SOU 1877:3

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Förvaltningen af Sjöärendena,

afgifvet den 17 Maj 187 6

af

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

r f

“T A I ''O

<■ f| r% ■ -i "

f f*

it

.•? p ■ fF-4

1

''

■: 1

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 22 Oktober sistlidet år fattade

nådiga beslut i afseende å ordningen för de arbeten, som böra af komitén

för reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden

m. m. utföras, har komitén senast haft under behandling

frågan om regleringen af Förvaltningen af Sjöärendena, och får nu, sedan

4

Förvaltningens

af Sjöärendena

framställning

1873.

arbetet härmed blifvit afslutadt, i underdånighet framlägga regleringsförslag

i afseende å detta embetsverk.

Uti inledningen till sitt underdåniga betänkande den 9 Juni 1875

i fråga om enahanda reglering för Kammarkollegium har komitén redogjort

för Förvaltningens af Sjöärendena framställning i dess till komitén

remitterade underdåniga skrifvelse den 28 November 1873, i de delar,

som angå lönebelopp, aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,

ålderstillägg, vilkoren för åtnjutande af tjenstgöringspenningar och

ålderstillägg, tjensters förening och vikaries godtgörelse. I öfrigt anförde

Förvaltningen i berörda skrifvelse hufvudsakligen följande.

Vidkommande frågan, huruvida någon tjenst inom Förvaltningen

kunde indragas eller med annan befattning inom verket förenas, hade,

genom tid efter annan vidtagna förändringar i embetsverkets stat och

senast genom interimsstaten den 21 December 1871, tjenstemannapersonalen

blifvit så inskränkt, att, enligt Förvaltningens åsigt, ytterligare förminskning

deri skulle sätta verket ur stånd att fullgöra de åligganden, som

enligt gällande instruktion och andra författningar tillhörde detsamma.

Kansliet utgjordes nemligen endast af en sekreterare, tillika advokatfiskal

både hos Förvaltningen och vid flottans station i Stockholm, en

registrator och en kanslist, sedan notarietjensten genom 1871 å^s stat blifvit

indragen och dess åligganden öfverflyttade på sekreteraren, hvarvid

afsetts, att denne vid expeditioners uppsättande eller vid protokollsföring

skulle biträdas af kanslisten, emedan det ofta ifrågakomme att uppsätta

expeditioner under pågående sessioner, vid hvilka tillfällen sekreterare- och

notariebefattningarna icke kunde samtidigt utöfvas af samma person, likasom

sekreteraren icke heller kunde vara protokollsförande, när han af sina

advokatfiskalsåligganden derifrån hindrades. Kanslisttjensten vore derför

icke att betrakta såsom en renskrifvarebefattning, utan hufvudsakligen

såsom biträde åt sekreteraren, hvarigenom det blifvit, till besparing för

statsverket, möjligt att, med bibehållande af en tjenst inom den lägsta

lönegraden, indraga en inom en högre grad; och då vidare under de senare

åren så föga biträde varit att påräkna af extra ordinarie tjensteman inom

kansliet, att renskrifning mast till väsentlig del verkställas af oexaminerade

personer, hvilka visserligen nöjaktigt utfört detta rent mekaniska arbete,

men icke kunnat förordnas att, i händelse af förfall för sekreteraren eller

registratorn, förestå deras tjenster, vore det äfven ur denna synpunkt nödvändigt

att härtill hafva att tillgå en tjensteman, som under fast anställning inom

Förvaltningens kansli hunnit göra sig förtrogen med dithörande åligganden.

5

Kammarkontoret åter utgjordes af en kamererare, en kammarförvandt,

som, jemte skyldigheten att på eget ansvar upprätta den för riksstatens

femte hufvudtitel gemensamma hufvudboken, tillika vore kamererarens

närmaste biträde och hade alla revisionsgörom&len sig ålagda, en

bokhållare, som, med undantag af hufvudboken, hade att ombesörja all

öfrig bokföring, uppgörandet af alla aflöningsuträkningar m. m. ock livilkens

åligganden blifvit i följd af det nyare reglementet för styrelsen och

förvaltningen vid sjöförsvarets stationer högst betydligt tillökade, samt en

kammarskrifvare, tillika materialförvaltare, som vore oundgängligen behöflig

såsom biträde åt de få öfrigc tjenstemännen inom knmmarkontoret

för att detta skulle kunna medhinna alla sina genom det senast anbefalda

redovisningssättet vid Flottans stationer väsentligen ökade göromål på

samma gång möjlighet blifvit beredd att indraga tjenster derstädes.

Tillika fäste Förvaltningen uppmärksamheten på det synnerligen

önskvärda deri, att de tjenster, å hvilka, i följd af föreskriften i Kongl.

brefvet den 30 Oktober 1866, endast förordnanden fått utfärdas, måtte

med fullmakt tillsättas, helst några så genomgripande förändringar i sjöförsvarets

ekonomiska förvaltning, att de skulle kunna inverka på detta

embetsverks tjenstemannapersonal, antagligen icke under den närmaste

framtiden vore att emotse, och i öfrigt någon anledning icke syntes vara

för handen att ytterligare förlänga ett interimstillstånd, som i flera hänseenden

måste menligt inverka på tjenstgöringen. Då det nemligen icke

gerna kunde förväntas, att tjensteman, som vore osäkre i sin ställning

inom verket, skulle med odeladt intresse egna sig åt tjenstgöringen derstädes,

utan af omtanke för sin framtids betryggande finna sig manade

att å andra håll söka utvägar härtill, borde det alltid möta svårighet för

ett embetsverk med så ovissa utsigter för tjenstemännen att tillegna sig

personer med de egenskaper, som fordrades för en fullt nöjaktig tjenstutöfning,

synnerligast under en tid, då den enskilda företagsamhetens ständigt

fortgående utveckling erbjöde män med kunskaper och förmåga mera

lockande utsigter än tjenstemannabanan, hvars hufvudsakligaste fördel —

en större trygghet mot mötande tillfälligheter — skulle väsentligen gå förlorad,

om äfven den gjordes beroende af sådana och icke lemnade tjenstemännen

tillräcklig visshet att få behålla befattningar, hvilka de under en

längre tid med nit och skicklighet förestått.

t

6

Återblick.

Öfverstyrelsen

för flottan

i äldre

tider.

Förvaltningen

af Sjöärendena.

Innan komitén går att undersöka i hvad mån förändring och förenkling

i nuvarande organisation och arbetssätt inom verket kunna finnas

önskvärda, hvilken undersökning bör föregå pröfningen af ofvanberörda

framställning i hvad den angår tjenste- och löneförhållandena, torde det

vara i sin ordning att redogöra för huru flottans ekonomiska öfverstyrelse

hittills varit organiserad, samt för hvad i detta hänseende af sakkunnige

män vid skilda tillfällen föreslagits, för att deraf hemta ledning för omdömet

om hvad under nuvarande förhållanden må vara det ändamålsenligaste.

Hvad äldre tider angår må derom endast följande här erinras. Amiralitet

skoTleghnn anses hafva blifvit inrättadt år 1617 och erhöll två år senare

sin första kända organisation, hvilken närmare utvecklades och bestämdes

genom 163f års regeringsform; och utrifva de detta embetsverk öfverstyrelsen

öfver flottan så väl i administrativt som militärt hänseende; »dock

konungens rätt och höghet oförkränkt och i ingen måtto förminskad». Till

en början förlagdt till Stockholm, sedermera än till Kalmar, än till Karlskrona,

återflyttades kollegiet först år 1776 till Stockholm, der det sedan

förblef och hade under denna tid än en ganska sjelfständig ställning med

vidsträckt myndighet i flottans angelägenheter, än en mer eller mindre

kringskuren befogenhet i följd deraf, att andra myndigheter med särskilda

uppdrag vid dess sida upprättades. Efter förflyttningen till Stockholm

minskades kollegiets makt och inflytande allt mera, till dess detsamma år

1791 helt och hållet upplöstes och ersattes först af ett generalsjömilitieekontor

under ledning af statssekreteraren för sjöärendena, och sedermera af

än den ena än den andra institutionen, dervid stundom örlogsflottans öfverstyrelse

var förlagd till Karlskrona under det styrelsen för arméns flotta

hade sitt säte i Stockholm. Ar 1803 inrättades slutligen Förvaltningen

af Sjöärendena såsom en kollegial öfverstyrelse för begge flottorna med en

ganska vidsträckt myndighet, innefattande allt hvad som förr tillhört

Amiralitetskollegium, i afseende på örlogsflottan, och Krigskollegium i afseende

på arméns flotta eller den vanligen s. k. skärgårdsflottan; men

redan efter två år inskränktes den nya institutionens verksamhetsområde

på det sätt, att Förvaltningen skulle ega öfverstyrelsen blott i ekonomiskt

men befälhafvande amiralen i militäriskt hänseende. Då de begge flottorna

år 1S2T blifvit förenade till en, uppdrogs åt Förvaltningen »den

administrativa styrelsen och vården öfver allt hvad som angår rikets försvar

till sjös samt dess vidmakthållande och förkofran;» men embetsyerkets

sjelfständiga ställning inskränktes snart derigenom, att detsamma kom att

7

ingå såsom ett departement i det år 1827 ånyo upplifvade storamiralsembetet,

som skulle utöfva öfverstyrelsen öfver flottan i tre afdelningar,

af hvilka den första behandlade livad som rörde personalen och de militära

ärendena, den andra utgjordes af Förvaltningen af Sjöärendena och

den tredje omfattade livad som da benämdes det mekaniska. Storamiralsembetet

upphörde år 1840 i följd af departementalstyrelsens införande;

och då formerna för administrationen från denna tidpunkt förblifvit till

sina hufvuddrag oförändrade, torde här vara lämpligt att närmare redogöra

för så väl den ställning Förvaltningen af Sjöärendena i följd af sistnåmda

förändring erhöll, som ock de vigtigare ändringar häruti eller förslag

till sådana, som sedermera förekommit.

Den förnyade instruktion, som för Förvaltningen af Sjöärendena ut- Instruhtiofärdades

den 18 Januari 1841, innehåller i sin l:a § samma stadgande

som instruktionen af ar 1824, eller att Förvaltningen »utöfvar den ekonomiska

styrelsen och värden öfver allt hvad som angår rikets försvar till

sjös samt dess vidmakthållande och förkofran)). Förvaltningens åligganden

bestämdes vidare genom instruktionens 5:te §, enligt hvilken embetsverket

skulle vara Kongl. Maj:t ansvarigt att rikets flotta och försvarsmedel till

sjös i alla de delar, som på detsamma ankomme, blefve bragta i så fullkomligt

stånd, som med dertill erhållande medel kunde genom tidig omtanke

och noggrann hushållning vinnas, äfvensom genom § 6, på grund

af hvilken till Förvaltningens befattning, bland annat, skulle höra: allmänna

inseendet i ekonomiskt hänseende öfver flottan samt kontrollen öfvei

medel, materialier och arbetsmanskap vid stationerna; omsorgen ej

mindre för fartygens tjenstbarhet, vidmakthållande, förseende med sina behof

och bemannande samt sa väl fartygens som till sjöförsvaret hörande

byggnaders och inrättningars af alla slag högsta förbättring, än äfven för

sjötruppernas underhall, utredning och beklädnad; hvarförutan Förvaltningen

ålåge att anmäla förslag rörande nya fartygscerter samt sådana mekaniska

eller andra uppfinningar och förbättringar, som kunde gagna flottan.

Denna instruktion, enligt hvilken alltså öfvervakandet af flottans tjenstbarhet

och utveckling i hela dess omfång tillhörde Förvaltningen, fortfor att

gälla intill år 1872, då, på sätt komitén blir i tillfälle att här nedan

närmare utveckla, Förvaltningen, efter det flera förslag till dess ombildning

blifvit framstälda, erhöll ett i viss mån ändradt och förminskadt

verksamhetsområde. Kollegiet utgjordes dittills af en flaggman såsom chef,

två officerare af högre grad vid flottan, förordnade för obestämd tid, samt

ett amiralitetskammarråd, hvarjemte i Förvaltningen hade säte och stämma,

8

en livar för sina föredragningsärenden, lotsdirektören pa grund al § _ i

instruktionen, sekundchefen för konstruktionskåren enligt Kongl. brefvet

den 6 Mars 1845, samt chefen för sjökartekontoret enligt Kongl. brefvet

den 28 November 1849. _ .„

Komitéför- ])en komité, som med anledning af Rikets Ständers underd. skrit

sjag^af

velge den 25 April j857 förordnades för behandlingen af frågan om styrelse-

och förvaltningsverkens organisation, och hvilken komité den 26 Maj

1859 afgaf sitt betänkande, föreslog deruti, beträffande Förvaltningens af

Sjöärendena organisation: att sjökartekontoret skulle ställas omedelbart under

chefen för Sjöförsvarsdepartementet, i samband med eller vid sidan af

departementets kommandoexpedition; att sekundchefen för konstruktionskåren

skulle upphöra att i följd af sitt embete vara ledamot i Förvaltningen

och konstruktionskontoret förvaltas af en från kåren genom Chefen

för Sjöförsvarsdepartementet kommenderad officer; att alla frågor rörande

lots-, båk- och fyrinrättningarna skulle upptagas och af göras af en särskild

styrelse med lotsdirektören såsom allena beslutande chef; att åtskilliga af

de Förvaltningen åliggande göromål skulle öfverflyttas dels på andra kollegier

och dels på stationsbefälet; att Förvaltningen efter dessa ändringars

vidtagande skulle upphöra att vara ett rikskollegium och utgöra en styrelse,

bestående af en flaggman såsom chef samt en flottans officer al högre

grad och ett amiralitetskammarråd såsom föredragande ledamöter; att i

organisationsfrågor, uti frågor om befordringar eller afsked eller om atal

för tjenstefel samt i pröfningsfrågor af allmännare vigt chefen och ledamöterne

i denna styrelse skulle deltaga i besluten med lika rösträtt; men

att i alla andra frågor chefen skulle ega att ensam besluta och ledamöterne

hafva endast rådgifvande stämma med reservationsrätt. Dessa komiténs

förslag blefvo dock af Förvaltningen af Sjöärendena i underd. yttrande

den 8 Oktober 1859 till största delen afstyrkta.

Sjöförsvars- Jemväl den komité, som den 28 maj 1862 afgaf betänkande angående

ordnande af rikets sjöförsvar, yttrade sig, ehuru i korthet, rörande För1862.

valtningens organisation, och uttryckte dervid såsom sin åsigt, att törvaitnino-enÖeller

det embetsverk, som kunde komma att i dess ställe inrättas,

borde få sin befattning inskränkt till uppbärande, fördelande och redovisande

af alla för sjöförsvaret beviljade ordinarie och extra anslag; granskning

af stationsbefälhafvarnes, lotsdirektörens och chefens för sjökartekontoret

statsreqvisitionsförslag; dessa förslags anmälande till nådig pröfning

och stadfästelse genom utfärdade årliga stater; tillsynen och kontrollen

derå, att dessa stater icke öfverskredes samt att medel och persedlar ratte

-

9

ligen användes; dispositionen af anslag till durchmarsch-, transport-, reseoch

traktamentskostnader, samt afgifvande af årlig berättelse till Kongl.

Maj:t om hushållningen med flottans alla tillgångar och om derå uppkomna

besparingar, äfvensom af alla utlåtanden, utredningar och uppgifter

rörande flottans ekonomi, hvilka af Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

infordrades; — och skulle alltså enligt detta förslag

från Förvaltningens verksamhetsområde skiljas öfverinseendet öfver arbetena

vid stationerna äfvensom skyldigheten att handlägga frågor af teknisk

natur.

Vidare framstäldes af den komité, som den 30 Oktober 1866 förordnades

för afgifvande af förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska

förvaltning m. m., och hvilken den 15 Juni 1868 afgaf sitt underdåniga

utlåtande, detaljerade förslag till i fråga varande embetsverks

ombildning, för hvilka förslag här torde böra närmare redogöras.

Ehuru medgifvande, att den förmedlande verksamhet, Förvaltningen

af Sjöärendena utöfvade i sin egenskap af mellaninstans mellan Kongl.

Maj:t och stationsbefälhafvarne, i flera fall icke vore utan nytta, antogo

dock komiterade, enligt berörda utlåtande, att fördelen deraf ingalunda

kunde uppväga de olägenheter, hvilka såsom en naturlig följd af omgången

uppkomme, äfven utan afseende på förvaltningskostnaden, hvilken

kunde icke oväsentligt nedsättas i händelse ärendenas behandling förenklades;

hvarför ock komiterade ansågo Förvaltningen af Sjöärendena kunna

upphöra och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig afgörande rätt varit

samma embetsverk tilldelad, öfverlemnas åt stationsbefälhafvarne, samt endast

i några få undantagsfall förbehållas Kongl. Maj:t, de der i alla händelser

inskränkte sig till endast sådana frågor, hvilka antingen bort

hänskjutas till Kongl. Maj:t eller för hvilkas afgörande nådigt bemyndigande

bort inhemtas. Så väl af det skäl, att åtminstone den ena utaf sjövapnets

två hufvudafdelningar, den dåvarande flottan, måste vara betydligt

aflägsnad från högsta styrelsens säte och i följd deraf hvar och en af

dessa afdelningar, ehuru med hvarandra i många hänseenden, såsom artilleri,

beklädnad, fartygs- och maskinbyggnad m. m., egande ett nära

samband, det oaktadt måste, hvad verkställighetsåtgärder vidkomme, lyda

under särskilda chefer, som ock med hänsyn till den väsentliga fördel, som

kunde uppkomma deraf, att Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, såsom

högste ledaren näst Kongl. Maj:t af departementets angelägenheter, till sin

disposition utan omgång erhölle all den sakkännedom, som det maktpåliggande

embetet kräfde, ansågo komiterade vidare, att, då Förvaltningen af

2

Komitéförslaq

af år

1868.

Flertalets

förslag.

10

Sjöärendena upphörde, i dess ställe borde inom Sjöförsvarsdepartementet

inrättas byråar, hvilka inom sig egde den hos Förvaltningen dittills befintliga

sakkännedom och kunde, i likhet med hvad genom Förvaltningen

egt rum, sammanhålla den inom de olika afdelningarna sig utvecklande

verksamhet, utan att dock, trädande gällande grundlag för nära, i densamma

pa annat sätt ingripa, än genom att meddela upplysningar för

ärendenas föredragning inför Kongl. Maj:t; till vinnande af hvilket mål

föreslogs inrättandet af en militärbyrå, en ingeniörbyrå samt en ekonomisk

och räkenskapsbyrå.

Beträffande lots- och sjökarteverken, hvilkas chefer vid denna tidpunkt

voro föredragande ledamöter i Förvaltningen af Sjöärendena, enhvar

för sin detalj, ansågos desamma icke kunna inrättas såsom byråar under

departementet, utan föreslogs för dem en sjelfständig organisation, hvars

detaljer, såsom utan inflytande på nu förevarande ämne, här torde kunna

förbigås.

De förut nämda byråarnes verksamhet och sammansättning borde

enligt dessa komiterades förslag på följande sätt bestämmas:

Byrån för militär ärenden, hvars chef skulle vara en utaf Kongl.

