SOU 1877:2

Underdånigt betänkande ock förslag

angående

Lönereglering* m. m.

för

Fångvårdsstyrelsen,

afgifvet den 9 November 1S7 6

af

I N åder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

CENT II AL -TRYCKERIET

1876.

Stormäktigste, Ållernåcligste Konung!

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts genom embetsskrifvelse från Statsrådet

och Chefen för Finansdepartementet den 3 nästlidne Oktober Löneregleringskomitén

meddelade beslut angående ordningen för Komiténs arbeten,

har Komitén senast haft under behandling frågan om reglering af Fångvårdsstyrelsen,

och får nu i underdånighet afgifva sitt betänkande rörande

detta embetsverk.

4

Styrelsens

inrättande

år 1S25.

1835 ars

instruktion.

Tillsynen och vården om fängelserna och kronoarhetsinrättningarna

inom riket voro intill år 1825 fördelade mellan flere auktoriteter, såsom

Krigskollegium, Förvaltningen af Sjöärendena, Kammarkollegium, Statskontoret,

Kommerskollegium och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen.

Genom nådigt bref den 8 Februari nyssnämda år förklarade emellertid

Kongl. Maj:t att, då enhet och fullständighet i styrelsen öfver nämda

anstalter genom en dylik fördelning försvårades, Kongl. Maja beslutat

utse och förordna tre personer att utgöra Styrelsen öfver rikets fängelser

och arbetsinrättningar samt emottaga förvaltningen deraf i den mån styrelsen

kunde komma till verksamhet; och skulle denna styrelse ega så väl att

inkomma med underdånigt förslag till instruktion som ock att i öfrigt

hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de åtgärder, som uti de till dess

befattning hörande ämnen funnes nödiga.

Sedan förslag till instruktion blifvit af styrelsen den 15 Mars 1S25

till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt, förklarades genom nådigt bref

den 21 påföljande April, att, enär det för det dåvarande vore förena dt

med flere svårigheter att fastställa en instruktion, som omfattade alla de

ämnen, hvilka borde tillhöra styrelsens befattning, instruktionsförslaget

komme att tills vidare hvila; hvarjemte förordnades, att. styrelsen, jemte

det inseende och den allmänna ledning af fångvården, som redan vore

densamma anbefalda, genast skulle öfvertaga öfverstyrelsen af krono-, spinnoch

korrektionshusen i Stockholm, Göteborg och Norrköping samt allmänna

arbetsinrättningen i Wadstena, hvaremot den speciela förvaltningen af länsoch

fästningsfängelserna samt allmänna arbetsinrättningen i Karlskrona

skulle tills vidare besörjas af de auktoriteter, som dittills egt befattning

dermed.

De allmänna, grunderna för styrelsens organisation blefvo derefter

bestämda genom Kongl. brefvet den 9 Februari 1826, deruti förordnades,

att styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, som komme

att bestå af en ordförande och två ledamöter, skulle vara kollektiv i rådslagen

öfver alla der förekommande ärenden; att beslutanderätten skulle

tillkomma ordföranden allena; samt att ledamöterna skulle ega att till

protokollet yttra sina meningar i de fall, då de vore skiljaktiga från ordförandens

beslut, dem de eljest ansåges hafva biträdt.

Först nio år senare, den 7 Mars 1835, utfärdades fullständig instruktion

för »Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar i Riket.» Enligt

denna instruktion skulle styrelsen hafva öfverinseende och ledning i allmänhet

af fångvården, bestrida den speciela tillsynen och förvaltningen af

5

allmänna, arbets- och korrektionsinrättningarna i riket, men i fråga om

fästningsfängelserna besörja endast den del af förvaltningen, som icke enligt

andra föreskrifter tillhörde Krigskollegium. Styrelsen skulle bestå, af en

i alla mål ensam beslutande ordförande, tillika generaldirektör öfver fängelser

och arbetsinrättningar i riket, samt två ledamöter, och hafva till

sitt biträde ett kansli och ett, räkenskapskontor; och innehöll instruktionen

i öfrigt detaljerade föreskrifter i afseende på formerna för ärendenas handläggning

och de särskilde tjenstemännens åligganden.

De olägenheter, som framkallades af den sålunda fortfarande splitrinsen

i förvaltningen och redovisningen af anslagen till fångvården föranledde

sedermera utfärdandet af två, nästan samtidiga Kongl. bref, ett af

den 23 November 1841, hvarigenom ifrågavarande styrelse fick till sig

Överflyttad förvaltningen af de för fångars vård och underhåll anslagna

medel, samt ett af den 30 i samma månad, om öfverlemnande till styrelsens

handläggning al alla frågor rörande nybyggnad och underhall af

läns- och kronohäktena.

Med afseende så väl på den utsträckta verkningskrets styrelsen er- ImtruMkmshållit

efter det 1835 års instruktion utfärdades, som ock på de under jor^,ar

tiden skedda förändringar i styrelsens inre organisation, anbefaldes styrelsen

genom nådigt bref den 11 Juni 1845 att inkomma med förslag

till ny instruktion; och afgaf styrelsen i anledning häraf under den 8

Maj 1850 ett sådant af dess ordförande uppgjordt förslag, åtföljdt af ett

särskildt instruktionsförslag, upprätta dt af styrelsens ledamöter, h vilka vid

frågans behandling i styrelsen varit af skiljaktig mening med ordföranden.

Enligt det först mund a förslaget skulle styrelsen utgöras af en generaldirektör

såsom chef samt af en kanslidirektör och en kameraldirektör

såsom ledamöter, äfvensom i vissa uppgifna fall af en extra ledamot för

revisionsärenden, chefen för det byggnadskontor, som borde inrättas inom

verket, och en öfverläkare för fångvården. I generaldirektörens frånvaro

skulle den af kansli- eller kameraldirektörerne, som sin befattning längst

innehaft, utöfva ordförandeskapet. Målen skulle i allmänhet afgöras af

ordföranden jemte en föredragande ledamot, dock kunde ordföranden, da

han funne sakens vigt, eller särskilda beskaffenhet dertill föranleda, tillkalla

en eller flere af styrelsens öfrige ledamöter att i öfverläggning och

beslut, deltaga, Kansli- eller kameraldirektör, som tillfälligtvis vore ordförande,

skulle derjemte föredraga de till hans ordinarie befattning hörande

malen i närvaro af den andre af nämde direktörer. Sedan öfverläggning

slutats skulle först föredraganden rösta, derefter annan tillstädes varande

Kongl.

bref ven

är 1S41.

6

ledamot och sist ordföranden; men i händelse af skiljaktiga meningar

skulle den gälla, som af ordföranden yttrats. Under generaldirektörens

eller af Kongl. Maj:t särskildt förordnad ordförandes frånvaro skulle ej

företagas annat än kuranta mål och sådana, som ej utan olägenhet kunde

uppskjutas; dervid de under ordinarie ordförandens närvaro faststälda

grundsatser ej finge frånträdas. — Till styrelsens biträde skulle finnas:

ett kansli med en sekreterare, en ombudsman, en registrator, två notarier

och två kanslister; ett kammarkontor med en kamererare, en kammarförvandt,

en kassör, en bokhållare och en kammarskrifvare; ett revisionskontor

med en revisor och behöfligt antal kammarskrifvare; ett byggnadskontor

med en kontorschef och en eller två konduktörer, samt en öfverläkare

för fångvården.

Det af ledamoterne framstälda instruktionsförslaget innehöll, bland

annat, att Fångvårdsstyrelsen skulle utgöras af en generaldirektör och två

ledamöter, nämligen ett kansliråd och ett kammarråd. Jemte generaldirektören

skulle begge ledamöterna öfvervara handläggningen af följande

ärenden: 1) Kongl. bref, som handlade om mer eller mindre allmänna

föreskrifter; 2) frågor om författningars och allmänna föreskrifters utfärdande,

om äldre sådanas förklarande, ändrande eller upphäfvande; 3)

underdåniga förslag till stater; 4) frågor om kronoarbetskarlars och fångars

användande till arbete; 5) frågor om nya fängelsers anläggning samt

om väsentliga förändringar uti de redan befintliga; G) alla framställningar

från ombudsmannen; 7) anmärkningsfrågor, som uppkommit vid anstälda

halfårsinventeringar af styrelsens säkerhetshandlingar och kassa; 8) frågor

om reglering af ledamöternes tjenstgöring och ärendenas fördelning dem

emellan samt om arbetsordningen inom verket, med hvad mera dermed

egde gemenskap; 9) frågor om befordringar, afsked, tjentsledighet och

tjensteförordnanden samt tro-, huldhets-och tjensteeds afläggande; 10) åtal

för tjenstefel och försummelse i tjensten; samt 11) frågor om ekonomien

och ordningen inom verket. Alla andra ärenden skulle afgöras af generaldirektören

jemte den ledamot, till hvars departement ärendet hörde eller

som eljest af särskild anledning fått detsamma till föredragning emottaga;

dock skulle generaldirektören, när han ansåge ämnets vigt det fordra, ega

tillkalla båda ledamöterna för att uti pröfningen deraf deltaga. Om under

öfverläggningen åsigterna blefve skiljaktiga samt de uti öfverläggningen

deltagande icke kunde om ett beslut sig förena, skulle ordförandens mening

blifva styrelsens beslut. I generaldirektörens frånvaro borde äldste ledamoten

inträda i utöfningen af ordförandebefattningen och begge ledamöterna

7

deltaga i afgörandet af alla förekommande frågor, med undantag af revisionsmål,

då- extra kameralledamot för dessa ärendens handläggning funnes

förordnad; dock finge under generaldirektörens frånvaro frågor om tjenstemäns

till- eller afsättande icke afgöras, ej heller utan hans medgifvande

några beslut fattas eller åtgärder anbefallas, som i mer eller mindre mån

rubbade eller ändrade de grundsatser och det system för fångvårdens

moraliska och ekonomiska nytta, som Fångvårdsstyrelsen genom generaldirektörens

beslutanderätt, eller dess ledamöter samfäldt, stadgat och

förordnat.

Styrelsens och dess tjenstemäns verksamhet faststäldes slutligen genom Imtruktwden

ännu gällande instruktionen af den 16 December 1859. Denna in- nen18%ar

struktion, genom hvilken embetsverket erhöll sitt nuvarande namn, Fångvårdsstyrelsen,

föreskrifver, att verkets styrelse skall bestå af en ordförande,

som är generaldirektör öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar, samt

två departementschefer såsom ledamöter. Embetsverkets öfrige tjensteman

enligt instruktionen voro till antalet 16, nämligen en sekreterare, en ombudsman,

en registrator, en notarie, två kanslister, en intendent för byggnadskontoret,

en konduktör, en kamererare, en kammarförvandt, två revisorer,

en kassör och tre kammarskrifvare. Styrelsens åligganden äro hufvudsakligen

: att hafva öfverinseendet å och allmän ledning af fångvården

i riket samt förordna om hvad till god ordning och hushållning hörer

så väl inom rikets fängelser och arbetsinrättningar som vid fångtransporter;

att förvalta och redovisa de statsmedel och öfriga inkomster, som för

fångvårdens behof varda anvisade; att, så vidt ske kan, egna uppmärksamhet

åt stads- och häradshäkten, som af menigheterna sjelfva bekostas

och förvaltas, samt, om missbruk der förefinnes, hos vederbörande

göra framställning om afhjelpande deraf; att genom inspektioner vaka

deröfver, att de föreskrifter, som för fångvårdens förvaltning blifvit meddelade,

behörigen efterlefvas; att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med

förslag till förbättringar i fångvånden, till ändringar i faststälda stater

och till kronoarbetskårens användande samt med årsberättelser angående

O

fångvårdens alla förvaltningsgrenar; att tillsätta vissa tjensteman och betjente

vid styrelsen och fångvårdsinrättningarna; samt att till efterrättelse

i tjensten meddela nödiga föreskrifter för tjensteman och betjente, som af

fångvårdsmedlen njuta aflöning, m. m.

