SOU 1877:12

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Kong! Biblioteket

och

Riksarkivet,

afgifvet den 30 Augusti 187 6

af

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 Maj innevarande år

har, i fråga om ordningen för de arbeten, som böra utföras af Komitén

för reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden

m. m., blifvit föreskrifvet, att Komitén skulle, sedan dess

4

Historik.

arbeten med Förvaltningen af Sjöärendena och Sundhetskollegium fullbordats,

öfvergå till regleringen af Kongl. Biblioteket och Riksarkivet;

och far Komitén, som till åtlydnad af nämda befallning senast föreliaft

frågan om lönereglering för sistnämda två verk, i den ordning de finnas

i åberopade nådiga bref upptagna, nu i underdånighet framlägga sina

åsigter om verkens behof af arbetskrafter samt om aflöningen för den

nödig befunna personalen jemte öfriga härmed sammanhängande frågor.

Biblioteket.

Ett offentligt statsbibliotek, af omfattning att förtjena detta namn, kan

icke sägas hafva synnerligen länge förefunnits inom vårt land, ehuru redan

så tidigt som år 1611 en offentlig tjensteman tillsattes att hafva vård om

den boksamling, som vid den tiden motsvarade det nuvarande Kongl.

Biblioteket, Genom fullmakt den 26 Mars 1634 utnämdes Lars Fornelius

»att vara Bibliothecarius vid Wåre och Kronans Biblioteque, så väl det

gamla som det nya,» i sammanhang hvarmed en bestämdare organisation

gafs åt denna institution, hvars samlingar betydligt förökades under 30- åriga kriget, Dessa ledo dock snart cn betydlig minskning, då drottning

Kristina vid sin afflyttning ur landet medförde största och bästa delen af

biblioteket. Dettas bestånd betryggades emellertid för framtiden genom

stadgandet i 1661 års kansliordning, att exemplar af allt som i riket

trycktes skulle aflemnas till Kongl. Maj:ts bibliotek. Den uppblomstrande

samlingen drabbades sedermera vid Kongl. slottets brand år 1697 af så

störa förluster, att föga mera än 6,000 böcker återstodo; men ifrån nämde

tid har biblioteket, förskonadt från olycksfall, varit stadt i ständig tillväxt,

hvilken synnerligast under de senaste årtiondena varit så ansenlig,

att detsamma numera synes, om det kommer att utvecklas under i öfrigt

gynsamma förhållanden, kunna väl häfda sin plats såsom riksbibliotek.

Efter den nyssnämda slottsbranden nämnes till en början endast en

tjensteman, bibliotekarie, såsom anstäld vid biblioteket; men enligt ett i

sammanhang med den nya Kansliordningens utfärdande år 1713 gifvet

förordnande, uppfördes å Kansliets stat från och med 1715 ordinarie löner

för en sekreterare såsom chef för biblioteket, en bibliotekarie och en kanslist,

förutom en bibliotekspost. Under den följande tiden vidtogos åtskilliga

förändringar med biblioteket och dess tjensteman, till dess detsamma den

19 Februari 1799, omkring hvilken tid bokantalet ansågs uppgå till

30,000, erhöll en bestämd reglering och försågs med tre tjensteman, nämligen:

en bibliotekarie, en vice-bibliotekarie och en amanuens. Enligt

Kongl. brefvet den 7 Mars 1808 uppfördes på stat lön för en andre amanuens,

men deremot beslöts följande året, att vice-bibliotekarietjensten skulle

indragas, hvilken indragning dock först år 1825 kunde verkställas. Denna

tjenst har dock sedermera (1851) blifvit ånyo å stat uppförd, hvarjemte

ytterligare en förste amanuensbefattning tillkommit (1858), så att tjenstemännen

för närvarande äro till antalet fem.

För Kongl. bibliotekets verksamhet har först år 1863 utgifvits ett

särskildt reglemente. Förut funnos för detta verk inga andra reglementariska

stadganden än dem, som innehöllos i 19 § af Kansliordningen den

23 Oktober 1809, hvari föreskrefs, att bibliotekarien vid Kongl. biblioteket

hade att hålla detsamma i god ordning; upprätta fullständiga register

och kataloger deröfver, tillse att inga böcker, manuskript eller andra

bibliotekets tillhörigheter vårdslöst handterades eller förskingrades; samt

besörja om bibliotekets förökande genom användande af derför anslagna

medel, till hvilket ändamål han årligen borde underställa Kanslistyrelsens

pröfning förslag å de verk lian funne nyttiga och värda att inköpas.

Biblioteket skulle efter gifven föreskrift hållas för allmänheten tillgängligt,

då hvar och en stode fritt att läsa och utdrag göra, men inga böcker

fingo utlånas. Betjeningen vid biblioteket stod under omedelbar uppsigt

af bibliotekarien.

Af föreskrifterna uti nu gällande reglemente »för förvaltningen af

Kongl. Biblioteket i Stockholm» den 18 December 1863 framgår, att dettas

bestämmelse väsentligen är att så fullständigt som möjligt samla och hålla

tillgänglig hela den svenska och Sverige rörande litteraturen jemte svenska

kartor, vyer, porträtter, gravyrer och andra planscher; hvarjemte är stadgadt,

att inköp af svenska handskrifter (skrifna böcker) och lärde mäns

brefvexlingar utgör ett af Kongl. bibliotekets hufvudsakliga ändamål.

Deremot böra af den utländska litteraturens alster i allmänhet icke anskaffas

specialarbeten i de vetenskapsgrenar, för hvilka offentliga boksamlingar

inom hufvud staden finnas särskildt afsedda, såsom naturvetenskap,

medicin, officiel sifferstatistik, numismatik, agrikultur och teknologi. I

afseende å de särskilde tjenstemännens åligganden gäller hufvudsakligen,

att Kongl. bibliotekarien har den omedelbara vården om biblioteket, leder

och öfvervakar arbetena m. m.; att vicc-bibliotekarien »jemte Kongl. bibliotekarien

och efter öfverenskommelse med honom» deltager i bibliotekets

vård samt skall med denne öfverlägga om inköp af utländska böcker,

6

kartor, gravyrer etc.; och att amanuenserne biträda vid så väl utlåningen

som katalogsarbetet och andra för biblioteksförvaltningen erforderliga göromål,

de der af Kong], bibliotekarien dem föreläggas, hvarjemte en af förste

amanuenserne särskildt åligger att föra bibliotekets räkenskaper. För att

tillhandagå allmänheten med boklån skall biblioteket hållas öppet kl. 11

f. in.—2 e. m. alla söcknedagar, utom lördagar; dock är biblioteket icke

tillgängligt under veckan före påsk, åtta dagar från och med pingstdagen

samt åtta dagar från och med julaftonen. Läsrummet skall, med undantag

af nyssnämda veckor, hållas öppet alla söcknedagar kl. 10 f. m.—2 e. ju.

Efter Kongl. slottets brand år 1697 förvarades biblioteket på olika ställen

inom hufvudstaden, intill dess detsamma kunde inrymmas i den derför

inredda nordöstra flygeln af nuvarande slottet. Redan 1805 hade emellertid

biblioteket vunnit en tillökning, som påkallade vidgadt utrymme,

och sådant erhölls tills vidare genom ombyggnad af stora bibliotekssalens

öfverstå afdelning. Då sedermera, till följd af boksamlingens tillväxt,

nödvändigheten att bereda förråden ytterligare utrymme gjorde sig allt

mera gällande, nödgades man för sådant ändamål anbringa tvärhyllor, skåp

m. m., hvarigenom icke blott lokalen förlorade sitt ursprungligen prydliga

utseende, utan ock samlingarnas vård och tillgänglighet i hög grad försvårades.

Det otillräckliga utrymmet i bibliotekets lokal i förening med

dennas olämplighet i öfrigt föranledde förslaget att vid uppgörande af

plan för Nationalmuseum inbegripa biblioteket bland de samlingar, som

skulle inrymmas i denna byggnad, men detta befanns dock sedermera icke

verkställ bart. För den alltjemt växande boksamlingens behof hade under

tiden lokaler på skilda ställen inom hufvudstaden måst anskaffas till dess,

efter Nationalmusei fullbordan, de rum i Kongl. slottet, som dittills varit

upplåtna åt statens samlingar af plastiska konstverk, kunde för bibliotekets

räkning disponeras. Missförhållandena i öfrigt förblefvo dock oförminskade

och föranledde slutligen Kongl. propositionen till 1865—1866

årens riksdag om anslag till en ny biblioteksbyggnad, för hvilken kostnaden

enligt uppgjordt förslag skulle uppgå till 742,554 rdr rmt. Till

svar å denna nådiga proposition förmälde sig Rikets ständer väl anse beliofvet

af ny byggnad för Kongl. biblioteket oafvisligt och att således

hvarje uppskof med frågans afgörande otvifvelaktigt skulle föranleda väsentliga.

alägenheter, men likväl vara förhindrade att bevilja, det äskade

anslaget, enär plats för byggnaden icke vore bestämd och dessutom en

fullt ändamålsenlig biblioteksbyggnad ansågs kunna åstadkommas med vida

mindre kostnad än den föreslagna.

7

De undersökningar, som till följd häraf företogos, ledde dertill, att

Humlegården utsågs till plats för den nya byggnaden, som skulle, med

bibehållande af planen enligt de äldre ritningarna, något förkortas och

icke förses med vissa förut afsedda arkitektoniska prydnader, hvarigenom

kostnaden för byggnadens »grundläggning och konstruktion» ansågs kunna

nedsättas till 480,288 kronor, hvilket belopp, beviljadt af 1870 års riksdag,

sedermera utgått under loppet af åren 1871 —1874. I öfrigt hafva,

i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, för den nya byggnaden af

riksdagen beviljats följande anslag: till anbringande af uppvärmningsapparat,

vatten- och afloppsledningar samt åskledare 55,420 kr., att utgå

år 1874; till fast inredning 818,600 kr. för år 1875; samt för anskaffning

af lös inredning och möbler äfvensom för bibliotekets flyttning till

den nya lokalen ett sammanlagdt belopp af 40,000 kr. att utgå år 1877,

af hvilket belopp 80,000 kr. beräknats åtgå för förstnämda ändamål. De

beviljade anslagen för den nya biblioteksbyggnadens uppförande och inredning

uppgå alltså till sammanlagdt 879,308 kronor.

Det nya bibliotekshuset, som först under loppet af nästkommande år

lärer kunna tagas i besittning för sitt ändamål, innehåller i nedra våningen

åt vester två bibliotekssalar, åt öster två salar, afsedda den ena till läsesal

för allmänheten, den andra till förevisningssal och förvaringsrum för handskriftsamlingen;

den entresolerade midten upptages af arbetsrum samt

förstuga, tamburer och trappa. Öfre våningen upptages hufvudsakligen

af två stora bibliotekssalar. Samtliga bibliotekssalarne äro genom jerngolf

delade i tre »bottnar», hvarigenom höjden af de på dessa golf placerade

bokhyllorna icke blir större, än att de öfverst stående böckerna kunna nås

utan tillhjelp af stege. Hvarje botten har en fri gång i midten samt

tvärhyllor mellan denna och väggarne. De två bibliotekssalarne i nedra

våningen äro afsedda att inrymma den svenska bokafdelningen, och beräknas

utrymmet å hyllorna blifva omkring 13,900 längdfot. I öfre våningens

salar, med ett utrymme af omkring 36,900 längdfot hyllor, lärer

den utländska bokafdelningen få sin plats.

Såsom ofvan blifvit nämdt utgör bibliotekstjenstemännens antal för

närvarande fem. Utan att förutsätta någon rubbning vare sig i detta

antal eller i tjenstemännens dåvarande åligganden framstälde Kongl. bibliotekarien

i underdånig skrifvelse den 10 November 1873, som blifvit till

Komitén öfverlemnad, förslag om förbättrade aflöningsvilkor för nämde

tjenstemän med hänsyn till de ökade lefnadskostnaderna; och har Komitén

redan i inledningen till sitt betänkande den 9 Juni 1875, ang. löne

-

K. bibliotekariens

förslag

187 it.

8

K. bibliotekariens

förskal

1875.

reglering m. m. för Kammarkollegium, redogjort för ifrågavarande förslags

innehåll.

Sedermera och med anledning af Kongl. bibliotekets förestående förflyttning

till en ny lokal, har Kongl. bibliotekarien, då en tidsenlig utveckling

af denna institution icke syntes längre kunna uppskjutas, uti underdånig

skrifvelse den BO September 1875, hvilken skrifvelse jemväl blifvit till

Löneregleringskomiténs utlåtande remitterad, framlagt förslag till ny organisation

af biblioteket, för hvilket förslag här torde böra närmare redogöras.

Med hänsyn till tjenstemännens fåtalighet vore, enligt närnde skrifvelse,

bibliotekets tillstånd i hög grad bekymmersamt, i det att, oaktadt

under senare tid gjorda ansträngningar, de qvarstående bristerna i den

stora samlingens planmessiga förökande, detaljanordning, katalogisering och

snabba tillgänglighet ännu långt öfvervägde de vunna förbättringarna. Den

allmänna grundsatsen, att arbetet bör fördelas, der många detaljer sammanlöpa,

om det hela skall blifva väl tillgodosedt, hade icke'' kunnat följas

i Kongl. biblioteket, som för närvarande egde och blott i 16 år egt en

tjensteman mer än år 1810, under det bokmassan sedan århundradets

början vuxit från omkring 40,000 band till det femdubbla antalet eller

omkring 200,000, hvaraf den betydligaste delen tillkommit under de senaste

30 åren, hvarjemte dess begagnande, från att vara nästan nominelt,

numera knappast hunne tillgodoses. Bland de många olägenheter, som

följt af denna arbetskrafternas årligen minskade tillräcklighet, framhålles

i synnerhet, att någon fullständig och tillförlitlig katalog öfver bokförrådet

icke funnes, men väl flera ofullständiga, så inrättade att de icke

kunde fortsättas, hvarför ock en ny, sedan något mer än ett decennium,

måst anläggas efter en för all framtid beräknad plan, ehuru förhoppning

ej funnes, att densamma förmedelst nu disponibla krafter skulle någonsin

kunna omfatta hela boksamlingen. Icke heller hade något genomfördt

uppställnings- och signeringssystem vidtagits och kunnat fortsättas, utan

äfven häri hade man nödgats bryta med det gamla och inslå en ny väg,

som dock ej under nu rådande förhållanden kunnat fullföljas. Sålunda

hade den nuvarande generationen af bibliotekets tjensteman fått emottaga

ett arf, hvars utredande och ordnande ytterligare försvåradt genom otjenligt

och helsoförderfvande lokaler samt deri rådande splittring och trängsel af

samlingarna, vida öfverstege dess krafter. Utan tillräcklig personal, som

möjliggjorde en ordnad arbetsfördelning, kunde derför Kongl. biblioteket

icke vinna de förbättringar, till hvilka en ny, rymlig och planmessig lokal

gåfve tillfälle.

9

På det Kona:l. biblioteket skulle för lånare tid kunna motsvara bil

o

o

liga, fordringar i afseende på så väl rikhaltigheten af samlingarna som

dessas ordnande, vård och tillhandahållande föreslog Kongl. bibliotekarien

följande grunder för personalens indelande för de skilda områdena af

biblioteksverksamheten, nemligen:

1) Svenska bokafdelningen med dithörande katalogsarbete, anordning

af inbindning, portföljer m. m., förökande genom inköp och boktryckeriernas

i Tryckfrihetsförordningen stadgade leveranser, dessas granskning och

deraf föranledd brefvexling;

2) Utländska bokafdelningen med tillhörande katalogisering, bandanordning

och inköp enligt ledning af litterära tidskrifter, bibliografier,

auktions- och antiqvariatskataloger samt meddelanden från sakkunnige inom

de olika facken;

3) Handskriftsamlingen, dess katalogisering, vård och ökande samt för

tillhandahållandet nödigt studium af innehållet;

4) Kart- och planschsamlingarna, deras förtecknande, vård och ökande;

5) Den dagliga- expeditionen, omfattande allmänhetens betjenande eller

utlåningen inom och utom läsesalen samt i tidskriftrummet; skriftvexlingen

inom- och utomlands; räkenskaperna; samt förevisningen af de särskilt

för beskådande utstälda föremålen, i fall ett sådant åliggande skulle

anses tillhöra området för bibliotekets verksamhet.

Till behörigt skötande af alla de vidlyftiga förråden och de öfriga

göromålen skulle erfordras tio verkligt arbetande män, nemligen: en öfverbibliotekarie,

tre bibliotekarier, tre förste amanuenser och tre andre amanuenser.

ÖfverbibUotélcarim skulle vara ordnande och ledande chef, bestämma

bokinköpen, kontrollera räkenskaperna, anordna utbetalningarna

samt ansvara för alla utgående expeditioner och korrespondensen, hvarjemte

han borde förestå en af bibliotekets hufvudafdelningar med dertill

hörande katalogsarbete. De tre bibliotekarierne skulle förestå hvar sin af

de tre andra hufvudafdelningarna, deltagande i katalogiseringen; en al

dem skulle dessutom föra bibliotekets räkenskaper och besörja utbetalningarna;

en ensam leda de utländska bokköpen samt dithörande läsning af

litteraturtidskrifter och kataloger; den tredje hafva uppsigten öfver allt

bokbinderiarbete. De tre förste amanuenserne skulle jemte bibliotekarierne

egna sitt arbete åt katalogskrifningen, inbindningens anordning, signeringen,

den ordnande uppställningen samt granskningen af boktryckeriernas

leveranser. De tre andre amanuenserne vore afsedda att besörja utlåningen,

böckers m. m. framskaffande och återuppsättning samt, vexelvis med

2

10

förste amanuenserne, öfvervakandet af läsesalen äfvensom af förevisningen

för Stockholmspubliken och resande, i fall sådan beslutades. — Detta personantal

öfverensstämde, enligt Kongl. bibliotekariens åsigt, med hvad

erfarenheten visat vara nödvändigt, och fördelningen hade redan länge, så

godt sig göra låtit, varit i användning, ehuru på mycket oregelbundet,

prekärt och otillfredsställande sätt, med anlitande af extra ordinarier och

vaktbetjente. Utan sådana nödfallsutvägar skulle bibliotekets verksamhet

icke kunnat upprätthallas, och förmodligen hade eljest under senare åren

utlåningen måst inställas.

I Kongl. bibliotekets nya lokal ansågos vidare blifva behöfliga minst

åtta vaktbetjente, nemligen en för värmeledningen, en för bokbinderi arbete

på stället,

en i

tamburen, en i förevisningssalen, två i läsesalen, två

arbetsrummen för transport af böcker m. m. inom alla, lokalerna, renhållningen

och ärendens uträttande. En af dem, möjligen värmeledningens

skötare, kunde derjemte vara portvakt och bo i byggnadens jordvåning.