Maj:t förordnad officer af flottan eller dåvarande skärgårdsartilleriet, skufle

handlägga frågor rörande armering och tackling af fartygen, bestyckning

å sjöfästningarna äfvensom uppgörande af ritningar och förslag i dessa

ämnen, fartygens utrustning i allt som icke rörde det ekonomiska, sjötruppens

beklädnad, beväring och ammunition, utarbetande eller förändring af

militärreglementen samt föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och

sjöaflöningen, militärundervisningsverken för sjövapnet, deras ordnande och

verksamhet, samt granskning af inkommande berättelser om utförda sjöexpeditioner;

och borde till byråchefens biträde, på hans förslag, af Chefen

för Sjöförsvarsdepartementet kommenderas en officer af flottan eller

skärgårdsartilleriet.

Byrån för ingeniörärenden, med öfverdirektören vid Mariningeniörstaten

såsom chef, skulle handlägga frågor rörande ny- och ombyggnad

samt reparation af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader,

kajer, broar, dockor, verkstäder jemte dertill hörande maskinerier

och vigtigare inrättningar af mekanisk natur, äfvensom uppgörande af ritningar,

förslag och tekniska föreskrifter i dessa ämnen, frågor rörande

utsyning och fällning af ekar och storverksträd för sjöförsvarets behof,

samt granskning af inkommande berättelser öfver verkstälda nybyggnader.

På byran skulle föras anteckningar öfver nybyggnader och reparationer

11

m. in. 1 ill biträde vid förefallande göromål inom byrån skulle öfverdirektören

ega att inom byrån, i mån af behof, använda en eller två af

de å Mariningeniörstatens aflöningsstat uppförde ritare.

Byrån för ekonomi och räkenskapsårenden, med en af Kong], Maj:t,

uppå förslag af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, utnämd chef, skulle

hufvudsakligen handlägga frågor rörande redovisningen för femte hufvudtitelns

inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, båtsmanshåll^., aflöijingsoch

pensionsväsendet vid sjövapnet, äfvensom årligen i alfabetisk ordning

uppgöra förslag öfver de hufvudsakliga förrådsbehållningarna vid stationerna,

samt bokföra och redovisa Sjöförsvarsdepartementets aflöning»- och

expensmedelsanslag, m. m.

Samtlige byråcheferne skulle åligga att antingen hvar för sig eller

gemensamt, om ämnet dertill föranledde, afgifva yttrande uti och till föredragning

bereda de ärenden, hvarom de af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

erhölle uppdrag, med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart

infordra för detta ändamål behöfliga upplysningar.

Tre bland komiténs ledamöter biträdde väl under vissa vilkor ofvanberörda

förslag, sa vidt det afsag Förvaltningens af Sjöärendena upphöyrande

och inrättandet i dess ställe af byraar; men i särskild reservation

förklarade desse sig icke kunna dela flertalets åsigter i afseende å lotsverkets,

sjökartekontorets och den ekonomiska byråns styrelse och åligganden,

utan framstälde förslag till inrättande af en blott ekonomisk styrelse

med frånskiljande af allt, som icke vore af ekonomisk natur. Det

militäriska och tekniska, som tillhörde Förvaltningen, syntes dem lämpligast

kunna behandlas i särskilda, under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

direkt lydande kontor, afdelningar eller byråar. De militära ärenden,

som icke tillhörde kommandoexpeditionens handläggning, skulle då

från stationerna ingå direkt till Departementschefen och öfverlemnas till

beredning af det kontor, till hvilket de hörde. För detta ändamål skulle under

Departementschefens inseende finnas ett militärkontor, som hade att behandla

frågor om vapen, tackling, rustning m. m.; ett ingeniörkontor för att

handlägga frågor om fartygscerter, ångmaskiner, fartygs- och husbyggnad m.

m.; ett lotskontor för alla de ärenden, som rörde lots- och fyringsväsendet,

samt ett sjökartekontor med verksamhet i allt som rörde sjömätningar och sjökarteverket.

Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål

ansvarade inför Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, Den ekonomiska delen

åter borde blifva föremål för behandling i ett sjelfständigt kontor, kalladt

generalintenäentskontoret, under chefskap af en generalintendent, biträdd af

Tre komitéledamöters

reservation,

12

En komitéledamots

reservation.

Förvaltningens

af 8. ä

utlåtande åt

1870.

en öfverintendent, en sekreterare, en intendent samt i öfrigt behöflig kanslioch

kontorspersonal.

En af komiténs ledamöter — för närvarande ordförande i Löneregleringskomitén

— förmälde sig, på anförda skäl, icke dela den åsigten,

att det vore lämpligt att indraga Förvaltningen af Sjöärendena eller att

någon fördel skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk mot byråar

under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Då med detta utbyte afsågs

att tillvägabringa större skyndsamhet i ärendenas afgörande genom borttagandet

af den mellaninstans Förvaltningen utgjorde och undanrödja de

band, som i vissa fall ansåges utan egentlig nödvändighet inskränka stationsbefälhafvarnes

myndighet, samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna,

ansåg denne komitéledamot det åsyftade ändamålet bättre vinnas derigenom,

att alla sådana frågor, hvilka icke kunde af Förvaltningen afgöras

och som, enligt stationsbefälhafvarnes bepröfvande, icke heller der erfordrade

särskild utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkt till

Kongl. Maj:t; ankommande på Departementschefen, om han så funne nödigt,

att före målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke samt att

lemna Förvaltningen del af beslutet, der sådant vore behöfligt för redovisningen

eller för sammanhanget med öfriga frågor under detta embetsverks

behandling; att Förvaltningen, med frångående af häfdvunna former

vid uppsättningen af skrifvelser, finge åvägabringa all den förenkling, som

funnes kunna ske utan att rubba den reda och det sammanhang ärendenas

vigt erfordrade; att stationsbefälhafvarne i allt som rörde den speeiela

förvaltningen och hushållningen vid stationerna gjordes mera oberoende

samt att de finge tillsätta vissa tjenster derstädes m. m. äfvensom

verkställa upphandlingar. Genom Förvaltningens bibehållande med dessa

förändringar skulle följande väsentliga fördelar vinnas, hvilka icke i lika

hög grad kunde ernås genom inrättandet af byråar: att ärendena blefve

mera fullständigt utredda, då fleres förenade erfarenhet kunde tagas i anspråk;

att en kollektiv, sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle

lemna båda statsmakterna en säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig

användning af de till sjöförsvaret anvisade medel; samt att ombyte

af personer inom styrelsen kunde ske utan menligt inflytande på den konseqvens

i ärendenas behandling, förutom hvilken alltid kunde befaras misshushållning,

oreda och stundom äfven orättvisa.

Öfver de sålunda framstälda förslagen afgaf Förvaltningen af Sjö•

ärendena den 27 Maj 1870 infordradt underdånigt utlåtande och afstyrkte

dervid af anförda skäl allt afseende å det af komiténs flertal framstälda

13

förslaget, hvilket, enligt Förvaltningens utförligt motiverade mening, komme

att åtföljas af en ministerstyrelses olägenheter utan att tillika medföra

dennas väsentligaste fördelar. Emellertid skulle en organisation, som afsåge

Förvaltningens ersättande medelst byråar inom Sjöförsvarsdepartementet,

visserligen kunna tillvägabringas på ett mera tillfredsställande

sätt, än som skett genom omförmälda förslag; men dertill fordrades i

främsta rummet, att Departementschefen erhölle samma kontrolleringsrätt

i afseende å hushållningen och anslagens användande vid stationerna samt

lots- och sjökarteverken, äfvensom samma åliggande att vaka öfver den

likformiga tillämpningen af de för sjövapnets särskilda afdelningar gemensamma

föreskrifter, som tillhört Förvaltningen; vidare att Departementschefen

blefve försedd med tillräckligt antal biträden, på det han utan

svårighet och tidsutdrägt måtte kunna vinna de upplysningar han funne

sig behöfva; att byråcheferne gjordes fullt ansvarige för sina officiela

yttranden och vore pligtige att afgifva dessa skriftligen, om Departementschefen

det fordrade; att det skulle bero icke ensamt af Departementschefen

utan äfven af hvarje byråchef att tillvägabringa gemensamma öfverläggningar

med några eller alla de öfrige byråcheferne, vid hvilka sammanträden

protokoll skulle föras, om någon af de deri deltagande så önskade,

på det öfverläggningen måtte fullständigt och ej blott till sitt resultat

blifva känd, samt att hvarje byråchef vore berättigad att så väl från räkenskapsbyrån

som från stationerna omedelbart begära och erhålla de

upplysningar och uppgifter, han för något ärendes utredning funne erforderliga.

Under sådan förutsättning skulle Sjöförsvarsdepartementet utgöras

af: en kansliexpedition med i viss mån ökade åligganden i förhållande

till den nuvarande; en kommandoexpedition; en militärbyrå på två

afdelningar, den ena för flottan, den andra för skärgårdsartilleriet; en

mariningeniörbyrå; en byrå för lotsverkets ärenden; en sjökartebyrå, samt en

räkenskapsbyrå.

Skulle likväl en så utvidgad myndighet, som den ofvan antydda,

anses icke kunna grundlagsenligt tilläggas Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,

så måste, enligt Förvaltningens tanke, ett sjelfständigt embetsverk,

med hufvudsakligen de rättigheter och skyldigheter, som då tillhörde Förvaltningen

af Sjöärendena, fortfarande finnas, hvilken organisation ock,

ehuru i vissa hänseenden underlägsen den ofvan i fråga satta, likväl i

andra hade framför denna åtskilliga företräden, såsom att vara mindre

beroende af en endes förmåga och af svårigheten att finna en fullt lämplig

person, som kunde och ville åtaga sig de högst betydligt ökade ålig

-

14

Reservation

af cl. v. chefen

i Förvaltningen

af S. ä.

Kongl. propositionen

till 1871 års

Riksdag.

ganden och ansvar, hvilka, enligt nyss nämda organisation, Departementschefen

skulle få vidkännas, samt att medgifva den sjelfständigare och mångsidigare

pröfning af ärendena, hvilken en fullständig kollegial behandling

deraf måste erbjuda framför en vilkorlig. Efter granskning af de uti

reservationerna vid förut nämda komitébetänkande framstälda förslag till

ordnande af sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse, enligt hvilka föi-slag

denna styrelse skulle antingen öfverlemnas åt ett generalintendentskontor

eller ock fortfarande utöfvas af Förvaltningen af Sjöärendena såsom ett

fristående och sjelfständigt embetsverk, med några förenklingar i afseende

å dess förhållande till stationerna samt i allmänhet i formelt hänseende,

förmälde sig Förvaltningen till alla delar instämma i det senare förslaget.

Från de af Förvaltningen i denna fråga uttalade åsigter var verkets

dåvarande chef skiljaktig och tillstyrkte, det förenklingen och reorganisationen

af sjöförsvarets öfverstyrelse måtte ske hufvudsakligen i den riktningen

att, jemte det åtskilliga af Förvaltningens dittills varande åligganden

öfverflyttades till andra verk och myndigheter, Förvaltningen förvandlades

till en under Departementschefen stäld byrå, med ordförande och

tre ledamöter, hvilken byrås egentliga uppgift skulle vara att biträda Departementschefen

i vården och utvecklingen af rikets sjöförsvar samt att

på eget ansvar verkställa och öfvervaka förvaltningen af alla till sjöförsvaret

anvisade medel. Byråns ordförande, som borde vara Departementschefen

personligt ansvarig för byråns åtgärder eller möjliga uraktlåtenhet,

skulle ega att fördela arbetet inom byrån och hafva afgörande rätt i alla

beslut, hvilka i byråns namn toges, dock de undantagna, som afsåge en

direkt utbetalning, hvilka mål skulle beslutas gemensamt af ordföranden

och civilledamoten o. s. v.

Det var efter inhemtandet af dessa i flera väsentliga hänseenden

skiljaktiga meningar och förslag som nådig proposition om Förvaltningens

af Sjöärendena ombildning afläts till 1S71 års Riksdag. Då behofvet af

en central förvaltningsmyndighet framför allt betingades af nödvändigheten

utaf sammanhållning af och kontrollen å de ekonomiska och administrativa

ärendenas handläggning vid de båda stationerna, borde enligt

det vid nämda proposition fogade statsrådsprotokoll, ej mindre militäriskt

tekniska frågor, hvilka lämpligen kunde af byråar behandlas, utan äfven

lots- och fyrväsendet från embetsverket skiljas. Lotsverket skulle stå under

förvaltning af en omedelbart under Sjöförsvarsdepartementet lydande

chef. Chefen för den föreslagna förvaltningsmyndigheten, hvilken ansågs

lämpligen böra benämnas Marinförvaltningen, skulle i alla förekommande

15

ärenden, med undantag endast af vissa befordringar, hafva beslutande rätt,

likasom lian ock ensam vore ansvarig såväl för arbetets gång inom Förvaltningen

som för vidtagna åtgärder och fattade beslut. Utom chefen,

som borde vara militär, skulle Marinförvaltningen utgöras af två ordinarie

ledamöter, nemligen en militär med hänsyn till de ekonomiska ärenden,

som fordrade militärisk insigt, samt en civil ledamot, benämd krigsråd,

för alla rent civila ärendens behandling. Härjemte skulle öfverdirektören

för Mariningeniörstaten inträda såsom tillfällig ledamot vid behandlingen

af de ärenden, som tillhörde hans verksamhet. Militäriskt tekniska

frågor skulle från stationsbefälhafvarne ingå direkt till Kongl. Maj:t, och

det biträde vid desammas handläggning, hvaraf Departementschefen kunde,

utöfver det af stationernas reglementskomitéer i dylika frågor lemnade,

vara i behof, skulle meddelas af en militäriskt teknisk byrå, bestående af

chefen i Marinförvaltningen, militärledamoten och öfverdirektören vid Mariningeniörstaten,

biträdde, då så för en eller annan frågas bedömande

kunde erfordras, af tillfälligt tillkallade sakkunnige personer, hvarigenom

ej komme att erfordras särskild personal för denna byrå.

Riksdagen gaf emellertid icke sitt bifall till ifrågavarande framställning,

och skälen härför finnas uttalade i Statsutskottets i ämnet afgifna

utlåtande, af hufvudsakligen följande innehåll: Redan den omständighet,

att den allena beslutande chefen i ett sjelfständigt embetsverk skulle,

jemte personer, som i detta embetsverk borde biträda honom, ingå, såsom

ledamot i en af Departementschefen direkt beroende byrå, syntes vara

egnad att framkalla vissa betänkligheter. Oafsedt de formela svårigheter,

som otvifvelaktigt lätteligen kunde af en sådan anordning uppstå, syntes

det näppeligen kunna antagas, att hos den person, hvilken vore i besittning

af den noggranna insigt och erfarenhet i sjöförsvarets under alla förhållanden

invecklade ekonomi och mångartade förvaltningsbestyr, som vore

för en chef i Marinförvaltningen af oundgängligt behof påkallad, jemväl

skulle förefinnas den omfattande sakkännedom i militäriskt tekniska ämnen,

hvilken han måste besitta, om han uti den såsom rådgifvare åt Departementschefen

stälda byrå skulle kunna intaga den framstående ställning

honom borde tillkomma. Dessutom skulle Marinförvaltningen uti

alla dithörande frågor blifva, lika väl som Förvaltningen af Sjöärendena,

en mellaninstans emellan stationsbefälhafvarne och Kongl. Maj:t. Hufvudsakliga

skilnaden komme att bestå deruti, att, under det i Förvaltningen

af Sjöärendena målen kollegialt behandlades och afgjordes, beslutande rätten

inom Marinförvaltningen skulle vara chefen ensam uppdragen. Om

Riksdagens

svar 1871.

16

än fordringarna på personligt ansvar inom Förvaltningen kunde i vissa

hänseenden vara berättigade, syntes dock tillvaron af ett sådant ansvar

ej böra i och för sig tilläggas den vigt, att detsammas ernående skulle

utgöra det hufvudsakliga målet vid anordnande af en förvaltning för ärenden

af den beskaffenhet, som i förevarande fall afsåges. Den säkerhet

och trygghet i afseende på ärendenas författningsenliga behandling och

den borgen för anslagens riktiga användning, som obestridligen vore att

förvänta af den mångsidigare pröfning af förekommande frågor, hvilken

af den kollegiala styrelsen föranleddes, måste uti en förvaltning, hvilken,

såsom den i fråga varande, inom sin verksamhetssfer sammanfattade en

mängd olikartade detaljer, vara af allt för stor vigt, att utan väsentliga

fördelar öfvergifvas, och några sådana fördelar syntes det framlagda förslaget

icke innebära. Om deremot inrättandet af en byråorganisation, hufvudsakligen

så ordnad, som af Förvaltningen af Sjöärendena alternativt

vore föreslaget, kunde finnas med våra konstitutionela former förenligt,

skulle utskottet icke tvekat att densamma till antagande förorda. Denna

organisation hade nemligen ett obetingadt företräde framför så väl den af

Kongl. Maj:t föreslagna som den dittills varande Förvaltningen. På samma

gång derigenom kraft, enhet och skyndsamhet i ärendenas behandling icke

vidare af den formela anordningen motverkades, skulle jemväl förefinnas

tillräckliga garantier för de särskilda frågornas noggranna och på speciel

sakkunskap grundade pröfning. Sjövapnet komme derigenom under direkt

ledning af Departementschefen, som i de särskilda byråarne egde tillgång

till all den sakkännedom och erfarenhet i vapnets och förvaltningens detaljer,

hvaraf han för uppfyllande af sitt vigtiga kall hade behof.

Då emellertid en sådan organisation för närvarande icke kunde genomföras,

syntes den dittills varande formen för sjöförsvarets ekonomiska

öfverstyrelse snarare böra tills vidare bibehållas, än att i dess ställe skulle

inrättas en sådan styrelse som den föreslagna, hvilken lätteligen kunde på

ärendenas raska och jemna gång hafva en lika hämmande verkan, som

den man tillskrifvit den nuvarande. Dessutom syntes de förhållanden, som

föranledt flera af de emot Förvaltningen af Sjöärendena framstälda anmärkningar,

lätteligen kunna på annat sätt undanrödjas. Så hade chefen

för nämda Förvaltning uti sin i det föregående omförmälda reservation

framhållit, huru föga det kollegiala arbetssättet lämpade sig för den del

af Förvaltningens uppdrag, som innefattade skyldigheten att med uppmärksamhet

följa utvecklingen af den mångartade teknik, som inom nutidens

sjökrigsmateriel vunne tillämpning; men då alla militäriskt tekniska

17

frågor skulle från Marinförvaltningen afskiljas, syntes en sådan åtgärd äfven

kunna vidtagas i afseende på Förvaltningen af Sjöärendena, helst svårighet

icke borde möta för den särskilda anordning, som kunde erfordras

för att bereda Departementschefen tillgång till de upplysningar, hvilka för

dessa ärendens föredragning inför Ivongl. Maj:t vore behöfliga, hvarjemte

erinrades, att i det nådiga förslaget något initiativ i dithörande frågor

icke blifvit Marinförvaltningen tillerkändt. Om derjemte, på sätt Förvaltningen

af Sjöärendena föreslagit, förhållandet mellan Förvaltningen och

stationerna blefve ordnadt så, att de frågor, hvilka Förvaltningen icke egde

befogenhet afgöra, af stationsbefälhafvarne direkt understäldes Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning; att Förvaltningens bestyr med tillsättande af tjenster vid

stationerna öfverflyttades på stationsbefälhafvarne, samt upphandlingar och

försäljningar finge endast vid stationerna försiggå, skulle dymedelst samt

genom lämpliga förenklingar i formel! hänseende de hufvudsakliga anmärkningar,

som blifvit mot Förvaltningen af Sjöärendena gjorda, kunna

anses i betydlig mån undanröjda.