Fångvårdsstyrelsen är kollektiv i rådslagen, men ordföranden eger

att allena besluta; dock kan ärende, som ej anses fordra båda ledamöter

-

8

nas närvaro, handläggas endast af generaldirektören och föredraganden,

likasom generaldirektören eger, derest ärendets angelägenhet det oundgängligen

kräfver, ensam meddela befallningar om verkställighets!tgärder. I

generaldirektörens frånvaro inträder, der ej Eders Kongl. Maj:t särskildt annorlunda

förordnar, äldste ledamoten, med bibehållande af sina ofri ga göromål,

i utöfning af ordförandebefattningen, vid hvilka tillfällen båda ledamöterna

skola deltaga i afgörandet af alla förekommande frågor; dock får i generaldirektörens

frånvaro frågor om tjenstemäns af- och tillsättande eller

åläggande af ansvar för fel i tj en sten, hvarunder likväl ej inbegripes afstängning

från tjenstens utöfning eller ådömande af försutet vite, icke afgöra

s, och ej heller, utan hans medgifvande, beslut fattas eller åtgärder

anbefallas, som i mer eller mindre mån rubba eller ändra de grundsatser

för fångvården, som förut blifvit stadgade eller följda.

Till chefens för kanslidepartementet föredragning höra i allmänhet

frågor om nya fängelsers anläggande eller förändringar af dem, som redan

finnas; om fångars och kronoarbetskarlars användande i arbete; om ordning,

disciplin, personalredovisning samt religions- och hälsovård vid fångvår

dsinrättningarna,; om föreskrifter i andra fångvården rörande förhållanden,

hvilka ej angå ekonomien och redogörelseverket; samt om befordran,

tjenstledighet och afsked för eller tjenstefel af tjensteman inom styrelsens

kansli och byggnadskontor, styrelsens vaktbetjening samt tjensteman och

betjente vid fångvårdsinrättningarna, med undantag af redogörarne.

Chefen för kameraldepartementct föredrager frågor, som angå inkomster

och utgifter samt staters upprättande; de till styrelsens handläggning

hörande anmärknings-, afskrifnings- och balansmål, samt i öfrigt alla

ärenden af ekonomisk natur; så ock frågor om befordran, tjenstledighet

och afsked för kammarkontorets tjensteman och redogörarne vid fångvårdsinrättningarna,

eller af desse tjensteman begångna tjenstefel.

Förutom nu angifna grunder för fångvårdsstyrelsens organisation och

ärendenas fördelning mellan ledamöterna innehåller instruktionen speciela

föreskrifter i afseende på arbetssättet och de särskilde embets- och tjenstemännen

tillhörande göromål, för hvilka föreskrifter Komitén blir i tillfälle

att i det följande redogöra för så vidt de synts Komitén af en eller

annan anledning påkalla förändring.

Beträffande de förslag, som efter berörda instruktions fastställande

blifvit väckta eller genomförda till ändring i den hos styrelsen anstälda

personal och densammas skyldigheter, torde följande här böra anmärkas.

9

Sedan Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 5 Januari 1S69 anbefalt Förslag till

Fångvårdsstyrelsen inkomma med utlåtande och förslag, huruvida icke,

öfver då skedd indragning af ett på styrelsens stat upptaget arvode för en 1869.

extra notarie för revisionsärenden, ytterligare nedsättning i det ordinarie

anslaget till styrelsen kunde för framtiden beredas dels förmedelst förenkling

i behandlingssättet af en del styrelsen tillhörande mål, dels genom

tillämpning af grundsatsen att icke anställa särskilde tjensteman, hufvudsakligen

afsedde för renskrifning, och dels genom iakttagande af allt, som

i öfrigt kunde lända till besparing, med särskildt afseende på Fångvårdsstyrelsens

vid närnda tidpunkt inskränkta verksamhet med nya fängelsebyggnaders

uppförande, yttrade styrelsen i underdånig skrifvelse den 10

December 1809, i afseende på frågan om förändringar i tjenstegöromålen

inom styrelsens kansli, att en viss förenkling i expeditionssättet nyligen

blifvit af styrelsen vidtagen, hvarigenom de utgående skrifvelsernas antal

i någon mån minskats; att genom förändrad anordning af diarii- och

protokollsföringen minskning äfven i de registratorn och notarien tillhörande

göromalen syntes, utan åsidosättande af nödig kontroll och ordning,

kunna vinnas, så att dessa göromål kunde af en tjensteman bestridas;

att den renskrifning, som, jemte afsändandet af expeditioner och

annat biträde åt sekreteraren, kanslisterne ålåge, lämpligen torde kunna

utan anlitande af derför anstälde tjensteman, mot visst anslag besörjas;

samt att antalet af de mål, som påkallat ombudsmannens handläggning,

under senare åren varit så ringa, att deras utförande icke vidare synts

erfordra särskild tjensteman; med afsende å hvilka förhållanden styrelsen

ansåge kanslipersonalen kunna framdeles sålunda inskränkas, att den komme

att utgöras af en sekreterare, med samma åligganden som dittills, samt

två andre tjensteman; men då desse senares befattningar blefve så, trägna,

att annan allmän tjenst ej kunde med någondera befattningen förenas

samt dessutom utsigt,en att vinna befordran till högre lön blefve ringa

(dier ingen, så, skulle det, för erhållande af skickliga personer till samma

befattningar blifva nödvändigt att bestämma aflöningen till sådana belopp,

att tjenstinnehafvarne kunde för sig och familjer deraf erhålla skälig utkomst

och i öfrigt så, att efter vissa års tjenstetid någon förbättring i aflöningsvilkoren

vore att påräkna,. Hvad unginge kammarkontoret,, ansåg

styrelsen att, äfven med bibehållande af nuvarande organisation i öfrigt,

eu kammarskrifvaretjenst kunde, med tillämpning af grundsatsen, att ordinarie

tjensteman icke borde användas för renskrifvaregöromål, vid då

2

-

10

Ny stat år

'' 1871.

Fångvårdsstyrelsens

framställning

år 1873.

varande innehafvarens afgång indragas. Hvad styrelsen i samma skrifvelse

anförde rörande byggnadskontoret och arvodet åt den styrelsen biträdande

läkaren får Komitén tillfälle att i det följande återgifva.

Till svar å berörda underdåniga skrifvelse tillkännagaf Kongl. Maj:t

i nådigt bref den 7 Januari 1870, bland annat, dels att hos Riksdagen

komme att göras framställning om indragning af det åt ombudsmannen

anslagna arvode af 500 rdr — hvilken indragning sedermera genom nådigt

bref den 25 Maj samma år anbefaldes —, dels att styrelsen egde

åt någon af dess tjensteman uppdraga att från 1871 års början bestrida

ombudsmannagöromålen, dels ock att, när ledighet vid någon af registrators-,

notarie-, kammarskrifvare- eller kanslisttjensterna inträffade, hos

Kongl. Maj:t borde före tjensternas återbesättande göras underdånig anmälan

om och i hvad män förändring i göromål och aflöning vid den

lediga tjensten kunde ega rum; och har i följd häraf, på Fångvårdsstyrelsens

förslag, en kammarskrifvaretjenst sedermera blifvit indragen.

Sedan Riksdagen för sin del år 1871 godkänt ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med Fångvårdsstyrelsens ofvan oinförmälda utlåtande upprättadt

förslag till ny personal- och aflöningsstat, dock under vilkor, att

styrelsens enbets- och tjensteman skulle vara underkastade den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande

förändrad organisation af embetsverket eller eljest kunde varda

stadgad, blef samma stat af Kongl. Maj:t under den 19 Maj samma år

faststäld att lända till efterrättelse från och med år 1872; och skulle

enligt den nya staten, som, i anseende till vissa tjensteinnehafvares rätt

att vid sina tjenster bibehållas, dock hittills icke kunnat vinna tillämpning,

registratorn tillika blifva protokollsförande, notarien tillika blifva ombudsman,

de två kanslisterne indragas, kassören erhålla lika aflöning med Ofri

ge andra gradens tjensteman samt anslagen till gratifikationer åt e. o.

tjensteman i kansliet, 1,200 rdr, och till extra biträde vid upprättande

af statistiska tabeller, 500 rdr, sammanslås till ett anslag »för renskrifning

och annat biträde i styrelsens kansli» samt höjas till 1,800 rdr, af hvilket

belopp dock 100 rdr icke finge utgå förr än motsvarande nedsättning

skedt i aflöningen till kanslipersonalen.

Uti underdånig skrifvelse den 18 November 1873 har Fångvårdsstyrelsen

vidare, i sammanhang med underdånig framställning om vissa ändringar

beträffande det å ordinarie stat uppförda anslag till aflöning för

en del vid fångvården anstälde ernbets- och tjensteman för år 1875, af

-

11

gifvit förslag till reglering af tjenstebefattningarna och aflöningen inom

centralverket; och är i Löneregleringskomiténs betänkande den 9 Juni

1875 redogjordt för styrelsens dervid uttalade åsigter angående aflöningen,

dennas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, ålderstillägg samt tjensters

förening. Beträffande tjensteinännens antal å kansliet och kammarkontoret

anförde styrelsen i berörda skrifvelse, att någon vidare inskränkning

i kanslipersonalen än som blifvit bestämd genom 1871 års stat icke

kunde ega rum, hvaremot, enär kammarförvandten, en revisor och båda

kaminarskrifvarne å kammarkontoret med nådigt tillstånd tillika innehade

tjenster i annat embetsverk, och det sålunda vore ådagalagdt, att deras

befattningar inom styrelsen lemnade tid öfrig för bestridande af annan

tjenst, styrelsen ansåge kammarförvandtsbefattningen och en kammarskrifvaretjenst

kunna indragas. Räkenskapsgranskningen, som verkstäldes

af två revisorer och två kammarskrifvare skulle nämligen kunna bestridas

af två revisorer med något biträde af den qvarstående kammarskrifvaren,

och kammarförvandtens göromål fördelas på kamereraren, kassören och

kammarskrifvaren, allt under förutsättning, att skälig tillökning i aflöningsförmånerna

tillerkändes samtlige desse tjensteman, af livilka endast kammarskrifvaren

skulle kunna tillåtas innehafva annan befattning.