I afseende på aflöningsförmånerna framstäldes följande förslag:

Öfverbibliotekarien....................................... 7,000 kronor,

Bibliotekarierne, hvardera ........................ 5,500 »

Förste amanuenserne, d:o ........................ 4,000 »

Andre amanuenserne, d:o ........................ 2,500 »;

dock att, om principen af ålderstillägg komme att genomföras, dessa löner

borde uppföras till resp. 6,000, 4,500,'' 3,000 och 2,000 kronor samt ålderstillägget

beräknas till 500 kronor för hvarje femte år af oklanderlig tjenstgöring,

intill dess närmast högre lönegrad blifvit uppnådd och för öfverbibliotekarien

intill 7,000 kronor. Då fordringarne på ordning, pålitlighet

och fierehanda slags skicklighet hos de vid en sådan institution anstälde

vaktbetjente maste bli högre än vanligt, ansågos de fyra för värmeledningen,

bokbindarearbete, arbetsrummen och ärendena anstälde vaktmästarne

böra undfå hvardera 1,200 kronor och hvarje af de fyra öfrige

1,000 kronor, eller ock en minimilön af resp. 1,000 och 800 kronor med

ålderstillägg hvart femte år af 100 kronor intill uppnådda 1,200 och

1,000 kronor.

Dessutom borde till gratifikationer och arvoden åt e. o. tjensteman

och vaktbetjente upptagas ett årligt anslag af 5,000 kronor, hvilket vore

alldeles nödvändigt för att Kongl. biblioteket skulle kunna i någon om

än ringa man gifva ersättning för arbete af yngre män, som egnade sig

åt dess tjenst, oftast utan att under många år kunna erhålla fast anställning

eller inkomst. Sa vida nemligen ingå sådana extra arbetare funnes

11

att tillgå, skulle följden blifva att, vid yppande ledigheter, nykommande

och för ärendena främmande personer måste anställas, livilka först efter

längre tids handläggning af göromålen kunde blifva i stånd att göra full

nytta.

Under erinran hurusom Kongl. biblioteket enligt sin bestämmelse

såsom statsbibliotek vore afsedt att samla den tryckta svenska litteraturen

i dess helhet, äfven sådant som i utlandet utgåfves på svenska eller rörande

Sverige, i nära sammanhang med hvilken afdelning stode den betydande,

för nordisk litteratur och historia högst värdefulla handskriftsamlingen;

samt vidare borde innefatta det förnämsta af brödrafolkens

litteratur och ur andra länders litteratur tillhandahålla det vigtigare af

hvad som för statstjenstens, vetenskapens, konstens eller den allmänna bildningens

behof kan vara nödvändigt eller önskvärdt och derigenom inom

sitt område befrämja möjligheten för vårt land att deltaga i de öfriga

folkens kultursträfvanden, har Kongl. bibliotekarien slutligen framhållit

behofvet af ökadt anslag för bokinköp och inbindning. För att fullt vinna

det åsyftade målet skulle erfordras summor, öfver hvilka endast de stora

ländernas institutioner kunde förfoga, t. ex. British Museum i London

samt de stora biblioteken i Paris, Berlin och Petersburg; men den förhoppning

syntes icke oberättigad, att Sverige ej skulle vilja eller behöfva

stå efter länder af samma eller mindre storlek. Så gåfve Baiern till statsbiblioteket

i Munchen ett bokanslag af 20,000 floriner; det forna Hannover

till universitetsbiblioteket i Göttingen 24,000 (mark?); lands- och

universitetsbiblioteket för Elsass-Lothringen i Strassburg erhölle 30,000

mark för inköp af ny litteratur och lika mycket för komplettering af

gammal; hvarjemte alla dessa bibliotek tidt och ofta crhöllo högst betydliga

tillökningar genom inköp af enskilda boksamlingar. De voro äfven

lyckligt lottade derigenom, att de i allmänhet haft sina tillräckligare anslag

en längre tid och således för den äldre litteraturen vore jemförelsevis väl

försedda, hvaremot Kongl. biblioteket, — efter att från 1778 hafva haft

endast 155 rdr 26 sk. 8 rst. bko, från 1799 500 rdr bko, från 1805

1,000 rdr bko (minskadt till 400 genom myntvärdets fall 1810), från

1823 3,000 rdr bko och från 1841 5,000 rdr bko, — först 1845 erhöll

för både inköp och bindning sitt nuvarande anslag af 12,000 kronor,

livilket, redan då allt för knappt, sedan under alltjemt ökad litterär produktion,

på samma gång böckerna stigit i pris, blifvit i yttersta grad otillräckligt,

Den minsta summa, som under nuvarande förhållanden behöfdes,

vore för inköpen 30,000 kronor och för bindningen 10,000 kronor. Enligt

12

vunnen erfarenhet om prisen å inköpta utländska verk, skulle, på sätt en

bifogad uträkning visade, för förstnämda belopp kunna inköpas endast

omkring 1,394 arbeten. Kostnaderna för bindning stege nu årligen till

omkring 3,000 kronor, och den begärda summan för detta ändamål blefve

med ökade inköp och den starkt växande svenska litteraturen säkerligen

med nöd tillräcklig.

Såsom ännu ett skäl att tillgodose Kongl. biblioteket med tillräckliga

anslag har Kongl. bibliotekarien ändtligen erinrat derom, att detsamma

ej borde anses såsom ett lokalbibliotek, hvars nytta vore inskränkt till

hufvudstaden, utan att dess samlingar, genom utlåning till andra orter,

vore ämnade att komma hela landet till godo; en början dermed vore

gjord under de senare aren och detta förhållande komme otvifvelaktigt, i

mån af bibliotekets ökade betydenhet, att alltjemt utbildas och vinna häfd.

sUilhii?f‘till Innan Komitén öfvergår till behandling af frågan om göromålen inom

Ecklesiastik- biblioteket och behofvet åt arbetskrafter för deras ombesörjande, anser

deparkm.-t. sig Komité^ höra framhålla, att en förändring i Kongl. bibliotekets ställning

i förhållande till andra statsinstitutioner synes vara af behofvet påkallad.

Från forna tider har biblioteket ansetts tillhöra Eders Kongl.

Majrts kansli och utgör för närvarande en afdelning af Ecklesiastikdepartementet.

De skäl, som möjligen förr kunnat göra en sådan anordning

lämplig, hafva förlorat sin betydelse i samma mån biblioteket vunnit i

utveckling och blifvit en för den allmänna forskningen, och således ej

blott för Kansliets tjensteman afsedd institution. Till personal så väl som

lokal helt och hållet skildt från det departement, hvaraf biblioteket skulle

utgöra en integrerande del, är detta också numera egentligen endast till

namnet förenadt med Ecklesiastikdepartementet, hvarest Kongl. bibliotekariens

underdåniga framställningar upptagas och behandlas på enahanda sätt

som dylika framställningar från sjelfständig:i embetsverk. Då det vidare

icke synes väl öfverensstämma med våra förvaltningsformer att, såsom nu

sker, Departementschefen från Statskontoret emot redovisningsskyldighet

emottaga* anslaget till bokinköp och deltager i förvaltningen af detsamma,

samt det dessutom ligger i sakens natur, att Chefen för Ecklesiastikdepartementet

icke kan utöfva något egentligt chefskap i Kongl. biblioteket,

synes det Komitén ändamålsenligt, att biblioteket, upphörande att vara en

13

del af Ecklesiastikdepartementet, blir ett sjelfständigt verk under nämda

departement. För öfrigt synes det Komitén, att denna statsinstitution bör

erhålla benämningen MJisbibliotek och att chefen, i likhet med hans vederlikar

riksarkivarien och riksantiqvarien, benämnes riksbibliotekarie. I

öfverensstämmelse härmed får Komitén alltså hemställa,

att Ivongl. biblioteket upphör att utgöra en afdelning

af Ecklesiastikdepartementet och under namn af

Riksbiblioteket samt under chefskap af en riksbibliotekarie,

organiseras såsom sjelfständigt verk under

samma departement,

Ehuru icke ett embetsverk i samma mening som statens verk i all- Formen för

mänhet, kommer dock Riksbiblioteket, i händelse nu föreslagna ändring i dmTbdmnddess

ställning till Ecklesiastikdepartementet vinner nådigt godkännande, att Ung.

handlägga åtskilliga ärenden af likartad beskaffenhet med dem som tillhöra

andra centrala förvaltningsverk och af den vigt, att på förhand

bestämda former för deras behandling blifva erforderliga.

Till sådana ärenden höra utnämning och entledigande af tjensteman

och betjente. Hittills har Eders Ivongl. Ma.j:t omedelbart, utan förutgången

ansökning, utnämt bibliotekets samtlige embets- och tjensteman,

med undantag af andre amanuensen, som, i likhet med kopist i statsdepartement,

utnämts af Departementschefen, hvilken jemväl antagit och

entledigat e. o. tjensteman och vaktbetjente. I öfverensstämmelse med

den af Komitén följda grundsats, att hittills varande lägsta tjenstegraden

i de förvaltande embetsverken bör indragas, och då intet särskildt skäl

finnes för bibehållande i Kongl. biblioteket af en lägre aflönad tjenstemannagrad

än som torde komma att finnas i öfriga centrala verk med

enahanda kompetensfordringar, anser Komitén andre amanuenstjensten böra

upphöra, i följd hvaraf den blifvande lägsta gradens tjensteman i biblioteket.

skulle komma att motsvara de nuvarande förste amanuenserne, hvilka,

såsom nyss blifvit anmärkt, af Eders Kongl. Maj:t befullmäktigats. Denna

ordning för tjenstemännens utnämning och entledigande synes böra fortfara,

hvaremot extra ordinarie tjensteman samt vaktbetjeningen vid biblioteket

torde böra. antagas och entledigas af chefen.

Om Kongl. biblioteket skiljes från Eders Kongl. Majds kansli, torde

vidare, såsom en följd deraf, böra föreskrifvas, att verket årligen skall

till Eders Kongl. Majd afgifva underdånig berättelse om bibliotekets förvaltning

och vård, dess förkofran och anlitande af allmänheten m. fl. om

-

14

ständigheter, som kunna tjena till upplysning huru denna statsinstitution

uppfyller sitt ändamål.

Enligt gällande reglemente tillkommer det Kongl. bibliotekarien att

i samråd med vice bibliotekarien bestämma om inköp af utländska böcker,

kartor, gravyrer m. m., hvaremot föreskrift icke finnes meddelad om sådant

samråd, da fråga är om inköp af böcker, hörande till den svenska litteraturen,

eller af svenska handskrifter. Ett slags kontroll öfver dylika inköps

ändamålsenlighet kan måhända anses ligga uti stadgandet, att de assignationer

på riksbanken, medelst hvilka Kongl. bibliotekets utbetalningar

verkställas, skola vara undertecknade af chefen för Ecklesiastikdepartementet

förutom Kongl. bibliotekarien och räkenskapsföraren. Af bibliotekets

skiljande från nämda departement bör emellertid följa, att verkets anvisningar

pa riksbanken undertecknas af riksbibliotekarien såsom chef, hvarigenom

den nämda kontrollen skulle upphöra. Med hänsyn till vigten

deraf, att det anslag till bokinköp, som må finnas till bibliotekets förfogande,

användes på det fördelaktigaste sätt, har det dock synts Komitén

erforderligt, att vissa bestämda former för beslut rörande inköp i allmänhet

och följaktligen angående utbetalningar, åtminstone då fråga är om

någon betydligare utgift, blifva föreskrifva,

I afseende på de i egentlig mening förvaltande verk, hvilkas ordnande

hittills varit föremal för Komiténs åtgärd, har Komitén framhållit den

grundsats, att vissa vigtigare angelägenheter borde kollegialt behandlas;

men denna form för besluts fattande synes beträffande Rik sbiblioteket

icke i hela sin utsträckning vara af behofvet påkallad. Det ringa antal

dylika ärenden, som här torde förekomma, de till verkets disposition stälda

anslagens jemförelsevis obetydliga belopp, de närmast chefen stående tjenstemännens

ställning, som icke är jemförlig med ledamöternas i de större

verken, med flere omständigheter hafva synts Komitén göra det lämpligt,

att den beslutande rätten i alla de frågor, som inom Riksbiblioteket

kunna förekomma till afgörande, öfverlemnas åt chefen ensam, dock i allmänhet

först efter rådplägning med de flere eller färre tjensteman, som

närmast honom deltaga i bibliotekets vård — hvilka tjensteman Komitén

i likhet med Kongl. bibliotekarien anser böra benämnas bibliotekarier —,

med skyldighet för bibliotekarie, som i sådan öfverläggning deltager, att,

derest han år af olika åsigt med chefen, sin afvikande mening skriftligen

bilägga det protokoll, som bör föras vid alla dylika öfverläggningar.

Komitén får alltså föreslå,

15

att riksbibliotekarien och öfrige ordinarie tjensteman

vid Riksbiblioteket må af Eders Kongl. Maj:t utnämnas,

de senare efter ansökning och uppå förslag

af riksbibliotekarien, men e. o. tjensteman och vaktbetjeningen

antagas af chefen;

att till Eders Kongl. Maj:t årligen afgifves underdånig

berättelse om Riksbibliotekets förvaltning och

vård, tillika innehållande uppgift å de af en hvar

bland verkets ordinarie och extra ordinarie tjensteman

under året utförda arbeten;

att Riksbibliotekets anvisningar på riksbanken undertecknas

af riksbibliotekarien efter kontrasignation

af räkenskapsföraren;

att uti alla frågor, som inom Riksbiblioteket förekomma

till afgörande, beslutande rätten tillkommer

riksbibliotekarien ensam, dock uti nedan uppräknade

ärenden först efter rådplägning med bibliotekarierne,

som hafva rättighet och skyldighet att, der de äro från

beslutet skiljaktige, sina afvikande meningar till protokollet

skriftligen afgifva, nemligen:

a) underdåniga framställningar om erforderliga

anslag;

b) årsberättelser;

c) frågor om inköp, försäljning eller byte af böcker,

kartor, gravyrer och handskrifter m. in., utom för

smärre utgifter i allmänhet äfvensom större sådan, som

icke tål uppskof och icke öfverstiger 100 kronor, då

riksbibliotekarien må kunna utan bibliotekariernes

hörande om inköpet besluta, dock med skyldighet för

honom att vid nästa sammanträde sådant beslut till

protokollet anmäl a;

d) frågor om förändringar i verkets organisation;

e) frågor om befordringar, om e. o. tjenstemäns

och vaktbetjentes antagande, om afsked, om tjenstebetyg,

om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelse

i tj en sten samt om tjenstledighet och förordnande;

f) bestämmandet af arvoden åt extra biträden

och öfriga dylika utgiftsfrågor.

16

Diarium. Inom Kongl. biblioteket har hittills icke ansetts nödigt att särskildt

Registratur. anteckna inkommande officiela handlingar, likasom ej heller att förvara

koncept till utgående expeditioner. Då likväl sådant för bibehållande af

ordning och reda synes vara af behofvet påkalladt och arbetet dermed i

alla händelser icke torde blifva synnerligen betungande, hemställer Komitén,

att föreskrift må meddelas,

att alla till Riksbiblioteket ankommande officiela

skrivelser skola antecknas i ett derför afsedt diarium

samt alla från Riksbiblioteket afgående officiela skrivelser

derstädes i koncept eller kopia förvaras.

Arbetstiden. Med de hittills för Kongl. bibliotekets tjensteman bestådda löneförmånerna,

som i vissa fall till och med understigit hvad för tjensteman i

motsvarande grad inom de centrala verken varit beviljadt, har det utan

tvifvel varit nödvändigt att, så som skett, inskränka arbetstiden inom

Kongl. biblioteket, för att dymedelst bereda tjenstemännen tillfälle att

genom arbete utom tjensten förskaffa sig inkomster; men då lönevilkoren

nu torde komma att förbättras och semester tjenstemännen beredas, synes

i sammanhang dermed arbetstiden till allmänhetens fördel kunna utsträckas

icke obetydligt utöfver hvad nu finnes bestämdt; och hemställer derför

Komitén,

att Riksbiblioteket skall för allmänheten hållas

öppet hvarje helgfri dag under fem timmar, å de tider

af dagen, som i instruktion kommer att bestämmas.

Vid förfall I sammanhang med bibliotekets omorganisering till sjelfständig myn^tvjemimem

lärer vidare böra föreskrifvas huru den beslutande rätten skall

utöfvas, när riksbibliotekarien eller bibliotekarie af en eller annan orsak

är hindrad att sitt embete förrätta, äfvensom i hvilken utsträckning verket

sjelft må ega bevilja tjenstledighet och meddela förordnanden; och synes

i sådant afseende böra föreskrifvas,

att den i graden äldste af bibliotekarierne förklaras

städse vara skyldig att, vid inträffadt förhinder

för riksbibliotekarien, förestå dennes embete, så vida

hindret icke varar öfver 14 dagar, men, om det är af

beskaffenhet att räcka längre tid, intill dess, uppå

genast skeende underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t

å embetet meddelar nådigt förordnande;

att riksbibliotekarien eger, vid ådagalagdt behof,

bevilja bibliotekarie en månads ledighet årligen samt

17

i sådant fall äfvensom under bibliotekaries semester

till vikarie förordna någon af första gradens tjensteman

inom verket, men att, om dylikt vikariat blir

för längre tid behöflig!, frågan derom skall till Eders

Kongl. Maj:ts afgörande anmälas; samt

att riksbibliotekarien eger, vid ådagalagdt behof,

bevilja öfrige tjensteman tjenstledighet af högst tvåmånader

om året och under sålunda beviljad ledighet

äfvensom under semester förordna lämplig person att

bestrida den lediges tjenstgöring, men skall, om längre

tids tjenstledighet sökes, underställa frågan Eders Kongl.

Maj:ts pröfning.

I nu gällande reglementes § 14 är stadgadt, att låntagen bok icke Utlåningen.

får föras utom hufvudstaden; men då ett sådant stadgande är egnadt att

hindra bibliotekets utveckling till ett verkligt riksbibliotek och det för

(ifrigt omöjligen kan kontrolleras huruvida det åberopade stadgandet efterlefves,

finner sig Komitén böra föreslå,

att stadgandet, det låntagen bok icke får föras

utom hufvudstaden, må utur blifvande reglementarisk a

föreskrifter för Riksbiblioteket uteslutas.

