SOU 1877:13

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Sundhetskollegium,

afgifvet den 14 Juni 187 6

af

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRYCKERIKT

1876.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts under den 31

December 1875 Löneregleringskomitén meddelade föreskrift i afseende på

ordningen för Komiténs arbeten, har Komitén senast till behandling förehaft

frågan om reglering af Sundhetskollegium, och får nu i underdånighet

afgifva sitt betänkande i detta ämne.

4

Sundhets- Till utgångspunkt för komiténs ifrågavarande'' arbete hade bort tagas

fråinställ- Sundhetskollegii d. 24 November 1873 afgifna och för sådant ändamål till

ning l8r:i. komitén öfverlemnade underdåniga skrifvelse med förslag till löneförbättring

för verkets embete- och tjensteman; men då i afseende härå förekommer,

dels att Komitén, som i inledningen till betänkandet angående regleringen

af Kammarkollegium återgifvit Sundhetskollegii i berörda skrifvelse uttalade

åsigter angående lönebeloppen, dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

ålderstil lägg, vilkoren för tjenstgöringspenningars och

al de r st i 11 äg g s åtnjutande samt tjensters förening, numera, sedan lönereglering

för vissa statens embetsverk innevarande år blifvit beslutad, lärer,

vid uppgörandet af förslag till enahanda reglering för Sundhetskollegium,

böra taga hänsyn till de grunder och vilkor för ny och förhöjd aflöning,

som för dessa embetsverk blifvit bestämda, dels att förändringar redan

inträdt och med nästkommande år vidare komma att ega rum i afseende

på omfattningen af kollegii verksamhet, dels ock att särskilda underdåniga

förslag till förändrad organisation af kollegium under loppet af de

två senaste åren blifvit af kollegium framstälda, så måste frågan om personalen

samt dess åligganden och aflöning numera betraktas från andra

synpunkter än dem, som ännu är 1873 till äfventyrs voro de rätta.

Innan komitén går att redogöra för nyssnämda organisationsförslag,

livilka, såsom grundade på erfarenhet och detaljkännedom af de

ärenden, som tillhöra kollegii handläggning, måst tilläggas synnerlig vigt

då. komitén skolat stadga, sitt eget omdöme rörande lämpligaste sättet för

embetsverkets organisation och anordningen af de särskilde tjenstemännens

arbete, lärer i korthet böra angifvas de hufvudsakliga skiften, som hittills

egt rum i kollegii organisation och omfattningen af dess verksamhet.

Historik. Det Collegium Medicorum eller 1Wedicum, som den 16 Maj 1663

erhöll sina första privilegier, livilka sedermera flera gånger bekräftades

och förbättrades, i synnerhet genom nya privilegier den 30 Oktober 1688,

utgjorde till en början hufvudsakligen en till läkarevetenskapens befrämjande

inrättad förening, med rättighet och i viss mån skyldighet att hafva

inseende öfver läkare, apotekare och okulister m. fl., hvaremot dess egenskap

af ett statens förvaltningsverk framträdde endast småningom i den

man nya uppdrag och vidgade rättigheter åt kollegiet öfverlemnades.

Genom nya instruktioner den 22 Juni 1763, den 29 Juli 1774 och den

28 Oktober 1797 utvidgades verksamheten för Collegium Medicum så,

att det erhöll bestyr med läkarebildningen i flera delar äfvensom med

den militära och civila sjukvården, med undantag af Seraflmerlasarettet i

5

Stockholm, länslasaretten, kurhusen och hospitalen. Val förordnades den

(i Augusti 1806, att alla under krig och ired vid armén anstälde läkare

skulle utgöra en särskild fältläkarekår, hvars chef enligt reglemente den

15 Februari 1808 borde för vissa ärendens behandling ega säte och stämma

sa väl i Krigskollegium som i Collegium Medicum, men, på grund af den

erfarenhet som vunnits under de närmast derpå följande fälttågen fanns

det redan 1810 nödvändigt att ånyo åt kollegium uppdraga högsta inseendet

öfver den militära sjukvården.

Genom Kongl. kungörelsen den 27 Januari 1813 förklarades, att,

som Kongl. Maj:t funnit nödigt att gifva Collegium Medicum en förändrad

form, »som försäkrade Collegium om ett tillräckligt antal städse arbetande

ledamöter, om biträde, då det fordrades, af andra kunnige män, och som

befriade Collegium från sådane göromål, hvilka af andra kunna och böra

be.stridas», bemälda kollegium, sådant det dittills varit ordnadt, blifvit

upplöst och i dess ställe inrättadt ett nytt kollegium under namn af

Sundhetskollegium. Detta erhöll sin ännu gällande instruktion den 6 December

1815, i hvilken stadgades, att kollegium tillkomme öfverinseendet

och styrelsen öfver allt, som anginge sundhetstillståndet samt läkarevården

och sjukskötseln så väl hos rikets innebyggare i allmänhet som vid

krigsmakten till lands och sjös i freds- och krigstid; och skulle kollegium

bestå af en praeses, en vice praeses, två medicinalråd och sex assessorer.

Sedan genom Kongl. brefvet den 28 December 1821 blifvit föreskrifvet,

att tva assessorsembeten skulle indragas, blef ny aflöningsstat faststäld den

27 April 1841, enligt hvilken embets- och tjenstemännen skulle utgöra:

en ordförande, fyra medicinalråd, en sekreterare, en kamererare, en ombudsman

och tiska], tillika uppbördsman vid fältutredningsförrådet, en

aktuarie och registrator, en notarie och tre kanslister; hvarförutan kollegium

genom Kongl. brefvet den 3 Juni 1846, enär »nu befintliga antal

af collegiales lätteligen kunde af laga anledning förminskas under det

domföra», erhöll tillåtelse att, vid möjligen inträffande behof, på högst två

månader i sänder bland hufvudstadens dertill qvalificerade läkarepersonal

utse och adjungera ledamot, utan anspråk på adjunktsarvode. — Från

Sundhetskollegii öfverinseende voro enligt 1815 års instruktion undantagne

så väl lärarne vid universiteten och de under medicinska fakulteternas

inseende upprättade sjukhusen, som ock de vid Serafimerlasarettet

tillförordnade läkare samt länslasaretten, kurhusen och hospitalen; men

öfverstyrelsen för länslasaretten och kurhusen, hvilken förut tillhörde Serafimerordensgillet,

öfverflyt-tades genom Kongl. brefvet den 9 September

6

Komitéförslagen

1858 och

1859.

1859 till Sundhetskollegium; och eu ännu väsentligare utvidgning af

kollegii verksamhetsområde kommer att med nästinstundande år ega rum

i följd af Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen fattade beslut om öfverflyttning

från Ordensgillet till kollegium af öfverstyrelsen öfver hospitalen

i riket samt dispositionen af de för sådant ändamål afsedda medel. Härförutom

hafva de till Sundhetskollegium hörande göromål i betydlig grad

ökats så väl genom det växande antalet af de under kollegium hörande

inrättningar och personal, som till följd af de reglementariska stadganden,

hvilka tid efter annan funnits af behofvet påkallade så väl för främjande

af helso- och sjukvården i allmänhet, som för att närmare bestämma den

under Sundhetskollegii inseende stälcla personalens verksamhet.

Den komité, som den 6 November 1858 afgaf förslag till den

militära helsovårdens ordnande, hemstälde att Sundhetskollegii befattning

med militärläkarne och den militära liclso- och sjukvården i fred och krig

så väl vid armén som flottan måtte upphöra och fältläkarekåren ställas

under en särskild chef, benänid generalfältläkare. Komitén för styrelseoch

förvaltningsverkens ombildning biträdde i sitt betänkande den 29 Maj

1859 så till vida detta förslag, att komitén tillstyrkte, det Sundhetskollegium

måtte ombildas till en förvaltningsorganisation på två afdelningar,

sålunda att den ena af dem blefve styrelse för den civila helsovården och

den andra styrelse för den militära. Uti sina särskilda underdåniga utlåtanden

öfver dessa förslag erinrade Sundhetskollegium, bland annat, att

det civila och det militära läkare'', väsen det i vårt land egde ett sa nära

samband, att de icke utan största men för bådadera kunde från hvarandra

åtskiljas. En stor del bland militärläkarne innehade nemligen äfven civila

befattningar såsom stads-, lasaretts- och distriktsläkare, och det blefve en

sannolik följd af den föreslagna skilsmessan att, då föreningen af civil

och militär läkaretjenst derigenom otvifvelaktigt försvårades, många militärläkaretjenster

skulle blifva otillsatta äfvensom militärläkarne derigenom

komma att sakna nödig öfning i sitt kall. Vid utbrottet af ett krig skulle

arméns behof af läkare i alla fall icke kunna på långt när tillgodoses

med mindre civile läkares biträde i ganska stor utsträckning anlitades;

i fred kunde militärläkarnes biträde icke undvaras vid den civila läkarevården,

dertill de ock vore lagligen förpligtade. Den föreslagne generalfältläkaren

vore i lika stort behof af kännedom om både militäre och civile

läkares förhållande under civilsjukvård som kollegium af kännedom om

de militäre läkarnes förhållande under militärsjukvård; slutligen vore antalet

till kollegium inkommande mål angående militärsjukvården i jern

-

7

förelse med de öfriga så få och af den enkla beskaffenhet, att en särskild

kansli- och kontorspersonal med deraf föranledda kostnader icke kunde

eller borde för deras handläggning erfordras. — I fråga varande förslag

hafva emellertid icke föranledt någon ändring i den förut bestående organisationen.

Den numera beslutade utvidgningen af Sundhetskollegii verksamhetsområde

var redan förutsedd, då kollegium under den 24 September

1874 till Eders Kongl. Majrts pröfning öfverlemnade underdånigt förslag

till instruktion för en Medicinalstyrelse, hvilken skulle öfvertaga alla Sundhetskollegium

åliggande göromål. I afseende på denna styrelses organisation

föreslogs hufvudsakligen: att styrelsen skulle utgöras af en ordförande

och chef med benämningen generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen

tre medicinalråd, hvilka skulle handlägga civila ärenden, fördelade på en

hvar efter ärendenas beskaffenhet, och en öfverfältläkare för handläggningen

af de militära, förutom underlydande kansli- och kontorstjenstemän;

att vissa, uppräknade ärenden skulle handläggas medelst generaldirektörens

och ledamöternes samfälda rådplägning och beslut, men beslut rörande

öfriga ärenden fattas af generaldirektören ensam efter rådplägning med

antingen föredraganden eller, om ärendets vigt och beskaffenhet sådant

fordrade, med vissa eller alla styrelsens ledamöter; att i generaldirektörens

frånvaro alla ärenden skulle kollegialt handläggas af de närvarande

ledamöterne m. m.

Vid öfverlemnandet af detta förslag anförde kollegium, att i samma

mån antalet af läkaretjenster, apotek, barnmorskor och andra till helsooch

sjukvården hörande inrättningar och personer tillväxt, samt flera åligganden

för Sundhetskollegium tillkommit, äfven ärendenas antal ökats;

många bland dem hade varit af den beskaffenhet, att de måst utan dröjsmål

handläggas och för dessa likasom för flera andra hade det befunnits

vara fördelaktigt, om deras behandling försiggått med mindre dröjsmål

än som vore en nödvändig följd af det kollegiala arbetssättet. I följd

häraf och då många af dessa ärenden derjemte vore af jemförelsevis enkel

beskaffenhet, hade inom kollegium småningom utbildat sig ett sådant arbetssätt,

att dylika ärenden handlagts endast af ordföranden och referenten,

visserligen i de andre ledamöternes närvaro, men utan att de derom

behöft taga särskild kännedom. Då emellertid ett sådant arbetssätt såsom

regel saknade stöd i instruktionen, hade kollegium, hufvudsakligen

för att vinna lagligt stöd för en sådan enklare och snabbare behandling

af en stor del af sina göromål, framlagt det underdåniga förslaget, hvar

-

Sundhetskolleqii

förslag

1874.

8

vid, då det ifrågaställa nya arbetssättet icke syntes stå väl tillsammans

med embetsverkets benämning af ett kollegium, benämningen Medicinalstyrelse

blifvit i stället föreslagen.

Såsom skäl för nödvändigheten att äfven med det nya arbetssättet

bibehålla fyra ledamotsplatser anfördes, att redan det dåvarande antalet

ärenden, — hvilket komme att betydligt växa dels till följd af de nyss förut

gjorda förändringarna i apotekslagstiftningen och dels ytterligare genom

den då väntade nya helsovårdsstadgan och den föreslagna öfverflyttningen

till kollegium af hospitalsväsendet, derest en sådan öfverflyttning blefve

beslutad, ■—• samt ledamöternes åligganden att på grund af inkomna specialberättelser

sjelfve upprätta de med vidlyftiga tabeller försedda årsberättelserna

till Eders Kongl. Maj:t gjorde det omöjligt att inskränka ledamöternes

antal under det redan befintliga; och denna omöjlighet framträdde

ännu tydligare, om man toge i öfvervägande de för ärendenas behöriga

handläggning erforderliga, mångartade insigter inom alla de områden, som

tillhörde sundhets- och sjukvård samt dermed förenade inrättningar. Medicinalstyrelsen

blefve lika litet som Sundhetskollegium ett endast administrativt

embetsverk, utan måste derjemte betraktas såsom en vetenskaplig

korporation, hvars ledamöter fördenskull icke kunde vara betjenta med

den skicklighet och insigt de en gång innehaft, utan måste genom fortsatta

studier förskaffa sig nödig kännedom så väl om vetenskapernas framsteg

som om de i andra länder på grund deraf vidtagna åtgärder i afseende

på allt, som med sundhets- och sjukvården egde sammanhang;

hvarförutan ordförandeskapet i direktionen för allmänna barnbördshuset

ålåg Sundhetskollegii ordförande, och kollegii ledamöter hade att å tjenstens

vägnar vara ledamöter ej mindre i nämda direktion än äfven i

direktionerna för veterinärinstitutet samt i statistiska beredningen.

Beträffande förslaget om utbyte af benämningen medicinalråd mot

öfverfältläkare för en af styrelsens ledamöter, hvarmed äfven skulle följa

en i vissa fall sjelfständig ställning för denne, anförde kollegium bland

annat, att det kunde anses oegentligt, att militära ärendens ständiga behandling,

såsom hittills stundom skett, kunde uppdragas åt en ledamot,

som icke sjelf vore eller varit militärläkare, samt att vissa hithörande

ärenden lämpligast borde behandlas af den ledamot ensam, åt hvilken de

militära ärendenas föredragning vore anförtrodd; och syntes en sådan utsträckning

af embetsmyndigheten för en ledamot inom ett begränsadt område

utan större svårighet kunna medgifvas inom en styrelse, der ärendena

icke kollegialt behandlades.