Efter nu omförmälda förhandlingar följde nådiga brefvet den 21 FörvaltninDecember

1871, hvarigenom Lots- och Fyrinrättningen med lifräddningsväsendet

äfvensom Sjökarteverket från och med år 1872 skildes från För- åligganden.

valtningen af Sjöärendena, samt utfärdandet af nu gällande instruktion för

detta embetsverk den 24 Maj 1872, samtidigt hvarmed jemväl faststäldes

förnyadt reglemente för styrelsen och förvaltningen vid sjöförsvarets stationer,

hvilket reglemente dock väsentligen förändrades genom ett nytt, som

utfärdades den 27 Augusti sistlidna år. De förändringar, som härigenom

inträdde i Förvaltningens af Sjöärendena embetsbefattning, voro hufvudsakligen

följande:

att alla militäriskt tekniska ärenden skildes från Förvaltningen för

att beredas af en särskild, af tre officerare bestående byrå, hvilken skulle

biträda Departementschefen vid behandling och utredning af de till sjöförsvarets

krigsmateriel hörande eller vid dess användande förekommande

militäriska och tekniska m. fl. frågor, med Departementschefen lemnad rätt

att, då han pröfvade sådant nödigt för behandlingen af vissa frågor, tillkalla

en eller flera extra ledamöter att, jemte de ordinarie, deltaga i öfverläggningarna

och afgifva utlåtande; och skulle af de ordinarie ledamöterna

en handlägga och föredraga allt, som rörde vapen och ammunition, en

ärenden rörande minväsendet och den tredje öfriga förekommande ärenden,

hvarjemte den ledamot, som funne sig icke kunna instämma i det af

föredraganden uppsatta utlåtandet, egde att sin mening skriftligen vidfoga;

3

18

att alla upphandlingar, utom i vissa uppräknade fall, öfverflytta des

till stationerna;

att alla frågor, som förut af Förvaltningen handlagts rörande skogsväsendet,

öfverflytta des till Skogsstyrelsen;

att de af stationernas civile tjensteman, som förut af Förvaltningen

utnämdes och afskedades, skulle utnämnas och afskedas af stationsbefälh

afvara e.

Förvaltningen af Sjöärendena, hvars uppgift härigenom blef begränsad

till sjöförsvarets ekonomiska angelägenheter, men som genom Eders

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 Juni 1874 och det sistlidna år utfärdade

nya reglementet för styrelsen och förvaltningen vid stationerna åter erhöll

en utvidgad verksamhet, har sålunda för närvarande hufvudsakligen följande

åligganden: att efter reqvisition från Statskontoret uppbära samt, i

mån af behof och i öfverensstämmelse med faststälda stater, anordna alla

för sjöförsvaret anvisade medel; att öfver användandet af nyssnämda medel

samt sjöförsvarets ekonomiska förhållanden i öfrigt utöfva erforderlig granskning

och kontroll samt sålunda tillse att de faststälda staterna noga efterlefvas

och ej öfverskridas äfvensom att anslagna medel för sina afsedda

behof och i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter

disponeras; ombesörja de anskaffningar, hvarom Förvaltningen erhåller

nådigt uppdrag, samt upphandling af skjutvapen, projektiler, ankaren,

kettingar, utländskt virke och sådana förnödenheter, som icke med lika

fördel kunna vid stationerna erhållas; låta, efter erhållet nådigt tillstånd,

försälja obehöfliga eller oanvändbara persedlar och effekter; afgifva upplysningar,

förslag och kalkyler, som af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen

för Sjöförsvarsdepartementet infordras; afgöra besvär öfver militär- eller

varfschefs beslut i alla frågor angående båtsmanshållet äfvensom rörande

hushållningen och redogörelsen vid militärdepot och varf, med undantag

af anmärknings-, reskontrerings-, balans- och afskrifningsmål; pröfva huruvida

försutet vite för försummelse af leverans vid stationerna må eftergifvas

eller icke; bestämma storleken af de lager af spanmål och proviant

äfvensom det antal färdiga beklädnader och den sängservis, som bör finnas

i militärdepoternas förråd; fastställa kontrakt om upplåtelse till enskilde

af flottan tillhöriga fastigheter, lägenheter och inrättningar; pröfva hemställanden

om utlåning af stationernas tillhörigheter; fastställa formulär

till liggare öfver stationernas artilleripjeser; bestämma huru ersättning för

slitning af maskiner skall beräknas, äfvensom dagsverkspris för manskap

af sjömanskåren; emottaga varfschefernes förslag till åtgärder i anledning

19

af generalbesigtningar å stationernas fartyg, byggnader, broar m. in. samt

till Eders Kongl. Maj:t ingifva de inkomna besigtningsinstrumenten; årligen

till Eders Kongl. Maj:t ingifva: arbetsredogörelse; uppgift å för året

disponibel tillgång af anslaget till flottans öfningar; berättelse om verkstälda

fartygs- och husbyggnader vid stationerna; uppgift å behållningar

och besparingar a de särskilda anslagen med förslag till besparingarnas

användande; förslag till stater för flottans stationer; uppgift om fartygens

tillstånd och om hvad som behöfves för hvarje fartygs sättande i tjenstbart

skick; summariska berättelser om arbetena vid stationerna; dels upprätta

förslag till, dels tillsätta civila tjenster vid stationerna samt afskeda

eller till afsked anmäla dessas innehafvare, äfvensom afgifva underdånigt

förslag vid tillsättande af varfschef.

Vidare må här erinras, att den komité, som den 16 April 1874 af- Sjöförsvarsgaf

underdånigt betänkande angående ordnandet af ett på allmän värnepligt

grund ad t sjöförsvar, i fråga om flottans ekonomiska öfverstyrelse uttalade

såsom sin mening, att denna borde utgöras af dels ett sjelfständigt förvaltande,

kollegialt embetsverk under benämning Förvaltningen af Sjöärendena,

dels ock af fem byråar med hvardera sin chef, nemligen en militärbyrå,

en mariningen i örby rå, en civilbyrå, en artilleribyrå och en minbyrå.

Såsom chef i Förvaltningen skulle tjenstgöra en flaggman; ledamöter borde

vara cheferne för byråarne. Dessa byråars ställning ansåg komitén böra

blifva sådan, att byråcheferne skulle dels afgifva upplysningar och yttranden,

då sådana af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

från dem omedelbart infordrades, dels ock inför Förvaltningen

af Sjöärendena föredraga de förslag och afgifva de yttranden, hvar och en

i sin detalj, deröfver Förvaltningen komme att höras in pleno.

Såsom i det föregående blifvit antydt, har den militära öfverstyrel- Chefen för

sen öfver flottan i förflutna tider än till större eller mindre del utöfvats tärpersonal

af Amiralitetskollegium eller i dess ställe inrättade verk och myndigheter,

än varit öfverlemnad åt en särskild militär embetsman, hvilken åter stundom

haft en från den ekonomiska detaljen alldeles skild verksamhet, stundom

tillika varit chef för den ekonomiska öfverstyrelsen. Utan rubbning

af Förvaltningens af Sjöärendena ställning i allmänhet, har numera, genom

Eders Kongl. Maj:ts den 27 Augusti 1875 i nåder faststälda reglemente

för flottan, första delen, öfverstyrelsen blifvit ordnad på sätt, som framgår

af § 2 af nämda reglemente, så lydande: »Öfverstyrelsen vid flottan

utöfvas i militäriskt hänseende under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,

i allt som rörer militärpersonalen, af chefen för flottans militärpersonah

20

Flottans

militäriska

och tekniska

byråar.

I ekonomiskt hänseende utöfvas öfverstyrelsen af Förvaltningen af Sjöärendena.

» Den befogenhet, som blifvit tillagd chefen för flottans militärpersonal,

är bestämd genom den för honom utfärdade instruktion den 27

Augusti sistlidna år, enligt hvilken honom hufvudsakligen tillhör: att, med

den inskränkning, hvartill Chefens för Sjöförsvarsdepartementet befälhafvareskap

kan föranleda, föra befälet öfver flottans militära kårer och stater;

att ansvara för vidmakthållandet af underlydande personals tjenstbarhet

och disciplin; att afgifva underdåniga förslag eller, i vissa fall, sjelf besluta

i frågor om förordnande och kommendering till stations- och sjötjenstgöring,

om personalens placering och fördelning på stationerna; att konstituera

officerare, underofficerare och maskinister af sjöbeväringen; att inspektera

flottans trupper och undervisningsverk samt uppgöra förslag till de årliga

öfningarna till sjös; att delgifva nådiga befallningar, föreslå nådebevis samt

afgifva förslag och rapporter; att sjelf eller genom vederbörande militärchef

verkställa årsmönstringar; att afgifva förslag till bestämmelser angående

båtsmanshållet och tj ensten dervid, föreslå kommenderingar af båtsmanshållet

vid extra uppfordring och förordna om ordinarie uppfordring

samt afgöra besvär om båtsmansrekryts antagning; att uppgöra semesterfördelning

för militärpersonalen; att i sin stabsexpedition låta föra diarier

och rullor samt att årligen afgifva underdånig berättelse om personalens

tjenstbarhet.

Slutligen hafva nya föreskrifter blifvit meddelade i afseende å handläggningen

inom öfverstyrelsen af militäriska och tekniska ärenden, hvilka,

såsom ofvan är omförmäldt, numera icke tillhöra Förvaltningens af Sjöärendena

verksamhetsområde. Sedan nemligen, enligt hvad Eders Kongl.

Maj:ts nådiga bref den 19 November 1875 gifver vid handen, uti Sjöförsvarsdepartementet

utarbetats grunder för Förvaltningens ombildning i

syftemål dels att vinna närmare samband mellan de särskilda grenar af

öfverstyrelsen, som ega handlägga militäriska, tekniska och ekonomiska

ärenden, dels att beslutande rätt i mindre vigtiga militäriska och tekniska

frågor, hvilka ej lämpligen syntes böra dragas under Eders Kongl. Maj :ts nådiga

pröfning, skulle tillkomma särskilda sakkunniga myndigheter inom öfverstyrelsen,

hvilka jemväl borde handlägga en del stabsärenden, som eljest endast

på grund af tillfälliga uppdrag bearbetades, dels ock att vinna ytterligare,

förenkling och kontroll vid medelsförvaltningen; men berörda fråga om Förvaltningens

ombildning ansetts icke böra blifva föremål för slutligt afgörande

förr än i sammanhang med det yttrande Löneregleringskomitén kornme

att i afseende å nämda embetsverk afgifva; så har Eders Kongl. Makt,

21

■enär ofvan angifna ändamål, så vidt de afsåge militäriska och tekniska ärenden,

skulle, utan förändring i den för Förvaltningen gällande instruktion,

redan nu kunna vinnas genom inrättande af särskilda byråar för handläggning

af dylika ärenden, funnit godt i nåder förordna att, jemte det

den genom nådiga brefvet den 26 Januari 1872 inrättade militäriskttekniska

byrån komme vid 1875 års utgång att upplösas, med innevarande

års början skulle, för handläggning af militäriska och tekniska frågor angående

flottans stationer och krigsmateriel jemte dennas användande, bildas

tre till Sjöförsvarsdepartementet hörande byråar, nemligen en militärbyrå,

för hvilken chefen för flottans militärpersonal, en varfsbyrå, för

hvilken chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, och en konstruktionsbyrå,

för hvilken öfverdirektören för Mariningeniörstaten blefvo chefer; i

sammanhang hvarmed nådig instruktion för nämda byråar faststäldes.

1 afseende på byråarnes verksamhet, deras ställning inbördes och

till Förvaltningen af Sjöärendena m. m., inhemtas af sagda instruktion

hufvudsakligen:

att till militärbyråns handläggning höra ärenden, så vidt de icke äro

chefen för flottans militärpersonal i denna hans egenskap uppdragna, hvilka

omfatta kasernering, beklädnad, sängservis och proviant åt flottans trupper;

militärundervisningen vid stationerna; transporttjensten; militärstatistiken

vid flottan; utarbetande af försvarsplaner för rikets kuster; granskningen

af de å flottans fartyg förda loggböcker; och utarbetande eller

förändring af militärreglementen samt reglementet för styrelsen och förvaltningen

vid stationerna i hvad det angår militärpersonalen;

att varfsbyrån handlägger ärenden, hvilka angå fartygens och sjöbefästningarnes

bestyckning och inventarier; minväsendet; anskaffning af

kanoner och andra skjutvapen samt ammunition; utarbetande af eller förändring

i utredningsreglemente, samt af förslag till ändring i eller särskilda

föreskrifter i anledning af reglementet för styrelsen och förvaltningen

vid stationerna, i hvad det rörer varfsgöromålen;

att konstruktionsbyrån tillkommer handläggning af alla de frågor,

som enligt gällande instruktion tillhöra öfverdirektören vid Mariningeniörstaten

och icke äro honom i hans egenskap af chef för den vid samma

stat anstälda personal uppdragna;

att byråar ne skola, hvar och en inom omfattningen af dess verksamhet,

i militäriskt och tekniskt hänseende med uppmärksamhet följa framstegen

inom försvarsverket till sjös och tillse, att flottan och dess materiel,

i hvad på byrån ankommer, befinnes i tidsenligt skick; i hvilket afseende

byrå eger att ensam eller gemensamt med en eller båda af de öfriga byråarnes

chefer till Eders Ivongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

derom afgifva hemställanden och förslag;

att byrå, en eller flere gemensamt, åligger att afgifva de förslag,

upplysningar och uppgifter, som af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

eller Förvaltningen af Sjöärendena infordras;

att till byrå eller flere byråar gemensamt inkommande och dit"

hörande ärende skall derstädes granskas och utredas;

att förslag om ändringar å fartyg och bygnader m. m., rörande

hvilka förslag beslut icke enligt gällande föreskrifter få af vederbörande*

stationsmyndigheter fattas, må i byrå afgöras, derest ändringarna icke innefatta

sådan väsentlig afvikelse från af Eders Kongl. Maj:t faststäld ritning

eller modell, att de finnas böra Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställas;

egande byrå jemväl meddela fastställelse å detaljritningar, grundade å

hufvudritning, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkänd;

att hvarje byrå eger rättighet att från vederbörande vid stationerna

infordra de upplysningar och uppgifter, som för fullgörande af byråns

åliggande erfordras; samt

att chef för byrå skall vara berättigad ej mindre att sammanträda

till gemensam öfverläggning med en af de öfrige clieferne eller dem begge,- än ock att från de under desse chefer stående byråar erhålla de upplysningar

och uppgifter, som kunna finnas erforderliga.

Ändamålet Vid skärskådandet så väl af de förslag till reorganisation af För

(tC

''ilYCl- O O

gasatta för- valtningen af Sjöärendena, hvilka, enligt hvad Komitén nu sökt åskådligä’ilflottansa

8öra> t''1(l efter annan blifvit bragta å bane, som af de ändringar i orgaöfverstyrelse.

nisationen af öfverstyrelsen för flottan, hvilka verkligen blifvit genomförda,

visar sig otvetydigt, att anledningarna till de här oftare än inom andra

förvaltningsgrenar förekommande ändringsförslagen varit att söka dels uti

det i sammanhang med framträdandet af den nyare sjökrigsmaterielen mera

känbart blifna behofvet af en lättare tillgång för Departementschefen till

vetenskapliga upplysningar jemte kraftigare biträde vid omsorgen att hålla

materielen i ändamålsenligaste och möjligast bästa skick, än den kollegialt

ordnade Förvaltningen med sin på flere personer hvilande gemensamma

23

ansvarighet för hvad i sådant hänseende gjordes eller uraktläts, kunde erbjuda,

och dels uti en lätt förklarlig önskan att vinna enklare former för

meddelanden, vare sig af beslut eller förslag och upplysningar, mellan å

ena sidan Eders Ivongl. Maj:t samt Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,

såsom närmast Eders Kongl. Maj:t befälhafvare för flottan, och å den andra

de myndigheter, som i första hand under personligt ansvar hade sig anförtrodda

vården och användandet af flottans materiel. Hvarje mellanhand

i den ständiga vexelverkan ''mellan den högsta beslutande myndigheten

och de i egentlig mening verkställande organerna måste i fråga om

militära anordningar kännas mer eller mindre hinderlig, och detta i desto

högre grad ju vidsträcktare den myndighet är, som blifvit den förmedlande

länken tilldelad. Utan tvifvel skulle den kortaste vägen mellan de

högsta och de lägsta myndigheterna erhållas derigenom, att den beslutande

rätten centraliserades; men en genomförd centralisation eller hvad

den nyare statsrätten benämner ministerstyrelse möter hos oss konstitutionela

hinder och har således redan af detta skäl icke kunnat ifrågasättas. En

mellaninstans har alltså funnits behöflig i och för den ekonomiska detaljen,

som med nödvändighet ansetts böra anförtros åt en sjelfständigt verkande,

ansvarig myndighet; men då äfven härvid förekommit ganska många

ärenden, som icke kunde sägas i vanlig mening vara af ekonomisk natur,

har uppmärksamheten varit riktad på utfinnande af medel att, så vidt

möjligt vore, för dylika frågor undvika all omgång, på samma gång också,

i fråga om vissa ekonomiska ärenden, man sökt genom decentralisation

eller maktutvidgning för stationsmyndigheterna åstadkomma en skyndsammare

behandling. I denna riktning gingo förslagen om Förvaltningens

af Sjöärendena upphörande och dess ersättande af byråar under statsdepartementet

med större eller mindre sjelfständighet i frågor rörande

penningeförvaltningen. Samma syftemål framhölls såsom önskvärd! af

1871 års Riksdag, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta Riksdagens

uttalande fattades år 1872 besluten om skiljande från Förvaltningen

af alla militäriska och tekniska ärenden, inrättande af en teknisk byrå

under Departementet och utvidgande af stationsbefälhafvarnes myndighet.