T afseende på vilkorcn för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och Allmänva

de allmänna grunderna- för löneregleringen i (ifrigt får Komitén, då likhet

i dessa hänseenden lärer böra ega rum mellan de centrala förvaltnings- ringen

myndigheterna-, föreslå,

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller

jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af Riksbiblioteket eller eljest

kan varda stadgad; äfvensom, om i en framtid verkets

ställning så förändras, att detsamma ej längre kan

som sjelfständigt- embetsverk anses, vara förpligt-ad att,

med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han

innehar, efter den nya arbetsordningan sköta de med

tjensten förenade göromål;

3

18

att med embete eller tjenst i Riksbiblioteket icke

må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller

kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med

mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i biblioteket; dock att tjensteman,

som vid den nya löneregleringens inträdande redan

innehar tjenst utom biblioteket, må densamma bibehålla,

så länge den icke är för tjenstgöringen i biblioteket

hinderlig;

att aflöningarna för Riksbibliotekets embets- och

tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbäras endast för

den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller

åtnjutit semester, men skola för den tid han eljest

varit från tjenstgöring befriad utgå till den, som tjensten

förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta^

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjensteman af lägre grad

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning inom Riksbiblioteket, densamma emot åtnjutande

af tjenstgöringspenningar till det för den

högre graden bestämda belopp i stället för egna bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att

inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,

dock att härvid icke må föras honom till last den

tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

19

om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under

samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det den stadgade tjenst åldern blifvit

uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den

tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från

hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt

eller förordnande i följd af frågan om verkets

omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t dock obetaget

att låta med detsamma anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas

villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af chefen och andra

gradens tjensteman under en och en half månad samt

af första gradens tjensteman under en månad årligen.

För ett riktigt bedömande af frågan om personalens storlek vid en

sådan institution som svenska statens bibliotek är af stort intresse att, i

afseende på boksamlingarnas storlek, tjenstemannapersonal, anslag till inköp

af böcker, hvaraf bibliotekens tillväxt och anlitande af allmänheten i

väsentlig mån är beroende, m. in., anställa jemförelse med offentliga

bibliotek i andra hufvudstäder, jemförliga med Stockholm, ehuru en så

tillförlitlig grund icke synes kunna bildas af ensamt dessa faktorer, att

derpå kan stödjas en under alla förhållanden giltig beräkning. Om en

sådan jemförelse göres, torde likväl universitetsbibliotek, hvilkas uppgift

är mera begränsad än ett statsbiblioteks, äfven om antalet utlåningar och

besökande i vissa fall kan vara större, lemnas å sido, likasom också sådana

bibliotek som de i London, Paris, Wien och Petersburg med hänsyn till

dels de ojemförligt större tillgångar, som af dessa institutioner disponeras,

dels det särskilda praktiska intresse regeringarna i dessa hufvudstäder

Jemförelse

med andra

bibliotek.

20

maste hafva för underlättandet af studiet utaf underlydande folkslags språk

och litteratur.

Bland hufvudstäder af andra ordningen har Miinchen *) troligen det

största biblioteket. Dess volymantal uppgifves till 800,000; årsanslaget

för inköp och bindning är 20,000 gulden, motsvarande ungefär 30,000

kronor. Utlåningen stiger årligen till 20,000 band och bibliotekets läsrum

besökes af 8,000—10,000 personer. Tjenstemännens antal är tretton.

Kongl. offentliga biblioteket i Dresden *) uppgifves innehålla 500,000

band utom ströskrifter. 1 ill inköp af böcker (icke till bindning) finnes

ett anslag af 2-1,000 mark, motsvarande 21,600 kronor. Utlåningen stiger

till 7,000 band årligen och läsesalen besökes af 3,000 personer. De ordinarie

tjenstemännens antal är för närvarande fem, förutom en kanslist,

som icke behöfver vara studerad, äfvensom tre studerade »Hulfsarbeiter»,

antagne på tre månaders uppsägning.

Kongl offentliga biblioteket i Stuttgart *), innehållande 300,000 band,

har ett årsanslag till bokinköp af 11,375 gulden, motsvarande omkring

17,400 kronor, och uppgifves årligen utlåna 12,000 band till 1,800 personer.

Läsrummet begagnas af 4,000 personer. Tjenstemännens antal

är fem.

Det Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn lärer, enligt nyligen anstäld

räkning, för närvarande innehålla omkring 470,000 band. Dess anslag

för inköp och bindning af böcker har varit 18,000 kronor, men sedan

ett temporärt tillskott af 9,000 kronor beviljats är beloppet numera

27,000 kronor. Enligt årsberättelsen för finansåret 1874—1875 steg utlåningen

nämda år till 7,838 band och läsesalen besöktes af 7,498 personer,

hvilka der begagnade 21,149 band. Läsesalen hålles öppen fem

timmar dagligen, men utlåningen är inskränkt till tre, under hvilken tid

fyra tjensteman dervid äro sysselsatte. Tjenstemännens antal är nio, men

för utarbetande af en ny systematisk katalog öfver den danska litteraturen,

nu fulländad i 63 band, har ett särskildt anslag under en längre

tid varit beviljadt.

Utom det nyssnämda finnes i Köpenhamn ett annat stort bibliotek,

universitetets, med hvilket numera det s. k. Classenska, som är en privat

stiftelse, är förenad!. Såsom egentligen afsedt för den akademiska undervisningen

anlitas det företrädesvis af de studerande, och dess innehåll är

också hufvudsakligen afpassadt efter ändamålet; men derjemte göras i detta

*) Petzholät, Adressbuch der Bibliotheken Deutschlands. Dresden 1875.

21

bibliotek samlingar i vissa, fack, som icke upptagas i det kungliga och

tvärtom. Vid inköp af dyrbarare verk skola bibliotekarierne vid begge

biblioteken öfverlägga för undvikande af onödiga utgifter. Universitetsbiblioteket

anses innehålla omkring 230,000 band och har ett till beloppet

något vexlande anslag, som för räkenskapsåret 1874—1875 uppgick till

14,628 kronor. Utlåningen stiger här till omkring 16,000 band och i

läsesalen begagnas dessutom ungefär lika mycket af 7,000 besökande.

Tjensteinännens antal är fem, men en sjette är nyligen anstäld för komplettering

af katalogen.

Bokantalet i härvarande Kongl. bibliotek beräknas, såsom förut är

nämdt, till omkring 200,000; anslaget till bokinköp och bindning är 12,000

kronor, men af Kongl. bibliotekarien föreslaget att höjas till 40,000 kronor.

Rörande utlåningen kunna för närvarande lemnas endast ungefärliga uppgifter,

enär lånen icke dagligen utan med vissa mellantider antecknas i

den s. k. låneboken, så att blott sådana arbeten, hvilka icke hunnit att

under loppet af några dagar eller ett par veckor åter lemnas, blifva i

denna bok införda. Sådana antecknade lån hafva, enligt de uppgifter

Komitcn från Kongl. biblioteket erhållit, uppgått till följande antal: år

1871: 2,084, 1872: 1,949, 1878: 2,015, 1874: 2,316, 1875: 2,121, således

i, medeltal för nämda år 2,087. Enligt beräkning skulle de lån,

som icke blifvit, i låneboken införda innan de återlemnats, uppgå till femtedelen

af samtliga boklånen och nyssnämda medeltal alltså höjas till omkring

2,600. Då emellertid dessa siffror beteckna antalet utlånade arbeten,

icke såsom vid ofvan anförda utländska bibliotek band, bör för åstadkommande

af någon jemförelse summan ytterligare höjas, och om denna förhöjning

antages till 100 procent, skulle antalet årligen utlånade band

uppgå till omkring 5,200. Förteckningar hafva hittills icke heller hållits

öfver de böcker, som fram tagits till begagnande på stället, men enligt

öfverslag skulle dessa uppgått till minst 10,000 band årligen. Dessutom

utlånas tidskrifter till ett antal af omkring 1,800 nummer årligen, utan

att dock införas i låneboken. Sammanlagda antalet årligen utlånade böcker

så väl inom som utom bibliotekets lokal skulle alltså kunna under nuvarande

förhållanden beräknas till 17,000.

Derest ofvan uppgifna siffror vore tillräckliga för en beräkning öfver

svenska statsbibliotekets behof af arbetskrafter och årsanslag, skulle detta

behof måhända lätt nog kunna uppgifvas. Men härvid möter i främsta

rummet den omständighet, att arbetskrafterna sannolikt icke öfverallt i

de utländska biblioteken äro afpassade efter bcliofvet, hvarför också de

22

Arbetsfördelning

och

personal.

anförda förhållandena icke alltid äro egnade att tagas till föresyn. Vidare

förekommer att ett sedan äldre tid väl ordnadt och vårdadt bibliotek, som

icke kräfver synnerlig omsorg för fyllande af luckor i den äldre litteraturen,

emedan denna redan finnes på ett tillfredsställande sätt representerad,

och som för anskaffande af nyare tryck har att tillgå fullt tillräckliga

medel, måste, äfven om det räknar flerdubbelt antal band, vara

lättare skött och kräfva mindre arbetskrafter för ordnande, katalogisering

och urval för inköp än ett sådant bibliotek som svenska statens, hvilket

af flera orsaker allt hittills befunnit sig i ett högst otillfredsställande skick.

Besväret med utlåning och böckers tillhandahållande i läsesalen beror naturligtvis

på antalet låntagare, men detta antal beror åter af möjligheten

att bekomma det nyaste och bästa inom olika grenar af litteraturan samt

i viss mån af de större eller mindre beqvämligheter, som bibliotekslokalen

erbjuder den läsningssökande allmänheten. Med kännedom om de hittills

varande förhållandena i dessa hänseenden vid det svenska biblioteket lärer

icke kunna betviflas, att då biblioteket blifvit förflyttadt till en ny och

ändamålsenligt inrättad lokal och om i sammanhang dermed anslaget till

bokinköp möjligen höjes, de ofvan uppgifna talen för lån inom och utom

bibliotekets lokal skola betydligt tillväxa. Det torde härvid icke böra

lemnas oanmärkt, att en väsentlig tillökning i låntagarnes antal dessutom

är att med säkerhet emotse, när den nu ifrågasatta nya högskolan i hufvudstaden

kommer till stånd, hvilken tidpunkt efter all anledning icke

kan vara synnerligen aflägsen. Ehuru Komitén alltså från de nu befintliga

förhallandena vid det svenska statsbiblioteket och de åberopade utländska

biblioteken icke med säkerhet vågar sluta till personalbehofvet framgent

vid det förstnämda, torde likväl af det nu anförda framgå, att tillökning

i arbetskrafter vid det svenska biblioteket är af behofvet påkallad.

Enligt Kongl. bibliotekariens förslag skulle, såsom redan är anförd t,

öfverbibliotekarien, jemte handhafvandet af chefskapet för verket, skriftväxlingen

m. in., förestå en af bibliotekets följande fyra hufvudafdelningar:

1) svenska afdelningen, 2) utländska afdelningen, 3) handskriftsamlingen,

4) kart- och planschsamlingarna, samt de tre bibliotekarierne förestå

hvar sin af de öfriga afdelningarna; de föreslagne tre förste amanuenserne

skulle biträda vid vården af de nämda fyra afdelningarna; hvaremot den

del af biblioteksarbetet, som omfattar utlåningen inom och utom läsesalen

samt i tidskriftrummet, skulle ombesörjas af tre andre amanuenser.

Komitén har sökt att, så vidt möjligt varit, göra sig bekant med

detaljerna af de arbeten, som skulle förekomma inom hvarje af de nämda

28

grupperna, hufvudsakligen för att på grund af en sådan undersökning

bilda sig ett omdöme om de krafter dessa arbeten till följd af sin vigt

och mängd kunde kräfva. Hvad Komitén i det följande yttrar i fråga

om arbetets fördelning har derför icke karakteren af positiva förslag utan

afser egentligen att utvisa den väg, på hvilken Komitén sökt bestämma

sin åsigt om personalbehofvet i dess helhet.

Hvad sålunda först angår den svenska afdelningen, — hvars tillväxt

hufvudsakligen är beroende af tryckfrihetsförordningens föreskrift om skyldighet

för boktryckare att till Kongl. biblioteket aflemna ett exemplar af

hvarje i Sverige tryckt skrift, — kräfver densamma en noggrann detaljgranskning

af boktryckeriernas leveranser och i sammanhang dermed brefvexling

med boktryckarne, enär brister ofta lära förekomma i leveranserna.

, hvarjemte det för boksamlingens behöriga handhafvande för framtiden

är oundgängligt, att alla nytillkomna skrifter, allt efter som de till

biblioteket inkomma, ordnas och katalogiseras så vill i nominal- som realkatalog,

ett arbete, som hittills af brist på arbetskrafter mast delvis eftersättas

till stort men för så väl tjenstemännen som besökande. För bedömande

af det arbete katalogi seringen af inkommande skrifter kan erfordra

är af vigt att känna mängden af årligen inom landet tryckta skrifter;

men då en ganska stor del af dessa — tillfällighets- och ströskrifter,

revisions- m. fl. berättelser, annonser o. d., hvardera ofta upptagande blott

ett enda blad — icke förekommer i bokhandeln, och boktryckarnes egna

uppgifter stundom icke äro tillräckligt upplysande samt det ofta är svårt

att afgöra hvad som bör betraktas såsom en särskild skrift eller endast

såsom del af en sådan, har härom icke kunnat vinnas någon tillförlitlig

upplysning; men enligt en inom Kongl. biblioteket försöksvis gjord beräkning

skulle under år 1874 inom Sverige blifvit tryckta omkring 5,400 olika

skrifter, dervid för tidningar och tidskrifter hvarje årgång räknats såsom

särskild skrift. I jembredd med den år efter år stigande tillväxten af

svenska tryckalster tillväxer naturligtvis bibliotekets arbete med ordnandet

och katalogiseringen. Vidare förökas boksamlingen nästan oafbrutet genom

mindre gåfvor och stundom genom större donationer. I sistnämda undantagsfall

lärer dock katalogiseringen böra verkställas genom anlitande af

tillfälliga biträden. Tillökningen i bokantalet genom inköp är jemförelsevis

icke betydlig, men bestyret med inköpen föranleder icke desto mindre

rätt mycket besvär, såsom granskning af bokkataloger, efterforskning om

gängse pris å arbeten, som säljas genom antiqvitetsbokhandeln, tillsyn att

inköp ej eger rum af redan befintliga böcker, hvilken tillsyn är förenad

24

med desto större svårighet som katalogiseringen är bristfällig, o. s. v. Till

de arbeten, som böra å afdelningen utföras, må vidare räknas bestyret

med böckernas inbindning, hvartill hörer: bestämmandet af boktitlar och

deras utskrifvande på särskilda lappar till bokbindarens rättelse; de till

bindning utlemnade böckernas antecknande; kontroll öfver böckernas återlemnande

och bokbinderiarltetets riktiga utförande m. m. Ar 1875 blindos

omkring 1,200 volymer, utom svenska tidningar och åtskilliga utländska

tidskrifter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter är Komitén af den mening,

att den svenska bokafdelningen utan tvifvel kommer att taga två

ordinarie tjenstemäns arbetskrafter i anspråk och derutöfver ofta lemna

sysselsättning åt e. o. biträden.

Den utländska bokafdelningen, som i vanliga fall vinner sin tillökning

genom köp, är följaktligen i afseende å det löpande katalogiseringsarbetet

i väsentlig mån beroende af det anslag, som finnes an visa dt till

bokinköp, ehuru äfven denna samling i likhet med den svenska ofta vinner

tillväxt genom gåfvor. Då likväl, äfven om anslaget till bokinköp betydligt

ökades, den årliga tillväxten af utländska böcker icke synes kunna

blifva jemförlig med tillökningen af svenska — enligt verifikationerna till

bibliotekets räkenskap för år 1875 liqviderades samma år ett antal af

612 genom bokhandeln erhållna volymer, tillhörande den utländska litteraturen,

hvarjemte kan antagas att en större del af 850 å bokauktion

inköpta volymer voro att hänföra till denna litteratur —, lärer katalogiseringen

af nytillkomna skrifter å denna afdelning komma att kräfva mindre

arbete än å den svenska bokafdelningen. Deremot förekommer här

granskning af utländska bokkataloger, läsning och pröfning af anmälningar

och recensioner i litteraturtidskrifter, rådföring med vetenskapsmän

inom olika fack för uppgörande af förslag till bokinköp, hvilket allt erfordrar

icke blott skicklighet i flera främmande språk och kännedom om

författare i olika vetenskapsgrenar, utan ock mycken tid och möda. Det

snart sagdt oöfverskådliga fält, den utländska litteraturen erbjuder, förorsakar,

att för nyssnämde granskning högst betydliga arbetskrafter skulle

kunna användas, dels af skid att detta arbete måste utföras med desto

större noggrannhet ju mindre anslag för bokinköp finnes anvisadt, på det

de begränsade tillgångarna må användas på fördelaktigaste sätt, och dels

i följd deraf att det otillfredsställande skick, hvari bibliotekets kataloger

befinna sig, här föranleder samma olägenheter som å svenska afdelningen.

Då slutligen, såsom nyss blifvit antydt, språkkunskap i större utsträckning

25

än som billigtvis kan fordras af en person är af största betydelse för

denna afdelning, och det särskildt vore önskvärdt, att någon person med

kännedom af ryska språket här vore anstäld till biträde vid urval och

inköp bland den rikhaltiga och för vårt land i flera hänseenden vigtiga ryska

litteraturen, anser sig Komitén hafva inskränkt tjenstemännens antal vid

denna afdelning till det minsta möjliga, då den upptager dem till två

ordinarie, med det biträde som dessutom kan genom anslag åt e. o. tjensteman

beredas.

Den tredje af ifrågavarande grupper skulle utgöras af handskriftsamlingen.

Denna samling är visserligen icke stor; den omfattar för närvarande

icke fullt 8,000 nummer, och dess tillväxt, beroende hufvudsakligen

af tillfälliga gåfvor eller inköp, är ojemn och icke synnerligen betydlig;

men katalogiseringen af densamma, hittills endast till en mindre

del utförd, utgör ett högst grannlaga och jemförelsevis vidlyftigt arbete.

I motsats till förhållandet med de tryckta skrifterna måste handskrifterna,

för att kunna ordnas och katalogiseras, noggrant genomgås och det ofta

i samma manuskriptband ganska skiljaktiga innehållet antecknas, så att

katalogen kommer att innehålla, icke korta titlar, utan mer eller mindre

utförliga redogörelser för innehållet, enär först härigenom den blir fullt

användbar för sitt ändamål. Ett sådant katalogiseringsarbete förutsätter en

genom öfning förvärfvad färdighet att tyda äldre, oftast svårläst skrift så

väl på svenska som på främmande språk. Många manuskript, saknande

författarenamn och uppgift om deras ålder, förorsaka af sådan anledning

undersökningar. De särskilda egenskaper, som i följd af dessa med flera

förhållanden fordras för vården af handskriftsamlingen, hvilken innehåller

de förnämsta dyrbarheter det svenska Riksbiblioteket eger, hafva synts

Komitén utgöra fullgiltiga skäl för anställandet af en ordinarie tjensteman

med uppdrag att särskildt egna sig åt arbetena inom denna afdelning.

Ehuru en extra ordinarie tjensteman äfven bör finnas att tillgå så väl till

biträde å denna afdelning, då sådant vid vissa tillfällen kan erfordras,

som ock för att göra sig förtrogen med samlingens innehåll, anser likväl

Komitén, då ett vetenskapligt bearbetande eller utgifvande af handskrifter

icke lärer höra till bibliotekets ändamål, desse tjensteman stundom kunna

ega tid öfrig att biträda vid en eller annan af bibliotekets öfriga detaljer.