9

Med tillkännagifvande, det Eders Kongl. Maj:t funnit Sundhetskollegii

ombildning till en Medicinalstyrelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ofvan omförmälda förslag medföra en önskvärd förenkling af sättet

för ärendenas handläggning, befäl de Eders Kongl. Maj:t under den 5 Februari

1875 kollegium att taga under öfvervägande, huruvida icke genom

Medicinalstyrelsens inrättande i närmare öfverensstämmelse med hvad som

iakttagits i afseende på de embetsverk, der byråindelning under senare

åren införts eller till införande föreslagits, en inskränkning kunde ega

rum så väl i de föredragandes antal som i kanslipersonalens, samt att

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande i detta hänseende

äfvensom med förslag till fullständig instruktion för en Medicinalstyrelse,

innefattande jemväl sådana förekrifter, som kunde anses erforderliga för

det fall, att högsta inseendet öfver hospitalsväsendet i riket skulle, på sätt

af särskilde komiterade blifvit föreslaget, till kollegium öfverlemnas.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning afgaf Sundhetskollegium Sundhetsden

3 December 1875 underdånigt yttrande i ämnet jemte förnyadt förslag

till instruktion för en Medicinalstyrelse; och har Eders Kongl. Maj:t ge-ntmue

nom nådig remiss den 31 December 1875 till Löneregleringskomitén öfverlemnat

handlingarna i detta ärende, med uppdrag åt komitén att inkomma

med underdånigt utlåtande deröfver.

Uti ifrågavarande underdåniga yttrande anför Sundhetskollegium, att,

vid öfvervägande af de följder, hvilka kunde för de hos kollegium förekommande

ärendens behandling vara att påräkna genom införandet af

byråindelning, kollegium trott sig finna, att den verkan till arbetets förenkling

och påskyndande, hvilken man möjligen redan af byråsystemet

försport och ännu vidare tror sig deraf kunna vinna, i väsentlig mån

måste vara beroende af ärendenas art, deras förhållande till hvarandra och

åtskilliga dermed sammanhängande omständigheter, så att, om byråindelning

visat sig fördelaktig i ett embetsverk, deraf icke nödvändigt följde,

att dess verkan vore densamma i hvarje annat. För behandling enligt

byråsystemet, skulle, efter kollegii åsigt, bäst egna sig rent administrativa

ärenden och deras fördelning på byråar helst grundas på deras likartade

beskaffenhet eller åtminstone kunna sä genomföras, att icke sådana ärenden,

som med hvarandra egde närmare samband, komme att tillhöra olika

byråar; och borde byråchefens och hans sekreterares qvalifikationer jemväl

vara så likartade, att den senare kunde icke allenast biträda den förre

vid ärendenas beredning och expedierande, utan äfven företräda hans ställe,

då sådant erfordrades. Men de hos Sundhetskollegium förekommande

2

10

ärendenas beskaffenhet motsvarade icke ofvan anförda vilkor. Dessa ärenden

vore visserligen till en god del administrativa, men ganska många

bland dem fordrade för sin handläggning vetenskapliga insigter från flera

olika områden; och deras beskaffenhet vore så mångartad, att någon annan

grund för deras fördelning på olika byråar svårligen kunde uppställas,

än omsorgen att de måtte blifva någorlunda jemnt fördelade, så att icke

den ena byrån blefve alltför mycket betungad emot den andra. En stor

mängd bland dessa ärenden, hvilka till följd af sin omfattning icke lämpligen

kunde under en och samma byrå sammanföras, såsom ärenden rörande

apoteksväsendet och den civila sjukvården, hade ofta med hvarandra

ett så nära samband, att de icke kunde hvar för sig behandlas utan

olägenheter, hvilka vid byråarbetet blefve vida mera känbara, än vid ett

sådant arbetssätt, som i det underdåniga förslaget af den 28 September 1874

funnes upptaget och som medgåfve arbete vid samma bord, icke i skilda

lokaler. Härtill komme, att de ärenden, som en gång blifvit en byrå

tilldelade, borde fortfarande lyda derunder, för undvikande af den icke

ringa olägenheten att eftersöka deras behandling i olika byråars protokoll

och registratur för olika år; men att genom en sådan fast fördelning den

fördel att kunna på ledamöterna fördela göromålen komme att saknas,

hvilken dock vore af sii mycket större betydelse som ledamöterna icke

kunde danas inom embetsverket, utan måste uppsökas bland de medlemmar

af landets läkarekår, hvilka funnes villige att mottaga ett sådant

uppdrag.

Ännu större och vigtigare betänkligheter mot ändamålsenligheten

af byråindelnings införande i Medicinalstyrelsen ansåg Sundhetskollegium

möta, derest, såsom i den nådiga remissen vore förutsatt, en sådan byråindelning

skulle ställas i sammanhang med en inskränkning så väl i de

föredragandes antal som i kanslipersonalens. De föredragandes antal vore

för närvarande fyra, och den minsta inskränkning deri som kunde ega

rum vore således från fyra till tre. Byråindelningens införande och anställandet

i sammanhang dermed af högst två byråsekreterare utom den

nuvarande sekreteraren jemte nödigt skrifInträde, skulle således hafva den

verkan, att icke allenast medföra en minskning i kanslipersonalen af notarie

och kanslister, utan äfven göra en föredragande öfverflödig; och

detta vid den tid, då embetsverkets göromål, hvilka redan ganska betydligt

vuxit till följd af Helso vårdsstadgan och nådiga förordningen den 19

April 1875, angående smittosamma sjukdomar bland husdjuren, skulle erhålla

en ytterligare och ganska dryg tillökning genom öfverflyttningen af

11

öfverstyrelsen för rikets sinnessjukvårdsinrättningar från Serafimerordensgillet

till Sundhetskollegium eller den i dess ställe inträdande Medicinalstyrelsen.

För bedömandet huruvida detta kunde blifva möjligt utan intrång

på grundligheten af ärendenas behandling och på den skyndsamhet, som

i de flesta fall dervid borde ega rum, har Sundhetskollegium vid sitt utlåtande

bifogat specificerade förteckningar å inkomna handlingar under

åren 1873 och 1874 samt på afgångna expeditioner under samma år, af

hvilka förteckningar inhemtas, att antalet inkomna handlingar, som år

1873 utgjorde 7,857, år 1874 uppgick till 8,351 — förutom 1,846 kompletteringshandlingar

det förra året och 973 det senare — samt att expeditionernas

antal 1873 uppgick till 5,449 och 1874 till 5,777, hvarvid

likväl bör anmärkas, att uti sist anförda summor äro inbegripna jemväl

de expeditioner, som afgått från kammarkontoret och vaccinationskontoret

utan att upptagas i kollegii registratur. De å- nämda förteckningar specificerade

ärenden kunna, under de af kollegium begagnade hufvudrubriker,

sammanställas på, följande sätt:

Inkomna, hand- lingar

Afgangna expedi- tioner

Civila hälso- och sjukvården:

1873

1874

1873

1874

Kongl. bref; statsdepartementens skrifvelser; underd. utlåtanden

Tjesteansökningar; cirkulär; kungörelser; annonser...............

66

65

42

40

47

32

25

16

Ars- och reseberättelser; reseräkningar..............................

1,030

1,259

740

987

Utlåtanden i sanitära frågor; förelägganden; instruktioner in. in.

50

37

99

64

Veckorapporter ........................................................—

Legitimationshandlingar; om nya tjenster, boställen, tjenst-

364

364

52

52

ledighet m. in..........................................................

192

211

173

178

Militära helso- och sjukvården:

Kongl. bref och generalorder; underd. utlåtanden...............

Tjensteansökningar; förordnanden; pensionärers och stipendia-

96

89

36

44

ters antagande .........................................................

Reqvisitioner; uppbörds- och utlemningsorder till fältläkare-

196

181

202

193

kontoret.................................................................

121

136

78

113

Ars- och reseberättelser; rapporter; journaler.....................

169

162

—

—

Öfriga ärenden; annonser................................................

45

40

31

30

Rättsmedicinska frågor:

Underd. utlåtanden ......................................................

Begärda rättsmedicinska utlåtanden; infordrande af upplys-

—

—

1

1

ningar m. in.............................................................

54

41

110

115

Transport

2,430

2,617

1,589

1,833

12

Inkomna hand-

Afgångna expedi-

lingar

tioner

1873

1874

1873

1874

Transport

2,430

2,617

1,589

1,833

Obduktions- och undersökningsprotokoll; räkningar...............

575

512

663

598

Lasarett och kurhus:

Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden...

6

6

3

5

Tjensters tillsättande; besvär öfver direktioners beslut; utslag;

fullmakter; förordnanden; afsked ... ___________

33

35

84

64

Ny- och tillbyggnader; ritningar .....................................

6

5

5

8

Ars- och revisionsberättelser; kungörelser; påminnelser m. m.

145

166

4

11

Barnmor skeväsendet:

Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden............. .......

3

3

1

1

Bapporter om instrumentalförlossningar .........................

388

406

2

11

Öfriga ärenden............................................................

299

289

139

147

Veterinärväsendet:

Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden.............

30

18

20

9

Beserapporter och räkningar ..................................

404

387

411

101

Årsberättelser och öfriga ärenden ...................................

128

101

45

39

Apoteksväsendet:

Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden_____________________

58

74

48

59

Medikamentsräkningar____________________________________________________

1,308

1,207

1,308

1,207

Visitationsprotokoll och öfriga ärenden ..............................

425

535

230

350

Vaccinationen:

Kongl. bref; underd. utlåtanden........................................

5

2

3

2

Om vaccinämne (handlagda af vaccinationskontoret)............

727

991

582

816

Vaccinationsförteckningar och öfriga ärenden .....................

232

256

89

60

Bad- och brunnsinrättningar:

Kongl. remisser; underd. utlåtanden ... ____________________________

Förordnanden och entledigande ........................................

1

2

1

3

6

8

15

17

Årsberättelser och öfriga ärenden....................................

22

19

—

—

Tandläkare och fältskärer:

Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden.....................

8

6

4

2

Öfriga ärenden............................................................

14

10

9

7

Andra ärenden:

Kongl. bref; statsdepartementens skrifvelser; underd. utlåtanden

10

15

12

13

Inkomna och afsända penningar; afskrifningsbevis; räkningar

å expenser; qvittenser och diverse ...............................

594

681

182

114

Summa

Kompletteringshandlingar .............................................

7,857

1,846

8,351

973

5,449

5,777

Härförutom må här anmärkas, att enligt Serafimerordensgillets diarium

och registratur under år 1875 till gillet inkommo 337 sådana ärenden,

som framdeles komma att tillhöra Medicinalstyrelsens handläggning, hvilka

13

ärenden föranledde 315 utgående expeditioner och till väsentlig del syntes

vara af beskaffenhet att påkalla noggrann pröfning.

Beträffande behandlingen af dessa ärenden anmärkes uti Kollegii

i fråga varande utlåtande:

att de flere än 600 ganska detaljerade årsberättelserna från läkare

och veterinärer inåste granskas så snart de inkomme för att kunna i tid

kompletteras innan de bearbetades för kollegii egen årsberättelse till

Eders Kongl Maj:t;

att läkares och veterinärers rapporter om tjensteresor, hvilka uppgå

till 1,100—1,200, likaledes måste undergå granskning icke allenast för att

derpå grunda tillhörande reseräkningars godkännande, utan ock för att vinna

nödig kännedom om sjukdomsförhållandena inom landet;

att de rättsmedicinska frågor, hvaröfver kollegii utlåtande begärdes,

vanligen vore ganska vidlyftiga och invecklade samt fordrade den noggrannaste

behandling;

att protokoll jemte embetsutlåtanden öfver rättsmedicinska undersökningar

(obduktioner och giftundersökningar), hvilka uppginge till 500

—600, måste underkastas sorgfällig granskning, dervid icke sällan gjorda

anmärkningar gåfve anledning till infordrande af upplysningar och förklaringar,

stundom till vigtigare åtgärder;

att mer än 200 vidlyftiga protokoll öfver apoteksvisitationer måste

noga genomgås och åtgärder till deri anmärkta felaktigheters afhjelpande

vidtagas;

att de omkring 180 vaccinationsförteckningarna från läkare med

tillhörande 2,500 journaler från vaccinatörerne äfven måste granskas och

kompletteras innan de kunde läggas till grund för kollegii underdåniga

berättelse om vaccinationens framgång.

Fördelningen af dessa ärenden på kollegii fyra föredragande hade

varit olika på olika tider och kunde icke med någorlunda jemnhet ske

utan delning af de ärenden, som hörde tillsamman under ofvanstående

hufvudrubriker. För närvarande vore fördelningen sådan, att

en ledamot handlade rättsmedicinska frågor samt ärenden rörande

lasarett och kurhus, veterinärväsendet, tandläkare och fältskärer, samt vore

ledamot i direktionen öfver Veterinärinstitutet;

en ledamot handlade ärenden rörande den militära helso- och sjukvården

samt barnmorskeväsendet, öfvervakade barnmorskeexamina samt

vore ledamot i direktionen öfver allmänna barnbördshuset och intendent

öfver kollegii fältläkarekontor;

14

en ledamot behandlade obduktionsprotokoll och sanitära frågor samt

ärenden angående den civila helso- och sjukvården, hvarjemte han vore

ledamot i statistiska beredningen;

en ledamot behandlade läkares reserapporter och ärenden angående

apoteksväsendet, vaccinationen, bad- och brunnsinrättningar, samt hade

skyldighet att öfvervara apotekareexamina och visitationer å hufvudstadens

apotek, utöfva uppsigten öfver vaccinationskontoret och deltaga med två

apotekare i det årliga upprättandet af medicinaltaxor;

hvarjemte ordföranden handlade de ärenden, som. anginge embetsverket

eller vore af allmännare betydelse.

