföranden i Kommittéen och den

civile ledamoten derstädes samt 2 militärer och 1 civil, Indika af Amiralitets-Staterna

dertill skulle väljas.

Kongi. bref Medelst ett Kongl. bref af den 29 Mars 1798, hvari Kommitterade vid förvalt211

musten af Orlogsflottans ärenden anbefalldes att efter öfverläggning med Direktionen

170 S om föv~ o c? oo o

slag till nytt för Kassan och andre dertill utsedde för skicklighet och kunskap kände män bland

reglemente fur Kassa-delegarne gemensamt utarbeta förslag till nytt Reglemente, stadgades bland

annat, att 1,500 R:dr specie skulle af kassans inkomster årligen afsättas till fondens

förökning.

Kongi. bref Det förslag till nytt Reglemente, som till åtlydnad af nyssnämnda nådiga befallden

27 Jum n;n„. uppgiordes, vann emedlertid icke fastställelse, enligt ett Kongi. bref af den 27

1801), angå- ® 1 1 °f ° . . 0

ende kassans Juni 1806; dock meddelades genom nämnda Kongi. bref åtskilliga nya föreskrifter

förvaltning, angående Kassans styrelse och förvaltning. De väsendtligaste bland dessa voro, att

Kassans styrelse skulle bestå af en ordförande och 4 ledamöter, af hvilka Kongi.

Maj:t i nåder utsåg Ordföranden och 2 ledamöter samt Amiralitetets tjenstgörande

och pensionerade stater hvar för sig valde eu ledamot, att revision af Kassans förvaltning

skulle årligen verkställas genom 4, 2 af Kongi. Maj:t och 2 af Amiralitetets

tjenstgörande och pensionerade stater, utsedde revisorer, att Kassans räkenskaper

skulle, sedan denna granskning försiggått, insändas till Kongi. Maj:ts och Rikets

Kammar-Rätt för ytterligare revision och att Kassans årliga inkomster borde, sedan

det föreskrifna beloppet till fondens förökning blifvit afsatt, fördelas sålunda, att

6,000 R:dr användes till Gratial åt gemenskapen, J 66 R:dr till Allmosor, 12,000

R:dr till Pensioner för afskedade embets- och tjensteman, nemligen 8,000 R:dr för

Militär-, Konstruktions-, Dockebyggnads- och Handtverks-Staterna och 4,000 R:dr för

Civil-, Medicinal- och Undervisnings-Staterna samt återstoden af inkomsterna, sedan

arvoden och extra löner förut afgått, till Gratial för enkor och barn; hvarvid borde

iakttagas att, om besparing uppstode uppå förenämnde 12,000 R:dr, densamma skulle

läggas till kassans fond för att dess tillväxt befordra, men om det till Gratial åt

gemenskapen anvisade belopp 6,000 R:dr, vid hvars beräkning förhöjning i Gratialen

9

lagts till grund, icke behöfde till hela sitt belopp utgifvas, skulle öfverskottet af dessa

medel väl förräntas till »Generella» kassans förmån, men icke annorledes upptagas i

kapital-konto, än att den således samlade summan kunde vid påfordran till sine afsedde

behof användas utan att anses rubba kassans hufvudstol; men blefvo förenämnde

6,000 R:dr otillräcklige, borde fyllnaden utgå af den för Gratial till enkor och barn

bestådda summa.

Kassans förbindelser blefvo genom Kongl. Kungörelsen den 27 October 1812 Pensionär ätt

angående utskrifningssättet ock inrättningen af Allmänna Beväringsmanskapet ökade{nånsl^eni^K

i så måtto, att detta manskap medelst 23 § af åberopade Kongl. Kungörelse till- kung. ,i. 27

försäkrades lika rätt Gratialer och Pensioner, som sjömän i lika belägenhet.

Med anledning af väckt fråga, huruvida de 3 sista officersgraderna samt under- K. br. rf. 14

officerarne vid Örlogsflotta^ hvilka kommit i åtnjutande af lönetillökning, skulle anses lfaj2ls°Ui

berättigade att, på grund af Pensions-Keglementet den 16 Juli 1783, vid afskeds- om tillämpning

tagandet undfå en mot deras dervid innehafvande förhöjda lön på stat svarande pen-s“{t"rfolkpension,

har medelst Kongl. bref den 14 Januari 1812 stadgats, att, enär under den korta sionemas betid

berörda lönetillökning åtnjutits någon säker grund till ökade Pensioner icke hunnit raJemn9- läggas till ofvanberörde graders företräde framför den återstående mängden af Amiralitetets

Mpitäre, Civile och öfrige tjensteman, som ännu då saknade löneförbättring,

pensionerna tillsvidare borde, enligt 1783 års reglemente, beräknas och utgå efter

lönernas belopp, sådane de före tillökningen voro i stat uppförde utan allt afseende

å den en del grader sedermera tillerkända förhöjning i lönerna. Sedan AmiralitetsStaterne

i allmänhet blifvit tillagda förhöjning i deras på stat egande löner från 1816

års början och de omständigheter, hvilka föranledt ofvanberörda beslut af den 14.

Januari 1812, derigenom upphört; så har uti Kongl. bref den 21 Maj 1816 förordnats,

att Amrts-Staten i allmänhet borde, med iakttagande af Reglementets bestämmelser i

öfrigt, från samma års början undfå pension efter den förbättrade lön, hvar och en

vid afskedstagandet innehaft.

ng i Gratialen till Gemenskapen beviljades från år 1816; och utfärdades Fornyadt

i öfverensstämmelse härmed den 23 September 1817 fornyadt Kongl. Underhålls-K- undurhinuReglemente

för Am:ts-Krigsmans-Kassans Gratialister, till hvilka, enligt detta Regie- Am-n-krigsm.- mente, räknades icke blott förhyrda Under-officerare och Gemenskapen vid Flottan^®™*- af d

och Lotsverket utan äfven enkor och barn efter dem, som i dessa befattningar genom

blessurer eller vådliga händelser förlorat lifvet; och skulle Reglementet jemväl tillämpas

till förmån för dåvarande Gratialister.

I anseende dertill, att pensionerne för Örlogsflottans afskedade Embets- och k. br. rf. 29

tjensteman genom lönernes förhöjning blifvit betydligt ökade utan att Kassans in-5^- 1820 om

i . n„ i o 11 t n i 1 1 ,, 0 „ , . . _ utarbetande af

komster i samma torhallande förbättrats, och det alltså förekommit, som skulle denna först till nytt

Kassa icke vara fullt tillräcklig för uppfyllandet af sitt hufvudändamål, anbefalldes i re''Jlett

Kongl. bref af den 29 September 1820 sammankallande af Örlogs-Flottans Officerskår

och Civilpersonal, som voro delegare i Kassan, för att höras, huruvida de för

Bet. rör. Flottans pensionsväsende.

2

10

Kassans bestånd ville åtaga sig en högre årlig pensionsafgift, samt för att ibland sig

utse Deputerade att utarbeta och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa ett fullständigt

Reglemente för Kassan.

K. M. för- Sedan Kassadelegarne förenat sig om att årligen erlägga så väl förhöjd pensionsförordn

"och afgift, som ett nytt. tillskott under namn af Gratials-afgift fastställdes, enligt ett Kongl.

regi., ang.styr. bref af den 20 December 1825, ett, med beräkning på dessa afgifter, Kassans förra

°C\/°A''m-ts-1'' inkomster och ett par föreslagne nya sådana, uppgjordt Reglemente för Kassan, genom

kri.gs7n.-lc,

20 Dec. l82o. tillädes hvar sin andel i Kassans då varande tillgångar och inkomster, upp

gående

de förra för Pensions-fonden till 301,523 R:dr 45 sk. 7 Rst. och för Gratialsfonden

till 250,000 R:dr Banko.

1 Kassans Styrelse gjordes genom detta Reglemente icke annan ändring än att

Styrelsen skulle bestå af Befälhafvande Amiralen, såsom Ordförande, en Föredragande

Ledamot, som af Kongl. Maj:t utnämndes, och 3 af Flottans samtlige stater i Carlskrona

valde Ledamöter. I valen till så väl Styrelse-ledamöter som Revisorer fingo

alla Militäre tjensteman till och med lägsta Underofficers-graden, Månadslönare af

Handtverks-staten samt alla tjensteman af Civil- Medicinal- Kleresi- och Informationsstaterne

deltaga; och förordnades tillika, att Am:ts-Staterne skulle höras öfver gjorda

förslag till ändringar i Reglementet.

Vidare stadgades, att de särskilda Fonderna icke fingo närmare medtagas, än att

de kunde årligen tillökas, Pensions-fonden med 1,000 R:dr och Gratials-fonden med

500 R:dr Banko. Från Pensions-fonden skulle bestridas följande utgifter:

l:o) Pensioner till förhyrda Under-officerare jemte all Gemenskapen vid flottan

och Lotsverket, hvartill då jemväl räknades Lotsåldermän och fyrmästare, i enlighet

med 1817 års Underhålls-Regleinente och några deri gjorda ändringar.

2:o) Pensioner till Flottans alla Embets- och Tjensteman samt betjente jemte

Lots-officerare; varande Pensionen för hvarje särskild befattning i Reglementet bestämd.

3:o) Löner till Kassans tjensteman och betjente och

4:o) Nådår eller begrafningshjelp efter alla med döden afgångne Pensionärer.

Gratials-fondens utgifter bestodo i:

l:o) Gratial till enkor och oförsörjde barn efter flottans Embets- och tjensteman

samt betjente och Lots-officerare, varande dessa Gratial i Reglementet bestämda efter

den aflidnes befattning, för de högsta befattningarne till 250 R:dr och för de lägsta

till 12 R:dr Banko.

2:o) Nådegåfvor till enkor efter dem bland Gemenskapen, som genom vådliga

händelser under tjensten tillsatt lifvet och

3:o) Upphandling för Kassan af skrifmaterialier, ljus och ved, hushyra samt

trycknings- och inbindningskostnad in. in.

Reglementet innehöll vidare, att Embets- och tjensteman vid afskedstagande!, så

vida de stått i verklig tjenst vid Flottan i 30 år och under denna tid med årsafgifter

bidragit samt uppnått 55 års ålder, voro berättigade till full Pension, men de, som

11

efter 30 tjenste- och 50 lefnads-år afgingo, tilldelades 3 ''4:dels Pension till dess de

uppnått 55 års ålder, hvarefter äfven dem godtgjordes full Pension, att Pension till

fullt belopp, innan 30 tjenste- och 55 lefnadsår voro tillryggalagde, tillförsäkrades den,

som blifvit till vidare tjenstgöring oförmögen genom erhållne blessurer i krig mot

Rikets fiender eller genom kroppsskada eller obotlig sjukdom, uppkomna i följd af

olyckshändelse under utöfning af Kronans tjenst eller ådragne genom sjelfva tjenstutöfningen,

att en hvar inom Embets- och tjenstemanna-klassen, som ej kunde erhålla

Pension, finge qvarstå i tjenst i afbidan på pensionspoäng och att, om Gratialsfonden

ej kunde fortfara med fulla utbetalningen af det underhåll som bestods,

Gratialen borde undergå den minskning, som nödvändigheten af fondens upprätthållande

fordrade. I detta ämne inhetntas af åberopade Kongl. bref den 20 December

182o, att Kongl. Maj:t vid Reglementets fastställande, med afseende på Pensionernas

belopp, fästat det vilkor att, som de grundade sig på den vid flottan då anställda

personal, dessa pensionsbelopp, i fall Kongl Maj:t framdeles skulle finna nödigt att

(fira befälet vid Flottan, då efter staternas hörande komme att i mån derefter jemkas,

så att alltid ett riktigt förhållande emellan Kassans inkomster och utgifter måtte

ega rum.

Uti en Kongl. kungörelse af den 1. October 1831 meddelades några ändringar i

då gällande stadgan^len om vilkoren för pensionsrätts förvärfvande af Gemenskapen

på grund af tjenstetid in. in.

I likhet med hvad för 2 medlemmar vid Generalitetet var beviljadt anslogo

Rikets ständer, enligt underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1834, 3,000 Rall- Banko

årligen till eu Amirals-pension å Allmänna Indragnings-staten, hvilket anslag synes

hafva upphört med år 1860.

Den i 1825 års Reglemente fastställda Pensions-stat blef genom Kongl. brefvet

den 11 November 1834 utbytt mot eu ny, i hvars 6 första klasser Pensionen är till

beloppet bestämd lör hvarje särskild befattning; upptagande 7:de eller sista klassen,

att alla Embets- och tjensteman så af Militär- som Civil- och Medicinal-staterne,

hvilka antingen ensamt i lön eller i lön och tjenstgöringspenningar tillsammans innehafva

600 R:dr Banko årligen och derunder skulle undfå i pension n/,n af hvad de

i dessa delar vid afskedstagande! åtnjöto, men de, som endast hade 100 R:dr s. m.,

skulle erhålla fulla beloppet i pension; ock begränsades antalet af pensionärerna inom

hvardera af förstnämnda 6 klasser, hvarjemte stadgades, att den Amiral, som på

Allmänna Indragnings-staten erhöll pension, icke finge af Kassan uppbära mera än

skillnaden emellan nämnda pension och förut innehafd lön och tjenstgöringspenningar.

Lotsåldermän och Fyrmästare, som enligt Kong], Reglementet för Lotsverket den 16

Maj 1827 blifvit tillagde lika värdighet med Underofficerare i lägsta graden vid flottan,

likställdes äfven i pensionshänseende med nämnde Underofficerare. Ny Gratials-stat

blef samtidigt fastställd af innehåll, att enka skulle tilläggas V6:del af den pension

mannen efter förenämnda nya pensions-stat tillkomme, men Enke-Gratialet inom

K. k. den 1

Oct. 1831 om

vilk. f. pens.- rätts förn. af

Gemensk. på

grund af tjenstetid

m. m.

Amirals-pension

å allm.

indr.-st., enl.

beslut vid 1834

års riksdag.

K. br. d. 11

Nov. 1834 ang.

åtsk. förändr.

i 1825 års regi.

12

Kleresi- och Lärare-staterna bestämdes till vissa belopp, emedan männen ej hade

pensionsrätt. Femårsunderstöden till Gemenskapens enkor höjdes från 8 till 12 R:dr

Banko. Bland de ändringar, som gjordes i förut gällande stadganden, anmärkes, att

Underofficerare samt månadslönäre af timmermans- och handtverks-staten berättigades .

att genom deputerade deltaga i val till Direktions-ledamöter och Revisorer samt i

öfverläggningar rörande sådane Kassans angelägenheter, hvarom yttranderätt Ivassadelegarne

tillkomme.

K. M. förn. Ett härefter, i följd af särskilde nådiga befallningar, af Direktionen öfver Kassan

och ''JTan'' Oarbetad!: förslag till nytt reglemente vann den 26 October 1838 kong!, fastställelse

styr. och för», och utkom under benämning Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente

Ter'' iTTd angäende styrelsen och förvaltningen af Am:ts-krigsmans-kassan. Pensionen inom

26. J<)ct. 1838. Ernbets- och tjenstemannaklasserna sattes till viss andel af den afgångnes lönefördelar

sålunda, att innehafvare af 300 R:drs lönefördelar och derunder skulle erhålla fulla

beloppet, innehafvare

deröfver t. o. m. 600 R:dr 95 procent

deröfver t. o. in. 800 » 90 »

deröfver t. o. m. 1,200 » 85 »

deröfver t. o. m. 1,600 » 80 »

deröfver t. o. in. 2,000 » 75 » *

samt för Amiralsgraderna 2,000 R:dr, allt Banko; och förstods under lönefördelar för

Militären lön och tjenstgöringspenningar och för Civil-staten lön och såsom löntillökning

bestådda arvoden; hvarjemte Gratial till enka inom nämnda klasser bestämdes

till 7-,idel af den Pension, hvartill mannen, om han lefvat och tagit afsked, varit

berättigad; men för enka efter Ernbets- och tjensteman af Klereci- och informationsstaterna,

som icke innehade pensionsrätt i Kassan, var Gratialsbeloppet i reglementet

utsatt.

Vill:, för rätt Genom 1681 och 1696 årens reglementen bestämdes, såsom redan är anmärkt, 2

till understöd klasser för underhållstagare i olika belägenhet. Till den ena klassen hänfördes de,

tligsmX som uti krig mot Rikets fiender blifvit så förlamade, att de icke vidare kunde göra

tjenst eller eljest mistat någon lem eller fått någon svår blessur och likväl kunde göra

tjenst och de, som genom annan händelse utom krig dock under kommenderingar i

tjensten antingen på skeppen eller till andre förrättningar undfått någon skada och

blifvit så förlamade, att de icke kunde göra vidare tjenst. I andra klassen upptogos

de, som af hög ålder och annan svaghet blifvit så orkeslöse och af sig komne, att de

icke förmådde göra någon vidare tjenst. Medelst ett Kongl. bref af den 8. Februari

1776 tillkom den bestämmelse för rättighet till understöd i sistnämnda klass, att hafva

uppnått 60. års ålder och 30 tjenstår.

Förändrad klassindelning fasstställdes genom 1786 års reglemente sålunda, att

underhåll tillädes enligt Pa klassen den, som vid verkliga krigstillfälligheter mot

Rikets fiender förlorat arm och ben eller på annat sätt blifvit alldeles förderfvad;

13

enligt 2:a klassen den, som mista! endera af förenämnde lemmar eller eljest antingen

mot fienden eller under tjenstgöringen det vare sig uti lotsning, kommenderingar på

kronans skepp och fartyg, eller ock under andre kronans arbeten blifvit så skadad, att

han genast derför måst afskedas; enligt 3:e klassen den, som väl icke mista! arm eller

ben, men ändå uti tjensten till någon lem blifvit så skadad, att han antingen genast

eller kort derefter måst afskedas; enligt 4:e klassen den, som genom troget och beskedligt

uppförande gjort sig till underhåll värdig efter en lång tjenstetid, som för lotsar

utsattes till 25 år och deröfver och för Gemenskapen vid flottan till 30 år och deröfver:

och enligt 5:te klassen den, som tjenat kortare tid eller 15 år och deröfver;

dock fick ingen komma i åtnjutande af underhåll enligt 4:e och 5:e klasserna förr än

han uppnått 60 års ålder, så vida icke med behörige bevis fulleligen blifvit styrkt,

att den afskedade före nämnde ålder vore genom sjukdom och tilltagande bräcklighet

alldeles ur stånd satt att med arbete förtjena något till sitt nödtorftiga uppehälle.

Indelningen i 5 klasser har sedermera bibehållits, men vilkoren för rätt till underhåll

enligt den ena eller andra klassen hafva tid efter annan blifvit jemkade. Enligt 1817

och 1838 årens reglementen utgår underhåll uti l:a klassen till den, som under verklig

tjenstutöfning blifvit så skadad, att han ej sjelf förmår sig försörja; uti 2:a klassen

till den, som bevisligen erhållit så svåra skador under tjenstutöfning, att han endast

i ringa mån kan till sitt nödtorftiga uppehälle bidraga; och uti 3:e klassen till den,

som under verklig tjenstgöring bevisligen fått sådana mindre skador, att han måst

afskedas och tillika af skadorna blifvit oförmögen att nödtorftig lifsbergning med

arbete sig förtjena. Rätt till underhåll uti sistnämnda klass tillädes genom Kong!,

brefvet den 1 Juli 1853 den, som i tjensten bevisligen ådragit sig sjuklighet äfvensom

den, hvilken tjenat med vitsord om berömligt förhållande i 40 år från 20 års ålder.

1817 års reglemente hänförer till 4:de klassen den, som uppnått 60 år och tjenat 30

år, samt under tjenstetiden sig väl förhållit och till 5:e klassen ej mindre den, som

vore 60 år gammal men endast tjenat en kortare tid, dock minst 15 år och derunder

sig val förhållit, än äfven den, hvilken inom 60 års ålder efter att hafva tillryggalagt

minst 15 år i tjensten blifvit genom sjukdom och tilltagande bräcklighet till vidare

tjenst oduglig och derför måst afskedas, samt funnes i den belägenhet, att han ej

förmådde genom eget arbete förskaffa sig nödtorftigt uppehälle. Genom Kongl. kungörelsen

den 1 Oktober 1831 uppställdes andra vilkor för rätt till underhåll i sistnämnde

båda klasser, nemligen: i 4:e klassen, för Sjö-artillerist 50 års ålder med en

tjenstetid af 30 år och för all öfrig gemenskap 55 lefnads- och 30 tjenstår, samt i 5:e

klassen, för Sjö-artillerist 50 års ålder med en tjenstetid af 25 år och för all öfrig

gemenskap 55 lefnads- och 20 tjenstår, dervid tjenstetiden i begge klasserna skulle

beräknas från 20 års ålder. 1838 års reglemente bibehåller dessa bestämmelser, endast

med den förändring att matros blifvit i afseende på vilkoren för rätt till understöd

likställd med Sjö-artillerist, hvarjemte, enligt sistnämnda reglemente, för understöd i

hvilken klass som helst fordras, att den afskedade under tjenstetiden uppfört sig. redligt

och val.

14

Nådår eller

begrafning$- hjelp.

1696 års reglemente innehåller, såsom redan här ofvan är nämndt, att en afliden

understöds talares hustru och barn eller andre anhörige skulle af kassan bekomma 2

o o

månaders Gratial eller understöd till begrafningshjelp.

Nämnda stadgande om 2 månaders begrafningshjelp efter understödstagare, hvilket

upprepas så väl i 1817 års reglemente för Amiralitets-krigsmans-ksssans Gratialister,

som i 1838 års reglemente för kassans styrelse och förvaltning, eger sålunda fortfarande

tillämpning i afseende å all afskedad gemenskap vid Flottan och Lotsverket.

Med den pensionsrätt, som genom 1783 års reglemente tillerkändes afskedade

löntagare vid Amiralitetet, följde icke någon förbindelse för kassan att till deras efterlefvande

utbetala någon begrafningshjelp, utan skulle fullt nådår till begrafningshjelp

efter alla afskedade Embets- och tjensteman vid Amiralitetet bestås af Allmänna nådårs-fonden

på de grunder, som ett Kungligt förordnande af den 11 December 1775

innehåller. Härutinnan vidtogs ändring genom Kongl. brefvet den 9 Februari 1809,

som ålägger kassan att utbetala den begrafningshjelp, som Sterbhuset efter en med

döden afgången pensionär enligt författningarne hade rättighet att utbekomma.

1 öfverensstämmelse härmed föreskrifves genom 1825 års reglemente, att enka,

barn eller andre arfvingar skulle ega att efter en med döden afgången pensionär af

kassan undfå ett hälft års pension såsom begrafningshjelp. Genom 1838 års reglemente

gjordes häri den ändring, att efter eu med döden afgången pensionär skulle såsom

begrafningshjelp utbetalas det af den afgångnes lön besparda och till kassan levererade

nådår eller nådemånad. Efter pensionerade månadslönare vid timmermans- och handtverks-staten,

för hvilka löne-innehållning under namn af nådårs- och begrafningshjelpsbesparing

icke egt rum, utbetaldes en månads pension såsom begrafningshjelp; och

har denna förmån af enahanda anledning äfven kommit sterbhusen efter pensionerade

Lotsåldermän och Fyrmästare till godo, i enlighet med ett af kassans Direktion den

23 Maj 1845 i ämnet meddeladt beslut. Genom Kongl. brefvet den 17 September

1851 är all rätt till begrafningshjelp efter Embets- och tjensteman afskaffad från och

med 1852 års början, hvilken förändring dock icke eger tillämpning i afseende å pensionär,

som kommit i tjenst före sistnämnda år och som antingen, enligt författningarne

varit befriad från aftjenande af nådemånad, eller af hvars lön nådår eller nådemånad

varit besparad.

Genom åberopade reglementet af år 1696 förordnas, att om enka, som hade Gratial

för 5 år, dog utan barn, skulle hennes anhöriga erhålla 2 månaders Gratial såsom

begrafningshjelp. Sedan rätt till Gratial för lifstid blifvit medgifven enka efter Embets-

och tjensteman vid Amiralitetet genom reglementena den 14 Alars 1750 och den

16 Juli 1783, påbjöds i sammanhang härmed att, i anseende till den långa gravationstid,

som lifstids Gratialen medförde, borde kassan lika med andre pensionsinrättningar

derefter icke vidare besväras med annan utgift än nådemånader till begrafningshjelp

vid timade dödsfall; hvarjemte genom 1817 års reglemente den begrafningshjelp,

som varit medgifven enka, hvilken innehade 5 års Gratial, men dog innan de före

-

15

skrifta åren tilländagått, nedsat.tes till en i stället för 2 månaders gratial. I nu gällande

reglemente äro dessa stadganden bibehållna.

förhöjning i Gratialen eller såsom dessa understöd af Kassan numera benämnas A''. i,)-. ,1.2 Maj

pensionerna för gemenskapen beviljades genom särskilde Kong!, bref af den 2 Maj °ch d- 1

1851 och den 1 Juli 1853; och liar, beträffande Gratial till enka inom Embete-/Mi. i pensla

och tjenstemannaklassen, förhöjning deri, enligt Ivongl. brefvet den 4 Februari 1848, J'' Gemensl''- från Vädel till ''/4del och enligt Kongl. brefvet den 13 November 1860 från i/4del till K.br.dJfebr.

‘ädel af den aflidnes pension kunnat medgifvas, hvarjemte den förmån blifvit härtill Xov%eo ™

ytterligare lagd genom ett Kongl. bref af den 10 Juli 1863, att fullt Enkegratial finge ''i°o''juii mt

tilläggas 2 och hälft Gratial 1 barn i stället för att barnen åtnjutit i förra fallet eu-°c“''.afurhPn- *

däst 2/3delar och i det senare 1 :idel af gratialsbeloppet. brrr och1 bann

Vid 1856—1858 årens Riksdag framlades af Kongl. Maj:t förslag till förbättrad Färi, , 185fi

pensionering för Flottans Embets- och tjensteman, hvilket gick derpå ut, att pensionen —1858 ''även,

skulle sättas till 662/3dels procent af de för Flottans Stater och Kårer begärda för- bmr''°pelX~r,

bättrade lönei och att för beredande åt medel härtill delegarnes Fensionsafgiftcr J: Flottan*

borde förhöjas från 4 till 6 procent och hvad som ytterligare erfordrades af Stats- persom''1

medel anvisas; och väcktes samtidigt inom Riksdagen fråga om förbättring i Gemenskapspensionerne

medelst anvisande af härtill behöflig^ anslag af Statsmedel, men

hvarken det ena eller andra vann Riksdagens bifall. Emedlertid fastställdes de före- k b,- d n

slagna nya lönerna, ehuru endast provisoriskt, från 1858 års början, i sammanhangFehr-om

hvarmed, enligt Kongl. brefvet den 17 Februari samma år, föreskrefs, att så val åt grund för

Pensioner och Gratial, hvilka från Kassan utgingo och framdeles beviljades, som ock räbn:n af pendelegarnes

afgifter till Kassan skulle beräknas efter lönebestämmelserna uti de intill r°ner ■/V™

1857 års slut gällande Stater.

Med år 1861, då ny definitiv lönereglering för Flottans Stater och Kårer började K Cirh (l 20

att tillämpas, vidtog en väsendtlig förändring i Pensionsväsendet för nämnda Stater i8iio,ang.

och Kårer, enligt ett Kongl. Cirkulär af den 20 November 1860. Härftenom fast-^lt^'' %n~

ställdes en ny pensionsstat, enligt hvilken innehafvare af lön, som ej öfverstege 450 P^ben- och

R:dr, skulle erhålla i pension lönens hela belopp och att innehafvare af lön derutöfver t'',enstemäntill

och med 600 R:dr skulle undfå 90 procent af lönen, hvarefter pensionen minskades

med en procent för hvart fullt 100:de Rall*, hvarmed lönen öfverstege sistnämnda

belopp, intill en lön af 2.900 R:dr, men för alla löner derutöfver skulle

pensionsbeloppet blifva 662 ;jdels procent utom för Amiraler, hvilkas pension oberoende

af lönebeloppet sattes till 6,000 Raft allt Riksmynt, hvarjemte Lotsåldermän och

Fyrmästare berättigades till pension lika med lägsta Underofficersgraden vid Flottan

med högre lön. Denna pensionsstat fick dock icke verka någon ändring i Kassans

förbindelser, utan skulle från den nya pensionen afräknas det pensionsbelopp, som

enligt Kassans reglemente borde utgå efter den lön, hvilken med tjensten eller, hvad

ny tjenst an ginge, med gammal dermed jemförlig tjenst var förenad före 1858 års

början. Skillnaden emellan pensionerna enligt den gamla och nya beräkningsgrunden

erhöll namn af fyllnadspension, hvilken, utan att delegarne behöfde grundlägga någon

16

K. Cirk. d. 20

Nov .1860, ang.

förbättrade

pens:r f. Flottans

Gemensk

Pensionsrätt

f.pers. v. Flottans

Angqw.nsoch

Fager linong

i Carlskr.,

enl. reglem. f.

samma inrättning

den 11

Mars 1864.

Pensionsrätt f.

pers. v. MarinIngeniörst:n,

enl. K. br. d.l7

Dec. 1867 och

d. 19 Apr. 1875.

rätt till densamma genom afgifter, skulle utbetalas af Statsverket. För att bereda

tillgång härtill och i ändamål att sätta Kassan i stånd att till Flottans pensionsberättigade

Embete- och tjensteman, som sökt afsked, genast utgifva pensioner enligt

de för Kassan gällande pensioneringsgrunder, anvisades erforderlige medel. Såsom

vilkor för fyllnadspensions erhållande stadgades bland annat, att de pensionsberättigade

skulle i tjensten hafva uppnått, Amiraler 65, Kommendörer med vederlikar äfvensom

Civile Embets- och tjensteman 60 samt alla öfrige 55 års ålder, att de nya lönerna

skulle innehafts af Amiraler i 5 och af öfrige i 2 års tid och att alla, som före

65 års ålder afgingo ur tjenst med fyllnadspension, skulle vara förbundne att vid krig

och större rustningar, då så påfordrades, i land samt uti befattningar likaitade med

dem de förut innehaft tjenstgöra, Kommendörer, Kommendör-Kaptener och deras

vederlikar äfvensom Civile Embets- och tjensteman i allmänhet intill fyllda 65 år

samt alla öfrige intill 60 års ålder.

Likaledes fastställdes genom ett annat Kongl. Cirkulär af den 20 November 1860

förhöjd pensionsstat för förhyrde Underofficerare och Sjömän samt all Gemenskap

vid Flottan och Lotsverket. För tillvägabringande af denna pensionsförhöjning, som

korn alla pensionstagare i denna klass till godo, anvisades allmänna medel.

Sedan för Flottans behof en ångqvarns- och bageri-inrättning blifvit i Carlskrona

anlagd, föreskrefs i reglemente för samma inrättning af den 11. Mars 1864, att pension”-

och Gratialsrätt i Kassan skulle tillkomma den vid inrättningen på kontrakt

med viss, tids uppsägning anställda personal, förhandskarl, lärling och qvarndräng lika

med båtsman och de öfrige lika med manadslönare; och hafva beloppen, hvaieftei

pensionerna från och afgifterna till Kassan för sistnämnda personal borde beräknas,

blifvit fastställda genom eu den 21. April 1864 af Befälhafvande Amiralen i Cailskrona

utfärdad Note.

Efter upprättandet af Marin-Ingeniörstaten stadgades uti-ett Kongl. bref af den

17. December 1867, att personalen vid nämnda stat skulle vara försäkrad om Pensionsoch

Gratialsrätt enligt de grunder, som i sadant afseende för Sjöförsvaiets Embetsoch

tjenstemän då funnos genom Kassans reglemente och ofvanaberopade nadiga

Cirkulär af den 20 November 1860 meddelade eller framdeles kunde varda till underdånig

efterrättelse anbefallda. Härvid gäller dock, enligt nyssnämnda Kongl. Bref

och ”ett senare sådant af den 19 April 1875, undantag i så måtto, att sammanlagda

beloppet af pensionen och fyllnadspensionen skall utgå till Öfver-Direktör, som i 5

år förestått detta Embete, med 5,000 kronor, till Direktör med 3,500 kronor och till

Ingeniör med 3.000 kronor; hvarjemte sistnämnda Kongl. bref innehåller, att en hvar,

som tillhörde Marin-Ingeniör-Staten, vore vid den tidpunkt, då lian, enligt de för

denna stat gällande pensioneringsgrunder, kunde erhålla pension med fyllnadspension,

pligtig att lemna innehafvande tjenst, hvarvid han dock med eget begifvande fortfarande

finge bibehållas, så länge han ansågs derför tjenlig; varande sistnämnda föreskrift

upptagen i reglementet för Öfverstyrelsen och organisationen vid Flottan af

den 27 Augusti 1875.

17

För Marin-Regementet, som med år 1872 öfverflyttades från Sjöförsvars- till Fyiin-pems. till

Landtförsvars-Departementet, stadgades genom Kongl. bref den 17 Maj sistnämnda v” --/»- år, att alla vid Regementet då anställda Officerare och Underofficerare fortfarande Reg.,

voro i pensionshänseende underkastade de bestämmelser, som för pension ur Kassan2''

jemte fyllnadspension voro eller framdeles kunde blifva meddelade, med den förändring

hvad angick dem som voro Kompanichefer och Fanjunkare, att de skulle

vid afsked efter uppnådd full pensionsålder undfå fyllnadspension till det belopp, att

densamma tillika med pensionen från Kassan koinme att motsvara deras enligt stat

innehafvande aflöning; och meddelades, att Subalternofficerare och Underofficerare af

lägre grad än Fanjunkare väl skulle kunna i mån af yppade ledigheter befordras,

Subalternofficerare till Kaptener och Underofficerare till Fanjunkare, dervid dock

uppställdes det vilkor för de sålunda till Kaptener befordrade, att de skulle vid uppnådd

full pensionsålder, från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke skulle ifrågakomma

i vidsträcktare mån än för dem, hvilka erhållit afsked med fyllnadspension,

frånträda tjenstgöringspenningarne och åtnöjas med den i stat bestådda lön.