Men vissa olägenheter voro otvifvelaktigt förenade med sistnämda

organisation. För Sjöförsvarsdepartementets Chef var visserligen genom

inrättandet af den tekniska byrån tillfälle beredt att noggrannare än förut

följa sjökrigsväsendets utveckling samt i frågor, som till byrån hänskötos,

erhalla utlåtanden, grundade på sakkunskap; men om ock byråns utlåtanden

voro fullt tillfredsställande såsom vetenskapliga utredningar, kunde de

24

dock icke, när fråga uppstod om utförandet, skänka ett sådant stöd, som

utlåtanden från en sjelfständig och på eget ansvar verksam myndighet,

hvilken vid afgifvande af sitt yttrande varit i tillfälle och haft till åliggande

att tillika taga i betraktande äfven andra på frågan inverkande

förhållanden än de rent vetenskapliga, — ett stöd, som icke längre kunde

sökas hos Förvaltningen af Sjöärendena, såsom egentligen ett kontrollerande

och redovisande verk. När vidare under utförandet af anbefalda arbeten

stationsmyndigheterna eller de personer, åt hvilka den speciela ledningen

af arbetena varit anförtrodd, funnit någon mindre ändring i en redan

faststäld plan erforderlig, men icke egt rätt att derom besluta, eller då

fråga uppstått om fastställande af detaljritningar, grundade på hufvudritningar,

som af Eders Kongl. Maj:t varit stadfästade, m. m., kunde ärendet

icke underställas den militäriskt-tekniska hyrån, som icke egde beslutanderätt,

utan borde detsamma, äfven om det var af jemförelsevis ringa vigt,

pröfvas af Eders Kongl. Maj:t. Härigenom skulle Eders Kongl. Maj:ts

tid och omsorg hafva kommit att ofta tagas i anspråk för ärenden af

allt för underordnad betydelse, derest icke, enligt hvad Komitén inhemtat,

Förvaltningen af Sjöärendena, hvarest vanligen en och stundom två af

tekniska byråns medlemmar varit anstälde såsom ledamöter, ansett sig

icke böra underlåta att meddela begärda föreskrifter i åtskilliga fall, då

sådant enligt den äldre instruktionen ålegat Förvaltningen. Vid sådant

förhållande och då dessutom otvifvelaktigt ganska många af de här förekommande

ekonomiska frågorna kräfva kännedom om sjömanskap, synes

af dessa omständigheter kunna dragas den slutsats, att flottans ekonomiska

öfverstyrelse i flera afseenden saknat en lämplig anordning och framför

allt borde, för att på ett tillfredsställande sätt kunna utöfva en verklig

förvaltning, ega tillgång på tillräckligt antal personer, representerande,

hvar för sin detalj, specialkunskapen inom sjöväsendets militäriska och

tekniska delar. Såsom ett vigtigt steg i denna riktning betraktar Komitén

Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda beslut den 19 sistlidne November

om inrättande af tre militäriska och tekniska byråar, af hvilka, såsom

redan är nämdt, en står under chefskap af Förvaltningens chef, samt en

annan under en af Förvaltningens ledamöter och från hvilka alla Förvaltningen

tillerkänts rätt att inhemta, de förslag, upplysningar och uppgifter,

som finnas erforderliga.

Behof vet Erkännande sålunda riktigheten af grunden för nyssnämda byrå

varande

or- organisation, han Komitén likväl trott de med densamma åsyftade för

gamsationens

delarne kunna fullständigt vinnas först genom organisationens vidare ut

vidare

ut- ° o o

veckling.

25

veckling och en närmare sammanslutning så väl byråarne sins emellan

som mellan dessa och den ekonomiska öfverstyrelsen. Detta kan enligt

Komiténs mening ske endast på det sätt, att byråarne komma att utgöra

integrerande delar af denna öfverstyrelse, så att den hos byråarne samlade

sakkunskapen, af hvilken Förvaltningen af Sjöärendena nu kan endast

medelbarligen draga fördel, blir för verket direkt tillgänglig, och sålunda

på kortaste vägen bidrager till utredning af de ärenden, som böra Eders

Kongl. Maj:ts pröfning underställas, på samma gång säkerhet beredes derför,

att styrelsens beslut i frågor som eljest bero af dess åtgärd blifva

väl grundade. Genom en sådan samverkan inom öfverstyrelsen skulle det

önskvärda målet af ärendenas skyndsamma behandling i väsentlig mån

främjas, enär sålunda undvekes den omgång, som af byråarnes nuvarande

fristående ställning i förhållande till Förvaltningen ofta måste blifva en

följd, i det att, sedan ett ärende blifvit utredt ur militärisk och teknisk

synpunkt, särskildt utlåtande från den ekonomiska öfverstyrelsen måste

infordras innan frågan kan Eders Kongl. Maj:t föreläggas.

Genomförandet af nu antydda förändringar i de militäriska och

tekniska byråarnes ställning bör dock enligt Komiténs mening icke ega

rum utan i sammanhang med andra väsentliga förändringar inom de särskilda

delarne af öfverstyrelsen. Sålunda blefve det först och främst nödigt,

att den i egentlig mening ekonomiska, afdelningen af öfverstyrelsen erhölle

en med de öfriga delarne likartad organisation och alltså stäldes under

en särskild chef; vidare att cheferne för afdelningarna blefve ledamöter

och föredragande inom styrelsen samt slutligen, att den kollegiala formen

för ärendenas behandling upphörde, utom för de fall, der ärendets vigt

eller beskaffenhet i öfrigt gjorde en sådan behandling fortfarande behöflig.

Af en sådan organisation, hvarigenom öfverstyrelsens särskilda grenar

förenades till samfäldt arbete, anser nämligen Komitén icke böra följa,

att den kollegiala formen, som i allmänhet funnits hinderlig då skyndsamhet

varit af nöden, utan inskränkning bibehålies, ännu mindre att den

utsträckes till de ärenden, som för närvarande i byrå behandlas; utan

torde numera, —• då den ekonomiska öfverstyrelsen icke längre eger den

befogenhet och det ansvar, som 1841 års instruktion tilläde Förvaltningen,

eller att öfvervaka flottans utveckling och tjenstbarhet i en utsträckning,

som egentligen lärer tillkomma Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, och

hvilket vidgade åliggande Komiténs nu framstälda förslag om den ekomiska

öfverstyrelsens förstärkande med militära och tekniska krafter icke

4

26

afser att återinföra, — all erforderlig trygghet vinnas, om endast vissa

vigtigare mål behandlas i plenum och der afgöras efter flesta rösterna.

Icke heller skulle, enligt Komiténs mening, genom i fråga varande

organisation någon ändring ske i de för flottans militäriska och tekniska

byråar nu gällande bestämmelser, hvarigenom Departementschefen är satt

i tillfälle att utan omgång erhålla erforderliga upplysningar, utan borde

öfverstyrelsens afdelningar i likhet med nyssnämde byråar vara skyldiga

att på eget ansvar till Departementschefen afgifva alla de upplysningar

och uppgifter inom området för hvarje afdelnings verksamhet, som kunde

af honom infordras. Beträffande åter den nu medgifna rättigheten för

nämde byråar att taga initiativ till verkställighetsåtgärder genom att till

Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet i vissa fall

afgifva hemställanden och förslag, måste, så framt icke den önskvärda

sammanhållningen mellan öfverstyrelsens afdelningar och öfverensstämmelsen

i fattade beslut skola äfventyras, denna rättighet visserligen öfverflyttas

till verkets styrelse, så att alla dylika hemställanden och förslag

blefve hos denna anmälda för att, om så pröfvades ändamålsenligt, ingifvas

i form af styrelsens egna underdåniga framställningar; men Komitén finner

denna omständighet, långt ifrån att medföra någon menlig verkan, tvärtom

innebära den fördel, att visshet, så vidt möjligt är, derigenom vinnes,

att de framstälda förslagen undergått en mera mångsidig och sorgfällig

förberedande granskning och följaktligen äro förtjenta af desto större uppmärksamhet

och förtroende.

Af nu ifrågasatta organisation lärer ock följa, att den byrå för

närvarande medgifna rätt att afgöra vissa inkomna förslag om ändringar

å fartyg och byggnader m. m., rörande hvilka förslag beslut nu icke få

af stationsmyndigheterna fattas, måste upphöra och afgörandet af dylika

frågor tillkomma den ekonomiska öfverstyrelsen, hvaremot den byråchef

nu tillagda rättigheten att från vederbörande vid stationerna infordra upplysningar

och uppgifter, som för fullgörande af byråns åligganden erfordras,

lärer för undvikande af omgång böra chef för afdelning i öfverstyrelsen

tillkomma och utsträckas derhän, att denne må kunna genom brefvexling

med utanför styrelsen stående personer, myndigheter och embetsverk inhemta

alla för ärendenas beredande behöfliga upplysningar, hvarjemte för

de militära och tekniska afdelningarna bör qvarstå det för de nuvarande

byråarne stadgade åliggandet att, hvar för sin detalj, i militäriskt och

tekniskt hänseende med uppmärksamhet följa framstegen inom försvarsverket

till sjös och tillse att flottan och dess materiel städse befinnes i

27

tidsenligt skick; och torde, för vinnande af det med sistnämda föreskrift

afsedda ändamålet, tillika böra föreskrifvas, att berättelse om hvad i omförmälda

hänseende iakttagits bör af byrå på bestämda tider till Eders

Kongl. Maj:t genom öfverstyrelsen ingifvas.

Innan Komitén öfvergår till frågan om antalet af de afdelningar

som böra inom styrelsen förekomma och området för hvarje af delnings

verksamhet, torde här vara lämpligt att med stöd af hvad hittills b li fvi t

anfördt tillse, huru den allmänna formen för ärendenas behandling och

afgörande lämpligen bör ordnas. Vid uppgörandet af förslag till en sådan

allmän form bör, enligt Komiténs mening, synnerligt afseende fästas dervid,

att organisationen derigenom erhåller all den styrka och enhet, som

visat sig behöflig och Önskvärd, och för vinnande hvaraf Komitén ansett

det första vilkoret vara, att de nuvarande militäriska och tekniska byråarne

ställas i närmaste förbindelse med Förvaltningen. Denna förbindelse har

under nuvarande förhållanden synts Komitén icke kunna ega rum på

annat sätt än genom styrelsens organisation på afdelningar; men byråindelningen

eller organisationen på afdelningar bidrager i sig sjelf ingalunda

till sammanhållning och enhet; den innebär tvärtom fröet till

splitring och skall utan tvifvel på ett betänkligt sätt utveckla detsamma

derest icke ett föreningsband finnes, tillräckligt starkt att leda de särskilda

delarnes verksamhet i en och samma hufvudriktning. En sådan sammanhållande

kraft kan icke gifvas utan en chef, hvilken dock, såsom redan

blifvit erinradt, icke kan vara Chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Utan

en chefs auktoritet skulle de försök, som kunde göras att endast genom

instruktion och arbetsordning begränsa och på förhand bestämma cliefernes

för de särskilda afdelningarna verksamhet säkerligen visa sig fruktlösa,

likasom kontinuiteten i ärendenas behandling och sambandet mellan afdelningarna

otvifvelaktigt skulle, utan en chef för verket, snart vara till

spillo gifna. Sistberörda ändamål, kontinuitet och sammanhållning, skulle

visserligen, åtminstone till någon del, kunna åstadkommas derigenom, att

alla ärenden inom styrelsen behandlades kollegialt under ordförandeskap

af den främste ledamoten, men detta vore en utväg, som skulle medföra

bibehållandet af de olägenheter, som man mot den kollegiala formen

anmärkt, och dessutom hafva till nödvändig följd, att den ordförande afdelningschefen

allt för mycket öfverhopades af göromål och sålunda icke

kunde egna tillbörlig uppmärksamhet åt vare sig ordförandeskapet eller

sitt kall såsom afdelningschef. Om man utgår från de nu bestående förhållandena

skulle, under nämda förutsättning, såsom afdelningschefer ingå

Behöfligheten

af chef

för verket.

28

Gemensam

chef för flottans

öfverstyrelse.

i styrelsen: chefen för flottans militärpersonal såsom chef för militärbyrån,

en regementsofficer såsom chef för varfsbyrån, öfverdirektören vid Mariningeniörstaten

såsom chef för konstruktionsbyrån, samt en civil embetsman,

motsvarande det nuvarande amiralitetskammarrådet, såsom chef för

den ekonomiska detaljen. Derest nämde fyra afdelningschefer konime att

bilda flottans ekonomiska öfverstyrelse, skulle, under berörda antagande,

eller att alla frågor behandlades i plenum, ärendena kunna fullt formenligt

handläggas; chefen för flottans militärpersonal vore dervid i följd

af sin befattning alltid sjelfskrifven ordförande och alla cheferne hade lika

rösträtt. Men då, såsom redan är anmärkt, ett stort antal mål, enligt

Komiténs åsigt, icke lämpar sig för kollegial handläggning, vore behandlingssättet

för dessa ärenden icke så lätt funnet. På egen hand borde afdelningschef

icke afgöra dem; enheten och sammanhållningen blefve då

fullkomligt illusoriska. Tillerkändes honom åter ensam afgörande rätt

efter föredragning inför den eller de af de öfrige afdelningscheferne, som

han ansåge böra sig i ämnet yttra, erhölle saken visserligen en mångsidigare

belysning, men enheten och sammanhållningen saknades fortfarande.

Hvad beträffar formen af ett sådant behandlingssätt, vore deremot mindre

att erinra, derest samtlige afdelningscheferne i öfrigt innehade lika embetsställning,

men den blefve helt och hållet olämplig för det fall att t. ex.

chefen för varfsbyrån i någon fråga måste inhemta chefens för flottans

militärpersonal yttrande men sjelf afgjorde densamma, måhända i strid

med denne sin förmans åsigter. Komitén är alltså af den meningen, att

i spetsen för styrelseverket bör ställas en i alla frågor, som ej fordra kollegial

behandling, ensam beslutande chef, inför hvilken en hvar af cheferne

för de särskilda afdelningarna skall föredraga afdelningen tillhörande

ärenden, med skyldighet dels för verkets chef att tillkalla och rådgöra

med den eller de öfrige afdelningschefer, som mjilet må anses röra, och

dels för så väl föredraganden som den eller de tillkallade att, der de äro

från beslutet skiljaktige, särskild mening skriftligen afgifva.

I öfverensstämmelse med hvad i det föregående blifvit anfördt anser

Komitén, att de militära och ekonomiska delarne af öfver styrelsen, för

närvarande representerade den förra af chefen för flottans militärpersonal,

den senare af Förvaltningen af Sjöärendena, böra ställas i sådant förhållande

till hvarandra, att öfverensstämmelse i beslut och åtgärder derigenom,

så vidt möjligt är, betryggas, och att den myndighet, som har inseendet

öfver personalen och ansvaret för dennas tjenstbarhet, lemnas tillfälle

att utöfva behörigt inflytande i fråga om anordningen och anskaft

-

29

ningen af den materiel, som personalen skall använda. Före den förändring,

som år 1872 vidtogs med styrelsen vid flottans stationer, kunde

sambandet anses vara i viss mån betryggadt på ett lägre stadium inom

styrelsen, i det den högsta myndigheten vid hvardera stationen var förenad

i en hand, stationsbefälhafvarens; men fördelad som den numera är

å stationerna mellan militär- och varfscheferne och öfver dessa mellan

chefen för flottans militärpersonal och Förvaltningen, saknas för närvarande

hvarje föreningsband mellan de begge grenarne af flottans styrelse.

Då Komitén redan uttalat sig för behöfligheten af en chefsbefattning inom

den ekonomiska delen af öfverstyrelsen, men chefen för flottans militärpersonal,

i följd af sin embetsställning, icke lärer böra såsom afdelningschef

blifva föredragande inför verkets chef, följer deraf, att militärafdelningen

inom den ekonomiska styrelsegrenen bör ega sin särskilda chef, i

ställning jemförlig med cheferne för de öfriga afdelningarna och alltså af

regementsofficers grad. Till denna befattning torde likväl stabschefen hos

chefen för militärpersonalen icke lämpligen kunna förordnas, dels emedan

de maktpåliggande stabsgöromålen svårligen skulle tillåta honom att egna

all den tid som vederborde åt skötandet af ärendena å afdelningen och

dels af det skäl, att han, såsom chefens för personalen närmaste man och

direkt beroende af honom, möjligen af denna omständighet skulle finna

sig bunden i sina åtgärder såsom afdelningschef. Sambandet mellan öfverstyrelsens

två hufvudgrenar kan sålunda icke förmedlas på det sätt att

vare sig chefen för flottans militärpersonal eller hans stabschef beklädes

med ledamotskap i den ekonomiska öfverstyrelsen. Då slutligen chefen

för Sjöförsvarsdepartementet icke kan sättas i spetsen för flottans förvaltning

på annat sätt än gällande grundlag medgifver, har Komitén, efter

noggrant öfvervägande af alla hithörande förhållanden, kommit till den

öfvertygelse, att det vigtiga målet, sammanhållning mellan öfverstyrelsens

särskilda grenar, icke lämpligen kan åstadkommas på annat sätt, än derigenom

att öfverstyrelsen i sin helhet ställes under chefskap af en och

samma person.

Komitén har icke förbisett, att åtskilliga anmärkningar häremot

skulle kunna göras, och det är derför Komiténs skyldighet att göra sig

reda för dessa anmärkningar samt söka belysa deras beskaffenhet. Det

väsentligaste som i nämda hänseende kan anföras, torde vara, att eu och

samma person svårligen skulle medhinna de många göromål, som komme

att åligga en chef för både den militära och den ekonomiska styrelsegrenen;

att svårigheter kunde möta att finna en person, som vore lämplig

30

att handhafva begge dessa uppdrag; samt att en sådan chef, i sin egenskap

af personalchef, stundom måste vara frånvarande på inspektionsresor,

hvarigenom kontinuiteten blefve afbruten. Hvad förstnämda omständighet

beträffar, synes det Komitén otvifvelaktigt, att det arbete, som för

närvarande åligger chefen för flottans militärpersonal, måste i betydlig

mån minskas, sedan de talrika förberedande arbetena för den ännu nya

institutionens verksamhet, genom uppläggande af rullor, uppgörande af

formulär m. in., blifvit fullbordade samt grunderna och formerna för ärendenas

handläggning vunnit stadga, hvarförutan en väsentlig lättnad för

chefen för militär personalen skulle uppkomma deraf, att stabschefen finge

odeladt egna sin tid åt stabsgöromålen i stället för att, såsom nu är förhållandet,

tillika vara föredragande ledamot i Förvaltningen af Sjöärendena.