Erinrande om de i betänkandet den 28 September 1874 anförda

skäl för åsigten, att ledamöternas antal icke kunde inskränkas under det

nuvarande, framhöll kollegium vidare den omständigheten, att genom den

ifrågasatta fördelningen på tre i stället för på fyra, föredragande af icke

allenast de ärenden, som hittills tillhört Sundhetskollegium, utan äfven af

dem som blefve en följd af åtskilliga nyligen proinulgerade författningars tilllämpning

och af öfverstyrelsens för sinnessjukvården öfverflyttning på Medicinalstyrelsen,

ledamöt,erne skulle erhålla en så stor och brokig tillökning

i sina embetsgöromål, att, om det ock vore möjligt att med behörig skyndsamhet

och sakkunskap behandla desamma, ingen tid blefve öfrig till

egna studier och till vetenskaplig bearbetning af föreliggande materialier;

hvarförutan embetsverket skulle gå miste om biträdet af de specialkunskaper,

som genom en ledamot bland fyra representerades.

Oaktadt de svårigheter kollegium sålunda ansåg möta vid fördelningen

af de Medicinalstyrelsen tillhörande ärendena mellan tre föredragande,

om denna fördelning skulle blifva någorlunda jemn och hvarje

föredragande tilldelas sådana ärenden, hvilkas handläggning icke erfordrade

så olika slag af insigter och erfarenhet, att de sällan hos en person

funnes förenade, hade dock kollegium sökt framställa förslag till en sådan

fördelning på följande sätt:

en ledamot: rättsmedicinska utlåtanden, obduktionsprotokoll, lasarett

och kurhus, hospitalsväsendet, brunns- och badinrättningar, tandläkare och

fältskärer, inspektion å lasarett och hospital;

en ledamot: civila helso- och sjukvården, utlåtanden i sanitära frågor,

reserapporter, apoteksväsendet, ledamotskap i statistiska beredningen, ledamotskap

i taxekomitén;

en ledamot: militära helso- och sjukvården, barnmorskeväsendet,

veterinärväsendet, vaccinationen, intendentskap i fältläkarekontoret, ledamot

-

15

skap i direktionen öfver veterinärinstitutet, ledamotskap i direktionen öfver

allmänna barnbördshuset.

Genom denna fördelning skulle dock, enligt hvad kollegium vidare

framhållit, hvarje ledamot erhålla liera ärenden än lian med skyndsamhet

och tillräcklig sakkunskap kunde behandla; och hvad som sålunda bruste

torde icke kunna pa,räknas blifva, ersatt hvarken genom förutsättningen

af kompletterande mångartade insigter hos ordföranden eller hans efter

behofvet afpassade större insigter i något visst ämne. 1 synnerhet gälde

detta den ledamot, som jemte sina, ofri ga ärenden jemväl skulle öfvertaga

apoteksväsendet, enär dithörande göromål icke allenast vore talrika och

vigtiga utan förutsatte speciela insigter i kemi, farmaci och farmakologi,

hvilka icke kunde hellre förutsättas hos den ledamot, som föredroge civila

1 lelsovardsärenden, än hos någon annan. Medicinalstyrelsen skulle dessutom

äfven ur flera andra synpunkter hafva behof af en ledamot, som i

nämda disciplin egde speciela studier.

Enär de militära helso- och sjukvårdsärendena vore relativt fåtaliga,

hade föredraganden för dessa äfven behandlat ärenden rörande barnmorskeväsendet;

men äfven med denna tillökning hade hans göromål inom kollegium

icke varit fullt motsvarande dem, som tillhört Ofri ga ledamöter.

Så väl för att utjemna detta förhållande som emedan flera göromål skäligen

icke kunde läggas pa de andre föredragande, hade enligt ofvan anförda,

försök till fördelning ledamoten för militära,renden måst öfvertaga

äfven veterinärväsendet och vaccinationen. Om en sådan anordning, med

afseende på ärendenas mängd, kunde vara vara en möjlighet så länge de

militära ärendena icke vore andra, eller flere än de nuvarande, motsades

likväl dess lämplighet derutaf, att äfven här en sådan sammanblandning

af olikartade ärenden egde ruin, som skulle lägga hinder i vägen för

deras riktiga och omsorgsfulla behandling.

Genom hvad sålunda blifvit anförd t ansåg Sundhetskollegium ådagalagdt,

att de göromål, som skulle tillhöra den föreslagna Medicinalstyrelsen,

icke kunde handläggas af ett mindre antal föredragande än fyra, så

vida detta skulle kunna ske med tillräcklig sakkännedom, noggrannhet

och skyndsamhet, samt de föredragande derjemte skulle erhålla någon

tid öfrig att göra sig bekanta med de oupphörliga framstegen inom de

medicinska vetenskaperna och deras användning på förbättringar i helsoocb

sjukvård.

På grund häraf och då i alla händelser ärendenas indelning på

byraar ingalunda syntes kunna medföra några fördelar framför inrättningen

16

af den föreslagna Medicinalstyrelsen, samt en byråindelning med tillräckligt

kansli biträde icke torde kunna åstadkommas för mindre kostnad, äfven

om man icke toge i betraktande kostnaden för genomgripande förändringar

af lokalerna, hade kollegium ansett sig böra uti det bifogade förslaget

till instruktion för en Medicinalstyrelse, följa samma grunder för styrelsens

arbetssätt, som i det underdåniga förslaget af den 28 September

1874 blifvit framstälda.

Beträffande embets- och tjenstemännen i den föreslagna Medicinalstyrelsen

innehåller kollegii senast afgifna förslag till instruktion att desse,

utom generaldirektören och fyra ledamöter, skulle utgöras af en sekreterare,

en kamererare, en ombudsman och fiskal, hvilken borde vara legitimerad

läkare och tillika redogörare för fältläkarekontoret, en aktuarie

och registrator, två notarier och en kammarskrifvare; hvarförutom styrelsen

skulle ega att till biträde vid medikamentsräkningars granskning och

vid revision af hospitalens räkenskaper antaga dertill lämpliga personer

emot stadgade arvoden, äfvensom extra ordinarie tjensteman och amanuenser,

hvilka i den mån de lemnade biträde, skulle derför erhålla

ersättning af de för sådant ändamål anvisade medel; och har kollegium

till stöd för detta förslag anmärkt, hurusom i Norge för medicinalärendens

behandling under Departementet för det Inre vore anstälde,

förutom expeditionschefen eller numera medicinaldirektören, icke

mindre än tio tjensteman, oaktadt de till handläggning derstädes förekommande

ärenden vore till antalet betydligt mindre än de, hvilka

skulle tillkomma Medicinalstyrelsen. 1 förslaget af år 1874 hade kollegium

med indragning af notarietjensten bibehållit tre kanslister, bland

hvilka eu skulle tjenstgöra hos kamereraren och de bada andra vid

protokollet och såsom biträden åt sekreteraren vid skrilvelsers uppsättande

och expedierande, vid kollationering o. s. v.; men vid det

ökade antalet ärenden och i betraktande al deras beskaffenhet hade kollegium

deremot nu trott sig kunna vinna ett bättre och behöflig! biträde

af två notarier; och ett mindre antal ordinarie tjensteman än tre i kansliet

syntes ej kunna ifrågasättas. De tre kanslist!]ensterna skulle således nu

indragas, men i stället för den kanslist, som varit afsedd till biträde åt

kamereraren, en kammarskrifvaretjenst inrättas. Med anledning af hospitalsärendenas

ifrågastälda öfverflyttning på kollegium vore arvode för en

revisor upptaget, under förutsättning att hospitalens räkenskaper komme

att i Sundhetskollegium revideras. Då vidare kansligöromålen efter kanslisttjensternas

indragning icke torde kunna ordentligen förrättas utan biträde af

17

e. o. tjensteman och med hjelp af renskrifvare, blefve ett arvodesanslag

för dessa erforderligt.

Med hänseende till den ansenliga och vigtiga tillökning i de föredragande

ledamöternes göromål, som blifvit en följd af helsovårdsstadgan,

förändrad lagstiftning rörande apoteksprivilegierna, Kongl. förordningen

angående smittosamma husdjurssjukdomar m. m. samt ytterligare skulle uppstå

genom hospitalsärendenas öfverflyttning till kollegium, och då dessa

göromål svårligen skulle kunna af ledamöterne behörigen skötas om desse,

såsom hittills i brist af biträde måst ske, nödgades använda en del af sin

tid pa upprättandet af vidlyftiga tabeller för kollegii årsberättelser, på

korrekturläsning och på hvarjehanda smärre granskningsarbeten, hvilka

kunde af andra personer utföras, vore det af stor vigt för kollegium att

ega till sin disposition ett tillräckligt stort anslag att användas till arvoden

åt biträdande, till kansliet icke hörande amanuenser för ofvannämda ändamål,

allt efter storleken af det biträde de lemnat. Då till sådana amanuenser

sannolikt yngre läkare läte sig antagas, skulle desse under tiden

kunna inhemta åtskilliga kunskaper, som väl komme dem till pass under

deras fortsatta läkareverksamhet.

Till hvad kollegii ifrågavarande underdåniga skrifvelse och förslag i öfrigt

innehåller, så väl i afseende på embets- och tjenstemännens aflöning

som beträffande arbetssättet inom Medicinalstyrelsen samt de särskilde tjenstemännens

åligganden m. m., blir komitén i tillfälle att längre fram återkomma.

Då komitén skolat föreslå den form, hvarunder de Sundhetskolle-^z/TOöW grim<i

gium tillhörande ärenden kunde finna sin ändamålsenligaste handläggning f°r pmbildhar

främst till besvarande framstält sig den frågan, huruvida för dem mngen"

alla det kollegiala behandlingssättet fortfarande vore nödvändigt eller ens

lämpligt; och tvekar komitén härvid icke att, med hänsyn till beskaffenheten

åt dessa ärenden, och på de skäl kollegium i sådant afseende anfört,

beträffande detta embetsverk förorda tillämpningen af samma grundsats,

som af komitén blifvit omfattad vid regleringen af så väl Statskontoret

som Förvaltningen af Sjöärendena, nemligen att den kollegiala formen

för öfverläggningar och beslut bör fortfarande bibehållas för de ärenden,

som kräfva en mångsidigare pröfning, men att de öfriga böra afgöras af

3

18

en ensam beslutande chef. Komiténs åsigt om hufvudgrunden för verkets

organisation öfverensstämmer således med det af Sundhetskollegium framstälda

förslaget om kollegii ombildning till en Medicinalstyrelse.

Utgående från nämde grundsats har komitén dernäst att taga i öfvervägande

den i Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 5 Februari 1S75

till Sundhetskollegium framstälda frågan, huruvida icke genom den föreslagna

Medicinalstyrelsens inrättande i närmare öfverensstämmelse med

hvad som iakttagits i afseende på de embetsverk, der byråindelningen

införts eller till införande föreslagits, en inskickning kunde ega rum så

väl i de föredragandes antal som i. kanslipersonalen.

Byråorganisationen bör, enligt komiténs mening, hafva till hufvudsyfte

att underlätta de förekommande ärendenas beredning, så att byråchefen

genom anlitande af de arbetskrafter, som inom byrån finnas till

hans biträde, sättes i stånd att utan allt för tidsödande och i detalj gående

eget arbete vinna en grundlig och fullt tillförlitlig kännedom om

hvarje ärende. Vid ett på denna grund ordnadt arbetssätt bör byråchefen

kunna medhinna handläggning och föredragning af ett större antal

ärenden, än om han för deras beredande vore hänvisad till endast sina

egna krafter; men en sådan organisation förutsätter tillika, att tillräckligt

antal biträden äro stälda till byråchefens förfogande; att dessa biträden

besitta fullt nöjaktiga specialkunskaper i de ämnen, som tillhöra byråns

handläggning, och att följaktligen byråns verksamhetsområde är så begränsadt,

att verklig specialskicklighet derinom kan vara att förvänta. Då

nu de hos Sundhetskollegium förekommande ärenden äro af den natur,

att de till allra största delen för sin handläggning fordra läkarebildning,

skulle deraf följa, att byråchefernes biträden borde vara läkare; och komitén

tviflar icke att, om så qvalificerade biträden blefve till tillräckligt

antal anstälda, det i flera afseenden skulle lända till båtnad för embetsverket,

likasom det då ock möjligen kunde ifrågasättas att inskränka ledamöternas

antal; men kostnaderna för en dylik anordning skulle otvifvelaktigt

blifva så betydliga, att de icke komme att motsvaras af de derigenom

vunna fördelarne. Härtill kommer vidare, såsom Sundhetskollegium

i sitt ofvan åberopade utlåtande äfven framhållit, att stora svårigheter

möta för en skarp begränsning af de olika byråarnes verksamhet, åtminstone

för en längre tid, samt att grunden för ärendenas fördelning mellan

föredragandena måste vara icke endast deras beskaffenhet, utan jemväl

deras mängd, så att icke den ene allt för mycket betungas i förhållande

till den andre. Under sådana förhållanden saknar komitén skäl att tillstyrka

19

en tillämpning af byråorganisationen inom Medicinalstyrelsen i vidare utsträckning,

än den af kollegium föreslagna.

Då den utväg till minskande af ledamöternes antal, som kunde

erhållas genom Medicinalstyrelsens indelning i byråar, hvardera med sin

särskilda tjenstemannapersonal, således icke kunnat af komitén förordas;

då Sundhetskollegii arbeten sedan lång tid tillbaka fordrat yra föredragande;

då de år efter annat i antal tillväxande ärendena, såsom ofvan är

anmärkt, föranledt kollegium att för en del af dem anlita ett enklare

behandlingssätt än som med den kollegiala organisationen varit afsedt,

och då slutligen icke några af embetsverkets åligganden synts kunna

upphöra eller till annan myndighet öfverflyttas, är komitén af den mening

att, äfven om användandet af den kollegiala formen skulle kunna

inskränkas till ett jemförelsevis ringa antal ärenden, omfattningen och

beskaffenheten af kollegii embetsåligganden, särdeles efter den tillökning

deri som snart är att emotse, likväl icke tillåter någon minskning i ledamöternes

nuvarande antal. Komitén har härvid icke förbisett det al

kollegium anmärkta förhållandet, att de göromål inom kollegium, hvilka

för det närvarande tillhöra föredraganden för ärenden rörande den militära

helso- och sjukvården, icke varit fullt jemförliga med dem, som tillhört

öfrige ledamöter, ehuru åt honom uppdragit» jemväl ärenden rörande barnmorskeväsendet.