Beträffande den fjerde afdelningen, som skulle omfatta kart- och

planschsamlingarna, till hvilka kan läggas samlingen af musikalier, må

anmärkas, att densamma kornrne att innefatta så skilda ämnen, att icke

deras inre sammanhang utan endast hvarderas jemförelsevis mindre betyd

4

-

26

liga storlek äfvensom den yttre formen skulle kunna föranleda deras sammanförande

till en afdelning. Samlingarna af kartor och planscher äro

för närvarande, oberäknadt en del bundna böcker, fördelade uti 334 portföljer

i följande hufvudgrupper, hvardera med åtskilliga underafdelningar:

Svenska. Utländska.

Kartor, sjökort, stadsplaner m. m............. 22. 27.

Utsigter............................................................ 18. 12.

Porträtter ...................................................... 36. 124.

Ofriga gravyrer m. m.................................. 85. 10.

tillsammans 161. 173.

Dessa samlingar ökas visserligen till en del genom sändningar från

de särskilda kartekontoren och

gen icke anses tillhöra sådana pressens alster, som skola af tryckerierna

kostnadsfritt levereras, beror tillökningen hufvudsakligen af inköp, hvaraf

följer att, derest dessa grenar af bibliotekets verksamhet skola tillbörligen

skötas, noggrann uppmärksamhet måste egnas åt hvad bokmarknaden i

sådant afseende kan erbjuda. En person skulle följaktligen komma att

erhålla full sysselsättning af arbetena å denna afdelning. Då emellertid

urval och inköp af utländska kartor och planscher måste ske på grund

af främmande bokkataloger och litteraturtidskrifter och alltså lättast och

beqvämast i sammanhang med inköpet af utländska böcker, samt anskaffning

af svenska kartor och planscher bör omfatta så väl allt det nya, som

i den svenska bokhandeln utkommer, derest det icke, hvad planscherna

angår, är af särskildt konstvärde och derför bör tillhöra Nationalmuseum*),

som ock äldre kartor och gravyrer, hvilka förvärfvas på enahanda sätt

som äldre svenska böcker, har det synts Komitcn lämpligast att dessa,

af delningar ställas i sådan förbindelse med de svenska och utländska bokafdelningarna,

att samma personal, som har sig anförtrodt att vårda och

tillgose dessa, jemväl besörjer inköp och vård af dithörande kartor, planscher

och musikalier. Det ökade arbete, som på nämda afdelningar härigenom

skulle förorsakas, torde dock icke föranleda någon tillökning i den

för dem beräknade ordinarie tjenstemannapersonalen utan kunna godtgöras

genom en i förhållande dertill lämpad förhöjning i anslaget till e. o.

biträden.

*) Kongl. Maj:ts nådiga förordnande den 18 Juli 18GG om fördelning af gravyrer

och handteckningar mellan Kongl. biblioteket och Nationalmuseum.

27

Förslaget att uppdraga bestyret med utlåningen åt tre sins emellan

likstiilde tjensteman af den grad, som Komitcn hittills vid uppgörande af

förslag till reglering för andra embetsverk ansett böra indragas, kan Komitén

icke biträda. Utlåningen och de arbeten, som dermed ega sammanhang,

äro, så framt man icke hufvudsakligen fäster sig vid de rent

mekaniska momenten deri, enligt Komiténs mening af vida större betydelse,

än att de böra helt och hållet anförtros åt de yngste, med innehållet

af bibliotekets samlingar minst förtrogne biträdande tjenstemännen.

Tvärtom torde denna gren af biblioteksverksamheten vara en af de vigtigaste,

utan hvars tillbörliga skötande biblioteket icke uppfyller sitt ändamål,

hvarför ock densamma synes böra ställas under ledning af en äldre,

förfaren tjensteman. Vid den brist i katalogerna, som för närvarande

råder och sannolikt för en längre framtid kommer att ega rum, är den

biblioteket besökande allmänheten, för hvilken ju institutionen i främsta

rummet älr afsedd, otvifvelaktigt bast betjent af att få vända sig till en

sådan, med biblioteket noga förtrogen person, som icke blott är i tillfälle

att på grund af sin lokalkännedom skyndsamt och i allmänhet utan föregående

efterforskning i kataloger anskaffa eller gifva anvisning pa hvad

som önskas, utan också, hvad som är af ännu större vigt, kan lemna upplysningar

och råd för begagnandet af boksamlingen och derigenom för låntagare

bespara både tid och möda. Härvid torde icke böra förbises, att

besväret med utlåningen kommer att i betydlig mån ökas icke blott till

följd af den sannolika tillväxten i låntagarnes antal, utan äfven derigenom,

att alla boklån, vare sig utom biblioteket eller i läsesalen, i den nya

lokalen böra, för vinnande af ordning och reda, dagligen bokföras på

samma ställe och helst af en och samma person, hvithet, såsom ofvan är

anmärkt, hittills icke skett. Komitén är alltså af den åsigt, att utlåningen

vid Riksbiblioteket bör ställas under tillsyn af en ordinarie tjensteman,

helst af bibliotekaries grad, med skyldighet för denne att ansvara, för den

ordentliga bokföringen af allt som utlemnas såsom lån inom eller utom

bibliotekets lokaler. På det denne tjensteman må blifva i tillfälle att

taga kännedom om nytillkomna skrifters så väl uppställning som innehåll

synes det ändamålsenligt, att alla inkommande, för utlåning afsedda skrifter

passera genom hans händer, hvarför Komitcn anser föreskrift böra. meddelas,

att alla sådana böcker skola af denne tjensteman sjelf eller genom

biträden signeras i afseende på platsen för deras uppställning.

På sätt hittills varit vanligt vid Kongl. biblioteket likasom vid andra

offentliga bibliotek bör tiden för utlåningen kunna inskränkas till några

28

få timmar hvarje arbetsdag. De tjensteman, som koinme att sysselsättas

ined allmänhetens betjenande med boklån, finge alltså icke hela sin arbetstid

härmed upptagen, utan lemnades tillfälle att någon tid hvarje dag

egna sig åt andra biblioteksgöromal. Häraf följer, att arbetsfördelningen

mellan de yngre ordinarie tjenstemännen och de extra biträdena bör blifva

sådan, att de kunna vid behof användas vare sig vid utlåningen, hvilken

stundom, ° enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, kan lemna sysselsättning

åt flera personer, eller vid de öfriga göromålen. Då emellertid

det ständiga arbetet med utlåningen och dermed sammanhängande bokföring,

— hvilken icke är minst besvärlig i fråga om böcker, som till

biblioteket återställas, emedan dessa, äfven då de utgöra delar af samma

verk, ofta aterlemnas del för del, — med signering af nytillkomna böcker,

med biträde åt besökande och tillsynen i läsesalen, hvilken bör hållas

öppen under hela arbetstiden, torde komma att erfordra åtminstone två

ordinarie . tjensteman förutom extra biträde, måste löner och arvoden å

stat i enlighet härmed beräknas.

Kong!, bibliotekarien har i sin ofvan berörda skrifvelse antydt, att

förevisning föi besökande af vissa märkvärdigare i biblioteket förvarade

föremål möjligen skulle komma att ingå bland biblioteket tillhörande

göromål. Äfven om en sådan förevisning, hvilken icke egentligen tillhör

bibliotekets ändamål, skulle blifva anbefald, torde densamma icke böra

upptagas såsom ett åliggande för de ordinarie tjenstemännen, hvilket

skulle störande inverka på bibliotekets arbeten, utan besörjas af e. o.

tjensteman med biträde af vaktmästare.

_ Bibliotekets räkenskaper äro icke af synnerligen stor omfattning.

Hittills förda af en förste amanuens, hvilken derjemte haft en af bibliotekets

vigtigare detaljer åt sig uppdragen, kunna de öfverlemnas åt någon

första gradens tjensteman, hvars öfriga sysselsättning bör så ordnas, "att

lian jemväl medhinner detta arbete. Inkommande räkningar torde böra,

innan utbetalning beviljas, granskas och bestyrkas å den afdelning, för

hvilken utgiften sker.

Enligt Komiténs förslag skulle till bibliotekets nuvarande göromål

komma diariiföring och protokollsföring, — detaljer af ringa omfattning.

Den förra lärer böra besörjas af någon första gradens tjensteman; och

hvad angar protokollsföringen, synes densamma, för att icke vid sammanträdena

mellan riksbibliotekarien och bibliotekarierne onödigtvis sysselsatta

ännu en person, kunna uppdragas åt den i tjensten yngste af bibliotekarierne.

20

De beräkningar, Komitén nu anstalt rörande behofvet af arbetskrafter

vid Riksbiblioteket, leda alltså dertill, att detta verk för fullgörandet af

sina åligganden är i behof af sju ordinarie tjensteman, och att tillräckliga

medel derjemte böra finnas anvisade för att genom arvoden kunna vid

detsamma fästa åtminstone tre extra biträden; och är vid denna beräkning

antaget, att den nuvarande allt för knappa arbetstiden utsträckes på

sätt Komitén i det föregående föreslagit.

Till riksbibliotekariens befattning hör i främsta rummet den allmänna,

uppsigten öfver biblioteket, dess tjensteman och betjente, i hvilket

afseende honom bör tillkomma att bestämma om arbetets fördelning mellan

personalen, i de fall Eders Kongl. Maj:t icke genom instruktion eller

reglemente derom förordnat. I allmänhet lärer han böra ega beslutanderätten

i frågor, som inom biblioteket förekomma till afgörande, äfvensom

vara skyldig att besörja bibliotekets officiela skriftvexling. Men derjemte

bör ock, på sätt jemväl Kongl. bibliotekarien föreslagit, honom tillhöra

att utöfva närmaste tillsynen och vården om en af Riksbibliotekets hufvudafdelningar.

Om dessa indelas på sätt Komitén ansett ändamålsenligt,

torde dock alla dessa riksbibliotekarien såsom chef tillhörande åligganden

svårligen tillåta honom att utöfva föreståndareska,pet för någon annan afdelning

än handskriftsamlingen, med mindre arbetena mellan de öfrige

tjenstemännen så fördelades, att större arbetskrafter än ofvan beräknats

koinme den bland de större afdelningarna till godo, som af riksbibliotekarien

kunde komma att öfvertagas.

För de, efter frånräkning af chefens åligganden, återstående biblioteksgöromålen

skulle alltså finnas behöflige sex ordinarie tjensteman; och

tror sig Komitén, beträffande deras fördelning på hvardera tjenstegraden,

iakttaga det rätta förhållandet då den föreslår, att två af desse uppföras

med lön i andra och fyra med lön i första graden. I det föregående har

redan föreslagits, att tjenstemännen af andra graden må benämnas bibliotekarier.

Tjenstemännen af första graden, motsvarande de hittills varande

förste amanuenserne, anser Komitén böra benämnas vice bibliotekarier,

hvarigenom desse tjensteman erhölle eu emot deras befattning svarande,

lät nplig bet t ämning.

Komitén föreslår alltså,

att den ordinarie tjenstemannapersonalen vid Riksbiblioteket

må, förutom chefen, bestå af två bibliotekarier

och fyra vice bibliotekarier;

30

AJlöniwj.

Vikariat.

Extra biträden.

att riksbibliotekarien skall, med beslutande rätt,

utöfva chefskapet öfver biblioteket, dess tjensteman och

betjening samt derjemte med nödigt biträde hafva närmaste

tillsynen och vården om en af bibliotekets hufvudafdelningar;

att

den i graden yngste af bibliotekarierne skall

vid sammanträden mellan riksbibliotekarien och bibliotekarierne

föra protokoll, då sådant erfordras;

att förandet af diarium och räkenskaper uppdrages

åt den eller dem bland vice bibliotekarierne, som

finnas dertill passande; samt

att inkommande bokräkningar, innan utbetalning

beviljas, granskas och bestyrkas å den afdelning, för

hvilken utgiften sker.

1 fråga om grunderna för aflöningen och beloppen deraf har Komitén

beträffande Riksbibliotekets embets- och tjensteman ansett sig icke böra

afvika från hvad som i sådant afseende dels redan är faststäldt dels af

Komitén föreslaget för deras vederlikar inom andra embetsverk, och hemställes

alltså,

att aflöningen för Riksbibliotekets ordinarie embets-

och tjensteman må bestämmas i enlighet med

härhos under Litt. A. bifogade statsförslag.

För godtgörelse åt vikarier under de tider, då ordinarie embets- och

o Ö 7

tjensteman åtnjuta semester, kommer årligen att erfordras ett belopp af

1,025 kronor.

Enligt Komiténs beräkning af Riksbibliotekets behof af arbetskrafter,

skulle tre extra biträden, motsvarande de af Kongl. bibliotekarien föreslagne

andre amanuenserne, blifva erforderliga; och då Komitén tror sig

kunna antaga, att lämpliga personer skola, ehuru de icke komme i tillfälle

att i samma mån, som andre e. o. tjensteman bereda sig en inkomstbringande

verksamhet i andra verk, finnas villige att mot årsarvoden af

1,200 å 1,500 kronor lemna Riksbiblioteket det dagliga biträde, som finnes

behörigt, torde för detta ändamål böra beräknas ett belopp af högst

4,500 kronor.

Utom löner åt tre fast anstälde andre amanuenser har Kongl. bibliotekarien

ansett ett årligt anslag erforderligt af 5,000 kronor att användas

31

till arvoden åt e. o. tjensteman och vaktbetjente. Då det visserligen är

ömkligt, att medel finnas tillgängliga för uppmuntran åt yngre tjensteman,

som med nit egna sig åt bibliotekets tjenst, men vid det förhållande, att

det ej kan anses ådagalagdt att biblioteket skall, med den förstärkning i

arbetskrafter och utsträckning i arbetstid, som nu föreslagits, blifva i

behof att anlita e. o. tjenstemäns biträde i den utsträckning, som Kongl.

bibliotekariens förslag synes förutsätta, har Kon liten, för bestridande af

utgifter för mera tillfälligt biträde, renskrifning in. m., upptagit ett belopp

af endast 475 kronor, hvarigenom slutsumman för nu ifrågavarande anslagsbeliof

skulle uppgå till G,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed föreslår

Komitén,

att ett belopp af 6,000 kronor må i stat uppföras

till bekostande af vikariatsersättningar, samt till

arvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.

Vaktbetjeningens antal har af Kongl. bibliotekarien föreslagits till

åtta. Då emellertid af desse en skulle vara afsedd att besörja bokbindarearbete

på stället, men kostnaden för böckers bindning icke bör belasta

aflöningsstaten utan bestridas af det derför afsedda anslag, och då vidare

särskild vaktmästare för förevisningssalen enligt Komiténs mening är obehöflig,

likasom den för tamburen afsedde vaktmästaren, enär uppassningen

så väl på förra som senare stället synes kunna bestridas af de vaktmästare,

som komma att besörja uppassningen i arbetsrummen och läsesalen,

har Komitén ansett vaktbetjeningens antal kunna inskränkas till

fem, och får hemställa,

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare

samt fyra vaktmästare, deraf en för värmeledningen

och tillika portvakt.

Enligt de förslag Kongl. bibliotekarien afgifvit i afseende på aflön

in gen för bibliotekets em bets- och tjensteman samt betjente, skulle, under

förutsättning att ålderstillägg komrne att beviljas, summan af aflöningen,

på sätt bilagan Ditt, 1». utvisar, uppgå till ................................. kr. 46,700.

Den af Komitén nu föreslagna aflöningsstaten slutar deremot

på ................................................................................................ )) 37,700,

utgörande skilnaden alltså ............................................................... kr. 9,000.

Nuvarande stat uppgår, enligt bilagan Ditt. C., till endast » 1 8,87 0,

och utgör alltså den af Komitén föreslagna förhöjningen......... » 18,830

och den af Kongl. bibliotekarien föreslagna................................. » 27,830.

Valct

betjening.

Stat.

32

Den förhöjning i aflöning, som på grund af ålder i tjensten kan

komma att utgå, torde böra, jemte ålderstillägg för ofri ga under Ecklesiastikdepartementet

hörande verk, uppföras såsom förslagsanslag under riksstatens

åttonde hufvudtitel.

Extra anslag Såsom ofvan hlifvit anmärkt anser Komitén allt arbete med katalotill

kataloyi- gisering af nyinkommande boktrycksalster böra verkställas af den tjensteJ

mannapersonal, som enligt den nya staten komme att vara vid biblioteket

anstäld, sa att någon balans häruti icke vidare borde ifrågakomma. Det

nuvarande bokförrådet är deremot, på sätt Kongl. bibliotekarien anmält,

endast till en mindre del på ett ändamålsenligt sätt katalogi sera dt, hvaraf

känbara olägenheter vid bibliotekets begagnande ofta uppkomma. Denna

brist erhåller sin förklaring icke blott genom de otjenliga förhållanden,

under hvilka biblioteket en längre tid nödgats arbeta, utan äfven genom

den omständigheten, att detsamma genom inflyttning af de förut på Drottningholms,

Rosersbergs och Gripsholms slott förvarade biblioteken, vid

delning af liera afiidna Kongl. personers boksamlingar, genom införlifvandet

af det forna s. k. Engeströmska biblioteket på Södermalm och slutligen

genom inköpet af framlidne Hans Maj:t Konung Carl XV:s boksamling

erhållit högst betydlig tillökning i volymantal, vida öfverstigande

den under normala, förhållanden vanliga årstillväxten; hvarvid biblioteket

tillskyndats en ännu betydligare tillökning i arbete deraf, att. den stora

mängden af dupletter, som på sådant, sätt bekommits, måst afsöndras.

Derest biblioteket skall motsvara sitt ändamål måste denna brist så snart

sig göra låter afhjelpas; men då de ordinarie tjenstemännen komma att

blifva hufvudsakligen upptagna af sina egentliga befattningar, d. v. s. att

halla hädanefter inkommande böcker och skrifter m. m. väl ordnade, katalogiserade

och för allmänheten tillgängliga, kan icke af dem väntas att de

derjemte skulle hinna fullgöra ett arbete, som under förflutna tider blifvit

eftersatt, för hvilket arbete alltså, i den mån detsamma icke kan af verkets

egna ordinarie och e. o. tjensteman med önskvärd skyndsamhet utföras,

lärer böra anvisas ett extra anslag. Då emellertid Komitén anser sig

icke tillkomma att bedöma vare sig kostnaden för detta arbete eller den

tidrymd, inom hvilken detsamma lämpligen bör vara fullbordadt, har

Komitén bort i detta ämne inskränka sin hemställan dertill,

83

att ett extra anslag må anvisas till bekostande

af Riksbibliotekets nuvarande bokförråds fullständiga

katalogisering, för så vidt detta arbete icke kan med

de af Komitén föreslagna arbetskrafter utföras.