Enligt hvad ofvan är omförmäldt, blef redan genom Kong], bref den 14 Mars

1750 förordnadt, att 1,000 Daler s. in. af Kassans inkomster skulle årligen användas ill\

till understöd åt sådane enkor efter Gemenskapen, som icke voro berättigade till Mars nso »«.

Gratial efter 1696 års Reglemente, men befunnos högt ålderstigna, sängliggande ellerstad9andeneljest

synnerligt medlidande värda, hvilken föreskrift sedermera upptogs i 1783 års

reglemente. Med år 1814 blef, enligt Kong], bref den 19 April samma år, förenämnda

anslag förhöjdt från 1,000 Daler eller I66-/3 R:dr till 1,000 R:dr Specie årligen,

att utgå till Fattigvården i Carlskrona. Sedan fattigvården kommit i åtnjutande

af Statsbidrag i likhet med hvad för andre Garnisonsförsamlingars fattige eger ruin,

indrogs tillskottet från Kassan, men enligt ett Kongl. bref den 14 December 1841

förordnades, att enahanda belopp eller 1,000 R:dr B:co skulle från och med 1842 års

början och tillsvidare ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att efter förslag af

Chefen för Sjöförsvars-Departementet och Direktionens öfver Kassan hörande användas

i mån af behof till gratifikationer af högst 652/;i~''R:dr B:co åt Kassadelegares i

fattigdom efterlemnade enkor och barn, hvilka förut antingen icke kommit i åtnjutande

af gratial eller ock innehade sådant till mindre belopp enligt 1783 eller 1825

årens reglementen; varande detta Gratifikationsbelopp tid efter annan förhöjdt från

och med 1851 till 1,500 Rall- B:co, från och med nästpåföljande år till 2,000 R:dr B:eo

samt från och med 1861 till 5,000 Rall’ R:mt, hvarjemte i sammanhang med sistnämnda

förhöjning förordnades, att beloppet skulle användas dels på sätt redan vore

stadgadt i Kongl. brefvet den 14 December 1841, dels ock till understöd åt de mest

behöfvande bland dem, som hade enkegratial efter 1838 års reglemente men icke

kommit i åtnjutande af den förbättring, som, såsom ofvan fönnäles, genom Kongl.

brefvet den 13 November 1860 medgafs. Sedermera har Kongl. Maj:t enligt nådigt

bref den 19 April 1872 tillåtit, att de tillgångar, hvilka å ifrågavarande till Kongl.

Maj:ts disposition afsätta gratifikationsmedel 5,000 Rall- uppkommo genom gratifika

Bet.

rör. Flottans pensionsväsende. 3

18

Pens.-rätt för

Rektor o. lär.

vid Flottans

Skeppsgosseskola

i Carlskr.

, enl. regi./,

nämnda skola

d. 22 Aug.1871.

Förbindelse f.

Fl:ns Befäl o.

Underbefäl att

vid uppnådd

pensionsålder

ur tjensten afgå,

enl. K. br.

d. 2Sept. 1813.

Invalid- o.pensionsstat

för

daglönare, enl.

K. br. d. 17

Dec. 1816 o. d.

19 Aug. 1873.

tionstagares afgång, fingo tills vidare och intilldess anslaget nedgått till 3,000 R:dr

besparas för Kassans Gratialfond, hvarifrån dessa medel alltsedan år 1850 utgått, likmätigt

ett Kong], bref af den 20 April sistnämnda år.

Uti Kongl. Maj:ts den 22 Augusti 1871 utfärdade förnyade reglemente för Flottans

skeppsgosseskola i Carlskrona tillerkändes Rektor och lärare vid samma skola,

hvilka enligt Kassans reglemente voro delegare i dess Gratialsfond, tillika pensionsrätt

i nämnda Kassa, men beloppet, hvarefter pensionen till och pensionsafgiften af

dessa nya delegare skola beräknas, har ännu icke blifvit bestämdt.

Vid den förändrade organisation i vissa delar af Sjöförsvarets Militärpersonal,

som genom Kongl. brefvet den 2 September 1873 anbefalldes, föreskrefs att en hvar,

som derefter till Officer eller Underofficer utnämndes äfvensom redan i tjenst varande

Officer, som befordrades till Regementsofficer eller från lägre till högre Regementsofficersgrad

uppflyttades, skulle vara förpligtigad att ur tjensten afgå, då han uppnått

den lefnads- och tjenstålder, som berättigade honom till full pension jemte fyllnadspension,

Kongl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande låta med afskedet anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten gagna det

Allmänna; varande likartad föreskrift upptagen i Reglementet för Ofverstyrelsen och

Organisationen vid Flottan af den 27 Augusti 1875.

Vid sidan af Am:ts-Krigsmans-Kassan inrättades en så kallad Invalid- och pensionsstat

för Örlogsflotta!!, enligt ett Kongl. bref af den 17 December 1816. Antalet

Invalider å denna stat skulle, enligt nämnda Kongl. bref få uppgå till 30, och

bestämdes aflöningen till 3 R:dr i månaden eller 36 R:dr allt Banko om året

och 2 tunnor Råg fast mål äfven årligen. På denna stat öfverflyttades endast orkeslöse

och oduglige Handtverkare och timmermän med daglön, hvilka tjenat länge,

troget, väl och genom ålderdom eller i Kronans tjenst erhållen skada voro oförmögne

att sig sjelfve försörja. I 1861 års aflöningsstat för timmermän och handtverkare

upptages aflöning till 43 Invalider med 72 R:dr Runt i lön och 12 kub.-fot 6 k:r

spanmål årligen. Från och med 1873 förhöjdes, enligt Kongkt bref den 19 Augusti

samma år, denna aflöning till 168 Kronor årligen i ett för allt för alla 43 Invaliderna;

utgående denna aflöi

tills

iåns 7,224 Kronor, af de till Kongl. Flottans under

-

håll anvisade anslag; och anmärkes, att Flottans ord. Handtverks- och timmermanspersonal,

som tillförsäkrats rätt att till Invalidstaten öfverflyttas, nu mera är under

indragning; äfvensom att daglönare vid stationerne numera antagas medelst kontrakt

med högst 6 månaders uppsägning; varande i afseende å dem i gällande stationsreglemente

stadgadt, att den som blifver i Kronans tjenst så skadad, att han är oförmögen

att till väsendtlig del sig sjelf medelst arbete försörja, skall sedan han från

sjukhuset utskrifvits undfå full aflöning, intilldess Kong]. Maj:t medelat nådigt beslut

om den skadades understöd. Hitintills har endast en medelst kontrakt antagen daglönare

blifvit på omförmälda sätt skadad; och har Kongl. Maj:t i beslut den 6 November

1874 för beredande af årlig lifränta, 45 kronor till understöd, åt den skadade

genom insättning i allmän lifränteanstalt för en gång af 5:te Ilufvudtitelns behållna

underhållsmedel, anvisat 832 kronor.

19

Under de för Civile tjensteman i författningarne föreskrifne vilkor och efter ena- Saftighet till

hända grunder, som för deras pensionerande blitvit af Rikets ständer antagne, berät-Pindr:ngSSlaten

tigades läkarne vid flottan, enligt Sundhetskollegii Kungörelse den 26 april 1858, till för läkare och

pension å allmänna indragningsstaten under då inträdda statsregleringsperiod, dock v. Flottans stafrån

pensionen afräknades det pensionsbelopp, som de af Am:tskrigsmanskassan egde tioner.

uppbära. Med enahanda vilkor och förbehåll beviljades vid 1874 års Riksdag åt de

Civile tjenstemännen vid Flottans stationer enahanda rättighet till pension å Allmänna

Indragningsstaten. Sedan Riksdagens beslut i detta hänseende blifvit medelst ett

Kongl. bref den 5 Juni 1874 vederbörande meddeladt till framtida efterrättelse, har

stadgande af detta innehåll upptagits''i reglementet för öfverstyrelsen och organisationen

vid Flottan af den 1 October 1875. K.br.u.22Jun.

Efter det Stationsbefälhafvare-Embetet i Carlskrona, hvilket Embete år 1866 l^dm«d/för

blifvit satt i stället för Befälhafvande Amiralsbefattningen derstädes, med 1875 års mil.--ohefen vid

början upphört, har Militärchefen vid nämnda station varit Ordförande i Direktionen

för Kassan, enligt ett Kongl. bref af den 22 Januari sist sagde år. t Kassans dir.

Från första tiden för kassans uppkomst intill år 1830 undergick penningevärdet jtynt

i

riket gång efter annan försämring. För underlättande af en jemförelse emellan forandringai.

Kassans inkomster och utgifter efter de vid olika tider härom meddelade föreskrifter,

anse kommiterade sig böra underdånigst meddela eu kort redogörelse för penningevärdet

efter den ena och andra myntlagen. En Daler Silfvermynt, hvarpå konuno

32 öre eller 128 fyrk, hade enligt 1664 års myntfot från början lika värde med R/,..

dels Specie eller 2 kronor 46 öre, hvilket likväl inom kort nedgick till 1/2 R:dr Specie

eller 2 kronor. Detta värde sjönk under tidernas lopp ytterligare och fastställdes

slutligen genom 1776 års myntlag till 1/6dels R:dr Specie eller 67 öre. En Riksdaler

Specie, som enligt nyssnämnda myntlag varit lika med 4 kronor och i senare författningar

omvexlande benämnes Specie och Banko, förlorade jemväl genom oredan

i penningeväsendet sitt ursprungliga värde och blef vid 1830 års myntrealisation

nedsatt till 1 krona 50 öre, hvarefter förstnämnda mynt-enhet, 1 Daler Silfvermynt,

sålunda tick erläggas med ’/e 1 krona 50 öre eller allenast med 25 öre.

För understödsbeloppen af kassan, enligt de härom utfärdade stadgande!!, redogöres i Ucväkn-.r ro,-.

bilagan N:o 1, utvisande att understöden för gemenskapen, som enligt de äldsta stadganden

utgingo med 36 Daler till eu förlamad och 24 Daler till en gammal och utgående hel.

orkeslös eller 72 kronor till den förre och 48 kronor till den senare, icke äro i vidare

mån förbättrade, än att matros och lots med högre lön för skada tillerkännas från

och med 90 till och med 180 kronor och för ålder i tjensten från och med 48 till

och med 90 kronor samt den öfriga gemenskapen för skada från och med 54 till och

med 100 kronor och för ålder i tjensten från och med 30 till och med 54 kronor,

med undantag för Daglönare, som öfverfiyttas på Invalidstat med Invalidunderhåll

och som till följd häraf erhåller ringare understöd från Kassan.

I sammanhang härmed meddelas underdånigst, att de understöd som, enligt åberopade

stadgandena bort utbetalas, blifvit 3 särskilda gånger nedsatta, nemligen ena

gången 1713, andra gången 1745 och tredje gången efter 1790. Vid förstnämnda tillfälle

20

innehölls 1,3 af understöden och fortsattes härmed till 1719, då ersättning för innehållningen

lemnades till alla qvarlefvande understödstagare. År 1745 förlorade de båtsmän

och volontärer, som erhållit understöd före 1738, så stor del af understödet som

öfversteg hvad genom Kongl. brefvet den 10 Februari samma år derefter bestods.

Den tredje nedsättningen träffade alla understödstagare, utgjorde ''af de fastställda

understöden och fortfor till 1811, då utbetalning af fulla understöd och */6del derutöfver

vidtog, enligt förordnande i Kgl. Brefvet den 17 September sistnämnda år.

Med hänvisning till bilagan N:o 2, som innehåller uppgift rörande Am:ts-Krigsmanskassans

understödstagare för hvartdera året 1839—1874, torde här i underdånighet

få anföras, attjefter medelberäkning särskilt för hela tiden och särskilt för 1864 —

1873 med utelemnande af brutna tal årligen afgått i ena fallet 100 och i det andra

95, samt tillkommit i ena fallet 111 och i det andra 100 understödstagare; hvarigenom

de tillkomne varit 11 flere i förra och i senare fallet 5 flere än de afgångne; och

årligen utgifvits i förra fallet till 1,459 understödstagare 21,396 kronor af Kassans

inkomster och i senare fallet till 1,528 understödstagare 26,593 kronor likaledes af

Kassans inkomster och 39,178 kronor af kreditivanslag eller tillsammans 65,771 kronor.

Afgången af samtelige understödstagare, som efter medelberäkning tillhöra hvartdera

året, sker alltså, då samma beräkning göres för hela tiden inom 14 år, men då beräkningen

göres för tiden 1864—1873 inom 16 år. Medeltalet för 1864—1873 af använde

kreditivinedel^till understöd åt afskedad gemenskap utgör 47 procent mera än

hvad i medeltal för samma tid dertill af Kassans inkomster utgifvits.

Från Kassan liar år 1839 utgått 14,503 kronor till 1,224 understödstagare och

år 1874 af Kassans medel 29,199 kronor samt af kreditivet 39,835 kronor eller tillsammans

69,034 kronor till 1,629 understödstagare, hvadan undcrstödstagarnes antal

under hela denna tid ökats med 33 procent under det att understöden stigit från

Kassan med 101 procent samt från Kassan och Kreditivet gemensamt med 375 procent.

Understödstagarne voro 1,552 år 1864 och 1,569 år 1873. Till dem utbetaldes

förstnämnda år af Kassans medel 25,297 kronor och af Kreditivet 40,237 kronor eller

tillsammans 65,534 kronor och år 1873 af Kassans medel 28,162 kronor och af Kreditivet

38,738 kronor eller tillsammans 66,900 kronor. Under denna tid har sålunda

undcrstödstagarnes antal ökats med 1 procent och understöden stigit från Kassan med

11 procent och från Kassan och Kreditivet gemensamt med 2 procent; hvaremot

understöden af Kreditivet varit 4 procent mindre 1873 än 1864. Stegringen i Kassans

ifrågavarande utgift härleder sig icke blott från det ökade antalet understödstagare

utan äfven från den förhöjning i understöden, som under tiden, på sätt ofvan

omförmäles, beviljats; och är den anförda minskningen i de använda Kreditivmedlen

beroende deraf, att år 1864 funnits ett större antal understödstagare, som efter äldre

stadganden haft ringare belopp af Kassan och då följaktligen njutit mera i förbättring

af understödet från Kreditivet än förhållandet härmed varit år 1873.

Bland tillkomne understödstagare upptager uppgiften äfven skeppsgossar, och

upplyses i anledning häraf, att eu skeppsgosse år 1872 blifvit tillagd understöd för

skada, men att detta fall är enstaka för hela den tid uppgiften omfattar.

21

I uppgiften angående afgångne och tillkornne daglönare ingå äfven sådane understödstagare,

som njuta invalidunderhåll af det till Kongl. Flottans underhåll anvisade anslag.

Till upplysning angående hvilka stater och kårer de, som under år 1874 erhållit

understöd från Kassan, vid afskedstagandet tillhört, åberopas bilagan N:o 3, hvaraf

inhemtas, att 112 understödstagare tillhört Lots- och Fyrstaten, 109 Marin-Regeinentet,

10 Matros-Kanonier- och Skeppsgosse-kårerna, 45 Stationernes Handtverks- och tiinmermansstater

och 1,353 Båtsmanshållet.

Genom Kassans Direktion hafva alltsedan år 1850 till understödstagare, som upp- Graiijiter af

nått 70 års ålder, utdelats årliga gratifikationer af dertill utaf Kongl. Maj:t nådigst

anvisade medel å den s. k. allmänna Invalidhusfonden. Antalet understödstagare,

som häraf kommo i åtnjutande, uppgick år 1874 till 500; och utgjorde gratifikationsbeloppet

för eu hvar 10 kronor eller tillsammans 5,000 kronor.

Enligt kommitterade meddelad uppgift, bestod den gemenskap, som eger rätt till Ant. af den

understöd af Kassan, af följande antal vid 1874 års slut, nemligen: å^LotnlrUi

859 vid Lots- och Fyrstaten, s. Marin-Reg.

Marin-Regementet, —it/"

Matros- och Skeppsgosse-kårerna,

Stationernas Handtverks- och timmermansstater, inberäknadt betjeningen

vid sjukhuset, Angqvarns- och Bageri-inrättningen samt Magasinet i

Carlskrona och

Båtsmanshållet;

Arbetare vid stationerna, som antagits medelst kontrakt med viss tids uppsägning

och som icke blifvit tillförsäkrade rätt till understöd af kassan, voro vid 1874 års

slut 507 till antalet.

Genom testamente hafva numera aflidne makarne Kammarherren M. af Christiernin

och hans hustru till förmån för flottans sjömän af alla stånd och grader stiftat en

54

717

368

4,727

Invalid-inrättning, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 10 Oktober 1840,

är ställd under förvaltning af Kassans Direktion. Till denna stiftelse, som fått namn

af Harald af Cristiernins Invalid-Inrättning, hörer Norra och Södra Bodele 30 Tunne

171 /., kpld af Uddevalla stads donerade jord, hvarjemte till inrättningen gång efter

annan af enskilde anslagits penningar, så att inrättningens genom ränta derå samt

afgäld å jorden samlade medel vid 1874 års slut uppgingo till 17,391 kronor. Enligt

Kongl. Maj:ts beslut skall denna inrättning emedlertid icke träda i verksainhetförrän

tillgångarne medgifva, att lägenheten bebygges och underhåll bestås till en början

åt 6 eller 8 man.

Till upplysning angående pensionsbeloppen för Embete- och tjensteinannaklasseu,

dels från och med 1784 till och med 1825, under hvilken tid med ofvan angifna undantag

pensionen utgått till lika belopp med lönen, dels från och med 1826 till och

med 1838, under hvilken tid pensionen i allmänhet varit bestämd till visst belopp

för hvarje befattning, men för ett fåtal befattningar varit satt beroende af lönerna, och

dels före tiden efter 1839 års början, då pensionsberäkningen grundats på lönerna, få

kommitterade underdånigst åberopa bilagorna Kris 4, 5 och 6, upptagande, den ena

Harald af

Christiernins

Jäv alid-Inrättning*

-

Beräkn. ang.

de l. Kassans

pensionärer

utg. belopp.

22

lönebeloppen för alla militära befattningar sedan år 1784, den andra 1825 och 1834 årens

pensionsstater och den tredje pensionsbeloppen beräknade enligt 1838 års reglemente

och 1860 års Cirkulär, innehållande denna senare bilaga Enkegratialen jemte pensions-

och gratials-afgifterna, sådana de för närvarande äro bestämda och hvartill kommitterade

skola här nedan återkomma.

Vidare få kommittcrade underdånigst hänvisa till bilagan N:o 7, innehållande uppgift

rörande Kassans pensionärer för hvardera året 1839—1874. Häraf inhemta» efter

medelberäkning särskilt för hela tiden och särskilt för 1864 — 1873 att med utelemnande

af brutna tal årligen afgått i förra fallet 7 och i det senare 8 samt tillkommit

i båda. fallen 10 pensionärer, hvarigenom de tilllkomne varit 3 flere i förra och

i senare fallet 2 flere än afgångne; och årligen utgifvits i förra fallet till 109 pensionärer

80,072 kronor för deras pensionering enligt kassans reglemente och i senare

fallet till 140 pensionärer 116,569 kronor likaledes för deras pensionering efter kassans

reglemente och 30,840 kronor såsom fyllnadspension eller tillsammans 147,409

kronor. Afgången af samtlige pensionärer, som efter medel beräkning tillhöra hvardera

året, sker alltså, då samma beräkning göres för hela tiden, inom 15 år, men då

beräkningen göres för 1864—1873, inom 17 år. I medeltal för 1864—1873 hafva af

reservstats- och kreditiv-medlen till pensioner efter kassans reglemente utgifvits

38,439 kronor eller 49 procent af hvad i medeltal för samma'' tid dertill af Kassans

inkomster beståtts. Utbetalda beloppen till pensioner och fyllnadspensioner jemväl

efter medelberäkning för åren 1864 — 1873 gifva vid handen, att fyllnadspensionen utgått

med 26 procent af pensionen. Då efter förestående medelberäkning 140 pensionärer

tillgodonjuta 147,409 kronor, uppgår alltså sammanlagda beloppet af pensionen

och fyllnadspensionen för en hvar till 1,052 kronor, hvadan genom den beräknade

afgången af 8 pensionärer årligen 8,416 kronor blifva hvarje år tillgänglige för utgifvande

af nya pensioner.

Från Kassan har år 1839 utgått 22,594 kronor till 56 pensionärer och år 1874 i

pensioner 108,815 kronor och i fyllnadspensioner 34,247 kronor eller tillsammans

143,062 kronor till 144 pensionärer, hvadan pensionärernas antal för hela denna tid

ökats med 157 procent under det att utgiften för deras pensionering efter kassans

reglemente stigit med 381 procent. Pensionärerna voro 133 år 1864 och 145 år 1873.

Till dem utbetaldes år 1864 i pension 113,833 kronor och i fyllnadspension 21,258

kronor eller tillsammans 135,091 kronor och år 1873 i pension 114,577 kronor och i

fyllnadspension 36,973 kronor eller tillsammans 151,550 kronor. Under denna tid har

sålunda pensionärernas antal ökats med 9 present och utgiften för pensionerna stigit

med ''/2 procent, för fyllnadspensionerna med 74 procent och för pensionerna och

fyllnadspensionerna sammanlagdt med 12 procent.

Bilagan N:o 8, som upptager pensionsbeloppen särskildt till Officerare och deras

vederlikar inom alla stater och särskilt till Underofficerare och deras vederlikar jämväl

inom alla stater för hvartdera af de senaste 10 åren, gifver vid handen, att de

förre betunga kassan mera än de senare, men att pensionsbeloppen under denna tid

stigit för Underofficerare med vederlikar men nedgått lör Officerare med vederlikar.

23

Kassans samtlige pensiovärer vid 1874 års slut äro förtecknade i bilagan N:o 9,

utvisande, att Löjtnant Cristiernin, längsta tiden betungat kassan eller sedan år 1843,

då lian, såsom skadad i tjensten, erhöll pension och att af öfrige pensionärer den,

som längsta tiden qvarstått, erhållit pension år 1846.

Före innevarande års början hade allenast Förvaltningens af Sjöärendena Civile

tjensteman och flottans läkare rätt till pension å allmänna Indragningsstaten, så vidt,

hvad angår läkarne, beslutet härom, som varit tillämpadt senast 1871, får anses fortfarande

gälla. Såsom ofvan är anfördt, har dylik rätt jemväl blifvit tillerkänd Civile

tjensteman vid Flottans stationer; och har, på grund af särskilt beslut af Riksdagen,

förre Lots-Direktören C. B. Lilliehöök äfven erhållit pension å allmänna Indragningsstaten.

I bilagan N:o 10 äro de pensionärer i Kassan förtecknade, som tillika äro

uppförda å allmänna Indragningsstaten intill närvarande tid; utgörande sammanlagda

beloppet af hvad dem från sistnämnda stat tillkommer 15,005''/, kronor.

Antalet Embets- och tjensteman, hvilka ega pensionsrätt i Kassan var vid 1874årsslut.

223 Officerare vid Flottan samt dess Reserv- och Indragningsstater,

249 Underofficerare vid d:o d:o,

24 Officerare vid Lots- och Fyrstaten,

124 Lotsåldermän och Fyrmästare,

8 Marin-Ingeniörer,

85 Civile tjensteman vid Förvaltningen af Sjöärendena, Flottans stationer,

Lots verket och Amiralitets-Krigsmans-Kassan jemte der anstälde vaktbebetjente,

7 Läkare vid stationerne,

40 Verkmästare, Qvartersman och Verkgesäller vid stationernas äldre timmermans-

och handtverksstat,

26 Ofvermachinister och Machinister samt

8 Månadslönare vid Angqvarns- och Bageri-Inrättningen i Carlskrona,

28 Officerare vid Marin-Regementet och

30 Underofficerare vid samma Regemente, hvartill komma:

12 Medlemmar af Stationernas Klereci- och Lärarestat och en på Indragningsstat

före 1866 Överflyttad Civil tjensteman, hvilka för närvarande allenast

erlägga Gratialsafgifter.

Vid Flottans Handtverksstater voro vid 1874 års slut antagne genom kontrakt

12 Månadslönare och vid Carlskrona station anställde 22 Polismän, hvilka icke ega

delaktighet i kassan.

För Gratials-beloppen till Enkor och barn inom Embets- och tjenstemanna-klasserna,

sådana dessa belopp äro bestämda i 1783 och 1825 års reglementen, lemnas

redogörelse i bilagan N:o 12, upptagande denna bilaga jemväl beloppet af de gratial

i 5 års tid, som enligt nu gällande med 1817 års reglemente hufvudsakligen lika

stadganden, tilläggas enkor efter dem, som genom blessurer eller vådlige händelser i

kronans tjenst tillsätta lifvet; och få kommitterade underdånigst, i afseende å Gratia

-

Graticilsbelopp

eu till

Enkor o. barn.

24

len till enkor och barn inom tjenstemannaklasserne enligt de senast härom utfärdade

föreskrifter, hänvisa till bilagan N:o 6.

I sammanhang härmed meddelas underdånigst, att å Enke-gratialen innehållning

med Gg del egt rum emellan åren 1713 och 1719, såsom ofvan angående understöden till

gemenskapen är meddeladt, och att dessa gratial sedermera en gång varit nedsatta, nemligen

år 1804, då ’/ 0:del deraf innehölls, hvilket fortfor till 1811, då den innehållna delen

godtgjordes. Kassans samtlige Gratialstagande Enkor och barn vid 1874 års slut äro

förtecknade i bil. N:o 13, utgörande antalet gratial inom Embete- och tjenstemannaklassen

582 och 17 inom Gemenskapsklassen; hvarjemte i bil. N:o 14 lemnas särskild redogörelse

för utbetalde gratial till enkor och barn efter Officerare och deras vederlikar

och efter Underofficerare och deras vederlikar för hvardera af de senaste 10 åren,

hvilken redogörelse gifver vid handen, att de förra betunga kassan mera än de senare

och att Gratialsbeloppen under denna tid stigit inom båda klasserna.

Under Direktionens för kassan förvaltning äro ställda till understöd åt medellösa

Enkor och döttrar inom Embets- och tjenstemannaklasserna särskilda för detta ändamål

under namn af Kontrollören Blomstedts, Kommendören Blomstedts och OfversteLöjtnant

Blomstedts Pensions-Inrättningar genom testamenten anslagne gåfvomedel

och till understöd åt medellösa enkor och barn efter matroser vid Carlskrona station

och efter daglönare vid begge stationerna behållningen i eu för dem år 1853 stiftad

men sistlidne år upplöst Gratialsinrättning. De gåfvomedel Ofverste-Löjtnant Blomstedt

anslagit äro ännu icke till Direktionen redovisade.

Förteckning Kassans samtlige inkomster och utgifter från hennes början till och med år 1874

öfver Kassans me(| undantag för åren 1664—1686, 1725, 1727—1730 och 1743, Indika års hufvud

inkomster

o. °

utgifter, böcker för kassan icke finnas i behåll, äro förtecknade i bilagorna N:ris 15, 16, och

17; och innefattar bil. N:o 18 redogörelse öfver sådane i förteckningarne upptagne

belopp, för hvilka särskild förklaring ansetts böla lemnas.

1 afseende å nyssnämnda förteckningar, torde här i underdånighet få anmärkas,

att uppställningen af kassans lmfvudböeker, hvilken är enkel och på ett lättfattligt

sätt år för år visar Kassans kapitaltillgång samt särskilda inkomster och utgifter,

icke undergått någon väsentlig förändring under hela den tid förteckningarne omfatta

i annan måtto än att, då för åren före 1874 upplupen ränta icke bokförts förr än den

varit förfallen, sådan ränta deremot i sistnämnda års räkenskaper upptagits. Genom

limma förändring är den bokförda ränteinkomsten för 1874, deri ingår icke blott

hela räntan för detta år utan äfven sådan för föregående år upplupen ränta, som år

1874 till betalning förfallit, följaktligen högre än hvartill årliga räntan i verkligheten

uppgår. Af denna anledning hafva kommitterade icke kunnat grunda uppgjorda medelberäkningar

på Kassans ställning för sistnämnda år.

Af den berättelse kommitterade underdånigst här ofvan afgifvit framgår i fråga

om pensionsfonden, att densamma från början endast haft till ändamål att bereda

understöd åt. den personal vid Flottan och Lotsverket, som i tjensten blifvit förlamad

eller genom ålderdom orkeslös. Detta understöd, som icke ifrågakom till någon af

25

högre än kaptens grad, kunde icke bereda anständig bergning och var således otillräckligt

för att sätta officers- och underofficerspersonalen jemte deras vederlikar i

tillfälle att vid upphunnen hög ålder lemna tjensten och bereda rum för yngre kraftigare

medlemmar, så att tjenstbarheten inom vederbörande stater och kårer fortfarande

kunde vidmakthållas. I detta afseende erhöll Kassan redan år 1783 till ytterligare

ändamål att vara en pensionsanstalt, hvarigenom embete- och tjenstemännen (officerare

och underofficerare samt deras vederlikar) tillförsäkrades att, sedan de tillryggalagt

ett visst antal år i statens tjenst och önskade att från densamma afgå, de skulle af

Kassan tillgodonjuta tillräckliga medel för anständig bergning, en hvar i förhållande

till den befattning han innehade. För att sätta Kassan i stånd härtill, har sistnämnda

personal åtagit sig och är fortfarande förbunden att af sina löner bidraga till Kassans

inkomster medelst årliga tillskott under namn af pensionsafgift. Enligt de äldsta

föreskrifterna i denna del, skulle pensionen alltid beräknas och utgå till lika belopp

med den afskedades lön å stat med undantag allenast för högsta pensionsbeloppet,

som var satt oberoende af lönen. Denna grundregel för pensioneringen egde bestånd

från 1784 till och med 1825 med afbrott allenast under en kort tid för ett fåtal befattningar.

Emellan 1825 och 1838 gällde andra bestämmelser i detta hänseende;

men med 1838 års reglemente vidtog åter pensionens beräkning i förhållande till

lönestaterna med undantag, att högsta pensionen var begränsad. Om det bortses från

detta undantag har sålunda, i den mån stegradt pris på lifsförnödenheter medfört

ökning i lönerna för den tjenstgörande personalen, de pensioner densamma vid afskedstagandet

kunde påräkna, alltid i förhållande derefter vunnit förbättring. Men denna

ordning för pensionsväsendet bröts år 1858 genom föreskriften, att de före nämnda

år gällande aflöningsstater skulle derefter tillämpas för omförmälda pensionsberäkning.

Oaktadt under hela den föregående tiden pensionerna hållit jemna steg med den förbättrade

aflöningen tillväxte dock Kassans räntebärande kapital, understundom till

och med högst betydligt. Detta förhållande förklaras derigenom, att Kassans flesta

och betydligaste inkomster, nemligen Centonalen, af- och tillträdesafgifter m. fl., derförinnan

varit beroende af samma vexlingar i landets penningeställning i allmänhet,

som betingat behof af förhöjda pensioner och sålunda vanligen stigit i lika mån. som

detta behof gjort sig gällande, till dess de blifvit utbytta mot fasta oföränderliga anslag

af Statsverket. Till denna reduktion eller minskning af Kassans årliga inkomster

har jemväl i icke ringa mån bidragit, att beräkningen af pensionerna och i följd deraf

jemväl af delegarnes afgifter till Kassan måst grunda sig på de före 1858 gällande

aflöningsstater, hvarigenom afgifterna sedan denna tid förblifvit oförändrade. Med

år 1861 vidtog väl till namnet en förbättring af embets- oah tjenstemännens pensionering,

men de härom meddelade föreskrifter, enligt hvilka pensionerna från Kassan

fortfarande skulle beräknas efter de äldre aflöningsstaterna och den nya pensionen

sattes lägre i förhållande till de nya lönerna än Kassans reglemente bestämmer, med

undantag för dem, som voro berättigade till lägsta pension och för amiraler, innefatta

sålunda i verkligheten en pensionsförsämring för alla andra. Denna förändring har

Bet. rör. Flottans pensionsväsende. 4

26

icke utöfvat något inflytande på Kassans ställning. Dess inkomster hafva nemligen

åtgått för pensioneringens upprätthållande med undantag för det belopp, hvarmed

Kassans räntebärande kapital reglementsenligt skall tillvexa; och alldeles enahanda

skulle förhållandet antagligen blifvit, om pensionerna från Kassan sedan 1861, då

den nya definitiva löneregleringen vidtog, fått beräknas efter de dervid och sedermera

tid efter annan fastställda förhöjda löner. Enda olikheten har bestått deri, att ett

flertal delegare kunnat pensioneras och att delegarnes afgifter varit lägre än om reglementet

fått oförändradt tillämpas. A ena sidan har väl i detta hänseende fördel

tillskyndats de afskedssökande, som nu kunnat tilläggas pension efter den lägre beräkningsgrunden

i stället för att afvakta tillgång till erhållande af pension efter högre

beräkningsgrund genom äldre pensionärers afgång, men å andra sidan hafva afskedssökande,

för hvilka tillgångarne till erhållande af högre pension varit tillräckliga,

fått vidkännas nedsättning i sin rätt genom den vidtagna lägre beräkningsgrunden.

Detta yttrande bestyrkes af följande exempel. År 1861 afgingo 4 pensionärer, hvilka

tillsammans af Kassan åtnjutit 4,860 kronor. Med detta belopp och anslagne kreditivmedel

beviljades samma år pension till 20 delegare med tillsammans 23,823 kronor

50 öre, allt efter helt år räknadt. Antages pensionen för en hvar af de tillkomne

hafva utgjort V20del af sistnämnda belopp eller 1,191 kronor 17 öre, visar sig sålunda,

att förenämnda 4,860 kronor fullt förslagit till pension åt 4 delegare, då densamma

beräknats efter lönerne för 1858. Löneförhöjningen, som inträdde med år 1861, utgör

i allmänhet 50 procent af de äldre lönerne, för några mer för andra mindre, hvadan

således pensionerna enligt Kassans reglemente, beräknade efter 1861 års löner, skulle

ställt sig 50 procent högre än då de äldre lönerna i detta hänseende läggas till grund.