I det af kollegium framlagda, förslaget till instruktion

hafva (§ 25) sistnäinda slags ärenden blifvit utbytta mot veterinärärendena

samt dem, som angå tandläkare och fältskärer, hvarigenom denne

ledamots göromål torde komma att ökas på samma gång de torde blifva,

mindre olikartade än förut. Derest, man ville, på sätt vid flera tillfällen

varit ifrågasatt, från verket skilja de militära helso- och sjukvårdsärendena,,

— hvilket komitén på grund af de skäl, som deremot blifvit anförda, för

sin del anser olämpligt, — måste antingen de civila, ärenden, som ledamoten

för militärärenden handlagt, fördelas på de öfrige, eller ock en ny

ledamotsbefattning för dessa inrättas. Den förra utvägen kan enligt

komitén» mening icke anlitas, enär derigenom de öfrige ledamot,erne skulle

på ett obilligt och för ärendenas behöriga behandling menligt sätt belastas;

den senare åter skulle blifva allt för kostsam.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt föreslår komitén,

att Sundhetskollegium må ombildas till en Medicinalstyrelse,

bestående af en generaldirektör samt

tre medicinalråd och en öfverfältläkare såsom ledamöter

och föredragande;

20

Pleniären

den.

att den kollegiala formen för ärendenas behandling

skall bibehållas för de slag af ärenden, hvilka

under benämning »plenimåb här nedan uppräknas,

men öfriga afgöras af chefen ensam; dock med rättighet

och skyldighet för föredraganden, likasom för ledamot,

den generaldirektören må hafva för rådplägning

tillkallat, att, der han är från beslutet skiljaktig,

sin särskilda mening till protokollet skriftligen afgifva;

samt

att ärendena skola hufvudsakligen efter deras

beskaffenhet fördelas mellan ledamöterne; generaldirektören

likväl öppet lemnadt att närmare bestämma

de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens ledamöter.

Uti det af Sundhetskollegium senast framlagda förslag till instruktion

för Medicinalstyrelsen finnas (§ 28) uppräknade de slag af ärenden,

hvilka kollegium ansett fortfarande böra kollegialt handläggas. Bland

dessa förekomma upprättandet af underdåniga tjensteförslag och afgifvandet

af underdånigt förord; men från denna grupp af ärenden torde böra

undantagas underdåniga förslag till besättande af ledig ledamotsplats, enär

sadant. förslag, enligt § 1, skulle afgifvas af generaldirektören ensam.

Uppgörandet af arbetsordning för styrelsen, af Sundhetskollegium upptaget

såsom, plenimal, anser komitén jemväl böra, på sätt förut i förslagen till

reglering af Statskontoret och Förvaltningen af Sjöärendena blifvit hemstäldt,

tillkomma verkets chef, dock efter samråd med ledamöterna. I

hufvudsaklig öfverensstämmelse i öfrigt med hvad dels Sundhetskollegii

nyssnämda förslag innehåller dels ock komitén förut uttalat såsom sin

mening beträffande de ärenden, hvilka i allmänhet böra såsom plenimål

anses, hemställer komitén,

att genom samfäld öfverläggning och beslut må i

Medicinalstyrelsen handläggas:

Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens

samfälda åtgärd eller helso- och sjukvård i allmänhet,

äfvensom underdåniga framställningar rörande dylika

ärenden;

underdåniga förslag och betänkanden angående

nya, författningars utfärdande eller redan befintligas

förklarande, ändrande eller upphäfvande;

21

frågor om utfärdande af sådana allmänna föreskrifter,

som afse verkställigheten af gällande författningar

eller fullgörandet af Eders Kongl. Maj-.ts särskildt

gifna nådiga befallningar;

årsberättelser och öfriga föreskifna redogörelser;

underdåniga framställningar om erforderliga

anslag;

förslag till användandet af de under styrelsens

förvaltning stälda anslag, samt frågor om förvaltningen

af verkets egna fonder;

rättsmedicinska utlåtanden äfvensom yttranden i

sanitära frågor;

besvärsmål;

frågor om vitens föreläggande och ådömande,

åtals anställande samt tilldelande af föreställning och

varning;

frågor om förändringar i verkets organisation;

befordringsfrågor, undantagande sådana, som

röra återbesättande af ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes

antagande, om afsked, om tjenstebetyg, om tjenstemäns

och betjentes fel eller försummelse i tjensten samt

om tjenstledighet och förordnande, allt inom verket;

bestämmandet af arvoden åt tillfälliga biträden

och frågor angående verkets ekonomi;

samt dessutom hvarje ärende, som generaldirektören

finner skäl att göra till föremål för samfäldt

afgörande;

men att deremot åt verkets chef öfverlemnas att

dels besluta i frågor om arbetsordningen och dels att,

när ledamotsplats blifver ledig, om dess återbesättande

hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, dock,

i begge fallen, efter samråd med verkets ledamöter.

I sitt betänkande angående regleringen af Statskontoret föreslog

komitén att, vid förhinder för verkets chef, den i graden äldste af ledamöterne

skulle vara skyldig att förestå hans embete, så vida hindret icke

varade öfver 14 dagar, men, om det räckte längre tid, intill dess, uppå

Vid förfall

för chef

eller ledamot.

22

genast skeende underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t å embetet meddelat

nådigt förordnande. En liknande föreskrift för chefsbefattningens

uppehållande uti nu ifrågavarande embetsverk synes deremot icke vara

lämplig. I Statskontoret har chefen icke någon inspektionsskyldighet såsom

förhållandet är med Medicinalstyrelsens chef, hvilken af nämda anledning

stundom måste under längre tid vara borta från hufvudstaden;

hvartill kommer, att ärendenas mångfald eller skiljaktighet icke på långt

när är så stor i Statskontoret som i Medicinalstyrelsen. Att i Medicinalstyrelsen

ålägga den äldste bland ledamöterne chefskapet under en kortare

tid, kan komitén således för ingen del tillstyrka, allra minst efter

det den kollegiala behandlingen af ärendena i regel derstädes upphört.

Af den kollegiala behandlingen af samtliga ärendena följer nemligen, att

en hvar af ledamöterna måste ega kännedom om alla grenarne af den

styrelsen tillhörande embetsförvaltning, för att kunna bilda sig en sjelfständig

mening i hvarje förekommande fråga; och hade denna form för

ärendenas handläggning kommit att fortfara, hade från principiel synpunkt

någon anmärkning icke kunnat göras mot att åt äldste ledamoten uppdraga

ett viee-chefskap inom styrelsen. Men i ett embetsverk, der ett

stort antal af förekommande ärenden afgöres af chefen ensam, och föredragningen

är ledamöterne emellan fördelad efter målens beskaffenhet,

äro ledamöterne icke satte i tillfälle att noggrant följa ärendena inom

andra delar a f verkets em hetsområde än dem, som antingen tillhöra plenihandläggningen

eller ock deras egna resp. föredragningar. Vid sådant

förhållande och då, såsom redan förut är anmärkt, ledamöternes skicklighet

och lörmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina embetsåligganden

är beroende deraf, att en hvar af dem städse befinner sig i

jemnhöjd med framstegen i de vetenskaper, hvilka han har att inom

styrelsen representera och vid honom tillkommande ärendens handläggning

använda, skulle det vara olämpligt att under chefens frånvaro öfverlemna

hans beslutanderätt i alla icke pleniärenden åt en enda af ledamöterna,

hvarigenom, — jemte det svårighet skulle möta att under tiden

erhålla en fullt skicklig föredragande af de å hans egen rotel förekommande

ärenden, — ofta skulle inträffa att beslutanderätten komme att

tillhöra ledamot, som saknade nödiga detaljkunskaper i frågan, medan

den ledamot, som måste förutsättas deri ega den bästa sakkännedomen, nemligen

föredraganden, endast tillkomme reservationsrätt. Af dessa skäl och

då föredraganden lärer i de honom tillhörande ärenden böra ega åtminstone

lika beslutanderätt som hvarje annan bland ledamöterne i styrelsen,

23

finner sig komitén böra biträda den af Sundhetskollegium i § 32 af instruktionsförslaget

uttalade mening,

att i generaldirektörens frånvaro äfven de ärenden,

i livilka beslutanderätten är verkets chef uteslutande

förbehållen, skola handläggas samfäldt af styrelsens

ledamöter; att för besluts fattande fordras, att

minst tre bland dem äro närvarande; att ordet föres

af äldste närvarande ledamoten och att, om två ledamöter

stanna mot två i olika beslut, den mening skall

gälla, som delas af föredraganden.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att, vid

tillfällen, då generaldirektören under längre tid vore frånvarande, särskildt

förordna om chefskapet inom verket, torde i instruktionen derjemte

böra intagas den bestämmelsen,

att, då generaldirektören åtnjuter semester eller

af annan anledning längre tid än fjorton dagar är

förhindrad att i styrelsens sammanträden deltaga, underdånig

anmälan derom skall hos Eders Kongl. Maj:t

göras.

Genom Kongl. brefvet den 3 Juni 1846 är åt Sundhetskollegium

medgifven rätt att, vid inträffande behof deraf, på högst två månader i

sänder bland hufvudstadens dertill qvalificerade läkarepersonal utse och

adjungera ledamot, utan anspråk på adjunktsarvode. Rättigheten att såsom

ledamot adjungera behörigen qvalificerad person äfven utom verket

torde desto hellre böra fortfara, som härstädes förekommer det särskilda

förhållande, att bland verkets ordinarie tjensteman endast ombudsmannen

är kompetent till ledamotsbefattning och att vikarie för ledamot således

ofta måste sökas utom verket. Komitén tillstyrker derför,

att under ledamots frånvaro på inspektionsresa

äfvensom då han åtnjuter semester eller sådan kortare

ledighet, som af generaldirektören kan beviljas, styrelsen

eger, så vida icke den frånvarandes göromål

kunna af annan ledamot under tiden bestridas, för

sådant ändamål adjungera styrelsens ombudsman eller

annan legitimerad läkare.

CD

Ett ganska betydligt antal af de ärenden, som förekomma hos Sund- Granskning

* o Jo '' * och liqvid af

hetskollegium, utgöras af sådana, som angå ersättning dels till apotekare räkningar.

24

för medikamenter, som för allmänt behof blifvit utlemnade, och dels till

läkare, veterinärer m. fl. för tjensteresor och medikolegala förrättningar.

De medikamentsräkningar- som till Sundhetskollegium inkomma,

äro dels sådana, som endast granskas i kollegium för att sedermera liqvideras

af annan myndighet, och dels, såsom ofvan är sagdt, sådana, som

efter verkstäld granskning skola betalas af de till kollegii disposition

stälda allmänna medel. Granskningen af medikainentsräkningarna, hvilka

år 1873 uppgingo till ett antal af 1,308 och år 1874 till 1,207 samt

år 1875 till 1,193, utgör ett särdeles besvärligt och tidsödande arbete,

som mot ett årligt arvode af 1,200 kronor för närvarande verkställes af

en särskild! derför anstäld e. o. revisor; och då denna granskning, som

förutsätter läkarekunskaper, eller åtminstone farmaceutiska insigter, i förening

med en synnerlig noggrannhet, icke lärer kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt verkställas annanstädes än i Sundhetskollegium eller

o

Medicinalstyrelsen, der de under granskningen förekommande anmärkningar

böra pröfvas, har komitén ansett embetsverket icke kunna befrias från

denna vidlyftiga detalj, ehuru, med hänsyn till mängden och mångfalden

af derstädes förekommande ärenden, sådant eljest visserligen varit

önskvärdt.

Antalet af de rese- och arvodesräkningar, som till Sundhetskollegium

årligen inkommit, har under de senare åren uppgått till omkring

1,800. Äfven dessa räkningar, hvilka, för så vidt de insändas från länsstyrelserna,

skola i landskontoren undergå en förberedande granskning i

afseende på uppgifven väglängd, resedagarnes antal och andra omständigheter,

måste ytterligare granskas i Sundhetskollegium, enär vederbörandes

rätt att af allmänna medel undfå ersättning för resan eller den verkstälda

förrättningen i allmänhet är beroende dels deraf, att resan eller förrättningen

egt rum uppå vederbörligt förordnande och för sådant ändamål,

för hvilket ifrågavarande medel äro anvisade, och dels deraf, att förrättningen

blifvit på vederbörligt sätt verkstäld, hvilka förhållanden böra

pröfvas i Sundhetskollegium efter tagen kännedom af de förrättningshandlingar,

som jemte räkningarna böra till kollegium insändas. Dessa

handlingar måste dessutom kollegium utan dröjsmål meddelas äfven för

det vigtiga ändamålet att lemna kollegium kunskap om sjukdomsförhållandena

inom riket samt, livad särskildt rättsmedicinska undersökningar

angår, för att pröfva tillförlitligheten af deras resultat.

I afseende på sättet för liqviderandet af dessa räkningar, för så

vidt kostnaderna skola bestridas af de under kollegii förvaltning stälda

O O

25

anslag dels till farsoters och smittosamma sjukdomars botande och dels

till medikolegala besigtningar, stadgas i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref

till Sundhetskollegium den 28 November 1873, att, sedan vederbörande

läkares, veterinärers och apotekares räkningar blifvit underkastade den

ytterligare granskning, som det tillkommer kollegium att verkställa, samt

derefter blifvit med påskrift om det till betalning godkända beloppet återsända

till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dessa embetsmyndiglieter

skola af under händer varande medel utbetala räkningarnas belopp

till räkningsutgifvarne och derefter qvartalsvis, mot de qvitterade handlingarnas

återställande, af kollegium erhålla liqvid för de förskjutna lieloppen.

Denna anordning synes komitén icke vara fullt ändamålsenlig i

hvad den rörer ersättning till vederbörande för rättsmedicinska förrättningar,

för hvilka kostnaden skall drabba anslaget endast i händelse skyldighet

att densamma ersätta icke kan åläggas enskild person eller, derest

sådan blifvit honom ålagd, han saknat tillgång till beloppets gäldande.

Emedan dylika kostnader sålunda godtgöras endast förskottsvis af anslaget,

föranledes deraf en vidlyftig bokföring i Sundhetskollegium, som är förhindradt

att definitivt afföra beloppen, intilldess frågan om enskild persons

skyldighet och förmåga att kostnaden gälda blifvit slutligen pröfvad

och utredd. Utom detta vidlyftiga bokföringsbestyr åligger kollegium

derjemte kontrollen derå, att länsstyrelserna i behörig tid och ordning

vidtaga de för beredandet af ersättning föreskrifna åtgärder; och för att

erhålla behölliga verifikationshandlingar till kollegii hufvudbok i afseende

på de balanserade förskotten, måste kollegium låta årligen utskrifva och

till länen öfversända förteckningar å de vid årets slut oredovisade förskotten,

för erhållande af uppgift å de hinder, .som mött för beloppens utbekommande.