Efter inhemtande af hvad sålunda i afseende å Fångvårdsstyrelsens

organisation och tjenstepersonal vid särskilda tillfällen förekommit har

Ivomitén, i ändamål att förskaffa sig en så noggrann kännedom som möjligt

om mängden och beskaffenheten af de till styrelsens handläggning hörande

ärenden, tagit del af styrelsens diarier, registratur och öfriga handlingar;

och torde till upplysning i sagda hänseenden här böra meddelas en öfversigt

af de sistlidna år inkomna ärendena, dervid dock på förhand bör

anmärkas, att å registratorskontoret föras fyra särskilda diarier, nämligen

kanslidiarium, kaineraldiarium, Kongl. remissdiariuin och revisionsdiarium,

samt att, då nya handlingar i ett mål tillkomma, dessa antecknas under

det nummer hufvudhandlingen erhållit, och att dessutom vissa handlingar,

då de äro af sins emellan likartad beskaffenhet, antecknas under ett och

samma nummer, äfven om de inkomma på olika tider och från olika

myndigheter samt måste hvar för sig handläggas. De under nämda år

inkomna handlingarna äro antecknade under följande antal diariinummer:

Inkomna

ärenden.

12

I kanslidiarium:

Fångförteckningar, mönsterrullor, arbetsredovisningar samt diverse

berättelser, uppgifter och anmälanden (omkring 1,050 särskilda

handlingar) .................................................................. j ]

Reqvisitioner å böcker (10 reqvisitioner)................................................... 2.

Om fotografering af fångar (13 handlingar)............................................. 1.

Yederhäftighetsbevis; uppbördsborgen (11 handlingar)............................ 2.

Om förflyttning af fångar; anordningar vid fångtransporter; hemforsling

(55 handlingar) ............................................ 23.

Om fångars rymning..................................................................... 13

» » sjelfmord; försök dertill................................................. 9,

» » användande till arbete; oduglighet för arbete.................. 21.

)) )) bekännelser........................................................... 3

)) )) nådeansökningar........................... 73.

» » klagomål och diverse ansökningar....................................... 16.

)» » uppförande; bestraffningar...................................................... 42.

» » kristendom skunska p.................................................................. 3.

» » äktenskapsskilnad ................................................................... 5.

» premier, understöd m. m.................................................................... 25.

3) beräkning af fångars strafftid................................................................ 2.

Klagomål af vaktbetjening ........................................................... 2.

Memorial om tjensteresor; om fängelsebyggnader, expropriation m. m. 13.

Om tjensters tillsättande, afsked, tjenstledighet, förordnande, transporter,

pension, personalens ökande eller minskande, tjensteförseelser 210.

Diverse................................................................................. j j

Tillsammans 490.

I kameraldiarium:

Kassaförslag; kammarkontorets memorial om reqvisition eller anordning

af medel; diverse uppgifter och förslag; markegångstaxor

(456 särskilda handlingar)................................................... ]9_

Reqvisitioner å medel (308 stycken) ...................................................... ]74.

Besigtnings- och inventeringsinstrument (25 stycken).............................. g.

Berättelser och redogörelser.............................. 25

Om beklädnad, inventarier och utredningspersedlar; om anskaffning

af råmateriel; om försäljning af kasserade effekter........................... 98.

Transport 322.

13

Transport 322.

Om uppköp af proviant, ved och lysningsämnen; om utspisning; om

pris å s. k. premievaror .......................................................................... 119.

Om byggnader, reparationer, förhyring af lägenheter ........................... 41.

Om besparingskassornas förvaltning............................................................ 13.

Om tjensters tillsättande, afsked, tjenstledighet, förordnande m. m.„. 36.

Om tjenstemäns och betjentes aflöningsförmåner .................................... 72.

Besvärsmål................................................. 2.

Anmärkningar vid räkenskaper..................................................................... 4.

Om uppbördsborgen ....................................................................................... 2.

Diverse........................................ 13.

- Tillsammans 624.

I Kongl. remissdiarium:

Kongl. remisser

uppå nådeansökningar........................................................................... 83

» ansökningar om medborgerligt förtroende.............................. 3

» )) pension; om löneförmåner........................... 8

» diverse ansökningar..................................................................... 8

)> framställningar af embetsverk................................................... 9

Kongl. utslag...................................................................................................... 141

Kongl. bref och statsdepartementens skrivelser ....................................... 51

Tillsammans 303.

I revisionsdiarium:

F ån g vår d sl i qvider från länen; årsräkenskaper från straff- och arbetefängelser;

räkningar öfver kostnaden för byggnader och reparationer

(138 räkenskaper)........................................................................... 6.

Kammarkontoret, med anmärkningar vid fångvårdsliqvider.................. 29.

)> ang. anmärkningsfri granskning ................................ 10.

» » uteblifna räkenskaper ......................................... 1.

Kammarrätten, med anmärkningar vid redogörelser .............................. 3.

» )) remiss å besvär ......................................................... 8.

» » utslag ........................................................................... 9.

Ang. inbetalda anmärkningsmedel; delgifningsbevis .............................. 10.

Tillsammans 7 6.

14

Organisa

tionsfrågor.

Beslutande

rätten.

Sammanlagda antalet diariinummer uppgår alltså för år 1875 till

1,493; men då, enligt ofvan intagna uppgifter om de särskilda handlingar,

som blifvit sammanförda under ett mindre antal diariinummer, samtliga

akternas antal utgör i

Kanslidiarium................................. 1,590,

Kameraldiarium........................................................... 1,214,

Kongl. remissdiarium............................................ 303,

Revisionsdiarium ...................................................... 208,

hafva följaktligen 3,315

mål och ärenden år 1875 inkommit till Fångvårdsstyrelsen.

Den allmänna organisationsform, under hvilken Fångvårdsstyrelsen

allt ifrån sitt första inrättande arbetat, är hufvudsakligen densamma, som

kort förut gifvits åt Generaltullstyrelsen, efter hvilket embetsverk Fångvårdsstyrelsen

synes hafva blifvit organiserad. Då Löneregleringskomitén

nyligen till behandling förehade frågan om Generaltullstyrelsens organisation,

fann sig Komitén böra uti denna förorda vissa förändringar, och det

antagandet ligger derför nära till hands att, om dessa förändringar befinnas

ändamålsenliga i fråga om nyssnämda embetsverk, de ock höra vidtagas i

afseende på Fångvårdsstyrelsen. För frågans utredande tillåter sig Komitén

här upprepa hvad den i berörda hänseende yttrat i sitt betänkande den

12 nästlidne Oktober. Efter omförmälan, hurusom den Komité, hvilken den

26 Maj 1859 afgaf underdånigt betänkande angående förändrad organisation

af rikets styrelse- och förvaltningsverk, funnit sig sakna skäl att i

Generaltullstyrelsens organisation föreslå någon ändring, förekommer nämligen

i först nämda betänkande detta yttrande:

»Den grundsats, från hvilken nämde Komité utgick vid bedömandet

af de allmänna förvaltningsformerna, uttalades af densamma på följande

sätt: ’Det lärer icke kunna bestridas, att de mål och ärenden, som tillhöra

det ena eller andra styrelse- och förvaltningsverket, äro till deras väsende

så skiljaktiga från hvarandra, att en olika form för pröfningen både kan

och bör efter omständigheterna användas. Dessa ärenden äro dels sådana,

hvilkas afgörande beror på en stundom ej lätt funnen tillämpning af gällande

författningar och der således vidsträcktare pröfning måste föregå innan

15

beslut vidtages, och dels sådane, som hufvudsakligen blott fordra verhställiyhet

af regeringens eller domaremaktens beslut eller af reglementen

eller andra bestämda föreskrifter. Derföre synes den grundsats i allmänhet

kunna antagas, att ärenden af förra slaget böra underkastas fleras samfälda

behandling, men att deremot de sednare höra öfverlemna!? åt en enda

ansvarig Chef, på det att de, såsom vederbör, må blifva med enhet, kraft

och skyndsamhet behandlade.’»

»Denna grundsats, hvars riktighet icke med fog lärer kunna bestridas,

synes dock vanligen hafva blifvit tillämpad på det sätt, att alla de ärenden,

som tillhörde vissa embetsverk, borde handläggas kollegialt och alla

ärenden, tillhörande vissa andra embetsverk, afgöras af en ensam beslutande

chef. Först på senare tider har den åsigt inom vår förvaltning

gjort sig gällande, att äfven inom ett och samma embetsverk de olika

behandlingssätten kunde med fördel användas för olika slag af ärenden.

Komitén för sin del har ock, i betraktande af ärendenas beskaffenhet inom

flera bland de embetsverk, för hvilka den redan uppgjort regleringsförslag,

förordat införandet i dessa verk af en sålunda blandad förvaltningsform

i stället för det uteslutande kollegiala behandlingssättet. Då nu

fråga är om ett embetsverk, der grundsatsen af chefens allena beslutande

rätt i hela sin utsträckning under lång tid varit tillämpad, har Komitén

trott sig böra undersöka, om icke äfven härstädes en blandad förvaltningsform

vore att föredraga framför den nuvarande, beroende deraf huruvida

jemväl inom detta embetsverk förekomme ärenden af den vigt och betydelse

eller af den beskaffenhet i öfrigt, att de erfordrade fullständigt

kollegial handläggning.»

Efter att hafva redogjort för antalet och beskaffenheten af de år

1875 till Generaltullstyrelsen inkomna mål och ärenden, drog Komitén

af denna redogörelse den slutsats, att visserligen det öfvervägande flertalet

vore af beskaffenhet att endast fordra tillämpning af bestämda föreskrifter

och skyndsam expedition; men att dock ett mindre antal återstode af den

vigt och betydelse, att derför erfordrades en mera omfattande pröfning,

i följd hvaraf ock dessa, ärenden, hvilka i allmänhet icke fordrade så

skyndsam handläggning som de öfriga, syntes Komitén påkalla, i Generaltullstyrelsen

likasom i andra verk, den garanti för ett moget bedömande

och ett oveldigt afgörande, som det kollegiala behandlingssättet erbjöde.

Då nu ärenden af enahanda eller jemförlig beskaffenhet med de sist

omnämda jemväl förekomma inom Fångvårdsstyrelsen, och enär det synes

Komitén vara af synnerlig vigt, att ärenden af likartad beskaffenhet, så vidt

16

möjligt, erhålla lika behandling i alla embetsverk, har Komitén äfven i

afseende på Fångvårdsstyrelsen måst vidblifva sin i flera föregående betänkanden

uttalade mening, att dylika ärenden böra erhålla en fullständigt

kollegial handläggning, och sådant desto hellre, som ifrågavarande

organisationsform med allena beslutande chef enligt Komiténs mening

lägger i en mans hand allt för stor makt i frågor af sådan grannlaga

beskaffenhet, som dem om tjenstemäns befordringar eller entledigande,

hvilka, likasom öfriga här nedan upptagna s. k. plenifrågor, i intet afseende

äro att hänföra till verkställighetsärenden.