Då härtill komme att, efter den nya organisationen, chefen för

personalen skulle befrias från det honom nu åliggande chefskapet i flottans

militärbyrå, samt de ärenden, som hos Förvaltningen af Sjöärendena

handläggas — uppgående sistlidna år enligt ledamöternas föredragningslistor

till ett antal af 2,061 — till mängden understiga hvad hos de flesta

öfriga förvaltande myndigheter förekommer och, om än ofta både vidtomfattande

och invecklade, likväl till flertalet äro af ganska enkel beskaffenhet,

hyser Komitén den öfvertygelse, att öfvervakandet såsom chef

af de göromål, som skulle åligga öfverstyrelsens begge grenar, icke komme

att öfverstiga en persons tid och krafter. — Komitén vill icke emotsäga,

att svårighet någon gång kunde möta att finna lämplig person för den

ansvarsfulla befattning, hvarom nu är fråga, men lika och måhända äfven

större svårighet lärer visserligen hafva mött och skall tvifvelsutan hädanefter

komma att möta vid tillsättandet af flera bland statens vigtigare

befattningar; och då det visat sig, att stationsbefälhafvareembetena, hos

hvilka var förenad myndighet i så väl den militära som den ekonomiska

detaljen, kunnat på tillfredsställande sätt beklädas, tviflar ej Komitén, att

flottans officerskår fortfarande skall hafva att erbjuda personer, med förmåga

så väl att handhafva det militära öfverinseendet öfver personalen,

som att i ekonomiskt hänseende på ett ändamålsenligt sätt använda det

inflytande, som bör styrelsens chef tillkomma. Härmed vill Komitén ingalunda

hafva påstått, att för denne eller i allmänhet för någon chef för

en vidsträckt förvaltningsgren kan vara möjligt att sjelf i alla frågor besitta

eller tillegna sig tillräcklig detaljkännedom för att uteslutande derpå

grunda sitt omdöme. Detta måste naturligtvis i de flesta fall stödja sig

vid de utredningar, som lemnas af afdelningarnas chefer, af hvilka deremot,

31

sedan afdelningarna blifvit försedda med erforderliga arbetskrafter, må

kunna fordras, att de, hvar för sin detalj, äro fullt förtrogna med de förekommande

ärendena. Ett ytterligare stöd för sin åsigt om möjligheten af

den i fråga satta föreningen af chefsplatserna hemtar Komitén från den

erfarenhet, som vunnits inom en annan, med flottans öfverstyrelse likartad

förvaltningsgren, Arméförvaltningen. Inom två af detta embetsverks departement,

Artilleri- och Fortifikationsdepartementen, äro vederbörande

militärchefer tillika chefer för den ekonomiska förvaltningen. Chefen för

artillerivapnet, hvilken i denna sin egenskap biträdes af sin stab och sitt

konstruktionskontor, är tillika chef för Artilleridepartementet, med ensam

beslutande rätt i alla de olikartade ekonomiska och militära ärenden, som

derstädes förekomma. I förbigående må här anmärkas, att en jemförelse

mellan Förvaltningen af Sjöärendena och Arméförvaltningen kan blifva

riktig blott i det fall, att jemförelsen sker emellan den förra och något

af den senares departement, men icke med Arméförvaltningen i sin helhet,

emedan dessa departement i sjelfva verket äro att betrakta såsom fristående

embetsverk med fullkomligt sjelfständig förvaltning och redovisning,

men med jemförelsevis få beröringspunkter. — Hvad angår de svårigheter,

som kunde uppstå derigenom att embetsverkets chef stundom i

följd af sin befattning såsom personalchef måste vara frånvarande, kan

visserligen icke nekas, att desamma skulle blifva märkbara i händelse

chefen hvarje gång vore en längre tid frånvarande; men då en sådan

frånvaro icke utan högst vigtiga anledningar torde ifrågakomma; då vidare

chefer i andra embetsverk i följd af sin befattning måste och hittills

kunnat kortare tider vara frånvarande utan att större olägenheter

deraf försports; då äfven nu chefen i Förvaltningen af Sjöärendena enligt

nadiga brefvet den 11 December 1874 tillhör att inspektera varfven och

alltså stundom nödsakas vara borta från hufvudstaden; då det måste betraktas

såsom en fördel att nyssnämda inspektion och de inspektioner af

fartyg och undervisningsverk, som nu åligga chefen för militärpersonalen,

samtidigt verkställas, och då i alla händelser möjligheten för chefen att

låta genom andra förrätta erforderliga inspektioner bör qvarstå, ser Komitén

icke heller uti denna omständighet något hinder för chefsbefattningarnas

förening. — Möjligen skulle ytterligare en betänklighet i förevarande

hänseende kunna framställas, nemligen den, att omförmälde chef

genom den vidsträckta myndighet honom blefve anförtrodd kunde komma

att på sjöförsvarsärendena utöfva ett större inflytande, än som vore öfverensstämmande

med den ställning han borde intaga till Chefen för Sjö

-

32

Marinför

valtningen.

försvarsdepartementet; men utom det att Komitén icke finner större anledning

till en dylik betänklighet i afseende å sjövapnet än i fråga om

artillerivapnet, lärer faran i detta hänseende, om en sådan verkligen förefinnes,

kunna undanrödjas genom lämplig inskränkning af den myndighet,

som är chefen för personalen i denna hans egenskap tillerkänd.

Under chefen för flottans öfverstyrelse skulle denna styrelse sålunda

komma att utgöras af en stabsexpedition för handläggning af personalen

rörande ärenden samt af en utaf flera underafdelningar bestående ekonomisk

öfverstyrelse, hvilken synes lämpligen böra benämnas så som i ofvan

åberopade nådiga proposition till 1871 års Riksdag var föreslaget, eller

Marinförvaltningen.

Hvad angår antalet af Marinförvaltningens underafdelningar och

dessas omfattning, bör vid bestämmandet deraf särskild hänsyn tagas dertill,

att behofvet af specialinsigter varder tillgodosedt, men tillika iakttagas,

att antalet föredragande icke blir större än behofvet kräfver, så att

misshushållning med arbetskrafter undvikes. För att i någon mån kunna

bedöma, huruvida arbetets myckenhet skulle göra fyra föredragande afdelningschefer

behöfliga, likasom ock för att vinna visshet huruvida, såsom

befaras kunde, sådana mål, hvilka borde i plenum behandlas, komme att

utgöra flertalet och följaktligen inskränkningen af den kollegiala formens

användande blifva af jemförelsevis ringa fördel, har komitén låtit, på

grund af vederbörande ledamöters i Förvaltningen föredragningslistor för

år 1875, uppgöra följande öfversigt öfver målens antal och beskaffenhet

å de särskilda rotlarne:

Rotlar

Summa

§ 1

h r*

pa i

Qa

CD P

CO B

Ledam. för

Artill.-ärend.

Ledam. för

öfriga milit.

ärendena.

Öfverdir. för

Marin-ing.-st.

l:o) Handlingar, som öfverlemnats till kontorens eller myn-

276

88

293

36

693

2: o) Ärenden, som föranledt endast afskrifter eller ock skrif-

117

12

41

23

193

3: o) Anmälanden om inleverering af medel; redogörelser och

94

94

452

1

—

17

470

11

_

_

_

11

6:o) Öfriga mål ......................................................

306

124

70

100

600

Summa

1,256

225

404

176

2,061

Af denna tabell framgår dels att, äfven om flertalet af de under

5:o och 6:o intagna målen komme att utgöra plenimål, dessas antal likväl

betydligt understege de öfrigas och i alla händelser icke blefve så

stort, att dessa ärenden icke lemnade afdelningscheferne tillräcklig tid

ofri" att egna sig åt arbetet å sina afdelningar. Visserligen kan antalet

mål komma att växa i följd af utvidgningen af Marinförvaltningens verksamhetsområde

i förhållande till det, som under de senare åren tillkommit

Förvaltningen af Sjöärendena, men äfven med en större tillökning än

som kan antagas inträffa, synes det vara utom allt tvifvel, att ärendenas

mängd skulle tillåta eu person att fullgöra den föredragningsskyldighet,

som nu åligger de två militära ledamöterna, enär dessa tillsammans sistlidna

år hade att föredraga endast något mera än (100 ärenden, af h vilka flertalet,

öfver 400, icke kräfde någon föregående beredning. Ärendenas beskaffenhet

skulle deremot med större skäl kunna anses påkalla en fördelning

af desamma på flera afdelningar, enär det icke är antagligt, att

samme afdelningschef komme att ega lika fullständiga specialinsigter i

alla de ärenden, som för närvarande skola handläggas af de två militära

ledamöterna i Förvaltningen samt å militär- och varfsbyråarne; men dels

ingår det i komiténs organisationsplan, att den för dessa ärenden gemensamma

afdelningen skall föi''ses med de bästa krafter som stå till buds för

ärendenas beredning, och dels skulle tillämpningen af en sådan grundsats

följdriktigt leda dertill, att för dessa ärenden inrättades icke blott två

utan flera afdelningar. Möjligen kommer minvapnet att i en framtid vinna

den utveckling, att en särskild afdelning för detsamma inom Marinförvaltningen

blir erforderlig, men under nuvarande förhållanden anser koinitén

en sådan anordning icke nödvändig eller med god hushållning öfverensstämmande.

Vid detta förhållande och då, hvad beträffar de s. k. militära

ärendena, dessa hvarken i anseende till deras mängd eller vigt synas erfordra

sin särskilde föredragande, helst det bör förutsättas, att hvarje officer,

som erhåller förtroendet att i Marinförvaltningen blifva ledamot, och alltså

jemväl chefen för militärisk-tekniska afdelningen, besitter den allmänna sjöofficersbildning,

som gör honom lämplig att handlägga äfven de s. k.

militära ärendena, har komitén ansett något hinder vare sig i ärendenas

mängd eller beskaffenhet icke möta för deras beredning å endast en afdelning

och föredragning af samme ledamot, Såsom redan är antydt bör

städse vara sörjdt för, att ej mindre artilleri- än minvetenskapen likasom

öfriga militära och tekniska ämnen inom afdelningen ega representanter

uti tillräckligt antal dels för längre tid, dels tillfälligtvis kommenderade

34

officerare, samt att dessa genom resor i utlandet, genom deltagande i skjutoch

sprängningsförsök o. s. v. beredas tillfällen att inhemta kännedom om

vetenskapens framsteg. Härigenom och derest den militärisk-tekniska avdelningen

derjemte, vid tillfälligt behof, finge tillgång till den bästa, praktiska

erfarenhet, som förefinnes vid stationernas varfsdepartement, skulle

utan tvifvel afdelningschefen alltid kunna hos personalen på sin afdelning

påräkna tillförlitligt stöd och biträde vid handläggningen af de ärenden,

som å afdelningen förekomma. För att yttermera stärka sammanhållningen

mellan öfverstyrelsens hufvudgrenar synes det komitén derjemte lämpligt,

att den officer, som tjenstgör såsom förste adjutant i chefens för öfverstyrelsen

stab tillika eger tjenstgöringsskyldighet i Marinförvaltningens i

fråga varande afdelning, som lämpligen torde kunna benämnas militärafdelningen.

Vidkommande den nuvarande konstruktionsbyrån, hvars chef

för närvarande såsom ledamot i Förvaltningen af Sjöärendena med rösträtt

handlägger endast sådana ärenden, som stå i sammanhang med hans särskilda

befattning såsom öfverdirektör vid Mariningeniörstaten, är, enligt

komiténs mening, annan ändring icke behöflig, än att öfverdirektören, såsom

ständig ledamot i Marinförvaltningen, kommer att deltaga jemväl i

plenimålens handläggning, äfvensom att denna byrå erhåller den med dess

uppgift mera öfverensstämmande benämningen ingeniörafdélningen. Hvad

angår den afdelning, som i egentlig mening skulle vara den ekonomiska,

och om hvars sammansättning och arbeten komitén framdeles blir i tillfälle

att närmare yttra sig, må här endast nämnas, att komitén anser densamma,

under chefskap af amiralitetskammarrådet, eller en med denne

hufvudsakligen likstäld embetsman, böra benämnas intenclentsafdelningen.

Kansliet, såsom gemensamt för hela embetsverket, bör lämpligen lyda

omedelbart under verkets chef. — Slutligen och då icke billigtvis kan begäras,

det en afdelningschef skall ensam ansvara för riktigheten i alla detaljer

af de utredningar, upplysningar m. m., som det åligger hans afdelning

att afgifva, torde böra stadgas såsom allmän regel, att en hvar tjensteman

å Marinförvaltningens afdelningar skall ega ansvarighet för sina arbeten

eller tillgöranden i tjensten.

Hufvudgrunderna af den organisation, komitén sålunda anser ändamålsenlig

för flottans öfverstyrelse, torde bäst åskådliggöras genom följande

uppställning:

35

Kongl. Öfverstyrelsen för flottan.

Chef: Flaggman.

Stabsexpeditionen.

Stabschef; adjutanter.

Marinförvaltningen.

Militär af delningen. Chef: en kommendör eller kommendörkapten;

kommenderade officerare.

Ingeniör af delningen. Chef: öfverdirektören vid Mariningeniörstaten;

ingeniörer.

Intendents afdelningen. Chef; kontorstjenstemän.

Kansliet.

Sammanfattande de åsigter, som i afseende å öfverstyrelsens organisation

hittills uttalats, föreslår alltså komitén,

att de göromål, som för närvarande äro uppdragna

åt Förvaltningen af Sjöärendena samt flottans

militäriska och tekniska byråar, öfverlemnas åt en Marinförvaltning,

fördelad uti en militärafdelning under

chefskap af en dertill i nåder förordnad officer af kommendörs

eller kommendörkaptens grad, en ingeniörafdelning

under chefskap af öfverdirektören vid Mariningeniörstaten

och en intendentsafdelning under chefskap

af amiralitetskammarrådet eller en med denne

hufvudsakligen likstäld embetsman, med ett gemensamt

kansli samt en i allmänhet ensam beslutande chef, hvilken

derjemte, biträdd af sin stab i allt som rörer militärpersonalen,

under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet

personligen utöfvar öfverstyrelsen i militäriskt

hänseende i öfverensstämmelse med den för nuvarande

chefen för flottans militärpersonal gällande instruktion;

att de ärenden, hvilka här nedan omförmälas,

må i Marinförvaltningens plenum kollegialt behandlas;

att vid föredragning af äi’ende, öfver hvilket

Marinförvaltningens chef eger ensam besluta, det må

på honom ankomma att till öfverläggningen tillkalla

den eller de afdelningschefer utom föredraganden, hvil

-

36

kas detaljer ärendet må anses röra, med rättighet och

skyldighet för så väl föredraganden som den eller de

sålunda tillkallade att, der de äro från beslutet skiljaktiga,

särskilda meningar afgifva;

att chef för afdelning skall vara pligtig att till

Chefen för Sjöförsvarsdepartementet på eget ansvar afgifva

de upplysningar och uppgifter, som från honom

infordras, samt ega rätt att genom brefvexling med

utanför öfverstyrelsen stående personer, myndigheter

och embetsverk inhemta de upplysningar, som för ärendenas

beredande anses erforderliga; hvarjemte cheferne

för militär- och ingeniörafdelningarna särskildt skall

åligga att, inom området för hvardera afdelningens

verksamhet, med uppmärksamhet följa framstegen inom

försvarsverket till sjös och tillse att flottan och dess

materiel befinnes i tidsenligt skick, samt icke allenast

i sistnämda afseende hos Marinförvaltningen väcka de

förslag, som anses ändamålsenliga, utan ock genom

Förvaltningen på bestämda tider om sina gjorda iakttagelser

till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse;

samt

att, jemte den ansvarighet, som åligger hvarje

chef för de å hans afdelning förekommande göromål,

en hvar tjensteman å Marinförvaltningens särskilda afdelningar

skall vara underkastad ansvarighet för de

arbeten och åtgöranden han å tjenstens vägnar vidtager.

Beslutande

rätten.

Vissa inom detta embetsverk förekommande förvaltningsärenden äro

af den beskaffenhet, att olika behandlingssätt för dem synas ändamålsenliga

på de olika stadier, hvarunder de kunna påkalla åtgärd. Sådana

äro i allmänhet frågor rörande materielen. En dylik fråga kan uppträda

dels såsom uteslutande teknisk, således utan något slags ekonomisk natur;

dels såsom ekonomisk i den mening, huruvida materiel af ett eller annat

slag bör anskaffas eller icke; dels såsom ett verkställighetsärende efter det

anskaffning blifvit beslutad, och dels såsom endast en liqvidfråga. Då nu

bedömandet af frågans tekniska sida är beroende af vetenskapliga sanningar

och erfarenhetsrön, lärer ett ärende i detta stadium böra uteslutande tillhöra

vederbörande tekniska afdelning och denna ansvara för den utred

-

37

ning och de upplysningar, som lemnas. Blir åter fråga om, huruvida

materiel, hvarom afdelning i tekniskt hänseende sålunda sig yttrat, hör

anskaffas, måste i betraktande tagas icke blott huruvida den fördel man

vill vinna står i skäligt förhållande till kostnaden, utan ock huruvida

medel finnas och böra för i fråga varande eller andra behof företrädesvis

användas o. s. v. Frågor af denna beskaffenhet — utan tvifvel de vigtigaste,

hvarom Förvaltningen har att besluta eller sig yttra — erfordra

en mångsidig och noggrann behandling och lära derför böra handläggas

i plenum. Ärenden, som röra sättet för anskaffningen och dermed förenade

vilkor, äfvensom beträffande liqviden för anskaffad materiel äro

deremot af den beskaffenhet, att deras afgörande lämpligen bör tillkomma

verkets chef.

Med tillämpning af dessa åsigter men i hufvudsaklig öfverensstämmelse

i öfrigt med hvad Komitén i sitt betänkande den 11 sistlidne

November, anågende lönereglering m. m. för Statskontoret, föreslagit i

fråga om mål, som synas fordra kollegial handläggning, hemställer Komitén,

att till plenimål hos Marinförvaltningen miP^niärenden.

räknas:

frågor om embetsverkets organisation;

underdåniga förslag och betänkanden angående

nya författningars utfärdande och redan befintligas förklarande,

ändrande eller upphäfvande;

sådana allmänna föreskrifters meddelande, som

af verket bero att utfärda för verkställigheten af gällande

författningar eller fullgörande af Eders Kongl.

Maj:ts i sådant ändamål gifna nådiga befallningar;

yttranden, förslag och beslut, huruvida sjökrigsmateriel

af ett eller annat slag bör anskaffas;

befordringsfrågor, undantagande sådan, som rörer

återbesättande af ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes

antagande, om afsked, om tjenstebetyg, om tjenstemäns

och betjentes fel eller försummelse i tjensten, om tjenstledighet

och förordnanden samt bestämmandet af arvoden

åt extra biträden;

afgifvandet af sådana berättelser, redogörelser

och förslag, som Förvaltningen af Sjöärendena enligt

nu gällande instruktion skall på bestämda tider afgifva;

38

Ärenden,

deri cliefen

ensam

beslutar.

frågor angående verkets ekonomi;

samt dessutom sådana ärenden som chefen i särskilda

fall kan finna lämpligt att göra till föremål för

pleni behandling; samt

att deremot åt verkets chef bör öfverlemnas att

ensam besluta i öfriga frågor äfvensom att, när ledamotsplats

blifver ledig, om dess återbesättande hos

Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, med

förslag å person, då chef för intendentsafdelningen

skall tillsättas, dock vid sistnämda tillfälle samt vid

utfärdande af- arbetsordning, efter samråd med verkets

ledamöter.