Alla dessa kollegii bestyr blefve obehöfliga, derest länsstyrelserna,

efter att hafva på kollegii begäran förskottsvis utbetalt beloppen, egde

derför fordra ersättning först efter det frågan om den enskildes skyldighet

och förmåga att betala blifvit slutligen utredd. Kunde beloppet återbekomma

s, godtgjordes dermed landtränteriet det lemnade förskottet; i

motsatt fall upptogs beloppet å nästa ersättningsreqvisition, som från länsstyrelsen

till kollegium insändes med bifogande af de handlingar, som visade,

att beloppet borde af allmänna medel gäldas, hvarefter på grund af dessa

handlingar beloppen genast definitivt kunde afföra s i kollegii redogörelseräkning.

De ersättningsbelopp, som för rättskemiska undersökningar direkt

af Sundhetskollegium utbetalas till den i liufvudstaden anstälde rätts

4

-

26

kemisten och hvilka utgöra ett jemförelsevis ringa antal, blefve sålunda

de enda, som behöfde bokföras i kollegii räkenskap såsom förskott intilldess

frågan om enskild persons betalningsskyldighet blifvit utredd.

Eders Kong]. Maj:ts nådiga förordning den 19 April 1875, angående

hvad iakttagas bör till förekommande ocli hämmande af smittosamma

sjukdomar bland husdjuren, stadgar i § 8 mom. 2, att egare af

djur, hvilket på grund af föreskrifterna i samma § dödas, är berättigad

till ersättning af allmänna medel, under iakttagande af de bestämmelser,

som i förordningens 9 § förekomma; att sådan ersättning utgår för häst,

som vid anstäld obduktion befinnes vara angripen af rots, med ett belopp

motsvarande djurets halfva värde; men att för häst, som vid obduktionen

finnes icke hafva varit behäftad med rots, äfvensom för annat djur, som

enligt förstnämde § dödas, ersättningen utgår med djurets fulla värde;

och i § 9 mom. 7, att vederbörande länsstyrelse har att till djurets egare

förskottsvis utbetala ifrågavarande ersättning och derefter med bifogande

af de till ärendet hörande handlingar, hos Sundhetskollegium göra anmälan

om godtgörelse af förskottet. Enär, med afseende på beskaffenheten

af de vilkor, som äro bestämda för åtnjutande af sådan ersättning,

det ofta kan vara af vigt att ärendet rörande handlingar och i synnerhet

veterinärens besigtningsprotokoll och hans förfarande i öfrigt undergå

granskning af sakkunnig myndighet innan ifrågavarande ersättningsmedel

utbetalas, föranledes komitén föreslå, att, innan ersättningsanspråket af

länsstyrelsen företages till pröfning, Sundhetskollegium eller Medicinalstyrelsen

sättes i tillfälle att i sådan ersättningsfråga sig yttra; och torde

äfven dessa förskott böra af länsstyrelsen upptagas å de ersättningsreqvisitioner,

som enligt nådiga skrifvelsen den 28 November 1873 böra qvartalsvis

från länsstyrelserna till kollegium insändas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får komitén hemställa,

att med ändring af nådiga brefvet den 28 November

1873 måtte stadgas:

att ersättning för kostnader, som af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande förskjutits för medikolegala

förrättningar, icke skall hos Medicinalstyrelsen reqvireras

förr än utredt blifvit, huruvida enskild person

är skyldig kostnaden gälda och, i sådant fall, om densamma

kunnat hos honom utbekommas;

att, i händelse förskjutna beloppet sålunda återbekommes,

detsamma skall landtränteriet godtgöras;

27

men att, derest hinder härför möter, Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande skall, med biläggande af de

handlingar, som sådant styrka, upptaga beloppet å

näst derefter till Medicinalstyrelsen ingående ersättningsreqvisition;

samt

att, innan anspråk på ersättning för kreatur,

som blifvit dödadt till förekommande eller hämmande

af smittosam sjukdom bland husdjuren, af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande företages till pröfning, Medicinalstyrelsens

yttrande bör i ämnet inhemtas.

Den granskning, hvarom komitén nu sig yttrat, har till ändamålÄaJ''''"Js/''Y,/";"

endast att lemna ledning och stöd åt vederbörande vid pröimngcn åt vision.

gjorda fordringsanspråk. Hvad åter angår frågan om den egentliga räkenskapsgranskningen,

torde till en början böra erinras att, sedan Riksdagen

bifallit Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning dels om öfverflyttande

från Seraflmerordensgillet till Sundhetskollegium af öfverinseendet

å hospitalsväsendet och dels om indragning till statsverket af hospitalens

egendom i fastigheter, räntor m. m., emot anvisande af statsmedel till

bestridande af utgifterna för hospitalen, Sundhetskolfegii åligganden i

redovisningsväg komma att blifva betydligt förändrade. Då nemligen

kollegium hädanefter skall redovisa anslaget till »hospitals underhåll» och

samtliga hospitalens räkenskaper således måste i och för bokslutet dit

insändas, kommer kollegium, som hittills haft att afgifva endast primärräkenskaper,

att genom bokslutsarbetet erhålla ett betydligen utvidgadt

räkenskapsbestyr i förening med inseendet och kontrollen å hospitalens

förvaltning. Af dessa nya åligganden för kollegium lärer dock icke ovilkorligen

följa, att revisionen af hospitalens räkenskaper bör verkställas af

kollegii tjensteman. För en sådan revisions verkställande inom kollegium

är visserligen ett anslag af 1,000 kronor lemnadt af Riksdagen i sammanhang

med hospitalsöfverstyrelsens öfverflyttning; men utom det att,

enligt komiténs mening, detta slags revision i allmänhet icke bör åläggas

de centrala förvaltningsverken utan uteslutande tillhöra revisionsdepartementet

i Kammarrätten, skulle skyldigheten att pröfva vid revision uppkomna

anmärkningar falla allt för tung på ett embetsverk, hvars ledamöter

egentligen äro vetenskapsmän och icke administrative tjensteman i

vanlig mening.

Med anledning af väckt fråga om skyndsammare afslutning af

28

rikshufvudboken har Statskontoret under den 27 Maj 1875 infordrat Serafimerordensgillets

yttrande, huruvida arbetet med upprättande af redogörelsen

för de under < Irdensgillets förvaltning stälda medel skulle kunna

redan under räkenskapsåret påbörjas och så tidigt afslutas, att redogörelsen

kunde innan den 1 Maj påföljande året vara till Kammarrätten ingifven.

Till svar härå har Ordensgillet i skrifvelse den 17 Mars 1876

meddelat, att, enligt gällande föreskrifter, räkenskaperna* för rikets hospital

så väl som för de indragna hospitalens tillgångar borde vara afslutade

före utgången af Mars månad nästföljande året och till Ordensgillet

insända före den lo derpå följande April; att de sedermera underginge

granskning af revisionen inom Ordensgillet, samt att först derefter arbetet

började med upprättande af hufvudboken öfver hospitals- och barnhusfonden

för det år räkenskaperna afsett, hvilken hufvudbok med tillhörande

verifikationer, för närvarande utgörande åtta starka delar, jemlikt Kammarrättens

kungörelse den 30 April 1858, inom ett år efter utgången af

redogörelseåret skall vara till Kammarrätten aflemnad; och förmälde sig

Ordensgillet, som i ämnet hört samtlige vederbörande redogörare och

myndigheterna i orterna, vara af den öfvertygelse, att, under då bestående

förhållanden, någon väsentlig förkortning i den sålunda stadgade tiden

for räkenskapsarbetets utförande, hvad beträffande hospitals- och barnhusfonden,

icke kunde ega rum. Då emellertid vid den tid nämda svar

afläts fråga var å bane att, i sammanhang med en förändrad organisation

af öfver styrelsen för hospitalen, nyssberörda fond skulle till statsverket

indragas och öfverinseendet å hospitalen tillkomma Sundhetskollegium, ansåg

Ordensgillet icke sig tillhöra att bedöma hvilken verkan dessa förändringar,

i händelse de genomfördes, kunde vara egnade att utöfva på förevarande

fråga.

o

Då komitén är af den mening, att med den utsträckning, som Medicinalstyrelsens

räkenskaper framgent komma att erhålla, desammas afslutande

inom den ifrågasatta tiden kan ske endast under det vilkor, att

hospitalens räkenskaper månadtligen eller åtminstone qvartalsvis insändas,

pa det bokföringsarbetet må kunna efter hand undangöras, så att vid årets

slut endast återstår bokföringen af sista qvarta,lets eller månadens räkenskaper

jemte afslutningen, så anser komitén, hvilken icke kunnat finna med''ett

sådant förfarande någon större svårighet möta för ett tidigare aflemnande

af Medicinalstyelsens räkenskaper, föreskrift böra meddelas hospitalens direktioner

om insändande af behörigen verificerade räkenskaper antingen

manads- eller qvartalsvis. Sedan dessa räkenskapshandlingar blifvit begag

-

29

iiade i och för bokslutet, torde de böra genast tillhandahållas den Kammarrättens

tjensteman, som har att verkställa revisionen, hvilken, på de

skal, som komitén anfört i betänkandet rörande Förvaltningen af Sjöärendena,

synes böra verkställas inom Medicinalstyrelsens embetslokal.

Komitén föreslår alltså,

att, jemte det Medicinalstyrelsens skyldighet i

afseende å granskningen af hospitalens räkenskaper inskränkes

till den granskning, som är behöflig för upprättandet

af hufvudboken, föreskrift meddelas, dels att

hospitalens direktioner skola till Medicinalstyrelsen

månads- eller qvartalsvis insända behörigen verificerade

räkenskaper, dels ock att redogörelsehandlingarna skola,

i den mån de blifvit för bokslutet använda, i styrelsens

embetslokal tillhandahållas den Kammarrättens

tjensteman, som har att desamma revidera.

Under Sundhetskollegii förvaltning och vård hafva tid efter annan

blifvit stälda följande fonder och kassor:

l:o) Sundhetskollegii särskilda fond, vid 1875 års utgång utgörande

6,089 kronor, utom en osäker fordran af 1,345 kronor 88 öre. Ursprungliga

kapitalet, 3,000 riksdaler banko, har tillkommit på det sätt att, sedan

åt Sundhetskollegium genom ett Kongl. bref den 20 September 1815

medgifvits utbekomma återstående belopp af vissa hos Statskontoret befintliga,

kollegium tillkommande statsanslag, Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 13 Juni 1822 bifallit kollegii framställning att de besparingar,

som å dessa medel efter vissa föreskrifna dispositioners fullgörande möjligen

uppkommo, »finge på bästa sätt användas**. De årliga räntemedlen

hafva användts dels till godtgörelse åt extra biträden, dels till kapitalets

ökande.

2:o) Bruunska fonden, grundad af en stadsmäklare Bruun, hvilken

genom testamente den 5 Oktober 1814 till Sundhetskollegii disposition

skänkte en elektricitetsmaskin jemte ett kapital af 2,000 riksdaler banko,

hvarå räntan skulle användas till arvode åt en experimentator, med skyldighet

för honom att med fria elektriska kurser betjena fattiga och sjuka,

som sig derom anmälde. Till följd af klander å testamentet, nedsattes

kapitalet till 766 rdr 16 sk. bko, af livilket belopp räntan jemte sedermera

anslagna statsmedel utgår till aflöning åt föreståndaren för samt till

Fonder och

kassor.

30

underhåll af apparaten vid den under Sundhetskollegium stälda »Inrättningen

för sjukes behandling med elektricitet och galvanism.»*

3:o) Wennerska fonden, stiftad af lifmedicus doktor J. L. Wenner,

som år 1813 skänkte ett kapital af 1,666 rdr 32 sk. banko, hvars ränta

skulle af Sundhetskollegium användas till understöd åt fattiga ynglingar,

som resa utrikes för att förkofra sig i läkarevetenskapen. Räntan har

under senare tider användts till arvode åt någon ung läkare för tillfälligt

biträde vid tabellers uppgörande. Kapitalet uppgick vid sistlidet års slut

till 4,757 kronor 90 öre.

4:o) Bönnowska fond,en, stiftad år 1779 genom testamente af arkiatern

Casten Rönnow, som jemte sitt bibliotek, hvilket sedermera blifvit öfverlemnadt

till Karolinska institutet, till Collegium Medicum skänkte ett, kapital

af 666 rdr 32 sk. banko, hvaraf räntan skulle användas till inköp

af böcker. Fonden, hvars afkastning i mån af behof fortfarande användes

för detta ändamål, egde vid senaste bokslut en behållning af 2,246

kronor 53 öre.

5:o) Barnmor skef onden. Uti nådiga reglementet för barnmorskor den

28 November 1856 stadgas bland annat, att till understöd för gamla,

sjuka, fattiga barnmorskor skall »den af ålder befintliga fattigkassan städse

bibehållas.)) Denna kassa, numera uppgående till omkring 10,000 kr,,

är samlad af barnmorskorna sjelfva och tillökas dels genom en afgift af

hvarje barnmorska, som efter fullbordad examen aflägger sin ed, och dels

genom årligt sammanskott af bufvudstadens barnmorskor, Den står under

vård af Sundhetskollegium, hvars kamererare är redogörare inför kassans

två förestånderskor. Anordningar å, kassan göras af Sundhetskollegium i

enlighet med barnmorskelärarens jemte förestå,nderskornas beslut.

6:o) Cavalliska fonden, för närvarande uppgående till 3,318 kronor

86 öre, är stiftad genom donationsbref den 10 December 1868 af J. G.

Cavalli till stipendiifond för studerande vid farmaceutiska institutet.

7:o) VaccÅnationsfonden. Kongl. brefvet den 9 December 1812 stadgade

bland annat, dels att afkastningen af det utaf de s. k. kollektmedlen

till vaccinationens befrämjande samlade, till 2,500 rdr banko uppgående

kapital skulle användas till förmån för vaccinationen på det sätt, att

»årligen präglades medaljer att, utdela åt de personer, som befordrat eller

framdeles beforda vaccinationen», dels ock att en af kollegii ledamöter

skulle ega den särskilda befattning och omsorg i afseende på vaccinationen,

som kunde anses nödig och derför åtnjuta ett årligt arvode af samma

medel. Detta arvode har sedermera på kollegii förslag indragits; och

31

sedan ett årligt statsanslag, numera utgörande 7,500 kronor, beviljats till

vaccinationens befrämjande, hafva räntemedlen af ifrågavarande fond blifvit

använda för enahanda ändamål, som med statsanslaget är afsedt, i enlighet

med af Ivongl. Maj:t faststäld stat.