Då Komitén uti jemförclsen med Generaltullstyrelsen funnit ett stöd

för sin åsigt om lämpligheten af den kollegiala formens användande för

vissa mål äfven inom Fångvårdsstyrelsen, skulle ur formel synpunkt här

kunna göras den invändning, att enligt Komiténs förslag, i Generaltullstyrelsen

skulle komma att finnas tre byråchefer, och följaktligen ett,

pleuiärende kunna afgöra,s på ett emot chefens mening stridande sätt endast

i det fall, att samtlige desse byråchefer sins emellan vore af lika

mening, hvaremot, om ledamöternes antal inom Fångvårdsstyrelsen blefve

oförändradt, i detta verk två personer skulle kunna öfverrösta chefen.

Vigten af denna invändning synes Komitén ytterst bero deraf, huruvida

två personer med den erfarenhet och insigt, som böra förutsättas hos ledamöter

i ett förvaltande veide, i allmänhet kunna anses ega dessa egenskaper

i så hög grad att, der de äro ense, deras under fullt ansvar afgifna

votum må tillmätas större vigt än det af chefen afgifna — en fråga,

som väl utan tveksamhet torde kunna besvaras jakande. Om detta antagande

skulle synas behöfva något från redan befintliga förhållanden hemtadt

särskildt stöd, kan ett sådant erhållas från en annan förvaltningsgren,

Arméförvaltningen, hvarest, utom det att alla plenimål — hvartill räknas

hufvudsakligen frågor af enahanda eller jemförlig beskaffenhet med dem

Komitén hittills ansett böra såsom sådana betraktas — blifva afgjorda genom

omröstning, de särskilda ärenden, som höra till Civila departementet utan

undantag skola pröfvas och afgöras kollegialt af chefen och de två ledamöterna

och der ordförandens skiljaktiga mening gäller endast i det fall

att tre olika meningar förekomma.

I öfverensstämmelse med så väl hvad Komitén i fråga om ärendenas

handläggning inom andra embetsverk föreslagit som ock hvad i nu gällande

instruktion redan finnes förutsatt synas de ärenden, hvilka icke äro

af beskaffenhet att kräfva kollegial behandling, äfven inom detta embets

-

17

verk kunna afgöras endast af chefen och vederbörande föredragande, hvarigenom

vunnes den fördel, att en ledamot icke såsom hittills finge sin tid

upptagen genom att öfvervara den andres föredragning, utan derunder

kunde ostördt egna sig åt göromålen inom området för sin egen rotel;

verkets chef dock alltid obetaget att, om han funne sådant behöfligt, för

rådplägning rörande något visst mål tillkalla den ledamot, som för tillfället

icke hade föredragning.

Ehuru den noggrannare begränsningen af de grupper af ärenden,

hvilka lämpligen böra såsom plenimål anses, med tillförlitlighet kan uppgifvas

endast på grund af detaljkännedom om alla inom verket förekommande

ärenden, och verkets styrelse, derest grundsatsen i allmänhet vinner

godkännande, blir i tillfälle att härom afgifva förslag i sammanhang

med frågan om förändring i instruktionen, har Komitén dock ansett sig

här böra antyda de slag af ärenden, som synas företrädesvis påkalla

kollegial behandling, och får derför, med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt

föreslå,

att följande ärenden skola genom samfäld öfverläggning

och beslut hos Fångvårdsstyrelsen handläggas:

a) Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens

samfälda åtgärd;

b) underdåniga förslag och betänkanden angående

nya författningars utfärdande eller redan befintligas

förklarande, ändrande eller upphäfvande;

c) underdåniga framställningar angående nya

fängelsers uppförande eller förändringar af redan

befintliga;

d) frågor angående aftal om fångars och kronoarbetskarlars

användande i arbete;

e) underdåniga framställningar rörande fångvårdens

stat;

f) frågor om förändringar i verkets organisation;

<j) frågor om tjenstemäns till- eller afsättande

äfvensom underdåniga förslag till befordringar, utom

i fråga om återbesättande af ledig ledamotsplats;

h) frågor om e. o. tjenstemäns och betjentes antagande,

om afsked, om pensionering, om tjenstebetyg,

om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelse i

tjensten samt om tjenstledighet för den till Fång

3

-

18

vårdsstyrelsen hörande personal och förordnande af

vikarie under sådan ledighet;

i) bestämmandet af arvoden eller gratifikationer

åt extra biträden; samt

k) dessutom hvarje ärende, som generaldirektören

finner skäl att göra till föremål för samfäldt afgörande

;

att generaldirektören eger ensam dels besluta i

frågor om arbetsordningen, dels, när ledamotsplats

blifver ledig, om dess återbesättande hos Eders Kongl.

Maj:t göra underdånig anmälan, dock, i begge fallen,

efter samråd med verkets ledamöter; samt

att generaldirektören fortfarande må ega allena

beslutande rätt i alla öfriga hos Fångvårdsstyrelsen

f. förekommande ärenden, efter att hafva i hvarje fall

inhemtat vederbörande föredragandes mening; dock

med rättighet och skyldighet för föredraganden, likasom

för ledamot, den generaldirektören må hafva för

rådplägning tillkallat, att, vid inträffande skiljaktighet,

sin särskilda mening till protokollet skriftligen afgifva.

Byråar. Enligt nu gällande instruktion skall den ene af Fångvårdsstyrelsens

ledamöter vara chef för kansli departementet, hvarunder lyda styrelsens

kansli och byggnadskontor, samt den andre chef för kameraldeparmentet,

som utgöres af styrelsens kammarkontor. Det närmaste chefskapet för

kammarkontoret utöfvas dock af kamé rera ren, genom hvilken förbindelsen

mellan styrelsen och kontorets tjenstemän förmedlas, i det kamereraren

skall, bland annat, emottaga och till behörig handläggning befordra alla

till kontoret öfverlemnade mål samt emottaga, till styrelsen ingifva och,

der så nödigt finnes, med eget yttrande beledsaga de framställningar,

som af kontorets tjentemän å tjenstens vägnar afgifvas. Då nu i afseende

på Fångvårdsstyrelsens organisation torde böra vidtagas enahanda förenklingar,

som ansetts ändamålsenliga för andra embetsverk med likartade

göromål, är Komitén af den mening, att kamer er aretj ensten kan indragas

och att vederbörande ledamöter böra såsom byråchefer öfvertaga det omedelbara

chefskapet öfver de å hvarderas afdelning anstälde tjenstemän.

Genom en sådan förändring komme visserligen chefens för kameralbyrån

göromål att något ökas, men sannolikt icke i vidsträcktare mån, än att

19

tillökningen motsvarades af den tidsvinst, som blefve en följd deraf, att

ledamöterne i allmänhet icke behöfde öfvervara hvarandras föredragningar.

Af kamererarens åligganden synas nämligen endast följande böra

af chefen för kameralbyrån öfvertagas: att föra kassaräkning med riksbanken

öfver gjorda insättningar och utfärdade assignationer; att tillse

det influtna medel varda i banken behörigen insatta; att sjelf verkställa

erforderliga utredningar i en del ärenden; att emellan de å byrån

anstälde tjensteman fördela de göromål, som icke redan enligt instruktionen

någon af dem åligga, samt att hafva tillsyn öfver dessa tjenstemäns sätt

att fullgöra sina åligganden och i sådant afseende meddela nödiga föreskrifter

och erinringar; hvaremot öfriga i instruktionen uppräknade skyldigheter

för kamereraren kunde efter sin beskaffenhet fördelas på de un

o

derlydande

byråtjenstemännen.

Slutligen och i öfverensstämmelse med hvad i dylika fall af Komitén

förut föreslagits torde en hvar af byråtjenstemännen böra förklaras skyldig

att sjelf bära ansvaret, för de åtgärder, han å tjenstens vägnar

vidtager.

Komitcn, hos hvilken anledning icke förekommit att i afseende på

hvad nu tinnes stadgadt angående fördelningen mellan ledamöterne af

föredra gningsskyldi gheten föreslå någon ändring, hemställer alltså,

att, jemte det kamererarebefattningen hos Fångvårdsstyrelsen

indrages, styrelsens nuvarande två departement

förändras till två byråar, nämligen en kanslioch

en kameralbyrå, under hvar sin byråchef; samt

att hvarje Fångvårdsstyrelsens tjensteman skall

ega odelad ansvarighet för de åtgärder, han å tjenstens

vägnar vidtager.

I generaldirektörens frånvaro skall, såsom ofvan är omförmäldt, äldste

ledamoten, med bibehållande af sina öfriga göromål, inträda i utöfrun-''

gen af ordförandebefattningen, derest ej Eders Kongl. Maj:t annorlunda

förordnar. Denna anordning har synts Komitén mindre lämplig icke blott

derför, att en tillfälligtvis tjenstförrättande chef derigenom får en i viss

mån vidsträcktare myndighet än den ordinarie, hvilken i allmänhet bort

inhemta två ledamöters yttrande, utan äfven emedan ordförandens och

föredragandens befattningar svårligen låta sig förena med mindre endera

af dem kommer att lida. Komitén är derför af den mening att, jemte

det ordförandeplatsen i generaldirektörens frånvaro alltid fylles af äldste

Vid förfall

Ör chef eller

ledamot.

20

byråchefen, — så framt icke generaldirektören längre tid än 14 dagar

blir hindrad att embetet utöfva, i hvilket fall på Eders Kongl. Maj:t lärer

ankomma att uppå anmälan förordna om embetets bestridande, — nämde

byråchefs befattning samtidigt bör af vikarie öfvertagas, så att styrelsen

alltid ma vara fulltalig och hvarje befattning inom verket varda af särskild

person bestridd. Vidare och da af en tillfälligtvis tjenstförrättande

chef måhända icke kan väntas den noggranna insigt i alla förekommande

ärenden, att beslutande rätten af honom i samma omfattning, som af verkets

ordinarie chef, bör få utöfvas, helst, med antagande af den af Komitén

förordade formen för öfverläggningar och beslut i allmänhet, den

ene byråchefen endast undantagsvis skulle komma att öfvervara den andres

föredragning, synes böra föreskrifvas, att ärende, rörande hvilket olika

meningar uppstå mellan en tillfälligtvis tjenstförrättande chef och föredraganden,

bör öfverlemnas till styrelsens plenum och alltså erhålla kollegial

behandling.