Jtd I instruktionen för chefen för flottans militärpersonal finnes stad

ledamot,

gadt, att då han af en eller annan orsak är hindrad att sitt embete utöfva,

skall han derom göra underdånig anmälan till Eders Kongl. Maj:t,

samt att vid inträffande förfall för honom, hans embete skall öfvertagas

och förestås, intill dess Eders Kongl. Maj:t derom i nåder förordnar, af

den till graden främste i tjenst varande bland de vid Stockholms station

placerade officerarne vid Kongl. flottan. Äfven om, såsom Komitén föreslagit,

i fråga varande chefsembete blir förenadt med chefskapet för Marinförvaltningen,

synes nyssnämda stadgande böra fortfara att gälla; men då

chefen för öfverstyrelsen vid vissa tillfällen kunde vara hindrad att tjenstgöra

såsom chef i Marinförvaltningen, ehuru han fortfarande utöfvade det

militära chefskapet öfver flottans personal, hvilket förhållande alltid måste

inträffa då han på tjenstens vägnar vore frånvarande från hufvudstaden,

måste särskild föreskrift lemnas, huru i sådant fall bör förhållas; och

anser Komitén för den i fråga satta händelsen höra föreskrifvas, att i

Marinförvaltningens plenum den till graden främste afdelningschefen skall

fungera såsom ordförande, men att, beträffande ärende, som icke tillhör

plenum att behandla, den afdelningschef, till hvars rotel ärendet hör,

skall föredraga detsamma inför de två öfrige afdelningscheferne och inhemta

deras mening men ensam ega att i ärendet besluta. Sistnämda företrädesrätt

synes billigtvis böra och kunna tilläggas den föredragande afdel

-

39

ningschefen, enär förutsättas måste, att han i allmänhet är i tillfälle att

bättre än de två öfrige afdelningscheferne bedöma det föredragna ärendet.

Sammanhållningen bevarades derigenom, att alla dessa ärenden blefve

föredragna för de öfrige afdelningscheferne, innan beslut fattades, och

något anmärkningsvärdt afbrott i kontinuiteten vore icke att befara af

en dylik anordning, då, såsom förut blifvit erinradt, verkets chef efter

all anledning endast under kortare tider komrne att vara frånvarande.

För öfrigt borde det åligga de öfrige afdelningscheferne att, i händelse

af olika åsigt med föredraganden, sina skiljaktiga meningar protokollet

bilägga.

Vid förfall för öfverdirektören vid Mariningeniörstaten, skall, enligt

den för honom utfärdade instruktion, chefen för ingeniördepartementet

vid Stockholms station, när ej annorlunda förordnas, jemte egna tjenstegöromål

jemväl bestrida öfverdirektörens; och då amiralitetskammarrådet

är hindradt att i Förvaltningens förhandlingar deltaga, eger verkets chef

att på högst två månader adjungera sekreteraren eller kamereraren; men

i fråga om adjunktion för längre tid eller af annan person skall chefen

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånig anmälan. För åstadkommande

af enhet i fråga om ledamotsbefattnings skötande vid förfall

för innehafvaren, anser Komitén böra föreskrifvas, att vid kortare tids

förhinder för afdelningsclief att sitt embete förrätta, detta bör för de resp.

afdelningarna bestridas af äldste officern å militärafdelningen, chefen för

ingeniördepartementet vid Stockholms station eller verkets sekreterare, men

i händelse af längre tids förfall, underdånig anmälan derom hos Eders

Kongl. Maj:t göras.

Komitén föreslår alltså,

att, i händelse chefen för öfverstyrelsen hindras

att sitt embete utöfva, han derom skall göra underdånig

anmälan hos Eders Kongl. Maj:t och embetet

emellertid öfvertagas och förestås, intill dess annorlunda

i nåder förordnas, af den till graden främste i tjenst

varande bland de vid Stockholms station placerade

officerare vid Kongl. flottan, hvilken officer under tiden

skall upphöra att utöfva den befattning han vid stationen

innehar;

att, då chefen för öfverstyrelsen, ehuru fortfarande

i utöfning af chefskapet öfver flottans militärpersonal,

är hindrad att chefsbefattningen i Marinförvaltningen

O Ö

40

Sammanträde

med

annat embetsverk.

&

bestrida, den till graden främste af Förvaltningens ledamöter

skall tillika vara ordförande vid handläggningen

af plenimål, men, beträffande annat ärende, den afdelningschef,

till hvars föredragning ärendet hörer, ega

ensam beslutanderätt sedan han ärendet inför de begge

öfrige afdelningscheferne föredragit, med rättighet och

skyldighet för desse att, då de icke äro med föredraganden

om beslutet ense, sina meningar skriftligen

afgifva; samt

att, vid inträffande hinder för afdelningschef att

eget embete förrätta, äldste officern å militärafdelningen

skall vara skyldig att såsom chef å nämda afdelning,

— chefen för ingeniördepartementet vid Stockholms

station att i öfverdirektörens vid Mariningeniörstaten

ställe — samt sekreteraren hos Förvaltningen

att i utöfningen af chefens för intendentsafdelningen

embete inträda, så vida icke hindret varar öfver en

och en half månad, men, om det är af beskaffenhet

att räcka längre tid, intill dess uppå genast skeende

underdånig anmälan Eders Kongl. Maj:t å embetet

meddelar nådigt förordnande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad inom Förvaltningen af

Sjöärendena hittills varit brukligt och jemväl finnes för Arméförvaltningen

föreskrifvet, anser Komitén vidare böra stadgas,

att, då Marinförvaltningen sammanträder med

annat embetsverk, dervid ledamöternes antal från hvartdera

verket bör vara lika, Marinförvaltningens ledamöter

skola i öfverläggningar och beslut deltaga på

det vid dylika tillfällen emellan embetsverk vanliga

sätt; samt

att vid sådant sammanträde skola från Marinförvaltningen

sig inställa chefen för öfverstyrelsen och

chefen för intendentsafdelningen samt en af Förvaltningens

öfrige ledamöter, eller ock den, som i någonderas

ställe hans embete utöfvar.

41

Enligt hvad redan blifvit anfördt skulle området för Marinförvaltningens

verksamhet i någon mån komma att utsträckas utöfver de gränser,

som för närvarande äro för Förvaltningen af Sjöärendena utstakade.

A en annan sida har Komitén visserligen icke funnit sig kunna föreslå

sådana förändringar, hvarigenom något eller några af de uppdrag, som nu

tillhöra Förvaltningen, skulle kunna upphöra eller till annan förvaltningsmyndighet

öfverflyttas, men deremot ansett vissa förenklingar i afseende

på formerna för ärendenas handläggning, utom hvad som redan föreslagits

till inskränkning af den kollegiala formens användande, kunna

vidtagas.

I afseende på protokollsföringen har det synts Komitén otvifvelaktigt,

att för flertalet af de ärenden, som hos Förvaltningen förekomma,

icke kräfvas så vidlyftiga anteckningar, som för närvarande göras, och att

protokollet, som beträffande besluten i allmänhet endast hänvisar till registraturet

och endast undantagsvis upplyser om innehållet af vigtigare

beslut, fullständigt uppfyller sitt ändamål, om det inskränkes till en, så

vidt möjligt är, kortfattad förteckning öfver de ärenden, som vid hvarje

sammanträde föredragits, hufvudsakligen genom angifvande af sådana data,

som äro nödvändiga för att återfinna mål och beslut i diarium och registratur,

derest icke särskilda omständigheter skulle föranleda, att fullständigare

redogörelse borde lemnas för ett eller annat ärende. Möjligen

uppkommande skiljaktiga meningar borde, på sätt Komitén för andra embetsverk

förut föreslagit, icke intagas i protokollet utan, med hänvisning

till registraturet, detta biläggas.

I afseende å diariiföringen må anmärkas, att denna hos Förvaltningen

verkställes på ett från förhållandet i andra embetsverk afvikande

sätt, i det att alla inkommande ärenden, som ega sammanhang med ett

förut i diariet antecknadt, införas under samma nummer som detta, oberoende

af tiden, då de förstnämda ärendena inkommit, så att då t. ex.

under ett nummer antecknats erhållen nådig föreskrift om en fartygsbyggnad,

införas under samma nummer alla de olikartade skrifvelser och

åtgärder, som hafva afseende på denna nybyggnad ända till dess fartyget

blifvit färdigt, äfven om dermed skulle dröja flera år. Om också ett sådant

förfaringssätt i afseende på åtskilliga slags ärenden må medföra någon

fördel, kan dock i allmänhet ingalunda vara lämpligt, att ärenden,

som inkomma och handläggas under ett visst år, icke antecknas i samma

års diarium utan i ett annat, som afser en längesedan förfluten tid. I

betraktande häraf synes åtminstone den förändring i diariiföringen böra

6

Protokollsoch

diariiföring.

42

vidtagas, att alla inkommande ärenden antecknas i det löpande årets diarium,

men med hänvisning för dem som sådant fordra till det nummer i

ett föregående års diarium, hvarunder de enligt hittills följd grund för diariiföringen

skolat antecknas. Vidare må erinras, att icke så få anteckningar

så väl i diariet och dess register som i protokollet skulle undvikas, derest

inkommande qvittenser icke inregistrerades och föredrogos i Förvaltningen

utan lemnades direkt till kassören, som ensam är i stånd att kontrollera

om dessa verifikationer för hans räkenskap ordentligt inkomma.

Komitén föreslår alltså,

att protokolls- och diariiföringen inskränkes och

förenklas på sätt ofvan blifvit antydt.

Justering. När skrifvelse!’ blifvit af sekreteraren uppsatta, justeras de, såsom

Expeditioner- -i» , • *iin* i*** • £•• i c i i

nas under- vanligt vant mom nkskollegierna, genom uppläsning mtor chefen och le

skrifvande.

damöterne. Denna form för justeringen synes, utom hvad pleniärenden

angår, böra upphöra och chefen eller, då lian är frånvarande, den beslutande

föredraganden ensam tillhöra att utan uppläsning inför styrelsen

verkställa justeringen. Af enahanda skäl lära namnunderskrifterna å utgående

expeditioner böra minskas till det antal, som i andra styrelseverk

ansetts tillräckligt; och hemställes alltså,

att skrifvelse, som expedieras på grund af Marinförvaltningens

i plenum fattade beslut, skall justeras

inför, och, efter kontrasignation af sekreteraren, underskrifvas

af dem, som i beslutet deltagit;

att öfriga utgående skrifvelser skola justeras af

föredraganden och chefen, eller, i den senares frånvaro,

af den beslutande afdelningschefen, samt, efter kontrasignation

af sekreteraren, undertecknas af chefen tilllika

med vederbörande föredragande, eller, i chefens

frånvaro, af föredraganden ensam »på Marinförvaltningens

vägnar;» samt

att Marinförvaltningens anvisningar på Riksbanken

underskrifvas af chefen för intendentsafdelningen

och, sedan de blifvit å kontoret annoterade och med

bevis derom försedda, af verkets chef, men i dennes

frånvaro af chefen för intendentsafdelningen »på

Marinförvaltningens vägnar», med kontrasignation af

kassören.

43

Beträffande de allmänna grunder, på hvilka löneregleringen för Allmänna

Marinförvaltningens intendentsafdelning och kansli skall byggas samt de Vonereallinvilkor,

som böra stadgas för åtnjutande af de nya löneförmånerna, får (JenKomitén

föreslå,

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller

jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af Marinförvaltningen

eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad; äfvensom, om i en framtid

verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att

detsamma ej längre kan som sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den

tj en stegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Marinförvaltningen

icke må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens

eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i Förvaltningen; dock att

tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande

redan innehar tjenst utom Förvaltningen, må

densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen

i Förvaltningen hinderlig;

att aflöningarna för Marinförvaltningens embetsoch

tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,

hvilka senare få uppbäras endast för

den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller

åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest

varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst

förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som

eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda,

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens

förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjensteman af lägre grad

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning inom Marinförvaltningen, densamma emot

åtnjutande af tjenstgöringspenningar till det för den

högre graden bestämda belopp i stället för egna, bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att

inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren,

af denna tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid

han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under samma

vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst

efter det den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;

börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens utfärdande förflutit från hans

tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt

eller förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att

tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Marinförvaltningen,

der det tillkommer denna att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå,

derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma

qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af tredje och andra

gradens tjensteman under en och en half månad samt

af första gradens tjensteman under en månad årligen.

45

Sedan innevarande års Riksdag på Eders Kong!. Maj:ts förslag beslutat

ny reglering af officerspersonalens vid flottan löneförmåner, i ”följd

af hvilken reglering särskilda arvoden åt officerare, som i en eller annan

egenskap blefve inom öfverstyrelsen anstälde, icke'' skulle komma att å

Förvaltningens stat upptagas, och då chefen för ingeniörafdelningen jemte

der anstälde ingeniörer fortfarande komme att åtnjuta aflöning å särskild

stat, har Komitén att framställa förslag till reglering af personalen och

lönevilkoren endast inom intendentsafdelningen och kansliet.

Å. Förvaltningens af Sjöärendena kammarkontor äro för närvarande

anstälde: en kamererare, en kammarförvandt, en bokhållare och en kammarskrifvare

samt, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3 December

1875, ett extra räkenskapsbiträde med arvode till samma belopp som

aflöningen för en tjenst i hittills varande första graden, äfvensom å kassakontoret

en kassör; och utöfvas inseendet öfver kammarkontoret af amiralitetskammarrådet.

Kamererarens hufvudsakliga åliggande är att, såsom

förman för kontoret, öfvervaka göromålens ordentliga, pålitliga och skyndsamma

handläggning; att sjelf eller genom underlydande tjensteman handlägga

mål och ärenden, som till kontorets utlåtande och åtgärd remitteras;

upprätta eller låta upprätta åtskilliga förslag, uträkningar m. in.

samt i öfrigt fullgöra de åligganden, som i allmänhet anses en kontorsf-örman

tillkomma.

Då de skäl, som föranledt Komitén att i fråga om Statskontoret

förorda kamereraretjensternas förening med ledamotsbefattningarna, synas

i afseende å Marinförvaltningen ega full tillämplighet, helst antalet och

omfattningen af de ärenden, som komme att tillhöra chefens för intendentsafdelningen

föredragning, icke lemnade honom full sysselsättning, och vissa

af kamererarens göromål kunde mellan underlydande tjensteman fördelas,

har, såsom redan blifvit antydt, Komitén ansett denne ledamots och

kamererarens befattningar kunna förenas och ledamoten sålunda komma

att utöfva omedelbart chefskap för afdelningen.

Med kassörsbefattningen hos Förvaltningen eger för närvarande det

särskilda förhållande rum, att dennas innehafvare, som jemte de egentliga

kassörsbestyren skall sköta vissa bokhållaregöromål, tillika är kassör för

Fotsstyrelsen, ehuru sistnäinda embetsverk sedan 1872 års början varit i

alla öfriga hänseenden skildt från Förvaltningen. Denna förening af kassörstjenster

inom tva särskilda verk synes Komitén vara olämplig och derför

böra upphöra, hvarefter Förvaltningens kassör utan tvifvel bör kunna egna

en god del af sin tid åt andra förekommande arbeten på intendentsafdel

-

Per sonalen.

Intendents

afdelningen.

46

ningen, hvarest lians biträde också synes väl behöfligt i följd af det bos

Förvaltningen numera betydligt ökade bokföringsarbetet.

I ändamål att sätta Förvaltningen i stånd att alltid kunna så väl

sjelf bedöma som ock lemna Chefen för Sjöförsvarsdepartementet erforderliga

upplysningar om ställningen inom de särskilda anslagen för flottan, „

oaktadt medlen till hufvudsakligaste delen utbetalades vid stationerna,

har nemligen, enligt reglementet för styrelsen och förvaltningen vid flottans

stationer, blifvit föreskrifvet för stationernas räkenskapskontor att föra dels

arbetstitelbok, hvari under de af militärchefen och varfschefen uppgifna

titlar införas stationens alla inkomster och utgifter, dels ock anslagstitelbok,

hvari under de af Förvaltningen af Sjöärendena föreskrifna titlar

från arbetstitelboken sammanföras deri införda inkomster och utgifter.

Af denna senare titelbok har tillförene en afskrift, tillika med uppgift

om värdet af afförda dagsverken af manskapet vid sjömanskåren för hvarje

titel samt om behållningen i kontant och förskott, skolat genom varfschefen

månadtligen insändas till Förvaltningen för att användas vid upprättandet

af hufvudboken; men genom Eders Kongl. Majds nådiga bref

den 11 sistlidne Februari har blifvit förordnadt, att räkenskapskontoret, i

stället för att aflemna afskrift af titelboken, numera skall i hvarje månad

till varfschefen inlemna, för att till Förvaltningen insändas, verificerad

kassaredogörelse för nästföregående månaden; »skolande den för årets sista

månad vara åtföljd af uppgift dels å kalkylerad dagsverkskostnad för

hvarje anslagstitel, hvarå sådan kostnad under året förekommit, dels ock

å stationens alla fordringar och skulder, innehållande ej mindre en kort

anteckning om orsaken till deras qvarstående oliqviderade, än, hvad förskotten

beträffar, i den mån sådant kan ske, om den titel, hvarå dessa

komma att formelt afföras.» De till Förvaltningen sålunda månadtligen

inkommande verifikationerna, hvilka före deras insändande skola vid vederbörande

station revideras, itndergå hos Förvaltningen granskning endast i

ändamål att kontrollera, det riktiga bokföringstitlar begagnats, att verifikationerna

öfverensstämma med kassajournalen samt att likhet i bokföringen

eger rum mellan stationerna, i sammanhang hvarmed tillses, att

det för hvarje vid stationen begagnad utgiftstitel anvisade belopp icke

öfverskrides. För att vinna det med ifrågavarande anordning afsedda

särskilda ändamål att erhålla öfversigt af anslagens ställning, upprättas å

kammarkontoret efter verkstäld granskning för hvarje af de speciela anslagstitlar,

under hvilka inkomster eller utgifter redovisas, s. k. titelsammandrag

— motsvarande de till Förvaltningen förut inkomna titelboksafskrif

-

47

terna — upptagande det verk eller den person, från eller till hvilken

betalning skett, uppgift för hvarje inkomst och utgift om dess beskaffenhet

samt hänvisning till verifikationen. Från dessa titelsammandrag, hvilka

upprättas särskildt för hvardera stationen, blifva summorna, efter granskning

af kammarförvandten, utaf denne månad efter månad införda i en

koncepthufvudbok, uppstäld efter hufvudbokskonti, men sjelfva hufvudboken,

som, enligt faststäldt formulär skall upptaga endast årssummorna,

kan med sina kapital- och kassakonti icke uppgöras förr än årets samtliga

inkomst- och utgiftsposter å hvarje titel blifvit kända, — ett arbete, som

likväl ej bör blifva särdeles besvärligt eller tidsödande, då siffrorna kunna

omedelbart hemtas från den under årets lopp förda konceptboken.