8:o) Adelsvärdska fonden, hvars förvaltning från och med nästkommande

år skall öfverflyttas från Serafimerordensgillet, till Sundhetskollegium,

utgöres af ett utaf friherre E. S. Adelsvärd till Wadstena hospital

skänkt kapital af 20,000 kronor, hvaraf räntan skall användas till hospitalsvård

enligt särskilda af donator meddelade föreskrifter.

Af förestående redogörelse framgår, att »Sundhetskollegii särskilda

fond)) ursprungligen bildats af statsmedel, samt att fondens ränteinkomster

användas till arvoden åt e. o. tjensteman och alltså till fyllande af ett

behof, för livilket statsanslag eljest bort beviljas. Vid sådant förhållande

och då utgifter af så allmän natur som de ifrågavarande icke synas böra,

bestridas af särskildt förvaltade medel, anser komitén nämde fond böra

till statsverket indragas och, såsom här nedan föreslås, medel i stat anvisas

till godtgörelse åt allt det extra tjenstebiträde, hvaraf verket blifver

i behof.

Då vaccination sfonden, tillkommen genom allmän insamling, blifvit

stäld till statens förfogande för ett ändamål, som numera kräfver från

det allmännas sida ett årligt tillskott, vida större än ränteinkomsten å kapitalet,

synes staten böra öfvertaga jemväl denna fond, emot anvisande af

en emot fondens ränteafkastning svarande förhöjning i årsanslaget för vaccinationens

befrämjande.

Hvad de öfriga fonderna angår, lärer någon ändring i sättet för

deras nuvarande förvaltning och användning icke kunna ifrågasättas; hvaremot

det synas komitén vara med god ordning öfverensstämmande, att

de fonder, som fortfarande komma att stå under Medicinalstyrelsens

förvaltning, — utom barnmorskefonden, som är af enskild natur, — underkastas

enahanda kontroll, som i afseende å andra allmänna fonder är

föreskrifven, och att alltså redogörelserna för dem blifva föremål för öfverrevisionens

granskning.

1 öfverensstämmelse härmed får komitén föreslå,

att Sundhetskollegii särskilda fond till statsverket

indrages, äfvensom vaccinationsfonden, så framt

en emot årliga ränteafkastningen å denna fond svarande

förhöjning beviljas i anslaget till vaccinationens

befrämjande; samt

32

Allmänna

grunder för

löneregleringen

-

att räkenskaperna för de fonder, som komma

att fortfarande stå under Medicinalstyrelsens förvaltning,

med undantag af barnmorskefonden, underkastas

granskning af Kammarrättens öfverrevisionsdepartement.

T likhet med hvad komitén föreslagit beträffande grunderna för ny

lönereglering för Förvaltningen af Sjöärendena, får komitén här hemställa,

att embets- eller tjensteman vid Medicinalstyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigliet

eller jemkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen

eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid

verkets ställning inom förvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af

den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den

nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med embete eller tjenst i Medicinalstyrelsen

icke må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller

kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman,

som vid den nya löneregleringens inträdande redan

innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla,

så länge den icke är för tjenstgöringen i styrelsen

hinderlig;

att aflöningarnaför Medicinalstyrelsens embets- och

tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbära endast för den tid,

tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att

den, som af sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjensteman af lägre grad

skall vara skyldig att, om lian förordnas till högre

befattning inom Medicinalstyrelsen, densamma, emot

åtnjutande af tjenstgöringspenningar till det för den

högre graden bestämda belopp i stället för egna, bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid

han åtnjutit semester, ocli för andra förhöjningen, om

sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under samma

vilkor, på det sätt likväl, att den högre allöningen

ej far tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;

börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde

till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller

förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, dä han uppnått (55 lefnadsoch

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Medicinalstyrelsen,

der det tillkommer denna att afskedet utfärda,

5

u

Personalen.

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest

och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i

tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

samt

att semester må åtnjutas af tredje och andra

gradens tjensteman under en och en half månad samt

af första gradens tjensteman under en månad årligen.

Då komitén nu öfvergår till frågan om den personal, som för Medicinalstyrelsen

må vara behöflig, bör komitén, som redan yttrat den mening,

att ledamöternas antal bör blifva oförändradt, likväl fästa uppmärksamheten

derå att, i den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt

öfriga helso- och sjukvårdsanstalter inom riket ökas till antal eller vinna

i utveckling, de administrativa ej mindre än andra Medicinalstyrelsen tillhörande

ärenden komma att tilltaga i antal och betydenhet, och att i

följd deraf den tidpunkt ej kan vara aflägsen, då en tillökning i de

föredragandes antal blir af behofvet påkallad. Med skäl torde i sådan

händelse kunna ifrågasättas, huruvida icke ett sådant Medicinalstyrelsens

behof af förstärkning i arbetskrafter lämpligast blefve tillgodosedt genom

inrättandet af en särskild ledamotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena,

med hvilket embete kamererarebefattningen då kunde förenas; men

under närvarande förhållanden och med afseende derå, att Medicinalstyrelsen

under närmaste tiden kommer att vid behandlingen af hospitalsärendena

erhålla biträde af nuvarande sekreteraren och kamereraren i Serafimerordensgillet,

har komitén icke funnit sig böra i detta hänseende framställa

något förslag.

Personalen å Sundlietskollegii kansli utgöres af en sekreterare, en

notarie, en registrator tillika aktuarie samt tre kanslister. Om kanslisttjensterna

indrogos utan annan ersättning än genom anställandet af tillfälliga

biträden å kansliet, vore, med hänsyn till kansligöromålens mängd,

anledning att befara, det allt för stora svårigheter skulle möta att endast

35

^enom de få återstående ordinarie kanslitjenstemännen pa ett tillfredsställande

sätt besörja desamma. Komité» anser sig derför ega fullt skal

tillstyrka att två notarier anställas å Medicinalstyrelsens kansli, med åliggande

att dels föra styrelsens protokoll, efter den tur dem emellan, som

i arbetsordningen kan varda bestämd, dels biträda sekreteraren med expeditioners

uppsättande och dels tillse och ansvara för riktiga utförandet

af det arbete, som i.öfrigt åligger kansliet; hvarförutan medel erfordras

till aflöning åt ett alltid påräkneligt extra biträde å kansliet, helst registratorn

icke kan undvara biträde vid de expeditions- och aktuariebestyr,

som äro förenade med hans ganska besvärliga befattning.

De ökade förvaltnings- och räkenskapsgöromål, som komma att tillhöra,

Medicinalstyrelsen, göra det nödvändigt, att biträde beredes kamereraren,

som för närvarande är verkets ende ordinarie kameraltjensteman.

Dennes göromål äro redan nu af den vigt och omfattning, att de kräfva

en fördelning, och efter öfverflyttningen till detta embetsverk af hospitalsärendena

blir det ännu mera oundgängligt, att kamereraren befrias från

åtskilliga af sina nuvarande bestyr, såsom handhafvande!, af kassan, granskningen

°af inkommande reseräkningar m. m. Då emellertid styrelsen tills

vidare kommer att åtnjuta biträde af Serafimerordensgillets nuvarande

kamererare, torde räkenskapskontorets behof af ökade arbetskrafter för

den närmaste tiden blifva tillräckligt tillgodosedt, om endast en ny ordinarie

tjensteman å detsamma anställes, under förutsättning likväl, att medel

ställas till styrelsens disposition för aflönande al ett extra biträde;

hvaremot, för den händelse Eders Kongl. Maj:t finner skäligt bifalla, hvad

komité» här ofvan föreslagit i fråga om hospitalsräkenskapernas granskning,

den revisor, för hvilken arvode blifvit, uppfördt å Sundhetskollegii

stat, kan undvaras.

Komitén hemställer alltså,

att de ordinarie tjenstemännens antal hos Medicinalstyrelsen

må bestämmas å kansliet till en sekreterare,

två notarier och en registrator tillika aktuarie,

samt å räkenska,pskontoret till en kamererare och en

kassör tillika bokhållare; hvarjemte, såsom hittills, hos

styrelsen bör finnas anstäld en ombudsman och fiskal,

tillika redogörare för fältläkarekontoret.

I afseende å vaktbetjeningen, som nu utgöres af tre personer,

hvarförutan en hos Serafimerordensgillet för närvarande anstäld vaktmästare

kommer att, emot, åtnjutande af aflöning å allmänna indragnings

-

36

staten, tills vidare ega tjenstgöringsskyldighet hos Sundhetskollegium, —

har komitén icke skäl att föreslå någon ändring i det på ordinarie stat

uppförda antalet, utan hemställer,

att vaktbetjeningen hos Medicinalstyrelsen bestämmes

till en förste vaktmästare och två vaktmästare,

af hvilka en afsedd hufvudsakligen för fältläkarekontoret.

wJirarwrii- . Alldenstund, såsom ofvan blifvit anmärkt, bland Medicinalstyrelsens

den m. m. tjenstemän endast ombudsmannen är kompetent att bestrida ledamotsbefattning,

och utom verket stående personer således stundom måste i

ledamots ställe adjungeras, följer deraf, att den allmänna grunden för

vikaries ersättande genom tjenstgöringspenningar till det för den högre

graden bestämda belopp i stället för egna endast undantagsvis kan inom

detta verk ^tillämpas. Då en hvar af de fyra ledamöterna skulle ega rätt

till 1 ’/3 månads semester årligen, samt två ledamöter dessutom kunna antagas

genom inspektionsresor blifva, hindrade att deltaga i styrelsens sammanträden

hvardera omkring manad hvarje år, skulle adjunktion af

en ledamot blifva erforderlig under en tid af tillsammans 9 månader årligen.

Derest lämpliga personer bland legitimerade läkare skola kunna

för sådan adjunktion erhållas, lärer ersättningen till dem icke böra beräknas

till lägre belopp, än som motsvarar halfva ledamotsaflöningen för

den tid förordnandet varar; men med hänsyn dertill dels att ombudsmannen

blir skyldig att emot åtnjutande af tjenstgöringspenningar i den högre

graden någon tid hvarje ar bestrida ledamotsembete, om han dertill förordnas,

dels ock att under ledamots frånvaro adjunktion icke alltid torde

blifva erforderlig, tror sig komitén kunna antaga kostnaden för ledamotsvikariat

till omkring 2,100 kronor årligen. Då vidare enligt gifna beräkningsgrunder

kostnaden för vikariat under öfrige tjenstemännens semester

komme att uppgå till 962 kronor 50 öre, lärer den för all årlig

vikariatersättning behöfliga summan böra upptagas till omkring 3,000

kronor. Härvid bör komitén likväl icke lemna oanmärkt, att, ehuru någon

utgift för vikariat icke hittills varit synlig i embetsverkets stat, sådan utgift

likväl redan ofta ifrågakommit, ehuru den, enligt Eders Kongl. Maj:ts

nådiga medgifvande, fått bestridas af åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar.

_ Såsom redan är omförmäldt, kommer ett extra biträde att blifva

behöfligt a. kansliet och ett a räkenskapskontoret; och lärer arvodet för

en hvar af dessa kunna förslagsvis beräknas till 1,200 kronor. För sty

-

37

relsen blir det dessutom nödvändigt dels att vid vissa, göromål kunna, påräkna

biträde för verkställande af åtskilliga mera tidsödande än svåra arbeten,

såsom utredningar, tabeller, statistiska beräkningar m. m., för hvilkas

utförande läkarebildning likväl är af nöden, dels ock att i vissa frågor

kunna anlita personer med specialinsigter inom en eller annan vetenskapsgren,

—- ett önskningsmål, hvars vigt äfven af kollegium framhållits i dess

här ofvan åberopade underdåniga framställning. Såsom biträden för förstnämda

ändamål torde lämpligen kunna anställas medicine kandidater, i

följd hvaraf arvodena åt dem icke lära behöfva beräknas högre än för de

å kansliet och räkenskapskontoret anställda biträdena, eller efter ett belopp

af 1,200 kronor om året. Sannolikt komma dylika läkarebiträden

att behöfvas till större antal under vissa tider af året, — t. ex. vid tiden

före årsberättelsens afgifvande, —- än under andra, hvarför svårighet möter

för uppställandet af en noggrann beräkning öfver behofvet; men under

antagande, att för tvä ledamöter erfordras en läikareamanuens, skulle utöfver

den amanuens, åt hvilken arvode af 1,200 kronor vid senaste riksdag

anvisades i sammanhang med öfverinseendets öfver hospitalen öfverflyttning

till Sundhetskollegium, arvode för ännu eu amanuens erfordras.

Hvad åter angår behofvet af tillfälliga biträden med speciela insigter i

en eller annan vetenskapsgren, — ett behof som lärer vara ostridigt i

betraktande deraf att, med vetenskapens nuvarande utveckling, det.

måste höra till undantagen om bland styrelsens medlemmar finnas representanter

för, bland annat, psykiatri, farmaci och veterinärkunskap, — så

komine sådant biträde antagligtvis att behöfvas endast vid handläggningen

af mindre ofta förekommande ärenden; men för att vid sådana tillfällen

kunna påräkna erforderligt biträde bör styrelsen vara i tillfälle att derför

lemna skälig ersättning; och torde för sådant ändamål till styrelsens

disposition ställas ett belopp, som tills vidare och intill dess närmare erfarenhet

kan vinnas skäligen kunde bestämmas till 1,200 kronor. Enligt

dessa, beräkningar skulle alltså erfordras till godtgörelse åt extra biträden

af olika qvalifikationer ett sammanlagdt belopp af 6,000 kronor årligen.

Såsom arvode för medikamentsräkningars granskning finnes för närvarande

i stat uppfördt ett belopp af 1,200 kronor. För besörjandet af

det noggranna och tidsödande arbete, som måste nedläggas på denna

granskning, hvilken förutsätter insigter så väl i medicin som i farmaci,

är detta anslag otillräckligt och bör, enligt komiténs mening, höjas till

1,500 kronor.

Det har icke undfallit komitén, att Medicinalstyrelsen jemväl behöfver

38

biträde af en arkitekt dels för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag

till nya hospitaIsbyggnader samt möjligen dessa arbetens öfvervakande

äfvensom vid ifrågakommande reparationer och smärre tillbyggnader, som

skola af hospitalsmedel bistridas, dels för att lemna upplysningar och råd

vid den styrelsen åliggande granskningen af ritningar till militära och

civila sjukhus ej mindre än vid afgifvandet af utlåtanden rörande åtskilliga

sanitära anordningar. För det biträde, som kan blifva erforderligt i

förstnäinda hänseende, lärer emellertid ersättningen böra utgå af de för

sjelfva byggnadsföretaget anslagna medel; och för i andra afseenden lemnadt

arkitektbiträde torde kostnaden kunna bestridas af det extra anslag,

som i komiténs förslag till stat upptages och, derest detta icke skulle

blifva tillräckligt, af medel, som Eders Kongl. Maj:t uppå skeende anmälan

lärer vilja derför anvisa eller hos riksdagen särskildt begära.