Riksarkivet.

Någon särskild institution med uppgift att vårda rikets skriftliga urkunder

förefans icke under medeltiden och icke heller under det första

skiftet af vår nyare tid. Så väl af denna orsak som i följd deraf att

under Kalmarunionens tidehvarf många af Sveriges vigti gaste handlingar

fördes ur landet uppstodo betydliga luckor i den svenska urkundsamlingen.

Visserligen intogs i konung Sigismunds konungaförsäkran en punkt

af innehåll, att rikets bref och handlingar skulle öfverses, inventeras, registreras

och sedermera på »ett visst rum» förvaras under vård af öfverste

kansleren och två riksråd; men några tillfyllestgörande åtgärder för vården

om dessa dyrbara handlingar vidtogos först under konungarne Carl IX

och Gustaf II Adolf, under hvilken senares regering Riksarkivet i sammanhang

med Kansliet kom till en fast organisation. Enligt den, såsom

det uppgifves, af rikskansleren Axel Oxenstierna författade kansliordningen

af den 16 Oktober 1618 skulle den främste af Kansliets sekreterare

stå i spetsen för »Riks Archivum, det nya så väl som det gamla», med

biträde af tre gode skrifvare, väl förfarne åtminstone i latin och tyska;

och denna, anordning bekräftades af konungen i 1620 års kansliordning,

endast med den ändring, att arkivets föreståndare erhöll fyra tjensteman

sig till biträde. Arkivets organisation utvecklades ytterligare genom 1626

års kansliordning, som stadgade bland annat, att den ene af de två riksråd,

som förordnades rikskansleren till biträde såsom rikskansliråd, skulle

vara Custos Archivi och »hafva riksens gamla kansli eller archivum under

händer, assisterad af den främste sekreteraren och hans fyra medhjelpare.»

Enligt 1661 års kansliordning skulle den fjerde af Rikskansliråden vara

Custos Archivi, och vid arkivet vara anstälde en sekreterare, två skrifvare,

(*n kopist och en antiquarius. Ehuru, med upphörande af sistnämda

befattning, ett särskildt embetsverk, antiqvitetskollegium, få år derefter

inrättades för öfvertagande af vården om handlingarna från medeltiden

Historik.

ö

34

ökades dock arbetet i arkivet snart i den mån, att den ordinarie personalen

befans otillräcklig. Efter åtskilliga förändringar i afseende på tjenstepersonalen

bestämdes genom 1713 års stat för Kansliet arkivets personal

till en sekreterare, en aktuarie, en registrator, en kanslist och en kopist,

samtidigt hvarmed Anti

kollegium, erhöll en sekreterare eller antiqvarie, två assessorer, en translator,

två kanslister och en ritare. Under den närmast följande tiden

framhölls vid flera tillfällen behofvet af ökade arbetskrafter inom Riksarkivet,

och åtgärder vidtogos äfven tid efter annan till bristens afhjelpande;

men å andra sidan egde jemväl stundom indragningar rum, ehuru

massan af handlingar ständigt ökades och Riksarkivet derjemte i följd af

Antiqvitetsarkivets upplösning måst öfvertaga vissa af detta verks åligganden.

Den omedelbara följden af de indragningar, som verkstäldes i

början af detta århundrade blef emellertid, att Riksarkivet sattes ur stånd

att vederbörligen fullgöra sina åligganden, och först då landshöfdingen

Hans Järta blifvit tillförordnad chef för embetsverket blef genom hans

nitiska bemödanden och i följd af den reorganisation, som sedermera år

1853 genomfördes, det möjligt för verket att småningom åter höja sig ur

det iråkade förfallet. Från sistnämda tidpunkt till och med år 1874 har

Riksarkivets personal bestått af en riksarkivarie, två aktuarier, två förste

amanuenser och en andre amanuens.

Riksarkiva- Samtidigt med det Riksarkivarien, i likhet med öfriga embetsverk

nens förslag och myndigheter, hösten 1S73 aflat underdånig framställning om löneförbättring

för verkets embets- och tjensteman, för hvilken framställnings

hufvudsakliga innehåll Komitén redogjort i inledningen till sitt betänkande

den 9 Juni 1875 angående regleringen af Kammarkollegium, inkom Riksarkivarien

till Eders Kongl. Magt med en särskild underdånig hemställan

att, med hänsyn till verkets behof af förstärkta arbetskrafter, ytterligare

en andre amanuensbefattning måtte uppföras på ordinarie stat med en

aflöning, i likhet med hvad för den förut varande andre amanuensen föreslagits,

af 2,500 rdr, deraf 2,000 rdr i fast lön och 500 rdr i tjenstgöringspenningar;

och blef vid nästpåföljande riksdag, i enlighet med Eders

Kongl. Majrts förslag, en dylik befattning på ordinarie stat uppförd, dock

med aflöning till enahanda belopp, som enligt äldre stat tillkommit tjensteman

i Riksarkivet af lägsta graden. I följd häraf har Riksarkivets ordinarie

personal sedan 1875 års början bestått af sju embets- och tjensteman.

Riksarkiva- Detta oaktadt har, efter hvad Komitén inhemtat, Riksarkivarien i

rmi\s7-L "/7 underdånig skrifvelse den 17 Oktober 1874, vid öfverlemnande af förslag

35

till ny instruktion för arkivets embets- och tjensteman, anmält att arbetskrafterna

inom verket fortfarande vore otillräckliga. Den nyinrättade

andre amanuenstjensten vore, enligt riksarkivariens mening, af betydlig

vigt men icke tillräcklig att afhjelpa det missförhållande mellan föreliggande

arbete och tillgängliga arbetskrafter, som i lång tid egt rum.

Arkivaliernas mängd vore numera mångdubbelt större än då det nuvarande

tjenstemanna-antalet bestämdes och ansågs tillräckligt. Redan den vanliga,

årliga tillökningen verkade mycket, särdeles som den vore i ständigt stigande;

men derjemte hade arkivet under det sista qvinqvenniet erhållit

en högst betydande extra ordinarie tillökning derigenom att, jemlikt nådiga

cirkulärbrefvet deri 28 September 1869, de i häradsrätternas arkiv befintliga

domböcker, tänkeböcker och andra dylika rättsskipningen rörande

handlingar, tillhörande tiden före 1736, till Riksarkivet öfverleinnats,

hvaraf följt, att arkivtjenstemännens arbete blifvit märkligen förökad!

Detta arbete toges för öfrigt på mer än ett sätt nu, mer än förr, i anspråk.

Så vore antalet af forskare, som anlitade arkiva,lierna, nu betydligt

större än tillförene. Uti 1809 års kansliordning hade varit stadgadt, att

protokollen, då de från Expeditionerna aflemnades till Riksarkivet, skulle

vara med register försedda; men denna föreskrift, länge förbisedd, utelemnades

i 1840 års instruktion för Statsdepartementens expeditioner, till

ansenlig förökning af det arbete, som borde i Riksarkivet förrättas. Om

härtill lades de arbeten, som påkallades af Riksarkivets åliggande att i

tryck utgifva handlingar af vigt för fäderneslandets historia, — ett åliggande,

som kunde beräknas hafva under de senare åren tagit minst två

tjensteman i anspråk, — så insåges lätt, att ärendenas jemna gång endast

med svårighet kunde vidmakthållas. Sådant hade varit möjligt endast

genom verksamt biträde af e. o. tjensteman; men denna källa till ökad

arbetskraft, som förr varit någorlunda gifvande, syntes nu nära att utsina,

emedan den ene efter den. andre af de äldre e. o. amanuenserne afgått

till andra ekonomiskt tacksammare arbetsfält, hvaremot under hela det

sista qvinqvenniet blott en enda ny till tjenstgöring sig anmält, Vid så

ogynsamma utsigter för framtiden syntes en kraftig hjelp högeligen nödvändig,

hvarför Riksarkivarien föreslog inrättandet af en ny tjenst på

ordinarie stat af lika lönegrad med nuvarande aktuarier. Tjenstemännen

af de två läore graderna, andre och förste amanuenserne, arbetade under

O O ''

så otillräckliga lönevilkor att, derest de ej egde egna medel att uppoffra,

de vore hänvisade att välja emellan celibat eller skuldsättning. En förbättring

i framtidsutsigter skulle beredas dem, om Riksarkivet finge ännu

36

Instruktionen

af 1874.

en plats med någorlunda tillräcklig aflöning; derpå skulle ock kunna

grundas förhoppning att unge, skicklige män med goda studier kunde

finna sig manade att välja Riksarkivet till framtida- arbetsfält.

Enligt den nådiga instruktion för Riksarkivets embets- och tjensteman,

hvilken den 23 December 1874 utfärdades, har Riksarkivet, som utgör

en afdelning af Ecklesiastikdepartementet, till hufvud uppgift att vårda,

ordna och förteckna samt för embetsverk och enskilde forskare hålla tillgängliga

alla handlingar, »som från Eders Kongl. Maj:ts Kansli eller andra

styrelseverk eller ock eljest till Riksarkivet öfverlemnas,» samt att i tryck

utgifva arkivalier, i den mån de äro af vigt såsom historiska källor.

Riksarkiv arien, hvilken i främsta rummet är ansvarig för Riksarkivets noggranna

vård, utöfvar chefskapet och fördelar arbetena mellan tjenstemännen

samt har i öfrigt hufvudsakligen följande åligganden: att tillse, det

handlingar, som böra hållas hemliga, icke blifva för obehöriga personer

tillgängliga; att söka fullständiggöra och öka arkivets samlingar; att tillse

det komitéers och upplösta embetsverks handlingar till Riksarkivet öfverlemnas;

att vaka deröfver, att Riksarkivets bibliotek och statens i Riksarkivet

varande förråd af det s. k. årstrycket och af svensk författningssamling

väl vårdas; att beflita sig om utgifningen i tryck af historiskt

vigtiga arkivalier; att deltaga i de vigtigaste arkivaliernas ordnande samt

årligen afgifva underdånig berättelse om Riksarkivets skick m. m., hvarförutom

riksarkivarien åligger verkets ekonomi, så att ingen utbetalning

af de till hans disposition stälda allmänna medel må ega rum utan hans

godkännande. Äktuarierne skola förestå hvardera en af arkivets båda afdelningar.

Dessa utgöras af den historiska, till hvilken höra de allmänt

politiska och diplomatiska samt de utländska handlingarna äfvensom alla

så- väl äldre som nyare handlingar, hvilka ej kunna fördelas efter de särskilda

förvaltningsgrenarne, och den administrativa, omfattande alla från

Eders Kongl. Maj:ts Kansli och styrelseverken aflemnade judiciela och

administrativa handlingar. Föreståndaren för den förra afdelningen har

enligt instruktionen det särskilda åliggandet att vara behjelplig vid arkivaliers

utgifvande i tryck och föreståndaren för den senare åligger besörja

utlåningen af handlingar till embetsverk, som ii ro till lån berättigade.

Aktuarie skall inom sin afdelning närmast chefen öfvervaka arkivarbetenas

gång och arkivaliernas vård samt tillhandagå forskare och andre med råd

och upplysningar. Amanuenserne hafva att biträda med de arbeten, som

för arkivaliernas vård, ordnande och förtecknande samt utgifvande i tryck

erfordras; och tjenstgör en hvar af dem vid den afdelning, der riksarki

-

37

\

varien anser hans tjenst mest behöflig. En af tjenstemännen skall vara

förordnad att hafva närmaste vården om arkivets bibliotek, och verkets

räkenskaper skola föras af den ordinarie tjensteman, åt hvilken riksarkivarien

lemnar detta uppdrag. •—• Riksarkivet skall hållas Öppet alla helgfria

dagar klockan 10—7,3 året om samt dessutom under månaderna

Maj—Augusti, då sådant begäres, två timmar på e. in. Af instruktionens

innehåll i öfrigt må här endast anmärkas följande: att en hvar af Riksarkivets

embets- och tjensteman eger årligen åtnjuta sex veckors semester;

att riksarkivarien kan bevilja tjenstledighet åt aktuarie och förste amanuens

under högst tre veckor och åt andre amanuens under högst fyra veckor,

samt att, då riksarkivarien af sjukdom eller annat laga förfall är hindrad,

hans embetsgöromål skola förrättas af den till tjensta-ldern äldste bland

aktuarierne, intill dess Eders Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

Riksarkivet, som år 1626 var inrymdt i tre hvalfrum af dåvarande mks“£åvets

Kongl. slottet och efter slottsbranden 1697 på flera särskilda ställen inom

hufvudstaden, hade, sedan det nya slottet blifvit uppbygdt och intill år

1846 sin lokal derstädes, ehuru handlingarnas mängd långt dessförinnan

gjort det utrymme, som der kunde disponeras, otillräckligt. Vid sistnamde

tid flyttades arkivet till det för ändamålet inköpta huset N:o 2 Skeppsbron;

men byggnadens bristfälliga skick föranledde redan ar lS6o en ny

flyttning, nämligen till nuvarande riksarkivhuset på Riddarholmen, sedan

detta, förut disponeradt af Kommerskollegium, blifvit för arkivet inredt.

Med beräkning, att det s. k. stora hvalfvet under Kongl. slottets nordvestra

flygel fortfarande finge af Riksarkivet användas, antogs nuvarande

Riksarkivhuset kunna, efter en då ifrågasatt utvidgning deraf, — hvilken

dock icke kommit till stånd —, under åtskilliga decennier lemna tillräckligt

utrymme för den vanliga årliga tillväxten; men sedan Riksarkivet

under den tid, som sedermera förflutit, blifvit ansenligen ökadt utöfver

hvad då kunde beräknas, i synnerhet genom öfvertagandet af häradsarkivens

äldre handlingar, har riksarkivarien i sin underdåniga berättelse för sistlidet

år anmält, att en så betydlig del af det lediga utrymmet redan

blifvit upptagen, att den tidpunkt syntes icke vara synnerligen långt aflägsen,

då för beredande af nödigt utrymme antingen tillbyggnad till det

nuvarande arkivhuset måste ske eller annan lokal för Riksarkivet anskaffas

— en fråga, som dock enligt Komiténs mening lärer i väsentlig mån

blifva beroende deraf, huruvida en utgallring af arkivets handlingar till

någon större omfattning kan ega rum, hvarom det likväl icke lärer tillhöra

Iiomitén att framställa något förslag.

38

Riksarkivets Efter denna öfverblick af Riksarkivets öden och nuvarande ställning,

MÄ öfvergår Komitén till frågan om embetsverkets reglering och får dervid

departem:t. till en början, pa hufvudsakligen enahanda skäl, som i det föregående

anförts för Kongl. bibliotekets organiserande såsom sjelfständigt embetsverk,

föreslå,

att Riksarkivet upphör att utgöra en afdelning af

Ecklesiastikdepartementet och i stället, under chefskap

af riksarkivarien, organiseras såsom sjelfständigt verk

under samma departement.

S?ln m- Derest detta förslag vinner nådigt bifall, lära de särskilda anordninn%v^organi-

§aft som deraf blifva en följd, kunna och böra väsentligen öfverenssation.

stämma med dem, som af Komitén blifvit för Riksbiblioteket föreslagna,

hvarvid likväl bör anmärkas, att riksarkivarien redan i nu gällande instruktion

är tillerkänd dispositionsrätten öfver verkets anslag till bokinköp,

efter samråd med aktuarierne och bibliotekarien; att någon särskild bankräkning

för Riksarkivet icke funnits behöflig, hvadan anvisningar på riksbanken

här icke förekomma, samt att redan nu diarium öfver ankommande

officiela skrivelser föres och koncept till utgående expeditioner

förvaras.

Komitén, som delar den af riksarkivarien i hans underdåniga skrifvelse

den 17 Oktober 1874 uttalade mening, att benämningen aktuarie

vid Riksarkivet bör utbytas mot den, arten af desse tjenstemäns verksamhet

bättre motsvarande af arkivarie, får alltså föreslå följande bestämmelser:

att de riksarkivarien underlydande ordinarie tjenstemännen

i Riksarkivet skola fördelas i två grader

och benämnas, de som tillhöra den högre graden arkivarier

och de, som tillhöra den lägre eller första graden,

vice arkivarier;

att riksarkivarien och öfrige ordinarie tjenstemännen

af Eders Kongl. Maj:t utnämnas, — de senare

efter ansökning och uppå förslag af riksarkivarien, —

men att e. o. tjensteman och vaktbetjeningen skola

antagas af chefen;

att den underdåniga berättelse, som af riksarkivarien

enligt § 3 mom. 10 i gällande instruktion årligen

skall afgifvas, bör innehålla uppgift å de af en

hvar bland verkets ordinarie och extra ordinarie tjensteman

under året utförda arbeten;

39

att uti alla frågor, som inom Riksarkivet förekomma

till afgörande, beslutande rätten tillkommer

riksarkivarien ensam, dock uti nedan uppräknade ärenden

först efter rådplägning med arkiv ari erne, som

hafva rättighet och skyldighet att, der de äro från beslutet

skiljaktige, sina afvikande meningar till protokollet

skriftligen afgifva, nämligen:

a) underdåniga framställningar om erforderliga,

anslag;

b) årsberättelser;

c) frågor om inköp af böcker m. m.;

d) frågor om förändringar i verkets organisation;

e) frågor om befordringar, om e. o. tjenstemäns

och vaktbetjentes antagande, om afsked, om tjenstebetyg,

om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelse

i tjensten samt om tjenstledighet och förordnande;

samt

f) bestämmandet af arvoden åt extra biträden

och öfriga dylika utgiftsfrågor;

att den i graden äldste af arkivarierne förklaras

städse vara skyldig att, vid inträffådt förhinder för

riksarkivarien, förestå dennes embete, så vida hindret

icke varar öfver 14 dagar, men, om det är af beskaffenhet

att räcka längre tid, intill dess, uppå genast skeende

underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t å embetet

meddelar nådigt förordnande;

att riksarkivarien eger, vid ådagalagdt behof, bevilja

arkivarie en månads ledighet årligen samt i sådant

fall äfvensom under arkivaries semester till vikarie

förordna någon af första gradens tjensteman inom verket,

men att, om dylikt vikariat blir för längre tid

behöflig!, frågan derom skall till Eders Kongl. Maj:t

anmälas;

att riksarkivarien eger, vid ådagalagdt behof, bevilja

öfrige tjensteman tjenstledighet af högst två månader

om året och under sålunda beviljad ledighet

äfvensom under semester förordna lämplig person att

bestrida den lediges tjenstgöring, men skall, om längre

40

Inventarier

öfver Riksarkivet

och

landsortsarkiven.

tids tjenstledighet sökes, underställa frågan Eders Kongl.

Maj:ts pröfning;

att den i graden yngste af arkivarierne skall vid

sammanträden mellan riksarkivarien och arkivarierne

föra protokoll, då sådant erfordras;

att förandet af diarium och räkenskaper äfvensom

vården om Riksarkivets bibliotek uppdrages åt den

eller dem bland lägsta gradens tjensteman, som finnas

dertill lämplige; samt

att inkommande räkningar skola, innan utbetalning

beviljas, granskas och bestyrkas af räkenskapsföraren.