I öfverensstämmelse härmed föreslår Komitén,

att den i graden äldste af byråcheferne fortfarande

bör vara skyldig att, vid inträffande förhinder för generaldirektören,

förestå hans embete, så vida hindret

icke varar öfver fjorton dagar, men, om det är af beskaffenhet

att räcka längre tid, intill dess uppå genast

skeende underdånig anmälan Eders Kongl. Maj:t å embetet

meddelar nådigt förordnande;

att sålunda tjenstförrättande eller tillförordnad chef

må ega enahanda befogenhet inom styrelsen som ordinarie

generaldirektör, dock med den inskränkning i

hans beslutande rätt, att ärende, rörande hvilket olika

meningar mellan honom och föredraganden uppstå,

skall öfverlemnas till och handläggas uti Fångvårdsstyrelsens

plenum;

att under generaldirektörens frånvaro tjenster icke

må annorledes än på förordnande tillsättas eller tjensteman

från innehafvande befattning afsättas, så framt

icke Eders Kongl. Maj:t dertill meddelat särskildt nådigt

tillstånd, och ej heller, utan generaldirektörens medgifvande,

beslut fattas eller åtgärder anbefallas, som i

mer eller mindre mån rubba eller ändra de grund

-

21

satser för fångvården, som förut blifvit stadgade eller

följda; samt

att, då byråchef, af en eller annan anledning är

hindrad att egen befattning utöfva, Fångvårdsstyrelsen

eger förordna vikarie under högst en och en half månad,

med skyldighet, om dylikt vikariat blir för längre

tid behöflig!, att frågan derom till Eders Kongl. Maj-.ts

afgörande anmäla.

Q

Förutom den granskning af inkommande räkningar och reqvisitioner, Revisionen.

som bör ega ruin innan anordningsbeslut meddelas, förekommer hos Fång- Månadtliga

vårdsstyrelsen en jemförelsevis vidlyftig revision af länsstyrelsernas och *”* °Per‘

fångvårdsanstalternas redogörelser för emottagna medel och verkstälda utbetalningar

äfvensom för materiali er, inventariepersedlar m. m. Under det

styrelsens egna räkenskapshandlingar alltså endast undergå en utbetalningen

föregående revision innan de underkastas öfverrevision i Kammarrätten,

skola deremot de i orterna spridda förvaltningarnas räkenskaper undergå

fullständig revision både i Fångvårdsstyrelsen och i Kammarrätten. Då

likväl en stor del af de vid fängelserna skedda utbetalningar grundar sig

på föreskrifter, som meddelats af styrelsen, och dessa föreskrifters befogenhet

tydligen icke kan blifva föremål för anmärkning af verkets egen

revisionspersonal, så kan en fullständig, centralverkets egna åtgärder jemväl

omfattande revision verkställas först i Kammarrättens öfverrevisionsdepartement,

der, likasom i Fångvårdsstyrelsen, en speciel siflergranskning af

samtliga verifikationer, utgörande tillsammans öfver 80 volymer årligen,

måste verkställas. En förenkling härutinnan torde utan tvifvel kunna

åstadkommas, utan eftersättande af nödig kontroll, genom öfverflyttning

af all specialrevision till öfverrevisionsdepartementet; men då Komitén först

i sammanhang med regleringen af Kammarrätten blir i tillfälle att yttra

sig rörande revisionen af statens räkenskaper i allmänhet, har Komitén

ansett sig icke för närvarande böra väcka förslag om upphörande af den

styrelsen nu tillhörande revisionen af de dit från länsstyrelserna och fångvårdsinrättningarna

ingående räkenskaper.

Sedan i anledning af väckt fråga om åstadkommande af en tidigare

statsrevision, Statskontoret hos Fångvårdsstyrelsen begärt upplysning, huruvida

arbetet med upprättandet af redogörelse för de under Fångvårdsstyrelsens

förvaltning stälda medel skulle kunna under räkenskapsåret påbörjas

och så tidigt afslutas, att redogörelsen kunde inom den 1 Maj påföljande

året vara till Kammarrätten ingifven, har Fångvårdsstyrelsen i

22

Besvärsmål.

skrifvelse den 21 December 1875 meddelat, att deri ifrågasatta tidigare

afslutnmgen och revisionen af Fång vårdsräkenskaperna, så vidt anginge

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, väl icke kunde, med bibehållande

af hittills föreskrifvet redovisningssätt, åstadkommas, men att

styrelsen gått i författning om sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom

det åsyftade ändamålet framdeles torde kunna vinnas; och har Fångvårdsstyrelsen

nämda dag föreskrifvit att, i enlighet med i styrelsens kammarkontor

upprättade formulär, försök med en förändrad bokföring, — i

ändamål att räkenskaperna måtte kunna afslutas och jemte verifikationer

till styrelsen insändas för hvarje månad, — skulle från och med innevarande

års ingång göras vid straff- och. arbetsfängelserna å Långholmen

och Norrmalm. Den sålunda beträdda vägen synes Komitén vara den

riktiga, enär derigenom möjliggöres, att så väl revisions- som bokföringsarbetet

kan efter hand under årets lopp undangöras, så att vid årets slut

endast kommer att återstå revisionen och bokföringen för sista månaden

jemte hufvudbokens afslutning. Sedan räkenskapshandlingarna blifvit begagnade

i och för bokslutet och den styrelsens egna tjensteman åliggande

revisionen, kunde de genast tillhandahållas den eller de Kammarrättens

tjensteman, som hade att verkställa den på öfverrevisionsdepartementet

ankommande granskning, hvilken, på sätt Komitén i fråga om andra embetsverk

förut föreslagit, lämpligen borde verkställas inom verkets egen

embetslokal, hvarest för revisionen ofta behöfliga upplysningar lätt stode

att erhålla och genom hvilken anordning i öfrig! vunnes den fördel, att

styrelsens tjensteman, som nu under hela den tid, som åtgår för denna

revision, äro i saknad af de ofta behöfliga handlingarna, till dem hade

en oafbruten tillgång.

Komitén föreslår alltså,

att fångvårdsräkenskaperna, afslutade och med

verifikationer försedda, skola efter hanel som de inkomma

och så snart de blifvit begagnade för den

styrelsen åliggande bokföring och revision, i styrelsens

embetslokal tillhandahållas den eller de Kammarrättens

tjensteman, som hafva att desamma revidera.

Bland de ärenden, som hos Fångvårdsstyrelsen handläggas, förekomma

jemväl besvärsmål, fastän till ett ringa antal. Då nämligen vederbörande

icke åtnöjes med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes på de från

Fångvårdsstyrelsen erhållna årliga länsstaterna, grundade åtgärder eller

beslut i fråga om afiöningsförmåner m. m., varder den missnöjde af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hänvisad att sin talan hos Fångvårdsstyrelsen

fullfölja. Då ifrågavarande besvärsmål således angå enskildes

fordringsanspråk hos statsverket, och Komitén, med hänsyn dertill att,

om dylika mål fortfarande fullföljdes hos det centrala embetsverket, derigenom

bibehölles tre instanser för fordringsanspråk, som hos Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande väckas, under det att för enahanda anspråk,

anmälda hos centralverket, endast funnes två instanser, i sitt betänkande

den 11 November 1875 angående Statskontorets reglering föreslagit, att

besvär öfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i frågor, bland

andra, om länsstaternas tillämpning måtte omedelbart hos Eders Kongl.

Maj:t fullföljas, föranlåtes Komitén hemställa,

att besvär öfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut i frågor om tillämpningen af de utaf

Fångvårdsstyrelsen utfärdade årliga stater må omedelbart

hos Eders Kongl. Maj:t genom Justitiedepartementet

anföras.

Vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och de allmänna Allmänna

grunderna i öfrigt för löneregleringen lära i afseende på Fångvårdsstyrel- grunder för

sens embets- och tjensteman böra blifva desamma, som redan stadgats eller

äro föreslagna för tjenstemännen inom andra centrala verk; och får Komitén

i följd häraf föreslå,

löneregle

ringen.

att embets- och tjensteman vid Fångvårdsstyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigliet

eller jemkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen

eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid

verkets ställning inom förvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af

den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den

nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade

göromål;

att med embete eller tjenst i Fångvårdsstyrelsen

icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller

kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med

mindre den tinnes icke vara hinderlig; för fullgörande

af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som

vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar

tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så länge

den icke är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;

att aflöningarna för Fångvårdsstyrelsens embetsoch

tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbäras endast

för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han

eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,

som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens

förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i

följd af embetsresor eller för beredande af semester,

tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om

han förordnas till högre befattning inom Fångvårdsstyrelsen,

densamma, emot åtnjutande af tjenstgöringspenningar

till det för den högre graden bestämda belopp

i stället för egna, bestrida, dock ej längre än tre

månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafva

ren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöj

-

25

ningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år,

under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af. kalenderåret

näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit

uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den

tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från

hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial, eller förordnande i följd af

frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad

lön såsom pension från tjensten afgå. Eders

Kongl. Maj:t eller Fångvårdsstyrelsen, der det tillkommer

denna att afskedet utfärda, dock obetaget att

låta med detsamma anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef samt

tredje och andra gradens tjensteman under en och en

half månad samt af första gradens tjensteman under

en månad årligen.

Personalen å Fångvårdsstyrelsens kansli utgöres för närvarande af en Kanslibyrån.

sekreterare, en registrator, en notarie och två kanslister, af hvilka sistnämde

den ene enligt öfverenskommelse bestrider ombudsmansgöromålen; men enligt

den år 1871 godkända staten skulle, såsom ofvan är anmärkt, de två kanslisttjensterna

indragas, hvarjemte notarien skulle öfvertaga ombudsmansgöromålen

och registratorn protokollsföringen. Komitén, som lika med Fångvårdsstyrelsen

anser någon ytterligare inskränkning i kansliets ordinarie

personal, än som sålunda redan beslutats, icke kunna ega rum, är deremot

af den mening, att göromålen kunde fördelas mellan tjensteinännen på

lämpligare sätt än det nyss antydda. Notariens ursprungliga och egentliga

åliggande är nämligen att föra protokollet, och ehuru han derjemte

har att besörja åtskilliga andra göromål, hvilka ytterligare skulle ökas

4

26

Kameral

byrån.

dels genom öfvertagandet af ombudsmansbestyren, dels genom kanslisttjensternas

indragning, torde protokollsföringen, som på senare tid undergått

en väsentlig förenkling ocli numera icke är synnerligen betungande

eller tidsödande, med större skäl fortfarande böra tillhöra denna tjensteman

än öfverlemnas åt registratorn, hvilken i följd af beskaffenheten af

sin tjenst bör under arbetstimmarne vara tillgänglig å sitt tjensterum och

icke på annat ställe sysselsättas. Deremot och då registratorn icke torde

få sin tid fullt upptagen af honom nu åliggande göromål, synes åt honom

kunna uppdragas att, med erforderligt biträde, verkställa granskning och

sammanfattning af de från fångvårdsinrättningarna inkommande uppgifter

angående personalredovisningen, upprätta statistiska tabeller och besörja

den härmed sammanhängande brefvexlingen — ett arbete, som numera,

i den mån anspråken på fullständighet och tillförlitlighet i statistiska uppgifter

stegrats, vuxit ut till ganska betydlig omfattning.

Komitén föreslår alltså,

att den ordinarie personalen å kanslibyrån, förutom

byråchefen, i stat upptages till en sekreterare,

en notarie, tillika ombudsman, och en registrator, tillika

aktuarie;

att notarien fortfarande ålägges att föra styrelsens

protokoll; och

att med registratorstjensten förenas skyldigheten

att besörja upprättandet af de till personalredovisningen

hörande statistiska tabeller jemte besörjandet af

den dermed sammanhängande skriftvexling.