Slutligen böra medel finnas anvisade till bekostande af renskrifning.

Ehuru det härför erforderliga belopp icke kan noggrant beräknas,

lärer likväl, med hänsyn dertill, att samtliga nu ifrågavarande anslag

komma att i staten uppföras under gemensam titel och att vissa af dem

måhända icke utgå till hela de här upptagna beloppen, utan lemna öfverskott,

som då kunna för bekostande af renskrifning användas, detsamma

här kunna inskränkas till 500 kronor.

Slutsumman af samtliga ifrågavarande anslagsbehof komvne således

att utgöra 11,000 kronor. Denna summa kan visserligen synas betydlig;

men om anslaget till vikariatsersättningar, hvarför kostnaderna förut blifvit

bestridda genom anvisning å andra tillgångar, lemnas ur räkningen,

är förhöjningen i de för ifrågavarande ändamål nu anvisade anslagen icke

särdeles betydlig. För nästkommande år äro nemligen enligt stat anvisade

till

ett amanuensbiträde........................................ Kr. 1,200: —

arvoden åt extra tjenste biträd en ............................................. » 1,950: —

arvode för medikamentsräkningars granskning........................ » 1,200: —

hvarförutan af »Sundhetskollegii särskilda fond» är att påräkna

omkring ........................................................................... » 300: —

tillsammans Kr. 4,650: —

Om vidare tages i betraktande att, enligt komiténs förslag, tre kanslister

skulle utbytas mot en notarie, kommer skilnaden mellan de nuvarande

och de föreslagna kostnaderna att ytterligare förminskas. Dessutom är

komitén af den mening, att arvoden till extra biträden å kansliet och

B 9

räkenskapskontoret böra utgå endast i den mån sådant blir behöfligt i följd

af afgång bland nuvarande kanslister eller af någondera utaf ofvan omförmälde,

hos Serafimerordensgillet nu anstälde tjensteman, hvilka med

början af nästkommande år ega att å allmänna indragningsstaten åtnjuta

aflöning emot skyldighet att tjenstgöra hos Sundhetskollegium.

Komitén föreslår alltså,

att ett årligt anslag af 11,000 kronor ställes

till Medicinalstyrelsens förfogande för att i mån af

behof användas till vikariatsersättningar, granskning af

medikamentsräkningar, renskrifning, flitpenningar och

tillfälliga biträden.

Då aflöningen för Statskontorets chef blifvit af riksdagen i enlighet

med Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag bestämd till ett belopp

af 9,000 kronor, fördelade uti lön 6,200 kronor och tjenstgöringspenningar

2,800 kronor, har komitén ansett sig böra för generaldirektören för Medicinalstyrelsen

föreslå enahanda aflöningsförmåner, ehuru derigenom kommer

att inträffa, att pensionsbeloppet för denne chef enligt den nya staten blir

lägre än för närvarande. I afseende på öfriga tjenstebefattningar hos

Medicinalstyrelsen har komitén endast att föreslå, det aflöningarna för desamma,

må upptagas till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar

inom andra verk dels blifvit redan beslutade, och dels äro af

komitén föreslagna, under iakttagande dervid, att ombudsmannen, hvars

tjenstebefattning måste anses vara till vigt och betydelse fullt jemförlig

med tjenster af andra graden, äfven i aflöningshänseende blir med innehafvare

af dylik tjenst likstäld, äfvensom att, derest kassören skall omhänderhafva

någon betydligare kontant uppbörd, honom torde böra genom

s. k. missräkningspenningar beredas någon tillökning i aflöningsförmåner

utöfver hvad öfrige tjensteman af första graden tillkommer.

Hvad särskildt angår vaktmästarne, är det antagligt att fri bostad

och vedbrand fortfarande såsom hittills kunna någon eller några af dem

Stat.

40

Förslag till

instruktion.

beredas inom Medicinalstyrelsens hus, och lärer i sådant fall värdet af

dessa förmåner böra inberäknas under den fasta lönen och dennas kontanta

belopp i förhållande dertill minskas.

Bilagda förslag till stat för Medicinalstyrelsen är upprättadt i öfverensstämmelse

med nu anförda grunder; och hemställer alltså komitén,

att aflöningsförmånerna för Medicinalstyrelsens

embets- och tjensteman samt vaktbetjente må bestämmas

i enlighet med det under Litt. A. bifogade statsförslag.

Detta statsförslag slutar med en summa af............................ Kr. 73,800: —

hvaremot för Sundhetskollegii embets- och tjensteman samt

betjente utgående löneförmåner under nästkommande år

enligt bilagan Litt, B. beräknats till ................................. » 62,540: —

En förhöjning i kostnaden skulle således uppstå af .....7...... Kr. 11,260: —

hvarvid dock bör märkas, att denna förhöjning är beroende dels, såsom

redan är visadt, deraf, att åtskilliga utgifter icke varit upptagna i kollegii

stat och dels af hospitalsärendenas öfverflyttning till Medicinalstyrelsen

från Serafimerordensgillet, hvars stat upptager anslag för löner m. m. till

ett belopp af mer än 10,000 kronor.

De medel, som utöfver ofvanstående belopp komma att erfordras

för den nya statens tillämpning i följd deraf, att vissa tjensteman vid

tillträdandet af sina nya löner möjligen vore berättigade till ålderstilllägg,

torde böra, jemte dylika löneförhöjningar för öfriga under Ecklesiastikdepartementet

hörande verk, uppföras såsom ett förslagsanslag under

riksstadens åttonde hufvudtitel.

Derest de af komitén förordade grunder för Sundhetskollegii ombildning

skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, erfordrar kollegii

föxslag till instruktion för Medicinalstyrelsen i vissa delar ändring; och

har komitén derför ansett sig böra, med ledning af nämda förslag, uppgöra

ett i öfverensstämmelse med de af komitén uttalade åsigter redige

-

41

radt nytt instruktionsförslag, med förbigående likväl af den del utaf kollegii

förslag, som angår »Medicinalstyrelsens befattning», hvarom komitén

icke har anledning att sig särskildt yttra; och varder komiténs berörda

förslag liärhos i underdånighet öfverlemnadt.

O O

De nådigst remitterade handlingarna återställas i underdånighet,

o o Ö ''

och komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Ivongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

N. J. BERLIN.

ERIK LJUNGSTEDT. 0. R. HAMMAR

DISS ÖL. LARSSON.

Stockholm den 14 Juni 1876.

Anton Granlund.

6

43

Litt. A.

Förslag till Stat

för Medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med år 1873.

Tjenst-

Lön.

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

(leneraldirektören.....................

6,200

2,800

9,000

1 Ledamot, Medicinalråd____________

4,400

2,000

6,400

2 D:o D:o ..........__

8,800

4.000

12,800

1 D:o Ofverfältläkare .........

4,400

2,000

6,400

1 Sekreterare ......................

3,000

1,500

4,500

1 Kamererare ........................

1 Ombudsman och fiskal, tillika

redogörare för fältläkarekon-

3,000

1,500

4,500

toret ______________________________

3,000

1,500

4,500

1 Notarie ______________________________

1,800

1,200

3.000

1 D:o ______________________________

1,800

1,200

3.000

1 Registrator och aktuarie.........

1,800

1,200

3,000

1 Kassör och revisor*_______________

Till medikamentsråkningars gransk- ning, vikariatsersättnig, ren- skrifuing, flitpenningar och till-

1,800

1,200

3,000

fälliga biträden __________________

—

—

11,000

1 Förste vaktmästare** ________ ...

800

300

1,100

1 Vaktmästare**_____________________

500

300

800

1 D:o **_____________________

500

300

800

Summa

—

—

73,800

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kronor.

* I händelse denne tjensteman kommer att omhänderhafva någon betydligare kontant

uppbörd, torde genom s. k. missräkningspenningar böra beredas honom någon tillökning i aflöningsförmånerna.

** Om bostad inom styrelsens hus jemte fri vedbrand kan vaktmästare beredas, bör, så

vida dessa förmåner icke tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor

inberäknas under lönen, som alltså i sådant fall utgår för förste vaktmästaren med 660 kronor

och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

45

Åflön i ngsförmå ner

lör Siinähetskollegii embete- och tjensteman år 1877.

Litt. B.

()rdfbranden_____________________________________________

1 Medicinalråd ___________ .

1 D:o __________________________________

1 D:o _________ . ..

1 D:o. ___________________________________

1 Sekreterare __________________________________________

1 Kamererare___________________________________________

1 Ombudsman och fiskal ___________________________

1 Aktuarie och registrator ........................

1 Notarie __________________________________________

1 Kanslist _______________

2 D:o _____________________________________________

1 Revisor__________________________________________________

Till amanuensbiträde_________________________________

Arvoden åt extra tj enstebiträden ..................

Arvode för medikamentsräkningars granskning

1 Vaktmästare ................

1 D:o _________

1 D:o ________________________________________

Tillkommer: Arvoden till extra biträden, från

räntan å »Sundhetskollegii särskilda fond»,

omkring______________________________________________

Summa

Löner och

arvoden.

Tjenstgörings- penningar och

dyrtidstillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

8,000

—

8.000

5,000

1,400

6,400

5.000

1,400

6,400

4,500

1,900

6.400

4,500

1,900

6,400

3,500

700

4,200

3,500

700

4,200

3,000

600

3,600

2,500

500

3,000

2,200

440

2,640

1,000

200

1,200

2,000

400

2,400

1,000

—

1,000

1,200

—

1,200

1,950

—

1,950

1,200

—

1,200

750

—

750

G50

—

650

650

—

650

—

__

300

—

—

62,540

47

Underdånigt förslag till instruktion för

Medicinalstyrelsen.

Art. I.

Om Medicinalstyrelsens sammansättning.

§ I

1-

Medicinalstyrelsen utgöres af en ordförande med benämning af

generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre medicinalråd, hvilka

handlägga civila ärenden, och en öfverfältläkare för handläggning af de

militära.

2. Generaldirektören och ledamöterne utnämnas af Kongl. Mai:t;

hörande underdånigt förslag till fyllande af ledig ledamotsplate afgifvas

af generaldirektören efter samråd med öfrige ledamöter.

3. Så väl generaldirektören som ledamöterna skola vara behörigen

legitimerade läkare.

§ 2.

1. Medicinalstyrelsen biträdes dels af ett kansli och ett räkenskapskontor,

med följande tjensteman:

å kansliet:

en sekreterare,

en registrator, som tillika är aktuarie, och

två notarier;

48

å räicenskapskontoret:

en kamererare och

en kassör, som tillika är revisor;

dels ock af en ombudsman och fiskal, som tillika är redogörare

för det under Medicinalstyrelsen lydande fältläkarekontoret och hvilken

bör vara legitimerad läkare.

2. Sekreteraren och kamereraren utnämnas af Kongl. Maj:t uppå

underdånigt förslag af styrelsen; öfriga tjenstebefattningar tillsättas af

styrelsen efter förut kungjord tretio dagars ansökningstid.

3. Till biträde vid medikamentsräkningars granskning antager styrelsen

dertill lämplig person. Likaledes eger styrelsen antaga nödigt arkitektbiträde

äfvensom extra ordinarie tjensteman, i hvilken egenskap legitimerade

läkare äfvensom medicine kandidater må kunna hos styrelsen anställas.

Styrelsen eger ock utse nödig vaktbetjening.

Art. II.

Art. III.

Om de hos Medicinalstyrelsen förekommande ärendens behandling.

§ 25.

1. De hos Medicinalstyrelsen förekommande ärenden fördelas mellan

dess ledamöter i allmänhet på det sätt, att

ett medicinalråd handlägger och föredrager ärenden rörande helsooch

sjukvården, så vidt den utöfvas af helsovårds- och kommunalnämder

samt provincial-, distrikts- och stadsläkare, jemte sanitära frågor;

ett medicinalråd ärenden, som angå hospital, lasarett och kurhus,

af domstolar begärda rättsmedicinska utlåtanden samt barnmorskeväsendet;

ett medicinalråd ärenden, som röra apoteksväsendet, helsobrunnar

och badinrättningar, skyddskoppympning^ och protokoll öfver rättsmedicinska.

undersökniiigår;

49

öfverfältläkaren handlägger och föredrager militära helso- och sjukvårdsärenden,

äfvensom veterinärärenden, samt dem som angå tandläkare

ocli fältskärer, hvarjemte han är intendent för fältläkarekontoret.

2. Generaldirektören eger dock att efter omständigheterna närmare

bestämma de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens ledamöter.

3. I tvifvelaktiga fall bestämmer generaldirektören af hvilken

ledamot ärende bör föredragas.

§ 26.

Styrelsen sammanträder så ofta det för göromålen erfordras, och på

de tider, som af generaldirektören dertill utsättas; börande vid hvarje

sammanträde föras protokoll, hvilket sedermera behörigen justeras.

§ 27.

Uti de till styrelsen hörande ärenden, beslutas allt efter deras beskaffenhet

och på sätt §§ 28—33 närmare bestämma, antingen af generaldirektören

och ledamöterne gemensamt efter samfäld öfverläggning, eller

O DD D''

ock af generaldirektören ensam efter rådplägning med ledamöterne.

§ 28.

Genom samfäld öfverläggning och beslut handläggas:

D D D DD

Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens samfälda åtgärd eller

helso- och sjukvård i allmänhet;

underdåniga förslag och betänkanden angående nya författningars

utfärdande eller redan befintligas förklarande, ändrande eller upphäfvande;

frågor om utfärdande af sådana allmänna föreskrifter, som afse

verkställigheten af gällande författningar eller fullgörandet af Kongl. Maj:ts

särskildt gifna nådiga befallningar;

årsberättelser och öfriga föreskrifna redogörelser;

underdåniga framställningar om erforderliga anslag;

förslag till användandet af de under styrelsens förvaltning stälda

anslag, samt frågor om förvaltningen af verkets egna fonder;

rättsmedicinska utlåtanden äfvensom yttranden i sanitära frågor;

besvärsmål;

7

50

frågor om vitens föreläggande och ådömande, åtals anställande samt

tilldelande af föreställning och varning;

frågor om förändringar i verkets organisation;

befordringsfrågor, undantagande sådana, som röra återbesättande af

ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes antagande, om afsked,

om tjenstebetyg, om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelser i

tjensten, samt om tjenstledighet och förordnande, allt inom verket.

bestämmandet af arvoden åt tillfälliga biträden och frågor angående

verkets ekonomi;

samt dessutom hvarje ärende, som generaldirektören finner skäl att

göra till föremål för samfäldt afgörande.