De urkundsamlingar från äldre tider, som i Riksarkivet förvaras, äro,

såsom redan i det föregående blifvit omnämdt, mycket ofullständiga, och

inträffade olyckshändelser hafva förorsakat, att luckor förekomma jemväl

inom vissa delar af senare tiders handlingar, så att forskaren ofta kan finna

sin väntan sviken, då han i Riksarkivet önskar taga kännedom om ett

visst slags handlingar för ett uppgifvet år. Vid sådant förhållande synes

det vara högeligen önskvärd!, om ett inventarium öfver Riksarkivets samlingar

upprättades och från trycket utgåfves. Ehuru ett sådant inventarium

icke kunde innehålla specifika uppgifter utan endast mera allmänna

redogörelser för de särskilda afdelningarna och de år de omfattade, skulle

detsamma utan tvifvel blifva af stor nytta ej blott för besökande, utan

äfven för arkivets tjensteman, i synnerhet vid fråga om komplettering af

registraturet och andra vigtiga samlingar.

Enligt Komiténs mening skulle jemväl väsentliga fördelar vinnas, om

Riksarkivet, i egenskap af centralt embetsverk, stäldes i någon förbindelse

med öfriga inom landet befintliga offentliga arkiv, hvilka ofta innehålla

ganska värdefulla bidrag till vår inre historia; men om en förening af

de centrala arkiven och en organisation af provinsarkiven under Riksarkivet

äfven i flera hänseenden kunde vara önsklig, torde likväl åtminstone

den senare anordningen tills vidare möta hinder, förnämligast uti

de betydliga kostnader, som blefve förenade med inrättandet af ett större

antal nya tjenster. Emellertid skulle, äfven utan så genomgripande åtgärder,

som de antydda, Riksarkivet kunna, utan synnerligen stora upp

-

41

offringar för det allmänna, sättas i tillfälle att känna innehållet af de

särskilda landsortsarkiven, derest förteckningar deröfver upprättades och

till Riksarkivet aflemnades. Härigenom, vunnes i främsta rummet den

fördel, att Riksarkivet, hvars äldre handlingar för vissa år äro ofullständiga,

kunde komplettera desamma genom afskrifter af sådana handlingar,

som saknades i Riksarkivet, men blifvit bevarade i landsortsarkiven. Vidare

och då härigenom på ett ställe samlades uppgifter om innehållet af de

offentliga arkiven i landsorten, skulle Rikarkivet sättas i stånd att lemna

forskare anvisning på stundom vigtiga urkunder, hvilka nu, glömda och

obegagnade, äro till ringa eller ingen nytta. Komitén anser sig alltså

böra underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

huruvida icke föreskrift borde meddelas dels derom,

att inventarium skall upprättas och från trycket

utgifvas öfver Riksarkivets handlingar och dels derom,

att förteckningar öfver de uti landsortsarkiven förvarade

handlingar böra upprättas och till Riksarkivet

aflemnas.

Öfvergående till frågan, huru stort antal tjensteman vid Riksarkivet

må erfordras, anser sig Komitén, för att i någon man kunna åskådliggöra

beskaffenheten och omfånget af de vigtigaste arkivalier, hvilkas vård ålig-,

ger dessa tjensteman, till en början böra återgifva följande, Komitén meddelade

uppgift i detta hänseende:

Rådsprotokoll en. som börja med år 1622, utgöra sam

-

manräknade ........................................................................ 2,298 volymer.

Registratur samling en, från och med år 1523, utgör ......... 1,570 »

Konceptsamlingen ........................................................................ 1,385 »

Diar ier.......................................................................................... 1,020 »

Handlingar, som genom Justitierevisionen föredragits:

revisionsakter ............................... 3,565 »

utslagshandlingar...................................................... 5,228 »

href från Hofrätterna ............................................. 123 )>

Trpt 15,184 volymer.

6

Göromålens

omfattning.

Behöflig a

rbetskrafter.

42

Trpt 15,184 volymer.

Handlingar, som genom Statsexpeditionerna föredragits före

år 1840 och hvilka äro ordnade efter de myndig

-

heter, som sist i ärendet sig yttrat.............................. 4,650 »

De från år 1840 på de särskilda Staisdepartementens föredragning

af gjorda målen ................................................ 2,205 »

Handlingar, rörande Sveriges förhållande till främmande

makter ................................................................................. 3,903 »

Riksdag shandling ar, dels af gammalt tillhöriga Riksarkivet,

dels aflemnade från Riksståndens arkiv........................ 2,656 »

Historiska handlingar under titlar Acta historica, eccle

siastica,

topographica, biographica m. fl...................... 1,055 »

Handlingar rörande forna svenska besittningar:

Livonica ........................................ 741 >,

Wismariensia ............................................................ 66 »

Brehmensia ..................... 124 »

Pomeranica ............................................................... 599 »

Domböcker och andra från häradsarkiven aflemnade handlingar.

................................................................................... 1,331 »

Särskilda samlingar, såsom den Oxenstiernska, Salviska,

Tessinska, Posseska, Ribbingska, Lantingshausenska,

Lagerheimska, Wahrenbergska, Skogmanska m. fl.... 1,102 »

S. k. Academica och handlingar rörande universiteten...... 355 »

Kanslikollegii jemte Kanslistyrelsens protokoll, registratur

m. m..................................................................................... 790 »

Justitiekanslerns registratur, fånglistor, landsfiskalernes berättelser

m. m................................................................... 1,520 »

Summa 36,281 volymer;

samt pergamentsbref och pappersurkunder från medeltiden, förvarade

i 465 kartonger, hvarje innehållande omkring 40 handlingar;

originaltraktater, ordnade under 703 nummer;

riksdagsbeslut och andra original a statsakter, ordnade under 248 nummer;

hvarjemte i Riksarkivet förvaras, utom verkets egen boksamling,

ett förråd af Svensk författningssamling, uppgående till mera än 3,000

konvoluter.

För arkivalierna äro hyllor anordnade till en längd af 29,200 fot.

Tillväxten bestod år 1875 af 252 från Statsdepartement^! öfverlemnade

43

volymer statsrådsprotokoll och handlingar till afgjorda mål, förutom åtskilliga

handlingar, som erhållits genom köp eller föräring, äfvensom universitetska,

nslerernes arkiv, hvilka för tiden intill år 1865 nu till Riks;

i rk i ve t öfverlemnats.

Enligt förda anteckningar öfver antalet besök af forskare, som arkivets

tjensteman haft att tillhandagå, hafva dessa besök under senare hälften

af år 1874 uppgått till 771, under år 1875 till 1,852 och under förra

hälften af innevarande år till 1,028, utvisande dessa siffror alltså ett

snabbt tillväxande intresse för begagnandet af arkivets handlingar. Förutom

desse forskare hafva arkivets tjensteman haft att tillhandagå einbetsoch

tjensteman, hvilka å tjenstens vägnar derstädes sökt upplysningar,

rörande hvilka, besök anteckningar dock icke blifvit gjorda.

Reqvisitioner af handlingar lära nästan dagligen ingå från de myndigheter,

som enligt instruktionen ega att sådana från Riksarkivet utbekomma,

men uppgift på årliga antalet af dessa reqvisitioner har ej kunnat

lemnas, emedan olika slag af reqvisitioner blifvit på olika sätt antecknade.

Såsom ofvan är näindt består Riksarkivet af två afdelningar, den

historiska, och den administrativa. För hvarderas omfattning och betydelse1

torde en närmare redogörelse här vara på sin plats.

Till den historiska afdelningen äro att hänföra a) handlingarna från

medeltiden, hvilkas blotta läsning fordrar ett långvarigt studium; b) alla

regist,raturer och rådsprotokoll med tillhörande koncept intill slutet åt

konung Carl XII:s tid, hvarifrån först den i instruktionen föreskrifna fördelning

efter särskilda förvaltningsgrenar kan komma i fråga; c) alla riksdagshandlingar,

åtminstone de äldre; d) allt hvad som angår Sveriges

forna besittningar Estland, Lifland, Pommern, Wismar och Bremen, hvilka

handlingar äro särdeles fullständiga och ofta af utländske forskare anlitade;

c) diplomatiska handlingar, omfattande särdeles betydande brefvexlingar,

som af svenska beskickningar hos främmande regeringar blifvit

förda; f) krigshandlingar, såsom befälhafvare* arkiv, underdåniga rapporter

m. m., hvilka i icke ringa mängd förefinnas inom åtskilliga af ofvan specificerade

grupper; g) Kongl., furstliga och enskilda personers brefvexlingar,

som blifvit med Riksarkivet införlifvade, och hvilka i synnerhet för

vår stormaktsperiod äro ganska omfattande och innehållsrika.

Den förstnämda af dessa grupper är ämnad att, åtminstone till största

delen, utgifvas uti Svenskt Diplomatarium och kommer således att tills

vidare taga åtminstone en arkivtjenstemans mesta verksamhet i anspråk.

Registraturerna, som innehålla regeringsbesluten, äro den vigtigaste källan

44

för rikets nyare historia och behöfva ofta anlitas för enskilda rättsfrågor.

Samlingen ° är för vissa tider mycket defekt och för andra vårdslöst utskrifven,

sa att densamma kräfver betydligt arbete för att jemföras med

koncepten och, der dessa finnas i behåll, kompletteras. Riksdagshandlingarna,

. erfordra äfven dylik komplettering och dessutom fullständig katalogisering,

sårskildt med afseende derpå, att en stor mängd vigtiga, till

Kongl. Maj:t stälda utlåtanden och berättelser af embetsverk finnas här

och der inbundna bland utskottens och deputationernas handlingar från

frihetstiden. Bland de diplomatiska och öfriga brefvexlingarna förefinnas

ofta egenhändiga bref och namnteckningar, hvilka till en del hafva högt

penningvärde pa autograf marknaden, hvarför de fordra noggrann vård och

förteckning i detalj till förekommande af förskingring. I öfrigt fordra

dessa brefvexlingar i allmänhet mycket arbete innan de blifva fullständigt

ordnade.

Omfånget af de olika grupper, som tillhöra den historiska afdelning-en

är dessutom så, stort och innehållet så olikarta dt, att sällan någon

tjensteman torde vara i besittning af de många språk- och realkunskaper,

som skulle fordras för att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna och

vårda, dem alla; ty de omfatta flera århundraden och en stor del ej blott

af Sveriges och underlydande länders utan ock af det öfriga Europas

historia. Det är också denna afdelning, som företrädesvis anlitats af historiska.

forskare och derifrån komma sannolikt också i allmänhet de handlingar

att hemtas, hvilka från trycket utgifvas såsom historiska källskrifter.

Den • administrativa afdelningen, hvilken icke kan strängt skiljas från

den historiska, är till omfattningen den betydligaste, såsom lätt inhemta*

vid granskning af ofvan intagna uppgift på arkivaliernas volymantal. Den

är äfven hastigt tillväxande i följd af de stora leveranser, som dit årligen

ingå. Handlingarna å denna afdelning åro för olika tider ordnade efter

olika, grunder, hvilket föranleder mycken möda och störa svårigheter vid

handlingars framsökande. För äldre tider äro nämligen städers och andra

menigheters besvär och ansökningar likasom embetsverkens skrifvelser i

allmänhet förvarade efter myndighet och skrifvelsernas data. För senare

tider och ända till ar 1840 hafva åter handlingarna i förvaltningsärenden,

som fordrat en eller flere myndigheters hörande, blifvit, ordnade1 efter den

myndighet, som sist varit i ärendet hörd. De olägenheter, som med detta

senare förvaringssätt voro förenade — i synnerhet då flera embetsverk afgifvit

gemensamt utlåtande i ärendet — jemte svårigheten att öfvervaka

fullständigheten af leveranserna från statsdepartementen föranledde efter

45

Kansliets omreglering år 1840 handlingarnas ordnande efter departement

och data för de Kongl. besluten. Härigenom afhjelptes visserligen de

svåraste af ofvan nämda olägenheter, men å andra sidan blifva numera

de genom denna anordning uppkommande grupper så störa, att väsentliga

hinder deraf möta för forskningen, särdeles då denna afser något visst

slag af förvaltningsärenden, enär, för sådant ändamål, det ofta är nödigt

att genomsöka ej blott en mängd registraturband utan äfven sådana anmälanden

och andra handlingar, som i allmänhet icke föranledt särskilda

åtgärder eller beslut.

Derest ifrågavarande handlingar framgent skola på samma sätt som

för närvarande förvaras, lära nu antydda svårigheter icke kunna undanrödjas

annorledes än genom fullständiga sakregister; men då upprättandet

af sådana endast efter hand och med mycket arbete låter sig verkställa,

har det synts Komitén ändamålsenligt, om ifrågavarande handlingar kunde,

åtminstone för tiden efter 1840, ordnas efter innehållet och i grupper af

mindre omfattning. Den nu varande anordningen af handlingarna, efter

statsdepartement, kan så mycket mindre anses tillfredsställande som det

icke sällan händer, att handläggningen af ett visst slags ärenden öfverflyttas

från ett departement till ett annat, hvarigenom handlingar i mål

af enahanda slag komma att förvaras för vissa år under ett och för andra

år under ett annat departement, — en oregelbundenhet i anordningen,

som naturligtvis måste försvåra handlingarnas framsökande. På dessa förhållanden

har Komitén ansett sig böra fästa uppmärksamheten, utan att

likväl vilja framställa några bestämda ändringsförslag.

De åligganden, som tillhöra Riksarkivets tjensteman, äro dels sådana,

som årligen måste till fullo ombesörjas och således icke i någon mån böra

få eftersättas, dels sådana, som skola verkställas endast så långt sedermera

återstående tid och krafter det medgifva. Till det förra slaget höra dels

emottaga,ndet och ordnandet af de under året inkommande nya handlingarna

samt deras registrerande, dels ock betjenande! af allmänna verk,

tjenstemän och enskilda personer, som vilja begagna arkivets samlingar;

till det senare åter höra dels ordnandet och katalogiseringen af äldre

handlingar och dels utgifvandet af sådana i tryck. Då detta senare arbete

är af den stora omfattning att, derest det inom den närmaste tiden

skulle utföras, derför skulle erfordras arbetskrafter mångdubbelt öfverstigande

de nuvarande, kan det naturligtvis icke komma i fråga att beräkna verkets

behof af tjenstemän efter omfattningen af detta arbete, för hvars utförande

icke, så vidt Komitén eger sig bekant, någon plan ens blifvit uppgjord.

46

Såsom ofvan är omförmäldt, har riksarkivarien hos Eders Kongl.

Maj:t anmält behofvet af ännu en tjensteman af nuvarande aktuariegraden,

och med hänsyn till de vid arkivet förekommande förhållanden synes visserligen

en sådan tjensteman kunna för verket blifva af väsentlig nytta.

Da emellertid frågan härom nyligen varit understäld Eders Kongl. Maj:ts

pröfning men icke funnits påkalla någon åtgärd, och Komitén är af den

mening, att den nuvarande personalen, på hvilken, om den erhåller förbättrad

aflöning, man må kunna ställa högre fordringar än för närvarande,

åtminstone tills vidare är tillräcklig att handhafva vården om Riksarkivets

samlingar med hvad dertill hörer, i synnerhet om utväg beredes att vid

verket fästa e. o. tjensteman på ett sådant sätt, att verksamt biträde kan

af dem påräknas, har Komitén, som finner någon minskning i nu varande

personalen icke kunna ega ruin, å andra sidan icke heller kunnat föreslå

annan förstärkning i Riksarkivets arbetskrafter, än som blifver en följd

deraf, att andre amanuenserna uppflyttas i den nuvarande andra eller

blifvande första lönegraden, samt att anslaget till extra biträden höjes.

I afseende å vaktbetjäningen, för närvarande två vaktmästare, lärer

annan ändring icke erfordras, än att den främste af desse, på sätt i andra

verk eger rum, i stat upptages såsom förste vaktmästare.

I sitt betänkande den 9 Juni 1875 angående lönereglering m. m. för

Kammarkollegium har Komitén föreslagit, att vården om kammararkivet

måtte öfverflyttas till Riksarkivet. Då ifrågavarande förslag ännu är beroende

på Eders Kongl. Maj:ts pröfning, har Komitén icke lagt detsamma

till grund för sina beräkningar öfver Riksarkivets behof af personal, och

detta så mycket mindre som det möjligen framdeles kan finnas ändamålsenligt

att till Riksarkivet öfverflytta vården af äfven andra centrala cmhetsverks

arkiv; och lärer således i händelse denna öfverflyttning beslutas,

frågan om förstärkning i Riksarkivets arbetskrafter i följd deraf böra

blifva föremål för särskild pröfning.

Komitén hemställer alltså,

att den ordinarie tjenstemannapersonalen vid Riksarkivet

må, förutom chefen, bestå af två arkivarier

och fyra vice arkivarier;

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare

och en vaktmästare; samt

att, derest vården om kammararkivet eller något

annat af de centrala verkens arkiv kommer att öfverflyttas

till Riksarkivet, Eders Kongl. Maj:t behagade i

47

sammanhang dermed taga under ompröfning, i hvad

mån förstärkning af Riksarkivets arbetskrafter kan af

en sådan öfverflyttning föranledas.

Beträffande vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och de Allmänna

allmänna grunderna för löneregleringen äfvensom lönebeloppen har Ko- 9rwncler för

., / n ... r».. to o o ii lönereglerin

miten

endast att loresla, geUm Aflöning.

att hvad Komitén här ofvan i dessa afseenden

föreslagit för Riksbibliotekets embets- och tjensteman

må jemväl för Riksarkivets blifva gällande och att

således aflöningen för Riksarkivets ordinarie embetsoch

tjensteman samt betjening må bestämmas i enlighet

med härhos under Kitt. D bifogade statsförslag.

Till vikariatsersättning under de ordinarie embets- och tjensteman- Vikariat.

nens semester erfordras för Riksarkivet enahanda belopp som för Riks- Extra ubiblioteket

eller 1,025 kronor.

Här ofvan är redan antydt, att Komitén anser en förstärkning i Riksarkivets

ordinarie personal tills vidare kunna undvaras under vilkor, bland

andra, att tillräckliga medel ställas till verkets disposition för att vid detsamma

fästa e. o. tjensteman; och då antagas kan, att under vanliga förhållanden

tre sådana tjenstemäns biträde blir behöfligt och deras arvoden

i medeltal borde blifva desamma som för extra biträden vid Riksbiblioteket

beräknats, eller 1,200 å 1,500 kronor hvardera, skulle härför årligen

erfordras högst 4,500 kronor. Härförutom lära medel stundom blifva behöfliga

för bekostande af mera tillfälligt arbetsbiträde, renskrifning m. m.,

och då detta behof kan anses tillgodosedt med omkring 475 kronor årligen,

skulle hela summan af nu ifrågavarande anslag komma att uppgå

till 6,000 kronor; och hemställer derför Komitén,

att till bekostande af vikariatsersättningar, arvoden

åt extra biträden, renskrifning m. m. må i stat

uppföras ett anslag af 6,000 kronor.