I det föregående är anmärkt, hurusom, enligt den år 1871 faststälda

staten, kammarkontorets personal skulle minskas med en kammarskrifvare,

äfvensom att Fångvårdsstyrelsen i sitt regleringsförslag år 1873 ansett

kammarförvandtstjensten och ytterligare en kammarskrifvaretjenst kunna

indragas, hvarefter den ordinarie kontorspersonalen skulle bestå af en

kamererare, en kassör och bokhållare, två revisorer och en kammarskrifvare.

Då den af Komitén förordade föreningen af departementschefs- och

kamererarebefattningarna till ett byråchefsembete kan verkställas endast

under vilkor, att kammarförvandten bibehålies för fullgörandet, utom

annat, af en del utaf kamereraregöromålen, samt kammar skrifvaretj enster

lika litet i detta som i andra verk lära böra bibehållas, skulle, om sagda

förändringar vidtoges, för det å byrån förekommande arbete erfordras en

27

kammarförvandt, en kassör och bokhållare samt två revisorer, förutom

nödigt extra biträde.

Hvad särskildt angår revisionsgöromålen, hvilka under senaste tiden

besörjts af två revisorer och två kammarskrifvare, anser Komité» lika

med Fångvårdsstyrelsen dessa åligganden kunna för framtiden fullgöras

af endast två tjensteman; men med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt

om arten af ifrågavarande revision och den fördel, som borde följa deraf

att densamma helt och hållet öfverflyttades till Kammarrättens öfverrevisionsdepartement,

håller Komité» före att, om ledighet inträffar i någondera

af de nuvarande revisorstjensterna eller i dem båda innan frågan om

regleringen af Kammarrätten blifvit föremål för nådig pröfning, med återtillsättandet

af sådan befattning bör förenas det särskilda vilkor att, för

den händelse revisionsbestyret kommer att till annat embetsverk öfverflyttas,

tjenstinnehafvaren skall vara skyldig att till nämda embetsverks

stat öfvergå.

I enlighet härmed föreslår Komitén,

att den ordinarie personalen å kameralbyrån, förutom

byråchefen, i stat upptages till en kammarförvandt,

en kassör, tillika bokhållare samt, under nu

sagda vilkor, två revisorer.

Sedan, enligt den af Rikets ständer vid 1862—1868 årens riksdag Byggnadsfaststälda

aflöningsstat blifvit bestämdt, att 3,000 rdr skulle utgå såsom kontoret.

årligt arvode åt en intendent och chef för Fångvårdsstyrelsens byggnadskontor,

samt derjemte, i ändamål att bereda intendenten biträde af extra

konduktör och på det styrelsen skulle ega tillfälle att erhålla nödiga upplysningar

af byggnadskunnig person vid de tider, då intendenten vore

stadd på emhetsresor i landsorten, ett anslag af 600 rdr anvisats till e. o.

tjensteman i byggnadskontoret, har riksdagen i underdånig skrifvelse den

13 Maj 1869 anfört: att ofvanberörcla 3,000 rdr uti det förslag till stat,

som af Kongl. Maj:t vid förstnämda riksmöte framlades, upptagits såsom

. ön åt intendenten, men att, ehuru, så länge ännu betydliga nybyggnader

för fångvården egde rum, ifrågavarande aflöning ej syntes vara för högt

beräknad, det likväl kunde antagas att, då de för omförmälda behof erforderliga

byggnader hunnit afslutas, nämde tjenstemans embetsåtgärd

mindre skulle komma att tagas i anspråk och han följaktligen kunna med

lägre aflöning åtnöjas, hvadan det föreslagna aflöningsbeloppet syntes Rikets

ständer böra endast såsom arvode förenämde tjensteman tilläggas; — att,

sedan, med afseende å Fångvårdsstyrelsens betydligt minskade verksamhet

28

med nya fängelsebyggnaders uppförande, förslag blifvit hos riksdagen väckt

att, i stället för ofvan omförmälda arvodesanslag å 3,600 rdr, å styrelsens

stat uppföra ett belopp af 1.000 rdr för byggnad sbiträde, Riksdagen, da

endast en eller annan ny fängelsebyggnad kunde till uppförande ifrågakomma,

ansåge det behof af tillgång på byggnadskunnigt biträde, som

fortfarande för styrelsen förefunnes, kunna fyllas med vida mindre kostnad

än som dittills deraf föranledts; — att om det än skulle anses lämpligt,

att styrelsen fortfarande både att tillgå någon sakkunnig person för uppgörande

af ritningar och förslag till nybyggnader samt för granskning af

inkommande förslag till äldre byggnaders i landsorten förändring, förbättring

och vidmakthållande, den speciela tillsynen öfver samtlige fångvården

tillhöriga byggnader samt skyldigheten att vaka öfver ifrågakommande

byggnadsarbetens behöriga verkställande åtminstone torde utan olägenhet

och till minskning i kostnaden kunna på Öfverintendentsembetet

öfverflyttas, — samt att riksdagen, som emellertid i brist af erforderlig utredning

icke kunnat ingå i hufvudsaklig pröfning af denna fråga, i anledning

häraf, jemte tillkännagifvande, att de å Fångvårdsstyrelsens stat

uppförda arvodesbelopp för intendenten och till e. o. tjensteman i byggnadskontoret,

tillhopa 3,600 rdr, blifvit för 1870 bibehållna, i underdånighet

anhölle, att Kong], Maja täcktes låta tillse, huruvida icke, genom

förändrad anordning af tillsynen öfver fångvårdens byggnader, hela eller

större delen af ifrågavarande anslag skulle kunna för nämda år och framgent

besparas.

Uti häröfver den 10 December 1869 afgifvet underdånigt utlåtande

anförde Fångvårdsstyrelsen att, äfven om den speciela tillsynen öfver byggnader

m. m. öfverflyttades till öfverintendentsembetet, styrelsen fortfarande

hade behof att anlita byggnadskunnig person med afseende derå, att styrelsen,

som hade under sin disposition de för nödiga förändrings- och

reparationsarbeten vid fängelserna anvisade medel, fortfarande måste ega

att handlägga förekommande frågor om och på hvad sätt dessa arbeten

borde verkställas, hvarjemte det skulle leda till onödig omgång samt oreda

och brist på enhet i förvaltningen, om den ena embetsmyndigheten egde

i nämda hänseende förordna och en annan tillse verkställigheten. Dessutom

förekomme härvid att, för besparings vinnande, ifrågavarande arbeten,

så vidt ske kunde, utfördes med fångar under vederbörande fängelsedirektörers

inseende, hvilket förfaringssätt icke vore förenligt med arbetenas

verkställande under tillsyn af en embetsmyndighet, som icke hade befäl

inom fängelserna. Beträffande åter aflöningsanslaget till byggnadskontoret,

29

så, enär uppförande af nya fängelsebyggnader sällan ifrågakomme samt

kontorets göromål till följd deraf blifvit minskade, ansåg styrelsen det i

stat till gratifikationer åt e. o. tjensteman å kontoret uppförda anslag

kunna umbäras, äfvensom det för intendenten anvisade lönebelopp framdeles

något nedsättas.

Med förklarande, det frågan om öfverflyttning till Ofverintendentsembetet

af den speciela tillsynen öfver de fångvården tillhöriga byggnader

samt öfvervakandet af ifrågakommande byggnadsarbetens behöriga

verkställande, icke under dåvarande förhållanden borde till någon åtgärd

föranleda, tillkännagaf Kongl. Maj:t i nådigt bref den 7 Januari 1870,

att framställning komme att till riksdagen göras om indragning af det i

stat uppförda anslag af 600 rdr till gratifikationer åt e. o. tjensteman i

byggnadskontoret, samt föreskref,, att underdånig anmälan borde vid inträffande

ledighet af intendentsbefattningen i byggnadskontoret hos Kongl.

Maj:t göras samt dervid yttrande afgifvas i fråga om lönebeloppet för

samma befattning.

När sedermera 1871 års riksdag yttrade sig öfver det då framlagda

förslaget till stat för Fångvårdsstyrelsen, anfördes i afseende å det för

intendenten uppförda arvode, att, om än för den närmaste framtiden, då

ännu betydliga byggnadsarbeten för fångvården förestode, detta arvode

funnes till hela beloppet fortfarande erforderligt, det behof af tillgång på

byggnadskunnigt biträde, som derefter kunde för styrelsen förefinnas, torde

kunna fyllas med mindre kostnad än som vid den tiden deraf föranleddes;

hvadan riksdagen i underdånighet anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes

vid nuvarande intendentens afgång eller, derest så pröfvades lämpligt,

dessförinnan, då omständigheterna kunde dertill föranleda, låta utreda,

huruvida icke tillsynen öfver fångvårdens byggnader kunde på lämpligare

sätt anordnas.

Slutligen har Fångvårdsstyrelsen uti sin ofvan omförmälda underdåniga

skrifvelse den 18 November 1873 angående förevarande ämne

anfört att, sedan samma års riksdag beviljat anslag till vidtomfattande

byggnadsföretag, komme vid sådant förhållande byggnadsintendentens verksamhet

att under en längre tid i ganska hög grad tagas i anspråk; samt

att med anledning häraf och då dessa byggnadsarbeten antagligen icke

hunne fullbordas förr än ungefärligen närmare den tidpunkt, då nuvarande

intendenten, som vid tiden för skrifvelsens afgifvande innehade en

ålder af 58 år, uppnått den framskridna ålder, då hans krafter möjligen

icke medgåfve honom att vid tjensten qvarstå, och vid hans afgång kost

-

30

naden för det byggnadsbiträde, som derefter kunde finnas för styrelsen

behöfligt, blefve föremål för förnyad pröfning, styrelsen ansett sig böra

föreslå, att, med afseende ej mindre å de förhållanden i allmänhet, som

gjorde en löneförhöjning behöflig, än äfven särskild! å den omständigheten,

att ifrågavarande tjenstemans göromål under flera kommande år blefve

särdeles ansträngande, honom nu tillkommande arvode måtte höjas

till 4,500 rdr, men utan ålderstillägg.

Vid öfvervägande af hvad sålunda i denna fråga förekommit har

det synts Komitén obestridligt att, äfven oberäknadt de större nybyggnadsarbeten,

som antagligen under en längre tid komma att för fångvårdens

räkning utföras, underhåll, reparation och erforderliga förändringar

af fängelsebyggnader för framtiden komma att göra ett byggnadskunnigt

biträde för Fångvårdsstyrelsen behöfligt. Till stöd för denna åsigt må

meddelas följande uppgifter om de kostnader, som under de senare åren

utgått för reparationer m. m. äfvensom de anslag, som af riksdagen beviljats

till nybyggnader:

Kostnader för vård

och underhåll af Ny

Straff- och

arbetsfän-

Läns- och

kronofan-

byggnads-

gelser.

gelser.

anslag.

År

1871 .........

................. 86,099: 96.

16,967: 16.

30,000

—-

M

1872 ............

.................. 83,508: 98.

13,829: 98.

70,000

—

»

1873 ............

.................. 33,510: 50.

22,068: 17.

40,000

—

))

1874 ............