§ 29.

I de uti föregående § uppräknade ärendens behandling skola åtminstone

tre af styrelsens ledamöter, generaldirektören inberäknad, deltaga,

och gäller såsom styrelsens beslut den mening, hvari de fleste instämt

eller, vid lika röstetal för olika meningar, den, som af generaldirektören

eller i hans frånvaro af föredraganden biträdes.

§ 30.

1. Uti ofri ga förekommande ärenden tillkommer beslutanderätten

generaldirektören ensam efter rådplägning antingen endast med föredraganden

utan att öfrige ledamöter behöfva vara tillstädes eller, om ärendets

vigt och beskaffenhet anses sådant fordra, med vissa eller alla styrelsens

ledamöter.

2. Föredragande eller i rådplägning deltagande ledamot, hvars uttalade

mening icke öfverensstämmer med generaldirektörens, eger att låta

anteckna densamma i protokollet.

§ 31.

För upplysningars meddelande må generaldirektören, då han vid

något särskildt ärendes behandling finner det vara nödigt, tillkalla i statens

eller kommunens tjenst anstäld läkare eller veterinär äfvensom apotekare.

51

§ 32.

1. Generaldirektören eger ock uti ärende, hvarom § 30 handlar,

derest dess angelägenhet sådant kräfver, ensam meddela föreskrifter om

åtgärder, som böra vidtagas, dock skola sålunda meddelade föreskrifter

anmälas till styrelsens protokoll vid nästa sammanträde, som af generaldirektören

bevistas.

2. Utan föregående föredragning kan ledamot, genom remiss eller

särskild skrifvelse, infordra förklaringar, yttranden och uteblifna rapporter

eller årsberättelser, äfvensom åt personer lydande under styrelsen meddela

erinranden i mål, som höra till ledamotens föredragning.

§ 33.

1. I generaldirektörens frånvaro handläggas de i § 30 omhandlade

ärenden samfäldt af styrelsens öfrige ledamöter. Dervid fordras för besluts

fattande att minst tre bland dem äro närvarande, och gäller såsom

beslut den mening, hvarom de fleste förena sig. Ordet föres af

äldste närvarande ledamoten. Stanna två ledamöter mot två i olika beslut,

skall den mening gälla, som delas af föredraganden.

2. Då generaldirektören åtnjuter semester eller utöfver fjorton dagar

är förhindrad att deltaga i styrelsens sammanträden, skall derom hos

Kongl. Maj:t göras underdånig anmälan.

§ 34.

1. De skrivelser, hvilka aflåtas i sådana mål, som i § 28 omförmälas,

äfvensom alla skrivelser till Kongl. Maj:t skola, kontra si gnerade

af sekreteraren, undertecknas af generaldirektören och de ledamöter, hvilka

i målets afgörande deltagit.

2. Anordningar, anvisningar och dispositioner undertecknas, sedan

de blifvit af kamereraren kontrasignerade, af generaldirektören och föredraganden.

c

3. De skrivelser, hvilka enligt § 32 aflåtas af ledamot utan föregången

föredragning, förses med dennes underskrift.

4. Alla öfriga skrivelser undertecknas af generaldirektören, sedan

de blifvit af sekreteraren kontrasignerade.

52

5. Hafva vid behandling af mål, som skola hos Kongl. Maj:t anmälas,

skiljaktiga meningar blifvit i protokollet antecknade, skall utdrag

al samma protokoll hvari de äro upptagna, bifogas den underdåniga skrifvelseu

i ämnet.

§ 35.

1. I sådana särskilda fall, der det är angeläget att upplysningar angående

helso- och sjukdomsförhållanden bland menniskor eller husdjur på

stället inhemtas, kan medicinalstyrelsen åt kompetent person uppdraga att

för sådant ändamål till stället afresa och efter anstäld undersökning om

förhållandet afgifva berättelse. Likaså kan styrelsen om kemisk undersöknings

anställande förordna.

2. Styrelsen är ock berättigad att från de medicinska läroverken erhålla

utlåtanden i stats- och rättsmedicinska frågor, som till dessa läroverks

vetenskapliga bedömande af styrelsen hänskjuta s, äfvensom att från

tekniskt eller veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar.

3. Af offentliga och kommunala myndigheter eger medicinalstyrelsen

att äska och bekomma de upplysningar, det biträde ocli den handräckning,

som ligga inom hvarjes befogenhet.

Art. IV.

Om medicinalstyrelsens embets- och tjenstemäns åligganden.

§ 36.

1. Generaldirektören är i första rummet Kongl. Maj:t ansvarig för

fullgörandet af medicinalstyrelsens åligganden och bör i sådant afseende

tillse att styrelsens embets- och tjensteman med nit och drift uppfylla

sina skyldigheter.

2. På generaldirektören ankommer att, efter samråd med verkets

ledamöter, genom särskild arbetsordning närmare bestämma sättet och

ordningen för bestridandet af alla styrelsen tillhörande göromål och dessas

fördelning mellan tjenstemännen.

53

§ 37.

Medicinalstyrelsens ledamöter åligger:

att hvar och en inom sin verkningskrets hafva närmaste inseendet

öfver göromålens behöriga gång;

att skyndsamt och med noggrannhet handlägga de till hvars och

ens föredragning hörande ärenden samt tillse att de utan dröjsmål expedieras;

att

efter skedd föredragning skriftligen anteckna styrelsens beslut

till ledning för deras expedierande, samt en hvar i sin rotelbok annotera

dagen då hvarje ärende föredrogs;

att sjelf uppsätta sådana expeditioner, hvilka till följd af deras särskilda

beskaffenhet icke kunna för sådant ändamål till sekreterarens åtgärd

öfver lemnas;

att i den mån det finnes vara behöflig! granska de protokoll och

expeditioner, som höra till af honom föredragna mål, innan de inför

s ty relsen j us te ras;

att, så snart årsberättelser och andra nödiga primäruppgifter inkommit,

ofördröjligen utarbeta sin andel i den årsberättelse till Kongl.

Maj:t, som det åligger styrelsen att aflemna.

§ 38.

Kansliet tillhör, enligt den arbetsfördelning tjenstemännen emellan,

som i arbetsordningen bestämmes, dels protokollsföringen, dels — med

undantag af hvad räkenskapskontoret i sådant afseende åligger — uppsättandet

af de i styrelsen beslutade utlåtanden, skrifvelser och andra utgående

expeditioner, till hvilka koncept icke aflemnas af föredraganden,

äfvensom, sedan de blifvit renskrifna och undertecknade, deras afsändning

eller utjemning, och dels upprättandet af diarier med register jemte skyldigheten

att dessa och öfriga handlingar, som tillhöra kansliets expedition,

i god ordning förvara.

§ 39.

Bäkenskapsliontoret åligger, likaledes enligt den fördelning af görornålen,

som i arbetsordningen bestämmes,

a) kassaförvaltningen, i enlighet med styrelsens föreskrifter;

54

b) förandet af de räkenskapsböcker och afgifvandet af alla de räkenskaper,

som för styrelsen äro eller varda föreskrifna;

c) utskrifvandet af de utaf styrelsen beslutade anordningar och anvisningar

;

d) granskningen af de räkningar och reqvisitioner, soin skola af

styrelsen betalas;

e) kontrollen ej mindre å fullgörandet af stadgade ränte- och kapitalinbetalningar

till de under styrelsens vård stälda fonder, än äfven å

behörig förnyelse af styrelsens säkerhetshandlingar;

/'') afgifvandet af utlåtanden och utredningar i de ärenden, som för

sådant ändamål varda af styrelsen till kontoret remitterade.

§ 40.

En hvar af styrelsens tjensteman åligger odelad ansvarighet för de

åtgärder han å tjenstens vägnar vidtager.

År t. V.

Om tjenstledighet.

§ 41.

1. Generaldirektören eger att vid de tider, då sådant kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, årligen åtnjuta högst en och

en half månads semester.

2. Hvarje ledamot må likaledes, då göromålen det medgifva, åtnjuta

årligen högst en och en half månads semester. Då. någon af ledamöterne

är af förfall hindrad att sitt embete bestrida eller eljest i behof

af tjenstledighet, må generaldirektören kunna bevilja sådan ledighet på

högst två veckor.

3. Under den ledighet ledamot sålunda åtnjuter, likasom under

ledamots frånvaro på inspektionsresa, eger styrelsen, så vida icke den frånvarandes

göromål kunna af annan ledamot under tiden bestridas, för sådant

ändamål adjungera Styrelsens ombudsman eller annan legitimerad

läkare.

De hos styrelsen anstälde tjensteman må, då göromålen det medgifva,

åtnjuta semester, sekreteraren och kamereraren af högst en och en

half samt en hvar af de öfrige tjenstemännen af högst en månad årligen;

egande styrelsen att vid ådagalagdt behof bevilja ytterligare tjenstledighet

för sekreteraren och kamereraren af högst tre månader om året.

§ 43.

1. Tjenstledighet för ledamot, sekreterare och kamererare under

längre tid, än ofvan är sagdt, sökes hos Kongl. Maj:t. Sådan ansökan

ingifves dock till styrelsen, som densamma jemte eget underdånigt utlåtande

till Kongl. Maj:t insänder.

2. I sammanhang med bifall till ledamots, sekreterares eller kamererares

underdåniga ansökan om tjenstledighet vill Kongl. Maj:t förordna

om cmbetets upprätthållande under tiden. Under tjenstemans af

styrelsen beviljad ledighet eger styrelsen förordna lämplig person att bestrida

den lediges tjenstgöring.

§ 44.

Generaldirektör eller ledamot i Medicinalstyrelsen, som deltagit i

något af styrelsen fattadt vrångt eller lagstridigt beslut, af vårdslöshet

eller oförstånd åsidosatt de honom åliggande skyldigheter, utan tillstånd

eller laga förfall afhållit sig från tjenstgöring eller eljest blifvit med fel

eller försummelse i embetet beträdd, tilltalas inför Kongl. Maj:ts och Rikets

Svea Hofrätt.

§ 45.

1. Varder under Medicinalstyrelsen lydande person beträdd med

fel eller försummelse i sin befattning eller visar sådan person anmärkningsvärd

okunnighet om de behörigen utfärdade föreskrifter, hvilka honom

åligger att iakttaga eller tillämpa, eger styrelsen att härför tilldela

den felaktige föreställning och varning. Inträffa förnyade försummelser

eller är felet af svårare beskaffenhet, må styrelsen sådant hos Justitiekanslersembetet

anmäla med begäran om åtals anställande mot den felande.

56

2. Medicinalstyrelsen eger att genom lämpliga viten, dock ej högre

än 200 kronor, tillhålla underlydande att fullgöra hvad i afseende på de

till styrelsens förvaltning hörande ärenden dem författningsenligt åligger

eller af styrelsen särskildt förordnas.

§ 46.

1. Ändring i medicinalstyrelsens beslut sökes genom anförande af

underdåniga besvär, hvilka skola till Kong! Maj:t ingifvas inom den för

besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande myndigheter och

embetsverk, i allmänhet bestämda tid.

2. Öfver tilldelad föreställning och varning eller öfver afgifvet

förord må besvär icke anföras.

57

Särskild mening

af

Erik Ljungstedt.

Uti Komitéens förslag till ordnandet af ärendenas behandling i Ge

o

o

neraldirektörens frånvaro har jag icke kunnat instämma.

För de hos Komitéen hittills under reglering komna embetsverk,

vid hvilka. den kollegiala formen ansetts böra, lika som vid Sundhetskollegium,

för en del ärenden upphöra, nämligen Statskontoret och Förvaltningen

af Sjöärendena, har beslutanderätten i frågor, der denna skolat

tillkomma verkets chef, föreslagits böra äfven i dennes frånvaro utöfvas

af en person, och i sådant afseende har för Statskontoret, hvilket är närmast

jemförbart med Sundhetskollegium, eller, såsom detta, hädanefter

skulle komma att benämnas, Medicinalstyrelsen, blifvit tillstyrkt, att den

i graden äldste ledamoten skulle i chefens ställe med alla hans befogenheter

inträda intill dess efter viss begränsad tid nådigt förordnande hunne

å embetet meddelas.

För Medicinalstyrelsen åter, hvarest i min tanke icke bör förefinnas

något af naturen hos de särskilda frågorna beroende hinder för någon

som helst af dess ledamöter att åtminstone under en kortare tid fylla

chefens plats, har den fördel, man ansett ligga i vissa måls så beskaffade

behandling, blifvit uppoffrad genom Komitéens förslag, att äfven dessa

ärenden skola i chefens frånvaro handläggas samfäld! af styrelsens öfrige

ledamöter.

I den mån Generaldirektören i Medicinalstyrelsen kan, till följd af

honom, emot hvad förhållandet är med Statskontorets chef, åliggande

inspektionsskyldighet, antagas oftare och under längre tid årligen komma

att vara. från embetsverket frånvarande, synes mig denna af Komitéens

flertal till stöd för dess mening åberopade omständighet tvärtom snarare

tala för rigtiglieten af min motsatta åsigt.

8

58

Vidare finner jag ingalunda den anförda mångfalden eller skiljaktigheten

af de ärenden i Medicinalstyrelsen, som äro icke-plenimål, böra

sätta dess främste ledamot mera ur stånd att för kort tid utöfva Generaldirektörens

beslutanderätt än de enahanda till sitt väsende visst icke heller

likartade göromålen på de särskilda byråarne i Statskontoret ansetts utgöra

hinder för äldste ledamoten derstädes att i chefens för det embetsverket

frånvaro träda i hans ställe.

Då fördenskull de grunder, som förestafvat Komitéens i fråga om

Statskontoret afgifna förslag i denna del, synts mig ega full giltighet jemväl

i afseende på Medicinalstyrelsen, får jag i öfverensstämmelse med hvad

för Statskontoret blifvit föreslaget hemställa, att stadgas må,

att den i graden äldste af ledamöterne i Medicinalstyrelsen

skall vara skyldig att, vid inträffadt förhinder

för Generaldirektören, förestå hans embete, såvida

hindret icke varar öfver fjorton dagar, men om

det är af beskaffenhet att räcka längre tid intill dess,

uppå genast skeende underdånig anmälan, Kongl. Maj:t

å embetet meddelar nådigt förordnande.