Om med hänsyn härtill ofvan upptagna pensionsbelopp 1,191 kr. 17 öre förhöjes med

50 procent till 1,781 kr, 75 öre, framgår att Kassans tillgångar för år 1861, 4,860

kronor, varit tillräckliga att dermed utgifva pensioner, beräknade efter de högre lönerne,

till minst 2 pensionssökande. För hvart och ett af de följande åren framstår

enahanda förhållande, med den olikhet, som af de afgångnes antal betingas; och anmärkes,

att kommitterade härvid icke tagit i betraktande den ökade tillgång, som

skulle erhållits genom delegarnes förhöjda afgifter, i händelse pensionsberäkningen

fått verkställas efter de förbättrade lönerne.

Såsom redan blifvit anmärkt, erhöll skillnaden, emellan kassapensionen och pensionsbeloppet

enligt 1860 års cirkulär, namn af fyllnadspension och bestås af statsverket

utan att delegarne äro underkastade någon särskild afgift för densammas åtnjutande.

Emot denna förmån svarar förlängd tjenstetid för Amiraler till 65 samt

för Kommendörer och Civile till 60 lefnadsår och skyldighet för alla, med undantag

för Amiralerne, att efter afskedstagande! under vissa förutsättningar å nyo inträda i

tjenstgöring. Med anlitande af beviljadt kreditiv för upprätthållande af Kassans sålunda

bestämda pensioneringsskyldighet och för utgifvande af fastställda fyllnadspensioner

har en hvar, som sökt afsked med pension och fyllnadspension och varit

dertill berättigad utan uppehåll eller afvaktan på tillgång genom äldre pensionärers

27

afgång, genast kunnat på pensionsstat upptagas. Emedlertid äro, i anseende till

stegrad lefnadskostnad denna pension och fyllnadspension, för hvilka från början bestämdes

en alltför låg beräkningsgrund, nu alldeles otillräckliga, så vida det med

pensionsväsendet afsedda ändamål, att vidmakthålla personalens tjenstbarhet genom

tillfälle för äldre medlemmar att ur tjensten afgå och lemna rum för de yngre kraftfullare,

skall ernås. Till upplysning i detta hänseende meddelas underdånigst, att 6

officerare och 32 underofficerare vid Flottan och permanenta reservstaten, 4 Lotsofficerare

och 6 månadslönare af Handtverksstaten vid 1875 års ingång uppnått

pensionsåldern, men ännu qvarstå i tjenst; varande från denna uppgift uteslutne

Lotsåldermän och Fyrmästare, Civile tjensteman, Mariningeniör, Officerare och

Underofficerare vid Marinregementet, samt alla, som äro upptagne å gamla och nya

reservstaterne samt flottans indragningsstat. Pensionernas förhöjning i förhållande

till den stegrade lefnadskostnaden synes alltså vara en oafvislig angelägenhet för

flottan, så mycket mera som den föreskrift^ skyldigheten för Officerare och Underofficerare,

att vid upphunnen pensionsålder lemna tjensten, eljest icke torde emot

dem billigtvis kunna göras gällande. Vid öfvervägande af grunderna för pensionsväsendets

ordnande till öfverensstämmelse härmed, ehvad pensionsförbättringen åstadkommes

genom ökade fyllnadspensioner, som Statsverket ensamt består, eller densamma

beredes genom ökade pensioner från Kassan, så att clelegarne i viss mån

få härtill bidraga medelst förhöjda pensionsafgifter, framstår behof af Statsverkets

mellankomst. Äfven om ett förslag enligt den första förutsättningen skulle kunna

vinna framgång, hvilket kommitterade dock icke vågar antaga, i anseende till den

större fordran på statsbidrag, som dervid måste göras, synes ett sådant förslag icke

vara lika tillfredsställande för kassadelegarne, som en förändring bygd på den

senare förutsättningen, så vida de icke befrias från erläggande af de nu utgående

pensionsafgifter och det allmänna sålunda, i likhet med hvad i flere främmande

länder eger rum, öfvertager hela pensioneringsbördan. Delegarnes förbindelse att

erlägga pensionsafgifter har från början hos oss gjort pensionsväsendet i viss män till

en enskild angelägenhet för tjenstemännen. Sålunda betingar denna förbindelse för

Kassans delegare rättighet att i mån af dess tillgångar erhålla pension efter afgång

ur tjensten med 30 tjenstår och vid fyllda 55 lefnadsår. Om icke den pension, som

genom Kassan kan beredas clelegarne, lemnar åtminstone någorlunda tillräcklig tillgång

för anständig bergning efter den ställning i samhället, som af en hvars befattning

bestämmes, kunna delegarne aldrig hafva någon fördel af Kassans pensioneringsskyldighet.

De måste qvarblifva i tjenst tilldess de kunna erhålla den fyllnadspension,

som Statsverket mot särskilda vilkor dem tillförsäkrat. Pensionsafgifterna, som sålunda

icke komma att grundlägga någon rättighet för delegarne, Ange derigenom

natur af en särskild beskattning å tjenstemännen för att minska det allmännas utgifter

för deras pensionering. Kommitterade, som icke ega anledning föreslå, att hela pensioneringsbördan

hvälfves på det allmänna och att delegarne befrias från pensionsafgifter,

föreställa sig alltså, att det allmännas förmån och delegarnes ärtt i före

-

28

varande hänseende bäst befordras genom en sådan anordning, att Kassan sättes i

stånd utgifva ökade pensioner, till hviika delegarne förbindas bidraga genom förhöjning

i deras pensionsafgifter och att fyllnadspensioneringen inskränkes inom de gränser,

som af de för densamma fastställda vilkor betingas.

Kassans förbindelse mot understödstagarne (afskedad gemenskap) grundar sig

uteslutande på de härför sedan ålder anslagne inkomster. Så länge dessa inkomster

stigit i någorlunda lika förhållande, som förhöjning i understöden ansetts erforderlig,

bär någon olägenhet icke kunnat uppstå af bestämmelsen att Kassans skyldighet mot

understödstagarne alltid borde i främsta rummet fullgöras. Ett annat förhållande

härutinnan har genom den redan omtalade reduceringen af Kassans inkomster inträda

Af denna anledning har den med 1861 beviljade förhöjning i understödsbeloppet till

gemenskapspensionärer icke kunnat bestridas af Kassans inkomster, utan är härtill

särskilt Kreditiv beviljadt; och icke heller kan det blifva fråga om att af Kassans

inkomster bestå den ytterligare förhöjning i dessa understöd, som af den ökade lefnadskostnaden

påkallas.

I betraktande häraf synes det vara angeläget, att en annan föreskrift vidtages för

bestämmande af Kassans förbindelser emot understödstagarne lika väl som emot dem,

hviika genom sina pensionsafgifter vinna delaktighet i Kassan; och kommitterade

finna följaktligen för sin del lämpligt i underdånighet förorda, att Kassans pensionsfond

delas för pensionering särskilt af Officerare och Underofficerare jemte deras vederlikar,

hviika äro förbundne, samt kunna och böra tillförbindas, att erlägga pensionsafgifter,

och särskilt af den öfriga personalen vid flottan och lotsverket.

Innan kommitterade gå att yttra sig angående sättet för genomförande af denna

fördelning, åligger det kommitterade att i underdånighet meddela anbefalld utredning

angående Kassans tillgångar och sättet för deras tillkomst; och få kommitterade

underdånigst i detta afseende med hänvisning till bikna n:ris 15, 16, 17 anföra följande:

Am-.tsstatens Enligt Kassans Stiftelseurkund af den 1 Juni 1642, som i afskrift under n:o 19

häl''h°s underdånigst bilägges, hade alla, som tjenade under Kong!. Maj:ts och Rikets

s.k.fjerdedeis- Amiralitets- och Sjöstat, öfverenskommit, att en fyrk på hvarje daler finge afdragas

vres-tontnb:». från aHa penningar och proviantpersedlar, som dem tillkomme uti Amiralitetet på

deras årliga lön och besoldning eller för arbete efter kontrakt eller eljest; dock

undantogs härifrån den proviant, som lemnades till resekost på sjöfärder. Amiralitetskollegii

memorial af den 20 Januari 1679 för Anntskassören innehåller i afseende å

denna inkomst, att han, såsom orden lyda, »hade att efter den förordning, som derom

för detta gjord är och härtill varit observerad, erlägga utur Amiralitetet till Armbössekassan

öre (en fyrk) af hvar daler silfvermynt, som årligen löper på alla löningar

ifrån den högste och intill den nedrigaste af de betjente under sjöstaten». I instruktionen

af den 2 November 1685 för kassören öfver Kassan namnes icke Aimtsstatens

sammanskott, hvilket antagligen upphörde med år 1680, hvarefter den s. b. Centonalen

af Amdsstatens löner med år 1681 blifvit til! Kassan anslagen. Då, enligt

29

hvad redan är nämndt, bland Kassans i behåll varande handlingar nu mera icke finnes

någon räkenskapsbok för längre tid tillbaka än år 1687, kan icke beräknas, huru

mycket genom ifrågavarande sammanskott tillflutit Kassan, dock framgår af 1687 års

bok, att Kassan då egde en fordran af Amiralitetet till belopp af 80,328 Daler 20 öre

3 penningar, deraf 835 daler upptagits såsom räntebärande. Denna fordran jemte ett

annat från 1688 räntebärande belopp å 1,434 Dal. 11 öre 19 penningar, om hvilket

nu icke är fråga, hade till år 1731 vuxit i ofruktbart kapital och ränta till 84,231

Dal. 28 öre 23 p. jemte det räntebärande kapitalet, sammanlagdt 2,269 Dal. 11 öre

19 p. Angående uppkomsten af nämnda fordran innehåller ett af Kammarkollegium

och Kammarrevisionen den 17 April 1735 till Kong]. Maj:t afgifvet underdånigt memorial

rörande Kassans samtlige äldre fordringar bland annat följande, att nämnde

post eller 84,231 Dal. 28 öre 23 p. vid granskning af Kassans räkenskapsböcker, som

då varit i behåll från och med 1648 med undantag af 1685 och 1686, funnits härflyta

af det ''Adels öre af hvarderas förtjenst, som Am:ts Officerarne samt andre Am:ts betjente,

enligt bevillningsbrefvet den 1 Juni 1642, anslagit till Armbössan, äfvensom af

andre poster, hvilka af Armbössans medel blifvit lånte af Staten för Amiralitetet och ej

sedan till fullo betalts. Dessa lån uppgingo redan år 1650 till 11,547 Dal. 16~/5 öre.

Uti 1655 års bok balancerades Amiralitetet för 1654 och 1655 årens ''/4öres kontribution

med en summa af 2,941 D. 15 öre 19 ''/ä p:r, hvilka såsom orden lyda »af betjenterne

vid Amiralitetet blifvit innehållne för Armbössans räkning, men för knapphet på medel

och den stora utredning, som då skedde, icke kunnat till Armbössan levereras utan

till andre Usus blifvit använde«. Denna balans ökades till år 1666 och uppgick då

till 6,220 Daler. Och anmärkes vidare, att denna kontribution för följande åren till

1680 års slut merendels af Amiralitetet, som den uppburit, var obetald och för den

skull såsom Kassans fordran hos Amiralitetet balanserad. Beträffande betalningen af

ifrågavarande fordran, som enligt 1766 års hufvudbok stigit genom upplupen ränta

till 91,130 Dal. 24 öre 10 p:r framgår af nämnda hufvudbok att deri å räntan blifvit

afskrifne 4,723 Dal. 6 öre 22 p:r och att återstoden fått ingå i liqvid emellan Rikets

Ständers Kontor och Kassan sålunda, att hälften deraf eller 50 procent, enligt Ständernas

beslut vid 1765 års Riksdag, afskrefvos.

Med Amiralitetsstatens sammanskott skulle, enligt ofta åberopade öfverenskom- Friv.gufeor o.

melse af den 1 Juni 1642, sammanslås de gåfvomedel, som genom s. k. A r in b ö s s o r

hemma vid Amiralitet i Stockholm och å fartygen under resor insamlades. Befintlige medel.

handlingar lemna ingen upplysning om beloppet af de gåfvomedel, som tillflutit inrättningen

från dess början intill år 1687. Af de fullständiga föreskrifter om utlemnande

af Armbössor till fartygen och om Armbössornas öppnande inför Am:tskollegium,

hvilka finnas upptagne både i Amflskollegii memorial af 1679 och i 1685 års instruktion,

vill det dock synas som skulle Kassan af dessa gåfvomedel under tiden

haft att påräkna en icke obetydlig inkomst. Den It Maj 1696 utfärdades en Kongl.

förordning och påbud om Armtskrigsmanskassans inkomstex-, hvilka derutinnan konfirmerades

och stadfästades; och förordnades derigenom, att alla Örlogsskepp och

30

Arm- o. lästid

en: ar af inoch

utg.

Skepp o. farkoster

vid

Stora Sjötullarne.

andra kronans farkoster skulle vara försedde med Armbössor af koppar eller jern

och hvad som deruti under krigs- eller andra expeditioner antingen som straff efter

sjöartiklarne eller eljest godvilligt och efter behag inlades skulle komma kassan till

godo, hvarjemte vidare stadgades, att dylika Armbössor skulle inrättas så väl i Amiralitetets-,

Stats- och Kammarkontor samt öfrige Amiralitetet underlydande kassakontor i

Stockholm, Göteborg, Stralsund och Riga, som jemväl i Amiralitets-kansliet och Justitien

för insamling af frivilliga bidrag så väl af Leverantörer vid lyftning af ansenligare

penningebelopp för fullgjorda leveranser till Amiralitetet, som ock af andre,

hvilka erhållit någon favorabel resolution, hvarom, såsom orden lyda, »tjenstemännen

kunde med godt fog och lämpa vederbörande påminna, dock icke med trug och

tvång någrom något aftvinga vid straff tillgörandes». Denna inkomst fråntogs kassan

O o o o o o

genom ett Kong!, bref den 8 Januari 1760 och anslogs i stället till en i Carlskrona

för Amiralitetet upprättad Barnhusskola.

Medelst Kong! bref den 31 Oktober 1646, hvarigenom förordnats om upprättande

af ett hospital i Stockholm, beviljades härtill alla penningar, som vid hamnarne och

sjökanterne i Sverige, Finland, Linland, Ingermanland, Pommern och Meldenburg

uti Armbössorna folio, efter orden »såsom ett evärdelig! till hospitalet, hvilket vid

Sjöstaten upprättas skulle, förordnadt deputat och underhåll»; varande beloppet af

hvad som borde nedläggas i Armbössorna för allt inkommande och utgående gods,

enligt en Kong!, resolution af den 30 Mars 1647, bestämdt till 2 öre för hvart 100:de

daler af godsets värde, hvarefter i en Kong!, resolution af den 9 December 1662 påminnes,

att nyssnämnda 2-öres-afgift skulle ordentligt till Armbössan (kassan) inlevereras.

I Amiralitets-kollegii memorial af den 20 Januari 1679 omförmäles denna inkomst

med föreskrift för Kåssören om hvad han för densammas indrifning borde

iakttaga. Vid sidan af den sålunda till beloppet bestämda afgift, som utgjordes för

det in- och utgående godset, tillhörde kassan hvad som lemnades i Armbössorna för

alla in- ock utgående skepp och farkoster vid stora Sjötullarne i Sverige och underliggande

provinser. Äfven denna föräring utbyttes, enligt ett Kongl. bref af den 20

Mars 1680, mot en bestämd afgift eller 1 öre för hvarje läst, som skeppet och farkosten

voro drägtige; varande begge dessa afgifter under namn af Arm- och lastpenningar

ytterligare stadfästade i ett Kongl. bref af den 6 Maj 169! och i Kongl.

Förordningen och påbudet af den 11 Maj 1696. Uppbörden häraf verkställdes genom

tullkamrarnes försorg. Från och med 1783 sammanslogos ifrågavarande afgifter med

Tullen och anvisades till följe häraf, enligt ett Kongl. bref den 7 April 1783, en årlig

ersättning till kassan af 5,500 Rall’ Specie, hvari dock icke inberäknades Armod!

lästpenningarne i Pommern, i afseende hvarå de äldre föreskrifterne synas hafva

förblifvit gällande. Nyssnämnda ersättning upphörde med år 1797 på grund af ett

Kongl. bref den 16 April 1798, utvisande att då obetalde 19,000 R:dr af dessa ersättningsmedel

borde i räkenskapen afskrifvas; och synes denna afskrifning grunda

sig derpå, att kassan ansetts hafva erhållit godtgörelse för nämnde medel genom utestående

behållningen i den s. k. Inqvarterings-kassan 40,814 R:dr allt Banko, hvilken

31

behållning, sedan denna kassa år 1797 blifvit upplöst, medelst Kongl. brefvet den

29 Mars 1798 öfverlenmades till Amiralitets-krigsmans-kassan. Kassans inkomst af

Arm- och lastpenningar från Pommern upphörde, då denna provins från Svenska kronan

afträddes, men enligt ett Kongl. bref af den 13 Juni 1818 hade Riksens Ständer

ansett billigheten och behofvet fordra, att kassan erhöll ersättning för den förlorade

inkomsten med 3,000 R:dr Banko. I 1825 och 1838 årens reglementen finnas bland

Kassans inkomster upptagna sistnämnda ersättning såsom tillhörande Enke- eller

Gratialsfonden, och meddelas genom båda dessa reglementen, att Kassan skulle bibehållas

oförkränkt då och framdeles vid dess fonder och inkomster; och har nyssnämnda

ersättning fortfarande kassan tillgodokommit.

Hvad Kassan erhållit i Arm- och lastpenningar före 1687 kan numera icke tillförlitligt

utredas. I hufvudboken för nämnda år upptagas bland kassans tillgångar

71,932 Dal. 1 öre 11 p:r, hvilka kassan egde att fordra af Kongl. Magt och kronan.

Detta belopp med derå beräknad ränta steg vid 1731 års slut till 156,633 Dal. 2 öre

11 p:r. Om tillkomsten af denna fordran lemnas följande upplysningar i KammarKollegii

och Kammar-Revisionens underdåniga ofvan åberopade betänkande af den

17 April 1735, att densamma går tillbaka till tiden emellan 1649 och 1663. Under

dessa år hade de 2 öre, som af hvart 100:de Dalers värde vid stora Sjötullarne öfver

hela riket varit Armbössan anslagne, blifvit för Kongl. Maj:ts och kronans räkninganvända

och ett annat anslag af 1,500 Daler Silfvermynt årligen, som enligt Kongl.

bref den 10 Februari 1648 af kronans inkomster beviljats till ett hospitals inrättande,

icke till kassan ingått. Kongl. Maj:ts och kronans skuld på grund af båda dessa

förhållanden var genom Kongl. resolution den 18 December 1663 erkänd uppgå i

kapital till 36,533 Dal. s. in. Enligt ett Kongl. bref af den 20 Mars 1680, belöpte

33,596 Daler af nyssnämnda summa på influtne Arm- och lastpenningar, hvilka till

fartygs byggnader och andre ändamål upplånats. Ränta derå efter 6 procent, utgörande

2015-,'':j Daler, godtskrefs sedan för hvarje år kassan och härledde sig fordringens

förökning härifrån: dock afräknades under tiden, jemte några mindre å kapitalet

afbetalde poster, kassans inkomster af godset Werder i Estland, hvilket till kassan

öfverlåtits, på sätt och under vilkor, som skola här nedan omförmälas. Ifrågavarande

fordran med ytterligare tillagd ränta och en sedermera deri inbegripen post å 195

Daler 6 öre 9 p:r upptages i 1762 års bok till 218,079 Dal. 27 öre 3 p:r. Enligt

ett af Kammar-revisionen den 19 Maj samma år utfärdadt utslag, nedsattes fordringen

med 166,036 Dal. 13 öre 2 p:r, hvilka ur räkenskapen affördes såsom förlust och afskrifning,

så att deraf i kapital och ränta förutom nyssnämnda post å 195 Dal. 6 öre

9 p:r allenast återstodo 51,848 Dal. 7 öre 16 p:r, hvilka sedermera ingingo i en med

Rikets Ständers kontor uppgjord liqvid, dervid hälften af det återstående fordringsbeloppet

eller 50 procent enligt ständernas beslut vid 1765 års Riksdag ytterligare

måste afskrifvas såsom en kassans förlust.

I kassans behållning enligt 1687 års bok ingå vidare 9,341 Dal. 16 öre 23 p:r,

som Kassan då egde att fordra af Kongl. Statskontoret. Rörande denna fordran yttra

32

Kammar-Rätten och Kammar-Revisionen i underdånigt betänkande den 17 April

1735, att kassans hufvudbok för 1684 icke upptager någon fordran hos Statskontoret,

hvadan kassans anspråk i detta hänseende tillkommit 1685 eller 1686 (för hvilka år

kassans räkenskaper, då lika som nu, icke varit att tillgå) och härrört af någon kassans

inkomst, som af Statskontoret till annat usus blifvit användt. Nyssnämnda belopp

9,341 Dal. 16 öre 23 pa- jemte några mindre poster blef 1768 ur kassans hufvudbok

afskrifven med sammanlagdt 9,896 Dal. 8 öre, enligt ett deri åberopadt Kongl.

bref af den 23 Februari 1770.

Sedan, såsom redan är nämndt, Kongl. Maj:t och kronan af Kassan upplånat

33,596 Dal., hade enligt särskilda Kongl bref den 1 Mars 1682 och den 6 Febr. 1685

till kassan öfverlåtits godset Werder i Estland, h vil ket tillerkänts kronan för fordran

i Kammar-Rådet Drakenhjelms sterbhus. Vid berörda öfverlåtelse stadgades, att

med kassans inkomst af godset skulle godtgöras räntan å kronans skuld och hvad

inkomsten stege derutöfver å kapitalet afräknas. I en emellan kassan och Majoren

Bullrings arfvingar år 1686 upprättad afhandling bortlegdes godset mot en årlig afgäld

af 700 Daler samt 81/* läster råg och 8V4 läster korn, motsvarande i penningar

omkring 544 Daler; och inhemtas af 1687 års hufvudbok, att från kassans skuld afqvittades

1492 Daler, enligt en af bemälde arfvingar den 9 Aug. samma år utgifven

förskrifning å ogulden afgäld för godset. Denna förskrifning blef sedermera aldrig

inlöst, utan upptogs med derå upplupen ränta bland kassans tillgångar år ifrån år

till dess densamma år 1768 ur kassans räkenskaper afskrefs med 179,104 Daler s. in.,

på grund af Kongl. brefvet den 23 Februari 1770. Med år 1689 öfvergick brukningen

af Werder till Öfversten von Schlippenbach med samma vilkor, som voro stadgade

i 1686 års afhandling. Aren 1688, 1689 och 1690 ingick afgälden och blef godtskrifven

å kronans skuld i vederbörlig ordning. Afgälden för år 1691 utföll under

åren 1692 och 1693 med 872 Daler, hvilka äfvenledes godtskrefvos Kongl Maj:t och

kronan, men för de senare åren har någon afgäld för godset icke, så vidt räkenskaperna

gifva vid handen, influtit. Anledningen härtill kan, lika litet som något besked

när eller af hvilken orsak godset kommit ur kassans ego, af tillgängliga handlingar

utredas; dock anmärkes, att Kongl. förordningen och påbudet om kassans inkomster

den 11 Maj 1696 innehåller fastställelse af kassans rätt att uppbära intraderne

af godset Werder framgent till Kongl. Maj:ts vidare nådiga behag och förordning.

Kammarrådet Drakenhjelm hade äfven till kassan ådragit sig skuld för oredovisade

Armbössemedel till belopp af 17,390 Dal. 21 ö. 8 p:r, enligt 1687 års hufvudbok.

Af Kammar-Rättens och Kammarrevisionens åberopade underdåniga betänkande inhemtas,

att nyssnämnda skuld, enligt 1681 års hufvudbok, utgjorde 18600 Daler för

Arm- och lastpenningar vid stora Sjötullen i Stockholm från och med 1663 till 1670,

som Drakenhjelm uppburit utan att till kassan redovisa. I betalning härför afräknades

värdet af ett Drakenhjelm tillhörigt stenhus i Kalmar, som blifvit kassan tillerkändt

med 700 Daler och af åtskilliga Drakenhjelm tillhöriga gods i Stranda samt

33

Norra och Södra Möre Härader, i Indika Kassan, enligt ett Kongl. bref den 1 Mars

1680, erhållit införsel, dervid godsen uppskattats till 5091j3 Daler, så att återstoden

af Drakenhjelms skuld i 1682 års hufvudbok upptagits till 17,3902/s Daler eller lika

med anteckningen i 1687 års hufvudbok. Förenämnda Stenhusbyggnad inbringade

Kassan en årlig hyra af 56 daler, enligt hvad sistnämnde års hufvudbok gifver vid

handen, men påföljande år uppläts byggnaden till kronan utan hyra. Genom offentligt

utrop år 1725 utbjöds denna egendom till försäljning, dervid densamma i brist på

antagligt anbud återinropades af Kassan för 250 Daler, men omedelbart derefter öfverläts

köpet mot samma belopp till kronan, som användt egendomen till utvidgning af

Landshöfdingeresidenset. Skillnaden emellan husets bokförda värde 700 D:r och försäljningsbeloppet

250 D:r eller 450 Daler afskrefs ur Kassans räkenskaper år 1736.

De Drakenhjelmska godsen, hvari Kassan erhöll införsel, utgjorde år 1682 63/4 mantal

med en beräknad årlig afkastning af 159 % daler. Vederbörande kronofogdar

hade åliggande att för Kassans räkning uppbära denna inkomst. Kedovisningen derför

fördröjdes emedlertid under flera år, och då sterbhusen efter 4 kronofogdar, som

icke fullgjort denna redovisning, voro på obestånd, måste Kassans fordringar, af den

ene 158 2/3 daler, af den andre 70 daler, af den 3:e 191 r/-2 daler och af den 4:e 292/3

daler, slutligen ur Kassans räkenskaper afskrifvas, hvilket egde rum år 1768. Af

dessa gods frångick Kassan år 1685 l''/2 mtl, hvarigenom Kassans beräknade inkomst

af godsen nedsattes till 1331 3 daler. Anledningen härtill har icke kunnat utredas.

Genom Kongl. förordningen och påbudet den 11 Maj 1696 förklarades, att Kassan

skulle förblifva vid possessionen af godsen, så länge inga andra gravationer på de

samma sig yppa, hvarunder Kongl. Maj:ts höga rätt verserade, den Kongl. Maj:t

ville hafva sig förbehållen. På grund af Kongl. Reduktionskommissionens beslut af

år 1689, mistade Kassan 2 mantal, som för oköpta räntor under Kongl. Maj:t och

kronan reducerades. Detta beslut gick i verkställighet år 1704, hvarefter inkomsten

af återstående 31, mtal upptages till 80 daler årligen; och försåldes dessa hemman

för Kassans räkning genom offentligt utrop för 2,400 Daler till Amiralen Carl Ruuth.

Under tiden hade Drakenhjelmska skulden öfverförts i hufvudböckerna år ifrån år

utan ränta till dess skulden i 1768 års hufvudbok afskrefs.

För öfrigt ingå i den behållning 1687 års hufvudbok upptager åtskilliga fordringar

hos vederbörande redogörare för oredoviste armpenningar, hvilka, jemte några

fordringar hos enskilda, äro förtecknade i bilagan N:o 20; varande samtlige deri upptagna

belopp tillika med några efter 1687 ytterligare tillkomne fordringar i 1768 års

hufvudbok afskrift^, enligt Kongl. brefvet den 23 Februari 1770 med tillsammans

3,942,237 Daler 3 öre 11 p:r, deri inberäknade Statskontorets och Drakenhjelms

ofvanomförmälda skulder.

Genom de här ofvan vid redogörelsen för arm- och lästpenningarne omförmälda Båtsmanstme

Kongl. bref den 31 Octob. 1646 och den 10 Febr. 1648 förärades till ett hospitalK- 1>j,''r9:n

för sjöfolket en dertill tjenlig och läglig plats på Ladugårdslandet, som vore under

Kongl. Majds fria disposition och ladugården icke allt för nära belägen, hvilken plats

Bet. rör. Flottans pensionsvåsende. &

Centonalen.

34

Amiralitetskollegium jemte Öfverståthållaren egde utse och låta afstycka. Denna

tomtplats på ladugårdslandet måste dock åter afstås till kronan på grund af ett

Kong!, bref den 18 April 1681, men i vederlag erhölls »den plats på Djurgården,

der sjuke båtsmän brukade förplägas», hvilket utbyte medelst Kongl. påbudet och

förordningen den 11 Maj 1696 ytterligare konfirmerades för Kassans räkning med

tillägg, att Kassan hade att göra sig af nämnde plats med bortarrenderande eller

eljest all den nytta, som bäst erhållas kunde. Öfver den Kassan sålunda tillagda del

af Djurgården finnas 3 kartor upprättade, den ena i October 1724, den andra i Februari

1736 och den tredje 1791. Utaf sistnämnda af Ingeniören C. G. Wiman uppgjorda

karta med tillhörande protokoll och beskrifning inhemtas, att Kassans egendom

då utgjorde 1,732,428 qvadr.-fot. I början voro ett ringa antal tomter bebyggde och

bortarrenderade, och utgjorde Kassans hela inkomst af tomterna år 1724 200 Daler.

Från år 1745 intill närvarande tid har Kassan mot erhållen friköpsskilling till Stockholms

stad och enskilde försålt flere tomter dock med vilkor om hembud till Kassan

hvarje gång tomterna genom nytt köp ombyta egare, hvarom Öfverståthållare-Embetet

medelst kungörelse den 28 April 1802 vidare förordnat; och har Kassans Direktion,

då försäljning ifrågakoinmit af tomter vid eller omkring Galérvarfvet, derom meddelat

Förvaltningen af Sjöärendena underrättelse, på det nämnda Embetsmyndighet skulle

vara i tillfälle att innan försäljningen afslutades meddela yttrande, huruvida en sådan

tomt kunde för flottans behof vara oumbärlig eller blifva nödvändig, enligt föreskrift

af Förvaltningen i bref den 19 Juni 1804. Det område Kassan ännu eget- uppgår

till 975,751 qvadratfot, deraf belöper på Galérvarfvet 844,452 qvadr.-fot och på öfrige

131,299 qvadr.-fot; utgörande årliga arrendet för Galérvarfvet 37 kronor 50 öre och

för de andre tomterne 130 kr. 93 öre eller tillsammans 168 kronor 43 öre. Den plats,

som numera benämnes Galérvarfvet upplåts år 1681 till enskild man mot en afgäld

af 150 daler. I 1690 års hufvudbok är hans skuld för afgälden, som aldrig blifvit

erlagd, utförd med 1,453 ''/2 daler, hvarefter detta belopp ur Kassans hufvudbok för

år 1768 afskrifvits. Sedan platsen varit upplåten till Stockholms Magistrat och af

denna till enskild man för enahanda afgäld eller 150 daler, öfvertogs nyttjanderätten

af kronan med år 1729 för Orlogsflottan emot lika belopp. Denna afgäld, hvilken

med år 1777 upptages til 25 R:dr Specie, har sedermera förblifvit oförändrad, men

redan 1791 förordnade Kassans Direktion, att afgälden skulle vid ombyte af hyresman

förhöjas till 352% R:dr Specie. För graföppning å en inom Kassans område anlagd

kyrkogård har Kassan från år 1775 till och med 1807 erhållit en obetydlig inkomst,

hvilken till beloppet fastställdes genom ett Kongl. bref den 19 November 1768.

Inkomsten af de s. k. Båtsmanstomterne å Djurgården tillhörer, enligt 1825 och

1838 års reglementen, Kassans Enke- och Gratialsfond och har utgjort i medeltal

för åren 1864—1873 i Tomtören 180 kronor och i Friköpsskilling 163 kronor.

Sedan uti ett Kongl. bref den 9 Juli 1661 till Wadstena Krigsmanshus anslagits

en procent af alla löner, hvilken skatt benämndes Centonal, förordnades medelst

Kong!, brefven den 12 och 27 April 1682, att hvad som i Centonal innehölls af

35

Aimtsstaten skulle gå till dess Armbössa eller Krigsmanskassa, hvarom föreskrift

likaledes finnes meddelad i Kongl. instruktionen för Kassören öfver Am:tskrigsmanskassan

den 2 November 1685; och lärer denna inkomst från och med år 1681 blifvit till

Kassan levererad. Till iakttagande i afseende härå har vidare varit påbudet: enligt Kongl.

Förordningen om Wadstena Krigsmanshusinkomster den 31 December 1689, att Centonalen

äfven skulle betalas af beneficier och benådningar; enligt ett Kong], Rescript

af den 23 September 1690 och Kongl. Kammarkollegii Cirkulär af den 1 October

samma år, att Centonalen borde betalas af Garnisons-Underofficerare för hvad de

njöto mera än gemenskapen och att från Centonalen befriades uppburne förskott,

resepenningar och gemenskapens underhåll i Garnison; enligt Kongl. förordningen

den 11 Maj 1696, att den vanliga Centonalen, hvilken af alla så högre som lägre

betjente vid Amiralitetet så af Militien som Civilstaten och en del handtverkare likasom

vid andre stater och kollegier erlades med en procent af deras lön och förtjenst,

skulle med undantag för Lärstyrman, konstapelsmått och högbåtsman, som genom

speciella förordningar voro från erläggande af nämnde afgift fritagne, fortfarande vid

sjelfva lönens eller förtjenstens assignerande afdragas och årligen från ordinarie

Kassan till Amrtskrigsmanskassan levereras; enligt ett Kongl. bref af den 6 Febr.

1722, att Lärstyrman, Arklimästare (konstapelsmått) och Högbåtsman borde i likhet

med öfrige Underofficerare vidkännas afdrag för Centonalen, sedan årliga lönen för

de förra blifvit höjd från 112 till 150 daler silfvermynt: enligt Kongl. bref den 21

April 1737 och Statskontorets bref af den 12 Maj samma år, att e. o. tjensteman,

som brukades på sjöexpeditioner allenast några månader, vore befriad från erläggande

af Centonal: enligt Statskontorets bref den 14 December 1774, att afdrag för Centonal

å lönebesparingar icke finge ifrågakomma; enligt Kongl. reglementet den 16 Juni

1783, att den årliga bevillningen af Centonalen borde afkortas å pensionerna och

komma kassan till godo och enligt 1825 års reglemente, att till pensionsfonden skulle

ingå Centonal, en procent af löner på ordinarie- extra- indragnings- eller expektans-stat

m. fl., tjenstgöringspenningar, pensioner, arvoden, sjöaflöning, traktamente

in. in. jemväl af alla arvoden, som kommenderade embets- och tjensteman från flottan

på andre stationer åtnjöto, för tjenstgöring och befattningar, som med flottans ärenden

hade gemenskap, hvarigenom sådant afdrag till annat verk upphörde.