Det af Komitén uppgjorda förslag till stat för Riksarkivet slutar på stat.

en summa af.................................................................................. Kr. 35,300: —

hvaremot nu gällande stat, enligt hvad Bil. Litt. E närmare

upplyser, upptager ett belopp af........................ » 24,260: —

utvisande alltså det förra en tillökning af........................... Kr. 11,040: —

Utom de i statsförslaget upptagna beloppen kommer någon förhöjning

i aflöningen att utgå till vissa tjensteman på grund af ålder i tjen

-

48

sten; och torde härför erforderliga anslag, tillsammans med ålderstillägg

för öfriga under Ecklesiastikdepartementet hörande verk, böra uppföras

såsom förslagsanslag under Riksstatens åttonde hufvudtitel.

I underdånighet återställas följande till Komitén öfverlemnade handlingar

:

Kongl. bibliotekariens framställning den 10 November 1873, om

löneförhöjning för Kongl. bibliotekets embets- och tjensteman;

Kongl. bibliotekariens skrifvelse den 30 September 1875, medförslag

till ny organisation af Kongl. biblioteket; samt

Riksarkivariens skrifvelse den 28 November 1873, om löneförhöjningför

Riksarkivets embets- och tjensteman.

Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

ERIK LJUNGSTEDT.

C. G. STYFFE.

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

O. R. HAMMAR.

LISS ÖL. LARSSON.

Anton Granlund.

Stockholm den 30 Augusti 1876.

49

Litt. A.

Förslag till Stat

för Riksbiblioteket, att tillämpas från och med år 1878.

Lön.

Tjenstgö-

ringspen-

ningar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Riksbibliotekarien-----------

4,400

2,000

6,400

i Efter 5 år kan lönen höjas!

| med G00 kronor.

1 Bibliotekarie..............

3,000

1,500

4,500

1 Di fn ___

3,000

1,800

1,500

4.500

Efter 5 år kan lönen höjasj

med 500 kronor och efter.

10 år med ytterligare 500

kronor.

1 Vipp bibliotekarie ................

1,200

3,000

5,400

3,600

9,000

Till vikariatsersättning samt ar-

voden och flitpenningar

biträden nr. m............

åt extra

__

__

6,000

1 Förste vaktmästare -----

800

300

1.100

1 Vaktmästare ___ __

500

300

800

} Efter 5 år kan lönen höjas

| med 100 kronor.

3 Dito ____________________

1,500

900

2,400

Summa

—

|

37,700

51

Stat för Kongl. Biblioteket

JAI t. B.

enligt Kongl. Bibliotekariens förslag den 30 September 1875.

Aflöning.

Kronor.

Öfverbibliotekarien........................................

1 Bibliotekarie ----------------------------------------------

2 D:o ___________________________________________

1 Förste amanuens ....................................

2 D:o eko ______________-.......---------------

1 Andre eko _____________-.....- ...............

2 D:o d:o ------------------------------------

Till arvoden åt e. o. tjensteman och vaktbetjente

1 Vaktmästare .................................-........

3 iko ________________________________________-

1 D:o ------------------------------------------

3 D:o ______________________________________

6,000

4,500

9.000

3.000

6.000

2.000 I

4.000 j

5.000

1.000

3,000

800

2,400

46,700

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor och efter*

10 år med ytterligare 100

kronor.

Summa

1

53

Lift. C.

Aflöningsförmåner

för Kongl. Bibliotekets embets- och tjensteman år 1876.

Löner och

arvoden.

Kronor.

Dyrtids-

tillägg.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Kon°i Tbbliotekarien .............-..................

5,000

3,500

1,000

6,000

700

4.200

1 TTnr«ffp fl,mn,ni]Pns _ ......................................

1,800

1,800

1,500

1,000

150

860

2,160

360

2,160

300

1,800

1,000

» gratifikationer åt e. o. tjensteman och vakt- betjente ..........................................

150

750

__

750

1 D:o ........-.......................

650

__

650

Summa

---

—

18,870

''

Litt. 1).

Förslag till Stat

för Riksarkivet, att tillämpas från och med år 1878.

Tjenstgö-

Lön.

ringspen-

Summa.

ningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Riksarkivar i en ........................

4,400

2,000

6,400

1 Efter 5 år kau lönen höjas

) med 600 kronor.

1 Arkivarie ..................

3,000

3,000

1,500

1,500

4,500

1 D:o __________________ . ..

4,500

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

1 Vice arkivarie .....................

1,800

1,200

3,000

10 år med ytterligare 500

kronor.

3 D:o ........

5,400

3,600

9,000

Till vikariatsersättning samt ar-

voden och flitpenningar åt extra

biträden m. m......................

6,000

1 Förste vaktmästare *) ____________

800

300

1,100

1 Vaktmästare *).....................

500

1

CO

o

o

800

| Efter 6 år kan lösen höjas

j med 100 kronor.

Summa ----

—

35,300

’) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom Riksarkivets bus jemte fri vedbrand, böra, så vida dess*

förmåner i eko tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor inberäkna» under

lönen, som alltså i sådant fall bör utgå för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren sned

3£0 kronor kontant.

''

*

57

Litt. E.

Aflöningsförmåner

för Riksarkivets embets- och tjensteman år 1876.

Riksarkivar ien ------------------------------------------------

1 Aktuarie _.________________________________________________

1 D:o ___________________________________________________

1 Förste amanuens __________________________________________

1 D:o eko __________________________________________

1 Andre d:o _______________________________________—

1 D:o d:o ........................................-

1 Vaktmästare................................................

1 D:o ________________________________________________

Till arvoden åt biträdande personer_____________________

» gratifikationer åt e. o. tjensteman och vaktbetjente.

...............................................

Summa

Löner och

arvoden.

Dyrtids-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

5,000

1,000

6,000

3,500

700

4,200

3,500

700

4,200

1,800

360

2,160

1,800

360

2,160

1,000

200

1,200

1,000

200

1,200

750

—

750

650

—

650

1,590

—

1,590

150

—

150

—

1--

24,260

gt;

8

Särskilda meningar

af

l:o) G. G. Styffe.

Ehuru i afseende på Kongl. Bibliotlieket jag i hufvudsaken delar

Kommittéens åsigter, anser jag mig höra anmäla min reservation emot den

förändrade benämning å denna inrättning och de nya titlar för dess nuvarande

eller blifvande tjenstemän, hvilka Kommittéen föreslagit och användt.

Kongl. Bibliotlieket är den benämning, som i andra länder vanligen

brukas om inrättningar af denna beskaffenhet; så t. e.. i Köpenhamn,

Berlin, Munchen, Dresden, Stuttgart, Haag och Brtlssel; i de Romaniska

länderna är den i senare tider utbytt mot benämningen: National-Bibliothek;

men något s. k. Riks-Bibliothek finnes mig veterligen icke på något

ställe. Att det egentliga stats-arkivet uti flera länder kallas riks-arkiv, ar

blott en skenbar grund för användning af benämningen Riks-Bibliothek

på det förnämsta bibliotlieket i hufvudstaden; ty förvarandet af de urkunder,

hvarpå både statens allmänna och medborgarnes enskilda rättigheter

grunda sig, och hvilka urkunder i regeln blott finnas i ett exemplar, är

naturligtvis i annan mening en riks-angelägenhet än vården om boksamlingar,

"hvilka staten egentligen blott såsom kulturanstalt inrättat.

Dessutom har det härvarande Kongliga Bibliotlieket både för sm uppkomst

och sin tillökning ända till senaste tider så mycket att tacka, Sverio-es

konungar, såsom de många namnstämplarne å banden visa, att det

här mindre än annorstädes finnes skäl till att förandra den benämning,

hvarunder det förekommer i en af våra grundlagar, och hvilken i följd

af ett Kongl. Maj:ts, helt nyligen fattadt, beslut blifvit satt såsom inskrift

på den byggnad, som är bestämd för dess inrymmande.

Jag anser följaktligen också att titeln Kongl. Bibliotekarie kan bibehållas"

för verkets främsta man, och att de båda tjenstemän, som äro

föreslagna att med honom dela ansvaret, böra kallas Vice-Bibliothekarier,

60

synes häfdadt af bruket, emedan de äro skyldiga att i händelse af förfall

träda i hans ställe, och cn tjensteman med donna titel länge funnits vid

hvardera Universitets-Bibliotheket, likasom en sådan redan finnes vid IvonM

Bibliotheket. ° ''

Att gifva Amanuenserna titeln af Vice-Bibliothekarier, anser jag sålunda

olämpligt, men har ingen ting emot om ordet Amanuens utbytes

mot Assistent, hvilket brukas i de båda grannrikena, likasom i England.

Endast den nuvarande bestämningen Förste och Andre för Amanuenserna

bör naturligtvis upphöra med löneskilnaden.

I afseende på Riks-Arkivet anser jag mig ock böra anmäla, min särsklida,

mening i ett par punkter, hvilka jag betraktar som vigtiga, ehuru

Kommittéen egnat mina framställningar all uppmärksamhet och i den egentliga

tvistepunkten haft formella skal att underkänna min åsigt.

Riks-Arkivarien har i ett underdånigt memorial till Kongl. Maj:t af

d. 17 Oct. 1874-, hvilket icke blifvit till Kommittéen öfverlemnadt, likasom

i en särskild skrifvelse, föreslagit inrättandet af en tredje Aktuarietjenst,

men utan att närmare bestämma, hvaruti dess åligganden skulle

bestå. Mångfalden och omfattningen af de grupper, som tillhöra den

historiska afdelningen, de vidsträckta studier ej blott i Sveriges, utan i hela

det nyare Europas historia, som skulle erfordras för dess fullständiga ordnande

och för besvarandet af dithörande frågor, mängden af de personer,

som nästan dagligen anlita densamma, likasom vigten, ja till och med det

pekumära värdet af en mängd handlingar, som tillhöra denna afdelning,

hafva längesedan hos mig stadgat den öfvertygelsen, att vården derom

borde delas mellan två eller flera tjensteman, och om en tredje Aktuarie

,i lsattes, synes mig, att de utländska och diplomatiska handlingarne företrädesvis

borde blifva hans arbetsfält. Jämför man tjenstgöringen och

befordrmgarne inom Riks-Arkivet med andra lefnadsbanor, visar sig också,

att en ny plats inom den mellersta lönegraden väl vore behöflig, "hvilket

äfven bestyrkes deraf, att de, som genomgått civil och juridisk embetsexamen,

sällan söka inträde i Riks-Arkivet.

Ehuru redan i K. Carl XI:s tid ett större antal ordinarie tjensteman,

cels i det egentliga Riks-Arkivet, dels i Anti q vitets-Arkivet, voro upptagna

af sådan a göromål, som nu åligga Riks-Arkivet, samt en jämförelse med

61

liera andra stater, skulle tala för en förökning i personalen, har jag dock

icke vågat ifrågasätta någon sådan, utan blott en omflyttning i lönegrad,

och den tillökning i slutsumman å den föreslagna staten, som derigenom

skulle uppkomma, inskränker sig till 1,500 Kronor.

Kommittéen har icke till behandling upptagit frågan om competence

till befordran, och jag anser mig derföre höra begagna detta tillfälle för

att fästa uppmärksamheten å behofvet af ytterligare föreskrifter i detta

hänseende. De insigter, som fordras af en arkiv-tjensteman, äro så speciella,

att man i Frankrike längesedan funnit nödigt att inrätta en särskild

anstalt (»Fccole des chartes») för dem, som egna sig åt denna verksamhet,

och i Preussen fordras det för inträde som tjensteman, vare sig

vid riks-arkivet eller vid något af de 1 5 provins-arkiver, som staten underhåller,

att hafva genomgått praktiska öfningar inför någon professor i

historien, samt att hafva författat och offentligen försvarat en historisk

afhandling. De examina, som hos oss för närvarande erfordras för inträde

såsom E. O. Amanuens i Riks-Arkivet, motsvara icke de i Frankrike

och Preussen använda; ty den s. k. Philosophke Candidat-examen kan

genomgås utan något grundligare studium af historia och statsvetenskap

och den juridiska examen med mycket inskränkt kännedom af den allmänna

historien. Men som dugliga arkiv-tjenstemän lämpligast torde utbildas

och pröfvas under arbeten och studier i Riks-Arkivct, synes det mig

icke vara skäl att fordra högre universitets-examina, utan blott att före

befordran till ordinarie tjenst hafva författat en på källorna grundad afhandling,

vare sig i den allmänna ny-Europeiska historien eller ännu hällre

i Sveriges politiska, administrativa eller rätts-historia.

Med anledning af ett ställe i Kommittéens betänkande, som vidrör

frågan om Riks-Arkivets nuvarande lokal, och hvaraf den slutsats kunde

dragas, att denna åtminstone för den närmaste framtiden är tillräcklig,

anser jag mig så mycket hällre böra anföra några anmärkningar, som det

synes ostridigt, att arbetslokalens beskaffenhet inverkar på arbetet, och

lokalen för handlingars förvarande kan vara sådan, att det på deras ordnande

nedlagda arbete inom en tämligen kort tid kan blifva fruktlöst

bortkasta dt, så framt icke nödiga försigtighetsmått vidtagas. Med förbigående

af de smärre rum som enskildt begagnas af Riks-Arkivarien och

den ena Aktuarien, består arbetslokalen egentligen blott af två rum, det

ena med plats för omkring 15 personer, det andra beqvämt inrymmande

blott 7 till 8. Men om, såsom i årsberättelsen för 1875 anföres, de främmande

personer soin dagligen infinna sig för att arbeta i Arkivet ständigt

O

62

ökar sig, och antalet har en dag stigit till 15, oberäknadt fyra till fem

fruntimmer som skrifva rent, befinnes, att då der också skall vara plats

för fem ordinarie tjensteman och åtminstone för ett par extra ordinarie,

rummet är alldeles upptaget, och det kan således lätt inträffa, att en eller

annan af brist på lämplig plats måste aflägsna sig. Dessutom fordrar

arbetet med handlingars ordnande godt utrymme och flera lediga hyllor

eller bord; men i ett allmänt mottagningsrum höra fristående hyllor icke

ens få uppställas, emedan de hindra tillsynen med de ofta alldeles obekanta

personer, som begagna handlingar, hvilka de måhända kunde hafva

lust att borttaga eller förstöra. En utväg finnes likväl att till arbetslokal

använda äfven ett tredje rum, som står eller kan ställas i förbindelse

med de båda förenämnda, men hvilket för närvarande upptages af

de från Riddarhuset aflemnade riksdagshandlingarne från den s. k. Frihetstiden,

hvilka följaktligen borde undanflyttas. Plats skulle derigenom

beredas för flera arbetande personer och för ordnandet af de för några

år sedan från Kammar-Collegium aflemnade handlingar, hvilka, emedan

de till stor del lära vara af enskild beskaffenhet och dessutom mycket

skadade af fukt, i första rummet torde förtjena att underkastas en sådan

gallring, som Kommittéen ifrågasatt.

Det rum, der de nu stå, är dessutom, likasom flera delar af Arkivlmsets

bottenvåning, fuktigt, och synes det icke vara rådlig! att i dylika

lokaler uppställa några hyllor intill väggarne, utan flytta dem, om icke

en hel fot, såsom i Frankrike brukas, åtminstone några tum, ifrån muren,

för att förekomma handlingarnes skadande.

Genom dessa afdrag för rum, som måste annorlunda disponeras eller

icke utan fara för handlingarnes skadande kan användas, blir utrymmet

ytterligare förknappa dt, och jag vågar derföre föreslå, att en stor del handlingar,

t. c. alla under de senare ståmdsriksdagarne förda protokoller och

afgifna utskottsbetänkanden, hvilka såsom redan tryckta sällan komma att

efterfrågas, likasom andra handlingar, hvilka äro att betrakta såsom dupletter,

måtte undanflyttas till Slottsh vulf vet, hvarest ännu finnes något,

ehuru ej betydligt rum oupptaget, och hvilket erbjuder en för eldfara

mera trygg samt äfven i öfrigt lika god lokal som bottenvåningen i det

egentliga 1 Uksarkiv-1 mset.

o o

Jag får slutligen, likasom i afseende på Kongl. Bibliotheket, anteckna,

att jag icke deltagit i beslutet att föreslå nya titlar vare sig för Aktuarier

eller Amanuenser vid Riks-Arkivet.

63

2:o) Liss 01. Larsson.

I fråga om tjenstemännens och betjente* antal, om de förres benämning

och dess löneförmåner, hyser jag en annan mening än den som genom

komiténs förslag blifvit framstäld angående lliksbiblioteket, och får

jag derför angifva de hufvudsak] igsi ste. skal, på grund af hvilka, jag icke

i allo kunnat dela de åsigter som i betänkandet finnas uttalade.

Att Biblioteket för närvarande icke befinnes väl ordnadt, kan ej förnekas

af någon, som om detsamma tagit kännedom, men deraf följer ingalunda

att man får söka orsaken till detta missförhållande uteslutande

eller ens hufvudsakligast i den omständigheten, att tjenstemännens antal

är och har varit för ringa samt för svagt afiönade. Flera orsaker hafva

härtill medverkat, och bland dem har komitén påpekat de väsentligaste,

såsom att tjenstemännens tid varit, upptagen af andra göromål än biblioteket,

att nuvarande Bibliotekslokal är i högsta måtto olämplig, att under

de senaste åren större boksamlingar dels från Kongl. slott, dels från

enskilda, dit inkommit, o. s. v. Men då med den nya regleringen bland

annat, afses, att tjenstemännens tid, hädanefter mera än hittills, skall odelad

egnas åt biblioteket, emot det att. deras löneförmåner förbättras — och

då biblioteket nu kommer att inrymmas i en ny, och som man af denna

anledning måste tro, i alla afseenden ändamålsenlig och med nutidens

beqvämligheter försedd lokal, och då slutligen de boksamlingar, af verkligt

värde för biblioteket, som hädanefter kan komma att på ett eller annat

sätt. tillfalla detsamma, måste blifva allt färre och färre, sä torde också

dermed de skäl, som blifvit anförda för inrättande af flere nya tjenster,

till väsentlig del hafva bortfallit. Bland annat, som jemväl blifvit anfördt

till stöd för ökandet af tjenstemännens antal, är äfven, att biblioteket skall

komma att betydligt mera anlitas sedan detsamma inflyttats uti en beqväm

och ändamålsenlig lokal, att anslaget till bokinköp möjligen ökas,

ock att en väsentlig tillökning i låntagarnes antal dessutom är att med

säkerhet emotse då hufvudstaden får sin påtänkta högskola. Desse omständigheter

äro dock, enligt mitt förmenande, icke af den beskaffenhet

att de böra ingå bland de bestämmande, då det är fråga om att för de

behof, som faktiskt förefinnas föreslå ordinarie tjensteman, utan torde dessa

förhållanden först då böra tagas i betraktande när de i verkligheten inträffa,

och för den händelse tjenstemännens antal dä befinnes otillräckligt,

då fylla det verkliga beliofvet.