.................. 37,732: 34.

15,44S: 11.

250,000

—

»

1875 ............

.................. 26,709: 24.

18,815: 76.

400,000

—

))

1876 ............

— — —

— — —

395,400

—

:»

1S77 ............

- - -

- - -

110,000

—

Med hänsyn till de vidlyftiga och maktpåliggande arbeten, som följaktligen

åligga detta biträde, och då det numera svårligen kan antagas,

åt en duglig och praktiskt erfaren arkitekt finnes villig att, i den omfattning,

som här ifrågakommer, egna sin tjenst åt det allmänna mot

billigare ersättning än den Fångvårdsstyrelsen år 1873 beräknat, anser

Komitén ett årligt belopp af 4,500 kronor åtminstone under närmaste

framtiden blifva för detta ändamål behöfligt. Då emellertid ifrågavarande

befattning icke bör i något hänseende såsom ordinarie tjenst betraktas,

hvilket skulle kunna blifva förhållandet, om arvode till bestämdt belopp

blefve i staten upptaget, och det bör åligga styrelsen att, för den händelse

arkitektbiträde framdeles, i anseende till minskning i byggnadsarbetena,

skulle kunna erhållas för billigare kostnad än under nuvarande

31

förhållanden, söka i denna uppgiftspost åstadkomma besparing, anser

Komiten, att of vanberörda belopp endast bör tagas i beräkning vid bestämmandet

af det anslag, som ställes till styrelsens förfogande för aflönande

af extra, biträden. I följd häraf lärer stadgandet i nu gällande

instruktion, att intendenten bör utnämnas af Eders Kong], Maj:t, böra ändras

derhän, att Fångvårdsstyrelsen erhåller bemyndigande att genom

särskild öfverenskommelse antaga erforderligt arkitektbiträde.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Komitén,

att Fångvårdsstyrelsen må ega att på lämpligaste

sätt betinga sig det arkitektbiträde, som kan finnas

erforderligt.

Sedan Kong!. Maj:t under den 17 Oktober 1845 förordnat styrelsen

till biträde vid behandlingen af ärenden rörande helsovården en läkare,

för hvilken styrelsen den 21 November s. å. utfärdat instruktion, anmälde

Rikets ständer, med anledning af statsrevisorernas framställning i ämnet,

i underdånig skrifvelse den 16 April 1851, att det till läkaren utgående

arvodet syntes ständerna, på skäl, som dervid anfördes, kunna indragas.

Uti häröfver den 7 November 1S51 afgifvet utlåtande yttrade styrelsen,

bland annat, att — då anlitande af Sundhetskollegium, för erhållande af dess

utlåtande i frågor rörande helsovården vid fängelserna, skulle medföra

omväg, —- då hos nämda embetsverk måhända icke alltid kunde förutsättas

den närmare kännedom af fängelserna, som en särskild läkare borde ega, —

och då de vid fängelserna i Stockholm anstälde läkare i sådan egenskap

icke vore så aflönadc, att ett dylikt biträde, som ifrågavarande, af dem

utan särskild ersättning skäligen kunde fordras, — styrelsen ansåg sig böra

fortfarande i aflöningsstaten upptaga nämda läkarearvode; och förklarade

Kongl. Maj:t, i nådigt bref den 5 December 1851, med afseende å hvad

styrelsen anfört, att läkarearvodet finge å aflöningsstaten upptagas till dess,

vid pröfning af förslaget till styrelsens framtida sammansättning och slutlig

reglering af aflöningsstaten, tillfälle blefve att i sammanhang dermed till

öfvervägande företaga frågan om styrelsens behof af biträdande läkare.

Ehuru 1859 års instruktion för embetsverket icke omförmäler läkaren

såsom en der anstäld tjensteman, har arvodet dock fortfarande blifvit å

staten bibehållet. Då sedermera styrelsen den 10 December 1869 afgaf

underdånigt utlåtande angående väckt fråga om nedsättning i ordinarie

anslaget för styrelsen, yttrade styrelsen i fråga om läkarebiträdet, att,

under förutsättning att den redogörelse för sjukvården inom fängelserna,

som inginge i styrelsens årliga berättelse om fångvården, komme att öfver

-

Läkarebi

träde.

82

Vikariat.

Extra biträden

m. m.

flyttas till Sundhetskollegii allmänna berättelse om sjukvården, samt att

ifrågavarande biträde måtte kunna genom bemälda kollegium eller annorledes

blifva att för styrelsen tillgå, arvodet för särskildt läkarebiträde

skulle för framtiden kunna undvaras; men efter det Sundhetskollegium,

som fått i ämnet afgifva underdånigt utlåtande, förslaget på anförda skäl

afstyrkt, förklarade Kongl. Maj:t i nådigt bref den 25 Maj 1870 den

väckta frågan om indragning af arvodet åt den biträdande läkaren icke

till någon åtgärd föranleda. — Slutligen må erinras, att Fångvårdsstyrelsen

i sitt underdåniga förslag till lönereglering den 18 November 1S73 oförändradt

bibehållit det förut varande arvodet för ett läkarebiträde af

600 rdr.

Med afseende å hvad sålunda i denna fråga förekommit är Komitén

af den mening, att medel till bekostande af ett läkarebiträde åt styrelsen

äfven fortfarande kommer att erfordras; dock synes, på sätt ofvan i fråga

om arkitektbiträdet är föreslaget, det böra tillkomma styrelsen att antaga

sådant läkarebiträde på de vilkor, hvarom öfverenskommelse kan träffas

och följaktligen arvodesbeloppet tagas i beräkning vid bestämmandet af

den summa, som ställes till styrelsens förfogande för aflöning af extra

biträden. I enlighet härmed hemställes,

att, på enahanda sätt som ofvan i afseende på

arkitektbiträdet är föreslaget, Fångvårdsstyrelsen må

ega antaga erforderligt läkarebiträde.

I den händelse Komiténs förslag i afseende å antalet af Fångvårdsstyrelsens

ordinarie tjenstemannapersonal vinner godkännande, skulle, med

beräkning af tjenstgöringspenningarne inom de särskilda graderna till enahanda

belopp, som föreslagits för tjenstemännens vederlikar inom andra

embetsverk, de årliga kostnaderna för vikariat under semester komma att

uppgå till 1,637 kr. 50 öre. Om vidare de inspektionsresor, som af

generaldirektören och ledamöterna årligen företagas, till tiden beräknas i

likhet med hvad förhållandet varit under de senast förflutna åren, borde

för bekostande af nödiga tjensteförordnanden under tiden finnas att tillgå

ett belopp af omkring 600 kronor, i följd hvaraf till vikariatsersättningar

skulle erfordras ett ärligt belopp af i rundt tal 2,200 kr.

De inskränkningar, som föreslagits i personalens antal, medföra nödvändigheten

att medel anvisas till godtgörelse åt e. o. tjensteman, hvilkas

biträde i betydligt högre grad än hittills måste anlitas. Efter de begge

kanslisttjensternas indragning erfordras enligt Komiténs mening å kansliet

till biträde åt sekreteraren och notarien åtminstone en e. o. tjensteman, och

38

sedan de statistiska arbetena ålagts registratorn, måste äfven denne beredas

tillfälle att anlita, biträde, men för hvilket kostnaden dock torde

kunna inskränkas till ungefär hälften af hvad i allmänhet beräknats för

de extra biträden, hvilka komma att oafbrutet sysselsättas. A kameralbyrån

åter anser Komitén två extra biträden komma att erhålla ständig

sysselsättning. Om godtgörelsen beräknas till samma belopp, som antagits

såsom medeltal för extra biträden i de fleste embetsverk, hvilkas

reglering hittills varit föremål för Komiténs handläggning, eller 1,200

kr. för hvardera, skulle alltså, för tre biträden med nämda belopp i

arvode och ett dylikt med endast hälften af denna summa, årliga kostnaden

för ifrågavarande ändamål blifva 4,200 kronor.

Om vidare det belopp, som erfordras till bekostande af renskrifning

och annat mera tillfälligt biträde antages till omkring 1,000 kr., komma

de anslagsbehof, för hvilka Komitén nu redogjort, att kräfva ett ärligt

belopp af 7,400 kronor.

Då det anslag af 2,200 kr., som ofvan beräknats för bekostande af

vikariatsersättningar, från nyss anförda belopp afräknas, år återstoden,

5,200 kr., afsedd att fylla sådana behof, som dels uppstå i följd af kanslist-

och k ammar skr ifvar etj ensternas indragning, dels hittills blifvit tillgodosedda

genom särskilda i stat uppförda anslag. För närvarande åro

kostnaderna härför vida högre än nyssnämda summa, men en exakt jemförelse

mellan dessa förhållanden kan neppeligen ega rum med mindre

1 länsyn tages jemväl till den i öfrigt föreslagna regleringen. Då deremot

den af Komitén föreslagna ordinarie tjenstemannapersonalen till antalet

öfver enst ämi ner med hvad Fångvårdsstyrelsens eget förslag af ar 1873

innehåller, endast med det undantag att enligt sistnämda förslag en kammarskrifvarebefattning

skulle bibehållas, torde här höra erinras, att styrelsen

ansett erfordras, förutom 1,500 kronor till aflöning åt nåmde kammarskrifvare,

ett anslag af 3,000 kr. till gratifikationer ät e. o. tjensteman

samt 600 kr. åt extra vaktmästare, tillsammans 5,100 kr., eller i det

närmaste samma belopp, som af Komitén här ofvan beräknats. Anslaget

lärer emellertid icke genast till hela sitt belopp komma att användas utan

utgå endast i den mån sådant blir behöfligt i följd af ännu qvarstående

kanslisters och kammarskrifvares afgång.

I enlighet med Komiténs ofvan f ramstål da. förslag i afseende på aflöningen

åt den läkare och den arkitekt, som komma att till styrelsens

biträde anställas, skulle slutligen ett belopp af 5,100 kr., deraf 600 kr.

för den förre och 4,500 kr. för den senare, inberäknas uti den summa,

u

Vaktbetje

ningen.

Stat.

som borde ställas till styrelsens disposition för bekostande af arvoden åt

extra biträden. Summan af de för nu ifrågavarande behof erforderliga

anslag skulle härigenom höjas till 12,500 kronor.

Komitén hemställer i öfverensstämmelse härmed,

att till vikariatsersättningar, arvoden och flitpenningar

åt extra biträden, renskrifning m. m. ställes till

Fångvårdsstyrelsens förfogande ett årligt belopp af

12,500 kronor.

I afseende a, vaktbetjeningen, som för närvarande utgöras af två. vaktmästare,

lärer annan ändring icke'' vara behöflig, än att den främste af

desse, i likhet med hvad för andra verk blifvit föreslaget, i stat uppföres

såsom förste vaktmästare; hvadan föreslås,

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare

och en vaktmästare.

Beträffande personalens aflöningsförmåner, har Komitén, enär likhet

härutinnan lärer böra ega rum mellan likartade befattningar inom alla

de centrala ämbetsverken, endast att föreslå,

att aflöningen för Fångvårdsstyrelsens ordinarie

embets- och tjensteman samt betjente må bestämmas i

enlighet med härhos under Litt. A bifogade statsförslag.