Med anledning af Riksens Ständers underdåniga anhållan att mera enkelhet och

bättre system måtte införas i åtskilliga verks räkenskaper, hade statskontoret i underdånig

berättelse om Statsverkets tillstånd den 19 December 1833 fästat uppmärksamhet

på angelägenheten deraf, att företrädesvis den s. k. Centonalen blefve afskaffad,

i hvilket afseende Statskontoret föreslagit att, i stället för den ditintills verkställda

innehållning af Centonal å lönerne, löntagarne skulle påföras i sammanhang med

bevillning å lön en emot Centonalens belopp svarande förhöjd afgift, hvilken skulle

till Riksgäldskontor ingå emot det att Riksgäldskontorets bidrag till Statsverkets

behof blefve ökadt med medel till det anslag, som å Riksstaten skulle uppföras för

att såsom ersättning för Centonalmedlen komma vederbörande verk och kassor, hvilka

36

Avancement^-

penningar.

hade dessa medel sig anslagna, i behörig ordning till godo. Då Riksens Ständer till

följd af verkställd undersökning och beräkning kommit till den öfvertygelse, att genom

den föreslagna förändringen minskning i inkomst icke vore att befara, hade Riksens

Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 6 October 1834 uppå de af Statskontoret

andragne skäl beslutit, att. den å löner, arvoden m. m. utgående Centonalafgift skulle

öfverflyttas till och uttagas i sammanhang med den allmänna bevillningen med förklarande,

att den ersättning för Centonalen, som Wadstena krigsmanshuskassa och

Am:tskrigsmanskassan tillkomme, borde vid hvarje Riksdag, på grund af det under

den förflutna tiden ådagalagda förhållande, till beloppet bestämmas; i öfverensstämmelse

hvarmed å Riksstaten uppförts ett årligt anslag till Wadstena Krigsmanshuskassa

enligt ett medium af Centonalafgiften till nämnda kassa för 10 år eller åren

1821—1830 34,000 R:dr och till Am:tskrigsmanskassan en ersättning af 5,000 R:dr

allt Banko. Härom utfärdades • en Kong], kungörelse af den 1 November 1834 och

ett Kongl. bref till Kassans Direktion af den 31 Januari 1835. Förhöjning i Kassans

ersättning för ifrågavarande afgift beviljades från och med år 1841 med 400 R:dr

eller till 5,400 R:dr, enligt Kongl. breftaf den 18 Januari samma år och från och

med 1845 med ytterligare 600 R:dr eller till 6,000 R:dr allt Banko, enligt ett Kongl.

bref af den 12 Mars sistnämnde år; och anmärkes, att Kassans ersättning: för Centonalen,

enligt 1838 års reglemente, tillhörer pensionsfonden; att Centonalafgiften från

och med år 1842, enligt Rikets Ständers beslut vid föregående årens Riksdag, upphört;

och att Kassans ersättning för förlusten af denna inkomst sedan år 1845 alltså

förblifvit oförändrad; utvisande bil. N:o 21, att denna inkomst för år 1874, om den

äldre beräkningen deraf bibehållits, skulle uppgått i rundt tal till 19,000 kronor eller

10,000 kronor mera än Kassan i ersättning åtnjuter. Enahanda beräkning för den föregående

tiden fr. o. m. 1845 hafva kommitterade icke varit i tillfälle att uppgöra, men

med visshet kan antagas, att Centonalen derunder skulle stigit till högre belopp än

den Kassan tillerkända ersättning, i anseende dertill, att aflöning och arvoden m. m.,

i förhållande hvartill Centonal innehållits, gång efter annan blifvit förhöjda.

Redan år 1677 bestämdes genom en Kongl. förordning den 13 December s. å.

om Wadstena Krigsmanshus, att en hvar, som af Kongl. Maj:t åtnjöt några beneficier

eller avancementer, skulle till Krigsmanshuset erlägga en i förordningen för hvarje

särskild befattning bestämd afgift. Vid Amiralitetet vidtog till Krigsmanskassans

förmån tillämpning af enahanda stadgande med år 1685, enligt hvad som inhemtas

af ett Kongl. bref den 16 Januari och Kongl. instruktionen för kassören öfver Krigsmanskassan

den 2 November samma år. I Kongl. ordningen och påbudet den 31

December 1689 om Wadstena Krigsmanshus^ inkomster fastställdes avancementsafgiften

till 2 procent af lönen för den tillträdda tjensten med förklarande, att denna

afgift af Aimtsbetjenterne så af presterskapet som af Militär- och Civilstaten tillhörde

Am:ts-Armbössan. Detta stadgande förnyades ytterligare i Kongl. förordningen och

påbudet den 11 Maj 1696; och finnes afgiften deri för en del befattningar till beloppet

bestämd, men har för öfrige blifvit bibehållen med 2 procent af lönen för den

tillträdda tjensten.

37

Af 1825 och 1838 årens reglementen inhemtas, att ifrågavarande inkomst blifvit

tilldelad pensionsfonden, dervid stadgats, att dit skulle ingå 2 procent af tillavancerade

gradens lön och för öppna bref å karakter 2 procent efter vederlikars löneförmåner,

men för Lotsåldermän och Fyrmästare gällde, enligt sistnämnda reglemente,

det undantag, att avancementspenningar för dessa befattningar skulle beräknas och

utgå med 2 procent af den för desamma bestämda pensioner.

Denna inkomst är i räkenskapen från och med 1687 till och med 1735 sammanförd

med Centonalen, men derefter är hvardera för sig särskilt upptagen. Hvad af

den ena eller andra inkomsten tillflutit kassan före 1687 har icke kunnat utredas.

Med år 1852 blef genom Riksdagens beslut avencementspenningarne eller befordringsafgiften

utbytt mot karta sigillata; och tillerkändes kassan i anledning häraf

för denna inkomst ett bestämdt årligt ersättningsanslag af Statsverket 56.3'' R:dr

Banko, som sedermera oförändradt kommit kassan till godo; dock har, enligt ett

Kongl. bref den 21 Oktober 1851, härvid fästats det vilkor att, om detta anslag utan

nådigt samtycke skulle af Riksdagen förändras, det då ankomme på Kongl. Maj:t

att förordna, det ifrågavarande inkomst finge, enligt då gällande stadgande, å nyo

uppbäras. Beloppet af avancementspenningarne under nyssnämnda tid, om desamma,

. enligt åberopade stadgande, uttagits, hafva kommitterade icke varit i tillfälle att beräkna,

men med visshet torde kunna antagas, att avencementspenningarne skulle uppgått

till högre belopp än den kassan tillerkända ersättningen, i anseende dertill, att

aflöningen, i förhållande hvartill avencementspenningarne bort utgå, gång efter annan

blifvit för de flesta befattningar förhöjd.

I sammanhang härmed få kommitterade underdånigst meddela, att kassans Direktion

den 25 Maj 1832 till Statskontoret afgifvit utlåtande i anledning af Rikets Ständers

vid 1828 och 1830 årens Riksdag framställda här ofvan i fråga om Centonalafgiften

omförmälda underdåniga anhållan, att mera enkelhet och bättre system måtte

införas i åtskilliga verks räkenskaper, dervid Direktionen anfört bland annat: att kassan

genom 1825 års reglemente vore försäkrad om ett oförkränkt bibehållande af

sina fonder och inkomster utan sammanblandning med andra verk, att kassan icke

egentligen egde någre sådane inkomster, som kunde hänföras under benämning kronouppbördsmedel,

så framt ej dertill borde räknas afgifterna vid af- och tillträdandet af

Båtsmanshåll samt böter af Rust- och Rotehållare för försummade möten, äfvensom

förverkade Båtsmanslöner samt att det enligt Direktionens åsigt vore ganska svårt

om icke omöjligt, att utan uppoffring af rättvisa och ömsesidiga fördelar med bestämda

årsanslag ersätta dessa betydliga förändringar underkastade inkomster; och

har Statskontoret likaledes genom ett underdånigt utlåtande i ämnet den 30 Oktober

1834 yttrat, att med undantag af Centonalen, om hvars ersättande genom särskilt

statsanslag beslut då redan blifvit fattadt, voro kassans öfrige inkomster dels enskilda

och dels mycket föränderliga, hvadan Statskontoret ansåg, att desamma icke voro af

sådan egenskap, att statsbestyret för tillfället borde sig dermed befatta. Kommitterade

för beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverkets förenklande

38

Jnskrifnings

penningar.

hafva uti underdånigt betänkande af år 1847, hvilket genom Statsrådet och Chefen

för Finans-Departementet blifvit Direktionen delgifvit i Juli 1850, deremot invändt,

att större delen af de till Amiralitets-krigsmanskassan ingående Allmänna afgifter

vore af samma beskaffenhet och utgjordes efter samma grunder som de till Wadstena

Krigsmanshus anvisade medel, hvilkas indragande till Statsverket och ersättande medelst

bestämda årliga anslag vederbörande förvaltande verk tillstyrkt, att de ersättningsanslag,

som i stället för alldeles likartade inkomster borde anlitas, måste med

lika mycken billighet och rättvisa kunna till beloppet bestämmas för den ena inrättningen

som för den andra, att dylika afgifter redan förut blifvit mot vissa statsanslag

utbytte och att någon minskning i de understöd från det allmännas sida, som kassan

ditintills åtnjutit, hvarken blifvit ifrågaställd eller åsyftad utan endast en af omständigheterna

påkallad förenkling af uppbörds- och redogörelseverket, hvilken icke utan

de i sådant hänseende föreslagna besluts tillämpande å kassans medel kunde på ett

tillfredsställande och samma slags utskylder omfattande sätt tillvägabringas. Uti häröfver

afgifvet utlåtande den 21 Augusti 1850 har Direktionen under ytterligare erinran

om svårigheten att på ett verkligt rättvist sätt utfinna ersättning för inkomster,

som till sin natur voro varierande och så obestämda, att de det ena året kunde uppgå

till dubbelt mot ett annat, anhållit att kassans inkomster måtte få förblifva orub-.

både och derefter utgå på enahanda sätt som ditintills. Kassans anspråk i detta hänseende

har dock fått vika för det allmänna, såsom redan i fråga om Centonalen och

Avancementspenningarne är anfördt och, vidkommande åtskillige andra inkomster, skall

här nedan i underdånighet meddelas.

Af Kassans hufvudbok för år 1689 inhemtas, att inskrifningspenningar af gemenskap,

som blifvit vid Amiralitetet anstäld, tillflutit kassan med 1559 Daler s. m., men

äldre stadganden rörande denna afgift, som, hvad Arméen angår, varit påbuden till

förmon för Wadstena krigsmanshus sedan 1677, hafva icke kunnat igenfinnas i fråga

om Amiralitetet, än ett Kong!, bref af den 25 Alars 1696 och Koned. förordningen

och påbudet den 11 Maj s. år, hvilka i detta hänseende innehålla, att enär någon

indelnings- eller rotebåtsman blefve antagen till ordinarie timmerman eller handverkare

vid Amiralitetet skulle han till Amiralitets-krigsmanskassan gifva 2 daler och

att hvar och en nyskrifven eller legder Båtsman likaledes vid inskrifningen skulle

betala 1 Daler men en fördubblingsbåtsman endast 16 öre s. in. Sedermera befriades,

enligt ett Kong!, bref af den 9 November 1813, extra roteringsbåtsman från

erläggandet af inskrifningspenningar. Genom reglementet den 20 December 1825

förordnades, att inskrifningspenningarne skulle tillhöra kassans pensionsfond och erläggas

vid antagningen af Lotsåldermän och Fyrmästare med 1 R:dr, Mästerlotsar

24, Sekundlotsar med 12 s. samt all gemenskap vid flottan jemte daglönare vid varfvet

och artilleriet med 16 s. allt Banko : och är enahanda föreskrift införd i 1838 års

reglemente med det undantag, att Lotsåldermän och Fyrmästare, som uppflyttats till

Underofficers vederlikar, icke vidare upptagits bland dem, hvilka ålåge att vid antagningen

betala inskrifningspenningar.

39

Likmätigt Riksens Ständers beslut, blefvo genom Kong!. Kungörelsen den 17

September och Kongl. brefvet den 21 Oktober 1851 inskrifningspenningarne eftergifna,

så att upptagandet deraf upphörde emot ett till kassan utfäst årligt ersättningsanslag

och med enahanda vilkor i öfrlgt som, beträffande ersättningsanslaget för avancementspenningarne,

finnes här ofvan omförmäldt.

I ersättning för inskrifningspenningarne hafva sålunda från och med år 1852 årligen

influtit 200 R:dr B:ko eller 300 kronor, hvarigenom kassan kan antagas hafva

erhållit fullt vederlag för inskrifningspenningarne, hvilken inkomst aldrig varit underkastad

synnerligt stora förändringar.

Alldenstund, enligt ordalydelsen i Kongl. Förordningen och påbudet den 11 Maj _,ig 0 tillträ1696,

det med båtsmanshållet och indelningen i Södra Möre och Blekinge i vissa mål desafgifte?.

hade gemenskap och samma egenskap som med rustningsrättigheter och ryttarehåll,

i afseende hvarå till förmån för Wadstena Krigsmanshus vore statueradt, att vid de

förändringar, som med rusthållen förelöpe, så väl vid till- som afträdandet, borde betalas

en liten afgift och vederkänsla till bemälda Krigsmanshus; — har genom åberopade

förordningen på lika sätt påbjudits om de förändringar, som med rättigheterna

till båtsmanshåll kunde ifrågakomma, nemligen att den, som tillhandlade sig någon .

rättighet till Båtsmanshåll, skulle betala 2 Daler, men att, om »en» eller flera tillhandlade

sig sådan rättighet, skulle hvardera på sin anpart betala 1 Dal. 16 öre och

att den, som sålde sin rättighet till båtsmanshåll skulle likaledes erlägga 1 Dal 16 öre.

Af kassans räkenskaper inhemtas att ifrågavarande afgifter första gången tillflutit

kassan år 1702.

I afseende på tillträdesafgiften innehåller en Kongl. resolution af den 26 Juli

1723, att sådan afgift skulle erläggas jemväl af hustru, barn och andre arfvingar, som

tillträdde något rusthåll efter man eller föräldrar med 1 Daler s. in., men af fjermare

arfvingar på sidolinien med 2 daler och af testaments- eller gåfvotagare med 4 Daler

s. m.

Sedan genom en Kongl. resolution af den 14 Augusti 1745 afslagits en af allmogen

i Blekinge genom Bondeståndets taleman vid Riksdagen ingifven underdånig

ansökning om befrielse från den till kassan påbjudna af- och tillhandlingsafgiften,

har medelst ett Kongl. bref den 6 December 1782 förklarats, att Kongl. förordningen

den 4 Maj 1778, i hvad den afser beräkningen af de till Wadstena Krigsmanshus

anslagne af- och tillträdesafgifter, äfven skulle gälla till efterrättelse för AmiralitetsKrigsmanskassans

rätt till enahanda afgifter inom Södra Möre Härad och Blekinge

Län; utvisande sistnämnda Kongl. Förordning att för anträde af egande- och åborättighet

till rusthåll, vare sig genom köp, gåfva, skifte, införsel och pantförskrifning

eller upptagande af ödesmål, skulle af tillträdaren betalas i ett för allt en Riksd.

Specie för hvart helt rusthåll, 24 sk. för ett hälft o. s. v. för mindre delar, dock betaltes

ingen afgift förr än 1 8:del blifvit förvärfvad, och att, hvad säljare- eller afträdesafgiften

anginge, borde derefter såsom ditintills erläggas ett för hundrade utaf hela

köpeskillingen utan allt undantag, antingen densamma vore större eller mindre.

40

Sakören.

Genom 1825 och 1838 årens reglementen hafva af- och tillträdesafgifterna anslågits

till Kassans pensionsfond.

Med år 1852 hafva, likmätigt Riksens Ständers beslut, ifrågavarande afgifter blifva

utbytta mot Karta Sigiliata, dervid kassan, enligt Kong!, brefvet den 21 Oktober

1851, tillförsäkrats ett årligt ersättningsanslag af 9,633 R:dr 16 sk. Banko med förklarande

att, så framt Kassans Styrelse framdeles kunde ådagalägga, att genom fortfarande

af förenämnda dittills påbjudna afgifter högre inkomst skulle för kassan hafva

uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i samma ersättningsanslag borde vid blifvande

Riksmöten ega rum; hvarefter kassan, på sätt ett Kongl. bref den 30 December

1857 gifver vid handen, för hvardera af åren 1855, 1856 och 1857 tillerkänts

en förhöjning i nämnda anslag med 7,366 R:dr 32 sk. Banko och för den påföljande

statsregleringsperioden från och med 1858 till och med 1860 tillagts ett årligt ersättningsanslag

af 17,000 R:dr B:ko; hvarjemte Rikets Ständer, enligt ett Kong!, bref af

den 23 November 1860 beslutit, att sistnämnda ersättningsbelopp skulle fortfarande

till kassan utgå med vilkor, att den kassan år 1851 tillerkände rättighet till förhöjning

i anslaget på grund af skeende utredningar angående rusthållsafgifternas belopp

för framtiden upphörde; och har denna ersättning alltså för hvardera året från och

med 1855 ingått till kassan med 17,000 R:dr B:ko eller 25,500 kronor.

Med ledning af Justitiae-Statsministerns underdåniga Embetsberättelser, i hvad

de innefatta summarisk uppgift angående lagfart af fast egendom på landet inom

Södra Möre Härad och Blekinge Län under åren 1858—1873, hafva kommitterade, på

sätt bil. N:o 22 närmare utvisar, beräknadt afträdesafgiften för den under nämnda tid

lagfarna egendom, utvisande att kassan under alla dessa år med undantag för 1864

och 1865 skulle allenast i afträdesafgift, om kassan vid sin rätt dertill bibehållits, bekommit

mera än hvad hon under tiden erhållit i ersättning för så väl afträdes- som

tillträdesafgiften. Denna skillnad utgör sammanlagdt 78,018 kronor, hvarifrån dock

böra afräknas 3,071 kronor, hvarmed ersättning för åren 1864 och 1865 öfverskjuter

afgiften för dessa år, då återstoden 74,947 kronor eller i medeltal för hvartdera året

4,684 kronor jemte beloppet af tillträdesafgifterna motsvarar kassans förlust genom

den vidtagna förändringen af kassans rätt till ifrågavarande inkomst.

Till kassan ingingo sakören första gången 1693, så vidt af handlingarne kan

inhemtas. Det erlagda beloppet 118 Daler s. in., motsvarande den dömdes lön under

6 månader, synes hafva blifvit kassan tillerkändt med stöd af då gällande sjöartiklar,

hvilket antagande bestyrkes af Kongl. förordningen och påbudet den 11 Maj 1696,

som i detta hänseende innehåller, att alla sakören, Indika vid Amiralitets-Krigs-Rätten,

i anledning af sjöartiklarne, Amiralitets-Krigsmans-Kassan enskilt blifva tilldömde,

borde till kassan betalas och infordras; och stadgas i åberopade förordningen vidare

dels att de böter, som derefter vid Amiralitets-Kammarrätten folio, skulle komma

kassan till godo dels ock att de i Instruktionerna för Generalmönstrings-kommissarierne

utsatta straffpenningar 2 Daler s. m. för de rotehållare, som vid Generalmönstringarne

uteblifva, skulle infordras och till Krigsmans-kassan levereras. På grund

41

af reglementet den 20 December 1825, angående kronoauktioner, ingå böter enligt

samma reglemente till Kassan, då auktionen, hållits för sjöförsvarets behof.

1825 och 1838 årens reglementen, angående Kassans styrelse och förvaltning, innehålla,

i detta hänseende, att till Kassans Pensionsfond hörde: Böter ej mindre

för försummande Generalmönstringar samt afräknings- och rekryteringsmöten än äfven

för underlåten rekrytering och att till Enke- och Gratials-fonden äro anslagne

alla sakören, som vid Flottans Krigs-Rätter och andre Domstolar med stöd af Krigslagarne,

Lotsförordningen eller andre författningar ådömmas; och hafva till samma

Fond genom 1838 års reglemente äfven anvisats viten för försummade leveranser.

Afräknings- och rekryteringsmötena afskaffades genom en Kong], kungörelse den

17 December 1822; och synas de sedan äldre tider tillbaka meddelade stadganden

om böter eller viten för underlåten rekrytering inom båtsmanshållöt icke vidare ega

någon tillämpning, likasom böter för försummad Generalmönstring icke heller kunna

påläggas, sedan förändrade föreskrifter angående dessa mönstringar påbudits i Kongl.

kungörelsen den 13 November 1860 och senare författningar. Efter sistnämnda år

hafva alltså inga bötesmedel tillflutit Pensionsfonden.

Gratialsfondens inkomst af sakören och viten är underkastad betydliga olikheter,

särdeles hvad angår viten för försummade leveranser; utgörande denna inkomst i

medeltal för de senaste 10 åren 1864—1873 1,124 kronor eller tillsammans vida mindre

än som hvartdera året 1862, 1863 och 1874 på en gång tillfallit denna fond.

Sedan rätt till understöd af Kassan, såsom här ofvan är anmärkt, genom Kongl. Årlig e af g-.t er.

resolutionen den 17 December 1734 och Kongl. brefvet den 21 October 1736 tillförsäkrats

gamle och orkeslöse rote- och indelningsbåtsmän, befarades att Kassans inkomster

härtill skulle vara otillräckliga; hvadan efter underdånig framställning af

Anutskollegium, angående medel och utvägar till förökande af Kassans inkomster,

genom Kongl. bref den 10 Februari 1758 anbefalldes jemte nedsättning i understöden

för Båtsman och Volontär, att årliga utgifter skulle uttagas från och med 1737:

l:o af Volontär med 8 öre af lönen,

2:o af Koffardi-Båtsman, som hade 60 Daler S:mt i lön, med 18 öre, dock att,

i händelse lönen blefve modererad, afgiften nedsattes till 16 öre för den andra och

12 öre för den tredje klassen af sådan Båtsman och

3:o af Indelnings- eller Roteringsbåtsman med 6 öre eller xj, öre månadtligen.

Genom ett Kongl. bref af den 13 April 1780 förordnades, att Lots på lika sätt

som Volontär och Båtsman skulle derefter med någon årlig afgift understödja Kassan,

hvilken afgift bestämdes för Lotsålderman till 3 s., för ordinarie Lots till 2 s. 3 rst.

och för utlärd Lots till 1 s. 6 rst. årligen.

Till pensionsfonden hörer, enligt 1825 års reglemente. Kassans inkomst af årlige

afgifter, hvilka deri fastställas för Lotsålderman (och Fyrmästare) till 32 s., för

Mästerlots till 16 s., för Sekundlots och all gemenskap äfvensom för städernas båtsmän,

när de varda uppsatte, till 8 s. allt banko. Enahanda föreskrift upptages i 1838

Bet, rör. flottans penslonsväsende 6

42

års reglemente med det undantag, att Lotsålderman och Fyrmästare icke vidare förpligtas

till erläggande af ärlige utgifter.

Från och med 1861 års början hafva de ärlige afgifterna utgått med förhöjda

belopp enligt Kong!. Cirkuläret den 20 November 1860, nemligen 1 R:dr af Mästcrlots

och 50 öre af all öfrig Gemenskap, hvartill dock icke räknas skeppsgosse.

Beträffande manskapet vid Marin-Regementet, som öfverflyttats från Sjö- till

Landtförsvaret, innehåller ett Kongl. bref af den 4 October 1872, att det dervid anställda

manskap, som efter nämnda års ingång vid fyllda 20 tjenstår utan eget förvållande

erhållit eller erhölle afsked, skulle ega att, så snart 25 år förflutit från soldatens

antagande i tjenst och han uppnått 50 lefnadsår, tillgodonjuta pension från

Kassan, dock mot skyldighet att äfven för de bristande tjenståren till Kassan erlägga

stadgade afgifter, Indika böra afkortas från Pensionen, då denna utfaller.

Beloppet af ifrågavarande inkomst, som under senare åren något minskats, dels

i följd af Marin-Regementets indragning, dels genom medgifven 10-årig vakanssättning

inom Båtsmansindelningen i Södra Möre Härad samt Blekinge Län, har för

öfrigt icke varit underkastadt någon synnerlig olikhet; utgörande medeltalet af inkomsten

under senaste 10 åren 1864—1873 4,218 kronor.

Pens ions-A fy. På sätt här ofvan omförmäles, fick kassan med år 1784 till ytterligare ändamål

att vara en Pensionsanstalt för alla löntagare, så väl vid Amts-Ivollegii verk, som

Militär-, Civil-, Byggnings- och Medicinalstaterne vid Orlogs-Flottan. För att befrämja

denna inrättning, hade bemäldo löntagare öfverenskommit att, utom den vanliga Ccntonalen

erlägga en procent af deras på ord. stat innehafvande löner. I Pensions - Inrättningens äldsta reglemente af den 16 Juli 1783 meddelades nådigt samtycke till

denna öfverenskommelse och stadgades, att nämnda procent finge från och med 1784

års början innehållas af lönerne, hvarefter penningarne för hvarje qvartal skulle insättas

i Kassan inom eu månad efter det qvartalslönen blifvit utbetald. Af eu utaf

Stor-A mirals-Embetet don 19 Maj 1796 meddelad resolution inhemtas, att Verkmästare,

Mästare, Qvartersman och Verkgesäller, som hade lön på ord. stat, äfven ansetts

pligtig^ att erlägga nyssmämnda Pensionsafgift. Sedan, i följd af lönernas förhöjning,

Pensionerna för Örlogsflottans afskedade Embets- och Tjensteman blifvit

betydligt ökade, ingingo Kassans delegare, Officerare och Underoffieerare jemte deras

Vederlikar, ny öfverenskommelse, hvarigenom de för Kassans bestånd åtogo sig eu

förhöjd afgift med 4 procent af den pension en hvar vid afskedstagande! skulle tillkomma,

hvarifrån dock undantogos Kleresi- och lärarestaterne, hvilkas medlemmar

ansågos icke komma i belägenhet att taga pension. Den sålunda förhöjda afgiften

fastställdes genom 1825 års reglemente; och innehåller 1838 års reglemente enahanda

stadgande i detta hänseende; dock befriades de på extra och expektans- eller indragningsstat

ställda Kassans delegare från erläggande af denna afgift i andra fäll

än om de åter på ord. stat ingingo eller sökte och erhöllo afsked med pension, i

hvilka fall de till Kassan retroaktivt borde erlägga belöpande Pensionsafgift från

den tid då lönen på extra och expektans- eller indragningsstat uppfördes tilldess af

-

43

skedet erhölls eller återinträdet på ord. stat skedde. Denna befrielse har dock icke

blifvit utsträckt till de Kassadel egare, hvilka blifvit öfverflyttade till den vid Sjöförsvarets

delning genom Kongl. brefvet den 10 Juli 1866 upprättade indragningsstat.

Då vid afgång bland Officers- och Underofficerspersonalen vid Marin-Regementot

och bland Månadslönarne vid stationernas timmermans- och handtverksstat ny

delogare i Kassan icke tillkommer, i följd af beslutad indragning af nämnda Regemente

och stat, vållar följaktligen hvarje afgång derifrån minskning i Kassans inkomst

af pensionsafgifter; och inträffar jemväl sådan minskning hvarje gång, då medlem

tillhörande flottans gamla och nya reservstat jemte den efter år 1866 bildade indragningsstat

lemnar tjensten; deremot skall den tillökning af delegare, som genom upprättande

af permanenta reservstaten föranledes, öka Kassans inkomst af Pensionsafgifter.

Medeltalet af ifrågavarande afgifter under de 10 åren 1864—1873 uppgår till

21,382 kronor. Den stegring, som under år 1874 egt rum, har uppkommit genom

retroaktive afgifter, som delegare, på grund af reglementet, berättigats att erlägga.

Bilagan n:o 23 visar Kassan tillkommande Pensionsafgifter särskilt af Officerare och

deras Vederlikar och särskild! af Underofficerare och deras Vederlikar för de senaste

10 åren; varande de förres tillskott betydligt högre än de senares.

Åberopade bilagan lemnar enahanda redogörelse för Gratialsafgiften, som här

nedan omförmäles.

Sammanlagda beloppet af influtne Pensionsafgifter från och med 1784 till och

med 1873 jemte 5 % ränta, beräknad å inkomsten för hvart år från början af det

nästföljande året till 1874 års slut, uppgår till 1,936,175 kronor, eller i afgifter 872,269

kronor och i ränta 1,063,906 kronor på sätt bil. n:o 24 närmare utvisar.

Medelst ett Kongl. bref den 4 September 1753 bemyndigades Am:ts-Kollegium Bergnngeuui

att förordna om bergringars utsättande, der de behöfdes. Inflytande afgifter för berg- Ansl^ "f

ringarnes begagnande, utgörande, enligt ofvan åberopade bref, för hvarje läst af inhemska

fartyg V2 och af utländska 1 öre sunt, anslogos till den s. k. Inqvarterings-Kassan

och, enligt Kongl. bref af den 29 Mars 1798, efter denna Kassas upplösning till

Am:ts-Krigsmans-Kassan mot förbindelse att bergringarne fortfarande underhålla.

Härom förordnades vidare genom ett Kongl. bref af den 19 Januari 1801, att alla skepp

och farkoster, som anlände till hamn äfvensom de, hvilka varit vinterliggare, skulle

vid afgången derifrån å alla de ställen, der bergringar voro inrättade, erlägga afgift

enligt den dervid brukliga beräkningen, antingen de nyttjade bergringarne eller icke.

Denna inkomst, som första gången år 1798 tillflöt kassan, upphörde med år 1820,

sedan i sistnämnde års reglemente för Lotsverket förordnats, att bergringarne skulle

från Kassan öfverlemnas till Lots-Inrättningen, hvaremot, enligt detta reglemente, årligen

borde af Lotsmedlen till Kassan utbetalas 1,000 Rdr B:ko att användas till utgifvande

af understöd till Lotspersonalen med det belopp 1817 års understödsreglemente

föreskrifver.

44

Förverkade

Dåtsm.-löner

PassagerareAJ''giften,

.

Till Kassans Pensionsfond ingår, enligt 1825 och 1838 årens reglementen, nyssnämnda

anslag af Lotsvcrket, varande detta anslag, efter gjord framställning af Kassans

Direktion om otillräckligheten af det ursprungliga beloppet, från och med år

1869, enligt ett Kongl. bref af den 18 Juni 1868, förnöjdt till 3,500 Rdr Klut; och

har alltså medeltalet af denna inkomst för åren 1864—1873 uppgått till 2,500 kronor.

Af den i bil. n:o 25 meddelade uppgift rörande pensioneringen till gemenskapen

vid Lots- och Fyrstaten för åren 1869—1874 inhemtas, att medeltalet af de från

nämnda gemenskap ingående årliga utgifter 607 Rdr 68 öre jemte Lotsverkets anslag

3,500 kronor eller tillsammans 4,107 Rdr 68 öre öfverskjuter medeltalet af samma

gemenskaps förtjente från Kassan utgående pensioner 3,873 Rdr 15 öre (hvari icke

ingå fyllnadspensioner) med 234 kronor 53 öre, utgörande något mera än 5 / af

nämnde utgifter och anslag eller ungefärligen samma procenttal som pensionsfondens

bidrag till Kassans förvaltning utgör af nämnda fonds hela årliga inkomst.

Enligt särskilde för ofvannämnda Inqvarteringskassa meddelade stadganden i

Kongl. brefvet den 26 November 1734, Kongl. reglementet den 28 Februari 1774

för nämnda Kassa och Kongl. reglementet den 5 Maj 1791 för Generalsjömiliskontoret,

voro till denna Kassa anslagne löner och rättigheter till alla båtsmansrekryter

för den tid de qvarstodo i enskild tjenst samt löner, som förverkades af båtsmän,

hvilka afhållit sig från uppfordringar, rymt eller för något brott varit i häkte.

Rätten till denna inkomst blef efter Inqvarteringskassans upplösning enligt kongl.

brefvet den 29 Mars 1798 Krigsmanskassan tillerkänd och tillhörer enligt 1825 och

1838 årens reglementen, sistnämnda Kassas Pensionsfond; utgörande medeltalet af

förverkade båtsmanslöner, som under de JO åren 1864 — 1873 tillflutit nämnda fond,

941 kronor.

Resande till utrikes orter hade att för erhållande af pass erlägga en viss bestämd

afgift till Inqvarteringskassan, enligt Kongl. brefvet den 26 November 1734 och

Kongl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 3 Februari 1748. Äfven denna

afgift tillerkändes Am:tskrigsrnanskassan genom åberopade Kongl. bref af den 29

Mars 1798.

I en Kongl. förordning af den 17 Juni 1801 meddelades förnyad föreskrift om

passagerareafgifts erläggande af dem, som togo utrikes pass; och förordnades genom

ett Kongl. bref af den 14 Januari 1823 att, som Finland vore utländsk ort, så skulle

passagerareafgift för pass till nämnda Furstendöme äfven erläggas, hvaröfver sedermera

lemnades den förklaring, att meningen icke vore om andre än utländske resande,

som i Sverige togo pass till Finland, men icke om inhernske, hvarigenom en

del af redan uppburne medel fick återställas.

I 1825 och 1838 årens reglementen är passagerareafgiften anslagen till Kassans

Enke- och Gratialsfond.

Med år 1852 utbyttes denna afgift mot Karta Sigillata och tillerkändes, enligt

ett Kongl. bref af den 21 Oktober 1851. Gratialsfonden eif årligt anslag af statsme

-

45

del 2,955 kronor såsom ersättning för förlusten af ifrågavarande inkomst, hvilket anslag

sedermera oförändradt kommit fonden till godo.