Dä räkenskaperna med fullständiga verifikationer sålunda för hvarje

månad ingå från stationerna och hos Förvaltningen undergå den granskning,

som är nödvändig för hufvudbokens upprättande, kunde ifrågasättas,

huruvida icke jemväl den räkenskapsrevision, som nu eger rum vid stationerna,

borde hos Förvaltningen verkställas i sammanhang med nyssnämda,

der skeende granskning. Då emellertid, enligt Komiténs mening, flottans

räkenskaper, i hvad de angå stationerna, icke kunna under lika fördelaktiga

omständigheter granskas i Förvaltningen som å stationerna, hvarest

anmärkta fel kunna omedelbart rättas och behöfliga upplysningar erhållas,

i de flesta fall utan en tidsödande skriftvexling, anser Komitén Förvaltningens

granskningsskyldighet, hvilken beträffande nämde räkenskaper för

närvarande icke är närmare bestämd, böra inskränkas till dels den tillsyn

i afseende å bokföringen vid stationerna, som enligt hvad ofvan är nämdt

redan nu eger rum, och dels den granskning, hvilken bör föregå Förvaltningens

egna utbetalningar. För öfrigt synes det Komitén, hvilken

rörande revisionen af statens räkenskaper i allmänhet blir i i tillfälle att

yttra sig först i sammanhang med regleringen af Kammarrätten, att det

tillfälle till åstadkommande af en tidigare öfverrevision, som erhålles derigenom,

att stationernas kassaräkenskaper med verifikationer månadtligen

inkomma, icke bör lemnas obegagnadt, utan lära dessa handlingar, så snart

de blifvit använda för bokslutet, böra genast öfverlemnas till vederbörande

revisionskontor i Kammarrätten eller ännu hellre för vederbörande revisor

göras tillgängliga i Förvaltningens embetslokal, der revisionen utan tvifvel

skulle komma att verkställas på ett mera fullständigt och tillförlitligt

sätt än inom Kammarrätten, hvarest revisorn icke har att tillgå alla de

på sakkännedom grundade upplysningar, hvilka stå att vinna inom de

särskilda afdelningarna af Förvaltningen.

o o

48

Hvad angår kontorsarbetet i öfrigt, skulle genom kamererare- och

ledamotsbefattningarnas förening detsamma kunna i någon mån förenklas

genom den möjlighet, som sålunda bereddes för en mera direkt kommunikation

mellan afdelningen och styrelsen än för närvarande eger rum,

i det att den skriftliga formen för yttranden från afdelningen i flera fall

blefve obehöflig och erforderliga upplysningar kunde meddelas muntligen

af föredraganden. Likaledes synes den nuvarande vidlyftiga diariiföringen

å kontoret böra upphöra, afdelningschefen naturligtvis obetaget att föra

de anteckningar han för kontrollen å göromålen funne erforderliga.

Då kammarförvandtens befattning med uppgörandet af Förvaltningens

hufvudbok samt granskningen af inkommande reqvisitionshandlingar

och räkningar m. m. måste anses lemna full sysselsättning åt en tjensteman;

då kassören, utom de egentliga kassörsbestyren och dermed sammanhängande

bokföring, har att uppgöra titelsammandragen för Förvaltningens

egna utgifter och sålunda äfven för närvarande utför en del bokhållaregöromål;

då det öfriga kontorsarbetet hittills sysselsatt en tjensteman af

andra graden och en af första äfvensom ett ständigt, extra kontorsbiträde;

och då slutligen det kontorstjenstemännen åliggande arbetet genom den

förändrade bokföringen blifvit i betydlig mån ökadt och ytterligare skulle

ökas derigenom, att en del af kamererarens nuvarande göromål komme

att på de öfrige tjenstemännen fördelas, anser Komitén, vid afvägandet af

tillökningen i arbete emot de lättnader, som böra blifva en följd af de

föreslagna förenklingarna, någon vidare minskning i de ordinarie tjenstemännens

antal, än som blir en följd af kamererare- och ledamotsbefattningarnas

förening, icke kunna ega rum, och att alltså, utom afdelningens

chef och kassören, hvilken tillika bör vara bokhållare, å intendentsafdelningen

erfordras tre ordinarie tjensteman, jemte det att medel fortfarande

böra ställas till Förvaltningens disposition till godtgörelse åt ett extra,

biträde, hvaremot det ännu i staten uppförda anslaget »för materialförvaltaregöromålens

bestridande» bör, enär sådana göromål numera icke

förekomma, upphöra.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer

Komitén,

att kamereraretjensten indrages och göromålen

fördelas mellan chefen för intendentsafdelningen och

de honom underlydande tjensteman;

att, under förutsättning det Lotsstyrelsens kassarörelse

icke kommer att omhänderhafvas af någon

49

Marinförvaltningens tjensteman, den ständiga personalen

å intendentsafdelningen, förutom afdelningschefen, bestämmes

till en kassör och bokhållare samt tre revisorer

och bokhållare, med den fördelning af arbetet

mellan dessa, som i en blifvande arbetsordning varder

föreskrifven;

att skriftliga meddelanden mellan afdelningen

och verkets styrelse så vidt möjligt är undvikas, samt

att särskild diariiföring å afdelningen icke må ega rum;

äfvensom

att, jemte det Marinförvaltningens skyldighet

att granska de från stationerna månadtligen inkommande

kassaräkenskaperna begränsas i öfverensstämmelse

med ofvan omförmälda grunder, nämda räkenskaper

med verifikationer skola, så snart de blifvit för

Förvaltningens bokslut använda, till Kammarrätten öfverlemnas

eller ock i Förvaltningens embetslokal hållas tillgängliga

för verkställandet af den revision, som åligger

Kammarrättens öfverrevisionsdepartements militieräkenskapskontor.

Förvaltningens kansli utgöres för närvarande af en sekreterare, hvilken

tillika har skyldighet att bestrida advokatfiskalsgöromålen så väl hos

Förvaltningen som vid flottans härvarande station, en notarie, en registrator

och aktuarie samt en kanslist; dock har, då ny interimsstat för verket

utfärdades den 21 December 1871, blifvit bestämdt, att notariebefattningen

skulle vid nuvarande innehafvarens afgång indragas. Då, enligt komiténs

mening, sekreteraren fortfarande såsom hittills komme att blifva fullt

sysselsatt af sekreterare- och advokatfiskalsgöromålen, och det dessutom

vore mindre lämpligt att denne tjensteman, som i följd af sin dubbla

advokatfiskalsbefattning stundom är sysselsatt på annat ställe än inom

Förvaltningens embetslokal, finge till uppdrag att föra protokollet vid

Marinförvaltningens sammanträden, hvilket uppdrag förutsätter närvaro

på stället, samt kanslisttjensten, i öfverensstämmelse med hvad komitén

vid behandlingen af andra embetsverks stater i afseende å hittills varande

lägsta tjenstegraden föreslagit, bör indragas emot det att medel ställas till

verkets disposition för godtgörelse åt extra biträden och bekostande af

7

Kansliet.

50

renskrifning, anser komitén af behofvet påkalladt, att notariebefattningen

å kansliet bibehålies, och hemställer alltså,

att den ständiga personalen å Marinförvaltningens

kansli bestämmes till en sekreterare och advokatfiskal,

en notarie samt en registrator och aktuarie.

^len vilalat Såsom i det föregående blifvit framhållet erfordras i Marinförvalt

renskrifning

ningen för sådana göromål, hvilka kunna bestridas på ett för statsverket

m. m. mindre kostsamt sätt än genom anställande af tjensteman med ordinarie

lön, anslag till arvoden åt e. o. tjensteman, hvilka mot betingad ersättning

blifva antagna för år eller annan bestämd tid eller för något visst arbete,

och är likaledes antydt, att åtminstone ett sådant biträde erfordras för

intendentsafdelningen och ett för kansliet. Om arvodet för en hvar af

dessa förslagsvis beräknas till 1,200 kronor om året skulle för ändamålet

alltså fordras ett årligt belopp af 2,400 kronor.

Då vidare under semester ersättning skall utgå af statsmedel till

vikarie till enahanda belopp som tjenstgöringspenningarne, emot det att

vikarien afstår sina egna tjenstgöringspenningar, blir för detta ändamål

behöfligt ett årligt belopp af 1,037 kronor 50 öre.

För renskrifning finnes redan nu i verkets stat uppfördt ett belopp

af 600 kronor, hvilket likväl visat sig otillräckligt så att för ändamålet

åtgått jemväl större delen af verkets anslag till gratifikationer åt e. o%

tjensteman och betjente, 450 kronor. Då efter kanslist- och kaminarskrifvaretjensternas

indragning all renskrifning komme att besörjas af särskilda

personer emot betalning, måste härför åtgå ett ännu högre belopp;

i följd hvaraf och då medel jemväl böra finnas till godtgörelse åt e. o.

tjenstemän, hvilkas biträde mera tillfälligt behöfver anlitas, lärer någon

förhöjning i nyssnämda summor, tilsammans 1,050 kronor, erfordras; och

anser komitén, att kostnaden för i fråga varande begge ändamål kan

antagas blifva omkring en half gång högre än för närvarande, eller för

slutsummans jemnande 1,562 kronor 50 öre, hvarigenom totalbeloppet af i

fråga varande utgifter förslagsvis skulle uppgå till 5,000 kronor.

På grund af dessa beräkningar hemställer komitén,

att ett årligt anslag af 5,000 kronor ställes till

Marinförvaltningens förfogande för att användas till

vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden.

51

Hvad angår vaktbetieningen, nu utgörande en vaktmästare och två Vaktbetjekammardrängar,

kan densamma så mycket mindre tala vid någon minskning,

som verkets tjenstemannapersonal, genom de militäriska och tekniska

byråarnes förening med Förvaltningen, komme att icke obetydligt ökas;

men å andra sidan blefve det ökade besväret med uppassning godtgjordt

genom den förbättring i aflöningsförmåner, som bör betjeningen i detta

liksom i andra embetsverk beredas. I öfverensstämmelse med grundsatsen,

att sportler skola till statsverket indragas, bör äfven här den i öfrigt

ringa inkomsten för vaktmästarne af sigillpenningar upphöra. Komitén

föreslår alltså,

att vaktbetjeningen hos Marinförvaltningen bestämmes

till en förste vaktmästare och två vaktmästare,

samt

* att vaktbetjeningens inkomst af sigillpenningar

må upphöra.

Enligt komiténs nu framlagda förslag skulle antalet ordinarie embets-

och tjensteman å Marinförvaltningens intendentsafdelning och i dess

kansli komma att utgöra tillsammans 8, jemte 8 vaktmästare. Beträffande

denna personals aflöningsförmåner, lära desamma böra bringas i öfverensstämmelse

med de lönebelopp, som vid innevarande års Riksdag blifvit

bestämda för motsvarande befattningar inom Hofrätterna och Statskontoret.

Härvid möter likväl den omständigheten, att löneförmånerna för lägsta

gradens tjensteman inom nämda verk blifvit bestämda till olika belopp,

i det att en hvar af denna grads tjensteman i Hofrätterna blifvit tillerkänd

i lön 2,000 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, tillsammans

8,200 kronor, jemte rätt till två ålderstillägg å 500 kronor,

hvaremot tjensteman af motsvarande grad i Statskontoret enligt stat eger

åtnjuta i lön endast 1,600 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor,

tillsammans 2,800 kronor, med enahanda rätt till ålderstillägg. Skilnaden

mellan dessa lönebelopp för tjenster i samma grad lärer hafva sin

grund uti de olika vilkor, som blifvit föreskrifna för åtnjutande af lön

enligt ny stat för de olika verken. För hofrätterna gäller nemligen, att

med befattning derstädes »icke må förenas annan tjenst å rikets, riksda

-

52

gens eller kommuns stat; ej heller annan tjenstebefattning, med mindre

den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen i Hofrätten.

» För Statskontoret åter har ett dylikt vilkor stadgats endast i afseende

på tjenstemännen af andra och tredje tj en stegraden, emedan, på

sätt det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående lönereglering

för Statskontoret fogade statsrådsprotokoll gifver vid handen, detta embetsverks

tjensteman af lägsta graden ansetts kunna, utan åsidosättande af

tjenstens fordringar i Statskontoret, tillika innehafva andra befattningar.

Vidare förekommer den olikhet i vilkoren för åtnjutandet af de nya lönerna

för Hofrätterna och för Statskontoret, att tjenstemännen i sistnämda

verk blifvit tillförsäkrade kostnadsfri semester, medan de tjensteman i Hofrätterna,

för hvilka semester kan ifrågakomma, skola, då de vilja komma

i åtnjutande af sådan ledighet, sjelfva bestrida kostnaden för vikariatet.

Då nu Marinförvaltningens tjenstefattningar i lägsta graden komma att

taga tjenstemännens tid och arbetskrafter i fullt anspråk, har, såsom redan

är anfördt, komitén ansett en sådan rättighet att innehafva annan befattning,

som för Statskontorets tjensteman af lägsta graden blifvit medgifven,

icke böra ifrågakomma inom Marinförvaltningen, der den utan tvif- ^

vel skulle komma att menligt inverka på tjenstgöringen. Med hänsyn

till dessa förhållanden och då tillika tages i betraktande, att i fråga varande

tjenster i Marinförvaltningen i afseende på vigt och betydelse ingalunda

må anses stå tillbaka för första gradens tjenster i Hofrätterna, anser

komitén löneförmånerna vid de förra böra bestämmas till lika belopp,

som enligt nya staten kommer de senare till godo, sedan vikariatskostnaden

under en och en half månads semester, 150 kronor, blifvit bestridd,

eller i jemnt tal 3,000 kronor, fördelade i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar

1,200 kronor, jemte ålderstillägg i vanlig ordning.

I enlighet härmed men under iakttagande i öfrigt. af de beslut, som

fattats i afseende å aflöningen för Statskontorets embets- och tjensteman

samt betjente, är bifogade förslag till stat för Marinförvaltningen upprättad,

och hemställer alltså Komitén,

att aflöningarna för Marinförvaltningens intendentsafdelning

och kansli samt vaktbetjening må bestämmas

i enlighet med det under Ditt. A. härhos

bifogade statsförslag.

53

Berörda statsförslag slutar med en summa af Kronor 36,600: —

hvaremot under innevarande år för motsvarande 10

embets- och tjensteman samt 3 betjente, på sätt

Bil. Lätt. B. närmare utvisar, är afsedt ett belopp

af .......................................................................... » 34,660: —

så att den nya staten skulle öfverskjuta den nuvarande

med ............................................................ Kronor 1,940: —

De verkliga lönebeloppen komme dock att något öfverstiga de i

staten utförda genom de ålderstillägg, som kunde tillkomma vissa tjensteman,

h vil ka vid tillträdandet af lön enligt ny stat egde tillgodoräkna sig

den tid, som förflutit från deras utnämning till eller förordnande å tjenst

inom graden, men summan af dessa löneförhöjningar kan dock ej med

tillförlitlighet beräknas för än närmare den tidpunkt, då den nya staten

kommer att tillämpas; och lära de för detta ändamål behöfliga medlen

böra tagas i beräkning vid bestämmandet af det under femte hufvudtiteln

uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.

Af det förslag, Komitén nu i underdånighet afgifvit, framgår att

Komitén äfven i fråga om Förvaltningen af Sjöärendena vidhållit den redan

i afseende på Statskontoret tillämpade grundsats, att i de centrala verken

en kollegial eller samrådig behandling fortfarande bör ega rum beträffande

alla ärenden, som äro af den beskaffenhet, att en sådan behandling kan

anses erforderlig, men att öfriga ärenden deremot böra afgöras af verkets

chef, dock med skyldighet för vederbörande föredragande att med chefen

dela ansvaret för beslutet, då han icke yttrat en från detta skiljaktig

mening. Hvilka slags ärenden, enligt Komiténs åsigt äro af beskaffenhet

att påkalla kollegial behandling (pleniärenden) är i det föregående antydt;

men den närmare utredningen häraf lärer böra ske först i sammanhang

med uppgörandet af förslag till ny instruktion för verket, hvars styrelse

då blir i tillfälle att gifva denna allmänna grundsats den tillämpning,

som kan hemtas endast från noggrann detaljkännedom af alla inom verket

förekommande ärenden.

Hvad verkets grundform i öfrigt angår, så har Komitén, hvilken

måst lämpa sitt förslag efter vissa för handen varande förhållanden så

väl ofvan som nedan om den centrala myndigheten, — förhållanden, om

hvilkas lämplighet Komitén icke egt ingå i pröfning, — haft att välja

mellan följande tre former:

att betrakta öfverstyrelsen såsom ett helt med en chef, hvilken sålunda

komme att utöfva chefskapet inom styrelsens begge hufvudafdelningar,

både den militära och den ekonomiska;

att göra denna senare hufvudafdelning sjelfständig med särskild

chef, hvarigenom verket skulle komma att hufvudsakligen bibehålla den

ställning det för närvarande eger;

och slutligen att låta verket utgöras af fristående byråar eller afdelningar,

en hvar med sin chef, hvilken skulle ega beslutande rätt i de

ärenden, som uteslutande rörde hans afdelning, medan hvarje annat ärende

skulle behandlas kollegialt af de chefer, till hvilkas afdelningar detsamma

kunde anses i ett eller annat hänseende höra.

Af dessa former har Komitén af anförda skäl valt den förstnämda;

men då meningarne kunna vara skiljaktiga i denna del, bör Komitén tillkännagifva

att, vid beräknandet af de för verket erforderliga arbetskrafter

och vid dessas fördelning på särskilda afdelningar, uppmärksamheten varit

fästad derå att, huru än i fråga om chefskapet kunde komma att beslutas,

anordningen i öfrigt måtte befinnas lämplig och ändamålsenlig. Skulle

sålunda Eders Kongl. Maj:t finna den ekonomiska delen af öfverstyrelsen

böra ega sin särskilda chef, så möter i den föreslagna anordningen intet

hinder derför; och skulle den tredje af ofvan omnämda former anses ega

företrädet, så skulle ärendena komma att i regeln erhålla den behandling,

som af Komitén är föreslagen för de undantagsfall, då chefen för öfverstyrelsen

vore frånvarande i följd af andra embetsförrättningar; dock

torde, på det enhet och sammanhållning mellan öfverstyrelsen s begge

hufvuddelar åtminstone i någon mån måtte bevaras, i sammanhang med an

-

55

tagandet af endera af dessa former böra föreskrifvas, att vissa ekonomiska

ärenden skola handläggas vid gemensamma sammanträden emellan verkets

styrelse och chefen för flottans militärpersonal.

Förvaltningens af Sjöärendena ofvanberörda till Komitén remitterade

underdåniga förslag till ny aflöningsstat återställes i underdånighet, och

Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

R. VON FEILITZEN.

ERIK LJUNGSTEDT. O. R. HAMMAR. LISS OLOF LARSSON.

Stockholm den 17 Maj 1876.

Anton Granlund.

57

Förslag till Stat

Litt. A.

1878.

Chef:

En Flaggman.

Militärafdelningen:

Chef: 1 Officer vid flottan af regementsofficers

grad

Kommenderade officerare__________

Ingeniörafdelningen:

Chef: Öfverdirektören vid Marin

ingeniörstaten

_____________________

Ingeniörer ________________________

Intendentsafdelningen:

Chefen..............................

1 Kassör och bokhållare*

1 Revisor och bokhållare......

2 d:o d:o

Kansliet:

Sekreterare, tillika advokatfiskal

i Förvaltningen och vid Stockholms

station _____________________

Notarie ________________________

Registrator och aktuarie

1 ill vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga

biträden.........

1 Förste vaktmästare

1 Vaktmästare ..

1 D:o

Summa Kronor

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

4,400

2,000 .