Den lör närvarande tillämpade staten för Fångvårdsstyrelsen upptager

ett antal af 15 embets- och tjensteman, intendenten och läkaren oberäknade,

hvaremot enligt Komiténs nu framstälda förslag antalet skulle inskränkas

till 10. Det är också endast genom denna väsentliga minskning

i den ordinarie personalen det resultat kunnas vinnas att, oaktadt den af

omständigheterna föranledda förhöjningen i aflöningsbeloppen, slutsumman

af den utaf Komitén föreslagna staten.................................... Kr. 58,700: —

icke öfverskrider det belopp af ,.......................................... » 58,740: —

hvarmed kostnaderna för Fångvårdsstyrelsen, på sätt bilagan Litt. B närmare

utvisar, för närvarande äro beräknade att utgå.

Den förhöjning i lönen, som på grund af ålder i tjensten kan blifva

erforderlig, lärer böra hvarje år beräknas för det närmast kommande och

ingå uti summan af det under andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslag

till ålderstillägg.

35

De till Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 18 November

1873 hörande handlingar, hvilka med embetsskrifvelse den 7 Juli 1874

från Justitiedepartementet till Löneregleringskomitén öfverlemnats, bifogas

i underdånighet, och Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet

och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

ERIK LJUNGSTEDT.

O. R. HAMMAR.

C. GERLE.

KISS ÖL. LARSSON.

Anton Granlund.

Stockholm den 9 November 1876.

Litt. A.

37

Förslag till Stat

för Fångvårdsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1878.

Generaldirektören------------

1 Byråchef __----------------

1 D:o _________________-

Kanslibyrån.

1 Sekreterare ......-........

1 Notarie och ombudsman

1 Registrator och aktuarie

Kameralbyrån.

1 Kammarförvandt ---------

1 Kassör och bokhållare...

2 Revisorer ..................

Till vikariatsersättning samt arvoden

och flitpenningar åt extra

biträden m. m.

1 Förste vaktmästare

1 Vaktmästare.........

Lön.

Kronor.

Tjenst-

görings-

penningar.

Kronor.

Snmma.

Kronor.

6.200

2,800

9,000

4,400

2,000

6,400

Efter 5 år kan lönen hö-

4,400

2,000

6,400

jas med 600 kronor.

3,000

1,500

4,500

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

Efter 5 år kan lönen hö- jas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterliga- re 500 kronor.

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

3,600

2,400

6,000

—

—

12,500

800

300

1,100

500

300

800

j jas med 100 kronor.

—

—

58,700

Summa

39

Lift. B.

Åf löningsf örmåne r

för Fångvårdsstyrelsens embete- och tjensteman år 1876.

Generaldirektören

1 Departementschef,

D:o

Sekreterare _______

Registrator

Notarie______

1

I

1

1

1 Kanslist .

1 D:o

1 Kamererare _______

1 Kammarförvandt

1 Revisor.....

D:o _______________

Kassör ____________

1

1

Arvode för vissa kassörsgöromåls bestridande..

1

1

1

1

1

Kammarskrifvare

D:o ________________________________

Intendent, arvode _________________________________

Läkare, d:o _________________________________

Vaktmästare...

D:o ______________________________ .

Till gratifikation åt e. o. tjensteman i kansliet______

* » » » i kammarkontoret

» extra biträde vid upprättande af statistiska

tabeller __________________________________________

» gratifikationer åt extra vaktbetjente

Summa

Om härtill lägges ungefärliga beloppet af särskildt

anvisad vikariatsersättning, år 1875

uppgående till omkring ________________________

utgör hela kostnaden

Löner och

arvoden.

Kronor.

Dyrtidstillägg.

Kronor.

Summ a.

Kronor.

8.000

8,000

5,000

1,000

6,000

4,500

900

5,400

3,500

700

4,200

2,500

500

3,000

2.200

440

2,640

1,000

200

1,200

1,000

200

1,200

3,500

700

4,200

2,500

500

3,000

2,200

440

2,640

2,200

440

2,640

1,470

294

1,764

1.200

—

1,200

1,000

200

1,200

1,000

200

1,200

3,000

600

3,600

600

—

600

700

—

700

700

—

700

1,200

—

1,200

1,000

—

1,000

500

__1

500

600

---1

600

51,070

7,314 1

58,384

__

356

— j

— |

58,740

41

Litt. G.

Stat för Fångvårdsstyrelsen,

enligt styrelsens förslag den 18 November 1873.

Lön.

Arvode.

Kronor.

Kronor.

Generaldirektören______________________________ __

8,000*

1 Ledamot ____________________________________

1 Dito __________________ .

6,000

6,000

---

Kansliet.

1 Sekreterare ........

4.000

8.000

8,000

1 Registrator och protokollsförande ________

1 Notarie och ombudsman_____________________

---

Med ålderstillägg efter 5

år af 500 och efter 10 år

af ytterligare 500 kronor.

Kammarkontoret.

1 Kamererare ____________________________________

4.000

__

1 Kassör och bokhållare________________________

'' 3,000

—

1 Revisor __________________________________________

3,000

—

1 Dito ______________________________

3,000

1,500

1 Kammarskrifvare______________________________

—

1 Intendent ______________________________ ______

4,500

1 Läkare ______________________________________

—

600

1 V aktmästare____________________________________

1 Dito _ _ _ _ .

700

700

■——

| Med ålderstillägg efter 5

J år af 100 och efter 10 år

| af ytterligare 100 kronor.

Till renskrifning samt annat biträde inom

kansliet och kammarkontoret_______________

—

3.000

Gratifikationer åt extra vaktbetjening ______

Ofvergångsstat för kansliet och kammar-

—

600

kontoret__________________________________________

—

3,070

Sgr

45,900

11,770

* Styrelsen har »icke ansett sig höra afgifva något förslag till den ändring i aflöningen för

Styrelsens ordförande, som må finnas af förhållandena påkallad.»

6

Särskild mening

af

C. G er le.

Med öfriga komiterade har jag varit ense derom, att en olika form

för ärendenas behandling efter deras beskaffenhet inom Fångvårdsstyrelsen

kan och bör användas samt att med afseende härå målen böra särskiljas

i två grupper, den ena omfattande ärenden af beskaffenhet att hufvudsakligen

blott fordra tillämpning af bestämda föreskrifter och en skyndsam

verkställighet och vid hvilkas afgörande endast föredragande byråchefen

behöfver vara närvarande och den andra gruppen, omfattande ärenden af

större vigt, hvilka för ett moget bedömande kräfva båda byråchefernas

deltagande i öfver läggningen; likasom ock, i fråga om bestämmandet af

de mål, som böra till den sednare gruppen hänföras, jag icke funnit anledning

att vara af skiljaktig mening.

Deremot har jag icke kunnat biträda Ivomiténs förslag, att, vid afgörandet

af dessa sednare mål, de s. k. plenimålen, heslutande rösträtt skall

tilläggas byråcheferne och att sålunda, der desse förena sig om samma

mening, Generaldirektören skall af dem kunna öfverröstas.

Då antagandet af detta förslag otvifvelaktigt måste hafva till följd

en delning af det ansvar, som för närvarande enligt såväl gällande instruktion

som det allmänna föreställningssättet hvilar på Generaldirektören,

hvilken i främsta rummet är Kongl. Maj:t ansvarig icke endast för ärendenas

behöriga gång inom verket, utan äfven derför, att intet uraktlåtes

af hvad till befordrande af fångvårdsförvaltningens tidsenliga utveckling

kan och bör åtgöras, men genom en sådan maktens och ansvarets delning

lätteligen, helst efter det såväl chefen som ledamöterna årligen komme i

åtnjutande af sex veckors semester hvardera, kan äfventyras, icke allenast

att den enhet i förvaltningen, som inom Fångvårdsstyrelsen måhända mera

än inom andra förvaltningsverk är af nöden, går förlorad, utan äfven att

intresset hos verkets chef att genom ett verksamt initiativ ingripa i frågor,

som kunna befrämja verkets utveckling, varder förminska dt, i det att

förslag, som till ändamålsenligare anordningar inom förvaltningen af honom

väckas och vid hvilkas genomförande ledamöternas biträde i mer eller

44

mindre mon måste tagas i anspråk, genom desse sednares af beqvämlighetseller

andra skäl framkallade motstånd kunna undertryckas; då byråchefernes

tid såsom till större delen upptagen af ärendenas beredning, föredragning

och expedition icke torde medgifva dem att så som sig bör följa

fängelseförvaltningens utveckling i fremmande länder och att förskaffa sig

kännedom om de rön och erfarenheter, som i fråga om fångbehandlingen

vid utländska fängelser blifvit gjorda och vunna, men denna fordran deremot

bör kunna ställas på Generaldirektören, hvilkens tid icke är af förenämnda

bestyr upptagen; då i följd af denna min uppfattning mitt svar

på den af Komitén uppkastade och med obetingadt ja besvarade frågan,

huruvida icke, der de båda ledamöterna äro af samma mening, deras röster

i allmänhet bör tillmätas större vigt än Generaldirektörens, måste blifva

ett helt annat och utfalla så, att i de vigtigare frågorna rörande sättet

för straffens verkställighet, fångbehandling samt valet af en duglig förvaltningspersonal

vid fängelserna Generaldirektörens mening bör gälla mer

än ledamöternas, helst han genom de årliga inspektionerna, livilkas verkställande

enligt regeln honom åligger och hvilka endast undantagsvis kunna

åt byråcheferna uppdragas, i dessa frågor måste vinna en större erfarenhet;

da det af Komitén för den kollegiala formens användning inom Fångvårdsstyrelsen

åberopade stödet från Arméförvaltningens civila departement torde

bortfalla vid den anmärkningen, att denna form väsentligen betingades

deraf, att, vid tiden för Arméförvaltningens ombildning, dess civila departement

hade sig anförtrodd förvaltningen af fonder till betydande

belopp, livilket deremot icke är förhållandet med Fångvårdsstyrelsen; då

ledamöternas oafsättlighet och deras rätt och skyldighet att till protokollet

afgifva sina från beslutet skiljaktiga meningar mera nu än förr, då riksdagar

och statsrevisioner icke årligen sammanträdde och då den periodiska

pressen lemnade mindre uppmärksamhet åt de allmänna angelägenheterna,

synas mig erbjuda tillfyllestgörande säkerhet mot godtyckliga och förhastade

beslut; och då slutligen den grundform för de nyare förvaltningsverken,

hvilken, öfverlåtande på Chefen rättigheten att allena besluta,

blifvit såväl af 1823 års särskilda utskott och riksdag som ock sedermera

af 1859 års Komité förordad och som uti instruktionerna för Generaltullstyrelsen

den 15 Juli 1825 och för Fångvårdsstyrelsen den 9 Februari

1826 vann sin första tillämpning, enligt sednaste tiders erfarenhet visat

sig ändamålsenlig; — har jag för min del ansett mig icke böra tillstyrka

upphäfvandet af denna grundform.