De äldsta föreskrifter, som kunnat igenfinnas, hvarigenom innestående prismedel Prismedel.

blifvit Krigsmanskassan tillerkände, meddelas i Kongl. blefven den 12 September

1792 och den 1 Januari 1796 af innehåll, att de deri omfönnälda prismedel skulle,

sedan i lag stadgad prajscriptionstid tilländagått, till ena hälften tillfalla Kassan och

till den andra Wadstena Krigsmanshus; och vill det synas, att dylika medel lista

gången år 1795 i Kassan deponerats, ehuru desamma icke blifvit bland Kassans inkomster

upptagna förr än i 1806 års hufvudbok.

Uti Kongl. reglementena den 12 April 1808 huru förhållas bör med uppbringningar

till sjös och den 30 samma månad och år för enskilde kommissfarare eller

kapare under varande krig mellan Sverige och andra makter stadgas bland annat i

förstnämnda reglemente, att outtagne prispenningar borde aflemnas till Amitskrigsmanskassan

att derstädes förvaras och vederbörande tillhandahållas i 10 år, hvarefter

af de då outtagne medlen skulle tillfalla hälften nämnda kassa att till dess nytta användas

och återstoden i lika afseende Wadstena Krigsmanshus, samt i reglementet

för kapare, att inflytande medel för skepp och gods som efter laga kraftvunnen dom

såldes, borde efter det hafde kostnader blifvit godtgjorde till vederbörande genast utgifvas,

sedan likväl derifrån blifvit afdragne 2 / af hela summan till lika fördelning

emellan Amitskrigsmanskassan och sjömanshuset i den ort, der kaparefartyget blifvit

utrustadt och beväradt.

Beträffande ränta å nedsatte prismedel, innehålla Kongl. brefvet den 13 Februari

1806, att Wadstena Krigsmanhus icke finge ränta å de prismedel, som varit iAnntskrigsmanskassan

insatta, och Kongl. brefvet den 6 October 1812, att räntan å så beskaffade

prismedel skulle årligen under praescriptionstiden fördelas lika emellan begge

dessa kassor. Medelst Kong], bref af den 20 December 1825, hvarigenom samma års

reglemente för Kassan blef faststäldt, har Kongl. Maj:t lemnat nådigt samtycke dertill,

att räntan å framtida depositioner af outtagne prismedel måtte odelad tillfalla

A m: t s k r i g s in a n s k a s s ;u i. Prismedlen tillhöra, enligt såväl 1825 som 1838 års reglemente,

kassans pensionsfond, men några så beskaffade medel hafva icke sedan år

1825 till Kassan influtit.

Sedan år 1811 hade, enligt en Kongl. kungörelse af den 23 Januari s. år jemte Bevilln. af Ekandre

stadganden, de Ecklesiastikpersoner, som dittills icke betalt Centonal, varit l^astiksiaålagdt

att betala 3 procent af den bevillning, som på deras löner sig belöpte; och

ehuru Kassan varit tillförsäkrad nämnda sammanskott från de orter, der Centonalen

till kassan levererades, kom likväl icke denna inkomst Kassan till godo. Med anledning

häraf stadgades genom ett Kongl. bref af den 23 November 1824 att '' ^idel af

hela behållna inkomsten af förenämnda procent å Ecklesiastikstatens bevillning skulle

till Kassan erläggas. Denna inkomst, som första gången tillflöt Kassan år 1827, upphörde

med år 1843, enligt ett Kongl, bref af den 14 Februari 1844. Förlusten här

-

46

Gratials-Afg.

Nådår och begrafn.

-hjelpsbesj)

äring :iie.

af drabbade Gratialsfonden, till hvilken samma inkomst enligt 1838 års reglemente

varit anslagen.

Då löntagarne vid Amiralitets-Staterne öfverenskommo att för kassans bestånd,

hvad Pensionsfonden beträffar, från och med år 1826 åtaga sig förhöjd Pensionsafgift,

såsom här ofvan omförmäles, förenade sig delegarne jemväl derom att för tillökning

uti de år 1783 fastställda Gratial till enkor och barn erlägga ett nytt tillskott

under namn af Gratialsafgift, att utgå med eu procent af den Pensionssumma eu hvar

vid afskedet tillkomme. Denna afgift fastställdes genom 1825 års reglemente och

skulle efter ordalydelsen i detta reglemente innehållas af Pensioner och Kleresiets

jemte Skollärarnes löner samt af alla på Indragnings- eller exspektansstat ställde

delegares löner; varande 1838 års reglemente i detta ämne af lika innehåll.

I ändamål att bereda tillökning i Enkegratialen, som enligt 1838 års reglemente

varit bestämda till ’/ä:del af mannens pension, erlades under tiden från och med 1839

till och med 1848 dubbel Gratialsafgift, enligt Anuts-Staternas af Kong], Maj:t fastställda

öfverenskommelse, och ernåddes nämnda ändamål så, att Gratialen från och

med sistnämnda år sattes till ''/pdel af mannens Pension. Ofverenskommelsen om erläggande

af dubbel Gratialsafgift förnyades och fastställdes från och med år 1851 till

och med 1860 och beredde Gratialens förhöjning till en Vp del af Pensionen från och

med år 1861. För att åstadkomma tillgång för Gratialens ytterligare förhöjande till

hälften af Pensionen från och med år 1871 hafva Am:tsstaterna äfven för tiden

från och med 1861 till och med 1870 likaledes på grund af fastställd öfverenskommelse

erlagt dubbel Gratialsafgift; men den härmed afsedda förhöjningen

har icke kunnat beviljas. Af denna anledning bestämdes genom ett Kong!,

bref af den 7 Januari 1871 i öfverensstämmelse med Kassadelescarnes frivilliga åtagande,

att Gratialsafgiften skulle utgå i 10 år från och med sistnämnda års början

med 3-dubbelt belopp eller 3 % af Pensionen under vilkor likväl, att vid framdeles

skoende förböjning i Gratialen från Vpdel till hälften af Pensionen alla de, hvilkas

män eller fäder efter år 1860 aflidit, skulle komma i åtnjutande af nämnda förmån.

För att med större visshet uppnå sagde ändamål, hvartill den senaste afgiftsförhöjningen

befans otillräcklig, förenade sig delegarne derom att under 5 år, räknade från

den 1 Juli 1873, i Gratialsafgift erlägga 4 / af pensionen.

Medeltalet af Gratialsafgifterna under de 10 åren 1864—1873 utgör 15,217

kronor.

Sedan vid öfverlemnande af underdånigt förslag till 1825 års reglemente gjorts

underdånig framställning, att de under benämning begrafningshjelp för Embets- och

tjensteman vid Amiralitetet skeende löneinnehållningar måtte komma Kassan tillgodo,

på sätt Civile Embets- och tjenstemäns Pensionsfond blifvit i nåder förunnadt, har

Kong]. Maj:t genom nådigt bref den 13 Mars 1830, på grund af Rikets Ständers

medgifvande förordnat, att den löneinnehållning, som i vakans efter afskedade under

namn af begrafningshjelp förut till Statsverket ingått, skulle för sådane Embets- och

tjensteman, hvilkas befattningar delaktighet i Amdskrigsmanskassan åtföljde, emot

lika förbindelse som Statsverket ålegat på samma kassa i förrberörde ändamål öf~

47

verlåtas. I 1838 års reglemente stadgas, att den begrafningshjelp, som förut till

Statsverket ingått för afskedade Embets- och tjensteman, samt betjente, tillhörer

Kassans Pensionsfond. Med år 1852 vidtog förändring härutinnan. Nådårs- och begrafmngshjelpsbesparingarne

upphörde nemligen, enligt Kong], brefvet den 17 September

1851 och utbyttes Kassans rätt till dessa besparingar mot Statsanslag 1.720

Edr B:ko med vilkor likväl att något vidare anspråk från Kassans sida i och för

ifrågavarande reglering icke finge ega rum. Detta anslag har sedermera oförändradt

kommit Kassan tillgodo.

I Kongl. kungörelsen den 23 Januari 1811 angående förökade afgifter till Wadstena

Krigsmanshuskassa påbjöds, att vid köp af all fast egendom, så*i städerna som

på landet, skulle en per rnille till Krigsmanshuskassan inbetalas; och'' gjordes i sammanhang

med förslaget till 1825 års reglemente underdånig framställning, att denna

afgift matte vid alla Jvöp af roterade båtsmanshemman i riket och husköp i Carlskrona

stad tillfalla Aimts-Krigsmanskassan, hvarefter, sedan frågan varit underkastad Rikets

Ständers behandling, deruti genom Kongl. bref den 23 Juli 1831 förordnats, att en

per »lille afgiften öfver hela riket, hvilken afgift derefter såsom dittills finge uppbäras

af Wadstena Krigsmanhus, skulle emellan Krigsmanshuset och Am.-tskrigsmanskassan

sålunda fördelas, att sistnämnda kassa årligen erhölle ''/.idel af behållna inkomsten.

Den sålunda till kassan anvisade andelen af ifrågavarande afgift, som för år 1831

tillflot kassan år 1833 och sedermera vanligen 3:dje året efter det, hvarunder ah-iften

påförts, ingick under första tiden till Pensionsfonden, men tillädes »■enom 1838

års reglemente Enke- eller Gratialsfonden.

Från och med år 1852 utbyttes, enligt Rikets Ständers beslut, Eu per milleafgiften

mot Karta Sigillatn, hvarjemte på sätt af Kongl. brefvet den 21 Oetober 185!

iiihemtas, ett årligt anslag af 26,100 Rdr B:ko, deraf Anuts-Krigsmanskassan borde

erhålla (ten henne tillkommande andel eller 1 s:del, beviljades Wadstena Krigsmanshus

i ersättning för förlusten af förenämnda afgift, med rättighet till förhöjning i anslaget

pa grund af skeende utredningar och under vilkor att, om det anvisade anslaget

utan Kongl. Maj:ts nådiga samtycke af Rikets Ständer förändrades, det då

skulle på Kong], Maj:t ankomma att förordna, det nämnda inkomst ånyo finge enligt

gällande stadgande!! uppbäras. Ersättningsanslaget förhöjdes i 1858 års Riksstat enligt

medelberäkning för 5 år till 53,400 Rdr fimt, hvarefter Rikets Ständer uppå

nådig proposition, enligt Kong], brefvet den 23 November 1860, bifallit att ersät tningsanslaget

fortfarande finge vid sistnämnda belopp bibehållas med vilkor, att den

Wadstena Krigsmanshus år 1851 tillerkända rättighet till förhöjning i anslaget på

grund af skeende, utredningar skulle för framtiden upphöra, hvarefter Kassans andel

i anslaget tillflutit Enke- eller Gratialsfonden med 6,675 kronor årligen.

Genom 1836 . års reglemente för Styrelsen och ekonomien vid flottans stationer

samt for hushållningen och redogörelsen under Sjö-expeditioner stadgades, att innestaende

aflöning a flottans stat för den, som bevisligen rymt, skulle tillfalla Aimtskrmsmanskassan;

varande detta stadgande jemväl i senare reglementenför flottan upptaget.

En per rnille

afgiften.

Lönbespar:gar

ef t. rymmare.

48

Vakans- o.först

agslig getidsbesparingar.

Reserv st: smed

o. kreditivansl

Denna inkomst, som enligt Kassans räkenskaper första gången år 1840 influtit

till Kassan och kommit dess pensionsfond till godo, har i medeltal för de 10 åren

1864—1873 utgjort 51 kronor.

Redan i sammanhang med det underdåniga förslaget till 1825 års reglemente hade

fråga ''blifvit väckt om förändring af vakans- och förslagsliggetiden vid sysslornas

återbesättande inom flottan ifrån 3 till 4 månader jemte underdånig anhållan, att

lönebesparingen för denna tid måtte blifva anslagen till Kassan. Bifall härtill lemnades

genom Kongl. brefvet den 15 Februari 1841, som innehåller, att Aimtskrigsmanskassan

i likhet med hvad för Armeens och Civilstatens pensionskassor egde ruin

skulle komma i åtnjutande af rättigheten att för tjenst, hvars innehafvare egde att

från Am:tskrigsmanskassan erhålla pension, uppbära de efter afskedstagande under

vakans- och förslagsliggetiden besparade löner; och förklarades tillika, att vakansoch

förslagsliggetidsbesparingen vid Flottans stationer skulle från och med 1841 års

början och för framtiden beräknas under 4 månader. Denna inkomst anvisades genom

Kongl. bref den 25 Maj nyssnämnde år till Kassans Enke- och Gratialsfond.

Med år 1852 upphörde de under benämning af vakans- och förslagsliggetidsbesparing

föreskrifna löneinnehållningar, likmätigt Kongl. kungörelsen den 17 September

1851, hvarefter Kassan i ersättning för förlusten af denna inkomst erhållit årliga anslag

dels från Riksstatens 9:de Hufvudtitel med 410 R:dr enligt Kong], bref af sistnämnde

dag, dels ock från 5:e Hufvudtiteln, enligt Kongl. brefvet den 28 December

1852 med 1,270 R:dr eller tillsammans 1,680 R:dr allt Banko, hvilket ersättningsbelopp

sedermera oförändradt kommit Gratialsfonden tillgodo.

I sammanhang med den förändring i pensionsväsendet för Flottans Embets- och

• tjensteman, som vidtog med år 1861, anvisades till Kassan af Rikets ständer med

godkännande af förändringen, dels i första rummet hvad på Statsanslaget för Flottans

reservstat (gamla reservstaten), hvarå efter 1861 års början någon öfverflyttning icke

borde ega rum, blefve från samma till årligen besparadt, dels ock derutöfver ett årligt

kreditiv af 30,000 R:dr för det ändamål, som här ofvan vid beskrifningen af förenämnda

pensionsförändring enligt Kongl. Cirkuläret den 20 November 1860 närmare

omförmäles. Sedan ofvannämnda reservstats anslag från och med år 1867 blifvit

nedsatt från 50,000 till 18,151 Rall-, förhöjdes kreditivet till 72,000 Rall- med bibehållande

af föreskriften, att besparingarne å Reservstatsanslaget borde i främsta rummet

användas, enligt Kongl. brefvet den 4 Juli 1866.

Sistnämnde besparingar upphörde att till Kassan ingå med 1870 års slut, emedan

desamma icke ansågos för Kassan behöfliga, på sätt Kongl. Maj:ts till samma års

Riksdag aflåtna nådiga proposition i ämnet och Riksdagens derå meddelade beslut

enligt underdånig skrifvelse af den 9 Juli närmare gifva vid handen; hvarefter påföljande

års Riksdag, enligt Kongl. bref den 9 Juni 1871 höjt Kreditivet från och

med år 1872 till 73,000 kronor om året, hvilket belopp fortfarande varit stäldt till

Kaassans förfogande, utgörande medeltalet för hvart år under 1864—1873 af hvad å

reserv statsanslaget jemte förenämnde kreditiv blifvit användt 69,279 kronor, deraf på

49

sätt bil. Ko 26 närmare utvisar utgått 38,439 kronor till pensioner beräknade enligt

kassans reglemente och de före 1858 senast gällande lönestater och 30,840 kronor

till fyllnadspensioner.

Sammanlagda beloppet af hvad utaf förenämnde kreditivmedel icke blifvit använda

utan för statsverket besparats utgör 118,387 kronor 23 öre.

Ett annat kreditiv å 40,000 kronor årligen har likaledes sedan år 1861 varit stäldt

till kassans förfogande för upprätthållande af den förbättrade pensionering åt förhyrde

underofficerare och sjömän samt all gemenskapen vid flottan och lotsverket som, såsom

här ofvan i underdånighet anföres, genom Kong], cirkuläret i detta ämne den 20

November 1860 fastställdes.

Af sistnämnda kreditiv har i medeltal för hvart år under tiden 1864—1873 användts

39,179 kronor; utgörande sammanlagda beloppet af hvad utaf detta kreditiv

icke blifvit användt utan Statsverket inbesparats 9,152 kronor 92 öre.

I sammanhang med denna redogörelse för kassans inkomster torde böra nänmas, Portofnket.

att kassan från början åtnjutit portofrihet för sina bref med afbrott för tiden emellan

1756 och 1850, då denna rätt henne ånyo tillerkändes, enligt Kongl. bref den i Juni

sistnämnda år.

Redan i de äldsta föreskrifterna angående de till kassan anslagne inkomster, såsom Kassans leAmiralitets-Kollegii

memorial af den 20 Januari 1679, Kong], instruktionen den 2 hållning.

November 1685 och Kongl. förordningen och påbudet den 11 Maj 1696 förordnas,

att kassans behållning skulle göras räntebärande. Bilagorna Kris 16 och 17 visa

med hvad belopp behållningen år ifrån år tillvuxit sedan 1686, då densamma, enligt

kassans äldsta i behåll varande Hufvudbok, uppgick till 349,122 Daler silfvermynt

eller 698,244 kronor, intill 1874 års slut, då Kassan hade en behållning på Pensionsfonden

af 1,041,250 kronor och på Gratialsfonden af 1,075,426 kronor, i hvilket sistnämnda

belopp ingår värdet af en stadsfastighet i Carlskrona, hvilken begagnas såsom

embetslägenhet för kassan och blifvit för Gratialfondens räkning inköpt, i anseende

till denna fonds förbindelse att betala hyra för erforderliga embetsrum. En del af

förstnämnda belopp gick jemte derå beräknad ränta för kassan förlorad, på1 sätt här

ofvan är anfördt. Att tillförlitligt utreda huru återstoden tillkommit kan, i saknad af

kassans räkenskaper för den äldsta tiden, icke verkställas. Antagas kan emedlertid,

att kassans första behållning blifvit samlad genom Amiralitets-Staternas frivilliga

sammanskott, hvarefter kassan tillvuxit i den män räntemedel och öfrige inkomster

lemnat öfverskott, sedan kassans utgifter för året blifvit bestridda. Enligt bilagorna

Kris 15 och 17 hafva de betydligaste beloppen, räntemedlen oberäknade, tillflutit

kassan under den första tiden genom de s. k. Arm- och lästpenningarne och sedermera

genom Centonalen af Embets- och tjenstemäns löneinkomster, genom Af- och

tillträdesafgifter, genom Statsverkets ersättning för förlusten af Centonalen och nyssnämnde

afgifter samt genom Pensions- och Gratialsafgifterna, hvartill för ett. och

annat år böra räknas kassan tillerkända höga viten.

Bet. rör. Flottans pensionsväsende.

7

50

Några bland kassans inkomster, såsom Gemenskapens årlige afgifter, Pensionsoch

Gratialsafgifterna, Löneinnehållningen under namn af Nådårs- och begrafningshjelpsbesparing

och Lotsverkets anslag hafva tillkommit för att ensamt befordra

det ena eller andra af kassans ändamål; och hvad härutinnan föreskrifvits kan tjena

till ledning vid dessa inkomsters fördelning, men sådan grund finnes icke, för att

emellan de olika ändamålen särskilja kassans öfriga inkomster och än mindre dess

samlade behållning. Så vidt af förslaget till 1825 års Reglemente kan inhemtas,

verkställdes kassans delning emellan Pensions- och Gratialsfonderna med beräkning

i första rummet på Pensionsfondens bestånd och årliga tillvext, så att flere pensionärer

skulle kunna antagas, hvarefter Enke- eller Gratialsfondens inkomster bestämdes så,

att densamma skulle kunna bestrida de dertill hänförda utgifter och tillika lemna tillräckligt

öfverskott för den tillökning i Gratialen, som den nya Gratialsstaten ansågs

medföra. Till upplysning härom åberopas underdånigst bilagde afskrifter af de öfver

ifrågavarande delning uppgjorda förslag, N:ris 27 och 28. Vid jemförelse mellan de

i dessa förslag upptagne belopp samt fondernas inkomster och utgifter, såsom de äro

antecknade i 1826 års hufvudbok, framgår, att inkomsterna nämnda år öfverstigit utgifterna

å Pensionsfonden med 10,311 kronor och å Gratialsfonden med 6,000 kronor.

Pensionsfondens inkomster hafva, Reservstats- och Kreditivanslag oberäknade, i medeltal

årligen under tiden 1864—1873 influtit till belopp af 119,889 kronor, hvilka blifvit

använda 1,500 kronor för behållningens tillvext, 11,445 kronor till löner och arvoden

med flere dylika omkostnader, 2,220 kronor till begrafningshjelp åt dödsbodelegare

efter Pensionärer inom Embets- och tjenstemannaklassen, 26,593 kronor till understöd

åt afskedad gemenskap och 78,131 kronor till pensioner åt afskedade embets- och

tjensteman. Nyssnämnde inkomster äro, såsom ofvan blifvit anfördt, icke underkastade

några stora rubbningar, men ett annat förhållande eger rum, hvad utgifterna angår,

då antalet af så väl understödstagare som pensionärer i framtiden kan antagas blifva

ringare, sedan indragning af de stater, som dertill äro afsedde, egt rum, såsom MarinRegementet

och Gamla Timmermans- och Handtverksstaten, .äfvensom genom medgin

en Yakanssättning af halfva antalet Båtsmansrotar hörande till indelningen i Blekinge

samt Södra Möre härad. Härvid bör dock icke förbises, att dessa orsaker till

minskning i utgifterna motvägas i den mån pensions- och understödsrätt tillägges

den vid stationerna på kontrakt anställda personal. Såsom redan är nämd!, skola

Pensionsfonden inkomster i första rummet användas till utgifvande af fastställda understöd

åt afskedad gemenskap, hvarefter Pensonärer tillhörande Embets- och tjenstemannaklasserna

antagas i den mån återstående inkomster medgifva. I följd häraf

skulle den förutsatta minskningen i understödstagarnes antal lemna tillgång till nya

pensioner för Embets- och tjensteman, utan att minskningen i antalet pensionsberättigade

inom sistnämnda klasser kan medföra någon förmån för den afskedade gemenskapen,

det ena och andra under antagande, att kassans nuvarande Understöds- och

Pensionsstater förblifva oförändrade. Någon förhöjning i dessa stater på grund af

Pondens egna tillgångar är nemligen icke att emotse, då Fonden, allt efter som den

51

tiilvexer, måste öfvertaga betalningen af sådana redan beviljade pensioner, för hvilka

reservstats- och kreditivanslag årligen i medeltal för 1864—1873 anlitats till belopp

af 38,439 kronor. Någon säker beräkning af den verkan på ena eller andra slaget

af Fondens utgifter, som omförmälda minskning i personalens antal kommer att medföra,

kan emedlertid icke uppgöras och är i allt fall, enligt kommitterades uppfattning,

icke behöflig, då hänsyn till en sådan beräkning icke bör tagas vid delning af fondens

behållning och de inkomster som ej äro till det ena eller andra ändamålet anvisade.

Eu billig grund för en sådan delning måste nemligen efter kommitterades uppfattning

hufvudsakligen rätta sig efter årliga medelbeloppet för tiden 1864—1873 af fondens

utgifter till det ena eller andra ändamålet.

Gratialfondens inkomster hafva årligen i medeltal under tiden 1864—1873 influtit

till belopp af 84,770 kronor, deraf 16,650 kronor utgöra ersättningsanslag för förlorade

inkomster. Från fonden hafva årligen likaledes i medeltal för nämnda tid utbetalts

72,573 kronor till Gratial åt enkor och oförsörjda barn efter aflidne Embets- och

tjensteman, 437 kronor till nådegåfvor åt gemenskapens enkor och 4,929 kronor till

gratifikationer åt nödlidande enkor samt 2,375 kronor till arvoden jemte andra fonden

tillhörande kostnader; och har fonden alltså årligen tillvuxit med 4,456 kronor. För

redan beslutad förhöjning af de från och med år 1861 beviljade Gratial med 50 % å

hvad nu utgår erfordras en årlig tillökning i inkomsterna, efter ungefärlig beräkning,

till belopp af 24,000 kronor eller nära 20,000 kronor mera än behållningens årliga

tillvext under 1864—1873. Och erinras underdånigst, att delegarnes anspråk, att

Gratialsfonden bibehålies vid sina inkomster och sin behållning, grundas, såsom redan

blifvit nämndt, på fastställda reglementen. Kommitterade kunna alltså icke ifrågasätta

rubbning af Enke- eller Gratialsfonden till förmån för de ändamål som tillhöra

Pensionsfonden. Anledning att föreslå någon delning af Gratialsfonden synes icke

heller vara för handen, då Fondens förbindelse är lika emot alla gratialsberättigade.

Till de särskilda fonderna ingå från Statsverket, såsom ofvan är upptaget, följande

ersättningsbelopp, nemligen omedelbart 4,500 kronor för Arm- och lastpenningar,

9,000 kronor för Centonalen, 845 kronor för Avancementspenningar, 300 kronor för

Inskrifningspenningar, 25,500 kronor för af- och tillträdesafgifter, 2,955 kronor för

Passagerareafgifter, 2,580 kronor för Nådårs- och Begrafningshjelpsbesparingar och

615 kronor för Vakans och liggetidsbesparingar eller tillsammans 46,295 kronor samt

medelbart genom Förvaltningen af Sjöärendena utaf 5:te Hufvudtitelns allmänna besparingar

1,905 kronor äfven för vakans- och liggetidsbesparingar, genom Arméförvaltningen

6,675 kronor af de till Wadstena Krigsmanshus anslagne ersättningsmedel

för En per mille afgiften och genom Lots-styrelsen 3,500 kronor af de till

Lots- och Fyrstaten beviljade anslag.

För att vinna enkelhet i räkenskapsföringen och jemväl underlätta öfversigten af

Statsverkets bidrag till Flottans Pensionsväsende få Kommitterade underdånigst hemställa,

huruvida icke Eders Kong!. Maj:t må finna lämpligt i nåder föreslå Riksdagen,

52

Ersättnings- l:o att alla förenämnda bidrag må sammanföras till ett gemensamt anslag af Stats

anslag

af

Statsverket.

verket för förlusten af kassans Äldre inkomster, att årligen utgå med tillsammans

Gemenskapens

årliga bidrag

till Kassan.

Afdrag å understöd

för

ärlige af gifter

58,375 kronor, genom hvilken förändring minskning kan ega rum i Statsverkets

anslag till Wadstena Krigsmanshus med 6,675 kronor och i utgifterna för Lotsväsendet

med 3,500 kronor samt från 5:e hufvudtitelns allmänna besparingar med

1,905 kronor.

Hvad angår anslaget från Lotsverket, torde Kommitterade särskilt få anföra, att

de val icke förbisett att förhöjning i detta anslag kommit kassan till godo i den

mån dess utgifter för understöd till afskedad Lotsbetjening stigit, och att sådan förhöjning,

om den för framtiden skulle erfordras, jemväl vore att i samma ordning påräkna;

men Kommitterade antaga, att den föreslagna förändringen icke kan komma

att utgöra något hinder för erhållande från det allmänna af erforderliga medel till

upprätthållande af nämnda pensionering.

De bidrag till kassan, som uttagas från gemenskapen under namn af årlige afgifter,

äro att anse såsom skatt. Genom dem grundlägges icke någon rätt till delaktighet

i kassan, då gemenskapen icke har talan ifråga om förvaltningen. Likartad

afgift eger icke rum vid Arméen. Uppbörden, som för de militära kårerna verkställes

af Kompånibefälet, är i anseende till ringheten af hvad på hvarje månad belöper

förenad med besvär och omgång. Från början tillkommo nämnde bidrag såsom

en motsvarighet till Centonalbevillningen, hvilken drabbade alla löntagare. Det synes

obilligt, att gemenskapen fortfarande skall erlägga nämnda afgifter, sedan löntagarne

befriats från Centonalen. Genom gällande reglemente är kassan emedlertid tillförsäkrad

ifrågavarande inkomst; och vid densammas afskaffande torde följaktligen böra

beredas kassan vederlag för förlusten. I detta hänseende har Chefen för SjöförsvarsDepartementet

tillkännagifvit, att nya anslag af annan egenskap än såsom Kreditiv

å Riksstaten icke borde beräknas. Denna omständighet synes icke böra föranleda

något inkast från Kommitterades sida mot gemenskapens befrielse från erläggande

af förenämnde afgifter, då kassans rätt till ersättning om den framdeles skulle blifva

satt] i fråga, icke torde vara beroende på naturen af det anslag, hvarunder nämnde

ersättning beviljas.

Under åberopande häraf, få Kommitterade underdånigst hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t måtte i nåder förordna,

2:o att gemenskapen vid Flottan och Lotsverket befrias från årlige afgifter till kassan

med innevarande års utgång.

I sammanhang härmed få Kommitterade underdånigst föreslå, att Eders Ivongl.

Maj:t nådigst måtte förklara,

3:o att den i nådiga brefvet den 4 Oktober 1872 meddelade ofvan omförmälda föreskrift,

angående skyldighet för vissa bland afskedade manskapet vid Marin-Regementet,

att vidkännas

gifter, må förfalla.

afkortning å deras understöd från kassan för årlige af

-

53

På sätt ofvan anföres, tillfaller Amiralitets-Krigsmans-Kassan hvad som i Flottans

kassa innestår för den, som bevisligen rymt. Nådig föreskrift, till hvilken fond dessa

medel skola ingå, finnes icke, utan hafva desamma upptagits bland Pensionsfondens

inkomster. Ofullständigheten i detta hänseende synes böra undanrödjas; och då denna

inkomst, som icke tillskyndar Kronan någon utgift utan härleder sig från aflöning,

som före rymningen är förtjent, sålunda är närmast att förlikna vid sakören, hvilka

enligt Reglementet tillhöra Enke- eller Gratialsfonden samt härtill kommer, att förevarande

inkomst är oviss och jemväl obetydlig, få Kommitterade underdånigst förorda,

att densamma må tillerkännas sistnämnda fond.

Då, såsom ofvan anföres, äldre föreskrifter att böter för försummade Generalmönstringar

samt Afräknings- och Rekryteringsmöten äfvensom för underlåten rekrytering

skola tillfalla Krigsmanskassan, numera icke ega tillämpning, anse Kommitterade

någon inkomst på grund af dessa föreskrifter icke vara att påräkna; hvadan särskild

bestämmelse, för hvilketdera af Pensionsfondens ändamål samma inkomst bör

afses, icke synes vara erforderlig.

Vid delning af Pensionsfonden kan dess rätt till Prismedel, enligt gällande PrisReglementen,

äfvensom till räntan å dessa medel icke ingå i beräkningen såsom någon

tillgång för bestridande af den ena eller andra utgiften. Föreskrift synes dock böra

meddelas, till hvilka utgifter Prismedel, om sådane framdeles skulle tillflyta kassan,

må användas. Efter krig, då denna inkomst kan vara att påräkna, ökas antagligen

antalet enkor och oförsörjda barn, hvilka ega anspråk på Gratial af kassan. Af dessa

orsaker få Kommitterade i underdånighet förorda, att kassans inkomst af Prismedel

öfverflyttas från Pensions- till Enke- eller Gratialsfonden.

Med Wadstena Krigsmanshus’ tillgångar, som äro anslagne till understöd åt Arméens

gemenskap, bestridas inga utgifter för de härtill hörande ärenden, hvilka handläggas

genom en af Armé-förvaltningens afdelningar. Någon anledning att från

Amiralitets-Krigsmans-Kassans Direktion och tjensteman till annan myndighet flytta

handhafvandet af Flottans Pensionsväsende i hvad det rörer afskedad gemenskap, är

icke för handen, desto heldre som nu gällande ordning så väl för pröfningen af understödstagarnes

rätt som för utbetalningen af understöden kan anses förmånligare för

Flottans understödstagare än för Arméens; men understödsväsendet för Flottan synes

dock böra ställas på lika fot med denna angelägenhet vid Arméen så tillvida, att förvaltningsutgifter

icke böra bestridas af de för den afskedaae gemenskapen anslagne

understödsmedel. Och anse Kommitterade att föreskriften om Pensionsfondens årli°-a

O

tillvext allenast är tillämplig å den del deraf, som afsättes för pensioneringen af

embets- och tjensteman.

Genom innevarande års reglemente för Flottan har den förändring vidtagits, att

till den militära gemenskapen, som deruti benämnes Sjömanskåren, hänföras jemte matros-

och Båtsmanskompanierne nya så kallade Eldare- och Handtterkskompanier till

det antal, som i stat upptages, och att Sjömanskåren indelas i 4 klasser, nemligen l:a,

2:a och 3:e klassens Sjömän samt Varfsklassen. Första klassens Sjömän utgöras dels

54

af Under-Officerskorporaler och dels af Korporaler. Vidare innehåller detta reglemente,

att till Flottan skola räknas, såsom Civila karer, en iMachimst-stat och eu

Handtverks-stat, vid hvilka Under-officerare af l:a och 2:a graden utnämnas. Personalen

vid förenämnde Eldare- och Handtverkskompanier synes, enligt det för kassan

gällande Reglemente, böra räknas till den gemenskap, som är berättigad till understöd

af kassan helst, hvad första uppsättningen af dessa kompanier angår, densamma

antagligen kommer att till största delen utgöras af daglönare vid Stationernas gamla

Machinist- samt timmermans- och Handtverks-stater. Enahanda torde förhållandet

jemväl vara med Under-Officers-personalen vid Flottans Nya Machinist- och Handtverks-stater,

hvadan medlemmarne af desamma torde böra anses såsom delegare i

kassan med skyldighet att stadgade afgifter till densamma erlägga. Denna uppfattning

bestyrkes ytterligare deraf, att Machinist- och Handtverks-Under-officerarne,

enligt Reglementet för Flottan, äro förpligtade att ur tjensten afgå, då de uppnått

den lefnads- och tjensteålder, som berättigar dem till full pension jemte fyllnadspension.

Vidare innehåller åberopade reglementet för Flottan, att månads- och daglönare

kunna genom Kontrakt anställas å Flottans Stationer dels vid Bageri- Qvarn- Sjukhus-

och Magasinsinrättningarne samt beklädnadsverkstäderna dels ock vid Varfs Staten.

De, som erhålla månadslön, skola antagas på viss tid, hvilken dock ej må öfverstiga

5 år. eller på viss uppsägningstid; Och föreskrifves, beträffande daglönarne, att de få

antagas på högst 6 månaders uppsägning. I afseende å personalen vid Varfspolisen,

stadgar reglementet, att densamma antages medelst förordnande tillsvidare.