(34

Kongl. Bibliotekarien liar för sin del ansett att minst tio ordinarie

tjensteman ocli åtta vaktmästare vore erforderliga för vården om biblioteket,

sedan det inflyttats i den nya lokalen; komitén har jemväl för sin

del ansett 10 tjensteman erforderlige, men föreslagit att tre af dem skulle

ställas på extra stat; antalet vaktmästare har komitén trott sig kunna

nedsätta till 5. Komitén har således i fråga om det tjenstemannaantal,

hvilket den anser nödigt för biblioteket, varit i hufvudsak enig med

Kongl. Bibliotekarien, men skiljer sig derjemte, utom i förut antydt fall,

från den senares förslag deruti, att då denne ansett det de 10 tjenstemännen

skulle, utom de normala göromålen, jemväl medhinna det efterliggande

katalogi seringsarbetet, så har komitén ansett sig böra förorda ett

särskildt anslag för samma arbete, för så vidt detta skall påskyndas — något

som Kongl. Bibliotekarien, ur bibliotekets synpunkt, jemväl måtte hafva

förutsatt. Häraf följer, att om de af Kongl. Bibliotekarien föreslagna 10

tjensteman, jemte den normala tjenstgöringen, jemväl skulle medhinna det

arbete, som efterligger för gångna tider, detta antal blifver större än behofvet,

sedan detta arbete blifver verkstäldt. Det nu påpekade förhållandet

har dock icke i och för sig utgjort tillräcklig grund för mig att

föreslå ett mindre antal tjensteman än det af komitén förordade. För att

få en objektiv grund att stödja mig vid, i och för bestämmande af de

arbetskrafter som för detta bibliotek äro erforderlige, har jag nödgats taga

hänsyn till andra bibliotek.

Om jag således jemför biblioteket i Upsala, hvars storlek, i det närmaste,

är lika med Riksbibliotekets, och för hvilket Kongl. Maj:t till sistl.

riksdag framstälde förslag i afseende å såväl personalens antal som dess

aflöning, hvilket förslag af riksdagen utan någon invändning godkändes,

så finner jag att tjenstemännens antal derstädes bestämdes till fem, och

deras sammanlagda löneförmåner till 16,000 kronor, hvartill kommer de

för biblioteket anstälde två vaktmästare med en sammanlagd aflöning af

1,300 kronor. Om ock denna jemförelse i och för sig borde vara tillräcklig

att visa det så väl tjenstemännens, som betjente** antal, lika som

kostnaden för Riksbibliotekets vård, så, som komitén föreslagit, är större

än hvad för ett annat nästan lika stort bibliotek befunnits nödigt, så vill

jag dock anställa några få jemförelse!* äfven med de utländska bibliotek

livilka blifvit af komitén omnämda, för så vidt uppgifter omRdesamma

varit förJ mig tillgängliga. För att göra jemförelsen mera åskådlig har

jag framstält den på följande sätt:

65

Biblioteket

Antal band.

Antal

boklån

pr år.

Antal per- soner besökt

läsrum

pr år.

För be- sökande

framtagna

antal band

pr år.

På stat upp-

tagne tjenste- man.

Betjeningens

antal.

Sam-

manlagd

kostnad.

Kronor.

i Stockholm

200,000

arbeten

2,600

obekant

10,000

s) 7

5

37,700

| Kostnaden kan med

1 ålderstillägg ökas till

) 44,800 kr.

i Upsala______

175,000

3,100

d:o

obekant

5

2

17,300

i Köpenhamn

x)470,000

band

7,800

7,500

21,100

5) 3

2

21,184

\ Kostnaden kan med

l ålderstillägg ökas till

| 24,784 kr.

i Dresden ...

500,000

7,000

3,000

obekant

4) 5

2

25,056

i Stuttgart...

300,000

12,000

4,000

d:o

5) 5

O

tekant

i Munchen...

800,000

20,000

8 ä 10,000

d:o

b i3

d:o

*) Enligt Danska statskalendern 500,000 band.

2) Härförutom minst 3 extra tjensteman.

3) Har dessutom 6, på stat icke uppförde tjensteman, eller extra medhjelpare, kvilka antagas af

ministern för kyrko- och undervisningsväsendet.

4) Dessutom 3 e. o. tjensteman som äro antagna på 3 mån. uppsägning, jemte en oexaminerad kanslist.

5) Mig obekant om alla dessa äro ordinarie tjenstemän.

Häraf framgår att RAksbiblioteket långt understiger de utländska biblioteken

i fråga om såväl bokantal, som bokutlåning, men öfverträffar

alla, utom det i Munchen, i fråga om såväl tjenstemännens som betjentes

antal och sammanlagda beloppet af dess aflöning.

Nuvarande kostnader för Kong! bibliotekeket, som, enligt ordinarie

stat, äro 16,150 kronor, hvartill kommer såsom dyrtidstillägg på extra

stat 2,720 kr., eller tillköpa 18,870 kr., skulle enligt komiténs förslagökas

till icke mindre än 37,700 kr. och kan genom ålderstillägg än ytterligare

ökas till 44,700 kr. och dertill kommer det anslag, som möjligen

kan finnas behöfligt för påskyndande af katalogiseringsarbetet. Således

kommer vården af RAksbiblioteket att kosta mer än dubbelt så mycket som

Upsala bibliotek och nära dubbelt emot Köpenhamns stora Kongl. bibliotek

samt öfver 50 % mer än biblioteket i Dresden. Visserligen säger komitén

»att arbetskrafterna sannolikt icke öfverallt i de utländska biblioteken

äro afpassade efter behofvet» och att ett bibliotek äfven om det räknar

flerdubbelt antal band, under vissa förhållanden, kan vara lättare skött,

och således kräfva mindre arbetskrafter än ett mindre bibliotek. Men

9

66

utan att våga motsäga komitcn i förra fallet, då det ju kan vara möjligt

att arbetskrafterna äro nog rikligt tilltagna på det ena stället, under det

att de äro nog knappa på andra, sammanstämma dock fleras vittnesbörd

derom att stora Kongl. biblioteket i Köpenhamn är i alla afseenden utmärkt

väl vårdadt, likasom det är ett faktum att der finnas fullständiga

kataloger öfver hela biblioteket både efter de olika vetenskaperna, systematiskt

ordnade, som ock efter författarnes namn, hvadan arbetskrafterna

der torde få anses tillräckliga, och någon framställning om dess ökande

har derför icke heller varit gjord.

I senare fallet kan jag i viss mån dela komiténs uttalade åsigt, tv

medgifvas måste att under vissa förhållanden kan ett större bibliotek vara

lättare att sköta än ett mindre, t. ex. då det förra liar en för ändamålet

fullt passande och väl inredd lokal, samlingarne väl ordnade, och utlåningen

ringa, under det att det senare har en olämplig lokal, samlingarna

ofullständigt ordnade och svåråtkomliga, samt besökes af ett stort antal

läslystna. Riksbiblioteket torde väl icke kunna räknas till det senare

slaget, i annat fall än att boksamlingarna, jemförda med andra bibliotek,

äro ringa och ofullständigt ordnade, men att tillsätta ordinarie tjensteman

för ett så extra arbete som upprättande af kataloger öfver de samlingar

hvilka redan finnas, vore nästan detsamma, som att förutsätta, det samma

brist allt framgent skall blifva till finnandes.

Att Kiksbiblioteket långt mindre anlitas af lånsökande, än de bibliotek

med hvilka jag anstalt jemförelse, har jag redan visat, likasom jag förut

antydt det Riksbiblioteket i fråga om lokal kommer i en bättre ställning än

något annat bibliotek eftersom dess lokal är den nyaste, och säkert är att

den kommer att öfverträffa Köpenhamns mer än 200-åriga bibliotekslokal.

Med alla dessa fakta för ögonen, och då jag icke utan att förnärma

dem det vederbör kan förutsätta mindre arbetsförmåga hos Riksbibliotekets,

än hos andra biblioteks tjensteman och betjente, har jag icke kunnat biträda

komiténs åsigt om behöfligheten af 10 tjensteman, deraf B e. o., och

5 vaktmästare för Riksbiblioteket, utan anser för min del att 6 ordinarie

tjensteman och 3 vaktmästare, böra vara för ändamålet fullt tillräcklige,

och detta så mycket hellre som ett icke obetydligt arbetsbiträde bör

kunna erhållas genom användande af det anslag komitén föreslår måtte

ställas till bibliotekets förfogande för sådant ändamål. Och vid jemförelse

med andra bibliotek blifver vården om Riksbiblioteket, äfven om personalens

antal och löneförmåner nedsättas på sätt jag föreslår, i alla fall högst

betydligt dyrare än andra.

67

Att uttala en egen mening om arbetets fördelning emellan de 6 tjenstemännen,

torde vara mycket vanskligt, då jag helt naturligt, icke eger de

kunskaper, som för ett sådant bedömande äro af nöden. Det vill dock

synas mig som om vården af handskriftsamlingen kunde endera fördelas

emellan dem, som hafva vården om den svenska, och dem som vårda

den utländska bokafdelningen, så att till den förra afdelningen förlädes

den svenska, och till den senare den utländska handskriftsamlingen, så vida

icke hela handskriftsamlingen lämpligare kunde läggas till den utländska

bokafdelningen, hvilken synes mig kräfva mindre arbete än den svenska.

Till den åsigt att för handskriftsamlingens vårdande under normala förhållanden

icke bör beräknas en ordinarie tjensteman, föranledes jag jemväl

af det förhållande, att så väl Kongl. bibliotekarien som komitén till väsentlig

del motiverat behofvet af en tjensteman för ifrågavarande afdelning

dermed, att hans tid hufvudsakligast koinme att upptagas af samlingens

katalogisering. Denna samling kan nämligen icke erhålla någon

af sevärd tillökning, och mesta arbetet skulle således afse katalogiseringen

af den samling som redan finnes, och i öfverensstämmelse med de åsigter

jag förut uttalat om olämpligheten af att tillsätta ordinarie tjensteman

för extra arbeten, kan jag icke finna att en ordinarie tjensteman uteslutande

för det arbete, hvarom här är fråga, kan vara behöflig. I öfrigt

ansluter jag mig hufvudsakligen till de åsigter komitén uttalat, angående

arbetets fördelning.

Angående frågan om tjenstemännens benämning, behöfver jag icke

vara vidlyftig, så mycket hellre som jag anser frågan derom vara af

mycket underordnad vigt; men då Kongl. Maj:t till innevarande ars riksdag,

i sammanhang med frågan om universiteten, aflat nådig proposition

angående lönereglering m. m. för biblioteken i Upsala och Lund, hvilken

proposition utan någon invändning af riksdagen bifölls, så och då namnet

amanuenser der bibehölls, och jag icke kan förutsätta att de bada statsmakterna

några månader derefter skulle vilja gifva andra benämningar åt

tjensteman, de der hafva alldeles enahanda tjenstebefattningar, har jag

jemväl härvid nödgats reservera mig emot komiténs förslag, och föreslår

att samma benämningar måtte gifvas åt Riksbibliotekets tjensteman, som

dem hvilka redan äro gifna åt enahanda tjensteman och hvilka benämningar

redan vunnit häfd vid så väl Kongl. biblioteket som de andra biblioteken.

Då emellertid Chefens namn betingas af bibliotekets, hvilket jag

lika med komitén vill kalla, hvad det är, Riksbiblioteket, så är jag med

komitén jemväl ense derom att Chefen bör benämnas riksbibliotekarie.

68

De öfriga skulle i enlighet med de åsigter jag här ofvan uttalat, benämnas

vice bibliotekarier och amanuenser. När jag föreslår det två tjensteman

måtte benämnas vice bibliotekarier, så sker det dels derföre att jag betraktar

detta hufvudsakligen såsom en lönefråga, dels ock derför att man

derigenom vinner likhet i afseende å löneförmåner tjenstemännen emellan

vid Riksbiblioteket och Riksarkivet.

Hvad amanuensernas löneförmåner beträffar, så har jag ansett mig

böra gå en medelväg emellan hvad som beslutats i afseende "å bibliotekstjenstemännens

i Upsala och Lund, der olika lönebelopp finnas bestämda

för en hvar af dem, och hvad komiten föreslagit för de amanuenserna

motsvarande vice bibliotekarier. Jag föreslår nämligen att de tre amanuenserna

måtte uppföras i samma lönegrad, dervid löneförmånerne visserligen

varda något lägre än hvad komitén föreslagit för vice bibliotekarier,

men betydligt högre än hvad motsvarande tjensteman i de andra

biblioteken fått si»; tillagdt.

I öfverensstämmelse härmed och på det att vice bibliotekariernas löneförmåner

icke måtte blifva bättre än sin vederlikes vid Upsala bibliotek,

i högre grad än öfriga tjenstemäns, så föreslår jag det löneförmånerna

måtte bestämmas i enlighet med hilagda förslag till stat för år 1878.

Den afvikelse jag härvid gjort i afseende å lönebeloppen, emot hvad

komitén föreslagit för tjenstemännen i de embetsverk der komitén hittills

afgifvit förslag, motiveras deraf att jag betraktat biblioteket mera såsom

en vetenskaplig instutition än ett embetsverk i vanlig mening, hvarföre

jag också i fråga om lönebeloppen mera tagit hänsyn till de förra, för

hvilka lönerna, under sista riksdag blefvo faststälda, än till de senare,

hvarjemte jag tagit i betraktande de löneförmåner som äro bestämda för

elementarskolans lärare, enär för desse fordras samma examina som den

hvilken erfordras för att vinna anställning vid biblioteket. Att den

åsigt jag bär ofvan uttalat hyllas af såväl Kong!. Maj:t som af Riksdagen,

framgår tydligt deraf att vid den nyss skedda regleringen af lönerna för

tjenstemännen vid biblioteken i Upsala och Lund, icke samma grunder

följdes, som de hvilka voro bestämmande vid den samtidigt skedda regleringen

af löneförmånerna för Hof-Rätternas och Stats-Ivontorets tjensteman.

Oaktadt komitén föreslagit vaktbetjeningens antal till endast fem,

under det Kongl. bibliotekarien sökt visa behofvet af icke mindre än åtta,

så, med kännedom derom att vaktmästare-göromålen vid biblioteket i

Upsala väl bestridas af två, ett antal, som äfven lärer vara tillräckligt vid

de ojemförligt mycket större och mera anlitade biblioteken i Köpenhamn

69

och Dresden, och då Kongl. biblioteket i sin nuvarande mycket obeqväma

och olämpliga lokal, äfven kunnat låta sig nöja med samma antal eller

två, så kan jag för min del icke finna annat än att, om antalet ordinarie

vaktmästare ökas till tre, detta skall fullt motsvara behofvet, då biblioteket

kommer i besittning af sin nya lokal. Då jag hvad lönebeloppen

för Riksbibliotekets tjensteman vidkommer, föreslår det desse måtte bestämmas

något högre än hvad för motsvarande tjensteman i Upsala och

Lund är vordet bestämdt, så har jag dervid icke tagit hänsyn till den

ofta föregifna omständigheten att lefnadskostnaderna äro högre i Stockholm

än i landsortsstäderna, ty hvarken Kongl. Maj:t eller Riksdagen, och

icke heller komitcn i sina förslag, har i fråga om lönebeloppen fästat

något afseende dervid, hvilket synes så väl af den skedda löneregleringen

för rikets tre Hof-Rättcr, som för universiteten och Karolinska institutet

samt de tekniska läroverken. Hvarföre jag ansett mig böra föreslå dessa

löner något högre, är dels derföre att tjenstegöromål en vid Riksbiblioteket

i enlighet med komiténs förslag, blifva trägnare, dels ock derföre att vid

löneregleringen för biblioteken i Upsala och Lund något förbud mot att

förena flere tjenster icke meddelades.

I fråga om Riksarkivet har jag endast så till vida varit- af annan

mening än komitén, att jag icke kunnat biträda dess förslag om namnförändring

för de fyra tjensteman, som hitintills benämts amanuenser, enär

jag till stöd för en sådan åtgärd lika litet här som i fråga om Riksbiblioteket

kunnat finna någon giltig anledning, hvadan jag anser det desse böra

bibehållas vid den gamla benämningen; hvarjemte jag, beträffande lönegrader

och lönebeloppen vill bestämma dem i likhet med hvad jag för

Riksbiblioteket föreslagit, på sätt bilagde stat utvisar.

71

(Tillhör Liss 01. Larssons Särskilda mening.)

Förslag till Stat

för Riksbibliotékei, att tillämpas från och med år 1878.

Tjenstgö-

Lön.

ringspen-

Summa.

ningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Riksbibliotekarien_______________________

4,400

2,000

6,400

| Efter 5 år kan lönen höjas

/ med G00 kronor.

1 vice Bibliotekarie_____________________

3,000

1,500

4,500

1 Efter 5 år kan lönen höjas

] dito ___________________

3,000

1,500

1,500

1,000

4,500

j med 500 kronor.

1 Amanuens............................

2 dito ___________________

2,500

5,000

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och efter

j ytterligare 5 år med 500

) kronor.

3,000

2,000

Till vikariatsersättningar och extra

__

6,000

1,100

1 förste Vaktmästare ---------------

800

300

1 Vaktmästare . . ..r______________

500

300

800

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 dito ______________

500

300

800

| med 100 kronor.

Summa Kronor

31,600

72

(Tillhör Liss Öl. Larssons Särskilda mening.)

Förslag ti!! Stat

för Riksarkivet, att tillämpas från och med år 1878.

Tjenstgö-

Lön.

ringspen-

Summa.

ningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Riksarkivarien

4,400

2,000

G,400

) Efter 5 år kan lönen höjas

/ med G00 kronor.

1 Arkivarie _______

1 dito _______

3,000

1,500

4,500

I Efter 5 år kan lönen liöjas

j med 500 kronor.

3,000

1,500

1,500

1,000

4.500

2.500

1 Amanuens ____

3 dito ______

)

J Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och efter

4,500

3,000

7,500

| ytterligare 5 år med 500

| kronor.

Till vikariatsersättningar och extra

biträden m. m.

—

—

6,000

1 förste Vaktmästare .. .

*) 800

300

1,100

1 Vaktmästare .

*) 500

300

800

1 Efter 5 år kan lönen höjas

I med 100 kronor.

Summa Kronor

■--

—

33.300

0 *) 9m vaktmästare åtnjuter bostad inom Riksarkivets hus jemte fri vedbrand, böra, så vida dessa

förmaner icke tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas under

lösen, som alltså i sådant fall bör utgå för förste vaktmästaren med 650 kr. och för vaktmästaren med

350 kr. kontant.

I