6,400

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

3,600

2,400

6,000

3,000

1,500

4,500

1,800

1,200

3,000

1,800

1,200

3,000

—

—

5,000

800

300

1,100 )

500

300

800

500

300

800 ''

---|

--1

36,600

Åtnjuta aflöning å andra

stater.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan lönen höja

med 100 kronor.

att in- och^tbetalnin^ i M ru* , nPPtag“a aflöning föreslås under förutsättning,

( t If Komi ffZ Mannforvaltnmgen komma att ordnas på det sätt som för Statskontoret

binl nfla • fté .f°reS3aget'' kommer deremot kassören att omhänderhafva kontant uppbörd torde

hans aflonmgsformaner böra höjas med 500 kronor missräkningspenningar. PP ’ t^de

8

59

Litt. B.

Aflöningsförmåner

för Förvaltningens af Sjöärendena civile embets- ocli tjensteman år 1876.

Löner och

arvoden.

Dyrtids-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1 Amiralitetskammarråd.......-...................

4,500

900

5,400

1 Sekreterare, tillika advokatfiskal i Förvalt- ningen och vid Stockholms station ......

3,500

700

4,200

1 Notarie............................................

2,200

440

2,640

1 Registrator .......................................

2,200

440

2,640

1 Kanslist ..........................................

1,000

200

1,200

1 Kamererare .......................................

3,500

700

4,200

1 Kammarförvandt.................................

2,200

440

2,640

1 Bokhållare .....................................__

2,200

440

2,640

1 Kammarskrifvare.................................

1,000

200

1,200

För mater i al förvaltaregör omålens bestridande

150

—

150

1 Kassör ---------------------------------------------

3,000

600

3,600

För renskrifning i Kansliet och Kammar- kontoret .......................................

600

600

Till gratifikationer åt e. o. tjensteman och

betjente .......................................

450

__

450

1 Vaktmästare ....................................

700

—

700

1 Kammardräng____________________________________

600

—

600

1 Dito ____________________________________

600

—

600

Tillkommer:

Till extra biträde åt Kammarkontoret.........

1,200

1,200

Summa

29,600

5,060

34,660

Särskild mening af

B. von Feilitzen.

Jag delar den af Komitén uttalade åsigten, att den ställning till

Förvaltningen af Sjöärendena, som de nuvarande tekniska byråerne intaga,

icke är tillfredsställande. Den bereder Förvaltningen visserligen tillfälle

att erhålla tekniska bestämmelser, nödvändiga för fullgörande af nådiga

uppdrag, men detta endast genom öfverflödig omväg, hvartill kommer att

dessa byråers sjelfständighet och beslutande rätt i annat, än hvad som

är rent tekniskt, lätt åstadkommer oreda, hvarföre dessa byråer böra

ställas helt och hållet under Förvaltningen. Beträffande byråernes antal

år likväl min åsigt olika Komiténs. De mål, som angå fartygs och

maskiners konstruktion äro i Förvaltningen fullständigt representerade af

Chefen för Mariningeniörstaten, likasom de kamerala målen äro det af

den civila ledamoten (kammarrådet) och det är endast utredningen af

ärenden rörande artilleri- och minväsendet, som erfordrar mera speciel

kunskap än som kan påräknas af Förvaltningens ledamöter. Dessa ärenden

tillhöra nu en och samma byrå nemligen varfsbyrån, men det har visat

sig lämpligt att till varfvet a. Skeppsholmen förlägga de af varfsbyråns

arbeten, som röra minväsendet, emedan derstädes kunde erhållas biträde

af verkstäder och personal m. m. för utförandet af nödiga experimenter.

Det vore derföre fördelaktigare om varfsbyrån utbyttes mot tvänne byråer,

en för artilleri, hvars chef vore ständig ledamot af den ekonomiska öfverstyrelsen,

och en för minväsendet, hvars chef, likasom nu är fallet med

öfverdirektören för Mariningeniörstaten, deltoge endast vid behandlingen

af sådana ärenden som rörde hans detalj.

Förslag att organisera en ekonomisk öfverstyrelse på fristående

byråer utan gemensam chef har äfven varit föremål för Komiténs öfverläggning,

men ogillats; då nu emellertid det i slutet af Komiténs utlåtande

upptagna tredje alternativ för embetsverkets ordnande skulle medföra en

stor del af de olägenheter, som föranledt mig att instämma i detta ogil

-

62

lande, anser jag mig böra anföra, att enligt min öfvertygelse en sådan

organisation skulle omintetgöra sammanhanget emellan besluten, och göra

det omöjligt att dervid iakttaga nödig ekonomi. Med sjelfständigt beslutande

byråer följer nödvändigheten att dem emellan dela anslagen; man

skulle erhålla flere embetsverk i stället för ett; varfscheferne, som skulle

lyda alla byråerna, komme i en svår ställning och under krigstid skulle

häraf tvifvelsutan mycken oreda uppkomma. Arméförvaltningens exempel

kan icke ega tillämpning på flottans ekonomiska styrelse, enär verksamhetsområdet

för departementen i denna förvaltning lättare kan begränsas.

Hvarje departement har dessutom sin särskilda materiel samt särskild underlydande

personal och arbetsposter; då deremot de olika delarna af flottans

materiel i de flesta fall äro af den beskaffenhet de icke kunna bestämmas

och tillverkas oberoende af hvarandra, och hvartill kommer att arbetena,

hvilka hufvudsakligen utföras på flottans varf äro af ekonomiska skäl

sammanförda såvidt möjligt till samma arbetspost.

Det af Komitén föreslagna sammanförandet under en gemensam chef

af de militära personalfrågorna med dem som röra materielens underhall,

anser jag vara lika obehöfligt som menligt för båda delarne. Denna min

från öfrige komitéledamöters skiljaktiga mening grundar sig derpå, att jag

olika uppfattar vigten och beskaffenheten af de ärenden, som utgöra föremål

för den föreslagna Marinförvaltningens handläggning likasom egenskaperna

hos de personer, af hvilka såväl chefsplatsen, som öfriga militära

befattningar inom Marinförvaltningen skola bestridas, och att jag fäster vigt

vid den omständighet, så olika förhållandet för andra embetsverk, att de militära

ledamöterna, som skola föredraga ekonomiska ärenden, komma att

utöfva en verksamhet, som är mera eller mindre främmande för deras

egentliga yrke, att de tjenstgöra på förordnande och, för att döma af förhållandet

hitintills, icke särdeles länge fortfara med tjenstgöring^ vid

embetsverket och äfven under denna tjenstgöringstid emellanåt blifva kommenderade

på sjöexpeditioner, hvaraf följer att nödigt sammanhang i ärendenas

behandling endast på det sätt kan erhållas, att denna behandling

ledes af en mindre ofta ombytt chef, som deråt kan egna uteslutande

uppmärksamhet, biträdd af civilledamoten.

I sammanhang härmed får jag anmärka, att, till följd af ofvan anförda

förhållande, den kollegiala formen för behandlingen af ärendena i

den ekonomiska öfverstyrelsen enligt min öfvertygelse medför flere fördelar

än olägenheter, och derför bör i allmänhet tillämpas, ehuru jag i

63

öfrigt delar komiténs mening att vissa ärenden kunna ock böra afgöras

under enklare form.

Det åsyftade målet att erhålla en kraftig styrelse kan lika lätt förfelas

igenom att tilldela samma person de befattningar, som lämpligen

kunna bestridas af flere, som genom att åt flere öfverlåta beslutande rätten

i ärenden, livilka hafva så nära gemenskap med hvarandra, att de böra

af en och samma myndighet afgöras. Jag kan derföre icke gilla förslaget

att sammanföra nästan alla till femte hufvudtiteln hörande ärenden under

en och samma chef, med åliggande för honom att deltaga i hvarje ärendes

behandling.

De rent militära egenskaperna äro så olika dem, som erfordras för

behandlingen af ekonomiska, tekniska och juridiska ärenden, att det sannolikt

blefve svårare, än Komitén förestält sig, att inom flottans officerskår

finna personer med förmåga att fylla den föreslagna chefsbefattningen på

det sätt, att hvarken den militära eller den ekonomiska afdelningen blefve

lidande. Men äfven om det skulle vara möjligt för en och samma person

att under fredstid nöjaktigt leda ärendena i de båda afdelningarna, det

jag för min del betviflar, så kan det dock tagas för gifvet, att under

krigsrustningar, då båda afdelningarne erfordra en mångdubbel verksamhet,

denne chefs både tid och förmåga snart skulle befinnas otillräcklig.

Såsom skäl derföre att chefen för flottans militärpersonal äfven bör

vara chef för den ekonomiska Förvaltningen anför Komitén att, sedan

numera militärchefs- och varfchefs-befattningarne vid stationerna blifvit

oberoende af hvarandra, det militära intresset eljest icke skulle blifva

behörigen iakttaget vid behandlingen af de ärenden, som tillhöra den

ekonomiska Förvaltningens handläggning. Jag kan icke tro att detta skulle

blifva fallet mera hädanefter än hitintills, då flertalet af dessa ärenden

utredes af varfscheferna, hvilka äro äldre, erfarne militärer, biträdde af

underlydande departementschefer, alla officerare, utom en vid hvardera

stationen, och derefter handläggas i en Förvaltning, der flertalet ledamöter

består af erfarne officerare.

Att ärenden kunna förekomma för hvilkas behandling det kan vara

nödvändigt för chefen för flottans militärpersonal att rådgöra med den

ekonomiska Förvaltningen eller för denna Förvaltning att rådgöra med

chefen för militärpersonalen, är utom all fråga, men deraf följer icke nödvändigheten

af en gemensam chef. Sedan år 1S7 2, då alla tekniska ärenden,

enligt instruktion, skildes från Förvaltningen af Sjöärendena, och dess

myndighet derjemte i flere afseenden förminskades, är det tvifvelaktigt

64

om ens något ansvar för underhållet och förkofran af flottans materiel

o

ålegat detta embetsverk. Komitén föreslår nu en öfverstyrelse, som omfattar

icke allenast alla ärenden rörande flottans ekonomi och materiel,

utan äfven allt som angår personalens öfningar och undervisning, men

synes icke vilja ålägga den med afseende å den ekonomiska delen vidsträcktare

ansvar än som enligt 1872 års instruktion tillhört Förvaltningen.

Häruti kan jag icke instämma. Då ifrågavarande ansvarighet icke lärer

grundlagsenlig! kunna läggas på chefen för Sjöförsvarsdepartementet, måste

den, enligt min öfvertygelse, tillhöra den ekonomiska öfverstyrelsen, huru

än denna öfverstyrelse i öfrigt må organiseras.

Den af Komitén föreslagna föreningen af nuvarande civilledamots-

och kamererare-befattningarna skulle medföra sådana olägenheter,

att jag icke kan instämma i detta förslag. Derest Marinförvaltningens

chef, på sätt Komitén föreslagit, finge ensam beslutanderätt i de flesta

frågor, måste, då man hos honom, med förstudier och föregående tjenstgöring

af helt annan art, icke kan förutsätta en närmare kännedom om

administrativa författningar eller vana vid rättsfrågors handläggning, han

i dessa ämnen rådföra sig med den civile afdelningschefen, hvilken följaktligen

komme att till honom stå i ungefär samma förhållande, som

öfverkommissarien till stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona

före den senaste organisationen af stationernas styrelse. Då denne

afdelningschef tillika finge att utarbeta alla utlåtanden, reglements-, instruktions-

in. fl. förslag, i administrativa och ekonomiska ärenden, hvilka af

Eders Kongl. Maj:t affordras Marinförvaltningen, handlägga alla besvärsmål

och civila befordrings-ärenden samt en mängd andra från stationerna

till Marinförvaltningen hänskjutna frågor, så måste af allt detta hans tid

blifva så upptagen, att han icke kan medhinna åt de kamerala göromålen

egna någon närmare tillsyn eller öfvervaka att de med vederbörlig

omsorg och noggrannhet skötas, hvartill, så väl som för utredning och

handläggning af en mängd kontorsgöromål, en särskild tjensteman måste

under den föreslagna nya organisationen af detta embetsverk blifva ännu

mera behöflig än under den nuvarande, emedan den civila afdelningschefen

kommer att vida mera än hittills af förvaltningschefen anlitas.

Det är för öfrigt af vigt, att inom Marinförvaltningen finnes att tillgå

en tjensteman med den närmare kännedom om kontors-göromålen i allmänhet,

som erfordras hos den, hvilken under afdelningschefens semester

eller för honom inträffande förfall skall förestå hans embete, hvilket icke

synes kunna lämpligen ske af sekreteraren såsom komiterade föreslagit,

65

emedan han är för kontorsgöromålen främmande och således icke kan utöfva

den tillsyn öfver desamma, som skulle åligga afdelmngschcfen eller

hans

göromål vinnas af någon bland den underordnade kontorspersonalen, af

h\ ilken hvarje tjensteman är upptagen af sina särskilda kontorsgöromål

och hvilka, derest Komitens förslag godkändes, skulle beröfvas all utsigt

till befordran, emedan de aldrig komme i tillfälle att sätta sig in i afdelningschefens

åligganden, hvars embete likväl vore det enda, till hvilket

de kunde hafva någon utsigt att befordras. Äfven ur denna synpunkt

vore det således synnerligen angeläget, att bibehålla kontorschefs-platsen,

hvilken den af de underordnade tjenstemännen, som dertill funnes vara

lämpligast, kunde förordnas att under innehafvarens semester eller förfall

förestå, och som för dessa tjenstemän kunde innebära åtminstone någon

möjlighet att icke för alltid stanna på innehafvande plats. Då, enligt

hvad Komitén äfven erinrat, kontorsgöromålen, i följd af förändradt redovisningssätt,

blifvit under den senare tiden betydligt ökade, visar sig äfven

häraf nödvändigheten att bibehålla kamereraretjensten.

På grund af hvad nu blifvit anfördt anser jag:

att den ekonomiska Förvaltningen bör såsom hitintills hafva särskild

chef och dessutom bestå af en civil ledamot och 2:ne militära ledamöter,

af hvilka den ena är chef för artilleribyrån, samt derjemte af chefen för

Mariningeniörstaten och chefen för minbyrån, hvilka sistnämnde, på det

att deras tid så litet som möjligt må • tagas från arbetet å deras byråer,

skulle deltaga endast i handläggningen af sådana ärenden som röra deras

detaljer;

att den kollegiala formen för ärendenas behandling bör i regeln

bibehållas, med rättighet för chefen att på eget ensvar besluta vid undantagsfall,

då så stor skyndsamhet erfordras att 2:ne af de öfrige ledamöterne

icke hinna sammankallas;

att kontor och kansli hufvudsakligen förblifva såsom hitintills;

att den ekonomiska förvaltningen skall åläggas att, i hvad på den

ankommer, inför Eders Kongl. Maj:t ansvara för underhållet och förkofran

af flottans materiel.

Jag instämmer till alla delar i Komitens uttalade åsigt att chefen

för Sjöförsvarsdepartementet bör beredas tillfälle att på genaste väg erhålla

tillgång till den utredning och öfriga upplysningar han kan finna

sig behöfva för utöfvandet af sitt vigtiga kall, och bör derföre instruktionen

för den ekonomiska Förvaltningen innehålla nödiga bestämmelser

9

66

om skyldighet för ledamöterna att hvar för sin detalj lemna utredningar

och upplysningar.

Beträffande de af Komitén föreslagna lönestater för intendentsafdelning

och kansli får jag anföra följande:

Att sätta kassörens aflöning lika med hokhållarnes och revisorernes

synes mig icke lämpligt, Kassörsbefattningen är i sig sjelf ganska ansvarsfull

ocli° dessutom af den beskaffenhet, att dess innehafvare i de flesta

fall stannar dervid utan utsigt till ytterligare befordran, hvarföre ock hans

aflöning bör vara sådan, att den är någorlunda tillräcklig för lefnadsbehofven

äfven vid mera framskriden ålder samt att pensionen vid afskedstagandet

icke blifver otillräcklig.

Så länge Lotsstyrelsen är inrymd i samma hus, som Förvaltningen,

kan kassörsbefattningen hos denna Styrelse utan olägenhet förenas med

den hos Förvaltningen, hvilket ledt till besparing för Lotsstyrelsen, emedan,

derest den erhölle en särskild kassör, dennes aflöning svårligen skulle

kunna bestämmas så lågt, som till det arvode af 500 kronor, som nu

derför utgår. Då emellertid förändrade förhållanden kunna inträda, hvarigenom

det blefve mindre lämpligt att förena dessa båda befattningar, sa

synes kassörens aflöning å Förvaltningens stat böra bestämmas oberoende

af det arvode han kan komma att uppbära å Lotsverkets, men likväl ett

detta arvode motsvarande belopp å Förvaltningens stat besparas, så länge

kassören åtnjuter aflöning af Loteverket,

Rörande i öfrigt de föreslagna aflöningsbeloppen samt vilkoren för

deras åtnjutande har Komitén ansett sig bunden af de principer Riksdagen

antagit vid regleringen af andra embetsverks stater, men jag finner

mig dock pligtig att här angifva de olägenheter, som dessa principers

tillämpning i vissa fall kommer att medföra, derigenom att den fasta

lönen är upptagen alltför lågt i förhållande till tjenstgöringspenningarna

och till den för motsvarande tjenster nu faststälda aflöning. Då den

ifrågasatta löneregleringen afsett en af förökade lefnadskostnader påkallad

löneförbättring, torde väl såsom allmän regel få antagas, att ingen tjensteman

bör genom den nya regleringen få sämre aflöningsvilkor än förut,

hvilket likväl i vissa hänseenden skulle blifva förhållandet med alla ifrågavarande

tjensteman, ehuru visserligen deras aflöningsförmaner på det hela

skulle blifva förbättrade.

Enligt Kongl. brefvet den 28 Februari 185S och Kongl. cirkuläret

den 9 November 1860 äro kollegiernes embete- och tjensteman befriade

från allt afdrag å innehafvande aflöning under sjukdom, som icke varar

67

öfVer 2 månader och det afdrag å lönen, som derefter kan ifrågakomma,

o J ^anit eöa rum endast i den händelse

annan person behöfver _ förordnas till tjenstens bestridande, hvilken föreskrift

jemväl blifvit. tillämpad på civilpersonalen vid flottans stationer

genom § 163 i 2:dra delen af reglementet för flottan. Enligt Komiténs

förslag skulle åter hvarje embets- eller tjensteman inom Marinförvaltningen

sa snart han af sjukdomsförfall är hindrad att sin tjenst förrätta, förlora

sina tjenstgöringspenningar, hvilka icke utgöra J/4 utan ända till 2/r af

hela aflöningsbeloppet. Sekreteraren hos Förvaltningen, som nu är berättigad

att under 2 månaders sjukdom bibehålla hela sin aflöning, 3,500

kronor, skulle, enligt komiterades förslag, endast få bibehålla 3000 kronor

kassören, i stället för 3000 kronor, få åtnjuta 1,800 kronor och tjenstemannen

af 2:dra lönegraden, i stället för 2,200 kronor, endast 1,800

kronor, och sådant medan sjukdomen för dem medför ökade utgifter och

minskad möjlighet att bereda sig någon inkomst utöfver den knappa lönen.