Enligt äldre föreskrifter gällde för bibehållandet af vunnen anställning såsom Varfs

Under-Officer och Mästare vid Stationernas timmermans- och handtverksstater, förutsättningen

om fortfarande duglighet, hvarjemte Kronan egde att i vissa fall låta efter

8 dagars tillsägelsetid »afringa» eller för kortare tid afskeda Personalen vid nämnde

stater. Med afseende härå torde någon egentlig skillnad angående anställningens

varaktighet icke förefinnas emellan de äldre föreskrifterna och det nya stadgandet om

uppsägningsrätt. Kronan lärer nemligen, oansedt denna rätt, hädanefter lika litet som

förut kunna hänsynslöst afskeda ifrågavarande personal. Af den redogörelse Kommitterade

här ofvan lemnat inhemtas, att personalen vid Angqvarns- och Bageri inrättningen

i Carlskrona, som från denna Inrättnings uppkomst varit antagen med ömsesidig

uppsägningsrätt, icke destomindre förklarats tillhöra Amiralitetskrigsmanskassan

med lika rättigheter och skyldigheter, hvar efter sin befattning, med Flottans ständiga

personal. Rätt till understöd af kassan lika med Gemenskap är ock tillerkänd de

vid Sjukhuset i Carlskrona anställda Sjukvaktare, oaktadt deras anställning grundar

sig på Kontrakt med uppsägningstid. Varande i sammanhang med den nya ordningen

för daglönares antagande den, som blifvit skadad i tjensten, genom reglementet för

Flottan tillförsäkrad understöd af det allmänna. De skäl, som från början gjort det

nödvändigt, att vid Amiralitetet upprätta ifrågavarande Pensionsanstalt och som fortfarande

betinga densammas vidmakthållande, synas jemväl ega lika tillämpning för

denna Anstalts utsträckning till den personal,'' som enligt de nya föreskrifterna är an

-

55

ställd och kommer att antagas. Någon olikhet i detta hänseende eger väl rum förde

månadslönare, som hafva anställning på viss bestämd tid äfvensom för Polispersonalen;

men undantag för dem torde dock icke böra göras, helst, äfven om deras anställning

icke kommer att utsträckas så lång tid att de på grund deraf kunna blifva

pensions berättigade, det dock kan skattas högt, att pension beviljas, i händelse de

komma till skada i tjensten och att gratialsrätt för efterlefvande enka och barn förvärfvas.

Då lika rättigheter böra betinga lika skyldigheter, anse Kommitterade, att andra vilkor

för ifrågavarande personals upptagande i Pensionsanstalten icke böra ifrågakomma,

än de, som i allmänhet äro gällande. Under åberopande häraf få Kommitterade underdånigast

tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna,

4:o. Att rätt till pension och understöd samt till Gratial för enka och oförsörjda Pensionsrått

barn af kassan skall, enligt de grunder, som i sådant afseende för Flottans tjenste- kontrakt

män och betjente samt gemenskap äro eller framdeles kunna varda till under- anställde perdånig

efterrättelse anbefallde, tillkomma alla å Stationerna vid Bageri- Qvarn- sonal''

Sjukhus- och Magasins inrättningarne samt beklädnads verkstäderna äfvensom

vid Varfsstaten på Kontrakt anställde månads- och daglönare jemte personalen vid

Varfspolisen, månadslönarne och polispersonalen lika med tjensteman och betjente

samt Daglönarne lika med gemenskap.

I sammanhang härmed får Kommitterade underdånigast föreslå, att 166 § 3. mom.

i 2:dra delen af senaste reglemente för Flottan måtte erhålla följande förändrade lydelse:

5:o. Daglönare, som blifvit i Kronans tjenst så skadad, att han är oförmögen, att Skadad dagtill

väsendtlig del sig sjelf medelst arbete försörja, undfår, sedan han ifrån Sjuk- Pinare.

huset utskrifvits, full aflöning intilldess lian kommer'' i åtnjutande af understöd

från Amiralitetskrigsmanskassan.

Understödsklasserna för gemenskapen äro för närvarande 5, såsom här ofvan närmare

är anfördt. I de 3. högsta af dessa Klasser upptagas de som kommit till skada

i tjensten. Endast i sällsynta fall eger tillämpning af l:a Klassen rum under fredstid.

Af bilagan N:o 3 inhemtas nemligen, att till denna Klass hänföras icke flera än

16. Understödstagare, men ett annat förhållande torde inträffa, i händelse landet råkar

i krig. För dem som erhållit lindrigare skada än i l:a Klassen afses, är skadan ofta

af så olika beskaffenhet, att billigheten synes fodra, att den ene tillägges större understöd

än den andre. Någon inskränkning i understödsklasserna för skadade anse således

kommitterade sig icke böra föreslå, destoheldre som understöden för skadad Gemenskap

vid Arméen äfvenledes äro fördelade i 3 klasser. Yilkoren för understöd på

grund af tjenste- och lefnadsår äro för närvarande i de båda lägsta klasserna olika

för Matroser och Marinsoldater å ena samt den öfriga gemenskapen å andra sidan

sålunda, att för de förra fordras en tjenstetid af minst 25 eller 30 år och en lefnadsålder

af 50 år, men för den öfriga gemenskapen minst 20 eller 30 tjensteår och en

iefnadsålder af 55 år. En tjenstetid af 40 år i förening med 60 lefnadsår berättigar

utan åtskillnad till understöd lika med skadad enligt 3:e Klassen.

O

56

För Arméens manskap göres i dessa hänseenden skillnad emellan den indelta och

värfvade truppen sålunda, att manskapet vid den förra tillägges underhåll först vid 50

lefnads- och 30 tjenstår, då för värfvadt manskap fordras allenast 40 lefnads- och 20

tjenstår. En tjenstetid utöfver 30 år berättigar lika för alla till understöd såsom skadad

i lägsta Klass. Vid både Flottan och Arméen räknas tjenstetiden alltid från 20 års

ålder eller den senare tid inträdet i tjensten skett.

Af nyssnämda bilaga inhemtas, att understödstagarnes antal som tillhört Båtsmanshållet

vid 1874 års slut utgjorde 1353, deraf 547 tillhörde 5:e klassen eller erhållit

afsked efter en tjenstetid, som varat 20 men icke uppgått till 30 år. Förlängning af

rjensteåldern för Flottans indelta manskap eller Båtsmanshållet torde icke kunna anses

såsom en förmån för detsamma, och förändringen härutinnan skulle icke heller kunna

undgå att menligt inverka på bemanningens tjenstbarhet. Understödstagare i denna

klass från de med båtsmanshållet i detta hänseende likställda stater äro, såsom bil. n:o

3 visar, allenast 7; hvadan förlängning af tjenstetiden för sistnänmde stater icke bör

anses vara af förhållandena påkallad. Ifrågavarande vilkor för gemenskapens vid nämnde

stater och båtsmanshållet rätt till understöd uppväges af bestämmelsen om den högre

lefnadsåldern; Och anse Kommitterade sig alltså icke böra tillstyrka förändring i ena

eller andra hänseendet till likhet med gällande stadganden för Arméens indelta manskap,

helst sådan förändring, hvad angår nedsättning af lefnadsåldern från 55 till 50

år, skulle, enligt ungefärlig beräkning öka kassans årliga utgifter med 12,000 Kronor.

Af ofta åberopade bilagan synes, att Matroskåren endast i mycket ringa mån betungar

Kassan. Borttagandet af undantags-stadgandet, enligt hvilket matros bör tjena

minst 25 år för rätt till understöd i lägsta Klass, kan följaktligen icke antagas medföra

någon afsevärd stegring i kassans utgifter; med anledning hvaraf intet skäl synes

tala för bibehållande af detta undantagsstadgande. De grunder, som göra det ändamålsenligt

och nödvändigt att berättiga Arméens värfvade manskap till understöd vid

40 års ålder, ega icke tillämpning å Matroskåren för så vidt densamma kan rekryteras

från Skeppsgossekåren; hvadan upptagandet af denna bestämmelse för Flottan af Kommitterade

icke anses behöflig.

Såsom en uppmuntran för välförhållande i krig mot Rikets fiender, synes vitsord

härom i förening med den bestämda lägsta tjenstetiden böra berättiga till understöd i

högre klass.

Med afseende å den stegrade lefnadskostnaden föranlåtas Kommitterade underdånigst

föreslå förhöjning i den senast fastställda staten för kassans understödstagare

dervid kommitterade anse billigt, att förbättringen beredes dels särskilt för dem, som

erhålla understöd för tjenstetid, genom uppflyttning sålunda, att minst 40 år berättiga

till 2:a klass, 30 år till 3:e klass och lägsta tjenstetiden eller 20 år till 4:de klass, och

dels för alla medelst understödsbeloppens tillökning. Och skulle 5:e klassen sålunda

komma att bortfalla.

Då förhöjning i invalidunderhållet för dem, som öfverflyttas till Flottans invalidstat,

med år 1873 blifvit beviljad, anse Kommitterade ofvan ifrågasatta förbättring af

57

understöden från Amiralitets Krigsmanskassan icke böra utsträckas till dem, som tilllika

njuta invalidunderhåll.

Sjömanskårens nya indelning synes betinga en förändrad beräkning af understödsbeloppen

för Matros- samt Eldare- och Handtverks-Kompanierne sålunda, att högre

understöd afses för dem, som vunnit befordran till Under-Officerskorporaler och Korporaler;

Och böra de daglönare vid stationerna nemligen Sjukvaktare och Förmän,

som enligt reglementet anses lika med Under-0fficers-korporaler, njuta lika rätt med

dessa. Bland Lotsbetjeningen synes Lots med l:a klassens lön böra i understödshänseende

likställas med Under-Officerskorporal samt Lots med 2:a klassens lön och Fyrvaktare

med Korporal.

I afseende å betjeningen vid Lifräddnings-anstalterne å Rikets kuster, har Chefen

för Sjöförsvars-Departementet föreskrifvit, att kommitterade böra i sina förslag upptaga

denna betjening såsom berättigad till understöd af kassan för skada, erhållen under

tjensteutöfning, med lika belopp, som föreslås för manskapet vid Matros-kompanierna,

Uppsyningsman lika med Under-Officerskorporal, Båtstyrare lika med Korporal och den

öfrige betjeningen vid Lifräddningsväsendet lika med 2:a eller 3:e klassens SjömanNågon

sannolikhetsberäkning öfver den tillökning i Kassans utgifter, som häraf möjligen

kan föranledas, kan svårligen uppgöras, men tillökningen torde kunna antagas

icke öfverstiga den framtida besparing, som genom Marin-Regementets indragning

uppkommer.

Föreskrift om understöd till förhyrde Under-Officerare och Sjömän är icke erforderlig

då, enligt det nya reglementet för Flottan, Underbefäl och manskap icke vidare

skall genom förhyrning anskaffas.

Med hänvisning till bil. n:o 29, som innefattar en jemförelse-tabell emellan nu

gällande och föreslagna understödsbelopp, få Kommitterade underdånigst anföra, att

Kommitterade ansett sig böra bibehålla det angifna årliga medeltalet öfver tillkomne

understödstagare såsom grund för beräkning af det belopp, som erfordras till utgifvande

af de förhöjda understöden. Härvid visar sig, att i nämnda afseende erfordras en tillökning

i rundt tal l:a året af 2500 kronor, 2:a året af 5000 kronor och så vidare hvart

följande år 2500 kronor mera än det föregående intill och med 16:de året, då hela tillökningen

uppgår till 40,000 kronor, hvarefter, sedan alla, som njuta understöd enligt

nu gällande grunder, kunna beräknas hafva afgått, sistnämnda belopp synes för ändamålet

tillräckligt derigenom, att den årliga besparingen efter afgångne och utgiften för

tillkomne ställa sig ungefärligen lika.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, få Kommitterade underdånigst

tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna,

6:o Att Amiralitetskrigsmanskassans understödstagare skola fördelas i 4 klasser Stat för U,K

sålunda:

i l:a klassen upptages den, som af erhållen blessyr i krig mot Rikets fiender annan

kroppskada, uppkommen i följd af olyckshändelse under utöfning af Kronans

tjenst eller obotlig genom tjenstgöringen ådragen sjukdom eller annan åkomma

derstöd till afskedad

gemen

-

skap.

blifvit oförmögen till vidare verksamhet;

Bet. rör. Flottans pensionsväsende.

8

58

i 2:e klassen upptages:

a) den, hvars verksamhetsförmåga väl icke alldeles men dock i betydlig mån

gått förlorad af sådan händelse som här ofvan afses,

b) den, som tjenat i 20 år och tillika tjenstgjort i krig mot Rikets fiender

med vitsord att hafva ådagalagt utmärkt välförhållande och

c) den som tjenat i 40 år;

i 3:e klassen upptages:

a) den, hvars verksamhetsförmåga af blessyr, annan kroppsskada, obotlig sjukdom

eller annan åkomma, erhållen eller ådragen såsom här ofvan sägs, blifvit

inskränkt, dock icke i så betydlig mån, att han bör till 2:a klassen hänföras;

b) den, som tjenat i 20 år och tillika tjenstgjort i krig mot Rikets fiender

med vitsord att hafva ådagalagdt särdeles välförhållande och

c) medlem af matroskompani, som tjenat i 30 år och uppnått 50 års ålder

samt annan, som tjenat i 30 år och uppnått 55 års ålder;

i 4:de klassen upptages medlem af matroskompani, som tjenat i 20 år och

uppnått 50 års ålder samt annan, som tjenat i 20 år och uppnått 55 års ålder;

Att understödet bestämmes för olika understödstagare i hvardera af föreskrifna

4 klasser enligt följande

Understödsstat.

Under-Officerskorporal af Matros- eller'' Eldare- och

Handtverks-kompanierna, Lots med l:a klass lön,

Förman bland daglönare vid Flottans Militär Depöter

eller Varf, Sjukvaktare och Uppsyningsman vid

Lifräddnings-anstalterne, hvilken kommit till skada

i tjensten.......................................................................

Korporal af nämnde kompanier, Lots med 2:a klass lön,

Fyrvaktare, och Båtstyrare vid Lifräddningsanstal

terne,

hvilken blifvit skadad i tjensten....................

Andra eller tredje klassens Sjöman afMatros- ellerEldareoch

Handtverkskompanierna, Daglönare, som ofvan

icke är särskilt nämnd, vid Lots- och Fyrstaten,

vid Flottans Militär-Depöter eller Varf och vid

Lifräddningsanstalterna, den sistnämnde så vidt han

blifvit skadad i tjensten, Båtsman, ehvad han tillhör

högre eller lägre Sjömansklass samt Skeppsgosse,

som kommit till skada i tjensten..............................

l:a kl.

300.

225.

125.

2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.

200. 150. 100.

150. 115. 72.

100. 70. 45.

Att hvad sålunda förordnats skall ega tillämpning å alla, som äro berättigade till

understöd af Amiralitetskrigsmanskassan och framdeles erhålla afsked eller redan

äro afskedade men ännu icke blifvit, i anseende till bristande lefnadsår, tillerkända

59

understöd, dervid Korporal eller Soldat vid Marinregementet skall anses likställd med

2:a eller 3:e klassens sjöman af matroskompanierna; dock undantagas i båda fallen

a) daglönare, tillhörande stationernas gamla timmermans- och handtverksstater,

som öfverflyttas till Invalidstat; skolande understöd till dessa utgå i enlighet med

nu gällande stat, och

b) de nu vid Militär-Depöterne och Varfven anställda Förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda mecf månadslönare och sålunda få hädanefter

såsom hittills räknas till kassans delegare;

Att inkalladt manskap, tillhörande Sjöbeväringen, som kommit till skada i

tjensten, tillägges understöd lika med manskapet vid Matroskompanierna i enlighet

med förestående grunder efter den befattning, som den skadade vid tillfället

innehade;

Att i alla öfriga hänseenden vid nu gällande föreskrifter för understöd till

Flottans och Lotsverkets gemenskap, såsom om beräkning af tjenstår, om uppförandet

under tjenstetiden för rätt till understöd, om tiden för understöds åtnjutande,

om understödens utbetalning månadtligen, om begrafningshjelp efter afliden

understödstagare m. m., må förblifva och

att afskedad gemenskap, som före fastställandet af förestående förslag redan

undfått eller bonit tilläggas understöd af Amiralitetskrigsmanskassan, bibehålies

vid sin förra rätt.

Såsom regel för pensionering på Allmänna Indragningsstaten gäller för närvarande,

att den, som har 3,000 kronor eller lägre belopp i lön, erhåller fulla lönen och den,

hvars aflöning öfverstiger 3,000 kronor, 80 procent deraf i pension; dock att i sistnämnda

fall pensionen icke sättes under 3,000 kronor. Rättigheten att till Allmänna

Indragningsstaten öfverflyttas inträffar väl icke tidigare, än då utvägen att medelst

arbete förtjena uppehället kan anses stängd i följd af hög ålder eller sjuklighet. Men

denna rättighet har hitintills icke betingat skyldighet till afgång ur tjensten vid sagde

tidpunkt, utan eger eu hvar valfrihet i detta hänseende. Början till ett annat förhållande

emellan Staten samt dess embets- och tjenstemän är gjord genom föreskriften

för Officers- och Under-Officerspersonalen vid Flottan att söka afsked, sedan de uppnått

den lefnads- och tjensteålder, som berättigar dem till full pension och fyllnadspension.

Den lefnadsålder, som härvid afses, är för alla, med undantag för Amiraler, satt

lägre än den för öfverflyttning till Allmänna Indragningsstaten bestämda lägsta lefnadsålder,

eller 65 år. Kommendörer blifva nemligen berättigade till full pension och fyllnads

pension vid 60 år samt öfriga Officerare och Under-Officerare vid 55 års ålder. Men

denna olikhet, hvad lefnadsåldern angår, synes icke böra tilläggas någon inverkan på

frågan om pensionsbeloppet. Det låter tänka sig, att en och annan vid den sålunda

bestämda tidigare lefnadsåldern hafva tillfälle att medelst arbete förskaffa sig något

bidrag till lefnadskostnaden, men ett motsatt antagande är lika berättigad!. Enligt

Ivoinmitterades uppfattning, fordra alltså rättvisan och billigheten, att pensionen för

den personal, som är förbunden till afgång ur tjensten, beräknas så, att beloppet för

-

60

slår till anständig bergning för hvar i förhållande till hans samhällsställning, oberoende

huruvida han är i tillfälle bereda sig någon ^förtjenst eller icke, destoheldre som aflöningen

för Flottans Officerare och Under-Officerare hädanefter såsom hittills icke

torde komma att räcka till besparingar för betryggande af sådan bergning efter afgång

ur tjensten. Nu kan, vidkommande de högre aflönade vid Flottan, antagas, att de,

likasom andre tjensteman i samma belägenhet, kunna efter afskedstagande! frigöra sig

från åtskilja under qvarståendet i tjenst oundvikliga utgifter, hvadan motsvarande

afkortning å deras inkomster efter afskedstagandet icke synes böra vålla dem kännbar

olägenhet. Likaledes ega de skäl, som betinga, att den tjensteman, hvars aflöning

icke öfverstiger 3,000 kronor, vid öfverflyttningen på Allmänna Indragningsstaten får

behålla densamma oafkortad, lika tillämpning för bestämmande af pensionen till de

Officerare och Under-Officerare vid Flottan, hvilka vid det tvungna afskedstagandet

icke innehafva högre aflöning. Befogenheten af denna uppfattning synes vinna ytterligare

styrka, så vida grunden för det af Eders Kongl. Maj:t vid innevarande års

Riksdag framlagda Nådiga förslag till ny aflöningsstat för Flottans personal kommer

att framdeles följas. Detta förslag är nemligen bygdt derpå, att en hvar behöfver

utöfver den års- eller månadslön, som för befattningen pröfvas skälig, vid tjenstgöringen

i land eller till sjös erhålla särskild dagaflöning, hvartill komma för UnderOfficerspersonalen

andre förmåner, såsom beklädnad, qvarter och portion eller ersättning

derför. Då dagaflöningen och nämnda förmåner icke vidare efter afskedstagandet

ifrågakomma, måste bibehållandet af hela lönen för innehafvarne af de lägre befattningarne

och största delen af lönen för innehafvarne af de högre anses oundgängligt.

Vid öfvervägande häraf hafva Kommitterade för sin del funnit, att sammanlagda

beloppet af pension och fyllnadspension för Flottans Officerare och Under-Officerare

bör, för att Flottans pensionsväsende må uppfylla sitt ändamål, sättas lika med hvad

å Allmänna Indragningsstaten för närvarande bestås. Härigenom vinnes en fast grund

för pensionsberäkningen, som kan under alla förhållanden och jemkningar af löner

lika lätt och säkert tillämpas.

Såsom eu ytterligare förmån af den ifrågasatta förändringen torde jemväl kunna

framhållas, att densamma medför likhet vid Pensionsberäkningen för Flottåns militära

kårer samt dess Civil- och Medicinalstater, hvilkas medlemmar redan äro berättigade

till öfverflyttning på Allmänna Indragningsstaten.

Enligt hvad Kommitterade hafva sig bekant, är i underdånigt förslag angående

löneregleringen för Hof-Rätterna med flere af de centrala Embetsverken ifrågasatt,

att grunden för pensionering å Allmänna Indragningsstaten af de till nämnda verk

hörande embets- och tjensteman skulle ändras i sammanhang med den nya löneregleringen,

sålunda att aflöningen alltid utgår i lön och tjenstgöringspenningar och

att så väl högre som lägre tjenstinnehafvare få bibehålla hela lönen i pension; men

denna grund hafva Kommitterade icke kunnat tillämpa, då lönestaterna för Flottan,

så val de nu gällande som de föreslagna, icke blifvit uppgjorda med hänsigt till

samma vilkor, som för nämnda lönereglering föreslås.

61

Underdånigt förslag att Lotsverkets civila tjensteman skulle tilläggas rätt till

pension på Allmänna Indragningsstaten lärer vara hos Eders Kongl. Maj:t i sammanhang

med förslag till nytt reglemente för Lotsstyrelsen framstäldt; men för närvarande

tillhörer dem icke dylik rätt och icke heller Amiralitets-Krigsmanskassans egna

tjensteman. Så väl de förra som de senare äro dock i öfrige hänseenden likställda

med Förvaltningens af Sjöärendena och Stationernas civila tjensteman och synas

alltså böra äfven i fråga om pensionsrätt tilläggas enahanda förmån med dessa.

Emedlertid torde det icke kunna bestridas, att nu gällande föreskrifter, enligt hvilka

personalen så väl hos Förvaltningen af Sjöärendena som vid Stationernas Civil- och

Medicinalstater erhålla en del af pensionen från Kassan och återstoden från Allmänna

Indragningsstaten eller med andra ord ena delen i ej obetydlig mån medelbart och

den andra omedelbart från Statsverket, icke blott medföra obehöflig omgång vid

pröfning af förefallande pensionsfrågor utan äfven försvåra öfversigten af Statsverkets

utgifter för Flottans Pensionsväsende. En annan oegentlighet är härvid ytterligare

att framhålla, nemligen att så väl läkarne som de civila tjenstemännen ega rätt att

mot de vilkor 1860 års cirkulär uppställer komma i åtnjutande af den deri medgifna

fyllnadspension, hvadan tre särskilda grunder för denna personals pensionering sålunda

för närvarande äro gällande. För att i dessa hänseenden åvägabringa rättelse, få

Kommitterade underdånigst förorda, att pensionering å Allmänna Indragningsstaten af

Förvaltningens af Sjöärendena och Stationernas Civila tjensteman samt Flottans

läkare må derifrån öfverflyttas till Anuts-Krigsmanskassan, dock utan ändring i grunderna

för pensionsberäkningen och att rätt till enahanda pensionering må tillerkännas

de vid Lots verket och kassan anställde civile tjensteman.

Vidkommande derjemte Rektor och Lärare vid Skeppsgosseskolan i Carlskrona,

hvilka redan äro tillförsäkrade pensionsrätt i kassan, så och då enahanda grund

torde gälla för beräkning af deras löneinkomst som för nyssnämnda tjensteman, tillstyrka

Kommitterade underdånigst, att de förra tilläggas lika förmån med dem i

pensions hänseende.

De af Kommitterade här ofvan anförda skäl för förhöjning af sammanlagda beloppet

af pensionen och fyllnadspensionen för Flottans Officerare och Underofficerare

till likhet med hvad å Allmänna Indragningsstaten bestås, ega enligt Kommitterades

uppfattning lika tillämpning å Lots- och Fyrstatens befäl och underbefäl, sedan dessa

blifvit ålagde enahanda förbindelse med de förre att afgå ur tjensten vid den lefnadsoch

tjensteålder, som berättigar till full pension och fyllnadspension, hvarom fråga

lärer vara väckt, enligt hvad Kommitterade inhemtat. Och hafva Kommitterade i

enlighet härmed vid sina beräkningar antagit Lots-Direktör vara skyldig söka afsked

vid 60 och de öfrige vid 55 års ålder. Lotsålderman och Fyrmästare hafva, alltsedan

de erhöllo delegarerätt i kassan, varit utan afseende å de med deras befattningar

förenade löneinkomster i pensions hänseende likställda med Underofficer vid Flottan

sålunda, att de förra tilläggas i pension enligt kassans Reglemente enahanda belopp,

som är bestämdt för lägsta gradens Underofficer, men sammanlagdt i pension och

62

fyllnadspension hvad som tillkommer lägsta gradens Underofficer med högre lön,

det ena och andra enligt de lönestater, på hvilka dessa pensionsberäkningar grundas.

Varande äfvenledes för Ofver-Fyringeniören och Fyringeniörerna stadgadt i Kong],

brefvet den 24 Augusti 1858, att de borde i pensions hänseende upptagas, ÖfverFyringeniören

lika med Kapten och Fyringeniör lika med Underlöjtnant. Då så väl

Öfver-Fyringeniörens och Fyringeniörernes som Lotsa]dermäns och Fyrmästares löneinkomster

hädanefter såsom hittills torde komma att beräknas på grund af förhållanden,

som icke synas ega lika tillämpning vid bestämmandet af deras pensioner, finnes

efter Kommitterades uppfattning ej skäl att frångå hittills gällande grundsats i sistnämnda

hänseende, dock med den ändring, som af befattningarnes förändrade ställning

betingas, sålunda att Öfver-Fyringeniören i pensions hänseende likställes med

Kommendörkapten af l:a klass och Fyringeniör med Kapten af l:a klass, Lotsålderman

med Flagg-underofficer och Fyrmästare med Underofficer af 2:a graden. Pensionsberäkningen

för öfrige löntagare vid Lotsverket anse Kommitterade böra, i likhet

med hvad för Officerspersonalen är föreslaget, rätta sig efter den en hvar tillkommande

lön.

Grundsatsen, att i förening med förbindelsen till afgång ur tjensten bör medgifvas

förhöjning i pensionen, är af Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen godkänd, hvad

angår personalen vid Marin-Ingeniörstaten så till vida, att sammanlagda beloppet af

pensionen och fyllnadspensionen blifvit vid 1874 års Riksdag uppå Eders Kong!.

Maj:ts nådiga förslag förhöjdt för Ingeniör från 2,000 kronor till 3,000 kronor och

för Direktör från 2,666: .. kronor till 3,500 kronor; varande pensionen och fyllnadspensionen

för Öfver-Direktören bestämda till 5,000 kronor eller 2,000 kronor mera

än för motsvarande grad vid Flottan för närvarande bestås. Marin-Ingeriiörstatens

löner äro i allmänhet högre än andra tjenstemäns, på grund af särskilda förhållanden,

hvilka dock icke i lika mån synas ega tillämpning vid bestämmandet af denna personals

pensionering. Kommitterade finna till följd häraf ej anledning föreslå, att

pensionsberäkningen för denna personal skall rätta sig efter den en hvar tillkommande

lön; men på det densamma i pensions hänseende må erhålla lika förmån med

innehafvare af jemförliga befattningar, anse Kommitterade någon jemkning i nyssnämnda

pensionsbelopp erfordras, så att Ofver-Direktör vid Marin-Ingeniörstaten

erhåller pension och fyllnadspension lika med Lots-Direktören och Direktörerna vid

samma stat lika med Kommendörkapten af Pa klass. Pensionen och fyllnadspensionen

för månadslönarne vid Stationernas machinist- samt timmermans- och handtverksstater

hafva hitintills vexlat för de särskilda befattningarne efter den större eller

mindre månadslön, som enligt aflöningsstaterna tillhörde den ena eller andra befattningen.

Ännu större vexlingar, beroende af yrkesskicklighet och andra förhållanden,

torde vara att emotse genom ofvan anförda förändring, enligt hvilken aflöningen för

personalen inom månadslönareklassen vid Flottans Militärdepoter och varf nu mera

bestämmes genom kontrakt vid antagningen. Med anledning häraf kan pensionsberäkningen

för denna personal icke lämpligen grundas på aflöningen, helst de för

-

63

hållanden, af hvilka densamma är beroende, icke ega lika tillämpning för personalens

pensionering. Och anse Kommitterade alltså, att härvid bör följas samma grundsats,

som hittills varit iakttagen och Kommitterade föreslagit att fortfarande bibehållas för

Lotsåldermäns och Fyrmästares pensionering eller att ifrågavarande månadslönare

samt Underofficerare vid Flottans nya machinist- och handtverkstater i detta hänseende

likställas med Underofficerare vid Flottan, så att en hvar af de förra erhålla

ftension och fyllnadspension till lika belojjp med Flagg-underofficerare eller Underofficerare

af 2:dra graden, allt efter som han bör, enligt Reglementet för Flottan,

anses såsom vederlike med den ene eller andre af dessa Underofficerare. Äfvenledes

och då ofvanberörda grunder ega lika tillämpning för pensionering af den personal

vid Varfspolisen, som föreslagits till delegarerätt i kassan, anse Kommitterade att

Poliskommissarien bör berättigas till lika pension och fyllnadspension med Flaggunderofficer

samt Ofverkonstapel och Konstapel med Vaktbetjening.

Likasom sammanlagda beloppet af pension och fyllnadspension vid ordnande åt

Flottans pensionsväsende, enligt Kommitterades uppfattning, sålunda bör fastställas

för alla i förhållande till den aflöning, som kan antagas motsvara lefnadskostnaden i

den samhällsställning hvarderas befattning medför, finna Kommitterade äfvenledes,

att samma aflöning hädanefter som hittills erbjuder en rättvis och säker grund för

nämnda belopps delning mellan pension af kassan och fyllnadspension af Statsverket.

Kommitterade hafva redan uttalat sig öfver de skäl, som härvid synas vara afgörande.

Pensionen får icke sättas så lågt att den icke kan bereda någorlunda tillräcklig

bergning. Och fyllnadspensionen bör ej hafva annan uppgift än att häri bereda förbättring

såsom ersättning för förbindelsen att vid viss ålder söka afsked från tjensten

och i särskilda fall jemväl för tjenstgöring, sedan afsked med rätt till pension kan

sökas. Vid den fyllnadspension, som genom 1860 års Cirkulär beviljats, är fästadt

vilkor om skyldighet för den afskedade att vid krig eller större rustningar å nyo

inträda i tjenstgöring, för några intill 60 och för andra intill 65 års ålder. Amiral,

som först vid sistnämnda ålder undfår fyllnadspension, är fritagen från detta vilkor

äfvensom af enahanda anledning de, som erhålla fyllnadspension genom öfverflyttning

på allmänna indragningsstaten. Hittills har ingen, som varit berättigad till fyllnadspension,

afstått från densamma för befrielse från nämnda vilkor. Emedlertid synes

det kunna ifrågasättas, huruvida icke samma vilkor för ernående af det dermed afsedda

ändamål lämpligast bör fästas vid anställningen i statens tjenst sålunda att en

hvar, som derifrån erhåller afsked med pension, vare sig till fullt belopp eller icke

eller med eller utan fyllnadspension, är skyldig att vid krig eller större rustningar å

nyo inträda i tjenstgöring intill viss bestämd lefnadsålder. Men i hvad fall som helst

lemnar erfarenheten ingen ledning för bedömmande till hvad penningebelopp nämnda

skyldighet skäligen må skattas, då den fastställda fyllnadspensionen ställer sig mycket

ojemnt för de olika befattningarne och antagligen icke utöfvat något inflytande på benägenheten

att underkasta sig nämnda vilkor. Kommitterade anse således, att hänsyn

härtill icke behöfver tagas vid bestämmande af förhållandet mellan pensionen

64

och fyllnadspensionen. Med denna uppfattning finna Kommitterade för sin del ingen

anledning att föreslå ändring i den pensionsstat för kassans delegare, som vunnit

fastställelse genom 1838 års reglemente och sedan dess egt bestånd, men tiden synes

deremot vara inne att återgifva denna pensionsstat sin fulla tillämpning, så att pensionen

må beräknas efter den lön en hvar, med iakttagande af erforderlig rättelse

angående högsta pensionsbeloppet, vid afskedet innehar och icke efter den lön, som

med hans befattning varit förenad enligt de före 1858 gällande aflöningsstater. Nyssnämnda

inskränkning har Eders Kongl. Maj:t anbefallt, utan att kassans delegare i

fråga härom fattat beslut; och torde till följd häraf icke vara behöfligt att före upphäfvandet

af samma inskränkning häröfver inhemta deras mening. Äfven denna omständighet

talar för bibehållandet af nämnda pensionsstat, då något förslag till ny

sådan, som tillfredsställer kassadelegarnes flertal, svårligen lärer kunna uppgöras,

sedan pensionsväsendets ordnande för dem, som redan ega rätt till öfverflyttning på

Allmänna Indragningsstaten, icke vidare påkallar enskild omtanka och jemväl i öfrigt

genom det påbudna afskedstagandet synes till ej ringa del vara en allmän angelägenhet,

enligt hvad Kommitterade ofvan underdånigst framhållit. I de särskilda af

kassans Direktion åren 1851 och 1862 uppgjorda af delegarne gillade förslag till

nytt reglemente för kassan bibehålies förenämnda pensionsstat oförändrad, dock att

bestämmelsen om högsta pensionsbeloppet rättar sig efter då gällande stater. Fråga

om förhöjning af delegarnes bidrag till pensionsväsendets upprätthållande, utgörande

för en hvar 4 % af den honom från kassan tillkommande pension, kan icke med någon

utsigt till framgång väckas. Genom Kommitterades förslag kommer emedlertid

kassans inkomst af dessa bidrag att stiga i lika mån som kassapensionen, enligt detsamma,

är satt högre än för närvarande.

Något skäl till ändring i öfriga nu gällande föreskrifter angående vilkoren för er

Ö

o O O o

hållande af pension från kassan anse Kommitterade icke heller vara för handen.

Såsom vilkor för rätt till fyllnadspension enligt 1860 års Cirkulär är stadgadt

bland annat, att Amiral skall i fem år och öfrige i två år hafva innehaft den lön,

hvarefter fyllnadspensionen får beräknas. Detta stadgande, som tillkommit i annat

ändamål än den sedermera föreskrifna skyldigheten till afgång från tjensten innebär

och för öfrigt icke eger motsvarighet i vilkoren för rätt till öfverflyttning på allmänna

indragningsstaten, hafva Kommitterade af dessa anledningar ansett sig icke böra upptaga

i sitt förslag.

Till ledning för bedömande af utgifterna för pensionsväsendets ordnande, i öfverensstämmelse

med hvad Kommitterade sålunda anfört, få Kommitterade underdånigst

hänvisa till bilagorna N:ris 30, 31, 32 och 33. Af förstnämnda bilaga inhemtas antalet

delegare vid deri namngifna stater, som under hvardera af följande 34 år

uppnå den lefnads- och tjensteålder, som berättigar till full pension och fyllnadspension

i enlighet med förestående grunder. Denna uppgift afser dock icke personalen

vid Flottans gamla och nya reservstater samt indragningsstaten ej heller öfvertalige

civile tjensteman. I det betydliga antal, som belöper på nästa år, ingå alla

65

de, som redan äro pensionsmessige men ännu qvarstå i tjenst. Af den personal, som

uppgiften icke omfattar, utgör antalet pensionsmessige för närvarande 37 Officerare,

l1? Underofficerare och 3 öfvcrtalige civile tjensteman. Bilagan N:o 31 innefattar

beräkning af pensionen från kassan och fyllnadspensionen från statsverket för alla

vid Flottan eller Lotsverket anställde löntagare, i enlighet med förestående grunder,

dervid kommitterade såsom rättesnöre, hvad angår Flottans officers- och underofficers

personal, civila tjensteman vid stationerne samt flottans läkare, följt de af Eders

Kongl. Maj:t vid innevarande års Riksdag framlagda nådiga förslag till denna personals

aflöning och, beträffande öfrige löntagare, 1875 års lönestater. Härvid är dock

den afvikelse gjord, att Kommitterade, på grund af erhållen föreskrift utaf Chefen för

Sjöförsvarsdepartementet, beräknat lönen för kommendörkapten af l:a klass till 4,500

kronor i stället för 5,000 kronor, som åberopade nådiga förslag upptager. Amiralspensionen

af kassan är, i öfverensstämmelse med 1838 års reglemente, utförd med

6ö2/3 % af den föreslagna aflöningen. För öfrigt lemnar denna bilaga upplysningrörande

fyllnadspensionens procent-tal af kassapensionen så väl efter nu gällande

grunder, som efter kommitterades förslag, hvarjemte beloppet af den förhöjda pensionsafgift,

som en hvar komme att erlägga, jemväl finnes i bilagan utfördt. Bestämmelsen

i 1838 års reglemente rörande pension för den, hvars aflöning uppgår

allenast till 450 kronor eller lägre belopp, kommer icke vidare att ega tillämpning,

då lägsta aflöningen nu mera uppgår till 600 kronor. Förhållandet emellan fyllnadspensionen

och pensionen för dem, som pensioneras med fulla lönen, visar sig sämre

för den med ringare lön än för den högre aflönade. Skiljaktigheten härutinnan kan

dock icke, enligt kommitterades uppfattning, anses jäfva riktigheten af de anförda

grunderna för ifrågavarande pensionering och har, om än icke i lika regelbunden

mån, förefunnits alltsedan fyllnadspension beviljades. Vid jemförelse mellan den nu

varande och den föreslagna fyllnadspensionen enligt nyssnämnda bilaga och bilagan

N:o 6 framgår, att den föreslagna fyllnadspensionen i allmänhet är ej obetydligt lägre,

hvarigenom framdeles, i den mån kassans tillgångar ökas, ringare bidrag af statsverket

för pensionsväsendets upprätthållande erfordras.

Vid jemförelse sins emellan af de i åberopade bilaga N:o 31 utförda pensionsbelopp

för olika befattningar visar sig, att Förvaltningens af Sjöärendena och Lotsverkets

civile tjensteman skulle i pensionshänseende blifva sämre lottade än tjenstemän

i motsvarande grader vid Flottan. Denna oegentlighet är beroende deraf, att

kommitterade icke haft att för uppgörande af sina beräkningar tillgå förslag till ny

lönereglering för Förvaltningens och Lotsverkets tjensteman, och förfaller samtidigt

med fastställandet af sådan readerino-.

För kronobagaren och mjölnaren likasom för personalen vid den gamla machiniststaten

ställer sig den föreslagna pensionsberäkningen ofördelaktigare än hvad härutinnan

för närvarande är gällande. Detta förhållande är i afseende å den senare

beroende deraf, att den genom 1857 och 1860 årens stater erhållit högre löner än

timmermans- och handtverksstatens medlemmar. Enligt reglementet för bageri-inrätt

Bet.

rör. Flottans pensionsväsende. 9

66

nino-en tillädes kronobagaren och injölnaren pensionsrätt i kassan lika med månadslönare.

Föreskriften härom blef emedlertid från början, enligt förordnande af befälhafvande

amiralen, tillämpad sålunda, att de likställdes, kronobagaren med innehafvare

af 1,125 kronor och injölnaren med innehafvare af 750 kronor i lön. Denna

olikhet emellan dem och andre månadslönare skulle enligt förslaget komma att bortfalla;

dock nuvarande tjenstinnehafvares rätt oförändrad, sa vida de önska att vid

densamma bibehållas.

Såsom ett gynsamt bevis, att den föreslagna pensionsberäkningen tillfredsställer

rättvisans och billighetens fordringar, fa kommitterade underdanigst fiamhalla att,

enligt densamma, sammanlagda beloppet åt pension och fyllnadspension för kapten

uppgår till 3,000 kronor eller till enahanda belopp, som Riksdagen uppå Eders

Kongl. Maj:ts nådiga förslag i sådant afseende anvisat åt Mariningeniör, hvilken är

kaptens vederlike och icke torde kunna antagas för anständig bergning i sin samhällsställning

efter öfverflyttning på pensionsstat erfordra större belopp än den senare.

Med hänsigt till gällande föreskrifter för Flottans indragningsstat samt gamla

och nya reservstater anse kommitterade, att dervid, beträffande pensioneringen af den

personal, som tillhörer dessa stater, bör förblifva. Enahanda synes förhållandet jemväl

vara med kvarstående befäl och underbefäl vid Marin-Regementet äfvensom med

öfvertalige civile tjensteman; hvaremot föreslagna förändringen torde erhålla tillämpning

till förmån så väl för månadslönarne vid stationernas gamla timmermans- och

handtverksstater, hvilkas tjenstgöringsskyldighet är oförändrad, ehuru indragning af

dessa stater pågår, likasom för alla öfrige löntagare, hvilka redan hafva eller af Eders

Kongl. Maj:t enligt förestående förslag tillerkännas delegarerätt i kassan, dock att en

hvar, som på sin befattning innehar fullmakt, konstitutorial eller kontrakt, förklaras

berättigad att afsåga sig nyssnämnda förmån med bibehållande af sina förra rättigheter

och skyldigheter.

Kassans inkomst af pensionsafgifter skulle efter genomförande af kommitterades

förslag komma att stiga till 40,218 kronor enligt bil. Ko 32, som upptager beräkning

häröfver. Efter afkortning af 21,382 kronor, hvartill samma inkomst årligen i medeltal

för närvarande kan beräknas uppgå, vinnes sålunda årligen en ökad tillgång af

18,836 kronor för upprätthållande af den förbättrade pensioneringen. I betraktande

deraf, att nämnda belopp 21,382 kronor, så vidt nu gällande föreskrifter för pensioneringen

förblifva orubbade, kommer att minskas i den mån afgång eget rum bland

personalen vid de stater, som äro under indragning, ställer sig beräkningen öfver

ifrågavarande inkomst ännu gynsammare för kommitterades förslag, än skilnadsbeloppet

angifver.

Behofvet af erforderliga medel under närmaste 3 år för den pensionering enligt

kommitterades förslag, hvilken derunder kan antagas ifrågakomma, framgår af bil.

N:o 33. Kommitterades beräkningar häröfver äro uppställda efter enahanda grunder,

som följdes vid det förslag, hvarpå 1860 års pensionsförändriug är bygd och hvilkas

giltighet i detta hänseende af erfarenheten vunnit bekräftelse.

O O

67

Enligt hvad ofvan är anfördt, kan den tillgång för pensioneringens upprätthållande,

som årligen uppstår genom pensionärers afgång, i medeltal anslås till 8,416

kronor. I nyssnämnda förslag antogs denna tillgång uppgå till 10,000 kronor, hvilket

senare belopp kommitterade desto heldre ansett sig böra i sina beräkningar upptaga

som detsamma måste stiga i den mån afgång eger rum bland dem, hvilka få

tillträda de föreslagna förbättrade pensionerna.

Chefen för Sjöförsvarsdepartementet har medgifvit, att kommitterade, med afseende

å det förbehåll som är fästadt vid föreskriften om en hvars skyldighet att afgå

vid upphunnen pensionsålder, egde vid sina beräkningar antaga att alla. som hade

förmåga att gagna det allmänna, Ange qvarstå i tjenst åtminstone 2 år utöfver nämnda

ålder. Med anledning häraf hafva kommitterade ansett, att minst lika tal som förut

eller 40 % af sammanlagda pensionsbeloppet kan afräknas för dem, som icke genast

vinna afsked med pension eller af andra orsaker ej tillträda sådan. Med iakttagande

af denna afkortning visar sig alltså, att tillkomme pensionärer årligen efter medelberäkning

för 1877—1886, enligt bil. N:o 30, komma att uppgå till 12 eller högst 2

flera än för tiden 1864—1873. För pensioneringens upprätthållande enligt kommitterades

förslag erfordras utöfver redan beviljadt kreditiv 52,692 kronor eller i rundt

tal 52,600 kronor under hvardera af närmaste tre år.

Att detta tillskott för framtiden icke behöfver öfverskridas kan med visshet antagas,

på grund af nyssnämnda beräkning öfver antalet årligen tillkomne pensionärer

och den tillgång, som vinnes genom pensionärers afgång. Men i den mån inkomsterna

genom kapitalets tillväxt komma att ökas kan motsvarande minskning i sagde

tillskott påräknas.

Ehuru kommiterades beräkningar, hvad angår löntagarnes flertal, äro byggda på

föreslagen ny lönereglering, är kommitterades förslag likväl icke beroende af genomförande

af samma reglering. Ehvad de gamla lönerna bibehållas eller jemkning i

den ifrågasatta regleringen vidtages, eger kommitterades förslag full tillämpning, då

den häraf föranledda ökning eller minskning i utgifterna för pensioneringens upprätthållande

utjemnas genom kassans samtidigt ökade eller minskade inkomst af pensionsafgifter.

I öfverensstämmelse med hvad kommitterade sålunda yttrat, få de underdånigst

föreslå, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna,

7:o att alla löntagare vid Flottan, Förvaltningen af Sjöärendena, Lotsverket och Pemionsstat

Amts:krigsmanskassan, som redan hafva eller af Eders Kongl. Maj:t enligt före-/"1'' löntagare.

stående förslag blifva tillerkända delegare rätt i Kassan, med undantag för personalen

vid Marin-Ingeniör-Staten, Ofver-Fyr-Ingeniören, Fyr-Ingeniörerna, under-Officerarne

vid Flottans nya machinist- och handtverksstater, Lots-Ålderman,

Fyrmästare, Proviantmästaren vid Flottans Militär-depöt i Carlskrona, personalen

vid Varfspolisen derstädes samt de vid Flottans Militär-depoter och varf såsom

verkmästare, mästare eller i andra befattningar anställde månadslönare, skola

under nedannämnde vilkor pensioneras sålunda, att den, som vid afskedet inne

-

68

har 3000 kronor eller lägre belopp i lön, erhåller fulla lönen och den, hvars aflöning

öfverstiger 3000 kronor, 80;g deraf i pension och fyllnadspension dock i

sistnämnda fall icke under 3000 kronor, dervid pensionen utgår från kassan och

beräknas efter lönen likmätigt den för kassan gällande pensionsstat med iakttagande,

att pensionen till Amiral af högre eller lägre grad sättes till 5,333 kronor

och att högsta pensionen dernäst ej må öfverstiga 5,250 kronor, hvarjemte i

fyllnadspension af Stats-Verket erhålles hvad som erfordras för att höja pensionen

till lika belopp med eller 80 % af lönen, såsom ofvan upptages; och förstås under

lön för militären lön och tjenstgöringspenningar, så vida de senare äro för år

fastställda, samt för civil- och lärare-staternas medlemmar lön och såsom tillökning

deri för viss tjenstetid bestådd fyllnad, men arvoden och dagaflöning samt

qvarter, portion och beklädnad eller ersättning derför få ej inberäknas i lönevilkoren;

att

ofvannämnda löntagare, på hvilka förestående föreskrifter icke ega tillämpning,

skola erhålla pension och fyllnadspension

Ofver-Direktör vid Marin-Ingeniör-Staten lika med Lots-Direktör,

Direktör vid samma stat lika med Kommend.-Kapten af l:a klass,

Marin-Ingeniör lika med Kapten af l:a klass,

Ofver-Fyr-Ingeniör lika med Kommend.-Kapten af l:a klass,

Fyr-Ingeniör lika med Kapten af l:a klass,

Proviantmästare i förhållande till tjenstetid inom graden lika med förvaltare

vid Carlskrona station,

Under-Officer af l:a graden vid Machinist- och handtverksstaterna,

Lotsålderman, poliskommissarie och månadslönare, som är Flagg-Under-Officers

vederlike, lika med Flagg-underofficer, samt annan månadslönare, Underofficer

af 2:a graden vid nämnda stater äfvensom Fyrmästare lika med Underofficer

af 2:a graden vid Flottan;

Ofverkonstapel och konstapel vid Varfspolisen lika med Vaktbetjeningen vid

stationerne,

att de nu vid militär-depöterna och varfven såsom förmän anställde daglönare,

hvilka hädanefter såsom hittills få räknas till kassans delegare, skola tilläggas

pension och fyllnadspension lika med 2:a gradens under-officer;

att, i afseende å vilkoren för erhållande af hel eller trefjerdedels pension af

kassan, skyldigheten att under tjenstetiden till kassan bidraga med föreskrifna

pensionsafgifter, beräkningen af dessa afgifter i särskilda fall, begrafningshjelp

efter pensionär, hvars dödsbo är dertill berättigad! m. in., skall lända till efterrättelse

hvad för närvarande är eller framdeles kan blifva stadgadt;

att fyllnadspension tilldelas en hvar, som enligt nyssnämnda grunder vid afskedstagandet

är berättigad till hel pension ur Amiralitets-Krigsmans-kassan och

dervid uppnått Amiral samt Civil-Läkare- och Lärare-staternas medlemmar 65

års, Lots-Direkfören och Kommendörerna 60 års och alla öfrige 55 års ålder;

69

men den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna medel eller innehar

beställning på Rikets stat, är icke berättigad till fyllnadspension;

att öfverflyttning till allmänna indragningsstaten af dem bland ifrågavarande

personal, som till pension derå äro berättigade, icke vidare skall ifrågakomma;

att hvad sålunda förordnas skall ega tillämpning från den dag Eders Kongl.

Maj:ts beslut meddelas, dock undantagas den, som på grund af sin tjenst bort

tillhöra Amiralitets-krigsmanskassan men deri, jemlikt särskild! af Eders Kongl.

Maj:t meddeladt nådigt förordnande, icke eger delaktighet, personalen vid Flotta11®.

indragningsstat samt gamla och nya reservstater, befäl och underbefäl vid

Marm-Regementet samt öfvertalige civile tjensteman äfvensom alla öfrige nu i

tjenst varande löntagare, hvilka, ehvad de redan äro delegare i Amiralitetskrigsmanskassan

eller af Eders Kongl Maj:t förklaras berättigade att tillhöra densamma,

afsäga sig ofvanstående förmåner; skolande hvad angår alla, som äro

delegare i kassan men icke komma i åtnjutande af nämnde förmåner, vid nu

gällande stadganden rörande deras rättigheter och skyldigheter i pensions hänseende

förblifva och

att sådan afsägelse, som ofvan afses, skall ske skriftligen före slutet af nästa

år hos vederbörande Embetsverk, hvarifrån aflöningen utbetalas; men vare för

den, som befordras till högre grad, jemväl tillhörande pensionsinrättningen,

utan vidare verkan.

Uppå de grunder Kommiterade anfört och med förutsättning af nådigt bifall till

de af dem bär ofvan framställda förslag, få Kommiterade i underdånighet tillstyrka,

att Eders Kong]. Maj:t täcktes i nåder förordna,

8.0) att pensionsfonden skall delas i en allmän och en enskild pensionsfond, hvilka Delning af

erhålla af pensionsfondens nuvarande behållning, den förra 200,000 kronor Pensionsfon1

räntebärande fordringar och enskilda pensionsfonden återstoden af samma be- dT‘- u''a‘fier

hållning och för öfrigt med följande föreskrifter;

lian allmänna pensionsfonden utgifves understöd till afskedad gemenskap

vid flottan och Lotsverket jemte begrafningshjelp efter aflidne understödstagare i

enlighet med de härom gjorda förslag; och anvisas härtill räntan å den fonden

tilldelade behållning, kassan tillerkände förverkade båtsmans löner, 12,434 kronor

af Statsverkets ersättningsanslag för åtskillige äldre Amiralitetskrigsmanskassan

frångångne inkomster, samt det kreditiv å Riksstaten, som dels i vederlag för

förlusten af gemenskapens årliga afgifter till kassan och dels i bidrag till ingifvande

af förhöjda understöd till nämnda gemenskap årligen beviljas;

Från enskilda pensionsfonden utgå, sedan 1500 kronor blifvit afsätta för

bondens tillväxt, pensioner och fyllnadspensioner till Amiralitetskrigsmanskassans

delegare i enlighet med de härom gjorda förslag, nådår eller begrafningshjelp

eftei pensionär, hvars dödsbo är dertill berättigad!, samt löner och arvoden till

kassans tjensteman och betjening, enligt fastställda stater, jemte stadgad ersättning

till valde revisorer i Kassan; Och anvisas härtill räntan å den fonden till

-

70

Förbindelse

för löntagare.

Nya kreditivanslag.

delade behållning, 29,291 kronor af statsverkets ersättningsanslag för kassan

frångångne inkomster, pensions afgiften af kassans samtelige delegare samt det

Kreditiv å Riksstaten, som dels i bidrag till utgifvande af pensioner och dels för

upprätthållande af fyllnadspensioneringen årligen beviljas.

Härjemte få kommiterade underdånigst föreslå, att Eders Kongl. Maj;t måtte i

nåder förordna,

9:o) att, i likhet med hvad för närvarande är stadgadt för Flottans Officers- och Underofficers

personal samt Marin-Ingeniörstaten, en hvar annan, som för närvarande

har eller framdeles erhåller anställning vid Flottan, Förvaltningen af Sjöärendena

Lotsverket och Krigsmanskassan genom fullmakt, konstitutorial eller kontrakt

med års- eller månadslön, skall vara pligtig att ur tjensten afgå vid den lefnadsoch

tjensteålder, som berättigar till full pension och fyllnadspension, Eders Kongl.

Maj:t eller den, som eger afskedet bevilja, dock obetaget, att med den pensionsberättigades

begifvande låta4ned afskedet anstå, derest och så länge denne pröfvas

i tjensten kunna gagna det allmänna och

att alla löntagare, som före 70 års ålder söka och erhålla afsked med pension,

vare sig till fullt belopp eller icke eller med eller utan fyllnadspension,

skola vara förbundne att vid krig eller större rustningar, då så påfordras uti befattningar,

likartade med dem de förut innehaft, tjenstgöra Flaggman, civile embete-

och tjensteman, läkare och lärare intill fyllda 70 års, Lots-Direktör, Kommendörer

och Kommendör-Kaptener intill 65 års och alla öfrige intill 60 års

ålder, dock, i hvad dessa föreskrifter äro nya eller innefatta ändring af nu gällande

stadgande, med undantag för dem, å hvilka förestående förslag, angående

pensionsväsendets ordnande, icke vinner tillämpning.

1 sammanhang härmed och under upprepande, att genom antagande af kommitterades

förslag åstadkommas följande besparingar, nemligen:

a. ) det å Flottans underhållsanslag till invalidunderstöd åt daglönare vid de gamla

handtverks- och timmermansstaterna anvisade belopp, 7,224. kronor, i den mån indragning

af nämnde stater eger rum;

b. ) utgifter af sådant slag, som redan en gång till belopp af 832 kronor förekommit

för beredande af understöd åt daglönare, hvilka erhållit skada under arbete i

Flottans tjenst och

c. ) pensionering å Allmänna Indragningsstaten af de Kassans delegare, som framdeles

kunna ifrågakomma att dit öfverflyttas (utgående för närvarande för dylik pensionering

15,005^ kronor), få Kommitterade underdånigast hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t måtte i nåder af Riksdagen äska,

10:o) att för år 1876 såsom Kreditiv utöfver redan beviljade belopp anvisas

a.) i ersättning för kassans förlust genom befrielse för gemenskapen

vid Flottan och Lots-Verket att erlägga årliga algifter 4,218 kro

-

71

nor, motsvarande årliga inkomsten af dessa afgifter efter medelberäkning

för tiden 1864—1873 ......................................................................... 4,218.

och för genomförande af Kommitterades förslag rörande under

stödsväsendet

för Flottans och Lotsverkets gemenskap ................ 2,500. 6,718.

och

b) för genomförande af Kommitterades förslag rörande pensionsväsendet

för den personal vid Flottan och Lotsverket, som anställes

genom fullmakt, konstitutorial eller kontrakt med års- eller månadslön... 52,600.

Kronor 59,318.

och att för år 1877 anvisa, likaledes såsom kreditiv,

a) i ersättning för förlusten af förenämnda inkomst............... 4,218.

och för utgifvande af förhöjda understöd till Flottans och

Lotsverkets afskedade gemenskap................................................... 45,000. 49 218.

och

b) för fortsatt tillämpning af den nya staten för pensionering af

den personal vid Flottan och Lotsverket, som anställes genom fullmakt,

konstitutorial eller kontrakt med års- eller månadslön .............................. 125,600.

Kronor 174,818.

Till vidare upplysning rörande allmänna och enskilda pensionsfondernas inkomster

och utgifter i enlighet med förestående förslag få Kommitterade underdånigst

hänvisa till bil. N:o 34, som innefattar förteckning öfver nämnda inkomster och utgifter.

Till åtlydnad utaf erhållen föreskrift af Chefen för Sjöförsvars-Departementet

hafva Kommitterade för jemförelse med ofvannämnda af Kommitterade föreslagna

pensionsstat uppgjort ett annat förslag till sådan stat, på sätt af bil. N:o 35 inhemtas,

hvarjemte Kommitterade verkställt särskilda beräkningar dels öfver kassans inkomst

af pensions-afgifter dels ock öfver utgifterna för upprätthållande af pensioneringen

enligt sistnämnda förslag; och få Kommitterade till upplysning i dessa afseenden hänvisa

till bilagorna Kris 36 och37, af hvilka framgår, att enskilda pensionsfonden för

genomförande af samma förslag skulle behöfva i rundt tal 57,800 Kronor.

Enligt kassans reglemente utbetalas pensioner till Embets- och tjensteman samt

betjente qvartalsvis, nemligen i Mars, Juni, September och December månader, dock

gäller härifrån det undantag, enligt Kongl. brefvet den 7 September 1869, att Underofficerare

och deras vederlikar få månadsvis uppbära sina pensioner. För detta undantag

åberopades billigheten deraf, att likhet i detta hänseende borde ega rum

emellan pensionen och aflöningen, hvilken senare, till följd af särskild! medgifvande,

vid sagde tidpunkt månadtligen utbetaldes till Under-officerare och deras vederlikar.

Numera, har nämnda medgifvande utsträckts till alla löntagare vid Flottan, hvadan

lika skäl talar för enahanda förändring, hvad angår pensionen. Något annat mehn

häraf kan icke uppstå för kassan, hvars inkomster för qvartals-utgifterna i allmänhet

72

Tiden för utbetalning

af

pensioner och

fyllnadspensioner.

inflyta regelbundet, än att kassan förlorar den ränta på dessa inkomster, som genom

deras insättning på upp- och afskrifningsräkning från det ena qvartalet till det andra

kan vinnas. Då Statsverket består hvad för pensioneringens upprätthållande erfordras

utöfver kassans inkomster, torde afseende å berörda ränteförlust icke böra fästas;

och få Kommiterade alltså underdånigst föreslå att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder

förordna,

ll:o att pension och fyllnadspension från kassan till en hvar, som dertill är berättigad,

utbetalas månadsvis för löpande månad, hvilken föreskrift skall ega tillämpningtill

förmån för alla, så väl dem, som redan öfverflyttats som dem, hvilka framdeles

öfverflyttas på pensionsstat.

Intet af de underdåniga förslag Kommitterade härofvan framställt innebär rubbning

af den rätt reglementet tillförsäkrar kassans delegare. I detta hänseende torde

Kommitterade få framhålla, att Eders Kongl. Maj:t vid flere föregående tillfällen, då

nya inrättningar blifvit bildade eller gamla omdanade, tillerkänt deras medlemmar

utan de äldre staternas hörande, rätt till understöd eller pension samt gratial för enka

och oförsörjda barn, hvar i förhållande till sin anställning. Då pensionsfonden skall

i första rummet användas till utgifvande af fästställda understöd åt gemenskapen,

medförer den föreslagna delningen, hvarigenom till detta ändamål skulle komma att

anslås så stort belopp af fondens inkomster, som dertill för närvarande åtgår, ingen

försämring i afseende å kassans förmåga att pensionera Flottans och Lotsverkets löntagare.

Förslaget, att pensionen skall beräknas efter den lön en hvar vid afskedstagandet

innehar och icke efter den lön, som med hans tjenst varit förenad före 1858,

erfordrar ingen regementsförändring utan afser en återgång till reglementets stadgande

i detta hänseende. Härvid möter dock för tillämpning af andra delar utaf

i-eglementet hinder, som påkallar undantag. Reglementet innehåller nemligen, att

gratial till löntagares enka och oförsörjda barn skall utgå med viss andel af pensionen,

likasom beräkningen af gratialsafgiften grundar sig på pensionen. Nu hafva,

såsom ofvan förmäles, löntagarne åtagit sig att erlägga förhöjd afgift för att bereda

tillgång till utgifvande af ökade gratial. Denna afgift är för närvarande 4 % af pensionen

i stället för 1 %, som reglementet pålägger. Nämnda åtagande är dock gjordt

med det vilkor, att den ifrågasatta ökningen af gratialet från ^del till hälften af

pensionen eller 50 % skulle tillgodokomma alla gratialstagare, hvilkas män eller fäder

aflidit efter 1861 års ingång. Åtagandet att erlägga den förhöjda afgiften så väl som

beslutet om ökningen af gratialet hafva tillkommit sedan stadgadt blifvit, att pensionen

skulle beräknas efter den lön, som med hvars och ens tjenst eller hvad ny tjenst

anginge med gammal dermed jemförlig tjenst var förenad före 1858 års början. En

annan beräkningsgrund, så vidt dess tillämpning skulle utsträckas till gratialen, komrne

följaktligen att göra intrång på förenämnde vilkor och synes icke kunna vidtagas

förr än fondens inkomster stigit så, att förbättring i gratialen, enligt samma -vilkor,

kunna beviljas åt alla, som härpå ega lagligt anspråk. Denna angelägenhet är för

kassans delegare af oafvislig vigt, hvilken ökats i samma mån, som förhållandet emel

-

73

lan de gratial, Indika för närvarande bestås, och den stegrade lefnadskostnaden år

efter år blifvit sämre. Kassans Direktion har väckt fråga om inlösen för Statens

räkning af de kassan tillhöriga till Flottan mot afgäld upplåtna tomter å Djurgården

vid Stockholm, som benämnas Galérvarfvet. Denna fråga är ännu beroende af utredning.

Vinnes bifall till Direktionens framställning härutinnan, torde den beslutade

gratialsförhöjningen kunna åvägabringas; men det tillhörer icke Kommitterade att

föreslå någon utväg i detta afseende.

Under åberopande af hvad Kommitterade rörande detta ämne anfört; och då enligt

reglementet för presterskapets Enke- och Pupillkassa af den 6 November 1874,

alla, som efter nämnda dag erhållit presterlig anställning i riket, äro förpligtade att

inträda såsom delegare i nämnda kassa, få Kommitterade underdånigst hemställa, att

Eders Kongl, Maj:t täcktes i nåder förordna,

12:o att hvad för närvarande är stadgadt angående Enke- eller Gratialsfondens inkomster

och utgifter skall, utan rubbning af förestående förslag, fortfarande lända

till efterrättelse med iakttagande, att denna fond erhåller af Statsverkets ersättningsanslag

för åtskilliga kassan frångångne äldre inkomster 16,650 kronor,

att till fonden såsom nya inkomster anvisas

a) Kassans lott i prismedel, enligt gällande prisreglementen, jemte ränta å

dylika i kassan nedsatta medel och

b) hvad som innestår i Flottans kassor för dem, som bevisligen rymt; och

att beträffande dem, som enligt nämnda förslag erhållit rätt till gratial för enka och

barn, beloppen så väl af gratialet som af gratialsafgiften skola beräknas för hvar

efter sin befattning lika med hvad härutinnan gäller för innehafvare af äldre

dermed jemförlig tjenst och att den, som hädanefter vinner anställning vid Flottans

Kleresi-staf, icke vidare skall ega gratialsrätt i kassan.

Genom flere tid efter annan anbefallda tillägg och ändringar i Kassans reglemente

är det svårt för den, som icke egnar särskild forskning åt Flottans pensionsväsende,

att vinna säker kännedom om de stadganden, som i ena och andra hänseendet

fortfarande äro gällande. För att afhjelpa denna olägenhet, synes det vara behöfligt,

att kassans reglemente omarbetas med iakttagande af senare tillägg och ändringar

och så att derifrån uteslutas alla äldre föreskrifter, som icke ega vidare

tillämpning. Arbetet härmed hafva Kommitterade påbegynt, men icke hunnit fullborda,

Komrnitterades förslag till ordnande af Flottans pensionsväsende synes dock icke

höra uppehållas af nämnda arbete, hvars fullständiga afsilande i väsendtlig män är

beroende af de beslut Eders Kong]. .Maja nådigst meddelar i anledning af samma

förslag. Under åberopande häraf få Kommitterade underdånigst hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t i nåder måtte i sammanhang med den författning i förevarande ämne,

som kan blifva vidtagen, anbefalla kassans Direktion.

13:o att utarbeta och till Eders Kongl. Magt inkomma med underdånigt förslag till

nytt reglemente för kassans styrelse och förvaltning.

Bet. rör. Flottans pensionsväsende

Enke- eller

gratialsfonden.

Nytt reglemente

för

kassan.

10

74

De till Kommitterade öfverlemnade handlingar varda härhos underdånigst åter

stånda; och öfverlemnas tillika de delar af förslag till nytt reglemente, hvilka Kom

mitterade uppsatt.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kung]. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste

tjenare och undersäter

A. K. GASSLANDER.

O. F. KREUGER. AXEL LIND af IIAGEBY.

Stockholm den 31 December 1875.

F. Lindbom.

Bil. N:o 1

Jemförelsetafocll, utvisande Understödsbeloppen af Amiralitets-Krigsmans-Kassan från dess stiftelse intill närvarande tid.

B e n ii in ning å un (ler stödstag a r e,

enligt härom utfärdade föreskrifter.

Kapten...................................................................................................................

Ofver-Löjtnant ........................................................................................................

Löjtnant ...............................................................................................................

Under-Löjtnant........................................................................................................

Ofver-Skeppare........................ ...............................................................................

Medel-Skeppare .......................................................................................................

Under-Skeppare.........................................................................................................

Ofver-Styrmau........................................................................................................

Medel-Styrmaa........................................................................................................

Under- eller Lär-Styrman ..........................................................................................

Konstapel ...........................................................................................................

Arklimästare eller Konstapelsmått ................................................................................

Högbåtsman..........................................................................................................

Förhyrd Flagg-Under-Officer......................................................................................

d:o Öfver-Styrman, Konstapel och Öfver-Skeppare.......................................................

d:o Under-Officerare af lägre grad........................................................................

d:o Under-Officer af högsta graden ....................................................... .................

d:o d:o af andra grader..........................................................................

Lots-Uppsyningsman ..............................................................................................

Lots-Alderman.........................................................................................................

Fyrmästare..............................................................................................................

Lots, som icke hade bondehemman eller Ordinarie Lots utan hemmansbruk...........................

Lots, som hade bondehemman eller Ordinarie Lots med hemmansbruk.................................

Ordinarie Lots........................................................................................................

Mästerlots eller lots med högre lön............................................................................

Sekundlots eller lots med lägre lön.............................................................................

Lotsdräng, Lotslärling .............................................................................................

Gemen Båtsman, som enskild är eller värfvad.................................................................

Koffaerdi-Båtsman och Koffaerdikarl............................................................................

Rote-Båtsman........................................................................................................

Indelnings-Båtsman ................................................................................................

Båtsman .................................................................................................................

Volontär............................................................................................................

Enrolleringskarl.....................................................................................................

Förhyrd Matros .................................................................................................

d:o Matros, Jungman eller Skeppsgosse ............................................................

Sjö-Artillerist, Marinsoldat.........................................................................................

Korporal...............................................................................................................

Under-Officers-Korporal ................. ................................ .................................

Distinctions-Korporal vid Marin-Regementet......................................... .........................

Korporal vid samma Regemente.................................................. ...............................

Matros ............................. ................................................................................

Kanonier..............................................................................................................

Jungman.................................................................... ..........................................

Under-Kanonier....................................................................................................

Skeppsgosse.............................................................................................................

Handtverkare....... ...........................................................................................

Handtverkare, som är Mästare i någon Verkstad eller förestår något Verk ...........................

Timmerman .............................. ............................... ................................ ........

Daglönare vid Varfvet och Artilleriet............................................................................

Daglönare vid Varfven ...........................................................................................

Daglönare, som förflyttats på Invalid Stat med Invalid-underhall.................... ...................

Sjukvaktare, enligt Kongl. brefvet den 3 Juni 1845 ......................................................

Fyrvaktare, enligt Kongl. brefvet den 24 Aug. 1847 .......................................................

Fyrbiträden, enligt Kongl. brefvet den 13 Nov. 1868.....................................................

Förhandskarl, Qvarnlärling och Qvarndräng, enligt Reglementet förAngqvarns- och Bageriinrätningen

Mätare och Vägare vid Proviantmagasinet i Carlskrona, enligt Kongl. brefvet d. 15 Nov. 1864

Lärling vid Varfven.................................................................................................

Enligt 1681 års

reglemente.

Gamle

Enligt 1696 års

reglemente.

Orkes

-

Kongl. resol.

a. 1734

och Kongl.

blefven d. 21/10

1736 och d.

1738.

Enligt Amiralitetskollegii kun

görelse

don 30 November 1786.| EnliS‘ 1817 &rS

Förlamade.

Orkeslöse.

För skada.

För tjenstetid.

Enligt 1825 års Reglemente.

För skada.

För tjenstetid.

Enligt 1838 års Reglemente.

För skada.

För tjenstetid.

Enligt K. Brefvet den 2 Maj

1851.

För skada.

För tjenstetid.

Enligt K. Brefvet den 1 Juli

1853.

För skada.

För tjenstetid.

I

Enligt Nåd. Cirkuläret den 29

Nov. 1860.

För skada.

För tjenstetid.

made.

Orkes-

löse.

made.

och

Gamle.

Förla-

made.

Orkes-

löse.

l:akl.''

i

2:a kl. j

3:c kl.

t:e kl.jf

):e kl.

1

Baki. 2-.a kl.

?:e kl.

t:e kl.

y.a kl.

Baki.1

i

ha kl.l

1

3 e kl.

1:0

i:e kl.

Baki.

2:a kl.

3:e kl.

t:e kl.

7:e kl.

•.a kl.

baki

3:e kl.

l:e kl. 5:e kl.

L:akl.j

2:a kl.l

1

3:u kl.

l:e kl.

D:c kl.

l:a k |

2:a kl

3-.ekl.

4. b kl.l

l

3:e kl.

D a

1 e r

S i 1

f v e 1

myn

t.

R

k s

1 a 1

r

S i 1 f v o i

8 p

c i

e ]

1 e r

B

n k

0.

R

i k

s d

a 1

e r

B

a n

k o.

Riksdaler Riksmynt.

ISO

144

180

144

__

—

—

—

—

120

96

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

96

72

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

....

....

—

—

—

96

72

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

•—

84

60

84

60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

...

—

~

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60

48

60

48

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

__

—

—

—

—

48

36

48

36

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

84

60

84

60

—

60

48

60

48

48

36

48

36

—

84

60

84

60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

'' —

—

—

—

—

—

—

—

—

60

48

60

48

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

--

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

48

36

48

36

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

__

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

"—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

40

30

24

---

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

36

26

20

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

_

_

—

_

_

—

—

_

—

32

22

16

—

—

—

—

—

—

40

30

24

—

—

60

50

45

—

—

—

—

—

—

—

240

160

100

—

--

—

—

-

—

32

22

16

—

—

50

45

40

—

—

...

—

—

—

—

180

120

90

—

—

—

—

—

—

—

—

15

—

—

12

—

36

26

20

16

10

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

15

12

10

10

7

32

22

16

12

8

50

40

30

25

15

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

50

40

30

25

15

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

60

48

—

—

15

10

8

8

5

—

—

—

48

36

—

—

15

10

8

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

~

—

_

_

_

__

_

_

_

—

_

—

—

30

18

12

10

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—:

_

30

20

15

15

9

50

40

30

25

15

—

—

—

—

—

—

—

—

—

180

120

90

72

48

30

20

15

12

9

30

20

15

12

9

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

100

80

54

42

30

—

—

36

24

—

—

15

7

6

3§

2.1

30

18

12

8

6

—

—

—

-

—

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

36

24

36

24

27

18

15

7

6

4-1-

3

30

18

12

10

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

36

24

36

24

27

18

15

7

6

41-

3

30

18

12

10

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

36

—

36

—

18 ii 24

12

15

7

6

3

2

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

__

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

_

36

—

18 ä 24

12

15

7

6

3J

21-

—

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

36

—

—

— ''

27

18

15

7

6

41

3

—

—

—

—

—

—

15

7

6

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

_

_

_

15

7

6

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

~

—

—

—

—

—

—

—

—

___

_

_

_

_

_

_

—

_

_

30

18

12

—

—

30

18

12

—

—

30

18

12

—

—

—

—

—

-

—

30

20

15

—

—

100

80

54

—

—

30

18

12

10

6

30

18

12

10

6

30

18

12

10

6

30

20

15

12

9

—

—

—

—

-

100

80

54

42

30

30

18

12

10

6

30

18

12

10

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

100

80

54

42

SO

_

_

_

30

20

15

15

9

30

20

15

15

9

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

__

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

180

120

90

72

48

_

_

_

_

_

_

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

100

80

54

42

30

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

_

—

—

—

—

30

18

12

10

6

50

45

40

36

24

—

-

—

—

—

180

120

90

72

48

—

—

30

18

.12

10

6

50

45

40

36

24

—

-

—

—

180

120

90

72

48

—

—

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

—

—

__

—

—

—

—

—

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

—

30

18

12

—

--

30

18

12

—

—

30

20

15

—

-

100

80

54.

—

36

24

36

48

—

—

60

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

36

24

—

—

15

7

6

2.1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

—

—

_

_

_

—

—

—

30

18

12

8

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

--

—

30

18

12

8

6

30

18

12

8

6

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

--

72

50

36

24

18

—

_

_

_

_

_

_

_

_

_

—

___

30

20

15

12

9

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

30

20

15

12

9

30

20

15

12

9

100

80

54

42

30

100

80

54

42

30

__

—

100

80

54

42

30

_

_

_

_

_

_

—

—

_

—

—

—

—

—

—

• —

—

—

—

—

—

—

—

—

...

—

—

—

—

100

80

54

42

30

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

100

80

54

—

—

Bet. rör. Flottans pensionsväsende.

Bil. t. Bet. rör. Flottans pensionsväsende.

i

2

Bil.

Uppgift rörande Amiralitets-Krigsmanskassans

År.

A f g

Sugne.

Lotsar.

Sjö-artillerister

och marin-

soldater.

Matroser och

kanonierer.

Båtsmän.

Daglönare.

Förhyrde.

•Buimng

1839.........................................................

6

12

3

79

5

105

1840.........................................................

4

9

1

69

5

1

89

1841..........................................................

12

6

2

88

4

1

113

1842.........................................................

9

13

O

O

77

4

1

107

1843.........................................................

10

7

1

65

7

2

92

1844.........................................................

8

11

1

73

6

—

99

1845.......................................................

11

8

1

:69

8

—

97

1846.........................................................

7

6

2

65

9

—

89

1847.......................................................

9

5

—

104

8

—

126

1848........................................................

9

6

2

93

2

—

112

1849............................................... .......

4

8

2

107

4

—

125

1850......................................................

15

8

1

57

2

—

83

1851.........................................................

3

3

—

77

4

—-

87

1852........................................................

6

15

2

94

3

—

120

1853........................................................

9

14

2

122

9

—

156

1854 .....................................................

4

4

—

98

2

—

108

1855........................................................

11

5

2

88

4

—

no

1856.......................................................

7

10

1

87

3

—

108

1857.....................................................

4

7

—

81

1

—

93

1858..................................................

7

5

1

69

—

—

82

1859....................................................

8

—

—

67

3

—

78

1860........................................................

7

5

1

76

2

--

91

1861......................................................

5

6

1

75

2

—

89

1862.....................................................

3

5

3

80

2

—

93

1863 ......................................................

9

5

—

87

O

O

--

104

1864........................................................

7

6

—

78

4

—

95

1865........................................................

10

4

—

68

4

—

86

1866 ........................................................

7

3

—

56

3

—

69

1867.........................................................

6

6

1

91

1

--

105

1868......................................................

9

0

1

97

4

—

117

1869............................................

5

9

1

107

6

—

128

1870........................................................

3

4

1

93

3

—

104

1871......................................................

11

6

—

77

—

_

94

1872.......................................................

9

5

—

79

2

—

95

1873.......................

2

3

—

54

4

-.

63

1874......................................................

8

5

—

70

7

—

90

Summa

264

240

36

2,917

140

5

3,602

Medeltal för alla area................................

m

6 n

1.0

81*

QJ 2

°.T?r

TfV

100*

D:o för 1864 -1873...........................

6.9

5,2

0,4

80. o

3.1

—

95,o

N:o 2.

Understödstagare nedannämnde år.

3

T ;

1 1 k

o m n

e.

a

# ‘■rj

a

Förtjente understöd

•

M

O ©:

a

ep

5

a ro

—i

«*■ ro

5 2

p

1 >

SS

p

P

>“♦5

i it

O tr ~

©a

§ 3

a cd

»o

CD

ar _-*»

0 era

a p®

a® ''

s a?

eg 0

p- p

rf- C5- P

ar

P?

d

CO

c

1 ?

S S 2

-• 2.

M ö CD

Ct HJ

§ O

Ce:

3

P

■i

ro

p

5 iW

f6 0

rs

<T> 2

* 3

Q

P

ro

p

3

p

_

er

"J

Cr-

6

H

i

__

74

5

92

13

1,224

14,503

14,503

10

6

2

61

6

85

4

—

1,220

14,210

—

14,210

9

11

3

108

4

135

—

22

1,242

14,152

—

14,152

8

5

—

86

3

102

5

—

1,237

14,770

—

14,770

12

7

—

101

9

129

—

37

1,274

15,313

_

15.313

10

5

1

85

4

105

—

6

1,280

15,622

—

15,622

8

7

—

in

10

136

—

39

1,319

16,064

_

16,064

4

8

—

165

8

185

—

96

1,415

16.918

—

16,918

4

8

2

120

7

141

—

15

1,430

17,901

_

17,901

3

10

3

126

3

143

—

31

1,461

18,109

—

18,109

8

1

1

125

3

138

—

13

1,474

17,944

—

17,944

7

6

—

103

5

121

—

38

1.512

18,850

—

18,850

9''

8

1

90

4

112

—

25

1,537

19,592

—

19,592

0

9

—

99

1

115

5

—

1.532

20,337

—

20,337

0

5

1

84

11

107

49

—

1,483

19,823

—

19,823

13

3

—

139

3

158

—

50

1,533

20,717

—

20,717

10

7

1

75

4

97

13

_

1,520

22,548

—

22,548

2

3

—

81

O

O

89

19

—

1,501

20,496

_

20,496

31

2

—

54

l

68

25

—

1,476

21,097

—

21,097

11

3

—

50

9

73

9

—

1,467

21,227

—

21,227

2

2

1

84

- •

89

—

11

1,478

22,149

—

22,149

8

7

—

47

3

65

26

—

1,452

21,870

—

21,870

18

6

1

112

3

140

—

51

1,503

22,511

39,004

61,515

17

5

—

77

4

103

—

10

1.513

24,379

40,220

64,599

12

13

5

77

2

109

—

5

1,518

24,049

39,995

64,044

8

1

—

114

6

129

—

34

1,552

25,297

40,237

65,534

6

4

—

52

2

64

22

—

1,530

25,687

40,194

65,881

4

10

—

86

4

104

—

35

1,565

26,448

40,748

67,196

o

7

—

83

3

96

9

__

1,556

27.114

40,882

67,996

9

8

—

58

2

77

40

—

1,516

27,137

40,205

67,342

if

12

—

80

8

103

25

—

1,491

26,452

38,553

65,005

7

—

53

4

75

29

_

1,462

25,889

37,044

62,933

7

14

—

127

2

150

—

56

1,518

26,497

37,332

63,829

9

14

i

73

2

99

—

4

1,522

27,248

37,855

65,103

6

10

2

87

5

no

—

47

1,569

28,162

38,738

66.900

9

9

1

124

7

150

—

60

1,629

29,199

39,835

69,034

289

250

26

3,271

158

3,994

293

685

52,511

770,271

550,842

1,321,123

83V

6tt

26

.T*J

90 .H

41 4

*3 Tf

nojs

CO

PL.

<*l

19 jV

1458|f

21,3961J

__

_

6,6

8,7

0,3

81,3

3,8

100,7

12,5

17,6

1528,i

26''593,i

39’178,s

65771,9

4

Bil. N:o 3.

Uppgift å antalet af den gemenskap, som under år 1874 erhållit understöd

från Kassan.

Stater och Kärer.

Undexstödstagare.

l:a kl.

2:a kl.

3:e kl.

4:e kl.

5:e kl.

Summa.

i

39

66

6

112

Marin-Regementet..................................................

O

a

27

37

40

109

Matros-, Kanonier- och Skeppsgossekårerna..................

1

i

5

1

2

10

; Stationernas Handtverks- och Timmermans-Stater ..........

1

3

18

22

i

45

1

; Båtsmanshållet ....................................................

12

37

256

501

547

1,353

Summa

10

45

345

027

590

1,029

Bil. N:o 4

Stater för Kong!. Flottans Corpser från oeli med 1783 till och med 1875.

Kong 1. Flottans Militär- per sonat.

1 7 8 3.

I Enligt fastställde stater

den 24/, 1778.

Speciel''.

Amiraler..............

vice Amiraler........

Kontre-Amiraler.....

General-Adjutant ....

I Ofverstar.....-........

! ..

j Ofverste-Löjtnanter

I Majorer ---------------

| Kaptener..............

i Löjtnanter.................

I Fändrickar................

j Expeetanslöner för utexaminerade

Kadetter

j och Under-Officerare.

i Tygmästare...............

! Eqvipagemästare.........

Under-Eqvip.-m sistare...

j Kongl. Flagg-Styrmän..

I Kongl. Flagg-Konstaplar

! Kongl. Flagg-Skeppare

! Öfver-Styrmän ....

| Öfver-Konstaplar..

] Öfver-Skeppare ...

| Medel-Styrmän....

j Arklimästare.......

| Under-Skeppare....

Lär-Styrmän .......

Högbåtsman........

1,200

700

000

250

350

250

200

150

100

SO

Upphörde 1791.

50

375

500

o il 300

z\ 250

ö

90

66

1 7 01.

Speciel*.

1 7 9 8.

An- c.

tal. Sp

1811.

in- 0

talj Speciel''.

I 8 1 ti.

I Spanmål

t,| Speciel''. I utom

tal. 1 i lön.

18 2 5.

Fylligt Kongl. Br. den 2/n 1824. ^aj

32

150

80

40

so

50

46

50

40

42

Arvoden från 1791.

66

46

201

50 d

20 j |

40

80

30

20

40

66

50

46

50

40

42

11 1,200

1 j 700

31 600

4

23

10

32

60

40 i

15 i

B

20 \\

50

20

40

80

30

20

40

350

250

200

200

133,if.

106,32

80

120

82.24

62.24

57.24

62.24

50

52.24

1

1

3

4

23

10

32

60

40

15 I

2.000 l

1,200

1.000

700 |

600

550

500

3i H)

200

150

100

SO

80

60

50

50

20

10

200

150

120

} 100

vice Amiraler.....

Kontre-Amiraler..

R:dr

Banco.

Spanmål

utom

lön.

Kommendör-Kaptener l:a kl........ 12

Kommendör-Kaptener 2:a kl......| 12

Kaptener................................| 95

Premier-Löjtnanter l:a kl..........| 40

Premier-Löjtnanter 2:a kl. ..........| 60

Sekund-Löjtnanter ................. [50

I

Sekund-Löjtn. med Exportation..1 26

Ofver-Slyrmän................

Konstaplar...............

Öfver-Skeppare..................

Öfver-Styrmän .................

Konstaplar...............

Öfver-Skeppare..............

Under-Styrmän.................

Konstaplar..............

Skeppare..............

Under-Styrmän................

Konstaplar.............

Skeppare................

Dessutom hvarje Under-Officer 3 tunnor spammil in natura

10

20

15

20

40

25

25

50

40

25

40

30

4,500

3.000

2.000

1,600

1,200

600

400

240

150

270

| 240

200

] 180

150

120

15!)

100

SO

60

50

40

30

15

18 4 1.

I Spanmål

Enligt Kongl. Brefvet jAn- R:dr I ntom

den 22/2 1841. tal. Banco. )gn_

18 4 5.

! Spanmål

Enligt Kongl. BrefverAn- R:dr j utom

den 6/3 1845. {tal. Banco. lön.

vice Amiraler.....

Kontre-Amiraler.

2[ 4,500 I

3[ 3,000

Komm.-Kapt. l:a kl—| 12 2 000 [

Koinm.-Kapt. 2:a kl— 12 1.600

Kaptener..................i 16 1,200

1

„ . t-, fisa kl. 20

Kapt.-Lojtn j2;a kl.l 30

800

600

Premier-Löjtnanter......[ 50

150

Sekund-Löjtnanter

1\2C

400

250 ;

Öl )i I

150

100

80

60

40

40

SO

Kongl. Flagg-Styrmän .. 7

» Flagg-Konstaplar 8

» Flagg-Skeppare J 7

Öfver-Styrmän........... 22 1

" ■ '' 48! V 2i

Öfver-Konstaplar.........j 48

Öfver-Skeppare ..........j 25j |

Under-Styrmän ..........j 34 jj

Under-Konstaplar . I ~-2>i V

Under-Skeppare....

300

:00

160

Amiral..........

vice Amiral____

Kontre-Amiral.

1| 5.000

1! 4,000

31 3,000

Kommendörer......... 5! 2,000

,. ...... . !| 6 1,800

Kommendor-Kapt.....< ,., j

T. . II 7 ljjiX)

Kal,ten ------ ilo! 1,000

, ...... , (20 800

Kapten-Lojtnanter ...K^J j.qq

-20 400

300

Premier-Löjtnanter...

Sekund-Löjtnanter

120! 250

\40 200

150

100

80

80

60

50

50

40

40

30

15

8 300

‘ I

22 250

ä}

34

<2

■ i

180

B y g g n i n g s • 8 t a t e n.

17 8 3.

Enligt Stat den 27i 1778.

| AnI

tal.

Speciel*.

K

k

n

1794 och 17 95.

Enligt Kongl. Br.

den 2‘/n 1793.

tal Sl,ecier

-

Öfver-Skepps-Byggmästare..........\ 4

1

.. 1

Skepps-Byggmästare..........

Under-Skepps-Byggmästare .

600 | Öfverste-Löjtnanter .

360

240

Under-Skepps-Byggmästare.........! 2

Major ........

Kaptener.....

180 jj Löjtnanter..

Lärlingar............

Kapten Mekanikus.

50 I Konstruktörer .......j 2

300 j Kapten Mekanikus..! 1

j Bildhuggare .........j 1

600

400

300

200

50

300

150

1 8 0 0.

An-

tal.

Speciel*.

1

800

1

650

4

500

4

300

4

200

1

300

1

150

18 16.

Spanmål

t"; I Species ■Oxta!.

j 1 Tunnor.

1,200

800

700

400

300

60

50

40

20

10

1 8

Enligt Kongl. Brefvet Anden

2/„ 1824. tal.

ll:dr

Banco.

Spanmål

utom lön.

Tunnor.

Öfverste, Sekund-Chef 1

Kapten...................

Premier-Löjtnanter....

1

J 2

l 2 j

f 4

■jl 4

Under-Konstruktörer ..| 3

Sekund-Löjtnanter.

1,800

1,300 I

1,000 i\

800 jj

450 I

300

150

jupptagna sedan 1804 på Byggnads-Staten.

80

80

60

40

20

10

1858.

1861.

An-j R:ih*

A11-.

R:dr

talj Runt.

tal.

R:mt.

1 j 7.5(10

1 j 6,225

3 ; 4,6.»0

}•

6,000

5 4,500

—

_

6 4.000

12 j 3,500

—

7 ! 3.000

—

-

13 2,500

—

—

20 ! 2,200

40 j 2,000

20 i .200

_

40! 1.000

—

—

20 800

—

—

40; 600

—

S 800

22

i* 600

25 :1

pj| .

36 > otid

27 J

17 i

3(> 11 500

29 |

1

—

—

1 8 6 7.

Enligt Kongl. Brefvet

den "7; 1866.

Au- R:dr

talj Kant.

Kongl. Skärgårdsartilleriet.

186 7.

Enligt Kongl. Br.

den i0/: 1866.

Konter-Amiral........

Kommendörer........

Komm.-Kapt. l:a kl

Komm.-Kapt. 2:a kl

Kaptener..............

Löjtnanter............

Under-Löjtnanter. ..

1 6,000

|

3| 4,500

5 [ 4,000

10 3,000

?,500

118

1,0;JO

I 8[ 1.200

\18 1,000

I 8 800

j lOj 600

Kongl. Flagg-Styrmän ..

» Flagg-Konstaplar

» Flagg-Skeppare .

Öfver-Styrmän...........

Öfver-Konstaplar........

Öfver-Skeppare...........

Under-Styrmän .......

Under-Konstaplar.....

Under-Skeppare.......

64 800

6|J

16

20Ö 650

20

24

35|} 550

35

R:dr

R:mt.

General-Major..... i | 6,000

Öfverste............. 2 | 4,8.10

Öfverste-Löjtnant. 3 | 4,000

Majorer ........ .---

Kaptener...........j 18

i

Löjtnanter..........j 11

Under-Löjtnanter _| 8

18 7 4.

Enligt Kongl. Brefvet Ån- lt:dr

den 2/q 1873. I tal. R:mt.

Konter-Amiraler......

Kommendörer ........

Komm.-Kapt. l-.a kl.

-I 216,000

I J

; j 2\ 4,800

■jl 3i 4,500

j 8 4,000

6 j 3.50oj Komm.-Kapt. 2:akl. .jjjjj 3 t)0-i

2,501

1,2! K

800

Skärgårds-Artilleriet upphörde

med 1873.

Fiaggjunkare.,

Styckjunkare.

Sergeanter....

800

700

600

Atlöningsspanmål 17,325 kubikfot eller 50 R:dr kontant.

Kaptener_______________

Löjtnanter.............

Under-Löjtnanter____

j J 251 2,500

JJ 18[ 2 (.O!)

Zöj 1,200

Jj 18 1,000

no so)

Jlli 600

1 8 7 5.

An-!

tal.

Kronor.

t.

7,400

6.08O

>Flagg-Under-Ofiieerare 2(4 l.lHfl

Under-Offic. af 2:a gr. j 75; 900

Under-Offic. af 2:a gr.j 1 700

Under-Offic. af ''2:a gr.j 3 650

Under-Offic. af 3:e gr.j 39 800

Under-Offic. af 3:e gr. 23j 600

Under-Offic. af 3:e gr.j 55 550

‘ ! I

Va ris - U ml er-0 f lic e ra re ...........

7 4,600

lill 4.600

3 4,200 It 4.350

125: 3.065

4 2.725

|li 2.680

181 1.48!)

18! 1,050

11j 775

Med dyrtidstillägg

och inqvarteringspenningar

lagda 1 il!

lönerna

1,()00

(trio

S! i<)

609

55( >

1.3O0

1,250

It.

| Spanmål

Enligt Kongl. Brefvet j An- Rall'' [utom lön,

den 22/2 1841. • tal. Banco. Tunnor.

18 4 5.

Öfverste, Sekund-Chef! 1

" 1

I

Kapten ..................I 1

IT 2

Kapten-Löjtnanter......K ^

Premier-Löjtnanter....[ 4

Sekund-Löjtnanter.....j 4

Under-Konstruktörer.. 3

1.800

1,600 j

1,2001;

SOOj

450 j

300

200

80

SO

60

It)

20

10

—

j An- tal.

j

Ridt*

Banco.

Spanmål

utom lön*

Tunnor.

An-

tal.

Ridt !

R:mt. j

—

1

to

11

80

1

4,500

__

j _

—

1

r 2

12

3,500 j

3.000

2,200 j

—

i —

—

--

4

1,20J

—

1 “

4

—

4

11)00

0

(190

1858.

M a r i n

- I n g e n i

ö 1

s-Corps

e b.

1

1 8

i» 9.

1 8

7

1.

1 8 7 5.

Enligt Kongl.

Brefvet den

2% 1868.

i

Ad- j R:dr

tal. | R:mt.

—

An-

tal.

Kull-

R:mt.

An-

tal.

Kronor.

Ofver-Direktör.

1 ! 7,000

Öfver-Direktör ...

1

7.Q0O arvode

1

9,000 arvode

Direktörer......

2 j 4,500

Direktörer.........

2

4,500

2

6,000

arvode

— j 500

arvode

-

500

500 ål d ers t i 11 ä gg

!

5 ! 3,000

Ingeniörer.........

5

3,000

5

4,000

500 ålderstillägg

—

1

1

Under-Ingeniörer.

—

—

2

1,000 arvode

—

Extra Ingeniörer.

1

2,500 arvode

2

2,500 arvode

_ i __

Ritare .............

—

2

3,5( 0 arvode #

i

Byggmästare......

1

3,(540 arvode

2

3,640 arvode

N y a

Dock

Bygg n a (1 e n.

1 7 9

17 98.

j ja“'' j Speeier.

Direktör.........................................| 1 j 400

Byggmästare....................................i 1 I 200

Materialförvaltare..............................| 4 | 120

Kammarskrifvare ..............................I 1 ! 66

tel" i Sl)ecier''

1 400

1 200

1 j 166,32

1 i 66

1807.

taT! sPecier

-

400

200

200

100

1815.

An— i

tal. i Sl’ecier

-

533.16

266,32

266,32

133.16

B y g g ii a (1 s - 8 t a t e n.

M

k

n

18 16.

Enligt Kongl. Brefvet

den 23C 1814.

j Spanmål

t'']'' \ Speciel-, Zom !ön

i Tunnor.

Kapten Mekanikus......

Bildhuggare.

Instrumentmakare .

180 4.

i ; 3oo

150

150

1812.

1 ! 400

200

200

Major ..........................j 1 j 1,000

Byggmästare..................i 1 j 400

Materialförvaltare ...........j 1 j 400

Kammarskrifvare ............i 1- j 200

; Kapten.........................j 1 500

jj Löjtnanter.....................j 2 300

:j Bildhuggare................--- 1 300

i Instrumentmakare............j 1 300

60

30

30

10

40

■Ju

20

JO

18 2

Enligt Kongl. Brefvet den 2/j

'' 1824.

! Spanmål

[ An- j R:dr [utom lön.

j tal. Banco. { Tunnor.

Departements-Chef...................

Löjtnant Maskinist vid Dockan...

j-Upphörde 1824.

1,200

500

60

Kapten...........................-......i 1—

Löjtnanter .............................j 3

Bildhuggare............................j 1

450

200

200

20

20

■JO

S

1 8

o.

An- j II:dr

tal. j Banco.

18 5 8.

Kull

Runt.

Departements-Chef..........! 1 j 1,600

Uppförd från 1855 på Machiuist-Staten.

Kapten (Kapten-Löjtnant)..j 1 j 800

Löjtnanter.....................; 1 j 600

Upphörde 1838.

Instrumentmakare ........ 1 ! 220

3.5! )<)

Upphörde med 1870.

2.0; ri

1.200

Upptagen på Marin-lngeniör-Staten från 1875.

Upphörde med 1870.

Sedermera upptagen på Handtverks-Staten.

S j ö

in ä t u i n g

1 8 O 9.

C o r p s e n.

18 16.

Enligt Kongl. Brefvet den

1809.

An- j 0

tal. j sPecler

-

■ öfverste, Chef för Sjömätiiings-Corpsen och Lots-Direktör

■ Major, Chef för .Norra Lols-Distii.Oct...........................

Kaptener.................................................................

: Lots-Distrikt-Kaptener ............................................

Vaktmästare...........................................................

Vaktbetjening......

1,200

700

500

500

60

45

; Spanmål j

V,1 i Speciel'', jutom lön.!

laP ! Tunnor.

Uppförd på Lotsstaten från 1821.

Corpsen upplöstes 1825 enligt Kol

Uppförde på Lotsstaten från 1821.

1 j 1,200 | 60

1 : 850 j 50

2 : 700 j 40 i Corpsen upplöstes 1825 enligt Kongl. Brefvet den _*/u 1824.

I 1 !r>nfö>.él,> Ilo T.ntcC fn tutl fvtl fl I A7I

1 : 120 j 6

i lull ! 6

De Ortcerare, som före antagniugeu tillhört Amiralitets-Krigsmans-Kassan skulle qvarstå i densamma, men de som förut icke tillhört annan Corps, skulle tillhala

Arméens Pensionskassa.

I a c h i 11 i s t

0 f f i c

e r

a r e.

1 8 4 5.

18 5 5.

18 58.

r

K: dr

An-

R-dr

An- i Roll''

it Enligt Kongl. Brefvet den ’/, 1845. _

tal.

Banco.

tal.

Banco.

tal. R:mt.

;

ii Macliinist-Officerare...........................

2

750

2

1 9 00

1 ! 3.0 to

| i

D:o ...........................

D-o .......................

z

1

7:>0

1 i 2; i>

1 1 2,000

} M a ch in i s t- 0 f ri c er s- C or p sen upplöste* med 186b.

D:o _____________________ —

|

-

1 1,500

1

1 '' !

Lotsverk

t

Riket.

1 7 8 3.

I Antal.

Speciel''.

Öfverst-Löjtnant och Direktör..

Kamererare ..........

Bokhållare............

; Kammarskrifvare.

Lots-Officerare.

1

Lots-Inspektorer...................- j t

! . . 7 4

j Lots-Uppsymngsman..............jj 4

Lots-Ålderman..................

52

500

48

100

66: 32

40 å 50

16 ii JO

6 å 16

1 7 9 1.

18 0 O.

tal Speciel''.

500

50

100

arvode

100

40 It 50

16 å 25

6 ä 16

An- i „

tal. SPecler''

1810.

An

tal.

Speeier.

An

tal.

18 16.

i Spanmål j

Speciel'', “torn lön.

Tunnor.

1 8

1.

Enligt Kongl. Brefvet den An"7,

2 1820. tal.

Bestriddes från 1809 af Chefen för Sjömätnings-Corpsenj Lots-Direktör med Öfverste rang..

j j Sekreterare.............................

333

450

100

100

arvode

150

40 å 50

25 1. 33

6 ä 16

400

200

13;

3: 16

f 1

l 1

G66

340

226: 32 j

200 I

74

37

Jo

10

j| Kamererare ...........

jj Bokhållare ............

jl Revisor.................

il Kanslist................

Kammar- och Kontorsskrifvare.

Öfver-Inseniörer................ --

Spanmål

R;dr utom lön.

Banco. Tunnor.

2,000

666

340

Ingeniörer.

Tillhörde Sjömätnings-Corpscn från 1809.|| Lots-Distrikt-Chefer .................| 2

{ 2

11

60

g

4

150

50

25 å 33

6 å 16

150

50

25 å 33

6 i, 16

Lots-Kaptener..............

Lots-Löjtnanter............

Lots-Äldermän ............

Fyrmästare.................

D:o .................

226: 3 2

200

1,000

800

666: 3 2

400

250

20 å 50

100

''80

74

37

It)

1 8 2 5.

An

tal.

Spanmål

R■ 1)’ utom lön.;

Banco. 1 Tunnor

2,000

Mil

555: 2 4

2 It: 24

215

SO

80

50

25

10

300

arvode

666: 32

500

300

50

160 j 20 Ii SO

5 j 100

6 77)

1

2

11

f 8

C II

18 11.

11

n

a.

An

tal.

Spanmål

R:t*r utom lön.

Banco, j Tunnor.

1 (2,000

Upphörde 1832.

1 1 800 1

1

2

11

10

50

7

11

400

333: 16

300

arvode

666: 32

500

400

50

20 å 30

333: 16

233: 16

80

76

10

18 4

5.

1 8 5

2,

18 5 8..

1804.

1 8 G 7.

1 8 7 ‘i.

An-

R:dr

Spanmål

A11-

Rall-

Spanmål

utom lön.

An-

Kull''

An-

It: dr

Aii-

Rall''

tal.

Banco.

Tunnor.

tal.

Banco.

Tunnor.

tal.

Rmt.

tal.

Rån t.

tal.

11: mt.

1

2,000

SO

1

2,000

80

1

5,500

1

4,500

_

__

Lots-Direktör.......................

arvode 2,500

_

—

i

2,200

—

—

Sekreterare..........................

arvode 800

Kamererare.........................

1

800

76

1

800

76

Upphörde 1854.

2,200

Bokhållare...........................

__

_

_

_

—

i

—

—

Revisor .............................

1

400

—

i

800

—

i

2200

i

1,000

arvode

—

Kansl st..............................

1

333: 16

10

1

333: 10

10

i

500

Upphörde 1864.

1.200

___

1

1,200

—

i

2,400

i

3,500

—

—

Ofver-lngeniör.....................

arvode

arvode

2.500

Ingeniörer...........................

—

—

—

—

—

—

2

1.800

4

Vaktmästare.........................

3

400

—

3

400

__

3

3,500

O

5,000

—

-

Distrikt-Chefer.....................

arvode

arvode

3

800

—

Q

O

sou

—

3

2,200

3

O

=

o

—

—

Lots-Kaptener.....................

12

600

—

12

600

—

12

1,650

12

2,200

—

-

Lots-Löjtnanter....................

48

10

100